Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Bommersvik den 24 mars 1996
Göran Persson
Lena Hjelm-Wallén
(Utrikesdepartementet)
Skr.
1995/96:190
I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen
under 1995 i enlighet med riksdagsordningens 3 kap. 6 §. Skrivelsen
behandlar Europeiska unionens övergripande politiska och institutionella
utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetsområdet, unionens
förbindelser med omvärlden samt det inrikes och rättsliga samarbetet.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
Skr. 1995/96:190
SAMMANFATTNING
DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE POLITISKA
OCH INSTITUTIONELLA UTVECKLINGEN
1 Sveriges, Finlands och Österrikes inträde i EU.......... 18
1.1 De nya medlemsstaterna..................... 18
1.2 Sverige som ny medlemsstat.................. 18
1.2.1 Utgångspunkter ............................... 19
1.2.2 Sveriges prioriterade frågor.............. 19
1.2.3 Erfarenheter av Sveriges första
medlemskapsår ...................... 19
1.2.4 EU-medlemskapets inverkan på
statsförvaltningens organisation och
arbetsformer ........................ 20
2 Europeiska rådets möten......................... 21
2.1 Mötet i Cannes........................... 21
2.1.1 EMU ............................. 21
2.1.2 Sysselsättning ....................... 22
2.1.3 Utvidgning .............. 22
2.1.4 Yttre förbindelser..................... 22
2.1.5 Övrigt............................. 22
2.2 Mötet i Madrid........................... 23
2.2.1 EMU ............................. 23
2.2.2 Sysselsättning ....................... 23
2.2.3 Utvidgning ......................... 23
2.2.4 Yttre förbindelser..................... 24
2.2.5 Övrigt............................. 24
3 Medelhavskonferensen .......................... 24
3.1 Medelhavspolitiken........................ 24
3.2 Politiskt samarbete ........................ 25
3.3 Handel................................. 25
3.4 Bistånd ................................ 25
3.5 ”Den mänskliga dimensionen” ................ 26
4 Regeringskonferensen 1996 ....................... 26
4.1 Bakgrund............................... 26
4.2 Reflektionsgruppen ........................ 26
4.2.1 Mandatet........................... 27
4.2.2 Slutrapporten........................ 27 2
4.3 Institutionernas och andra EU-organs synpunkter Skr. 1995/96:190
inför regeringskonferensen................... 28
4.4 Svenska förberedelser och samrådet med riksdagen . . 30
5 Institutionella frågor............................ 31
5.1 Rådet.................................. 31
5.1.1 Övrigt............................. 31
5.2 Kommissionen
5.2.1 Ledamöter.......................... 31
5.2.2 Kommissionens arbetsprogram............ 32
5.2.3 Genomförandet av EMU................ 32
5.2.4 Det sociala området................... 32
5.2.5 Europeisk konkurrenskraft............... 32
5.2.6 Övrigt............................. 33
5.3 Europaparlamentet......................... 33
5.3.1 Ledamöter.......................... 33
5.3.2 Verksamhet......................... 34
5.4 EG-domstolen............................ 35
5.4.1 Bakgrund .......................... 35
5.4.2 Svenska mål ........................ 36
5.5 Revisionsrätten........................... 36
5.5.1 Bakgrund .......................... 36
5.5.2 Årsrapporten, den årliga förklaringen och
särskilda rapporter ................... 37
5.6 Ekonomiska och sociala kommittén - ESK........ 37
5.7 Regionkommittén ......................... 38
5.8 Europeiska investeringsbanken och Europeiska
investeringsfonden......................... 39
5.9 Språkfrågan ............................. 39
5.9.1 Svenska språket i EU.................. 39
5.9.2 Rådets förordning nr 1 om officiella språk ... 40
5.9.3 Brist på tolkar och översättare............ 40
5.10 Rekrytering av svenskar till EU-institutionema
under 1995 .............................. 41
5.10.1 Inledning...................... 41
5.10.2 Organisationen för det svenska EU-
rekryteringsarbetet ............... 41
5.10.3 Chefstjänster ................... 41
5.10.4 Övriga fasta tjänster .............. 42
5.10.5 Svenskt inflytande ............... 42
5.10.6 Fördelningen av tjänster mellan
kvinnor och män ................ 43
5.10.7 Nationella experter i kommissionen
och rådssekretariatet .............. 43
6 Subsidiaritet, insyn och öppenhet................... 43
6.1 Subsidiaritet och proportionalitet............... 43
6.2 Öppenhet och insyn........................ 44 3
6.3 Öppenhet i rådets arbete..................... 45
6.3.1 Nya steg mot öppenhet................. 45 Skr. 1995/96:190
6.3.2 Rådets nya uppförandekodex............. 46
6.4 Öppenhet i kommissionens arbete ............. 47
6.5 Svenskt förslag om en fördragsreglerad
offentlighetsprincip ........................ 47
7 EG:s budget.................................. 48
7.1 Avgiften till EG-budgeten ................... 48
7.2 EG-budgeten under 1995 .................... 50
8 EU:s utvidgning............................... 50
DEL 2 DET EKONOMISKA OCH SOCIALA
SAMARBETSOMRÅDET
9 Den gemensamma varumarknaden .................. 54
9.1 Tekniska handelshinder ..................... 55
9.1.1 Informationsproceduren ................ 55
9.1.2 Harmoniserad lagstiftning............... 55
9.1.3 EU:s helhetssyn på provning och certifiering . . 57
9.2 Livsmedelsfrågor.......................... 58
9.2.1 Tillsatser i livsmedel .................. 59
9.2.2 Aromämnen ........................ 59
9.2.3 Tillsatser i traditionella livsmedel.......... 59
9.2.4 Märkning av livsmedel................. 60
9.2.5 Livsmedel för särskilda näringsändamål ..... 60
9.2.6 Bekämpningsmedelsrester............... 60
9.2.7 Nya livsmedel ...................... 60
9.2.8 Naturliga mineralvatten................. 61
9.2.9 Veterinära livsmedelsfrågor.............. 61
9.3 Offentlig upphandling ...................... 61
9.3.1 Allmänt ........................... 61
9.3.2 WTO-anpassningen ................... 62
9.4 Konkurrensfrågor ......................... 62
9.5 Statsstöd ............................... 63
9.6 Avreglering och regelreformering .............. 64
9.7 Skatteharmonisering........................ 64
9.7.1 Koldioxid och energiskatt............... 64
9.7.2 EG:s andra momsförenklingsdirektiv ....... 65
9.8 Tullunionen ............................. 65
9.8.1 Bakgrund .......................... 65
9.8.2 Åtgärdsprogram for tullfrågor i gemenskapen
(Tull 2000)......................... 66
9.8.3 Resolution om datorisering av
transiteringsordningar.................. 67
9.8.4 Tillämpning av undantag för
exportdeklaration..................... 67 4
9.8.5 Svensk-norska gränstullsamarbetet......... 67
9.9 Byggfrågor.............................. 68 Skr. 1995/96:190
10 Tjänstemarknaden.............................. 68
10.1 Finansiella tjänster......................... 69
10.1.1 Bank och kreditväsendet ........... 69
10.1.2 Försäkringsväsendet .............. 70
10.1.3 Värdepappersmarknaden ........... 70
10.2 Telekommunikationer ...................... 71
10.2.1 Transeuropeiska nätverk på
teleområdet (TEN) ............... 72
10.3 Postfrågor............................... 73
10.4 Turism................................. 74
11 Fri rörlighet för personer samt arbetsmarknads- och
sociala frågor................................. 75
11.1 Schengenavtalet .......................... 75
11.2 Den sociala dimensionen .................... 76
11.3 Arbetsmarknadsfrågor...................... 77
11.4 Arbetsmiljöfrågor ......................... 78
11.4.1 Användning av arbetsutrustning...... 78
11.4.2 Rådsbeslut om delar av det fjärde
handlingsprogrammet för
arbetsmiljöområdet............... 78
11.5 Arbetsrätt............................... 79
11.5.1 Utstationering av arbetstagare........ 79
11.5.2 Direktivet om europeiska företagsråd .. 79
11.5.3 Överlåtelsedirektivet.............. 80
11.5.4 Förslaget till direktiv om deltids- och
visstidsanställda................. 80
11.5.5 Föräldraledighet................. 81
11.6 Social trygghet ........................... 81
11.7 Jämställdhet mellan kvinnor och män ........... 82
11.8 Folkhälsa............................... 83
11.8.1 Narkotika...................... 83
11.8.2 N arkotikafrågor utanför
folkhälsoområdet ................ 84
11.9 Samarbetsprogram på det sociala området ........ 84
11.10 Ungdomsfrågor........................... 85
11.11 Idrottsfrågor............................. 86
12 Transportpolitik ............................... 86
12.1 Landtransporter................ 87
12.2 Inre vattenvägar ................... 90
12.3 Sjöfart................................. 91
12.4 Luftfart ................................ 92
12.5 Transeuropeiska nätverk för transporter.......... 94
12.6 Transport av farligt gods .................... 94
13 Den ekonomiska och monetära unionen............... 95 Skr. 1995/96:190
13.1 EMU-processen under 1995 .................. 95
13.1.1 Inledning...................... 95
13.1.2 Förberedelser för den tredje etappen
av EMU ...................... 95
13.1.3 Förfarandet vid alltför stora underskott . 96
13.1.4 Allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken .......... 96
13.1.5 Utredning om EMU .............. 96
13.2 Scenariot för införandet av den gemensamma
valutan................................. 97
13.3 Verksamheten i Europeiska monetära institutet
EMI).................................. 98
13.4 Det svenska konvergensprogrammet ............ 99
14 Tillväxt och sysselsättning....................... 100
14.1 Handlingsplanen om tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning ........................... 100
14.1.1 Ekonomisk politik............... 100
14.1.2 Sysselsättning.................. 101
14.1.3 Små och medelstora företag........ 101
14.1.4 Inre marknaden, administrativ/rättslig
förenkling och konkurrenskraft...... 101
14.1.5 TEN - transeuropeiska nätverk...... 102
14.1.6 Informationssamhället............ 103
14.1.7 Forskning och utveckling.......... 103
14.1.8 Dialog mellan arbetsmarknadens
parter ....................... 103
14.1.9 Den audiovisuella sektorn ......... 103
14.2 Sveriges agerande i sysselsättningsfrågorna i EU ... 104
14.2.1 Svenska prioriteringar............ 104
14.2.2 Det svenska nationella
sysselsättningsprogrammet......... 105
15 Näringspolitik ............................... 106
15.1 Näringspolitikens inriktning ................. 106
15.2 Småföretagspolitik........................ 107
15.3 Branschfrågor........................... 108
15.4 Kol- och stålfrågor ....................... 109
15.5 Kooperativa frågor ....................... 109
16 Energipolitik ................................ 110
16.1 Den inre marknaden för el.................. 110
16.2 Vitboken om energipolitik .................. 111
16.3 Transeuropeiska nätverk för energi ............ 112
16.4 Övriga energifrågor....................... 113
17 Jordbrukspolitik.............................. 113
17.1 EU:s jordbrukspolitik...................... 113
17.2 Regional-och miljöfrågor................... 115 Skr. 1995/96:190
17.3 Animaliefrågor.......................... 116
17.4 Vegetabiliefrågor......................... 117
17.5 Djurhälsa och djurmiljö.................... 119
18 Fiskepolitik ................................. 120
18.1 Externa resurser ......................... 120
18.2 Interna resurser.......................... 121
18.3 Marknadsfrågor.......................... 122
18.4 Strukturfrågor........................... 122
19 Regional- och strukturpolitik ..................... 122
19.1 Allmänt............................... 122
19.2 Målområden............................ 123
19.2.1 Mål 2 ....................... 125
19.2.2 Mål 3 ....................... 125
19.2.3 Mål 4 ....................... 126
19.2.4 Mål 5a ...................... 127
19.2.5 Mål 5b ...................... 127
19.2.6 Mål 6 ....................... 127
19.3 Gemenskapsinitiativ....................... 128
20 Utbildning och forskning........................ 129
20.1 Allmänt............................... 129
20.2 Utbildning ............................. 129
20.2.1 Utbildningsprogrammen........... 129
20.2.2 Europeiska året för livslångt lärande . . 130
20.2.3 Nya initiativ från kommissionen..... 130
20.2.4 Initiativ från ordförandeländerna..... 131
20.2.5 Internationellt samarbete .......... 132
20.2.6 Övriga utbildningsfrågor .......... 133
20.3 Forskning.............................. 133
20.3.1 Fjärde ramprogrammet ........... 133
20.3.2 Tillägg till det fjärde ramprogrammet . 133
20.3.3 Internationellt samarbete .......... 134
20.3.4 Samarbete inom fusionsforskning .... 135
20.3.5 Övriga forskningsfrågor........... 135
21 Kultur och medier ............................ 136
21.1 Allmänt om kultur och medier ............... 136
21.2 Kulturprogram .......................... 136
21.3 Medieprogram m.m....................... 138
21.4 Direktiv......................... 138
21.5 Övriga frågor ........................... 139
22 Miljöfrågor ................................. 139
22.1 Allmänt om EG:s miljöarbete................ 139
22.2 Den svenska strategin för miljöarbetet.......... 140
22.3 Utvecklingen på de prioriterade områdena ....... 140
22.3.1 Försurning och klimatpåverkan...... 140 Skr. 1995/96:190
22.3.2 Kemikalier och bekämpningsmedel . . . 142
22.3.3 Kretsloppsanpassning ............ 142
22.3.4 Biologisk mångfald och naturvård .... 143
22.4 Övriga frågor........................... 143
22.4.1 Miljökonsekvensbeskrivningar...... 143
22.4.2 LIFE och gemensamma miljöprojekt . . 144
22.4.3 Räddningstjänst, farlig industriell
verksamhet ................... 144
22.4.4 Kärnsäkerhet och strålskydd........ 145
23 Konsumentfrågor ............................. 145
23.1 Allmänt............................... 145
23.2 Viktigare direktiv och resolutioner............. 145
23.3 Det konsumentpolitiska handlingsprogrammet..... 147
23.4 Skrivelse om konsumentpolitiken i EU - mål och
inriktning för det svenska arbetet ............. 147
24 Civilrätt m.m................................ 147
24.1 Bolagsrätt.............................. 148
24.2 Immaterialrättsliga frågor................... 148
24.2.1 Mönsterskydd.................. 148
24.2.2 Tilläggsskydd för växtskyddsmedel ... 149
24.2.3 Växtförädlarrätt ................ 150
24.2.4 Rättsligt skydd för databaser ....... 150
24.2.5 Rättsligt skydd för bioteknologiska
uppfinningar................... 150
24.3 Distansavtal ............................ 151
24.4 Dataskydd ............................. 151
24.5 Etableringsrätt för advokater................. 152
DEL 3 EUROPEISKA UNIONENS FÖRBINDELSER MED
OMVÄRLDEN
25 Yttre förbindelser - allmänt...................... 154
25.1 Utrikes- och säkerhetspolitik................. 154
25.1.1 Säkerhetspolitik ................ 155
25.1.2 Mänskliga rättigheter............. 155
25.1.3 Nedrustning................... 156
25.1.4 Icke-spridning ................. 157
25.1.5 FN ......................... 157
25.1.6 Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE)........ 158
25.1.7 Exportkontroll av strategiska
produkter..................... 159
25.2 Den gemensamma handelspolitiken............ 160
25.2.1 Världshandelsorganisationen WTO . . . 160 8
25.2.2 De transatlantiska
handelsförbindelserna ............ 161 Skr. 1995/96:190
25.2.3 UNCTAD/GSP och råvarusamarbete . . 161
25.2.4 Övriga internationella förhandlingar . . 162
25.2.5 Ökad frihandel................. 164
25.2.6 Exportkrediter ................. 164
25.3 EU:s utvecklingssamarbete.................. 165
25.3.1 Humanitärt bistånd och
återuppbyggnadsbistånd........... 165
25.3.2 Samarbete med enskilda
organisationer.................. 166
25.3.3 Livsmedelsbistånd............... 166
25.3.4 Jämställdhetsfrågor.............. 166
25.3.5 Upphandlingsfrågor.............. 167
25.3.6 Samarbete om reformer av FN:s
biståndsverksamhet.............. 167
25.3.7 Övriga biståndsfrågor ............ 168
25.3.8 Makrofinansiellt stöd samt Europeiska
investeringsbankens (EIB)
utlåning till tredje land ........... 169
26 EU:s bilaterala och regionala förbindelser............ 169
26.1 EFTA och EES - Norge, Island och Schweiz..... 169
26.2 De baltiska staterna....................... 171
26.3 Östersjöregionen......................... 172
26.4 Central- och Östeuropa .................... 173
26.5 Ryssland samt övriga OSS-stater.............. 174
26.6 Före detta Jugoslavien..................... 177
26.7 Medelhavsländerna - Maghreb/Mashrek......... 179
26.8 Mellanöstern............................ 180
26.9 USA och Kanada ........................ 182
26.10 Japan................................. 183
26.11 Gulfstatema ............................ 184
26.12 Afrika, Västindien, Stillahavsområdet (AVS-
ländema) och Sydafrika.................... 185
26.13 Asien................................. 187
26.14 Australien och Nya Zeeland................. 189
26.15 Latinamerika............................ 190
DEL 4 SAMARBETE I RÄTTSLIGA OCH
INRIKES FRÅGOR
27 Polisiärt och rättsligt samarbete samt tullsamarbete...... 192
27.1 Europolkonventionen...................... 193
27.2 Narkotika och organiserad brottslighet ......... 193
27.3 Polissamarbete .......................... 194
27.4 Terrorism.............................. 195
27.5 Brottsförebyggande arbete .................. 195 9
27.6 ElS-konventionen ........................ 195
27.7 CIS-konventionen ........................ 196 Skr. 1995/96:190
28 Civil- och straffrättsligt samarbete ................. 196
28.1 Sverige tillträder Brysselkonvention och
Romkonventionen........................ 197
28.2 Brysselkonvention II ...................... 197
28.3 Utlämningsfrågor ........................ 198
28.4 Konventionen om insolvensförfaranden (konkurs-
konventionen) ........................... 198
28.5 Delgivningskonventionen................... 199
28.6 Återkallelse av körkort..................... 199
28.7 Internationell organiserad brottslighet........... 200
28.7.1 Rasism och främlingsfientlighet..... 200
28.8 Inbördes rättshjälp i brottmål ................ 200
29 Gränskontroller, invandring och asyl................ 200
29.1 Yttre gränskontrollkonventionen .............. 201
29.2 Dublinkonventionen....................... 201
29.3 Tredjelandsmedborgares rätt att resa in och bosätta
sig i EU............................... 201
29.4 Asylpolitiken ................... 202
29.5 Viseringspolitiken........................ 202
29.6 Illegal invandring ........................ 203
29.7 Övrigt ................................ 203
30 Åtgärder mot fusk och bedrägeri m.m............... 203
30.1 Inledning.............................. 203
30.2 Konventionen om skydd av gemenskapernas
finansiella intressen....................... 204
30.3 Förordningen om skydd av gemenskapernas
finansiella intressen....................... 205
30.4 Andra åtgärder för ett förstärkt skydd av EU:s
medel ................................ 206
30.4.1 Redovisning av nationella åtgärder . . . 206
30.4.2 Revisionsrättens iakttagelser........ 206
Bilaga 1: Viktigare rättsakter antagna av rådet under 1995 . . . 207
Bilaga 2: De viktigaste avtalen och
överenskommelserna med tredje land........... 218
Bilaga 3: Gemensamma ståndpunkter och åtgärder samt GUSP-
deklarationer............................ 219
10
Bilaga 4: EG-budgeten 1995 ........................ 225
|
Bilaga 5: |
Statistik över Sveriges handel Skr. 1995/96:190 med EU:s medlemsländer................... 226 |
|
Bilaga 6.1: |
Slutsatser från Europeiska rådets möte i Essen .... 228 |
|
Bilaga 6.2: |
Slutsatser från Europeiska rådets möte i Cannes . . . 253 |
|
Bilaga 6.3: |
Slutsatser från Europeiska rådets möte i Madrid . . . 282 |
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1996 341
11
Skr. 1995/96:190
Europa och Europeiska unionen står vid mitten av nittiotalet i en
brytningstid. Maastrichtfördraget antogs den 1 november 1993 och
breddade den europeiska integrationen till nya områden. Sverige, Finland
och Österrike inträdde den 1 januari 1995 i EU. Inför årtiondets slut
samlar sig unionen inför nya och avgörande utmaningar. De grundläg-
gande målen — solidaritet, fred och säkerhet, ekonomiska och sociala
framsteg - är lika aktuella som någonsin.
Samtidigt som EU har utvidgats och står inför en fortsatt utvidgning
fördjupas samarbetet inom unionen. Europas folk förs närmare varandra.
När det europeiska samarbetet åter går in i en mer dynamisk period har
Sverige, som fullvärdig medlem i EU, fått ett större inflytande över den
europeiska kontinentens, och därmed sin egen, framtid.
Sveriges inträde i Europeiska unionen
Genom Sveriges, Finlands och Österrikes medlemskap har EU:s befolk-
ning ökat med 21 miljoner invånare till 366 miljoner invånare och
landytan har ökat med 37 procent. Nordeuropa och Östersjöområdet har
fatt en ny roll i EU.
Sverige trädde som nytt medlemsland in i EU:s pågående berednings-
och förhandlingsprocess. Redan under detta år har Sverige fatt konkret
gehör för sina synpunkter i många frågor. Erfarenheten har också visat att
små medlemsländer har goda möjligheter till inflytande när de är väl
förberedda och argumenterar för genomtänkta förslag. Den sammantagna
erfarenheten är att Sverige kan påverka i EU. Med konsekvens och
fasthet, med samverkan med andra medlemsländer och med vilja att bidra
till gemensamma europeiska lösningar, kan ett för Sverige betydande
inflytande nås över unionens gemensamma politik.
Regeringen har i bl.a. 1995 års regeringsförklaring angett vilka områden
som ges hög prioritet i EU-arbetet, nämligen sysselsättning och tillväxt,
en hög skyddsnivå inom miljöområdet, öppenhet i EU:s institutioner,
jämställdhet mellan kvinnor och män, större inflytande för konsumenterna,
regional utjämning, frihandel, östutvidgningen, fred i det forna Jugo-
slavien, kampen mot internationell brottslighet inklusive narkotikabekämp-
ning, fusk och bedrägeri med gemenskapsmedel samt samarbetet inom
Östersjöområdet.
Frågan om det svenska språkets ställning har drivits konsekvent inom
samtliga institutioner. Vidare har Sverige lagt stor vikt vid att den
tilldelade kvoten av svenska tjänstemän vid EU:s institutioner uppfylls
och att unionens personalpolitik främjar jämställdhet mellan könen.
Tillväxt och sysselsättning, ekonomisk och monetär union, öppenhets-
frågan och 1996 års regeringskonferens
Vid toppmötena i Cannes i juni 1995 och i Madrid i december 1995
behandlades bl.a. sysselsättning och tillväxt, den ekonomiska och
12
monetära unionen (EMU) och utvidgningen. Kampen mot arbetslösheten Skr. 1995/96:190
fastställdes i Madrid som ”det huvudsakliga sociala, ekonomiska och
politiska målet för EU:s medlemsländer”.
Arbetet för sysselsättning och tillväxt har lett fram till rekom-
mendationer till medlemsländerna att koncentrera sina sysselsättnings-
främjande åtgärder till fem nyckelområden. Sverige har förordat att arbetet
inriktas på de områden som skall stärka arbetskraftens kompetens och
företagens konkurrenskraft samt öka arbetskraftens rörlighet på arbets-
marknaden, såväl geografiskt som yrkesmässigt.
En annan viktig del av EU:s åtgärder för att skapa tillväxt, syssel-
sättning och konkurrenskraft är satsningen på de s.k. transeuropeiska
nätverken inom sektorerna transport, telekommunikationer och energi. Ett
omfattande arbete har bedrivits under året, men några slutliga beslut har
inte fattats.
De små och medelstora företagen spelar enligt svensk uppfattning en
viktig roll i arbetet med att åstadkomma tillväxt och sysselsättning. Inom
EU bedrivs ett omfattande samarbete inom detta område, bl.a. i form av
ett särskilt program för dessa företag.
När det gäller den ekonomiska och monetära unionen (EMU) fastslog
stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets möten i Cannes och
Madrid att EMU:s tredje fas skall inledas den 1 januari 1999. Man antog
även ett scenario för införandet av den gemensamma valutan, ”euro”.
Sverige redovisade under 1995 i sitt konvergensprogram hur man avser
att uppnå de s.k. konvergenskriterierna. Det svenska konvergens-
programmet mottogs väl av rådet.
En av de frågor som Sverige särskilt drivit under 1995 har gällt
öppenheten, framför allt i rådets arbete. Genom inte minst svenska och
danska ansträngningar har öppenhetsfrågoma nu en given plats på EU:s
dagordning. En av framgångarna det första året är att resultatet från rådets
omröstningar i lagstiftningsärenden alltid skall offentliggöras. Dessutom
skall protokoll samt förklaringar som EU-ländema avger om beslutade
rättsakter förutsättas vara offentliga om inte ett enskilt medlemsland begär
motsatsen.
Den regeringskonferens som skall se över och revidera EU:s grund-
läggande fördrag har förberetts av en reflektionsgrupp bestående av
företrädare för samtliga medlemsstater. I den slutrapport som reflektions-
gruppen överlämnade vid Europeiska rådets möte i Madrid analyseras och
presenteras olika lösningar och konsekvenser av eventuella fördrags-
ändringar.
Det ekonomiska och sociala samarbetsområdet
En stor del av det ekonomiska samarbetet inom unionen sker inom ramen
för EG och rör den inre marknaden - fri rörlighet för varor, tjänster,
personer och kapital - och angränsande politikområden. Den sociala
dimensionen av samarbetet syftar till att motverka negativa konsekvenser
av den inre marknaden och berör framför allt arbetstagare.
Utgångspunkten för samarbetet inom den gemensamma varumarknaden
13
har varit att säkerställa den fria rörligheten. Regelverket för den inre Skr. 1995/96:190
marknaden är nu i huvudsak på plats. Den intensiva lagstiftningsfasen har
gått över i en fas där tyngdpunkten läggs vid att fa de gemensamma
reglerna att fungera effektivt.
Inom tjänsteområdet beslutade rådet om flera direktiv som rör den
finansiella sektorn. Avregleringen av unionens telekom-
munikationsmarknad har fortskridit och skall vara genomförd senast den
1 januari 1998. Sverige, som redan har en avreglerad telemarknad,
bevakar att arbetet bedrivs enligt tidsplanen.
Inom jämställdhetsområdet har Sverige bl.a. drivit frågorna om s.k.
mainstreaming (integrering av ett jämställdhetsperspektiv inom alla
politikområden) och om kvinnors inflytande på beslutsprocessen i EU:s
institutioner.
Svenska prioriteringar inom miljösamarbetet är kampen mot försurning
och klimatpåverkan, kemikaliekontroll, kretsloppsanpassning samt
biologisk mångfald. Sverige har varit mycket pådrivande och ett svenskt
initiativ inom försumingsområdet har lett till att kommissionen nu
utarbetar en särskild strategi mot försurningar.
Sverige har också stött åtgärder som skall skapa en miljömässigt hållbar
utveckling inom transportsektorn. Inom denna sektor fattades också ett för
Sverige mycket viktigt beslut beträffande lastbilars längd. Beslutet innebär
att svenska lastbilar i inrikes trafik även i fortsättningen far vara 24 meter
långa. Enligt ett kommissionsförslag skulle lastbilars längd i samtliga EU-
länder anpassas till högst 18,75 meter. Den föreslagna ändringen hade
kunnat innebära negativa konsekvenser för Sverige ur såväl ekonomisk
som miljömässig synvinkel samt beträffande trafiksäkerheten.
Till transportpolitiken hör också sjösäkerhetsfrågoma som Sverige ger
hög prioritet i EU-arbetet. Under 1995 har rådet t.ex. antagit en förord-
ning om säkerhetsorganisationen på vissa färjor.
Inom regionalpolitiken har bl.a. utformats utvecklingsprogram för vissa
särskilt behövande regioner. Inte minst glesbygdsstödet och socialfondens
bidrag till bekämpandet av arbetslöshet har getts hög prioritet från svensk
sida.
Kommissionen har till rådet överlämnat ett analysunderlag om
konsekvenserna för den gemensamma jordbrukspolitiken med anledning
av dels de nya åtagandena i världshandelsorganisationen WTO, dels
förberedelserna inför EU:s framtida utvidgning. Sverige har pekat på
behovet av att modernisera jordbrukspolitiken så att unionens marknads-
regleringar och interna prisnivåer skall kunna minska respektive sänkas.
Sverige har under 1995 utarbetat ett miljöprogram för jordbruket.
En av de viktigare frågorna inom animalieområdet har varit förhandlin-
garna om ett temporärt avtal mellan EU och Norge i syfte att bibehålla
existerande handel med bearbetade jordbruksprodukter. Användning av
hormoner inom animalieproduktionen har varit i högsta grad aktuell under
året. Sverige har bl.a. verkat för att det nuvarande förbudet mot hormoner
i produktionshöjande syfte inte skall uppluckras.
I juni 1995 antog ministerrådet ett direktiv som fastställer regler om
transporttider, raster och veterinärbesiktningar vid djurtransporter. Sverige
var ett av de mest pådrivande länderna för sådana regler, men kunde inte
14
rösta for förslaget, eftersom transporttiderna för vissa djurslag fortfarande Skr. 1995/96:190
är för långa och rasterna för korta.
Höstens förhandlingar om nya fiskeavtal i Västerhavet ledde till
överenskommelser mellan EU och Norge i fråga om Nordsjön och
Skagerack. Däremot kunde förhandlingarna om det bilaterala avtalet
mellan EU (Sverige) och Norge (det s.k. Naboavtalet) inte slutföras.
EU:s utvidgning
Östutvidgningen har varit en fråga som prioriterats högt av den svenska
regeringen under 1995. Sverige ser utvidgningen som ett viktigt politiskt,
ekonomiskt och miljöpolitiskt steg för ett enat Europa.
Europeiska rådet antog i Cannes i juni 1995 en vitbok om anpassning
av de berörda central- och östeuropeiska ländernas lagar och adminis-
trativa strukturer till regelverket på EU:s inre marknad. I Cannes
fastställdes också att förhandlingarna om Maltas och Cyperns anslutning
till unionen skall inledas sex månader efter det att 1996 års regerings-
konferens avslutats.
I Madrid i december 1995 underströk Europeiska rådet utvidgningens
politiska och ekonomiska betydelse för EU och uttalade som sin strävan
att den inledande förhandlingsfasen för de associerade länderna i Central-
och Östeuropa skall sammanfalla med att förhandlingarna med Cypern
och Malta inleds. Sverige drev ståndpunkten att de baltiska staterna skulle
behandlas likvärdigt med övriga central- och östeuropeiska kandidatländer,
vilket också hörsammades i Europeiska rådets slutsatser. Vår målsättning
är att medlemskapsförhandlingar för samtliga kandidatländer skall inledas
sex månader efter regeringskonferensens avslutande.
Europeiska unionens förbindelser med omvärlden
EU:s omfattande kontakter med omvärlden har ytterligare utvecklats under
1995. Till de viktigaste frågorna har hört fredsprocesserna i forna
Jugoslavien och i Mellanöstern, EU:s relationer med Turkiet, Ryssland
och andra länder i Central- och Östeuropa, USA och Kanada samt
länderna i södra Medelhavet.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har av naturliga skäl
till stor del handlat om att nå en varaktig fred i det forna Jugoslavien. Vid
sidan av de humanitära och fredsbevarande insatserna har fredsprocessen,
som ledde fram till fredsavtalet i Dayton och Carl Bildts roll som hög
representant för Bosniens civila återuppbyggnad, haft såväl den svenska
regeringens som de övriga medlemsländernas fulla stöd.
Utvecklingen av EU:s relationer med de central- och östeuropeiska
länderna har fortsatt genom slutande av s.k. Europaavtal. För svensk del
sågs de Europaavtal som slöts med bl.a. de baltiska staterna den 12 juni
1995 som betydelsefulla. EU har vidare under 1995 förlängt olika
samarbetsavtal med Ryssland och övriga OSS-stater, Medelhavsländerna,
Israel och Latinamerika (Mercosur). EU ingick också en tullunion med p
Turkiet.
Sverige har traditionellt ett starkt engagemang för frihandel och strävar Skr. 1995/96:190
efter att EU:s gemensamma handelspolitik även fortsatt, och i ökad
utsträckning, skall drivas i frihandelsvänlig riktning. En central fråga
under året har varit att fullborda rollen för den nya världshandels-
organisationen WTO. Medlemskapet har visat sig ge oss goda möjligheter
att tillsammans med andra frihandelsinriktade medlemsländer påverka
EU:s handelspolitik i positiv riktning. Exempelvis har Sverige lyckats fa
igenom kraftiga sänkningar av EU:s tullar på elektronikkomponenter.
Genom medlemskapet i EU deltar Sverige i den gemensamma
biståndspolitiken. EU:s bistånd (inklusive samarbete med Central- och
Östeuropa) uppgick 1995 till ca 4,8 miljarder ecu. Sverige bidrar till den
gemensamma biståndspolitiken via medlemsavgiften och dessutom med
350 miljoner ecu till Europeiska utvecklingsfonden för kommande
femårsperiod.
EU har också arbetat mycket aktivt för de mänskliga rättigheterna.
Under 1995 har EU publicerat ett flertal deklarationer och genomfört ett
stort antal uppvaktningar i tredje land där allvarliga kränkningar av
mänskliga rättigheter förekommit eller hotat.
Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen har ägnats ett
intensivt samarbete. Detta inför bl.a. förlängningen och granskningen av
icke-spridningsavtalet och utarbetandet av skärpta internationella regler för
truppminor och laservapen.
Inrikes och rättsligt samarbete
Samarbetet på det inrikes och rättsliga området kräver åtgärder inom en
rad områden. Under 1995 har åtgärder vidtagits för att effektivisera
kampen mot narkotikahandel och annan grov kriminalitet. Det inter-
nationella polissamarbetet har fördjupats inom flera områden. Den strategi
för narkotikabekämpning som diskuterats under året syftar till att minska
både utbud och efterfrågan.
Europolkonventionen om den Europeiska polisbyrån, Europol, under-
tecknades i juli 1995. En avgörande fråga som återstår att avgöra är EG-
domstolens behörighet att tolka konventionen.
Inom det civil- och straffrättsliga området har medlemsstaterna sökt
effektivisera det rättsliga samarbetet. En ny konvention om ett förenklat
utlämningsförfarande undertecknades i mars 1995.
Vad avser arbetet inom asyl- och invandringsområdet har arbetet med
att dels ratificera den s.k. Dublinkonventionen, dels försöka slutföra
förhandlingarna om yttre gränskontrollkonventionen fortgått. Inte i något
av fallen har arbetet kunnat slutföras. Emellertid har en resolution om
minimigarantier för asylsökande antagits och rådet har också enats om en
gemensam ståndpunkt rörande en harmoniserad tolkning av flykting-
begreppet.
Samarbetet på tullområdet har bl.a. resulterat i den s.k. ClS-kon-
ventionen som undertecknades i juli 1995. Den syftar till att förhindra,
utreda och sakföra allvarliga brott mot narkotikalagar avseende införsel-
och utförsel av narkotika. Dessutom omfattar konventionen penningtvätt '1
vid narkotikahandel. Arbete har också bedrivits med förslag till en Skr. 1995/96:190
konvention om ökat tullsamarbete, den s.k. Neapel Il-konventionen.
Åtgärderna mot fusk och bedrägeri med gemensamma EU-medel har
prioriterats högt, såväl av unionen som helhet som av Sverige. När det
gäller de rent rättsliga åtgärderna som vidtagits har t.ex. medlemsstaterna
skrivit under den s.k. bedrägerikonventionen i juli 1995. Genom
konventionen straffbeläggs olika former av bedrägerier som riktar sig mot
EU:s finansiella intressen. I slutet av 1995 beslutade därefter rådet att
även anta en förordning om administrativa åtgärder och sanktioner som
skall vidtas vid exempelvis missbruk av gemenskapsmedel. Den svenska
kommissionären, Anita Gradin, är ansvarig för dessa frågor inom
kommissionen.
17
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
DEL 1
DEN ÖVERGRIPANDE POLITISKA
Europa och Europeiska unionen står vid mitten av nittiotalet i en
brytningstid. Maastrichtfördraget breddade den 1 november 1993 den
europeiska integrationen till nya områden. Sverige, Finland och Österrike
inträdde den 1 januari 1995 i EU. Inför årtiondets slut samlar sig unionen
inför nya och avgörande utmaningar. De grundläggande målen för det
europeiska enhetsverket - solidaritet, fred och säkerhet, ekonomiska och
sociala framsteg - är lika aktuella som någonsin.
Under 1995 förbereddes den regeringskonferens som 1996 skall påbörja
en översyn av de grundläggande fördragen. Arbetet på den ekonomiska
och monetära unionen fortskrider. Tolv länder i Central- och Östeuropa
och i Sydeuropa söker sig idag mot medlemskap. EES-samarbetet och de
fördjupade kontakterna med kandidatländerna går vidare. Samarbetet
mellan EU och dess medlemsländer och länder och regioner i andra delar
av världen vidgas och utvecklas.
Samtidigt som EU har utvidgats och står inför en fortsatt utvidgning
fördjupas samarbetet inom unionen. Europas folk förs närmare varandra.
När det europeiska samarbetet nu åter går in i en mer dynamisk period
har Sverige, som fullvärdig medlem i EU, fatt ett vidgat inflytande över
den europeiska kontinentens, och därmed sin egen, framtid.
Vid årsskiftet 1994/95 inträdde Österrike, Sverige och Finland som
medlemmar i EU. Antalet medlemsstater blev därmed 15.
Genom utvidgningen har befolkningen inom EU ökat från 345 till 366
miljoner och landytan med 37 procent. I Nordeuropa och Östersjöområdet
har EU fatt en helt ny roll. Av de nordiska ländernas befolkning finns nu
80 procent inom EU. Tillsammans har de nya länderna 11 röster vid
beslut i EU:s ministerråd, vilket är något mer än vad var och en av de
fyra största medlemsländerna har. Samtliga nya medlemsländer är
nettobidragsgivare till EU:s budget.
De nya medlemsländerna har övertagit EU:s fördrag och regelverk,
inklusive avtal med tredje land. I den mån länderna inför inträdet hade
speciella problem löstes dessa normalt genom övergångsbestämmelser.
Flera av dessa bestämmelser inklusive frågan om eventuell förlängning av
dem kommer att tas upp till beslut på nytt vid senare tillfälle, då de nya
medlemsstaterna sitter med och beslutar som medlemmar.
EES-avtalet, som slutligen hade trätt i kraft vid årsskiftet 1993/94, kom
att bli en viktig förberedelse för medlemskapet. För väsentliga delar av
den inre marknaden hade länderna infört regler - lagstiftning och
administrativa regelverk - som överensstämde med EU-reglema. I dessa
Skr. 1995/96:190
18
avseenden fanns det bara ett fåtal frågor att ta upp under förhandlingarna. Skr. 1995/96:190
Till de områden som i praktiken har inneburit störst förändringar jämfört
med EES-situationen hör anslutningen till den gemensamma jordbruks-
politiken. Deltagandet i EU:s regionalpolitiska program har även det fått
stora effekter i länderna. Flera av de olika frågorna behandlas i särskilda
sakkapitel i det följande.
Inträdet i EU har inneburit en stor omställning för Sverige och den
svenska statsförvaltningen. Genom medlemskapet i EU har Sverige
inflytande på alla frågor som behandlas inom unionen. Ambitionsnivån i
EU-arbetet har varit hög. Svenska ståndpunkter har förts fram inom ett
flertal områden, frågor har definierats och initiativ har tagits, i vissa fall
tillsammans med andra medlemsländer. Arbetet i ministerrådet har av
naturliga skäl fått en betydande uppmärksamhet i regeringens och
riksdagens EU-arbete under detta första medlemsår.
Mängden frågor som hanteras har i och med medlemskapet ökat
påtagligt inom flera områden, t.ex. jordbruks-, miljö-, ekonomi/fmans- och
regionalpolitik. Samtidigt har det ställts höga krav på snabba ställnings-
taganden, eftersom Sverige som enskilt land inte ensamt kan påverka
dagordningen för EU:s beslutsprocess. Organisation och arbetsformer har
utvecklats med tyngdpunkt på dels beredningen i regeringskansliet och
inom myndigheterna (inklusive det arbete som utförs vid Sveriges
representation i Bryssel), dels samrådet med riksdagens EU-nämnd.
Med hänsyn till det mycket vida falt av frågor som behandlas inom EU
är det för ett land som Sverige betydelsefullt att tydligt definiera de
områden som anses som särskilt viktiga i EU-arbetet. Regeringen har
därför i bl.a. 1995 års regeringsförklaring angivit vilka områden som
prioriteras. Dessa är främst följande: sysselsättning och tillväxt, en hög
skyddsnivå inom miljöområdet, öppenhet i EU:s institutioner, jämställd-
het mellan kvinnor och män, större inflytande för konsumenterna,
regional utjämning, frihandel, östutvidgningen, fred i det forna Jugo-
slavien, kampen mot internationell brottslighet inklusive narkotika-
bekämpning, fusk och bedrägeri mot gemenskapens budget samt
samarbetet inom Östersjöområdet.
Medlemskapet har inneburit många nya erfarenheter. Inom stats-
förvaltningen görs en kontinuerlig uppföljning av dessa. Regeringen har
också lämnat konkreta uppdrag när det gäller att analysera det första årets
19
erfarenheter (se avsnitt 1.2.4). Som exempel på några viktiga intryck kan Skr. 1995/96:190
anges följande.
En särskild utmaning har bestått i att möta den sammansmältning av
inrikes- och utrikespolitik som blir en effekt av samarbetet i unionen. De
beslut som fattas av EU:s ministerråd gäller i många fall lagstiftning om
frågor av klart inrikespolitisk karaktär.
Sverige trädde som ett nytt medlemsland in i EU:s pågående bered-
nings- och förhandlingsprocess. Flertalet av de frågor som Sverige hade
att ta ställning till under 1995 hade förberetts innan EU-medlemskapet.
Det har inneburit en viss ansträngning att tränga in i de många gånger
komplicerade frågor som har behandlats utan att, som de gamla medlems-
staterna, ha haft möjlighet att fullt ut följa frågorna från början. Frågornas
beredning sträcker sig inte sällan över flera år. Redan under detta första
år har Sverige dock fått konkret gehör för sina ståndpunkter i många
frågor. Sverige deltar nu i den tidiga beredningen av olika EU-ärenden
och far därmed möjlighet till den framförhållning som är en förutsättning
för ett framgångsrikt arbete i EU.
Det första medlemskapsåret har visat att små medlemsländer har goda
möjligheter till inflytande när de är väl förberedda och argumenterar för
genomtänkta förslag. Andra medlemsländer förväntar sig dessutom att
Sverige skall vara pådrivande inom områden, exempelvis öppenhets-
frågorna, där Sverige har viktiga erfarenheter.
Den sammantagna erfarenheten är att Sverige kan påverka i EU. Det
mindre medlemslandet är en faktor att räkna med. Med konsekvens och
fasthet, med samverkan med andra medlemsländer och med vilja att bidra
till gemensamma europeiska lösningar, kan ett för Sverige betydande
inflytande nås över unionens gemensamma politik.
Också den kulturella aspekten av medlemskapet har givit viktiga nya
erfarenheter. Sveriges företrädare har verkat i en ny miljö både vad gäller
organisation och arbetsformer och andra medlemsländers traditioner och
synsätt inom olika sakområden. Stor kraft har ägnats åt att ta till sig de
faktiska arbetsprocesserna liksom att lära sig förstå andras synsätt och
förmedla kunskap om våra egna. I detta sammanhang bör språkfrågan
beröras. Franska är det viktigaste arbetsspråket inom stora delar av EU:s
institutioner. Det innebär att många dokument först tas fram på franska
innan de översätts till övriga språk, vilket sker med viss fördröjning.
Tolkning till och från svenska har skett i begränsad men ökande
utsträckning. Institutionernas översättnings- och tolkningskapacitet har
under 1995 successivt men dock inte fullt byggts ut. Det är ur Sveriges
synvinkel sett ytterst viktigt att hävda det svenska språkets ställning i EU
(se avsnitt 5.9).
Sverige har gått in i medlemskapet utan att frångå den svenska förvalt-
ningsmodellen. Arbetsfördelningen mellan riksdagen och regeringen och
mellan regeringen och myndigheterna har förblivit i princip oförändrad.
Någon ändring har inte heller skett beträffande statsmakternas förhållande Skr. 1995/96:190
till intresseorganisationer och andra berörda organ. Däremot har, som
nämnts ovan, medlemskapet inneburit att i första hand arbetsmetoderna
har anpassats till de nya förhållandena.
Med anledning av den svenska förvaltningsmodellens särskilda struktur
har regeringen uppdragit åt Statskontoret att kartlägga och analysera hur
EU-medlemskapet under det första året påverkat statliga myndigheters
organisation och arbetsformer och hur formerna för samverkan mellan
regering och förvaltningsmyndigheter har utvecklats. Statskontoret skall
redovisa sin bedömning av den svenska förvaltningsmodellens ändamåls-
enlighet i ett EU-perspektiv och vilka för- och nackdelar den medfört i det
praktiska arbetet.
En huvudrapport väntas under våren 1996.
Europeiska rådet, som består av medlemsländernas stats- och regerings-
chefer, möts normalt i slutet av varje ordförandeskapsperiod, dvs. två
gånger per år. Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Essen
i december 1994 och från 1995 års två möten i Cannes och Madrid
återfinns i bilagorna 6.1, 6.2 och 6.3.
Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995 var det första av EU:s
toppmöten där Sverige, Finland och Österrike deltog som fullvärdiga EU-
medlemmar. (De tre länderna hade dock i praktiken deltagit fullt ut vid
mötet i Essen i december 1994).
De viktigaste frågorna som diskuterades i Cannes var sysselsättningen,
Ekonomiska och monetära unionen (EMU), förbindelser med omvärlden,
inrikes och rättsliga frågor samt förberedelser för regeringskonferensen
1996.
Vid mötet i Cannes klargjorde Europeiska rådet att övergången till den
tredje etappen av EMU skall var genomförd senast den 1 januari 1999.
Europeiska rådet gav också ministerrådet (Ekofin) i uppdrag att tillsam-
mans med kommissionen och Ekonomiska och monetära institutet (EMI)
utarbeta ett scenario för införandet av gemensam valuta. För en utförlig
redovisning av EMU (se kapitel 13).
21
Skr. 1995/96:190
Åtgärder för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning intog en
framträdande plats vid mötet. Cannes-mötet hade i dessa frågor karaktären
av en mellanstation, då den huvudsakliga uppföljningen var förlagd till
påföljande möte, vilket ägde rum i Madrid i december. Vid Cannes-mötet
underströks betydelsen av att genomföra det fempunktsprogram som syftar
till att öka sysselsättningen samt minska arbetslösheten vilket man beslutat
om vid mötet i Essen 1994 (se kapitel 14).
Essen-punktema gäller:
- utbildningens roll för att stärka sysselsättningsmöjligheterna
- en sysselsättningsintensiv tillväxt
- minskade indirekta arbetskraftskostnader
- ökad effektivitet inom arbetsmarknadspolitiken
- förstärkta insatser för utsatta grupper.
Medlemsländerna uppmanades vid Essen-mötet att utarbeta fleråriga
program utifrån de fem punkterna och vid mötet i Cannes underströks
betydelsen av detta arbete. Det fattades även ett viktigt beslut om att låta
genomföra en studie av vilka effekter en förstärkt samordning av den
ekonomiska politiken och strukturpolitiken kan ge.
I anslutning till Europeiska rådets möte ägde ett särskilt möte rum med
representanter från de associerade länderna i Central- och Östeuropa,
inklusive de baltiska länderna, samt Cypern och Malta. Vid Cannes-mötet
betonades vikten av att förhandlingarna om Maltas och Cyperns anslut-
ning inleds sex månader efter regeringskonferensen och med beaktande
av dess resultat. EU:s nästa utvidgning behandlas i 2.2.3 nedan samt i
kapitel 8.
En deklaration om situationen i före detta Jugoslavien antogs. Vidare
bekräftades vikten av Europeiska unionens relationer med bl.a. länderna
i Medelhavsområdet, Ryssland, USA, Japan, Sydafrika och Latinamerika.
Unionens intresse av att bidra till politisk stabilitet och välstånd i
Östersjöregionen bekräftades också.
Inom det inrikes och rättsliga området behandlades följande frågor:
Europol, informationsteknik för tulländamål, skydd av gemenskapens
finansiella intressen, viseringsfrågor, kampen mot rasism, kampen mot
droger, jämställdhet, europeiska audiovisuella verk och den språkliga
22
mångfalden. Skr. 1995/96:190
Med tillfredsställelse konstaterades att förberedelserna för regerings-
konferensen 1996 hade kommit igång och att den s.k. reflektionsgruppen
hållit sitt första sammanträde (se kapitel 4).
Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 behandlade framför allt
EMU, sysselsättning, utvidgningsfrågan och regeringskonferensen 1996.
Europeiska rådet antog ett scenario för införandet av den gemensamma
valutan. Det innebär i korthet att övergången till valutaunionen och
införandet av den gemensamma valutan skall genomföras i tre etapper, där
den gemensamma valutan senast den 1 januari 2002 fysiskt skall börja
introduceras. Man enades också om att den gemensamma valutans namn
skall vara euro. För en utförlig redovisning av EMU, se kapitel 13.
Mötet i Madrid innebar ett fortsatt framåtskridande för samarbetet om
sysselsättningsfrågorna. EU:s ministerråd, i dess sammansättning av
finansministrar och arbetsmarknadsministrar samt kommissionen,
presenterade en gemensam rapport som behandlade en vidareutveckling
av fempunktsprogrammet från Essen-mötet. Rapporten innebar en
konkretisering av en gemensam strategi för att bekämpa arbetslösheten.
Detta var den första avstämningen av det arbete som sker utifrån de fem
Essenpunktema. En årlig avstämning kommer att göras vid Europeiska
rådets möte i december varje år. Denna fråga redovisas närmare under
kapitel 14.
Vid Europeiska rådets möte i Madrid underströks utvidgningens ekono-
miska och politiska betydelse för unionen. Den procedur som man kom
överens om för att förbereda förhandlingsstarten skall tillförsäkra
kandidatländerna lika behandling.
Europeiska rådet uttalade i Madrid att det strävade efter att den
inledande fasen i förhandlingarna med kandidatländerna i Central- och
Östeuropa skall sammanfalla med inledningen av förhandlingarna med
Cypern och Malta. Dessa skall i sin tur - enligt en tidigare överenskom-
melse mellan EU:s medlemsländer - inledas inom sex månader efter 1996
års regeringskonferens avslutning.
Sveriges målsättning är sålunda att medlemsskapsförhandlingar med
samtliga kandidatländer skall inledas samtidigt. Regeringen har under 23
1995 med prioritet verkat för detta, bl.a. för att säkerställa likabehandling
för de baltiska staterna och att kommissionens arbete med sina utlåtanden Skr. 1995/96:190
("avis") om kandidatländerna skulle komma igång så tidigt som möjligt.
Bland de utrikespolitiska frågor som stats- och regeringscheferna
diskuterade märks Ryssland, före detta Jugoslavien, samarbetsavtal främst
på handelsområdet med Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay
(Mercosurländema) och mötet med de associerade länderna i Central- och
Östeuropa.
Andra ämnen som behandlades vid mötet var bedrägeri och skydd av
gemenskapens finansiella intressen, den inre marknaden, små och
medelstora företag, miljö, jordbruk, fiske, jämställdhet och frågor under
rubriken ”ett medborgarvänligt Europa”. Dessa frågor behandlas vidare
under separata kapitel i det följande. Vid mötet fastslogs att regerings-
konferensen 1996 borde inledas den 29 mars 1996 i Turin.
Partnerskapet Europa-Medelhavet grundlädes vid Medelhavskonferensen
i Barcelona den 27-28 november 1995. Vid denna konferens deltog
regeringschefer och utrikesministrar från de berörda länderna samt
ordföranden och andra företrädare för kommissionen. Partnerskapet skall
utgöra basen för det framtida samarbetet mellan EU:s medlemsländer och
deras tolv Medelhavspartner Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien,
Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och den palestinska
myndigheten. Partnerskapet har till syfte att säkra fred, stabilitet och
välfärd i Medelhavsområdet och har angivits som en av EU:s strategiska
prioriteringar.
Barcelonakonferensen hade föregåtts av halvtannat års beredning i EU-
kretsen och förhandlingar med partnerländema/områdena. Det ursprung-
liga initiativet till samarbetet togs för drygt femton år sedan av Frankrike,
som presenterade idén om ett närmare samarbete mellan dåvarande EU-
medlemmar i Medelhavskretsen och de fem Maghreb-ländema, Algeriet,
Libyen, Marocko, Mauretanien och Tunisien. Idén understöddes då av
vissa länder i nordvästra Afrika, men förberedelserna avstannade på grund
av ett flertal kriser, bl.a. Västra Sahara-konflikten samt de kriser som
uppstod mellan Frankrike och Storbritannien å ena sidan och Libyen å
den andra till följd av Lockerbie-katastrofen och den franska flyg-
incidenten över Niger. Med tiden kom idén att utvecklas och inriktas på
ett bredare och ambitiösare samarbete som skall omfatta hela regionen.
24
Barcelona-konferensen 1995 avslutades med att EU-ländema och deras Skr. 1995/96:190
tolv partner i Medelhavsområdet enhälligt antog en deklaration, som skall
utgöra basen för samverkan i regionen. Denna skall omfatta politik,
säkerhetspolitik, utvecklande av handel i strävan mot frihandel, finansiellt
stöd och utbyte inom vad som ofta kallas "den mänskliga dimensionen".
Från svensk sida har under förarbetet framförts vikten av att parterna
gör klara åtaganden på de mänskliga rättigheternas och demokratins
områden. Genomförande av frihandel är ett annat svenskt krav. Sverige
har även betonat behovet av att förbättra miljön. Kvinnornas rätt till
deltagande i alla samhällslivets sektorer är en annan viktig fråga för
Sverige. Detsamma gäller en utökad och fördjupad dialog mellan olika
kulturer och religioner.
Det politiska samarbetet skall ta formen av en dialog, där parterna skall
arbeta för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens framväxt.
Tanken bakom samarbetet är att genom en utveckling av demokratin
skapa en inre stabilitet i länderna, som i sin tur kan lägga grunden för
internationell stabilitet och fred i regionen. Parallellt med den politiska
dialogen skall också de säkerhetspolitiska aspektema behandlas gemen-
samt. I EU-kretsen finns det de som i förlängningen tänker sig en
utveckling mot en stabilitetspakt i Medelhavsregionen, med den pakt som
finns inom ramen för Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa
(OSSE) som förebild. Den fortsatta uppföljningen av Barcelona-
konferensen far dock utvisa hur långtgående samarbetet kommer att bli.
Handelssamarbetet skall utvecklas i riktning mot frihandel. Riktpunkt är
2010, då frihandel skall vara etablerad mellan EU och hela Medelhavs-
regionen. Om målet nås kommer partnerskapet Europa-Medelhavet att bli
jordens största frihandelsområde. Fram tills dess skall detta samarbete
regleras i enlighet med de associationsavtal som redan har förhandlats
fram eller som kommer att ingås inom de närmaste åren.
EU har förbundit sig att lämna finansiellt bistånd till partnerländema.
Förutom att tjäna som allmänt stöd för den ekonomiska utvecklingen i
regionen är tanken att stödet skall göra partnerländema bättre rustade att
möta konkurrensen från den europeiska industrin. Partnerländema kommer
dessutom att behöva både teknologiöverföring och investeringar. Biståndet
skall uppgå till 4,7 miljarder ecu för en femårsperiod.
25
I begreppet ”den mänskliga dimensionen” ryms åtaganden från samtliga
parter att arbeta för utbyte på alla nivåer mellan människor, dvs. inom
kultur-, utbildnings- och forskningsområdena. Kontakterna mellan folken
skall främjas bl.a. genom turism och ungdomsutbyte och samverkan
mellan enskilda organisationer (non-govemmental organisations, NGO:s).
Syftet är att partnerskapet skall tjäna som instrument för att överbrygga
motsättningar och misstro mellan och inom kulturer i regionen (det kristna
västerlandet, islam och judendomen).
Genom Fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) som
upprättar Europeiska unionen har samarbetet inom kol- och stålgemen-
skapen (Parisfördraget), Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen (Romfördraget) och Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) utvidgats till att även
omfatta en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och ett rättsligt och
inrikes samarbete.
Enligt artikel N 2 i Maastrichtfördraget skall en regeringskonferens
sammankallas 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som
skall revideras i enlighet med de mål som anges i fördragets inledning.
En fördragsändring kräver ett enhälligt beslut av medlemsstaterna.
Ändringarna måste godkännas av varje medlemsstat i enlighet med deras
konstitutionella bestämmelser (t.ex. riksdagsgodkännande).
Konferensen inleds formellt den 29 mars 1996 vid ett särskilt möte med
Europeiska rådet i Turin. Redan under 1995 skedde dock omfattande
förberedelser, inte minst i den s.k. reflektionsgruppen. Vidare har EU:s
institutioner och organ lämnat särskilda yttranden med synpunkter på hur
Maastrichtfördraget och unionen har fungerat.
Europeiska rådet beslutade vid sitt möte på Korfu i juli 1994 att tillsätta
en reflektionsgrupp för att förbereda regeringskonferensen.
Gruppens första möte ägde rum i Taormina på Sicilien den 2 juni 1995.
Därefter hölls elva möten under hösten. Det sista ägde rum i december
månad, varefter en rapport överlämnades till Europeiska rådets möte i
Madrid.
Ledamöterna i reflektionsgruppen var representanter för medlems-
ländernas utrikesministrar. I gruppen ingick också en representant för
ordföranden i kommissionen samt två representanter för Europa-
parlamentet.
Ordförande i gruppen var Spaniens statssekreterare för europeiska
Skr. 1995/96:190
26
frågor. Svensk företrädare i gruppen var statssekreteraren i Utrikes- Skr. 1995/96:190
departementet Gunnar Lund.
Reflektionsgruppens mandat från Korfu var att gå igenom Maastricht-
fördraget och utarbeta förslag till ändringar av de bestämmelser som skall
revideras. Gruppen skulle också redovisa andra möjliga förbättringar med
utgångspunkt från hur fördraget fungerar. Med hänsyn till den kommande
utvidgningen skulle den dessutom granska och föreslå alternativa
lösningar på de institutionella frågor som behandlas i slutsatserna från
Europeiska rådets möte i Bryssel 1993, och den s.k. Ioannina-
kompromissen från utrikesministermötet i Grekland i mars 1994. (Dessa
frågor rörde röstviktning i rådet, antalet röster som krävs för kvalificerad
majoritet, antalet medlemmar i kommissionen samt reformer som kan
anses vara nödvändiga för att underlätta institutionernas arbete och säkra
att de fungerar väl vid en utvidgning).
Reflektionsgruppen fick ett tilläggsmandat vid Europeiska rådets möte
i Cannes i juni 1995. Enligt detta skulle gruppen också inrikta sig på
frågor av direkt intresse och betydelse för medborgarna i unionen. Det
gällde särskilt sysselsättning, miljöfrågor, inre och yttre säkerhet samt
subsidiaritetsfrågor.
Reflektionsgruppen behandlade frågor relaterade till institutionerna,
medborgarna och unionen, rättsliga och inrikes frågor, utrikes-, säkerhets-
och försvarspolitiska frågor samt vissa andra samarbetsområden.
Resultatet av gruppens arbete presenterades i form av en slutrapport till
Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995.
Rapporten inleds med ett policydokument. Därefter följer ett ca 40 sidor
långt dokument där man utförligt går igenom frågor som kan tänkas
komma upp under konferensen. För varje fråga anges majoritets-
respektive minoritetsuppfattningar.
Huruvida dessa frågor kommer att behandlas under själva konferensen
beror helt på vilka förslag till fördragsändringar de enskilda medlems-
länderna är villiga att föra upp på dagordningen.
I rapporten läggs stor vikt vid att unionen utvidgas och antar länderna
i Öst- och Centraleuropa som medlemmar. Andra viktiga frågor är att
unionssamarbetet utvecklas i samklang med medborgarna utifrån deras
behov och med hänsyn till krav på effektivt och demokratiskt inflytande.
Såväl policydokument som dokumentet om olika tänkbara alternativ till
lösningar är uppdelade i tre delar; medborgaren och unionen, effektiviser-
ing av unionen och förberedelser för utvidgning samt förbättrad utrikes-
politisk kapacitet. Frågor som Sverige prioriterar, såsom sysselsättning,
öppenhet och jämställdhet, finns i det första avsnittet och har utformats
på ett från svenska utgångspunkter positivt sätt.
Det råder skilda uppfattningar mellan större och mindre länder om hur
27
institutionerna skall reformeras med tanke på den förestående utvidg- Skr. 1995/96:190
ningen, liksom mellan dem som vill ha en mindre, respektive större,
gemenskapssfar i unionen. Gruppen var enig om att EU:s kapacitet att
hantera de nya säkerhetshoten måste förstärkas, men inte om hur detta
skulle ske. En stor majoritet av medlemmarna i gruppen var positiva till
åtgärder for förbättrad effektivitet i rättsligt och inrikes samarbete, men
motståndet mot en sådan utveckling är starkt från en liten minoritet av
EU-länder.
EU:s institutioner lämnade sina synpunkter infor regeringskonferensen
till reflektionsgruppen. Gruppen kunde således utgå ifrån dessa syn-
punkter under arbetet hösten 1995.
Kommissionen
Kommissionens representant i reflektionsgruppen var kommissionär
Marcelino Oreja. I kommissionens rapport till reflektionsgruppen betonas
två nyckelord; demokrati och effektivitet. Enligt kommissionen bör
regeringskonferensens arbete utgå från nödvändigheten av att samman-
jämka kraven på ett mera demokratiskt, förståeligt och öppet EU samt
behovet av effektivitet, samordning och solidaritet i arbetet. Infor
regeringskonferensen är det inte fråga om att utöka EU:s kompetenser
utan att se till att utöva de kompetenser som finns på ett fullödigt sätt,
slås fast i rapporten.
I februari 1996 presenterade kommissionen sitt utlåtande om regerings-
konferensen. Kommissionen vill se en ambitiös regeringskonferens som
tar sig an de stora frågorna om Europas framtid. Dokumentet har två
kapitel - stärkandet av den politiska unionen och förberedelserna for
utvidgningen. Utgångspunkten är dels att MaastrichtfÖrdragets regelverk
måste förstärkas och effektiviseras, dels att utvidgningen måste stärka
unionen snarare än att späda ut den. Mot denna bakgrund behandlas EU-
arbetet under fyra huvudrubriker kring vilka resonemangen och förslagen
är grupperade. Det handlar om att stärka samarbetet på de interna
politikområdena, att stärka EU:s profil på det internationella planet, att
förenkla fordragsverket och beslutsprocedurerna samt att stärka institu-
tionerna inför den kommande utvidgningen.
Europaparlamentet
Europaparlamentet deltog i reflektionsgruppens arbete med två represen-
tanter. Parlamentet har infor regeringskonferensen föreslagit ett flertal
reformer.
Bland dessa kan nämnas en integrering av den gemensamma utrikes-
28
och säkerhetspolitiken samt rättsliga och inrikes frågor i gemenskaps- Skr. 1995/96:190
systemet.
Parlamentet vill också se en ökad grad av majoritetsomröstning. Detta
bör, menar parlamentet, ske för samtliga rådsbeslut med undantag av
särskilt känsliga beslut som fördragsändringar, konstitutionella beslut samt
beslut baserade på Romfördragets artikel 235.
En förenkling av beslutsprocesserna och en begränsning i antalet
beslutprocedurer till medbeslutande, samtycke och konsultation före-
språkas.
Europaparlamentet har vidare inför regeringskonferensen ställt sig
positivt till att i EU-fördraget införa en avdelning om sysselsättning.
EG-domstolen
EG-domstolen lämnade i en rapport i maj 1995 sina synpunkter inför
regeringskonferensen. Rapporten består av fyra avsnitt: domstolens roll i
EU, tillämpningen av Maastrichtfördraget, översynen av bestämmelserna
om domstolen samt tilltänkta ändringars påverkan på domstolen.
Domstolen uttalar sig således huvudsakligen om frågor som rör dess
framtida roll. Den anser att det är viktigt att domstolens ställning och
oavhängighet liksom den bindande verkan av dess domar säkras vid
framtida fördragsändringar.
Domstolen menar att dess kompetens bör utsträckas till att omfatta även
inrikes och rättsliga frågor. Detta inte minst för att förbättra de enskildas
ställning på dessa områden. I frågan om antalet domare är den mer
försiktig och tar inte klar ställning.
Förstainstansrätten
Förstainstansrätten lämnade ett bidrag i maj 1995. Den föreslår att det bör
anges i Romfördragets artikel 4 att det till EG-domstolen finns en
förstainstansrätt som biträder EG-domstolen. På så sätt skulle det
klargöras att det finns ett tvåinstanssystem inom EU. Rapporten behandlar
förstainstansrättens utveckling och den kraftiga ökningen av antalet
anhängiggjorda mål samt förslag till lösningar på sistnämnda problem.
Revisionsrätten
I sin rapport till reflektionsgruppen pekar revisionsrätten bl.a. på
problemen med att fa tillgång till den nödvändiga information som ligger
till underlag för att fullgöra rättens fördragsenliga uppdrag. Eftersom en
stor andel EG-medel förvaltas på nationell nivå kan följden bli att rätten
inte alltid far insyn i hur medlemsstaterna kontrollerar hur EG-medel
används. Motsvarande problem kan uppstå när gemenskapsmedlen
administreras i ett från kommissionen fristående organ. För att kunna
tillvarata sina rättigheter önskar revisionsrätten få rätt att föra talan vid
EG-domstolen.
29
Ekonomiska och sociala kommittén (ESK)
Ekonomiska och sociala kommittén har i ett särskilt yttrande framfört sina
ställningstaganden inför 1996 års regeringskonferens. I huvudsak innebär
yttrandet konkreta förslag till fördragsändringar i syfte att stärka
kommitténs roll. Bland annat begär ESK att regeringskonferensen ger
kommittén rättslig status som institution.
Regionkommittén
I sin rapport till reflektionsgruppen begär regionkommittén att de
regionala och lokala organen uttryckligen bör omnämnas i formuleringen
av subsidiaritetsprincipen. Det bör föreskrivas att regionkommittén och de
regioner som har lagstiftande makt far rätt att själva väcka talan mot
ogiltiga rättshandlingar och underlåtenhet att besluta. Kommittén bör
medges status som institution. Kommittén anser också att den bör erhålla
ett organisatoriskt och budgetmässigt självbestämmande i förhållande till
ESK, en starkare rådgivande funktion för kommittén och möjlighet att
samarbeta med kommissionen vad gäller initiativrätten. Dessutom anser
regionkommittén att regeringskonferensen bör driva på för att rättsliga och
inrikes frågor skall föras över till gemenskapens verksamhet till fördel för
de europeiska medborgarna.
Samråd med riksdagen inför regeringskonferensen har genomförts
regelbundet under 1995. I juli 1995 redovisade regeringen, i en särskild
skrift, vissa svenska principiella intressen inför konferensen.
En skrivelse med redogörelse för förberedelsearbetet inför regerings-
konferensen samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som
konferensen kan komma att behandla överlämnades den 7 december 1995
till riksdagen (Regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens
1996).
Regeringen tillsatte i mars 1995 en kommitté med uppdrag dels att
genomföra kvalificerade utredningar kring de frågor som väntas komma
upp i regeringskonferensen, dels att anordna aktiviteter avsedda att
stimulera den offentliga debatten kring dessa frågor (dir. 1995:15).
Kommittén, som har antagit namnet EU 96-kommittén (UD 1995:02)
har följande ledamöter; Björn von Sydow (s) (ordförande), Berit Andnor
(s), Birgit Friggebo (fp), Helena Nilsson (c), Mats Odell (kds), Marianne
Samuelsson (mp), Yvonne Sandberg-Fries (s) och Sten Tolgfors (m).
Kommitténs arbete kommer att avslutas inom kort.
Skr. 1995/96:190
30
Ministerrådet, EU:s beslutande och lagstiftande organ, är det forum där
medlemsländerna for fram, diskuterar och jämkar ihop sina synpunkter.
Mötesverksamheten är omfattande och ett stort antal frågor behandlas.
Arbetets karaktär är ett resultat av en mångårig utveckling. Inrikes- och
utrikespolitiska former, principer och procedurer har kombinerats. Efter
hand har en ökad användning av majoritetsröstning inforts. Under åren har
en tydlig kultur med givande och tagande vuxit sig stark.
Varje utvidgning inverkar självfallet på arbetsformerna och kulturen.
Efter Sveriges inträde har exempelvis öppenhetsfrågoma forts framåt.
Sverige har tillsammans med andra likasinnade länder varit pådrivande for
att uppnå en högre grad av öppenhet, i synnerhet vad beträffar rådets
lagstiftningsarbete. Se närmare om detta i kapitel 6.
Det har under året framkommit viss kritik mot rådets arbetsmetoder.
Alltför många ärenden som borde kunna avgöras på lägre nivåer hamnar
på rådets bord. Underlag i olika frågor kommer fram på ett sent stadium,
vilket t.ex. kan försvåra samråd med nationella parlament. Detta är en
kritik som i allt väsentligt delas av Sverige. Det är angeläget att rådet
vidtar åtgärder for att arbetet skall kunna bedrivas effektivt.
Rådet har under 1995 haft ca 200 aktiva arbetsgrupper på olika områden,
inklusive arbetet inom ramen för andra pelaren (gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik) och tredje pelaren (inrikes och rättsligt samarbete). Rådet
har sammanträtt 76 gånger i sina olika sammansättningar och vid dessa
antagit 39 direktiv, 242 förordningar och fattat 175 beslut. Därtill kommer
ett antal informella ministermöten.
Av EU:s totala budget om ca 75 miljarder ecu går 4 miljarder till
administration. Antalet anställda vid rådssekretariatet är drygt 2 450 och
verksamheten kostar årligen ca 306 miljoner ecu (7,7 procent av de
administrativa kostnaderna).
Till följd av den senaste utvidgningen har kommissionen nu 20 ledamöter.
Dessa skall i sitt arbete agera i gemenskapens samlade intresse. Varje
ledamot är ansvarig för politiken inom ett eller flera generaldirektorat.
Anita Gradin nominerades av regeringen till den första svenska kommis-
sionären i Europeiska unionen. Varje kommissionär utses for en period
om fem år. Den nya kommissionen tillträdde i januari 1995.
Skr. 1995/96:190
31
I kommissionens arbetsprogram för 1995 fastställdes en rad generella
målsättningar; en stark tillväxt som kan generera arbetstillfällen, en stabil
ekonomisk och monetär union, en ökad ekonomisk social och regional
solidaritet, en större säkerhet och ett stabilt uppträdande i internationella
sammanhang samt en effektiv och öppen förvaltning. Slutligen skall
arbetet med 1996 års regeringskonferens inledas.
Antalet förslag till nya lagar nådde en höjdpunkt i samband med att den
inre marknaden genomfördes, och mängden förslag är på nedgående sedan
ett par år tillbaka. Med beaktande av effektivitetsaspekten och den s.k.
subsidiaritetsprincipen uttalade den nya kommissionen en ambition att
koncentrera sig på de viktigaste frågorna. Vid 1995 års början var antalet
nya prioriterade lagförslag 52, jämfört med de 180 förslag som kommis-
sionen presenterade under 1990.
Kommissionen betonade vidare att projekt som påbörjas måste slutföras
inom rimlig tid. Ett stort antal förslag var inte färdigbehandlade av rådet
och parlamentet vid årets början (mer än 100 sådana fall förekom). De
områden som kommissionen särskilt vill prioritera har varit genom-
förandet av den inre marknaden, energipolitiken och miljöpolitiken.
Ambitionen för kommissionen är att föra en politik med kontroll över
gemenskapsrätten samt att inleda en kamp mot bedrägerier med EU-
medel. Ett av den nytillträdda kommissionens första beslut var därför att
anta ett omfattande arbetsprogram mot bedrägerier (se kapitel 30).
Bland övriga prioriteringar i kommissionens arbete märks att verka för att
den ekonomiska och monetära unionen slutförs inom de givna tidsramarna
samt att den gemensamma valutan blir verklighet. I detta syfte har
kommissionen givit ut en grönbok angående de tekniska förutsättningarna
för övergången till en gemensam valuta. Den blev vägledande inför
toppmötet i Madrid i december.
Ett annat viktigt område är det sociala området där man bland annat har
genomfört flera initiativ om social trygghet. Frågor om jämställdhet,
äldreomsorg och handikappade har också diskuterats.
Kommissionen har arbetat med ett program med målsättningen att öka
industrins konkurrenskraft. I samma anda har en från kommissionen
fristående rådgivande grupp för den europeiska industrins konkurrenskraft
bildats. Man har även publicerat en vitbok om sysselsättning och tillväxt.
En vitbok om utbildning och yrkesutbildning har presenterats. Syssel-
sättningsfrågan utgör en av kommissionens främsta prioriteringar.
Skr. 1995/96:190
32
En fråga av stor vikt har under 1995 varit att utarbeta en strategi för den
kommande anslutningen av de central- och östeuropeiska länderna. En
vitbok behandlar harmonisering av lagstiftningen och en rapport om den
gemensamma jordbrukspolitiken har utarbetats som stöd för denna
strategi. Inför arbetet med kommissionens utlåtanden om dessa länder har
Sverige haft aktiva kontakter med kommissionen.
Kommissionen har även arbetat för att stärka unionens ställning i
världen, bl.a. för att sluta olika överenskommelser med Ryssland, USA
och Mercosurländema.
Vad gäller EU:s andra och tredje pelare dvs. utrikes- och säkerhets-
politiken respektive inrikes och rättsliga frågor, har året präglats av många
diskussioner om hur man skall få politiken inom dessa områden att
fungera mer effektivt. Genom Maastrichtfördraget fick kommissionen en
formell roll inom dessa områden, men i jämförelse med den roll som
kommissionen spelar inom den första pelaren är dess befogenheter i
praktiken relativt begränsade. Resultatet av samarbetet har inte motsvarat
förväntningarna.
Kommissionen har under året till rådet hänskjutit 600 förslag, rekom-
mendationer och utkast till rättsakter. Av dessa är 71 förslag till direktiv
och 290 förslag till förordningar. Antalet anställda vid kommissionen är
knappt 15 850 och verksamheten kostar årligen ca 2 929 miljoner ecu
(52,3 procent av de institutionella kostnaderna). Kommissionen har
deltagit i reflektionsgruppens arbete med två representanter (se kapitel 4).
Antalet ledamöter i Europaparlamentet ökade genom den senaste
utvidgningen från 567 till 626, varav 22 från Sverige, 21 från Österrike
och 16 från Finland.
Genom utvidgningen ökade också det antal medlemmar som krävs för
att bilda en egen partigrupp från 26 till 29 om samtliga kommer från
samma medlemsland. Europaparlamentet består nu av nio olika parti-
grupper. Under året bildades en ny partigrupp, Union för Europa, genom
en sammanslagning mellan Forza Europa och Europeiska Demokratiska
Alliansen. Union för Europa blev därmed med 54 ledamöter den tredje
största gruppen, efter Europeiska socialdemokratiska partiets grupp med
217 och Europeiska folkpartiet med 173 ledamöter.
I Sverige hölls det första direktvalet till parlamentet den 17 september
1995. Socialdemokraterna fick sju mandat, en minskning med fyra jämfört
med den tidigare fördelningen i enlighet med riksdagens sammansättning.
Kristdemokraterna förlorade sitt enda mandat. Vänsterpartiet erhöll två
nya mandat. Miljöpartiet fick tre ytterligare, och fick därmed fyra mandat
i parlamentet. För övriga partier var läget oförändrat. Valdeltagandet var
lågt, endast 41,3 procent.
Följande svenskar, fördelade på partigrupper, tog därmed plats i
Skr. 1995/96:190
33
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
Europaparlamentet:
Europeiska socialdemokratiska partiets grupp
Birgitta Ahlqvist (s)
Jan Andersson (s)
Anneli Hulthén (s)
Maj-Lis Lööw (s)
Maj-Britt Theorin (s)
Tommy Waidelich (s)
Sören Wibe (s)
Det europeiska folkpartiet
Gunilla Carlsson (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Staffan Burenstam Linder (m)
Per Stenmarck (m)
Ivar Virgin (m)
Den liberala, demokratiska och reformistiska gruppen
Hadar Cars (fp)
Hans Lindqvist (c)
Karl-Erik Olsson (c)
Den europeiska enade vänstem/nordisk grön vänster
Marianne Eriksson (v)
Jonas Sjöstedt (v)
Jörn Svensson (v)
Den gröna gruppen
Per Gahrton (mp)
Ulf Holm (mp)
Malou Lindholm (mp)
Inger Schörling (mp)
Europaparlamentets inflytande har under senare år successivt ökat, främst
till följd av de ändringar som infördes i Maastrichtfördraget. På lagstift-
ningsområdet är parlamentet medbeslutande (med vetorätt) beträffande
beslut som avser den inre marknaden, utbildning, kultur, konsumentfrågor,
transeuropeiska nätverk, forskning och utveckling samt miljöfrågor. I ett
antal fall har ändringskrav från parlamentet på dessa områden lett till ett
särskilt förlikningsförfarande med rådet. Dess ökade politiska roll har
skapats genom att parlamentet fatt befogenhet att godkänna en nytillträdd
kommission, en procedur som tillämpades för första gången vid den
nuvarande kommissionens tillträde 1995. De nya bestämmelserna om
tillfälliga undersökningskommittéer och ombudsmannainstitutionen gör att
Europaparlamentet på ett annat sätt än förr kan övervaka EU:s aktiviteter.
Skr. 1995/96:190
34
Finländaren Jacob Söderman utsågs till unionens förste ombudsman med Skr. 1995/96:190
uppgift att undersöka klagomål om missförhållanden i gemenskapens
institutioner och organ.
Liksom Sverige har parlamentet verkat för en ökad offentlighet i rådets
arbete. Den uppförandekod om ökad offentlighet som antogs av rådet
under 1995 behandlas i kapitel 6.
De svenska parlamentsledamöterna var aktiva inom många områden,
inte minst avseende sysselsättning och sociala frågor, öppenhet, miljö och
samarbetet med de baltiska länderna. Samtliga engagerade sig för behovet
av åtgärder mot narkotikamissbruk. Ett betänkande om EU:s Östersjö-
strategi presenterades av den svenska parlamentarikern af Ugglas för
parlamentets utrikesutskott. Därefter antogs en resolution om förstärkning
av EU:s relation till Östersjöområdet med stor majoritet av parlamentets
ledamöter. I december gav parlamentet slutligen sitt samtycke till en
tullunion med Turkiet efter en lång tids debatt.
Europaparlamentet har under det gångna året utsett en svensk presschef,
Stig Berglind.
Antalet anställda vid Europarlamentet är ca 4 100 och verksamheten
kostar årligen ca 843 miljoner ecu (21,1 procent av de institutionella
kostnaderna).
EG-domstolens huvudsakliga uppgift är att tolka och döma i tvister om
tillämpningen av EG-rätten. Domstolens avgöranden är bindande för
medlemsstaterna. Till EG-domstolen är också knuten en förstainstansrätt
som prövar vissa typer av mål. Hans Ragnemalm och Pernilla Lindh är
de svenska domarna i EG-domstolen respektive förstainstansrätten.
Målen vid domstolen är av olika slag. De vanligaste och viktigaste är
målen om förhandsavgörande. På begäran av nationella domstolar i
medlemsstaterna lämnar domstolen bindande uttalanden om tolkningen av
fördragen eller giltigheten och tolkningen av rättsakter, som har beslutats
av gemenskapens institutioner. Andra måltyper vid domstolen är mål om
fördragsbrott, där kommissionen eller andra medlemsstater kan väcka
talan mot en medlemsstat som har underlåtit att uppfylla sina åtaganden
enligt fördraget och mål om ogiltighet av rättsakter som beslutas av
institutionerna.
Medlemsstaterna har i likhet med institutionerna möjlighet att yttra sig
i mål om förhandsavgörande. I vissa typer av mål finns det också en
möjlighet för medlemsstaterna att intervenera, dvs. att föra talan vid sidan
av en av de ordinarie parterna i målet. Det är viktigt för medlemsstaterna
att utnyttja dessa möjligheter. Det gäller inte bara i de mål där den
nationella lagstiftningen är direkt berörd utan även i mål som kan påverka
inhemsk lagstiftning.
Antalet anställda vid EG-domstolen är knappt 950 och verksamheten
kostar ca 114 miljoner ecu (2,9 procent av de institutionella kostnaderna).
35
Skr. 1995/96:190
Vid utgången av 1995 hade fyra svenska domstolar begärt förhands-
avgörande av EG-domstolen. I samtliga dessa mål har Sverige avgivit
yttrande. Landskrona tingsrätt har begärt förhandsbesked om huruvida
Systembolagets monopol att sälja alkoholdrycker till konsumenter är
förenligt med Romfördragets regler om fri rörlighet för varor. Även
högsta domstolen har begärt ett förhandsbesked av EG-domstolen. Den
frågan gäller om svenska regler som föreskriver att utländska käranden
kan åläggas att ställa säkerhet för rättegångskostnader när de väcker talan
vid svensk domstol strider mot diskrimineringsförbudet i artikel 6 i
Romfördraget.
Marknadsdomstolen har vidare frågat om det är förenligt med EG-rätten
att förbjuda TV-reklam som syftar att fånga uppmärksamheten hos barn
under 12 år.
Slutligen har länsrätten i Stockholms län begärt ett förhandsbesked om
en bestämmelse i bilregisterkungörelsen, som har samband med de
svenska reglerna om tillverkaransvar för bilars avgasreningssystem, är
förenlig med EG-rätten.
Sverige har dessutom avgivit yttranden i ytterligare åtta mål där andra
medlemsstaters domstolar begärt förhandsbesked av EG-domstolen. Det
har då rört rättsfrågor som ansetts vara av särskild betydelse för svensk
lagstiftning.
Ett av de mål där Sverige har intervenerat avser statsstöd. Kommis-
sionen godkände 1994 ett franskt statsstöd på 20 miljarder francs till
flygbolaget Air France. Beslutet har överklagats dels av Storbritannien,
dels av sex flygbolag varav SAS är ett. Sverige har intervenerat till stöd
för Storbritannien och flygbolagen, som bl.a. hävdar att stödet på ett
negativt sätt påverkar konkurrenssituationen för andra flygbolag (se
avsnitt 9.5).
Sverige har även intervenerat i två mål vid förstainstansrätten rörande
öppenhet. I det ena målet har en naturorganisation (World Wide Fund for
Nature United Kingdom, WWF UK) begärt att från kommissionen få ta
del av handlingar rörande ett irländskt projekt att bygga ett turistcenter i
en nationalpark. Kommissionen har vägrat att lämna ut handlingarna och
WWF yrkar nu att det beslutet skall ogiltigförklaras. 1 det andra målet
yrkar Tidningen Journalisten att ett beslut av rådet att vägra att lämna ut
handlingar skall ogiltigförklaras. Sverige har intervenerat i målen på
Jounalistens och WWF:s sida (se avsnitt 6.3.1 och 6.4).
Revisionsrätten fick i samband med Maastrichtfördraget status som EU-
institution, och blev därmed den femte i raden av institutioner. Den har
i uppgift att granska användningen och redovisningen av EU-medel.
Revisionsrättens ledamöter har efter den senaste utvidgningen utökats till
femton, en från varje medlemsstat. Svensk ledamot är Jan O Karlsson.
36
Revisionsrättens granskningar sker dels vid respektive EU-institution, Skr. 1995/96:190
dels på plats i de länder där gemenskapsmedlen administreras. Dess
granskningsrätt följer av Romfördraget och av EG:s budgetförordning.
Rättens granskningar på nationell nivå sker med hjälp av landets externa
revisionsorgan, i Sverige följaktligen Riksrevisionsverket.
Revisionsrätten har i enlighet med fördraget producerat olika typer av
rapporter.
I årsrapporten sammanfattas de granskningar som har utförts under det
föregående budgetåret för olika sektorer samt för institutionernas
administration.
Den årliga förklaringen (déclaration assurance DAS) är en rapport över
redovisningen och förvaltningen av EU-medlen. År 1995 är det första år
under vilket en förklaring har avgetts. Förklaringen och årsrapporten
offentliggjordes i november 1995.
Revisionsrätten kan när som helst avge särskilda rapporter om enskilda
granskningar som har gjorts. Under året som gått har revisionsrätten
avgett sex särskilda rapporter.
Övriga institutioner kan när som helst begära yttranden från revisions-
rätten i särskilda frågor. Rådet är i sin tur skyldigt att begära yttranden
om förslag från kommissionen om bestämmelser av finansiell art.
Antalet anställda vid revisionsrätten är ca 500 och verksamheten kostar
årligen ca 97,3 miljoner ecu.
Ekonomiska och sociala kommittén (ESK) har under 1995 haft tio
plenarmöten samt ett stort antal möten i de nio utskotten och kommitténs
arbetsgrupper.
Det gångna året var Sveriges första år som medlem i ESK, och sett från
svensk horisont har 1995 därför i första hand tjänat som läroår. Inte desto
mindre har de svenska representanterna varit aktiva i ett antal arbets-
grupper inom kommitténs arbetsområden i syfte att påverka yttranden och
initiativ.
Kommitténs medlemmar representerar arbetsmarknadens parter med
ledamöter från tre olika typer av intressenter; fackliga organisationer,
arbetsgivarorganisationer samt ett antal andra intressen på arbets-
marknaden, exempelvis jordbruks-, handikapp-, företagar- och konsument-
intressen. De svenska representanternas verksamhet har följaktligen
fokuserats på ett relativt brett spektrum av frågor.
Under 1995 har kommittén bl.a. behandlat ett direktivförslag avseende
prismärkning av konsumtionsprodukter. I sitt yttrande över förslaget
förordade ESK ett system med jämförpriser och gick därmed på den linje
som understötts av samtliga svenska representanter i kommittén.
37
Regionkommittén har under det gångna året haft fem plenarmöten. Den
svenska delegationen har med framgång hävdat att EU:s åtgärder vid
mediekoncentration över gränserna inte far ske på bekostnad av yttrande-
friheten. Kommittén har i ett yttrande över kommissionens studie Europa
2000 (markanvändning och gränsöverskridande miljöproblem) följt
Sveriges linje. Kommittén har slagit vakt om möjligheten för det enskilda
medlemslandet att fördela ansvaret för markanvändning och fysisk
planering mellan staten och den lokala nivån. På regionkommitténs eget
initiativ har den svenska delegationens vice ordförande Joakim Ollén
utarbetat ett yttrande angående konsekvenser av nya regler. Enligt
yttrandet bör de finansiella och administrativa konsekvenserna för
kommuner och landsting av nya EG-regler redovisas och utvärderas innan
reglerna antas.
De svenska ledamöterna i kommittén utnämns av EU:s ministerråd på
förslag av Sveriges regering. De nomineras av Svenska Kommunförbundet
respektive Landstingsförbundet.
Följande svenskar återfinns i kommittén:
Roger Kaliff (s), Kalmar (ordf)
Evalisa Birath (s), Stenungsund
Göran Färm (s), Norrköping
Bengt Holgersson (s), Lund
Gun-Britt Mårtensson (s), Östersund
Margot Wikström (s), Umeå
Maria Andersson (s), Stockholm
Joakim Ollén (m), Malmö (v ordf)
Bengt Mollstedt (m), Göteborg
Anders Gustav (m), Solna
Lars Nordström (fp), V. Frölunda
Kent Johansson (c), Skara
Ersättare:
Christina Tallberg (s), Stockholm
Lars Bjurström (s), Solna
Endrick Schubert (s), V Frölunda
Siwert Nordvall (s), Kiruna
Ulla Olander (s), Skövde
Ulla Pettersson (s), Visby
Sture Sandberg (s), Gävle
Anders Knape (m), Karlstad
Margareta Wallin-Johansson (m), Vagnhärad
Catarina Segersten-Larsson (m), Kil
Ulla Norgren (fp), Sundsvall
Arne Jonsson (c), Norrköping
Skr. 1995/96:190
38
Europeiska investeringsbanken (EIB) är EU:s finansieringsinstitution med
uppgift att erbjuda finansiering i syfte att främja integrationen. EIB:s
huvudsakliga uppgift är att finansiera projekt inom unionen, men banken
gör även insatser i tredje land (se avsnitt 25.3.8). EIB erbjuder finansier-
ing som ligger obetydligt över bankens upplåningskostnad. Banken
finansierar projekt som uppgår till minst 20 miljoner ecu och bidrar med
högst 50 procent av projektkostnaden. För mindre projekt använder EIB
finansiella mellanhänder i medlemsländerna. De vanligaste samfinan-
siärema är European Bank of Reconstruction and Development (EBRD),
Världsbanken och större privata finansieringsinstitutioner i medlems-
länderna.
EIB:s samlade utlåning under 1995 uppgick till 21,4 miljarder ecu. Av
denna gick 18,6 miljarder ecu till projekt inom unionen. För att möjlig-
göra denna utlåning mobiliserade banken under det gångna året 12,4
miljarder ecu på de internationella kapitalmarknaderna.
Finansieringen av de transeuropeiska nätverken (TEN) for transport,
telekommunikation och energiöverförsel inom EU uppgick till 7,3
miljarder ecu, varav 2,1 miljarder ecu gick till högprioriterade nätverk
(denna typ av insatser behandlas under avsnitt 10.2.1, 12.5, 14.1.5 och
16.3). Finansiering för ökad industriell konkurrenskraft och för små och
medelstora företag uppgick till totalt 3,4 miljarder ecu. Utlåning till
Sverige uppgick till 273 miljoner ecu och gick främst till projekt inom
energisektorn (111 miljoner ecu) och transportsektorn (76 miljoner ecu).
Europeiska investeringsfonden, som upprättades 1994, har till uppgift
att lämna garantier för utlåning till infrastrukturprojekt och till små och
medelstora företag. Kapitalinsatser i fonden har gjorts av EIB, kommis-
sionen och finansiella institutioner i medlemsländerna. Fonden, vars totala
kapital uppgår till 2 miljarder ecu, har under en inledande period utrymme
för att ge garantier på drygt 5 miljarder ecu.
Språkfrågan i EU kan sägas röra två delområden:
- de i dag elva officiella språken
- arbetsspråken inom olika organ och arbetsgrupper.
Romfördraget upprättades på franska, italienska, nederländska och tyska.
Samtliga texter har lika giltighet (artikel 248)'. Gemenskapens successiva
utvidgningar har i denna del inte föranlett justeringar av fördraget. I stället
har språkfrågan reglerats i respektive anslutningsakt. Akten från 1972
föreskriver t.ex. att även danska, engelska och iriska versioner av
Romfördraget skall ha samma giltighet. En svensk version fick sålunda
1 Samma sak gäller EuratomfÖrdraget och Maastrichtfördraget, medan Parisfördraget endast
har en autentisk språkversion, franska.
Skr. 1995/96:190
39
giltighet genom det svenska anslutningsfördraget.
Skr. 1995/96:190
Förordningen fastslår att förordningar och andra handlingar med allmän
räckvidd skall utfärdas på samtliga officiella språk. Ändringar av regler
i fråga om språk för gemenskapens institutioner2 kräver enligt artikel 217
i Romfördraget enhällighet i ministerrådet.
Unionen har i dag elva officiella språk: danska, engelska, finska,
franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska
och tyska.
Det svenska språkets ställning inom EU är av stor principiell betydelse.
Det är även väsentligt för våra fortsatta strävanden efter större öppenhet
och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet. Rådets förordning
nr 1 föreskriver nämligen att handlingar som en EU-medborgare ställer till
gemenskapens institutioner far, efter avsändarens val, avfattas på något av
de officiella språken. Svaret skall lämnas på samma språk. Regeringen
faster därför största vikt vid att tolkning och översättning till och från
svenska skall fungera på ett fullgott sätt inom institutionerna.
Det råder brist på svenskspråkiga tolkar och översättare. Som exempel
kan nämnas att kommissionen vid utgången av 1995 hade tillgång till 50
svenskspråkiga översättare, att jämföra med det förutsedda behovet av
100. Detta behov förutses fyllas före utgången av 1997. Rådssekretariatet
räknar med att ha uppnått full styrka (50 översättare/granskare) senast
hösten 1996. Det första halvåret 1995 översatte kommissionen 22 000
sidor till svenska. Motsvarande siffra för andra halvåret var 29 000 sidor.
Totalt översattes alltså 51 000 sidor till svenska under 1995. Trenden är
klart ökande; samtidigt visar jämförelsen med antalet sidor som översatts
till danska - 91 000 - att målet ännu inte är nått.
Inledande svårigheter är inte unika vid en utvidgning av medlems-
kretsen, och det är ofrånkomligt att institutionerna behöver viss tid för
anpassning av sitt arbete. Utrikesdepartementet har därför utarbetat en
policy på språkområdet. Dess syfte är att på alla sätt verka för att EU-
institutionema tar sitt fulla ansvar för tolkning och översättning.
Regeringen beslutade våren 1995 att Delegationen för översättning av
EG:s regelverk mot betalning far utföra översättningsarbete åt unionens
institutioner. Översättningsuppdrag har främst utförts åt kommissionen och
EG-domstolen. Kommissionen har under hösten 1995 öppnat en översät-
tningsfilial i Stockholm. Svensk konferenstolkutbildning påbörjades av Tolk-
och översättarinstitutet (TÖI) läsåret 1993/94. Hösten 1995 startade en
ny kurs, delvis finansierad av kommissionen, med 15 deltagare.
EG-domstolens språkregler lyder dock inte under förordning nr 1.
40
Vägledande i rekryteringsarbetet har varit att prioritera tjänster, och föra
fram kandidater, på områden som har hög prioritet för Sverige i EU-
samarbetet. Regeringen identifierade inför medlemskapet ett antal för EU-
tjänster centrala områden; kampen mot arbetslöshet, en god livsmiljö och
uthållig tillväxt, ett öppet Europa, genomförandet av den inre marknaden,
värnandet om frihandeln, utvidgningen av unionen, industriella framtids-
frågor, regionalpolitik, forskning och utveckling, samt transport, kon-
sument- och jordbrukspolitik, narkotika- och alkoholfrågor, bistånd och
rättsfrågor.
Den svenska strategin att på ett mycket tidigt stadium presentera
kvalificerade kandidater - lika många kvinnor som män - för ett stort
antal prioriterade verksamhetsområden har visat sig ändamålsenlig. Av de
omkring 1 000 tjänster som fram till och med år 1999 skall bemannas
med svenskar var vid årsskiftet 1995/96 närmare 250 tillsatta. Sverige har
dessutom fått besätta tre A 1-tjänster (generaldirektör och biträdande
generaldirektör) i rådssekretariatet och kommissionen samt sju A 2-
tjänster (direktör) i kommissionen och parlamentet på prioriterade
områden.
Regeringskansliet har inrättat en organisation för EU-rekrytering, vars
uppgift är att bevaka och driva de svenska intressena under inlednings-
fasen. I organisationen ingår:
- Arbetsgruppen för EU-rekrytering, med statssekreterare från Statsråds-
beredningen, Utrikes-, Justitie-, Social - (jämställdhet) och Finans-
departementen. Gruppen beslutar om rekrytering till EU utifrån av
regeringen angivna prioriteringar.
- Regeringskansliets EU-rekryteringsfunktion under ledning av
statssekreterare Gunnar Lund, Utrikesdepartementet, och Sveriges EU-
representation i Bryssel, med uppgift att bevaka och driva svenska
intressen vad gäller EU-rekrytering, verkställa arbetsgruppens beslut
samt informera om rekrytering till EU.
- Forum Europa vid Regeringskansliets förvaltningskontor som bl.a.
informerar om rekrytering till EU och arrangerar träning inför olika
typer av antagningsprov.
- Referensgruppen för EU-rekrytering med representation från samtliga
departement. Referensgruppen har en rådgivande funktion.
- Information till myndigheter och intresseorganisationer.
Följande svenskar - tre kvinnor och fem män - har tillsatts på topp-
Skr. 1995/96:190
41
tjänster i EU: Anita Gradin, kommissionär, Allan Larsson, generaldirektör, Skr. 1995/96:190
Magnus Lemmel, biträdande generaldirektör i kommissionen, Kerstin
Niblaeus, generaldirektör i ministerrådssekretariatet, Hans Ragnemalm och
Pernilla Lindh, domare i EG-domstolen respektive Förstainstansrätten, Jan
O Karlsson, ledamot av revisionsrätten samt Claes de Neergaard, vice
president i Europeiska investeringsbanken.
På direktörsnivå har Sverige under 1995 tilldelats sju tjänster i
kommissionen och en i Europaparlamentets sekretariat. Av dessa har två
besatts med kvinnor och fem med män.
Rekryteringen på enhetschefsnivå har gått långsammare än beräknat. Ett
tiotal tjänster i kommissionen reserverades under 1995 för Sverige. Vid
årsskiftet 1995/96 var ännu ingen av dessa tjänster tillsatta. Inte heller i
övriga institutioner har motsvarande tjänster ännu tillsatts med undantag
för tjänsten som chef för parlamentets informationskontor i Stockholm.
Handläggartjänster har utannonserats och rekrytering påbörjats utifrån de
s.k. reservlistor som upprättas med kandidater som har blivit godkända i
uttagningsproven. Under 1995 erbjöds ett tjugotal svenskar hand-
läggartjänster i kommissionen och parlamentet.
Av tolk- och översättartjänstema är omkring 100 tillsatta. Beträffande
övriga tjänster, handläggarassistenter, sekreterare och teknisk personal, har
man kommit längst i rekryteringen av sekreterare, där ca 70 har anställts.
Sveriges inflytande över tjänstetillsättningarna inskränker sig till de allra
högsta nivåerna, dvs. topptjänstema och i någon mån även direktörs-
tjänstema.
Till topptjänstema har regeringen nominerat kandidater, vilka sedan
utsetts av EU och tillträtt sina befattningar under första halvåret 1995.
Beträffande direktörstjänstema i kommissionen har regeringens
inflytande kommit att begränsas i förhållande till den information som
kommissionen ursprungligen gav och som utgjorde utgångspunkt för
regeringens rekryteringsarbete. Till varje för Sverige reserverad tjänst vill
kommissionen att inte endast en utan flera kandidater presenteras. Den
beredningsprocess som tillämpas beträffande nominering av kandidater
inleds med att berört departement identifierar ett antal högt kvalificerade
kandidater för aktuell tjänst. Arbetsgruppen för EU-rekrytering fastställer
en kandidatlista och har att tillgodose att såväl en jämn könsfördelning
som en bred representation från svenskt arbetsliv tillgodoses. De svenska
kandidaternas ansökningar överlämnas till kommissionen som utifrån egna
urvalskriterier utser den kandidat som bedöms mest meriterad för
ifrågavarande tjänst. Rådet tillämpar en liknande ordning medan
parlamentet tillsätter direktörstjänster genom ett öppet utannonserings-
förfarande. 42
På enhetschefsnivå har regeringen ett visst inflytande över vilka tjänster
som skall reserveras för svenskar. Från enhetschefsnivå och därunder Skr. 1995/96:190
utannonseras tjänsterna i bl.a. svensk dagspress, och institutionerna
rekryterar självständigt utan inblandning från medlemsländerna.
Av de närmare 250 svenskar som hittills anställts är 75 procent kvinnor.
Flertalet av dessa tjänster finns i sekreterar- och tolk/översättar-
kategoriema. Av topptjänstema är tre av åtta tjänster bemannade med
kvinnor. Sverige har haft inflytande över tillsättningen av fyra direktörs-
tjänster. Två av dessa har bemannats med kvinnor. Vid tillsättning av
enhetschefer och kategorier därunder, har Sverige som tidigare nämnts,
inget inflytande. Ansvaret for att en jämn könsfördelning uppnås ligger
hos den institution som rekryterar. Arbetsgruppen for EU-rekrytering
kommer mycket noga att följa upp rekryteringen av svenskar på alla
nivåer och regelbundet sammanställa statistik uppdelad i kvinnor och män
per tjänstekategori och institution.
Vid sidan av de ordinarie tjänsterna finns olika kategorier av tillfälliga
uppdrag och anställningar, bland annat s.k. nationella experter, vilka
anlitas för tjänstgöring på specifika områden för en begränsad tid,
maximalt tre år. Ett rimligt antal svenska nationella experter är 35. För
närvarande finns 34 svenska experter (11 kvinnor och 23 män) placerade
i 17 av kommissionens 25 generaldirektorat och ytterligare rekryteringar
diskuteras. Nationella experter kvarstår i sin anställning i hemlandet och
erhåller lön under tiden för EU-uppdraget.
I artikel 3b i Romfördraget, som infördes genom Maastrichtfördraget,
återfinns principen om subsidiaritet, eller närhetsprincipen som den i vissa
sammanhang också kallas.3 Principen skall tillämpas på de områden där
gemenskapen inte ensam är behörig att besluta. Den går i stort ut på att
beslut skall fattas så nära en medborgare som möjligt och kan för
tillämpningen delas upp i två led. Den första delen är att fastställa om en
verksamhet över huvudtaget skall regleras eller om det civila samhället
’ Det har påtalats av bl.a. den danske domaren i EG-domstolen Claus Gulman att det här
faktiskt rör sig om två olika principer. Medan närhetsprincipen är förankrad i MF:s preambel
där det talas om respekt förfolkens historia, kultur och traditioner och i art A med förskriften
att "besluten skall fattas så nära en medborgare som möjligt", har subsidiaritetsprincipen fått
sin definition i EG-fördragets art.3b.
43
och marknaden bör få verka fritt, utan regleringar. Det andra momentet Skr. 1995/96:190
gäller på vilken nivå en eventuell reglering skall ske. Kan en verksamhet
bättre eller lika bra regleras på en lägre nivå än på gemenskapsplanet, bör
regleringen också företas där. Den enskilda frågans specifika art bör
avgöra om en fråga skall lösas lokalt, regionalt, nationellt eller på
unionsnivå. Sverige har i EU-arbetet verkat för att det politiska ansvaret
läggs på lägsta effektiva ansvarsnivå.
Den första rapporten om subsidiaritetsprincipens tillämpning kom hösten
1993 med en uppföljning 1994 inför toppmötet i Essen. I december 1995
presenterade kommissionen en mer utförlig rapport om hur tillämpningen
av principerna om subsidiaritet och proportionalitet i EG-lagstiftningen
har beaktats i den lagstiftande verksamheten under 1995 samt hur man
avser att tillämpa principerna i förslaget till nya regler under 1996.
Rapporten från 1995 tog även upp förenklingsfrågoma under slagordet
"the new approach" bl.a. mot bakgrund av den s.k. Molitorrapporten.
Molitorrapporten skrevs av en oberoende grupp specialister som i
september 1994 fick i uppgift av kommissionen att utvärdera frågan om
rättslig och administrativ förenkling inom EU. Gruppen, som arbetade i
nära kontakt med ledande kommissionstjänstemän, lade fram sitt
betänkande i juni 1995. (SLA (94) 30 och KOM (95) 288 slutlig/2).
Under 1995 har antalet förslag till lagstiftning fortsatt att minska.
Dialogen med myndigheter och ekonomiska operatörer i form av
grönböcker, i vilka de första idéerna om eventuella åtgärder på gemen-
skapsnivå behandlas, och vitböcker, som innehåller mera strukturerade
förslag till gemenskapsregler, har utökats. Under 1995 avlämnades således
fyra grönböcker och två vitböcker i sådana ämnen som immaterialrätt,
turism, telekommunikationer, villkoren för övergång till EMU, länderna
i Central- och Östeuropa samt den inre marknaden. Man har även givit ut
andra konsultationsdokument.
Bilaterala dialoger har också hållits med myndigheter i Danmark,
Storbritannien och Tyskland på deras begäran för att diskutera tillämp-
ningen av subsidiaritet och proportionalitet i kommissionsförslag.
En viktig aspekt är att gå igenom det befintliga regelverket. I det avsnitt
i kommissionens rapport som behandlar existerande lagstiftning redovisas
vad som gjorts för att förenkla denna och göra den mera tillgänglig.
Instrumenten har här, som tidigare, varit konsolidering (redaktionellt
sammanförande av lagtexter som avser samma område) och kodifiering
(sammansmältning av ett antal sammanhängande rättsakter till en ny
rättsakt utan förändring av substansen). Upphävande av obsoleta,
föråldrade, rättsakter och revidering i sakligt hänseende av rättsakter har
också förekommit (se även avsnitt 9.6 Avreglering och regelreformering).
Frågan om hur man bättre skall kunna tillgodose medborgarnas krav på
öppenhet och insyn i den gemensamma berednings- och beslutsprocessen
har diskuterats länge inom EU och fick ökad aktualitet när det visade sig
att Maastrichtfördraget inte hade en tillräckligt bred förankring hos
44
medborgarna i flera av medlemsstaterna. Skr. 1995/96:190
Europeiska rådet har vid flera tillfällen uttryckligen framhållit behovet
av ökad insyn och öppenhet i EU:s arbete. Exempelvis fastslog medlems-
staternas stats- och regeringschefer vid Europeiska rådets möte på Korfu
1994 att öppenheten inom EU inte var tillräcklig, och att anslutningen av
Sverige, Finland och Österrike öppnade nya möjligheter till forbättring i
detta avseende.
Sverige har under 1995 arbetat for att åstadkomma en ökad öppenhet
i den verksamhet som bedrivs inom EU:s institutioner. Avsikten är att
detta arbete skall fortsätta, bland annat vid den regeringskonferens som
inleds i mars 1996. Syftet är att ändra EU:s regler så att medborgarnas
möjligheter till insyn i institutionernas verksamhet säkerställs på ett
varaktigt sätt. Detta kan ske genom att regler om offentlighet skrivs in i
de grundläggande fördragen.
Under 1995 har en betydelsefull utveckling fortsatt i riktning mot ökad
öppenhet i rådets arbete. Bakgrunden är att rådet och kommissionen den
6 december 1993 antog en uppförandekodex om tillgång till rådets och
kommissionens handlingar (EGT nr L 340, 31.12.1993, s. 41). Den 20
december 1993 antog rådet vidare beslut 93/731/EG om allmänhetens
tillgång till rådets handlingar (EGT nr L 340, 31.12.1993, s. 43)
varigenom uppförandekodexen genomförts på det rättsliga planet.
Under 1995 har utvecklingen mot ökad öppenhet i rådets arbete förts
framåt både genom politiska åtaganden av medlemsstaterna och genom ett
domstolsavgörande.
Vid allmänna rådets möte den 29 maj 1995 antogs, på initiativ av
Danmark och Sverige, tre resolutioner om tillämpningen av arbets-
ordningen.
Den första resolutionen behandlade offentliggörande av omröstnings-
resultaten i rådet. I artikel 7 i rådets arbetsordning ges bestämmelser om
när omröstningsresultaten i rådet skall offentliggöras. Bestämmelserna
innebär bl.a. att dessa resultat normalt skall offentliggöras när rådet
uppträder som lagstiftare. Rådet kan emellertid besluta att omröstnings-
resultaten skall vara hemliga. Genom den antagna resolutionen förbinder
sig medlemsstaterna att alltid offentliggöra omröstningsresultatet och att
inte utnyttja arbetsordningens möjlighet att hemlighålla resultatet.
Enligt rådets arbetsordning är rådets möten inte offentliga utom i de fall
som anges i artikel 6. Enligt denna artikel kan rådet enhälligt besluta,
under vissa angivna förutsättningar, att en viss debatt skall vara offentlig.
Offentliga debatter sänds via television. Enligt den andra resolutionen från
maj 1995 skall rådets debatter i större omfattning än tidigare vara öppna
för allmänheten och medierna.
Den tredje resolutionen innebär att det skall ges bättre information till
allmänheten inför möten där rådet avser att besluta om rättsakter. 45
Rådssekretariatet skall bl.a. helt eller delvis kunna offentliggöra de
textförslag som ligger till grund för rådets överläggningar (se avsnitt Skr. 1995/96:190
29.7).
Guardian-målet
Förstainstansrätten har i ett mål (T-l94/94 Carvel m.fl. mot rådet, det s.k.
Guardian-målet) för första gången prövat ett rådsbeslut om att vägra
lämna ut handlingar enligt reglerna om allmänhetens tillgång till rådets
handlingar. I domen anger domstolen att rådet borde ha gjort en
avvägning mellan å ena sidan medborgarens intresse av att fa tillgång till
rådets handlingar och å andra sidan rådets eventuella intresse av att
skydda sekretessen för dess överläggningar. Eftersom rådet brustit i den
individuella prövningen av Carvels begäran att få ta del av handlingarna
ogiltigförklarades beslutet. Rådet har därefter beslutat att lämna ut
samtliga begärda handlingar utom vissa delar av ett protokoll.
Journalisten-målet
För närvarande pågår ytterligare ett mål vid Förstainstansrätten (T-l 74/95,
Tidningen Journalisten mot rådet) angående prövning av ett rådsbeslut att
vägra att lämna ut handlingar. Målet har sin upprinnelse i att Tidningen
Journalisten prövat öppenheten i Sverige och i rådet. Tidningen Jour-
nalisten begärde att fa del av sammanlagt 20 handlingar och fick från
svenska myndigheter - helt eller delvis - ut 18 handlingar medan rådet
endast lämnade ut fyra. Till stöd för sin ogiltighetstalan åberopar
Journalisten bland annat att rådet inte gjort den, enligt Förstainstansrättens
dom i Guardian-målet nödvändiga, intresseavvägningen. Rådet har bestritt
Journalistens talan och hävdar bland annat att Sverige, genom utlämnandet
av handlingarna, brutit mot gemenskapsrätten. Sverige, Danmark,
Nederländerna och Europaparlamentet har anmält intervention på
Journalistens sida medan Frankrike och Storbritannien har gjort inter-
ventionsanmälan på rådets sida.
Den 2 oktober 1995 antog allmänna rådet en särskild uppförandekodex
om offentliggörande av protokoll och förklaringar i de fall rådet uppträder
som lagstiftare. I samband med att rådet beslutar om en rättsakt kan
medlemsstaterna och kommissionen fa egna förklaringar fogade till
protokollet, om t.ex. hur de ser på rättsaktens rättsliga grund eller hur en
bestämmelse i rättsakten skall förstås. Den rättsliga relevansen av dessa
förklaringar är oklar. Domstolen har inte tagit någon hänsyn till dem vid
sina bedömningar. Däremot kan förklaringarna leda till tysta sam-
förståndslösningar mellan medlemsstaterna, och de kan binda upp
kommissionen för en viss handlingslinje. Syftet med den antagna
uppförandekodexen är dels att minska bruket av förklaringarna, dels att
göra dessa offentliga.
46
Genom uppforandekodexen har medlemsstaterna skapat förutsättningar Skr. 1995/96:190
för att förklaringarna och protokollen skall bli offentliga. På samma sätt
som resolutionerna från maj 1995 är uppforandekodexen ett politiskt
instrument och inte i rättslig mening bindande.
Enligt artikel 4.2 i uppforandekodexen skall rådet vid ensidiga
förklaringar söka medlemsstatens samtycke innan förklaringen offentlig-
görs. Sverige har i ett brev till rådssekretariatet meddelat att alla de
förklaringar som Sverige kan komma att göra i framtiden är offentliga.
Rådet kommer därför inte att behöva begära Sveriges samtycke för att
offentliggöra en svensk förklaring.
Som nämnts ovan antog även kommissionen en uppförandekodex om
allmänhetens tillgång till rådets och kommissionens handlingar. Kommis-
sionen har för sin del genomfört uppforandekodexen genom beslut
94/90/EKSG/EG/Euratom (EGT nr L 46, 18.2.1994, s. 58).
Tillämpningen av kommissionens beslut kommer att bli föremål för
förstainstansrättens bedömning (T-l05/95 World Wide Fund for Nature,
WWF UK, mot kommissionen). I målet har WWF yrkat att kommis-
sionens beslut att vägra att lämna ut handlingar skall ogiltigförklaras.
Sverige har som enda medlemsland beslutat att intervenera i målet på
WWF:s sida.
Redan i samband med medlemsförhandlingarna klargjorde regeringen den
svenska synen på frågan om öppenhet inom EU:s institutioner. Åtagandet
bekräftades genom en svensk förklaring om öppenhet som är fogad till
anslutningsavtalet.
Sverige vill uppnå att medborgarnas möjligheter till insyn i EU-
institutionemas verksamhet varaktigt säkerställs. Vår egen offentlighets-
lagstiftning visar att ett sätt att åstadkomma detta är att det i EU:s fördrag
skrivs in grundläggande principer om offentlighet inom EU:s institutioner
(skr. 1995/96:30, s. 19).
Regeringen avser att vid regeringskonferensen 1996 verka för att
fördragsändringar av denna innebörd genomförs.
Regeringen har efter samråd med EU-nämnden och konstitutions-
utskottet angivit vilka grundläggande principer som därvid bör komma
ifråga. Dessa principer är i sin tur inspirerade av den svenska tryckfrihets-
förordningen.
Huvuddragen i förslaget är följande. Varje unionsmedborgare skall ha
rätt att ta del av allmänna handlingar. En katalog skall ges över de
ändamål som kan motivera sekretess. Rådet bemyndigas att besluta om de
begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar som motiveras
av de angivna ändamålen. Vidare skall vissa förvaltningsrättsliga principer
47
införas hos institutionerna, bl.a. en skyldighet att registrera allmänna
handlingar, och en skyldighet att ha diarier som är öppna för allmänheten.
Dessa bestämmelser kompletteras med en möjlighet att fa ett beslut att
inte få ta del av en handling överprövat i EG:s förstainstansrätt.
Slutligen föreslås att offentliga funktionärer vid institutionerna skall ha
rätt att för publicering lämna upplysningar till massmedierna om sådana
kunskaper som de förväntat genom sina uppdrag, även om uppgiften
omfattas av tystnadsplikt.
De principer som bör slås fast i grundfördragen skall enbart gälla den
verksamhet som EU bedriver som organisation. Däremot skall medlems-
staterna liksom hittills själva bestämma vilka regler om offentlighet som
skall gälla på det nationella planet. Det är alltså inte fråga om att i
fördragen skriva in gemensamma principer om offentlighetslagstiftning i
de olika medlemsstaterna. De föreslagna principerna skall inte heller
kunna användas som rättslig grund för att offentlighetslagstiftningen inom
medlemsstaterna skall bli samstämmig.
Skr. 1995/96:190
Budgeten omfattar Europeiska gemenskapernas samtliga förväntade
inkomster och utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen (till ca 99
procent) av de s.k. egna medlen, som består av avgifter från medlems-
länderna. I viss utsträckning kan också utgifter avseende unionens andra
och tredje pelare hanteras inom ramen för EG-budgeten. Övriga inkomster
utgörs av eventuellt överskott från föregående år, diverse gemenskaps-
skatter, räntor på böter, EES-ländemas bidrag och övriga inkomster (se
bilaga 4).
Egna medel definieras i rådets beslut 88/376/EEG, Euratom, om
systemet för gemenskapernas egna medel. Den sammanlagda avgiften från
medlemsländerna till gemenskapsbudgeten består av fyra huvud-
komponenter: tullar, jordbruks- och sockeravgifter, mervärdesskattebaserad
avgift och en avgift beräknad på bruttonationalinkomsten. I egna
medelsbeslutet ges också Storbritannien en budgetrabatt.
Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna medel för EG
och tillfaller därför gemenskapsbudgeten. Medlemsländerna får dock
behålla tio procent av uppburna medel för att täcka administrativa
kostnader i samband med uppbörden.
Importavgifter på jordbruksprodukter och de särskilda avgifterna på
sockerproduktionen, vilka tas ut i enlighet med EG:s regelverk, utgör i
likhet med tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskaps-
budgetens egna medel. Även för dessa avgifter gäller att medlemslandet
får behålla tio procent av uppbörden för att täcka administrativa kostnader
kopplade till uppbörden.
Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EG:s budget
beräknas som en procentuell andel av en prognos av medlemslandets
mervärdesskattebas för det år budgeten avser. Den nationella skattebasen Skr. 1995/96:190
korrigeras härvid för (godkända) avvikelser från och variationer inom
EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv så att en enhetlig skattebas erhålls.
Uttaget var för 1995 satt till högst 1,4 procent av momsbasen. Det
faktiska uttaget fastställs i budgeten för respektive år. Efter avslutat
budgetår korrigeras utfallet för avvikelser från den prognosticerade basen
så att fastställt procentuellt uttag vidmakthålls.
Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften) beräknas
på en prognos av medlemslandets BNI till marknadspriser för bud-
geteringsåret. Uttaget beräknas som en procentuell andel av gemenskapens
samlade BNI mot bakgrund av återstående finansieringsbehov sedan
övriga avgifter beräknats. BNI-avgiften korrigeras i efterhand med hänsyn
till utfall.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 träffades en
överenskommelse om gemenskapsbudgetens utveckling och finansiering
under perioden 1993-1999. Överenskommelsen har därefter formaliserats
i ett nytt rådsbeslut om gemenskapens egna medel, 94/728/EG, Euratom,
vilket kommer att ersätta rådets beslut 88/376/EEG. För att beslutet skall
bli giltigt måste det dock enligt fördraget godkännas av medlemsländerna
i enlighet med respektive lands konstitutionella krav. Sverige har under
1995 genom riksdagsbeslut godkänt beslutet.
Rådsbeslutet 94/728/EG, Euratom, fastställer budgetens totala volym-
utveckling genom att fastställa utvecklingen för uttaget av egna medel.
Taket är fastställt i förhållande till gemenskapens samlade bruttonational-
inkomst. Beslutet innebär att budgeten under perioden ökar från 1,20
procent till 1,27 procent av BNI 1999. Principerna för fördelningen
mellan medelsslagen fastställs också i egna medelsbeslutet. Där anges en
successiv förskjutning av tyngdpunkten från den mervärdesskattebaserade
avgiften mot BNI-avgiften. Detta tar sig uttryck i att uttaget i förhållande
till mervärdesskattebasen under perioden 1995-99 minskas i lika steg från
1,4 procent 1994 till 1 procent 1999, samt att taket för uttaget av den
mervärdesskattebaserade avgiften under samma period sänks, för
medlemsländer med BNI per capita lägre än 90 procent av gemenskaps-
genomsnittet till 50 procent 1995 och för övriga länder i lika steg under
perioden från 55 procent till 50 procent av BNI 1999. Detta är uttryck för
en önskan att åstadkomma större progressivitet i uttaget från medlems-
länderna. I beslutet förlängs också den brittiska budgetrabatten.
För svensk del innebär detta att det svenska bidraget till budgeten under
perioden fram till 1999 successivt kommer att öka, dels till följd av den
ökande budgetomslutningen, dels till följd av den ökande progressiviteten.
Avgiften beräknas, liksom EG-budgeten, per kalenderår och betalas
månatligen enligt de regler som gäller för vart och ett av avgiftsslagen.
Tullavgift samt jordbruks- och sockeravgiftema betalas i enlighet med
faktisk uppbörd, medan den mervärdesskattebaserade avgiften och BNI-
avgiften betalas enligt i gemenskapsbudgeten budgeterade belopp och
kommissionens betalningsbegäran med anledning av likviditetsläget,
omräknade till kronor enligt en fastställd valutakurs. De betalningar som
gjorts på grundval av prognoser korrigeras dock i efterhand för att ta 49
hänsyn till utfall.
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
Sverige får enligt anslutningsfördraget under de fyra första åren av Skr. 1995/96:190
medlemskapet en successivt minskande återbetalning av delar av avgiften
enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen.
Avgiften för 1995 uppgick till 15 447 miljoner kronor. Återbetalningen
till följd av infasningsöverenskommelsen motsvarade 4 531 miljoner
kronor. Nettoavgiften blev därmed 10 916 miljoner kronor.
Avgiften fördelade sig med 3 287 miljoner kronor på s.k. traditionella
egna medel, dvs. tullar, importavgifter på jordbruksprodukter och
sockeravgifter, och med 12 160 miljoner kronor på mervärdesskattebaserad-
och BNI-avgift, inklusive Sveriges andel av finansieringen av Stor-
britanniens budgetrabatt.
Vad gäller EG-budgeten är det två frågor som stått på dagordningen under
1995. Det är för det första den särskilda tilläggsbudget som lades tidigt
i våras, och vars syfte var att ställa de medel till förfogande som
motiverades av EU:s utvidgning med Sverige, Finland och Österrike.
Tilläggsbudgeten innebar höjningar på de flesta utgiftsområden av EG:s
budget. Anslagen höjdes bl.a. för EU:s institutioner för att de ska kunna
möta de krav som EU:s tre nya medlemmar ställer på t.ex. översättning
och tolkning till och från svenska och finska.
Den andra viktiga frågan är behandlingen av 1996 års budget, som
påbörjades under våren då kommissionen presenterade sitt budgetförslag.
Därefter har rådet och Europaparlamentet behandlat budgeten under
sommaren och hösten. I samband med budgetarbetet har bl.a. finansiering
av återuppbyggnaden av före detta Jugoslavien, infrastrukturinvesteringar
på transportområdet samt bistånd till Medelhavsregionen varit föremål för
diskussion mellan rådet och parlamentet.
I likhet med vad som gäller för den svenska budgetpolitiken driver
Sverige som medlem i EU en återhållsam budgetpolitik för EG-budgeten.
I budgetarbetet har Sverige dock prioriterat utgifter på bl.a. miljö-, konsument-
och infrastrukturområdet samt administrativa utgifter som är förknippade
med utvidgningen av EU med Sverige, Finland och Österrike. Sverige har
också prioriterat utgifter avsedda för återuppbyggnaden av före detta
Jugoslavien.
Efter den senaste utvidgningen av EU med Finland, Sverige och Österrike
kommer nästa utvidgning att gälla Cypern och Malta samt ett antal länder
i Central- och Östeuropa inklusive Baltikum.
Östutvidgningen har varit en fråga som prioriterats högt av den svenska
regeringen under 1995. Sverige ser utvidgningen som ett viktigt politiskt,
ekonomiskt och miljöpolitiskt steg för ett enat Europa.
Under 1995 ansökte Rumänien, Slovakien, Lettland, Estland, Bulgarien
och Litauen om anslutning till unionen. Ungem och Polen ansökte 1994 Skr. 1995/96:190
om medlemskap (se avsnitt 26.2 och 26.4).
Europeiska rådets möte i juni 1993 i Köpenhamn gav politiskt
klartecken till nästa utvidgning och fastställde också allmänna villkor
härför. Europeiska rådet antog i Essen i december 1994 en ”förmedlem-
skapsstrategi” för att på ett systematiskt sätt underlätta Central- och
Östeuropas anpassning till EU och därmed till ett framtida medlemskap.
Under 1995 har denna förmedlemskapsstrategi omsatts i praktiken.
Europeiska rådet antog i Cannes i juni 1995 en vitbok om anpassning
av de berörda central- och östeuropeiska ländernas lagar och administra-
tiva strukturer till regelverket på EU:s inre marknad.
Syftet med vitboken är att underlätta och påskynda integrations-
processen i de berörda staterna genom att informera om särskilt viktiga
delar av EU:s regelverk kring den inre marknaden, verka för att nationella
lagar och förordningar anpassas till detta samt att nödvändiga adminis-
trativa strukturer i länderna upprättas. Det ankommer på varje enskilt
associationsland att välja i vilken takt och i vilken ordning olika områden
skall omfattas av integrationsprocessen.
Europeiska rådet fastställde under sitt möte i Cannes i juni 1995 att
förhandlingarna om Maltas och Cyperns anslutning till unionen skall
inledas sex månader efter det att 1996 års regeringskonferens avslutats.
I Madrid i december 1995 underströk Europeiska rådet utvidgningens
politiska och ekonomiska betydelse för EU, och uttalade som sin strävan
att den inledande förhandlingsfasen för de associerade länderna i Central-
och Östeuropa skall sammanfalla med att förhandlingarna med Cypern
och Malta inleds.
Sverige drev ståndpunkten att samtliga kandidatländer skulle behandlas
likvärdigt vilket också hörsammades i Europeiska rådets slutsatser. Den
svenska målsättningen är att medlemskapsförhandlingar för samtliga
kandidatländer skall inledas sex månader efter regeringskonferensens
avslutande.
Kommissionen uppmanades att förbereda utlåtanden över medlem-
skapsansökningama med sikte på att dessa s.k. ”avis” skall finnas klara
så snart som möjligt efter regeringskonferensens slut. Sverige har också
i aktiva kontakter med kommissionen verkat för att kommissionens arbete
med sina utlåtanden skulle komma igång så snart som möjligt.
Rådet kommer efter konferensens slut, och i ljuset av dess resultat samt
med beaktande av kommissionens yttranden, att snarast fatta de
nödvändiga besluten för att påbörja förhandlingarna med de aktuella central-
och östeuropeiska länderna.
Den procedur som man har kommit överens om för att förbereda
förhandlingsstarten skall tillförsäkra kandidatländerna lika behandling
fram till denna punkt. Kommissionen fick vidare i uppdrag att fördjupa
sina studier om utvidgningens konsekvenser för bl.a. jordbruks- och
regionalpolitiken, och att utarbeta en sammanfattande rapport i utvidg-
nings frågan.
Kommissionen uppmanades också att utarbeta en särskild studie över
utvidgningens finansiella konsekvenser mot bakgrund av kommande 51
beslut om ett s.k. nytt finansiellt perspektiv.
Förberedelsestrategin Skr. 1995/96:190
Vid toppmötet i Essen i december 1994 fick kommissionen i uppdrag att
årligen presentera en lägesrapport om förberedelsestrategin för associa-
tionsländema i Central- och Östeuropa, med särskild tonvikt på anpass-
ningen till den inre marknaden. Kommissionens rapport för 1995
behandlar de fyra huvudpunkterna i strategin; Europaavtalen, den
strukturerade dialogen, PHARE-programmet och anpassningen till den
inre marknaden.
När det gäller den s.k. strukturerade dialogen har ett antal över-
läggningar med kandidatländerna hållits på ministernivå i samband med
EU:s olika rådsmöten i utrikes-, inre marknads-, justitie-, ekonomi-, och
finans-, kultur-, forsknings-, jordbruks-, transport- och utbildningsfrågor.
Kommissionens rapport konstaterar emellertid att dialogens arbetsformer
kan förbättras. Det konstateras vidare att samarbete mellan EU och
Europaavtalsländema har inletts på exempelvis miljö-, konkurrens- och
utbildningsområdet. Rapporten framhåller önskvärdheten av en ökad EU-
anpassning i de central- och östeuropeiska länderna inom områden som
konkurrenspolitik, miljöfrågor, kärnsäkerhet, konsumentpolitik och
transportfrågor.
I fråga om EU:s biståndsprogram för Central- och Östeuropa, PHARE,
önskar kommissionen ökat stöd för infrastrukturprojekt och investeringar.
Ett växande ansvar kommer att läggas på mottagarländerna när det gäller
effektivitet och snabbhet i genomförandet av PHARE-programmen.
Rapporten beskriver de åtgärder som vidtagits för att med hjälp av
kommissionens vitbok underlätta Central- och Östeuropas anpassning till
EU:s inre marknad. Ett väsentligt stöd i detta arbete är möjligheten att
från den 1 januari 1996 vända sig till kommissionens särskilda centrum
för förmedling av experter, som avses etableras under våren 1996.
Utvidgningens allmänna effekter
Till Europeiska rådets möte i Madrid framlade kommissionen även en
sammanställning över de allmänna effekterna av en utvidgning med de central-
och östeuropeiska länderna.
1 rapporten konstateras att utvidgningen skall ses som en politisk
nödvändighet och som en viktig chans för EU. Om utvidgningen
förbereds och genomförs väl kommer den att stärka freden och säkerheten
och ge den europeiska ekonomin ny dynamik. Men kommissionen
understryker att den förestående anpassningsprocessen i kandidatländerna
och inom EU är både omfattande och besvärlig.
Kommissionen framhåller att effekterna av en utvidgning helt beror på
utvecklingen i Central- och Östeuropa de närmaste åren, och vid vilken
tidpunkt utvidgningen sker.
Utsikterna till ett framtida medlemskap bedöms redan ha haft positiva
effekter för demokratin, upprätthållandet av mänskliga rättigheter och
skyddet för minoriteter i Central- och Östeuropa. En utvidgning parad
med en utveckling av samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken 52
skulle stärka Europas inflytande i världen. Samarbetet inom det inrikes
och rättsliga området underlättas också. Det konstateras att kandidat- Skr. 1995/96:190
länderna ligger långt efter EU i ekonomisk utveckling men att de
representerar en stor tillväxtpotential.
Handel och investeringar är de främsta instrumenten för utveckling,
framhålls i rapporten. Europaavtalen ger Central- och Östeuropa tillträde
till den inre marknaden. Samtidigt kan det noteras att EU:s export till
dessa länder ökat trefalt sedan 1989 och importen har fördubblats. Enligt
rapporten bör man inte förstora de ekonomiska problemen eller anpass-
ningsbehoven som kan uppstå för EU vid en utvidgning.
Det är enligt rapporten svårt att idag fastställa det regelverk som
kandidatländerna kommer att möta inom den gemensamma jordbruks-
politiken och regional/strukturstödet. De finansiella konsekvenserna av
utvidgningen blir därför svåra att uppskatta, anser kommissionen.
Vikten av att de central- och östeuropeiska länderna anpassar sig till den
inre marknaden i enlighet med kommissionens vitbok understryks. Det
avgörande är dock inte införandet av nya lagar och förordningar utan
dessas effektiva genomförande och uppföljning, dvs. att en effektiv och
kompetent förvaltning skapas.
Även om utvecklingen inom Europaavtalsländema på sistone varit
positiv förutser kommissionen att det av ekonomiska, sociala eller
budgetära skäl finns behov av övergångslösningar på följande områden:
jordbruk, fri rörelse för arbetskraft, fri rörelse för kapital och finansiella
tjänster, energi, transporter, miljö, sociala protokollet samt konsument-
skydd.
EU:s struktur- och regionalpolitik kommer att behöva omprövas i ett
utvidgningsperspektiv. Enligt kommissionen finns behov av större
koncentration och flexibilitet i utformningen av denna typ av insatser.
Även om den slutliga målsättningen är klar, nämligen att integrera nya
medlemsländer fullt ut på samtliga områden, kommer det att bli nödvän-
digt att tillämpa övergångslösningar.
Kommissionens inför Madridmötet framtagna jordbruksrapport
understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP), oavsett
utvidgningen, ytterligare behöver förändras i enlighet med ansatsen i 1992
års jordbruksreform, detta inte minst för att ligga i linje med unionens
WTO-åtaganden. Andra skäl är viljan att komma ifrån beroendet av
prisstöd som resulterar i en överskottsproduktion som svårligen kan
avsättas inom eller utom EU.
Den svenska inställningen till studien är generellt sett positiv i det
avseeendet att den förmedlar en insikt om reformbehovet och därmed
öppnar för fortsatta diskussioner om den närmare utformningen av den
framtida jordbrukspolitiken. När det gäller EU:s framtida jordbrukspolitik
har regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté, som skall lämna
förslag till förändringar i ett system som regeringen anser vara krångligt,
byråkratiskt, dyrt och ineffektivt. Kommitténs uppdrag är att från svensk
utgångspunkt utarbeta ett samlat förslag till reformer av CAP och en
strategi för reformernas genomförande. Syftet med reformerna skall vara
att marknadsanpassa, avreglera och miljöanpassa CAP. Uppdraget skall
vara slutfört den 30 juni 1997.
53
DEL 2
Inom det ekonomiska och sociala samarbetsområdet sker samarbetet
mellan medlemsländerna främst inom ramen för, och med utgångspunkt
i, den inre marknaden - fri rörlighet för varor, tjänster, personer och
kapital - och därtill angränsande politikområden. I det följande redogörs
för arbetet inom dessa områden. Inledningsvis följer en redovisning av de
övergripande åtgärder som vidtagits inom gemenskapen för att genomföra
den inre marknaden.
Inom EU har fram till i dag fattats beslut om i stort sett alla de åtgärder
- i huvudsak direktiv - som i kommissionens vitbok från 1985 ansågs
nödvändiga för att fullborda den inre marknaden. Situationen när det
gäller genomförandet av gemensamma regler i medlemsländerna är i
huvudsak tillfredsställande; i genomsnitt har över 93 procent av rätts-
akterna överförts till nationella bestämmelser. Sverige ligger, med över 96
procent genomförda rättsakter, i det absoluta toppskiktet. Vissa problem-
områden kvarstår, bl.a. den ekonomiskt viktiga offentliga upphandlingen
(se avsnitt 9.4), där ett stort antal medlemsländer släpar efter.
Sverige deltar, som medlem i unionen, i det fortsatta arbetet med att
genomföra den inre marknaden. Arbetet har nu lämnat den intensivt
lagstiftande fasen och övergått i en fas där tyngdpunkten läggs vid att fa
de gemensamma reglerna att fungera effektivt och någorlunda likformigt
inom hela den inre marknaden.
I detta syfte har bl.a. åtgärder vidtagits för att utveckla det admi-
nistrativa samarbetet och genomföra och tillämpa gemenskapslag-
stiftningen inom ramen för den inre marknaden, i enlighet med rådets
resolution EGT C 179 från 1994. Rådet har vidare 1995 antagit en
resolution EGT C 188 om enhetlig och effektiv tillämpning av gemen-
skapsrätten, och om sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av
dessa bestämmelser.
En förutsättning för att den inre marknaden skall fungera väl är att
aktörerna på marknaden förstår hur den fungerar och har förtroende för
regelverket. Kommissionen har, för att uppnå detta och för att öka den
egna kunskapen om marknadens funktion, tagit initiativ till s.k. inre-
marknadsveckor i medlemsstaterna. En sådan hölls i Sverige den 6-10
november 1995 genom seminarier i fem städer. Under veckan gavs
tillfälle till informationsutbyte mellan näringslivet och konsumenterna och
företrädare för kommissionen och svenska myndigheter.
Den fria rörligheten för varor inom gemenskapen skall säkerställas
antingen genom principen om ömsesidigt erkännande av likvärdiga
nationella regler eller genom att varorna uppfyller kraven i harmoniserad
lagstiftning.
I takt med att lagstiftningsarbetet blir allt mer fullbordat läggs större
Skr. 1995/96:190
54
vikt vid att få principen om ömsesidigt erkännande att fungera i praktiken Skr. 1995/96:190
och att identifiera sådana områden där principen inte fungerar. Ett uttryck
for detta är det beslut 95/3052/EG om ett informationsförfarande for
nationella åtgärder, som avviker från principen om fri rörlighet for varor,
som rådet antog den 13 december 1995. Informationsförfarandet skall
tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1997. Det innebär att nationella myn-
digheter blir skyldiga att meddela kommissionen och övriga medlems-
länder beslut, som innebär hinder för varor som är lagligen marknadsförda
eller tillverkade i något annat medlemsland.
Ett viktigt instrument i arbetet med att förhindra att nya handelshinder
uppkommer är informationsproceduren för förslag till standarder och
tekniska föreskrifter enligt direktivet 83/189/EEG. Detta direktiv har i
Sverige genomförts genom förordningen (EG) nr 2029/94 om tekniska
regler. Under året trädde ett ändringsdirektiv, 94/10/EG, i kraft, som bl.a.
innebär att anmälningsskyldigheten har utökats.
Kommerskollegium är den myndighet som tar emot och vidarebefordrar
anmälningar från andra medlemsstater och förmedlar eventuella yttranden
från Sverige. Kollegiet anmäler också svenska regelförslag, tar emot
yttranden från andra EU-länder och kommissionen och förbereder och
förmedlar de svar som kan bli aktuella från Sverige. Antalet anmälningar
i EU uppgick under 1995 till mellan 400 och 450. Sverige anmälde fem
föreskriftsförslag, samtliga inom miljöområdet, vilka föranledde en del
kommentarer från kommissionen och andra medlemsstater. Vissa
kommentarer hörde till det allvarligare slaget, s.k. detaljerade utlåtanden.
Ett sådant utlåtande, där det görs gällande att den föreslagna föreskriften
skulle medföra hinder för den fria varurörligheten, innebär bl.a. att den
anmälande staten inte får anta föreskriften förrän en sexmånadersfrist löpt
ut.
Kommentarerna föranleder ofta överläggningar, i första hand i den
kommitté som upprättats genom direktivet och som har en central roll när
det gäller frågor om fri rörlighet för varor. Kommittén skall bl.a. alltid
höras innan kommissionen ger de europeiska standardiseringsorganen i
uppdrag att utarbeta standarder.
Sedan slutet av 1980-talet har EU tillämpat en harmoniseringsmetod (nya
metoden) som innebär att man begränsar harmoniseringen av myndighets-
föreskrifter till väsentliga krav, medan de tekniska detaljlösningarna
fastställs av de europeiska standardiseringsorganen i s.k. harmoniserade
standarder. Tillverkarna ges möjlighet att välja mellan olika alternativ vid
bedömning av produkters överensstämmelse med direktivets krav.
Produkterna skall märkas med det s.k. CE-märket. Det har emellertid visat
sig att det tar lång tid att utarbeta de standarder som behövs för att Skr. 1995/96:190
direktiven skall kunna fungera på avsett sätt. Som exempel kan nämnas
att byggproduktdirektivet (se avsnitt 9.9), som trädde i kraft 1991, ännu
inte kan tillämpas eftersom harmoniserade standarder fortfarande saknas.
Initialt kan också bristen på, avsaknaden av eller bristande kännedom om
s.k. anmälda organ (organ som far bedöma om produkter överensstämmer
med EG-direktiv) förorsaka problem. I detta sammanhang kan nämnas att
kommissionen 1995 publicerade en reviderad förteckning över sådana
organ, EGT C 280.
Under året blev det obligatoriskt att tillämpa direktiven om maskiner,
89/392/EEG, personlig skyddsutrustning, 89/686/EEG, och aktiva
medicintekniska produkter för implantation, 90/385/EEG. Detta innebär
att produkter som omfattas av något av direktiven måste uppfylla kraven
däri för att fa släppas ut på marknaden. Från och med i år kan elektrisk
utrustning enligt lågspänningsdirektivet, 73/23/EEG, CE-märkas. Rådet
har vidare antagit ett direktiv, 95/16/EG om hissar enligt den nya
metoden. Direktivet, vars tillämpning blir obligatorisk den 1 juli 1999,
omfattar permanent installerade hissar i byggnader och anläggningar.
Antalet direktiv enligt den nya harmoniseringsmetoden uppgår för
närvarande till 17 stycken.
Under året presenterades ett förslag till nytt direktiv, enligt den nya
metoden, för medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik, KOM (95)
130 slutlig. Direktivförslaget om marin utrustning, KOM (95) 269 slutlig,
har delvis utformats i enlighet med den nya metoden. Bland det som inte
överensstämmer med den nya metoden är att produkterna föreslås märkas
med ett märke som är utformat speciellt för dessa produkter.
Under 1995 kunde rådet nå fram till en gemensam ståndpunkt i fråga
om ett förslag till ett nya metoden-direktiv om tryckbärande utrustning.
Ståndpunkten kunde dock inte formellt antas förrän i början av 1996 på
grund av språkreservationer.
Sverige lyckades i slutskedet av arbetet att tillsammans med Danmark
och Finland fa förståelse för säkerhetskrav på vissa fastbränsleeldade
värmepannor med hänsyn till våra klimatförhållanden. Därigenom infördes
krav på tredjepartskontroll för dessa pannor i den gemensamma stånd-
punkten.
Harmoniseringsarbete på produktområden som inte är reglerade enligt
den nya harmoniseringsmetoden, såsom motorfordons-, livsmedels-, läkemedels-
och kemikalieområdena, har också fortsatt. Under 1995 har bl.a. en
ändring, 95/48/EG, antagits av direktiv 92/21/EEG om vikter och
dimensioner för personbilar. Ett nytt direktiv om vikter och dimensioner
för lastfordon har antagits under året. Direktivet ersätter direktiv
85/3/EEG och omfattar även nationella transporter. Vidare har ett direktiv,
95/1/EG, antagits om teknisk maxhastighet samt högsta vridmoment och
nettomotoreffekt för två- och trehjulingar.
Inom livsmedelsområdet har ett direktiv 95/2/EG om andra livsmedels-
tillsatser än färgämnen och sötningsmedel antagits. Direktivet ersätter
tidigare direktiv om konserveringsmedel, antioxidationsmedel och om
emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel. Lagstift- 56
ningen om rester av bekämpningsmedel på och i livsmedel har skärpts
genom flera ändringsdirektiv. Skr. 1995/96:190
Inom läkemedelsområdet skall den fria rörligheten vara genomförd den
1 januari 1998. Den 1 januari 1995 trädde ett antal rättsakter i kraft, som
innebär ett steg mot detta mål. Under året har fyra förordningar som
kompletterar existerande lagstiftning på området antagits.
Ett antal kompletterande rättsakter som reglerar marknadsföringen av
växtskyddsmedel har antagits, bl.a. direktiv 95/35/EG och 95/36/EG, som
kompletterar och ändrar i bilagorna till rådets direktiv 91/414/EEG om
utsläpp av växtskyddsmedel på marknaden. En ändring av förordningen
(EG) nr 793/93 om bedömning och kontroll av risker med existerande
ämnen har också beslutats, (EG) nr 2268/95.
Bakgrund
Som ett komplement till den nya harmoniseringsmetoden har EU
utvecklat en helhetssyn för provning, certifiering och besiktning. Det
förfarande som tillämpas för att bestyrka att direktiven överensstämmer
skall bygga på samma grundläggande principer och erbjuda valfrihet
mellan olika kontrollförfaranden, där incitament till kvalitetsssäkring
finns. Vidare förordas en samordning av procedurerna för frivillig och
obligatorisk kontroll.
Samarbetet inom de europeiska organisationerna på ackrediterings-
området har bidragit till förutsättningarna för att ömsesidigt godtaga
provning och certifiering, både inom det obligatoriska och frivilliga
området. Från svensk sida har nio organ anmälts för ett 70-tal direktiv.
EU:s miljöstyrnings- och miljöredovisningsordning EMAS har börjat
fungera, och i Sverige har det första företaget fått sitt miljöstymings-
system kontrollerat av en ackrediterad miljökontrollant. Inom det frivilliga
området för provning och certifiering kan nämnas inrättandet av det
europeiska certifieringsmärket, ”the Keymark”, som uvecklats av de
europeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC. Det återstår
dock att se vilket genomslag märket får.
Avtal med tredje land
I rådets resolution om en helhetssyn för teknisk kontroll anges bl.a. att
EG skall eftersträva att befrämja internationell handel genom att sluta
avtal med tredje land om ömsesidigt erkännande av provning och
certifiering (s.k. Mutual Recognition Agreements, MRA). Sådana avtal
syftar till att underlätta marknadstillträdet för varor och därigenom
befrämja varuhandeln mellan berörda länder. För närvarande bedrivs
förhandlingar med fem länder; Australien, Nya Zeeland, Kanada, USA
och Japan. Medlet är att upprätta avtal, där parterna ömsesidigt erkänner
hur överensstämmelse med uppställda krav (dvs. provning, certifiering,
inspektion, märkning osv.) skall fastställas. Provningen och certifieringen
skall utföras i exportlandet enligt importlandets krav på olika sektorer.
57
Förhandlingarna med Australien och Nya Zeeland är de som först Skr. 1995/96:190
förväntas vara avklarade (under 1996). Avtalsutkasten med dessa länder
omfattar för närvarande följande sektorer: maskiner, teleterminal-
utrustning, tryckkärl, läkemedel (GMP-inspektioner), medicinteknisk
utrustning, elektrisk materiel, elektromagnetisk kompatibilitet och
motorfordon (endast Australien).
Schweiz
Förhandlingar bedrivs också mellan EU och Schweiz inom ramen för de
s.k. sektorsförhandlingama (se avsnitt 26.1) för att etablera ett avtal
avseende tekniska handelshinder. Det avtal som här kan förutses har en
tudelad karaktär, då det dels skapar fri varucirkulation inom sektorer där
harmoniserade regler gäller (enligt den princip som gäller för EES-
avtalet), dels skapar ömsesidigt marknadstillträde inom sektorer där icke
harmoniserade regler gäller mellan partema (enligt de principer som gäller
för MRA).
God laboratoriesed
Enligt ett särskilt mandat förhandlar EU för att uppnå avtal om ömsesidigt
erkännande av god laboratoriesed (Good Laboratory Practice, GLP) enligt
OECD:s principer. Sådana förhandlingar förs för närvarande med de ovan
nämnda länderna samt med Israel. Ett förslag till avtal med Israel kommer
inom kort att presenteras av kommissionen för rådet.
Central- och Östeuropa
Diskussioner och överläggningar förs från EU-sidan med central- och
östeuropeiska länder ifråga om deras nationella produktkrav och certi-
fieringssystem. Detta gäller främst de länder med vilka EU har eller håller
på att sluta associationsavtal.
Inriktningen är närmast att anpassa reglerna i dessa länder till det
regelverk som gäller för EU:s inre marknad. En särskild vitbok med
riktlinjer för att befrämja anpassningen publicerades av kommissionen i
början av maj 1995, och godkändes av Europeiska rådet i Cannes i slutet
av juni 1995. En möjlig samarbetsform som nämns i associationsavtalen
är skapandet av MRA. Som tänkbara kandidater för sådana avtal har
hittills nämnts Ungem och Polen.
Harmoniseringsarbete på livsmedelsområdet har under året bedrivits om
bl.a livsmedelstillsatser, märkning av livsmedel, livsmedel för särskilda
näringsändamål, fastställande av högsta resthalter av bekämpningsmedel,
nya livsmedel, aromämnen, naturliga mineralvatten och kontaminanter.
Årets viktigaste frågor har varit följande.
58
Skr. 1995/96:190
Den 30 juni 1994 beslutade rådet om två särdirektiv; ett om sötnings-
medel för användning i livsmedel, 94/3 5/EG, och ett om färgämnen för
användning i livsmedel, 94/36/EG. I direktiven anges vilka sötningsmedel
respektive färgämnen som får användas i livsmedel och eventuella villkor
för sådan användning. Enligt direktiven tillåts en betydligt vidare
användning av s.k. azofargämnen, som kan ge upphov till överkäns-
lighetsreaktioner, och sötningsmedlet cyklamat än vad som är tillåtet i
Sverige.
Regeringen beslutade i november 1995 att enligt artikel 100a.4 i
Romfördraget anmäla till kommissionen att Sverige avser att även i
fortsättningen tillämpa nuvarande nationella bestämmelser i fråga om
azofargämnen och sötningsmedlet cyklamat i livsmedel. Övriga delar av
de två direktiven har införts i Livsmedelsverkets kungörelse (SLV FS
1995:31) om livsmedelstillsatser.
I februari 1995 fattade rådet beslut om direktiv 95/2/EG rörande övriga
tillsatser. Direktivet innehåller bestämmelser bl.a. om konserveringsmedel,
antioxidationsmedel och emulgeringsmedel. Även detta direktiv är infört
i Livsmedelsverkets kungörelse om livsmedelstillsatser.
Ett förslag till förordning om fastställande av en gemenskapsprocedur för
godkännande av aromämnen som får användas i livsmedel har behandlats
under året. Förslaget omfattar aromämnen som framställts genom
fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska processer och kemiskt
syntetiska eller renframställda aromer. Rådet kom i november 1995
överens om bl.a. att en lista över godkända aromämnen för livsmedel
skall upprättas. Förslaget går nu vidare till parlamentet för en andra
läsning.
I samband med att EG i juni 1994 fattade beslut om direktiv om
användning av färgämnen respektive sötningsmedel i livsmedel beslutade
rådet om en ändring i ramdirektivet om tillsatser. Direktivet ger vissa
möjligheter för medlemsländerna att behålla nationella förbud mot
tillsatser i en del traditionella livsmedel. Enligt direktivet skall kommis-
sionen överlämna ett förslag till rådet med kriterier för traditionella
livsmedel, för vilka medlemsländerna far bibehålla nationella förbud mot
vissa tillsatser, samt förslag till lista på sådana traditionella livsmedel.
Sverige har anmält önskemål om att bibehålla förbud mot färgämnen i
bl.a. saft, sylt, vissa charkprodukter, fruktyoghurt och obehandlad saltad
fiskrom samt förbud mot sötningsmedel i sillinläggningar.
I kommissionens förslag, som överlämnades till parlamentet och rådet
i april 1995, finns inte några svenska produkter med. Parlamentet har i en
rapport från november 1995 föreslagit att den svenska saften utan
59
färgämnen skall tas upp på listan.
Ministerrådet antog i juni 1995 en gemensam ståndpunkt, (EG) nr 7/95,
om ett förslag till ändring i direktiv 79/112/EEG om märkning av
livsmedel. Sverige anser att de föreslagna ändringarna innebär en
förbättring av nuvarande märkningsregler.
Förslaget innebär bl.a. att utöver nuvarande krav på att märkningen av
livsmedel skall anges på ett språk som lätt kan förstås av konsumenterna,
så skall medlemsländerna kunna föreskriva att märkningen skall göras på
ett eller flera av gemenskapens officiella språk.
Vidare föreslås utvidgade krav om att mängden av en ingrediens eller
kategori av ingredienser, som används vid tillverkningen eller beredningen
av ett livsmedel, skall anges i märkningen.
Förslaget innehåller även förtydligande bestämmelser om den beteck-
ning under vilken ett livsmedel saluhålls och krav på tilläggsinformation
om en beteckning på ett livsmedel kan medföra förväxling med andra,
liknande produkter.
Ett förslag till ändringar av bestämmelserna i direktiv 89/398/EEG om
livsmedel för särskilda näringsändamål har behandlats under året. Enligt
nuvarande regler skall särskilda direktiv utarbetas för nio olika kategorier
av sådana livsmedel. Enligt förslaget skall listan med kategorier minskas
till fyra kategorier, nämligen modersmjölksersättningar och tillskotts-
näringar, spannmålsbaserad barnmat och annan barnmat, livsmedel för
viktkontroll samt näringspreparat för särskilda medicinska ändamål. De
kategorier som föreslås strykas från ovan nämnda lista är natriumfattiga
livsmedel, inklusive natriumfattiga eller natriumfria dietsalter, glutenfria
livsmedel, livsmedel avsedda att intas i samband med mycket krävande
muskelarbete, särskilt för idrottande, samt livsmedel för personer med
störd kolhydratomsättning (diabetes).
Under året diskuterades procedurregler för fastställande av gränsvärden för
bekämpningsmedelsrester i livsmedel. Sverige har i detta sammanhang
förordat en rådsprocedur framför en kommissionsprocedur. Parlamentet
kommer att behandla frågan i början av 1996.
I oktober 1995 antog rådet en gemensam ståndpunkt beträffande förslag
till förordning om s.k. nya livsmedel (novel foods). Avsikten är att
fastställa regler och villkor för livsmedel och livsmedelsingredienser som
Skr. 1995/96:190
60
inte tidigare i någon utsträckning konsumerats inom gemenskapen. Sådana Skr. 1995/96:190
livsmedel skall genomgå en godkännandeprocedur innan de far saluhållas.
Vidare föreskrivs kriterier för märkning av dessa produkter. Sverige
röstade mot förslaget till gemensam ståndpunkt på grund av att de
föreslagna märkningsbestämmelsema enligt svensk uppfattning inte var
tillräckligt långtgående. Förslaget till förordningen om nya livsmedel
skall behandlas vid en andra läsning i Europaparlamentet i början av år
1996.
Rådet antog i december 1995 en gemensam ståndpunkt, (EG) nr 7/96 om
en ändring i direktiv 80/777/EEG om naturliga mineralvatten. Stånd-
punkten innebär bl.a. att ozonbehandling av naturliga mineralvatten skall
tillåtas för att avlägsna järn-, mangan- och svavelföreningar samt arsenik.
Sverige har inte kunnat stödja förslaget då någon närmare utredning av
riskerna för bildande av hälsovådliga biprodukter vid ozonbehandling inte
gjorts. Vidare anser Sverige att ozonbehandling inte är förenligt med
direktivets definition av naturliga mineralvatten, dvs. att naturliga
mineralvatten skall vara obehandlade.
En stor mängd bestämmelser beträffande import från tredje land av kött
och fisk har antagits. Bestämmelserna är huvudsakligen av detaljerad och
teknisk art.
I juni 1995 beslutade rådet om bestämmelser för mikrobiologisk
provtagning av salmonella i kött. I besluten slås fast att kött avsett för
Sverige och Finland skall undergå mikrobiologisk provtagning vid
ursprungsanläggningen enligt specificerade krav. Undantagna är anlägg-
ningar med godkända program motsvarande de program som gäller i
Sverige och Finland.
En av de grundläggande principerna för funktionen av den inre marknaden
är att alla leverantörer på lika villkor skall ha möjlighet att få offentliga
kontrakt, dvs. kontrakt som tilldelas av enheter som tillhör eller är knutna
till den offentliga sektorn. Sådana s.k. offentliga upphandlingskontrakt har
ett väsentligt ekonomiskt intresse med hänsyn till deras storlek. Den
offentliga upphandlingen motsvarar köp av varor, byggentreprenader och
tjänster för ett uppskattat totalvärde av 595 miljarder ecu för samtliga
medlemsländer.
Upphandlingen regleras av flera direktiv dels för upphandling av varor,
byggentreprenader och tjänster, dels för viss upphandling inom de s.k. g]
försörjningssektorerna, dvs. områdena vatten, energi, telekommunikation
och transporter. För att säkra effektiviteten av regelverket har man också Skr. 1995/96:190
beslutat om två s.k. rättsmedels- eller kontrolldirektiv.
Under våren 1995 förberedde kommissionen sitt förslag till hur upphand-
lingsdirektiven skulle ändras. Ändringen avsåg den anpassning till den nya
världshandelsorganisationen WTO som bedömdes nödvändig inför den 1
januari 1996. Kommissionens syfte var att åstadkomma att tillämpama av
såväl EU-regler som WTO-regler skulle ha ett regelverk att hålla sig till.
Ett övergripande syfte i övrigt var att åstadkomma sådana ändringar att
leverantörer inom EU skulle garanteras samma behandling i upp-
handlingen som leverantörer i WTO-ländema.
Kommissionens förslag, KOM (95) 107 slutlig, presenterades i mars för
rådet. Förslaget har under hösten 1995 bearbetats inom rådet i en
arbetsgrupp.
Konkurrensfrågorna har fatt en allt större vikt i EU i takt med en ökad
fokusering på betydelsen av den europeiska industrins konkurrenskraft och
på den ökade liberaliseringen av världshandeln.
Till följd av WTO-avtalet har betydelsen av handels- och konkur-
renspolitikens närmande poängterats. En liberaliserad världshandel ställer
större krav på effektiva konkurrensregler och en samordnad och effektiv
tillämpning. EU har under året presenterat den s.k van Miert-rapporten
med förslag till handlingsplan om ökat multilateralt samarbete i konkur-
rensfrågor. Sverige har deltagit i diskussioner om förslaget och givit stöd
för det fortsatta arbetet. Sverige har även bidragit med synpunkter till
rådet inför bilaterala överenskommelser mellan EU och USA, samt EU
och Kanada, om ökat informationsutbyte om konkurrensärenden.
Det nära sambandet mellan konkurrensfrågor och konkurrenskrafts frågor
har också hållits fram. På industrirådsmötet hösten 1995 har Sverige bl.a.
framhållit betydelsen av klara spelregler, en icke-interventionistisk politik
och en effektiv konkurrens- och statsstödsövervakning.
Arbetet med konkurrensregler och konkurrensövervakning inom EU är
i huvudsak delegerat till kommissionen. Fem rådgivande kommittéer som
behandlar kartell- och monopolärenden samt lagstiftningsfrågor är knutna
till kommissionen.
Sverige har i dessa kommittéer samarbetat med kommissionen i enskilda
konkurrensärenden, som rör prövning av karteller respektive företags-
förvärv med s.k gemenskapsdimension. Vad gäller förvärv har bl.a.
europeisk busstillverkning och nordisk bryggerinäring genom samman-
slagning av Ringnes och Pripps prövats. Nordiskt satellitsamarbete genom
joint venture-bolaget Nordic Satellite Distribution (NSD) har varit föremål
för prövning liksom samarbetsavtalet mellan SAS och Lufthansa. Genom
ett samarbete mellan kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter
har kommissionen genomfört platsundersökningar, s.k. gryningsräder, hos
62
40 papperstillverkare. Skr. 1995/96:190
Sverige har vidare deltagit i arbetet i dessa kommittéer vad gäller
revidering och utarbetande av EG:s framtida konkurrensregler. Ett
exempel är de nya reglerna för återförsäljaravtal för bilbranschen som
trädde i kraft den 1 oktober 1995. Den väsentliga förändringen där är att
återförsäljaren far större möjligheter att sälja fler än ett bilmärke. Till
skillnad från vad som gällt inom EU har återförsäljare enligt svensk
domstolspraxis haft denna möjlighet sedan 70-talet.
Ett förslag om ett nytt gruppundantag för avtal om tekniköverföring har
diskuterats. Likaså har ett förslag om revidering av förvärvskontrollen
behandlats. Förslaget gäller en sänkning av omsättningsgränser, s.k.
tröskelvärden, vilket skulle fa till följd att fler förvärv skulle hamna under
kommissionens prövning. Förslagen slutbehandlades inte under 1995.
Medlemsstaternas möjligheter att stödja sina inhemska industrier styrs till
stor del av EG:s regelverk om statligt stöd. Orsaken är att nationella stöd
kan snedvrida konkurrensen mellan företag i olika länder på ett sätt som
inte anses förenligt med samarbetet inom EU. Sverige deltar nu i arbetet
med att utforma framtida riktlinjer för statligt stöd. Under året har detta
bl.a. gällt förslag till nya eller förändrade riktlinjer för stöd till forskning
och utveckling, stöd till små och medelstora företag samt regionalstöd till
stora investeringsprojekt. Sverige har stött kommissionens strävan att öka
klarheten i de ofta krångliga bestämmelserna och att hålla tillbaka
nivåerna när det gäller stöd som är tillåtet. Kommissionen har under året
antagit och publicerat nya regler för sysselsättningsstöd.
Vidare har Sverige fört diskussioner med kommissionens general-
direktorat för konkurrens och statsstöd, GD IV, om preciseringar eller
ändringar av vissa av våra nationella stödprogram för att dessa skall vara
förenliga med EG:s statsstödsregler. Det har t.ex. gällt det riktade
arbetsmarknadsstödet (RAS), som anmäldes som ett nytt stöd till
kommissionen i februari 1995, och redan existerande stödprogram som
rekryteringsstödet samt regler för stöd till forskning och utveckling.
Kommissionen har efter klagomål från civila helikopterföretag även
önskat ett förtydligande om bakgrunden och förutsättningarna för
militärens medverkan i landstingens upphandling av ambulans-
helikoptertjänster.
Kommissionen har under året presenterat ett antal dokument om
kommissionens konkurrens- och statsstödspolicy, som bl.a. var föremål för
diskussion i industrirådet i november 1995. Sverige framhöll vid mötet att
konkurrenspolitiken är en av de viktigaste beståndsdelarna för en
förbättrad industriell konkurrenskraft, och att konkurrenspolitiken kan
liknas vid själva kärnan i den inre marknaden.
Sverige har också utnyttjat möjligheten att bevaka hur andra medlems-
stater ger stöd. Under våren beslutade regeringen att tillsammans med
Storbritannien, SAS och ett flertal andra europeiska flygbolag överklaga
ett stöd till Air France (se avsnitt 5.4.2).
Nya initiativ har tagits vad gäller arbetet med regelförenkling och
avreglering för att uppnå enkla, effektiva och tillgängliga regler för
företagen. Frågans betydelse för de europeiska företagens konkurrenskraft
och därmed även för tillväxt och sysselsättning har betonats. Förslagen
har särskilt uppmärksammat de små och medelstora företagens situation.
Förenklingsarbetet anses även kunna bidra till att föra medborgarna
närmare EU.
Under sommaren presenterade en arbetsgrupp med oberoende experter
där även Sverige var representerat, den s.k. Molitorgruppen, en rapport
om effektivare och enklare regelutformning. Gruppen lade fram ett antal
generella förslag med konsolidering, förenkling om nödvändigt i form av
avreglering, översyner, konsekvensanalyser, konsultationsprocesser och
andra åtgärder för ökad tydlighet och enkelhet, tillgänglighet och
öppenhet. Maskinstandarder, livsmedelshygien, sysselsättning och
socialpolitik samt miljöfrågor studerades särskilt och förslag inriktade på
dessa områden presenterades (se avsnitt 6.1).
Under hösten uppmärksammades regelfrågorna i ett EU-perspektiv dels
i en rapport utförd av den europeiska sammanslutningen av industri- och
arbetsgivareförbund, UNICE, dels i en rapport från den s.k. Ciampi-
gruppen - som behandlar bl.a. konkurrenskraftsfrågor - där bl.a.
företrädare för svensk industri ingått.
Under hösten presenterade kommissionen en egen rapport till rådet,
”Förbättrad lagstiftning”. Rapporten tar sin utgångspunkt i subsidiaritets-
och proportionalitetsprincipema och behandlar bl.a. det arbete som utförts
för att bidra till förenkling och tydlighet. Områden av särskilt intresse för
översyn under 1996, inre marknaden, miljöpolitiken, gemensamma
jordbrukspolitiken, sociala politiken och energipolitiken har identifierats.
Även här inriktas arbetet på att göra lagstiftningen mer lättillgänglig för
företag och allmänhet. Detta förslag diskuterades bl.a. vid toppmötet i
Madrid i december 1995.
Sverige har i olika sammanhang framhållit vikten av regelförenklingar
och kvalitet i regelgivningen samt ökat samråd och öppenhet. Det är
också av stor vikt att regler utformas så att de inte medför onödiga
kostnader för företagen. Den svenska inställningen är att det är viktigt att
detta inte far hindra regler som skyddar viktiga intressen såsom liv, hälsa,
miljö och arbetsmiljö.
Kommissionen presenterade i maj 1995 ett nytt förslag till direktiv om
införande av en koldioxid och energiskatt. Kommissionsförslaget har
successivt reviderats under höstens arbete i en rådsarbetsgrupp.
I likhet med det ursprungliga förslaget från 1992 avser förslaget en
separat koldioxid och energiskatt. Skatten skall inte enbart omfatta
mineraloljeprodukter, som EG:s mineraloljedirektiv, utan även kol-
Skr. 1995/96:190
64
bränslen, naturgas och elektrisk kraft. Till skillnad från 1992 års förslag Skr. 1995/96:190
är skatten frivillig på så sätt att medlemsstaterna kan välja att tillämpa en
O-skattesats under en övergångsperiod. En gemensam beskattningsordning
skall dock införas. Det finns ingen skyldighet att införa en positiv skatt
efter övergångsperiodens slut.
Även om det finns en stark vilja inom EU att nå fram till ett direktiv
om en gemensam koldioxid och energiskatt så har det visat sig vara svårt
att nå den nödvändiga enigheten. På Ekofin-mötet i oktober 1995 lyckades
man inte ena sig om några riktlinjer till den rådsarbetsgrupp som bereder
frågan.
Sverige har förespråkat en obligatorisk koldioxid och energibeskattning
som bör integreras med nuvarande mineraloljedirektiv.
Det pågår för närvarande arbete inom EG med att utforma ett slutligt
mervärdesskattesystem för gemenskapen. Samtidigt har i april 1995,
genom andra förenklingsdirektivet (EGT nr L 102, 5.5.95, s. 18, Celex
395L0007) fattats beslut om förenklingar i gällande mervärdes-
skattesystem, den s.k. övergångsordningen. Direktivet skall vara genom-
fört i medlemsländernas lagstiftning senast den 1 januari 1996.
Förenklingarna avser i huvudsak transaktioner med vissa råvaror såsom
oljeprodukter, spannmål och basmetaller. Sådana varor skall kunna
omsättas skattefritt så länge de är placerade i särskilda skatteupplag.
Motsvarande bestämmelser finns för handel med tredjelandsvaror i
tullupplag. Vidare görs ändringar i fråga om beskattningsland för
inhemska transporttjänster, som har direkt samband med gemenskaps-
intema varutransporter och för arbeten på lös egendom som berör parter
i olika medlemsländer. Ändringarna innebär att skattskyldigheten
överflyttas på kunden i vissa fall. Reglerna ersätter nuvarande särreglering
i dessa fall och ger i princip samma beskattningsresultat. Vidare görs
vissa justeringar avseende beskattningsunderlaget vid varuimport. Utöver
omkostnader fram till första bestämmelseorten i importlandet skall även
inkluderas omkostnader som uppkommit vid transport till någon annan
bestämmelseort i importlandet eller i något annat EU-land, om denna ort
är känd vid tidpunkten för importen. Slutligen görs vissa preciseringar i
reglerna om skattefri varuförsäljning till resenärer från tredje land.
De ändringar i den svenska mervärdesbeskattningen som föranleds av
direktivet har införts genom lag 1995:1286 (jfr prop. 1995/96:58, bet.
1995/96:SkU13, rskr. 1995/96:72) och genom förordning 1995:1287.
Vid inträdet i tullunionen den 1 januari 1995 ersattes stora delar av de
svenska reglerna på tullområdet av EU-bestämmelser. Exempel är
bestämmelserna i tullkodexen, förordning (EG) nr 2913/92 och dess
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
tillämpningsföreskrifter samt tulltaxan, förordning (EG) nr 2658/87. De
motsvarande svenska reglerna upphörde att gälla vid utgången av år 1994.
Tullunionens regelverk bemyndigar i vissa fall medlemsländerna att
utfärda nationella tillämpningsbestämmelser. Exempel på nationell
lagstiftning är tullagen (1994:1550) samt lagen (1994:1547) om tullfrihet
m.m. I dessa lagars slutbestämmelser upphävs äldre svensk lagstiftning
samt föreskrivs om svenska övergångsbestämmelser.
Med stöd av artikel 36 i Romfördraget stadgas, i punkten 4 i övergångs-
bestämmelserna till tullagen (1994:1550), att bestämmelserna om anmälnings-
och uppgiftsskyldighet och tulltjänstemans möjlighet att kontrollera
fortfarande skall gälla vid den inre gränsen for ett antal varuslag. En
tulltjänsteman har därför lagligt stöd för att kontrollera om resande från
ett annat EU-land medför bl.a. narkotika, injektionssprutor, vapen,
dopingmedel, tobaksvaror och alkoholdrycker. Inom regeringskansliet
pågår förberedelser för en permanent lagstiftning om tullens
kontrollmöjligheter vid den inre gränsen.
Skr. 1995/96:190
Kommissionen föreslog under året ett femårigt aktionsprogram kallat Tull
2000. Det övergripande målet för Tull 2000-programmet är att främja den
inre marknadens funktionssätt. EU:s tullprocedurer och kontroller måste
fungera stömingsfritt, och samtidigt garantera säkerhet for EU:s med-
borgare och företag. Procedurer och kontroller måste bidra till att skydda
gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen samt borga för
enhetlighet och konkurrensneutralitet. Åtgärdsprogrammet skall också
verka for öppenhet vid tillämpning av EG:s tullagstiftning; problem som
uppstår skall identifieras och tullprocedurer och kontroller vid EU:s yttre
gräns skall effektiviseras.
Nya arbetsmetoder, som främjar en effektivare tulladministration skall
utvecklas, t.ex. genomförande av riskanalyser och foretagsrevisioner, samt
utveckling och användning av modem informationsteknik.
Tull 2000-programmet skall genomföras framför allt
- genom att öka samarbetet inom utbildningsområdet bl.a. inom ramen
för EU:s gemensamma tullutbildningsprogram, det s.k. Matthaeus
programmet, och
- genom att förstärka utbytet av information och erfarenheter mellan
tullmyndigheter och näringsliv, t.ex. i form av informations- och
utbildningsverksamhet.
Sverige har under arbetets gång framgångsrikt drivit frågan om
förenkling av EU:s tullprocedurer och regelverk. Den slutliga versionen
av beslutsdokumentet innehåller således åtgärder som syftar till detta.
Rådet antog programmet som en gemensam ståndpunkt den 22
december 1995.
66
Resolutionen om datorisering av transitordningar, som antogs den 23
november 1995, syftar till att effektivisera arbetet, och därmed förhindra
bedrägerier, i samband med försändning av oförtullade varor inom
gemenskapen eller mellan gemenskapen och EFTA-ländema, s.k.
transitering.
Resolutionen innebär att länderna har enats om att avsätta resurser och
att samarbeta så att en datorisering av transiteringsordningar kan
genomföras.
Under arbetets gång har stor enighet rått mellan medlemsländerna om
innehållet i resolutionen.
Enligt huvudregeln i EG:s tullkodex skall exportdeklaration lämnas vid
det tullkontor som är ansvarigt för övervakning av den plats där expor-
tören är etablerad (kontrolltullkontoret) eller där varorna packas eller
lastas för att sändas på export. Undantag från huvudregeln får bl.a. göras
om det finns välgrundade eller styrkta skäl. Dessa skäl är inte definierade.
Generaltullstyrelsens tolkning av denna bestämmelse innebar, med
hänsyn till de långa avstånden mellan tullkontoren i Sverige, att många
företag riskerade att behöva åka långa omvägar med sitt gods innan detta
kunde exporteras. Från regeringens sida bedömdes en sådan tillämpning
ge svenska företag konkurrensnackdelar i förhållande till företag i andra
EU-länder med helt andra geografiska och befolkningsmässiga förutsät-
tningar.
På initiativ av Sverige uttalade tullkodexkommittén därför att en
omständighet som skulle kvalificera för undantag från huvudregeln är att
kontrolltullkontoret är beläget på ett sådant avstånd och i en sådan
riktning i förhållande till den plats där exportören är etablerad att det
skulle vara ekonomiskt oförsvarbart att tillämpa huvudregeln. Deklara-
tionen får då tas emot av det första tullkontoret på vägen från den plats
där exportören är etablerad till den plats där gemenskapens tullområde
lämnas.
Uttalandet av kommittén är att betrakta som en överenskommelse
mellan medlemsländerna och kommissionen, och det är de nationella
myndigheterna som har att utforma sina föreskrifter på ett sätt som
stämmer överens med vad som överenskommits i kommittén.
Svenska, norska och finska tullmyndigheter har ett nära samarbete, som
bl.a. underlättar för nordiska medborgare som ska passera gränsen mellan
dessa länder. Kommissionen har ifrågasatt om samarbetet med Norge är
förenligt med gemenskapsreglema, eftersom Norge inte är med i EU.
Sverige och Finland har avvisat kommissionens förslag om att avveckla
det existerande nordiska gränstullsamarbetet. På initiativ av Sverige och
Skr. 1995/96:190
67
Finland har kommissionen lagt fram ett förslag om förhandlingsmandat Skr. 1995/96:190
för kommissionen om att träffa ett avtal med Norge, som skulle ge den
nödvändiga juridiska grunden för att samarbetet ska kunna fortsätta.
Förhandlingar om en lösning kommer att fortsätta under våren 1996.
Under 1995 har arbetet i huvudsak rört tre direktiv, hissdirektivet,
linbanedirektivet och byggproduktdirektivet.
Under första delen av 1995 har arbetet med ett särskilt direktiv
95/16/EG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar
slutförts. Direktivet syftar till att åstadkomma fri handel med vanliga
personhissar inom gemenskapen. Direktivet kommer inte att påverka
Sveriges höga ambitioner vad gäller tillgängligheten för bl.a. handikap-
pade.
Under året har kommissionen arbetat med ett direktivförslag avseende
linbanor, KOM (93) 646 slutlig, vilket förväntas läggas fram under 1996.
Tidigare utkast till förslag har varit mycket omstridda då de omfattat drift
och andra byggnader m.m. i anslutning till linbanan samt avsetts gälla
retroaktivt. Sveriges ståndpunkt är att direktivet endast skall reglera själva
linbanan.
Byggproduktdirektivet, 89/106/EEG, omfattar både byggnader och
anläggningar och trädde ikraft den 27 juni 1991. Direktivet syftar till att
främja och underlätta handel med byggprodukter. Målsättningen är därför
att produkterna skall förses med ett CE-märke, vilket normalt kräver att
produkten överensstämmer med en harmoniserad europeisk standard.
Arbetet med byggproduktdirektivet går mycket trögt och ännu finns inga
CE-märkta produkter. Kommissionen arbetar f.n. med en rapport om hur
arbetet skall fungera framöver (se avsnitt 9.1.2).
Som ett led i arbetet med att öka handeln med byggprodukter, har
Sverige fört fram förslag om att anordna en europeisk bostadsmässa.
Syftet med mässan är att unionens företag far visa att det med ett
gemensamt synsätt går att producera hälsosamma och miljöriktiga
bostäder till rimliga kostnader. Detta är särskilt angeläget för att skärpa
konkurrensen inom byggbranschen och begränsa byggkostnaderna och
därmed också boendekostnaderna.
EG-reglema på tjänsteområdet handlar om att förbättra möjligheterna för
medborgare och företag att fritt kunna utöva näringar inom tjänstesektorn
i andra medlemsländer, på samma villkor som landets egna medborgare
och företag.
68
Kommissionen inrättade under år 1994 en arbetsgrupp för att belysa
frågor om finansiella konglomerat, dvs. företagsgrupper som består av
såväl försäkringsföretag som kreditinstitut och värdepappersföretag.
Arbetsgruppens arbete har fortsatt under 1995.
Europaparlamentet och rådet antog den 29 juni 1995 det s.k. BCCI-
direktivet, 95/26/EG, om ändring av vissa direktiv som styr kreditinstitut,
försäkringsföretag, värdepappersföretag och fondföretag. Avsikten med
direktivet är i korthet att förbättra tillsynsmyndigheternas möjligheter att
bedriva en effektiv tillsyn över finansiella företag. Sverige ställer sig
välvilligt till direktivet. Det avses vara genomfört i svensk lagstiftning den
1 juli 1996.
Den 4 december 1995 antog rådet en gemensam ståndpunkt avseende
direktivförslaget om gränsöverskridande kreditöverföringar (EG) nr 32/95.
Förslaget behandlas nu av parlamentet. Enligt direktivförslaget skall
medlemsstaterna införa regler om skyldighet för banker och andra institut,
som bedriver gränsöverskridande betalningsförmedling, att informera
kunderna om villkoren för en sådan förmedling. För att betalnings-
förmedlingen skall bli snabbare föreslås att det far ta, om inget annat
överenskoms, högst fem dagar, plus en dag, för pengarna att komma fram
till mottagaren. Vidare ges rätt för såväl beställaren som mottagaren att
fa ränta på pengarna om uppdraget inte fullgörs i rätt tid. Därutöver finns
bestämmelser som ger beställaren rätt att fa tillbaka sina pengar om
betalningsuppdraget av någon anledning inte skulle fullföljas. Sverige har
i huvudsak accepterat direktivförslaget även om man från svensk sida, till
skillnad mot vad som blev fallet, gärna sett att direktivet omfattat större
betalningar. Direktivet anses nämligen gälla endast överföringar som är
mindre än 25 000 ecu. Sverige hade också bl.a. invändningar, som inte
vann tillräckligt gehör, mot att återbetalningsskyldigheten inskränktes till
10 000 ecu och helt bortfaller om force majeure föreligger.
Direktivförslaget om rekonstruktion, likvidation och konkurs i kredit-
institut, KOM (88) 4 slutlig, innebär att ett förfarande om rekonstruktion,
likvidation eller konkurs i ett kreditinstitut, med filialer i andra medlems-
stater, endast skall fa inledas i det land där kreditinstitutet har sitt
huvudkontor (hemlandet). Hemlandets lag skall tillämpas på förfarandet.
Ett beslut om rekonstruktion, likvidation eller konkurs föreslås få samma
verkningar i alla medlemsstater som det har i hemlandet. Ett flertal möten
hölls i rådsarbetsgruppen under 1995, och avsikten är att direktivförslaget
skall behandlas på Ekofin-rådets möte den 6 maj 1996. Sverige stöder
direktivförslaget, som det nu ser ut efter bearbetning i rådet, och har inte
några reservationer i sak.
Rådet och Europaparlamentet har under 1995 behandlat ett direktiv-
förslag, KOM (95) 170 slutlig, om ändring av rådets direktiv 89/647/EEG
vad avser de behöriga myndigheternas godkännande av avtalsnettning.
Direktivförslaget hänger samman med det av Baselkommittén för
Skr. 1995/96:190
69
banktillsyn i juli 1994 antagna tillägget till reglerna om kapitaltäckning Skr. 1995/96:190
för kreditrisker. Baselkommitténs tillägg, liksom direktivförslaget, innebär
att bilateral nettning enligt avtal i större utsträckning kommer att kunna
godtas vid beräkningen av kapitalkrav. Sverige stöder direktivförslaget.
Ett förslag till direktiv om likvidation av försäkringsföretag, KOM (86)
768 slutlig, har varit föremål för diskussioner i en rådsarbetsgrupp under
flera år. Vid ett sammanträde i gruppen den 17 mars 1995 enades man om
att rådssekretariatet bör uppmana kommissionen att lägga fram ett
omarbetat förslag. Någon sådan uppmaning har emellertid ännu inte
lämnats.
Kommissionen lade i oktober fram ett förslag till direktiv om komplet-
terande tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp,
KOM (95) 406 slutlig. De nuvarande EG-rättsliga solvensreglema för
försäkringsföretag skall iakttas för varje bolag för sig utan hänsyn till om
bolagen ingår i en grupp av försäkringsföretag. Direktivförslaget
innehåller regler avsedda att hindra att flera försäkringsbolag, som ingår
i en grupp av försäkringsföretag, kan använda ”samma” kapital för att
uppfylla solvenskraven. Varje bolag som ingår i en grupp skall således
vara solvent i sig utan att andra delar av gruppens kapital används för att
uppfylla solvenskraven. Förslaget innehåller vidare regler om informa-
tionsplikt för försäkringsföretag, övervakning av affärstransaktioner inom
en grupp och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter. De
föreslagna reglerna är ägnade att öka försäkringsbolagens stabilitet och
försäkringstagarnas trygghet. Sverige stöder därför i huvudsak direktiv-
förslaget.
Rådet antog i oktober 1995 en gemensam ståndpunkt beträffande ett
direktivförslag om system för ersättning till investerare, KOM (94) 585
slutlig. Förslaget, som är en motsvarighet till direktivet 94/19/EG om
system för garanti av insättningar, syftar till att ge skydd till kunder hos
värdepappersföretag för medel och värdepapper som anförtrotts företaget.
Vad gäller skyddet för värdepapper är det kundens förvärv av värdepap-
pren som skyddas. Direktivförslaget föreskriver att alla värdepap-
persföretag skall vara anslutna till ett system för ersättning till investerare,
och att minimiskyddet skall utgöra minst 20 000 ecu per investerare.
Några avgörande problem med att införliva det kommande direktivet i
svensk lagstiftning har inte identifierats.
Kommissionen lämnade i juli 1995 ett förslag, KOM (95) 360, till
ändring av direktivet 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag
och kreditinstitut och direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster inom
värdepappersområdet. Enligt förslaget skall en värdepapperskommitté
inrättas, som skall bistå kommissionen med att bl.a. anpassa direktiven till 70
den tekniska utvecklingen. Sverige accepterar innehållet i direktiv-
forslaget. Värdepapperskommittén är en motsvarighet till de redan Skr. 1995/96:190
existerande rådgivande kommittéerna inom bank- och försäkringsområden,
rådgivande bankrörelsekommittén (BAC) respektive försäkringskommittén
(IC).
I direktivförslaget KOM (94) 329 om ändringar i 1985 års direktiv om
fondföretag, 85/611/EEG, föreslås bl.a. att tre nya kategorier av fonder
skall omfattas av regleringen i direktivet. Förslaget behandlades i början
av året i en av rådets arbetsgrupper. Emellertid visade det sig att någon
majoritet inte kunde nås kring huvudpunkterna i ändringsförslaget. Rådet
sände i detta läge ett brev till kommissionen, i vilket rådet framförde
önskemål om en revidering av förslaget. Något sådant förslag lades inte
fram av kommissionen under 1995.
Förberedelserna för en avreglering av marknaden för telekommunikationer
inom EU har pågått sedan slutet av 1980-talet. Sveriges inträde i unionen
sammanföll med vad som kan betecknas som slutspurten i denna process,
som skall vara genomförd senast den 1 januari 1998.
Sammanfattningsvis kan sägas att Sverige i princip välkomnar de nya
regler som nu arbetas fram inom EU. Eftersom vi redan sedan flera år har
en konkurrensutsatt telemarknad i vårt land, är det en fördel om alla
medlemsländer så snart som möjligt accepterar samma spelregler. Den
svenska telelagen är redan utformad i linje med EU:s regelverk, men vissa
justeringar kan komma att bli nödvändiga.
Under året har det hållits två ministerrådsmöten, den 13 juni samt den
27 november. Däremellan har frågorna beretts i rådets arbetsgrupper samt
i den s.k. ONP-kommittén (Open NetWork Provision), som är ett
rådgivande organ till kommissionen.
Två viktiga grunddokument i den befintliga regleringen är det s.k. ONP-
ramdirektivet, 90/387/EEG, från 1990 och direktivet om konkurrens på
marknaden för teletjänster, det s.k. tjänstedirektivet, 90/388/EEG, från
samma år. Dessa direktiv utarbetades i en situation då de flesta länder
inom EU fortfarande hade statliga monopol, och direktiven måste därför
delvis omarbetas och kompletteras för att passa en konkurrensutsatt
marknad.
Ett centralt direktiv, 95/62/EG, inom ”ONP-familjen” är det direktiv
som avser reglerna för taltelefoni (ONP-voice). Syftet med direktivet är
bl.a. att harmonisera villkoren för tillgången till och användandet av
allmänna telenät för telefonitjänster, att fastställa användarens rättigheter
i förhållande till teleföretagen och att befrämja telefonitjänster på
unionsnivå. Parlamentet godkände direktivet efter en första läsning i maj,
och ministerrådet antog sedan en gemensam ståndpunkt i juni. Sedan
parlamentet emellertid i en andra läsning kommit med nya förslag till
ändringar antogs inte direktivet förrän på rådsmötet i november 1995.
Under våren 1995 förbereddes en mycket viktig rådsresolution om
införandet av ett framtida regelverk för telekommunikationer, där
principerna för avregleringen fastställdes. Efter vissa kompromisser, bl.a.
på initiativ av Sverige, antogs denna resolution av ministerrådet i juni. Skr. 1995/96:190
I juli 1995 presenterade kommissionen ett förslag till ett annat centralt
ONP-direktiv, det om samtrafik, KOM (95) 379. Samtrafik avser transport
och/eller avslutande (terminering) av en operatörs samtal i en annan
operatörs nät. Direktivförslaget innehåller regler om hur kostnaden för
samtrafik skall beräknas, hur den nationella regleringsmyndigheten skall
kunna övervaka priser och övriga villkor, hur konflikter skall lösas m.m.
Direktivet är komplicerat, omfattande och delvis kontroversiellt och har
behandlats ingående i rådets arbetsgrupp under hösten 1995. Arbetet
beräknas vara avslutat under första halvåret 1996.
I november 1995 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv,
KOM (95) 545, om regelverk för tillståndsgivning på teleområdet.
Även tjänstedirektivet har omarbetats och under året resulterat i tre olika
”nya” ändringsdirektiv som dock ännu inte antagits:
- Kabel-TV direktivet om avskaffandet av restriktioner för att erbjuda
teletjänster i kabel-TV-nät. Direktivet antogs i november 1995.
- Direktivet om mobil- och personkommunikation som fastställer rätten
för mobiloperatörer att etablera och använda egen eller annans infra-
struktur från den 1 januari 1996. Direktivet behandlar också frågor om
standardisering, frekvenskoordinering och samtrafik till och från mobila
nät.
- Direktivet om full konkurrens på teleområdet som fastställer rätten för
alla operatörer att erbjuda telefonitjänst via egen eller annans infrastruktur.
Under 1995 har diskussioner pågått, i seminarieform samt genom skriftlig
kommunikation, om definition av begreppet Universal Service, dvs.
samhällsomfattande bastjänster på teleområdet. Diskussionen har framför
allt gällt vilka operatörer som skall åläggas skyldighet att tillhandahålla
sådana tjänster samt hur dessa skall finansieras. Detta är mycket viktiga
frågor som måste lösas inför avregleringen. Kommissionen kommer att
presentera en rapport i ämnet under våren 1996.
Vid ett rådsmöte i oktober godkändes ett antal riktlinjer och projekt för
utvecklingen av EURO-ISDN. ISDN (Integrated Service Digital Net-
works) är telenät med högre överföringskapacitet än vanliga telenät. ISDN
är bl.a. ett sätt att överföra signaler för multimedia.
Under året har diskussion också pågått kring programmet INFO 2000
som skall stödja utvecklingen av mulitimediatillämpningar. Budgeten hade
ursprungligen beräknats till 100 miljoner ecu under tre år. Denna budget
skars dock ner till 65 miljoner ecu vid minsterrådet i november, varefter
rådet kunde enas om förslaget. Sverige har ställt sig kritiskt till detta
program då det fördelar merparten av budgeten till företag i branscher,
som ändå kan bedömas bli mycket lönsamma, och mindre till åtgärder
som avser att stärka kunskapen på användarsidan och därmed efterfrågan
på multimediatjänster.
Under året har arbete pågått med en serie riktlinjer för transeuropeiska nät
72
på teleområdet (se avsnitt 14.1.5). Riktlinjerna skall ange hur bidrag skall Skr. 1995/96:190
fördelas till projekt. Dessa kan vara förstudier och utredningar kring
teleapplikationer, utveckling av nät, användarutveckling inom universitet
och forskningscentra, distansarbete och distansundervisning. Riktlinjerna
skall även ange förutsättningarna för utveckling av t.ex. sjukvårds- och
transporttelematik. Programmet omfattar en budget på 278 miljoner ecu
under fyra år. Bidrag kommer att fördelas enligt rådets förordning (EG)
nr 2236/95 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på
området för transeuropeiska nät. En för ändamålet speciell finansierings-
kommitté har tillsatts. Kommittén har till uppgift att bedöma inkomna
ansökningar och prioritera bland dessa. Rådet har, i avvaktan på
parlamentets yttrande efter första läsningen, enats om innehållet i förslaget
till riktlinjer.
Liksom på telekommunikationsområdet ligger Sverige i täten bland
medlemsstaterna när det gäller att främja en konkurrensutsatt post-
marknad. Arbetet mot en ökad konkurrens går utomordentligt trögt inom
gemenskapen, och Sverige har därför i olika sammanhang försökt driva
det framåt. Dessa strävanden har dock stött på motstånd från flertalet
andra medlemsstater.
Kommissionen publicerade i september 1992 en s.k. grönbok om
utvecklingen av den inre marknaden för posttjänster, KOM (91) 476
slutlig. Denna grönbok utgjorde upptakten till arbetet att fa till stånd
gemensamma regler på postområdet inom gemenskapen. Efter det att
grönboken remissbehandlats publicerade kommissionen ett meddelande
om riktlinjer för utvecklingen av posttjänster i gemenskapen. Rådet och
parlamentet har därefter fattat beslut om olika resolutioner om utveck-
lingen av posttjänster i gemenskapen, KOM (93) 247 slutlig. Kommis-
sionen skulle enligt rådets resolution, 94/C 48/02, om utvecklingen av
posttjänster i gemenskapen ha lämnat ett förslag till direktiv före
sommaren 1994. På grund av stor oenighet, såväl inom kommissionen
som mellan olika medlemsländer, lyckades inte kommissionen enas om
ett förslag i tid.
Kommissionen beslutade först den 26 juli 1995 om förslag till ett
direktiv, KOM (95) 227 slutlig, om gemensamma regler för utvecklingen
av posttjänster i gemenskapen och för förbättring av servicekvaliteten.
Kommissionens förslag till direktiv innehåller följande huvudpunkter:
- En grundläggande postservice (universal service) måste säkerställas
inom gemenskapen
- Postmarknadema inom medlemsländerna avregleras stegvis
- Tjänster, vilka övergångsvis tillåts omfattas av monopol (exklusiva
tjänster), harmoniseras
- Riktlinjer anges för tillhandahållande av icke-exklusiva tjänster och
tillgång till nätet
- Avgifts- samt redovisningsprinciper fastställs
- Standarder för servicekvaliteten införs
- Förenklade och kundanpassade reklamationsförfaranden införs
- Harmonisering av tekniska standarder förutses
- Oberoende nationella tillsynsmyndigheter bildas.
Direktivförslaget skulle, om det antogs endast i vissa begränsade delar,
innebära att nuvarande reglering på postområdet i Sverige skulle behöva
förändras. Kommissionen lämnade samtidigt ett utkast till riktlinjer för
tillämpningen av konkurrensreglerna i Romfördraget på postområdet,
KOM (95) 830 slutlig. Riktlinjerna är inte rättsligt bindande utan skall ses
som en vägledning för medlemsländerna, postoperatörer, kunder m.fl.
Vid teleministerrådets möte den 27 november 1995 hölls en inledande
diskussion om direktivförslaget. På detta möte visade det sig att det finns
stora meningsskiljaktigheter mellan medlemsländerna. Framför allt råder
delade meningar om i vilken takt postmarknaden skall avregleras. Sverige
tillhör de länder som anser att nuvarande monopol på postmarknaden skall
avvecklas så snabbt som möjligt.
Vid mötet enades medlemsländerna vidare om rådskonklusioner, som
innebär att kommissionens riktlinjer för tillämpningen av konkur-
rensreglerna på postområdet skall publiceras samtidigt som direktivet, i
vart fall senast före utgången av 1996.
Kommissionen lade i april 1995 fram en grönbok om Europeiska
unionens framtida roll inom turistområdet. I dokumentet presenterar
kommissionen fyra olika alternativ för den framtida turistpolitiken inom
EU. Det första alternativet innebär att de nuvarande gemenskapsåtgärderna
skulle minskas eller helt upphöra, det andra att nuvarande ramar och
genomförandenivå bibehålls, det tredje att gemenskapens åtgärder
grundade på Fördraget om Europeiska unionen stärks, och det fjärde att
en generell turistpolitik etableras inom gemenskapen och tilldelas en
särskild avdelning i ett reviderat fördrag.
Kommissionen har fortsatt detta arbete genom exempelvis överlägg-
ningar med medlemsstaterna och företrädare för näringslivet, bl.a. i form
av en konferens i Bryssel i december 1995.
Ett handlingsprogram för att främja turism inom unionen har genomförts
under perioden 1993-1995. Budgeten uppgick till 18 miljoner ecu.
Handlingsprogrammet syftar till att utveckla turismen genom ett antal
projekt inriktade på bl.a. kulturturism, landsbygds- och miljöturism,
utbildning, kompetensutveckling och spridning av semestrar. En utvär-
dering av programmet beräknas vara klar under våren 1996. Därefter skall
man ta ställning till en eventuell fortsättning. Avgörande skall vara
medlemsstaternas bedömning av de förslag som kommissionen redovisat
i grönboken om turistpolitik.
Sveriges allmänna bedömning av det nuvarande handlingsprogrammet
är att det är splittrat på alltför många områden, särskilt med tanke på den
avsatta budgeten.
Rådet beslutade under hösten 1995 om ett direktiv för insamling av
statistisk information inom turistområdet.
Skr. 1995/96:190
74
Skr. 1995/96:190
Den fria rörligheten för personer utgör en av hörnpelarna i EU-samarbetet,
även om den inte ännu genomförts fullt ut (se avsnitt 11.1). Arbets-
kraftens fria rörlighet slås fast i Romfördragets artikel 48 och preciseras
närmare i ett antal direktiv och förordningar. Den innehåller i princip tre
beståndsdelar.
En EU-medborgare har rätt att utan arbetstillstånd arbeta eller etablera
verksamhet i ett annat medlemsland. Rätten att ta arbete var man vill
inom EU åtföljs av ett förbud mot all diskriminering av arbetstagare
grundad på nationalitet och en rätt till samma anställnings-, löne- och
arbetsvillkor som värdlandets egna medborgare.
En arbetstagare har vidare rätt att ta med sig de sociala förmåner som
tjänats in vid arbete i ett land i de fall vederbörande flyttar till ett annat
land.
Den fria rörligheten kommer slutligen även icke-ekonomiskt aktiva
personer tillgodo såsom studerande och pensionärer. En viktig förutsätt-
ning är dock att man klarar sig ekonomiskt på egen hand och inte ligger
värdlandet till last.
I syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer
inom EU ingick Frankrike, Tyskland och Benelux-ländema 1985 det s.k.
Schengenavtalet, vilket syftade till en avveckling av alla personkontroller
vid de gemensamma inre gränserna. Senare har även Spanien, Portugal,
Italien, Grekland och Österrike skrivit på avtalet.
Schengenavtalets tillämpningskonvention började tillämpas den 26 mars
1995. Efter en inledande prövotid, trädde avtalet slutligt i kraft den 29
juni 1995, mellan sju av de tio EU-länder som anslutit sig. Italien,
Grekland och Österrike har hittills inte kunnat tillämpa avtalet, eftersom
man saknar relevant lagstiftning och vissa tekniska förutsättningar.
Frankrike, som i övrigt tillämpar avtalet, har med hänsyn till de terror-
handlingar man drabbats av åberopat en undantagsbestämmelse i avtalet
som tillfälligt möjliggör en fortsatt personkontroll vid de inre gränserna.
Sedan Danmark i maj 1994 ansökt om observatörskap i Schengen-
samarbetet, med sikte på fullt medlemskap, följde Finlands och Sveriges
motsvarande ansökningar den 19 respektive 20 juni 1995. De tre länderna
har alla, i sina ansökningar, gjort det uttryckliga förbehållet att den
nordiska passunionen måste kunna upprätthållas vid ett framtida
Schengenmedlemskap. Sverige gjorde även det förbehållet att de s.k.
kompensatoriska åtgärderna skulle uppfylla även svenska behov vad gäller
säkerhet och skyddsåtgärder, särskilt vad gäller kampen mot narkotika.
75
Vid sitt möte den 24 oktober 1995 uttalade sig exekutivkommittén Skr. 1995/96:190
”Schengens ministerråd” positivt till förhandlingar med de fem nordiska
länderna. Beträffande Norge och Island, som inte är EU-medlemmar,
konstaterade kommittén emellertid att en särskild institutionell lösning
måste hittas för att dessa skall kunna anslutas till Schengensamarbetet.
Under hösten 1995 genomförde Sverige en rad förberedande samtal,
såväl bilaterala med flera Schengenländer, som samnordiska. Schengens
ordförandeland, Belgien, inbjöd även de nordiska kandidatländerna till ett
flertal informationsmöten om Schengensamarbetet. En noggrann genom-
gång av de beslut, förklaringar, kommunikéer och andra dokument, som
antagits inom ramen för Schengensamarbetet, gjordes dessutom i de
nordiska huvudstäderna under hösten.
Vid årets sista möte den 20 december 1995 kunde Schengens exekutiv-
kommitté fatta beslut om att inleda förhandlingar med de nordiska
länderna med sikte på fullt medlemskap för de tre EU-medlemmama och
ett samarbetsavtal med Norge och Island.
Exekutivkommittén uttryckte även målsättningen att förhandlingarna
skall ha kommit så långt att man vid sitt nästa möte, den 18 april 1996,
skall kunna besluta att de fem nordiska länderna den 1 maj 1996 kan
inträda som observatörer i Schengensamarbetet.
Därefter torde, efter att anslutningsfördrag utarbetats och ratificerats av
alla nationella parlament, ett slutgiltigt Schengenmedlemskap för de
nordiska länderna kunna bli möjligt i början av år 1998.
Den sociala dimensionen är ett begrepp för åtgärder som syftar till att
motverka negativa sociala effekter av den ökade konkurrensen på den inre
marknaden. Det innebär att termen den sociala dimensionen i första hand
berör medborgare i deras egenskap av arbetstagare. Arbetskraftens fria
rörlighet, socialförsäkringsskydd för dem som flyttar till ett annat
medlemsland och ömsesidigt erkännande av examina är centrala ingre-
dienser i den sociala dimensionen.
Minst lika viktigt är samarbetet på jämställdhetsområdet, arbetsrätts- och
arbetsmiljöområdet samt utvecklingen av dialogen mellan arbetsmark-
nadens parter. Därutöver inrymmer den sociala dimensionen åtgärder
kopplade till strävan att minska de regionala obalanserna inom gemen-
skapen och åtgärder till stöd för ungdomar, äldre och funktionshindrade
på arbetsmarknaden.
På dessa områden har EU och medlemsländerna s.k. delad kompetens,
och beslut fattas i huvudsak på nationell nivå. Endast då föreslagna mål
inte kan uppnås av medlemsländerna själva aktualiseras beslut på
gemenskapsnivå.
De åtgärder som vidtas är lagstiftning, främst på arbetsmiljö-, arbets-
rätts- och jämställdhetsområdet, ekonomiskt stöd till sysselsättnings- och
utbildningsskapande åtgärder samt samarbetsprogram av olika slag.
Genom avtalet om socialpolitik, i anslutning till Maastrichtfördragets
sociala protokoll, har arbetsmarknadens parter och de kollektivavtal de
sluter getts en förstärkt roll. Om parterna så önskar, kan de nu med stöd Skr. 1995/96:190
av nämnda överenskommelse sluta avtal på gemenskapsnivå.
Detta förfarande har under året resulterat i ett avtal om föräldraledighet
mellan de europeiska privata och offentliga arbetsgivarorganisationerna
och den europeiska fackliga samorganisationen. Parterna har under året
även börjat behandla frågor om deltid m.m. (se avsnitt 11.5.4) och om
bevisbörda vid diskrimineringsfall (avsnitt 11.5.5).
Arbetet med att skapa sysselsättning och kampen mot arbetslösheten har
högsta prioritet inom EU. Europeiska rådets möte i Madrid i december
1995 innebar att kampen mot arbetslösheten gavs ”maximal prioritet”, och
arbetet för att öka sysselsättningen lyftes fram som ”det huvudsakliga
sociala, ekonomiska och politiska målet för EU och dess medlemsländer”.
Under 1995 har uppföljningen av sysselsättningspolitiken stärkts liksom
samarbetet mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna. De olika
medlemsländerna har bl.a. utarbetat fleråriga sysselsättningsprogram med
utgångspunkt från de riktlinjer som antogs vid Europeiska rådets möte i
Essen i december 1994 (se avsnitt 14.2).
Det svenska sysselsättningsprogrammet är en sammanfattning av de
åtgärder som regeringen föreslagit och vidtagit under främst 1995.
Finans- och arbetsmarknadsministrarna och kommissionen utarbetade
under 1995 en gemensam rapport till Europeiska rådets möte i Madrid.
Rapporten innebär ett steg framåt i utvecklandet av en gemensam strategi
för kampen mot arbetslösheten och för en ökad sysselsättning. I rapporten
ses arbetsmarknadspolitiken som en integrerad del av den ekonomiska
politiken på samma sätt som i Sverige. Flertalet rekommendationer i
rapporten ligger helt i linje med det svenska synsättet. Inom arbetsmark-
nadspolitikens område gäller det bl.a. rekommendationerna om ökad
satsning på utbildning, flexiblare arbetsorganisationer och en omläggning
från passiv till aktiv arbetsmarknadspolitik samt hög prioritering av
ungdomar, långtidsarbetslösa och jämställdhetsfrågor.
Vid rådsmötet i Madrid beslöt man att kontinuerligt utvärdera sysselsät-
tningsprogrammen och att utarbeta gemensamma indikatorer för dessa.
Till rådsmötet i december 1996 skall en ny gemensam rapport utarbetas.
Sverige hade velat ha en ambitiösare uppföljning av sysselsät-
tningsprogrammen. Under regeringskonferensen 1996 kommer Sverige
bl.a. att driva denna fråga för att ambitionerna för sysselsättnings-
utvecklingen skall höjas betydligt inom ramen för en sysselsättningsunion.
Under 1995 presenterade kommissionen ett program med syfte att stärka
gemenskapens samlade forsknings- och utredningsresurser på arbets-
marknads- och sysselsättningsområdet. Programmet behandlades i rådet,
dock utan att beslut kunde fattas.
77
Kommissionen lämnade i mars 1994 ett förslag till en ändring i direktivet
89/655/EEG om minimikrav vid användning av arbetsutrustning, vilket är
ett s.k. arbetsmiljödirektiv antaget med stöd av artikel 118a i Rom-
fördraget. Förslaget har ändrats vid två tillfällen.
Förslaget har diskuterats i rådsarbetsgruppen för arbetsmarknads- och
socialpolitiska frågor. Sverige har i rådsarbetet stött en komplettering av
direktivet i enlighet med förslaget. Sverige ställde sig också slutligen
bakom den i förhållande till kommissionsförslaget något ändrade
gemensamma ståndpunkten och det slutliga antaget av direktivet.
Rådet beslutade om en gemensam ståndpunkt vid ministermötet den 29
juni 1995 och antog ändringsdirektivet vid ministermötet den 5 december
1995.
Ändringsdirektivet innebär bl.a. tillägg av särskilda minimikrav för
mobil arbetsutrustning och lyftutrustning (särskild arbetsutrustning). Dessa
läggs i en ny punkt i en bilaga till direktivet. Dessutom införs en ny
bilaga med bestämmelser om användning av arbetsutrustning. Dessa
bestämmelser anger de mål som skall ligga till grund för det nationella
genomförandet och far därigenom en annorlunda utformning än mot-
svarande krav i andra arbetsmiljödirektiv. Genom nationell lagstiftning
och/eller praxis skall medlemsstaterna fastställa villkoren för att uppnå
den skyddsnivå som motsvarar dessa mål.
Förslaget innehåller vidare nya bestämmelser om kontroll av arbets-
utrustning, en ny bestämmelse om ergonomi och hälsa i arbetet och ett
tillägg om information till arbetstagarna. Vissa ändrade övergångsregler
införs också. Direktivet skall ha genomförts i medlemsländerna senast den
5 december 1998. Övergångsreglerna innebär dock att kraven på den
särskilda arbetsutrustning som får tilläggskrav börjar gälla först den 5
december 2000.
Kommissionen antog i juli 1995 det fjärde handlingsprogrammet för hälsa
och säkerhet i arbetet för perioden 1996-2000 (det fjärde arbets-
miljöprogrammet). Kommissionens program avser icke-legislativa
åtgärder, åtgärder som avser befintlig och ny lagstiftning samt säkerhet
och hälsa inom andra politikområden. Kommissionen har föreslagit att
rådet genom ett rådsbeslut antar programmet såvitt avser de icke-
legislativa åtgärderna och ger kommissionen i uppgift att genomföra de
åtgärder som återfinns i bilagor till beslutet. Kommissionen har också
föreslagit att en rådgivande kommitté inrättas, bestående av företrädare för
medlemsstaterna. Kommittén skall yttra sig om åtgärder inom ramen för
programmet.
Förslaget till rådsbeslut avser bl.a. vad som skall göras inom ramen för
ett särskilt delprogram - SAFE (Safety Action for Europé). Förslaget har
Skr. 1995/96:190
78
diskuterats i rådsarbetsgruppen för arbetsmarknads- och socialpolitiska Skr. 1995/96:190
frågor. Sverige har i princip ställt sig positivt till förslaget. Något beslut
fattades inte under 1995.
Kommissionen lämnade i juni 1991 ett förslag till direktiv som gäller
tillfälliga arbeten inom ramen för tillhandahållande av tjänster i en
medlemsstat. Förslaget omarbetades av kommissionen sommaren 1993.
Förslaget har behandlats i rådsarbetsgruppen för arbetsmarknads- och
socialpolitiska frågor. Förslaget har också varit uppe på flera minister-
rådsmöten, dock utan att länderna kunnat enas.
Enligt förslaget skall direktivet vara tillämpligt då ett företag i ett
medlemsland tillfälligt skickar ut en anställd för att utföra arbetsuppgifter
i ett annat medlemsland. Direktivförslaget behandlar frågan om vilka
anställningsvillkor som skall gälla för den gästande arbetstagaren. Skall
anställningsvillkoren följa bestämmelserna i värdlandet, eller räcker det
med att anställningsvillkoren uppfyller de krav som gäller i det land där
det utskickande företaget finns? Huvudregeln i förslaget går ut på att det
på vissa centrala områden är värdlandets bestämmelser som skall gälla för
den gästande arbetstagaren. Vissa undantag görs dock för utplaceringar på
kortare tid.
Sverige har i stort sett varit positivt inställt till direktivförslaget. När det
gäller korttidsplaceringar har Sverige sagt sig kunna acceptera att
bestämmelser i värdlandet, rörande minimiregler om betald semester samt
minimilöner, inte skall tillämpas på arbetstagare som är i ett medlemsland
för en viss kortare tidsperiod. Sverige har framhållit att det är viktigt att
direktivet är skrivet på sådant sätt att våra branschavtal uppfyller de
generella krav som i förslaget ställs på ett kollektivavtal.
Under våren 1995, då Frankrike innehade ordförandeskapet, togs frågan
upp vid ett flertal möten i rådsarbetsgruppen. Medlemsländerna lyckades
dock inte ena sig vare sig i rådsarbetsgruppen eller på det minister-
rådsmöte som hölls i slutet av juni 1995. Under hösten 1995 har frågan
inte förts framåt.
Rådets direktiv 94/95/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller
ett förfarande med gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag
för information och samråd med arbetstagare, antogs den 22 september
1994. Syftet med direktivet är att förbättra arbetstagarnas rätt till samråd
och information i företag och koncerner som har verksamhet i flera EU-
länder.
I anslutning till att direktivet antogs skapades en arbetsgrupp, under
kommissionens ledning, för att samordna genomförandet av direktivet.
Arbetsgruppens uppgift har varit att utgöra ett forum för diskussion
79
mellan medlemsländerna om praktiska frågor rörande genomförandet av Skr. 1995/96:190
direktivet i nationell rätt. Särskilt har transnationella aspekter tagits upp.
Arbetsgruppen hade sitt inledande möte i november 1994 och höll under
våren och sommaren 1995 fem möten. Gruppen avslutade under
sommaren 1995 sitt arbete och sammanfattade sina slutsatser i ett särskilt
dokument.
Regeringen gav den 16 mars statsrådet Blomberg i uppdrag att tillkalla
en arbetsrättskommission som skulle söka lösningar på de problem som
arbetsmarknadens parter anser finnas på arbetsrättens område. Enligt
direktivet (dir. 1995:30) skulle arbetsrättskommissionen med förtur
behandla införlivandet av direktivet om företagsråd. Arbetsrätts-
kommissionen har noggrant följt ovan nämnda arbetsgrupps arbete.
Arbetsrättskommissionen överlämnade den 1 november 1995 ett
delbetänkande med förslag till ny lag om europeiska företagsråd.
Rådets direktiv 77/187/EEG innehåller föreskrifter om skydd för
arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter och delar
av verksamheter, det s.k. överlåtelsedirektivet.
Direktivet är genomfört i svensk rätt (se proposition 1994/95:102,
1994/95:AU4, rskr. 1994/95:123).
Kommissionen presenterade 1994 ett förslag till ändring av direktivet.
Syftet med omarbetningen är att precisera direktivets tillämpningsområde
mot bakgrund av EG-domstolens praxis, särskilt såvitt avser entreprenad-
situationer, att göra direktivet mer flexibelt vid överlåtelser i insolvens-
situationer, samt att samordna lydelsen med vissa ändringar som gjorts i
andra direktiv.
Ändringsförslaget har behandlats i rådsarbetsgruppen för arbets-
marknads- och socialpolitiska frågor och på ministerrådsmötet den 29 juni
1995. Sveriges huvudståndpunkt har varit att inte motsätta sig att
direktivet omarbetas. Omarbetningen far dock inte medföra att direktivets
tillämpningsområde inskränks i förhållande till vad som gäller i dag.
Det omarbetade direktivet har också behandlats av Ekonomiska och
sociala kommittén samt av Europaparlamentets kommitté för arbets-
marknads- och sociala frågor.
År 1990 antog kommissionen tre olika förslag om förhållandena för
deltids- och visstidsanställda (”atypiska arbetstagare”), som ett led i
handlingsprogrammet för genomförandet av gemenskapens sociala stadga.
Ett av förslagen antogs år 1991, nämligen direktivet 91/383/EEG om hälsa
och säkerhet i arbetet för tillfälligt anställda.
Under det tyska ordförandeskapet hösten 1994 gjordes stora ansträng-
ningar för att komma vidare med de två övriga direktiven, som handlar
om förbättring av levnads- och arbetsvillkor för deltids- och visstids- 80
anställda. Sverige deltog i en rad möten i rådsarbetsgruppen vid vilka
förslag till ett sammanhållet direktiv diskuterades, och uttryckte en positiv Skr. 1995/96:190
inställning till de föreslagna skyddsreglema för deltids- och visstids-
anställda. Samtidigt poängterades att vi från svensk sida inte anser att
deltidsanställningar är ett effektivt sätt att komma till rätta med arbetslös-
heten i Sverige.
Vid arbetsmarknadsministrarnas möte i december 1994 stod det klart att
det inte skulle vara möjligt att uppnå ett enhälligt beslut på grundval av
kommissionens förslag under den närmaste tiden. Kommissionen valde
därför i stället att använda sig av ett förfarande enligt det s.k. sociala
protokollet.
Den 27 september 1995 inleddes samrådet med arbetsmarknadens parter
enligt artikel 3.2 i avtalet om social politik som är slutet enligt det sociala
protokollet. Parterna ombads ta ställning till den allmänna inriktningen av
åtgärderna på området. Först och främst ställdes frågan om parterna ansåg
att det behövs regler på gemenskapsnivå på området och, i så fall, vad
syftet med dessa regler borde vara (förhindra snedvridning av konkur-
rensen mellan medlemsländerna, åstadkomma likabehandling med
heltidsanställda, förhindra indirekt diskriminering av kvinnor). Parterna
skulle också ta ställning till vilken form åtgärderna borde ha (lagstiftning,
rekommendation, kollektivavtal etc.), och om åtgärderna borde vara
sammanhållna eller inriktade på var och en av arbetstagarkategoriema i
fråga. Slutligen ombads parterna yttra sig i frågan om räckvidden av en
eventuell likabehandlingsprincip för arbetstagare med olika anställnings-
former (anställningsvillkor, obligatoriska och icke-obligatoriska social-
försäkringsförmåner).
Enligt det sociala protokollet kan, om arbetsmarknadens parter så önskar,
dialogen mellan dem på gemenskapsnivå leda till avtalsförhållanden.
Avtal om föräldraledighet har inom ramen för denna procedur under
hösten 1995 träffats mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå.
Kommissionen har med anledning av avtalet presenterat ett direktiv-
förslag. Avsikten är att direktivet skall antas av rådet under våren 1996.
När det gäller EU:s regler för samordningen av medlemsstaternas sociala
trygghetssystem, i huvudsak förordning (EEG) nr 1408/71, har rådet fattat
beslut om vissa ändringar av reglerna. Bland annat ges alla försäkrade
medborgare i EU-ländema rätt till akut sjukvård vid vistelse i en annan
medlemsstat. De far också rätt att söka planerad sjukvård i en annan
medlemsstat. Även för personer, som på grund av sina särskilda arbets-
förhållanden vistas längre tider i en annan medlemsstat, förbättras rätten
till sjukvård. Den rätt de nu har till akut sjukvård utökas till att omfatta
all sjukvård som deras hälsotillstånd kräver. De genomförda ändringarna
gäller också för försäkrade medborgares familjemedlemmar. 81
Kommissionen överlämnade i juni 1995 ett förslag. KOM (95) 186
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
slutlig, till ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av Skr. 1995/96:190
principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om företags-
eller yrkesbaserade system för social trygghet. De föreslagna ändringarna
i direktivet syftar till att försäkra att direktivet är förenligt med artikel 119
i Romfördraget, så som den har tolkats av EG-domstolen, samt att nå
ökad klarhet om tillämpningen av direktivet. Förslaget har ännu inte
behandlats av rådet.
Sverige ger jämställdhet mellan kvinnor och män hög prioritet i EU-
arbetet. Att jämställdhet är ett centralt mål för EU underströks vid
toppmötena i Essen och Cannes.
Samarbetet på jämställdhetsområdet har under året koncentrerats till två
huvudfrågor; samordning av EU:s ställningstaganden inför FN:s fjärde
kvinnokonferens i Peking och antagandet av ett program för jämställdhets-
arbetet på EU-nivå för tiden 1996-2000.
EU spelade en viktig förhandlingsroll både i förberedelsearbetet för och
vid arbetet under Peking-konferensen, och bidrog i hög grad till konferen-
sens lyckade resultat. Sverige deltog mycket aktivt i den interna EU-
samordningen under ministerrådet och vann EU:s stöd i många frågor.
Efter konferensen har ministerrådet diskuterat uppföljningen av de
beslut som fattades, både på nationell nivå och på EU-nivå. Bland annat
kommer en årlig stående dagordningspunkt på ministerrådet att ägnas
frågor om uppföljning och genomförande av konferensens resultat.
I december 1995 antog ministerrådet ett program för samarbetet på
jämställdhetsområdet mellan åren 1996 och 2000. Programmet syftar
främst till erfarenhetsutbyte, spridande av goda exempel och stöd till
projekt.
Projekt (huvudsakligen transnationella) och andra initiativ, som kan bli
följden av programmet, skall vara ett stöd för medlemsländernas egen
verksamhet. De områden som skall prioriteras är bl.a. jämställdhet på
arbetsmarknaden och i ekonomin, förvärvsarbete och föräldraskap,
könsfördelningen i beslutande organ, förbättrade möjligheter för kvinnor
att utnyttja sina rättigheter enligt EG-rätten på jämställdhetsområdet och
metoder och modeller för integrering av ett jämställdhetsperspektiv på alla
politikområden. En styrkommitté med representanter för medlemsstaterna
och kommissionen beslutar om det närmare genomförandet av program-
met.
Under året har rådet också antagit några resolutioner på jämställdhets-
området. En resolution angående en balanserad könsfördelning i besluts-
processen inbjuder medlemsländerna att bl.a. prioritera en ökad kvinno-
representation inom ramen för den nationella jämställdhetspolitiken. En
annan resolution gäller behandlingen av kvinno- och mansbilden i reklam
och medier, som lyfter fram mediernas roll i opinionsbildningen på
jämställdhetsområdet - med beaktande av nationell tryck- och yttrande-
frihet. Som ett led i uppföljningen av kvinnokonferensen har även en
resolution antagits under 1995 om integrering av jämställdhet i EU:s
biståndspolitik (se avsnitt 25.3.4). Skr. 1995/96:190
Kommissionen har under 1995 inlett diskussioner om ett instrument om
bevisbördan i jämställdhetsmål med arbetsmarknadens parter på EU-nivå,
enligt den procedur som föreskrivs i det till sociala protokollet fogade
avtalet om socialpolitik (artiklarna 3 och 4).
Som redovisas närmare under avsnitt 11.2 träffade arbetsmarknadens
parter enligt den ovan nämnda proceduren i december 1995 ett avtal om
föräldraledighet. Avtalet föreskriver tre månaders föräldraledighet för
vardera föräldern.
Som ny medlem har Sverige deltagit i kommissionens rådgivande
kommitté för jämställdhets frågor. Kommitténs arbete under 1995 har
förutom behandling av frågor om Pekingkonferensen i huvudsak bestått
i diskussioner om utformningen av jämställdhetsprogrammet samt
informations- och erfarenhetsutbyte kring nationellt jämställdhetsarbete,
och det arbete som bedrivs inom kommissionen på området.
Under 1995 har rådet antagit en gemensam ståndpunkt för de tre
folkhälsoprogrammen om cancer, om aids och andra smittsamma
sjukdomar samt om folkhälsoinformation och undervisning. Efter
förlikningsförhandlingar med Europaparlamentet har programmen slutligt
antagits i början av år 1996.
Kommissionen presenterade under sommaren 1995 en rapport om hur
andra politikområden påverkar folkhälsan. Vid hälsoministerrådet den 30
november 1995 antogs en resolution med anledning av rapporten. Under
året har även olika läkemedelsfrågor varit aktuella, och vid höstens
hälsoministerråd antogs resolutioner om generika, naturläkemedel,
receptgiltighet och läkemedel för sällsynta sjukdomar. Sverige har ställt
sig bakom samtliga resolutioner. En rapport om hälsoläget i unionen 1994
presenterades av kommissionen under hösten 1995. Hälsoministrama
antog ett uttalande med anledning av rapporten.
Vid hälsoministermötet i november 1995 presenterade det spanska
ordförandeskapet ett modifierat förslag till tobaksreklamdirektiv. I sin
originalversion innebär direktivet ett förbud mot såväl direkt som indirekt
tobaksreklam. I det modifierade spanska förslaget skjuts det indirekta
reklamförbudet på framtiden genom att rådet ber kommissionen att inom
tre år presentera ett förslag rörande detta.
Sverige välkomnade det spanska förslaget men menade att det fanns
många olösta frågor som måste övervägas. Förslaget föll vid hälso-
ministermötet. Frågan kommer eventuellt att föras vidare av det italienska
ordförandeskapet.
Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandel och
narkotikamissbruk är ett flerdimensionellt problem, som kräver åtgärder
inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En framgångsrik
83
narkotikastrategi måste därför inriktas på att minska både utbud och Skr. 1995/96:190
efterfrågan och är därmed en fråga för samtliga tre pelare. Artikel 129 i
Romfördraget utgör grunden för narkotikasamarbetet på folkhälsoområdet.
Europeiska rådet uttalade sig i det sammanhanget för att ett särskilt
verksamhetsprogram utarbetas, att ett samarbete etableras mellan EU och
Latinamerika, inklusive Västindien, för kampen mot narkotika samt
uppmanade ministerrådet och kommissionen att studera i vilken mån en
harmonisering av lagstiftningar i de olika medlemsstaterna skulle kunna
bidra till minskad användning och illegal handel med narkotika.
Kommissionen presenterade i juni 1994 ett förslag till åtgärdsprogram
för gemenskapen om förebyggande av narkotikamissbruk inom ramen för
åtgärder på folkhälsans område (1995-2000). En gemensam ståndpunkt
antogs vid hälsoministerrådet den 30 november 1995.
En global narkotikastrategi antogs vid Europeiska rådets möte i Cannes
i juni 1995. Denna globala plan kommer att kompletteras med mer
konkreta strategier för arbetet inom EU:s respektive pelare. Under
Europeiska rådet i Madrid den 15-16 december 1995 presenterade en
särskild grupp bestående av nationella narkotikaexperter planer och
konkreta förslag för genomförandet av den globala planen.
Kommissionen har lagt fram ett förslag till förordning, KOM (95) 296,
om samarbete mellan nordliga och sydliga länder inom bekämpningen av
narkotika och narkotikaberoendet. Detta förslag tar upp hur narkotika-
frågan skall hanteras inom ramen för EU:s biståndsverksamhet.
EU har inrättat ett särskilt europeiskt centrum för uppföljning av
narkotika och narkotikamissbruk i Lissabon. Syftet är att samla och
bearbeta information om droger och drogberoende i medlemsstaterna och
därefter kunna presentera tillförlitliga och jämförbara data om narkotika-
problemen. Under året har ett treårigt arbetsprogram antagits.
Se även avsnitt 27.2 - narkotika och organiserad brottslighet.
Rådet har under året behandlat två förslag från kommissionen till program
på det sociala området, programmen mot social utslagning respektive om
gemenskapsåtgärder för äldre. Rådet har inte kunnat nå enighet om
åtgärderna.
Helios II är gemenskapens tredje åtgärdsprogram för att främja
integrering av personer med funktionshinder på olika samhällsområden.
En stor del av arbetet i programmet sker genom erfarenhets- och
informationsutbyte samt i arbetsgrupper och andra organ. Under år 1995
har områden som gäller rehabilitering, utbildning, arbete, social integ-
rering och ökat oberoende prioriterats, och en rad aktiviteter har lanserats
inom dessa områden.
Sverige deltar i Helios-programmets rådgivande kommitté och 84
förbindelsegrupp liksom i Helios Disability Forum (från handikapp-
rörelsen). Svenska representanter - både från regeringen och från Skr. 1995/96:190
handikapporganisationerna - finns dessutom i en rad arbetsgrupper.
Sverige har utsett 39 organisationer, myndigheter, kooperativ m.m. som
deltar i olika utbytesaktiviteter. Ett par av dessa har också stått som
värdar för studiebesök i Sverige.
En svensk Helioskommitté har tillsatts för att fa en samordning på
nationell nivå av de initiativ, aktiviteter och åtgärder som genomförs inom
programmets ram.
Sverige har i den rådgivande kommittén engagerat sig i framför allt två
frågor. Den ena är att EU bör föra ut FN:s standardregler till medlems-
länderna. Den andra är att förbättra funktionshindrade personers möjlig-
heter att ta del av och fa nytta av gemenskapens samarbete.
EU:s samarbete på ungdomsområdet berör främst ungdoms- och
ungdomsledarutbyte.
Efter utdragna förhandlingar mellan ministerrådet och Europa-
parlamentet antogs i mars 1995 den tredje fasen av ungdoms-
utbytesprogrammet, Ungdom för Europa. Programmet ger stöd till
ungdoms- och ungdomsledarutbyte och till gemensamma utvecklings-
projekt. Den tredje fasen sträcker sig över perioden 1995-1999 och har
en budget på sammanlagt 126 miljoner ecu. Programmet är uppdelat i fem
olika delprogram:
- verksamheter som riktar sig direkt till ungdomar
- verksamheter för ungdomsledare
- samarbete mellan organisationer och myndigheter
- utbyte med tredje land
- ungdomsinformation och ungdomsforskning.
Huvuddelen av medlen, drygt 70 procent, skall gå till verksamheter som
riktar sig direkt till ungdomar, främst ungdomsutbyte. Minst en tredjedel
av medlen skall riktas till missgynnade eller särskilt utsatta grupper av
ungdomar.
Sverige deltog genom EES-avtalet i fas två av programmet under år
1994. Sverige ser positivt på den utökning av programmet som sker
genom fas tre, då det ger svenska ungdomar ökade möjligheter att delta
i utbyten samtidigt som programmet nu även kan ge stöd till andra former
av samarbete än direkt utbyte.
Under året har ministerrådet även antagit två resolutioner inom
ungdomsområdet; en resolution om att utveckla samarbete vad gäller
information till och studier om ungdomar och en resolution om priori-
teringar i ungdomssamarbetet med länder utanför EU. Sverige har stött
båda resolutionerna.
85
11.11 Idrottsfrågor skr.
Någon gemenskapspolitik på idrottsområdet förutsågs varken i Rom-
fördraget eller i Enhetsakten från år 1987. EG-domstolen har dock i vissa
domar fastställt principen att idrotten bör underkastas gemenskapsrätten
i de fall den utgör en ekonomisk aktivitet inom ramen för den inre
marknaden.
Idrotten inom EU:s medlemsländer är organiserad på olika sätt. Detta
beror dels på olika nationella förhållningssätt, som formats med för
idrotten specifika ekonomiska och socio-kulturella förtecken. Idrottens
struktur bygger dessutom på såväl europeiska som internationella regler,
vilka bestämts inom ramen för idrottens egna organisationer.
Under såväl det franska som spanska ordförandeskapet har diskussioner
förts om olika frågor kring idrotten och EU. Medlemsländerna, inklusive
Sverige, delar uppfattningen att man bör bevara det nationella oberoendet
och den nationella suveräniteten på idrottens område. Vidare vill man
bevara idrottsorganisationemas autonomi inom det rättsliga systemet och
betona idrottsorganisationemas medansvar i att detta upprätthålls.
Den 15 december 1995 meddelade EG-domstolen dom i det s.k.
Bosman-fallet (mål C—415/93). I domen fastställs att tillämpningen av
vissa idrottsförbundsregler står i strid med artikel 48 i Romfördraget.
Domen innebär att en professionell fotbollsspelare, vars kontrakt med en
förening löpt ut, och som är medborgare i en medlemsstat, kan anställas
av en förening i en annan medlemsstat utan erläggande av en övergångs-,
utbildnings- eller utvecklingsersättning till moderföreningen. Vidare
innebär domen att det står i strid med artikel 48 att tillämpa regler som
idrottsförbund har utfärdat enligt vilka fotbollsföreningar, i tävlings-
matcher som förbunden arrangerar, endast far ställa upp ett begränsat
antal professionella spelare som är medborgare i andra medlemsstater.
För att skapa större förståelse mellan Europas folk har kommissionen
utarbetat ett idrottsprogram, det s.k. Eurathlonprogrammet. Syftet med
detta är att främja den roll som idrotten spelar för den sociala inte-
grationen, hälsomedvetandet och solidariteten människor emellan. Bidrag
kan ges till idrottsföreningar för projekt som omfattar minst tre medlems-
länder.
Arbetet med den gemensamma transportpolitiken koncentreras på de
förslag till åtgärder för en hållbar utveckling inom transportsektorn, som
läggs fram i kommissionens vitbok från år 1992 om den framtida
transportpolitiken. Bland dessa kan särskilt nämnas strävandena att uppnå
balans och en sund konkurrens mellan de olika transportslagen för att
därigenom styra utvecklingen mot säkrare, effektivare och mindre
miljöstörande transporter. Att motverka trängsel och olyckor i trafiken
genom att främja kollektivtrafik och kombinerade transporter står också
på programmet. Likaså att få fram lämpliga metoder för beräkningar av
1995/96:190
86
de externa kostnader transporterna orsakar samhället. Detta i syfte att nå Skr. 1995/96:190
fram till en rättvis prissättning av olika typer av transporter. Sverige delar
de i vitboken angivna grundläggande värderingarna om målen med den
gemensamma transportpolitiken och har inriktat sitt arbete särskilt på
miljö- och säkerhetsfrågorna.
Trafiksäkerhet
Är 1991 inrättade kommissionen en högnivågrupp för trafiksäkerhet, i
första hand for att ta fram ett trafiksäkerhetsprogram, men också för att
utgöra ett forum för beredning av trafiksäkerhetsfrågor inom EU. En
given utgångspunkt för det nu pågående trafiksäkerhetsarbetet är det
trafiksäkerhetsprogram som antogs i juni 1993, KOM (93) 246 slutlig.
Under året har arbete bedrivits i fyra arbetsgrupper som behandlar
följande frågor; utbildning, trafikantbeteende inklusive frågor om
alkoholgränsvärden och hastighetsgränser, marknadsföring som är negativ
för trafiksäkerheten samt farligt gods. Sverige som har trafik-
säkerhetsfrågorna högt prioriterade anser att snabbare resultat av arbetet
vore önskvärda.
Väginformatik
Efter beslut av ministerrådet inrättades under året en högnivågrupp för
väginformatik. Ministerrådet har beslutat att två tillämpningar av denna
informationsteknik skall ges prioritet. Det gäller dels att skapa förutsätt-
ningar för att införa elektroniska vägavgiftssysten, dels att möjliggöra
utbyte av information mellan fordon och trafikledningscentraler via
RDS/TMC (digital kommunikation).
Yrkestrafik - vägtransportavtal med länder utanför EU
Kommissionen har under året givits mandat att förhandla om väg-
transportavtal med vissa länder utanför gemenskapen. Dels med Ungern,
Rumänien och Bulgarien avseende transiträttigheter vid godstransporter,
dels med de central- och östeuropeiska länderna utanför gemenskapen som
är med i den Europeiska transportministerkonferensen (CEMT) om avtal
om tillfällig passagerartrafik. Vidare har kommissionen fatt mandat att
föra landtransportförhandlingar med Schweiz.
Vikt och dimensioner för vägfordon i trafik inom gemenskapen
Frågan har gällt hur stora och tunga fordon som skall tillåtas i vägtrafik
inom unionen. Denna fråga har, sedan kommissionen skrev sitt utlåtande
om Sveriges ansökan om medlemskap i EU, varit av stor betydelse för
den svenska industrin och för miljön och trafiksäkerheten i Sverige.
87
Enträgna ansträngningar för att påverka beslutsfattare och tjänstemän inom Skr. 1995/96:190
EU:s institutioner och i de andra medlemsstaterna har därför gjorts från
svensk sida. Detta långvariga arbete, som bedrivits såväl av politiker och
tjänstemän som av företrädare för industrin, har under året fatt ett
tillfredsställande resultat.
För närvarande gäller nationella regler för trafik på det egna territoriet
och harmoniserade minimiregler, enligt direktivet 85/3/EEG, för trafiken
mellan medlemsstaterna. I december 1993 lade kommissionen fram ett
förslag som bl.a. syftar till att skapa likvärdiga konkurrensförutsättningar
vid nationell trafik i en medlemsstat med fordon som är registrerade i
andra medlemsstater (cabotage). Förslaget går ut på att också för
inrikestrafik harmonisera mått och vikter så att dessa blir lika i alla
medlemsstaterna.
Svenska fordon i inrikes godstrafik far vara 2,60 m breda, 24 m långa
och ha en totalvikt på upp till 60 ton. Höjden begränsas endast av de
regler som gäller för passage under broar och viadukter m.m.
Enligt kommissionens förslag skulle de ovan angivna värdena behöva
reduceras till 2,55 m, 18,75 m och 44 ton. Höjden skulle också begränsas
till högst 4 m. En minskning av värdena i Sverige skulle leda till att det
behövdes fler fordon för att transportera de volymer som tidigare
transporterats med 24-meterskombinationer med 60 tons totalvikt. Enligt
vissa konsekvensberäkningar skulle det utökade antalet fordon innebära
en ökning av transportkostnaderna med belopp på uppemot 6 miljarder
kronor årligen. Beräkningar har även gjorts som visar att avgasutsläppen
skulle öka med 15-20 procent och att trafikolyckorna också skulle öka.
Europaparlamentet har vid första läsningen föreslagit flera tekniska
ändringar av vilka de viktigaste är att man inte vill höja totalvikten från
40 till 44 ton, och att man vill utöka fordonslängden från ursprungligen
föreslagna 18,35 till 18,75 m. Kommissionen har ändrat förslaget i
enlighet med parlamentets synpunkter vad avser längden och genom
tillägg till direktivets ingress om miljö och trafiksäkerhet.
Medlemsstaternas inställning till förslaget har varit mycket varierande
i rådsarbetet. En falang motsatte sig t.ex. bestämt den föreslagna
höjningen av totalvikten från 40 till 44 ton. När det gäller harmonisering
av reglerna för den nationella trafiken hade praktiskt taget alla medlems-
stater problem med regler för tillåtna vikter.
En gemensam ståndpunkt kunde uppnås vid första läsningen i rådet vid
ett rådsmöte i september 1995. Ett kompromissförslag i syfte att lösa
Sveriges (och även Finlands) problem fick då gehör hos övriga medlems-
stater. Kompromissen gick ut på att i direktivet ta in en bestämmelse om
undantag från att tillämpa 18,75 m i nationell trafik för de medlemsstater
som garanterar konkurrensneutralitet. Detta sker genom att de tillåter att
fordon från andra medlemsstater far sammankopplas så att de uppnår
minst samma lastlängd som gäller för inhemska fordon. En förutsättning
är dock att sådana sammankopplade kombinationer på upp till 25,25 m
tillåts senast den 1 januari år 2004 (den s.k. modullösningen).
Det är värt att notera att den gemensamma ståndpunkten, på ordförande-
skapets initiativ, inte omfattar krav på nationell harmonisering av högsta 88
tillåtna vikt och höjd för lastbilar och inte heller av dimensioner för
fordon i persontrafik. Detta innebär bl.a. att Sveriges problem med Skr. 1995/96:190
busslängdema också är löst. Fordonsbredden är i normalfallet harmoni-
serad till 2,55 m (2,60 för fordon med kylanläggningar m.m.). Länder som
tillåter modullösningen far dock ha bredare fordon.
Körkort
I direktiv 80/1263/EEG om införande av ett gemenskapskörkort föreskrevs
bland annat om en gemenskapsmall för nationella körkort. Detta direktiv
upphör att gälla den 1 juli 1996 och ersätts av direktiv 91/439/EEG om
körkort. Även sistnämnda direktiv innehåller föreskrifter enligt vilka
medlemsstaterna skall införa nationella körkort i överensstämmelse med
den gemenskapsmall som beskrivs i en bilaga till direktivet. Här avses en
sexsidig trevikt handling i papper. EU:s ministerråd har vid möten den 28
september och den 7-8 december 1995 på svenskt initiativ behandlat
förslag till ändring av körkortsdirektivet och enats om innehållet i en
gemensam ståndpunkt i frågan. Förslaget till ändring berör i huvudsak
körkortets utseende och därmed sammanhängande frågor, och innebär att
en alternativ körkortsmall av kontokortsformat skall införas. Sverige har
arbetat för att detta förslag till ändring skall bli verklighet från och med
den 1 juli 1996. Ett slutligt beslut i ministerrådet väntas under våren
1996.
Licensiering av järnvägsföretag
Även på järnvägsområdet strävar gemenskapen efter att säkerställa
trafiksäkerheten. Ett direktiv 95/18/EG om att järnvägsföretag för att fa
bedriva trafik måste ha tillstånd och om villkoren för meddelande av
sådana tillstånd, har antagits under 1995. Företagen måste, innan
verksamheten påbörjas, kunna uppfylla de krav som ställs på gott
anseende, ekonomisk förmåga samt yrkesmässig kompetens.
Ett tillstånd som utfärdats av en medlemsstat kan gälla i hela gemen-
skapen. Direktivet gäller dock ej för stads-, förorts- eller regional-
transporter samt för transporter under Engelska kanalen. Varje medlems-
stat skall utse det organ som är ansvarigt för utfärdandet av tillstånd.
Järnvägsföretag som uppfyller kraven enligt direktivet har rätt att fa
tillstånd. Tillståndet skall gälla så länge som järnvägsföretaget uppfyller
de skyldigheter som anges i direktivet. Järnvägsföretagen skall också
efterleva de bestämmelser i nationell lagstiftning som är förenliga med
gemenskapens lagstiftning. Detta gäller särskilt:
- tekniska och operationella krav för jämvägstjänster
- säkerhetskrav som tillämpas på personal, rullande materiel
- bestämmelser om hälsa, säkerhet och sociala förhållanden
89
Tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastruk-
turavgifter
Ett direktiv, 95/19/EG, som slutligt antagits under året har tillkommit för
att säkerställa att järnvägsföretag och internationella sammanslutningar,
som vill utföra internationella transporter enligt direktiv 91/440/EEG, far
tillgångtilljämvägsinfrastrukturkapacitetpåicke-diskriminerande grunder
inom gemenskapen. Direktivet anger de övergripande principer som skall
gälla vid tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet (banupplåtelse) och
för uttag av banavgifter. I direktivet finns också regler för hur man
ansöker om banupplåtelse, och rättigheter och skyldigheter för ansökande
företag respektive infrastrukturförvaltare.
Interoperabilitet i systemen för höghastighetståg
Våren 1994 presenterades ett förslag till rådsdirektiv om ett europeiskt
höghastighetsnätverk för tåg. Syftet bakom detta var att skapa ett ramverk
av regler, som innehöll standarder för höghastighetståg och tekniska
specifikationer för interoperabilitet. Mot bakgrund av att medlemsstaterna
inte var för sig utvecklat system som möjliggjort interoperabilitet tog
kommissionen initiativet till att utarbeta ett förslag om regler detta.
Skiljelinjer finns bl.a. mellan de medlemsstater som önskar stor flexibilitet
och de som önskar en snävare definition.
Att man inom EU försöker att utarbeta normer om interoperabilitet för
den tekniska utrustningen samt för infrastrukturen har Sverige ansett vara
av högt värde. Detta är framför allt viktigt för den framtida tåg-
utvecklingen, där själva tågindustrin har varit varje lands hemindustri,
något som inneburit korta produktionsserier och höga utvecklings-
kostnader.
Den gemensamma ståndpunkt som antagits av rådet fastställer de krav
som skall uppfyllas för att driftkompatibiliteten hos de transeuropeiska
jämvägssystemen för höghastighetståg skall kunna genomföras inom
gemenskapen. Exempelvis måste kraven på infrastrukturen uppfyllas.
Infrastrukturen för höghastighetståg utgörs av de sträckor som är speciellt
konstruerade för att kunna trafikeras med höga hastigheter eller ombyggda
för att kunna trafikeras med höga hastigheter. Höghastighetssträckor
omfattas av nya sträckor för hastigheter på 250 km/h, ombyggda sträckor
för hastigheter på 200 km/h samt av sträckor som under särskilda
omständigheter måste trafikeras med lägre hastigheter. Driften av
höghastighetstågen förutsätter en mycket god överensstämmelse mellan
infrastruktur och rullande materiel.
Under år 1995 har rådet antagit en gemensam ståndpunkt om ett förslag
till direktiv, KOM (94) 359 slutlig, om harmonisering av villkoren för att
erhålla nationella båtförarcertifikat för gods- eller personbefordran på
gemenskapens inre vattenvägar. Direktivet syftar till att nationella
Skr. 1995/96:190
90
båtförarcertifikat ömsesidigt skall godkännas av medlemsstaterna utan Skr. 1995/96:190
krav på utbyte.
Vidare antogs en ändring i förordning (EG) nr 1101/89 om strukturella
förbättringar inom inlandssjöfarten. Förordningen avser att gynna en
strukturrationalisering av fartygsbeståndet inom inlandssjöfarten och
innehåller bestämmelser om skrotningsplaner m.m. för visst mindre
tonnage. Ändringen i förordningen syftar till att skapa möjligheter till
medfmansiering av skrotningspremier från gemenskapens budget.
Under året antogs även en gemensam ståndpunkt om ett förslag till
förordning, KOM (95) 167 slutlig, om gemensamma regler för person-
och godstransporter på inre vattenvägar mellan medlemsstaterna i syfte att
genomföra frihet att tillhandahålla sådana transporttjänster. Förordningen
var en formalisering av det faktiska gällande läget.
Sjösäkerhet
Sjösäkerheten är en prioriterad fråga för Sverige i EU-arbetet. Under
1995 har rådet följt upp den resolution om säkerheten på färjor som rådet
antog under hösten 1994 med anledning av de senaste årens stora
fartygsolyckor. Rådet har bl.a. antagit en förordning om säkerhets-
organisationen vad gäller ro-ro-passagerarfartyg (roll-on/roll-off-fartyg).
Förordningen innebär att den av FN:s internationella sjöfartsorganisation
IMO antagna resolutionen om sjösäkerhetsorganisation, ISM-koden
(International Safety Management Code), skall tillämpas vid trafik med
ro-ro-passagerarfartyg till eller från gemenskapens hamnar fr.o.m. den 1
juli 1996. Sverige har under 1995 redan antagit en lag som avser
genomförandet av ISM-koden för alla fartyg, inte bara passagerarfartyg.
Under året har även ett direktiv, 95/21/EG, om s.k. hamnstatskontroll
slutligt antagits av rådet. Direktivet om tillämpning av internationella
normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende-
och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens
hamnar och framförs i vatten som ligger under gemenskapens jurisdiktion,
tar fasta på normer i internationella konventioner som antagits i bl.a. IMO
och ILO. Enligt direktivet skall ett hamnstatskontrollsystem inom
gemenskapen, likt det som idag finns etablerat mellan 15 europeiska stater
samt Kanada (Memorandum of Understanding on Port State Control),
säkerställa en enhetlig tillämpning av de internationella normerna.
Direktivet skall vara införlivat med svensk rätt senast den 30 juni 1996.
Rådet har vidare under året diskuterat ett förslag till direktiv om
gemensamma normer för godkännande av marin utrustning inom
gemenskapen. Ett beslut i frågan kan förväntas under 1996.
Gemensam sjöfartspolitik
Under året har den europeiska gemenskapens sjöfartspolitik diskuterats,
91
men några gemensamma slutsatser har inte dragits i rådet. Kommissionen Skr. 1995/96:190
har meddelat att man inom kort avser att presentera ett strategiskt
dokument i frågan.
Närsjöfart
Rådet har antagit en resolution om nödvändiga åtgärder för att utveckla
närsjöfarten i Europa i syfte att bidra till en varaktig rörlighet inom
transportområdet. Åtgärderna avser bl.a. olika forskningsprojekt, studier
av hamnars konkurrensförutsättningar och administrativa procedurer samt
utveckling av elektroniskt informationsutbyte.
Cabotage
Kommissionen har lämnat en rapport om genomförandet av rådets
förordning om tillämpning av principen att fritt tillhandahålla tjänster på
sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage). Kommissionen
konstaterar i rapporten att förordningens effekter än så länge är relativt
små, men att de förväntas bli större i takt med att de temporära undantag
som idag finns i förordningen upphör. Kommissionen har även utvärderat
det tillfälliga undantag som bl.a. innebär att fartyg i det danska inter-
nationella sjöfartsregistret har tillträde till cabotage inom gemenskapen.
Kommissionen anger att man för närvarande inte vill föreslå förändringar
i cabotageförordningen för att dessa fartygs temporära tillträde skall kunna
förlängas efter 1996.
Kommissionen föreslår vidare i sin rapport att cabotageförordningen bör
ingå i EES-avtalet, dock under förutsättning att fartyg registrerade i det
norska internationella sjöfartsregistret inte får tillgång till cabotage enligt
förordningen.
Statistik på sjöfartsområdet
Rådet har under 1995 antagit ett direktiv, 95/64/EG, om förande av
statistik beträffande gods och passagerare till sjöss. Direktivet är en
uppföljning av kommissionens vitbok från år 1992 om den framtida
transportpolitiken, där värdet av information om transportflöden av
personer och gods betonas. Direktivet skall vara införlivat med svensk rätt
senast den 1 januari 1997.
Marktjänster vid flygplatser
Under 1995 har rådet uppnått en gemensam ståndpunkt beträffande ett
direktivförslag, KOM (94) 590 slutlig, angående marknadstillträde för
marktjänster (ground handling) vid flygplatser. Direktivet innebär
successiva regler om öppnande av handlingmarknaden vid större
92
flygplatser inom gemenskapen under åren 1998-2001. Rådet kommer att Skr. 1995/96:190
fatta beslut under år 1996.
I Sverige hade nationella beslut om införande av utökad konkurrens för
marktjänstema vid de största flygplatserna (Arlanda och Landvetter)
fattats redan före det att EU:s direktivförslag diskuterades. Bland annat
har Luftfartsverkets (LFV) handlingverksamhet bolagiserats 1995 och en
tredje operatör utöver LFV och SAS tillkommer från 1996. Sverige har
därför varit en aktiv tillskyndare av EU:s regelverk på området.
Överbelastning och krissituationer
Under 1995 har rådet beslutat om en resolution om problem orsakade av
överbelastning och krissituationer i lufttrafiken i Europa. Resolutionen
innebär att EU stödjer samarbetet inom flygledningsorganisationen
Eurocontrol, bl.a. med att utarbeta och fastställa en miniminivå för
ledning av lufttrafiken i händelse av krissituationer.
Den överbelastningssituation som resolutionen inriktas mot föreligger
inte i Sverige, bl.a. till följd av vår integrerade civila och militära
flygtrafikledning. Sverige och de nordiska länderna deltar och arbetar
aktivt i Eurocontrol och ECAC (det europeiska civila luftfartsorganet) för
att finna nya samordnade lösningar på flygtrafikledningsproblemen i
Europa. Sverige stödjer de målsättningar som anges i minister-
rådsdeklarationen.
Förhållandet till tredje länder
Kommissionen har under året lagt fram ett förslag till mandat för
kommissionen att föra luftfartsförhandlingar med USA. Kommissionen
anser det naturligt att man far ett sådant mandat och att genomförandet av
den inre marknaden på luftfartsområdet också ger EG formell kompetens
att föra sådana förhandlingar med tredje länder. Den sistnämnda frågan
är emellertid omtvistad, vilket bl.a. framgår av EG-domstolens yttrande
1/94 angående avtalet om tjänstehandel inom ramen för världshandels-
organisationen WTO. Arbetet med beredningen av kommissionens förslag
pågår, bl.a. i ljuset av en av ministerrådet sommaren 1995 från kommis-
sionen begärd rapport om utbytet av gemensamt uppträdande.
Under 1995 har ett antal medlemsstater (Sverige, Danmark, Finland,
Österrike, Belgien, Luxemburg) ingått s.k. open skies-avtal med USA.
Kommissionen har beträffande dessa stater ifrågasatt om de brutit mot
sina förpliktelser enligt Romfördraget genom att träffa avtal med tredje
land på ett område där kompetens för EG föreligger. Ett formellt
förfarande om detta pågår parallellt med beredningsprocessen i rådet
beträffande förhandlingsmandatet.
Kommissionen har under året fått mandat för att föra luftfarts-
förhandlingar med Schweiz. Dessa förhandlingar pågår.
Rådet har under året i konklusioner erkänt de skandinaviska ländernas
intresse av likalydande luftfartsavtal med tredje länder.
93
Under året har transeuropeiska nätverk (TEN) för transporter behandlats
på följande olika sätt inom EU (se avsnitt 14.1.5):
- Beslut om rådets förordning (EG) nr 2236/95 om allmänna regler för
gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät.
- Beslut i kommissionen om ekonomiskt stöd till prioriterade TEN-
projekt.
- Ännu ej avslutad beslutsprocess om gemenskapens riktlinjer för
utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet.
Finansieringsförordningen är gemensam för transportnätet, telenätet och
energinätet och utgör den rättsliga grunden för det ekonomiska stöd som
genom årliga beslut i finansieringskommittén fördelas till projekt av
gemensamt intresse. I 1995 års EG-budget fanns 275 miljoner ecu avsatta
för transportnätverket. Av dessa har 9,35 miljoner ecu tilldelats följande
svenska projekt:
- utredning av uppgradering/nybyggnad av delar av järnvägen
Stockholm/Malmö till höghastighetsbana
- utredning av uppgradering av Nordlänken (Göteborg-Mellerud-Komsjö)
- genomförandet av delprojekt på Västkustbanan (Göteborg-Malmö)
- utredning av ett nordiskt flygtrafikledningssystem, ”Automatic
Dependant Surveillance Broadcast-network”
- projektstöd till införandet av ny radartrafikledning RADAR 2000.
Därtill har den med Danmark gemensamma kust till kust- delen av
Öresundsförbindelsen erhållit projektstöd på 10 miljoner ecu.
Vad beträffar förslaget till gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det
transeuropeiska transportnätet antog rådet en preliminär gemensam
ståndpunkt i mars 1995, som överlämnades till parlamentet för en första
läsning. Parlamentet beslutade om 126 ändringsförslag. Rådet antog i
september 1995 slutligt sin gemensamma ståndpunkt, som överlämnades
för en andra läsning i parlamentet. Parlamentet beslutade den 13 december
1995 om 147 ändringar i och tillägg till den gemensamma ståndpunkten.
Enligt Romfördraget skall beslut fattas enligt medbeslutandeförfarandet,
vilket innebär att rådet och parlamentet skall vara överens, och att
oenigheter skall lösas i ett förlikningsförfarande.
Den gemensamma ståndpunkten återspeglar helt Sveriges synpunkter när
det gäller de kartor som berör svenska projekt som återfinns i en bilaga
till riktlinjerna. Vad gäller både finansieringsförordningen och den
gemensamma ståndpunkten om riktlinjerna har Sverige drivit och fått
gehör för skrivningar som medför att miljöfrågor skall beaktas i arbetet
med de transeuropeiska nätverken.
Sverige har under 1995 verkat för att gemensamma säkerhetsregler för
transport av farligt gods antas. Under året har direktivförslaget, KOM (95)
Skr. 1995/96:190
94
424 slutlig, om transport av farligt gods på järnväg behandlats. Vidare har Skr. 1995/96:190
direktivet 95/50/EG för enhetliga regler för kontroller av farligt gods
antagits. Också ett direktivförslag rörande säkerhetsrådgivare för transport
av farligt gods har beretts under året.
Sverige har under 1995, som nybliven EU-medlem, deltagit i EMU:s
andra etapp. Detta innebär bl.a. att Sverige deltar i procedurerna för
samordning av den ekonomiska politiken.
EMU:s tredje etapp, valutaunionen, skall vara genomförd 1999. Innan
valutaunionen upprättas ställs krav på en ekonomisk utveckling mot
stabilitet i medlemsstaterna. I detta avseende spelar de s.k. konvergens-
kriterierna om stabila priser, sunda offentliga finanser, stabila växelkurser
och låga räntor en central roll. Endast ett fatal länder uppfyller i dagsläget
kriteriet om offentliga finanser, medan konvergensen vad avser inflation
är betydligt bättre.
Förberedelserna för den tredje etappen av EMU intensifierades under året.
Viktiga beslut, kopplade till införandet av den gemensamma valutan,
fattades vid Europeiska rådets möte i Cannes, men framförallt vid mötet
i Madrid i december.
Europeiska rådet fastslog, både i Cannes och i Madrid, att den tredje
etappen av EMU skall inledas den 1 januari 1999. Det är därmed inte
längre aktuellt att starta den tredje etappen tidigare. Europeiska rådet
antog på mötet i Madrid ett scenario för införandet av den gemensamma
valutan (se avsnitt 13.2).
Vid mötet i Madrid beslutades också att namnet på den gemensamma
valutan skall vara euro, och att euron senast den 1 januari 2002 skall
börja introduceras som betalningsmedel i valutaunionen.
För svenskt vidkommande var också presentationen av det svenska
konvergensprogrammet en av årets viktigaste händelser (se avsnitt 13.4).
Programmet mottogs positivt av Ekofin-rådet.
Vid Madridmötet beslutades att utreda de frågor som aktualiseras av att
en del av länderna kommer att stå utanför valutaunionen då denna inleds
(relationen mellan ”ins & outs”). En annan viktig fråga som Madridmötet
behandlade gäller budgetdisciplin i tredje etappen. Tyskland framlade i
november 1995 ett förslag om en s.k. stabilitetspakt. Förslaget går ut på
att säkra att ett land i valutaunionen inte kan föra en oansvarig finans-
politik. Denna fråga skall studeras vidare.
95
Skr. 1995/96:190
Sverige blev 1995 för första gången föremål för en prövning inom ramen
för förfarandet vid alltför stora underskott i den offentliga sektorns
finanser. Förfarandet innebär att Ekofin-rådet gör en bedömning av
huruvida ett enskilt medlemsland har ett alltför stort underskott i den
offentliga sektorns finanser. Bedömningen baseras på läget vad avser
underskottet i de offentliga finanserna i förhållande till BNP samt den
offentliga skulden (konsoliderad bruttoskuld) i förhållande till BNP.
Ekofin-rådet bedömde att Sverige, i likhet med elva andra medlems-
länder, hade ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,
och rådet utfärdade därför en rekommendation för Sverige om hur
underskottssituationen skall rättas till. Tyskland, Luxemburg och Irland
bedömdes inte ha alltför stora underskott.
Rådet antog i juli 1995 de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken. De allmänna riktlinjerna är av stor betydelse då dessa anger
inriktningen på och målen för den ekonomiska politiken för gemenskapen
och de enskilda medlemsländerna under det kommande året.
Riktlinjerna innehåller mål för pris- och växelkursstabilitet, sunda
offentliga finanser, främjande av konkurrenskraft och hållbar tillväxt samt
sysselsättning och arbetsmarknad. Sverige deltog aktivt i utformningen av
dessa riktlinjer.
Regeringen tillsatte under hösten en kommitté som skall utarbeta
faktaunderlag om effekterna av att delta respektive inte delta i valuta-
unionen.
Utredningen skall studera följande frågor:
- vilka blir de allmänna konsekvenserna av en monetär union
- vilka blir effekterna av att delta i den tredje etappen av EMU jämfört
med att inte delta
- vilka åtgärder skulle kunna vidtas för att uppnå en god ekonomisk
utveckling om Sverige väljer att delta i den monetära unionen
respektive att inte delta
- vilken typ av växelkursarrangemang vore lämpligt mellan de länder
som deltar i unionen och de som inte deltar
Utredningen skall presentera sitt betänkande i oktober 1996. Det skall
vara ett underlag för regeringens och riksdagens ställningstaganden i
frågan om Sveriges deltagande i den tredje etappen 1997.
En av de viktigaste händelserna på EMU-området under året var
utarbetandet av ett scenario för införandet av den gemensamma valutan,
euron. Detta program antogs av Europeiska rådets möte i Madrid i
december.
Bakgrunden till behovet av att utarbeta ett scenario är att Romfördraget
inte i detalj specificerar hur införandet av den gemensamma valutan,
euron, skall gå till. Det fanns därför ett behov av klargöranden.
Arbetet med att utarbeta ett scenario inleddes under våren då kommis-
sionen presenterade sin s.k. grönbok om praktiska åtgärder vid införandet
av den gemensamma valutan. I detta dokument utvecklade kommissionen
sin syn på hur övergången till EMU:s tredje etapp och införandet av den
gemensamma valutan skulle genomföras. Grönboken blev en viktig
katalysator för det fortsatta arbetet. Ekofin-rådet uppmanades vid
Europeiska rådets möte i Cannes att utarbeta ett scenario som skulle
kunna antas i Madrid.
EMI (Europeiska monetära institutet, se avsnitt 13.3 för en närmare
beskrivning av EMI:s arbete) presenterade vidare i november sin version
av hur övergången till den tredje etappen av EMU och införandet av den
gemensamma valutan skulle kunna genomföras. EMI:s förslag låg
tillsammans med det förslag som utarbetades av Ekofin-rådet, till grund
för det scenario som senare antogs av Europeiska rådet i Madrid.
Enligt detta scenario skall övergången till den tredje etappen och
införandet av euron som den gemensamma valutan ske i tre faser.
Etapp 2b inleds när beslutet om vilka länder som skall delta i valuta-
unionen fattats. Detta beslut kommer att fattas så tidigt som möjligt och
före den 1 juli under 1998 av rådet, i dess sammansättning av stats- och
regeringscheferna. I samband med detta sätts en frist (senast 1 januari
2002) för införandet av sedlar och mynt. Under etapp 2b skall också den
Europeiska centralbanken, ECB, inrättas och göras operationell så att den
kan bedriva den gemensamma penningpolitiken från och med första dagen
av etapp 3, dvs. den 1 januari 1999. Lagar, som är kopplade till ECB och
dess verksamhet, måste också antas. Redan under 1996 skall en
förordning som reglerar eurons rättsliga status utarbetas.
Etapp 3, dvs. den faktiska starten av valutaunionen, inleds den 1 januari
1999 då växelkurserna låses oåterkalleligt och den gemensamma valutan,
euron, blir en självständig valuta. Penning- och valutakurspolitiken
kommer att bedrivas i euro. Nya omsättningsbara statsskuldspapper ges
ut i euro. Euron kommer stegvis att tas i bruk i det finansiella systemet.
Det medför att nationella mynt och sedlar under en period kommer att
vara legala betalningsmedel i respektive land. Perioden från den 1 januari
1999 till tidpunkten då euron införs i form av mynt och sedlar benämns
etapp 3 a.
Vid starten av etapp 3b, dvs. senast den 1 januari 2002, börjar man rent
fysiskt att införa euro-sedlar och euro-mynt. De nationella valutorna
upphör i slutet av denna etapp att fungera som betalningsmedel. Denna
process skall vara avslutad senast den 1 juli 2002, då euron blir det enda
legala betalningsmedlet i valutaunionen.
Skr. 1995/96:190
97
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
Riksbanken finansierar den svenska kapitalinsatsen i EMI och deltar för
svensk del i EMI:s arbetsgrupper. Riksbankschefen är ledamot av EMI:s
råd.
EMI har till uppgift dels att stärka samordningen mellan centralbankerna
för att främja prisstabilitet och att övervaka utvecklingen i medlems-
länderna, dels att förbereda den verksamhet som Europeiska central-
bankssystemet (ECBS) skall bedriva när den monetära unionen förverk-
ligas. EMI presenterade i april en årsrapport om sin verksamhet och i
november en rapport om utvecklingen mot konvergens och förberedel-
serna för etapp tre.
Under 1995 har EMI hållit regelbundna samråd med centralbankerna om
inriktningen av deras penningpolitik för att främja en god prisstabilitet,
övervakat valutautvecklingen inom det europeiska monetära systemet
(EMS), samordnat åtgärder för att underlätta gränsöverskridande
betalningar, samrått i frågor som rör stabiliteten i det finansiella systemet
m.m.
EMI:s övervakning av medlemsländernas förberedelser för etapp tre
inbegriper bl.a. anpassningen av de penningpolitiska instrumenten, och att
lagstiftningen för centralbankerna uppfyller fördragets krav på oberoende.
Såväl medlemsländerna som kommissionen har remitterat nya lagförslag
på det finansiella området till EMI för yttrande. Regeringen konsulterade
EMI inför ändringar i riksbankslagen. För att förbereda ECBS:s verksam-
het i etapp tre har EMI under 1995 fortsatt arbetet med utformningen av
de penningpolitiska instrumenten och förfarandena.
EMI har vidare förberett framtagandet av statistik, som är jämförbar i
medlemsländerna, och som kan användas som underlag för den gemen-
samma penningpolitiken. Ett gemensamt system för att genomföra stora
betalningar som kan säkerställa enhetliga finansiella villkor i hela
valutaunionen är under uppbyggnad. EMI har vidare överlagt kring
formerna för att genomföra valutapolitiken och förvalta valutareserverna
i ECBS. Dessutom arbetar EMI med att förbereda utgivningen av sedlar
i euro. Ett särskilt arbete bedrivs också för att harmonisera redovis-
ningsreglerna och integrera datasystemen mellan centralbankerna.
En viktig arbetsuppgift för EMI under 1995 har varit att utarbeta ett
underlag till Europeiska rådet, som vid sitt möte i Madrid i december
antog ett scenario (se avsnitt 13.2) för övergången till gemensam valuta.
Till stöd för EMI:s arbete låg bl.a. kontakter med bankväsendet.
Europeiska rådet baserade, som tidigare nämnts, i sin tur scenariot på
EMI:s förslag samt på en rapport från Ekofin-rådet.
Skr. 1995/96:190
98
I Maastrichtfördraget fastställdes de konvergenskrav som skall vara
uppfyllda för att ett land skall kunna delta i EMU:s tredje etapp. I
fördraget anges att medlemsstaterna skall ”anta fleråriga program avsedda
att åstadkomma den varaktiga konvergens som är nödvändig for genom-
förandet av EMU, särskilt beträffande prisstabilitet och sunda offentliga
finanser”. (Detta stadgande gällde till inledningen av etapp två dvs. 1
januari 1994, men Ekofin-rådet har beslutat om att medlemsstaterna bör
fortsätta att utarbeta denna typ av program).
Det svenska konvergensprogrammet presenterades i juni 1995. Det
mottogs mycket väl av rådet. Budgetmålsättningama välkomnades och
omfattningen av redan vidtagna åtgärder bedömdes som imponerande.
Rådet framhöll även att programmets upplägg och innehåll var exempla-
riskt i förhållande till rådets uppförandekod. Programmet byggde i
huvudsak på den ekonomiska politik som regeringen och riksdagen hade
fattat beslut om under riksdagsåret 1994/95. I konvergensprogrammet
framhölls att inriktningen av den svenska ekonomiska politiken låg väl i
linje med EU:s allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, och att
konvergenskriterierna lade grunden for god tillväxt och hög sysselsättning.
Av programmet framgick att Sverige har goda möjligheter att uppfylla
konvergenskriterierna. Det offentliga underskottet beräknades komma att
uppgå till ca 3 och en halv procent 1997 och understiga 1 procent 1998.
Statsskulden beräknades stabiliseras som andel av BNP 1996 och därefter
sjunka. För att nå konvergenskriteriets referensvärde for den offentliga
sektorns underskott - 3 procent av BNP - till 1997 och for att helt
eliminera underskottet till 1998 behövde de offentliga finanserna enligt
programmet förstärkas med ytterligare ca 8 miljarder kronor både 1997
och 1998. Regeringen underströk dock att beräkningarna var osäkra, och
att den avsåg att senare stämma av konvergensprogrammet och då
återkomma med en ny bedömning av vilka åtgärder som krävdes for att
nå de budgetpolitiska målen. I programmet framhölls att regeringen var
fast besluten att se till att konvergenskriterierna uppfylldes för svensk del.
Samtidigt betonades att regering och riksdag senare kommer att ta
ställning till frågan om ett svenskt deltagande i den ekonomiska och
monetära unionens tredje etapp. Ytterst är det riksdagen som fattar detta
beslut.
Konvergensprogrammet innehöll även en redovisning av arbets-
marknadspolitiken och medelfristiga prognoser för sysselsättning och
arbetslöshet samt av de krav som ställs på en långsiktigt hållbar utveck-
ling ur miljösynpunkt. Det betonades att det var av största vikt att
bekämpningen av arbetslösheten gavs samma ambitiösa behandling som
konvergenskriterierna.
I konvergensprogrammet angavs att regeringen kommer att följa upp
konvergensprogrammet, och att en avstämning skall göras varje halvår
med början hösten 1995. Den första avstämningen redovisades i samband
med tillväxtpropositionen i november 1995. Den visade på en i många
avseenden mer gynnsam bild av den ekonomiska utvecklingen än den som
angavs i konvergensprogrammet. Pristrycket hade avtagit, räntorna hade
Skr. 1995/96:190
99
fallit snabbare och den svenska kronan hade stärkts mer än vad som
antagits i konvergensprogrammet. Samtidigt hade ett gynnsammare läge
skapats för förbättringen av de offentliga finanserna. Underskottet i de
offentliga finanserna beräknades nu underskrida referensvärdet på 3
procent redan 1997.
För 1998 beräknade man att balans skulle ha uppnåtts, och detta utan
att ytterligare åtgärder vidtagits, utöver det program för konsolidering av
de offentliga finanserna som redovisades i konvergensprogrammet.
Skuldkvoten beräknades stabiliseras som andel av BNP ett år tidigare än
vad som angavs i konvergensprogrammet. Detta innebar att regeringen
inte fann anledning att föreslå ytterligare budgetförstärkande åtgärder. Det
framhölls emellertid att regeringen, i enlighet med vad som angavs i
konvergensprogrammet, skall göra en ny avstämning under våren 1996
och då återkomma till frågan om det krävs ytterligare åtgärder.
Skr. 1995/96:190
Vid Europeiska rådets möte i Bryssel 1993 antogs en handlingsplan
baserad på kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning. Europeiska rådet deklarerade i slutsatserna från Bryssel-
mötet att avsikten var att Europeiska rådet skulle göra en årlig uppföljning
av handlingsplanen i december varje år. Sedan Brysselmötet har
handlingsplanen vidareutvecklats, både i det reguljära arbetet i minister-
rådet och vid Europeiska rådets möten. Bland annat har nya element som
hämtats ur kommissionens vitbok kommit till. Detta arbete har fortgått
under 1995 och en större avstämning gjordes således vid Europeiska
rådets möte i Madrid i december. I detta avsnitt ges en redogörelse för de
delar av handlingsplanen inom vilka arbete har bedrivits under året.
Ytterligare information om handlingsplanens olika delar finns i andra
kapitel i årsberättelsen.
Vitboken och handlingsplanen förutsätter en öppen ekonomi och baseras
på de generella ekonomisk-politiska principer om sunda offentliga
finanser, stabila priser och stabila växelkurser, vilka kännetecknar en stark
ekonomi.
Vid Europeiska rådets möte i Cannes enades stats- och regerings-
cheferna om att en studie skulle göras av den ömsesidigt gynnsamma
effekt som kan uppnås genom en förstärkt samordning av den ekonomiska
politiken och strukturpolitiken. Kommissionen lämnade en första rapport
om detta till Madridmötet.
100
Gemensam rapport om sysselsättning
Vid Europeiska rådets möte i Essen 1994 ombads rådet (i dess samman-
sättning av ekonomi- och finansministrar och i dess sammansättning av
arbetsmarknadsministrar) och kommissionen att följa utvecklingen av
sysselsättningen och åtgärderna i medlemsländerna samt att rapportera
årligen till Europeiska rådet. En gemensam rapport om detta lämnades till
Madridmötet av de bägge ministerrådskonstellationema och kommissionen
(se avsnitt 14.2.1). Rapporten innebar ytterligare konkretisering av en
gemensam sysselsättningsstrategi.
Nationella sysselsättningsprogram
Vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 ombads medlems-
länderna att utarbeta fleråriga nationella sysselsättningsprogram utifrån
rekommendationer på fem nyckelområden. Under året har medlems-
länderna lämnat in nationella sysselsättningsprogram och en första
utvärdering har skett. Vid Europeiska rådets möte i Madrid ombads
länderna att i sina sysselsättningsprogram prioritera vissa områden, vilka
utgör en vidareutveckling av fempunktsprogrammet från Essenmötet 1994
(se avsnitt 14.2.2).
Vitbok om utbildning och yrkesutbildning
I slutsatserna från Cannesmötet i juni 1995 framhölls att utbildning och
lärlingssystem utgör viktiga faktorer för att förbättra sysselsättningen och
konkurrenskraften inom unionen. Under 1995 beslutade kommissionen att
anta en vitbok om utbildning och yrkesutbildning som underlag för
diskussion med och mellan medlemsstaterna (se avsnitt 20.2.3)
I slutsatserna från Cannesmötet betonade Europeiska rådet att små och
medelstora företag har en avgörande betydelse för ny sysselsättning. På
Europeiska rådets uppmaning lade kommissionen under hösten fram en
rapport om politiken rörande små och medelstora företag och om
möjligheterna att öka effektiviteten, reducera de administrativa avgifterna
samt underlätta deras deltagande i utbildnings- och forskningsprogram (se
avsnitt 15.2).
I handlingsplanen angavs, beträffade den inre marknaden, att upp-
följningen skulle ske med hjälp av kommissionens årliga rapport om hur
den inre marknaden fungerar. En sådan uppföljning har skett under det
Skr. 1995/96:190
101
gångna året och kommissionen överlämnade sin tredje rapport till Skr. 1995/96:190
Europeiska rådet i Madrid i form av en sammanfattande kort rapport. Den
fullständiga rapporten, KOM (96) 51, antogs den 20 februari 1996.
Kommissionens politik har under 1995 organiserats utifrån sex riktlinjer
för åtgärder på den inre marknaden och framsteg har gjorts inom samtliga
områden även om det återstår mycket att göra.
Arbetet har i huvudsak inriktats på att förenkla och fullständiga
regelverket, fullfölja den inre marknaden för medborgare, främja en
effektivare inre marknad för näringslivet, bereda väg för informations-
samhället, påskynda arbetet med transeuropeiska nätverk och stödja
Central- och Östeuropas anpassning till den inre marknadens krav och
säkerställa en likvärdig tillämpning.
Kommissionen lämnade en rapport till Madridmötet om genomförandet
av 1993 års program för revidering av befintlig lagstiftning. Bland annat
föreslog kommissionen ett program för att på ett bättre sätt följa upp att
regler som är viktiga för den inre marknadens funktion ändras så att de
politiska målen om fri rörlighet kan nås.
I slutsatserna från mötet i Essen 1994 angav Europeiska rådet en avsikt
att fortsatt fasta särskild uppmärksamhet vid Europas konkurrenskraft, och
noterade samtidigt kommissionens planer att inrätta en högnivågrupp för
konkurrenskraftfrågor. Denna grupp lämnade en första rapport till
Cannesmötet (Ciampi-rapporten). Ciampi-gruppens andra rapport
överlämnades till Europeiska rådet inför Madridmötet.
TEN generellt
1 handlingsplanen för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning
poängterades de transeuropeiska nätverkens betydelse. Där angavs att den
årliga uppföljningen i Europeiska rådet, vad gäller de transeuropeiska
nätverken, bl.a. skall ske med hjälp av lägesrapporter från kommissionen
om framstegen beträffande projekten. En sådan rapportering har skett
under året.
En förordning, innehållande regler för finansiering av transeuropeiska
nätverk med medel från EU:s budget, antogs av ministerrådet under året.
I förordningen anges allmänna regler och former för det finansiella stödet.
Förordningen innehåller även regler för urval av projekt samt procedurer
för bedömning och beslut om stöd.
Transport-, tele- och energinätverk
Ett första steg i utvecklingen av de transeuropeiska nätverken var, enligt
handlingsplanen, att riktlinjer antogs för de typer av projekt där sådana
ännu inte fanns (konventionella tågförbindelser, flygplatser, hamnar, el
och gas). Vad gäller transportnätverk diskuteras för närvarande riktlinjerna
i parlamentet i en andra läsning (se avsnitt 12.5). I telerådsarbetsgruppen
pågår arbete med att utarbeta riktlinjer för tele-TEN (se avsnitt 10.2.1).
Vad beträffar energinätverket antog rådet under 1995 en gemensam Skr. 1995/96:190
ståndpunkt, som behandlar riktlinjer och kriterier. Europaparlamentet har
vid sin andra läsning lämnat ett antal ändringsförslag som för närvarande
diskuteras i rådsstrukturen (se avsnitt 16.3).
Miljönätverk
På initiativ av Europeiska rådet 1994 undersöktes frågan om lämpliga
nätverk även på miljöområdet. Bakgrunden var att infrastrukturen på
miljöområdet ansågs vara lika viktig som den på transport- och telekom-
munikationsområdena. Kommissionen fick i uppdrag att utarbeta förslag
på gemensamma miljöprojekt. Kommissionen har nu i samråd med
medlemsstaterna utarbetat kriterier för sådana projekt och har föreslagit
att ett begränsat antal pilotprojekt väljs ut och genomförs (se avsnitt 22.4).
I handlingsplanen för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning, som
antogs i Bryssel, underströks behovet av att Europa snabbt anpassar sig
till den nya informations- och kommunikationsteknologin. I Cannes 1995
uppmanade Europeiska rådet till fortsatt införande av ett regelverk som
kan säkerställa utvecklingen av det s.k. informationssamhället.
Den samordning av medlemsländernas och gemenskapens politik avseende
forskning, som Europeiska rådet efterlyste vid mötet i Bryssel 1993, har
följts upp i kommissionens interna arbete under 1995 (se avsnitt 20.2).
I handlingsplanen från Brysselmötet betonade Europeiska rådet vikten av
att en dialog mellan arbetsmarknadens parter etableras på lämpliga nivåer.
Arbetsmarknadens parter möttes vid en stor konferens i Paris i mars 1995
samt i Florens i oktober 1995. Vid mötet i Florens antog arbets-
marknadens parter ett gemensamt uttalande inför Madrid-mötet. Till det
gemensamma uttalandet har fogats arbetsgivarsidans respektive arbets-
tagarsidans egna utvärderingar av framstegen vad gäller sysselsättningen.
Den audiovisuella sektorn finns upptagen i kommissionens vitbok för
tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Kommissionen uppmanades
i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Essen 1994 att lägga förslag
om en revidering av direktivet ”TV utan gränser” och om ett nytt
MEDIA-program. Beslut om ett nytt program för stöd till utbildning,
103
utveckling och distribution inom det audiovisuella området för tiden Skr. 1995/96:190
1996-2000 (MEDIA II) fattades vid kulturrådet den 21 juni 1995.
Beträffande utbildningsdelen togs ett slutligt rådsbeslut den 20 november
1995. Kommissionen presenterade även vid samma tidpunkt ett förslag
om ett garantisystem för audiovisuella tjänster (se avsnitt 21.3).
I den enhetsrapport som lämnades gemensamt till Europeiska rådet i
Madrid i december 1995 har flera frågor som Sverige drivit fått stort
utrymme. Arbetslösheten kvarstår som den viktigaste frågan för såväl EU
som de enskilda medlemsländerna. En aktiv arbetsmarknadspolitik och
utbildning betonas tydligt. Vad gäller samordning av makro- och
strukturpolitik, föreslås att kommissionens arbete skall fortsätta också
1996. Dessutom är jämställdhetsfrågor ett av tre områden som prioriterats
för fortsatt arbete.
Som framgått av det svenska fleråriga sysselsättningsprogrammet lägger
Sverige tyngdpunkten vid aktiva åtgärder. Däremot läggs mindre vikt vid
passiva åtgärder, som t.ex. att sänka indirekta arbetskraftskostnader för
vissa aktiviteter och regioner. Viktigare är utbildning och en aktiv
arbetsmarknadspolitik som medel för att höja produktiviteten.
Sverige anser att det fortsatta arbetet för tillväxt och sysselsättning
måste integreras med ökade miljöhänsyn och en aktivare miljöpolitik. De
möjligheter som finns att beskatta miljöskadlig verksamhet och i stället
sänka arbetsbaserade skatter bör tas tillvara.
Övervakningen av sysselsättningsfrågorna
En annan fråga som drivits är att övervakningen av sysselsättnings-
frågorna bör bli lika ambitiös som övervakningen av konvergens-
processen.
Procedurer liknande dem som används vid övervakningen av konver-
gensprocessen skall, så långt det är möjligt, användas vid övervakningen
av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Det kan ske genom inrättande
av effektiva procedurer för övervakning av de fleråriga sysselsättnings-
programmen. I detta arbete skall medlemsstaternas kompetens vad gäller
sysselsättningspolitiken respekteras helt och fullt. Utfallet av toppmötet
i Madrid är positivt, men mer behöver göras innan verkningsfulla
procedurer för övervakning av sysselsättningspolitiken kan sägas vara
inrättade.
Inför EU:s regeringskonferens
Att bekämpa den höga arbetslösheten i Europa är ett centralt mål i EU-
samarbetet. Detta mål bör enligt svensk syn främjas inom ramen för 1996
104
års regeringskonferens. Mot denna bakgrund har Sveriges representant i Skr. 1995/96:190
den s.k. reflektionsgruppen, som förberedde regeringskonferensen,
föreslagit att ett avsnitt om en europeisk sysselsättningsunion skrivs in i
Romfördraget. Ett sådant avsnitt skulle stadfästa gemensamma mål,
gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att följa vissa
principer for sysselsättningspolitiken. I fördraget borde också starkare
mekanismer skapas for samordning mellan finans- och arbetsmarknads-
ministrarna, och en särskild sysselsättningskommitté upprättas med
företrädare på statssekreterarnivå från finans- och arbetsmarknads-
departementen. En ökad samordning av den ekonomiska politiken bör
eftersträvas for att nå en jämnare tillväxt och sysselsättning. Sveriges
representant i reflektionsgruppen har under konferensens förberedelser lagt
fram förslag i denna riktning. Dessutom bör fördraget ändras med syfte
att stärka procedurerna för övervakning av medlemsländernas och
gemenskapens åtgärder för sysselsättningen.
Samordning av ekonomisk politik och strukturpolitik
Vid Europeiska rådets möte i Cannes fick kommissionen och Ekofin-rådet
i uppdrag att studera den ömsesidigt gynnsamma effekt som kan uppnås
genom en förstärkt samordning av den ekonomiska politiken och
strukturpolitiken och att rapportera om detta till Madridmötet i december
1995. En slutrapport skall presenteras före utgången av 1996. En sådan
koordinering av politiken kan enligt svensk mening bidra till stabila
priser, sunda offentliga finanser samt en hög och varaktig sysselsättning.
Sverige har aktivt drivit på detta arbete. En ökad samordning av den
ekonomiska politiken i EU som helhet kan, enligt svensk syn, vara positiv
för tillväxt och sysselsättning.
Den låga sysselsättningen och den höga arbetslösheten är for närvarande
ett av Europeiska unionens och medlemsländernas allvarligaste problem.
Arbetslösheten är inget isolerat fenomen i enskilda medlemsländer. Den
svenska regeringen faster mycket stor vikt vid den gemensamma
uppföljning av Essenbeslutet som rådet, kommissionen, medlemsländerna
och parterna nu genomför.
Medlemsländerna rekommenderades vid mötet att koncentrera sina
sysselsättningsfrämjande åtgärder till fem nyckelområden, de s.k.
Essenpunktema.
Dessa fem områden är:
1. utbildningens roll for att stärka sysselsättningen
2. en sysselsättningsintensiv tillväxt
3. minskade indirekta arbetskraftskostnader
4. en effektivare arbetsmarknadspolitik
5. förstärkta insatser for utsatta grupper.
105
Vid sidan av de fem Essenpunktema uppmärksammas i vitboken och
EU:s sysselsättningsstrategi också kvinnornas ställning på arbets-
marknaden samt behovet av en starkare integrering av ekonomisk politik
och miljöpolitik.
Det framhölls vid Essenmötet att hänsyn bör tas till respektive lands
specifika ekonomiska och sociala situation. Det är således en sak för varje
medlemsland att bedöma den egna situationen och att välja var tyngd-
punkten i det nationella sysselsättningsprogrammet skall ligga.
Den svenska sysselsättningspolitiken är inriktad på en långsiktigt hållbar
utveckling som bygger på en god produktivitetsutveckling och tillväxt. En
sådan utveckling nås, enligt svensk mening, inte i första hand genom
åtgärder inriktade på att allmänt subventionera lågproduktiva verksamheter
eller på att öka inkomstklyftorna i samhället. I stället inriktas politiken på
insatser för att underlätta nyetablering, expansion och nyanställningar,
samt för att öka flexibiliteten, bl.a. genom att stärka arbetskraftens
kompetens och konkurrensförmåga. Det betyder att Sverige i programmet,
som färdigställdes hösten 1995, lägger särskild vikt vid åtgärder som kan
hänföras till utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och insatserna
för särskilda grupper.
Närings- eller industripolitik som ett gemensamt politikområde fanns
ursprungligen inte med i Romfördraget utan infördes först i samband med
Maastrichtfördraget (i enhetsakten hade dock befogenheter inom
politikområdet forskning och teknisk utveckling givits till gemenskapen).
Redan från början av 70-talet har dock gemensamma insatser förekommit
för att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft. Dessa insatser
baserades på ett antal beslut vid toppmöten och i ministerrådet.
I dag regleras näringspolitiken i Romfördragets artikel 130 där det
föreskrivs att gemenskapen och medlemsländerna skall säkerställa att
nödvändiga förutsättningar finns för industrins konkurrensförmåga.
Insatser skall inriktas på att påskynda industrins anpassning till struktur-
förändringar och för att främja en god industriell miljö.
Näringspolitiken har under 1995 varit föremål för diskussion i rådet vid
två tillfällen. Därutöver genomfördes ett informellt möte mellan närings-
ministrarna i juli i Bilbao. Näringspolitiken har också rönt uppmärksamhet
vid Europeiska rådets möten i Cannes och Madrid (se avsnitt 14.1.4).
Den näringspolitiska diskussionen under året har omfattat en rad olika
områden. En utgångspunkt har varit den resolution om förstärkning av
gemenskapens industriella konkurrenskraft som rådet antog i november
1994.
Ett genomgående drag i de ställningstaganden som rådet gjort har varit
Skr. 1995/96:190
106
markeringen av en allsidigt sammansatt näringspolitik. En näringspolitik Skr. 1995/96:190
som innefattar grundläggande förutsättningar för näringslivets utveckling
i form av bl.a. effektiva marknader, kompetensförsörjning och främjande
av forsknings- och utvecklingsverksamhet. Nödvändigheten av att
integrera näringspolitiska insatser, konkurrenspolitik och forskningsfrågor
har framstått allt tydligare. Ett horisontellt angreppssätt, dvs. att se
näringslivet som en helhet och inte branschvis, har vunnit gehör.
Av generella frågor kan nämnas att rådet bl.a. uppmärksammat
informationsteknologins näringspolitiska effekter, utvecklingen inom
tjänstesektorn - i synnerhet producentinriktade tjänster - samt industriell
samverkan med tredje land, bl.a. med Östeuropa och Medelhavsområdet.
Sverige har ställt sig bakom de riktlinjer som fastställts av rådet.
Inriktningen av den svenska näringspolitiken överensstämmer till
övervägande del med dessa riktlinjer.
Vid Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995 betonade rådet att små
och medelstora företag har en avgörande betydelse för att skapa tillväxt
och sysselsättning. Stats- och regeringscheferna gav kommissionen i
uppdrag att inför mötet i Madrid den 15-16 december 1995 lägga fram
en rapport om gemenskapens politik på småföretagsområdet, med förslag
till åtgärder för att öka politikens effektivitet (se vidare 14.1.3).
Kommissionens rapport om små och medelstora företag som dynamisk
källa till sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft inom EU, beskriver
de problem som små och medelstora företag i dag ställs inför och lämnar
flera förslag till hur dessa problem skulle kunna lösas. I det följande
redovisas de viktigare förslagen.
Medlemsstaterna föreslås drastiskt minska företagens administrativa
arbete, vad gäller bl.a. skatter och socialförsäkringar, genom att harmoni-
sera regelsystem och tillvägagångssätt. De föreslås också förenkla
förfarandet för personer som startar företag.
Kommissionen å sin sida bör medverka till att förenkla och förbättra
kvaliteten på gemenskapens regelverk samt utarbeta förslag till ett enklare
momssystem och förstärka rollen för de s.k. Euro Info Centra. Medlems-
staterna och kommissionen bör vidare förbättra samrådet med små och
medelstora företag inom ramen för den sociala dialogen och i berörda
kommittéer när olika initiativ och åtgärder föreslås och utvärderas.
Vad gäller finansiering bör ett mål vara att det skall kosta lika mycket
att använda företagets eget kapital till investeringar i företaget som det
kostar att låna i bank. För att uppnå detta föreslås en skattelättnad för
företag som använder eget kapital till investeringar.
De nuvarande subventionerade lånen till små och medelstora företag via
Europeiska investeringsbanken bör fortsätta att beviljas. Vidare föreslås
att ramen för lånegarantier från Europeiska investeringsfonden utökas, och
att gemenskapen ger fonden möjlighet att använda en del av sitt kapital
för en tilltänkt riskkapitalverksamhet.
10
Bildandet av en gemensam europeisk aktiemarknad för små och
medelstora foretag bör underlättas genom att de återstående hindren tas Skr. 1995/96:190
bort under år 1996.
Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att öppna marknader för
konkurrens, där monopol eller lagliga hinder fortfarande finns. Dessutom
bör informationen om offentlig upphandling förbättras och regional
gränsöverskridande handel stimuleras.
Vidare bör kommissionen och medlemsstaterna vidta åtgärder för att
stimulera tillkomsten av teknikbaserade företag. Användningen av
informations- och kommunikationsteknologi bör främjas. Små och
medelstora företag bör i högre utsträckning medverka i gemenskapens
olika forsknings- och utbildningsprogram.
Slutligen fastställs att den inre marknaden måste genomföras i sin
helhet. För att kunna öka småföretagens konkurrenskraft på marknader
utanför gemenskapen föreslås att befintliga insatser fortsätter, och att
nätverken förbättras, liksom även åtgärder inriktade på exportrådgivning
och industriellt samarbete.
Frågan om internationalisering bör enligt kommissionen bli en av
huvudpunkterna i gemenskapens fleråriga program för små och medelstora
företag och hantverksföretag 1997-2000.
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Madrid framhålls behovet
av regelförenkling, bättre tillgång till information, utbildning och
forskning, fullföljande av den inre marknaden samt internationalisering av
småföretag. Vidare framhålls behovet av förstärkning av småföretagens
finansiella miljö genom bättre tillgång till kapitalmarknaderna samt
utveckling av Europeiska investeringsfondens roll vad gäller små och
medelstora företag. Kommissionen uppmanas enträget att förverkliga
målen så snart som möjligt inom ramen för nästa integrerade program för
små och medelstora företag.
Enligt Sveriges mening bör småföretagspolitiken betonas i Europeiska
unionens politik. Småföretag har en avgörande betydelse för att skapa nya
arbeten.
Kommissionen presenterade under 1994 ett meddelande om den euro-
peiska läkemedelsindustrin. I meddelandet redovisas bl.a. utveckling,
konkurrenskraft och sysselsättning inom europeisk läkemedelsindustri, och
jämförelser görs med utvecklingen på läkemedelsområdet i bl.a. USA och
Japan. Läkemedelssektorns beroende av hälso- och sjukvårdspolitiken
analyseras. För att ge underlag för en näringspolitisk diskussion om
läkemedelssektorn analyseras vidare ett antal andra områden av stor
betydelse för den europeiska läkemedelsindustrin, bl.a. fullföljandet av
den inre marknaden, forskning och utveckling, patent- och immateriella
rättigheter och villkoren för den nya biotekniken. Kommissionens
meddelande behandlades i rådets arbetsgrupp för näringspolitik i december
1995. Ett förslag till resolution presenterades vid årsskiftet 1995/96.
Kommissionen lade under 1995 fram ett meddelande om den europeiska
tekoindustrins konkurrenssituation. Huvudsyftet med studien är att
analysera effekterna av Uruguayrundan på gemenskapens tekoindustri. På Skr. 1995/96:190
denna punkt är slutsatsen att ett flertal faktorer påverkar den europeiska
tekoindustrins konkurrenskraft, och att Uruguayrundan bara är en faktor
av flera. Kommissionen tar vidare bl.a. upp frågan om export till tredje
land och användningen av informationsteknik inom tekoindustrin.
Gemenskapsåtgärder inom dessa områden kan enligt kommissionen stärka
den europeiska tekoindustrin. Meddelandet väntas ligga till grund för ett
förslag till slutsatser som beslutas av rådet.
Inom ramen för OECD har ett avtal träffats mellan EU, Japan, Norge,
Sydkorea och USA, som i princip innebär att allt statligt stöd till
varvsindustrin skall upphöra fr.o.m. ingången av år 1996. Avtalet har
emellertid ännu inte trätt i kraft, eftersom USA och Japan ännu inte
deponerat sina ratifikationsinstrument hos OECD.
Som en foljd av OECD-avtalet har rådet under hösten 1995 fattat beslut
om två förordningar, som införlivar avtalets regler i gemenskapsrätten.
Förordningarna behandlar förbud dels mot statligt stöd till varvsindustrin,
dels mot s.k. skadlig prissättning. Förordningarna skall träda i kraft den
dag som OECD-avtalet träder i kraft. För tiden fram till denna dag har
rådet beslutat att förlänga och fortsatt tillämpa det s.k. sjunde varvs-
direktivet, dock längst t.o.m. den 1 oktober 1996.
Ett förslag till vad som bör göras på gemenskapsnivå som komplement
till nationell skogspolitik har utarbetats i Europaparlamentet. I oktober
1995 hölls en hearing i parlamentets jordbruksutskott om detta förslag.
Vid denna sammankomst meddelades att Sverige avstyrker en gemensam
skogspolitik.
Under 1995 svängde konjukturen kraftigt uppåt, vilket medförde att
flertalet företag inom stålindustrin åter blev lönsamma. Därmed minskade
intresset för den strukturplan för branschen som kommissionen hade
utarbetat hösten 1994.
Inom olika arbetsgrupper, framför allt rådets, har industrins konkur-
renssituation analyserats. Ett antal struktur- och omställningslån har
beviljats.
En diskussion påbörjades också om hur den verksamhet, som bedrivs
inom ramen för Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), bör
avvecklas i och med att fördraget som reglerar denna (Parisfördraget)
upphör år 2002. Forskningsverksamheten inom ramen för EKSG är
omfattande och håller en hög kvalitet. Alternativa förslag om att fortsätta
denna verksamhet med stöd av det överskott som väntas uppkomma vid
avvecklingen har börjat övervägas.
I mars 1992 lade kommissionen fram tre förslag till rådsförordningar,
KOM (91) 273 slutlig, med stadgar för europeiska (ideella) föreningar, för 109
europeiska kooperativa föreningar (SCE) och för europeiska ömsesidiga Skr. 1995/96:190
försäkringsbolag. Till förordningarna är kopplade direktiv med bestäm-
melser om de anställdas medinflytande i de olika associationerna.
Förslagen skall beredas i samarbete med Europaparlamentet och Ekono-
miska och sociala kommittén, vilka båda har varit starkt pådrivande med
avseende på förslagens tillkomst. Endast förslaget till SCE har hittills
beretts i en rådsarbetsgrupp.
Förslaget till SCE skall göra det möjligt för företag att i kooperativ
form utnyttja den inre marknadens fördelar på samma villkor som gäller
för andra företag. Förslaget till SCE är en parallell till det tidigare
förslaget om europeiska aktiebolag, som trots långvariga och stora
ansträngningar ännu inte lett fram till något beslut.
Både det franska och spanska ordförandeskapet har drivit arbetet i
rådsarbetsgruppen energiskt. Ett tilläggsförslag, om möjlighet att bilda
SCE genom fusion av nationella kooperativa företag i minst två medlems-
stater, har diskuterats ingående under det spanska ordförandeskapet.
Beträffande förordningen har stora framsteg uppnåtts. Flertalet av
reservationerna har kunnat hävas. Det fortsatta arbetet blockeras emellertid
av motsättningar om direktivet om arbetstagarnas inflytande (se avsnitt
11.5). Kommissionen tog i slutet av 1995 ett initiativ till att försöka lösa
konflikten.
Under det spanska ordförandeskapet togs ett förslag upp om ett flerårigt
arbetsprogram (1994-1996) för kooperativa företag, föreningar, ömse-
sidiga bolag och föreningar och stiftelser i gemenskapen.
Förslaget är en motsvarighet till flerårsprogrammet för små och medel-
stora företag. Enligt svensk uppfattning är de åtgärder som föreslås i
programmet generellt sett mycket bra. Med hänsyn till budgetens storlek
för programmet, 5,7 miljoner ecu på tre år, har Sverige dock liksom flera
andra medlemsstater ansett att förslaget är för vidlyftigt och därför bör
förverkligas i administrativt sett enklare former.
Energi finns inte med i Romfördraget som ett gemensamt politikområde.
Genom Maastrichtfördraget ändrades Romfördraget och gemenskapens
verksamhet omfattar numera även åtgärder på energiområdet (artikel 3,
punkt 1). Samarbete inom energiområdet förekommer inom flera områden,
bl.a. vad avser försörjningstrygghet, forskning, energihushållning och
statistikinsamling.
För närvarande pågår arbete med att skapa en inre marknad för el och
att etablera s.k. transeuropeiska nätverk för el och gas. Vidare förs
diskussioner om en gemensam energipolitik.
Sedan mitten av 1980-talet har ett arbete pågått inom EG med sikte på att
110
öppna medlemsländernas el- och gasmarknader för konkurrens. Syftet är Skr. 1995/96:190
att skapa gynnsamma förutsättningar för handel med el och gas och att
underlätta etablering för företag inom el- och gassektom. Ett direktiv-
förslag överlämnades av kommissionen år 1992.
Förslaget mötte dock starkt motstånd bland medlemsländerna och i
parlamentet, bl.a. avseende införandet av regler om allmän tillgänglighet
för ledningsnäten (third party-access, TPA). Utifrån de synpunkter som
framkom överlämnade kommissionen i februari 1994 ett reviderat
direktivförslag om elmarknaden. En viktig förändring jämfört med
ursprungsförslaget var att reglerna om TPA ersatts med regler om s.k.
förhandlad TPA, dvs. en skyldighet för nätägare att förhandla med större
producenter och förbrukare.
Även det reviderade direktivförslaget har mött stark kritik från vissa
medlemsländer, främst Frankrike. Under våren 1994 föreslog Frankrike
ett s.k. ensamköparsystem (single buyer system), som medlemsländerna
skulle kunna välja som alternativ till TPA-systemet. Ensamköparsystemet
baseras på en högre grad av centralplanering. Nätägama skulle enligt detta
system inte principiellt vara skyldiga att upplåta näten åt tredje part.
På uppdrag av rådet har kommissionen gjort en jämförande analys av
de två systemen. I en rapport, som presenterades i februari 1995, drar
kommissionen slutsatsen att det franska systemet i dess nuvarande
utformning är oförenligt med Romfördraget. Emellertid bör det genom ett
antal modifieringar kunna göras fördragsenligt och möjligt att tillämpa
parallellt med TPA-systemet.
Vid rådsmötet i juni 1995 bekräftades i huvudsak kommissionens
slutsatser. Rådet konstaterade samtidigt att ett antal frågor återstod att
diskutera, framför allt frågan om tillgängligheten till ledningsnäten.
Utifrån de synpunkter som framförts presenterade det spanska ord-
förandeskapet i juli ett kompromissförslag, där medlemsländerna ges rätt
att välja mellan systemet med förhandlad nättillgång och ensamköpar-
systemet. Förslaget har diskuterats under hösten.
Det svenska agerandet har skett utifrån två viktiga utgångspunkter; dels
att de gemensamma reglerna inte utformas på ett sätt som hindrar eller
försvårar genomförandet av den svenska elmarknadsreformen och en
gemensam nordisk elmarknad, dels att en avreglering av EU:s energi-
marknader måste ske med beaktande av ömsesidighet, dvs. att likvärdiga
villkor råder för medlemsländerna vad beträffar handel och etablerings-
möjligheter.
Något formellt beslut med anledning av direktivförslaget fattades inte
under året.
Energi finns inte med i Romfördraget som ett särskilt samarbetsområde.
Vid regeringskonferensen i Maastricht diskuterades ett gemensamt
energipolitiskt program för EU. Förslaget antogs inte, men i en särskild
förklaring till unionsfördraget framgår att frågan skall behandlas igen vid
111
1996 års regeringskonferens. Skr.
Kommissionen, som har uppdraget att utarbeta en rapport inför
regeringskonferensen, presenterade i början av 1995 en s.k. grönbok om
gemensam energipolitik. Vid energirådsmötet i juni 1995 antogs en
resolution, där rådet konstaterade att grönboken var ett viktigt bidrag till
debatten om en gemensam energipolitik.
I december 1995 överlämnade kommissionen en vitbok om gemensam
energipolitik. Motiven för vitboken anges vara att, mot bakgrund av
energifrågornas betydelse för EU, skapa en sammanhållen och konsistent
ram för gemensamma åtgärder. Till vitboken finns fogat ett arbetsprogram
för kommissionen för den kommande femårsperioden.
I vitboken sammanfattas nuvarande trender i energiförsörjningen och
prognoser för framtiden. Vidare behandlas ett antal aspekter på energi-
försörjning och energipolitik, såsom integration av marknaderna,
problemen med ett ökat beroende av länder utanför EU och behovet av
forskning och utveckling. Mot denna bakgrund analyseras behovet av
gemensamma energipolitiska åtgärder och instrument.
Vid mötet i juni 1995 antog energirådet gemensamma ståndpunkter
avseende två förslag till beslut som syftar till att främja utbyggnaden av
el- och gasnät (se avsnitt 14.1.5). Det ena förslaget behandlar riktlinjer,
mål och prioriteringar samt kriterier för vilka projekt som skall anses
utgöra TEN-projekt. I en bilaga finns en ”vägledande” förteckning över
ett antal sådana projekt. Bland dessa återfinns två projekt inom elenergi-
området som berör Sverige, nämligen en förstärkning av förbindelsen
Sverige-Finland och den s.k. Baltic Ring.
Det andra förslaget anger åtgärder som gemenskapen och medlems-
länderna bör vidta för att skapa en gynnsam ram för utveckling av el- och
gasnät.
Energirådets ståndpunkter har under hösten behandlats av parlamentet.
Dess yttrande vad gäller riktlinjebeslutet innefattar bl.a. två ändringar i
projektbilagan, nämligen omnämnande av Ryssland (Kaliningrad) i
samband med kraftledningsnät för Östersjöländerna och tillägg av ett
projekt betecknat ”Samnordiska och baltiska gasnätet:
Norge-Danmark-Sverige-Finland-Baltiska staterna”.
Vad avser det sistnämnda projektet har bl.a. Sverige framfört att det inte
har konkretiserats tillräckligt för att kunna tas upp i förteckningen.
Eftersom listan kommer att revideras finns det möjlighet att på ett senare
stadium föreslå kompletteringar. Som alternativ till att föra upp projektet
på listan har diskuterats en särskild deklaration angående naturgasnätverk.
En sådan deklaration skulle fastställa att utvecklingen och integreringen
av naturgasnät i alla medlemsländerna är ett intresse för gemenskapen,
och att projektförslag skall presenteras så fort projekten kan betraktas som
mogna.
Riktlinjebeslutet omfattas av medbestämmandeproceduren. Eftersom
rådet inte frångått sin ursprungliga ståndpunkt har förlikningsförhandlingar
1995/96:190
112
med parlamentet inletts i slutet av november 1995. De inledande mötena Skr. 1995/96:190
inför förlikningen mellan rådet, parlamentet och kommissionen har enbart
behandlat frågan om parlamentets inflytande i det fortsatta arbetet, främst
beträffande projektlistan.
Gemenskapens regelverk på energiområdet är av begränsad omfattning
och har under 1995 genomgått endast små förändringar; bl.a. har de
fleråriga diskussionerna kring ett direktivförslag om effektivitetsnormer
för kyl- och frysskåp slutförts.
Förslag till tre program inom energiområdet har diskuterats under året
utan att enighet uppnåtts. Det gäller programmet för effektiv energi-
användning (SAVEII), ett demonstrationsprogram för icke-nukleär energi
(THERMIE II) och ett utkast till program för internationellt samarbete
inom energiområdet (SYNERGY).
Kommissionen har under 1995 ägnat uppmärksamhet åt för-
sörjningsfrågoma. 1 ett meddelande om försörjningen av gas har
kommissionen påpekat att, samtidigt som naturgasen ökar sin andel inom
nästan samtliga medlemsstater, kommer importberoendet från tredje land
att öka från dagens ca 40 procent till ca 60 procent år 2010. Man vill
därför fa igång en diskussion om den framtida inriktningen av EU:s
gassektor, och om vad som kan göras på gemenskapsnivå för att förbättra
försörjningstryggheten. Från kommissionens sida har man också velat få
igång en diskussion om vissa beredskapsfrågor när det gäller olja och gas.
Under året har det europeiska energistadgefördraget, ett gemenskaps-
initiativ, börjat tillämpas provisoriskt i avvaktan på att det ratificeras av
ett tillräckligt antal länder. Ett särskilt sekretariat har bildats, och EU:s
administrativa befattning med stadgearbetet har därmed minskat.
Vidare har Euro-medelhavssamarbetet lyfts fram av ordförandeskapen.
Vid Barcelonakonferensen om Medelhavsfrågor i november 1995
förklarades energisektorn ha en nyckelroll i det ekonomiska samarbetet,
och man beslutade att stärka och intensifiera dialogen på området.
Den gemensamma jordbrukspolitikens (CAP) innebörd är att det regelverk
som styr förhållandena inom EU på marknaderna för jordbruks- och
livsmedelsprodukter skall vara gemensamt. De övergripande målen för
politiken anges i Romfördraget. De centrala medlen består av gränsskydd
mot tredje land, interna marknadsregleringar och exportsubventioner.
Därutöver finns vissa struktur- och regionalpolitiska stöd samt gemen-
samma veterinära och fytosanitära regler. Grundläggande i detta samman-
hang är den gemensamma finansieringen ur EG-budgeten. Det förekom- j ] 3
mer även rent nationella stöd, s.k. statsstöd, vars tillämpning ska prövas
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
av kommissionen för att inte stå i strid med Romfördragets konkur- Skr. 1995/96:190
rensregler.
EU:s jordbrukspolitik är en högprispolitik. När den infördes var syftet
att öka jordbrukets produktion genom ökad lönsamhet i jordbruket.
Metoden var framgångsrik. Produktionen ökade stadigt liksom jord-
brukarnas inkomster. Produktionsunderskotten förbyttes dock snart i
överskott. Överskotten avsattes bl.a. med subventioner på världsmark-
naden.
Under trycket av GATT-förhandlingama under slutet av 1980- och
början av 1990-talet påbörjades en omläggning av EU:s jordbrukspolitik.
Avsikten var att minska produktionen och därmed behovet av subven-
tionerad export. Målet för 1992 års jordbruksreform var att förbättra
balansen på marknaden och garantera ökad stabilitet i det enskilda
lantbruket. Samtidigt skulle reformen ge jordbrukssektorn säkrare villkor
i allmänhet och en klarare bild av framtidsutsikterna. Reformen innebar
att priserna sänktes, i en första omgång på bl.a. spannmål och nötkött, för
vilket jordbrukarna kompenserades med direkta arealbidrag och djur-
bidrag. Övergången från prisstöd till direkt inkomststöd var en principiell
nyhet. I reformen ingick också att lägga en del av marken i träda. Enligt
beslutet skall reformen omfatta även andra produktområden och vara helt
genomförd under 1996.
Sverige har vid ett flertal tillfallen pekat på behovet av en förändring
och modernisering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Därvid har
som svensk uppfattning framförts att en förändring av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik skall sikta mot en minskad användning av marknads-
regleringar och en sänkning av den interna prisnivån på jordbruks-
produkter. De produktionsbegränsningar, trädeskrav, kvoter m.m. som
finns skall successivt avvecklas. De inkomstförluster som kan uppstå för
EU:s jordbrukare bör, om så bedöms nödvändigt, kompenseras genom
direkt inkomststöd som på sikt bör fasas ut. För de åtgärder som är
motiverade av regionalpolitiska och miljöpolitiska skäl bör ersättning
betalas i särskild ordning till jordbrukaren.
Ett nyckelområde i den kommande utvidgningen av unionen är den
gemensamma jordbrukspolitiken. I den strategi för att bereda anslutningen
av de central- och östeuropeiska länderna samt de baltiska staterna som
Europeiska rådet fastställt ingår regelbundna överläggningar mellan EU-
ländemas och associationsländemas jordbruksministrar.
Kommissionen har under året redovisat en analys av jordbruket i de tio
central- och östeuropeiska länderna inklusive de baltiska länderna. Vidare
har olika expertgrupper, på kommissionens uppdrag, analyserat konse-
kvenserna av en utvidgning för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Kommissionen har vidare presenterat en vitbok rörande bl.a. de framtida
riktlinjerna för den gemensamma jordbrukspolitiken inför en utvidgning.
Vitboken, som understryker behovet av en fortsatt reformering av den
gemensamma jordbrukspolitiken, har fatt svenskt stöd. Från svensk sida
har tillfredsställelse uttryckts över kommissionens klara ställningstagande
för en successiv sänkning av prisnivån för jordbruksprodukter inom EU
som ett led i förberedelserna inför östutvidgningen. Även om förslaget, ] ] 4
enligt Sveriges mening, inte är tillräckligt långtgående, utgör det en bra
grund för den fortsatta behandlingen av den gemensamma jordbruks- Skr. 1995/96:190
politikens framtid.
I juni 1995 beslutade ministerrådet om en större agromonetär förändring
vad gäller nationella valutor, som märkbart stiger i värde i förhållande till
ecu:n. Förändringen består i att direktstöden värdeskyddas t.o.m. 1999
samt att jordbruket far ges nationell kompensation för de sänkta priserna
under tre år. Sverige röstade mot beslutet främst därför att värdesäkringen
av direktstöden numera tar en betydande del av de sammantagna
jordbruksutgiftema i EG-budgeten i anspråk.
Sverige har under 1995 utarbetat ett miljöprogram för jordbruket i
enlighet med förordning (EG) nr 2078/92. Programmet skall bl.a.
medverka till att miljömålen för jordbruket uppfylls. Miljöprogrammet har
också en viktig regionalpolitisk funktion genom att förutsättningar ges för
att behålla jordbruket i norra Sverige.
Kommissionen har godkänt det svenska förslaget. Delar av programmet
började genomföras under 1995. Enligt preliminära bedömningar har
anslutningsgraden varit god. Kostnaderna är på 1 500 miljoner kronor per
år under en femårsperiod, varav EU betalar hälften.
Miljöprogrammet omfattar åtgärder för att bevara och gynna den
biologiska mångfalden och odlingslandskapets kulturvärden genom t.ex.
traditionell skötsel av ängs- och hagmarker. I skogsbygderna och i norra
Sverige omfattas även upprätthållandet av det öppna landskapet (vall och
betesmark) för att förhindra nedläggning och igenväxning.
I programmet ingår också särskilda insatser i miljökänsliga områden för
att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan i form av växtnärings-
läckage t.ex. genom anläggning av våtmarker, fånggrödor och skydds-
zoner. Särskilda åtgärder finns också i programmet för att bevara
utrotningshotade husdjursraser.
Miljöprogrammet avser även att främja övergången till ekologisk odling
med målsättningen att 10 procent av den svenska arealen skall vara
ekologiskt odlad år 2000. För samtliga åtgärder inom miljöprogrammet
avsätts dessutom medel för särskilda informations- och utbildningsinsatser
riktade till lantbrukare.
Regeringen har under 1995 lagt en proposition om skogliga åtgärder på
åkermark. Kostnaderna är på 160 miljoner kronor totalt för en fyraårs-
period varav EU betalar hälften. Stödet är avsett till lövskogsplantering
på åker i slättbygdsområdena. Ett förslag kommer att lämnas till
kommissionen under 1996.
Inom ramen för s.k. mål 5a-åtgärder (strukturstöd till jordbruket) har
förslag överlämnats till kommissionen om utformningen av kompen-
sationsbidrag till mindre gynnade jordbruksområden i Sverige, inves-
teringsstöd till livsmedelsindustrin samt startstöd till yngre jordbrukare.
Ett förslag till utformning av ett nationellt stöd i norra Sverige har också
överlämnats. Tillsammans med miljöstödet och kompensationbidraget ;
utgör detta det nya norrlandsstödet. Med undantag för det nationella stödet
medfinansieras dessa åtgärder av gemenskapen. Skr. 1995/96:190
Avgränsningen av de svenska områden som uppfyller kraven för att
klassas som mindre gynnade områden har publicerats i direktiv
95/498/EG. Medfinansieringen från EU är ca 25 procent utom i mål 6-
området där den är ca 50 procent. Totalt beräknar man betala ut knappt
600 miljoner kronor.
Kommissionen fattade under 1995 beslut om att godkänna ett svenskt
startstöd till yngre företagare med jordbruks-, trädgårds- eller rennärings-
företag. Medfinansieringen från EU är 50 procent utom i mål 6- området
där den är 75 procent. Initialt har totalt ca 40 miljoner kronor per år
anslagits.
Kommissionen har utarbetat ett förslag till samlat programdokument för
investeringsstöd till den som förädlar eller saluför produkter från
jordbruket eller skogsbruket.
På animalieområdet dominerades arbetet under 1995 av EG:s olika
regleringssystem, de s.k. marknadsordningama.
I vissa fall var EG:s regelverk direkt tillämpligt. Detta gällde för
griskött, ägg och fjäderfakött. I andra fall, där någon form av produktions-
rätter utgör del i systemet, måste fördelningen av en tillförhandlad
landskvot göras på gårdsnivå. På mjölkområdet utgör dessa produktions-
rätter i princip en övre gräns för vad den enskilde tillåts producera medan
de för amm- och dikor och tackor är en förutsättning för att erhålla
bidrag.
Särskilt problemfylld har fördelningen av landskvoten för mjölk varit.
Efter regeringsskiftet hösten 1994 lades ett nytt förslag om fördelnings-
principer fram. En ny förordning och nya föreskrifter utfärdades.
Antalet mjölkproducenter som skulle komma att begära mjölkkvot enligt
särregler hade underskattats. Fördelningen enligt de gällande reglerna,
visade sig inte rymmas inom den svenska landskvoten. Den regeländring
som visade sig vara nödvändig drabbade vissa producentgrupper särskilt
hårt.
I slutet av augusti 1995 träffade regeringen en överenskommelse med
centerpartiet och Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Överenskommelsen
innebär att kostnaden för en eventuell tilläggsavgift för kvotåret 1995/96
skall delas mellan staten och LRF. Detta s.k. friår innebär således att
landskvoten inte fördelas på producentnivå förrän kvotåret 1996/97.
Reglerna för att erhålla bidrag för AM- och dikor och tackor är
komplicerade. Detta ledde till att många svenska producenter inte sökte
bidrag under det första medlemskapsåret. Därför begärde Sverige att fa
genomföra ytterligare en ansökningsomgång för respektive bidrag, vilket
kommissionen biföll.
För att djurbidrag skall betalas måste djuren vara märkta med öron-
brickor. Samtliga djur skulle vara märkta före den 1 januari 1996. Detta
krav visade sig dock omöjligt att uppfylla. Sverige fick därför uppskov till
den 29 februari 1996 med att genomföra dessa regler.
Ett annat inslag i EG:s regleringsverksamhet är olika prisstödsverktyg. Skr. 1995/96:190
Marknadsordningen for far- och getkött omfattar bl.a. ett system med
privat lagring av lammslaktkroppar. Systemet fungerar som ett säkerhets-
nät om marknadspriserna faller under en fastställd miniminvå.
Under hösten 1995 föll de svenska priserna på lammkött långt under
denna nivå. Sverige begärde därför att fa öppna systemet med privat
lagring. Den svenska begäran bifölls av kommissionen. Totalt har 133 ton
lammkött lagts i lager. Åtgärden har haft en stabiliserande effekt på de
svenska priserna.
Den svenska marknadssituationen för ägg har påverkats negativt av
importen av finska ägg. I medlemskapsförhandlingama fick Finland
möjlighet att bevilja nationellt stöd till bl.a. äggnäringen. Enligt svensk
mening har detta stöd snedvridit konkurrensen mellan svenska och finska
producenter. Sverige valde därför att i december 1995 ansöka om
skyddsåtgärder mot importen av finska ägg. Kommissionen avslog dock
den svenska begäran.
Marknadssituationen för griskött inom EU karakteriserades av stabilitet
under 1995. Problemen på marknaden består i höjda foderpriser samt
Japans beslut om att höja tullar på griskött med 24 procent från den 1
november 1995. Det är främst den danska marknaden som har drabbats
av beslutet. Detta ger också återverkningar på den europeiska marknaden.
Mot denna bakgrund beslutade förvaltningskommittén för griskött att
öppna ett system med privat lagring. En annan stor fråga under året har
varit implementeringen av det nya GATT-avtalet.
I syfte att ge likvärdiga förutsättningar för bearbetade jordbruks-
produkter ges industrin inom EU, under vissa villkor, tillgång till
jordbruksråvaror till världsmarknadspris. Utjämningssystemet innebär att
tull tas ut vid import och att bidrag utbetalas vid export.
En av de viktigare frågorna för Sverige har varit förhandlingarna om ett
temporärt avtal mellan EU och Norge i syfte att bibehålla existerande
handel med bearbetade jordbruksprodukter. Förhandlingarna kompli-
cerades av Norges beslut om att kraftigt höja tullarna på området fr.o.m.
den 4 oktober 1995. Sverige har under hösten 1995 haft täta kontakter
både med kommissionen och Norge för att komma fram till ett avtal.
Den jordbrukspolitiska diskussionen inriktades främst på behovet av att
utsträcka 1992 års jordbruksreform till att omfatta fler produktområden.
Därvidlag koncentrerade man sig på reformering av marknadsordningama
på vegetabilieområdet, särskilt marknadsordningama för ris, frukt och
grönsaker. Med motiv att fullborda jordbrukspolitikens varutäckning
gjordes på nytt ett försök att uppnå enighet om behovet av att inrätta en
särskild marknadsordning för potatis.
Reformbeslut uppnåddes enbart för ris. Under det första halvåret 1996
kommer beslut om tillämpningsföreskrifter med anledning av reform-
beslutet. Det föreligger kvalificerad majoritet om huvuddragen i reformen,
vilken bl.a. innebär en viss övergång från prisstöd till direktstöd, i detta
fall i form av arealbidrag till enskilda odlare. Skr. 1995/96:190
Reformen av marknadsordningen för färsk frukt och grönsaker syftar
bl.a. till att minska en överskottsproduktion. Den innebär vidare att
marknadsregleringen och dess garanterade odlarpriser i stort sett
avvecklas. De medel som frigörs genom reformen skall i stället gå till en
satsning på stöd till producentorganisationer och branschorganisationer.
Detta görs genom delfinansiering av s.k. driftsfonder, vilka producent-
organisationerna kan använda för bl.a. marknadsföring, förbättrad
produktkvalitet och utveckling av miljövänlig odlingsteknik. Reform-
förslaget har behandlats vid ett stort antal ministerråds- och råds-
arbetsgruppsmöten under hösten och vintern. Beslutet om reform kan
komma att fattas under våren 1996. Sverige har riktat kritik mot bl.a.
förslaget om branschorganisationernas verksamhet. Dessa ges alltför stor
makt, vilket ses som ett hot mot den fria konkurrensen och mot kon-
sumentintressen. Dessa organisationer föreslås nämligen fa befogenhet att
upprätta regler och avtal, som kan göras gällande även för icke-medlem-
mar.
Förslaget om bearbetade produkter innebär i huvudsak en konsolidering
av nuvarande marknadsordning.
Under våren 1995 förlängdes EG:s sockerreglering med ytterligare sex
år till 2000/01. Detta innebär att sockerkvotema finns kvar oförändrade,
och att ingen reform avses genomföras på detta område före sekelskiftet.
Sverige hade föredragit en genomgripande reform i linje med den som
genomförts bland annat för spannmål. Man motsatte sig dock inte
beslutet, eftersom en överväldigande majoritet var för en förlängning.
Beträffande träda sänktes, för regleringsåret 1996/97, den obligatoriska
uttagsplikten till 10 procent för både fastliggande och roterande arealuttag.
Orsaken var de mycket små globala lagren av spannmål och allt högre
spannmålspriser. Sverige stödde beslutet med hänvisning till att de höga
foderprisema påverkade lönsamheten inom animaliesektom negativt. Den
högre produktion som det sänkta trädeskravet medför syftar således till att
stabilisera marknadspriserna inom EU på en lägre nivå.
Försöken att för bananer uppnå en kompromiss om ändring av den inom
och utom EU handelspolitiskt kontroversiella marknadsordningen
misslyckades. Anledningen härtill var intern oenighet såväl inom
kommissionen som mellan medlemsländerna bl.a. om frågan huruvida
kommissionen bör återuppta diskussionerna med USA för att undanröja
hotet om en WTO-panel. Även frågan om kvothöjning, till följd av
utvidgningen, samt den därtill knutna licenstilldelningen lämnades olöst.
Under 1995 tillämpades ett för svenskt vidkommande förmånligt
övergångsarrangemang för bananimporten till Sverige. Från och med 1996
tillämpas bananregimen till fullo även i Sverige.
Kommissionen har i början av 1996 lagt fram en rapport om banan-
ordningens funktion. I samband med ministerrådsmötet i januari 1996, då
”bananer” stod på dagordningen, meddelades att kommissionen har för
avsikt att snarast möjligt lägga fram ett kompromissförslag baserat på
rapporten, som även innefattar de två tidigare presenterade kommis-
sionsförslagen. 118
Frågan om användning av hormoner inom animalieproduktionen har i
allra högsta grad varit aktuell under året. Med utgångspunkt från två
kommissionsförslag, KOM (93) 441 slutlig från 1993 arbetar en råds-
arbetsgrupp sedan ett par år tillbaka med förslag till direktiv, dels
undersöker man vilka hormoner och liknande substanser som överhuvud-
taget skall få användas inom animalieproduktionen i veterinärmedicinskt
syfte, dels hur kontrollen av eventuella rester av dessa substanser i djur
och djurprodukter skall organiseras. I samband med detta arbete aktuali-
serades också frågan om användning av hormoner i produktionshöjande
syfte, vilket är förbjudet inom hela EU. Även det rådande förbudet mot
import till EU av kött från hormonbehandlade djur har diskuterats. Detta
importförbud anses av de exporterande länderna, t.ex. USA, strida mot
gällande internationella handelsregler enligt GATT:s SPS-avtal, då dessa
länder anser att förbudet inte vilar på vetenskaplig grund. Det faktum att
Codex Alimentarius-kommissionen i juli 1995 beslutade att godkänna ett
förslag om högsta resthalter i animaliska livsmedel för fem hormoner,
som i vissa länder används i tillväxtbefrämjande syfte inom animalie-
produktionen, komplicerade situationen ytterligare.
På kommissionens initiativ anordnades under senhösten en konferens,
vars syfte var att med hjälp av ledande vetenskapsmän på området
fastlägga en solid och objektiv grund för kommande beslut i fråga om
användningen av tillväxtstimulerande substanser.
Sverige har på olika nivåer inom EU verkat för att det nuvarande
förbudet mot hormoner i produktionshöjande syfte inte skall uppluckras.
Även frågan om produktionsstimulerande antibiotika aktualiserades
under året, i och med att användningen av substansen avoparcin för
användning till mjölkkor kom upp till diskussion och omröstning i
ministerrådet. Genom bl.a. Sveriges ställningstagande mot substansen är
nu användning av avoparcin till mjölkkor förbjuden inom hela EU.
Sveriges uppfattning är att all användning av antibiotika i produk-
tionsstimulerande syfte skall förbjudas.
I fråga om foder har vidare ett rådsdirektiv, 95/53/EG, om fastställande
av principerna för organisationen av den officiella kontrollen antagits
under året. Dessutom har arbete pågått med direktiv rörande bl.a.
utsläppande av foderråvaror på marknaden samt marknadsföring av
foderblandningar.
Vid förhandlingarna om medlemskap i Europeiska unionen begärde
Sverige tilläggsgarantier för ett antal djursjukdomar, som vi inte har i
Sverige eller som vi bedriver kontrollprogram mot. Kommissionen skulle
så snart som möjligt pröva ansökningarna beträffande dessa sjukdomar.
I väntan på beslut från kommissionen fick Sverige, under ett år från den
dag anslutningsfördraget trädde i kraft, tillämpa de nationella bestäm-
melserna avseende dessa sjukdomar. Ettårsperioden gick ut den 1 januari
1996. Sverige har hos kommissionen begärt förlängning av ettårsperioden.
Denna framställning har inte prövats av kommissionen utan frågan om
tilläggsgarantier har i stället tagits upp i Ständiga veterinärkommittén.
Vid ett möte i Ständiga veterinärkommittén den 6 december 1995 togs
Skr. 1995/96:190
119
frågan om Sveriges ansökan om tilläggsgarantier upp. Resultatet från detta Skr. 1995/96:190
möte blev att Sverige under 1996 skall fa möjlighet att behålla sina
nationella regler för vissa sjukdomar hos fjäderfa, svin och fisk. Under
1996 skall kommissionen med Sverige diskutera och utvärdera Sveriges
ansökan beträffande ovan nämnda sjukdomar. Därefter fattar man beslut
huruvida Sverige skall fa tilläggsgarantier för dessa sjukdomar eller inte.
Beträffande övriga sjukdomar, där vi under 1995 kunde behålla våra
nationella bestämmelser, gick ettårsperioden ut vid årsskiftet, vilket
innebär att Sverige inte längre kan behålla sina nationella bestämmelser.
Sverige har av EU beviljats tilläggsgarantier för Aujeszkys sjukdom och
IBR/IPV. Beträffande SVC och EDS-76 gäller ESA:s beslut till dess att
kommissionen fattar något beslut. Slutligen har Sverige beviljats
sjukdomsfrihetsstatus för bovin tuberkulos, bovin brucellos samt
newcastlesjukan. Vad gäller PRRS har Sverige fatt en treårig övergångstid
från den dag anslutningsfördraget trädde i kraft.
I juni antog ministerrådet ett direktiv som fastställer regler om
transporttider, raster och veterinärbesiktningar vid djurtransporter. Sverige
var ett av de mest pådrivande länderna för sådana regler men kunde inte
rösta för förslaget, eftersom transporttiderna, enligt svensk uppfattning, för
vissa djurslag fortfarande är för långa och rasterna för korta. Sverige ville
också att djuren ska veterinärinspekteras inför varje transport. Dessa
inspektioner är enligt svensk uppfattning inte tillräckligt klargjorda i
direktivet.
Sverige har tillsammans med bland andra Storbritannien och Tyskland
drivit frågan om skärpta bestämmelser för det sätt som gödkalvsupp-
födning bedrivs på inom stora delar av EU. Sverige fick vid jordbruks-
ministermötet i december gehör för kraven. Kommissionen avser föreslå
högre dj urskyddskrav för kalvar.
FN-konventionen om vandrande fiskbestånd
Under sommaren 1995 slutförhandlades FN-konventionen om vandrande
fiskbestånd. Den slutliga konventionen blev en kompromiss mellan
kuststaternas och fjärrfiskenationemas intressen. Den svenska linjen
präglade i hög grad slutöverenskommelsen. Konventionen medför att
regionala organisationer utgör en bas för regleringen av fisket i det fria
havet och skapar regionala fora där konflikter på världshaven lättare kan
lösas.
Sveriges bilaterala avtal med Norge
Höstens förhandlingar om fiske år 1996 i Västerhavet, dvs. Nordsjön,
Skagerack och Kattegatt, ledde till överenskommelser mellan EU och
Norge ifråga om dels Nordsjön, dels Skagerack.
120
Skr. 1995/96:190
Fisket i Nordvästatlanten
I mars 1995 uppstod en konlikt mellan EU avseende fisket efter liten
hälleflundra på internationellt vatten utanför Kanadas kust. EU och
Kanada träffade en bilateral överenskommelse, som därefter multi-
lateraliserades inom den regionala organisationen i området (North
Atlantic Fisheries Organisation, NAFO). Överenskommelsen innebär att
man från och med år 1996 fastställer en högsta tillåtna fangstmängd av
arten per år, fördelar kvoten mellan parterna enligt fastställda andelar och
förbättrar kontrollen i området.
Fiskeavtal med Marocko
EU:s fartyg tvingades lämna marockanska fiskevatten med utgången av
april 1995, eftersom de pågående förhandlingarna inte lett till något nytt
avtal. Marocko krävde kraftiga nedskärningar i antalet fiskelicenser.
Spanien, med ca 700 fartyg med rätt att fiska i marockanska vatten,
drabbades hårt. I november enades parterna om ett avtal som bl.a. innebar
att fisket minskas successivt över den fyraåriga avtalstiden och att
kontrollen förstärks.
Skärpta kontrollbestämmelser
EU:s gemensamma regler för kontroll av fiskeinsatsen i bl.a. Irländska
sjön skärptes genom striktare krav på rapportering av fartyg som fiskar i
flera fiskezoner. Åtgärderna visar på en utveckling i riktning mot en
noggrannare kontroll även i vatten där svenskt fiske bedrivs. En viktig del
i ett nytt kontrollsystem utgörs av övervakning via satellit. I svenska
vatten har försök med satellitövervakning påbörjats under 1995.
EU-stöd till kontrollåtgärder 1996-2000
Mot bakgrund av senare års minskande fiskeresurser och generellt alltför
höga fiskekapacitet antog ministerrådet i december 1995 ett förslag om
avsevärd ökning av EU:s medfinansiering av medlemsländernas kontroll-
kostnader. Under den kommande femårsperioden bidrar EU med totalt
205 miljoner ecu (motsvarande 35-50 procent av kostnaderna), bl.a till
investeringar och förbättrad utbildning. Sverige har ansökt om med-
fmansiering på 103 miljoner kronor (ca 8,8 miljoner ecu). För 1995 har
Sverige beviljats drygt 18 miljoner kronor.
121
Minimipris på lax importerad från Norge
EU införde i december ett minimipris (3 400 ecu/ton) på norsk lax för att
minska effekterna av det kraftiga prisfallet på EU-marknaden. Det stora
utbudet av norsk lax skapar problem framförallt för EU:s laxodlare. Även
den svenska vattenbruksnäringen drabbas hårt.
Strukturprogram för fiskerinäringen
I november 1995 godkände kommissionen det s.k. mål 5a-programmet för
den svenska fiskerinäringen. Det innebär att strukturstöd på 115 miljoner
ecu, varav 40 miljoner ecu från EG-budgeten, finns tillgängliga för
perioden 1995-1999 för hela landet utom mål 6-området. Cirka en
fjärdedel av medlen skall gå till förnyelse och modernisering av fiske-
flottan. Stora satsningar görs också på vidareförädling och marknadsföring
av fiskeprodukter samt på bl.a. vattenbruk. Inom mål 6- området har
avsatts 8,6 miljoner ecu, varav drygt 5 miljoner ecu från EU, för
motsvarande insatser.
Utvecklingsprogram för fiskeflottan (MAGP III)
MAGP III är ett av de viktigaste instrumenten EU tillämpar för att minska
fisket. I december beslutade kommissionen om ett program för Sverige
under 1995-96. I programmet konstateras att den svenska fiskeflottan i
stort sett har stått i proportion till tillgängliga fiskeresurser. Ett av
flottsegmenten skall dock under perioden skäras ned med 8 procent.
Socio-ekonomiskt stöd
Nedskämingskraven på medlemsländernas flottor kan få negativa socio-
ekonomiska effekter, i synnerhet i fiskeberoende områden. Ministerrådet
antog i juni 1995 ett förslag som syftar till att lindra effekterna av
omstruktureringen genom bl.a. förtidspensionering av fiskare. Sverige
anser att förtidspensionering är en nationell angelägenhet och stödde
därför inte förslaget.
Tillväxt, ekonomisk gemenskap och minskade regionala skillnader har
varit viktiga målsättningar för EG:s, och senare EU:s, verksamhet
Skr. 1995/96:190
122
alltsedan Romfördraget undertecknades 1957. Skr. 1995/96:190
EU består av länder och regioner som befinner sig på olika ekonomiska
nivåer och som har skilda förutsättningar att ta del av de positiva effekter
som den inre marknaden för med sig. I vissa fall kan genomförandet av
den inre marknaden innebära påfrestningar för de svagaste regionerna. För
att stärka gemenskapen och minska klyftorna mellan olika delar av
unionen är därför regional- och strukturpolitiska insatser högt prioriterade
i EU:s verksamhet. Under perioden 1995-99 är omkring en tredjedel av
EG:s totala budget avsatt för dessa ändamål.
Till skillnad från jordbrukspolitiken är EU:s regional- och strukturpolitik
inte helt gemensam - här kompletterar i stället gemensamma och
nationella åtgärder varandra. Medlemsländerna kan således själva, inom
ramen för t.ex. statsstödsreglema, bedriva en aktiv regionalpolitik. Därtill
kommer insatser som görs genom EG:s budget genom de s.k. struktur-
fonderna. För att fa del av strukturfondsmedlen krävs i varierande grad
också nationell medfinansiering, för Sveriges del främst från stat,
kommun eller landsting. Fondema administreras av kommissionen. De är
inte några fonder i egentlig mening, utan årliga utgiftsposter i EG:s
budget.
Med inträdet i EU har de regionalpolitiska frågorna fått en helt ny
dimension för Sverige. Regionalpolitiken är inte längre en rent nationell
angelägenhet, utan vi är delaktiga i åtgärder som förutom oss själva rör
utsatta regioner över hela unionen, inklusive dess s.k. ultraperifera delar
(t.ex. Azorerna eller Franska Västindien).
I och med att regelverket för innevarande strukturfondsperiod, 1995-99,
beslutades av ministerrådet före 1995 har det under året endast varit ett
fåtal, mindre frågor av regional- och strukturpolitisk karaktär som varit
aktuella för behandling i ministerrådet.
Inom den gemensamma regionalpolitiken finns fyra strukturfonder:
regionalfonden, socialfonden, jordbruksfonden och fiskerifonden. Av
strukturfondsmedlen fördelas ungefär 90 procent på sju olika mål. Vissa
av målen är geografiskt begränsade medan andra kan omfatta medlems-
länderna i sin helhet. Vidare avsätts 9 procent av strukturfondsmedlen för
de s.k gemenskapsinitiativen, medan 1 procent går till pilotprojekt m.m.
Syftet med EG:s strukturfonder är som nämnts att öka den ekonomiska
och sociala samhörigheten mellan medlemsländerna och motverka ett
Europa med allt för stora regionala skillnader.
Den största delen av strukturfondsmedlen fördelas på följande mål:
Mål 1: Utveckling och strukturell anpassning av svagt utvecklade
regioner (BNP/capita under 75 procent av EU:s genomsnitt)
Mål 2: Omvandling av regioner som påverkats av industriell tillbakagång
Mål 3: Bekämpning av långtidsarbetslöshet och underlättande av
ungdomars inträde på arbetsmarknaden
Mål 4: Kompetensutveckling av anställda för att underlätta omställningen
vid strukturförändringar
Mål5a: Underlättande av lantbrukets och fiskets omstrukturering och Skr. 1995/96:190
modernisering
Mål5b: Utveckling av landsbygdsområden
Mål 6: Utveckling av glest befolkade områden (farre än 8
invånare/kvadratkilometer).
Mål 1, 2, 5b och 6 är geografiska och berör endast vissa avgränsade
områden. Mål 3, 4 och 5a är horisontella och berör hela medlemslandet.
Mål 1 är inte aktuellt för Sveriges del. Mål 6 är ett resultat av
medlemskapsförhandlingama, som avslutades i början av 1994. En viktig
utgångspunkt i förhandlingarna var att EU, vid ett svenskt medlemskap,
måste ta särskild hänsyn till de speciella förhållanden - främst glesheten
och de långa avstånden - som kännetecknar våra regionalpolitiskt högst
prioriterade områden. Den svenska ståndpunkten resulterade i att mål 6
infördes i EG:s regelverk, och samtidigt bestämdes även det svenska mål
6-områdets geografiska avgränsning samt hur mycket strukturfondsmedel
regionen skulle tillföras.
Det är kommissionen som, efter förslag från och förhandlingar med
medlemslandet, beslutar om de geografiska och ekonomiska ramarna för
strukturfondsmålen. I slutet av mars 1995 fattade kommissionen ett
preliminärt beslut om medelsfördelningen för samtliga mål, samt om den
geografiska avgränsningen av målen 2 och 5b. Beslutet innebar bl.a. att
den svenska regeringen fick igenom sitt krav att få ytterligare pengar till
mål 6-området. Stödet ökade med 50 miljoner ecu.
Under perioden 1995-1999 kommer Sverige att ta emot ca 1,4 miljarder
ecu från strukturfonderna. Totalt omfattar EG:s strukturfonder ca 150
miljarder ecu för samma period. Ett villkor för att EU-stödet skall betalas
ut är att det kompletteras med svenska offentliga medel, samt i vissa fall
privata medel. Vidare har Sverige förbundit sig att under hela program-
perioden hålla en garanterad nivå på de offentliga utgifterna för struktur-
åtgärder. Detta brukar kallas additionalitetsprincipen.
För samtliga mål gäller att förslag till program för hur struktur-
fondsmedlen ska användas utarbetas av medlemslandet och godkänns av
kommissionen. En viktig svensk utgångspunkt har varit att det nationella
programarbetet organiseras med största möjliga demokratiska förankring.
En bred medverkan och inflytande från medborgare och andra intressenter
i regionerna har varit en förutsättning. I vissa fall har regeringen utsett
särskilda utredare som utarbetat förslag, i andra är det berörd länsstyrelse
som fått i uppdrag att utarbeta programförslag.
För mål 2, 5b och 6 gäller att beslutsgrupper fattar beslut om hur
pengarna konkret ska användas för enskilda projekt. I dessa deltar
företrädare för länsstyrelse, länsarbetsnämnd, landsting och kommuner.
Regeringen utser, efter förslag från nämnda organ, ledamöter i grupperna.
Kommuner och landsting är i majoritet i grupperna. Länsstyrelserna har
sekretariatsansvar. För beslut om projekt inom mål 3 har regionala
partnerskap inrättats för att bistå länsarbetsnämnderna. Beslut om projekt
inom mål 4 fattas av svenska EU-programkontoret för utbildning och
kompetensutveckling i samverkan med regionala partnerskap. Över-
124
vakningskommittéema har till uppgift att ge riktlinjer for, följa upp och Skr. 1995/96:190
utvärdera genomförandet av programmen. I övervakningskommittéerna
deltar representanter från kommissionen, olika departement, myndigheter,
intresseorganisationer och, i förekommande fall de nämnda besluts-
grupperna. Regeringen utser de svenska representanterna. Närings- och
teknikutvecklingsverket är kommittésekretariat för mål 2 och 6, Arbets-
marknadsstyrelsen för mål 3, svenska EU-programkontoret för utbildning
och kompetensutveckling för mål 4, medan Glesbygdsverket är sekre-
tariat för mål 5b.
Fem mål 2-områden har avgränsats i Sverige; norra Norrlandskusten,
Ångermanlandskusten, Bergslagen, Fyrstad och delar av Blekinge.
Tillsammans omfattar de cirka en miljon människor. Budgeten för
perioden 1995-1999 ligger på 160 miljoner ecu från strukturfonderna och
350 miljoner ecu i offentlig nationell finansiering. Privata medel
tillkommer.
Programförslag till de fem områdena lämnades in till kommissionen i
mitten av juni, förhandlades i oktober och undertecknades den 22
november. I de regionala utvecklingsplanerna prioriteras satsningar på små
och medelstora företag. Vidare innehåller programmen kompetenshöj ande
åtgärder, vissa infrastrukturella satsningar samt satsningar på att utveckla
natur- och kulturmiljöer för att främja turismen. Programmen beräknas ge
ca 20 000 nya arbetstillfällen.
Beslutsorganisationen för mål 2 består av fem beslutsgrupper, en för
varje geografiskt avgränsat område. Under hösten 1995 utsåg regeringen
ordförande och ledamöter i beslutgruppema. En övervakningskommitté
följer genomförandet av programmen i respektive område. Över-
vakningskommittéerna sammanträdde för första gången den 20 december
1995.
Europeiska socialfondens mål 3 syftar till att slussa in ungdomar på
arbetsmarknaden, bekämpa långtidsarbetslöshet och integrera dem som
riskerar att uteslutas från arbetsmarknaden.
Sverige överlämnade i april 1995 ett förslag till program för mål 3,
vilket därefter har varit föremål för överläggningar mellan kommissionen
och den svenska regeringen. Kommissionen antog i december 1995 ett
samlat programdokument för mål 3.
Sverige har för programperioden 1995-1999 tilldelats 347 miljoner ecu.
Till detta kommer nationell medfinansiering med 424 miljoner ecu.
Bidraget från Europeiska socialfonden motsvarar ca 2 procent av den
nationella budgeten för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
De svenska mål 3-insatsema skall inriktas på kompetensutveckling,
skapande av sysselsättning via datortek/aktivitetscentra, vägledning och i2‘
rådgivning, utveckling av små och medelstora företag och hjälp till egen
företagarverksamhet. Mål 3-programmet ligger väl i linje med den Skr. 1995/96:190
svenska s.k. arbetslinjen, där syftet är att engagera de arbetssökande i
aktiva åtgärder som platsförmedling, rådgivning och utbildning för att de
snabbt ska komma in på arbetsmarknaden. Satsningarna inom mål 3-
programmet är av offensiv karaktär och överenstämmer väl med den
aktiva arbetsmarknadspolitik som Sverige allmänt vill verka för inom EU.
Ansvarig myndighet för mål 3 i Sverige är Arbetsmarknadsstyrelsen. 1
varje län finns ett regionalt partnerskap bestående av bl.a. arbets-
marknadens parter, som tillsammans med länsarbetsnämnden svarar för
genomförandet av insatserna. Övervakningskommittén för mål 3 höll sitt
första sammanträde den 6 mars 1996.
Europeiska socialfondens mål 4 syftar till att ge erforderlig kompetens-
utveckling till anställda som hotas av arbetslöshet på grund av strukturella
förändringar i små och medelstora företag.
Sverige överlämnade i april 1995 ett förslag till program för mål 4,
vilket därefter har förhandlats mellan kommissionen och den svenska
regeringen. Kommissionen har i februari 1996 antagit ett samlat program-
dokument för mål 4 i Sverige.
Under programperioden 1996-1999 bidrar Europeiska socialfonden med
173 miljoner ecu. Den nationella medfinansieringen är lika stor.
Det svenska mål 4-programmets övergripande syfte är att åstadkomma
kompetensutveckling hos anställda i samband med en förändring av
arbetsorganisationen i företaget. Målgruppen är anställda i företag med
upp till 49 anställda, men kan i vissa fall omfatta anställda i företag med
upp till 250 anställda. För att bl.a. möta Sveriges behov av stöd till
kvinnor inom vårdsektorn, har 15 procent av medlen för nedan beskrivna
checksystem avsatts för anställda i små- och medelstora verksamheter på
kommun- och landstingsnivå.
Centralt administreras programmet av Delegationen för genomförande
av vissa EU-program, utbildning och kompetensutveckling m.m. En viktig
förutsättning för genomförandet är de regionala parternas medverkan.
Regionala partnerskap, bestående av berörda myndigheter på läns- och
kommunnivå samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, skall
utarbeta länsvisa programplaner.
Det svenska mål 4-programmet utgår från en helhetssyn på organi-
sationsförändring och kompetensutveckling. För ändamålet har ett
checksystem i två steg utvecklats. Som ett led i steg 1 görs först en analys
av behovet av kompetensutveckling i företaget samtidigt som en
handlingsplan för företagets organisatoriska utveckling utarbetas. För att
kunna sätta igång utvecklingsprojekt ges, som en andra del av check-
systemets steg 1, utbildning och kompetensutveckling till nyckelpersoner
i företaget. Företagaren själv står för hälften av kostnaderna. Europeiska
socialfonden och svenska staten svarar för den andra hälften av kost-
naderna.
Checksystemets steg 2, vilket utgör huvudinsatsen inom mål 4, innebär
126
att utvecklingsprojekt genomförs genom olika kompetens- Skr. 1995/96:190
utvecklingsinsatser för anställda. Kostnaderna fördelas på samma sätt som
i steg 1.
Mål 5a behandlas under avsnitt 17.2.
I Sverige har mål 5b delats upp i fem områden;
Västerbotten/Gävleborg/Dalama, västra Sverige, sydöstra Sverige, Gotland
och skärgården. Det sistnämnda området omfattar alla öar i Sverige utan
landförbindelse men med fast boende befolkning. Totalt berör mål 5b 8,5
procent av landets befolkning. För perioden 1995-1999 skjuter EG till
138 miljoner ecu och den svenska offentliga sektorn 322 miljoner ecu.
Privat finansiering tillkommer.
I mitten av juni lämnade regeringen in förslag till utvecklingsplaner för
de fem mål 5b-områdena till kommissionen. Förhandlingar mellan
regeringen och kommissionen ägde rum i november och kommissionen
förväntas slutligt godkänna programmen under mars 1996.1 de föreslagna
planerna prioriteras satsningar på att utveckla de små och medelstora
företagen samt ökad diversifiering av de areella näringarna. Andra viktiga
uppgifter är att utveckla turism och natur- och kulturmiljöer och lokal
utveckling. Programförslagen väntas leda till ungefar 10 000 nya
arbetstillfällen.
Varje område skall ha en beslutsgrupp, med undantag för
Västerbotten/Gävleborg/Dalama, där det kommer att finnas två besluts-
grupper. Genomförandet av programmen följs av fem övervakningskom-
mittéer. Såväl beslutsgrupper som övervakningskommittéer beräknas börja
arbeta under våren 1996.
Mål 6 berör 43 kommuner i Norrbottens, Västerbottens, Västemorrlands,
Jämtlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. Området täcker
halva Sveriges yta och omfattar 5 procent av landets befolkning. Den
ekonomiska ramen från strukturfonderna är 252 miljoner ecu för perioden
1995-1999. Svenska offentliga finansiärer bidrar med lika mycket. Härtill
kommer privat finansiering. Gemenskapsinitiativ i mål 6-området som
bl.a. Interreg och LEADER omfattar 28 miljoner ecu från struktur-
fonderna och lika mycket från svenska offentliga finansiärer.
Förslag till utvecklingsprogram för mål 6 lämnades till kommissionen
i slutet av april 1995. Under sommaren förhandlade regeringen och
kommissionen om den slutliga utformningen av programmet, som var
färdigt att undertecknas i böljan av november. Detta gjordes i Kiruna av
127
den kommissionär som är ansvarig för regionalpolitiken, Monika Wulf- Skr. 1995/96:190
Mathies.
Programmet består av fem insatsområden; företagsutveckling, kompe-
tensutveckling, jordbruk/fiske/naturresurser, lokal utveckling samt samisk
utveckling. Tyngdpunkten i programmet ligger på företagsutveckling med
inriktning på små och medelstora företag och turistsektom. Kompetens-
utveckling och lokal utveckling är andra viktiga områden. Insatserna inom
ramen för programmet förväntas resultera i ca 9 000 nya eller bibehållna
arbetstillfällen.
Den formella organisationen för genomförandet av mål 6-programmet
består av en övervakningskommitté, sju länsvisa beslutsgrupper och en
beslutsgrupp för gemensamma frågor, som omfattar hela mål 6-regionen.
Under 1995 utsåg regeringen ledamöter till de länsvisa beslutsgrupperna.
Övervakningskommittén höll sitt första möte den 19 december, då den
preliminärt fastställde den länsvisa fördelningen av medel för åren 1995
och 1996.
Gemenskapsinitiativen infördes 1988, som ett komplement till EG:s
övriga strukturpolitik. Syftet är att genom utvecklingsprojekt stärka ett
europeiskt, transnationellt och regionalpolitiskt samarbete.
Underprogramperioden 1994-99 finns 13 gemenskapsinitiativ, för vilka
totalt 9 procent av strukturfondsmedlen har avsatts. Sverige har tilldelats
ca 128 miljoner ecu till gemenskapsinitiativen utanför mål 6-området för
perioden. Till detta kommer nationell medfmansiering, såväl offentlig som
privat.
Följande gemenskapsinitiativ är aktuella för Sveriges del:
- Interreg II; syftar till att öka det gränsregionala samarbetet
- Leader II; syftar till att, genom lokal mobilisering, skapa förut-
sättningar för en positiv landsbygdsutveckling
- Employment; syftar till att öka möjligheterna till arbete för handikap-
pade, utsatta grupper och ungdomar samt till att öka jämställdheten
på arbetsmarknaden
- Adapt; syftar till att stärka de anställdas förmåga att klara av
strukturförändringar och påskynda tillkomsten av nya jobb
- Konver; syftar till att bidra till ekonomisk utveckling, bl.a. genom
utveckling av näringslivet, i regioner som är starkt beroende av
försvarssektom
- SME; syftar till att utveckla småföretagandet, genom bl.a. marknads-
utveckling, användning av ny teknik och utveckling av miljöstrategier
- URBAN; syftar till att finna lösningar på problem av bl.a. ekonomisk,
social och miljömässig karaktär i storstadsområden
- PESCA; syftar till att, genom olika insatser för fiskenäringen,
underlätta hanteringen av de sociala och ekonomiska konsekvenserna
som krisen inom fiskenäringen ger upphov till.
128
Under hösten 1995 överlämnade regeringen till kommissionen program- Skr. 1995/96:190
förslag för samtliga initiativ, med undantag för KONVER som över-
lämnas i början av 1996. Kommissionen har i december 1995 godkänt
operativa program för Employment och Adapt. Beslut om övriga initiativ
kommer att fattas under det första halvåret 1996.
Försöksverksamhet, pilotprojekt, nätverksbyggande m.m. disponerar 1
procent av strukturfonderna.
Utbildnings- och forskningspolitiken är enligt Maastrichtfördraget
uteslutande medlemsländernas ansvar. Det stöd till samarbete och utbyte
mellan länderna som fördraget ger utrymme för sker i första hand i
program, som genomförs under fastställda tidsperioder. År 1995 startade
Europeiska unionens fjärde ramprogram för forskning och utveckling och
de tidigare utbildningsprogrammen ersattes av Sokrates för skola och
högre utbildning och Leonardo da Vinci för yrkesutbildning.
Utbildningsministrarna har under året mötts två gånger i rådet, som bl.a.
godkänt särskilda åtgärder för att främja livslångt lärande samt samarbets-
avtal med USA och Kanada. Rådet har också i resolutioner och slutsatser
angivit viktiga områden för erfarenhetsutbyte m.m. i de nya utbildnings-
programmen.
Forskningsministrama har mötts tre gånger och under året fattat beslut
om bl.a. en ökning av medlen till det ljärde ramprogrammet med
anledning av de nya medlemsländernas inträde i EU.
Utbildning, forskning och utveckling har under året fått en alltmer
framträdande roll i Europeiska unionens förbindelser med omvärlden,
liksom i EU:s övergripande arbete för att främja tillväxt och syssel-
sättning. I kampen mot rasism och främlingsfientlighet har utbildning
blivit ett viktigt samarbetsområde.
Rådet fattade beslut om Leonardoprogrammet i december 1994. En första
uppgift för det franska ordförandeskapet blev att få till stånd underlag för
ett gemensamt beslut av rådet och Europaparlamentet om Sokrates. Efter
förlikning om vissa formella delar av programbeslutet antogs programmet
i mars 1995.
Det första året har i första hand inriktats på insatser för att informera
om de möjligheter som programmen ger till utvecklingsprojekt och
utbyten och att hantera ansökningarna för projekt inom de olika del-
programmen.
Sedan den 1 juli administreras det svenska deltagandet i EU:s olika
9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
utbildningsprogram inom skola och yrkesutbildning av Delegationen för Skr. 1995/96:190
genomförande av vissa EU-program inom utbildning och kompetens-
utveckling m.m., medan Högskoleverket ansvarar för program för den
högre utbildningen.
I oktober beslöt rådet och Europaparlamentet att förklara 1996 som det
europeiska året för livslångt lärande. Det kommissionsförslag från 1994
som låg till grund för beslutet hade dock huvudsakligen beretts under de
tyska och franska ordförandeskapen hösten 1994 och våren 1995.
Under det europeiska utbildningsåret kommer EU att stödja kampanjer,
konferenser, projekt och rapporter m.m, som uppmärksammar betydelsen
av en god utbildning och möjligheter till kompetensutveckling i arbetslivet
i ett perspektiv av livslångt lärande.
Förberedelsearbetet påbörjades under hösten. Som stöd för det svenska
genomförandet av temaåret inrättade Utbildningsdepartementet i november
en kommitté med representanter för berörda departement, myndigheter
och organisationer.
Utgångspunkten för det europeiska året är de överväganden om utbild-
ningssystemens betydelse för den sociala och ekonomiska utvecklingen i
Europa, som kommissionen presenterade 1993 i vitboken om tillväxt,
konkurrenskraft och sysselsättning. I sina slutsatser från mötet i Cannes
i juni 1995 underströk Europeiska rådet vikten av insatser på utbildnings-
området för att främja en tillväxt som skapar nya arbetstillfällen och för
att föra in de unga och långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden (se avsnitt
14.1).
Mot denna bakgrund antog kommissionen i november en vitbok om
utbildning för kunskapssamhället, KOM (95) 590 slutlig, som överläm-
nades till Europeiska rådet vid dess möte i Madrid i december. Kommis-
sionen har där förslagit åtgärder inom ramen för befintliga EU-program,
som bl.a. skall syfta till att främja inlärning av nya kunskaper och
färdigheter samt att motverka utslagning från samhälls- och arbetsliv.
En vidare diskussion om centrala utbildningsfrågor på 2000-talet
inleddes i september, då kommissionen tillkallade en s.k. reflektionsgrupp
med experter från medlemsländerna. Gruppens arbete skall vara avslutat
1997.
Under året har en arbetsgrupp utrett produktionsvillkoren för och
användningen av multimedia för utbildningsändamål samt utarbetat förslag
till utvecklingsåtgärder. Gruppen inrättades av kommissionen i mars inom
ramen för de initiativ som beskrivs under avsnitt 20.3.2 nedan. En första
redovisning av arbetsgruppens slutsatser lämnades vid rådsmötet med
utbildningsministrarna i oktober. Sverige föreslog där att kommissionen
skulle stödja en utvidgning av det nordiska skoldatanätet till alla 130
medlemsländer.
I december 1994 lämnade kommissionen ett meddelande till rådet om Skr. 1995/96:190
möjligheter att förbättra systemen för akademiskt, respektive yrkesmässigt
erkännande av examina i syfte att undanröja hinder på detta område för
den fria rörligheten. Kommissionen föreslog bl.a. att ett nätverk skulle
inrättas för informationsutbyte mellan medlemsländerna om frågor som
rör examenserkännanden samt system för kvalitetsutvärdering av
utbildningar i olika länder.
I februari inbjöds medlemsländerna att föra en bred diskussion på
nationell nivå och därefter yttra sig om slutsatser och förslag i med-
delandet. Medlemsländernas yttranden lämnades i juli, och kommissionen
har under hösten med en expertgrupp diskuterat utformningen av ett
slutgiltigt förslag till rådet.
En angelägen fråga för det franska ordförandeskapet var att fa till stånd
åtgärder för att främja språklig mångfald inom EU.
I mars 1995 antog utbildningsministrarna en resolution om ökad kvalitet
och mångfald i språkundervisningen. Resolutionen rekommenderar bl.a.
att alla elever i den obligatoriska skolan far minst två års undervisning i
två eller flera språk, utöver modersmålet, och att man främjar under-
visning även i de mindre EU-språken.
I juni 1995 antog allmänna rådet slutsatser om vikten av att respektera
och bevara den språkliga mångfalden inom unionen och gav samtidigt
kommissionen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att
bevaka EU:s arbete på detta område.
Under det franska ordförandeskapet uppmärksammades också vikten av
kvalitet i yrkesutbildningen i slutsatser som arbetsmarknads- och
socialministrarna antog i maj 1995. Kommissionen fick bl.a. i uppdrag att
främja informationsutbyte mellan medlemsländerna och arbetsmarknadens
parter. Detta kunde ske genom att framhålla goda exempel på samarbete
mellan exempelvis företag och yrkesutbildare i syfte att förbättra
tillgången och efterfrågan på yrkesutbildning samt kvaliteten på de
tjänster som erbjuds.
Under det spanska ordförandeskapet antog utbildningsministrarna i
oktober 1995 en resolution om åtgärder inom utbildningsområdet för att
motverka rasism och främlingsfientlighet. I resolutionen uppmanas
kommissionen att, i samarbete med medlemsländerna, utnyttja de olika
EU-programmen så effektivt som möjligt för sådana åtgärder. Kommis-
sionen uppmanas också att stödja erfarenhetsutbyte om åtgärder för att
främja respekt för kulturell mångfald och för att integrera elever med
olika bakgrund i utbildningssystemen.
Vidare antog utbildningsministrarna slutsatser om betydelsen för
utbildningskvaliteten, av föräldrars, elevers m.fl. medverkan i besluten om
skolans arbete. Rådet enades om att uppmuntra ett informations- och
erfarenhetsutbyte på detta område och uppmanade kommissionen att
främja lämpliga åtgärder inom ramen för Sokratesprogrammet.
Andra frågor som ordförandeländerna prioriterat är vuxenutbildning, ^1
utvärdering av utbildning samt rörlighet för doktorander. Skr. 1995/96:190
Sverige har välkomnat de franska och spanska initiativen, som dock inte
får några bindande konsekvenser.
Samarbete med de associerade länderna
I enlighet med besluten om Sokrates och Leonardo har de associerade
länderna under året kommit överens med kommissionen om en tidsplan
som innebär att länderna successivt börjar medverka i programmen 1997.
Tidsplanen och andra förutsättningar diskuterades av utbildnings-
ministrarna i EU-ländema och de associerade länderna vid ett första,
informellt möte i samband med rådsmötet den 23 oktober 1995.
Samarbetsavtal
Under hösten 1995 ingicks avtal mellan EU och USA och Kanada om
samarbetsprogram inom den högre utbildningen och yrkesutbildningen.
Beslut om avtalet med USA fattades av utbildningsministrarna i oktober,
och avtalet med Kanada antogs av allmänna rådet i december.
Genom programmen kan institutioner för högre utbildning och
yrkesutbildning i EU-ländema och Nordamerika fa ekonomiskt stöd till
gemensamma projekt och till informationsutbyte. Avtalet med USA
omfattar också Fulbrightstipendier för studier och forskning. Programmen
skall komplettera annat utbildningssamarbete mellan EU:s medlemsländer
och USA och Kanada och syfta till att främja ömsesidig förståelse,
rörlighet och utbyte mellan kontinenterna. De genomförs till att börja med
under perioden 1995-1999.
Utbildningssamarbetet med USA kommer att utökas ytterligare genom
den handlingsplan för utvidgat samarbete som EU och USA antog i
Madrid den 3 december 1995. De gemensamma åtgärder för informations-
utbyte, kontakter och kunskapsöverföring, som överenskommelsen
omfattar, skall syfta till att stärka banden mellan människor på båda sidor
om Atlanten.
Medelhavssamarbetet
Vid Medelhavskonferensen i november enades deltagarna om att
genomföra gemensamma utbildningsprogram och utbyten. Som ett första
steg förstärks Med-Campus-programmet för utbyte med institutioner för
högre utbildning i medelhavsländerna. Utbildningssamarbetet är bl.a.
också tänkt att omfatta yrkesutbildning och teknisk utveckling i utbild-
ning.
132
År 1995 anslöt sig Sverige till konventionen för Europaskolorna. I Bryssel
har redan två avdelningar inrättats för barn till svenska tjänstemän i EU:s
institutioner.
Svenskt deltagande
Programverksamheten kom igång under 1995. EU/FoU-rådet har tagit
fram preliminära data från de första ansökningsomgångarna. Enligt dessa
uppgifter blir det ett mycket gynnsamt utfall för Sverige med ett starkt
ökat svenskt deltagande i jämförelse med det andra och tredje ram-
programmet. Svenska forskare och företag deltar i ca 20 procent av de
hittills godkända ansökningarna. Det är framför allt inom programmen för
bioteknologi, miljö och i standardiseringsprogrammet som det svenska
deltagandet är mycket omfattande. Utvecklingen har också varit gynnsam
inom livsmedels-, transport- och marinvetenskapsprogrammen.
Ökning av budgeten
När EES-avtalet trädde i kraft fick Sverige möjlighet att till fullo delta i
EU:s programverksamhet, och för detta betalade Sverige, i likhet med
övriga EES-länder, en avgift till EU. Sedan Sverige blivit medlem i EU
ingår avgiften för forskningsprogrammen i medlemskapsavgiften.
I och med Sveriges, Finlands och Österrikes inträde i unionen har
ramen för gemenskapens budget, ökat med cirka 7 procent. I beslutet om
det fjärde ramprogrammet, som fattades i april 1994, ingick inte EES-
ländemas bidrag. Detta innebar att budgeten för ramprogrammet, efter de
nya medlemsländernas anslutning, således borde räknas upp med en
liknande procentsats.
Vid forskningsrådsmötet i oktober 1995 fattades därför ett beslut om att
budgeten för det fjärde ramprogrammet skulle räknas upp med 6,5
procent.
I beslutet om det fjärde ramprogrammet ingick en möjlighet att öka
ramprogrammets budget med ca 700 miljoner ecu. En värdering av hur
ramprogrammet bidragit till att öka EU-industrins konkurrenskraft skall
bl.a. ligga till grund för eventuell tilläggsbudget.
Under våren 1995 tillsatte kommissionären Edith Cresson, ansvarig för
forskning, i samarbete med kommissionären Martin Bangemann, ansvarig
för industri, telekommunikation och IT och kommissionären Neil
Kinnock, ansvarig för transport, ett antal interna arbetsgrupper inom
kommissionen. Dessa har till uppgift att utarbeta förslag till projekt som,
i samverkan med redan existerande projektverksamhet inom det fjärde Skr. 1995/96:190
ramprogrammet, kan genomföras med de medel som eventuellt kommer
att tillföras forskningssamarbetet.
De arbetsgrupper som hittills har bildats är följande:
- den nya generationens flyg
- multimedia i utbildning
- morgondagens bil
- vacciner och virussjukdomar
- tåg och järn vägssystem i framtiden
- intermodala transporter
- marina system i framtiden
Under 1995 har arbetet inom grupperna pågått med stor intensitet.
Kommissionen planerar att lägga fram ett förslag våren 1996.
Gemensam strategi för det internationella samarbetet inom forskning
och vetenskap
Vid rådsmötet i oktober presenterade kommissionen ett förslag till
riktlinjer för en strategi för det internationella samarbetet inom forskning
och teknisk utveckling. I dokumentet, KOM (95) 489 slutlig, föreslås att
Europeiska unionen bör observera följande övergripande mål och principer
för det internationella FoU-samarbetet:
- att stärka Europas konkurrensförmåga och utveckla teknologi för
framtida marknader
- att utveckla partnerskap inom forskning och teknik med EU:s grann-
länder
- att ta sin del av ansvaret och bedriva FoU-verksamhet för att lösa 2000-
talets stora problem
- att främja FoU-verksamhet som gynnar en hållbar tillväxt i utvecklings-
länderna
- att dela med sig av information inom forskning och teknik och bidra till
storforskningsprojekt och spjutspetsteknologi
Rådet kommer att slutföra beredningen av förslaget under 1996.
Samarbetsavtal
Under 1995 har kommissionen, på uppdrag av medlemsstaterna, för-
handlat om samarbetsavtal med Israel, Schweiz och Kanada. För Israels
del innebär avtalet att landet kan delta i aktiviteterna inom det fjärde
ramprogrammet på i princip samma sätt som EES-ländema. Kommis-
sionen har också inlett ett arbete om avtal med Sydafrika.
134
Medelhavssamarbetet
I anslutning till Medelhavskonferensen i november 1995 sammanträdde
för första gången den uppföljningsgrupp som etablerats för samarbetet
inom forskningsområdet. Vid mötet framkom behovet av en dialog och
ett informationsutbyte internt mellan medelhavsländerna utanför unionen.
Under våren 1996 kommer detta samarbete att utvecklas.
Samarbetet med de associerade länderna
Samarbetet med Öst- och Centraleuropa intensifierades under 1995. Vid
rådsmötet i juni 1995 utbytte ministrarna från EU och de associerade
länderna information om det hittillsvarande forskningssamarbetet. Man
klargjorde bl.a. att länderna kan delta i aktiviteterna inom ramen för det
fjärde ramprogrammet.
Rådets kommitté för vetenskaplig och teknisk forskning (CREST)
tillsatte under hösten en ad-hoc grupp som har i uppgift att utarbeta ett
förslag till hur de associerade länderna mer praktiskt skall kunna knytas
till EU:s forskningssamarbete.
Vid forskningsministermötet i oktober 1995 diskuterades det stora
internationella samarbetsprojektet på fusionsforskningsområdet mellan EU,
USA, Japan och Ryssland och det pågående utvecklingsarbetet för en
kommande försöksreaktor ITER (International thermonuclear experimental
reactor). Rådet antog ett antal slutsatser som ledning för kommissionens
agerande vid mötet i ITER:s styrelse i december 1995.
I förberedelserna till ministermötet framförde Sverige följande
synpunkter, vilka också vann gehör. Med hänsyn till de mycket stora
kostnaderna och det utdragna tidsperspektivet för ett kommande projekt,
till att det för närvarande råder osäkerheter kring de andra parternas
möjligheter att delta i finansieringen och till att det finns en risk för att
en alltför stor och ensidig satsning på fusionsforskning kan tränga undan
andra viktiga forskningsfält på energiområdet, är behovet stort av en
extern bedömning av ITER-projektet. Enighet nåddes om att den externa
bedömning, som enligt planerna skall komma till stånd, skall utföras av
oberoende experter och omfatta alla aspekter av projektet, såväl veten-
skapliga, tekniska, miljömässiga som socioekonomiska.
Årsrapport
År 1995 lade kommissionen för första gången fram en årsrapport för
Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling.
Årsrapporten har tillkommit genom en förändring av artikel 130p i
Skr. 1995/96:190
135
Maastrichtfördraget. Skr.
Årsrapporten, som avser 1994, presenterades för ministrarna vid
rådsmötet i oktober 1995. I rapporten förs fram att samarbetet inom
forskning och vetenskap fungerar tillfredsställande. Rapporten kommer att
ytterligare beredas av rådets organ.
INTAS
År 1993 bildades INTAS, en särskild stiftelse för att kanalisera stödet till
forskning och forskare från f.d. Sovjetunionen. Finansieringen står
kommissionen till största delen för. Under 1995 behandlade ministrarna
frågan om ett fortsatt mandat för INTAS. Man enades om att mandatet
utsträcks till 1998, men att förutsättningarna för verksamheten förändras
något. Bland annat förstärks kommissionens roll i besluten om projekten.
EU:s rådsarbete under år 1995 har på kulturområdet präglats av planering
för kulturella satsningar i enlighet med den i Maastrichtfördraget
beslutade kulturartikeln 128. Inom medieområdet har beslut fattats om
fortsatta och utökade satsningar. Vidare har olika direktiv som berör
medieområdet - framförallt det s.k. TV direktivet - varit under behand-
ling.
Rådet har tagit initiativ till studier och utvecklingsarbete i frågor av
gemensamt intresse för medlemsländerna. Sverige har i EU:s rådsarbete
i kultur- och mediefrågor lyft fram följande aspekter:
- slå vakt om den kulturella mångfalden och varje medlemslands
suveränitet inom kulturområdet i enlighet med artikel 128
- hävda de små språkens intresse vid utformningen av kulturprogram
- beakta noggrant barns och ungdomars villkor vid utformningen av
direktiv och stödprogram
- verka för ökad öppenhet och insyn i administrationen av stöd-
programmen
- prioritera positiva stödåtgärder framför regleringar
Kalejdoskop
Kalejdoskop, programmet för stöd till konstnärliga och kulturella
aktiviteter, startade som ett pilotprojekt inom kommissionen 1990. Ett
förslag från kommissionen lades fram 1994 om att permanenta program-
met, och detta har under 1995 diskuterats i rådet.
Vid ministerrådets möte den 21 juni 1995 antogs en gemensam
ståndpunkt efter relativt besvärliga förhandlingar. Denna avvek från
1995/96:190
136
kommissionens förslag på två viktiga punkter. Dels ansåg rådet att Skr. 1995/96:190
programmets varaktighet skulle bestämmas till tre år i stället för de av
kommissionen föreslagna fem åren. Dels beslöt rådet att programmets
budget skulle vara 26,5 miljoner ecu för de tre åren i stället för föreslagna
68 miljoner ecu för de fem åren. Sverige har stött detta förslag.
Artikel 128 föreskriver att medbestämmandeproceduren används, därför
måste parlamentet godkänna rådets beslut. Frågan om Kalejdoskop
hänsköts till förlikningskommittén, eftersom det rådde oenighet mellan
rådet och parlamentet i fråga om bl.a. programmets budget, varaktighet
och styrning. En överenskommelse, som i huvudsak överensstämde med
rådets ståndpunkt, nåddes i början av 1996.
Tre svenska ansökningar erhöll stöd från 1995 års pilotprojekt.
Ariane
Sedan 1989 har ett pilotprojekt drivits inom kommissionen för att stödja
spridningen av litterära och dramatiska verk samt referensverk genom
översättning och vidareutbildning av översättare. Under 1995 var
målsättningen att en gemensam ståndpunkt skulle uppnås för att göra detta
projekt, som skall kallas Ariane, permanent.
Vid rådsmötet i juni lyckades man dock inte uppnå en gemensam
ståndpunkt eftersom en av medlemsstaterna ifrågasatte behovet av ett
sådant program. Förslaget har därefter vilat. Vissa öppningar markerades
under december månad, vilket gör det möjligt för ministerrådet att under
1996 åter ta upp frågan. Sverige har hela tiden stött Ariane och poängterat
vikten av detta program i synnerhet för de små språkområdena inom
Europeiska unionen.
Från 1995 års pilotprojekt erhöll ett svenskt förlag stöd för översättning
till svenska medan två utländska förlag erhöll stöd för översättning av
sammanlagt tre svenska författare.
Raphael
Inom EU har under året pågått förhandlingar om att i enlighet med artikel
128 inrätta ett program för insatser för det europeiska kulturarvet, men en
överenskommelse om programmet har ännu inte träffats, främst beroende
på skilda uppfattningar om programmets budget. Detta s.k. Raphael-
program, som är tänkt att löpa under en femårsperiod, innehåller bl.a. stöd
till europeiska ”kulturarvslaboratorier”, nya tjänster och tekniker,
nätverksbyggande och erfarenhetsutbyte, samarbete med tredje land samt
åtgärder för att förbättra medborgarnas tillgång till kulturarvet.
Kommissionen har sedan 1988 drivit pilotprojekt till stöd för res-
taurering och bevarande av kulturarv. Detta år har temat varit religiösa
minnesmärken och byggnader. En svensk ansökan, Skogskyrkogården i
Stockholm, erhöll stöd.
137
MEDIA II
EU:s kulturministrar enades den 21 juni 1995 om principerna för en
fortsättning på det program - MEDIA - för utveckling av europeisk
audiovisuell industri som löpt sedan 1991. Det slutliga beslutet fattades
den 20 november 1995. 310 miljoner ecu kommer att fördelas i stöd till
den europeiska TV-, film- och videoindustrin under åren 1996-2000 (se
avsnitt 14.1.9).
Sverige ser positivt på att MEDIA-programmet far fortsätta med ökade
resurser. MEDIA II skall stärka den europeiska konkurrenskraften på det
audiovisuella området. Vid fördelningen av stöd ska EU, på bland annat
svenskt initiativ, ta särskild hänsyn till att länder där mindre spridda språk
talas kan utveckla sin audiovisuella produktion.
Garantifond
Kommissionen har lagt fram ett förslag till garantifond för stöd till
europeisk audiovisuell produktion. Fondens kapital föreslås bli 200
miljoner ecu varav EU-budgeten skall täcka 90 miljoner ecu och den
finansiella marknaden resterande 110 miljoner ecu. Fonden skall
komplettera MEDIA Il-programmet. Garantifonden föreslås handhas av
den Europeiska investeringsfonden (EIF) (se avsnitt 14.1.9).
Det direktiv som brukar kallas ”TV utan gränser”, 89/552/EEG. trädde i
kraft 1989 och syftar till att säkerställa fri rörlighet för TV-sändningar.
Enligt direktivet skall det medlemsland som svarar för en viss sändning
se till att denna följer landets lagar, och att den uppfyller minimireglerna
i direktivet. Mottagande länder skall säkerställa fri mottagning och inte
hindra vidaresändning av TV-program från andra medlemsländer.
Direktivet innehåller regler om europeiska programkvoter, reklam och
sponsring, skydd för barn och ungdom samt rättelse av felaktiga
sakuppgifter.
Kommissionen har sett över direktivet och lagt fram förslag om
ändringar. Förslaget innebär bl.a. att jurisdiktionreglema förtydligas, att
reglerna om europeiska programkvoter blir mer tvingande samt att det
införs särskilda regler om försäljningsprogram i TV.
Efter mycket ingående diskussioner, där framför allt frågan om de
europeiska programkvotema har visat sig vara kontroversiell, nåddes en
politisk principuppgörelse vid ett kulturministermöte den 20 november
1995. Överenskommelsen innebär att kvotsystemet behålls oförändrat,
men att det skall ses över efter fem år. En kontaktkommitté skall
upprättas för att underlätta tillämpningen av direktivet. Vid mötet
meddelades att kommissionen, på svenskt initiativ, avser att genomföra en
studie om barn och TV-reklam.
Skr. 1995/96:190
138
Beslut om en gemensam ståndpunkt har inte kunnat fattas under 1995 Skr. 1995/96:190
eftersom parlamentets yttrande över kommissionens forslag ännu inte
förelegat.
Det s.k. TV-standarddirektivet, 95/47/EG, om tillämpning av standarder
för sändning av televisionssignaler) trädde i kraft den 23 november 1995.
Direktivet omfattar avancerade televisionstjänster såsom bredbilds-TV,
högupplösnings-TV och digital TV och innehåller föreskrifter om
bildformat, sändningssystem, avkodningsutrustning, TV-mottagare,
kabelsändningar och tillträdeskontroll.
Kommissionen har lagt fram förslag till tekniska förändringar av
direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts
bort från en medlemsstats territorium.
Bland de frågor där EU under 1995 har tagit initiativ till studier och
utvecklingsarbete kan särskilt nämnas:
- kulturstatistikfrågor (rådsresolution om arbete för ökad jämförbarhet
mellan medlemsländerna och bättre utnyttjande av gemensamma
statistikresurser samt för klarläggande av relationen mellan kultur och
ekonomi)
- kultur och multimediafrågor (rådsresolution om inrättande av arbets-
grupp för studium av dessa frågor)
- bokpriser (rapport från kommissionen)
I rådets eller kommissionens regi har expertkonferenser hållits dels i
ovanstående frågor, dels i andra frågor som teater- och musikliv, museer,
kultur och turism.
Kontakterna med de central- och östeuropeiska länderna har intensi-
fierats. En rådsresolution har antagits med syfte att bistå dessa länder med
uppbyggnadsarbete inom kultur- och mediesektom samt att ge nämnda
länder ökade möjligheter till deltagande i EU:s verksamhet inom kultur-
och medieområdet.
Miljön infördes som ett eget politikområde i Romfördraget först genom
enhetsakten år 1987. Miljöns roll i EU stärktes ytterligare genom
Maastrichtfördraget. Rättsakter som avser miljöfrågor började dock antas
långt tidigare, och det finns nu mer än 200 rättsakter som avser miljön.
Av stor betydelse är de handlingsprogram på miljöområdet som sedan
1972 presenterats av kommissionen och därefter behandlats av rådet. Det
nuvarande handlingsprogrammet från år 1992 löper fram till sekelskiftet.
Programmet är bl.a. viktigt för kommissionens prioriteringar av vilka 139
förslag som skall lämnas till rådet.
Under 1995 har fyra möten med miljöministrarna hållits i rådet. Vidare Skr. 1995/96:190
har både det franska och det spanska ordförandeskapet hållit informella
ministermöten om allmänna miljöfrågor och om planfrågor. Rådet har
fattat beslut om en gemensam ståndpunkt i flera viktiga frågor, bl.a. om
det nya direktivet om integrerad tillståndsprövning av miljöfarliga
verksamheter och ramdirektivet om luftkvalitet. I övrigt har förberedelser
infor internationella förhandlingar tagit upp en stor del av rådets arbete.
Kommissionen har under året lämnat några förslag till rättsakter till
rådet. De viktigaste är en ny förordning om ekonomiskt stöd på miljö-
området (LIFE), ett nytt direktiv om utsläppskrav for arbetsfordon och
ändringar i förordningen om avfallstransporter.
Det svenska miljöpolitiska arbetet i EU grundar sig på den strategi som
regeringen i mars 1995 redovisade för riksdagen (skr. 1994/95:167).
Huvuduppgiften är att arbeta för en långsiktigt hållbar utveckling i Europa
i linje med slutsatserna från Riokonferensen. Regeringen redovisar i
skrivelsen fyra prioriterade sakområden som ligger till grund för det
svenska miljöarbetet i EU:
- kampen mot försurning och klimatförändringar
- arbetet för kretsloppsanpassning
- en höjd ambitionsnivå när det gäller kemikaliekontroll och minskad
användning av bekämpningsmedel
- bevarande av biologisk mångfald
I det följande ges en kortfattad redogörelse för miljöarbetet i EU år 1995
med betoning på de prioriterade områdena.
Någon samlad politik för att komma till rätta med problemen med
försurning av mark och vatten har tidigare inte funnits inom EU. Sverige
begärde därför vid miljörådsmötet i mars 1995 att kommissionen skulle
utarbeta en särskild strategi mot försurning. Begäran mottogs positivt, och
kommissionen har arbetat med frågan under året med bistånd från svensk
expertis. Vid ministermötet i december presenterade kommissionen en
rapport om läget på försumingsområdet. I denna konstateras bl.a. att
nuvarande och planerade åtgärder på EU-nivå och nationell nivå inte är
tillräckliga för att nå slutmålet, som enligt EG:s femte miljöhandlings-
program är att inte överskrida de kritiska belastningsgränserna. För att nå
detta mål krävs ytterligare åtgärder och en samordning med arbetet i
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Rådet
instämde i kommissionens slutsatser och uppmanade kommissionen att
identifiera de ytterligare åtgärder som behövs för att nå slutmålet och att
lägga fram en genomarbetad strategi om försurning snarast möjligt och Skr. 1995/96:190
senast före utgången av första halvåret 1997.
EU har under 1995 fattat flera viktiga beslut som rör begränsningen av
luftföroreningar. Vid miljörådsmötet i juni fattades beslut om en
gemensam ståndpunkt om kommissionens förslag, KOM (94) 109 slutlig,
till ramdirektiv om luftkvalitet. Avsikten med direktivet är att skapa en
sammanhållen strategi, byggd på gemensamma principer för utarbetandet
av luftkvalitetsnormer för olika luftföroreningar. Direktivet innehåller en
tidtabell för kommissionens arbete med de olika föroreningarna. Förslag
till gränsvärden för en första grupp av ämnen ska läggas fram i slutet av
1996. Efter förslag från Sverige beslöts vid ministermötet om en snabbare
tidtabell än som ursprungligen planerades när det gäller gränsvärden för
bensen och koloxid.
Vid mötet i juni beslutade miljöministrarna också om en gemensam
ståndpunkt om förslaget till direktiv om tillståndsprövning av industri-
anläggningar (det s.k. IPPC-direktivet, Integrated Pollution Prevention and
Control, KOM (93) 575 slutlig). Direktivet innebär krav på en integrerad
prövning av utsläpp till luft, mark och vatten från miljöfarliga verksam-
heter, i huvudsak liknande den som görs i Sverige enligt miljöskyddslagen
(1969:387). Direktivet är en viktig utveckling av de gemensamma
miljöreglema, som hittills inriktats på separata regelsystem för förorening
av luft, mark och vatten. Det far inga stora konsekvenser för Sverige, men
medför att nya prövningssystem måste byggas upp i flera medlemsstater.
Sverige bidrog till en utveckling av direktivtexten bl.a. vad avser vikten
av att ta hänsyn till avfallsfrågor vid tillståndsprövningen och att beakta
gränsöverskridande utsläpp.
Vid miljöministermötet i oktober fattades en gemensam ståndpunkt om
kommissionens förslag, KOM (94) 559 slutlig, till ändring av direktiv
88/77/EEG om utsläpp av avgaser från tunga fordon. Ändringen innebär
en lindring av det tidigare beslutade gränsvärdet för partikelutsläpp från
vissa av fordonen i denna kategori. Sverige motsatte sig ändringen och
åberopade att det finns tillgänglig teknik för att uppfylla det strängare
gränsvärdet. Ändringen enligt den gemensamma ståndpunkten blev dock
mer begränsad än vad som från början hade föreslagits av kommissionen.
Vid ministermötet i december fattades en gemensam ståndpunkt om
kommissionens förslag, KOM (94) 558 slutlig, om ändring av direktiv
70/220/EEG om utsläpp av avgaser från lätta fordon. Beslutet innebär att
nya avgaskrav för lätta lastbilar och bussar införs med början år 1997. De
gränvärden som beslutades av rådet var strängare än de som föreslagits
av kommissionen.
Ett omfattande arbete pågår nu i kommissionen med att utarbeta förslag
till en ny generation avgaskrav, som skall börja tillämpas kring sekel-
skiftet. Sverige har under året aktivt deltagit i detta arbete och har bl.a.
bidragit med underlag för utvecklingen av ett gemensamt system, enligt
svensk modell, för ett tillverkaransvar för avgasreningen. Vidare pågår ett
arbete med att väsentligt skärpa EU:s krav på drivmedlens miljö-
egenskaper. Detta är ett område där erfarenheter i Sverige med miljö-
klassad diesel och bensin gett värdefulla bidrag till kommissionens arbete. 141
När det gäller klimatfrågan presenterade kommissionen i maj 1995 ett
nytt förslag om en gemensam energi- och koldioxidskatt. Arbetet med Skr. 1995/96:190
detta förslag pågår i rådet. Sverige har en pådrivande roll, men det har
hittills inte varit möjligt att nå en gemensam ståndpunkt om en obliga-
torisk, enhetlig, energibeskattning. Rådet har också vid flera tillfällen
arbetat med frågan om EU:s samlade ståndpunkt i det fortsatta förhand-
lingsarbetet inom klimatkonventionen.
Sverige uppnådde i medlemskapsförhandlingama fyraåriga övergångs-
lösningar för de direktiv som rör bl.a. klassificering och märkning av
farliga ämnen och preparat samt begränsning av saluförande och
användning av farliga ämnen (begränsningsdirektivet). Vid miljörådsmötet
i mars 1995 lovade kommissionen att påbörja den översyn av EG-
lagstiftningen på dessa områden, som skall ske enligt anslutningsfördraget.
Enligt kommissionen är en utgångspunkt for översynen att inget medlems-
land skall behöva sänka sina krav. Arbetet har påbörjats i expertgrupper
under kommissionen. Vid rådsmötet i december togs frågan upp på nytt
av de nya medlemsländerna. Kommissionen presenterade då en läges-
rapport om det pågående arbetet i expertgrupper m.m.
I slutet av 1994 ändrades begränsningsdirektivet och nya regler infördes
om användning av kreosot för träimpregnering genom direktiv 94/60/EG.
Ändringen beslutades så sent att de nya reglerna inte kom att omfattas av
medlemskapsförhandlingama, men Sverige framförde i samband med
förhandlingarna kritik mot de regler som var på väg att antas. De
existerande svenska bestämmelserna innebär på några punkter strängare
restriktioner för användning av kreosot än vad som följer av direktivet.
Med hänsyn bl.a. till vad som är känt om hälsoriskerna med kreosot
beslöt regeringen i december 1995 att anmäla till kommissionen, i
enlighet med artikel 100a.4 i Romfördraget, att man avser att fortsätta att
tillämpa nu gällande nationella bestämmelser om kreosot. Anmälningar
med motsvarande innehåll har lämnats av flera andra medlemsländer.
I övrigt behandlades vid flera rådsmöten kommissionens förslag, KOM
(93) 351 slutlig och KOM (95) 387 slutlig, om ett direktiv om saluförande
av bekämpningsmedel (biocider). Enligt direktivförslaget skall ett
godkännande av ett medel i en medlemsstat i princip gälla även i de andra
staterna. En s.k. jämförande utvärdering av ett medel, i enlighet med den
svenska substitutionsprincipen, skall enligt förslaget göras innan medlet
godkänns. Beslut om direktivförslaget väntas först under 1996.
Efter ett nordiskt initiativ enades EU:s miljöministrar vid miljörådsmötet
i juni om att det principbeslut som fattats av Baselkonventionens parter
om att förbjuda avfallstransporter till länder utanför OECD i sin helhet
bör tas in i konventionstexten. EU-linjen blev framgångsrik vid det möte
med Baselkonventionens parter som ägde rum i september, och EU:s 142
miljöministrar enades därefter vid ministermötet i oktober om att
principbeslutet också skall tas in i EG:s förordning (EEG) nr 259/93 om Skr. 1995/96:190
övervakning och kontroll av avfallstransporter. Förbudet mot avfallsexport
gäller omedelbart för avfall för deponering, och fr.o.m den 1 januari 1998
när det gäller avfall för återvinning. Beslut om en gemensam ståndpunkt
fattades också om kommissionens förslag, KOM (91) 102 slutlig, till
direktiv om miljökrav för avfallsdeponier. Ett principbeslut om en
gemensam ståndpunkt hade fattats redan år 1994, men rådet ansåg att den
rättsliga grunden för direktivet borde vara artikel 130s i stället för artikel
100a i Romfördraget. Detta medförde i sin tur att parlamentet måste höras
en extra gång.
I kommissionens expertgrupper pågår ett arbete för att utveckla
gemenskapens avfallstrategi. De svenska insatserna under året har
koncenterats till att utveckla producentansvaret i EG-reglema.
Efter ett långvarigt arbete fattades i juni beslut om en gemensam
ståndpunkt om kommissionens förslag, KOM (93) 599 slutlig, beträf-
fande en ny CITES-förordning, som beräknas träda i kraft den 1 janauri
1997. Förordningen kommer att förbättra tillämpningen i EU av konven-
tionen om internationell handel med vilda djur och växter (Convention on
International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora -
CITES). Förordningens regler utgör minimiregler och ger medlemsstaterna
möjlighet att vidta strängare skyddsåtgärder.
Sverige deltog mycket aktivt i arbetet med att uppnå en gemensam
ståndpunkt för EU inför höstens möte med parterna i konventionen om
biologisk mångfald. Resultatet av konventionsmötet blev också positivt,
främst genom att man kunde enas om att inleda förhandlingar om ett
protokoll om biosäkerhet med fokus på bl.a. handel med genetiskt
modifierade organismer. Vid rådsmötet i december enades man om att
begära en gemenskapsstrategi för biologisk mångfald från kommissionen
tidigt under år 1997.
Sverige har under året delredovisat de områden som skall ingå i ett
sammanhängande nät av skyddsvärda naturområden i Europa (Natura
2000). Sverige har också understrukit behovet av att stödja naturvården
i de central- och östeuropeiska länderna.
Vid rådsmötet i december 1995 fattades beslut om en gemensam
ståndpunkt om kommissionens förslag till ändring av direktiv 85/337/EEG
om miljökonsekvensbeskrivningar. Genom ändringen kommer kraven att
höjas på medlemsstaternas regler om urval (screening) av vilka projekt i
bilaga 2 till direktivet som skall miljökonsekvensbeskrivas (för projekt i
bilaga 1 skall en sådan beskrivning alltid göras). Antalet projekt som
räknas upp i bilagorna utökas kraftigt. Ändringarna syftar också till att
uppnå en anpassning till reglerna i Esbo-konventionen om miljö- Skr. 1995/96:190
konsekvenbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang.
Miljöfonden LIFE skall bidra till utveckling och genomförande av
gemenskapens miljöpolitik. Under året fastställdes en gemensam
ståndpunkt med anledning av kommissionens förslag, KOM (95) 135
slutlig, till en ny LIFE-förordning, som skall gälla från och med 1996 och
fram till sekelskiftet. Sverige och flertalet medlemsstater förordade en
större budgetram (600 miljoner ecu) för stödet än vad som föreslagits av
kommissionen. Man enades om en kompromiss som innnebär att budgeten
fastställs till 450 miljoner ecu men att en översyn skall göras efter två år.
Bland de förberedande åtgärder som berättigar till stöd ingår bl.a. åtgärder
mot försurning, vilket hade föreslagits av Sverige.
Under året har kommissionen i samarbete med medlemsländerna
utarbetat förslag till hur gemensamma miljöprojekt skulle kunna genom-
föras av flera medlemsländer tillsammans, s.k. Joint Environmental
Projects (JEPS). Syftet är att projekten skall förstärka gemensamma och
mer koordinerade investeringar i infrastruktur på vatten- och avfalls-
områdena, bidra till kostnadseffektivitet samt stimulera till utveckling och
användning av ny teknik.
På räddningstjänstområdet, som är en del av det internationella miljö- och
transportsamarbetet, pågår ett omfattande samarbete. Det avser bl.a.
industri-, kemikalie- eller miljöolyckor och transport av farligt gods (se
avsnitt 12.6).
Vid miljörådsmötet i juni beslutades om en gemensam ståndpunkt om
det direktiv som skall ersätta det tidigare s.k. Seveso-direktivet om
industriolyckor, direktiv 82/501/EEG. Det nya direktivet kommer att
innebära en mer långtgående harmonisering av åtgärderna för att
förebygga allvarliga olyckor i verksamheter som hanterar farliga ämnen.
Direktivet ställer krav på åtgärder för att begränsa följderna för män-
niskor, miljö och egendom av en eventuell olycka och omfattar hela
hanteringen inom industrin, inte bara tillverkning och lagring som
tidigare. Sverige fick i slutbehandlingen gehör för att myndigheternas
information skall hållas tillgänglig för allmänheten i syfte att uppnå
största möjlig öppenhet och att kommissionen ges i uppdrag att genom-
föra en grundlig översyn av vilka tröskelvärden för miljöfarliga ämnen
som bör tillämpas.
Behandlingen av ett kommissionsförslag om inrättandet av ett hand-
lingsprogram rörande gemenskapsåtgärder för främjande av räddnings-
tjänst (Civil Protection) har påbörjats under året.
144
22.4.4
Under året bedrivs ett intensivt arbete i rådets arbetsgrupp för att nå
enighet om kommissionens förslag, KOM (94) 298 slutlig, till grundläg-
gande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagares och allmänhetens hälsa
mot de faror som kan orsakas av joniserande strålning. 1 december kunde
man konstatera att det förelåg enhälligt stöd för en gemensam ståndpunkt
om direktivförslaget.
Under året avslutades också förhandlingarna med USA om ett sam-
arbetsavtal på kämenergiområdet.
Konsumentpolitiken inom EU har ännu inte samma tradition och
betydelse som i Sverige. Intresset för konsumentfrågor växer dock, vilket
belyses av några viktiga förändringar inom konsumentområdet som skett
under 1995. Bland annat har enheten för konsumentfrågor inom kommis-
sionen, Consumer Policy Service, omvandlats till ett eget general-
direktorat, GD XXIV. Vidare har kommissionens rådgivande organ i
frågor av konsumentintresse, Consumer Consultative Council, ombildats
till Consumer Committee, som avses bli mer flexibel och effektiv än sin
föregångare.
Två konsumentministerrådsmöten ägde rum under året.
Inför EU:s regeringskonferens har synpunkter och idéer till ändringar
i Romfördraget, vilka Sverige avser att driva under konferensen, tagits
fram. Ändringarna syftar till att stärka och bredda den rättsliga grunden
för en gemensam europeisk konsumentpolitik. Det bör klart framgå av
fördraget att det är ett mål för unionen att främja konsumentintresset.
Under år 1995 har ett direktivförslag, KOM (95) 276 slutlig, om
prisinformation till konsumenter varit föremål för behandling. Sverige har
drivit frågan om jämförpriser och är tillfreds med det innehåll som
direktivet nu har. Det innebär att det svenska jämförprissystemet kan
behållas och i fortsättningen troligen kommer att bilda norm för jämför-
prissystemet inom EU. En gemensam ståndpunkt kan komma att nås vid
konsumentministerrådsmötet den 23 april 1996.
Vidare har ett direktivförslag om reklam, KOM (94) 151 slutlig, som
innehåller jämförelser, behandlats. För att undanröja handelshinder har
förslaget utformats som ett totalharmoniserande direktiv, och innebär att
jämförelser med konkurrenter eller varor i reklamen som huvudregel skall
vara tillåtna. Förslaget var inledningsvis så utformat att det fanns en risk
för att de svenska reglerna om otillbörlig marknadsföring inte skulle
kunna tillämpas på reklam innehållande en jämförelse. Efter svenska
Skr. 1995/96:190
145
10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
insatser har förslaget utformats så att medlemsstaterna fortfarande kan Skr. 1995/96:190
ingripa mot reklam som är otillbörlig från andra utgångspunkter än själva
jämförelsen. Vid konsumentministerrådsmötet den 9 november 1995
antogs en gemensam ståndpunkt, som under våren 1996 kommer att
överlämnas till parlamentet för yttrande.
Direktivet 89/552/EEG om TV utan gränser är under översyn. Direk-
tivet, vars innehåll och funktion närmare beskrivs under avsnitt 21.4, skall
möjliggöra fri rörlighet för TV-sändningar över gränserna, och innehåller
bl.a. regler om reklam. Sverige har aktivt verkat för ett införande av
förbud mot TV-reklam riktad till barn. Kommissionen skall därför
genomföra en studie om reklamens effekter på barn. Vidare har Sverige
yrkat att direktivet tillförs klargöranden, som ger medlemsländerna rätt att
ingripa mot ”egna” annonsörer som kringgår nationell lagstiftning. Vid
kulturministerrådsmötet den 20 november 1995 beslöt rådet och kommis-
sionen att i denna fråga anta en deklaration som förtydligar medlems-
ländernas rätt att hävda nationell lagstiftning gentemot sina annonsörer.
Två direktivförslag om produktmärkning har behandlats. Det ena rör
ändringar i direktivet 79/112/EEG om märkning av livsmedel och
innehåller bl.a. regler om mängddeklarationer av vissa ingredienser i
livsmedel. Efter det att parlamentet i december 1995 lämnade sitt yttrande
har ett förlikningsförfarande inletts, vilket innebär att parlamentet och
rådet gemensamt skall träffa överenskommelse om en slutlig direktivtext.
Det andra förslaget rör märkning av ädelmetaller och syftar till att
harmonisera medlemsländernas märkningssystem. Under hösten har dock
flera länder, däribland Sverige, signalerat ett tydligt motstånd mot
förslaget, eftersom vi inte anser att det ligger i konsumenternas intresse
att fa en detaljreglering på området.
Miljömärkningsarbetet, som regleras av rådets förordning (EEG) nr
880/92, har gått långsammare än väntat, och vid miljöministerrådsmötet
den 18 december 1995 framfördes stark kritik mot kommissionens sätt att
bedriva verksamheten. En utvärdering av systemet skall inledas under
nästa år.
Ett direktivförslag om gränsöverskidande betalningar, vilket syftar till
att förbättra kvaliteten på betalningar över gränserna, har under året
behandlats av rådet och parlamentet. Förslaget, som beskrivs närmare
under avsnitt 10.1.1, innehåller bl.a. förbud mot avgiftsuttag från mer än
en av de inblandade bankerna, krav på förbättrad information till kunden
samt förbättrade ersättningsmöjligheter.
Ett annat direktivförslag, som under året har varit föremål för behand-
ling av rådet och parlamentet, rör distansavtal. Som närmare framgår av
avsnitt 24.3 är avsikten att stärka konsumentskyddet vid köp av varor och
tjänster då säljare och köpare inte träffar varandra när avtalet ingås, t.ex.
vid telefon-, TV- och postorderförsäljning.
Med utgångspunkt från två grönböcker, om garantier vid konsumentköp
och tvistlösning, förbereder kommissionen för närvarande förslag till
direktiv inom respektive område. Med garantier avses förutom avtalade
garantier det skydd som lagen ger konsumenten när det är fel på varan.
Arbetet med tvistlösning syftar till att ge konsumenterna tillgång till ett 146
enklare, snabbare och billigare tvistlösningsförfarande inom EU.
Kommissionen förväntas att under våren 1996 presentera ett direktiv- Skr. 1995/96:190
förslag på detta område.
Vid konsumentministerrådsmötet den 9 november 1995 antogs tre reso-
lutioner. Den första avser s.k. mirakelprodukter, dvs. produkter som utan
belägg sägs förbättra hälsotillståndet. Kommissionen skall genomföra en
studie av de problem som finns på området, samt vilka regler som är
tillämpliga. I resolutionen om konsumentkrediter uppmanas kommissionen
att på grundval av sin rapport om tillämpningen av konsumentkredit-
direktivet 87/102/EEG lämna lämpliga förslag till åtgärder på konsument-
kreditområdet. I resolutionen om konsumentutbildning uppmanas
kommissionen att utarbeta förslag till åtgärder för att öka utbildningsnivån
och informationsutbytet för konsumenter.
Kommissionen antog den 31 oktober 1995 ett nytt konsumentpolitiskt
program för perioden 1996-1998. I programmet presenteras tio priori-
terade områden, som kommer att vara vägledande för kommissionens
arbete med konsumentfrågor fram till år 1999.
Kommissionen avser att verka för förbättrad upplysning och information
till konsumenter genom att komplettera, se över och kontinuerligt
uppdatera det regelverk som krävs för att beakta konsumentintressena
inom den inre marknaden, behandla de konsumentproblem som finns vid
köp av finansiella tjänster och grundläggande allmännyttiga tjänster, verka
för att informationssamhället kommer konsumenterna till godo och för ett
stärkt förtroende för livsmedel, främja en miljövänlig konsumtion, stärka
och öka konsumentrepresentationen inom EU, hjälpa länder i Central- och
Östeuropa att utveckla konsumentpolitiken, samt genom att vidta
konsumentpolitiska åtgärder i länder i tredje världen.
I juni lade Civildepartementet fram en departementspromemoria om den
svenska konsumentpolitiken i ett EU-perspektiv (DS 1995:32), i vilken ett
förslag till strategi för Sveriges fortsatta arbete med konsumentfrågorna
inom EU presenteras. Promemorian utgör underlag för en skrivelse som
har lämnats till riksdagen i mars 1996 (skr. 1995/96:181).
För att inre marknaden skall kunna fungera effektivt har man även infört
gemensamma bestämmelser på ytterligare områden inom EG. Det har bl.a.
varit nödvändigt att skapa likvärdiga förutsättningar för företags-
verksamheten i form av gemensamma bolagsrättsliga bestämmelser. Av
147
motsvarande skäl har det på det immaterialrättsliga området kommit till Skr. 1995/96:190
stånd en långtgående harmonisering av lagstiftningen. För att få en väl
fungerande gemensam inre marknad krävs även samarbete på konsument-
politikens område. Under våren 1995 har rådet antagit en gemensam
ståndpunkt beträffande ett direktiv om skydd för konsumenter vid s.k.
distansavtal. Vidare har under året det s.k. dataskyddsdirektivet antagits,
som behandlar skyddet för enskildas personuppgifter. Kommissionen har
utarbetat ett direktivförslag för att underlätta utövandet av advokatyrket
i en annan medlemsstat.
Under våren 1995 var kommissionens förslag till ett trettonde bolags-
rättsligt direktiv om uppköpserbjudanden uppe till behandling i en
rådsarbetsgrupp. Direktivförslaget behandlar bl.a. frågan om hur den som
erbjuder sig att köpa upp poster av aktier och andra värdepapper i bolag
skall utforma och offentliggöra erbjudandet. Särskilt har frågan om s.k.
erbjudandeplikt uppmärksammats. Erbjudandeplikt innebär att den som
erbjuder sig att köpa upp en så stor del av andelarna i bolaget att hans
delägande kommer att överskrida en viss gräns är skyldig att erbjuda sig
att förvärva även de återstående andelarna. Frågan om erbjudandeplikt har
varit kontroversiell och bl.a. Sverige har motsatt sig regler om erbjud-
andeplikt. På grundval av en enkät bland medlemsstaterna som gjordes
under försommaren har kommissionen därefter arbetat med att revidera
förslaget.
Bland de bolagsrättsliga direktiven finns flera som rör redovisning. I
november 1995 överlämnade kommissionen till rådet ett meddelande om
en ”ny strategi” på redovisningsområdet. Bakgrunden till detta var att det
allt oftare har ifrågasatts om EU:s redovisningsdirektiv är förenliga med
annan internationell redovisningspraxis, sådan den kommer till uttryck i
International Accounting Standards (IAS) eller i amerikanska redo-
visningsrekommendationer. Kommissionen har förklarat att EU bör bidra
till den internationella harmoniseringen som i dag sker under ledning av
International Accounting Standards Committee (LASC). I anslutning till
det har kommissionen föreslagit olika åtgärder, bl.a. att eventuella
skillnader mellan redovisningsdirektiven och IAS analyseras, och att man
inom EU söker finna gemensamma ståndpunkter i frågor som skall
behandlas inom IASC. Avsikten är att detta arbete skall koncentreras på
koncernredovisning. Kommissionens meddelande föregicks av samråd
med medlemsstaterna inom ramen för den s.k. kontaktkommittén för
redovisningsfrågor. Från svensk sida var man positiv till kommissionens
förslag.
I december 1993 lade kommissionens fram ett förslag till en förordning,
148
KOM (93) 342 slutlig, och ett direktiv, KOM (93) 344 slutlig, om Skr. 1995/96:190
mönsterskydd. Den föreslagna förordningen innebär att ett gemensamt
skyddssystem för industriella mönster inrättas. Avsikten är att denna
gemenskapsmönsterrätt skall utgöra ett komplement till medlemsstaternas
nationella mönsterskydd. Enligt förordningen skall i princip all slags
design - estetisk såväl som funktionell - kunna skyddas i upp till 25 år.
En förutsättning för detta skydd är dock registrering hos Harmoniserings-
kontoret i Alicante. För oregistrerade mönster föreslås ett mer begränsat,
treårigt skydd. Direktivet syftar att harmonisera medlemsstaternas
nationella mönsterskyddssystem.
Under året har både förordningen och direktivet varit föremål för
fortsatt behandling i en rådsarbetsgrupp. Trots att samtliga medlemsstater
anser att den rättsliga grunden för förordningen bör vara Romfördragets
artikel 235 - och inte artikel 100a som kommissionen åberopat - har
något beslut om ändrad rättsgrund inte fattats. Europaparlamentet lämnade
i oktober sitt yttrande över direktivet. Däremot har parlamentet ännu inte
yttrat sig över förslaget till förordning.
Vad beträffar förslagens sakliga innehåll, är samtliga medlemsstater
positiva till såväl inrättandet av en gemenskapsmönsterrätt som har-
monisering av nationell mönsterrätt. Alla stater utom en stöder också
förslaget om att skyddet för registrerade mönster i förordningen komp-
letteras med ett mer begränsat skydd - ett rent kopieringsförbud - som
inträder automatiskt redan då en produkt förs ut på marknaden.
På andra punkter går dock meningarna isär. Den mest kontroversiella
frågan är den s.k. reparationsregeln, som innebär att man av konkur-
rensrättsliga hänsyn begränsar mönsterrätten i fråga om vissa reservdelar
till bl.a. bilar. En annan fråga som är omtvistad är hur långtgående krav
på nyhet och egenart som skall ställas för att ett mönster överhuvud taget
skall kunna skyddas. Även om Sverige i likhet med övriga medlemsstater
stödjer förslagens grundtankar, har man från svensk sida riktat kritik mot
flera inslag i regelverken.
Kommissionen lade i december 1994 fram ett förslag till förordning om
införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel, KOM (94) 579 slutlig.
Förordningsförslaget innebär att det införs en möjlighet att ansöka om
ett tilläggsskydd för ett redan patentskyddat växtskyddsmedel. Tilläggs-
skyddet söks i varje medlemsland där sådant skydd önskas och träder i
kraft vid utgången av patentets giltighetstid. Det omfattar en period av
högst fem år och har samma rättsverkan som patentet. Förordnings-
förslaget motsvarar i allt väsentligt innehållet i en redan gällande
förordning om tilläggsskydd för läkemedel.
Förslaget har under 1995 behandlats i en rådsarbetsgrupp och ett första
yttrande har avgetts av Europaparlamentet. Rådet antog den 27 november
1995 sin gemensamma ståndpunkt. Sverige har inte haft något att erinra
mot den utformning som förordningen fatt i den gemensamma stånd-
punkten och var följaktligen för att den antogs.
Skr. 1995/96:190
Rådets förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt
trädde i kraft i september 1994. Förordningen inrättar ett system genom
vilket nya växtsorter kan ges ett immaterialrättsligt skydd på gemenskaps-
nivå. Själva verksamheten sattes i gång i april 1995.
Eftersom rådet inte har fattat något beslut om var Växtsortmyndigheten
skall ligga, har handläggningen av de ansökningar som kommit in
behandlats av en provisorisk organisation i Bryssel. Någon chef för
myndigheten har heller inte utsetts. Chefen för den belgiska växtsort-
myndigheten har därför interimistiskt lett verksamheten.
Kommissionen antog under året tillämpningsföreskrifter som reglerar
jordbruksundantag inom växtförädlarrätten, förordning (EG) nr 1768/95.
Dessa regler gäller villkoren för och omfattningen av bönders rätt att
använda utsäde som de själva producerat av skyddade växtsorter. Frågan
bereddes i den ständiga kommittén för växtförädlarrätt. I detta arbete
deltog företrädare för Justitiedepartementet, Jordbruksdepartementet och
Statens växtsortnämnd. Sverige verkade i kommittén för att reglerna
skulle fa en så enkel och lättförståelig utformning som möjligt. Dessa
strävanden var inte helt framgångsrika men gav ändå visst resultat.
Rådet antog under första halvåret 1995 en gemensam ståndpunkt om ett
direktiv om rättsligt skydd för databaser. Avsikten med direktivet, som
slutligt antogs i januari 1996, är att harmonisera medlemsländernas
upphovsrättsliga regler på området och att bidra till goda förutsättningar
för informationssamhället. Genom direktivet far databaser upphovsrät-
tsligt skydd på samma nivå i hela gemenskapen. Samtidigt ges ett särskilt,
inte lika långtgående, skydd åt sådana databaser som det ligger en
väsentlig investering bakom men som inte uppfyller kraven på upphovs-
rättsligt skydd. Det upphovsrättsliga skyddet för databaser innefattar, med
vissa inskränkningar, uteslutande rätt för upphovsmannen att förfoga över
databasen genom att framställa exemplar av den och gör den tillgänglig
för allmänheten. Det särskilda skyddet innebär med vissa undantag rätt att
hindra utdrag och återanvändning av väsentliga delar av databasens
innehåll.
Genom förhandlingarna har Sverige kunnat påverka utformningen så att
direktivet står i god samklang med nordisk upphovsrättslig tradition. Det
betyder bl.a. att det inte finns något system med tvångslicenser utan i
stället möjlighet för länderna att göra klara inskränkningar i ensamrätterna
och att rätten att tillhandahålla allmänna handlingar är säkerställd. Det är
egentligen bara på en punkt som Sverige föredragit en annan lösning,
nämligen en inte lika restriktiv inställning till kopiering för enskilt bruk.
Kommissionen lade 1988 fram ett förslag till direktiv om rättsligt skydd
150
för bioteknologiska uppfinningar KOM (88) 496. Avsikten med direktiv- Skr. 1995/96:190
forslaget var att harmonisera medlemsstaternas patentlagstiftning rörande
dessa uppfinningar. Framfor allt syftade forslaget till att åstadkomma
enhetlighet kring frågan om i vilken utsträckning bioteknologiska
uppfinningar skall vara patenterbara. Förslaget visade sig vara mycket
kontroversiellt och det dröjde ända till februari 1994 innan rådet antog en
gemensam ståndpunkt. Emellertid föreslog Europaparlamentet vid sin
andra läsning ett antal ändringar som inte kunde accepteras av rådet. En
förlikningskommitté tillsattes då som i januari 1995 antog ett gemensamt
utkast. Sverige stödde det gemensamma utkastet. Detta röstades emellertid
ned av Europaparlamentet den 1 mars 1995 med påföljd att det föreslagna
direktivet inte kunde antas.
Kommissionen beslöt i december 1995 att lägga fram ett nytt förslag till
direktiv om rättsligt skydd för bioteknologiska uppfinningar, KOM (95)
661 slutlig. Det nya förslaget har överlämnats till Europaparlamentet för
ett första yttrande.
Under våren antogs i rådet en gemensam ståndpunkt beträffande ett
direktivförslag om skydd för konsumenter vid s.k. distansavtal (se avsnitt
23.2). Det är avtal om köp av varor och tjänster i sådana fall då säljare
och köpare inte träffar varandra vid avtalet. Exempel är s.k. teleshopping,
postorderförsäljning och telefonförsäljning.
De viktigaste punkterna i förslaget är att konsumenten har en ånger-
vecka efter det att avtalet träffats och att det ställs stora krav på säljaren
när det gäller att lämna information till konsumenten. I övrigt innehåller
direktivförslaget bl.a. regler om maximitid för leverans, om förbud mot
att leverera varor som inte har beställts och om krav på förhands-
medgivande av konsumenten för att marknadsföring skall få ske via
telefax. Bestämmelserna är tvingande till konsumentens favör.
Finansiella tjänster (bl.a. krediter och försäkringar) täcks inte av
direktivförslaget. Inte heller köp i varuautomater, avtal om fast egendom
eller köp vid auktion täcks. Sverige har välkomnat direktivförslaget och
ställt sig bakom den gemensamma ståndpunkten.
Just före årsskiftet lämnade Europaparlamentet sitt yttrande med förslag
om vissa ändringar. Direktivet kan förväntas bli antaget under år 1996.
I oktober 1995 antogs direktivet 95/46/EG om skydd för enskilda personer
med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter (det s.k. dataskyddsdirektivet). Direktivet innebär att alla
medlemsstater inom EU skall anta lagar om behandling av person-
uppgifter, som ger en enhetlig nivå på integritetsskyddet. Bakgrunden är
bl.a. tillkomsten av den inre marknaden 1993, som förutsätter att
151
personuppgifter skall kunna föras fritt mellan de olika medlemsstaterna. Skr. 1995/96:190
Direktivet skall vara införlivat med medlemsstaternas nationella lagstift-
ning senast den 24 oktober 1998.
Direktivet omfattar såväl automatisk databehandling av personuppgifter
som manuella register och innebär ett långtgående skydd för den
personliga integriteten.
Sverige har i förhandlingarna arbetat hårt för att få till stånd lösningar
för att direktivet inte skall stå i motsättning till vår grundlagsfästa
offentlighetsprincip. Detta arbete har varit framgångsrikt. Det finns nu inte
någon bestämmelse som står i direkt strid med en tillämpning av
offentlighetsprincipen.
Förutom att Sverige under förhandlingarna fått till stånd ändringar av
enskilda artiklar jämfört med tidigare förslag, har vi för att undanröja alla
eventuella oklarheter vid tolkningen av direktivets förenlighet med
offentlighetsprincipen verkat för ett uttryckligt omnämnande av denna
princip. På svenskt initiativ har därför en klausul tagits in i direktivets
ingress, som klargör att Sverige kan ta hänsyn till offentlighetsprincipen
när direktivet genomförs i svensk lagstiftning.
Regeringen har tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju
1995:08), som bl.a. har fått i uppdrag att analysera på vilket sätt direktivet
skall genomföras i svensk lagstiftning samt att lägga fram förslag till en
ny lag på området. Enligt direktiven skall kommitténs arbete vara avslutat
senast den 31 mars 1997 (dir 1995:91).
Kommissionen har utarbetat ett direktivförslag, KOM (94) 572 slutlig, om
stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den
i vilken auktorisationen erhölls.
Det finns i dag två direktiv som rör advokaters möjligheter att verka
utomlands; rådets direktiv 77/49/EEG om underlättande för advokater att
effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster och rådets
direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examens-
bevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års
studier.
Förslaget till ett andra advokatdirektiv avser att ge advokater en ny
möjlighet att stadigvarande utöva advokatverksamhet i ett annat medlems-
land än det land där de har erhållit sin behörighet/advokattitel.
Målsättningen enligt förslaget är att en advokat som vill etablera sig i
ett annat medlemsland helt skall integreras i värdlandet. För att uppnå det
syftet skall en utländsk advokat tillåtas att verka i värdlandet och utöva
samma typ av verksamhet som värdlandets advokater under en period av
fem år. I den svenska lagstiftningen blir enbart marginella förändringar
nödvändiga om förslaget genomförs.
Förslaget har behandlats i en rådsarbetsgrupp som har sammanträtt fem
gånger under 1995. Någon enighet om förslaget har inte uppnåtts i
arbetsgruppen. Sverige har ställt sig positivt till ett etableringsdirektiv för
advokater, men framfört invändningar i ett par avseenden. Det handlar om
den tidsbegränsade rätten att verka i ett annat medlemsland och frågan om Skr. 1995/96:190
tvingande integration. Förslaget kan nämligen tolkas på det sättet att den
till fem år begränsade rätten att bedriva verksamhet i ett annat medlems-
land innebär att en svensk advokat måste söka inträde i värdlandets
advokatorganisation eller upphöra med advokatverksamhet i värdlandet,
när de fem åren löpt ut. En sådan regel far negativa konsekvenser för de
svenska advokater som i dag arbetar i t.ex. London, Bryssel och Paris,
och som inte har något intresse av de fördelar ett medlemskap i den
inhemska advokatorganisationen kan ge.
153
DEL 3
EUROPEISKA UNIONENS FÖRBINDELSER MED Skr. 1995/96:190
Sveriges medlemskap i EU har inneburit ett deltagande i unionens utrikes
relationer. Därigenom har svensk utrikespolitik fatt en ny dimension,
vilken kompletterar Sveriges tidigare bilaterala förbindelser och del-
tagande i multilaterala fora som FN och världshandelsorganisationen
WTO. EU:s utrikesrelationer kan indelas i tre större delområden; utrikes-
och säkerhetspolitik, gemensam handelspolitik samt biståndspolitik. EU:s
samlade agerande inom dessa områden ger en styrka och tyngd i
världspolitiken, som de enskilda medlemmarna på egen hand inte skulle
kunnat uppnå.
EU:s engangemang i de flesta världspolitiska frågor av vikt har för
svensk utrikespolitik inneburit en stor utmaning. Ett aktuellt exempel är
hanteringen av krisen i före detta Jugoslavien, där de tre delområdena
ovan alla spelat en viktig roll. Sverige har tydligt etablerat sig som en
pådrivande förespråkare för ett effektivare samarbete vad gäller utrikes-
och säkerhetspolitiken och biståndsfrågoma. Också när det gäller ökad
frihandel har Sverige haft en tydlig profil.
EU:s samarbete på det utrikes- och säkerhetspolitiska området for-
maliserades genom Maastrichtfördraget. I detta förutses ett mer utvecklat
samarbete inom ramen för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSP). Samarbetet har samlats inom den s.k. andra pelaren, som är
mellanstatlig till sin karaktär och inom vilken beslut fattas med enhäl-
lighet.
Inom ramen för GUSP möts utrikesministrarna regelbundet för att
diskutera utrikespolitiska frågor. Däremellan äger en intensiv mötes-
verksamhet på tjänstemannanivå rum. GUSP kommer att vara föremål för
en översyn vid 1996 års regeringskonferens. Sverige har deltagit aktivt
inom GUSP och kommer att arbeta för ett mera effektivt samarbete.
Basen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken står att finna
i Maastrichtfördragets avdelning V, artiklarna J 1-11. Huvudartiklama är
de som definierar de instrument som står till unionens förfogande inom
ramen för GUSP, dvs. gemensamma ståndpunkter, artikel J 2, samt
gemensam åtgärd, artikel J 3. Andra instrument som står till unionens
förfogande är gemensamma deklarationer och demarscher.
I artikel J 2 föreskrivs att rådet, så snart det anser det behövligt, skall
fastställa en gemensam ståndpunkt. Det är därefter medlemsstaternas
skyldighet att tillse att deras nationella politik överenstämmer med den
gemensamma ståndpunkten. Under 1995 antogs gemensamma stånd-
punkter bl.a. beträffande före detta Jugoslavien, situationen i Nigeria,
Burundi och Angola samt förblindande laser.
I artikel J 3 fastställs att den mest långtgående av samarbetsformema,
154
gemensam åtgärd, skall beslutas enligt riktlinjer från Europeiska rådet. Skr. 1995/96:190
När ministerrådet beslutar om en gemensam åtgärd skall detta ange
åtgärdens exakta räckvidd samt de allmänna och särskilda mål som
unionen vill uppnå med åtgärden. Vid behov skall man bestämma tidsram
och med vilka finansiella medel samt enligt vilka förfaranden och på vilka
villkor som den gemensamma åtgärden genomförs. En gemensam åtgärd
skall vara förpliktande för medlemsstaterna vid deras ställningstaganden
och handlande. Under 1995 genomförde EU bl.a. följande gemensamma
åtgärder; stöd till EU-administrationen i Mostar, stöd till fredsprocessen
i Mellanöstern, truppminor samt s.k. dual use-produkter. Gemensamma
ståndpunkter och åtgärder samt GUSP-deklarationer finns förtecknade i
bilaga 3.
Det säkerhetspolitiska samarbetet inom EU, som bedrivs i ett flertal
arbetsgrupper, har under året varit inriktat på aktuella frågor i Europa med
relevans för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Till sådana frågor hör EU:s framtida utvidgning till Central- och
Östeuropa, relationerna med Ryssland och Ukraina, diskussionerna inom
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OS SE) om en
gemensam säkerhetsmodell inför det 21:a århundradet, EU:s regerings-
konferens 1996, de transatlantiska relationerna inklusive EU:s utrikes-
politiska dialog med USA, stabilitetspakten, arbetsrelationen mellan EU
och Västeuropeiska unionen (VEU), samt utvecklingen i Medelhavs-
området, för att nämna några exempel.
Arbetet har inte minst bedrivits i form av en informell dialog om den
löpande utvecklingen på ovannämnda områden. Olika bedömningar och
bakgrundsinformation har redovisats. Det har funnits en allmän strävan
att nå fram till ett gemensamt synsätt i specifika frågor, men de diskus-
sioner som har förts har även tjänat syftet att föra en bred och kon-
tinuerlig diskussion som en del i en långsiktig process. En viktig del av
verksamheten har bestått i regelbundna dialogmöten med kandidatländerna
från Central- och Östeuropa.
Sverige har i det säkerhetspolitiska samarbetet haft tillfälle att ge uttryck
för sina ståndpunkter i aktuella frågor. Från svensk sida har bland annat
betonats vikten av EU:s östutvidgning för Europas framtida säkerhet,
vikten av ett fördjupat samarbete mellan EU och Ryssland samt Ukraina
och betydelsen av en vidgad dialog med de länder i Central- och
Östeuropa som är kandidater till EU-medlemskap. Sverige har även
framhållit betydelsen av att EU förblir en mot omvärlden öppen organi-
sation.
Stärkandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna utgör en av
hörnstenarna i EU:s politik, och är ett av målen med EU:s gemensamma 155
utrikes- och säkerhetspolitik. Detta har resulterat i ett stort antal åtgärder
under 1995 som omsatts i intern EU-politik, i EU-aktioner avseende tredje Skr. 1995/96:190
land och i avtal som EU har ingått med sådana länder. EU har också
hållit gemensamma anföranden och angivit gemensamma handlingslinjer
i olika internationella fora.
Samordningen inom EU på mänskliga rättighetsområdet har under 1995
stärkts ytterligare. Vid FN:s 50:e generalförsamling hösten 1995 hölls en
rad gemensamma anföranden, bl.a. om förhållandena i enskilda länder
rörande de mänskliga rättigheterna, om barnets rättigheter, om genom-
förandet av konventioner om de mänskliga rättigheterna samt om
uppföljningen av kvinnokonferensen. EU var också huvudförslagsställare
eller medförslagsställare till ett antal viktiga resolutioner på området.
Sverige deltog aktivt i utarbetandet av dessa anföranden och resolutions-
texter.
Den 51 :a mänskliga rättighetskommissionen i början av 1995 blev ett
av de första större internationella möten där Sverige deltog i sin nya
egenskap av EU-medlem. Erfarenheterna blev att den nära samordningen
av mänskliga rättighetsfrågor inom EU tar tid och binder resurser men att
detta område också utgör ett ytterst betydelsefullt forum för Sverige. EU
är en av huvudaktörerna på mänskliga rättighetsområdet och har tagit
initiativet till flera av mänskliga rättighetskommissionens viktigaste
aktioner.
På FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking i september 1995 kom EU,
genom att anta gemensamma ståndpunkter på bl.a. mänskliga rättighets-
området, att spela en huvudroll. Även här tog Sverige en mycket aktiv
del. Slutdokumentet blev handlingsinriktat och överträffade förvänt-
ningarna.
EU har vidare deltagit med en rad insatser på de mänskliga rättig-
heternas område inom ramen för OSSE, främst i före detta Jugoslavien
och vid mötet i Warszawa i oktober 1995 om den mänskliga dimensionen.
Ett närmare EU-samråd inom ramen för Europarådets verksamhet på
mänskliga rättighetsområdet har vidare inletts.
EU har under 1995 konsekvent tagit upp situationer där allvarliga
kränkningar av de mänskliga rättigheterna ägt rum eller hotat att äga rum.
Detta har skett genom den reguljära politiska dialogen med enskilda
länder eller genom särskilda uppvaktningar. Under året har EU publicerat
över ett stort antal deklarationer eller uttalanden och genomfört många
uppvaktningar i tredje länder.
Inom samtliga nedrustningsområden förekom under året ett nära samarbete
inom EU-kretsen. I FN:s generalförsamlings första utskott, där ned-
rustningsfrågorna behandlas, höll ordförandelandet i EU ett gemensamt
anförande. EU-kretsen röstade på samma sätt beträffande 16 av de 24
resolutioner som förelädes för omröstning. Endast vid omröstningen om
den resolution som uppmanar till kämvapenprovstopp var röstfördelningen
mellan EU-ländema helt splittrad med såväl jaröster som nejröster och
avståenden. Sverige och nio andra EU-medlemmar röstade ja till denna
resolution. Skr.
Allmänna rådet antog den 12 maj 1995 en gemensam åtgärd om
truppminor. Aktionen omfattande bistånd till minröjning, ett gemensamt
exportmoratorium samt samarbete för att stärka truppmineprotokollet vid
översynskonferensen om konventionen om särskilt inhumana vapen, som
arbetar under svenskt ordförandeskap. I enlighet med denna gemensamma
åtgärd har EU, efter förslag och bidrag inte minst från svensk sida,
genomfört diplomatiska uppvaktningar om truppminor i ett stort antal
länder. EU ger också betydande bidrag till humanitär minröjning. Sverige
har sedan länge verkat för ett förbud mot blindande laservapen. Detta krav
fastställdes som gemensam ståndpunkt av EU och översynskonferensen
antog vid sitt första möte under hösten ett protokoll som förbjuder sådana
vapen. Ett nära samråd har ägt rum under året mellan medlemmarna i EU
inom ramen för konventionerna om biologiska och kemiska vapen.
Konferensen om granskning och förlängning av icke-spridningsavtalet
(Non-Proliferation Treaty, NPT), som ägde rum i New York den 27 april
- 12 maj 1995, föregicks av ett intensivt förberedelsearbete inom EU. En
gemensam åtgärd som innebar uppvaktningar i ett stort antal länder,
framför allt i tredje världen, för att förlängningen av NPT på obestämd
tid skulle godtas, avslutades under våren. Åtgärden gav önskat resultat då
samtliga avtalsparter utan omröstning beslutade att förlänga avtalet på
obestämd tid.
Under NPT-konferensens granskningsdel drev Sverige delvis en egen
linje i frågor om kämvapennedrustning under fördragets artikel VI.
Förutsättningar saknades för gemensamt EU-agerande på detta område.
Sverige framlade - liksom Österrike och Irland - egna nationella texter,
medan ordförandelandet Frankrike lade fram en för övriga tolv EU-stater
gemensam text.
Det förekommer regelbundet och mycket omfattande samarbete och
samordning inom EU-kretsen i FN-frågor. EU-ländemas FN-delegationer
i FN-huvudstädema New York, Geneve, Wien, Nairobi m.fl. förbereder
och samordnar, under ordförandeskapets ledning, EU :s ställningstaganden,
tal m.m. i praktiskt taget alla aktuella frågor.
Under rubrikerna Mänskliga rättigheter (25.1.2) och Nedrustning
(25.1.3) ges mer detaljerade exempel på sådan verksamhet. Detsamma
gäller för frågor som FN:s fredsbevarande verksamhet, humanitär
verksamhet och biståndsverksamhet, budgetarbetet och inte minst i
reformarbetet rörande FN:s finanser, institutioner och verksamhet (se
avsnitt 25.3.6). Samma intensiva samarbete förekommer i samband med
särskilda konferenser - under 1995 kan särskilt nämnas det sociala
toppmötet och kvinnokonferensen (avsnitt 11.7) - men också vid
generalkonferenser, vid vissa fackorgans styrelsemöten och kom-
1995/96:190
157
mittémöten etc.
EU är sedan ett antal år en av huvudaktörerna i FN. Sverige upprätt-
håller sin aktiva roll i FN-sammanhang. Grundliga förberedelser har gett
ett tillfredsställande genomslag. Som medlem i den betydelsefulla
EU-gruppen kan Sverige sägas ha vunnit i inflytande, även om den
nationella profilen kanske blivit mindre framträdande. En huvudregel är
att då det råder enighet inom EU i en fråga framförs enbart EU:s
gemensamma ståndpunkter, medan det vid oenighet står varje land fritt att
i samråd med ordförandeskapet framföra nationella synpunkter. I
samband med de senaste årens FN-konferenser - som sociala toppmötet
och kvinnokonferensen - har en praxis utvecklats som innebär att EU
agerar samordnat. Gemensamma ståndpunkter har utarbetats och
ordförandelandet har fört ländernas talan vid förhandlingarna. Kandidatur-
frågor samordnas normalt inte - det förekommer t.ex. ingen samordning
av kandidaturer till FN:s säkerhetsråd.
Den nordiska profilen upprätthålls efter läglighet. Detta sker antingen
genom att övriga nordiska länder ansluter sig till EU:s linje eller genom
nordiska framträdanden.
Grundläggande för EU-samordningen under året var den gemensamma
synen på OSSE-frågoma som framförhandlades inför toppmötet i
Budapest i december 1994. En central fråga har varit stödet till OSSE:s
omvandling från konferens till internationell organisation med inriktning
på ett brett säkerhetsbegrepp och konfliktförebyggande verksamhet.
De fem stora frågor inom OSSE:s ram som varit föremål för sam-
ordning och gemensamt agerande från EU:s sida har varit följande.
Säkerhetsmodellen
Toppmötet i Budapest 1994 beslutade om utvecklingen av en ”modell för
europeisk säkerhet för det 21:a århundradet”. Under 1995 var EU
pådrivande för att göra detta arbete till en bred, förtroendeskapande
process med syfte att långsiktigt stärka OSSE.
Tjetjenien
Efter krisens inledning i december 1994 gjordes en serie uppvaktningar
i Moskva för att stödja OSSE-ordförandeskapets strävanden att etablera
en mission i Grosnyj, med uppgift att vara ett stöd i förhandlingarna
mellan parterna och för att övervaka humanitära hjälpinsatser.
Stabilitetspaktens uppföljning
EU:s första gemensamma åtgärd, den s.k. stabilitetspakten, överfördes
Skr. 1995/96:190
158
formellt till OSSE vid slutkonferensen i Paris i mars 1995. Inledande Skr. 1995/96:190
diskussioner inom OSSE har sedan hållits under året i syfte att inom
ramen for stabilitetspakten åter etablera de baltiska och centraleuropeiska
samarbetsgruppema. Dessutom introducerades i samband med fredsavtalet
rörande före detta Jugoslavien ett franskt förslag om en ny samarbets-
grupp avseende Sydösteuropa.
Konflikt- och krishantering
Under året förekom vidare en omfattande och löpande samordning i en
rad frågor rörande konflikt- och krishantering i OSSE-området. Sverige
har bl.a. drivit frågan om en särskild mekanism för tidig förvarning.
EU-ländema genomförde också en tematiskt inriktad samordning av
frågor inom ramen för den ekonomiska respektive mänskliga dimensionen
inom OSSE inför de särskilda konferenser som ägt rum i dessa frågor i
Prag respektive Warszawa under september och oktober 1995.
Aktioner i före detta Jugoslavien
EU har även inom OSSE:s ram drivit en aktiv politik beträffande före
detta Jugoslavien. OSSE och EU har gemensamt etablerat missioner för
att stödja grannstater till Serbien-Montenegro som drabbades av de
ekonomiska sanktionerna mot Serbien. Inom EU har man också samordnat
stödet för OSSE:s uppdrag att ordna och övervaka valen i Bosnien och
Hercegovina.
Artikel 223 i Romfördraget gör det möjligt för medlemsstaterna att
undanta produktion och handel med krigsmateriel från EU:s gemensamma
regler. Samarbetet inom EU präglas därför av förhållandet att varje EU-
medlem har sin egen nationella lagstiftning i fråga om krigsmateriel-
export. Det finns emellertid inom ramen för GUSP ett informationsutbyte
och en dialog kring allmänna gemensamma kriterier avseende krigs-
materielexport.
Exportkontrollen av strategiska produkter, som inte räknas till krigs-
materiel, s.k. dual use-produkter, är däremot föremål för ett gemensamt
samrådsförfarande och agerande. Förordningen (EG) nr 3381/94 om
kontroll av strategiska produkter syftar till fri rörlighet för dessa produkter
(med vissa undantag) inom EU samt exportkontroll gentemot tredje land.
Förordningen tillämpas sedan den 1 juli 1995 och blev samtidigt svensk
lag.
Kommissionen har inrättat en samordningsgrupp där medlemsstaterna
regelbundet möts för att diskutera tillämpningen av förordningen om
exportkontroll för s.k. dual use-produkter.
159
Den gemensamma handelspolitiken är en grundpelare i EU-samarbetet.
Sverige, som är beroende av sin utrikeshandel, har ett starkt intresse av
ett öppet internationellt handelssystem. Som EU-medlem är vår strävan
att EU:s handelspolitik även fortsatt, och i ökad utsträckning, skall drivas
i frihandelsvänlig riktning.
I frågor som berör den gemensamma handelspolitiken fattas besluten av
gemenskapen med kvalificerad majoritet och blir bindande för medlems-
staterna. Ett omfattande nät av avtal med andra länder har ingåtts. På
grund av den styrka som ett gemensamt agerande ger är EU, vid sidan av
USA, den viktigaste aktören i den globala handelspolitiken. EU är vidare
en framstående tillskyndare av det multilaterala regelverket, i första hand
världshandelsorganisationen WTO. Kommissionen företräder medlems-
länderna i de flesta frågor där gemenskapen har befogenheter.
De handelspolitiska frågorna behandlas främst i den s.k. 113-kommittén,
som har fatt sitt namn efter Romfördragets artikel 113 om den gemen-
samma handelspolitiken.
WTO.s ikraftträdande
Världshandelsorganisationen WTO utgör sedan den 1 januari 1995 den
rättsliga och institutionella basen för det multilaterala handelssystemet.
WTO har under 1995 samexisterat med GATT-avtalet (General Agree-
ment on Tariffs and Trade) från 1947, men kommer från och med 1996
att helt ersätta GATT. De hittills mest omfattande multilaterala handels-
förhandlingarna, den s.k. Uruguay-rundan, ledde fram till undertecknandet
av slutakten i Marrakech i april 1994, där ansvariga ministrar från hela
världen fattade beslut om att inrätta världshandelsorganisationen. WTO
omfattar en större del av världshandeln än GATT, eftersom även handeln
med tjänster och immaterialrätt täcks av regelverket. Även viktiga
områden som jordbruk och teko har införlivats. En viktig del av WTO är
tvistlösningssystemet med ett överprövningsorgan som skall omöjliggöra
politiska blockeringar vid tvister. Ett viktigt inslag i WTO är också att
man tillgodosett ett politiskt överinseende genom ministermöten vartannat
år.
Sveriges befattning med WTO-frågoma sker i hög grad - men inte helt
- inom ramen för EU:s gemensamma externa handelspolitik.
Vissa kvarstående förhandlingar från Uruguay-rundan
I samband med slutförhandlingama från Uruguay-rundan visade det sig
inte vara möjligt att avsluta förhandlingarna om finans, sjöfarts- och
personrörlighetstjänster, och tidsfristen utsträcktes därför till den 30 juni
1995 för finans- och personrörlighetstjänster och den 30 juni 1996 för
sjöfartstjänster. Beslutet att förlänga förhandlingarna om telekom-
munikationstjänster fram till den 30 april 1996 hade fattats redan tidigare.
Skr. 1995/96:190
160
Förhandlingen om personrörlighet avslutades den 28 juli 1995. Den Skr. 1995/96:190
resulterade bl.a. i att EU, som haft huvudsakligen defensiva intressen,
utökade sitt erbjudande till att omfatta vissa kategorier av tjänste-
leverantörer, som nu tillåts verka utan företagsetablering i det mottagande
landet.
Finanstjänsteförhandlingen kunde inte avslutas i tid, främst därför att
USA ansåg att Japan, Korea och Brunei, Filippinerna, Indonesien,
Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam (ASEAN-ländema) inte gjort
tillräckligt långtgående åtaganden. Efter omfattande förhandlingar kunde
den avslutas den 28 juli 1995, dock utan USA:s fulla deltagande. I den
uppnådda överenskommelsen frångår USA nämligen principen om s.k.
mest-gynnad-nation.
I samband med avslutningen av finanstjänsteförhandlingen spelade
Sverige en mycket aktiv och pådrivande roll för att EU-ländema internt
skulle kunna enas om att stå fast vid det erbjudna marknadstillträdet.
Detta var av avgörande betydelse för att förhandlingen skulle kunna
avslutas. Kommissionens vice ordförande Sir Leon Brittan har också vid
flera tillfällen uttryckt sin uppskattning över Sveriges agerande. Det måste
ses som en mycket positiv företeelse att EU genom att stå fast vid sitt bud
kunde spela en ledande roll och verka för frihandel på ett sätt som man
sällan tidigare gjort.
Under slutet av 1995 intensifierades EU:s förberedelser inför WTO:s
första ministermöte, som äger rum i december 1996.
Under året har behovet av ett förstärkt transatlantiskt samarbete dis-
kuterats flitigt. Vid toppmötet EU-USA i Madrid den 3 december kunde
man enas om en deklaration och om en gemensam, konkret handlingsplan.
Planen innehåller förslag till samarbete inom bl.a. de utrikes- och
säkerhetspolitiska områdena, rättsligt och inrikes samarbete, bistånd och
parlamentarikersamarbete.
De mest konkreta förslagen finns inom områdena handel och ekonomi.
Transatlantiskt samarbete skall här ytterst syfta till att stärka det multi-
laterala handelssystemet och WTO. Man har identifierat enskilda områden
- s.k. byggstenar - som särskilt lämpade för ytterligare handels-
liberalisering.
Sverige har varmt förespråkat ett förstärkt transatlantiskt samarbete och
också aktivt deltagit i utarbetandet av handlingsplanen. Sverige lanserade
således tidigt tankar på att med byggstenar söka skapa en ”Transatlantic
Economic Area”. Den ansats som återfinns i handlingsplanen stämmer i
stor utsträckning överens med detta förslag (se även avsnitt 26.9).
Sverige samordnar sin verksamhet inom FN:s konferens för handel och
utveckling (UNCTAD) med sitt EU-arbete. IUNCTAD förekommer dock
både blandad och s.k. exklusiv kompetens, eftersom vissa delar av
11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
UNCTAD:s verksamhet ligger utanför den gemensamma handelspolitiken. Skr. 1995/96:190
Inriktningen av UNCTADrs framtida arbete skall fastställas vid
UNCTAD IX-konferensen, som hålls i Sydafrika den 26 april—11 maj
1996. Förberedelserna inför konferensen har inom EU under 1995
inriktats mot att dels utvärdera arbetet inom UNCTAD, dels utarbeta en
gemensam strategi för EU-ländema i syfte att effektivisera UNCTAD:s
arbetsformer och genomföra en prioritering av dess verksamhetsområden.
Detta är nödvändigt för att frigöra resurser för utveckling och för att
undvika dubbelarbete i relation till andra internationella organisationer.
Ett av UNCTAD:s arbetsområden där gemenskapen har exklusiv
kompetens är inom det s.k. generella preferenssystemet (Generalized
System of Preferences, GSP). GSP utgör UNCTAD:s viktigaste framgång
och innebär att u-ländemas export till i-ländema erhåller särskilt förmånlig
tullbehandling. I och med EU-medlemskapet tillämpar Sverige EU:s
preferenssystem. Den 1 januari 1995 införde EU ett reviderat GSP-system
för industrivaror. Förmånerna ges genom en procentuell nedsättning av
mest-gynnad-nations-tullen, som varierar beroende på industrivarornas
känslighetsgrad. För jordbruksprodukter ges tullnedsättning i vissa fall
inom ramen för en kvot. Ett förenklat system för jordbruksvaror, där
kvoterna förväntas tas bort, kommer att förhandlas under 1996.
Sverige fortsätter att delta i det internationella råvarusamarbetet, men
den tidigare höga profilen har under 1990-talet ersatts av en betydligt
lägre aktivitetsnivå med anledning av ändrade politiska och ekonomiska
förutsättningar. Tron på regleringstänkande har successivt fått vika för
marknadsanpassade lösningar på råvarusektoms problem.
Medlemskapet i EU minskar Sveriges möjligheter att agera på egen
hand inom råvaruområdet. I den mån internationella råvaruavtal innehåller
reglerande mekanismer utgör de en del av den gemensamma handels-
politiken, och då har EU exklusiv kompetens. För andra råvaruavtal gäller
blandad kompetens. Råvaruavtal där EU har exklusiv kompetens är socker
och olivolja. Råvaruavtal med blandad kompetens mellan medlems-
länderna och EU är kaffe, kakao, naturgummi, jute, tropiskt timmer och
spannmål.
Investeringar
Under 1995 har förhandlingar inletts i OECD om ett multilateralt avtal
om investeringar (MAI). Avtalet syftar till att förbättra möjligheterna för
företag att investera utomlands, och att skydda investeringarna när de
genomförts. I förhandlingarna deltar OECD-ländema och kommissionen,
men avtalet skall även vara öppet för andra länder att ansluta sig till. Ett
förbättrat internationellt regelverk vad gäller investeringar blir allt mer
viktigt, särskilt för ett land som Sverige där stora delar av industrin sedan
länge är globalt inriktad. Samtidigt har initiativ tagits för att ta upp
investeringsfrågor även i WTO. Sverige lägger stor vikt vid att ett avtal
om investeringar kommer till stånd. Enligt svensk uppfattning bör avtalet 162
också omfatta de länder utanför OECD-kretsen där tillväxten av inves-
teringar är kraftigast, särskilt som det är i dessa länder som problem Skr. 1995/96:190
vanligtvis uppstår.
Energistadgekonferensen
Sedan 41 stater inklusive Sverige och EU i december 1994 undertecknat
den Europeiska energi stadgan, ett fordrag mellan västliga och östliga
industriländer om samarbete inom energiområdet, har förhandlingar
påbörjats under 1995 om ett tillläggsavtal rörande nationell behandling av
utländska investeringar i etableringsfasen samt om kompletteringar av
fordraget på handelsområdet. Beslut har också fattats om att lokalisera det
sekretariat som skall tillämpa fordraget till Bryssel.
TEKO
Den 1 augusti 1991 släpptes importen av tekovaror till Sverige helt fri.
Under förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU försökte Sverige
uppnå övergångsbestämmelser som skulle tillåta fortsatt frihandel på
tekområdet under den tid som restriktionerna far finnas kvar enligt
tekoöverenskommelsen. Detta visade sig emellertid inte möjligt, och som
EU-medlem har Sverige från den 1 januari 1995 tillämpat unionens
tekobegränsningar. Under hösten 1994 arbetade Sverige emellertid mycket
aktivt för att ökningarna av de gemensamma tekokvotema, på grund av
att tre nya länder anslöt sig till EU, skulle bli så stora som möjligt.
Den tekoöverenskommelse som ingår i Uruguayavtalet innebär att alla
tekorestriktioner gradvis skall avvecklas mellan GATT/WTO-ländema och
helt upphöra år 2005. Inom EU verkar Sverige tillsammans med andra
frihandelsvänliga länder for att unionens tekobegränsningar skall avskaffas
tidigare eller åtminstone trappas med så snabbt som möjligt. Sverige anser
att detta är av betydelse för exportörländema och också för kon-
sumenterna i importörländema.
Trampfällor
Förordningen (EG) nr 3254/91 förbjuder importen av skinn och skinn-
varor från vissa pälsdjur från länder som inte följer en internationell
standard för humana fångstmetoder eller infört förbud mot trampfällor.
Importbestämmelsen som skulle trätt i kraft 1 januari 1995 har skjutits
upp till att träda i kraft först 1 januari 1996.
I förordningen förutsätts att en genomförandeförordning tas fram av
kommissionen, där bl.a. de länder skall anges vars aktuella skinnvaror
skall undantas från förbudet. Denna lista togs inte fram under 1995.
Under hotet om en WTO-tvist med USA och Kanada med anledning av
importförbudet diskuterades möjligheten att skjuta upp ikraftträdandet
ytterligare tolv månader. Detta stöddes av en majoritet medlemsländer
men motsattes av Sverige, liksom Storbritannien och Nederländerna.
Eftersom inga tillämpningsföreskrifter har utfärdats kan importförbudet
163
inte göras gällande. Sverige anser dock att så länge inget annat beslutats Skr. 1995/96:190
av rådet, skall importförbudet träda i kraft 1 januari 1996.
Mot bakgrund av Sveriges traditionellt starka engagemang for frihandel,
har ett av de prioriterade områdena inom EU under det första året varit
arbetet på att inom ramen for den gemensamma handelspolitiken öka
EU:s handelspolitiska öppenhet och stärka EU:s roll i och engagemang for
det multilaterala regelverket. Redan vårt första år har visat att medlem-
skapet ger oss goda möjligheter att tillsammans med andra frihandels-
inriktade medlemsländer positivt påverka EU:s agerande. Flera exempel
på aktuella frågor, där Sverige aktivt verkat for en frihandelslinje, ges
under andra avsnitt i årsberättelsen, bl.a. fmanstjänsteavtalet i WTO och
de transatlantiska relationerna.
Två andra områden förtjänar att lyftas fram, nämligen tullforhandlin-
gama, som är en följd av Sveriges anslutning till EU:s tullunion, och
EU:s antidumpningspolitik.
Sveriges antagande av EU:s tulltaxa medförde att tullen höjdes för ett
antal varor. Enligt reglerna i WTO och GATT blev EU därmed skyldigt
att erbjuda kompensation till de länder vars export drabbats av tull-
höjningarna. Förhandlingar med USA m.fl. länder avslutades under året.
Resultatet innebär att EU från den 1 januari 1996 sänker sina tullar på ett
antal produkter. Genom ett aktivt agerande från svensk sida blev
forhandlingsutfallet positivt, och då framförallt de kraftiga sänkningarna
av EU:s tullar på elektronikkomponenter.
Medlemskapet innebär vidare att Sverige tillämpar de antidumpnings-
tullar som i ett sjuttiotal fall är i kraft mot import från länder utanför EU.
Sverige verkar aktivt for att begränsa antidumpningsåtgärdema. Att nå
väsentliga resultat i denna riktning måste dock ses som en långsiktig
uppgift mot bakgrund av att åtgärderna har starkt stöd i många medlems-
länder, främst de sydliga, och att besluten fattas med enkel majoritet.
Antidumpningstullama har i många fall kraftigt fördyrat vår import, men
det bör samtidigt påpekas att de endast berör mindre än 0,5 procent av
Sveriges totalimport.
Kommissionens diektivförslag från 1994 om harmonisering av icke
konkurrensutsatt exportkreditförsäkring, som har rönt kritik från många
håll, fortsatte att diskuteras under året. Syftet är att skapa lika konkur-
rensvillkor mellan exportörer i EU-ländema. En rapport från råds-
arbetsgruppen for exportkrediter som innehåller synpunkter på direktiv-
förslaget och det fortsatta arbetet antogs av allmänna rådet i december
1995. Kommissionen väntas på basis av rapporten utarbeta ett nytt
förslag, som sannolikt blir mindre detaljerat än det föregående.
Även kommissionens utkast till meddelande om försäkring av s.k.
marknadsmässiga exportkreditrisker var föremål för diskussion. Syftet är
164
att hindra att statlig eller statligt stödd verksamhet konkurrerar på Skr. 1995/96:190
ojämlika villkor med privata försäkringsbolag. Om regler av föreslagen
typ införs, kommer Exportkreditnämndens verksamhet på det aktuella
området att behöva ses över.
EU:s utvecklingssamarbete är ett av unionens gemensamma politik-
områden och skall enligt Maastrichtfördragets artikel 130u vara ett
komplement till medlemsstaternas bilaterala biståndspolitik. Mål-
sättningarna för den gemensamma politiken är en varaktig ekonomisk och
social utveckling i utvecklingsländerna, integration av utvecklingsländerna
i världsekonomin samt att främja kampen mot fattigdomen i utvecklings-
länderna. Dessutom skall biståndspolitiken bidra till att utveckla demo-
kratin och respekten för de mänskliga rättigheterna. Målsättningarna
överensstämmer med svenska biståndspolitiska prioriteringar.
EU-medlemskapet ger Sverige möjlighet att direkt påverka inriktningen
på EU:s gemensamma u-landsbistånd. EU:s bistånd (inklusive samarbetet
med Central- och Östeuropa) uppgick 1995 till ca 4,8 miljarder ecu, vilket
är tre gånger större än det svenska biståndet och det når över 100 länder.
Det samlade bistånd som utgår dels över EG:s budget, dels över
medlemsländernas nationella budgetar, svarar tillsammans för mer än 60
procent av västländernas bistånd. Det pågår en intensiv dialog mellan
EU:s medlemsländer om utvecklings- och biståndsfrågor. Genom
erfarenhetsutbyte och nya kunskaper kan effektiviteten i biståndet öka.
Större delen av EU:s bistånd förmedlas via olika regionala program samt
via samarbetet inom Lomékonventionen (se kapitel 26.12).
Inom kommissionen finns sedan 1992 ett särskilt kontor - ECHO
(European Community's Humanitarian Office) - för administration av den
humanitära hjälpverksamhet som finansieras av gemenskapsmedel. ECHO,
som i internationella sammanhang är den störste finansiären av humani-
tära insatser, kanaliserar sin hjälp bl.a genom FN:s flyktingkommissariat,
världslivsmedelsprogrammet, Röda Korset och enskilda organisationer.
Under 1995 framlade kommissionen förslag till rådsförordningar om
kommissionens humanitära hjälpverksamhet, KOM (95) 201 slutlig, och
dess bistånd till återuppbyggnad, KOM (95) 291 slutlig. Förslagen
preciserar till vilka ändamål hjälpen skall ges, och hur hjälpen skall
kanaliseras. Formerna för kommissionens samråd med medlemsländerna
i dessa frågor definierades. EU:s biståndsministrar godkände i december
1995 förordningstextema. Sverige har i förhandlingarna verkat för att
medlemsstaterna skall ha medinflytande i frågor som rör ECHO:s
övergripande mål med verksamheten. Inför ett slutligt ställningstagande
avvaktar rådet Europaparlamentets yttrande.
165
25.3.2
Under 1995 har två förslag till förordningar om bistånd via enskilda
organisationer behandlats i ministerrådet. Det ena förslaget avser
decentraliserad samverkan i syfte att stödja ett fördjupat samarbete på
gräsrotsnivå samt att bidra till framväxt och konsolidering av demo-
kratiska strukturer och medborgarsammanslutningar, KOM (95) 290
slutlig. Under 1995 genomfördes projekt genom decentraliserad sam-
verkan om ca 6 miljoner ecu. Rådet har även behandlat ett förslag till en
förordning som reglerar s.k. samfmansiering av projekt mellan EU och
enskilda organisationer, KOM (95) 292 slutlig. Sådana projekt stödjer
lokal social och ekonomisk utveckling, utveckling av mänskliga resurser
och institutionellt stöd till lokala partner i utvecklingsländerna. Under
1995 samfinansierades projekt för 174 miljoner ecu. Enighet om
förordningstextema kunde inte uppnås vid utvecklingsrådet i december
1995 och rådsbehandlingen fortsätter därför under våren 1996.
EU är en stor givare av livsmedelsbistånd. År 1994 omfattade denna form
av bistånd 580 miljoner ecu, varav 35 procent lämnades direkt från
kommissionen till mottagarländerna medan 65 procent kanaliserades via
olika FN-organisationer och enskilda organisationer. Kommissionen
presenterade i juni 1995 ett förslag till ny förordning om livsmedels-
bistånd, KOM (95) 283 slutlig. Förslaget uppdaterar och strukturerar
regelverket för de olika slags insatser från EU:s sida som har mål-
sättningen att stärka livsmedelssäkerheten, bl.a. livsmedelsbistånd,
distribution av utsäde och lagringsstöd. Aktiviteterna integreras i
mottagarlandets policy på jordbruks- och livsmedelsområdet och lokal
produktion och marknad kan därigenom stärkas. Regelverket anpassas till
de senaste årens geopolitiska förändringar. Detta sker genom att den lista
över länder som kan bli föremål för insatser utökas med bl.a. central-
asiatiska länder och före detta Jugoslavien. EU:s biståndsministrar
beslutade i december 1995 att godkänna förordningen. Sverige har i
förhandlingsarbetet särskilt framhållit och fatt gehör för betydelsen av att
livsmedelsbiståndet koordineras väl med mottagarlandet och andra givare,
främst FN-systemet. Vidare har fördelarna med upphandling av livsmedel
i u-länder framhävts, då man genom sådana aktioner kan stödja det
nationella jordbruket och marknaderna för livsmedel i mottagarländerna.
Utvecklingsrådet antog i december 1995 en resolution om integrering av
ett jämställdhetsperspektiv i EU:s utvecklingssamarbete. Resolutionen
bygger på ett yttrande som kommissionen överlämnade till ministerrådet
i oktober 1995, KOM (95) 423 slutlig. De riktlinjer som antogs i
resolutionen gäller såväl EU:s gemensamma som medlemsstaternas
nationella bistånd. Resolutionen innebär att ett jämställdhetsperspektiv
Skr. 1995/96:190
166
skall integreras i alla biståndsinsatser, från planering till genomförande Skr. 1995/96:190
och utvärdering. En integrering av ett jämställdhetsperspektiv i allt
utvecklingssamarbete anges i resolutionen vara en förutsättning för att
målen för EU:s utvecklingssamarbete, så som de formulerats i Maastricht-
fördraget, skall kunna uppnås. Ökad politisk, ekonomisk och social
jämställdhet skall ses som en grundläggande förutsättning för tillväxt och
utveckling i mottagarländerna.
Resolutionen är även ett led i EU:s uppföljning av FN:s fjärde
kvinnokonferens i Peking.
Sverige betonar upphandlingsfrågomas betydelse av två skäl. För det
första därför att majoriteten av EU:s biståndsinsatser leder till upphandling
i någon form, vilket betyder att kvaliteten på EU:s bistånd i hög grad
beror på effektivitet i upphandlingen. För det andra är det av vikt att
svenska företag ges rimliga möjligheter att medverka i EU:s bistånds-
projekt. Sveriges representation i Bryssel och Exportrådets Brysselkontor
har fått utökade resurser för upphandlingsfrågor.
Under 1995 har upphandlingsfrågor behandlats i kommissionens
löpande verksamhet genom att förslag till nya projekt lagts fram för
granskning i kommittéer med representanter för medlemsstaterna.
Dessutom har upphandlingsfrågor blivit ett dominerande inslag i
förhandlingarna om nya förordningar för TACIS- (Ryssland och OSS)
och MEDA- (Medelhavsländerna) programmen. Sverige har intagit en
pragmatisk hållning i förhandlingarna; regler som underlättar för nya
företag att delta i upphandling är viktiga men reglerna far inte vara så
komplicerade att de försvårar genomförandet av projekt. Sverige har också
förespråkat öppna och likartade upphandlingsregler för de olika bistånds-
programmen.
En viktig fråga under det första året som medlem i EU har varit formerna
för samarbete, samråd och informationsutbyte i multilaterala frågor.
Samråd i syfte att utforma en gemensam EU-ståndpunkt sker rörande
allmänna FN-frågor under generalförsamlingen och FN-organet ECOSOC.
Det gäller även resolutioner som berör FN:s biståndsverksamhet liksom
förberedelser för FN:s globala konferenser.
En gemensam ståndpunkt utformas emellertid inte inför möten med
styrelser för fonder och program, dvs. FN:s frivilligfinansierade bistånds-
verksamhet. I dessa sammanhang är syftet med samråd att utbyta
information. Sverige, som stor givare av frivilliga bidrag, anser det vara
värdefullt att ha ett nära informationsutbyte i EU-kretsen, som ett tillägg
till det nära nordiska samarbetet samt informationsutbytet i givarkretsen.
En rad reformprocesser pågår vid FN:s generalförsamling i New York,
där ett nära EU-samråd och utformande av gemensamma ståndpunkter är
en viktig del av förhandlingsarbetet. Det har gällt treårsöversynen av FN:s
biståndsarbete, som bl.a. syftar till att effektivisera detta genom förbättrad Skr. 1995/96:190
koordinering mellan fonder och program, liksom diskussioner kring de
förbättrade styrformerna inom ramen för generalförsamlingsresolutionen
48/162. På båda dessa områden har en gemensam EU-ståndpunkt
utformats, som gjort det möjligt för Sverige att i ett tidigt skede fa stöd
för viktiga krav på effektivisering av verksamheten och förbättrade
möjligheter för medlemsstaterna att styra verksamheten.
På svenskt initiativ har två extramöten om reformarbetet genomförts i
Bryssel under 1995.
Det första extramötet i EU-kretsen syftade till att skapa en gemensam
ståndpunkt för att underlätta förhandlingarna om nya finansierings-
mekanismer inom FN:s frivilligfinansierade biståndsverksamhet. Ett
svenskt underlag presenterades. Resultatet av mötet blev en gemensam
ståndpunkt, som gav stöd för fortsatt arbete med de olika alternativa
finansieringsmetoder, förhandlade bidrag och uttaxerade bidrag som
diskuterats. Ståndpunkten gav också stöd till genomförande av 0,7-
procent-målet i biståndet.
Syftet med det andra mötet, som hölls i november 1995, var att fa en
bred diskussion kring olika reformförslag mot bakgrund av FN-systemets
allvarliga kris. Ett svenskt underlag presenterades. Mötet ledde till en
bättre förståelse för behovet av en reformering av FN:s biståndsarbete, i
syfte att stärka denna verksamhet.
EU-samarbetet har givit tillfälle att på olika nivåer aktualisera åtgärder
med anledning av FN:s finansiella kris, som förvärrades kraftigt under
hösten 1995. Svenska företrädare har vid en rad olika tillfällen tagit upp
problemet.
Kommissionen beslutade efter massakern i flyktinglägret i Kibeho i april
1995 att frysa delar av EU:s bistånd till Rwanda. Kommissionen fattade
beslutet utan att informera medlemsländerna. Sverige och andra medlems-
länder uttryckte starkt missnöje med att kommissionen agerat på egen
hand. Efter aktiva påtryckningar från medlemsländerna kunde biståndet
komma igång igen i juli månad.
Under 1995 har kommissionen presenterat förslag till förordningar på
följande områden:
- stöd till befolkningspolitik och befolkningsprogram i utvecklings-
länderna, KOM (95) 295 slutlig
- stöd till åtgärder på miljöområdet i utvecklingsländerna inom ramen för
en långsiktigt hållbar utveckling, KOM (95) 294 slutlig
- stöd till HIV/AIDS-relaterade projekt i utvecklingsländer, KOM (95)
293 slutlig
- samarbete mellan nordliga och sydliga länder om bekämpningen av
narkotika och narkotikaberoende, KOM (95) 296 slutlig
Förslagen förutses tas upp till behandling av ministerrådet under första
halvåret 1996.
168
EU lämnar makrofinansiellt stöd i form av obundna långfristiga lån till
vissa tredje länder som genomför ekonomiska stabiliseringsprogram.
Makrofinansiellt stöd har tidigare utgått i första hand till reformländer i
Central- och Östeuropa. Behoven bland de flesta av dessa länder har dock
minskat i takt med att den makro-ekonomiska balansen har återställts.
Under 1995 fastställde Ekofin-rådet nya riktlinjer gällande villkoren och
den geografiska omfattningen av denna typ av gemenskapsstöd (i första
hand till nuvarande och blivande associationsländer, i andra hand till vissa
länder i Medelhavsregionen och västliga republiker i forna Sovjet-
unionen). Under året fattades beslut om makro-finansiellt stöd till Ukraina
på högst 200 miljoner ecu och till Vitryssland på 75 miljoner ecu. Ett
principbeslut om ett nytt lån till Moldavien på 15 miljoner ecu fattades
också. Under 1995 utbetalades totalt 330 miljoner ecu fördelat på sju
länder, varav sex i Central- och Östeuropa.
Europeiska investeringsbankens (EIB) insatser utanför EU, som skall ses
som en komponent i EU:s samarbete med länder utanför unionen, uppgick
under 1995 till 2 805 miljoner ecu, varav 2 557 miljoner ecu härrör från
EIB:s egna medel och 248 miljoner ecu från medlemsländernas budget-
medel (Europeiska utvecklingsfonden) eller från EU:s budget. Lånen
lämnades till de s.k. AVS-ländema (Afrika, Västindien och Stillahavs-
området), Medelhavsregionen, Central- och Östeuropa, Asien, Latin-
amerika och Sydafrika. Lånen har bl.a. omfattat infrastrukturinsatser på
telekommunikations-, transport- och energiområdena och s.k. globala lån
för insatser i små och medelstora företag.
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
1 samband med inträdet i EU vid årsskiftet 1994/95 lämnade Sverige
EFTA och frånträdde dess grundfördrag, Stockholmskonventionen,
undertecknad den 4 januari 1960. EFTA hade under nära 35 års tid spelat
en utomordenligt viktig roll för Sveriges fortlöpande Europaintegration
och ekonomiska utveckling.
I dag kvarstår Schweiz, Norge, Island och Liechetenstein som medlem-
mar i EFTA (”EFTA-ländema”). De tre sistnämnda (”EFTA-statema”)
deltar i EES. Liechtenstein inträdde i EES i maj 1995.
Av EU:s nuvarande 15 medlemmar är följande sex länder tidigare
EFTA-medlemmar: Sverige, Danmark, Finland, Portugal, Storbritannien
och Österrike.
169
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
EES-avtalet utgör ett omfattande ramverk för förbindelserna med våra
nordiska grannländer Norge och Island, som tillsammans svarar för en
betydande del av Sveriges yttre ekonomiska förbindelser och även i övrigt
står oss mycket nära. Från svensk sida bedöms det löpande EES-arbetet
vara en viktig länk till EFTA-statema och prioriteras således.
EES innebär att väsentliga delar av regelverket för EU:s inre marknad
gäller även i och gentemot de tre EFTA-statema. Dessutom innefattas ett
antal s.k. angränsande politikområden, t.ex. forskning, utbildning och
statistik, samt även utrikespolitisk dialog i EES-samarbetet.
EES reglerar vidare frihandeln mellan EFTA-statema och EU, samt
EFTA-statema sinsemellan.
Som EU-medlem är Sverige fortfarande egen avtalspart i EES-avtalet.
Sedan inträdet i EU företräds Sverige dock - liksom övriga EU-länder -
huvudsakligen av kommissionen i det löpande arbetet.
Två gånger under året har EU- och EFTA-statema mötts på minister-
nivå. Detta sker i EES-rådet, vars huvuduppgift är att ge övergripande
politisk vägledning för samarbetet, men som även utnyttjas för en dialog
om utrikespolitiska spörsmål.
Vid årets första möte, i juni 1995, kunde EES-rådet bl.a. besluta om
formerna för den fortsatta utrikespolitiska dialogen inom ramen för EES.
Vid det andra mötet, i november 1995, kunde de två ordförandena på EU-
respektive EFTA-sidan konstatera att man nu hade fört in praktiskt taget
hela det avsedda EU-regelverket i EES-avtalet och att samråds-
procedurema mellan EU- och EFTA sidan fungerade bra.
Av de frågor som har behandlats i EES under året kan särskilt nämnas
handel med förädlade jordbruksprodukter och frågan om att utsträcka
avtalet till att omfatta maritimt cabotage, fartyg som är registrerade i ett
land far befordra passagerare och gods mellan hamnar i annat land, i detta
fall mellan två EU-hamnar.
Ny relevant EU-lagstiftning för den inre marknaden skall i princip alltid
föras över även till EES-avtalet genom beslut i gemensamma EES-
kommittén, som möts månadsvis. EES-kommittén är ett viktigt forum för
ömsesidigt informationsutbyte. Mycket av det löpande arbetet sker i olika
undergrupper.
Sektorförhandlingar med Schweiz
Schweiz valde 1992 att ställa sig utanför EES. EU:s - och alltså numera
Sveriges - handel med Schweiz regleras således fortsatt av det bilaterala
frihandelsavtal mellan EG och Schweiz som fanns redan innan EES.
(Stockholmskonventionen fortsätter för övrigt att reglera den EFTA-
intema handeln gentemot Schweiz och är således fortfarande, vid sidan
av EES, en nödvändig del av det västeuropeiska frihandelssystemet.)
Bilaterala s.k. sektorförhandlingar inleddes i slutet av år 1994 mellan
EU och Schweiz i syfte att knyta Schweiz närmare EU:s inre marknad.
Dessa förhandlingar fortsatte under 1995 men kunde inte slutföras under
året.
Skr. 1995/96:190
170
Förhandlingarna rör sju sektorer; offentlig upphandling, forskning och Skr. 1995/96:190
utveckling, ömsesidigt tekniskt erkännande, förädlade jordbruksprodukter,
luft- och landtransporter samt personers fria rörlighet. En samlad
förhandlingslösning eftersträvas.
Vad gäller offentlig upphandling, forskning och utveckling, ömsesidigt
tekniskt erkännande, förädlade jordbruksprodukter och luftfart nåddes
betydande framsteg under hösten 1995. Däremot hade man vid årets slut
inte kunnat enas om en lösning for ett flertal frågor avseende personers
fria rörlighet samt landtransporter.
Bilaterala överenskommelser med Norge, Island och Schweiz
Under året ingicks vissa överenskommelser med Norge, Island och
Schweiz för att anpassa vissa bilaterala EG-avtal med dessa länder. Syftet
var att ta hänsyn till Sveriges, Finlands och Österrikes inträde i unionen,
med tanke på att inträdet har lett till ändrade införselbestämmelser.
Avtalen rör handel med jordbruksprodukter och - för Norge och Island
- även fisk och fiskprodukter.
Vidare har förhandlingar förts med Norge om fiskerättigheter (se avsnitt
18.1).
Den 1 januari 1995 trädde frihandelsavtal mellan EU och de baltiska
länderna i kraft. Avtalen var ett resultat av bl.a. svenska önskemål om
bevarad frihandel med Baltikum efter det svenska inträdet i EU.
Som ett steg mot medlemskap slöts den 12 juni 1995 avtal om
upprättande av en association mellan EU och dess medlemsländer och
Estland, Lettland respektive Litauen, så kallade Europaavtal. För de
baltiska länderna är Europaavtalen av mycket stor betydelse både
ekonomiskt och politiskt. Avtalen innebär ett avgörande steg mot närmare
integration med den västeuropeiska gemenskapen, och innebär att de
baltiska länderna tillhör den grupp länder för vilka medlemskap i EU
ställs i utsikt.
Avtalen innebär också att de baltiska länderna omfattas av den särskilda
strategi för förberedelser (se kapitel 8) för medlemskapet som antogs vid
toppmötet i Essen i december 1994. Denna strategi omfattar bl.a.
deltagande i möten med EU-ländema i anslutning till ministerrådsmöten
samt bistånd till medlemskapsförberedelser och EU-anpassning. Särskilt
gäller detta förberedelser för deltagande i den inre marknaden. Kommis-
sionen har också presenterat en vitbok för att underlätta anpassnings-
åtgärder inom kandidatländerna.
Då Europaavtalen är så kallade blandade avtal, vilket innebär att EU
delar den avtalsslutande kompetensen med medlemsländerna, måste
avtalen godkännas av ländernas lagstiftande församlingar.
Riksdagen godkände avtalen den 22 november 1995. Sverige tillsam-
mans med Danmark blev därmed först bland EU-medlemsländema att 171
göra detta. Den skyndsamma behandlingen skall ses som ett uttryck för
den stora vikt Sverige fäster vid de baltiska staternas snara integration i Skr. 1995/96:190
EU.
EU:s bistånd till de baltiska länderna har till väsentlig del varit inriktat
på att främja ländernas utveckling mot demokrati och marknadsekonomi
(se avsnitt 26.4).
Alla de tre baltiska länderna dvs. Estland, Lettland och Litauen har
under hösten 1995 lämnat in ansökningar om medlemskap i Europeiska
unionen; Lettland i oktober, Estland i november och Litauen i december
1995.
EU:s engagemang i östersjöregionen har utvecklats starkt under år 1995.
Två Östersjöstater - Sverige och Finland - blev medlemmar i unionen
den 1 januari 1995 och de tre baltiska staterna har undertecknat associa-
tionsavtal, s.k. Europaavtal, med EU under året. Om man betänker att
Danmark och Tyskland redan är EU-medlemmar, Polen har ett Europa-
avtal och Ryssland och EU har undertecknat ett handels- och samarbets-
avtal, framtonar Östersjön som ett regionalt centrum med stark knytning
till unionen.
Genom utvecklingen i demokratisk och marknadsekonomisk riktning i
de forna planekonomierna återskapas naturliga förutsättningar för ett brett
samarbete mellan länderna kring Östersjön. Med utgångspunkt i detta
förhållande har kommissionen under det gångna året arbetat med att
utforma en strategi för ett fördjupat samarbete i Östersjöregionen. Ett
delresultat presenterades i Madrid i december 1995, då kommissionen lade
fram en första kartläggande rapport om aktiviteterna i regionen. Samtidigt
fick kommissionen i uppdrag att presentera förslag till ett långsiktigt
initiativ vid Östersj östaternas regeringschefskonferens i Visby den 3-4
maj 1996 och därefter rapportera till toppmötet i Florens i juni 1996.
EU har även på andra sätt markerat sitt intresse för Östersjöregionen.
Från och med år 1995 finns inom ramen för PHARE-programmet (se
avsnitt 26.4) ett särskilt belopp (cirka 70 miljoner ecu under femårs-
perioden 1995-99) avsatt för gränsöverskridande regionalt samarbete i
regionen. Förändringar i TACIS-förordningen (se avsnitt 26.5) är delvis
avsedda att möjliggöra att Ryssland i framtiden kan knytas till detta
samarbete. Vidare har PHARE-medel och vissa av EU:s struktur-
fondsmedel avsatts i en särskild fond för begränsade projekt (Baltic Small
Projects Facility), i första hand ägnad att främja samarbete mellan
regionala och lokala organ i Östersjöområdet. Även de nya indikativa
flerårsprogrammen för PHARE-insatser i Estland, Lettland och Litauen
kan ses som uttryck för unionens ökade engagemang i området. Dessa
program har ett belopp på 344 miljoner ecu till sitt förfogande för insatser
under de närmaste fyra åren. Vidare bidrar PHARE-insatsema till att ge
ett framtida EU-medlemskap hög prioritet i dessa länder.
Sverige har aktivt bidragit till att inom EU lyfta fram Östersjöregionens
betydelse för unionen. För svensk del har detta ytterligare accentuerats i
och med ordförandeskapet i Östersjörådet, som även kommissionen är
medlem av. Sverige övertog ordförandeskapet från Polen i juni 1995 och Skr. 1995/96:190
överlämnar till Lettland 1996. Även i fortsättningen kommer ambitions-
nivån från svensk sida att vara hög för att Östersjön skall ges ordentligt
blickfang inom EU.
Europeiska unionens förbindelser med länderna i Central- och Östeuropa
har under 1995 betydligt utvecklats och fördjupats inom ramen för den
förmedlemskapsstrategi som antogs vid Europeiska rådets möte i Essen
i december 1994.
EU:s handelspolitiska relationer till dessa länder baserar sig på
associationsavtal, s.k. Europaavtal, som tidigare har trätt i kraft med
Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Den 1 februari 1995 trädde
avtalen med Rumänien och Bulgarien i kraft. Ett Europaavtal med
Slovenien blev färdigt och paraferades under 1995 (se avsnitt 26.6).
Europaavtalen innebär bl. a att tullar och kvantitativa restriktioner
gradvis fasas ut helt för industrivaror och minskas för jordbruksvaror.
Under 1995 togs ståltullama bort. Tekotullama försvinner efter 1996.
Under 1995 har anpassning av avtalen p.g.a. de nya medlemsländernas
inträde i EU med hänsyn till att Uruguayrundan pågått samt i syfte att
vidareutveckla handeln (enligt beslut i Essen 1994). Arbetet lär kunna
slutföras under 1996 och innebär ytterligare sinsemellan förbättrat
marknadstillträde för både EU och länderna med Europaavtal.
Hittills har de nio länder med vilka EU ingått Europaavtal ansökt om
medlemskap; Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien,
Slovakien och Ungern hade sökt vid årsskiftet 1995/96. En ansökan från
Tjeckien lämnades in i januari 1996. Vid toppmötet i Madrid i december
1995 uppmanades kommissionen att förbereda yttranden över föreliggande
medlemskapsansökningar med sikte på att yttranden (”avis”) skall
föreligga så snart som möjligt efter regeringskonferensens slut.
Vid Europeiska rådets möte i Essen 1994 antog EU:s medlems-
länder en strategi för att förbereda länderna med Europaavtal för
medlemskap i EU. Viktiga delar i strategin är den fördjupade dialogen
med associationsländema och arbetet med en anpassning av dessa länders
lagstiftning till regelverket på den inre marknaden. Sverige har under året
bl. a arbetat för att ge de central- och östeuropeiska länderna ett förbättrat
marknadstillträde och att fördjupa dialogen inom olika ämnesområden.
Förmedlemskapsstrategin har erbjudit en betydelsefull möjlighet till
kontinuerlig dialog med associationsländemas regeringar i viktiga
politiska och ekonomiska frågor. Detta har även gällt utrikes- och
säkerhetspolitiken, där EU och associationsländema under det gångna året
fortsatt diskussionen om förbättrade möjligheter till informationsutbyte
och solidariskt deltagande i gemensamma åtgärder och uttalanden från
EU:s sida.
173
Utvecklingssamarbetet Skr.
Inom PHARE, EU:s program för samarbetet med Central- och Östeuropa
inklusive de baltiska staterna, avsattes 1 105 miljoner ecu under 1995.
Liksom tidigare år är Polen det största enskilda mottagarlandet (150
miljoner ecu), följt av Rumänien (110 miljoner ecu) och Ungern (85
miljoner ecu). Samtidigt har de s.k. horisontella programmen, som bl.a.
inkluderar kämsäkerhetsinsatsema, samriskföretagsstödet (JOPP) och
biståndet genom enskilda organisationer (demokrati, sociala frågor m.m.),
förstärkts. Av särskild betydelse är den ökade roll PHARE-programmet
kommit att spela i strategin för framtida EU-medlemskap för länderna i
Central- och Östeuropa. Såväl i de nationella programmen som i de
program som är avsedda för samtliga stater med associationsavtal, intar
stöd till processen att anpassa lagstiftningen till EU:s inre marknadsregler
en framskjuten plats. Användningen av PHARE-medel för infra-
strukturprojekt av intresse i samband med ett framtida EU-medlemskap
har också ökat.
Den planering av PHARE-samarbetet på medellång sikt, som beslöts
i samband med Europeiska rådets möte i Essen, har resulterat i ett antal
indikativa flerårsprogram för tiden 1996-99. Genom att sådana PHARE-
program nu också föreligger för Estland, Lettland och Litauen, fastslås att
dessa länder intar samma ställning i EU:s östsamarbete som de central-
europeiska länderna. Flerårsprogrammen förstärker också kommissionens
möjligheter att komma till rätta med en del av de problem vad avser ett
effektivt utnyttjande av samarbetsmedlen, som påtalades i Europeiska
revisionsrättens årsrapport för år 1994.
Ryssland
Relationerna till Ryssland intog under 1995 en central roll i EU:s
utrikespolitiska arbete. Ett gott förhållande mellan EU och ett demo-
kratiskt Ryssland är av avgörande betydelse för stabiliteten i Europa. EU
har därför aktivt verkat för ett partnerskap med Ryssland i syfte att stärka
den demokratiska och ekonomiska reformprocessen i Ryssland och
förbättra respekten för mänskliga rättigheter. Ett annat övergripande mål
har varit att integrera Ryssland i europeiska samarbetsstrukturer och inte
skapa nya skiljelinjer i Europa. Sverige har varit aktivt i utformandet av
EU:s samlade politik. Relationerna mellan EU och Ryssland har dock inte
varit problemfria. Kriget i Tjetjenien och de omfattande övergreppen mot
de mänskliga rättigheterna ledde till att EU under våren beslöt att
suspendera undertecknandet av det s.k. interimsavtalet med Ryssland.
Undertecknandet av det skedde först sedan ett antal krav tillgodosetts;
obehindrat tillträde för hjälporganisationer, obehindrat tillträde till
Tjetjenien för Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa
(OSSE), vapenvila samt inledande av en politisk process för att lösa
krisen. I september ägde ett toppmöte mellan EU och Ryssland rum i
Moskva.
1995/96:190
174
Vid rådsmötet den 20 november 1995 antogs rådsslutsatser angående de Skr. 1995/96:190
framtida förbindelserna mellan EU och Ryssland. Rådsslutsatsema ingår
i en serie strategidokument, som rådet har utarbetat om förbindelserna
med andra länder och regioner. Dokumentet, som ansluter till EU:s
partnerskaps- och samarbetsavtal med Ryssland och som syftar till att
utveckla samarbetsmöjlighetema i detta avtal, innehåller följande avsnitt;
stöd för Rysslands reformer beträffande demokrati, rättsliga och inrikes
frågor och ekonomi samt samarbete kring utrikes- och säkerhetspolitiska
frågor. Omedelbart efter antagandet av rådsslutsatsema inledde EU arbetet
på ett handlingsprogram, som är avsett att fastställa konkreta åtgärder på
kort och lång sikt för att förverkliga Rysslandsstrategin. Arbetet på
åtgärdsprogrammet intensifieras efter årsskiftet för att det skall kunna
antas under våren 1996.
Övriga OSS-länder
EU ägnade betydande uppmärksamhet åt relationerna till Ukraina under
1995. En fortsatt reformprocess i Ukraina är av mycket stor betydelse för
stabiliteten i Europa. Ett fritt, självständigt Ukraina med väl utvecklad
demokrati, marknadsekonomi, väl utvecklade mänskliga rättigheter och
kämvapenfrihet bidrar till denna stabilitet. Sverige har i EU-arbetet aktivt
stött dessa mål och denna inriktning.
Ett påtagligt problem i EU:s dialog med Ukraina har varit kravet att
Tjemobylanläggningen skall stängas. Det är av stort intresse för svensk
del att detta problem löses, och Sverige har aktivt stött de ansträngningar
som hittills gjorts multilateralt, samt även bidragit med bilaterala insatser.
Under 1995 har EU vid flera tillfallen fokuserat intresset på utveck-
lingen i Vitryssland. Utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och
demokrati har under året ingivit betänkligheter. Sverige har stött
demarscher som gjorts i Vitryssland för att påtala missförhållanden i
landet, bl.a. i fråga om fackföreningars och medias frihet. Den demo-
kratiska processen har bromsats upp av att landet inte haft något
parlament. Parlamentsval genomfördes dock i mitten av december 1995,
vilket medför att den i EU bordlagda frågan om ett interimsavtal med
Vitryssland återigen kunde sättas upp på EU:s dagordning för det
kommande året.
Ett interimsavtal paraferades mellan EU och Moldova i oktober 1995.
EU har i olika sammanhang stött och samarbetat med OSSE i fråga om
hur den olösta konflikten i Transnistrien skall kunna lösas med hjälp av
det internationella samfundet. Detta förhållande kom att starkare
uppmärksammas mot slutet av året, och det får förutses att EU under
1996 söker bidra med aktiva insatser i denna fråga.
Den övergripande målsättningen för svensk politik gentemot länderna
i före detta Sovjetunionen är att främja en utveckling som förhindrar att
stabiliteten i regionen äventyras. Sverige vill därför bidra till utvecklandet
av demokrati, stöd till fria marknadskrafter, upprätthållandet av respekten
för mänskliga rättigheter samt biläggandet av konflikter. Den svenska
inställningen har förts fram och bidragit till utvecklandet av EU:s
relationer med regionens länder.
Skr. 1995/96:190
Partnerskaps- och samarbetsavtal
Enligt ministerrådets beslut den 5 oktober 1992 är EU i princip villigt att
sluta partnerskaps- och samarbetsavtal med samtliga stater i före detta
Sovjetunionen. De tre baltiska staterna har dock kommit i fråga för s.k.
Europaavtal. Under år 1995 ingicks sådana avtal mellan EG och deras
medlemmar å ena sidan och Kazakstan, Kirgizistan och Vitryssland å den
andra (liknande avtal ingicks under 1994 med Ryssland, Ukraina och
Moldova). I december 1995 paraferades avtal med Armenien, Azer-
bajdzjan och Georgien. I avtalen finns föreskrifter om politisk dialog,
varuhandel, affärsverksamhet och investeringar, betalningar och kapital,
konkurrens- och immaterialrättsliga regler samt brottsförebyggande,
kulturellt och finansiellt samarbete. I det handelspolitiska avsnittet
tillerkänner parterna varandra mest-gynnad-nationsbehandling.
Partnerskaps- och samarbetsavtalen har anpassats efter OSS-ländemas
ekonomiska och politiska utvecklingsnivå. Ryssland, Ukraina Moldova
och Vitryssland har därför fatt det mest avancerade avtalet. I detta finns
en utvecklingsklausul om att förutsättningar för framtida förhandlingar om
ett frihandelsområde mellan gemenskapen och respektive land skall
övervägas.
Partnerskaps- och samarbetsavtalen skall ratificeras av samtliga
kontrakterande parter, en procedur som kan ta något eller möjligen några
år i anspråk. För tiden fram till avtalens ikraftträdande kan interimsavtal
om handel och handelsrelaterade frågor tillämpas. Interimsavtalen reglerar
frågor inom gemenskapens kompetens, främst områdena varuhandel,
betalningar, konkurrensregler, immaterialrättsligt skydd och tullsamarbete.
Interimsavtal har undertecknats med Ryssland, Ukraina och Kazakstan
samt paraferats med Moldova, Kirgizistan och Vitryssland. Avtalen med
Ryssland och Ukraina har trätt i kraft den 1 februari 1996.
Utvecklingssamarbete
Under år 1995 har insatser för drygt 502 miljoner ecu fördelats inom
ramen för TACIS, EU:s samarbetsprogram för Ryssland och övriga OSS-
stater samt Mongoliet. Nära hälften av medlen har avsatts för insatser som
genomförs eller kan genomföras i flera OSS-stater. Av dessa svarar
kämsäkerhetsprogrammet för över 100 miljoner ecu. Särskild uppmärk-
samhet ägnas åtgärderna för att stänga delar av anläggningen i Tjemobyl
(Ukraina). När det gäller de nationella programmen dominerar, liksom
tidigare, Ryssland (drygt 162 miljoner ecu). Ett av de regionala program-
men för 1995 avser nordvästra Ryssland (Archangelsks och Murmansks
län samt republiken Karelen). Programmet, som bl.a. innefattar projekt
inom infrastrukturområdet (energi, kommunikationer), förvaltningsbistånd
och stöd till produktion och distribution av livsmedel, omfattar 27,5
miljoner ecu.
Den förordning som reglerar TACIS-programmet löpte ut vid årsskiftet
176
1995/96. Arbetet på att formulera en ny förordning har pågått under hela Skr. 1995/96:190
året. På en rad punkter, t.ex. i fråga om inkluderandet av miljö och
kvinnans möjligheter i de prioriterade insatsområdena och möjligheten att
ställa medel till förfogande för gränsöverskridande regionalt samarbete
mellan TACIS-länder och EU- respektive PHARE-länder, kunde de krav
som Sverige framfört eller stött tillgodoses. Oenighet rådde beträffande
regler och rutiner för upphandling (se avsnitt 25.3.5). Förordningen kunde
slutligen antas av allmänna rådet i januari 1996.
Att få till stånd en fredlig lösning av konflikten i före detta Jugoslavien
har varit en av de viktigaste uppgifterna för EU under 1995. Kriget i
Bosnien-Hercegovina och Kroatien utgör inte endast ett stort hot mot
Europas stabilitet. Det är också den största humanitära katastrofen i
Europa sedan andra världskriget.
Riktlinjerna för EU och medlemsstaternas arbete fastställs i frekventa
möten på olika nivåer. Arbetet har koncentrerats på att finna en diplo-
matisk lösning på konflikten, som respekterar staternas territoriella
integritet och suveränitet, och på att lindra den humanitära nöden.
I den internationella förhandlingsprocessen för att finna en fredlig
lösning på kriget i Bosnien har EU främst deltagit genom sin särskilt
utsedde medlare (en post som övertogs av Carl Bildt den 12 juni) och de
medlemsländer (Storbritannien, Frankrike och Tyskland) som ingått i den
s.k. kontaktgruppen. En kontinuerlig avrapportering och diskussion på
grundval av dessa rapporter har skett inom EU. De övriga EU-statema har
därvidlag haft möjlighet att påverka förhandlingsarbetet.
Daytonavtalet, undertecknat i Paris den 14 december 1995, innebar att
ett fredsavtal slöts för Bosnien och en överenskommelse nåddes om östra
Slavonien. Detta betyder förhoppningsvis att EU:s arbete framöver
kommer att fokuseras på försoning och återuppbyggnad av regionen. Här
kommer EU:s långsiktiga förbindelser med staterna i före detta Jugo-
slavien att spela en stor roll. EU:s utrikesminstrar fastslog under hösten
1995 att förbindelserna med EU skall villkoras till politiska och ekono-
miska krav, vilka omfattar såväl mänskliga rättigheter och demokrati som
marknadsekonomi och öppna handelsgränser. Särskilt kommer viljan och
beredskapen att samarbeta regionalt att tillmätas betydelse.
En sammanfattning av de aspekter och frågor rörande före detta
Jugoslavien som EU behandlat under 1995 måste bli summarisk.
Diskussioner om det aktuella läget och fortsatta steg i fredsprocessen har
ägnats mycket tid. EU är också direkt närvarande genom sina observatörer
(ECMM) och EU:s administration av Mostar. Sanktionerna mot ”Jugo-
slavien” (Serbien-Montenegro), och Belgrads embargo mot bosnien-
serbema är andra frågor som behandlats. Ett omfattande arbete påbörjades
också i slutet av året för att bistå genomförandet av den civila delen av
fredsavtalet för Bosnien. EU:s medlare Carl Bildt utnämndes till hög
representant. Denne skall övervaka och samordna genomförandet av
fredsavtalets civila del. ‘
12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
Sverige deltar med cirka 850 man i den nationella fredsstyrkan (IFOR)
som under NATO:s ledning bl.a. skall separera parternas militära styrkor
och säkerställa att rörelsefriheten upprätthålls. Grunden for operationen är
ett mandat från FN:s säkerhetsråd.
Sverige har aktivt stött fredsprocessen och har framhållit vikten av att
Bosniens territoriella integritet värnas. Sveriges bidrag till fredsarbetet är
omfattande genom truppbidraget, bistånd, flyktingmottagande m.m. Ur
svensk synvinkel framstår ett sammanhållet Bosnien som den främsta
garanten för försoning och demokratisering av regionen. Sverige har också
understrukit mänskliga rättighetsfrågor och vikten av multikulturell
tolerans. Utöver dessa frågor som är direkt knutna till Bosnien-
Hercegovina, har frågorna om autonomi for Kosovo och krajinaserbiska
flyktingars rätt till repatriering ägnats kraft från svensk sida. Dessa
ståndpunkter har också framhållits i EU-arbetet.
Skr. 1995/96:190
Utvecklingssamarbete
EU har under de senaste åren varit den störste bidragsgivaren av
humanitär hjälp till före detta Jugoslavien. EU:s humanitära hjälp,
inklusive bilaterala bidrag från enskilda EU-länder, har sedan krisen
inleddes uppgått till 66 procent (1600 miljoner ecu) av det totala
internationella biståndet till före detta Jugoslavien. Kommissionen har
emellertid inte haft någon operativ funktion utan bidragen har kanaliserats
via olika FN-organ och enskilda organisationer.
Såväl före som efter det att fredsavtalet slutits i Bosnien-Hercegovina
har EU, i samarbete med framförallt de större internationella utvecklings-
bankerna och USA, utarbetat planer för att genomföra den civila delen av
fredsavtalet. EU har tillsammans med Världsbanken och den höge
representanten givits en nyckelroll för det framtida arbetet. Kommissionen
kommer bl.a. att öppna ett kontor i Sarajevo. Det totala finansiella
behovet för de närmaste tre årens återuppbyggnadsarbete har av Världs-
banken beräknats till ca 5 miljarder amerikanska dollar. EU planerar att
bidra med 1 miljard ecu. Dessa medel kommer att ställas till förfogande
genom omprioriteringar mellan existerande budgetmedel. Det är inte
aktuellt med några nya bidrag från medlemsländerna.
Den övergripande målsättningen med biståndet till återuppbyggnad av
före detta Jugoslavien är att skapa en bestående fred och, på sikt, en
integrering av staterna på Balkan i det europeiska samarbetet. Sverige har
i detta arbete särskilt prioriterat den regionala ansatsen och betydelsen av
samordning mellan olika givare. Sverige har också drivit principerna om
att mottagarna själva har ansvar för återuppbyggnaden, och an stödet
därför skall vara utformat som hjälp till självhjälp samt att biståndet skall
vara villkorat till bl.a. respekt för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet
samt fria och demokratiska val.
178
Handelspolitiska relationer Skr. 1995/96:190
EU:s handelspolitiska relationer till länderna i det forna Jugoslavien har
starkt präglats av krigssituationen i området. Efter fredsavtalet i Dayton
och suspenderingen av FN-sanktionema mot Serbien-Montenegro har
dock möjligheterna till en normalisering av relationerna stärkts.
De ekonomiska sanktionerna mot ”Förbundsrepubliken Jugoslavien”
(Serbien-Montenegro) infördes våren 1992 och innebar ett totalt
handelsembargo. FN:s säkerhetsråd beslutade den 22 november 1995 att
suspendera de ekonomiska sanktionerna mot ”Förbundsrepubliken
Jugoslavien”. Sanktionerna kan återinföras om inte partema fullgör sina
skyldigheter enligt fredsavtalet. När fria val har hållits i
Bosnien-Hercegovina skall sanktionerna upphöra.
EU har sedan 1991 för före detta jugoslaviska republiken Makedonien,
Kroatien, Bosnien-Hercegovina och Slovenien givit marknadstillträde i
enlighet med det avtal som tidigare gällde för hela det forna Jugoslavien.
Avtalet upphörde 1995 och skall tills vidare förlängas i avvaktan på att
bilaterala avtal kan träda i kraft. Beslut huruvida Serbien-Montenegro
borde fa motsvarande handelsförmåner har skjutits upp till 1996.
Ett associationsavtal har paraferats mellan EU och Slovenien. Avtalet
har emellertid inte undertecknats, eftersom en bilateral tvist mellan Italien
och Slovenien om vissa egendomsfrågor inte har kunnat lösas.
Partnerskapet Europa-Medelhavet etablerades vid Barcelona-konferensen
i slutet av november 1995 (se kapitel 3). Partnerskapets syfte är att skapa
en bas för samarbete mellan EU och tolv icke-medlemsländer i Medel-
havsregionen. De tolv länderna är Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten,
Israel, Jordanien, Syrien, Libanon, Turkiet, Cypern och Malta samt den
palestinska myndigheten.
Samarbetet skall omfatta politisk dialog, säkerhetspolitik, ekonomiskt
och finansiellt stöd till partnerländema och utbyte på de kulturella, sociala
och teknologiska områdena liksom på utbildnings- och forsknings-
områdena.
Den politiska dialogen skall ge stöd för utvecklingen av demokratiska
institutioner och främja respekten för mänskliga rättigheter. Den skall
också tjäna som instrument för säkerheten i regionen.
Handelsfrågor
I EU:s politik för Medelhavsområdet utgör frihandel och ekonomiskt stöd
två viktiga delar. Inom ramen för detta samarbete har man integrerat de
redan tidigare inledda förhandlingarna om associationsavtal med en rad
Medelhavsländer. Meningen är att på sikt skapa ett frihandelsområde runt
Medelhavet. Med Israel, Marocko och Tunisien har förhandlingar
slutförts. Med Egypten, Libanon och Jordanien pågår förhandlingar. För
Algeriet och de palestinska myndigheterna förväntar kommissionen under '
våren 1996 förslag till ett förhandlingsmandat (för palestinierna till ett Skr. 1995/96:190
samarbetsavtal). Syrien har ännu inte tagits med i processen.
För att Medelhavspolitiken skall ge de positiva effekter som eftersträvas
krävs att berörda Medelhavsländer sluter frihandelsavtal sinsemellan. EU
bör verka för att underlätta den processen. Denna linje stöds till fullo från
svensk sida.
Sveriges bidrag till Medelhavspolitiken har bland annat gått ut på att
betona vikten av en friare handel med jordbruksprodukter. Sverige, som
importerar bl.a. ansenliga kvantiteter citrusfrukter från området, har haft
viktiga konsumentintressen att bevaka. Vissa framgångar har nåtts på
denna punkt, dels då den nya Medelhavsstrategin antogs, dels under
förhandlingarna om avtal med Israel och Marocko. Sverige har dessutom
engagerat sig för att säkerställa associationsavtalens förenlighet med
WTO:s regelverk. Härvid har inte minst frågan om en handelspolitisk
granskning av avtalen varit av stort intresse.
Utvecklingssamarbete
Vid toppmötet i Cannes i juni 1995 beslutade EU att anslå 4 685 miljoner
ecu under åren 1995-1999 till utvecklingssamarbete med länderna i
Medelhavsregionen. Beslutet innebär att EU:s medelhavsbistånd under
1996 kommer att utgöra en knapp fjärdedel av EU:s bistånd via den
reguljära budgeten. Det svenska bidraget till Medelhavsbiståndet är en del
av den svenska medlemsavgiften och kan för 1996 uppskattas till ca 170
miljoner kronor. Beloppet, som EU avsatt för femårsperioden, inkluderar
redan beslutat bistånd till Cypern, Malta, Turkiet, UNRWA, freds-
processen i Mellanöstern (dvs. till palestinierna), kurderna, samt (i mycket
begränsad omfattning) före detta Jugoslavien. Återstoden, ca 3 424
miljoner ecu regleras genom MEDA-förordningen, som anger besluts-
formerna och huvudområdena för biståndssamarbetet. Beslut om att stödja
projekt fattas av en kommitté (MEDA-kommittén), där medlemsstaterna
är representerade.
Diskussionerna om utformningen av MEDA-förordningen kunde inte
slutföras under det spanska ordförandeskapet hösten 1995 utan fortsätter
under våren 1996.
Sverige har i arbetsgruppens beredning av förordningstexten bl.a. drivit
frågor om:
- stort inflytande för medlemsstaterna i beslutsprocessen
- fyllig och regelbunden information från kommissionen
- klara, tydliga och effektiva regler för upphandling samt öppenhet i
upphandlingsförfaranden
- krav på utvärderingar av programmet
- miljöinriktning, könsrollsaspekter samt fattigdomsbekämpning
Unionens Mellanöstempolitik har som övergripande mål att, genom stöd 180
till parterna i fredsprocessen, bidra till att fred och säkerhet uppnås i
regionen. Parterna har alltmer betonat Europas roll. EU har på olika sätt
ökat sin närvaro i regionen, liksom effektiviteten i sina politiska och
ekonomiska ansträngningar for att fredsprocessen skall lyckas. Sverige var
en aktiv aktör för att främja denna roll for unionen. Sverige verkade bl.a.
för att unionen intog en fast hållning i frågor som gäller den israeliska
bosättningspolitiken, avspärrningarna och Jerusalems framtida status. EU:s
Medelhavspolitik öppnade nya möjligheter för svenska insatser även i
denna region.
Unionens roll som viktig partner i fredsprocessen blev kanske mest
känd genom EU:s åtagande att ansvara för övervakningen av det
palestinska valet i januari 1996 och den föregående valkampanjen. EU
accepterade under försommaren 1995 parternas begäran att ansvara för
och samordna hela den internationella valövervakningsinsatsen. Dessutom
har EU bidragit med finansiellt stöd till valens genomförande. Till chef
för EU:s valenhet utsågs sommaren 1995 svensken Carl Lidbom.
Skr. 1995/96:190
Handelsfrågor
EU svarar för ordförandeskapet i den multilaterala arbetsgruppen för
regional ekonomisk utveckling i Mellanöstern (Regional Economic
Development Working Group, REDWG). Unionsmedlemmama har
deltagit aktivt i gruppens verksamheter inom sektorerna kommunikationer
och transport, energi, turism, jordbruk, finansiella marknader och
investeringar, handel, hälsovård och utbildning samt nätverksbyggande
och information. REDWG:s provisoriska styrkommitté har under året
permanentats och kommer att förläggas till Amman.
Sveriges bidrag till gruppens arbete har hittills omfattat dels del-
finansiering av en studie av de tidigare ockuperade områdenas ekono-
miska och sociala situation, dels handelspolitiska seminarier på Väst-
banken och i Gaza. Det senare projektet kommer att upprepas under 1996.
Sverige och EU har deltagit i uppföljningen av det ekonomiska
toppmötet i Casablanca 1994 rörande Mellanöstern och Nordafrika
(MENA). Sverige deltog således aktivt i den senaste MENA-konferensen
som hölls i Amman i oktober 1995.
Utvecklingssamarbete
Vid en givarkonferens i Washington i oktober 1993, efter PLO:s och
Israels överenskommelse om en principdeklaration, utfäste EU samman-
lagt 500 miljoner ecu i bistånd under perioden 1994-98. Hälften utgörs av
bistånd via den gemensamma budgeten och hälften av krediter genom den
europeiska investeringsbanken EIB. Gåvobiståndet har programmerats
med ca 50 miljoner ecu årligen medan kreditdelen inte utnyttjats till följd
av vissa rättsliga begränsningar. Dessa har nu undanröjts.
EU, EIB samt EU:s medlemsländer svarar för 45 procent av det
samlade internationella biståndet till palestinierna. Unionens bistånd till
den palestinska myndigheten koncentreras till fyra områden: jgl
- bidrag till täckandet av budgetunderskottet
undervisningssektorn
insatser på lokal nivå för att förbättra levnadsförhållandena
skapande av sunda myndighetsstrukturer
EU tog i samband med undertecknandet av interimsavtalet mellan PLO
och Israel i september 1995 initiativ till en internationell minister-
konferens, som kom att äga rum i Paris i januari 1996, med representanter
från ett 50-tal länder, IMF, Världsbanken samt UNRWA (United Nations
Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East) om
bistånd till palestinierna. Syftet var dels att uttrycka politiskt stöd till
fredsprocessen, dels att ge utfästelser om bistånd under 1996.
En förstärkning av det transatlantiska samarbetet har stått högt på EU:s
dagordning under 1995. Utgångspunkten har därvid varit det av många
medlemsstater identifierade behovet av en hållfast grund för fortsatt
utveckling av de transatlantiska relationerna.
Huvuduppmärksamheten har under året riktats mot relationerna mellan
EU och USA. I juli presenterade kommissionen ett förslag till förstärkt
samarbete med beteckningen ”EU and the US: The way forward”.
Ungefär samtidigt redovisade också den amerikanska administrationen
sina tankar om fortsatt utformning av samarbetet.
Under hösten utarbetades ett reviderat utkast till handlingsplan i en liten
högnivåkrets som innefattade ordförandeskapet, kommissionen och USA.
I kommissionens förslag togs en lång rad områden upp. Utrikes- och
säkerhetspolitik, handelspolitik, rättsliga och inrikes frågor samt forskning
och utveckling är viktiga exempel på områden. Handlingsplanen
behandlades vid allmänna rådets möte den 20 november 1995.
I samband med det toppmöte mellan EU och USA som ägde rum i
Madrid den 3 december 1995 antogs en gemensam transatlantisk
deklaration och en gemensam handlingsplan. Den nya transatlantiska
deklarationen ersätter den tidigare deklarationen från 1990. Deklarationen
inleds med ett kort säkerhetspolitiskt avsnitt, som framhåller det
transatlantiska samarbetets grundläggande betydelse för europeisk säkerhet
och för utvecklingen av det globala multilaterala samarbetet. Därutöver
innehåller deklarationen fyra huvudavsnitt med rubrikerna: 1. Att främja
fred, utveckling och demokrati i världen, 2. Att möta globala utmaningar,
3. Att bidra till en utökad världshandel och närmare ekonomiska relationer
samt, 4. Att bygga broar över Atlanten.
I den gemensamma handlingsplanen redovisas mer konkret de ställ-
ningstaganden och de åtgärder som bör vidtagas inom de angivna
områdena.
Sverige har välkomnat en utveckling av samarbetet och en koordinering
mellan EU och USA inom de områden som tas upp i handlingsplanen.
Inte minst har Sverige välkomnat en allmän behandling av säkerhets-
politiska arkitekturfrågor inom ramen för EU:s transatlantiska sämarbete.
Andra frågor som framhävts från svensk sida gäller FN:s finansiering,
Skr. 1995/96:190
182
stöd åt utvecklingen i Mellanöstern och naturligtvis stöd åt fredsprocessen Skr. 1995/96:190
och återuppbyggnaden i före detta Jugoslavien. Sverige har i den interna
EU-beredningen genomgående fått starkt gehör för sina synpunkter.
Kanada har aktivt förespråkat ett förstärkt transatlantiskt samarbete och
vid upprepade tillfallen uttryckt stort intresse av att involveras i den
process som EU och USA inlett. I den fortsatta hanteringen av handlings-
planen kommer därför Kanada sannolikt att inkluderas, vilket Sverige
argumenterat för.
Relationerna mellan EU och Kanada var under våren något ansträngda
efter det att kanadensiska myndigheter bordat ett spanskt fartyg, som på
internationellt vatten fiskat liten hälleflundra. Från kanadensisk sida
menade man att detta fiske starkt hotade artens fortbestånd. Från EU:s
sida menade man att den kanadensiska åtgärden stod i strid med
internationell rätt. Konflikten kunde efter tidvis skarp ordväxling biläggas.
Handelsfrågor
Det lyckosamma slutförandet av GATT:s Uruguay-runda medförde att en
lång rad transatlantiska tvistefrågor på handelsområdet, framför allt
avseende jordbruksprodukter, kunde lösas. Det förbättrade samarbets-
klimatet mellan USA och EU manifesterades under året i beslutet att
stärka relationerna i ett bredare perspektiv (se avsnitt 25.2.2) och även i
hanteringen av de s.k. XXIV:6-förhandlingama (se avsnitt 25.2.5). USA
var det land som under XXIV:6-förhandlingama hade störst kompensa-
tionskrav på EU. Även Kanada ställde omfattande krav. Förhandlingarna
med både USA och Kanada avslutades under 1995 med ett för svenskt
vidkommande i huvudsak gott resultat. Detta gäller framförallt de viktiga
tullsänkningar som EU skall genomföra på elektronikområdet från den
1 januari 1996. Överenskommelsen med USA kom även att omfatta ett
åtagande om att EU och USA skall verka för nya förhandlingar beträf-
fande ytterligare tullsänkningar på elektronikområdet inom ramen för ett
s.k. informationsteknologiavtal (ITA). Under 1996 kommer detta att
utgöra en för Sverige prioriterad handelspolitisk fråga.
Ministerrådet antog 1988 riktlinjer för EU:s Japanpolitik, och på japansk
begäran konkretiserades samarbetet 1991 genom en gemensam deklaration
som omfattade såväl ekonomiska som allmän- och säkerhetspolitiska
frågor. Dialogen har härigenom formaliserats och intensifierats, och årliga
toppmöten hålls, det senaste i Paris i juni 1995.
Som en uppföljning av den Asienstrategi som EU fastställde 1994,
utarbetade EU under våren 1995 ett specifikt handlingsprogram för Japan,
där inriktningen för politiken fastställdes. Syftet med detta handlings-
program är att ytterligare höja profilen gentemot Japan, men det bör dock
inte ses som en isolerad företeelse, utan som en del av unionens
förhållningssätt till Asien som helhet. 183
Handlingsprogrammet tar framför allt fasta på de områden där
förutsättningarna för en fördjupad dialog är särskilt gynnsamma. Japan Skr. 1995/96:190
och EU har gemensamma intressen i en rad globala frågor, och en
utvidgning av samarbetet i FN och andra internationella organisationer
står högt på dagordningen. Sverige har uttalat sig positivt angående Japans
kandidatur till en permanent plats i FN:s säkerhetsråd, om och när en
utvidgning kommer till stånd. Vi välkomnar även Japans ökade engage-
mang i FN:s fredsbevarande verksamhet.
Japan är EU:s näst största handelspartner. Endast handelsutbytet med
USA är större. Den ekonomiska politiken har i hög grad inriktats på
konkreta marknadsöppningar. EU argumenterar för reducerade tekniska,
administrativa och strukturella handelshinder. Japan försöker å sin sida
skapa en motvikt till de nära handelsförbindelser man har med USA
genom en mer regelbunden och intensiv dialog med EU.
En gemensam utvärderingsmekanism, (Trade Assessment Mechanism
TAM) skapades 1993, inom vilken man på statistisk väg analyserar vilka
faktorer som verkar hämmande på handeln mellan EU och Japan. Sektorer
som prioriteras av Sverige kommer att tas in i analysarbetet.
EU har vidare aktivt bidragit till förslagsverksamheten när det gäller
administrativ avreglering i Japan. Avregleringsarbetet och försöken att
åstadkomma marknadsöppningar för EU-företag förs parallellt. Sverige har
bidragit till dessa båda processer. Svenska företags specifika problem har
framförts och stöd har givits till för EU-företag gemensamma problem-
områden.
Kommissionen satsar sedan 1994 betydande resurser på exportfrämjande
åtgärder i Japan. Mässor, delegationsresor och informationsaktiviteter
arrangeras under samlingsnamnet ”Gateway-to-Japan” (GTJ). En svensk
koordinator för dessa aktiviteter har utsetts. I syfte att öka kunskaperna
i det japanska språket och insikten om förhållandena på den japanska
marknaden, anordnas vidare sedan 1979 utbildningsprogram i EU:s regi,
(Executive Training Programme ETP) för företagsrepresentanter från
medlemsstaterna. Exportfrämjandet och utbildningssatsningarna går under
samlingsbeteckningen EXPROM. Svenska företag deltar i GTJ-
aktivitetema, och en handfull svenskar har valts ut till nästa ETP-omgång,
som börjar i maj 1996.
De handelspolitiska relationerna mellan EU och Gulfstatema (Gulf Co-
operation Council, CCG) har gått på sparlåga under de senaste åren. Detta
sammanhänger med att dessa stater inte funnit EU:s förhandlingsmandat
tillräckligt frihandelsvänligt. Noteras kan att EU å sin sida har krävt
upprättande av en tullunion inom GCC som en förutsättning för att
slutföra förhandlingarna om ett frihandelsavtal. Av denna anledning har
frihandelsdialogen legat nere sedan 1993.
Vid ett samarbetsmöte mellan EU och GCC i mars 1995 föreslog
emellertid EU att de båda partema återupptar kontakterna i form av
tekniska samtal. Sverige har stött ett återupptagande av samtalen. Vid ett
informellt möte i Grenada i somras, mellan EU-trojkans utrikesministrar
och GCC-ministrar, enades man om att stärka den ekonomiska och Skr. 1995/96:190
politiska dialogen.
Tilläggas bör att relationerna mellan EU och GCC senast manifesterat
sig i en industrikonferens, som hölls i Omans huvudstad Muscat den
16-18 oktober 1995, där Sverige deltog.
EU och dess medlemsländer är aktivt engagerade i att stödja en positiv
politisk, ekonomisk och social utveckling i Afrika. EU för en kontinuerlig
dialog med en rad afrikanska länder om centrala politiska frågor såsom
respekten för mänskliga rättigheter, stärkande av demokratiserings-
processer, utveckling av rättsstaten, minoriteters ställning m.m.
Ett tydligt uttryck för EU:s engagemang för fred, utveckling och
säkerhet i Afrika är det stöd som unionen avser att ge de afrikanska
länderna egna ansträngningar att förebygga och lösa konflikter på
kontinenten. Detta stöd förutses huvudsakligen gå till den afrikanska
enhetsorganisationen OAU, men samarbete med och stöd till vissa
subregionala organ diskuteras också. EU arbetar också för att förbättra
och stärka internationellt samarbete och samordning med i första hand FN
och andra stora givare kring frågor med anknytning till preventiv
diplomati och konflikthantering. I december 1995 antog allmänna rådet
slutsatser för EU:s fortsatta arbete i Afrika kring dessa frågor.
Dödsdomarna mot Ken Saro-Wiwa och åtta andra ogonier i Nigeria har
upprört en hel värld. EU har för det första fördömt rättsförfarandet och för
det andra i allmänna rådet den 20 november och den 4 december 1995
antagit en gemensam ståndpunkt genom vilken bl.a. visumrestriktioner,
suspendering av bistånd samt vapenembargo har införts gentemot Nigeria.
EU:s ansträngningar för försoning och stabilitet i Rwanda och Burundi
har ökat under 1995. EU bidrar bl.a. med observatörer av respekten för
mänskliga rättigheter inom ramen för FN:s insats på området. Verksam-
heten som formulerats i gemensamma ståndpunkter syftar i första hand till
att stödja ländernas egna försoningssträvanden.
En dialog om såväl politiska, som ekonomiska och biståndsrelaterade
frågor förs mellan EU och SADC (Southern African Development
Community), samarbetsorganet för södra Afrika. I södra Afrika har EU
med särskilt intresse följt och stött utvecklingen i Sydafrika, Angola och
Mocambique, tre länder där freds- och demokratiseringsprocesser pågår
med starkt stöd från EU:s sida. Som en bekräftelse på EU:s enade stöd för
den komplexa processen mot fred och utveckling i Angola antogs en
gemensam ståndpunkt i oktober 1995.
Lomékonventionen
EU:s samarbete med AVS-ländema (ett sjuttiotal länder) styrs av den
fjärde Lomékonventionen. Denna löper från 1990 till år 2000 med en
185
översyn efter halva tiden. Skr. 1995/96:190
Översynen ägde rum under 1994-95 och resulterade i ett avtal om
ändring av konventionen som undertecknades i Mauritius den 4 november
1995. Ett tilläggsprotokoll genom vilket Sverige, Finland och Österrike
blir fördragsslutande parter till Lomékonventionen undertecknades
samtidigt.
Översynen innebär bl.a. att man nu, förutom kravet på respekt for
mänskliga rättigheter, breddar perspektivet till att också betona respekten
for demokratiska principer. Brott mot dessa s.k. grundläggande aspekter
kan leda till att samarbetet avbryts.
AVS-ländema har förmånligare villkor for sin handel än andra u-länder
genom EU:s GSP-system (Generalised System of Preferences). AVS-
ländema är i princip befriade från tullar och avgifter på alla industrivaror.
Begränsande åtgärder i form av tullar och kvoter kvarstår dock for
jordbruks- och livsmedelsprodukter.
Inför halvtidsöversynen av Lomé IV begärde AVS-ländema bl.a.
förbättringar på jordbruksområdet. Sverige har i linje med våra generella
frihandelssträvanden verkat för en ökad liberalisering av handeln med
jordbruksprodukter med AVS-ländema. Resultatet av översynen innebär
ett visst ökat marknadstillträde för jordbruksprodukter och en förbättring
av ursprungsreglema.
Biståndet till AVS-ländema finansieras genom bidrag från EU:s
medlemsländer till Europeiska utvecklingsfonden (EDF), vartill kommer
lån från Europeiska Investeringsbanken (EIB). I samband med översynen
kom EU:s medlemsländer överens om att det sammanlagda stödet under
kommande femårsperiod skall öka från 12 miljarder ecu till 14,625
miljarder ecu varav 12,967 miljarder ecu från EDF och 1,658 miljarder
ecu från EIB.
Medlemsstaternas bidrag till Lomékonventionen anges i en särskild
överenskommelse mellan EU:s medlemsländer om finansiering och
förvaltning av gemenskapsstödet. Enligt denna överenskommelse kommer
Sveriges sammanlagda bidrag till EDF att uppgå till 350 miljoner ecu till
den åttonde Europeiska utvecklingsfonden.
Genom proposition 1995/96:36 har regeringen begärt riksdagens
godkännande av avtalet om ändring av den fjärde Lomékonventionen och
av den särskilda finansieringsöverenskommelsen.
Sydafrika
Sverige verkar för att Sydafrika skall ges friast möjliga marknadstillträde
på EU-marknaden med hänsyn till landets utvecklingsnivå. EU:s mest
liberala preferenssystem är idag Lomékonventionen. Sydafrika inkluderas
i Lomékonventionen på två väsentliga områden, nämligen ursprungsregler
och upphandling.
Förhandlingar, som syftar till ett bredare samarbete mellan EU och
Sydafrika, har under hösten inletts på basis av det förhandlingsmandat
som antogs av rådet den 12 juni 1995. Inför slutliga förhandlingar som
bör kunna komma igång i början av 1996, pågår arbetet på ett förslag till
186
tilläggsdirektiv. Detta bygger på att handelsfrågoma skall regleras i ett Skr. 1995/96:190
frihandelsavtal. Sverige har agerat för att ett kommande avtal skall
uppfylla världshandelsorganisationen WTO:s regler och omfatta huvud-
sakligen all handel. Mandatet förväntas blir klart i början av 1996 och
förhandlingarna kan starta omgående därefter.
Efter behandling av ett förslag från kommissionen, KOM (95) 174
slutlig, beslutade EU:s biståndsministrar i december 1995 om en särskild
förordning för biståndssamarbetet med Sydafrika. Programmet kallas
”Europeiska programmet för återuppbyggnad och utveckling i Sydafrika”
och har som mål att bidra till en hållbar, harmonisk, ekonomisk och social
utveckling i landet samt att befasta grunderna för ett demokratiskt
samhälle och en rättstat, med respekt för de mänskliga fri- och rättig-
heterna. Samarbetet omfattar ett belopp på 125 miljoner ecu årligen och
pågår t.o.m. 1999.
Euro-asiatiskt toppmöte
En viktig fråga under 1995 har varit att förbereda det toppmöte mellan
EU och Asien, (Asia-Europe Meeting, ASEM), som kom att äga rum i
Bangkok den 1-2 mars 1996. Det var Singapores premiärminister som
hösten 1994 tog initiativ till mötet, och EU beslutade vid Allmänna rådets
möte den 6 mars 1995 att acceptera denna inbjudan.
Förutom EU-ländema och kommissionen kom Brunei, Filippinerna,
Indonesien, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam (ASEAN-
ländema) samt Kina, Japan och Korea att delta. De asiatiska länderna
betonade under förberedelsena att en begränsning av deltagarkretsen är
nödvändig för att ge mötet den informella karaktär man eftersträvar.
Sverige ser ASEM som ett första steg i en process, som i ett senare
skede lämpligen bör utvidgas till att omfatta ytterligare länder. Mötet har
en bred agenda uppdelad i tre huvudavsnitt; politiskt, ekonomiskt
respektive övrigt samarbete.
Under hösten utarbetade ministerrådet ett policydokument som antogs
av allmänna rådet den 4 december 1995. Sverige tog aktivt del i denna
process, och betonade särskilt vikten av att dialogen förs med utgångs-
punkt i ett integrerat synsätt, där det nära sambandet mellan de politiska
och ekonomiska elementen klart framgår. Sverige har bl.a. understrukit att
den utökade dialogen bör omfatta främjande av demokrati och mänskliga
fri- och rättigheter samt miljöfrågor.
Sverige lägger stor vikt vid de handelspolitiska frågorna. EU uppfattas
ofta i Asien som en passiv och handelspolitiskt defensiv aktör. En aktiv
ekonomisk dialog, i likhet med den som sker inom Asia Pacific Economic
Co-operation (APEC), bör eftersträvas för att motverka bilden av ett slutet
Europa. Särskilt bör dialogen fokuseras på reducerade handelshinder,
avreglering och regelharmonisering.
Även investeringsregler och industriellt samarbete bör enligt svensk
uppfattning diskuteras. Vidare bör man värna om att dialogen sker i 187
samklang med det multilaterala systemet. Diskussionen kring WTO-
agendan bör därför bli ett väsentligt inslag.
EU:s Kinastrategi
Under 1995 arbetade EU fram en långsiktig Kinastrategi, som tog upp
politiska, ekonomiska, kulturella och biståndspolitiska frågor. Det
politiska avsnittet betonar vikten av Kinas aktiva deltagande i det globala
samarbetet i fråga om nedrustning, miljövård, befolkningsfrågor etc., samt
betonar nödvändigheten av att Kina respekterar internationella normer för
mänskliga rättigheter. Vidare uttrycks stöd för reformprocessen och
framväxten av en rättsstat i Kina. I ett stort antal dialogfora förs
kontinuerligt en politisk dialog liksom en dialog om mänskliga rättigheter
mellan EU och Kina.
Biståndet till Kina är marginellt, med hänsyn till landets storlek. EU
satsar därför framför allt på utbyte och erfarenhetsöverföring, som kan
bidra mer till Kinas utveckling än traditionella biståndsprojekt. Beträf-
fande handelspolitiken har Sverige verkat för att tonvikten skall läggas på
Kinas inlemmande i WTO, men även på en politik som syftar till friare
och öppnare handelsutbyte med Kina.
Kvotering av import från Kina
Till följd av införande av den gemensamma inre marknaden införde EU
1994 gemensamma begränsningskvoter gentemot Kina för vissa lätta
industrivaror. I anslutningsförhandlingarna uppnådde Sverige en upp-
justering av de aktuella kvoterna med ett värde motsvarande importen från
de nya medlemsländerna. Därutöver har ytterligare uppräkningar gjorts,
bland annat för leksaker.
Sverige har också verkat pådrivande för den kvotöversyn som kommis-
sionen lade fram i slutet av 1995. På basis av denna rapport har kommis-
sionen föreslagit vissa åtgärder i liberaliserande riktning. Under 1996
kommer detta förslag att diskuteras i EU. Sverige avser att fortsätta att
verka för så få begränsningar som möjligt i EU:s speciella regler för
kvotering av import av vissa lätta industrivaror från Kina.
EU:s handels- och samarbetsavtal med Sydkorea
Vid allmänna rådets möte den 6 mars 1995 antogs ett förhandlingsmandat
för kommissionen att inleda förhandlingar om ett ramavtal med Sydkorea.
Från svensk sida välkomnas att EU stärker sina relationer med Sydkorea
genom ett nytt handels- och samarbetsavtal. Sydkorea håller på att bli ett
mycket viktigt land i världsekonomin. EU måste se till att europeiska
företag far samma tillträde till den sydkoreanska marknaden som USA:s
företag far genom amerikanska handelsförhandlingar med Sydkorea.
Avtalet bör innehålla tillfredsställande koreanska åtaganden vad gäller
immateriellt rättsskydd. Av bl.a detta skäl har Sverige bedömt det som
sannolikt att avtalet bör bli ett blandat avtal. Sverige liksom övriga
Skr. 1995/96:190
188
medlemsländer har ansett att avtalet bör innehålla en suspensionsklausul Skr. 1995/96:190
med hänvisning till mänskliga rättigheter.
Utvecklingssamarbete
EU:s utvecklingssamarbete med Asien domineras volymmässigt av
insatser i Sydasien och i de fattigare länderna i Sydostasien. Samarbete
pågår dock med flertalet länder i Asien och domineras av landsbygds-
utvecklingsprojekt, ofta med betydande miljöinslag.
Ett uttalat mål i den av EU antagna Asienstrategin är att stärka den
europeiska profilen i Asien och att utbyta erfarenheter och kunskaper
mellan Europa och Asien. Biståndet, liksom det särskilda anslaget för
ekonomiskt samarbete, är viktiga medel i denna strävan. Ökad vikt läggs
vid fördjupat samarbete mellan organisationer, universitet, företag, städer
m.m. i Europa och Asien.
Förbindelserna mellan EU och Australien/Nya Zeeland är allmänt sett
mycket goda. Under året som gått har dock de franska kärnvapenprov-
sprängningarna vållat problem bilateralt. Sverige för en fortlöpande
politisk dialog med dessa länder, senast i oktober 1995 hölls ett möte på
utrikesministemivå med Australien. Diskussionerna kretsade framför allt
kring den säkerhetspolitiska situationen i Europa och Stillahavsasien. Vid
detta tillfälle uttalade Australien även en önskan om att påbörja för-
handlingar om ett brett samarbetsavtal för såväl politiska som ekonomiska
frågor.
EU är Australiens största handelspartner. EU:s export till Australien har
under de senaste åren ökat lika mycket som, och något år mer än,
ökningen i ASEAN:s export till Australien. Landet fortsätter att genom-
föra de liberaliserande åtgärder som beslutades i Uruguayrundan.
Utbytet med Europa är också för Nya Zeeland av stor betydelse.
Landets ekonomiska och handelspolitiska omorientering i avreglerande
riktning, som inleddes för ungefär ett decennium sedan, är idag så gott
som genomförd. Den har också bl.a. inneburit att landet har avvecklat en
rad tullar, importrestriktioner och kvoteringar samt avskaffat subventioner
inom jordbruket.
Sveriges handel med Australien är omfattande med en obalans till
förmån för svensk export (5-1). Flera svenska företags dotterbolag
använder Australien som utgångspunkt för export i Asien. I Nya Zeelands
statistik över importländer återfinns Sverige på fjortonde plats. Sveriges
inträde i EU har medfört konkurrensnackdelar för dessa två länder, för
Australien främst vad avser marknadstillträde för kött och vin. Förhandlin-
gar i frågan mellan EU och Australien respektive Nya Zeeland avslutades
i december 1995. och har resulterat i vissa ytterligare marknadsöppningar.
189
Skr. 1995/96:190
Den regelbundna politiska dialogen mellan EU och Latinamerika inleddes
i början av 1980-talet. Sedan dess har årliga ministermöten hållits med
Centralamerika (s.k. San José-konferenser) och med Rio-gruppen, som
omfattar Sydamerika och Mexico med de centralamerikanska länderna
som observatörer.
Europeiska rådet i Essen beslutade i december 1994 att verka för en
fortsatt fördjupning av förbindelserna mellan EU och Latinamerika. Under
1995 gjordes särskilda ansträngningar för att förnya dialogens agenda, så
att den skulle återspegla de framsteg som Latinamerika gjort under de
senaste åren i riktning mot fred, demokrati och ekonomisk integration.
I linje med detta undertecknades den 15 december 1995 i Madrid ett
allmänt hållet regionalt ramavtal mellan EU och Argentina, Brasilien,
Paraguay och Uruguay (Mercosur-ländema). Syftet med det regionala
ramavtalet är att främja förhållanden som gynnar upprättandet av en
interregional associering, med hänsyn tagen till vissa produkters känslig-
het och i överensstämmelse med WTO. En gemensam deklaration antogs
genom vilken parterna skall inleda en regelbunden politisk dialog. I ett
andra senare skede kan frågan om en utveckling av avtalet mot frihandel
inledas om och när parterna så bedömer lämpligt.
Sverige har uttalat sitt stöd för ett fördjupat politiskt och ekonomiskt
samarbete mellan EU och Mercosur. Sveriges inställning är att samarbetet
i förlängningen kan leda till ett frihandelsavtal, under förutsättning att ett
sådant följer WTO:s regler och intentioner.
Mexico
Förbindelserna mellan EU och Mexico regleras av ett ramavtal för
samarbete från år 1991. Den 2 maj 1995 antogs en gemensam politisk
deklaration av EU och Mexico om en intensifiering av det ömsesidiga
samarbetet i allmänpolitiska, ekonomiska, kommersiella, handels- samt
biståndspolitiska termer. Den 10 juli 1995 godkände allmänna rådet en
EU-strategi för relationerna med Mexico, och den 30 oktober lade
kommissionen fram sitt förslag till förhandlingsmandat inför rådet.
Förslaget syftar till att fördjupa den politiska dialogen, bredda samarbetet
och bidra till en ökad ekonomisk öppenhet mellan EU och Mexico.
Sverige för en löpande politisk dialog med Mexico och stödjer
initiativet till att fördjupa förbindelserna mellan EU och Mexico. Från
svensk sida har behovet av en mer detaljerad analys och konsekvens-
bedömning av skrivningarna i mandatutkastets handelspolitiska delar
efterlysts. Det har varit oklart om ett frihandelsavtal är målet. Behovet av
GATT/WTO-förenlighet i ett nytt avtal har understrukits.
Chile
I en deklaration av den 17 juli 1995 har EU och Chile tillkännagivit sin
avsikt att etablera ett närmare politiskt och ekonomiskt samarbete. Från
190
EU:s sida har under hösten ett förhandlingsmandat utarbetats i syfte att Skr. 1995/96:190
uppnå ett nytt ramavtal mellan EU och Chile med målsättning att
ytterligare stärka förbindelserna mellan parterna. Beslut och mandat väntas
i januari 1996.
Sverige har på ett tidigt stadium stött Chiles önskan att stärka handels-
förbindelserna genom ett ekonomiskt partnerskap som omfattar ömsesidig
liberalisering och avregleringar inom tjänstehandelsområdet i enlighet med
de multilaterala handelsreglerna.
Kuba
En sonderande politisk dialog har inletts med Kuba, för att undersöka om
förutsättningar finns för ett djupare samarbete, som i förlängningen kan
leda till ett samarbetsavtal. Europeiska rådet i Madrid har givit kommis-
sionen i uppdrag att under det första halvåret 1996 utarbeta ett förslag till
förhandlingsmandat. En utvärdering av den nu pågående dialogen skall
dock föregå ett eventuellt beslut om att inleda förhandlingar.
I fråga om dialogen med Kuba har det centrala målet för Sveriges
agerande varit att på bästa sätt gynna en fredlig process mot större
öppenhet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter samt ekonomisk
och social utveckling. Sveriges inställning ligger i linje med den som
förespråkats av EU, nämligen att det gäller att bryta Kubas isolering, fa
in nytt tänkande och vara en partner i sökandet efter ekonomiska och
politiska reformer. EU:s initiativ föregicks av bilaterala samtal mellan
Sverige och den kubanska regeringen i syfte att identifiera ramarna för
en kommande dialog.
Utvecklingssamarbete
EU bedriver utvecklingsamarbete med praktiskt taget alla länder i
Latinamerika. Störst bistånd mottar de fattigaste länderna, dvs. Bolivia,
Peru och länderna i Centralamerika. Där sker insatser inom ett brett
spektrum med tyngdpunkt på landsbygdsutveckling. I övriga länder märks
en ökad koncentration mot sociala insatser och stöd till den offentliga
sektorns reformering. Flera projekt syftar även till samarbete mellan
Europa och Latinamerika, och mellan länder i regionen.
Biståndsinsatserna har på svenskt initiativ givits en större inriktning på
jämställdhet. Sverige har också prioriterat omsorgen om de allra fattigaste
samt poängterat behovet av miljöhänsyn.
Under året fastställdes även de allmänna riktlinjerna för EU:s samarbete
med Latinamerika 1996-2000, liknande dem som har antagits för
Medelhavsområdet och för Asien. Enligt dessa riktlinjer skall EU bidra
med europeiska erfarenheter och resurser till Latinamerikas utveckling och
inriktas på att stärka rättsstaten och demokratin, bekämpa fattigdomen och
stödja de ekonomiska och strukturella reformerna. Insatserna skall vidare
bidra till att stödja utvecklingen av den privata sektorn samt främja
produktion och investeringar. Man kommer att betona vikten av att denna j 9 j
integration sker i enlighet med WTO:s regler.
DEL 4
Skr. 1995/96:190
Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor har genom Maastrichtfördraget
lagts under den s.k. tredje pelaren. Eftersom man anser att detta är frågor
där det är viktigt att medlemsstaterna behåller sin självbestämmanderätt
bygger verksamheten på ett mellanstatligt samarbete. Detta innebär bl.a.
att beslut fattas med enhällighet. Syftet med samarbetet i inrikes och
rättsliga frågor är att förverkliga unionens mål att uppnå fri rörlighet för
personer samtidigt som man bibehåller säkerheten och tryggheten för
medborgarna.
Sverige har särskilt prioriterat kampen mot droger, rasism, främlings-
fientlighet, brottsförebyggande arbete och flyktingfrågor. Till en rapport
om en gemenskapsstrategi mot narkotika fogades på svenskt initiativ en
deklaration mot legalisering av droger. Det är för svensk del viktigt att
stävja en ökad tendens till rasism- och främlingsfientlighet. Sverige
stödjer därför arbetet med att åstadkomma ett effektivare rättsligt
samarbete mellan medlemsstaterna genom att sluta avtal om en gemensam
åtgärd i frågan. Genom ett svenskt initiativ påbörjades en kartlägggning
av brottsförebyggande arbete i respektive medlemsstat för att finna vägar
till gemensamma förbättringar. Sverige kommer att stå som värd vid ett
EU-seminarium i maj 1996. Förhoppningen är att seminariet kommer att
bidra med underlag till ett senare beslut om brottsförebyggande åtgärder.
En viktig fråga för Sverige under året har varit hur ansvaret skall
fördelas mellan medlemsländerna för de flyktingar som kommer till
unionen. I anslutning till denna fråga om ansvarsfördelning har asyl-
politiken diskuterats, vilket utmynnade i två beslut som harmoniserar
flyktingbegreppet och ger flyktingar bättre rättslig ställning i värdlandet.
För att upprätthålla säkerheten inom unionen när det t.ex. inte längre
förekommer några personkontroller vid de inre gränserna behövs s.k.
kompensatoriska åtgärder. Syftet med dessa åtgärder är att avskaffandet
av EU:s inre gränser inte skall leda till ökad terrorism, narkotika-
smuggling och annan gränsöverskridande brottslighet. Under 1995 har
åtgärder vidtagits för att effektivisera bekämpandet av den internationella
kriminaliteten. Det internationella polissamarbetet har fördjupats inom
flera områden. Europolkonventionen, enligt vilken den europeiska
polisbyrån Europol inrättas, har undertecknats. En narkotikastrategi för
tredje pelarens område har tagits fram och verksamheten har påbörjats
med en kartläggning av det brottsförebyggande arbetet inom EU.
192
Under första halvåret 1995 präglades Europolarbetsgruppens verksamhet
av slutförhandlingama om Europolkonventionen. Ett flertal stora frågor
löstes och enighet nåddes om konventionstexten.
Europolkonventionen undertecknades i juli 1995 (EGT nr C 316,
27.11.95, s. 01) och skall nu ratificeras av de nationella parlamenten. Den
enda fråga som inte lyckades finna sin lösning var den om EG-domstolens
behörighet att meddela bindande förhandsbesked om konventionens
tolkning i rättstvister som avgörs av de nationella domstolarna. Denna
fråga skall enligt beslut på toppmötet i Cannes vara löst senast vid
utgången av juni 1996.
Den europeiska polisbyrån Europol skall under ratifikationstiden
organiseras i enlighet med konventionen. Därvid skall bl.a. följande
tillämpningsföreskrifter utarbetas:
- arbetsordning för styrelsen
- personalreglemente
- budget- och ekonomiföreskrifter
- föreskrifter om de nationella sambandsmännens rättigheter och
skyldigheter i förhållande till Europol
- regler om sekretess för uppgifter inom Europols datasystem
- överenskommelse om immuniteter och privilegier
- utkast till arbetsordning för det gemensamma övervakningsorganet
Under det andra halvåret 1995 har Europolarbetsgruppen främst sysslat
med att utarbeta ovan beskrivna föreskrifter.
Förberedelserna för en ratificering av Europolkonventionen har
påbörjats. En proposition bedöms kunna lämnas till riksdagen tidigast
under hösten 1996.
I avvaktan på att Europolkonventionen träder i kraft har Europols
narkotikaenhet (ENE) bildats. Detta skedde redan genom en minister-
överenskommelse i juli 1993. ENE har dock, genom att rådet i mars 1995
antagit en s.k. gemensam åtgärd enligt artikel K 3 i Maastrichtfördraget,
95/73/RIF, fatt en tydligare struktur. Dessutom fick ENE sitt verksamhets-
område utökat till att utöver narkotikabrottslighet även omfatta illegala
immigrationsnätverk, illegal handel med nukleärt och radioaktivt material,
handel med stulna fordon och den penningtvätt som kan vara förbunden
med dessa brott. ENE har sin verksamhet förlagd till Haag där ett 90-tal
personer arbetar.
Europolarbetsgruppens huvuduppgift i övrigt är att inom ramen för
tredje pelarens beslutsprocedur ha det praktiska ansvaret för att leda
ENE:s arbete, främst den del som avser åtgärder inför ikraftträdandet av
konventionen, varigenom ENE upphör och Europol tar över ansvaret.
I ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Cannes i juni
1995 uttalades att rådet stödjer arbetet med EU:s handlingsplan för
Skr. 1995/96:190
193
13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
kampen mot droger som har antagits i unionen. Rådet rekommenderade Skr. 1995/96:190
samtidigt medlemsstaterna att de skulle säkerställa ett konkret genom-
förande av strategin för att minska utbudet av droger, försvåra narkotika-
smuggling samt främja ett internationellt samarbete. Rådet gav en grupp
nationella experter i uppdrag att vid rådets möte i Madrid lägga fram en
rapport med förslag rörande samtliga dessa frågor.
Under var och en av de tre pelarna är konkreta strategier under
utarbetande. För tredje pelarens del utförs detta arbete av arbetsgruppen
mot organiserad brottslighet och narkotika.
Under tredje pelaren föreslås aktioner bl.a. vad gäller kontroll vid EU:s
yttre gräns, åtgärder mot penningtvätt och s.k. drogturism samt preventivt
polisiärt arbete.
De nationella experterna har utarbetat en sammanhållen rapport om
åtgärder inom alla de tre pelarna. På svenskt initiativ innehåller rapporten
en deklaration mot legalisering av narkotika.
Vidare har sammanställts en rapport om den organiserade brottsligheten
inom unionen 1994. Rapporten består av tre delar; en situationsrapport,
en komparativ analys samt slutsatser och trender.
Det spanska ordförandeskapet har sammanställt en handbok som
innehåller uppgifter om det arbete som pågår inom EU och andra
internationella organisationer mot narkotika. Handboken kommer att
revideras kontinuerligt.
Ett flertal seminarier har hållits under året (se avsnitt 11.8).
I samband med att Spanien tog över ordförandeskapet andra halvåret 1995
delades polissamarbetsgruppen in i två grupper; en för polissamarbete i
tekniska frågor och en för övrigt polissamarbete.
I början av året undertecknades en resolution om laglig avlyssning av
telekommunikationer. Resolutionen behandlar de krav som skall ställas på
operatörer och tillverkare för att möjliggöra avlyssning på telefoninätet.
Innehållet i resolutionen rapporterades till de internationella standardi-
seringsorganen.
En överenskommelse (Memorandum of understanding) med samma
innehåll som resolutionen, som syftar till att täcka de största producent-
länderna även utanför EU-gemenskapen, har utarbetats.
Vidare påbörjades ett arbete med att ta fram en enhetlig europeisk
radiokommunikationsstandard för polis och räddningstjänst.
På det forensiska - kriminaltekniska och rättsmedicinska - området har
frågor rörande talidentifiering diskuterats. Även DNA-analyser och
upprättande av en databank med fotografiska och analytiska uppgifter över
beslag av smugglad narkotika och psykofarmaka har behandlats.
Rasism och främlingsfientlighet har diskuterats. Konkret har det rört sig
om vidareutbildning av polismän i kampen mot rasism och främlings-
fientlighet. Det s.k. BDL-systemet, ett elektroniskt postsystem för
kommunikation mellan sambandsadresser i respektive medlemsland, har
under 1995 tagits i bruk av de flesta medlemsländerna.
Skr. 1995/96:190
Vid det informella justitie- och inrikesrådsmötet i oktober 1995 på La
Gomera behandlades en deklaration om bekämpandet av terrorism (”La
Gomera-deklarationen”) som antogs vid rådsmötet i november 1995.
Deklarationen behandlar huvudsakligen ökat utbyte av operativ
information om terroristorganisationer, forbättring av koordinering och
samarbete inom rättsväsendet samt möjligheten att göra de som är
ansvariga för terroristaktioner åtkomliga för behöriga rättsliga myndig-
heter.
Under 1995 har terrorismarbetsgruppen hållit seminarier rörande
islamisk extremism, i Paris i februari och i Sevilla i september.
Även i terrorismarbetsgruppen och i polissamarbetsgruppen har rasism
och främlingsfientlighet behandlats. Det föreligger stora skillnader mellan
EU-ländemas definition av brott med rasistiska förtecken. Vid årets sista
arbetsgruppsmöte beslutade ordföranden att frågan skulle överlämnas till
det italienska ordförandeskapet. Samtidigt ombads länderna att göra en
djupare analys i syfte att få ett tillförlitligt statistiskt underlag. Vidare
sammanställdes ett hotbildsdokument.
Vid rådsmötet för inrikes och rättsliga frågor i juni 1995 föreslog Sverige
att den s.k. K 4-kommittén, eller annat lämpligt organ, skulle ges i
uppdrag att göra en kartläggning över brottsförebyggande arbete inom EU
och föreslå eventuella ytterligare åtgärder. Förslaget antogs vid minister-
rådsmötet.
Vid det uppföljande mötet i K 4-kommittén i juli 1995 beslutades att
uppdraget skulle ges till styrgruppen för polis- och tullsamarbete
(styrgrupp II). Styrgrupp II beslutade i september att ett frågeformulär,
som presenterats av Sverige, skulle distribueras till medlemsländerna som
ett led i kartläggningen av det brottsförebyggande arbete som utförs i
varje medlemsstat. Vidare åtog sig rådssekreteriatet att redovisa brotts-
förebyggande åtgärder som vidtagits inom EU.
Som ett ytterligare led i att fullgöra ministrarnas uppdrag har Sverige
beslutat att anordna ett seminarium om brottsförebyggande åtgärder.
Seminariet kommer att hållas i maj 1996.
Den övergripande ADB-gruppen har till uppgift att behandla de ADB-
frågor och dataskyddsfrågor som uppstår i arbetet med de olika konven-
tioner som innehåller informationssystem under tredje pelaren.
Gruppen har under de senaste ordförandeskapen diskuterat utkastet till
konvention om ett europeiskt informationssystem (EIS). Det italienska
ordförandeskapet avser att ta upp konventionen på justitie- och inrikes-
rådet under våren 1996. Vissa reservationer kvarstår utöver frågan om
EG-domstolens roll.
195
ElS-konventionen är direkt länkad till den s.k. yttre gränskontroll- Skr. 1995/96:190
konventionen. En anslutning till yttre gränskontrollkonventionen innebär
också en anslutning till det i konventionen reglerade internationella
informationssystemet med bl.a. en gemensam ”spärrlista”, dvs. en
förteckning över tredjelandsmedborgare som är oönskade inom EU-
området med hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten. EIS-
konventionen skall innehålla nämnda ”spärrlista”.
En viktig uppgift för tullmyndigheterna, både vid gemenskapens yttre
gränser och inom EU:s område, är att bekämpa brottslighet i samband
med införsel och utförsel av varor. Grov kriminalitet inom bland annat
narkotikaområdet är i hög grad internationell och väl organiserad. För att
effektivt bekämpa kriminalitet av detta slag är det nödvändigt att
tullmyndigheterna har ett väl utvecklat internationellt samarbete. I juli
undertecknades den s.k. CIS-konventionen (Custom Information System).
Konventionen syftar till att möjliggöra utbyte av information och ett
gemensamt agerande av tullmyndigheterna vilket är av betydelse för den
brottsbekämpande verksamheten. En central databas är under uppbyggnad.
Ur den skall tullmyndigheterna kunna hämta och lämna personuppgifter
och andra uppgifter för användning i underrättelse- och spanings-
verksamhet.
Till tredje pelaren hör även frågor som rör det civil- och straffrättsliga
samarbetet. Sverige har genom sitt medlemskap i EU åtagit sig att tillträda
ett antal konventioner som rör detta område. Under 1995 påbörjades bl.a.
arbetet med att ansluta Sverige, Finland och Österrike till Bryssel- och
Romkonventionema. Även andra konventioner har behandlats under året.
Inom familjerättens område har arbetet med Brysselkonventionen II pågått
och i mars 1995 undertecknades en konvention om förenklad utlämning.
Vidare avslutades arbetet med en konkurskonvention. På det straffrättsliga
området har man vidtagit åtgärder av olika slag i kampen mot den
internationella organiserade brottsligheten. Det har också förts förhand-
lingar om en gemensam aktion för att bekämpa rasism och främlings-
fientlighet.
196
Sverige har genom medlemskapet i EU förbundit sig att tillträda två
betydelsefulla konventioner på den internationella privat- och process-
rättens område. Det gäller dels 1968 års konvention om domstols
behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel-
konventionen), dels 1980 års konvention om tillämplig lag på avtals-
förpliktelser (Romkonventionen).
Brysselkonventionen innehåller dels regler om domstolars internationella
behörighet (jurisdiktion), dels regler om verkställighet av domar på
privaträttens område. Reglerna innebär att enhetliga jurisdiktionsregler
tillämpas inom hela EU-området och att en dom som har meddelats i ett
av länderna normalt skall erkännas och verkställas i de övriga länderna
inom unionen.
Romkonventionen gäller kontraktsrättsliga förpliktelser, dvs. förplik-
telser avtalsparter emellan. Den skall tillämpas i situationer där man vid
bedömning av ett avtal kan välja vilken av lagarna i olika berörda länder
som skall tillämpas. Syftet med konventionen är främst att staterna skall
ha gemensamma bestämmelser om detta. På så vis uppnås större säkerhet
och förutsebarhet för avtalsparterna. Samtidigt underlättas arbetet för
domstolar och andra.
Båda konventionerna blir värdefulla inslag i den svenska rättsordningen.
Under 1995 har arbetet satts igång för att förbereda Sveriges - liksom
Finlands och Österrikes - tillträde till konventionerna. Arbetet kan
troligen avslutas under 1996.
Brysselkonventionen är från 1968 och rör domstols behörighet och
verkställighet av domar på privaträttens område. Sedan 1994 pågår arbete
med en ny konvention, ”Brysselkonvention II”, som skall täcka delar av
familjerättens område och till sin struktur likna Brysselkonventionen.
Den nya konventionen skall ge enhetliga regler för vilket lands
domstolar som skall kunna pröva frågor om äktenskapsskillnad och annan
upplösning av äktenskap, samt frågor om vårdnad och umgänge som har
samband med äktenskapsmålet. Meningen är att sådana frågor inte skall
kunna prövas samtidigt i olika länder med kanske olika resultat som följd.
Vidare skall konventionen leda till att länderna i EU erkänner och
accepterar varandras avgöranden utan att göra någon egen prövning.
Konventionen skall däremot inte behandla frågan om vilket lands lag som
skall tillämpas, inte heller harmonisera ländernas materiella regler om t.ex.
äktenskapsskillnad och vårdnad.
När det gäller frågan om ländernas domsrätt har Sverige drivit linjen att
en person som är medborgare i ett land och bosatt där alltid skall kunna
fa äktenskapsskillnad i det landet. Detta gäller i dag enligt svensk rätt.
Det pågår emellertid diskussioner om denna fråga, då de flesta övriga
medlemsstater menar att en sådan regel fäster alltför stor vikt vid
Skr. 1995/96:190
197
nationaliteten. Skr. 1995/96:190
Det finns förhoppningar om att arbetet skall kunna avslutas under 1996.
I september 1993 utformade EU-ländemas justitieministrar ett direktiv till
en rådsarbetsgrupp om utlämning för brott. Arbetsgruppens uppgift är att
utarbeta ett förslag till en konvention som skall göra utlämnings-
förfarandet mellan medlemsstaterna enklare och smidigare än det som
följer av 1957 års Europarådskonvention om utlämning för brott.
Mot bakgrund av att många frågor, bl.a. utlämning av egna medborgare
och utlämning för politiska brott, har visat sig kontroversiella och
svårlösta fick arbetsgruppen i uppdrag att separat utarbeta en konvention
om ett förenklat utlämningsförfarande vid samtycke. Konventionen
undertecknades av EU:s justitieministrar den 10 mars 1995 (EGT nr C 78,
30.3.95, s.01) och dess tillämpning begränsas till ärenden om utlämning
där personen i fråga samtycker till att överlämnas tämligen formlöst till
den begärande staten. Konventionen har hittills ratificerats endast av ett
fåtal medlemsstater. Lagstiftningsarbetet har påbörjats under 1995 och
Sverige bör kunna ratificera konventionen under 1997.
Arbetet med den fullständiga utlämningskonventionen pågår alltjämt och
enighet har under 1995 i princip nåtts i de delar av konventionen som
behandlar tillämpningsområdet (konventionen påverkar inte tillämpningen
av den gemensamma nordiska utlämningslagstiftningen), strafftrösklar,
utlämning för fiskaliska brott, utlämning av egna medborgare och
preskription. Andra bestämmelser i konventionen som diskuterats under
1995 var bl.a. utlämning för politiska brott, undantag från specialitets-
principen, kravet på dubbel straffbarhet och vidareutlämning. Dessa frågor
är av stor och principiell betydelse för medlemsstaterna, och någon
överenskommelse kunde inte nås på dessa områden under 1995. Sverige
har under arbetet med de båda konventionerna verkat för att bestäm-
melserna skall få en sådan utformning att de blir praktiska och enkla att
tillämpa.
Efter beslut av gemenskapens justitieministrar 1989 bildades en arbets-
grupp för att, inom ramen för artikel 220 i Romfördraget, åstadkomma en
konvention på det insolvensrättsliga området. Under 1994 och 1995
arbetades det intensivt med detta projekt och i september 1995 kunde en
konventionstext paraferas. Detta följdes upp med undertecknandet av en
konvention i november 1995 av tolv medlemsstater. De övriga tre,
Storbritannien, Irland och Nederländerna, har tiden fram till och med den
24 maj 1996 på sig för att underteckna konventionen.
Konventionen omfattar konkurs, rekonstruktion (ackord) m.fl. insolvens-
rättsliga förfaranden. Vilka olika nationella förfaranden som närmare 198
bestämt faller under konventionens tillämpningsområde anges i en bilaga
som utgör en integrerad del av konventionen.
Under senare hälften av 1995 har arbetsgruppen arbetat med en rapport
som närmare beskriver innebörden av konventionens olika artiklar, en s.k.
förklarande rapport.
Den huvudsakliga innebörden av konventionen är att en gäldenär skall
försättas i konkurs (eller annat förfarande inleds) där han har sina
huvudsakliga intressen (bosatt/styrelse har sitt säte). En sådan konkurs
omfattar samtliga gäldenärens tillgångar inom EU. Den utsedda förval-
taren har behörighet att agera inom hela unionen. Konventionen öppnar
också möjlighet att i vissa fall inleda territoriellt (nationellt) begränsade
förfaranden. I övrigt innehåller konventionen ett stort antal lagvalsregler,
dvs. regler som anger vilket lands lag som skall tillämpas på olika frågor
i ett insolvensförfarande.
Konventionen kommer att medföra behov av lagändringar i svensk rätt.
Skr. 1995/96:190
1965 års Haagkonvention om delgivning i utlandet av handlingar i mål
och ärenden av civil eller kommersiell natur har tillträtts av 25 länder i
och utanför Europa. Några av EU-ländema anser att Haagkonventionens
system med centralorgan i varje land för mottagande, och ibland även for
avsändande, av delgivningshandlingar är alltför omständligt. Det skulle
enligt dessa länder vara snabbare och effektivare med mer direkta
kontakter mellan de tjänstemän och myndigheter som skall utföra
delgivningama.
I enlighet med rådets beslut i oktober 1993 bildades en arbetsgrupp med
uppdrag att finna ett förenklat och snabbare men ändå rättssäkert sätt att
skicka delgivningshandlingar till utlandet. Arbetet har lett fram till ett
utkast till en ny konvention som skall gälla mellan EU:s medlemsstater.
Huvudsakligen har arbetet bestått i att bestämma den nya konventionens
tillämpningsområde och förhållande till andra konventioner, huruvida
några nya presumtioner för delgivning skall tillskapas, att hitta de
lämpligaste kanalerna för översändande och mottagande av handlingar
samt att fastställa tidsgränser för redovisning av uppdrag och krav på
översättning av handlingar.
I en arbetsgrupp pågår ett arbete med att utarbeta förslag till en kon-
vention om hur beslut om återkallelse av rätten att framföra fordon skall
kunna få rättsverkan också i andra länder än det där beslutet om
återkallelse har fattats. Under 1995 har arbetsgruppen diskuterat innehållet
i en sådan konvention utifrån ett förslag som det franska ordförandeskapet
lagt fram. Arbetet kompliceras emellertid av att de materiella reglerna om
återkallelse av körkort är väldigt olika i medlemsstaterna.
199
Den arbetsgrupp som behandlar frågor om internationell organiserad
brottslighet har huvudsakligen ägnat sig åt jämförelser mellan medlems-
ländernas lagstiftning på en rad olika områden. Som exempel på sådana
områden kan nämnas frågor om den straffrättsliga regleringen av
medlemskap i kriminella organisationer, skydd för vittnen och rättslig
särbehandling av informatörer. De olika staternas lagstiftning har legat till
grund för diskussioner i arbetsgruppen kring frågan om den befintliga
lagstiftningen ger tillräckliga möjligheter till rättsligt samarbete mellan
staterna eller inte.
I arbetsgruppen har utarbetats en resolution om skydd för vittnen.
Resolutionen, som antogs vid justitie- och inrikesministrarnas möte i juni
1995, uppmanar medlemsländerna att ge effektivt skydd åt vittnen som
hörs inom ramen för kampen mot den organiserade internationella
brottsligheten. Bland annat bör medlemsstaterna göra det möjligt att
vittnet kan höras via videolänk i ett förfarande som pågår i en annan stat.
1 arbetgruppen har även förts förhandlingar om en gemensam åtgärd för
att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Den gemensamma åtgärden
syftar till att åstadkomma ett effektivare rättsligt samarbete mellan
medlemsstaterna i fråga om rasistisk och liknande brottslighet. De
gärningar som avses är bl.a. sådana som i Sverige är kriminaliserade som
hets mot folkgrupp (16 kap. 8 § brottsbalken).
Under det spanska ordförandeskapet inrättades en arbetsgrupp som skall
behandla frågan om en effektivisering av den internationella rättshjälpen
i brottmål. Arbetsgruppen behandlar huvudsakligen frågor om utökade
möjligheter till direkt kommunikation mellan de olika staternas myndig-
heter och mellan dessa och enskilda medborgare i ärenden som rör
internationell rättshjälp, förenklade förfaranden vid framställningar om
bevisupptagning, användandet av modem teknik i samband med vittnes-
förhör på begäran av främmande stat samt villkor m.m. vid framställ-
ningar om husrannsakan, beslag och förverkande/återställande av egendom
som tillskansats genom brott.
Under tredje pelaren faller också frågor som rör asyl, villkor för
passerande av EU:s yttre gräns och villkoren för tredje landsmedborgares
inresa och bosättning i EU. Genom medlemskapet har Sverige förbundit
sig att tillträda Dublinkonventionen (principen om första asylland). Vidare
Skr. 1995/96:190
200
skall Sverige anta de delar av yttre gränskontrollkonventionen som var Skr. 1995/96:190
fardigförhandlade vid tiden för inträdet i EU. Viseringsfrågoma, som i
stort inte faller under tredje pelaren, har ett nära samband med villkor för
inresa etc. Därför fattar justitie- och inrikesrådet beslut i dessa frågor.
Flera viktiga beslut på viseringsområdet har fattats under 1995.
Ett utkast till konventionen låg färdigt redan 1990 men kom inte att
undertecknas beroende på en tvist om den territoriella tillämpningen vad
avser Gibraltar. Efter det att EES-avtalet och unionsfördraget trätt i kraft
har texten justerats på ett antal relevanta punkter. Arbetet med att
färdigställa en text som kan antas pågår. Det är framför allt två stora
frågor som fortfarande är olösta, dels den ovan nämnda frågan om
territoriell tillämpning, dels frågan om en roll för EG-domstolen skall
skrivas in i konventionen.
Dublinkonventionen, som reglerar den s.k. första asyllandsprincipen,
undertecknades 1990-91 av de då tolv medlemsstaterna. Den träder i kraft
sex månader efter det att samtliga tolv har ratificerat den. I dag har tio av
de tolv ratificerat den. Sverige har i likhet med övriga nya medlemsländer
förbundit sig att tillträda konventionen. Förberedelser för detta har
vidtagits men ratificering har ännu inte skett.
Under 1994 antogs en resolution om uppehållstillstånd för tredjelands-
medborgare som har för avsikt att arbeta i EU, en resolution om
uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som har för avsikt att verka
som egna företagare samt en resolution om uppehållstillstånd för
tredjelandsmedborgare som har för avsikt att studera i en medlemsstat.
Under 1995 antog EU en resolution som behandlar situationen för de
tredjelandsmedborgare som lagligt uppehållit sig en längre tid i en
medlemsstat. Resolutionen identifierar vilka som skall omfattas av
resolutionen och ger dessa personer vissa minimirättigheter. Vidare har
rådet antagit en resolution om ansvarsfördelning mellan EU:s medlems-
länder vid mottagande av fördrivna personer och tillfälligt uppehälle för
fördrivna personer. Denna resolution tar främst sikte på massflykts-
situationer. Rådet fattade även beslut om ett snabbförfarande då resolu-
tionen om ansvarsfördelningen tillämpas.
Rådet beslutade vid sitt möte i november 1995 om uppföljning av några
resolutioner, nämligen de tre först nämnda resolutionerna samt en
resolution från 1993 om harmonisering av reglerna rörande familjeåter- 201
förening.
Ett av de viktigaste instrumenten inom asylpolitiken är Dublin-
konvention. Under 1995 har EU:s medlemsstater enats om en resolution
om minimigarantier vid handläggning av asylärenden. Resolutionen
fastställer allmänna principer om rättvis och effektiv handläggning av
asylärenden och hänvisar särskilt till 1951 års Genévekonvention om
flyktingars rättsliga ställning. Vidare omfattar resolutionen vissa garantier
vid prövningen av asylärenden, den asylsökandes rättigheter under
handläggning av ärendet, överklagandet och omprövningen. Resolutionen
innehåller också hänvisningar till en tidigare antagen resolution om
uppenbart ogrundade asylansökningar.
Rådet har också antagit en gemensam ståndpunkt om en harmoniserad
tolkning av flyktingbegreppet i artikel 1 i 1951 års Genévekonvention
angående flyktingars rättsliga ställning. Detta är det första steget mot en
harmoniserad asylpolitik. Det har tagit lång tid för medlemsstaterna att
enas. I den gemensamma ståndpunkten behandlas begrepp såsom
förföljelse, förföljande part, grunder för förföljelse, flykting ”på ort och
ställe”, upphörande av flyktingskap, uteslutande från flyktingskap m.m.
Vid det rådsmöte där man enades om den gemensamma åtgärden avgav
Sverige en deklaration om den svenska tolkningen av begreppet ”för-
följelse av tredje part”. Deklarationen följer den av FN:s flykting-
kommissariat utarbetade handboken för fastställande av flyktingskap och
de förslag som den flyktingpolititiska kommittén lämnade i sitt betänk-
ande, ”Svensk flyktingpolitik i ett globalt perspektiv” (SOU 1995:75).
Huvuddelen av viseringspolitiken ligger under artikel 100c i Rom-
fördraget. Viseringspolitiken är således en del av gemenskapsrätten. Dock
fattas vissa beslut med bärighet på viseringspolitiken med stöd av
avdelning VI i unionsfördraget.
Under 1995 har rådet antagit två förordningar. I den ena, rådets
förordning (EG) nr 2317/95, fastställs de tredje länder vars medborgare
måste ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser. Denna
förordning träder i kraft den 3 april 1996. Förordningen innehåller en lista
över ett hundratal stater och territoriella myndigheter, vars medborgare är
belagda med viseringskrav i samtliga medlemsstater. För svensk del
innebär förordningen att viseringskrav införts fr.o.m. 1 januari i förhål-
lande till nio stater 1996, vars medborgare tidigare var viseringsfria.
Förordningen stadgar att medlemsstaterna skall ha viseringstvång för de
stater och territoriella enheter som anges i bilagan. De medlemsstater som
så önskar far ha viseringstvång för fler stater. Listan över tredje länder
kan ändras i enlighet med de regler som anges i förordningen.
Den andra förordningen, (EG) nr 1683/95, rör enhetlig utformning av
viseringshandlingar. Beslutet om ett enhetligt viseringsmärke skall
tillämpas sex månader efter det att beslut har fattats om kompletterande
tekniska specifikationer av konfidentiell art.
Skr. 1995/96:190
202
Vidare har rådet antagit en rekommendation om lokalt konsulärt Skr. 1995/96:190
samarbete vad avser viseringar. Rekommendationen är närmast motivierad
av det pågående arbetet med viseringspolitikens harmonisering och syftar
till att främja konsulära myndigheters möjlighet att samarbeta i viserings-
konsulära frågor.
Rådet har även enats om en gemensam åtgärd om flygplatstransit-
visering. Åtgärden syftar till att förbättra möjligheten att kontrollera den
illegala invandring som sker genom transittrafiken. Sverige har, till
skillnad från majoriteten av medlemsstater, inte tidigare haft bestämmelser
om detta viseringsinstrument. Sverige har fatt en övergångsperiod på 18
månader för att genomföra åtgärden.
För att kunna genomföra den fria rörligheten för personer inom EU måste
medlemsstaterna kunna skydda sig mot illegal invandring. Detta skall ske
genom s.k. kompensatoriska åtgärder. En av de viktigaste kompensa-
toriska åtgärderna är yttre gränskontrollkonventionen (se avsnitt 29.1).
Även andra kompensatoriska åtgärder är aktuella. I juni 1995 enades rådet
om en resolution om harmonisering av åtgärder i kampen mot olaglig
invandring och olagligt arbete och en förbättring av kontrollåtgärderna
inom detta område. Resolutionen är en fortsättning på det arbete som
påbörjades 1993 med resolutionen om kontroll och avvisning eller
utvisning av medborgare i tredje land som olagligt vistas eller arbetar i
EU. I resolutionen hänvisas till 1951 års Genévekonvention angående
flyktingars rättsliga ställning samt Europarådets konvention om skydd för
de mänskliga rättigheterna.
I november 1995 enades justitie- och inrikesrådet om ett beslut om
offentliggörande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT) av
de rättsakter och andra texter som antagits av rådet i asyl- och invand-
ringsfrågor. Dessa rättsakter och texter har tidigare inte regelmässigt
offentliggjorts eller publicerats. Beslutet innebär att ett tjugotal rättsakter
och texter som redan antagits kommer att publiceras, och att det i
fortsättningen skall råda presumtion för att framtida rättsakter och texter
skall publiceras i EGT.
Att gemenskapernas medel bärs upp och används på ett korrekt och
effektivt sätt har under hela året givits stor uppmärksamhet i EU-arbetet,
inte minst av Sverige. Det är en viktig förutsättning för förtroendet för EU
203
att bidrag från EU används till det som EU bestämt och inte förslösas Skr. 1995/96:190
genom fusk och fel. Rapporter från bl.a. kommissionen och revisionsrätten
har visat att behovet av åtgärder varit, och är, stort.
Vi kan se tillbaka på ett stort principiellt genombrott i arbetet med att
skydda gemenskapsmedlen i och med att medlemsstaterna under året enats
om gemensamma rambestämmelser om vilka åtgärder och sanktioner
(såväl administrativa och straffrättsliga) som skall vidtas när gemenskaps-
medlen felaktigt undanhållits, mottagits eller använts. Europeiska rådet i
Madrid har också tagit ställning till ett övergripande program om vilka
ytterligare åtgärder som bör övervägas.
Huvudansvaret för kommissionens arbete med bedrägeribekämpning och
finansiell kontroll har den svenska kommissionären Anita Gradin. Den
nya kommissionen beslutade när den tillträdde att förstärka bedrägeri-
bekämpningsarbetet, bl.a. genom att centralisera och utöka kommissionens
samlade arbete inom området till en särskild enhet. Som grund för årets
arbete beslutade kommissionen om ett särskilt arbetsprogram. Vidare har
ett omfattande arbete inletts inom kommissionen för en förbättrad
finansiell styrning, uppföljning och kontroll av EU:s budget, det s.k. SEM
2000-programmet.
I det följande redovisas de viktigaste händelserna i årets EU-arbete inom
området.
En arbetsgrupp under tredje pelaren utarbetade under våren och sommaren
en straffrättslig konvention om skydd för EU:s finansiella intressen. Den
skrevs under av medlemsstaterna den 26 juli 1995 och kommer att träda
i kraft efter det att samtliga medlemsstater ratificerat den (EGT nr C 316,
27.11. 1995, s.48). För Sveriges del kommer konventionen att kunna
ratificeras tidigast hösten 1996.
Konventionen innebär att staterna åtar sig att straffbelägga olika former
av bedrägerier som riktar sig mot EU:s finansiella intressen. Bedrägeri
definieras sammanfattningsvis som varje uppsåtlig handling eller
underlåtenhet som innebär användning av falska eller felaktiga uppgifter
eller dokument som leder till att EU-medel otillbörligen uppbärs, innehålls
eller minskas, undanhållande av information, om detta har samma effekt,
samt användning av EU-medel för andra syften än dem för vilka medlen
beviljats, eller annat missbruk av en erhållen förmån.
Medlemsstaterna åtar sig att belägga sådana handlingar, liksom
medhjälp, anstiftan eller försök till dem, med effektiva påföljder. I
allvarligare fall skall det finnas möjlighet att utdöma frihetsberövande
påföljder som kan medföra utlämning. Konventionen innehåller också
regler om personligt ansvar för företagsledare eller andra personer i
beslutsställning samt bestämmelser om jurisdiktion och utlämning.
Sveriges strafflagstifning torde redan omfatta merparten av vad vi åtagit
oss i konventionen.
Samma arbetsgrupp har under hösten 1995 utarbetat ett protokoll till
konventionen med bestämmelser om korruption som kan skada EU:s Skr. 1995/96:190
finanser. Protokollet kommer sannolikt att undertecknas under första delen
av 1996.
Medlemsstaterna åtar sig i protokollet att kriminalisera vad vi kallar
mutbrott och bestickning av tjänstemän, såväl nationella som EU-
tjänstemän, som kan skada EU:s finansiella intressen. Sådana handlingar,
liksom medhjälp och anstiftan till dem, skall beläggas med effektiva
påföljder. I allvarligare fall skall det finnas möjlighet att utdöma
frihetsberövande påföljder som kan medföra utlämning. Sverige har redan
mycket långtgående kriminalisering av dessa brott; endast på någon eller
några få punkter kan vi komma att behöva skärpa vår lagstiftning på
grund av åtagandet.
Protokollet innehåller också bestämmelser om att i den mån ett land har
särskilda bedrägeribestämmelser för tjänstemän, skall dessa regler göras
tillämpliga också på EU-tjänstemän som begår bedrägeribrott som riktar
sig mot EU:s finanser. I Sverige har vi inte några särskilda bedrägeri-
bestämmelser som gäller bara för tjänstemän, utan reglerna är tillämpliga
på envar.
I både bedrägerikonventionen och protokollet ges EG-domstolen en roll
som tvistlösare mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och
kommissionen.
I december 1995 beslutade rådet enhälligt om en förordning (EG) nr
2988/95 om skydd av gemenskapernas finansiella intressen. Genom
förordningen fastställs gemensamma ramregler avseende administrativa
åtgärder och sanktioner samt vissa övergripande bestämmelser om
kontroller på plats i medlemsstaterna. Dessa skall nu arbetas in i de
berörda sektorsregelverken.
Av förordningen följer att samtliga oegentligheter skall leda till krav på
betalning av undanhållet belopp eller återbetalning av felaktigt erhåller
bidrag, inklusive ränta. Sådana krav skall även kunna ställas vid missbruk
av gemenskapsmedel när någon formellt uppfyllt kriterierna för att t.ex.
erhålla ett bidrag, men där det som bidraget erhålls för ligger helt i strid
med syftet med bidraget.
Oegentligheter som skett till följd av uppsåt eller oaktsamhet skall
kunna leda till administrativa sanktioner av olika typer, bl.a. straffavgifter,
återtagande av hela eller delar av panter eller utbetalade garantier, förbud
mot att söka nya bidrag eller motsvarande under viss period.
Andra oegentligheter, dvs. sådana som inte skett till följd av uppsåt eller
oaktsamhet, kan inte ge upphov till administrativa sanktioner av straff-
rättslig art. För att säkerställa sådana sanktioner, som redan finns i
gemenskapsregelverk när förordningen träder i kraft, som inte förutsätter
uppsåt (t.ex. inom den gemensamma jordbrukspolitiken) klargörs att
tillämpningen av befintliga regler inte förändras genom denna förordning.
I förordningen finns också några mycket generella bestämmelser om
kontroller och inspektioner på plats i medlemsstaterna. Dessa bestäm- Skr. 1995/96:190
melser skall kompletteras med närmare bestämmelser i sektorsregelverken.
Emellertid är avsikten att även ett generellt regelverk skall tillkomma på
basis av kontroller till vilka de olika sektorsregelverken skall kunna
hänvisa till. Ett sådant regelverk beräknas komma att behandlas i rådet
under våren 1996.
Europeiska rådet beslutade i Essen i december 1994 att samtliga
medlemsstater till rådet skulle redovisa vilka åtgärder som vidtagits på
nationell nivå för att skydda gemenskapernas finansiella intressen. Sverige
överlämnade sin rapport den 28 april 1995 efter beslut av regeringen.
Denna har, tillsammans med övriga medlemsstaters rapporter, sam-
manställts av kommissionen. Av rapporterna framgår att medlemsstaterna
i stort vidtar samma åtgärder för att skydda EU:s finansiella intressen som
de vidtar för att skydda egna nationella finansiella intressen, vilket är en
skyldighet enligt artikel 209a i Romfördraget. Emellertid visade rap-
porterna även på behov av ytterligare åtgärder på såväl medlemsstatsnivå
som av kommissionen.
Europeiska rådet i Madrid i december 1995 tog mot denna bakgrund
ställning för ett program där det beskrivs inom vilka områden som
ytterligare åtgärder bör övervägas.
Revisionsrätten presenterade i november 1995 dels en årsrapport, dels en
revisionsförklaring om redovisningen av EU-budgeten är rättvisande och
tillförlitlig samt om de underliggande transaktionerna varit korrekta. Båda
avser budgetåret 1994, dvs. året innan Sverige blev medlem i EU. Rätten
har också avgivit sex s.k. specialrapporter under året. Rätten konstaterar
att det fortfarande finns ett antal brister i flera av sektorsområdena, t.ex.
vad gäller uppföljning och kontroll och krav på återbetalning vid felaktigt
utbetalade belopp. I sammanhanget nämns att revisionsrätten välkomnar
de initiativ som kommissionen vidtagit för att förstärka kampen mot
bedrägerier och bristande finansiell styrning och kontroll.
Rådets beredning av dessa rapporter inleddes först i januari 1996.
Beredningen avslutas med en rekommendation till parlamentet om
huruvida kommissionen bör ges ansvarsfrihet för det aktuella räkenskaps-
året.
206
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
Viktigare rättsakter antagna av rådet under 1995
|
Identifikations- |
Datum |
Förordning/direktiv/beslut samt ärendemening |
|
Justitiedepartementet | ||
|
(EG) nr 1768/95 |
24/7/95 |
Förordn. om införande av genomförandebestämmeiser för |
|
(EG) nr 2868/95 |
13/12/95 |
Förordn. om genomförande av gemenskapsvarumärke |
|
(EG) nr 2869/95 |
13/12/95 |
Förordn. om avgifter som skall betalas till Byrån för |
|
95/46/EG |
24/10/95 |
Dir. om skydd för enskilda personer med avseende på |
|
Utrikesdepartementet | ||
|
(EG) nr 2651/95 |
23/10/95 |
Förordn. om förlängning och tillämpning av allmänna |
|
(EG) nr 3058/95 |
22/12/95 |
Förordn. om förlängning och tillämpning av allmänna |
|
(EG) nr 3093/95 |
22/12/95 |
Förordn. om fastställande av tullsatser enligt GATT till följd |
|
95/3052/EG |
29/11/95 |
Dir. om ömsesidig information om nationella åtgärder som |
|
Socialdepartementet | ||
|
(EG) nr 3095/95 (EG) nr 3096/95 |
22/12/95 22/12/95 |
Förordn. om tillämpning av systemen för social trygghet när |
|
Kommunikationsdepartementet | ||
|
(EG) nr 2819/95 |
05/12/95 |
Förordn. om strukturella förbättringar inom inlandssjöfarten |
|
(EG) nr 3051/95 |
08/12/95 |
Förordn. om tillämpning av internationella sjöfartsorganisationers förordning om obligatorisk |
|
95/2/EG |
19/01/95 |
Dir. om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på |
|
95/18/EG |
19/06/95 |
Dir. om tillstånd för järnvägsföretag |
207
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
|
95/19/EG |
19/06/95 |
Dir. om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och |
|
95/21/EG |
19/06/95 |
Dir. om hamnstatskontroll |
|
95/26/EG |
29/06/95 |
Dir. om ändring av direktiv som styr kreditinstitut, |
|
95/50/EG |
17/10/95 |
Dir. om enhetliga förfaranden för kontroller av vägd |
|
95/51 /EG |
18/10/95 |
Dir. om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på |
|
95/58/EG |
29/11/95 |
Dir. om konsumentskydd i samband med prismärkning av |
|
95/62/EG |
13/12/95 |
Dir. om tillhandahållande av öppna nät för taltelefoni |
|
Finansdepartementet | ||
|
95/2494/EG |
28/10/95 |
Förordning om harmoniserade konsumentprisindex |
|
(EG) nr 2988/95 |
18/12/95 |
Förordn. om skydd av Europeiska Gemenskapens finansiella |
|
95/26/EG |
29/06/95 |
Dir. om ändring av vissa direktiv som styr kreditinstitut, |
|
Utbildningsdepartementet | ||
|
819/95/EG |
14/03/95 |
Beslut om fastställande av åtgärdsprogram Sokrates |
|
Jordbruksdepartementet | ||
|
(EG) nr 424/95 |
20/2/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 805/68 om den |
|
(EG) nr 603/95 |
21/02/95 |
Förordn. om den gemensamma marknaden för torkat foder |
|
(EG) nr 424/95 |
20/02/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 805/68 om den |
|
(EG) nr 713/95 |
27/03/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 620/71 om |
|
(EG) nr 682/95 |
27/03/95 |
Förordn. om förlängning av mjölkregleringsåret 1994/1995 |
|
(EG) nr 683/95 |
27/03/95 |
Förordn. om förlängning av regleringsåret för nötkött |
|
(EG) nr 684/95 |
27/03/95 |
Förordn. om ändring av rådets förordning(EG) nr 603/95 om |
208
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
|
(EG) nr 685/95 |
27/03/95 |
Förordn. om administreringen av fiskeinsatser med avseende |
|
(EG) nr 992/95 |
10/04/95 |
Förordn. om öppnande och förvaltning av |
|
(EG) nr 915/95 |
21/04/95 |
Förordn. om öppnade och förvaltning av autonoma |
|
(EG) nr 1101/95 |
24/04/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 1785/81 om |
|
(EG) nr 1287/95 |
22/05/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 729/70 om |
|
(EG) nr 1161/95 |
22/05/95 |
Förordn. om ökning av antalet referensperioder inom den |
|
(EG) nr 1265/95 |
29/05/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 3013/89 om |
|
(EG) nr 1266/95 |
29/05/95 |
Förordn. om ändring i förordning (EEG) nr 3901/89 om |
|
(EG) nr 1173/95 |
29/05/95 |
Förordn. om ändring för sextonde gången av förordning |
|
(EG) nr 1327/95 |
29/05/95 |
Förordn. om ändring av förordningarna (EEG) nr 1035/72, |
|
(EG) nr 1300/95 |
6/06/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 104/76 om |
|
(EG) nr 1347/95 |
09/06/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EG) nr 603/95 om den |
|
(EG) nr 1416/95 |
19/06/95 |
Förordn. om införande av vissa koncessioner i form av |
|
(EG) nr 1935/95 |
22/06/95 |
Förordn. om ändring i förordning (EEG) nr 2092/91 om |
|
(EG) nr 1460/95 |
22/06/95 |
Förordn. om ändring i förordning (EEG) nr 1765/92 om |
14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
209
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
|
(EG) nr 1469/95 |
22/06/95 |
Förordn. om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa |
|
95/23/EG |
22/06/95 |
Förordn. om ändring av direktiv 64/433/EEG om |
|
95/23/EG |
22/06/95 |
Förordn. om ändring av direktiv 64/433/EEG om |
|
(EG) nr 1624/95 |
29/06/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EG) nr 3699/93 som |
|
(EG) nr 1527/95 |
29/06/95 |
Förordn. om kompensation för sänkning av jordbruks- |
|
(EG) nr 1528/95 |
29/06/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 1766/92 om |
|
(EG) nr 1529/95 |
29/06/95 |
Förordn. om fastställande av de månatliga prishöjningarna |
|
(EG) nr 1533/95 |
29/06/95 |
Förordn. om fastställande av vissa sockerpriser och |
|
(EG) nr 1534/95 |
29/06/95 |
Förordn. om fastställande för regleringsåret 1995/96 av |
|
(EG) nr 1536/95 |
29/06/95 |
Förordn. om fastställande av stödbeloppen för spånadslin |
|
(EG) nr 1538/95 |
29/06/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 804/68 om den |
|
(EG) nr 1539/95 |
29/06/95 |
Förordn. om fastställande av riktpriset för mjölk och |
|
(EG) nr 1540/95 |
29/06/95 |
Förordn. om fastställande av baspriset och |
|
(EG) nr 1541/95 |
29/06/95 |
Förordn. om fastställande av baspriset och standardkvaliteten |
210
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
|
(EG) nr 1542/95 |
29/06/95 |
Förordn. om fastställande av baspris och uppköpspris för |
|
(EG) nr 1551/95 |
29/06/95 |
Förordn. om fastställande av stödbelopp för utsäde för |
|
(EG) nr 1552/95 |
29/06/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 3950/92 om |
|
(EG) nr 1863/95 |
17/07/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 1766/92 om |
|
(EG) nr 1808/95 |
24/07/95 |
Förordn. om öppnande och förvaltning av gemenskapens |
|
(EG) nr 1909/95 |
24/07/95 |
Förordn. om ändring för sextonde gången av förordning |
|
(EG) nr 1917/95 |
24/07/95 |
Förordn. om vissa åtgärder vid import av bearbetade |
|
(EG) nr 2179/95 |
8/08/95 |
Förordn. om autonom anpassning under en övergångsperiod |
|
(EG) nr 2336/95 |
26/09/95 |
Förordn. om undantag från förordning (EEG) nr 1765/92 om |
|
(EG) nr 2250/95 |
18/09/95 |
Förordn. om ändring för femte gången av förordning (EEG) |
|
(EG) nr 2336/95 |
26/09/95 |
Förordn. om undantag från förordning (EEG) nr 1765/92 om |
|
(EG) nr 2506/95 |
25/10/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EG) nr 2100/94 om |
211
Skr. 1995/96:190
bilaga I
|
(EG) nr 2611/95 |
25/10/95 |
Förordn. om möjligheten att bevilja nationellt |
|
(EG) nr 2719/95 |
20/11/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EG) nr 3699/93 om |
|
(EG) nr 2726/95 |
23/11/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EG) nr 3362/94 om |
|
(EG) nr 2800/95 |
29/11/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 1765/92 om |
|
(EG) nr 2780/95 |
30/11/95 |
Förordn. om tredje ändringen av förordning(EG) nr 3362/94 |
|
(EG) nr 2801/95 |
29/11/95 |
Förordn. om ändring av förordning nr 79/65/EEG om |
|
(EG) nr 2816/95 |
30/11/95 |
Förordn. om fastställande av orienteringsprisema för |
|
(EG) nr 2817/95 |
30/11/95 |
Förordn. om fastställande av orienteringsprisema för |
|
(EG) nr 2870/95 |
08/12/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 om |
|
(EG) nr 2990/95 |
18/12/95 |
Förordn. om kompensation för märkbara sänkningar av |
|
(EG) nr 2989/95 |
19/12/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 1765/92 om |
|
(EG) nr 3023/95 |
22/12/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EG) nr 2878/94 om |
|
(EG) nr 3031/95 |
22/12/95 |
Förordn. om fullständig eller partiell tillfällig befrielse från |
212
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
|
(EG) nr 3058/95 |
22/12/95 |
Förordn. om förlängning till 1996 av tillämpningen av |
|
(EG) nr 3057/95 |
22/12/95 |
Förordn. om ändring av rådets förordning (EG) nr 1981/94 |
|
(EG) nr 3059/95 |
22/12/95 |
Förordn. om öppnande och förvaltning av autonoma |
|
(EG) nr 3061/95 |
22/12/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EG) nr 992/95 om |
|
(EG) nr 3063/95 |
22/12/95 |
Förordn. om förlängning av de åtgärder som avses i bilaga |
|
(EG) nr 3064/95 |
22/12/95 |
Förordn. om autonom anpassning, under en |
|
(EG) nr 3065/95 |
22/12/95 |
Förordn. om antagande av autonoma övergångsbestämmelser |
|
(EG) nr 3066/95 |
22/12/95 |
Förordn. om införande av vissa koncessioner i form av |
|
(EG) nr 3072/95 |
22/12/95 |
Förordn. om den gemensamma organisationen av marknaden |
|
(EG) nr 3074/95 |
22/12/95 |
Förordn. om fastställande, för vissa fiskbestånd och grupper |
|
(EG) nr 3073/95 |
22/12/95 |
Förordn. om fastställande av standardkvaliteten för ris |
213
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
|
95/2/EG |
20/02/95 |
Dir. om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och |
|
95/5/EG |
27/02/95 |
Dir. om ändring av rådets direktiv 92/120/EEG om villkoren |
|
95/22/EG |
22/06/95 |
Dir. om ändring av direktiv 91/67/EEG om djurhälsovillkor |
|
95/24/EG |
22/06/95 |
Dir. om ändring av bilagan till direktiv 85/73/EEG om |
|
95/25/EG |
22/06/95 |
Dir. om ändring av direktiv 64/432/EEG om |
|
95/29/EG |
29/06/95 |
Dir. om ändring av direktiv 91/628/EEG om skydd av djur |
|
95/3 8/EG |
17/07/95 |
Dir. om ändring av bilagorna 1 och 11 till direktiv |
|
95/39/EG |
17/07/95 |
Dir. om ändring av bilagorna till direktiven 86/362/EEG och |
|
95/52/EG |
25/10/95 |
Dir. om ändring av direktiv 90/675/EEG om principerna för |
|
95/53/EG |
25/10/95 |
Dir. om fastställande av principerna för organisationen av |
|
95/61/EG |
29/11/95 |
Dir. om ändring av bilaga II till direktiv 90/642/EEG om |
|
95/68/EG |
22/12/95 |
Dir. om ändring av direktiv 77/99/EEG om hygienproblem |
|
95/69/EG |
22/12/95 |
Dir. om villkor och föreskrifter för godkännande och |
214
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
|
95/70/EG |
22/12/95 |
Dir. om gemenskapens minimiåtgärder för kontroll av vissa |
|
95/71/EG |
22/12/95 |
Dir. om ändring av bilagan till direktiv 91/493/EEG om |
|
Arbetsmarknadsdepartementet | ||
|
(EG) nr 1638/95 |
29/05/95 |
Förordn. om en enhetlig utformning av viseringshandlingar |
|
(EG) nr 2317/95/ |
25/09/95 |
Förordn. om fastställande av de tredje länder vars |
|
Kulturdepartementet | ||
|
95/47/EG |
24/10/95 |
Dir. om tillämpning av standarder för sändning av |
|
N äringsdepartementet | ||
|
(EG) nr 1475/95 |
28/06/95 |
Förordn. om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa |
|
(EG) nr 2964/95 |
20/12/95 |
Förordn. om införande av registrering inom gemenskapen av |
|
95/16/EG |
29/06/95 |
Dir. om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om |
|
95/57/EG |
23/11/95 |
Dir. om insamling av statistisk information rörande turism |
|
Civildepartementet | ||
|
95/12/EG |
23/05/95 |
Dir. om genomförande av rådets direktiv 92/75/EEG om |
|
95/13/EG |
23/05/95 |
Dir. om genomförande av rådets 92/75/EEG om |
|
95/58/EG |
29/11/95 |
Dir. om ändring av direktiv 79/581/EEG om |
|
Miljödepartementet | ||
|
(EG) nr 558/95 |
10/03/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 3626/82 om |
|
(EG) nr 2727/95 |
27/11/95 |
Förordn. om ändring av förordning (EEG) nr 3626/82 om |
|
ÖVRIGA ANTAGNA RÄTTSAKTER UNDER 1995 | ||
215
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
|
17/01/95 |
Rådets resolution om internationella bestämmelser om | |
|
EGT nr L 62 |
20/03/95 |
Gemensam åtgärd av rådet på grundval av artikel K. 3 i |
|
dok. nr 4339/3/95 ENFOPOL |
10/03/95 |
Strategi för kampen mot olagliga handeln av droger |
|
EGT nr C 78, |
30/03/95 |
Konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning |
|
EGT nr. C 316, 27/11/95, s. 01 |
26/07/95 |
Rådets akt om konventionen på grundval av art. K 3 i |
|
EGT nr C 316, 27/11/95, s. 48 |
26/07/95 |
Konvention om skyddet av EG:s finansiella intressen |
|
9935/95 |
02/10/95 |
Resolution av rådet om bekämpning av rasism och |
|
EGT nr C 262 |
07/10/95 |
Resolution om ansvarsfördelning vid mottagande av |
|
EGT nr. C 327, 27/12/95, s. 05 |
16/11/95 |
Resolution om skydd för vittnen inom ramen för kampen |
|
EGT C |
23/11/95 |
Förklarande rapport om konventionen om ett förenklat |
|
EGT nr C 316, s. 33 |
27/11/95 |
Rådets akt om utarbetandet av konventionen om användning |
|
23/11/95 |
Gomeraförklaringen om terrorism | |
|
23/11/95 |
Rådets rekommendation om konsulärt samarbete i | |
|
23/11/95 |
Rådets resolution om ställningen för sådana medborgare i | |
|
23/11/95 |
Beslut om offentliggörande av de rättsakter och andra texter | |
|
(96/C 45/06) |
20/12/95 |
Gemenskapsramar för statligt stöd till forskning och |
|
EGT L 334, |
22/12/95 |
Beslut om antagande av resultaten av förhandlingar enligt |
|
EGT L 334, |
22/12/95 |
Beslut om antagande av resultaten av förhandlingar enligt |
216
Skr. 1995/96:190
bilaga 1
|
Resolution om minimigarantier vid handläggning av | ||
|
Rekommendationer om harmonisering, samråd, samarbete - | ||
|
Rekommendation om principerna för utformningen av | ||
|
95/C 334/04 |
Kommissionens riktlinjer för sysselsättningsstöd |
217
Skr. 1995/96:190
Bilaga 2
Viktigare avtal och överenskommelser med tredje land
Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsländer och Kazakstan undertecknad den 23 januari 1995
Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsländer och Kirgizistan undertecknad den 9 februari 1995
Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsländer och Vitryssland undertecknad den 6 mars 1995
Europaavtal om upprättande av en association mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsländer och Lettland undertecknat den 1 juni
1995
Interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsländer och Ukraina undertecknad den 1 juni
1995
Europaavtal om upprättande av en association mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsländer och Estland undertecknat den 12 juni
1995
Europaavtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsländer och
Litauen undertecknat den 12 juni 1995
Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsländer och Tunisien undertecknat den 17 juli 1995
Avtal om ändring av den fjärde Lomékonventionen mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsländer och AVS-ländema januari 1995
undertecknat 4 november 1995.
Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsländer och Israel undertecknat den 20 november 1995
Interregionalt ramavtal om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsländer och Gemensamma marknaden i Sydamerika och dess
fördragsstater (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay) undertecknat i
Madrid den 15 december 1995
218
Skr. 1995/96:190
Bilaga 3
Gemensamma ståndpunkter och åtgärder samt
GUSP-deklara tioner
Gemensamma ståndpunkter godkända av Ministerrådet under 1995
Gemensam position om förlängning av upphävande av vissa
handelssanktioner gentemot den federala republiken Jugoslavien (Serbien och
Montenegro).
1995-01-23, Beslut nr: 95/11/GUSP, EGT L 20 (27/1-95)
Gemensam position om en förlängning av upphävande av vissa
handelssanktioner gentemot den federala republiken Jugoslavien (Serbien och
Montenegro).
1995-04-28, Beslut nr: 95/150/GUSP, EGT L 99 (29/4-95)
Gemensam position om upphävande av vissa handelssanktioner gentemot den
federala republiken Jugoslavien (Serbien och Montenegro).
1995-06-12, Beslut nr: 95/213/GUSP, EGT L 138 (21/6-95)
Gemensam position om en förlängning av upphävande av vissa
handelssanktioner gentemot den federala republiken Jugoslavien (Serbien och
Montenegro).
1995-07-07, Beslut nr: 95/254/GUSP, EGT L 160 (11/7-95)
Gemensam position om en förlängning av suspenderingar av
handelssanktioner gentemot den federala republiken Jugoslavien (Serbien
och Montenegro).
1995-09-19, Beslut nr: 95/378/GUSP, EGT L 227 (22/9-95)
Gemensam ståndpunkt om upphävande av sanktioner i handeln gentemot den
federala republiken Jugoslavien (Serbien och Montenegro).
1995-12-04, Beslut nr: 95/511/GUSP, EGT L 297 (9/12-95)
Rådsbeslut om gemensam position om Nigeria.
1995-11-20, Beslut nr: 95/515/GUSP, EGT L 298 (11/12-95)
Rådsbeslut om gemensam position om Nigeria.
1995-12-04, Beslut nr: 95/544/GUSP, EGT L 309 (21/12-95)
Rådsbeslut om gemensam position om Burundi.
1995-03-23, Beslut nr: 95/91/GUSP, EGT L 72 (1/4-95)
219
Skr. 1995/96:190
Bilaga 3
Rådsbeslut om implementeringen av gemensam position om Burundi.
1995-06-06, Beslut nr: 95/206/GUSP, EGT L 130 (14/6-95)
Rådsbeslut om gemensam position om Angola.
1995-10-02, Beslut nr: 95/413/GUSP, EGT L 245 (24/10-95)
Rådsbeslut om gemensam position om förblindande laser.
1995-09-18, Beslut nr: 95/379/GUSP, EGT L 227 (22/9-95)
***
Gemensamma åtgärder godkända av Ministerrådet under 1995
Rådsbeslutstillägg om gemensam åtgärd för fortsatt stöd för EU:s
administration av staden Mostar.
1995-02-06, Beslut nr: 95/23/GUSP, EGT L 33 (13/2-95)
Rådsbeslut om gemensam åtgärd om fortsatt stöd for EU:s
administration av staden Mostar.
1995-12-04, Beslut nr: 95/517/GUSP, EGT L 298 (11/12-95)
Rådsbeslut om godkännande och utökande av ansökan om fortsatt gemensam
åtgärd om stöd för transporter av humanitärt bistånd till
Bosnien-Hercegovina.
1995-12-04, Beslut nr: 95/516/GUSP, EGT L 298 (11/12-95)
Rådsbeslut som kompletterar beslut 1995-12-04 om gemensam åtgärd om
fortsatt stöd för EU:s administration av staden Mostar.
1995-12-19, Beslut nr: 95/552/GUSP, EGT L 313 (27/12-95)
Rådsbeslut om gemensam åtgärd om unionens deltagande i strukturerna för
genomförande av fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina
1995-12-11, Beslut nr: 95/545/GUSP, EGT L 309 (21/12-95)
Rådsbeslut om gemensam åtgärd till stöd för fredsprocessen i Mellanöstern.
1995-06-01, Beslut nr: 95/205/GUSP, EGT L 130 (14/6-95)
Rådsbeslutstillägg om gemensam åtgärd till stöd för fredsprocessen i
Mellanöstern, om övervakning av valen till the Palestinian Council och
samordningen av den internationella övervakningen av valen.
1995-09-25, Beslut nr: 95/403/GUSP, EGT L 238 (6/10-95)
220
Skr. 1995/96:190
Bilaga 3
Rådsbeslut om gemensam åtgärd om truppminor.
1995-05-12, Beslut nr: 95/170/GUSP, EGT L 115 (22/5-95)
Ändring av rådsbeslut om gemensam åtgärd gällande kontroll av export av
dual-use produkter.
1995-04-10, Beslut nr: 95/128/GUSP, EGT L 90 (21/4-95)
Ändring av rådsbeslut om gemensam åtgärd gällande kontroll av export av
dual-use produkter.
1995-04-10, Beslut nr: 95/127/GUSP, EGT L 90 (21/4-95)
Gemensamma utrikes och säkerhetspolitiska deklarationer under 1995
|
DEKLARATION |
OBJEKT |
DATUM | |
|
001 |
Palestina |
Fredsprocessen |
950105 |
|
002 |
Tjetjenien |
Krigsförloppet |
950117 |
|
003 |
Somalia |
Kidnappningen av R Marcq |
950120 |
|
004 |
Israel |
Attentatet i Netanya |
950123 |
|
005 |
Algeriet |
Inrikespol. situationen |
950123 |
|
006 |
F d Jugoslavien |
Fredsuppgörelse |
950123 |
|
007 |
Tjetjenien |
Vapenvila |
950123 |
|
008 |
Algeriet |
Association NPT |
950130 |
|
009 |
Sri Lanka |
Inrikespol. situationen |
950130 |
|
010 |
Afganistan |
Plan f nationell |
950130 |
|
011 |
Ecuador-Peru |
Konflikt |
950201 |
|
012 |
Algeriet |
Attentatet 30 januari |
950201 |
|
013 |
Fjärran Östern |
Kairo-möte |
950201 |
|
014 |
F d Jugoslavien |
För en gemensam uppgörelse |
950206 |
|
015 |
Tjetjenien |
Situationen i Tjetjenien |
950206 |
|
016 |
Niger |
Allmänna val |
950207 |
|
017 |
Indonesien |
Fallet Muchtar PAKPAHAN |
950213 |
|
018 |
Iran |
Fatwan mot Salman Rushdie |
950213 |
|
019 |
Sierra Leone |
Kris/arméattacker |
950214 |
|
020 |
Albanien |
Frigivande av medlemmar |
950215 |
|
021 |
Angola |
Fredsförloppet |
950221 |
|
022 |
Argentina |
Association NPT |
950228 |
|
023 |
Pakistan |
Frikännande av S MASSIH |
950228 |
|
024 |
Kina |
Sydkinesiska sjön |
950228 |
|
025 |
Nordkorea |
Off. utvisning av polack |
950303 |
|
026 |
Burma |
Etniska minoriteter |
950313 |
221
Skr. 1995/96:190
Bilaga 3
|
Burundi |
Nationell förlikning |
950319 |
|
Kazakstan |
Konstitutionellt läge |
950320 |
|
Gambia |
Mot konstitutionell regim |
950321 |
|
Sri Lanka |
Politisk lösning |
950320 |
|
Nigeria |
Arresteringar av kända |
950322 |
|
Tjetjenien |
Stridernas intensifiering |
950401 |
|
Turkiet |
Händelser i norra Irak |
950405 |
|
Kuba |
Lagförslag Helms Buro |
950405 |
|
Kazakstan |
Inrikespolitiska situationen |
950407 |
|
Turkiet |
Händelser i norra Irak |
950411 |
|
Israel |
Palestinska valen |
950411 |
|
Tjetjenien |
Händelsen Samachki |
950419 |
|
USA |
Attentatet i Oklahoma City |
950420 |
|
Sri Lanka |
LTTE-attacken 19 april |
950421 |
|
Rwanda |
Våldet i Camp Kibeho |
950424 |
|
F d Jugoslavien |
Upprepning av fientligheter | |
|
i Kroatien |
950405 | |
|
Angola Niger och |
Möte Don Santos - Savimbi |
950510 |
|
tuareger |
Fredsöverenskommelse |
950510 |
|
Kroatien |
Inbjudan till förhandlingar |
950506 |
|
Turkiet |
Truppers reträtt från |
950509 |
|
Rwanda |
Kibeho, biståndsprogram |
950512 |
|
Israel |
Expropriation av östra |
950512 |
|
Sierra Leone |
Frigivning av 10 i gisslan |
950518 |
|
TNP |
Förlängning antagen 950511 |
950522 |
|
F d Jugoslavien |
Situationen i Bosnien- |
950529 |
|
Sri Lanka |
Attack mot byar |
950529 |
|
Ryssland |
Jordbävning i Sakhalin |
950529 |
|
F d Jugoslavien |
Sammanslagningen Krajina- Bosnien-Herzegovina |
950602 |
|
Chile |
Assocation NPT |
950607 |
|
Kina |
Mänskliga rättigheter |
950607 |
|
Chile |
Rättssystemets funktion |
950609 |
|
F. d. Jugoslavien |
Frisläppandet av gisslan/ |
950612 |
|
Colombia |
Arrestering av Calikartellens |
950615 |
|
Sydafrika |
Dödsstraffets inkompa- |
950616 |
|
Ryssland |
Gisslan i Budennovsk |
950616 |
|
Burundi |
Våldshandlingar |
950623 |
|
Nigeria |
Den inrikespolitiska |
222
Skr. 1995/96:190
Bilaga 3
|
situationen |
950630 | ||
|
064 |
Haiti |
Valresultatet 25 juni |
950630 |
|
065 |
Zaire |
Respekten f statsrätts- |
950707 |
|
066 |
Burma |
Försättandet i frihet av |
950713 |
|
067 |
Gul fl änderna |
Ministermöte EU/GCC |
950712 |
|
068 |
F. d. Jugoslavien |
Situationen i Srebrenica |
950713 |
|
069 |
Vietnam |
Diplomatiska förbindelserna |
950714 |
|
070 |
Israel |
Attentatet Ramat-Gan/ Tel Aviv |
950724 |
|
071 |
Guinea |
Första fria valen |
950728 |
|
072 |
Gabon |
Konstitutionell referendum |
950723 |
|
073 |
Helsingfors- |
20årsdagen av överens- |
950801 |
|
074 |
F. d. Jugoslavien |
Upprepandet av fientligheter |
950804 |
|
075 |
Sri Lanka |
Fredsansträngningar rörande |
950810 |
|
076 |
Saint Thomas |
Militärkupp 15 aug 1995 |
950818 |
|
077 |
F d Jugoslavien |
Situationen i Dubrovnik |
950821 |
|
078 |
Israel |
Terroristattack i Jerusalem |
950822 |
|
079 |
Saint Thomas |
Återgång till konstitu- | |
|
et Prince |
tionell rättsstat |
950824 | |
|
080 |
Georgien |
Attentat mot M CHEVARDNADZE |
950831 |
|
081 |
Sudan |
Frigivandet av politiska |
950908 |
|
082 |
Liberia |
Fredsavtalet |
950809 |
|
083 |
Libyen |
Utvisning av palestinska |
950912 |
|
084 |
Guatemala |
Contadora-deklarationen |
950912 |
|
085 |
F. d. Jugoslavien |
Upphörande av fientligheter |
950922 |
|
086 |
Fjärran Östem |
Fredsprocessen |
950925 |
|
087 |
Etiopien |
Erkännandet av den nya regeringen |
950926 |
|
088 |
Comorema |
Statskupp 950928 |
950929 |
|
089 |
Ryssland |
Medlemskap i Europarådet |
951002 |
|
090 |
Nigeria |
Återupprättandet av en |
951002 |
|
091 |
Burundi |
Mord på tre italienska |
951012 |
223
Skr. 1995/96:190
Bilaga 3
|
092 |
Cuba |
Lagförslag Helst Buro |
951012 |
|
093 |
Gutemala |
Tragiska händelserna den 5 oktober |
951012 |
|
094 |
Nigeria |
Strafflindring från |
951020 |
|
095 |
FN |
Finansiella situationen |
951020 |
|
096 |
Filippinerna |
Fredsförhandlingar m FMLN |
951011 |
|
097 |
Nigeria |
Processen mot Ken Saro-Wiwa |
951109 |
|
098 |
Nigeria |
Avrättandet av Ken |
951110 |
|
099 |
Saudi-Arabien |
Terroristattentat |
951114 |
|
100 |
Sri Lanka |
LTTE-massaker |
951115 |
|
101 |
Algeriet |
Presidentval |
951120 |
|
102 |
Kina |
Domen över M Wei Jing Xeng |
951214 |
|
103 |
Burma |
Konstitutionella reform- |
951215 |
|
104 |
Tanzania |
Presidentval och en |
951221 |
|
105 |
Ryssland |
Parlamentsval |
951220 |
|
106 |
Azerbadjan |
Val |
951221 |
224
Skr. 1995/96:190
Bilaga 4
EG-budgeten 1995/96
Från gemenskapens allmänna budget (EG-budgeten) finansieras i dag
huvudsakligen åtgärder inom den första pelaren samt merkostnaderna för
EU:s institutioner att administrera arbetet inom de andra pelarna. Utöver
gemenskapsbudgeten finns tre andra finansiella instrument, inom ramen
för fristående institutioner. Dessa institutioner är Europeiska
investeringsbanken (EIB), Europeiska utvecklingsfonderna samt
Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).
EG-budgetens omslutning beräknas enligt kommissionen ha uppgått till
ca. 75,4 miljarder ecu, vilket motsvarar ca. 680 miljarder svenska kronor
vid en kurs på 9,0 kr/ecu.
Inkomster (miljarder ecu, preliminärt utfall)
|
Jordbruksav gifter |
1 963,8 |
|
Tullavgift |
12 942,1 |
|
Momsavgift |
39 893,9 |
|
BNI-avgift |
15 444,8 |
|
Diverse |
5 193,8 |
|
Summa |
75 438,4 |
Utgifter (miljarder ecu, preliminärt utfall)
|
Jordbruksstöd |
37 394,0 |
|
Strukturfonder |
23 731,3 |
|
Interna åtgärder |
2 819,2 |
|
Utrikesåtgärder |
4 093,0 |
|
Administration |
3 999,2 |
|
Diverse |
3,401,7 |
|
Summa |
75 438,4 |
225
15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
Skr. 1995/96:190
Bilaga 5
Statistik över Sveriges handel med EU:s medlemsländer
|
Statistik över |
VARUEXPORT |
VARUIMPORT | ||||||
|
BESTÄMMELSELAND |
AVSÄNDNINGSLAND | |||||||
|
Värde 1994 |
j an-jun i 1995 |
Andel |
Förändr |
Värde jan-juni |
Andel % |
Förändr | ||
|
1994 |
1995 | |||||||
|
Europa |
168574,1 |
214851,8 |
75,2 |
27 |
156197,8 |
191140,2 |
83,9 |
22 |
|
EU-länder |
136065,3 |
174269,5 |
61,0 |
28 |
132131,1 |
160738,7 |
70,6 |
22 |
|
Belgien och |
11327,2 |
11823,8 |
4,1 |
4 |
8654,2 |
8518,4 |
3,7 |
-2 |
|
Danmark |
16012,2 |
17804,9 |
6,2 |
11 |
18303,9 |
15818,1 |
6,9 |
-14 |
|
Finland |
10645,3 |
13418,3 |
4,7 |
26 |
12064,0 |
12949,6 |
5,7 |
7 |
|
Frankrike |
11625,2 |
15288,7 |
5,3 |
32 |
9697,5 |
11739,6 |
5.2 |
21 |
|
Grekland |
1430,9 |
1287,5 |
0,5 |
-10 |
354,2 |
353,1 |
0,2 |
0 |
|
Irland |
1728,1 |
1714,2 |
0,6 |
-1 |
2107,5 |
2821,3 |
1,2 |
34 |
|
Italien |
9176,9 |
10672,2 |
3,7 |
16 |
6429,8 |
6785,5 |
3,0 |
6 |
|
Nederländerna |
12096,0 |
15876,6 |
5,6 |
31 |
13062,8 |
15019,8 |
6,6 |
15 |
|
Portugal |
1042,0 |
1413,0 |
0,5 |
36 |
1668,0 |
1729,8 |
0,8 |
4 |
|
Spanien |
4304,8 |
5507,4 |
1,9 |
28 |
2021,8 |
2497,3 |
1,1 |
24 |
|
Storbritannien |
23025,3 |
27427,2 |
9,6 |
19 |
19037,6 |
20586,6 |
9,0 |
8 |
|
Tyskland |
30568,9 |
36658,8 |
12,8 |
20 |
36568,4 |
45951,2 |
20,2 |
26 |
|
Österrike |
3082,5 |
3527,6 |
1,2 |
14 |
2161,3 |
2507,8 |
1,1 |
16 |
|
Övriga Europa |
32508,8 |
40582,3 |
14,2 |
25 |
24066,7 |
30401,5 |
13.4 |
26 |
Kommentar:
Ovanstående tabell grundar sig på Statistiska Centralbyråns (SCB)
uppgifter. Sveriges medlemskap i EU har medfört att SCB fatt utveckla
ett nytt system för utrikeshandel med varor fr o m januari 1995. T. o. m.
1994 har statistik över utrikeshandeln helt kunnat baseras på de uppgifter
som har lämnats till tullverket vid all utförsel och införsel av varor
(exportanmälan och importdeklarationen). Fr o m 1995 inhämtas uppgifter
på flera olika sätt:
1) Varuhandel med tredje land (länder utanför EU). Här har Sverige
harmoniserat statistiken till EU:s regler, vilka avviker något från de som
gällde före år 1995.
226
2) Varuhandel med EU-länder
a) Från företag som har en årlig utförsel eller införsel av varor med övriga
EU om minst 900 000 kronor insamlas uppgifter månadsvis. Uppgifterna
datainsamlas av tullverket och skickas till Intrastat vilken har utvecklas
av Eurostat, som ersätter statistik över varuhandel byggd på tulldokument.
b) Övriga företag som har en varuhandel med EU lägre än 900 000
kronor per år skall inte lämna några uppgifter till Intrastat-
undersökningen, utan i stället baseras dessa på de uppgifter företaget
månadsvis lämnar på momsdeklarationer om värdet på denna handel.
Dessa uppgifter finns inte med i statistiken ovan.
3) Sveriges deltagande i inre marknaden har också förändrat
redovisningen efter land. Det har påverkat möjligheterna och sättet att
redovisa importuppgifter per land. Tidigare landredovisning har vid import
alltid avsett land efter varans ursprung. Den del av importen som fr o m
1995 införs från annat EU-land har uppgift om avsändande medlemsland.
Det betyder att import från EU inte redovisas om varan har ursprung i
annat EU-land eller kommer från tredje land varför dessa uppgifter inte
medtagits i denna bilaga.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 5
227
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
EUROPEISKA RÅDETS MÖTE
I ESSEN DEN 9 OCH 10 DECEMBER 1994
ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER
INLEDNING
Europeiska unionen har gått in i en ny fas präglad av flera viktiga förändringar:
Europaparlamentet, som tilldelats nya befogenheter genom Maastrichtfördraget. förnyades
genom direkta val, de fjärde i ordningen, i juni 1994, den nya EG kommissionen kommer
snart att inleda sitt arbete, den 1 januari 1995 inträder de nya medlemsstaterna - Österrike,
Finland och Sverige - i unionen, och Europeiska rådet hälsar dem hjärtligt välkomna. Med
sina erfarenheter och traditioner kommer de nya medlemsstaterna att utgöra en värdeföll
tillgång för unionen. Europeiska rådet utgår ifrån att alla de återstående villkoren för
medlemsskap blir uppfyllda i god tid så att anslutningen skall kunna ske vid den planerade
tidpunkten.
Efter den globala lågkonjunkturen är våra ekonomier åter på rätt väg. Målmedvetna
ansträngningar behövs fortfarande för att förbättra konkurrenskraften och sysselsät-
tningsläget, minska budgetunderskotten och skapa en effektivare offentlig sektor. För att den
ekonomiska uppgången skall fä ytterligare fart måste resultaten av GATT:s Uruguayrunda
ratificeras också inom Europeiska unionen och de nödvändiga intema genomförande
åtgärderna genomförande, inbegripet handelspolitiska åtgärder, beslutas före årets slut, så att
de kan träda i kraft den 1 januari 1995 som planerat. 1 detta sammanhang bekräftar
Europeiska rådet sitt stöd för den europeiska kandidaturen till posten som generaldirektör
i Världshandelsorganisationen och noterar att utvecklingsländerna också stöder denna
kandidatur.
Europeiska rådets möte i Essen är det sista vid vilket Jacques Delors kommer att delta som
kommissionens ordförande. Hans namn förknippas med vad som måste betraktas som den
europeiska sammanslutningens tio framgångsrikaste år. Han var den främsta drivkraften
bakom Europeiska enhetsakten. Han hjälpte gemenskapen att förverkliga det visionära målet
att fullborda den inre marknaden (Europa 92) och lämnade därmed ett avgörande bidrag till
övervinnandet av stagnationsperioden i början av 80-talet och till skapandet av en ny
dynamik i integrationsprocessen. Den andra stora framgång som i hög grad är Jacques
Delors förtjänst är den ekonomiska och monetära union som han lagt grunden till. Såväl för
detta som för det goda föredöme han har utgjort vill de stats- och regeringschefer som möts
i Europeiska rådet uttrycka sin tacksamhet och sin erkänsla. Hans insatser för Europa skall
inte glömmas. Ordföranden Delors har gjort Europas enande ovärderliga tjänster.
Nu när den ser tillbaka på det historiska arbete som har uträttats sedan gemenskapen
bildades måste unionen också visa att den förmår att skapa en framtid som tillgodoser
medborgarnas politiska och ekonomiska intressen. Nya utmaningar saknas inte. På det
politiska planet kan nämnas översynskonferensen 1996 om unionsfördraget och den framtida
utvidgningen, på det ekonomiska planet förverkligandet av den ekonomiska och monetära
unionen och åtgärder för att bemästra arbetslöshetsproblemen, på teknikens område en
framgångsrik utveckling av informationssamhället ocn slutligen utformandet av ett system
för inre och yttre säkerhet. De instrument som har tillkommit genom Maastrichtfördraget,
unionens större tyngd tack vare anslutningen av nya medlemsstater, de budgetmedel som
tillförs för att lösa dessa uppgifter till följd av det nyligen fattade beslutet om egna resurser
är viktiga förutsättningar för att dessa mål skall nås.
Deltagarna i Europeiska rådet har haft ett åsiktsutbyte med ordföranden för
Europaparlamentet, Klaus Hänsch, om de viktigaste frågor som diskuterades vid mötet.
Deltagarna i Europeiska rådet mötte stats- och regeringscheferna och utrikesministrarna för
de central- och östeuropeiska länder som redan är associerade med Europeiska unionen
genom Europaavtal och hade ett åsiktsutbyte med dessa om strategin för att föra dessa stater
mot Europeiska unionen.
Mot denna bakgrund diskuterade stats- och regeringscheferna de viktigaste dagsfrågorna och
fastställde riktlinjer för åtgärder på kort och medellång sikt inom följande fyra
prioritetsområden:
- Att fullfölja och stärka vitbokens strategi för att konsolidera tillväxten, förbättra den
Inofficiell översättning till svenska
228
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
europeiska ekonomins konkurrenskraft och miljön inom Europeiska unionen samt, mot
bakgrund av den fortfarande oacceptabelt höga arbetslöshetsnivån, att skapa nya
arbetstillfällen för våra medborgare.
- Att tillförsäkra varaktig fred och stabilitet på den europeiska kontinenten och i dess
närområden genom att förbereda den framtida anslutningen av de associerade statema i
Central- och Östeuropa och, parallellt med detta, utveckla unionens särskilda relationer med
sina övriga grannar, särskilt medelhavsländerna.
- Att stärka unionens handlingskraft vad gäller den inre säkerheten genom att skapa de
nödvändiga rättsliga och operativa medlen för samarbete i rättsliga och inrikes frågor,
särskilt genom att slutföra Europolkonventionen under det franska ordförandeskapet.
- Att stärka unionens demokratiska legitimitet, konsekvent tillämpa subsidiaritetsprincipen
och utveckla det europeiska medborgarskapet i olika avseenden i syfte att skapa större
öppenhet och insyn i institutionernas verksamhet och göra fördelarna med unionstillhörighet
tydligare för allmänheten och härigenom göra unionen mera acceptabel for dess medborgare.
Ekonomiska frågor
1. Förbättring av sysselsättningsläget
Kampen mot arbetslösheten och lika möjligheter för män och kvinnor kommer också i
fortsättningen att vara de främsta uppgifterna för Europeiska unionen och dess
medlemsstater. Den pågående ekonomiska återhämtningen kommer att underlätta dessa
uppgifter. Denna återhämtning i sig är dock inte tillräcklig för att lösa sysselsättnings- och
arbetslöshetsproblemen i Europa. Ytterligare ansträngningar kommer att krävas för att lösa
de strukturella problemen. En viktig roll i denna process kommer att spelas av dialogen
mellan arbetsmarknadens parter och politiker, där alla berörda parter måste ta sitt fulla
ansvar.
Åtgärder bör vidtas inom följande fem nyckelområden:
1. Sysselsättningsmöjligheterna för arbetstagarna skall förbättras genom att främja
investeringar i yrkesutbildning. Det viktigaste målet här är förvärvandet av yrkeskunskaper,
särskilt för ungdomen. Så många människor som möjligt måste ges en grund- och
vidareutbildning som gör det möjligt for dem att genom ett livslångt inlärande anpassa sig
till de förändringar som det tekniska framåtskridandet medför så att risken minskas för att
de förlorar sitt arbete.
2. Förstärkning av tillväxtens effekter på sysselsättningen, bl.a. genom
- en mera flexibel arbetsorganisation som tillgodoser såväl arbetstagarnas önskemål som
konkurrenskraven,
- en lönepolitik som stimulerar till investeringar som skapar arbetstillfällen och som i
nuläget kräver att löneökningarna är lägre än produktivitetsökningarna, och
- slutligen, främjandet av initiativ, särskilt på regional och lokal nivå, som skapar
arbetstillfällen som svarar mot nya behov, t.ex. på miljöområdet och inom samhällsservice.
3. Minskning av de indirekta arbetskraftskostnaderna i tillräcklig omfattning for att märkbart
påverka nyanställningsbeslut, särskilt vad gäller okvalificerad arbetskraft. Problemet med de
indirekta arbetetskraftskostnadema kan endast lösas genom gemensamma ansträngningar av
näringslivet, fackföreningarna och politikerna.
4. Effektivisering av arbetsmarknadspolitiken. Denna effektivisering skall åstadkommas
genom att undvika åtgärder som har en negativ inverkan på arbetsviljan och genom en
övergång från en passiv till en aktiv arbetsmarknadspolitik. Incitamentet för den enskilda
arbetstagaren att fortsätta söka arbete på arbetsmarknaden måste finnas kvar. Särskild hänsyn
måste tas till detta vid utformning av socialförsäkringssystemen.
Behovet av arbetsmarknadspolitiska instrument och deras effektivitet måste bedömas
fortlöpande.
5. Förbättrade åtgärder för att hjälpa grupper som drabbas särskilt hårt av arbetslöshet.
Särskilda insatser behövs för att hjälpa ungdomar, särskilt de som lämnar skolan praktiskt
taget utan yrkeskunskaper, genom att erbjuda dem arbete eller yrkesutbildning.
229
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
Kampen mot långtidsarbetslöshet måste vara en av de viktigaste uppgifterna för
arbetsmarknadspolitiken. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste
anpassas med hänsyn till de stora olikheterna mellan olika grupper av långtidsarbetslösa och
deras behov.
Den svåra situationen för arbetslösa kvinnor och äldre arbetstagare bör särskilt
uppmärksammas.
Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna att i sin politik omsätta dessa
rekommendationer i ett flerårigt program utifrån den egna ekonomiska och sociala
situationen Det anmodar arbetsmarknads- och socialministerrådet och Ekofinrådet samt
kommissionen att noga följa sysselsättningsutvecklingen, övervaka medlemsstaternas politik
på detta område och med början i december 1995 årligen rapportera detta till Europeiska
rådet om arbetsmarknadsläget.
De första rapporterna kommer att användas för att undersöka hur skatte- och bidragssystem
påverkar såväl viljan att skapa arbetstillfällen som viljan att söka arbete samt sambandet
mellan ekonomisk tillväxt och miljön och följderna av detta för den ekonomiska politiken.
Europeiska rådet noterar med intresse de uppgifter som har lämnats av ordförande Delors
om en ny modell för ekonomisk tillväxt och ekonomiska mål med hänsyn till miljön och
rationell tidsplanering.
Europeiska rådet har också tagit del av Danmarks, Irlands och Portugals erfarenheter med
utveckling av ett ramverk på nationell nivå och system och åtgärder på lokal nivå för stöd
till ett integrerat koncept för lokal utveckling.
2. Ekonomisk och monetär union - riktlinjer för den ekonomiska politiken
För endast ett år sedan trädde Europeiska unionen in i Ekonomiska och monetära unionens
andra fas. Fördragets nya medel för att stärka konvergensen mellan ländernas ekonomier
utnyttjas konsekvent för att energiskt främja processen med Europas enande också på det
ekonomiska och monetära området. De nya förfarandena har skapat ett bättre klimat för en
varaktig stabilitetspolitik och en sträng budgetdisciplin. Redan i dess andra fas har fördraget
haft en stabiliserande effekt. Målet i denna fas - att förbereda en ekonomisk och monetär
union på stabil grund - är på god väg att nås.
Sedan Europeiska rådets möte i Korfu har tydliga framsteg gjorts i ansträngningarna att
uppnå en stabil konvergens mellan medlemsstaterna. Avsevärda framsteg har gjorts i
strävandena efter pris- och växelkursstabilitet. I de flesta medlemsstater minskar nu också
budgetunderskotten långsamt. Detta innebär att den ekonomiska tillväxten inom
gemenskapen har tillförts en dynamik. Denna utveckling måste utnyttjas för att ytterligare
förbättra konvergensen, vilket är en nödvändig förutsättning för en övergång till Ekonomiska
och monetära unionens sista fas. En strikt tolkning av konvergenskriterierna i
Maastrichtfördraget är nödvändig för att lägga en säker grund för en väl fungerande
ekonomisk och monetär union.
Först och främst gäller det att uppnå konsolideringsmalen i nationella konvergensprogram.
I första hand måste de strukturella underskotten nedbringas för att förhindra en ytterligare
ökning av skuldsättningsgraden. Valuta- och penningpolitiken måste förebygga
inflationstendenser i god tid. I länder med en fortsatt hög inflationstakt behövs ökade
stabiliseringsinsatser.
Europeiska rådet godkänner Ekofmrådets rapport om genomförande av de huvudriktiinjema
för den ekonomiska politiken, som har bidragit till en gynnsammare ekonomisk utveckling.
3. Koldioxid- /energiskatt
Europeiska rådet har noterat att kommissionen avser att lägga fram riktlinjer som gör det
möjligt för varje medlemsstat som så önskar att införa en koldioxid-/energiskatt på grundval
av gemensamma parametrar. Ekofinrådet har fått i uppdrag att ta ställning till lämpliga
parametrar.
4. Transeuropeiska nät inom transport-, energi- och miljösektorerna
Europeiska rådet välkomnar den rapport som har överlämnats av den personliga
representantgruppen. Den bekräftar att de elva projekt om vilka beslut fattades på Korfu och
de tre nya projekt som berör de nordiska medlemsstaterna och Irland redan har påbörjats
eller kan påbörjas inom kort. En lista över de prioriterade transport- och energiprojekten
återfinns i bilaga 1. Vad gäller övriga projekt stöder Europeiska rådet
huvudrekommendationema i Christophersengruppens rapport (se bilaga 2).
230
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
Rådet välkomnar de framsteg som har gjorts när det gäller att välja ut viktiga
gränsöverskridande projekt, särskilt sådana som berör länderna i Central- och Östeuropa
samt medelhavsländerna. Rådet understryker vikten av system för trafikledning, särskilt inom
luftfarten.
Europeiska rådet välkomnar upprättandet av en särskild lånemöjlighet vid Europeiska
investeringsbanken för finansiering av transeuropeiska nätverk, såsom framgår av bilaga 3
till dessa slutsatser. Medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska investeringsbanken
kommer även i fortsättningen att följa upp finansieringen av prioriterade proiekt. Rådet delar
gruppens åsikt att finansieringskraven för varje projekt måste bedömas från fall till fall.
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över att prioriterade
transportinfrastrukturprojekt, bl.a. jämvägsprojekt, kommer att påbörjas under 1995.
Europeiska rådet uppmanar Ekofinrådet att på förslag av kommissionen fatta de nödvändiga
besluten om tillskott till de medel som för närvarande står till förfogande för transeuropeiska
nätverk.
Europeiska rådet framhåller gruppens slutsats att de hinder som finns huvudsakligen är av
juridisk och administrativ karaktär och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att
vidta lämpliga åtgärder för att undanröja dessa hinder.
Europeiska rådet uppmanar Europaparlamentet och rådet att inom en nära framtid fatta de
nödvändiga besluten om riktlinjer för transport och energi, så att en varaktig ram kan skapas
för unionens verksamhet på detta område.
5. Informationssamhället
Europeiska rådet framhåller att kommissionens åtgärdsplan "Europas väg mot
informationssamhället" och industri- och kommunikationsministrarnas slutsatser har skapat
en plan for utveckling av ett informationssamhälle. Europeiska rådet betraktar principbeslutet
om liberalisering av teleinfrastrukturen före den 1 januari 1998 som ett avgörande steg mot
upprättandet av den framtida infrastrukturen på informationsområdet. I detta sammanhang
understryker rådet betydelsen av nya tjänster och ett nytt informationsinnehåll samt den
audiovisuella sektorns kulturella dimension. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att
före Europeiska rådets nästa möte utarbeta förslag till översyn av direktivet om den
gränsöverskridande televisionen och till ett nytt MEDIA-program.
Europeiska rådet framhåller den privata sektorns roll vid uppbyggnad och finansiering av
infrastrukturen på informationsområdet. Det uppmanar medlemsstaterna att skapa lämpliga
förutsättningar för sådana initiativ. Det internationella samarbetet på detta område måste
stärkas ytterligare, framför allt i förhållande till Central- och Östeuropa och
medelhavsländerna. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att lägga fram ändamålsenliga
förslag för detta ändamål.
Europeiska rådet ber industri- och telekommunikationsministrama att sörja för en
samordning av vidare åtgärder. Det anmodar rådet att snabbt skapa de rättsliga
förutsättningar - t.ex. vad gäller marknadstillträde, dataskydd och skydd av immateriella
rättigheter - som fortfarande behövs.
Europeiska rådet välkomnar G-7:s ministerkonferens om det globala informationssamhället
som skall hållas i Bryssel i februari 1995.
6. Den inre marknaden och konkurrenskraften
1 överensstämmelse med kommissionens rapport understryker Europeiska rådet betydelsen
av den inre marknaden. Det är nu nödvändigt att uppnå en enhetlig och effektiv tillämpning
reglerna om den inre marknaden.
Europeiska rådet har för avsikt att även i fortsättningen ägna särskild uppmärksammhet åt
den europeiska ekonomins konkurrenskraft, vilket framgår av kommissionens rapport. I
samband med detta välkomnar Europeiska rådet kommissionens avsikt att inrätta en
arbetsgrupp på hög nivå för att arbeta med dessa frågor och överlämna lämpliga rapporter.
Europeiska rådet noterar också att högnivågruppen för administrativ förenkling av
lagstiftningen ("Avregleringsgruppen") har inlett sitt arbete. Det framhåller vikten av att följa
utvecklingen av gemenskapsrätten och den nationella lagstiftningen för att undvika onödiga
regleringar.
Det uppmanar gruppen att överlämna en rapport senast i juni 1995.
Europeiska rådet välkomnar rådets resolution av den 10 oktober 1994 som särskilt har till
231
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
syfte att undanröja rättsliga och byråkratiska hinder för de små och medelstora företagen.
Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta sitt arbete med lagstiftning
om bioteknik. Denna lagstiftning måste till fullo ta hänsyn till hälso- och miijöskyddskraven
och till kravet på en konkurrenskraftig europeisk industri.
7. Fiske - Spaniens och Portugals integration i den gemensamma politiken
Europeiska rådet uppmanar rådet att före årets slut anta icke byråkratiska
gemenskapsbestämmelser om samtliga fiskefartyg inom gemenskapen, varvid all nödvändig
hänsyn skall tas till den förklaring om fisket som antogs under anslutningsförhandlingarna
och till gemenskapsbestämmelsema inom fiskesektom, och fastställa villkoren för tillträde
till de zoner och resurser som regleras av särskilda bestämmelser enligt Anslutningsakten
för Spanien och Portugal, med beaktande av att fiskeansträngningama inte får öka i
omfattning.
8. Nordirland
Europeiska rådet hälsar med stor tillfredsställelse den senaste tidens historiska utveckling
i Nordirland och framhåller på nytt att fredsprocessens oåterkalleliga karaktär måste
säkerställas. Europeiska rådet bekräftar Europeiska unionens åtagande att stödja denna unika
möjlighet till försoning och ekonomisk återhämtning.
Europeiska rådet har i princip godkänt ett flerårigt program och tilldelning av ytterligare 300
miljoner ecu till stöd för stads- och landsbygdsfömyelseområden, sysselsättning, utveckling
på båda sidorna av gränsen, social rehabilitering och främjande av investeringar.
Programmet skall omfatta Nordirland och de angränsande grevskapen i söder, utgöra en
komplettering till nuvarande åtgärder, eftersträva forsoning som ett centralt mål och komma
båda samhällena till del på ett rättvist och balanserat sätt, särskilt de hårdast drabbade
områdena och befolkningsgrupperna.
Europeiska rådet har noterat de brittiska och irländska regeringarnas åtagande att revidera
gemenskapsprogram inom ramen för de nuvarande planema i syfte att tillgodose de nya krav
och utnyttja de möjligheter som har uppstått till följd av fredsprocessen.
Subsidiaritet
Europeiska rådet har noterat kommissionens första årliga rapport om tillämpningen av
subsidiaritetsprincipen. Europeiska rådet välkomnar kommissionens föresats att snabbt
genomföra 1993 års program för en översyn av gällande gemenskapslagstiftning. Det
inbjuder kommissionen att snarast, och senast i juni 1995, lägga fram de förslag som
fortfarande behövs i detta syfte. Det anmodar rådet att snabbt och i en konstruktiv anda ta
ställning till kommissionens förslag.
Europeiska rådet bekräftar subsidiaritetsprincipens stora betydelse som en vägledande princip
för unionen, vilket fastställdes i Edinburghmötets slutsatser. Det uppmanar alla
gemenskapsorgan att konsekvent tillämpa denna princip i enlighet med dessa slutsatser. I
detta sammanhang framhåller Europeiska rådet att det i princip fortfarande tillkommer
medlemsstaterna att administrativt genomföra gemenskapsrätten, utan att detta påverkar
kommissonens kontrollbefogenheter.
Europeiska unionens externa relationer
Europeiska unionen gör en betydelsefull insats för att övervinna gamla motsättningar och
främja fred, säkerhet och stabilitet i Europa och dess närområde. Efter unionens utvidgning
till 15 medlemsstater från den 1 januari 1995 kommer Europeiska unionen att inleda sitt
program för att förbereda anslutning för alla de europeiska länder som den har ingått
Europaavtal med. Europeiska unionen, medveten om behovet av balans i sina relationer med
alla sina grannar, är också i färd med att utarbeta ett program som skall leda till upprättandet
av ett samarbete mellan Europa och medelhavsländerna i syfte att främja fred, stabilitet,
välstånd och samarbete inom regionen. Den kommer att fortsätta samarbetet med
EES-ländema och Schweiz, med vilka den eftersträvar att knyta närmare politiska och
ekonomiska band.
Europeiska rådet understryker betydelsen av Europeiska unionens transatlantiska relationer
med USA och Kanada på grundval av de transatlantiska deklarationerna från november
1990. Det välkomnar den enighet som uttrycktes vid toppmötet mellan EU och Kanada den
232
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
6 juli 1994 i Bonn och vid toppmötet mellan EU och USA den 12 juli 1994 i Berlin om att
ytterligare utveckla relationerna. Det noterar med tillfredsställelse att särskilda studiegrupper
inrättades vid toppmötet med USA. Det är Europeiska rådets förhoppning att förslag till ett
närmare samarbete som skall utarbetas av studiegrupperna läggs fram vid nästa toppmötet.
Utvecklingen av Europeiska unionens relationer med Ryssland är ett viktigt inslag i
bevarandet av fred, säkerhet och stabilitet i Europa. Europeiska rådet hoppas på en tidig
ratificering av partnerskaps- och samarbetsavtalet och avser att till fullo utnyttja dess
möjligheter. Det ser fram emot en fortsatt konstruktiv dialog och samverkan med Ryssland
i politiska och ekonomiska frågor.
Europeiska rådet välkomnar undertecknandet den 18 juli av partnerskaps- och
samarbetsavtalet med Ukraina samt antagandet av en gemensam ståndpunkt vid utarbetandet
av Europeiska unionens mål och prioriteringar i förhållande till Ukraina. Europeiska rådet
välkomnar de ekonomiska reformer som har inletts i Ukraina, det med Internationella
valutafonden överenskomna anpassningsprogrammet och Ekofinrådets principbeslut den 5
december 1994 att bevilja gemenskapsstöd till landets betalningsbalans, som nu bör
genomföras snarast. Det uppmanar Ukraina att energiskt fortsätta med de inledda reformerna
och ser fram emot ett konstruktivt samarbete vid genomförandet av den i Korfu antagna
åtgärdsplanen för en snabb stängning av kärnkraftverket i Tjemobyl. Europeiska unionen
avser att fortsätta med sitt stöd till de demokratiska och ekonomiska reformerna i Ukraina.
Den välkomnar Ukrainas ratifikation av icke-spridningsfördraget som en icke
kämvapenmakt.
1. Relationer med länderna i Central- och Östeuropa
Europeiska rådet bekräftar slutsatserna från Europeiska rådets möten i Köpenhamn och
Korfu att de associerade statema i Central- och Östeuropa om de så önskar kan bli
medlemmar av Europeiska unionen så snart de uppfyller de nödvändiga villkoren.
Europeiska rådet har beslutat att stödja och förbättra den fortsatta förberedelseprocessen för
de associerade staternas anslutning till unionen. Beslutet har fattats med full vetskap om att
de institutionella förutsättningarna för att unionen skall fungera effektivt måste skapas vid
1996 års regeringskonferens, som därför måste äga rum innan anslutningsförhandlingar
inleds. Europeiska rådet har antagit den övergripande strategi för förberedelse av de
associerade staternas anslutning som på begäran av Korfumötet har presenterats av rådet och
kommissionen (se bilaga 4).
Denna strategi är anpassad till behoven i de länder med vilka Europaavtal har ingåtts och
kommer att tillämpas på andra länder med vilka sådana avtal ingås i framtiden.
Europeiska rådet uppmanar kommissionen och rådet att vidta alla nödvändiga åtgärder för
att säkerställa att Europaavtal kan ingås med de baltiska statema och Slovenien under
Frankrikes ordförandeskap så att dessa stater kan omfattas strategin för förberedelse av
staternas anslutning.
Den strategi som har antagits av Europeiska rådet genomförs på det politiska planet genom
upprättandet mellan de associerade statema och Europeiska unionens institutioner av
"strukturerade relationer" som främjar ömsesidigt förtroende och kommer att utgöra en ram
för hantering av frågor av gemensamt intresse.
Det främsta syftet med strategin för att minska klyftorna mellan partema är att förbereda de
associerade statema för integration med unionens inre marknad.
Europeiska rådet uppmanar kommissionen att lägga fram en vitbok om detta inför nästa
toppmötet och att lämna årliga rapporter till allmänna rådet om de framsteg som har gjorts
med att genomföra den antagna strategin för förberedelse av anslutning, särskilt vad gäller
det successiva antagandet av reglerna om den inre marknaden.
Vidare uppmanar Europeiska rådet kommissionen att snarast lägga fram den detaljerade
analys som har begärts av rådet av följderna av en utvidgning av unionen för unionens
nuvarande verksamheter och deras framtida utveckling.
Europeiska rådet uppmanar också kommissionen att under 1995 lägga fram en studie om
möjligheterna att utveckla relationerna mellan EU och de associerade statema i Central och
Östeuropa inom jordbrukssektorn med sikte på en framtida anslutning.
Förberedelserna för den inre marknaden skall underlättas av en rad olika åtgärder som syftar
till att främja integration genom utveckling av infrastrukturen och genom samarbete framför
allt på områden med en transeuropeisk dimension (inklusive energi, miljö, transport,
vetenskap och teknik mm.), inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och i
233
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
rättsliga och inrikes frågor. PHARE-programmet, finansierat på lämpligt sätt inom en flerårig
finansiell ram i enlighet med den antagna förberedelsestrategin, skall tillhandahålla det
finansiella stödet till detta ändamål.
Medvetna om den roll som det regionala samarbetet spelar inom unionen understryker stats-
och regeringscheferna vikten av ett liknande samarbete mellan de associerade statema när
det gäller att främja den ekonomiska utvecklingen och goda grannrelationer. Rådet har därför
godkänt ett program för att främja ett sådant samarbete. Detta program kommer också att
bidra till att förverkliga stabilitetspaktens mål.
Det är Europeiska rådets övertygelse att den strategi som har antagits av unionen och de
associerade statema kommer att underlätta förberedelsen av anslutningen och öka de
associerade staternas möjligheter att i framtiden ikläda sig sitt ansvar som medlemsstater.
Europeiska rådet betraktar minskandet av klyftan mellan länderna i Central- och Östeuropa
och EU och VEU som ett bidrag till säkerhet och stabilitet i Europa. Europeiska rådet
välkomnar VEU:s avsikt att inleda överläggningar om den nya säkerhetssituationen i Europa
och dess förslag om att en vitbok om säkerhet i Europa bör utarbetas.
2. Medelhavspolitik
Medelhavsområdet utgör ett prioriterat område av strategisk betydelse för Europeiska
unionen.
Europeiska rådet välkomnar därför den rapport som rådet på uppmaning av Korfumötet nu
har lagt fram och som har utarbetats på grundval av ett meddelande från kommissionen
bilaga 5). Rapporten bekräftar att Europeiska unionen är beredd att stödja medelhavsländerna
i deras ansträngningar att gradvis omvandla regionen till en zon präglad av fred, stabilitet,
välstånd och samarbete och att för detta ändamål upprätta ett samarbete mellan Europa och
medelhavsländerna, utarbeta lämpliga överenskommelser, successivt stärka
handelsförbindelserna mellan partema på grundval bl.a. av resultaten av Uruguayrundan och
mot bakgrund av gemenskapens förändrade prioriteringar upprätthålla en lämplig geografisk
balans i gemenskapens utgifter och åtaganden.
Europeiska rådet erinrar om sitt beslut vid Korfumötet att avsluta förhandlingarna med
Marocko, Tunisien och Israel före årets slut.
- Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att, vad avser ytterligare finansiellt
stöd för den framtida medelhavspolitiken, genomföra principerna i punkt 6 i rådets rapport
(se bilaga 5).
- Europeiska rådet bekräftar den stora vikt som det fäster vid att:
- inleda liknande förhandlingar inom en nära framtid med Egypten och andra berörda
medelhavsländer som så önskar,
- fortsätta med sitt ekonomiska stöd till Algeriet, enligt vad som förutsågs vid mötet i
Korfu, samtidigt som det uppmanar till en dialog mellan alla krafter som avisar våld,
- avsluta förhandlingarna med Turkiet om slutförandet av tullunionen och dess obegränsade
tillämpning och att stärka relationerna med denna samarbetspartner.
- Europeiska rådet bekräftar att nästa fas i utvidgningen av unionen kommer att omfatta
Cypern och Malta och inbjuder rådet att tidigt under 1995 ta del av de nya rapporter som
kommer att läggas fram av kommissionen.
Vidare välkomnar Europeiska rådet den föresats som har anmälts av det kommande spanska
ordförandeskapet att under andra hälften av 1995 sammankalla till en ministerkonferens
mellan Europa och medelhavsländerna med deltagande av samtliga berörda medelhavsländer
och det franska ordförandeskapets avsikt att ge nög prioritet åt en intensiv förberedelse av
denna konferens. Konferensen bör göra det möjligt att utförligt diskutera framtida relationer
mellan unionen och medelhavsländerna och ta upp alla relevanta politiska, ekonomiska,
sociala och kulturella frågor.
Konferensen bör nå en överenskommelse om en rad ekonomiska och politiska riktlinjer för
samarbetet mellan Europa och medelhavsländerna in på nästa århundrade och kommer att
etablera en permanent och regelbundet återkommande dialog i alla frågor som är av
gemensamt intresse.
Europeiska rådet uttrycker sin oro över framväxandet av extremistiska och
fundamentalistiska krafter i en rad nordafrikanska stater. Europeiska unionens politik skall
234
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
ta hänsyn till denna utveckling.
Europeiska rådet anser att Israel, med hänsyn till dess höga ekonomiska utvecklingsnivå, i
sina relationer med Europeiska unionen bör åtnjuta en särskild ställning på basis av
ömsesidighet och gemensamma intressen. Detta kommer också att främja den regionala
ekonomiska utvecklingen i Mellanöstern, också i de palestinska områdena. Europeiska rådet
uppmanar rådet och kommissionen att vid nästa möte rapportera om de åtgärder som de har
vidtagit i detta avseende.
Europeiska rådet har kommit överens om att Europeiska unionen, som den största
internationella givaren, bör fortsätta att lämna ett betydande ekonomiskt och politiskt bidrag
till fredsprocessen i Mellanöstern, särskilt till stöd för återuppbyggnaden av de palestinska
områdena.
Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse det fredsavtal som har slutits mellan Israel och
Jordanien och som stärker den positiva utvecklingen av relationerna mellan dessa två länder.
3. Situationenen förutvarande Jugoslavien
Europeiska rådet har antagit ett särskilt uttalande i denna fråga.
4. Mänskliga rättigheter
Europeiska rådet har gjort ett uttalande för pressen i vilket det uttrycker sin oro över att fritt
valda parlamentsledamöter har dömts till fängelsestraff i Turkiet och uppmanar till respekt
för det mänskliga rättigheterna.
5. Europeiska säkerhetskonferensen (ESK)
Europeiska rådet beklagar att ingen överenskommelse kunde nås om situationen i
förutvarande Jugoslavien vid mötet mellan ESK:s stats- och regeringschefer i Budapest den
5 och 6 december 1994. Det välkomnar uttryckligen uppmaningen till humanitärt bistånd,
som framfördes på initiativ av Europeiska rådets ordförande, särskilt för Bihac-området.
I övrigt välkomnar Europeiska rådet resultaten av ESK:s toppmöte. Särskilt avsikten att på
lämpliga villkor bidra med en multinationell fredsstyrka för Nagomo-Karabach i enlighet
med den planerade resolutionen från FN:s säkerhetsråd och beslutet att diskutera en framtida
europeisk säkerhetsmodell i alla dess aspekter bekräftar den viktiga roll som ESK i
framtiden kommer att spela som en del av ett transeuropeiskt säkerhetssystem.
Vidare bekräftar Europeiska rådet den stora vikt som det faster vid att den gemensamma
aktionen för att slutföra stabilitetspakten för Europa blir framgångrik. Det välkomnar de
framsteg som hittills har nåtts vid genomförandet av detta initiativ.
6. Asien
Europeiska rådet framhåller den ekonomiska och politiska betydelsen av länderna i
Asien-Stillahavsområdet och bekräftar på nytt att Europeiska unionen och dess
medlemsstater önskar att stärka samarbetet och dialogen på alla nivåer med länderna och de
regionala organisationerna inom området, särskilt ASEAN.
Europeiska rådet välkomnar rådets rapport om Europeiska unionens strategi för Asien och
uppmanar rådet och kommissionen att rapportera till det så snart som möjligt om de
praktiska åtgärder som har vidtagits i detta avseende.
7. Latinamerika
Europeiska rådet bekräftar på nytt den föresats som kommer till uttryck i Europeiska
unionens "Principutlåtande" om dess relationer med de latinamerikanska och karibiska
statema att upprätta ett nytt, allsidigt samarbete mellan de två regionerna. Det uppmanar
rådet och kommissionen att på grundval av rådets rapport så fort som möjligt vidta åtgärder
så att förhandlingar snart skall kunna inledas med Mercosurstatema om ett interregionalt
ramavtal, inklusive ett utkast till överenskommelse, och att snarast konkretisera förslag om
framtida avtalsrelationer med Mexiko och om en fördjupning av relationerna med Chile.
8 Afrika
Europeiska rådet bekräftar på nytt Europeiska unionens band med AVS-statema, som
kommer till uttryck i Lomé konventionerna. Det bekräftar att prioritet i framtiden också
kommer att ges till en vidareutveckling av relationerna. 1 detta sammanhang läggs särskild
vikt vid de förhandlingar om en uppföljning av Lomé IV som inleddes 1994.
235
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
Europeiska rådet välkomnar undertecknandet nyligen av ett angolanskt fredsavtal i Lusaka,
och uppmanar partema att till alla delar följa avtalets bestämmelser.
Europeiska rådet välkomnar det stärkta samarbetet med södra Afrika till följd av det första
mötet mellan Europeiska unionens utrikesministrar och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap
(SADC) och förordar att detta samarbete fullföljs på alla områden. Det förordar också en
intensiv politisk dialog mellan Europeiska unionen och Organisationen för afrikansk enhet
(OAU) bl.a. vad gäller att förebygga konflikter i Afrika.
Europeiska rådet känner oro över den förvärrade situationen för flyktingarna vid Rwandas
gränser och den risk för regional destabilisering som den medför. Det välkomnar, och
understryker den stora betydelsen av, de initiativ som har tagits av det internationella
samfundet i syfte att underlätta för flyktingarna att återvända hem, stödja Rwandas regering
i dess ansträngningar att återställa rättssäkerheten i landet och främja nationell försoning.
9. Icke-spridningsfördraget (NPT)
Europeiska rådet bekräftar på nytt Europeiska unionens fasta och förbehållslösa åtagande,
som uttrycktes redan vid mötet i Korfu, för målen för icke-spridningsfördraget, dvs. dess
universalitet och ovillkorliga, obegränsade räckvidd. Europeiska unionen kommer att
fortsätta med sina ansträngningar att främja denna målsättning inom ramen för sin
"Gemensamma aktion för förberedelsen av 1995 års icke-spridningskonferens " .
10. Smuggling av kärnämnen
Europeiska rådet har uttryckt sin oro beträffande smuggling av kärnämnen och godkänt
åtgärder och riktlinjer för dess bekämpning. Det uppmanar kommissionen och
medlemsstaterna att intensifiera sitt samarbete på detta område och att effektivt bistå
ursprungs- och transiteringsländema med att vidta åtgärder på fältet. Det uppmanar också
alla stater som inte redan har gjort detta att underställa sina innehav av känsliga material för
civila ändamål (plutonium och höganrikat uran) internationellt skydd.
11. Världstoppmöte i Köpenhamn om social utveckling
Europeiska rådet följer förberedelserna för världstoppmötet om social utveckling i
Köpenhamn den 6-12 mars 1995 med särskild uppmärksamhet. Europeiska unionen deltar
aktivt i förberedelseprocessen och har engagerat sig för ett framgångsrikt resultat.
12. Berlinkonferensen om ramkonventionen om klimatförändringar
Europeiska rådet bekräftar att det vid första konferensen med partema i ramkonventionen
om klimatförändringar i mars 1995 avser att, i syfte att skydda klimatet från skadliga
förändringar, verka för en stabilisering fram till år 2000 av koldioxidutsläppen i de
industrialiserade länderna till 1990 års nivåer och att överväga hur ett liknande åtagande kan
uppnås för perioden efter år 2000.
Samarbete i rättsliga och inrikesfrågor
Europeiska rådet välkomnar de framsteg som har gjorts hittills vid genomförandet av den
åtgärdsplan som beslutades i december 1993.
Detta gäller särskilt harmonisering av den formella asyllagstiftningen och inresevillkoren för
studerande och egna företagare samt harmonisering av visumpolitiken. Europeiska rådet
noterar med tillfredsställelse att ett tyskt initiativ har underlättat resandet för skolgrupper.
Det uppmanar rådet att sörja för slutförandet av förarbetena till förordningarna om listan
över de tredje länder för vilka visumtvång och det enhetliga visumet gäller, om möjligt före
Europeiska rådets nästa möte.
1. Europol
Europeiska rådet understryker den stora betydelsen av den gemensamma kampen mot den
internationella organiserade brottsligheten, terrorismen och narkotikahotet och har därför
beslutat att konventionen om upprättandet av Europol skall slutföras senast vid Europeiska
rådets möte i Cannes.
Det välkomnar de framsteg som har gjorts under Tysklands ordförandeskap med att
förbereda Europolkonventionen. Det beklagar att det trots dessa framsteg inte har varit
möjligt att slutföra överläggningarna.
236
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
Det har gett rådet för rättsliga och inrikes frågor i uppdrag att i anslutning till de resultat
som redan har nåtts på grundval av det befintliga utkastet uppnå en balanserad lösning för
systemets struktur och sambandstjänstemännens roll som inkluderar bekämpning av terrorism
i Europols uppgifter och även omfattar de institutionella aspektema.
Europeiska rådet konstaterar med tillfredsställelse att Europols narkotikaenhet, som är en
föregångare till Europol, redan kan notera vissa inledande framgångar i kampen mot
narkotikarelaterad brottslighet och därmed förknippad olaglig penningtvätt. Det har beslutat
att utvidga denna institutions uppdrag till att omfatta kampen mot handeln med radioaktiva
material och kärnämnen, människosmuggling, handel med stulna motorfordon samt
penningtvätt i samband med denna och anmodar rådet att möjliggöra detta snarast genom
att anta en rättsakt med denna innebörd.
2. Narkotika
Europeiska rådet erinrar om den vikt som det faster vid att de berörda ministrarna fortsätter
att studera unionens åtgärdsplan för narkotikabekämpning, som har överlämnats av
kommissionen. Det noterar att arbetet har påbörjats inom de berörda organen och ber om
att arbetet slutförs i tid för att slutsatserna skall kunna presenteras för Europeiska rådet vid
nästa möte i juni 1995.
3. Motorlåssystem för motorfordon
Europeiska rådet välkomnar utvecklingen av metoder för att bekämpa den internationella
organiserade brottsligheten vad gäller motorfordon och särskilt kommissionens avsikt att
undersöka möjligheten att utrusta alla nya fordon med elektroniska motorlåssystem.
4. Bedrägeribekämpning
Som skattebetalare förväntar sig Europas medborgare med all rätt att bedrägeri, slöseri och
misshushållning skall bekämpas med största stränghet. Genom Fördraget om Europeiska
unionen fick därför Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten nya
befogenheter på detta område som måste utnyttjas till fullo. Europeiska rådet uppmanar
således till samfällda åtgärder från dessa institutioners och medlemsstaternas sida.
I detta sammanhang har Europeiska rådet tagit del av rapporten om skyddet för
gemenskapernas finansiella intressen och det beslut om straffpåföljder som rådet för rättsliga
och inrikes frågor enades om den 1 december 1994. Europeiska rådet uppmanar rådet för
rättsliga och inrikes frågor att aktivt fullfölja sina överläggningar så att ett beslut om
åtgärder kan fattas eller en konvention undertecknas på detta område under första hälften
av 1995. Vidare uppmanar det rådet för rättsliga och inrikes frågor att snarast anta
förordningen om skyddet för gemenskapernas finansiella intressen.
Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna att överlämna rapporter om de åtgärder som
de vidtar på nationell nivå för att bekämpa slöseri och missbruk av gemenskapens resurser.
Dessa rapporter kommer att granskas vid det möte som Ekofinrådet skall hålla i juni 1995
så att de kan överlämnas till Europeiska rådet i december 1995. Vidare bör rådet, de övriga
institutionerna och medlemsstaterna genomföra en grundligare uppföljning i
anslutning till revisionsrättens särskilda rapporter.
5. Asyl för flyktingar från krig och inbördeskrig
Europeiska rådet hyllar den beredvillighet som har visats av enskilda medlemsstater att
tillfälligt ta emot ett stort antal flyktingar från krig och inbördeskrig och uppmanar rådet för
rättsliga och inrikes frågor att studera problemen i samband med flyktingströmmen i syfte
att utarbeta en effektiv ordning för att i framtiden dela på det humanitära biståndets börda.
Europa och dess medborgare
Det är Europeiska rådets övertygelse att det är viktigt att unionsmedborgarskapet får ett
konkret innehåll, med bibehållen respekt för Europeiska unionens medlemsstaters nationella
särart och konstitutionella principer. Därför välkomnar det den politiska överenskommelse
om en detaljerad ordning för rösträtt och valbarhet i kommunala val som skall gälla utöver
den rösträtt och valbarhet som unionsmedborgama redan har redan i Europaparlamentet. Det
utgår ifrån att direktivet antas av rådet före årets slut.
Europeiska rådet har enats om att unionen måste präglas av större öppenhet och insyn och
komma närmare sina medborgare. De nya medlemsstaternas inträde i unionen bör skapa
möjligheter till framsteg i denna riktning.
237
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
1. Fri rörlighet i Europa
Europeiska rådet känner oro över att konventionen om kontroll av personer som passerar
yttre gränser, som är avsedd att skapa ett område utan inre gränser i enlighet med
bestämmelserna i fördraget och med principen om fri rörlighet för personer, fortfarande inte
har slutförts. Det anmodar rådet för rättsliga och inrikes frågor att överlämna utkastet till
överenskommelse för undertecknande före Europeiska rådets näste möte, förutsatt att det
sista återstående problemet har lösts.
I detta sammanhang har Europeiska rådet noterat med tillfredsställelse att kontroll av
personer vid Schengenstatemas inre gränser skall vara avskaffad i mars 1995 och att
säkerheten för medborgarna inom det område som omfattas av bestämmelser om
Schengenavtalet skall garanteras genom tillämpning av avtalets kompensatoriska åtgärder.
2. Åtgärder till förmån for tolerans och förståelse
Europeiska rådet fäster stor vikt vid kampen inom hela unionen mot rasism och
främlingsfientlighet, för bevarandet av människovärdet och för fredlig samexistens mellan
alla medborgare inom Europeiska unionen.
Det ansluter sig till riktlinjerna i den rådgivande kommissionens interimsrapport och
uppmanar den rådgivande kommissionen att intensifiera sina överläggningar, bl.a. vad gäller
områdena utbildning, information och medier samt polisiära och rättsliga frågor.
Interimsrapporten från rådet for rättsliga och inrikes frågor, tillsammans med bidragen på
detta område från råden för utbildnings- och ungdomsfrågor, lägger en grund för ytterligare
framsteg i utarbetandet av en övergripande unionsstrategi mot rasism och
främlingsfientlighet. Dessa diskussioner får ett effektivt stöd genom Europarådets insatser.
Europeiska rådet uppmanar den rådgivande kommissionen, rådet för rättsliga och inrikes
frågor och råden för utbildnings och ungdomsfrågor att fortsätta med sina överläggningar
i ovannämnda syfte. Vid sitt möte i Cannes i juni 1995 skall Europeiska rådet anta en
övergripande strategi på grundval av dessa diskussioner.
3. Förlusten av Estonia och naturkatastrofer
Europeiska rådet uttrycker sin helhjärtade solidaritet med dem som förlorat sina anhöriga
efter Estonias förlisning och med de människor som har drabbats av de naturkatastrofer som
nyligen inträffat i vissa regioner i Italien, Frankrike och Grekland.
BILAGA 1
Lista över prioriterade transport- och energiprojekt
A.TRANSPORTPROJEKT
Arbete har påbörjats eller skall påbörjas före slutet av 1996
1. Höghastighetståg
/Kombitransport Nord/Syd I/A/D
Niimberg-Erfurt-Halle/Leipzig-Berlin
Brenner.axein: Verona-Miinchen
2. Höghastighetståg (Paris)-Bryssel-Köln-Amsterdam London
Belgien: gränsen Frankrike/Belgien-Bryssel-Liege gränsen
Belgien/Tyskiand Bryssel-gränsen Belgien/Nederländema B
Förenade kungariket: London-tillfartslinje till Kanaltunneln UK
Nederländerna: gränsen Belgien/Nederländema-Rotterdam Amsterdam NL
Tyskland: (Aachen-) Köln-Rhein/Main D
3. Höghastighetståg Syd E/F
Madrid-Barcelona-Perpignan-Montpellier
Madrid-V itoria-Dax
4. Höghastighetståg Ost
Paris-Metz-Strasbourg-Appenweier-(Karlsruhe) F/D
med förbindelser till Metz-SaarbrUcken-Mannheim F/D
238
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
och Metz-Luxemburg F/L
5. Vanliga tåg/Kombitransport: Betuwelinjen
Rotterdam-gränsen Nederländema/Tyskland-(Rhein/Ruhr) NL/D
6. Höghastighetståg
/Kombitransport Frankrike-ltalien F/I
Lyon-Torino, Torino-Milano-Venezia-Trieste
7. Grekiska motorvägar: Pathe: Rio Antirio, Patras-Aten - GR
Thessaloniki-Prohamon (gränsen Grekland/Bulgarien,
och Via Egnatia: Igoumenitsa-Thessaloniki-Alexandroupolis
Ormenio (gränsen Grekland/Bulgarien)-Kipi (gränsen Grekland/Turkiet)
8. Motorväg Lissabon- Valladolid P/E
9. Tågförbindelse med vanliga tåg Cork-Dublin-Belfast-Larne-Stranraer IRL/UK
10. Malpensa flygplats (Milano) I
11. Fast järnvägs-lvägförbindelse mellan Danmark och
Sverige (Öresundsbron) inklusive tillfarter for vägar, järnvägar och flyg DK/S
12. Nordiska triangeln ( jämväg/väg) FIN/S
13. Irland/Förenade kungariket (Benelux-vägförbindelse) UK/(IRL)
14. Västkuststambanan (järnväg) UK
B. ENERGIPROJEKT
(Projekt som redan påbörjats eller som kan påbörjas inom kort - fram till 1997 - och som
skall avslutas fram till 1999).
Projekt inom Europeiska unionen
1. Grekland-ltalien elsammankoppling (undervattenskabel)
2. Frankrike-ltalien elsammankoppling
3. Frankrike-Spanien elsammankoppling
4. Spanien-Portugal elsammankoppling
5. Danmark Öst-Väst elsammankoppling (undervattenskabel)
6. Grekland naturgasnät
7. Portugal naturgasnät
8. Portugal-Spanien gassammankoppling
Projekt med angränsande länder
9. Algeriet-Marocko-
Europeiska unionen gasrörledning
10. Ryssland- Vitryssland-
Polen-Europeiska unionen gasrörledning
BILAGA 2
HUVUDREKOMMENDATIONER
Gruppen av personliga representanter för stats- och regeringscheferna anmodar Europeiska
rådet att godkänna rekommendationerna i gruppens rapport. Dessa kan sammanfattas enligt
nedan. Det Europeiska rådet ombads:
a) att godkänna prioriteringen av projekten i bilaga 1, del 1, och bilaga 2, lista A, och
uppmana
- rådet och Europaparlamentet att ta med dessa prioriterade projekt när de fastställer
239
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
riktlinjerna för val av projekt av gemensamt intresse,
- medlemsstaterna och gemenskapen att på alla sätt stödja dessa projekt och genomföra dem
så snart som möjligt.
b) Att uppmana Europaparlamentet och rådet att snarast anta riktlinjerna och den
budgetförordning som hör till riktlinjerna.
c) Att ta hänsyn till möjligheten att tillämpa en nätverksansats vid hantering av vissa
miljövårdsfrågor och anmoda kommissionen, rådet och medlemsstaterna att undersöka
möjligheten att fastställa riktlinjer för nätverksinfrastrukturen på miljöområdet och hindren
för sådan infrastruktur, med tonvikt på utnyttjande av befintliga finansiella instrument till
stöd för eventuella framtida riktlinjer och prioriterade projekt.
d) Att bekräfta att hinder av administrativ eller juridisk art eller gällande regler medför stora
problem för genomförandet av prioriterade projekt och uppmana medlemsstaterna och
kommissionen att ta alla nödvändiga initiativ för att undanröja sådana hinder.
e) Att beakta målet att stärka samarbetet med grannländerna för att sammankoppla de
transeuropeiska nätverken med nät utanför unionen, särskilt i Central- och Östeuropa och
medelhavsområdet.
f) Att bekräfta målet att underlätta samarbete mellan den privata och den offentliga sektorn
och uppmana medlemsstaterna, kommissionen. EIB och EIF att vidta nödvändiga åtgärder
i detta syfte.
g) Att bekräfta att åtgärder - om de visar sig nödvändiga - skall vidtas så att prioriterade
projekt inte drabbas av finansiella eller andra hinder som skulle äventyra genomförandet.
h) Att bekräfta att Christophersengruppens metod, som består i att välja ut och påskynda
prioriterade projekt, förbättrar genomförandet av transeuropeiska nätverksprojekt, och att
dessa insatser bör fortsätta även i framtiden, och därför godkänna det av gruppen
rekommenderade uppföljningsförfarandet, dvs.:
i) Europeiska rådet bör fortlöpande driva på genomförandet av prioriterade projekt på
grundval av en årlig rapport som skall överlämnas till Europeiska rådet av kommissionen
i enlighet med åtgärdspianen i vitboken, som antogs av Europeiska rådet i december 1993.
ii) Om genomförandet av ett enskilt prioriterat projekt hotas, skall kommissionen underrätta
rådet, som utan dröjsmål skall ta ställning till lämpliga åtgärder, eventuellt tillsammans med
kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB).
iii) Medlemsstaterna och unionen bör föreslå att lämpliga organ ("projektmyndigheter”),
från antingen den offentliga eller privata sektorn, skapas för att säkerställa genomförandet
av prioriterade projekt. Kommissionen, EIB och Europeiska investeringsfonden (EIF) bör
aktivt stödja en samordning mellan parter som kan vara intresserade av prioriterade projekt,
bl.a. genom projektseminarier som anordnas av kommissionen. Kommissionen skall
undersöka möjligheten att genom gemenskapslagstiftning underlätta upprättandet av de
föreslagna organ.
iv) Kommissionen och EIB bör, i samråd med medlemsstaterna, följa upp finansieringen
av enskilda prioriterade projekt och, om finansiella problem av allmän karaktär som är
gemensamma för flera prioriterade projekt uppstår, ta ställning till nödvändiga åtgärder.
BILAGA 3
Finansiering av transeuropeiska nät genom Europeiska investeringsbanken (EIB)
Rådet uppmanar EIB att fortsätta med sitt arbete, som redan framskridit långt, med att
medverka vid finansiering av de prioriterade projekten och att, inom ramen för dess normala
bedömnings- och långivningsprinciper, öka sina insatser i fortsättningen. Dessa insatser bör
ske i samverkan med de berörda medlemsstaterna och initiativtagarna och bör så långt
möjligt innefatta finansiering och risktagande från den privata sektorn.
För att påskynda detta arbete skall EIB öppna en särskild lånemöjlighet för finansiering av
infrastruktur som är en angelägenhet för hela gemenskapen, särskilt de projekt som ingår i
listan över prioriterade TEN-projekt. Syftet är att upprätthålla eller öka den nivå på EIB:s
långivning som uppnåddes genom Edinburgh-faciliteten. De skall omfatta transport,
telekommunikationer och energiinvesteringar inom såväl den offentliga sektorn som den
240
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
privata sektorn och i samverkan mellan båda sektorerna samt miljölån för projekt av
transeuropeisk karaktär. Genom denna lånemöjlighet skall lån beviljas inte endast till projekt
inom unionen utan också till projekt i Central- och Östeuropa, de nordiska länderna,
medelhavsområdet och Alppassen. Huvuddragen är, beroende på omständigheterna, följande:
a) Om det finns en sund finansiell grund, skall längre löptider och längre amorteringsfria
perioder erbjudas så att återbetalningen anpassas till betalningsflödet för det enskilda
projektet.
b) De långivande bankerna skall vid projektens igångsättande ges möjlighet till
återfmansiering för att säkerställa att lånen återbetalas med de för bankerna normala
löptiderna.
c) EIB skall engagera sig så tidigt som möjligt i den finansiella planeringen och utarbetandet
av avtalen för ett projekt i samarbete med medlemsstaterna och kommissionen så att EIB:s
och ElF:s medverkan kan göra det lättare att finna en lämplig finansiell lösning.
d) Bankens normala regler om berättigade låntagare skall utvidgas för att lån på ett mera
systematiskt sätt skall kunna beviljas för nätverksinfrastrakturprojekt inom transport-, energi
och telesektorema, oavsett om dessa är lokaliserade inom de berättigade stödområdena eller
inte.
Banken skall också regelbundet underrätta sin styrelse om de framsteg som har gjorts och
lämna en årlig rapport bankens råd.
BILAGA 4
Rapport från rådet till Europeiska rådets möte i Essen om en
strategi för att förbereda anslutningen av de associerade
staterna i Central- och Östeuropa
I. Inledning
Vid sitt möte i Köpenhamn i juni 1993 enades Europeiska rådet om att de associerade stater
i Central- och Östeuropa som så önskar skall kunna bli medlemmar av Europeiska unionen.
Anslutning skall ske så snart landet i fråga är i stånd att fullgöra medlemskapets förpliktelser
genom att uppfylla de nödvändiga ekonomiska och politiska villkor som anges i slutsatserna
från Köpenhamnsmötet. Unionens kapacitet att ta emot nya medlemmar, samtidigt som den
upprätthåller takten i den europeiska integrationsprocessen och tar hänsyn till sin inre
sammanhållning och sina grundläggande principer, är också en viktig faktor av betydelse för
såväl unionen som kandidatländerna.
De associerade statema har gjort anmärkningsvärda framsteg på väg mot politiska och
ekonomiska reformer. Ett konsekvent fasthållande vid den inslagna reformkursen är nyckeln
till en framgångsrik integration med Europeiska unionen.
Det är nödvändigt att de associerade statema förbereder sig för medlemskapet och ökar sin
kapacitet att ikläda sig sitt ansvar som medlemsstater. Från EU:s sida måste de institutionella
förutsättningarna för unionens effektiva funktion skapas vid 1996 års regeringskonferens,
som därför måste äga ram innan anslutningsförhandlingarna inleds. Vidare önskar rådet att
ha tillgång till en detaljerad analys utarbetad av kommissionen om följderna av utvidgningen
för unionens nuvarande verksamheter och dess utveckling.
Vid Europeiska rådets möte i Korfu ombads presidiet och kommissionen att rapportera vid
Europeiska rådets nästa möte om de framsteg som gjorts i omställningen sedan mötet i
Köpenhamn och om den strategi som skall fullföljas vid anslutningsförberedelsema.
Huvudinstrumenten för denna strategi finns redan, nämligen de strukturerade relationerna
med unionens institutioner, enligt vad som beslutades i Köpenhamn, och Europaavtalen.
Dessa avtal skapar en flexibel och dynamisk ram för olika former av samarbete 1 takt med
att Europaavtal genom beslut av rådet ingås med nya stater kommer dessa stater att omfattas
av denna strategi
Målet för den strategi som redovisas här är att fastställa en färdväg för de associerade
statema inför deras anslutning. Strategins viktigaste element är att integrationen med
Europeiska unionens inre marknad successivt förbereds genom ett länderna stegvis antar
unionens regler för den inre marknaden. Denna strategi skall genomföras genom en politik
för att främja integration genom utveckling av infrastrukturen, samarbete inom ramen för
de transeuropeiska nätverken, stöd till samarbete i regionen, miljösamarbete samt genom
fullföljande av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och samarbete i rättsliga
16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
241
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
och inrikes frågor och på kultur- och utbildningsområdet. Denna integration kommer att
stödjas av unionens PHARE-program, som skall utvecklas på ett indikativt sätt till ett
medelfristigt finansiellt instrument med större möjligheter att främ ja infrastrukturutveckling
och regionalt samarbete. Samtidigt är det givet att gemenskapens lagstiftning och politik
också kommer att fortsätta att utvecklas.
På det politiska planet kommer strategin att förverkligas genom utvecklingen av en
strukturerad relation mellan de associerade statema och unionen. Detta kommer att främja
klimat av ömsesidigt förtroende och göra det möjligt att diskutera frågor av gemensamt
intresse i en ram som är särskilt skapad för detta ändamål.
Denna strategi kommer att fullföljas genom följande åtgärder:
II. En strukturerad relation
Av central betydelse för denna strategi är upprättandet av en "strukturerad relation" mellan
de associerade statema i Central- och Östeuropa och Europeiska unionens institutioner, som
skall göra det möjligt för de associerade statema att spela en positiv roll i diskussioner av
frågor av gemensamt intresse.
Europeiska rådet i Köpenhamn enades om att skapa en multilateral ram för fördjupade
dialoger och samråd och föreslog att möten skulle hållas med unionens ministerråd som ena
parten och de associerade statema som den andra. Detta beslut bekräftas på nytt genom den
fastställda strategin.
Den strukturerade dialogen skall omfatta gemenskapsfrågor, särskilt sådana med en
transeuropeisk dimension (inbegripet energi, miljö, transport, vetenskap och teknik mm ),
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och rättsliga och inrikes frågor. Den
kommer att utveckla det praktiska samarbetet mellan medlemsstaternas och de associerade
staternas regeringar på ett effektivt sätt och bör också upprättas på parlamentarikemivå i de
deltagande länderna och Europaparlamentet Att göra detta samarbete till en självklar del av
regeringarnas och parlamentens arbete kommer i sig att utgöra en viktig förberedelse för
anslutning.
Det råder enighet om att - utöver de möten med de enskilda associationsråden som beslutats
inom ramen för Europaavtalen med början 1995 i princip hålla följande möten med de
associerade statema för att diskutera frågor av gemensamt intresse:
Stats- och regeringschefsmöten:
- Årliga möten i anslutning till Europeiska rådets möte.
Utrikesministermöten:
- Två möten varje år för att diskutera hela skalan av relationer med de associerade statema,
bl.a. integrationsprocessens förlopp.
Möten med ministrarna med ansvar för utveckling av den inre marknaden, bl.a.
finans-, ekonomi- och jordbruksministrarna:
- Ärliga möten.
Möten med transport-, kommunikations-, forsknings- och miljöministrarna/Möten med
justitie- och/eller inrikesministrarna:
- Två möten varje år.
Möten med kultur- och utbildningsministrarna:
- Årliga möten.
Ärliga möten
I regel bör dessa möten äga mm i anslutning till motsvarande rådsmöte. Vid behov kan extra
möten mellan rådet och de associerade statema arrangeras.
Varje medlemsstat som övertar ordförandeskapet vid årsskiftet anmodas att efter
överenskommelse med det efterföljande ordförandeskapet arrangera mötena med de
associerade statema för det aktuella kalenderåret i enlighet med ovannämnda tidsplan och
att inordna dem i sitt arbetsschema.
242
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
Det är av yttersta vikt att dessa möten med de associerade statema förbereds omsorgsfullt.
Ansvaret för detta och för den strukturerade dialogens övergripande konsekvens vilar på
Coreper. Inför möten mellan allmänna rådet och de associerade staternas utrikesministrar
kan, om dessa möten skall omfatta hela skalan av relationer mellan EU och statema i
Central- och Östeuropa eller vid andra särskilda situationer enligt vad som bestäms från fall
till fall, förberedande samtal eventuellt hållas i form av gemensamma möten i Bryssel, i
första hand på ambassadörsnivå.
III. Förberedelser för utvidgning av den inre marknaden
Vid anslutning blir de nya medlemsstaterna en del av den inre marknaden. Förberedelserna
för den inre marknaden måste därför vara kärnan i strategin för att förbereda anslutning.
Dessa förberedelser kommer att hjälpa de associerade statema att ikläda sig
unionsmedlemskapets förpliktelser och utveckla kapacitet för att klara konkurrenstrycket och
marknadskrafterna inom unionen. Inom de närmaste åren integrationen med den inre
marknaden att medföra en komplicerad process med anpassning av lagstiftning, och
standarder. Den strategi som beslutas idag är där medellång sikt, men samtidigt krävs
åtgärder på kort skall vidtas snarast.
Åtgärder på kort sikt
a) Skyddsåtgärder för handeln
Utan att föregripa rådets ståndpunkt skall kommissionen vid utövande av dess ansvar för
antidumpnings- och skyddsåtgärder och inom ramen för varje enskilt Europaavtal underrätta
de associerade statema innan ett förfarande inleds och kommer att, beroende på
omständigheterna i det enskilda fallet, klart förorda åtaganden om prissättning framför
avgifter som ett medel att reglera antidumpningsfall när skada konstateras.
b) Handel med textilvaror
EU skall ytterligare förbättra tillträdet till unionens marknad inom textilsektom genom att
tullbefria de produkter som berörs av systemet för passiv förädling enligt förordning nr
636/82, vars tillämpningsområde skall utvidgas och ändras för detta ändamål.
c) Kumulation av ursprungsregler
1 huvudsak skall strategin vad gäller kumulation baseras på att stärka Europaavtalens
effektivitet. Syftet är att sörja för att de befintliga bestämmelserna om kumulation kan
utnyttjas fullt ut av företagen. Den gällande diagonala kumulationen med de fyra associerade
statema skall utvidgas till att omfatta också Rumänien och Bulgarien. En förutsättning för
ett framgångsrikt genomförande av ett sådant system är att alla de associerade statema enas
om ett system och ingår avtal om detta sinsemellan. Strukturen bör vara flexibel, så att den
i framtiden kan omfatta ytterligare länder som associeras, t.ex. de baltiska statema och
Slovenien.
I andra hand, och så långt möjligt samtidigt, bör diagonal kumulation införas för EG- och
EFTA-ländema, som vid tillämpning av ursprungsreglema och i förhållande till de
associerade statema skall behandlas som ett enda område. Alla EG-länder, EFTA-länder och
associerade stater i Central- och Östeuropa skulle då omfattas av vad som kan kallas
europeisk kumulation. Ställning måste i så fall tas till åtgärder för att undvika möjligheten
att kringgå reglerna genom att införa särskilda bestämmelser i avtalen. Innan fullständig
kumulation införs i alla Europaavtal som ett tredje steg i slutet av processen - en uppgift
vars svårighet inte bör underskattas - skall rådet fatta sitt beslut på grundval av en grundlig
utvärdering av följderna för det europeiska näringslivet inom olika sektorer och regioner av
att införa fullständig kumulation, varvid följderna av de två första stegen skall tas med i
beräkningen. En inriktning på harmonisering av ursprungsreglema och utvidgning av
möjligheten till kumulation skulle stärka Europaavtalets effektivitet, förbättra
marknadstillträdet för produkter från de berörda ursprungsländerna och stimulera det
ekonomiska samarbetet i Europa som helhet.
d) Anpassning av tidsplaner för Bulgarien och Rumänien
243
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
De tidsplaner för Bulgarien och Rumänien vad gäller tullar och tullkvoter för
industriprodukter, textilvaror, EKSG-produkter och förädlade och icke-förädlade
jordbruksprodukter skall anpassas till dem som gäller för de övriga associerade statema i
enlighet med den lösning som rådet för allmänna ärenden enades om den 31 oktober.
e) Anpassning av associationsavtalen
Mot bakgrund av unionens utvidgning vid årsskiftet 1994/1995 och slutförandet av
Uruguayrundan skall associationsavtalen anpassas för att inte störa traditionella
handelsmönster och för att ytterligare utveckla handeln.
Åtgärder på medellång sikt - den inre marknaden
För att kunna delta i den inre marknaden redan från anslutningens första dag behöver de
associerade statema anpassa sin lagstiftning till unionens. För att underlätta denna process
skall kommissionen, efter samråd med de associerade statema, lägga fram en vitbok om den
inre marknaden för rådet med en sammanfattning av de åtgärder som de associerade statema
behöver vidta.
I vitboken skall preciseras vilka delar av gemenskapslagstiftningen inom de olika sektorerna
som bidrar till att skapa förutsättningar för att upprätta en inre marknad.
De största insatserna krävs av de associerade statema, som måste anta lagar och regelsystem,
standarder och certifieringsmetoder som är förenliga med dem som gäller inom EU.
EU förbinder sig att hjälpa de associerade statema med denna uppgift Vitboken kommer att
innehålla förslag till konkreta samarbetsformer med maximalt utnyttjande av
associeringsavtalen. I detta syfte skall kommissionen vidta de nödvändiga organisatoriska
åtgärderna för att erbjuda det särskilda tekniska bistånd som krävs, så långt möjligt engagera
medlemsstaterna i sådana åtgärder och tillförsäkra samordning.
Dessa insatser kommer att kräva såväl resurser som tekniskt och juridiskt bistånd, som till
stor del skall lämnas genom PHARE-programmet.
Denna vitbok blir en viktig vägledning för våra samarbetspartners i deras förberedelser inför
anslutning och blir föremål för överläggningar vid Europeiska rådets nästa möte i juni 1995.
Politiken vad avser konkurrens och statligt stöd
Det är särskilt viktigt med tanke på en framtida anslutning att de associerade statema på ett
godtagbart sätt genomför politiken vad avser konkurrens och statligt stöd. När det gäller att
anta konkurrenslagstiftning och upprätta konkurrensmyndigheter har arbetet på detta område
kommit långt i de flesta associerade statema.
Vad gäller statligt stöd skall kommissionen hjälpa de associerade statema med att inventera
sitt statliga stöd enligt samma modell som tillämpas inom unionen och att därefter hålla
denna förteckning aktuell. Kommissionen uppmanas att överlämna en årlig rapport till rådet
om dessa inventeringar. Utöver de stödformer som är tillåtna inom unionen kan
kommissionen också ge vägledning om huruvida stöd som är avsett att lösa de associerade
staternas särskilda problem under reformprocessen är förenligt med EU:s regler.
Kommissionen skall utarbeta ett utbildningsprogram på konkurrensområdet med utnyttjande
av kunskaperna och erfarenheterna hos konkurrensmyndighetema i kommissionen och
medlemsstaterna.
Varje associerat land kan utse en enda myndighet att ansvara för uppföljning och kontroll
av allt statligt stöd. Syftet är att säkerställa att den myndighet som svarar för kontroll av det
244
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
statliga stödet fullgör sina uppgifter självständigt, på grundval av tydlig lagstiftning och på
ett så enhetligt sätt som möjligt.
Allt eftersom konkurrenspolitiken och kontrollen av det statliga stödet samt de delar av
gemenskapsrätten som berör den inre marknaden genomförs på ett godtagbart sätt, så att
garantier mot illojal konkurrens införs som är jämförbara med dem som gäller för den inre
marknaden, bör unionen vara beredd att överväga att avstå från skyddsåtgärder i handeln
med industriprodukter
IV. Jordbruk
Jordbrukssektorn i de associerade statema och den livsmedelsindustri som är knuten till
denna bidrar väsentligt till dessa staters ekonomiska utveckling. Därför skall kommissionen
undersöka följderna av den subventionerade exporten for jordbruket i dessa stater.
Kommissionen skall genomföra denna undersökning mot bakgrund av prisnivåerna inom EU
respektive de associerade statema och ta hänsyn till dessa skillnader när den fastställer
exportbidrag. Rådet noterar kommissionens förslag att anpassa associeringsavtalen mot
bakgrund bl.a. av resultatet av Uruguayrundan och utvidgningen av unionen. För att
överbrygga den klyfta som kan uppstå efter anslutningen av nya medlemsstater den 1 januari
1995 och den formella anpassningen av associeringsavtalen bör självständiga åtgärder vidtas
endast av tekniska skäl for att inte störa traditionella handelsmönster.
Vidare uppmanas kommissionen att lägga fram en rapport om orsakerna till att endast ett
fåtal av de tullkvoter som har fastställts av unionen utnyttjas fullt ut och under första hälften
av 1995 lägga fram förslag om hur de befintliga kvoterna skulle kunna utnyttjas bättre.
Eftersom jordbruket är ett nyckelområde i denna strategi uppmanas kommissionen att under
andra hälften av 1995 lägga fram en utredning om alternativa strategier för utveckling av
relationerna mellan EU och de associerade statema på jordbruksområdet med sikte på dessa
staters framtida anslutning.
V. Stimulans för investeringar
Snabb tillväxt och fortsatta strukturella reformer i de associerade statema är väsentliga
faktorer för att den ekonomiska omvandlingprocessen i dessa stater skall slutföras
framgångsrikt. Ökade besparingar kommer att bidra till att finansiera inhemska investeringar,
men större utländska investeringar är också nödvändiga. Därför har Europeiska unionen
antagit ett program för att stimulera investeringar från unionen, samtidigt som den är
medveten om att de associerade statema själva måste svara för de största insatserna.
I enlighet med det beslut som allmänna rådet fattade den 31 oktober skall detta program
omfatta fortsatt stöd till organ som har till uppgift att främja investeringar, upprättandet av
ett rådgivande affärsråd samt fortsatt stöd genom PHARE till sådana initiativ som
omstrukturering och modernisering av produktionskapacitet och utveckling av småföretag
och till hjälp för finansiering av investeringar i
VI. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
Vad gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är den strukturerade relationen
särskilt viktig som ett medel att råda bot på den utbredda känslan av osäkerhet i Central-
och Östeuropa. Den kan förstärka insatser inom ramen for Västeuropeiska unionen (VEU),
Nato och partnerskapet för fred, ESK och stabilitetspakten for att öka säkerhet och stabilitet
i hela Europa. Såväl unionen som de associerade statema har ett gemensamt intresse av att
förebygga konflikter, t.ex. gränstvister, och bör samråda ofta om frågor av gemensamt
intresse som berör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
245
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
Avsevärda framsteg har gjorts i samarbetet på detta område. Den multilaterala politiska
dialogen med de associerade statema har intensifierats, vilket framgår redan av slutsatserna
från Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993, och syftet är nu att göra de
associerade statema bekanta med de förfaranden som tillämpas inom EU och samtidigt ge
dem tillfälle att delta i de aktioner som genomförs av unionen.
Allmänna rådet beslöt vid sitt möte den 7 mars 1994 att dels ytterligare förstärka och bredda
dialogen på alla nivåer, dels ge de associerade statema möjlighet att stödja vissa av unionens
aktiviteter inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, t.ex. yttranden, åtgärder
och gemensamma aktioner. Praktiska riktlinjer för genomförandet av detta utarbetades i
samråd med de associerade statema i oktober 1994.
Denna process kan byggas ut och samarbetet göras mera målinriktat och sakbetonat om
prioriterade teman fastställs vid början av varje ordförandeskap.
VII. Rättsliga och inrikes frågor
I "Berlindeklarationen", som antogs av justitie- och inrikesministrarna vid Berlinkonferensen
den 8 september 1994, framhålls att de associerade staternas framtida anslutning till EU
medför att samarbetet vid bekämpning av alla former av organiserad brottslighet kommer
att tillmätas särskild vikt. I enlighet med Berlindeklarationen förutser EU ett samarbete med
de associerade statema när det gäller brottsbekämpning inom bl.a. följande områden:
- Olaglig narkotikahandel
- Stöld av och olaglig handel med radioaktiva material och kärnämnen
- Illegala invandringsnätverk
- Olaglig handel med motorfordon.
EU skall fastställa de områden där samarbetet med de associerade statema är särskild
angeläget eller lovande, antingen från dessa staters synpunkt eller unionens. Ett omfattande
åtgärdspaket med förslag till utformning av samarbetet inom de enskilda områden som
nämns i Berlindeklarationen bör överlämnas till Europeiska rådet under Frankrikes
ordförandeskap. Samarbetet i asyl- och invandringsfrågor bör också forceras, bl.a. genom
att etablera samverkan mellan de associerade statema och CIREA och CIREF1 ("asyl- och
invandringscentralema").
VIII. Miljö
Miljöfrågor är av vital betydelse för både de associerade statema och Europeiska unionen.
Många av dessa frågor kan endast lösas inom kontinenten som helhet och kräver därför ett
nära samarbete. I detta syfte understryker EU betydelsen av att uppnå de mål som
fastställdes vid rådsmötet med de associerade staternas miljöministrar den 15 oktober 1994
i Luxemburg.
EU understryker vikten av processen "Miljö för Europa" och skall samarbeta intimt med de
associerade statema vid förberedelserna för Sofiakonferensen 1995. En lämplig ram bör
fastställas för ett intensivt informationsutbyte om miljöpolitik, strategier för en hållbar
utveckling, samordning av miljökrav med andra politikområden, lagstiftning på unionsnivå
och nationell nivå och initiativ som tas i andra internationella fora. Prioriteringar bör
utvärderas för ett program som syftar till konvergens mellan de associerade staternas
miljöpolitik och en tillämpning av deras miljölagstiftning.
Ett nära samarbete mellan de associerade statema och Europeiska miljöorganet i enlighet
med artikel 19 i dess stadgar och en framtida anslutning till organet kommer att bidra till
att de i Luxemburg uppställda målen uppfylls.
246
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
Det är av särskild vikt att FN:s Ramkonvention om klimatförändringar ratificeras och
genomförs så snabbt som möjligt, bl.a. i syfte att stabilisera, begränsa eller minska
koldioxidutsläppen i enlighet med konventionens bestämmelser och etablera ett nära
samarbete med sikte på att förbereda en eventuellt skärpning av förpliktelserna enligt
konventionen vid första konferensen med konventionspartema i Berlin 1995.
Vidare understryker EU behovet av att mot bakgrund av de rekommendationer och mål som
utarbetades vid ministermötet i Luxemburg den 5 oktober samordna miljökraven med
transportpolitiken på nationell nivå och inom EU. EU förbinder sig att etablera ett nära
samarbete inom ramen för förberedelserna inför 1996 års konferens (FN:s ekonomiska
kommission för Europa) om transport och miljö med sikte på ett positivt konferensresultat
med hänsyn till slutsatserna från ministerkonferensen den 5 oktober.
Stöd kan lämnas inom ramen för PHARE-programmet som ett bidrag till förverkligandet av
de mål som ställs upp gemensamt av Europeiska unionen och dess samarbetspartners.
Europeiska unionen skall uppmuntra andra givare och de internationella finansiella
institutionerna att stödja detta program och förbättra sitt samarbete i syfte att uppnå
synergieffekter.
IX. Transport/TEN
Integrationen av de associerade statema med de transeuropeiska nätverken är av central
betydelse för att stärka deras ekonomiska och politiska band med unionen. Mot denna
bakgrund har gruppen av personliga representanter for stats- och regeringschefer tagit
ställning till frågan om en utvidgning av TEN till grannländerna, med beaktande av
riktlinjerna för detta vad avser gemenskapens område samt grannländernas prioriteringar.
Gruppens rekommendation att intensifiera samordningen är ett viktigt steg mot upprättandet
av transeuropeiska nät utanför unionen.
Gruppen har rekommenderat ytterligare arbete på följande projekt:
- Berlin-Warszawa-Minsk-Moskva (järnväg och väg)
- Dresden-Prag (järnväg och väg)
- NUmberg-Prag (väg)
- Fast förbindelse över Donau mellan Bulgarien och Rumänien (järnväg och väg)
- Helsingfors-St. Petersburg-Moskva (järnväg och väg)
- Trieste-Ljubljana-Budapest-Lvov-Kiev (järnväg och väg)
- Ryssland-Vitryssland-Polen-EU (rörledning för naturgas)
- Telematikplattform i Östersjön och elnät för Östersjöringen.
Kommissionen och medlemsstaterna skall i enlighet med gruppens slutsatser fortsätta att
målmedvetet undersöka vilka korridorer och projekt som skall prioriteras och hur de skall
genomföras. De tillgängliga finansiella instrumenten skall användas for detta på effektivast
möjliga sätt. Därmed avses lån från Europeiska investeringsbanken och PHARE-programmet
och samarbete över gränserna enligt gemenskapsinitiativet INTERREG 11.
Särskild vikt bör fästas vid den särskilda lånemöjlighet för TEN-projekt som har aviserats
av EIB, som också gäller för projekt i de associerade statema. Projekt inom transport-, tele-
och energisektorerna samt transeuropeiska projekt på miljöområdet kan omfattas av denna
facilitet.
X. Kultur och utbildning
1. Allmänt
Det grundläggande målet - att inte endast utvidga samarbetet med de associerade statema
247
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
på det ekonomiska och politiska planet utan också utveckla samarbetet inom utbildnings-,
ungdoms- och kultursektorerna - stöds av medlemsstaterna inom gemenskapen,
Europaparlamentet och kommissionen. Samtidigt som det behövs tillräckliga bidrag från
gemenskapen tillkommer det medlemsstaterna att fördjupa sina relationer med de associerade
statema i enlighet med sina mål och de möjligheter som de anser står dem till buds. Vid alla
aktiviteter på detta område skall vederbörlig hänsyn tas till unionens språkliga och kulturella
mångfald.
Kommissionen har uppmanats att i syfte att skapa större insyn och samordning kartlägga alla
pågående och planerade program på kulturområdet inom gemenskapen och dess
medlemsstater samt internationella organisationer som berör de associerade statema.
De nya kulturprogram som har presenterats av kommissionen och som fortfarande är på
diskussionsstadiet kan göras tillgängliga för tredje land, och det bör vara möjligt i enlighet
med rådets beslut av den 27 juli 1994 för de associerade statema att delta på lämpligt sätt.
Såväl Europaavtalen som bilaterala avtal öppnar ett brett spektrum av möjligheter att
intensifiera det kulturella samarbetet, bl.a. på följande områden: bevarande av kultur och
arkitekturarvet, utbildning, översättning av litterära verk, utbyte av icke-kommersiella
konstverk, filmproduktion och samarbete inom den audiovisuella sektom samt samarbete för
att förhindra den olagliga handeln med kulturföremål.
3. Utbildning
Gemenskapsprogrammen Leonardo och Sokrates och programmet Ungdom för Europa bör
göras tillgängliga för de associerade statema på grundval av rådets beslut av den 27 juli
1994. Lika viktigt är TEMPUS-programmet för stöd till omstrukturering av den högre
utbildningen och yrkesutbildningen.
Europeiska akademiska institutioner bör gradvis dra de associerade statema in i sitt arbete,
och ett ökat samarbete med Europainriktade institutioner inom de associerade statema bör
övervägas.
Det bilaterala samarbetet inom de berörda områdena, t.ex. en strukturell reform av
yrkesutbildningen och utbildning inriktad på de nya kvalifikationer som behovs till följd av
reformen av det ekonomiska systemet, är av särskild vikt. Vidare kan en intensifiering ske
av de bilaterala insatserna för att främja utbytet av högskolestuderande och akademiska
lärare och den gemensamma utvecklingen av läroplaner samt åtgärder för att upprätta
samarbete mellan skolor och främja undervisningen i europeiska språk.
4. Utbildning av administratörer
Kommissionens utbildningsverksamhet samt de viktiga nationella insatserna för att ge
diplomater och andra regeringstjänsteman från de associerade statema den nödvändiga
politiska, juridiska och övriga utbildningen i europeiska frågor bör stärkas och utvidgas.
5. Information
Det finns ett behov bland EU:s medlemsstater och de associerade statema att förbättra sina
kunskaper om varandras samhällen. Därför är det nödvändigt att utvidga och fördjupa
informationsinsatserna, samtidigt som det naturligtvis också är nödvändigt med föll respekt
för radions och televisionens frihet, pressfrihet och yttrandefrihet.
XI. Finansiellt samarbete
Den viktigaste rollen för EU:s finansiella stöd inom ramen för PHARE-programmet blir att
248
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
hjälpa de associerade statema att tillgodogöra sig EU:s regelverk, att genomföra
marknadsreformer och en omstrukturering medellång sikt av dessa staters ekonomier och
samhällen förutsättningarna skapas för ett framtida medlemskap.
Med hänsyn till den omprioritering som förutses i denna strategi behöver medel tillföras
PHARE-programmet på lämpligt sätt. Flexibel och indikativ flerårig planering skall införas
både generellt och i varje enskilt land. Tyngdpunkten skall läggas på en sammanhållen ram
för de närmaste fem åren. Det finansiella perspektiv som beslutades i Edinburgh, inbegripet
de planerade ökningstal och de ökningar som blir följden av EU:s utvidgning, skall fortsätta
att gälla för PHARE programmet.
1995 års budget för PHARE-programmet skall också användas som en miniminivå för åren
fram till 1999. Rådet skall efter Essen-mötet se över de ökningstal som det i princip anser
vara önskvärda. Detta kommer att öka PHARE-programmets effektivitet när det gäller att,
med beaktande av de associerade staternas synpunkter, underlätta integrationsprocessen inför
deras anslutning. PHARE-programmet skall stödja åtgärder för att främja anpassningen av
lagstiftning och standarder samt den ekonomiska reformprocessen och utvecklingen av en
fullgod infrastruktur. För att bidra till utvecklingen av infrastrukturen skall Europeiska
unionen öka det tak på 15% för finansieringen av PHARE som beslutades i Köpenhamn till
25%.
Som ett bidrag till anslutningsförberedelsema anmodas EIB att öka sin långivning inom den
nuvarande ramen for garanterade lån, särskilt för investeringar i infrastruktur. Banken bör
så långt möjligt undersöka möjligheterna till ett nära samarbete med PHARE och de
internationella finansiella institutionerna.
XII. Samarbete mellan regioner och främjande av goda grannrelationer
För att denna strategi skall bli framgångsrik är samarbete mellan de associerade statema
själva och deras närmaste grannar i regionen av särskild betydelse. Stabilitetspakten
understryker dessa aspekter £rån politisk och säkerhetssynpunkt och det finns flera praktiska
exempel på samarbete mellan grannländer som finansieras av PHARE programmet. Sådant
samarbete är också viktigt för att främja regional ekonomisk utveckling.
EU uppmuntrar de associerade statema att utvidga den bilaterala frihandelsrelation som var
och en har med unionen till att omfatta deras handelsrelationer med varandra.
Ansträngningarna att skapa ett centraleuropeiskt frihandelsområde är ett steg i rätt riktning.
För att främja ett samarbete mellan regionerna som kommer att bidra till genomförandet av
stabilitetspakten, skall EU vidta följande åtgärder:
- Lansera ett nytt initiativ för att främja handeln inom regionen. Detta kommer att omfatta
stöd till införandet av modem handelslagstiftning, där detta är nödvändigt, överförande av
Europeiska unionens kunskaper om exportfrämjande och marknadsföring, stöd till spridandet
av EU:s normer och tekniskt bistånd för utveckling av system för försäkringar och garantier
i samband med export.
- Upprätta ett program för regionalt samarbete och goda grannrelationer i enlighet med de
principer som beslutades av allmänna rådet den 31 oktober i syfte att främja flerårigt
samarbete i gränsområden, såväl i inlands- som kustområden, mellan Europeiska unionen
och de associerade statema i Central- och Östeuropa, mellan de associerade statema själva
och mellan de associerade statema och OSS statema på områden som transport,
samhällsservice, miljö, ekonomisk utveckling, mänskliga resurser och jordbruk. Programmet
skall användas för att tillsammans med INTERREG initiativet medfinansiera aktioner längs
gränserna mellan EU och de associerade statema. Fördelningen mellan de berörda länderna
skall göras med hänsyn till att de redan planerade insatserna för de regioner som gränsar till
249
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
den nuvarande gemenskapen inte får minskas. Vid behov kan bidrag från denna fond
kombineras på ett konsekvent och effektivt sätt med medel från Europeiska
investeringsbanken, EBRD och Världsbanken för att säkerställa ett betydande och samordnat
stöd, som betalas ut snabbt, till projekt för regionalt samarbete och goda grannrelationer.
Rådet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport i denna fråga i god tid före
stabilitetspaktens möte.
- Utarbeta ett program för att avskaffa förseningarna vid gränspassager. Genom att fatta
beslut om denna strategi understryker Europeiska unionen på nytt unionens åtagande för de
associerade staternas anslutning, samtidigt som den är medveten om omfattningen av de
insatser som behövs för att anpassa unionens policyutveckling. Denna strategi är avsedd att
hjälpa dessa stater att framgångsrikt genomföra anslutningsprocessen.
BILAGA 5
Rådets rapport till Europeiska rådets möte i Essen om den framtida
medelhavspolitiken
1. Rådet har tagit del av meddelandet till rådet och Europaparlamentet om stärkande av
Europeiska unionens medelhavspolitik genom upprättandet av ett partnerskap mellan Europa
och medelhavsområdet, som kommissionen på begäran av Europeiska rådet i Korfu
överlämnade den 25 oktober 1994. Vid sitt möte den 31 oktober 1994 tog rådet del av
kommissionens meddelande med stort intresse.
2. Rådet är helt överens med kommissionen att Medelhavsbäckenet utgör ett område av
strategiskt betydelse för gemenskapen. Fred, stabilitet och välstånd i området ligger bland
de högsta av Europas prioriteringar.
3. Med hänsyn till detta godkänner rådet den allmänna uppläggningen och målen för ett
samarbete mellan Europa och medelhavsområdet baserat på ett stärkt samarbete på en rad
olika områden enligt förslaget i kommissionens meddelande. Ett sådant samarbete måste
bygga på de redan nära relationerna med länderna i regionen och strukturen i Europeiska
unionens hittillsvarande övergripande medelhavspolitik. Hänsyn måste också tas till de
särskilda behoven och möjligheterna i de enskilda länderna (2) .
4. Rådet stöder upprättandet av en EuropaMedelhavszon med politisk stabilitet och säkerhet.
Förstärkningen av den politiska dialogen skall baseras på respekt för demokrati, god politisk
ledning och mänskliga rättigheter.
(2) De berörda länderna är i bokstavsordning- Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien,
Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet samt de ockuperade territorierna.
5. Rådet har enats om att ett viktigt led i ett framtida samarbete mellan Europa och
medelhavsområdet är att inleda en process som syftar till att gradvis upprätta frihandel
mellan medelhavsländerna själva och mellan regionen som helhet och Europeiska unionen,
såsom föreslagits av kommissionen i dess meddelande. Regionalt samarbete är av central
betydelse vid uppbyggandet av en sådan zon.
6. Rådet har enats om att betydande tillskott av ekonomiskt stöd bör lämnas till en sådan
gradvis utveckling.
Rådet skall undersöka denna fråga snarast efter Europeiska rådets möte i Essen, varvid
hänsyn skall tas till följande faktorer:
- Grunden för detta arbete är de beslut om egna resurser som fattades vid Europeiska rådets
möte i Edinburgh, inbegripet avsnittet om extern politik i det finansiella perspektivet.
250
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
- I enlighet med de beslut som fattades vid Edinburghmötet och med hänsyn till
gemenskapens förändrande prioriteringar bör en lämplig balans upprätthållas i den
geografiska fördelningen av gemenskapens bemyndiganden.
- Vad gäller den framtida strukturen för ekonomiskt stöd till medelhavsregionen anser rådet
att denna fråga behöver undersökas ytterligare av kommissionen och diskuteras ingående
inom rådet.
7. Rådet godkänner kommissionens förslag att Europeiska unionen bör inleda överläggningar
om andra samarbetsområden som skall definieras tillsammans med de berörda
medelhavsländerna. Dessa kan omfatta samarbete inom industri och utveckling, socialt och
kulturellt samarbete, energi, miljön, informations- och kommunikationsteknik, tjänster,
kapital, vetenskap och teknik, narkotikahandel, olaglig invandring, turism samt transport och
infrastruktumät.
8. Rådet noterar att Europeiska unionens stöd till medelhavsregionen inte kan ersätta de
stora ansträngningar som måste göras av de berörda länderna själva för att förbättra sin egen
situation och sin ekonomiska och sociala utveckling.
9. Rådet föreslår således följande åtgärder som kan godkännas av Europeiska rådet i Essen
som underlag för gemenskapsaktioner:
- Att bekräfta Europeiska unionens beredvillighet att stödja medelhavsländerna i deras
ansträngningar att stegvis omvandla regionen till en zon präglad av fred, stabilitet, välstånd
och samarbete genom att upprätta ett samarbete mellan Europa och medelhavsområdet och
gradvis stärka handelsförbindelserna mellan parterna på grundval bl.a. av resultatet av
Uruguayrundan.
- Att före årets slut avsluta förhandlingarna med Marocko, Tunisien och Israel i enlighet
med Europeiska rådets begäran i Korfu.
- Att inleda liknande förhandlingar inom en nära framtid med Egypten och andra berörda
medelhavsländer som så önskar.
- Att fortsätta med det ekonomiska stödet till Algeriet, såsom föreslogs av Europeiska rådet
i Korfu, samtidigt som unionen uppmanar till en dialog mellan alla krafter som avvisar isar
våld.
Att anmoda kommissionen och rådet att genomföra de principer som avses i punkt 6.
- Att avsluta förhandlingarna med Turkiet om genomförandet till alla delar av tullunionen
och att stärka relationerna med denna samarbetspartner.
- Att åter bekräfta att nästa etapp i unionens utvidgning skall omfatta Cypern och Malta och
att anmoda rådet att tidigt under 1995 ta del av nya rapporter som skall överlämnas av
kommissionen samt rapporten från den europeiska observatören för Cypem.
10. Rådet rekommenderar att Europeiska rådet skall besluta att Europeiska unionen skall
sammankalla en ministerkonferens om Europa och medelhavsområdet under andra hälften
av 1995. Alla de berörda medelhavsländerna bör inbjudas till denna konferens. Konferensen,
som kommer att kräva ett intensivt förberedelsearbete i samarbete med de berörda länderna,
bör göra det möjligt att ingående diskutera de framtida relationerna mellan de europeiska
länderna och medelhavsländerna och ta upp alla politiska, ekonomiska, sociala och kulturella
frågor av intresse.
Konferensen bör enas om en rad ekonomiska och politiska riktlinjer för samarbete mellan
251
de europeiska länderna och medelhavsländerna in på nästa århundrade. Konferensen skall
upprätta en varaktig och regelbundet återkommande dialog om alla frågor av gemensamt
intresse.
11. Rådet uppmanar kommissionen att tidigt under 1995 överlämna särskilda förslag om
genomförandet av alla frågorna i sitt meddelande så att rådet kan fatta de nödvändiga
besluten och förbereda konferensen.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.1
252
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
EUROPEISKA RÅDET I CANNES
26-27 JUNI 1995
ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER
INLEDNING
Europeiska rådet har för första gången samlat 15 medlemsstater. Rådet har gått igenom de
väsentliga frågor, både inom och utanför unionen, som unionen står inför i dag och lämpliga
lösningar. Det har på detta sätt skapats en fast grund för en ny etapp för det europeiska
bygget, omfattande översynen av Fördraget om Europeiska unionen, genomförandet av den
ekonomiska och monetära unionen samt förverkligandet av en ny betydelsefull utvidgning
av unionen.
Vad beträffar inre förhållanden måste unionen uppfylla medborgarnas berättigade
förväntningar, dvs. först och främst mobilisera alla resurser, inklusive medlemsstaternas
egna, för att på ett effektivt sätt bekämpa arbetslöshetens gissel. Detta innebär att en rad
åtgärder kommer att genomföras, både på nationell nivå och gemenskapsnivå, där hänsyn
tas till konvergenskriterierna, vilket också är ett villkor för införandet av en gemensam
valuta. Det är viktigt att förstärka dynamiken i gemenskapens ekonomi, för att bevara
konkurrenskraften gentemot dess huvudsakliga konkurrenter genom effektiv användning av
ny teknik, särskilt inom informationsområdet. Slutligen måste medborgarnas önskan om
säkerhet tryggas.
Vad beträffar yttre förbindelser är unionen besluten att arbeta till förmån för stabilitet och
fred på den europeiska kontinenten genom att förbereda de associerade europeiska ländernas
anslutning till unionen. Dessa länders närvaro i Cannes i dag bekräftar att de är beslutna att
ansluta sig till unionen. Unionen avser också att på alla områden stärka sina relationer med
Medelhavsländerna, säkerställa genomförandet av tullunionen med Turkiet inom ramen för
en utvecklingsbar relation, upprätta en nära och balanserad relation med Ryssland och OSS-
ländema, stärka den privilegierade relationen med AVS-ländema, ge de transatlantiska
relationerna ny kraft och stärka banden med Latinamerika och Asien.
För att vara i stånd att uppnå dessa ambitioner måste unionen inom de kommande
månaderna slutföra förberedelserna av regeringskonferensen 1996, bl.a. tack vare det arbete
som utförs av den reflektionsgrupp som tillsattes i Messina.
Europeiska rådet lyssnade till ett uttalande av Europaparlamentets ordförande, Klaus Hänsch,
om de behandlade huvudfrågorna.
DEL A
I. EKONOMISKA, SOCIALA OCH MONETÄRA FRÅGOR
1. Sysselsättning
1.1 Trots att den ekonomiska tillväxten tagit ny fart, ligger arbetslösheten år 1995 kvar på
en oacceptabelt hög nivå. Det är därför av yttersta vikt att medlemsstaterna enligt de fem
riktlinjer som fastställdes i Essen intensifierar de strukturella reformerna på arbetsmarknaden,
vilka i några första fall visat sig vara effektiva. Kampen mot arbetslöshet och
jämställdhetsfrågoma kommer även i fortsättningen att vara de främsta uppgifterna för
Europeiska unionen och dess medlemsstater. Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna
att genomföra dessa insatser inom ramen för fleråriga program som skall läggas fram i höst.
Rådet och kommissionen skall i samarbete förbereda den första årsrapporten om
tillämpningen av dessa program, vilken kommer att överlämnas till Europeiska rådet i
Madrid. 1 detta sammanhang betonar Europeiska rådet nödvändigheten av att fördjupa
förberedelserna av den rapport som Europeiska rådet i Essen beslutade om angående
förhållandet mellan ekonomisk tillväxt och miljö samt konsekvenserna därav för den
ekonomiska politiken.
Som ekonomisk enhet erbjuder Europeiska unionen ytterligare handlingsutrymme och ett
mervärde för att möjliggöra skapandet av varaktig sysselsättning. Europeiska rådet uppmanar
rådet och kommissionen att studera den ömsesidigt gynnsamma effekt som kan uppnås
genom en förstärkt samordning av den ekonomiska och strukturella politiken och rapportera
om detta vid mötet i Madrid.
253
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
Europeiska rådet noterar den interimsrapport som arbetsmarknadens parter gått igenom inom
ramen för den ständiga kommittén för sysselsättning den 19 juni. För att arbetslösheten skall
minskas krävs det att den förda penning- och budgetpolitiken tar sikte på stabilitet, i enlighet
med de allmänna riktlinjerna för ekonomisk politik.
Europeiska rådet betonar att en sådan makroekonomisk politik direkt gynnar de
arbetstillfällen som hotas av trycket på ekonomin från de offentliga underskotten. 1 synnerhet
bidrar en stram budgetpolitik - förutom genom sina gynnsamma effekter för en stabil
makroekonomisk ram - till lägre räntor, ökade investeringar och stimulans av tillväxten.
1.2 Europeiska rådet understryker i synnerhet nödvändigheten av att främja en tillväxt som
kan skapa nya arbetstillfällen, att stärka de åtgärder som syftar till att föra in de unga och
de långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden och att få denna att fungera bättre, särskilt genom
att sänka de indirekta arbetskostnaderna. Politiken för utbildning och lärlingsutbildning,
vilka utgör viktiga faktorer för att förbättra sysselsättningen och konkurrenskraften, bör
förstärkas och i synnerhet den som rör vidareutbildningen. Europeiska rådet noterar
kommissionens avsikt att lägga fram en vitbok före årets slut.
Arbetsmarknadens parter, Europeiska fackliga samorganisationen, Sammanslutningen av
industri- och arbetsgivarorganisationerna i Europa samt Europeiska unionen för de små och
medelstora företag och hantverkare har, i samband med den europeiska
arbetsmarknadskonferensen i Paris den 30 mars i år, visat att de är beredda att fullt ut ta sitt
ansvar när det gäller genomförandet av Europeiska rådets slutsatser i Essen. Europeiska
rådet välkomnar deras avsikt att inom ramen för dialogen mellan arbetsmarknadens parter
överlämna en rapport med en värdering av de framsteg som gjorts.
1.3 Även företagarnas initiativ och deras beslut om att anställa och investera bidrar till att
tillväxten ökar. Därför måste ett gynnsamt förhållande mellan initiativ, sysselsättning och
tillväxt upprättas. För detta krävs det att de enskilda incitamenten till produktivitet stärks,
att konkurrensen stimuleras och att flexibiliteten på marknaden generellt sett ökas.
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse kommissionens rapporter om utvecklingen av
lokala initiativ för sysselsättning, om små och medelstora företag, samt Ciampi-gruppens
rapport om konkurrenskraften, vilken togs emot med stort intresse.
Europeiska rådet understryker den vikt det fäster vid utvecklingen av lokala
sysselsättningsinitiativ, i synnerhet på tjänsteområdet när det gäller miljö och närmiljö
liksom för hantverk och traditionella produkter. Europeiska rådet noterar kommissionens
meddelande om detta och framhåller behovet av att sprida de erfarenheter som vunnits på
nationell nivå. Kommissionens meddelande skall studeras av rådet för sociala frågor och
arbetsmarknadspolitik, som skall avlägga rapport vid Europeiska rådet i Madrid.
Europeiska rådet betonar de små och medelstora företagens avgörande roll för ökad
sysselsättning och mer allmänt som en faktor för social stabilitet och ekonomisk dynamik.
Det uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om den politik som för närvarande
förs på detta område och om åtgärder för att förbättra denna politiks effektivitet, särskilt
genom åtgärder på skatteområdet för att främja nyföretagandet, att reducera de administrativa
avgifterna för småföretagen, samt för att underlätta deras deltagande i utbildnings- och
forskn ingsprogram.
Europeiska rådet betonar vikten av att utveckla investeringarna på nationell nivå och
gemenskapsnivå inom forskning, utveckling och undervisning. På samma sätt betonar det
fördelen av att i avsikt att stimulera sysselsättning, konkurrenskraft och förnyelse bekämpa
allt för långtgående reglering i de fall där en förenkling är berättigad och inte äventyrar
uppnådda resultat. I detta sammanhang uppmärksammar Europeiska rådet resultatet av de
oberoende experternas arbete, och ber kommissionen att föreslå konkreta åtgärder som de
behöriga myndigheterna skall kunna företa för en administrativ förenkling före årets slut.
1.4 Även främjandet av investeringar spelar en viktig roll i kampen mot arbetslösheten.
Europeiska rådet välkomnar i detta avseende redan gjorda framsteg i genomförandet av de
prioriterade projekt som fastställdes i Essen, särskilt de överenskommelser som nåtts för att
fastställa reglernas ramverk. I detta hänseende bör andra åtgärder vidtas för att åstadkomma
en rättvisare konkurrenssituation mellan olika former av transportmedel.
De 14 transportprojekten är igångsatta, även om de befinner sig i olika utvecklingsstadier.
För mer än hälften av dessa projekt, som samtidigt utgör de finansiellt mest betydelsefulla,
har förberedelsestudier inletts eller avslutats, medan anläggningsarbetena redan har påbörjats
för de andra.
Europeiska rådet uppmanar kommissionen att se över kalkylerna för projekten för att
undersöka om en nedskärning av kostnaderna för dem är möjlig utan att det påverkar deras
bärkraft. Det uppmanar kommissionen att undersöka alla andra finansieringssätt i syfte att
254
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
påskynda genomförandet av projekten.
Europeiska rådet uppmanar dessutom kommissionen att göra allt för att de projekt som kan
få stöd enligt förordningen om budgeten för projekten läggs fram så snart som möjligt, så
att tillgängliga krediter tas i anspråk snarast efter antagandet under 1995 av denna
förordning.
Europeiska rådet konstaterar, med utgångspunkt från kommissionens beräkning, att de 14
transportprojekt som prioriterades i Essen kommer att svara för 75% av de tillgängliga
krediterna för rubriken "nätverk", dvs. ett belopp i storleksordningen 500 miljoner ecu för
1995 och 1996.
1.5 Europeiska rådet betonar de möjligheter till utveckling av nya tillväxtssektorer (t.ex.
multimedia) och skapande av arbetstillfällen genom att främja informationssamhällets
utveckling. Rådet uppmanar till fortsatt införande av ett regelverk som kan säkerställa
utvecklingen av detta, med målsättningen att bevara den kulturella mångfalden och att
säkerställa en rättvis tillgång till dessa nya tjänster.
1.6 Att den inre marknaden fungerar väl är en förutsättning för en dynamisk ekonomisk
utveckling och därmed också i skapandet av arbetstillfällen. Gemenskapen och
medlemsstaterna bör prioritera en effektivt fungerande inre marknad. Europeiska rådet
välkomnar kommissionens meddelande och rådets resolutioner inom detta område. En
effektiv och enhetlig tillämpning av gemenskapslagstiftningen inom hela unionen kommer
att stärka företagens och medborgarnas tilltro till den inre marknaden. Europeiska rådet
påminner vidare om sitt åtagande att tillämpa subsidiaritetsprincipen strikt. I detta
sammanhang uppmanar Europeiska rådet kommissionen att så snart som möjligt genomföra
1993 års program om en revidering av den gällande lagstiftningen och att avlägga rapport
inför Europeiska rådets möte i Madrid.
1.7 Europeiska rådet bekräftar på nytt sin övertygelse att ökad konkurrens inom flera
sektorer i syfte att nå fram till förverkligandet av den inre marknaden skall vara förenlig
med de uppgifter av allmänt ekonomiskt intresse som Europa måste åta sig, särskilt när det
gäller en balanserad fysisk planering, lika behandling av medborgarna - i synnerhet för
jämställdheten mellan könen - en hållbar försörjning av tjänster med hög kvalitet till
konsumenterna samt tillvaratagandet av strategiska långsiktiga intressen.
2. Den ekonomiska och monetära unionen
Europeiska rådet bekräftar åter sin fasta beslutsamhet att förbereda övergången till
gemensam valuta senast den 1 januari 1999 genom en strikt efterlevnad av
konvergenskriterierna, tidsplanen, protokollen och förfarandena som föreskrivs i fördraget.
1 detta syfte gäller följande:
- Europeiska rådet ansluter sig till de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och
gemenskapens ekonomiska politik enligt rådets rapport i enlighet med artikel 103 i fördraget.
Den pågående återhämtningen bör utnyttjas för att stärka de kontinuerliga ansträngningarna
för sunda offentliga finanser. Dessa riktlinjer måste dessutom iakttas för att arbetslösheten
skall kunna minskas i betydande omfattning, och arbetslösheten måste också bekämpas
genom strukturella åtgärder. Europeiska rådet uppmanar rådet att rapportera om
genomförandet av riktlinjerna till Europeiska rådets möten i december 1995 ocn i juni 1996.
Europeiska rådet önskar att arbetet med förberedandet av införandet av en gemensam valuta
fortsätter oavbrutet. Det välkomnar det bidrag som dels kommissionens grönbok, dels
Europeiska monetära institutet (EMI) gett i detta avseende. Det uppmanar rådet att i samråd
med de två nämnda institutionerna fastställa ett referensscenario för att garantera att
fördraget efterlevs fullt ut. Detta är ett villkor, eftersom starten av den tredje etappen, måste
vara oåterkallelig, och för att rapport kan läggas fram för Europeiska rådet i Madrid.
Allmänt sett godtar Europeiska rådet slutsatserna i dessa frågor (jfr del B, s. 1) och
uppmanar rådet att fortsätta med allt nödvändigt arbete för att rapportera till Europeiska
rådet i Madrid, i syfte att besluta om ett scenario för hur den gemensamma valutan skall
införas.
- Europeiska rådet understryker att en viss del av oron den senaste tiden på
penningmarknaden riskerar att, om den fortsätter, påverka den inre marknadens funktion och
förhindra en fortsatt harmonisk och jämn tillväxt. Europeiska rådet bekräftar att det
uppmanat kommissionen att företa en grundlig undersökning av dessa problem och att lägga
fram sina slutsatser till hösten. 1 detta sammanhang erinrar rådet om hur viktigt det är att
alla medlemsstater gör de ansträngningar som behövs för att uppnå den konvergens som är
ett villkor för införandet av en gemensam valuta och som kommer att utgöra en varaktig
255
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
lösning på dessa svårigheter.
II. FÖRBINDELSER MED OMVÄRLDEN
1. Deltagarna i Europeiska rådet har sammanträffat med statscheferna och utrikesministrarna
från de associerade länderna i Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska länderna, samt
Cypern och Malta. De hade ett ingående åsiktsutbyte kring olika aktuella frågor. De gjorde
också en första positiv utvärdering av den strukturerade dialogen och de framsteg som gjorts
i genomförandet av förberedelsestrategin för medlemskap. 1 detta sammanhang planeras
upprättandet av ett lämpligt forum för insamling och utbyte av vunna erfarenheter.
Europeiska rådet betonar att det är viktigt att förhandlingarna om Maltas och Cyperns
anslutning till unionen inleds utifrån kommissionens förslag, sex månader efter att
regeringskonferensen 1996 har avslutats och med beaktande av dess resultat. Det bekräftar
åter den vikt det fäster vid förberedelserna av de associerade ländernas anslutning till
unionen, och det godkänner rådets slutsatser beträffande vitboken om dessa länders
inlemmande i den inre marknaden samt rådets rapport om genomförandet av
förberedelsestrategin för medlemskap (se del B, s. 3). Det uppmanar kommissionen att lägga
fram en rapport vid Europeiska rådets nästa möte om framsteg som skett i genomförandet
av vitboken och om de studier och analyser det har efterfrågat i Essen. Framgången för
konferensen om stabilitet i Europa (Paris den 20-21 mars 1995) kommer att underlätta
närmandet av länderna i Central- och Östeuropa till Europeiska unionen. Europeiska rådet
vädjar till de berörda ländema och samtliga parter att genomföra de avtal och
överenskommelser som ingår i stabilitetspakten, som numera anförtrotts OSSE, och
uppmanar de berörda ländema till konkreta förbättringar vad avser goda grannförhållanden
i Europa.
Europeiska rådet är i detta sammanhang särskilt oroat över situationen i f.d. Jugoslavien, och
har därför antagit förklaringen i del B (s. 13). Europeiska rådet bekräftar Europeiska
unionens intresse av att bidra till politisk stabilitet och välstånd i Östersjöregionen. Det ser
med intresse fram emot lägesrapporten om samarbetet i denna region.
Europeiska rådet påminner om att det är nödvändigt att harmonisera den slovenska
lagstiftningen inom fastighetsområdet med gemenskapslagstiftningen (i enlighet med
förklaringen av den 6 mars 1995). Det önskar dessutom att associeringsavtalet med
Slovenien kommer att undertecknas så snart som möjligt och att Slovenien därefter kommer
att delta i den strukturerade dialogen.
2. Europeiska rådet bekräftar den strategiska vikt det fäster vid att Europeiska unionens
relationer med dess samarbetsparter i Medelhavsområdet ges en ny dimension. Det har
förhoppningen att konferensen i Barcelona i november skall lägga grunden för ett
partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet syftande till ett långtgående samarbete,
och välkomnar den rapport som rådet utarbetat den 12 juni (jfr del B, s. 15), i vilken de mål
som unionen avser eftersträva i Barcelona preciseras. Det noterar med tillfredsställelse de
positiva reaktioner som partema i Medelhavsområdet redan har gett uttryck for. Det
uppmanar rådet och kommissionen att aktivt fortsätta med förberedelserna inför konferensen
i Barcelona tillsammans med de tolv berörda statema.
Det noterar med tillfredsställelse att ett nytt avtal med Tunisien paraferats. Det begär att
avtal med Marocko och Israel träffas så snart som möjligt. Det uppmanar slutligen till
snabba framsteg vad avser förhandlingarna med Egypten, Jordanien och Libanon. Det
välkomnar närmandet mellan unionen och Turkiet.
Europeiska rådet är mycket oroat över situationen i Algeriet och uppmanar ånyo samtliga
politiska aktörer att försöka få ett slut på våldet och finna en politisk lösning genom fredlig
dialog samt fria och oantastliga val. Det bekräftar sin beredskap att stödja en politik för
ekonomisk omstrukturering i Algeriet. Europeiska rådet välkomnar de ansträngningar för en
rättvis och hållbar fred i hela Mellanöstern som trots svårigheterna gjorts av de parter som
berörs direkt av fredsprocessen i regionen. Det uttrycker en stark önskan an de israelisk-
palestinska förhandlingarna kan slutföras den 1 juli. Det bekräftar unionens fulla beredskap
att när tiden är mogen sända observatörer för de kommande palestinska valen och att säkra
samordningen av olika internationella observatörsuppdrag i samband med dessa val. Det
bekräftar Europeiska unionens engagemang för att beslutsamt främja och stödja denna
process, både på det ekonomiska och på det politiska planet. Europeiska rådet har bett Felipe
Gonzålez, Europeiska rådets näste ordförande, att under andra halvåret 1995 ta alla lämpliga
initiativ for att främja detta ändamål.
3. Europeiska rådet noterar kommissionens meddelande och bekräftar den betydelse det
fäster vid utvecklingen av Europeiska unionens relationer med Ryssland, vilken är väsentlig
för stabiliteten på den europeiska kontinenten. Europeiska rådet upprepar unionens vilja att
256
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
etablera ett långtgående partnerskapsförhållande med Ryssland, på grundval av den strategi
som fastslogs i Carcassonne i mars 1995. Europeiska unionen är beredd att bidra till OSSE:s
allomfattande säkerhetsmodell för 2000-talets Europa.
Vad avser säkerhet, betonar Europeiska rådet att det är önskvärt att dialogen mellan
Ryssland och Atlantpakten intensifieras inom ramen för befintliga mekanismer. Det anser
det möjligt att planera slutandet av ett avtal som kan ha formen av en stadga. Denna process
bör vara förenlig med NATO:s och VEU:s politik och med en gradvis integrering av
ländema i Central- och Östeuropa.
Mot bakgrund av de framsteg som i dagsläget skett beträffande situationen i Tjetjenien och
i förväntan om att dessa framsteg skall bekräftas, uttalar sig Europeiska rådet för ett
undertecknande av interimsavtalet.
Europeiska rådet välkomnar framstegen med de ekonomiska reformerna i Ukraina i nära
samarbete med de internationella finansinstituten samt beslutet att till ländema i fråga bevilja
första delen av ett lån för betalningsbalansen för 1995. Fullföljandet av denna politik har ett
nära samband med genomförandet av president Koutchmas beslut att definitivt stänga
kärnkraftverket i Tjemobyl år 1999.
4. Toppmötet mellan Europeiska unionen och Förenta statema den 14 juni har bekräftat
denna samarbetsparts intresse av att utveckla öppna och balanserade relationer med
Europeiska unionen. Europeiska rådet uttrycker sitt stöd för en fördjupad transatlantisk
dialog på grandval av deklarationerna i november 1990, en förstärkning av den multilaterala
ram som Världshandelsorganisationen (WTO) utgör och en utveckling av säkerhetsbanden
mellan den europeiska och den amerikanska pelaren av Atlantpakten. Rådet välkomnar i
synnerhet det avtal som innebär att en grupp av höga tjänstemän från Europeiska unionen
och från Förenta statema skall verka för att förstärka de transatlantiska relationerna.
Europeiska rådet välkomnar vidare det årliga toppmötet mellan Europeiska unionen och
Japan som hölls i Paris den 19 juni och mötet mellan Europeiska unionen och Kanada som
hölls den 17 juni samt konstaterar att dessa möten visade parternas vilja att stärka och
återställa de inbördes relationerna.
5. Europeiska rådet gläder sig åt utvecklingen av relationerna med Sydafrika och
Latinamerika, särskilt Mexico, Chile och Mercosur, och konstaterar med tillfredsställelse att
ett euroasiatiskt toppmöte skall hållas under det första halvåret 1996.
Det avser att med beslutsamhet arbeta för fred och nedrustning inom ramen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken på följande sätt:
- Europeiska rådet antog i samband med Förenta nationernas femtioårsjubileum den
förklaring som återfinns i del B.
- Europeiska rådet konstaterar med tillfredsställelse att den gemensamma åtgärden för en
obegränsad och villkorslös förlängning av Icke-spridningsfördraget, vilken bestämdes vid
mötet på Korfu, har slutförts på ett framgångsrikt sätt.
- Europeiska rådet önskar att konventionen om förbud mot kemiska vapen träder i kraft utan
dröjsmål.
- Europeiska rådet uppmanar till ett skyndsamt genomförande av den gemensamma åtgärd
som unionen antagit för att bekämpa urskillningslös användning och spridning av
truppminor.
- Europeiska rådet har sänt ett meddelande om vänskap och stöd till Afrikanska
enhetsorganisationen (OAU) med anledning av dess 31 :a toppmöte (del B) och har uttryckt
sin upprördhet över mordförsöket på Egyptens president Mubarak Husni samt uttrycker sin
sympati för denne.
- Europeiska rådet har antagit förklaringen om Burundi (del B).
- Europeiska rådet hoppas att ett avtal om ett totalförbud mot kärnvapenprov skall kunna
undertecknas och antas av samtliga kämvapenmakter senast 1996.
6. Beträffande Iran: Europeiska unionen kommer även i fortsättningen att försvara
yttrandefriheten. Den beklagar att Salman Rushdies situation inte förbättrats. Rådet bevakar
fortfarande frågan.
7. Europeiska rådet bekräftar också sitt starka engagemang för Världshandelsorganisationen
(WTO), vilken inrättades den 1 januari 1995. Det anser att organisationen utgör en lämplig
ram för att, på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, säkerställa att de multilaterala
reglema följs och för förlikningar i handelstvister mellan de avtalsslutande partema. Rådet
understryker behovet av att förhandlingarna om finansiella tjänster kan avslutas med verkliga
och väl avvägda resultat.
257
17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
8. Europeiska rådet har nått en överenskommelse om vilka anslag som för perioden
1995-1999 bör planeras för det finansiella samarbetet med ländema i Central- och Östeuropa
och Medelhavsländerna (del B), och har fastställt beloppet för och kommit överens om
beloppet och finansieringen av den 8:e Europeiska utvecklingsfonden i enlighet med tabellen
i del B, s. 40. Rådet konstaterar att från och med denna tidpunkt är villkoren uppfyllda för
att förhandlingarna med AVS-ländema om att delvis revidera den fjärde Lomé-konventionen
skall kunna slutföras före den 30 juni.
III. INRIKES FRÅGOR
1. Europeiska rådet har med tillfredsställelse noterat överenskommelsen om konventionen
om upprättandet av Europol, ett betydelsefullt medel för samarbetet mellan medlemsstaterna
i syfte att stärka medborgarnas säkerhet. Det rekommenderar medlemsstaterna att göra sitt
yttersta för att denna konvention skall kunna antas formellt och tillämpas snarast möjligt
efter det att de nationella parlamenten ratificerat den. Det har även enats om att frågan om
eventuella befogenheter för Europeiska gemenskapernas domstol skall avgöras senast vid
Europeiska rådets möte i juni 1996.
2. Europeiska rådet välkomnar den träffade överenskommelsen om konventionen om
användning av informationsteknik för tulländamål, ett viktigt inslag för att det gemensamma
tullsystemet skall fungera bättre, samt de framsteg som gjorts beträffande konventionen om
Europeiska informationssystemet (EIS).
3. Europeiska rådet välkomnar slutförandet av arbetet beträffande förordningen och
konventionen om skyddet av gemenskapens finansiella intressen. Det har noterat att en
överenskommelse träffats om texten till denna konvention vilken bör undertecknas före den
31 juli.
Europeiska rådet noterar de rapporter som överlämnats av medlemsstaterna om de åtgärder
de vidtagit på nationell nivå för att bekämpa slöseri med och förskingringen av
gemenskapsmedel. Det uppmanar kommissionen att till Europeiska rådet i Madrid utarbeta
en jämförande sammanställning. Det uppmanar medlemsstaterna och alla institutioner att på
denna grund och utan att förtröttas fortsätta kampen mot bedrägeri och slöseri.
4. Europeiska rådet välkomnar slutförandet av konventionen om förenklat utlämnande och
konstaterar att viktiga framsteg har gjorts, speciellt vad beträffar viseringsfrågor för att
säkerställa den fria rörligheten för personer mom unionen. Det uppmanar rådet att med
början i juli slutföra sitt arbete som syftar till att åstadkomma en bättre integration av
medborgare från tredje länder som vistas helt lagligt inom unionen.Det uppmanar dessutom
rådet att se till att konventionen om kontroll av människor vid passage av de yttre gränserna
undertecknas vid dess nästa möte, under förutsättning att de frågor som kvarstår kan lösas.
Det uppmanar de sista berörda statema att avsluta ratifikationsförfarandet beträffande
Dublinkonventionen.
5. Kampen på unionsnivå mot rasism och främlingsfientlighet är av stor betydelse och
Europeiska rådet välkomnar de arbeten som olika instanser i rådet och den rådgivande
kommissionen bedrivit. Det uppmanar denna kommission att i nära samarbete med
Europarådet fortsätta sitt arbete beträffande möjligheterna för ett europeiskt centrum för
övervakning av rasism och främlingsfientlighet.
6. Europeiska rådet stödjer arbetet i samband med Europeiska unionens handlingsplan för
kampen mot droger (1995-1999) och de antagna riktlinjerna för programmet "förebyggande
av drogmissbruk". Det uppmanar medlemsstaterna att förena sina krafter och rekommenderar
att de säkerställer ett konkret genomförande av strategin för att minska utbudet, för kampen
mot narkotikasmuggling, liksom för internationellt samarbete. Det ger en grupp bestående
av nationella experter i uppdrag att vid dess möte i Madrid lägga fram en rapport med
förslag som gäller samtliga dessa frågor.
7. Europeiska rådet inser att det är nödvändigt att åstadkomma jämställdhet mellan könen,
och önskar att åtgärder alltjämt kommer att vidtas för en förbättring av den aktuella
situationen.
8. Europeiska rådet välkomnar den politiska överenskommelsen om ett förnyande av
programmet MEDIA (utbildning, utveckling och distribution) som kommer att bidra till att
utveckla den fria rörligheten för europeiska audiovisuella verk inom gemenskapen och att
stärka den europeiska programindustrins internationella konkurrenskraft. Det noterar förslaget
till revidering av direktivet om television utan gränser. Europeiska rådet noterar
kommissionens avsikt att före årets slut förelägga rådet ett förslag till beslut om inrättandet
av ett finansiellt garantiinstrument till förman för europeiska audiovisuella verk under
iakttagande av det finansiella perspektivet.
258
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
9. Europeiska rådet understryker betydelsen av den språkliga mångfalden inom Europeiska
unionen.
IV. FÖRBEREDELSE AV REGERINGSKONFERENSEN 1996
Europeiska rådet konstaterar med tillfredsställelse att förberedelseprocessen för
regeringskonferensen 1996 är på god väg. En reflektionsgrupp, bestående av personliga
företrädare för utrikesministrarna och för kommissionens ordförande, i vilken också två
företrädare för Europaparlamentet deltar, bildades den 2 juni 1995 i Messina. Denna grupp
har mottagit rapporter från institutionerna om hur Fördraget om Europeiska unionen
fungerat, och dessa kommer att bidra till deras arbete. Gruppen har upprättat sin
arbetsplan.Europeiska rådet bekräftar att reflektionsgruppen, i enlighet med slutsatserna från
Europeiska rådet på Korfu, i en demokratisk och öppen anda skall undersöka och utarbeta
förslag rörande bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen, som skall revideras,
liksom andra möjliga förbättringar på grundval av den utvärdering av fördragets funktion
som presenteras i rapporterna. Den skall, med en framtida utvidgning av unionen i sikte,
utarbeta valmöjligheter beträffande de institutionella frågor som nämns i slutsatserna från
Europeiska rådet i Bryssel och i överenskommelsen från loannina (viktning av rösterna,
tröskel för beslut som tas med kvalificerad majoritet, antal medlemmar i kommissionen och
alla andra åtgärder som bedöms vara nödvändiga för att underlätta institutionernas arbete och
säkerställa deras effektivitet med tanke på utvidgningen).
I ljuset av de lärdomar som kan dras, mer än ett och ett halvt år efter ikraftträdandet av
Fördraget om Europeiska unionen, och med hänsyn till de utmaningar och de insatser som
är förenade med en ny utvidgning, anser Europeiska rådet dessutom att gruppens arbete bör
koncentreras på några prioriterade mål för att unionen skall kunna infria medborgarnas
förväntningar:
- att analysera unionens principer, mål och medel för de nya utmaningarna för Europa,
- att förstärka utrikespolitiken och den gemensamma säkerhetspolitiken och på så sätt lyfta
den till den nivå som de nya internationella insatserna kräver,
- att bättre motsvara vår tids krav på inre säkerhet och mer allmänt, på området för rättsliga
och inrikes frågor,
- att öka effektiviteten, demokratin och öppenheten inom institutionerna så att dessa bättre
kan anpassa sig till en utvidgad unions krav,
- att förstärka den allmänna opinionens stöd för det europeiska bygget genom att uppfylla
behovet av en demokrati som ligger närmare den europeiske medborgaren, särskilt inom
sysselsättnings- och miljöområdet,
- att förbättra genomförandet av subsidiaritetsprincipen.Gruppen kommer att försöka
åstadkomma sådana förbättringar i institutionernas verksamhet som inte kräver ändringar i
fördragen och som därför kan sättas i verket utan dröjsmål.
Inom ramen för förberedelsestrategin för de associerade ländernas medlemskap bör
nödvändiga förfaranden fastställas för att säkerställa att de får fullständig information om
hur arbetet inför regeringskonferensen fortskrider, med tanke på deras ställning som framtida
medlemmar i unionen.
Stats- och regeringscheferna kommer att fortsätta sina diskussioner i detta ämne vid sitt
informella möte på Mallorca den 22-23 september 1995 och reflektionsgruppen kommer att
överlämna en komplett rapport till Europeiska rådet inför dess möte i Madrid i december
1995.
DEL B
EKOFIN-rådets slutsatser 19 juni 1995
Förberedelser inför införandet av en gemensam valuta
1. EKOFIN-rådet har upprepat sin beslutsamhet att förbereda övergången till en gemensam
valuta senast 1999 med största hänsyn tagen till Maastrichtfördraget. Det har påmint om sin
absoluta hänsyn till konvergenskriterierna. Det noterar med tillfredsställelse de bidrag som
kommissionens grönbok och EMI:s arbete utgör.
259
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
Ordföranden i rådet (ekonomi och finansiella frågor) rekommenderar Europeiska rådet att
- ge EKOFIN-rådet i uppdrag att i samråd med kommissionen och EMI fastställa ett
referensscenario som skall garantera att största hänsyn tas till fördraget, det nödvändiga
villkoret för att inträdet i den tredje etappen blir oåterkalleligt, så att en rapport kan läggas
fram för Europeiska rådet i Madrid i december 1995,
- uppmana kommissionen att genomföra nödvändiga samråd för att kunna lägga fram för en
rapport vid Europeiska rådet i Madrid,
- notera det arbete som redan utförts för att fastställa myntens tekniska karakteristika och
uppmana EKOFIN-rådet att fortsätta med allt nödvändigt arbete,
- uppmana medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att de offentliga kommer
normer för på sikt som förvaltningarna skall undersöka vilka förhållanden krävs rör att deras
verksamhet skall kunna övergå till att använda sig av den gemensamma valutan när den
tiden kommer,
- uppmana EKOFIN-rådet att tillsammans med EMI undersöka det framtida förhållandet
mellan valutorna i den monetära unionens medlemsstater och de andra statema i Europeiska
unionen.
2. Ordföranden i EKOFIN-rådet har noterat betydelsen av det förberedande arbete som redan
utförts för att fastställa de karakteristika för mynt och sedlar som är nödvändiga för den
gemensamma valutan. Han har noterat
- den enighet som nåtts om de olika benämningarna,
- de framsteg som gjorts beträffande myntens och sedlamas utseende samt att EMI:s råd
föredrar att sedlama blir identiska i alla medlemsstater, eventuellt med ett särskiljande
nationellt kännetecken, och
- de expertarbeten som har möjliggjort förslag på teman för de mönster som kommer att
återfinnas på mynten och som överensstämmer med de teman som EMl:s råd har bestämt
för sedlama.
FÖRBEREDELSE AV DE ASSOCIERADE LÄNDERNA I CENTRAL- OCH
ÖSTEUROPA FÖR INTEGRERING I EUROPEISKA UNIONENS INRE MARKNAD
RÅDETS SLUTSATSER av den 12 juni 1995
1. Rådet hälsar med tillfredsställelse den vitbok som kommissionen utarbetat i enlighet med
Europeiska rådets slutsatser i Essen och som gäller förberedelse av de associerade ländema
för integrering i Europeiska unionens inre marknad vid deras anslutning. Det välkomnar
kvaliteten på dokumentet, vilket utarbetats efter samråd med de associerade ländema. Rådet
har självt haft tillfälle att samråda med de associerade ländema i samband med ett
gemensamt utrikesministermöte den 10 april och i samband med ett gemensamt möte för
de ministrar som ansvarar för frågor som gäller den inre marknaden den 6 juni. Rådet anser
att vitboken utgör en användbar vägledning för dessa länder vad avser fortsättningen på den
redan påbörjade reformprocessen och genomförandet av Europaavtalen.
2. Förberedelsen av de associerade ländema för integrering i den inre marknaden är, i
enlighet med vad Europeiska rådet bekräftade i Essen, den huvudsakliga beståndsdelen i
strategin som förbereder anslutning. De associerade ländema anser själva att förberedelsen
för integrering i den inre marknaden skall prioriteras. Vitboken vare sig förutser eller
föregriper de kommande anslutningsförhandlingarna och fastställer inte heller nya villkor för
dessa, utan är avsedd som en vägledning och ett stöd for de ansträngningar som de
associerade ländema redan gjort, genom att den beskriver de åtgärder som kommissionen
anser vara väsentliga med tanke på integrering i den inre marknaden, samt de strukturer som
behövs för detta. Det är i och med anslutningen som dessa länder, vid behov efter en
övergångsperiod, börjar tillämpa hela det regelverk som gemenskapslagstiftningen och de
olika områdena för gemenskapspolitik täcker.
3. Rådet godkänner det sätt på vilket vitboken betonar hur viktig den inre marknaden är för
att unionens mål skall uppnås. I synnerhet bidrar denna marknad till en hållbar och
balanserad tillväxt som respekterar miljön, till en större ekonomisk och social
sammanhållning, till en hög nivå på sysselsättningen och den sociala tryggheten samt till en
högre levnadsstandard och livskvalitet. Den inre marknaden är ett område som säkerställer
fri rörlighet for varor, personer, tjänster och kapital samt garanterar ett öppet system för
konkurrens. För detta krävs en hög nivå av ömsesidigt förtroende och liknande synsätt på
260
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
regelsystem.
En gradvis anpassning av de associerade ländema till de olika områdena för
gemenskapspolitik i syfte att konstruera en inre marknad kommer att stärka dessa länders
ekonomiska konkurrenskraft och att öka utdelningen av de ekonomiska reformerna.
4. Rådet konstaterar att vitboken, som innehåller en helhetsvision på
gemenskapslagstiftningen om den inre marknaden, inte fastställer någon rangordning mellan
de olika sektorerna, utan att den inom varje område den behandlar föreslår de väsentliga
bestämmelser som de associerade ländema kan förmodas prioritera, och en ordningsföljd för
deras antagande, utan att anbefalla några datum. Rådet bedömer att detta synsätt är motiverat
eftersom det är de associerade ländema själva som utifrån vitboken skall fastställa och
genomföra det förberedande programmet för integrering i den inre marknaden, med
beaktande av nationella förutsättningar och prioriteringar. De associerade ländema bör
utarbeta dessa program med beaktande av den allmänna ram som fastställs i
associeringsavtalen, vilket de har visat sig ha beredskap för. Europeiska rådet i Köpenhamn
betonade att det anser konkurrensområdet vara särskilt viktigt, och likaså, med tanke på
anslutning, arbetar-, miljö- och konsumentskydd.
Rådet godkänner att vitboken betonar de genomförande- och kontrollstrukturer som bör
införas samtidigt som lagstiftningen om den inre marknaden antas.
Rådet anmodar kommissionen att samråda med de associerade ländema om deras nationella
program för genomförande av rekommendationerna i vitboken. Kommissionen skall ha nära
samråd med medlemsstaterna om vilka framsteg som verkligen uppnåtts och med jämna
mellanrum informera dem om utvecklingen.
5. Om förberedelsen av de associerade ländema för integrering i den inre marknaden skall
lyckas, krävs det att både gemenskapen och medlemsstaterna, vilkas befintliga medel för
detta ändamål bör användas på bästa möjliga sätt och samordnat, ger dem lämpligt bistånd.
Det är i detta sammanhang särskilt viktigt att dra nytta av medlemsstaternas erfarenheter.
Rådet välkomnar kommissionens beredskap att bidra till ett bättre samordnat och mer
effektivt gemenskapsbistånd. Det uppmanar medlemsstaterna att arbeta i samma riktning
med beaktande av kraven på genomblickbarhet, effektivitet, närhet och med tanke på att
dubbelarbete bör undvikas. Rådet bedömer att ett mer omfattande deltagande av andra
aktörer inom den offentliga och privata sektorn bör uppmuntras. Det uppmanar de
associerade ländema att skapa den interna struktur som behövs för att de fullt ut skall kunna
utnyttja de möjligheter de erbjuds och välkomnar redan uppnådda framsteg. Rådet betonar
att ett stärkt samarbete mellan de associerade ländema kommer att bidra till att vart och ett
av dem lyckas i sina ansträngningar.
6. Rådet bedömer att särskild uppmärksamhet bör riktas på uppföljningen av verksamhet
enligt vitboken. Det konstaterar att kommissionen, i nära kontakt med medlemsstaterna,
avser fördjupa analysen av de möjliga fördelarna och presentera resultaten av denna analys
för unionens institutioner och de associerade ländema. Rådet bekräftar att de möjligheter
som den strukturerade dialogen och associeringsavtalen erbjuder bör utnyttjas i detta
avseende. PHARE-kommittén och rådgivande kommittén för den inre marknaden bör även
de spela en viss roll inom detta område.
7. Rådet för allmänna frågor avser, i den mån det berörs, att följa det framtida arbetet utifrån
vitboken inom de olika områdena i samråd med rådet för den inre marknaden och att
säkerställa samordningen av arbetet.
Europeiska rådet kunde inför nästa möte eventuellt uppmana kommissionen att avlägga
rapport för rådet om framstegen som gäller förberedelserna för att integrera de associerade
ländema i den inre marknaden.
GENOMFÖRANDE AV STRATEGIN FÖR FÖRBEREDELSE FÖR ANSLUTNING
UNDER DET FÖRSTA HALVÅRET 1995
Strategin för förberedelse för anslutning, som antogs av Europeiska rådet i Essen och vars
viktigaste beståndsdelar är Europaavtalen och den strukturerade dialogen, inleddes under
första halvåret 1995. Även om det är alltför tidigt att dra några verkliga slutsatser är det
nyttigt att ha en helhetsbild av de vidtagna åtgärderna. Denna bekräftar att den valda
riktningen är den rätta och att det är lämpligt att fortsätta på denna väg.
I. Europaavtalen
261
Skr. 1905/96:190
Bilaga 6.2
För närvarande gäller sex Europaavtal. Ingången av år 1995 innebar att Europaavtal om
associering med Rumänien, Bulgarien, Tjeckiska republiken och Slovakien trädde i kraft,
efter att liknande avtal med Ungem och Polen redan hade trätt i kraft 1994.
Associeringsråden med dessa sex länder har eller skall sammanträda 1995 enligt följande
schema: den 10 april (Rumänien och Tjeckiska republiken), den 29 maj (Bulgarien och
Slovakien) och den 17 juli (Ungem och Polen). Parlamentära associeringskommissioner för
alla associerade länder har sammanträtt sedan början av året.
Gruppen av associerade länder håller på att utvidgas i enlighet med Europeiska rådets
riktlinjer. Förhandlingarna om Europaavtal om associering med de tre baltiska statema,
Estland, Lettland och Litauen, slutfördes på enbart ett par månader, vilket gjorde det möjligt
att underteckna avtalen den 12 juni 1995. Redan den 29 maj 1995 kunde rådet konstatera
att det fanns förutsättningar för att dessa länder skulle kunna ingå i den strategi som
fastställdes i Essen och som skall förbereda för anslutning, vilket ger dessa länder möjlighet
att delta i de gemensamma mötena , inom ramen för den strukturerade dialogen mea de
associerade ländema i Central- och Östeuropa.
Förhandlingar om ett associeringsavtal med Slovenien håller på att slutföras.
II. Den strukturerade dialogen
Den strukturerade dialogen pågår redan, vilket framgår av antalet möten på ministernivå
inom olika områden, och inbjudan av stats- och regeringscheferna för de associerade
ländema att delta i diskussioner vid sidan av Europeiska rådets möte i Cannes utgör
höjdpunkten på denna process.
Mötet för ministrarna med ansvar för kultur och audiovisuella frågor den 3 april 1995 har
gjort det möjligt att fastställa de huvudsakliga riktlinjerna för det framtida samarbetet med
de associerade ländema inom det kulturella och audiovisuella området. Ministrarna för de
associerade ländema har gett uttryck för sin vilja att aktivt delta i gemenskapsprogrammen
inom detta område. Mötet gav dessutom en möjlighet att fastställa följande tre
prioritetsområden för samarbetet med de associerade ländema i Central- och Östeuropa:
rättsligt och administrativt samarbete, omstrukturering av kulturindustrin och den
audiovisuella industrin och bevarande av kulturarvet.
Utrikesministermötet i Luxemburg den 10 april 1995, vilket förbereddes av ett möte mellan
Coreper och de associerade ländernas ambassadörer, gjorde det möjligt att utväxla
synpunkter om kommissionens riktlinjer med tanke på utarbetandet av vitboken om
förberedelse för integrering i den inre marknaden. Mötet gav även tillfälle till diskussion om
frågor som är viktiga för det regionala samarbetet och säkerheten i Europa.
Ekonomi- och finansministrarnas möte ägde rum den 22 maj 1995. Det gav tillfälle att
komma in på frågan om integrering av de associerade ländema i den inre marknaden genom
att rikta uppmärksamhet på en tillämpning av lagstiftningen inom det ekonomiska och
finansiella området. Dessutom har mötet gett tillfälle till informationsutbyte om den
ekonomiska situationen i ländema i fråga (makroekonomiska aspekter).
Ministrarna med ansvar för frågor som gäller den inre marknaden sammanträdde den öjuni
1995. Mötet gav tillfälle till ett fördjupat utbyte av synpunkter om kommissionens vitbok
om förberedelse av de associerade ländema for integrering i den inre marknaden.
Ett möte mellan ministrarna med ansvar för forskningsfrågor planeras den 9 juni. Mötet
kommer att möjliggöra en diskussion om bedömningen av det vetenskapliga och tekniska
samarbetet med ländema i Central- och Östeuropa, den tillnärmningspolitik som de
associerade ländema genomfört och prognoser om deras deltagande i
gemenskapsprogrammen inom forskningsområdet.
Det första mötet for ministrarna för rättsliga och inrikes frågor den 20 juni 1995 har
förberetts genom två möten mellan trojkan för samordningskommittén enligt artikel K 4
(K4-kommittén) och ländema i Central- och Östeuropa den 19 januari och 7 juni. Avsikten
är att mötet skall handla om samarbete inom följande områden: asyl och immigration, polis-
och tullsamarbete samt civil- och straffrättsligt samarbete.
I enlighet med Europeiska rådets önskan i Essen att det etableras planering som omfattar
mer än halvårsperioden för varje ordförandeskap, bör det noteras att den strukturerade
dialogen kommer att fortsätta under det spanska ordförandeskapet, särskilt inom följande
områden: rättsliga och inrikes frågor, transport, jordbruk, utbildning och utrikesfrågor.
262
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
III. Vitboken
Överlämnandet av vitboken om förberedelse av de associerade ländema för integrering i den
inre marknaden utgör det viktigaste steget i utvecklingen av tillnärmningsstrategin efter
årsskiftet. Den kommer att vara föremål för särskilda slutsatser från rådet (allmänna frågor)
med tanke på Europeiska rådet i Cannes.
IV. Handelspolitiska
åtgärder
Europeiska rådets slutsatser i Essen om handelspolitiska åtgärder har följts upp med
följande:
- Handelspolitiska skyddsåtgärder (antidumpning och andra skyddsåtgärder): systemet för
information innan förfaranden inleds tillämpas hädanefter av kommissionen.
- Textilhandel med de sex associerade ländema: förordning (EG) nr 3036/94 tillämpas från
och med den 1 januari 1995 och har genom omedelbart avskaffande av tullar underlättat
marknadstillträdet för produkter som varit föremål för passiv förädling.
- Kommissionen har inlett diskussioner i syfte att utvidga det diagonala kumulationssystemet
vad avser befintliga ursprungsregler till Rumänien och Bulgarien. Denna utvidgning ingår
i den strategi i tre etapper som Europeiska rådet fastställde i Essen för att förenhethga
ursprungsreglema inom formånshandeln mellan gemenskapen, ländema i Central- och
Östeuropa och EFTA-ländema.
- Anpassningen av Rumäniens och Bulgariens tidsscheman vad avser tullar och tullkvoter
till schemat för de övriga associerade ländema har tillämpats sedan den 1 januari 1995.
- Förhandlingar för anpassning av Europaavtalen till följd av utvidgningen och
Uruguay-rundan har förts i fråga om textilprodukter samt EKSG-produkter. Förhandlingar
har också inletts för jordbruksprodukter.
V. Jordbruk
Kommissionen skall före Europeiska rådets möte i Cannes överlämna en rapport om varför
endast en liten andel av de tullkvoter som unionen har öppnat utnyttjas fullt ut. Den skall
också till rådet överlämna resultatet av undersökningen av vilka effekter den subventionerade
exporten har på jordbruket i de associerade ländema och informera rådet om det sätt på
vilket detta beaktas, inom ramen för dess egna institutionella skyldigheter, i samband med
förvaltningen av mekanismerna for exportbidrag.
Vad avser anpassningen av jordbruksdelen i associeringsavtalen till resultaten av
Uruguay-rundan och till utvidgningen, har förhandlingar inletts med de associerade ländema.
Dock kan dessa förhandlingar inte avslutas före den 1 juli 1995, och därför
- har vissa provisoriska och ensidiga åtgärder till följd av utvidgningen vidtagits i fråga om
färska och bearbetade jordbruksprodukter efter den 1 januari 1995 i syfte att inte störa det
sedvanliga handelsutbytet; ett andra åtgärdspaket kommer snart att antas av rådet, och
- provisoriska och ensidiga åtgärder bör också vidtas för att undvika störningar i
handelsutbytet till följd av att Uruguay-rundans resultat verkställs den 1 juli. Kommissionen
kommer inom kort att lägga fram ett förslag om införande av sådana åtgärder, vilka kommer
att beakta principerna om gemenskapspreferens och ömsesidighet.
VI. Industri
Rådet (industri) antog den 7 april 1995 slutsatser för att underlätta det industriella samarbetet
med ländema i Central- och Östeuropa genom stöd för utveckling av en miljö och ett
regelverk som gynnar avtal mellan företag samt för att överbrygga befintliga hinder inom
området.
VII. Ekonomiskt
samarbete
Inriktningen på programmet PHARE har ändrats så att det stöder strategin som förbereder
anslutning. I detta syfte skall programmet planeras på flerårsbasis. Det tekniska biståndet
skall ges särskilt med beaktande av genomförandet av vitboken om förberedelse för
integrering i den inre marknaden. Dessutom utvidgas stödet enligt programmet så att även
investeringsverksamhet inom infrastrukturområdet ingår.
263
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
VIII. Den gemensamma utrikes- och säkerhets-politiken (GUSP)
Utrikesministermötet den 10 april, som hölls inom ramen för den strukturerade dialogen,
erbjöd ett tillfälle till utbyte av synpunkter om flera politiska frågor av gemensamt intresse.
Möten mellan de politiska direktörerna och Europakorrespondentema har organiserats,
liksom även flera möten på expertnivå.
Samordningen i huvudstäderna i tredje land och inom internationella organisationer har
införts gradvis. Erfarenheterna av samordningen i Förenta nationerna har i synnerhet visat
sig vara ytterst positiva, vilket bl.a. märks genom den starka samstämmigheten vad avser
unionens och de associerade ländernas omröstningsbeteende i samband med det 51:a
sammanträdet för Kommissionen för de mänskliga rättigheterna.
De associerade ländema deltar dessutom i allt större utsträckning i unionens insatser och
gemensamma åtgärder samt i förklaringar. Således har de tillsammans deltagit i den
gemensamma åtgärden för att uppnå en villkorslös och obegränsad förlängning av Icke-
spridningsfördraget. De slöt sig också till unionens agerande, i tillämpning av artikel 3.2,
i samband med den gemensamma åtgärden gällande truppminor, som förberedelse inför
konferensen för revidering av 1980 års konvention om "omänskliga vapen".
IX. Stabilitetspakten
Den process som ledde till att pakten om stabilitet i Europa antogs den 21 mars i Paris har
även den bidragit till strategin för förberedelse för anslutning. Pakten, som ingicks efter
rundabordskonferenser mellan de associerade ländema och deras grannländer med unionen
som ordförande, stadfäste de Central- och Östeuropeiska ländernas vilja att mellan sig
befösta och utveckla goda grannförhållanden och att stärka stabiliteten i Europa genom att
anförtro OSSE uppföljningen av de bilaterala avtal och överenskommelser som ingår i
pakten.
De kompletterande åtgärderna till denna process, vilka unionen vidtagit inom ramen för
PHARE, har bidragit till det uppnådda resultatet genom utformning av projekt som gäller
regionalt samarbete över gränserna, minoritetsfrågor, kulturellt samarbete, inbegripet
språkutbildning och administrativ utbildning samt miljöproblem.
X. Inrikes och rättsliga frågor
Till följd av mötet den 19 januari 1995 mellan trojkan för K4-kommittén och de associerade
ländema, och med kommitténs mandat, vilket Coreper godkänt, har ett visst samarbete
inletts på följande tre områden, vilka omfattas av avdelning VI:
- På asyl- och invandringsområdet har CIREFI (en central för information, diskussion och
utbyte om överskridande av gränser och om invandring) hållit två möten med sakkunniga
från ländema i Central- och Östeuropa. Det är meningen att ministermötet den 20 juni
särskilt skall diskutera följande teman: falska dokument, tillämpning av lagstiftningen om
rörlighet, frågeformuläret om rutiner vad beträffar visum utfärdade i tredje land och tillstånd
för återinresa. På området för polis- och tullsamarbete, där ett möte mellan sakkunniga
inom droger och organiserad brottslighet snart skall hållas, är det meningen att rådsmötet
den 20 juni skall behandla genomförandet av Berlindeklarationen om polis- och
tullsamarbete för att bekämpa organiserad brottslighet, och skapandet av en polishögskola
i Budapest.
- I fråga om det rättsliga samarbetet har ett mycket detaljerat frågeformulär riktats till
ländema i Central- och Östeuropa. Svaren skall tas upp på rådsmötet den 20 juni, liksom
även dessa länders tillträde till Luganokonventionen, Romkonventionen och de konventioner
som är relevanta för det rättsliga samarbetet.
EUROPEISKA UNIONENS FÖRKLARING
F.d. Jugoslavien
Från sitt möte i Cannes den 26 och 27 juni 1995 skickar Europeiska rådet följande
meddelande till ledarna och folken i f.d. Jugoslavien:
1. Europeiska unionen bekräftar ånyo med eftertryck att den motsätter sig att konflikten i
f.d. Jugoslavien löses med våld. Den uppmanar till ett moratorium för de militära
operationerna och till undertecknandet av en överenskommelse om vapenvila.
2. Alltsedan början har Europeiska unionen stött Förenta nationernas åtgärder för att dämpa
264
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
kriget, för att bistå civilbefolkningen och för att främja fredsprocessen. Unionen avser idag
att understryka det stöd den ger UNPROFOR för att denna skall kunna agera med fasthet.
Vad beträffar först Förenta nationernas åtgärder och den militära aspekten, upprepar
Europeiska unionen sitt stöd för utvecklingen av FN:s snabbinsatsstyrka på det sätt som
bestämdes i Förenta nationernas säkerhetsråd, i avsikt att ge UNPROFOR möjligheter att
under bästa möjliga säkerhetsförhållanden och med ökad effektivitet fullgöra sitt uppdrag.
Det gäller att vidta åtgärder så att UNPROFOR kan handla och reagera. Europeiska
unionens medlemsstater visar sin solidaritet med snabbinsatsstyrkan genom att, inom gränsen
för sina möjligheter, bidra med sitt stöd och genom Förenta nationerna utverka att
organisationens medlemmar bidrar med ett ekonomiskt stöd för insatsstyrkan.
Europeiska unionen varnar alla parter i konflikten för att söka hindra rörelse- och
handlingsfriheten för UNPROFOR och de humanitära organisationer som bistår
civilbefolkningen. Den påminner om fredsstyrkomas beslutsamhet att övervinna dessa
hinder. Upphävandet av belägringen av Sarajevo är ett oeftergivligt krav. Europeiska
unionen kräver fria tillfartsvägar till Sarajevo, till enklaverna och till säkerhetszonema.
Alltmedan Europeiska unionen bekräftar tillståndet att inleda förhandlingar om ett handels-
och samarbetsavtal med Kroatien påminner den ändå om den starka varning den utfärdat mot
varje försök till lösning med våld av situationen i Krajina.
3. Europeiska unionen bekräftar sin starka vilja till att snabbt åstadkomma en fredlig lösning.
Den förnyar sitt förtroende och sitt folla stöd för den medlare den utsett, Carl Bildt, i hans
egenskap av en av ordförandena i ledningskommittén för Internationella konferensen om f.d.
Jugoslavien. Den har med största intresse noterat resultaten från hans första besök i
regionen.
- Europeiska unionen uppmanar Carl Bildt att snarast bland alla parter söka en möjlighet att
återuppta dialogen i Bosnien-Hercegovina. Europeiska unionen, Förenta statema och
Ryssland är upphovsmännen till en plan som grundar sig på en rättvis uppdelning av
territoriet och på möjlig konstitutionell uppgörelse som garanterar Bosnien-Hercegovinas
integritet och föreskriver en rättvis och jämlik behandling av den kroatisk-bosniska sidan
resp, den serbisk-bosniska sidan. Denna plan bör utgöra grunden för ett återupptagande av
förhandlingarna.
- Europeiska unionen uppmanar samtidigt Carl Bildt att fortsätta på den inslagna vägen som
syftar till att uppnå ett ömsesidigt erkännande av de stater som uppstått ur f.d. Jugoslavien.
Europeiska unionen förstår att det som en första etapp brådskar med Federativa republiken
Jugoslaviens erkännande av Bosnien-Hercegovina. Europeiska unionen påminner om de
utarbetade förslagen, särskilt beträffande frågan om sanktioner, i avsikt att så snart som
möjligt få till stånd dessa erkännanden.
Europeiska unionen understryker i detta sammanhang betydelsen av ett strikt iakttagande av
stängningen av gränsen mellan Bosnien-Hercegovina och Federativa republiken Jugoslavien.
Den uppmanar alla stater att handla så att det övervakningsuppdrag som anförtrotts
Internationella konferensen om f.d. Jugoslavien förfogar över lämpliga medel.
- Europeiska unionen uppmanar Carl Bildt att uppmuntra regeringen i Zagreb och de
ansvariga serbema i Krajina att återknyta dialogen, att återuppliva den ekonomiska
överenskommelsen av den 2 december 1994, att anta utkastet till avtal som kallas plan Z4
och att uppmuntra Federativa republiken Jugoslavien att stödja denna plan.
- Med hänsyn till de resultat som redan uppnåtts för att närma kroater och muslimer till
varandra och som den kroatisk-muslimska federationen samt det arbete som Europeiska
unionens administratör i Mostar utfört vittnar om, uttrycker Europeiska unionen sin
övertygelse om att sådana lösningar står att finna som åstadkommer tillfredsställande
förhållanden mellan alla folkgrupper i f.d. Jugoslavien.
Europeiska unionen uppmanar sin medlare att hålla utrikesministrarna informerade om sina
första resultat redan från och med nästa rådsmöte den 17 juli.
4. Dessa är de omedelbara mål som Europeiska unionen anger för sina åtgärder och för Carl
Bildt. En total fred kommer dock inte att uppnås med mindre än att alla folkgruppers
rättigheter garanteras överallt. I detta hänseende kommer Europeiska unionen att fortsätta
att övervaka befolkningarnas öden i Voivodina, Sandjak och Kosovo. En tillfredsställande
utveckling är en förutsättning för Federativa republiken Jugoslaviens hela och folla
återinträde i nationernas samfond.
265
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
EUROPA-MEDELHAVSKONFERENSEN I BARCELONA
EUROPEISKA UNIONENS STÅNDPUNKT
I. ALLMÄN INLEDNING
Europeiska unionens länder och deras partner i Medelhavsområdet måste öka sitt
gemensamma agerande för att Medelhavsområdet i större utsträckning än hittills skall bli ett
område där utbyte och dialog säkerställer fred, stabilitet och välstånd hos dem som bor där.
1 enlighet med de riktlinjer som redan fastställts av Europeiska rådet i Lissabon (juni 1992),
Korfu (juni 1994) och Essen (december 1994) är Europeiska unionen besluten att utarbeta
hållbara ramar för relationerna med andra länder i Medelhavsområdet, i en anda av
partnerskap. En ambitiös samarbetspolitik i söder utgör ett komplement till öppningen mot
öst och bidrar till att Europeiska unionens externa insatser får en geopolitisk koherens.
Europeiska unionen och dess partner i Medelhavsområdet måste besvara gemensamma
utmaningar som kräver ett samordnat och globalt handlingssätt. Detta handlingssätt måste
ta hänsyn till egenskaperna och särdragen hos varje land på andra sidan Medelhavet.
Fastställandet av en multilateral ram mellan Europa och andra sidan av Medelhavet
kompletterar förstärkandet av de bilaterala förbindelserna mellan unionen och var och en av
dess partner. De befintliga bilaterala avtalen och förhandlingarna i syfte att sluta en ny
generation av avtal kommer att göra det möjligt att bevara och t.o.m. understryka det
specifika i var och en av dessa bilaterala förbindelser inom den nya multilaterala ramen;
dessa avtal kommer samtidigt att utgöra ett av de huvudsakliga medlen för genomförandet
av de bestämmelser som detta dokument innehåller.
Ministerkonferensen om Europa-Medelhavet som äger rum i Barcelona den 27 och 28
november 1995 kommer att utgöra ett helt nytt tillfälle för Europeiska unionens länder och
deras partner i västra och östra Medelhavsområdet att tillsammans fatta beslut om sina
framtida relationer.
I detta perspektiv är det Europeiska unionens mål att i relationerna med dessa länder
säkerställa stabilitet och välstånd i Medelhavsområdet. Unionen är beredd att i detta syfte
stödja dessa länder i deras strävan att gradvis förvandla regionen till ett område med fred,
stabilitet, välstånd och samarbete, och i detta syfte upprätta ett partnerskap mellan Europa
och Medelhavsländerna. Detta fordrar en politisk dialog, en varaktig och balanserad
ekonomisk och social utveckling, kamp mot fattigdom och nödvändigheten av en bättre
förståelse mellan kulturerna genom en förstärkning av den mänskliga dimensionen i
utbytena. Det är i denna anda som Europeiska unionen har gjort dessa överväganden som
syftar till att upprätta ett globalt partnerskap grundat på stärkandet av demokratin och
respekten för de mänskliga rättigheterna, vilket är avgörande i relationerna mellan Europa
och dess grannar i Medelhavsområdet. Detta partnerskap omfattar följande tre
huvudaspekter:
Den politiska och säkerhetspolitiska aspekten.
Syftet är här att fastställa ett antal gemensamma principer och intressen, som är godtagbara
för alla och som parterna skall förbinda sig att gemensamt främja. Det gäller att mom varje
stat bekräfta vikten av respekten för de grundläggande friheterna och upprättandet av en
rättsstat, vilket är förutsättningen för stabiliteten i hela Medelhavsområdet. Likaså måste
relationerna mellan statema styras av vissa principer som är godtagbara för alla och som kan
säkerställa stabiliteten i området. Detta initiativ som förutsätter en dialog med ländema
inom den arabisk-muslimska världen samt med andra länder, kommer att ta hänsyn till
regionens kulturella särdrag.
Den ekonomiska och finansiella aspekten.
Syftet är att skapa ett område med allmänt välstånd. Det föreslås en handlingsplan som
fastställer ramarna, prioriteringarna och formerna för partnerskapet i syfte att upprätta ett
ekonomiskt område för Europa och Medelhavet som är baserat på frihandel i enlighet med
förpliktelserna i WTO. Planen förpliktar parterna att undersöka följderna för deras relationer
samt för den ekonomiska utvecklingen, resurserna och infrastrukturer av upprättandet av ett
frihandelsområde. Särskild vikt skall läggas vid regional integrering. I detta sammanhang
betonas att Europeiska unionens bistånd till Medelhavsområdet inte kan ersätta de viktiga
ansträngningar som de berörda ländema gör för att förbättra sin egen situation samt sin
sociala och ekonomiska utveckling. Det erkänns att den förutsatta ekonomiska
moderniseringen kräver en avsevärd ökning av det finansiella samarbetet, vilket främst skall
266
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
främja mobiliseringen av lokala ekonomiska aktörer för att få till stånd en varaktig
utveckling genom inhemska krafter. I detta syfte skall särskild vikt läggas vid
investeringarna inom den privata sektom, som är en väsentlig faktor för utvecklingen i
regionen.
Den sociala och mänskliga aspekten.
Målet är här att främja utbytena mellan civila samhällen. Inom ramarna för ett
decentraliserat samarbete läggs tonvikten på utbildning, utbildning av unga, kultur och
medier, migrerande befolkningsgrupper och hälsa. Dessutom planeras ett ökat samarbete
inom inrikespolitik och rättsliga angelägenheter, med insatser i synnerhet mot
narkotikahandel, terrorism och internationell brottslighet. Med denna definition skiljer sig
partnerskapet Europa-Medelhavsområdet, genom sitt globala synsätt som koncentrerar sig
på relationerna mellan Europa och Medelhavsområdet, väsentligen från fredsprocessen i
Mellanöstern. Partnerskapet är inte något nytt forum för konfliktlösning och skall inte
betraktas som ramen för denna process även om den bland andra syften kan bidra till att
främja dess framgång. Detta gäller även andra tvister som kan påverka de relationerna
mellan ländema i området.
Det är inte heller avsikten att partnerskapet Europa-Medelhavsområdet skall ersätta andra
insatser och initiativ som företas för att främja freden, stabiliteten och utvecklingen i
området, och som avser att stärka dialogen och samarbetet mellan Europa och dess grannar
söder och öster om Medelhavet.
Europeiska unionen har for avsikt att delta aktivt i det ekonomiska toppmöte som kommer
att äga rum i Amman i oktober i år och som är en uppföljning av det ekonomiska toppmötet
i Casablanca. Denna process skiljer sig från partnerskapet Europa-Medelhavsområdet såväl
genom sin sammansättning som genom sin målsättning, även om det kan uppstå en viss
överlappning.
I det hela innebär ett deltagande i konferensen i Barcelona endast en anslutning till de
principer som ligger bakom partnerskapet Europa-Medelhavsområdet.
Europeiska unionen hoppas att Europa-Medelhavskonferensen kommer att lägga grunden till
partnerskapet Europa-Medelhavsområdet genom antagandet av ett gemensamt dokument
beträffande de tre ovannämnda huvudaspekterna, vilka utgör en helhet och mellan vilka ett
positivt samspel måste skapas.
II. PARTNERSKAP FÖR POLITIK OCH SÄKERHET: UPPRÄTTANDE AV ETT
GEMENSAMT OMRÅDE FÖR FRED OCH STABILITET
På detta område föreslår Europeiska unionen att partnerskapet Europa-Medelhavsområdet
kommer till uttryck genom att samtliga parter vid konferensen i Barcelona i höst antar en
principförklaring som fastställer vissa av parternas gemensamma mål vad gäller inrikes och
utrikes stabilitet.
A. De mänskliga rättigheterna, demokrati, rättsstat
Samtliga parter bör kunna bekräfta de regler for uppträdande inom varje stat eller politisk
enhet som har erkänts av det internationella samfundet. Det måste anses att staters inre
stabilitet på medellång sikt medverkar till stabiliteten i hela Europa-Medelhavsområdet.
Följaktligen bör partnerskapet Europa-Medelhavsområdet bygga på att följande principer
efterlevs:
1. (De grundläggande texterna). Parterna bör förbinda sig att agera i enlighet med Förenta
nationernas stadga och deklarationen om de mänskliga rättigheterna samt de förpliktelser
som följer av de internationella deklarationer och avtal inom dessa områden som de är
bundna till.
2. (Rättsstaten). Varje part bör kunna engagera sig i utvecklingen av rättsstaten och
demokratin i sitt inrikespolitiska system (regelbundna och fria val av styrande och
representativa församlingar, oberoende rättsväsen, balans i maktfördelningen, god
statsförvaltning), och parterna skall samtidigt erkänna varje parts rätt att fritt välja och
utveckla sitt politiska, socio-kulturella och ekonomiska system, under förutsättning att detta
överensstämmer med allmänt godtagna internationella normer vad gäller mänskliga
rättigheter.
3. (Grundläggande friheter). Varje part förbinder sig att vidta konkreta åtgärder för ett
verkligt genomförande av de grundläggande friheterna, på grundval av de förpliktelser som
267
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
partema har åtagit sig enligt de båda föregående punkterna, inbegripet yttrandefrihet,
föreningsfrihet i fredliga syften samt åsikts-, samvets- och religionsfrihet.
Partema förbinder sig att ställa sig positiva till möjligheten att utbyta information och svara
på förfrågningar om uppgifter från andra parter beträffande grundläggande mänskliga fri-
och rättigheter.
4. (Pluralism och tolerans). Varje part förbinder sig att respektera mångfald och pluralism
i samhället. Man skall vädja om främjande av tolerans mellan olika samhällsgrupper och
bekämpande av yttringar av intolerans, särskilt rasism och främlingsfientlighet. Insatserna
mot terrorism kommer att vara desto effektivare om de respekterar rättsstatens och de
mänskliga rättigheternas principer och på lång sikt åtföljs av en politik som syftar till att
konkret inverka på de djupt liggande orsakerna till denna företeelse. I denna anda kan
partema betona vikten av lämplig utbildning om grandläggande mänskliga fri- och
rättigheter.
5. (Mänskliga rättigheter). Partema skall förbinda sig att respektera de grundläggande
mänskliga fri- och rättigheterna, samt utövandet av dessa fri- och rättigheter, både
individuellt och gemensamt med andra medlemmar i sina grupper, utan att någon
diskriminering sker på grand av ras, nationalitet, språk, religion eller kön.
B. Stabilitet, säkerhet, god grannsämja
Parterna skall kunna bekräfta att fred och stabilitet i Medelhavsområdet är ett gemensamt
väl, som de förbinder sig att bevara och stärka med alla till buds stående medel.
I denna anda kan ett partnerskap för säkerhet mellan Europa och Medelhavsområdet grundas
på att följande principer efterlevs:
1. (Jämlikhet och självbestämmande): Partema förbinder sig att respektera varandras jämlika
självbestämmande samt alla rättigheter som självbestämmandet innebär i enlighet med
internationell rätt. Partema skall förbinda sig att i god tro uppfylla de förpliktelser som de
åtagit sig enligt internationell rätt.
2. (Icke-inblandning): Varje part förbinder sig att avstå från all direkt eller indirekt
inblandning som strider mot internationell rätt i en annan parts inre angelägenheter.
3. (Respekt för territoriell integritet). Partema skall förbinda sig att respektera varje annan
parts territoriella integritet och enhet.
4. (Avkall på bruk av våld samt fredlig lösning av tvister). Partema avstår från att i sina
ömsesidiga relationer använda hot eller våld mot en annan parts territoriella integritet eller
politiska självständighet, eller allt annat sätt som är oförenligt med Förenta nationernas
syften. Partema skall förbinda sig att utreda gemensamma mekanismer för förebyggande
diplomati och bilägga sina tvister på fredlig väg.
5. (Kamp mot terrorism, organiserad brottslighet och narkotika). Partema förbinder sig att
samarbeta för att förebygga och bekämpa hot om terrorverksamhet genom att ratificera och
tillämpa internationella rättsakter och förbindelser som de i detta hänseende ingår, samt
genom andra lämpliga åtgärder. Partema förbinder sig att kämpa gemensamt mot utbredning
och diversifiering av organiserad brottslighet och att bekämpa det gissel som narkotikan
utgör i alla sina former.
6. (Mål i samband med nedrustning och icke-spridning). Partema förbinder sig att i god tro
uppfylla de förpliktelser som de åtagit sig inom ramen för konventioner i vilka de är parter
och som berör rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning.
Samtliga parter anmodas att ansluta sig till Fördraget om icke-spridning av kärnvapen, till
Konventionen om kemiska vapen samt till Konventionen om biologiska vapen och förbinda
sig att vidta konkreta åtgärder för icke-spridning av kemiska eller biologiska vapen samt
kärnvapen.
Varje part förbinder sig att inte anskaffa militär kapacitet som överstiger hans legitima
behov för individuell eller kollektiv säkerhet. Partema kan i denna anda bekräfta sin vilja
att uppnå samma grad av säkerhet och ömsesidigt förtroende på lägre nivåer med
konventionella vapen.
7. (God grannsämja, förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder). Partema förbinder sig att
ömsesidigt utveckla god grannsämja. I denna anda bör partema stödja de regionala
integrationsprocesserna genom att betona deras vikt för stabiliteten i området. De kan
dessutom förbinda sig att utreda de förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder som kan
268
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
vidtas gemensamt med målsättningen att upprätta ett "utrymme för fred och stabilitet i
Medelhavsområdet", med som förebild t.ex. den stabilitetspakt som berör ländema i Central-
och Östeuropa .
III. EKONOMISKT OCH FINANSIELLT PARTNERSKAP: SKAPANDET AV ETT
OMRÅDE MED ALLMÄNT VÄLSTÅND
Inledning
I varje partnerland ser problemen olika ut, men alla står inför samma utmaningar, nämligen
- ett starkt demografiskt tryck,
- en stor jordbruksbefolkning,
- en otillräcklig diversifiering av produktion av och handel med industriprodukter,
- liten handel inom området,
- en ineffektiv och överdimensionerad offentlig sektor.
Partema skulle alltså kunna fastställa följande långsiktiga mål:
- påskynda takten for en varaktig socio-ekonomisk utveckling,
- förbättra befolkningens levnadsvillkor genom att minska skillnaderna i välstånd och öka
sysselsättningen,
- främja regionalt samarbete och regional integrering.
I detta syfte vore det lämpligt att upprätta ett Europa-Medelhavsområde som är grundat på
frihandel och partnerskap på så många områden som möjligt.
Enligt parternas uppfattning bör politiken föras enligt marknadsekonomiska och ekonomiskt
integrerande principer på grundval av ett partnerskap där man tar hänsyn till partemas behov
och olika utvecklingsnivåer.
Partema vill prioritera anpassning och modernisering av ekonomiska och sociala strukturer
i de Medelhavsländer som inte är medlemmar i EU för att underlätta ett successivt
upprättande av ett ffihandelsområde och i synnerhet
- främja moderniseringen och utvecklingen av den privata sektom samt dess juridiska och
reglerande bakgrund genom ett ökat samarbete mellan förvaltningar, och genom uppmuntran
till privata investeringar från lokala eller regionala källor samt från gemenskapen,
- minska de konsekvenser på det sociala planet och för miljön som kan bli följden av en
ekonomisk utveckling, bland annat genom att ge den önskade prioriteringen till sådan
politik, sådana program och projekt som mest påverkar de fattigaste befolkningsgruppernas
dagliga liv.
Dessutom bör partema sträva efter att främja de mekanismer som syftar till att utveckla
överföringen av teknologi.
1. Ett frihandelsområde Europa-Medelhavet
Partema bör enas om att upprätta ett Europa-Medelhavsområde som grundar sig på
frihandel, vilken skall införas gradvis fram till år 2010 och omfatta huvuddelen av
handelsutbytet med ledning av de möjligheter och de förpliktelser som
Världshandelsorganisationen medför.
Upprättandet av ett frihandelsområde är en väsentlig beståndsdel i partnerskapet
Europa-Medelhavsområdet och kräver en särskild insats från alla parter.
Inom detta område:
- skall det råda fri rörlighet för färdigvaror utan tariffära eller icke-tariffära hinder,
- skall handeln med jordbruksprodukter gradvis liberaliseras genom ömsesidig
förmånstillgång, med utgångspunkt i traditionella handelsmönster och så långt som olika
slags jordbrukspolitik tillåter,
- skall rätten for etablering av företag, gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster och
kapitalrörelser gradvis liberaliseras under respekterande av GATS-avtalet.
1 detta syfte skall de pågående förhandlingarna mellan unionen och tredje länder kring
Medelhavet avslutas så snart som möjligt, och parallellt med detta skall motsvarande
frihandelsavtal förhandlas fram Medelhavsländerna sinsemellan.
269
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
1 en andra etapp kan Medelhavsländerna uppmuntras att förhandla om frihandelsavtal med
de europeiska länder som är associerade med unionen, och som inte är Medelhavsländer.
För att underlätta handelsutbytet föreslår parterna att
- man går fram i etapper mot kumulativt ursprung mellan alla parter på villkor som är
jämförbara med de villkor som unionen föreskriver gentemot ländema i Central- och
Östeuropa,
- man antar i stort liknande ursprungsregler genom utveckling av tullsamarbete mellan alla
partema,
- man förbättrar certifieringsförfarandena för att underlätta ömsesidigt erkännande av
överensstämmelsecertifiering och på längre sikt en harmonisering av normer,
- man utvecklar högsta möjliga normer för skydd av immaterialrätten (TRIPS),
- man antar analoga konkurrensregler.
Liberaliseringen av tjänster kommer att regleras i särskilda avtal som skall förhandlas fram
så snart som möjligt.
2. Prioriteringar för samarbetet
2.1. Investeringar
En snabb och varaktig tillväxt samt fortsatta strukturella reformer är väsentliga för en
framgångsrik ekonomisk utveckling. Denna process bör stödjas genom internt sparande, som
är grunden för investeringar, vartill kommer utländska direktinvesteringar som bör öka
avsevärt.
Av denna anledning betonar partema den stora vikten för den ekonomiska utvecklingen av
investeringar, av ett successivt undanröjande av investeringshinder och av skapandet av en
gynnsam miljö för direkta utländska investeringar.
De avser därför att undersöka hur man kan gynna direkta investeringar, med hänsyn till alla
parters kompetensområden (Europeiska gemenskapen, dess medlemsstater och
Medelhavspartema).
2.2. Regionalt samarbete
Partema erkänner att det regionala samarbetet utgör en nyckelfaktor för införandet av ett
frihandelsområde. Det är alltså viktigt att handelsutbytet utvecklas inte bara mellan
Europeiska unionen och dess Medelhavsparter, utan även på frivillig basis, dessa parter
sinsemellan.
2.3. Näringslivet
Parterna uppmanar näringslivet att ingå affärsavtal (samriskföretag,
marknadsföringsöverenskommelser, underleverantörsverksamhet, licensbeviljande, osv.) inom
Europa-Medelhavsområdet.
Partema kommer att uppmuntra ett sådant samarbete genom att skapa ett gynnsamt klimat
och ett gynnsamt regelverk för näringslivet samtidigt som konkurrensreglerna iakttas
(tillgång till lämplig tomtmark, kvalificerad arbetskraft, kreditmöjligheter, kapitalmarknader
osv.). Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt stödet till privatisering av offentliga företag.
Partema kommer att sträva efter att uppmuntra samarbete och modernisering av industrin
genom följande åtgärder:
- Utbyte av information om utveckling inom industri och teknik, industripolitik,
konkurrenskraft och modernisering, omstrukturering och privatisering av industrin,
innovation och investering, liberalisering av handelsutbytet och effekterna av detta på
industrin och den rättsligt-finansiella miljön, samt hygien och säkerhet på arbetsplatsen.
Främjande av nätverk, samprojekt, infrastrukturer för samarbete och samrådsmekanismer.
- Utveckling av tekniker och standarder.
- Förbättring av förutsättningarna för utvecklingen av utländska investeringar i
Medelhavsländerna.
Partema anser det vara nödvändigt att genomföra ett program för tekniskt stöd till små och
medelstora företag för att förbättra kvaliteten på varor och tjänster, däribland turism. De
kommer att stödja samarbetet bland små och medelstora företag och underlätta tillgången
till krediter. Partema kommer att erkänna vikten av att den finansiella sektom i
Medelhavsländerna utvecklas för att frigöra resurser för stöd till företag. De kommer att
uppmuntra integrationen av den informella arbetskraftssektom genom att utveckla småföretag
270
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
och egenföretagarverksamhet.
2.4, Miljö
Partema betonar sitt ömsesidiga beroende i miljöfrågor, vilka kräver ett regionalt
handlingssätt och ett förstärkt samarbete, samt en bättre samordning av multilaterala
program som redan finns antingen inom ramen för Europeiska unionen eller inom ramen för
behöriga internationella organisationer. De erkänner vikten av att göra den ekonomiska
utvecklingen förenlig med miljöskyddet och att låta miljöhänsyn ingå i alla aspekter av den
ekonomiska politiken (industri, forskning, energi, transport, jordbruk, fiske, turism, fysisk
planering) i syfte att stödja en varaktig utveckling i området.
För att kunna vända den aktuella tendensen till försämring av miljösituationen förbinder
partema sig att fortsätta att intensifiera de insatser som redan är i gång. I detta sammanhang
bekräftar partema att de ansluter sig till de mål och strukturer som har fastställs inom ramen
för Barcelona-konventionen och handlingsplanen för Medelhavsområdet för att förnya sina
insatser i området. Deras verksamhet skall här göras mera effektiv och synlig. För att
komplettera dessa insatser är de dessutom överens om att utarbeta ett program på kort och
medellång sikt för alla prioriterade åtgärder, att koncentrera sitt finansiella stöd
huvudsakligen till dessa insatser och att skapa en övervakningsmekanism för uppföljning av
detta, däribland en regelbunden dialog.
Detta program bör fokuseras på problem i samband med vatten, avfall, luftföroreningar och
skydd av jord, kustområden och Medelhavet, av flora, fauna och bevarande av natur och
naturminnesmärken, samt förebyggande av skogsbränder och övervakning av jorden. Som
förberedelse för ett långsiktigt program skall det kompletteras med utbildning, träning,
skapande av nät och sammanställning av miljödata.
Partema enas också om att anta och snarast möjligt tillämpa lagar och föreskrifter som visar
sig vara nödvändiga i synnerhet i förebyggande syfte, samt stränga normer.
2.5 Fiske
Partema erkänner betydelsen av att fiskbestånden bevaras och förvaltas rationellt.
I detta syfte kommer de att öka sitt deltagande och samarbete i Fiskerådet för Medelhavet
for att kunna anta och effektivt genomföra lämpliga åtgärder för bevarande av
fiskebestånden samt administrativa åtgärder för att kunna säkerställa ett varaktigt utnyttjande
av fiskresursema i detta område.
De bekräftar den deklaration som gjordes i Heraklion i december 1994 och föreslår att det
vidtas lämpliga rättsliga åtgärder för att säkerställa att konferensens slutsatser följs upp på
ett ändamålsenligt sätt.
De kommer att förbättra samarbetet när det gäller forskning om fiskbestånd i Medelhavet
samt när det gäller utbildning och vetenskaplig forskning, och har för avsikt att skapa
gemensamma vetenskapliga centrum för övervakning.
2.6 Energi
Partema erkänner sitt ömsesidiga beroende på energiområdet. För att kunna utveckla såväl
energiresurserna som utbytet av energi måste lämpliga villkor skapas för investeringar och
energiföretagens verksamhet.
De kommer att fördjupa det samarbete som redan finns om energipolitiken. De kommer
också att befrämja dialogen mellan producenter och förbrukare.
I detta syfte föreslår de att:
- Medelhavsländernas anslutning till Fördraget om Europeiska energistadgan understödjes,
- ett gemensamt deltagande i forskningsprogram främjas,
- bärkraftiga, fömybara energikällor utvecklas, särskilt solenergiteknik,
- en effektiv energianvändning främjas.
Partema kommer att samarbeta med att skapa sådana villkor att företag som är verksamma
inom energiområdet kan bygga ut energinäten (elektricitet, gas och oljeledningar) och med
att främja hopkoppling av näten.
271
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
3. Andra samarbetsområden
3.1 Jordbruk och utveckling av landsbygden
Parterna kommer att fokusera samarbetet särskilt på:
- stöd för partnerländemas politik för att diversifiera produktionen,
- minskning av livsmedelsberoendet,
- främjande av miljövänligt jordbruk,
- närmare samarbete mellan parternas företag, samt handels- och yrkesorganisationer på
frivillig väg,
- stöd för privatisering,
- tekniskt bistånd och utbildning,
- harmonisering av fytosanitära standarder och veterinärstandarder,
- integrerad utveckling av landsbygden, däri inbegripet en förbättring av grundläggande
tjänster och därmed förknippad ekonomisk aktivitet,
- samarbete mellan landsbygdsregioner, utbyte av erfarenheter och kunskaper när det gäller
utveckling av landsbygden.
3.2 Utveckling av infrastrukturen
a) Transport
Parterna understryker att ett effektivt transportsystem i Europa-Medelhavsområdet är en
förutsättning för att varuflödet skall kunna öka.
För att kunna åstadkomma detta måste de internationella principerna för sjöfart respekteras,
särskilt det fria tillhandahållandet av tjänster för internationella transporter och fri tillgång
till internationella laster.
De är eniga om ett prioriterat program som kommer att innebära vinster för miljön på
följande områden:
- förbättrad effektivitet i infrastrukturen i hamnar och på flygplatser,
- förenklade administrativa förfaranden i hamnar och på flygplatser, inbegripet datorisering,
- harmonisering av systemen för flygtrafikkontroll och flygledning,
- förbättring av den multimodala modellen för kombinerad sjö- och lufttransport över
Medelhavet,
- förbättrad säkerhet till sjöss och i luften samt effektivare övervakning av föroreningar i
haven,
- utvecklandet av öst-västliga landförbindelser på Medelhavets södra och östra kust,
- hopkopplingen av Medelhavspartemas nät med de transeuropeiska näten, inbegripet
fastställandet av multimodala korridorer av gemensamt intresse för att säkerställa
driftskompatibiliteten.
b) Informationsteknik och telekommunikation
Parterna understryker betydelsen av ett modemt och effektivt telekommunikationsnät, särskilt
när det gäller de tjänster som lägger grunden för ekonomisk och social utveckling. För att
kunna åstadkomma detta kommer de att koncentrera sig på följande:
- utveckling av infrastrukturen, särskilt på landsbygden, så att det blir lättare att utnyttja
tjänsterna,
- modernisering av telekommunikationen (tillståndsgivning, föreskrifter, prissättning och
genomblickbarhet, privatisering osv.),
- tillgång till informationsteknikens "motorvägar" och multimedianäten,
- överföring av teknik, forskning och utbildning (distansundervisning, distansarbete, små och
medelstora företag, hälsovård),
- utveckling av administrativa nät för telematik inom ramarna för det ekonomiska
samarbetsområdet Europa-Medelhavsländema,
- samarbete mellan telekommunikationsföretag på de ovan nämnda områdena.
272
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
3.3 Lokala myndigheter och fysisk planering
Parterna understryker att de är villiga att samarbeta och att utreda sitt ömsesidiga beroende
på detta område, och att de för detta ändamål skall:
- fastställa en strategi för fysisk planering i Europa-Medelhavsområdet som är anpassad efter
ländernas behov,
- främja gränsöverskridande samarbete,
- understödja samarbetet mellan de lokala myndigheterna.
För städernas vidkommande kommer tyngdpunkten att läggas på bostäder, kollektivtransport
och vattenförsörjning samt renhållning.
3.4 Forskning och utveckling
Parterna anser att det är nödvändigt att forskning och utveckling främjas och att den ständigt
ökande klyftan vad avser vetenskapliga framstegen kan minskas, med beaktande av
principen om ömsesidiga fördelar.
För att kunna åstadkomma detta skall Medelhavsländernas egna forskningsresurser stärkas
och bidrag ges till utbildning av vetenskaplig och teknisk personal, så att integreringen av
unga forskare i området kan förbättras.
Genomförandet av de tre Riokonventionema om biologisk mångfald, kampen mot
ökenutbredningen samt klimatförändringar är ett mycket lämpligt samarbetsområde.
Dessutom skall kvalificerade forskningsinstitut och institutioner för högre utbildning från
Europa och Medelhavsländerna delta i gemensamma forskningsprogram, i synnerhet
inriktade på att skapa vetenskapliga nätverk kring klart definierade frågor.
1 detta sammanhang noterar parterna med tillfredsställelse att många specialprogram som
ingår i gemenskapens fjärde ramprogram har satts i gång, särskilt de som handlar om miljö
och teknik, hälsovård och samhälle, forskning om fömybara resurser, stadsplanering, liksom
programmet om informationsteknik och programmet om kommunikationsteknik.
Dessa områden skall läggas till de som redan omfattas av samma möjligheter inom ramen
för gemenskapens tredje ramprogram.
Avslutningsvis vill partema tillsätta en kommitté som skall övervaka samarbetet mellan
Europeiska unionen och Medelhavsländerna inom forskning och utveckling och som särskilt
skall följa upp de diskussioner som inleddes den 21 och 22 mars i Sofia Antipolis.
3.5 Statistik
Partema erkänner betydelsen av fullständiga och aktuella statistiska uppgifter. De kommer
att främja ett närmare samarbete mellan Europeiska gemenskapens statistikkontor,
medlemsstaternas statistikkontor och statistikkontor i de Medelhavsländer som är
intresserade, särskilt i syfte att harmonisera metoderna och utbyte av data. Europeiska
gemenskapens statistikkontor kommer att anordna en konferens där Medelhavsländernas
viktigaste behov för de inhemska statistiksystemen skall kartläggas, för att kunna fastställa
vilka samarbetsområden som skall prioriteras.
4. Metoder för samarbetet
För att kunna genomföra partnerskapet och i synnerhet för att stödja arbetet med att upprätta
ett frihandelsområde, understryker partema betydelsen av ett effektivt finansiellt samarbete
administrerat inom ramen för ett flerårigt program, som är anpassat efter de mål som satts
upp och de prioriteringar som gjorts, och som tar hänsyn till varje partnerlands särdrag.
I detta syfte anser gemenskapen att partnerskapet skulle gagnas av ytterligare finansiellt
bistånd av större omfattning under perioden 1995-1999. Dessutom tillkommer bistånd från
EIB i form av höjda lånebelopp och finansiella bilaterala bidrag från medlemsstaterna, och
genom samordningen av bidragen skall det säkerställas att, i enlighet med
subsidiaritetsprincipen, bidragen kompletterar varandra optimalt och att biståndet blir så
effektivt som möjligt samt att man får en samlad överblick över Europeiska unionens
åtgärder.
Parterna erkänner betydelsen av en sund makroekonomisk förvaltning om deras partnerskap
273
18 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
skall kunna bii framgångsrikt. De är därför eniga om värdet av en dialog mellan
gemenskapen och vart och ett av Medelhavsländerna om den ekonomiska politiken, i
synnerhet efter de nya avtalen.
IV. PARTNERSKAP FÖR SOCIALA OCH MÄNSKLIGA FRÅGOR
Inledning
Partema vill arbeta för att uppmuntra det civila samhället att delta i partnerskapet Europa-
Medelhavsområdet. För att kunna uppnå detta kommer de att utveckla decentraliserade
samarbetsmetoder som stimulerar utbyte mellan de som är aktiva på utvecklingsområdet,
dvs. ledande krafter inom politiken och i det civila livet, på kulturområdet, universitet, i
forskarvärlden, massmedierna, intresseorganisationerna, fackföreningarna samt privata och
offentliga företag. De skall påta sig att främja kvinnors deltagande i dessa utbyten, eftersom
kvinnorna spelar en mycket viktig roll för utvecklingen.
Partema erkänner också att den nuvarande befolkningsutvecklingen måste motverkas med
hjälp av en befolkningspolitik som är inriktad på att påskynda den ekonomiska utvecklingen.
I detta sammanhang menar partema att denna utmaning skall ha högsta prioritet.
De anser att utvecklandet av de mänskliga resurserna är av avgörande betydelse både när
det gäller att utbilda de unga och på kultur- och hälsovårdsområdet. 1 samband med detta
understryker de betydelsen på detta område av subsidiaritetsprincipen, vilken återspeglar
medlemsstaternas och gemenskapens olika ansvarsområden, och av den språkliga
mångfalden.
De erkänner betydelsen av den roll som migrationen spelar i deras inbördes förbindelser.
De anser att samarbete om demokrati och mänskliga rättigheter bör utgöra en väsentlig del
av utbytet i det civila samhället och kräver lämpliga åtgärder.
Parterna fastställer gemensamma prioriteringar och mål för rättsliga frågor och inre
angelägenheter, men erkänner samtidigt nödvändigheten av flera olika tillvägagångssätt som
tar hänsyn till varje lands situation.
Samarbete på dessa områden kan omfatta förhandling om konventioner.
1. Prioriterat samarbete
1.1 Utbildning
Parterna stöder:
- fullständigt utbyte av tillgängliga uppgifter om de system, den policy och de åtgärder som
återfinns pa utbildningsområdet,
- utvecklandet av yrkesutbildningsprogram med tonvikt på den privata sektorn,
- främjande av nätverk för samarbete mellan universiteten och stöd för åtgärder som främjar
forskares och lärares rörlighet,
- bättre förbindelser mellan högre utbildning och näringsliv,
- utveckling av undervisningen, särskilt när det gäller undervisning av unga kvinnor och
vuxna analfabeter,
- utarbetande av program för utbildning av företagsledare och administrativa chefer.
1.2 Social utveckling
Parterna inser betydelsen av social utveckling som, enligt deras uppfattning, skall gå hand
i hand med all ekonomisk utveckling. De lägger särskilt stor vikt vid att respekten för de
grundläggande sociala rättigheterna upprätthålls.
1.3 Migration
Parterna är eniga om behovet av att intensifiera sina ansträngningar för att minska
migrationstrycket. 1 detta syfte är de överens om att:
274
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
- identifiera de viktigaste orsakerna och ursprunget till migrationstrycket,
- främja stödprogram för skapande av arbete och yrkesutbildning för att motverka flykten
av arbetskraft, särskilt den mest kvalificerade,
- främja den roll som invandrare med uppehållstillstånd i unionen spelar för den ekonomiska
utvecklingen i sina hemländer, särskilt genom överföring av inkomst.
De förbinder sig att diskutera levnadsvillkoren för gästarbetare och invandrare med
uppehållstillstånd som befinner sig inom deras respektive territorier.
Unionen kommer att uppmana partema i Medelhavsområdet att erkänna sina förpliktelser
att ge tillstånd till återinresa för medborgare som har lämnat landet.
När det gäller den olagliga invandringen föreslår partema att ett närmare samarbete
upprättas, vilket bl.a. skulle omfatta:
- underlättandet av återinresa, inklusive snabbare behandling av nationalitetskontroll,
- samarbete om gränskontroller,
- ökad omfattning på informationsutbytet mellan berörda administrativa myndigheter när det
gäller illegala invandrare och de vägar dessa använder,
- utnyttjande av de möjligheter som en bilateral blandad kommitté skulle erbjuda,
- behandling av utvisade i enlighet med inhemsk lagstiftning och partnerskapets utfästelser
om mänskliga rättigheter, och i enlighet med FN:s konvention av den 10 december 1984
mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
1.4 Narkotikahandel
Partema är eniga om behovet av samordnade åtgärder mot narkotikahandeln. De
understryker behovet av ett nära samarbete mellan polisen och tullen, bl.a. på följande
områden:
- utbyte av information om narkotikahandel,
- förstöring av grödor,
- utbildning av tullpersonal i olika metoder för att spåra upp riskförsändelser,
- samordnade, reella och effektiva kontroller av sjöfarten inom ramen för relevanta
internationella konventioner,
- förstärkning av uppsättningen av rättsliga åtgärder som används i kampen mot narkotika
och respekt för internationella åtaganden,
- samarbete och informationsutbyte mellan enheter som är ansvariga för att bekämpa:
= tillgrepp av föregångsämnen till narkotika,
= tvätt av pengar.
1.5 Terrorism
Partema erkänner betydelsen av att de tillsammans förebygger och bekämpar terrorism. För
att detta hot skall kunna bekämpas mera effektivt måste samarbetet förstärkas. Detta
samarbete skulle särskilt kunna omfatta:
- intensifiering av informationsutbytet,
- förbättrad utbildning av de enheter som är ansvariga för att förebygga och bekämpa
terrorism,
- identifiering av de olika elementen i denna företeelse (organisation, finansiering osv.).
1.6 Internationell brottslighet
Partema erkänner att det i kampen mot internationell brottslighet är viktigt att förebygga och
arbeta tillsammans på ett mera effektivt sätt, i takt med utvecklingen av partnerskapet.
De är eniga om att organisera ett nära samarbete mellan polisen och tullen och att anpassa
275
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
inhemsk lagstiftning och regelverk för att kunna bekämpa de olika formerna av brottslighet
inom Europa-Medelhavsområdet, däri inbegripet följande områden:
- miljöskydd och bekämpande av miljöbrott,
- bekämpande av förfalskningar,
- åtgärder mot olika former av bortförande av bam.
1.7 Juridiskt samarbete
Det är lämpligt att utveckla det juridiska samarbete som är nödvändigt för en effektiv kamp
mot narkotikahandeln och olika former av internationell brottslighet, i synnerhet de som
nämns ovan. Detta kräver förbättringar av utlämningsförfarandena, av policyn för
internationell rättshjälp samt av utbyten av domare och information.
1.8 Rasism och främlingsfientlighet
Partema understryker betydelsen av att rasism och främlingsfientlighet bekämpas mer
effektivt och förutser ett samarbete om detta.
1.9 Kampen mot korruption
Partema är eniga om att utarbeta ett handlingsprogram mot korruption, eftersom detta är ett
stort och aktuellt problem med internationell räckvidd.
De förutser en utökning av metoderna för upptäckt och utredning, så att korruptionen kan
bekämpas effektivare.
2. Andra samarbetsområden
2.1 Kultur och medier
Partema är eniga om behovet av att förbättra den ömsesidiga förståelsen genom främjande
av kulturellt utbyte och flerspråkighet, samtidigt som respekten för parternas identitet
upprätthålls.
Partnerskapet, för vilket förfaranden för genomförandet skall bestämmas under konferensen,
skall särskilt inriktas på kulturarvet och den skapande verksamhet, kulturella och
konstnärliga evenemang, samproduktion (teater och film), spridning av böcker och det
skrivna ordet, bilder och konstverk, översättningar och andra sätt att öka
kulturmedvetenheten.
Partema betonar den viktiga roll som medierna spelar för förståelse mellan samhällen och
är överens om att främja utbyte och samarbete, i synnerhet när det gäller utbildning,
samproduktion och spridning.
2.2 Hälsovård
Partema erkänner följande prioritetsområden för sitt partnerskap:
- åtgärder för att höja medvetenheten, information och förebyggande åtgärder,
- förbättring av hälsovården: sjukvårdssystem, i synnerhet vårdcentraler i primärvården,
- mödra- och barnhälsovård, familjeplanering och kampen mot sexuellt överförda
sjukdomar, däribland AIDS.
2.3 Ungdom
Partema erkänner att det är viktigt att främja kontakter mellan unga inom ramen för program
för decentraliserat samarbete. I detta syfte har de för avsikt att:
- stödja aktiviteter som främjar integrering av unga i samhället och i arbetslivet på det lokala
planet, i synnerhet av dem som saknar kvalifikationer,
- främja utbildningen av ledare och socialarbetare som arbetar med ungdomar,
- främja utbildningen av unga arbetstagare på det vetenskapliga, kulturella och tekniska
området, med särskilt hänsyn tagen till kvinnornas roll.
276
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
V. UPPFÖLJNING AV PARTNERSKAPET MELLAN EUROPA-
MEDELHAVSLÄNDERNA
Barcelona-konferensen bör kunna lägga grunden för en process som kan utvecklas vidare,
och partema bör därför överenskomma om att de olika aktiviteterna följs upp genom ad hoc-
möten för ministrar, högre tjänstemän och experter, genom utbyte av erfarenheter och
upplysningar, genom kontakter mellan ledande krafter i det civila samhället och på alla
andra sätt som kan vara lämpliga. Dessa möten kan utgå ifrån befintliga samarbetsstrukturer,
eller varje annan form som konferensen kan enas om.
Europeiska unionen kommer att föreslå sina parter att utrikesministrarna håller möten med
jämna mellanrum. Partema skall komma överens sinsemellan hur ofta mötena skall hållas.
Denna övergripande dialog, som bör vara så konkret och informell som möjligt, bör
komplettera, inte ersätta, den dialog som förs mellan Europeiska unionen och varje
Medelhavsland eller -område inom ramen för bilaterala avtal.
Bestämmelserna för kontakterna mellan parlamentariker och lokala myndigheter bör också
undersökas.
FÖRKLARING
EUROPEISKA RÅDET, CANNES 26/27 JUNI 1995
ÄRENDE: FÖRENTA NATIONERNAS FEMTIOÅRSJUBILEUM
"Denna dag då det är femtio år sedan Förenta nationernas stadga undertecknades i San
Francisco vill Europeiska rådet
- ännu en gång högtidligen bekräfta sin lojalitet mot målen och principerna i Förenta
nationernas stadga och vittna om sin beredskap att tjäna Förenta nationernas ideal och
verksamhet,
- understryka i hur hög grad Förenta nationerna, som bildades som svar på den tragedi som
andra världskriget innebar, medverkat till återuppbyggnaden av Europa och till att hjälpa
flyktingar från konflikten,
- hylla det arbete som Förenta nationerna utfört under femtio år såväl som dess stora bidrag
till kodifieringen av folkrätten, bevarandet av internationell fred och säkerhet i samarbete
med de regionala organisationerna, nedrustningen, avkoloniseringen, utveckling och
humanitär hjälp, skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna samt samarbetet mellan
nationerna pä de mest skiftande områden.
- kraftfullt bejaka nödvändigheten av att bevara och utveckla ett forum där
världsomspännande åtaganden görs och samordnade initiativ tas i samarbete med regionala
organisationer, i en värld som står inför alltmer komplicerade politiska, ekonomiska,
kulturella och sociala frågor,
- påminna om att Förenta nationernas framgång och funktion framför allt beror på
medlemsstaternas politiska stöd till organisationen och på de medel som de tillför, särskilt
genom att till fullo lämna sina finansiella bidrag, punktligt och villkorslöst,
- uppmana Förenta nationerna och dess medlemsstater att fullfölja och fördjupa det
reformprogram som påbörjats för att avhjälpa brister på vissa områden och för att skapa
beredskap att möta nästa århundrades utmaningar,
- i detta hänseende önska att framsteg kommer att göras för att uppnå en bättre anpassning
av FN:s strukturer och institutioner, inklusive Säkerhetsrådet,
- stödja generalsekreterarens ansträngningar att stärka organisationens kapacitet att bedriva
förebyggande diplomati och anpassa sina uppdrag och sina medel för fredsbevarande
verksamhet, ett område där FN spelar en oersättlig roll, eftersom endast FN kan besluta om
att använda militära åtgärder i internationella relationer,
- likaledes vittna om sin lojalitet mot FN:s återupptagande av en världsomspännande politik
för hållbar utveckling, med människan i centrum, som införlivar erfarenheterna från de stora
konferenserna som organiseras av FN och som lägger tonvikten på hjälp till de fattigaste
ländema, i nära samråd med de bilaterala givarna och övriga multilaterala organisationer,
- uppmana generalsekreteraren att öka ansträngningarna ytterligare för att effektivisera
277
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
organisationens funktion samt administrationen av personalen och de finansiella resurserna,
- ännu en gång bekräfta att Europeiska unionen, som är den ojämförligt största
bidragsgivaren, den största leverantören av trupper för fredsbevarande operationer, den
största givaren av multilateralt utvecklingsbistånd och av humanitär hjälp, har för avsikt att
för sin del bibehålla sitt stöd till Förenta nationernas organisation."
EUROPEISKA RÅDETS BUDSKAP
TILL 31 :A TOPPMÖTET FÖR AFRIKANSKA
ENHETSORGANISATIONEN (OAU)
Europeiska rådet riktar ett budskap om vänskap och stöd för ansträngningarna för fred och
utveckling i Afrika till Afrikanska enhetsorganisationen (OAU), som samlas i toppmöte den
26-28 juni i Dadaism Abeba. Det uttrycker sin tillfredsställelse med det samarbete som efter
Europeiska rådet i Essen i december 1994 inletts mellan Europeiska unionen och OAU samt
bekräftar sin tilltro till OAU:s förmåga att uppfylla sin roll för den afrikanska kontinentens
framtid.
EUROPEISKA UNIONENS FÖRKLARING
ANGÅENDE BURUNDI
EUROPEISKA RÅDET ÄR MYCKET OROAT AV ATT SITUATIONEN I BURUNDI
FORTSÄTTER ATT FÖRVÄRRAS. DET UTTRYCKER SITT TOTALA STÖD FÖR DE
BURUNDISKA MYNDIGHETERNAS ANSTRÄNGNINGAR FÖR NATIONELL
FÖRSONING OCH ÅTERINFÖRANDE AV ORDNING, UNDER FÖRUTSÄTTNING
ATT DETTA SKER MED STRIKT IAKTTAGANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA. DET FÖRDÖMER ALLA VÅLDSHANDLINGAR OCH FÖRSÖK
TILL DESTABILISERING SOM GJORTS AV EXTREMISTER UR ALLA LÄGER. DET
BEKRÄFTAR EUROPEISKA UNIONENS BEREDSKAP ATT MED BESLUTSAMHET
FORTSÄTTA ATT HJÄLPA BURUNDI I DEN PRÖVNING LANDET GENOMGÅR.
EUROPEISKA RÅDET UTTRYCKER SIN ÖNSKAN ATT EN KONFERENS OM FRED,
SÄKERHET OCH STABILITET I OMRÅDET KRING DE STORA SJÖARNA
SAMMANKALLAS SÄ SNART SOM MÖJLIGT 1 FÖRENTA NATIONERNAS OCH
OAU:S REGI.
Ekonomiskt samarbete med länderna i Central- och Östeuropa samt Medelhavsområdet
Europeiska rådet har godkänt nedanstående tabell i överensstämmelse med riktlinjerna i
punkt 6 i det arbetsdokument som delades ut vid rådets möte den 22 januari 1995 8:e EUF
(miljoner ecu) '.
278
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
|
Länder i Central- |
Icke-medlemsstater | |
|
1995 |
1.154 |
550 |
|
1996 |
1.235 |
900 |
|
1997 |
1.273 |
1.000 |
|
1998 |
1.397 |
1.092 |
|
1999 |
1.634 |
1.143 |
|
SUMMA |
6.693 |
4.685 |
279
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
|
Belgien |
503 |
|
Danmark |
275 |
|
Tyskland |
3000 |
|
Grekland |
160 |
|
Spanien |
750 |
|
Frankrike |
3120 |
|
Irland |
80 |
|
Italien |
1610 |
|
Luxemburg |
37 |
|
Nederländerna |
670 |
|
Portugal |
125 |
|
Förenade kungariket |
1630 |
|
Österrike |
340 |
|
Finland |
190 |
|
Sverige |
350 |
|
Icke-fördelade medel från tidigare EUF |
150 |
|
Icke-användbara medel från 7:e EUF |
142 |
|
Förstärkning av det humanitära biståndet från |
160 |
|
Omvandling av särskilda lån till gåvor |
15 |
|
Summa totalt |
13.307 |
|
P.M.: Andelen för utomeuropeiska länder och territorier utgör 1,28 % av beloppet for 8:e | |
EUF. Till beloppet för EUF tillkommer lånen från Europeiska lnvesteringsbankens egna
medel.
280
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.2
1. Rådet påminner om och bekräftar den interinstitutionella överenskommelsen från 1993 om
utrymmen som skall lämnas disponibla under varje maximinivå för de olika rubrikerna.
När budgeten skall fastställas önskar rådet följaktligen att den budgetansvariga myndigheten
agerar så att ett orört manöverutrymme bibehålls under rubrik 4 för att kunna hantera
oförutsedda händelser och situationens utveckling, även för ländema i Central- och Östeuropa
och icke-medlemsstater i Medelhavsområdet, för vilka Europeiska rådet i Essen bestämde en
särskild prioritet.
Eftersom rådet är en gren av den budgetansvariga myndigheten avser det att verka för att
detta mål skall uppnås och räknar därvid med Europaparlamentets samarbete.
281
EUROPEISKA RÅDET I MADRID
15 OCH 16 DECEMBER 1995
ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER
DEL A
INLEDNING
Vid sitt möte i Madrid den 15 och 16 december 1995 har Europeiska rådet antagit beslut
om sysselsättningen, den gemensamma valutan, regeringskonferensen och utvidgningen mot
Central- och Östeuropa samt mot Medelhavet.
Europeiska rådet anser att skapandet av arbetstillfällen utgör det främsta sociala, ekonomiska
och politiska målet for Europeiska unionen och dess medlemsstater och uttalar sin fasta
beslutsamhet att fortsätta att sätta in alla nödvändiga krafter för att minska arbetslösheten.
Europeiska rådet har antagit ett referensscenario för övergången till den gemensamma
valutan och har entydigt bekräftat att denna etapp skall börja den 1 januari 1999.
Europeiska rådet har beslutat att ge valutan benämningen euro, vilken skall användas från
och med den 1 januari 1999.
Europeiska rådet fortsatte den diskussion om Europas framtid som inleddes i Essen och
fortsatte i Cannes och på Formentor.
Efter att med tillfredsställelse ha tagit emot reflektionsgruppens rapport, fattade Europeiska
rådet beslutet att påbörja Regeringskonferensen den 29 mars 1996 för att få till stånd de
politiska och institutionella förhållanden som är nödvändiga för att anpassa Europeiska
unionen till dagens och morgondagens krav, särskilt med tanke på den kommande
utvidgningen. Denna konferens måste oundgängligen kunna nå fram till tillräckliga resultat
för att unionen skall kunna tillföra alla sina medborgare ett mervärde och för att den på ett
lämpligt sätt skall kunna ta sitt ansvar såväl i inre som yttre angelägenheter.
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse några anmärkningsvärda framgångar på
området för yttre förbindelser som har uppnåtts sedan dess senaste möte och i vilka
Europeiska unionen har spelat en avgörande roll:
- Undertecknandet av Dayton-avtalet i Paris som sätter punkt för det förödande kriget i det
f.d. Jugoslavien och som grundar sig på avsevärda europeiska ansträngningar under de
gångna månaderna på det militära och humanitära området samt inom ramen för de
förhandlingar som förts; Europeiska rådet erkänner Förenta staternas avgörande bidra vid
en ytterst viktig tidpunkt.
- Den nya transatlantiska agendan och den gemensamma åtgärdsplanen mellan Europeiska
unionen och Förenta statema som undertecknades vid toppmötet i Madrid den 3 december
är viktiga gemensamma åtaganden tillsammans med Förenta statema för att ge nytt liv åt
och stärka vår gemenskap.
- Undertecknandet i Madrid av det interregionala ramavtalet mellan Europeiska unionen och
Mercosur, som är det första avtal av denna typ som slutits av unionen.
- Barcelonaförklaringen lägger grunden för en ny sammanslutning som omfattar hela Europa
och medelhavsområdet och som kommer att främja fred, stabilitet och välstånd i
Medelhavsområdet genom en ständig process av dialog och samarbete.
- Undertecknandet på Mauritius av den reviderade Lomé IV-konventionen mellan
Europeiska unionen och AVS-ländema kommer att befästa förbundet mellan de båda
partema.
- Europaparlamentets samtycke till tullunionen mellan Europeiska unionen och Turkiet
öppnar vägen för en konsolidering och förstärkning av en politisk och ekonomisk förbindelse
samt av säkerheten som är av avgörande betydelse för stabiliteten i denna region. Europeiska
rådet har inlett sitt arbete med ett åsiktsutbyte med Europaparlamentets ordförande Klaus
Hänsch om de viktigaste diskussionsfrågoma för detta möte.
Den svenska översanningen har genomgått viss språklig bearbetning efter publicering
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
282
Slutligen har idag ett möte ägt rum med stats- och regeringscheferna och utrikesministrarna Skr. 1995/96:190
i de associerade ländema i Central- och Östeuropa, samt de baltiska statema, Cypern och R,, ,
Malta. Ett omfattande utbyte av åsikter har skett om dessa slutsatser, frågor i samband med Utlaga O.J
strategin för förberedelser inför anslutningen samt diverse internationella politiska frågor.
I
EN NY EKONOMISK START FÖR EUROPA
INOM EN SOCIALT INTEGRERAD ALTERNATIV STRUKTUR
A. EKONOMISK OCH MONETÄR UNION
I Referensscenariot för övergången til) den gemensamma valutan
1. Europeiska rådet bekräftar att den tredje etappen av den ekonomiska och monetära
unionen skall inledas den 1 januari 1999 i enlighet med fördragets konvergenskriterier,
tidsplan, protokoll och förfaranden.
Europeiska rådet bekräftar också att en hög grad av ekonomisk konvergens är en
förutsättning för att fördragets mål att skapa en stabil gemensam valuta skall nås.
2. Namnet på den nya valutan är en viktig del av förberedelserna för övergången till den
gemensamma valutan, eftersom det delvis avgör i vilken grad allmänheten skall acceptera
den ekonomiska och monetära unionen. Europeiska rådet anser att den gemensamma valutan
bör ha samma namn på alla Europeiska unionens officiella språk med hänsyn till
förekomsten av olika alfabet; det bör vara enkelt och symbolisera Europa.
Europeiska rådet beslutar följaktligen att namnet på den europeiska valutan från och med
början av den tredje etappen skall vara euro. Euro skall vara dess fullständiga namn och inte
enbart ett prefix som skall kopplas samman med de nationella valutornas namn.
Det specifika namnet euro skall användas i stället för den allmänna beteckningen ecu som
används i fördraget för att referera till den europeiska valutaenheten.
De femton medlemsstaternas regeringar har enats om att detta beslut utgör den godkända
och slutgiltiga tolkningen av de relevanta bestämmelserna i fördraget.
3. Som ett avgörande steg i förtydligandet av processen mot att införa den gemensamma
valutan antar Europeiska rådet det referensscenario för övergången till den gemensamma
valutan, som återges i bilaga 1, och som baseras det referensscenario som rådet på dess
begäran utarbetat i samråd med kommissionen och Europeiska monetära institutet. Det
konstaterar med tillfredsställelse att referensscenariot är förenligt med EMl:s rapport om
övergången till den gemensamma valutan.
4. Programmet säkrar insyn och godtagbarhet, stärker trovärdigheten och understryker att
processen är oåterkallelig. Det är tekniskt genomförbart och tar sikte på att åstadkomma den
nödvändiga legala säkerheten, minimera anpassningskostnaderna och undvika snedvridning
av konkurrensförhållandena. I enlighet med referensscenariet for övergången till den
gemensamma valutan skall rådet i dess sammansättning av stats- och regeringschefer så
snart som möjligt under 1998 bekräfta vilka medlemsstater som uppfyller de nödvändiga
villkoren för att övergå till den gemensamma valutan. Den Europeiska centralbanken (ECB)
måste upprättas i tillräckligt god för att förberedelserna skall kunna slutföras och
verksamheten kunna inledas fullt ut den 1 januari 1999.
5. Den tredje etappen skall inledas den 1 januari 1999 med den oåterkalleliga låsningen av
omräkningskursema mellan de deltagande ländernas valutor sinsemellan och med euro. Efter
detta datum skall penning- och valutapolitiken genomföras i euro, användningen av euro
skall främjas på valutamarknaderna och de deltagande medlemsstaterna skall utställa ny
omsättningsbar skuld i euro.
6. En rådsförordning, för vilken det förberedande tekniska arbetet bör ha avslutats senast vid
slutet av 1996, skall träda i kraft den 1 januari 1999 och ge den rättsliga ramen för
användningen av euro. Från och med detta datum skall euron vara en verklig valuta och den
officiella ecu-korgen upphör att existera. Förordningen skall fastställa, så länge som olika
valutaenheter fortfarande finns kvar, en rättsligt bindande ekvivalens mellan euro och de
nationella valutaenheterna. Att de nationella valutorna ersätts med euro kommer inte i sig
att påverka fullföljandet av avtal, utom när dessa föreskriver något annat. 1 de fall då valutan
för ett avtal bestämts med referens till Europeiska gemenskapens officiella ecu-korg i
enlighet med fördraget, skall den ersättas av euro till kursen ett till ett, om inte annat
föreskrivs i avtalet.
7. Senast den 1 januari 2002 skall sedlar och mynt i den gemensamma valutan börja
cirkulera, tillsammans med nationella sedlar och mynt. Senast sex månader därefter skall de
283
nationella valutorna helt ha ersatts av euro i samtliga deltagande medlemsstater och Skr. 1995/96:190
8. Europeiska rådet uppmanar Ekofin-rådet att påskynda det ytterligare tekniska arbete som
är nödvändigt för att genomföra referenssceneriot för övergången till den gemensamma
valutan som har antagits idag. Dessutom bör det utredas hur euro-sedlama och euro-mynten
skall betecknas i unionens olika alfabet.
II.
Ytterligare förberedelser inför den tredje etappen av EMU
Varaktig ekonomisk konvergens
Budgetdisciplinen är av avgörande betydelse för såväl Ekonomiska och monetära unionens
framgång som för att allmänheten skall kunna godta den gemensamma valutan. Det är därför
nödvändigt att säkerställa att den offentliga sektorns finanser förblir sunda efter övergången
till den tredje etappen i enlighet med åtagandena i fördraget.
Europeiska rådet har med intresse noterat kommissionens avsikt att 1996 lägga fram sina
slutsatser beträffande medlen för att säkerställa budgetär disciplin och samordning i den
monetära unionen i enlighet med fördragets förfaranden och principer.
Förhållandet mellan medlemsstater som ingår i euro-området och medlemsstater som inte
ingår i detta.
De framtida förhållandena mellan medlemsstater som ingår i euro-området måste fastställas
före övergången till den tredje etappen.
Europeiska rådet ber Ekofin-rådet att, tillsammans med kommissionen och Europeiska
monetära institutet inom sina respektive behörighetsområden, studera de frågor som uppstår
av att vissa länder kanske inte från början ingår i euro-området. I synnerhet bör studien
täcka frågor med koppling till monetär instabilitet.
Framtida arbete
Europeiska rådet uppmanar Ekofin-rådet att informera om dessa två frågor så snart som
möjligt.
I arbetet med båda frågorna bör man också respektera fördragets krav på att de
medlemsstater som går med i euro-zonen efter 1999 skall kunna göra det på samma villkor
som tillämpas 1998 för de medlemsstater som deltagit från böljan.
B. ALLMÄNNA RIKTLINJER FÖR DEN EKONOMISKA POLITIKEN
Europeiska rådet upprepar nödvändigheten av att varaktigt upprätthålla en hög konvergens
mellan medlemsstaternas ekonomier, dels för att skapa stabila förutsättningar för en
övergång till den gemensamma valutan, dels för att säkerställa att den inre marknaden
fungerar väl. Europeiska rådet har i det avseendet godkänt rådets rapport om genomförandet
av de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som fastställdes i juli 1995.
C. SYSSELSÄTTNING
1. Europeiska rådet bekräftar ånyo att kampen mot arbetslöshet och för jämställdhet utgör
den prioriterade uppgiften för gemenskapen och för dess medlemsstater.
Den strategi på medellång sikt som drogs upp i Essen och bekräftades i Cannes är den
lämpliga ramen för att utveckla de beslutade atgärdema. Dessa åtgärder har redan börjat
tillämpas i medlemsstaterna med allmänt sett positiva resultat, framför allt tack vare en
lämplig kombination av strukturåtgärder som främjar en hållbar ekonomisk tillväxt.
Europeiska rådet välkomnar interimsrapporten och värderingen från kommissionen
beträffande ömsesidigt gynnsamma effekter som en ökad samordning av unionens
ekonomiska politik och strukturpolitik skulle få. Det begär att kommissionen lägger fram sin
slutrapport vid mötet med Europeiska rådet i december 1996.
2. Europeiska rådet är tillfreds med det sätt på vilket det förfarande för uppföljning av
sysselsättningen som angavs i Essen och som baseras på en strategi för samarbete mellan
alla inblandade i dessa gemensamma strävanden, har utarbetats och för första gången
tillämpats.
- Medlemsstaterna har omsatt rekommendationerna från Essen till fleråriga
284
sysselsättningsprogram med nyskapande åtgärder som redan har böljat ge resultat och s
är det lämpliga redskapet för att omsätta de rekommendationer som rådet skall anta på
socioekonomiska området.
lom Skr. 1995/96:190
det
- Europeiska unionens strategi för att öka sysselsättningen kommer att fä ny kraft i och med
Europeiska rådets godkännande av den gemensamma rapport som lagts fram av rådet
(Ekofin, arbetsmarloiads- och socialministrarna) och kommissionen (bilaga 2). För första
gången har man uppnått samstämmighet i bedömningen av vilken väg som bör följas för att
säkerställa att den aktuella ekonomiska återhämtningen åtföljs av en tydlig förbättring av
sysselsättningsläget.
Med godkännandet av denna rapport slutförs uppdraget från Essen om en uppföljning av
sysselsättningen, och sysselsättningspolitiken från tidigare Europeiska råd befästs. Genom
samarbetet mellan samtliga deltagande parter görs nya framsteg inte endast i riktning mot
att identifiera hindren för att minska arbetslösheten, utan också framför allt vad gäller de
makroekonomiska och strukturella aspekter som i mycket hög grad främjar skapandet av nya
arbetstillfällen.
- Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse att arbetsmarknadens parter på europeisk
nivå i sin förklaring vid toppmötet om den sociala dialogen i Florens har nått fram till ett
gemensamt kriterium för åtgärder som kan främja sysselsättningen. Rådet ser även med
tillfredsställelse den stora överensstämmelse som råder mellan överenskommelsen mellan
arbetsmarknadens parter och kriterierna i enhetsrapporten.
- 1 samma anda av medverkan av olika aktörer och institutioner inom EU har Europeiska
rådet med stort intresse granskat Europaparlamentets resolution om sysselsättningen och
konstaterar också där att samstämmigheten är stor mellan denna resolution och
enhetsrapporten.
3. Med utgångspunkt från rekommendationerna i enhetsrapporten uppmanar Europeiska
rådet enträget medlemsstaterna att prioritera följande åtgärder i sina fleråriga
sysselsättningsprogram:
- Intensifiera utbildningsprogrammen, särskilt för de arbetslösa.
- Verka för att företagens strategier blir mer flexibla vad beträffar arbetsorganisation och
arbetstid.
- Säkerställa att utvecklingen av de indirekta arbetskostnaderna anpassas till målet att
minska arbetslösheten.
- Bibehålla nuvarande återhållsamma löneökningstakt genom att koppla den till
produktiviteten, som en avgörande beståndsdel i främjandet av en intensiv användning av
arbetskraft.
- Uppnå en maximal effektivitetsnivå för de sociala trygghetssystemen, med bibehållande
av den uppnådda nivån om så är möjligt, men på så sätt att de aldrig motverkar ett aktivt
arbetssökande.
- Insistera på att passiva åtgärder för arbetslösa i större utsträckning omvandlas till aktiva
åtgärder för att främja sysselsättning.
- Väsentligt förbättra informationssystemen mellan arbetsgivare och arbetssökande.
- Främja lokala sysselsättningsinitiativ
Ovan nämnda åtgärder skall genomföras med särskild inriktning på de grupper som behöver
speciell uppmärksamhet som till exempel ungdomar som söker sitt första arbete,
langtidsarbetslösa och arbetslösa kvinnor.
Vad beträffar åtgärderna för återhållsamma löneökningar erinrar rådet om att dessa åtgärder
är arbetsmarknadens parters ansvar. Utvecklingen av socialförsäkringsavgiftema pekar på
behovet av att agera inom ett manöverutrymme som gör det möjligt att behålla stabiliteten
i de sociala trygghetssystemen.
Graden av tillämpning av de fleråriga sysselsättningsprogrammen, liksom av de
rekommendationer som antagits i Madrid måste ses över vid Europeiska rådets möte i
december 1996, i syfte att stärka sysselsättningsstrategin och anta ytterligare
rekommendationer.
4. Europeiska rådet upprepar nödvändigheten av att säkerställa en ekonomisk tillväxt som
kan skapa mer sysselsättning, och uppmanar enträget medlemsstaterna att fortsätta att
tillämpa en politik som är anpassad till de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, och att komplettera den med de strukturella reformer som redan inletts eller som
är på väg att tillämpas, för att kunna avlägsna befintliga stelheter och åstadkomma bättre
285
fungerande arbetsmarknader för varor och tjänster.
Det är nödvändigt att så långt som möjligt utnyttja det tillfälle som det rådande skedet av
ekonomisk expansion erbjuder, för att åstadkomma ytterligare framsteg i de strukturella
reformer som behövs.
5. Europeiska rådet betonar slutligen den viktiga roll som den intema politiken och särskilt
den inre marknaden, miljöpolitiken, de små och medelstora företagen samt de
transeuropeiska näten spelar för skapandet av arbetstillfällen.
6. De medlemmar i Europeiska rådet som deltar i det avtal som bifogats det sociala
protokollet i fördraget noterar med tillfredsställelse att det för första gången har uppnåtts en
överenskommelse med parterna på arbetsmarknaden inom ramen för detta avtal i samband
med utkastet till direktiv om möjligheten att förena yrkes- och familjeliv ("föräldraledighet").
Europeiska rådet hoppas att denna överenskommelse kommer att öppna vägen för senare
överenskommelser inom andra viktiga sociala och arbetsmarknadsrelaterade områden.
7. Slutligen, för att garantera att denna strategi blir en fortsatt framgång uppmanas rådet
(Ekofin och arbetsmarknads och sociala frågor) och kommissionen att genomföra en
permanent uppföljning av dessa programs tillämpning och att de lägger fram en ny
gemensam årsrapport till dess möte i december 1996. För att underlätta den praktiska
tillämpningen av förfarandet för uppföljning av sysselsättningen vilken beslutats i Essen, är
det nödvändigt att snarast fastställa de mekanismer som föreskrivs i den gemensamma
rapporten (stabil struktur och gemensamma indikatorer). Europeiska rådet betonar åter sin
beslutsamhet att fortsätta att tillmäta målet att skapa av sysselsättning maximal prioritet inom
Europeiska unionen under de närmaste åren.
D. ÖVRIG POLITIK
Inre marknaden
Europeiska rådet noterar kommissionens rapport om den inre marknaden och välkomnar de
överenskommelser som har nåtts om ett stort antal förslag samt antagandet av ett nytt
förfarande för anmälan av nationella åtgärder som kan utgöra hinder för den fria rörligheten
för varor vilket säkerställer ett ömsesidigt erkännande.
Europeiska rådet har noterat Ciampi-rapporten om konkurrenskraft och har givit rådet i
uppdrag att studera den.
Den inre marknaden skall vara till nytta för medborgarna som skall vara en integrerande del
av den genom tillämpandet av bestämmelserna i fördraget om fri rörlighet, ett bättre
konsumentskydd, en förbättring av den sociala dimensionen och inrättandet av system för
att informera medborgarna om de fördelar som de kan få av den inre marknaden samt bättre
lära känna deras behov.
Europeiska rådet betonar vikten av att fullborda genomförandet av den inre marknaden,
genom införandet av en ökad konkurrens i flera olika sektorer för att stärka
konkurrenskraften och därmed skapa arbetstillfällen. Europeiska rådet bekräftar på nytt i
detta sammanhang sina slutsatser från Cannes i juni 1995 angående nödvändigheten av att
göra detta mål kompatibelt med de offentliga organens utövande av uppdrag av allmänt
ekonomiskt intresse. Det är av särskild vikt att garantera lika behandling mellan
medborgarna, säkerställa kraven på kvalitet och kontinuitet i tjänsterna samt delta i en
balanserad fysisk planering.
Europeiska rådet bekräftar att de transeuropeiska näten väsentligt kan bidra till
konkurrenskraft, skapande av sysselsättning och unionens sammanhållning. Det noterar med
tillfredsställelse kommissionens rapport och de framsteg som nyligen gjorts på detta område.
Det uppmanar rådet och parlamentet att skyndsamt fullborda den rättsliga ramen och
medlemsstaterna att tillmäta maximal prioritet åt det effektiva genomförandet av projekten
och i synnerhet de som Europeiska rådet har angett som särskilt viktiga.
Europeiska rådet uppmanar rådet (Ekofin) att på kommissionens begäran anta de beslut som
är nödvändiga för att komplettera de för närvarande tillgängliga ekonomiska resurserna för
de transeuropeiska näten.
Små och medelstora företag
Europeiska rådet har tagit del av kommissionens rapport om den roll som de små och
medelstora företagen spelar, som källa till arbetstillfällen, tillväxt och konkurrens. I
rapporten betonas särskilt nödvändigheten av att
- förenkla administrativa formaliteter,
- säkerställa en bättre tillgång till information, utbildning och forskning,
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
286
- på den inre marknaden avlägsna sådana hinder som påverkar de små och medelstora
företagen och främja en internationalisering av dessa företag,
- förbättra deras finansiella miljö genom en förbättrad tillgång till kapitalmarknaderna och
främja utvecklingen av europeiska investeringsfondens funktion när det gäller små och
medelstora företag.
Europeiska rådet uppmanar enträget kommissionen att omsätta dessa mål i praktiken så snart
som möjligt inom ramen för nästa integrerade program till förmån för de små och
medelstora företagen.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
Miljö
Europeiska rådet välkomnar den tydliga och avgörande roll som unionen har kommit att
. ’ . ' " ' liljöskydaet, särskilt vad avser kontrollen av
■jränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall och för dess destruktion
förstör ozonlagret
ämnen
spela på internationell nivå för miljöskyi
gränsöverskridande transporter av miljöfarli
(Baselkonventionen), biologisk mångfald, ämnen som
(Montrealprotokollet) och andra frågor som behandlats vid tredje alleuropeiska
miljöministerkonferensen.
Europeiska rådet konstaterar med tillfredsställelse de betydelsefulla överenskommelser som
nåtts inom ramen for denna politik, liksom debatten om en ny helhetssyn som inte endast
inriktar sig på vattnets kvalitet utan också på bristen på vatten som en begränsad ekonomisk
resurs och miljöresurs.
Jordbruk
Europeiska rådet välkomnar framstegen i arbetet med reformerna av de gemensamma
marknadsorganisationema. Det uppmanar rådet att anta den gemensamma
marknadsorganisationen för ris före årets slut och marknadsorganisationen för vin så snart
som möjligt. Det ber Europaparlamentet att avge sitt yttrande över förslaget till reform av
den gemensamma marknadsorganisationen för frukt och grönsaker så att den skall kunna
antas så snart som möjligt.
Fiske
Europeiska rådet noterar att rådet med sitt arbete har gjort det möjligt att slutföra uppdraget
från Essen att fullt ut integrera Spanien och Portugal i den gemensamma fiskepolitiken.
II
ETT EUROPA SOM ÄR ÖPPET FÖR MEDBORGAREN
A. SUBSIDIARITET
Europeiska rådet har haft ett åsiktsutbyte om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen enligt
dess lydelse i fördraget. Det bekräftar de riktlinjer som fastställts vid dess möten i
Birmingham och Edinburgh och som bör vara vägledande för unionens agerande.
Det har noterat kommissionens andra årsrapport om tillämpningen av subsidiaritets- och
proportionalitetsprincipema och välkomnar att programmet från 1993 om anpassning av den
befintliga lagstiftningen om subsidiaritetsprincipen praktiskt taget är genomfört.
Europeiska rådet har uppmanat kommissionen att underrätta Europeiska rådet vid dess möte
i Florens om tillämpningen av principerna för subsidiaritet och proportionalitet i Europeiska
gemenskapens befintliga lagstiftning och i de förslag som befinner sig under utredning.
B. POLITIK NÄRA MEDBORGAREN
Europeiska rådet manar till att gå vidare i kampen mot olika former av social utslagning
eftersom solidariteten är en faktor av väsentlig betydelse för integrationen och utvecklingen
av gemensamma mål i Europeiska unionen.
Rådet noterar att det fjärde handlingsprogrammet for jämställdhet mellan kvinnor och män
har godkänts och önskar att åtgärderna till förmån för kvinnorna skall fortsätta med målet
att uppnå full jämställdhet. 1 samma syfte skall Europeiska unionen genomföra en årlig
utvärdering av det åtgärdsprogram som blev resultatet av Pekingkonferensen.
Rådet bekräftar på nytt vikten av åtgärder på kulturområdet för att främja en
gemenskapsdimension i kulturen i alla unionens medlemsstater. Rådet betonar sitt intresse
av att det inom kort kan träffas ett fungerande avtal om Rafael-programmet som handlar om
det kulturarv som har betydelse för Europa.
287
Rådet välkomnar det förnyade Media-programmet och gläder sig åt de framsteg som gjorts Skr. 1995/96:190
i rådet om förslaget om ändring av direktivet "Television utan gränser" som förhoppningsvis
kommer att kunna antas så snart de nödvändiga förutsättningarna föreligger.
Rådet noterar det arbete som utförts för att skydda medborgarnas hälsa och ber enträget att
programmen för bekämpning av cancer, bekämpning av aids samt för utbildning och
yrkesutbildning på folkhälsoområdet skall antas.
Rådet noterar den viktiga rapporten om hälsoläget i Europeiska unionen och hoppas att
parlamentet och rådet så snart som möjligt kommer att anta handlingsprogrammet om
uppföljning och kontroll av hälsan.
Rådet gläder sig åt de framsteg som nåtts vad gäller målet att uppnå en större insyn i rådets
arbete genom godkännandet av en uppförandekodex som underlättar allmänhetens tillgång
till rådets protokoll och förklaringar när detta agerar som lagstiftare samt ökningen av antalet
debatter som sänts ut via audiovisuella medier.
Rådet välkomnar antagandet av två beslut om konsulärt skydd som kommer att ge unionens
medborgare möjlighet att vända sig till alla medlemsstaternas konsulat i tredje land, genom
tillämpning av artikel 8c i fördraget.
C. RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR
Europeiska rådet har noterat rapporten om den verksamhet som genomförts under 1995 på
området rättsliga och inrikes frågor som syftar till att unionen skall kunna skapa ett område
med frihet och säkerhet för sina medborgare och som redovisar en rad skilda verksamheter
bland annat slutandet av fyra konventioner och inrättandet av Europols drogenhet.
Europeiska rådet, som har ambitionen att unionen skapar ett fritt och säkert område för sina
medborgare, önskar att den framtida verksamheten skall koncentreras på de prioriterade
områden inklusive Europol som kommer att sträcka sig över flera ordförandeskap för att
samarbetet skall fördjupas på dessa områden, särskilt på:
1. Terrorism
Europeiska rådet hälsar med stor tillfredsställelse rådets godkännande av La Gomera-
deklarationen om terrorism (bilaga 3) som ett bevis på unionens fasta vilja att stärka
samarbetet i kampen mot terrorismen, ett av de viktigaste målen i samarbetet på området
rättsliga och inrikes frågor. Det uppmanar enträget rådet att utforma detta samarbete genom
konkreta och effektiva åtgärder.
2. Droger och organiserad brottslighet
Europeiska rådet godkänner rapporten från expertgruppen "Droger" och framhåller att det
brådskar med att överföra riktlinjerna i denna rapport till operativ och samordnad
verksamhet inom unionen.
Europeiska rådet uppmanar det tillträdande italienska ordförandeskapet att i samarbete med
det kommande irländska ordförandeskapet och efter samråd med medlemsstaterna,
kommissionen, Europols drogenhet och Europeiskt centrum för övervakning av droger och
drogberoende, utarbeta ett verksamhetsprogram som tar hänsyn till riktlinjerna i denna
rapport. Europeiska rådet i december 1996 kommer att granska hur långt tillämpningen av
denna rapport kommit.
I detta avseende prioriterar Europeiska rådet inrättandet av en samarbetsfunktion för
kampen mot droger mellan Europeiska unionen och Latinamerika inklusive Västindien. Det
anser att den internationella strategin för bekämpning av missbruk och olaglig handel med
droger bör grundas på en samordnad helhetssyn som inriktas på att minska utbudet och
efterfrågan på droger genom ett bilateralt samarbete mellan de båda regionerna. Det
välkomnar det fransk-brittiska initiativet om Västindien som föreslår regionala åtgärder för
att bekämpa narkotikahandeln och som även är infört som en åtgärd i den transatlantiska
agendan.
Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta en rapport och
motsvarande förslag till åtgärder för de båda områdena före april 1996. I detta syfte skall
en ad hoc-grupp inrättas som skall behandla droger.
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse undertecknandet i Madrid den 18 december
av ett avtal om föregångsämnen till droger (prekursorer) mellan gemenskapen och de fem
ländema i Andinska pakten, vilket utgör ett viktigt steg i denna strategi. Det stöder
upprätthållandet av tullpreferenser for ländema i Andinska pakten och Centralamerika inom
ramen för den speciella ordningen for kampen mot droger inom det allmänna
tullpreferenssystemet.
288
Likaledes noterar Europeiska rådet med tillfredsställelse den konferens om droger som
ägde rum i Bryssel den 7 och 8 december.
Det noterar arbetet med organiserad brottslighet och uppmanar rådet att anta de operativa
åtgärder som krävs för att ta upp kampen mot detta hot som vilar över samtliga
medlemsstater.
Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att studera i vilken utsträckning en
eventuell harmonisering av lagstiftningen i de olika medlemsstaterna skulle kunna bidra till
en minskning av användning och illegal handel när det gäller droger.
3. Samarbete på det rättsliga området
Europeiska rådet anser att arbetet i första hand bör inriktas på utlämning och rättsligt
bistånd vad gäller straff, liksom på en utvidgning av Brysselkonventionen och överföringen
av civila rättsakter. Det uttrycker sin tillfredsställelse över att Konventionen om
insolvensförfaranden har undertecknats.
4. Invandring och asyl
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse de resultat som nåtts om illegal invandring
av medborgare från tredje land, klausuler om återtagande samt kontroll av illegal invandring
och illegalt arbete och uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete på detta område.
Det uttrycker också sin tillfredsställelse över godkännandet av resolutionen om
ansvarsfördelning vid mottagande av fördrivna personer, liksom beslutet om ett vamings-
och beredskapsförfarande för denna ansvarsfördelning.
Europeiska rådet noterar den gemensamma ståndpunkten om en harmoniserad användning
av beteckningen "flykting" i dess mening enligt artikel 1 i Genévekonventionen ocn
uppmanar till slutförande av ratificeringen av Dublinkonventionen.
5. Yttre gränser
Europeiska rådet uppmanar rådet att snarast lösa de frågor som kvarstår för att
konventionen om personkontroll vid passage av unionens medlemsstaters yttre gränser skall
kunna antas och välkomnar de avtal som träffats om viseringar.
6. Rasism och främlingsfientlighet
Europeiska rådet har noterat de resultat som uppnåtts när det gäller att definiera strategier
för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet (bilaga 4); det önskar att den gemensamma
åtgärden vad beträffar åtgärderna mot rasism och främlingsfientlighet antas för att uppnå en
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning och förstärka möjligheterna till rättshjälp
mellan medlemsstaterna på detta område.
Europeiska rådet har även uppmärksammat den rådgivande kommitténs preliminära rapport
och ger kommittén i uppdrag att fortsätta sitt arbete på grundval av den preliminära
rapporten och att för Europeiska rådet i juni 1996 avsluta genomförbarhetsstudien om det
europeiska centrum för rasism och främlingsfientlighet som planeras.
D. BEDRÄGERI OCH SKYDD AV FINANSIELLA INTRESSEN
Europeiska rådet har noterat den jämförande analys och den sammanfattande rapport om
åtgärder som vidtagits på nationell nivå i kampen mot slöseri och missbruk av
gemenskapens inkomster och utgifter vilka utarbetats av kommissionen på grundval av
medlemsstaternas rapporter.
Europeiska rådet stöder de av rådet för ekonomi och finansiella frågor godkända slutsatserna
(bilaga 5) och uppmanar medlemsstaterna och institutionerna att vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att säkerställa en likvärdig skyddsnivå i hela gemenskapen och för hela
gemenskapsbudgeten samt för den europeiska utvecklingsfonden.
Europeiska rådet välkomnar dessutom att det omedelbart förestående antagandet av
förordningen om skydd av gemenskapens finansiella intressen och att den motsvarande
konventionen undertecknats.
Det ber kommissionen att snabbt framlägga ett förslag om kontroll och granskning på plats
och uppmanar rådet för ekonomi och finansiella frågor att anta denna förordning före
Europeiska rådets möte i juni.
Europeiska rådet noterar med tillfredsställelse att enighet nåtts om ett tilläggsprotokoll till
konventionen om skydd av finansiella intressen inom de europeiska gemenskaperna, vars
syfte är att harmonisera behandlingen av korruption av såväl nationella som europeiska
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
289
19 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
tjänstemän samt ledamöter av nationella eller gemenskapens institutioner och organ som en
kriminell handling.
Det uppmanar rådet för inrikes och rättsliga frågor att fortsätta med sitt arbete för att
komplettera konventionen, i synnerhet på området rättsligt samarbete.
Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse kommissionens initiativ för en sundare
finansiell styrning, och särskilt dess beslut att tillsätta en grupp av personliga företrädare för
att identifiera åtgärder som bör prioriteras på gemenskapsnivå och på nationell nivå för att
förbättra verkställandet av budgeten och komma till rätta med de orister i den finansiella
styrningen som identifierats av revisionsrätten.
Europeiska rådet uppmanar kommissionen och rådet att studera möjligheterna att utsträcka
systemet inom jordbrukssektorn att neka finansiering till andra sektorer.
E. FÖRENKLING AV LAGSTIFTNING OCH ADMINISTRATION
Europeiska rådet betonar på nytt att det är viktigt att undvika onödiga bördor för företagen
genom en förenkling av lagstiftning och administration som bör ta till vara gemenskapens
regelverk och åtföljas av nationella åtgärder som bidrar till att detta mål uppnås. I detta
sammanhang refereras till kommissionens rapport som ansluter till rapporten från den
oberoende expertgruppen.
Det uppmanar kommissionen att lämna in sina nya förslag till kodifiering av
gemenskapsrätten och rådet att besluta om detta snarast möjligt.
III
ETT STABILT, SÄKERT, FRITT OCH SOLIDARISKT EUROPA
SOM ÄR ÖPPET FÖR VÄRLDEN
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
A. UTVIDGNING
Utvidgningen är både en politisk nödvändighet och ett historiskt tillfälle för Europa. Genom
att säkerställa kontinentens stabilitet och säkerhet erbjuder den nya möjligheter till
ekonomisk tillväxt och allmän välfärd inte bara för de ansökande statema utan även för
unionens nuvarande medlemsstater. Utvidgningen skall förstärka det europeiska bygget med
respekt för gemenskapens regelverk som omfattar den gemensamma politiken.
Mot denna bakgrund har Europeiska rådet noterat kommissionens rapporter om
utvidgningens effekter på Europeiska unionens politik, om alternativa strategier för
jordbruket och om utvecklingen av strategin inför en kommande anslutning av de
associerade ländema i Central- och Östeuropa.
Europeiska rådet uppmärksammar rådets rapport om förbindelserna med de associerade
ländema i Central- och Östeuropa under andra halvåret 1995 (bilaga 6).
Phare-programmet, som fått ökad styrka genom Europeiska rådets beslut under mötet i
Cannes, liksom Europeiska investeringsbankens aktiviteter, kommer att utgöra viktiga
förstärkande inslag i förberedelserna för anslutningen.
Europeiska rådet upprepar att förhandlingarna om Maltas och Cyperns anslutning till
unionen på grundval av kommissionens förslag kommer att inledas sex månader efter det
att 1996 års regeringskonferens avslutats och med hänsyn till resultaten från den. Det
välkomnar den strukturerade dialog som i juli påbörjades med dessa båda länder inom ramen
för strategin inför anslutningen.
Europeiska rådet bekräftar dessutom att det är nödvändigt att noggrant förbereda i
utvidgningen pä grundval av de kriterier som fastställts i Köpenhamn ocn inom ramen för
den strategi inför en kommande anslutning som definierats i Essen för ländema i Central-
och Östeuropa; denna strategi bör intensifieras för att skapa förutsättningar för en gradvis
och harmonisk integrering av dessa stater, särskilt med hjälp av utveckling av
marknadsekonomin, anpassning av de administrativa strukturerna och skapande av en stabil
ekonomisk och monetär miljö.
Europeiska rådet uppmanar kommissionen att fördjupa sin analys av utvidgningens effekter,
på gemenskapens politik och särskilt när det gäller jordbrukspolitiken och strukturpolitiken.
Europeiska rådet kommer att fortsätta sina studier på grundval av kommissionens rapporter.
Det uppmanar kommissionen att aktivt förbereda sina yttranden om de ansökningar som
inlämnats till rådet så snart som möjligt efter det att regeringskonferensen avslutats och att
påbörja förberedelserna av ett samlat dokument om utvidgningen. Denna procedur garanterar
en likvärdig behandling av alla ansökande länder.
290
Europeiska rådet uppmanar för övrigt kommissionen att så snart som möjligt företa en Skr. 1995/96:190
detaljerad analys av Europeiska unionens finansieringssystem för att omedelbart efter D’ , ,
avslutandet av regeringskonferensen lägga fram en rapport om unionens framtida Bilaga 0.3
ekonomiska ram från och med 31 december 1999, med beaktande av
utvidgningsperspektivet.
Efter det att regeringskonferensen avslutats och mot bakgrund av dess resultat och av
ovannämnda yttranden och rapporter från kommissionen, skall rådet snarast fatta de beslut
som är nödvändiga för att kunna påbörja anslutningshandlingama.
Europeiska rådet strävar efter att den inledande fasen i förhandlingarna skall sammanfalla
med inledningen av förhandlingarna med Cypern och Malta.
B. EXTERNA RELATIONER
F.D. JUGOSLAVIEN
Europeiska rådet välkomnar undertecknandet den 14 december i Paris av fredsavtalet i
Dayton och bekräftar att det är fast beslutet att väsentligt bidra till att det genomförs.
Europeiska rådet välkomnar att Förenta nationernas säkerhetsråd antagit en resolution genom
vilken det ger sitt stöd till fredsavtalen som undertecknats i Paris och som i sina
bestämmelser berör såväl civilpersoner som militär personal.
Vad beträffar de civila aspekterna, ställer sig Europeiska rådet bakom slutsatserna från
konferensen i London den 7 och 8 december. Det hälsar med tillfredsställelse utnämningen
av Carl Bildt till hög företrädare och försäkrar honom sitt fulla stöd.
Tillämpningen av fredsavtalet medför att en stabil militär jämvikt baserad på lägsta möjliga
rustningsnivå åstadkoms. Europeiska rådet hoppas att de berörda parterna kommer att
utnyttja den möjlighet till dialog om detta som erbjuds i samband med konferensen i Bonn
den 18 december.
Det åligger nu parterna att ta sitt ansvar för en fullständig tillämpning av avtalet för att få
ett definitivt slut på kriget.
Europeiska unionen upprepar, för sin del, att den är beredd att bidra till att f.d. Jugoslavien
återuppbyggs inom ramen för en rättvis internationell fördelning av åtagandena. En
förberedande konferens äger rum i Bryssel den 20 och 21 december för att fastställa de mest
angelägna behoven.
Europeiska unionen betonar dessutom åter flyktingars och fördrivna personers rättighet att
fritt och i säkerhet återvända till sina hem i hela det område som omfattas av f.d.
Jugoslavien eller att erhålla en rättvis ersättning som grundläggande princip.
Europeiska rådet har godkänt den förklaring som återfinns i bilaga 7.
F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN
Europeiska rådet välkomnar att det ges förutsättningar för att inrätta avtalsmässiga
samarbetsförbindelser mellan unionen och Makedonien och ber rådet att före utgången av
1995 godkänna ett förhandlingsmandat för att ingå ett samarbets- och handelsavtal som till
fullo beaktar dess strävanden.
SLOVENIEN
Mot bakgrund av slutsatserna från Cannes och med beaktande av ordförandeskapets
kompromissförslag upprepar Europeiska rådet sin önskan att det europeiska
associeringsavtalet med Slovenien undertecknas så snart som möjligt.
ÖSTERSJÖN
Europeiska rådet har uppmärksammat kommissionens rapport om det nuvarande läget och
framtidsutsikterna när det gäller regionalt samarbete i Östersjöregionen.
Unionen är intresserad att främja den politiska stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen
i denna region. Europeiska rådet uppmanar dock enträget kommissionen att utarbeta ett
lämpligt regionalt samarbetsinitiativ, som skall framläggas för rådets stats- och
regeringschefer inom Östersjörådet under dess konferens i Visby den 3 och 4 maj 1996 och
att det därefter informerar Europeiska rådet i Florens.
RYSSLAND
Europeiska rådet hoppas att Ryssland fortsätter på vägen mot stabilitet, utveckling, fred och
291
demokrati. Det har för avsikt att stödja dess ansträngningar. Det önskar att permanent Skr. 1995/96:190
förstärka banden mellan Europeiska unionen och detta stora land. , ,
Bilaga 6.3
Europeiska rädet är övertygat om att utvecklingen av säkerhetssamarbetet mellan Europeiska
unionen och Ryssland är väsentlig för stabiliteten i Europa.
Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse att det interimsavtal med Ryssland som
undertecknades i Bryssel den 17 juli kommer att träda i kraft den 1 februari 1996 och det
uppmanar avtalsparterna att ratificera avtalet om partnerskap och samarbete så snart som
möjligt. Det välkomnar också resultaten från toppmötet mellan Europeiska unionen och
Ryssland i Moskva i september. Det bekräftar den globala inriktningen av Europeiska
unionens politik i dess framtida förbindelser med Ryssland, så som den formulerats av rådet
för "allmänna frågor" den 20 november 1995 (bilaga 8).
Europeiska rådet har godkänt en deklaration om det stundande parlamentsvalet i Ryssland
(bilaga 9).
Europeiska rådet stöder Rysslands strävanden efter fullständig integrering i den
internationella ekonomin och anslutning till WTO och andra internationella organisationer.
Det bekräftar även sitt stöd för en snar anslutning av Ryssland till Europarådet.
TACIS
Europeiska rådet betonar åter Europeiska unionen beredvillighet att följa sitt stödprogram
till republikerna i f.d. Sovjetunionen med syfte att stödja den politiska och ekonomiska
reformprocessen som dessa republiker har börjat. Det är av stor vikt att en ny
TACIS-fÖrordning antas vid kommande råd för allmänna frågor.
UKRAINA
Europeiska rådet välkomnar att Ukraina nyligen anslutit sig till Europarådet och stöder dess
myndigheters löfte att fortsätta med det pågående ekonomiska reformarbetet. Unionen
fortsätter att stödja Ukraina genom makroekonomiskt bistånd och det välkomnar den viktiga
överenskommelse som uppnåtts om att kärnkraftverket i Tjemobyl stängs definitivt år 2000
enligt den tidtabell och de villkor som föreskrivits.
TURKIET
Europeiska rådet upprepar att det anser det vara särskilt angeläget att förbindelserna med
Turkiet utvecklas och fördjupas och välkomnar Europaparlamentets positiva yttrande som
möjliggör ikraftträdandet den 31 december av slutfasen av tullunionen med Turkiet samt
villkoren för en förstärkning av den politiska dialogen och det institutionella samarbetet. Det
önskar att förordningen om ekonomiskt samarbete med detta land kommer att träda i kraft
snarast möjligt.
Europeiska rådet erinrar om den vikt det fäster vid de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och
de grundläggande friheterna och stöder beslutsamt alla dem som i Turkiet strävar efter att
genomföra reformerna. I denna anda välkomnar det de åtgärder som redan vidtagits av de
turkiska myndigheterna och uppmuntrar dem att fortsätta på den vägen.
CYPERN
Europeiska rådet erinrar om den vikt den lägger vid de stora ansträngningarna som läggs ner
på att uppnå en rättvis och varaktig lösning av den cypriotiska frågan, i enlighet med
Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner, på grundval av en federation bestående av
två zoner och två gemenskaper.
SÄKERHET
På säkerhetsområdet välkomnar Europeiska rådet de framsteg som gjorts inom unionen för
att utforma en gemensam politik med avseende på integreringen av ländema i Öst- och
Centraleuropa i den europeiska säkerhetsstrukturen och med avseende på Rysslands och
Ukrainas plats inom denna.
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över att Västeuropeiska unionens
ministermöte i Madrid i november 1995 godkänt VEU:s bidrag till regeringskonferensen
1996, vilket bekräftar att det är lämpligt att stärka banden mellan Europeiska unionen och
VEU. Det noterar VEU:s uttryckliga vilja att på lämpligt sätt bidra till arbetet i
regeringskonferensen när det gäller säkerhets- och försvarsfrågor och att nära följa hur dessa
utvecklas. Europeiska rådet noterar även reflektionsgruppens bidrag i denna fråga.
Europeiska rådet har understrukit vikten av att fortsätta att främja nedrustning och icke-
spridning inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och
- uttrycker sin bestämda önskan att förhandlingarna om provstoppsavtalet avslutas senast
292
i juni 1996,
- stöder ett omedelbart inledande av förhandlingar om ett fördrag om förbud för
framställning av klyvbart material för kärnvapen,
- välkomnar att ett nytt protokoll som förbjuder användning av lasrar som kan förorsaka
blindhet antagits under den första rundan av konferensen om revidering av konventionen om
farliga vapen från 1980,
- upprepar Europeiska unionens önskan att samtliga medlemmar så snart som möjligt
ratificerar konventionen om kemiska vapen för att möjliggöra att den snabbt träder i kran.
OSSE
Unionen välkomnar resultaten vid OSSE-konferensen i Budapest som strävar efter att
förstärka OSSE:s strukturer och förmåga att fullgöra sina allt talrikare uppdrag särskilt inom
området för förebyggande diplomati.
Europeiska rådet upprepar Europeiska unionens avsikt att fortsätta att aktivt bidra till en
förstärkning av OSSE, och särskilt till utarbetandet av en gemensamma globala
säkerhetsmodellen för Europa på 2000-talet.
Europeiska rådet har välkomnat att förklaringen om en process för stabilitet och goda
grannförhållanden i sydöstra Europa antagits på begäran av Europeiska unionen
den 13 december i Royaumont.
ANDORRA
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över den nya satsningen i unionens
förbindelser med Andorra och uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag till
utveckling av nya samarbetsområden.
TRANSATLANTISKA RELATIONER
Europeiska rådet framhåller att det är mycket viktigt att den nya transatlantiska agendan och
den gemensamma handlingsplanen för Europeiska unionen och Förenta statema
undertecknades vid toppmötet mellan Europeiska unionen och Förenta statema i Madrid den
3 december 1995 (bilaga 10). Det anser att detta initiativ innebär ett värdefullt steg mot en
förstärkning av våra förbindelser, en övergång från samtalsstadiet till ett nytt stadium som
kännetecknas av samråd och gemensam handling. Det är fast beslutet att Unionen, för sin
del, fullt ut skall följa upp vad som överenskommits i Madrid och på nytt behandla denna
fråga vid Europeiska rådet i Florens.
Europeiska rådet välkomnar de initiativ som framlagts vid mötet i Sevilla om den
transatlantiska dialogen mellan företag.
Det hoppas att andra atlantiska demokratier kommer att dela de mål som uppställs i den nya
transatlantiska agendan.
MEDELHAVET
Europeiska rådet framhåller den stora betydelse det fäster vid de resultat som uppnåtts vid
Europa-Medelhavskonferensen i Barcelona och uppmanar rådet och kommissionen att
genomföra förklaringen och arbetsprogrammet från Barcelona (bilaga 11).
Barcelonakonferensen innebär inledningen till en ny etapp under vilken målet att säkra fred,
stabilitet och välstånd i Medelhavsområdet utgör en kollektiv uppgift för alla deltagare i det
nya Europa-Medelhavssamarbetet. "Barcelona-andan” bör genomsyra fortsättningen av denna
process som bör avslutas i och med ingåendet av Europa-Medelhavspakten.
Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse de avtal som ingåtts med Tunisien, Israel och
Marocko. Det uttrycker sin önskan att de pågående förhandlingarna med Egypten, Jordanien
och Libanon snabbt fullbordas, samt att Europeiska unionen är beredd att så snart som
möjligt förhandla om sådana avtal med Algeriet och Syrien. I detta sammanhang bekräftar
Europeiska rådet sina slutsatser från Cannes om villkoren för ett frihandelsområde i Europa-
Medelhavsområdet.
Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse de nyligen avslutade presidentvalen i Algeriet
och hoppas att det inom kort tas nya steg mot en politisk normalisering i landet genom
dialog och fria och oantastliga lagstiftande och kommunala val. Det uppmärksammar landets
önskan att ingå ett nytt associeringsavtal med Europeiska unionen och uppmanar därför
kommissionen att lägga fram ett utkast till förhandlingsmandat.
MELLANÖSTERN
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över interimsavtalet mellan Israel och PLO
som undertecknades i Washington den 28 september.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
293
Europeiska rådet beklagar djupt det tragiska mordet på premiärminister Yitshak Rabin och
stöder den nye premiärministern Shimon Peres löfte att med samma beslutsamhet arbeta för
fredsprocessen. Det vädjar härvidlag om att snabba framsteg görs från Syriens sida och att
alla parter intensifierar sina ansträngningar för att få till stånd en global, rättvis och varaktig
fred.
Europeiska rådet välkomnar Europeiska investeringsbankens snabba utbetalning av lån till
ett belopp av 250 miljoner ecu till den palestinska myndigheten och noppas an
kommissionen snarast framlägger ett utkast till direktiv för förhandlingar om ett avtal med
Europeiska unionen. Det gläder sig också åt att de åtgärder genomförts som krävs för att
garantera samordningen av övervakningen av de palestinska valen.
Europeiska rådet hälsar med tillfredsställelse de framsteg som gjorts vid det ekonomiska
toppmötet i Amman och hoppas att positiva resultat uppnås vid ministerkonferensen i Paris
den 9 januari 1996 om ekonomiskt bistånd till det palestinska folket.
IRAN
Europeiska unionen fortsätter att bevaka att samarbetet med Iran genomförs med alla
nödvändiga garantier, för att undvika varje form av bidrag till att landet förvärvar en militär
kämkraftskapacitet.
Med respekt för de grundläggande rättigheterna och yttrandefriheten kommer Europeiska
unionen att fortsätta sina ansträngningar, inom ramen för en kritisk dialog, för att nå en
tillfredsställande lösning när det gäller den brittiske författaren Salman Rushdie och begär
av de iranska myndigheterna ett konstruktivt svar på sina ansträngningar. Europeiska rådet
ber rådet att noggrant följa denna fråga.
LATINAMERIKA
Europeiska rådet framhåller de påtagliga framsteg som gjorts när det gäller stärkta relationer
med Latinamerika. Det ber rådet och kommissionen att snabbt genomföra slutsatserna om
förstärkning av samarbetet mellan Europeiska unionen och Latinamerika för perioden
1996-2000 (bilaga 12).
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över undertecknandet i Madrid av det
interregionala ramavtalet om ekonomiskt och kommersiellt samarbete mellan Europeiska
unionen och Mercosur, vars slutliga mål är en association av politisk och ekonomisk art.
Europeiska rådet framhåller det nära förestående undertecknandet av den gemensamma
deklarationen om den politiska dialogen mellan Europeiska unionen och Chile, vilken utgör
ett viktigt steg mot snabba förhandlingar om ett nytt avtal som i slutändan syftar till en
association av politisk och ekonomisk art.
Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att så snart som möjligt inleda
förhandlingar med Mexiko om ett nytt politiskt, ekonomiskt och kommersiellt avtal som
omfattar gradvis och ömsesidig liberalisering av handeln, tar hänsyn till vissa produkters
känsliga art och står i överensstämmelse med Världshandelsorganisationens regler.
Europeiska rådet erinrar även om att det är intresserat av en förnyelse av San José-dialogen
mellan Europeiska unionen och Centralamerika på grundval av kommissionens nyligen
framlagda rapport.
Europeiska rådet uppmärksammar det andinska presidentrådets uttryckliga vilja att stärka
förbindelserna mellan Andinska pakten och Europeiska unionen och ber kommissionen att
föreslå lämpliga åtgärder. Det anser också att det är särskilt viktigt att snabbt förnya
systemet med mest gynnade länder till förmån för ländema i Centralamerika och Andinska
pakten och ber rådet att snarast anta denna förnyelse.
Europeiska rådet anser det lämpligt att fortsätta dialogen och samarbetet med Kuba för att
aktivt stödja den pågående reformprocessen, uppmuntra respekten för mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter samt utvidga området för privata initiativ och stärka utvecklingen
av det civila samhället. Därför ber det kommissionen att under det första halvåret 1996
presentera ett utkast till mandat för förhandlingar om ett ekonomiskt och kommersiellt
samarbetsavtal om vilket rådet kommer att granska mot bakgrund av utvecklingen av den
politiska och ekonomiska situationen på Kuba.
Europeiska rådet uppmanar slutligen Europeiska investeringsbanken att intensifiera sin
verksamhet i Latinamerika med iakttagande av dess förfaranden och kriterier för
finansiering.
LOMÉKONVENTIONEN
Europeiska rådet uttrycker sin tillfredsställelse över undertecknandet den 4 november på
Mauritius av avtalet om revidering av Fjärde överenskommelsen mellan AVS-ländema och
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
294
Europeiska gemenskapen samtidigt med undertecknandet av anslutningsprotokollet med
Finland, Sverige och Österrike, liksom antagandet av preliminära tillämpningsåtgärder.
tillämpning.
AFRIKA
Europeiska rådet uttrycker sin djupa oro över situationen i Nigeria, bekräftar de
sanktionsåtgärder som antagits av Europeiska unionen och uppmanar på nytt de nigerianska
myndigheterna att helt och fullt garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och en
snar övergång till ett demokratiskt styre. Om detta inte blir fallet, förbehåller sig rådet
möjligheten att vidta ny åtgärder.
För att våldet skall upphöra, särskilt i Burundi, och underlätta för de rwandesiska
flyktingarnas möjlighet att återvända, framhäver Europeiska rådet vikten av nationell
försoning och stabilitet i regionen vid de stora sjöarna. Det upprepar sitt stöd för
sammankallande till en konferens, under Förenta nationernas och Afrikanska
enhetsorganisationens ledning, om regionen vid de stora sjöarna liksom ett snabbt
utnämnande av en ny särskild representant för Förenta nationernas generalsekreterare i
Burundi.
Rådet hälsar med tillfredsställelse den politiska dialog som har påbörjats mellan unionen och
OAU, särskilt rådets slutsatser av den 4 december om förebyggande diplomati, lösning av
konflikter och upprätthållande av freden i Afrika (bilaga 13).
Rådet noterar med tillfredsställelse de redan inledda förhandlingarna med Sydafrika med
syfte att upprätta ett avtal om skapandet av ett område för frihandel. Det är av stor vikt att
dessa förhandlingar avslutas skyndsamt.
ASIEN
Europeiska rådet välkomnar rådets rapport som skall utgöra en grund för förberedelsen av
Europa-Asien-mötet som skall hållas i Bangkok den 1 och 2 mars 1996 (bilaga 14).
Europeiska rådet bekräftar den vikt som Europeiska unionen fäster vid utvecklandet av
förbindelserna med Kina. Det noterar de slutsatser som rådet har antagit om politiken på
lång sikt avseende förbindelserna mellan Kina och Europa.
Europeiska rådet upprepar sin djupa oro över domen av den kinesiske försvararen av
mänskliga rättigheter Wei Jingshen och ber Kina att visa nåd och att han genast släpps fri.
Europeiska unionen kommer att delta på villkor som skall bli föremål for förhandling, i
Organisationen för utveckling av energi på Koreanska halvön (KEDO).
Europeiska rådet, som särskilt har de senaste händelserna i Djakarta i tankarna i samband
med den ökade spänningen i Östtimor, uttrycker sitt stöd för alla lämpliga åtgärder som kan
bidra till en rättvis, global och internationellt godtagbar lösning av denna fråga och särskilt
Förenta nationernas generalsekretariats pågående medlingsansträngningar.
FÖRENTA NATIONERNA
Med anledning av Förenta nationernas 50-årsjubileum, uttryckte Europeiska unionen sitt
fortsatta stöd for denna organisation som ett världsforum vilket skall tjäna till att
konkretisera människors längtan efter fred, trygghet samt ekonomisk och social utveckling.
Europeiska unionen, vars medlemsstater tillsammans är den främste finansiella
bidragsgivaren, uttryckte i sin förklaring av den 25 oktober 1995 oro för den allvarliga
finansiella kris som Förenta nationerna för närvarande befinner sig i. Europeiska rådet
uppmanar på nytt alla medlemsstater i organisationen att fullständigt, punktligt och
villkorslöst betala sina avgifter, både till den ordinarie budgeten och till de fredsbevarande
verksamheterna.
Europeiska rådet önskar i detta sammanhang att man gör framsteg i syfte att bättre anpassa
Förenta nationernas strukturer och institutioner, däri inbegripet säkerhetsrådet.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
IV
ATT LÄGGA GRUNDEN FÖR FRAMTIDENS EUROPA
EUROPAS POLITISKA DAGORDNING
Europeiska rådet har identifierat de fem utmaningar som medlemsstaterna bör anta för att
förbereda Europa för 2000-talet. Under kommande fem år bör vi:
- uppnå en anpassning av Fördraget om Europeiska unionen,
295
- förverkliga övergången till en gemensam valuta i enlighet med den tidsplan och de villkor
som föreslaivits,
- förbereda och genomföra förhandlingar om utvidgning med de associerade statema i
Central-, öst- och Sydeuropa som sökt medlemskap,
- samtidigt fastställa de finansiella perspektiven för tiden efter 31 december 1999,
- bidra till att upprätta den nya europeiska säkerhetsarkitekturen,
- aktivt fortsätta den nuvarande politiken med dialog, samarbete och associering som redan
påböijats med unionens grannländer och då särskilt med Ryssland, Ukraina, Turkiet och
ländema kring Medelhavet.
Om alla dessa uppgifter genomförs, kan en stor gemenskap med frihet, välstånd och
stabilitet etableras på hela den europeiska kontinenten.
REGERINGSKONFERENSEN
1. Europeiska rådet har med stort intresse mottagit rapporten från reflexionsgruppen, med
Carlos Westendorp som ordförande (bilaga 115), vilken rådet givit i uppgift att förbereda
regeringskonferensen 1996. Europeiska rådet anser att de riktlinjer som tagits fram inom
gruppen, efter en grundlig analys av inre och yttre utmaningar som unionen ställs inför, och
de möjliga svaren, utgör en god grund för konferensens arbete.
2. Regeringskonferensen bör studera bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen,
för vilka det uttryckligen förutses en översyn i fördraget, liksom de frågor om vilka det har
beslutats att de skall granskas av konferensen i slutsatserna från de Europeiska råden i
Bryssel och Korfu och i förklaringarna som antagits i samband med interinstitutionella
överenskommelser. Likaså bekräftar Europeiska rådet åter de riktlinjer som fastställdes vid
dess möte i Cannes. Rent allmänt bör regeringskonferensen studera de förbättringar som
måste genomföras i fördragen för att anpassa unionen till dagens verklighet och till
morgondagens krav, mot bakgrund av resultatet av reflexionsgruppens arbete.
3. Europeiska rådet är överens om att det formella revideringsförfarande som föreskrivs i
artikel N i fördraget skall genomföras så snart som möjligt för att möjliggöra konferensens
högtidliga öppnande den 29 mars i Turin. Europeiska rådet noterar det kommande italienska
ordförandeskapets avsikt att anta lämpliga åtgärder för att förbereda konferensen.
4. Konferensen skall hålla regelbundna möten (i princip en gång i månaden) på
utrikesministemivå, och dessa ministrar skall ha ansvaret för allt arbete; detta skall
förberedas av en grupp bestående av en företrädare för varje medlemsstats utrikesminister
och kommissionens ordförande.
Rådets generalsekreterare skall vidta nödvändiga åtgärder för att ansvara för konferensens
sekretariat.
5. Europaparlamentet skall vara nära knutet till konferensens arbete, så att det skall bli
möjligt att både informera parlamentet på ett regelbundet och noggrant sätt om utvecklingen
av diskussionerna och att det kan komma med sina synpunkter, när det anser det vara
lämpligt, om alla frågor som diskuteras. Samarbetsformema skall fastställas av
utrikesministrarna med iakttagande av de bestämmelser som är tillämpbara på revidering av
fördragen.
6. Företrädare för de länder i Central- och Östeuropa med vilka europaavtal ingåtts, samt
Malta och Cypern, kommer att underrättas regelbundet om utvecklingen av diskussionerna
och kommer att kunna redogöra för sina synpunkter i samband med mötena med Europeiska
unionens ordförandeskap, vilka skall äga rum i princip varannan månad. Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz skall likaså hållas informerade.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
DEL B
BILAGA 1
PROGRAM FÖR INFÖRANDE AV EN GEMENSAM VALUTA
1. Vid sitt möte i Cannes den 27 juni 1995 uppmanade Europeiska rådet Ekofin-rådet att i
samråd med kommissionen och Europeiska monetära institutet (EMI) fastställa ett
referensscenario för övergången till den gemensamma valutan och att rapportera till
Europeiska rådet vid dess möte i Madrid i december 1995 i avsikt att det skall antas.
2. Sedan Fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) trädde i kraft, i synnerhet
296
sedan den andra etappen på vägen mot en ekonomisk och monetär union inleddes, har
medlemsstaterna, de europeiska organen och företrädare för många privata organisationer
studerat övergångens olika aspekter. Förberedelserna har nu nått ett stadium som gör det
möjligt att lägga fram ett referensscenario för övergången till den gemensamma valutan med
klart utformade åtgärder som skall genomföras före fastställda datum eller inom fastställda
tidsfrister.
3. De pågående förberedelserna styrs av det i fördraget dominerande målet att skapa en
stabil gemensam valuta. En nödvändig förutsättning för detta är att en hög konvergensgrad
för det ekonomiska utfallet uppnås innan växelkurserna oåterkalleligen låses. En strikt
tillämpning av konvergenskriterierna när det gäller att bedöma vilka medlemsstater som
uppfyller de nödvändiga villkoren för införandet av en gemensam valuta kommer att skapa
förtroende för den nya valutan och övertyga såväl den stora allmänheten som marknaderna
att denna kommer att vara stark och stabil. Efter övergången till den tredje etappen av den
ekonomiska och monetära unionen måste konvergens bibehållas. I synnerhet måste de
offentliga finanserna hållas sunda i linje med förpliktelserna i fördraget. Därför är det
nödvändigt att arbeta för att uppnå budgetdisciplin bland deltagarna i euro-området i enlighet
med fördragets förfaranden och principer. Dessutom måste de framtida förbindelserna mellan
de medlemsstater som deltar i euro-området och de andra fastställas före övergången till den
tredje etappen, bl.a. för att säkerställa valutastabiliteten på den inre marknaden.
4. För att undanröja osäkerheter krävs att övergången till den tredje etappen förbereds
noggrant rent tekniskt. Denna förberedelse kommer också att bidra till att den nya valutan
blir godtagbar för allmänheten. Referensscenariot som presenteras nedan har utformats i
samrad med kommissionen och EMI och har dragit nytta av kommissionens grönbok och
EMI:s rapport om övergången till en gemensam valuta. Det följer den tidtabell samt de
förfaranden och kriterier som fastställs i fördraget. Det tillgodoser kraven på insyn, stärker
trovärdigheten och betonar det oåterkalleliga i processen. Det är tekniskt genomförbart och
är avsett att utgöra grunden för den nödvändiga rättssäkerheten, begränsa
anpassningskostnaderna till ett minimum och undvika snedvridning av
konkurrensförhållandena. Genom att övergångsscenariot anger konkreta åtgärder som skall
vidtas enligt en tydlig tidtabell, ger det penninganvändama den information de behöver för
att anpassa sig till införandet av den gemensamma valutan. Programmet är förenligt med
EMl:s rapport om övergången.
5. Övergångsscenariot grundar sig på att den 1 januari 1999 blir startdatum för den tredje
etappen. De åtgärder som skall vidtas under övergångsprocessens olika etapper presenteras
nedan och sammanfattas i de bifogade tabellerna, som anger tidpunkter, olika datum och
tidsfrister för de deltagande medlemsstaterna.
6. Rådet skall i dess sammansättning av stats- eller regeringschefer bekräfta vilka
medlemsstater som uppfyller de nödvändiga villkoren för införandet av den gemensamma
valutan. Datum för detta beslut utgör början på en mellanliggande period före den tredje
etappen, och under den perioden skall beslut fattas för att fullborda förberedelserna. Ä ena
sidan tyder arbetsbördans storlek på att denna mellanliggande period varar omkring ett år,
men å andra sidan bör stats- och regeringscheferna grunda sitt beslut om vilka de deltagande
medlemsstaterna skall vara på de senaste och mest tillförlitliga faktiska data för 1997.
Särskilda ansträngningar skall således göras för att stats- och regeringscheferna skall fatta
sitt beslut så snart som möjligt under 1998. Förhandsarbete kommer att bidra till att
säkerställa att alla nödvändiga åtgärder kommer att ha vidtagits för inledningen av den tredje
etappen av Ekonomiska och monetära unionen. Flera av dessa åtgärder faller inom
Europeiska centralbankens (ECB) behörighetsområde.
7. ECB måste inrättas i så pass god tid att förberedelserna kan slutföras och verksamheten
inledas i sin helhet den 1 januari 1999. Därför måste rådet och de deltagande
medlemsstaterna så tidigt som möjligt under den mellanliggande perioden anta ett antal
rättsliga bestämmelser och utnämna Europeiska centralbankens (ECB) direktion. Så snart
som ECB:s direktion har utnämnts, skall ECB och Europeiska centralbankssystemet (ECBS)
inrättas. ECB:s beslutsfattande organ skall besluta om, genomföra och testa den ram som
behövs för att ECBS/ECB skall kunna utföra sin uppgift under den tredje etappen.
8. Den tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen skall inledas den 1 januari 1999
med en oåterkallelig låsning av omräkningskursema mellan valutorna i de deltagande
ländema och mot euron samt med en gemensam monetär politik som skall utformas och
genomföras av ECBS i euro. ECBS skall främja användningen av euron på
valutamarknaderna och dess verksamhet på dessa marknader kommer att skötas och göras
upp i euron. Infrastrukturen för betalningssystemen måste finnas för att säkerställa att en
penningmarknad baserad på euron fungerar smidigt över hela området. Nationella
centralbanker kan ställa omräkningsanordningar till förfogande för de finansinstitut som inte
har kunnat skaffa sig sådana anordningar för att omvandla belopp från euro till nationella
valutaenheter och vice versa.
9. En förordning av rådet som träder i kraft den 1 januari 1999 skall utgöra den juridiska
ramen för användningen av euron. Från och med detta datum skall euron vara "en
självständig valuta" ocn den officiella ecu-korgen försvinna. Denna förordning kommer att
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
297
fä till följd att de nationella valutorna och euron blir olika uttryck för vad som ekonomiskt Skr. 1995/96:190
är samma valuta. Så länge som olika nationella valutaenheter fortfarande existerar, kommer B,
rådets förordning att fastställa en juridiskt bindande likvärdighet mellan euro och de tillaga O.J
nationella valutaenheterna ("juridiskt bindande likvärdighet" betyder att varjepenningbelopp,
på ett juridiskt bindande sätt, tilldelas ett oföränderligt motvärde i euro till den officiella
omräkningskursen och vice versa). Förordningen skall säkerställa att privata ekonomiska
aktörer kan använda euro under perioden före utgången av den tidsfrist som är uppställd för
fullbordandet av övergången, men samtidigt skall de inte vara tvungna att göra det. Så vitt
möjligt bör de få utveckla sina egna anpassningsmekanismer inför övergången, men
genomförandet av dessa principer bör ske med beaktande av standardiseringspraxis på
marknaden. Förordningen kommer också att innehålla bestämmelser om att nationella sedlar
skall förbli lagliga betalningsmedel inom respektive nationellt territorium fram till dess att
övergången till den gemensamma valutan fullbordats. Det tekniska förberedelsearbetet för
denna förordning skall fullbordas senast i slutet av 1996.
10. Att euron ersätter nationella valutor bör inte i sig ändra varaktigheten av kontrakt, utan
belopp i nationell valuta skall räknas om till euro till den omräkningskurs som har fastställts
av rådet. När det gäller värdepapper och lån till fast ränta, skall denna ersättning inte i sig
ändra den nominella ränta som gäldenären skall betala, om inte annat fastställs i Kontraktet.
När det gäller kontrakt som är utställda med hänvisning till Europeiska gemenskapens
officiella ecu-korg i enlighet med fördraget, skall ersättningen med euro ske till kursen 1:1
om inte annat följer av de särskilda villkoren i enskilda kontrakt.
11. Ny omsättningsbar offentlig skuld skall utfärdas i euro av deltagande medlemsstater från
och med den 1 januari 1999. Senast den 1 juli 2002 skall offentlig skuld utställd i tidigare
nationella valutor enbart kunna lösas in i den gemensamma valutan.
12. Euro kommer att användas allmänt för den offentliga sektorns transaktioner i alla
deltagande medlemsstater senast när europeiska sedlar och mynt införs fullt ut. Tidsramen
kommer att fastställas i gemenskapens lagstiftning och kan medge viss frihet för de enskilda
medlemsstaterna.
13. Offentliga myndigheter uppmanas att vidta åtgärder för att planera förvaltningens
anpassning till euro.
14. Senast den 1 januari 2002 skall euro-sedlar och euro-mynt sättas i omlopp vid sidan av
nationella sedlar och mynt. Euro-sedlar och mynt skall ha status som lagliga
betalningsmedel. I takt med att europeiska sedlar och mynt blir allt vanligare, kommer
nationella sedlar och mynt att dras in. Medlemsstaterna bör sträva efter att begränsa denna
period då nationella och euro-sedlar och mynt är i omlopp samtidigt till ett minimum. Under
alla omständigheter skall nationella sedlar och mynt upphöra att vara lagliga betalningsmedel
senast sex månader efter införandet av euro-sedlar och euro-mynt. När den tidsfristen går
ut kommer övergången att vara fullbordad. Därefter kan nationella sedlar och mynt
fortfarande avgiftsfritt växlas in vid de nationella centralbankerna.
298
Bilaga till BILAGA 1
ÖVERGÅNGEN TILL EN GEMENSAM VALUTA
KRONOLOGISKT HÄNDELSEFÖRLOPP
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
|
DECEMBER 1995 FRAM TILL BESLUTET OM VILKA MEDLEMSSTATER SOM SKALL DELTA | ||
|
TIDPUNKT |
ÅTGÄRDER |
ANSVAR |
|
December 1995 |
Antagande av övergångsscenariot, inklusive angivande |
Europeiska rådet |
|
Den 31 december 1996 |
Specificering av den reglerande, organisationella och |
EMI |
|
Utarbetande av lagstiftning som gäller ECB/ECBS och |
Kommissionen, EMI, | |
|
Före beslutet om vilka |
Anpassning av nationell lagstiftning1 |
Medlemsstaterna |
1 Kommissionens och EMl:s rapporter enligt 109j. 1 skall innehålla en undersökning av förenligheten mellan varje medlemsstats
nationella lagstiftning, inklusive de nationella centralbankernas stadgar, och artiklarna 107 och 108 i fördraget och ECBS:s stadgar (artikel
108 föreskriver att nationella lagstiftningar måste vara förenliga med fördraget och ECBS:s stadgar senast vid den tidpunkt då ECBS:s
inrättas).
299
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
|
FRÄN BESLUTET OM VILKA MEDLEMSSTATER SOM SKALL DELTA | ||
|
TIDPUNKT |
Åtgärder |
ANSVAR |
|
Så snart som 1998 |
Beslut om vilka medlemsstater som skall delta |
Rådet1 |
|
Så snart som möjligt efter |
i) Utnämning av ECB:s direktion ii) Fastställande av den dag då euro-sedlar och euro- iii) Start för framställningen av euro-sedlar iv) Start för framställningen av euro-mynt |
Medlemsstaterna 1 ECB, rådet1 ECBS Rådet och |
|
Fram till och med |
Slutlig förberedelse av ECB/ECBS i) Antagande av sekundärlagstiftning, inklusive ii) Igångsättande av ECB/ECBS (inrättande av ECB. |
Rådet ECB/ECBS |
På stats- eller regeringschefsnivå (artikel 109j.4).
3 Deltagande medelmsstaters regeringar på stats- eller regeringschefsnivå i samförstånd (artikel 1091.1).
4 Deltagande medlemsstater (artikel 105a.2 och 109k. 4).
300
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
|
DEN 1 JANUARI 1999- 1 JANUARI 2002 (SENAST) |
ynt | |
|
TIDPUNKT |
ÅTGÄRDER |
ANSVAR |
|
Den 1 januari 1999 |
Oåterkallelig låsning av omräkningskurser och |
Rådet5 |
|
Från och med |
i) Utformning och genomförande av den gemensamma ii) Utförande av transaktioner i utländsk valuta iii) Användning av betalningssystemet TARGET iv) Utställande av offentlig skuld i euro |
ECBS ECBS ECBS Medlemsstaterna |
|
Den 1 januari 1999 - |
i) Irrväxling av sedlar utställda i valutor med ii) Övervakning av hur övergången fortskrider inom iii) Biträdande av ekonomin i sin helhet för en ordnad |
ECBS ECBS och offentliga ECBS och offentliga |
Rådet skall fatta beslut med enhällighet bland de deltagande medlemsstaterna.
301
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
|
DEN 1 JANUARI 2002 - 1 JULI 2002 (SENAST) | ||
|
TIDPUNKT |
ÅTGÄRDER |
ANSVAR |
|
senast den 1 januari 2002 |
i) Euro-sedlar sätts i omlopp och nationella sedlar ii) Euro-mynt sätts i omlopp och nationella mynt dras |
ECBS Medlemsstaterna 6 |
|
senast den 1 juli 2002 |
i) Övergången fullbordas i den offentliga förvaltningen ii) Nationella sedlars och mynts status som lagliga |
Rådet, ECBS |
6 Deltagande medlemsstater.
302
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
BILAGA 2
GEMENSAM RAPPORT "SYSSELSÄTTNING"
Genomförande av europeiska unionens strategi på sysselsättningsområdet
Kampen mot arbetslösheten måste förbli EU:s främsta prioritering
Vid mötena i Essen och Cannes slog Europeiska rådet åter fast att kampen mot
arbetslösheten och för jämställdhet alltjämt är den viktigaste uppgiften för Europeiska
unionen och dess medlemsstater.
Denna rapport ffån rådet och kommissionen avser att fullgöra uppdraget från Europeiska
rådet att rapportera om medlemsstaternas åtgärder och framsteg i fråga om att genomföra
de riktlinjer som drogs upp i Essen. Aktuell utveckling inom politik och samordning har
visat värdet av de överenskommelser som nåddes vid toppmötena i Essen 1994 och Cannes
1995 och som har lett till en stark uppslutning i medlemsstaterna för såväl makroekonomisk
politik som strukturpolitik.
Arbetslöshetsnivån inom EU har sjunkit från rekordhöga 11,4 % i mitten av 1994 och ligger
nu på nivån 10,5 % och omfattar 18 miljoner människor. Denna oacceptabelt höga
arbetslöshet drabbar nästan alla medlemsstater. Den beror främst på att det inte på flera år
funnits en stadig ekonomisk tillväxt, stelheter på varu- och tjänstemarknaden beroende på
alltför långtgående reglering och otillräcklig konkurrens samt bristande överensstämmelse
mellan arbetskraftens kunnande och arbetsmarknadens förändrade behov till följd av
utvecklingen inom teknik och produktivitet, vilket leder till en skillnad mellan den totala
arbetskraftskostnaden och produktivitet. Europeiska rådet i Essen 1994 kom överens om en
gemensam satsning för att påbörja och stärka en strukturell reformprocess för att förbättra
arbetsmarknadens sätt att fungera. På så vis skulle ekonomins kapacitet att skapa nya
arbetstillfällen och nya resurser förstärkas. Även strukturpolitiken bidrar till att skapa tillväxt
och sysselsättning genom att åstadkomma en högre sysselsättningsnivå utan ogynnsamt
inflationstryck. Sådana strukturpolitiska åtgärder kan dock endast få full effekt om de får
stöd av ett stabiliseringsinriktat makroekonomiskt handlande som stimulerar till investeringar
och nya arbetstillfällen. Tillfredsställande ekonomisk tillväxt är nödvändig för att få ned
arbetslösheten.
Det finns tydliga tecken på att en stor del av arbetslösheten håller på att utvecklas till
strukturarbetslöshet, som utmärks av förlängda arbetslöshetsperioder och av att vissa
kategorier drabbas särskilt hårt, dvs. lågutbildade, unga och kvinnor. Därför anser rådet och
kommissionen att det nu är tid att överväga ytterligare satsningar inom ramen för den
sysselsättningsstrategi som utformades i Essen, när det gäller
- att integrera unga i arbetslivet,
- att förebygga långtidsarbetslöshet, och
- att uppnå jämställdhet för kvinnor och män i arbetslivet.
De aktuella ekonomiska ramarna öppnar möjligheter
En makroekonomisk återhämtning har pågått under ett antal år. Det allmänna utfallet av de
viktigaste faktorer som påverkar den ekonomiska verksamheten är i det stora hela positivt
och öppnar möjligheter för sysselsättningspolitiska åtgärder:
- Europa har nu en inflation på i genomsnitt 3 %, bättre än under tidigare årtionden, och
inflationsförväntningarna är låga.
- De nominella löneökningarna ligger under 4 % och reella arbetskraftskostnader per enhet
sjunker märkbart.
- Europas industri når goda resultat på världsmarknaden. Exporten är nu större än importen.
Handel utanför EU ger ett överskott på ca 1 % av BNP. Under de senaste åren har EU
behållit eller stärkt sin ställning på snabbt växande marknader.
- Lönsamheten i Europas industrier har nu återställts till nivåer som inte registrerats sedan
1960-talet, men realräntorna fortsätter att vara höga i de flesta länder.
- De offentliga finanserna har förbättrats tack vare såväl ekonomisk tillväxt som beslut som
fattats inom konvergensprogrammen, och offentliga underskott förväntas minska ytterligare
under 1996.
Den aktuella tillfälliga minskningen av den ekonomiska verksamheten visar på behovet av
att fullfölja strategin för ett stabiliseringsinriktat makroekonomiskt handlande. För
303
närvarande finns det en stabil ekonomisk grund för en fortsatt och ökad tillväxt som bör
utnyttjas fullt ut så att de strukturpolitiska reformer kan genomföras som krävs för att
förbättra resultaten av EU:s insatser för sysselsättningen.
Riktlinjerna från Essen för sysselsättning har lett till kraftsamling på alla nivåer
På medlemsstatsnivå har det nyligen skett en kraftsamling som lett till att fleråriga nationella
program antagits, vilka ger en sammanhängande bild av de viktigaste befintliga eller
planerade åtgärderna för att genomföra den i Essen beslutade strategin för sysselsättning.
De fleråriga programmen har varit föremål för omfattande intema debatter. Förberedelserna
främjade en dialog mellan förvaltningsorgan ansvariga för sysselsättning och sociala frågor
respektive ekonomisk politik och budgetpolitik. 1 några fall har arbetsmarknadens parter
deltagit. Denna breda samförståndsprocess utgör redan i sig ett utmärkt resultat av strategin
från Essen.
Ett antal åtgärder har vidtagits för att genomföra Essenmötets fem prioriteringar när det
gäller arbetsmarknadspolitik. Detta var syftet med kommissionens och rådets detaljerade
rapporter. De ansträngningar som gjorts på följande områden är särskilt betydelsefulla:
- Grundutbildning för de unga, särskild utbildning för de arbetslösa samt främjande av
fortbildning.
- Ökad flexibilitet när det gäller lagstiftningen om arbetets organisation samt åtgärder som
innebär att rörlig eller förkortad arbetstid kopplas till bibehållna eller nya arbetstillfällen.
- Hänsyn till sysselsättningens geografiska dimension genom aktivering av lokala krafter och
främjande av lokala sysselsättningsinitiativ.
- Decentraliserade löneförhandlingar.
- Minskade indirekta arbetskraftskostnader, särskilt för vissa kategorier och för lågavlönade.
- Ökad effektivitet i den offentliga arbetsförmedlingen.
- Översyn av systemen för ersättning vid arbetslöshet och av deras samband med
socialbidragssystemen, i syfte att stimulera till arbete.
- Åtgärder för att hjälpa unga utan grundläggande utbildning eller erfarenhet att komma
ikapp genom tillgång till lämplig utbildning eller arbetslivserfarenhet.
- Återanpassning till arbetslivet av långtidsarbetslösa genom utbildning, yrkesvägledning,
främjande av lokala möjligheter till sysselsättning eller rekryteringsstöd.
Arbetsmarknadens parter upprepade att de stöder de allmänna riktlinjerna för ekonomisk
politik och de prioriteringar som fastställts inom den strukturella arbetsmarknadspolitiken.
De spelade en central roll när åtgärder nyligen genomfördes inom dessa områden, särskilt
genom överenskommelser om utbildning, arbets- och arbetstidsorganisation, återhållsamhet
i lönekrav samt återanpassning till arbetslivet av särskilt utsatta grupper, och de har åtagit
sig att intensifiera sina ansträngningar i dessa avseenden.
De extra fördelar som Europeiska unionen medför vid genomförandet av Essenstrategin visar
sig genom ökat informations- och erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna både inom
ramen för Ekofin-rådet och Socialministerrådet i samverkan med kommissionen. Framsteg
har gjorts mot ökad samordning av makroekonomisk politik och strukturpolitik.
Dessutom bidrar program som antagits av medlemsstaterna tillsammans med Europeiska
kommissionen för utnyttjande av strukturfonderna under perioden 1994-99 på ett värdefullt
sätt till genomförandet av prioriteringarna från mötet i Essen.
Ett mera omfattande synsätt har använts för att förstå vissa särskilda aspekter på
sysselsättningspolitiken
Som svar på Europeiska rådets anmodan utredde rådet och kommissionen grundligt vissa
aspekter på sysselsättningspolitiken.
Skatte- och stödsystemens effekt på såväl benägenheten att skapa arbetstillfällen som att ta
anställning och förhållandet mellan ekonomisk tillväxt och miljön utreddes av Ekofin-rådet
och kommissionen.
Vid toppmötet i Cannes framhöll Europeiska rådet att Europeiska unionen i egenskap av
ekonomisk enhet erbjuder ytterligare handlingsutrymme och ett mervärde för att möjliggöra
skapandet av varaktig sysselsättning. Kommissionen gjorde en inledande analys av de
ömsesidiga fördelar som skulle kunna uppnås genom närmare samordning av den
makroekonomiska politiken och strukturpolitiken och en slutlig rapport kommer att läggas
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
304
fram för Europeiska rådet 1996.
Europeiska rådet underströk också de små och medelstora företagens bidrag till
sysselsättningen och bad om en utredning av den politik som förts gentemot dem och av hur
deras effektivitet skulle kunna förbättras. Kommissionen håller på att utarbeta en rapport om
detta.
SLUTSATSER OCH RIKTLINJER
1. Europeiska rådet i Madrid bör ge förnyad kraft och leda till nya framsteg när det gäller
att utveckla och konkretisera den strategi som fastställdes i Essen och bekräftades i Cannes.
2. Denna sysselsättningsstrategi utgör nu och kommer fortsättningsvis att utgöra ramen för
medlemsstaternas fleråriga program och för utvecklingen av deras sysselsättningspolitik,
särskilt inom de fem huvudsakliga åtgärdsområdena på arbetsmarknaden.
3. Genomförandet av denna strategi har nått långt i medlemsstaterna. Dess framgång beror
i stor utsträckning på att institutioner, arbetsmarknadens parter och ekonomiska parter på alla
nivåer har aktiverats, och i synnerhet på utvecklingen av en helhetssyn på
sysselsättningspolitiken på det lokala planet.
Engagemang och medverkan från arbetsmarknadens parter i denna process är av
grundläggande betydelse på alla nivåer och välkomnas i varje skede i genomförandet av
Essenstrategin.
4. En helhetssyn på sysselsättningspolitiken, som i synnerhet grundar sig på sambandet
mellan makroekonomisk och strukturell sysselsättningspolitik, bör eftersträvas och förstärkas
så att åtgärderna leder till största möjliga ömsesidiga fördelar.
5. De pågående reformerna måste påskyndas om den nuvarande ekonomiska återhämtningen
skall leda till en avgörande förbättring av sysselsättningsläget i Europeiska unionen. De
gynnsamma förutsättningar som skapas genom ekonomisk tillväxt innebär en unik möjlighet
till ytterligare framsteg, med förhoppning om både en ökning av sysselsättningsnivån och
en avsevärd minskning av den strukturellt betingade arbetslösheten. Åtgärder måste vidtas
och intensifieras i synnerhet inom följande omraden:
Stöd till genomförandet av en säker och hållbar tillväxt
- Det är nödvändigt att kontinuerligt och beslutsamt genomföra de allmänna riktlinjerna för
ekonomisk politik. Särskilt bör löneökningar ta hänsyn till villkoren för prisstabilitet och
lönsamhet for investeringar, och budgetunderskotten bör minskas ytterligare så att de på
medellång sikt gott och väl underskrider Maastricht-referensvärdet på tre procent av BNP.
En sådan politik bör skapa förutsättningar för ytterligare sänkningar av realräntorna och en
ökning av sysselsättningsskapande investeringar.
Garanti för att varu- och tjänstemarknaderna skall fungera bättre, främjande av
företagsamhet och bevarande av en hälsosam miljö
- Fullbordandet av den inre marknaden skall stödjas av en kraftfull konkurrenspolitik för
att avlägsna överdriven osmidighet på marknaderna för varor och tjänster (t.ex. på tele- och
energimarknaderna). Ett antal strukturella restriktioner måste avlägsnas så att möjligheten
att skapa företag och sysselsättning, särskilt inom tjänstesektorn, kan utnyttjas till fillo.
- Under stabila förhållanden för ekonomisk tillväxt skall små och medelstora företags bidrag
till att förbättra sysselsättningssituationen maximeras genom att befintliga rättsliga,
skattemässiga och finansiella förhållanden bättre anpassas till deras särskilda behov och
genom att de stimuleras att investera i utbildning.
- Denna politik bör - i större utsträckning än för närvarande - i syfte att utnyttja den
möjlighet till att skapa sysselsättning som miljöskyddet erbjuder, bygga på
marknadsbaserade instrument, även skatteinstrument. Offentliga myndigheter bör även stödja
långsiktiga investeringar i miljövänlig teknik inom sådana större sektorer som energi,
transport och jordbruk.
Genomförande av de fem prioriteringarna från Essen för att reformera
arbetsmarknader
Genomförandet av de fem prioriteringarna från Essen kommer att fortsätta och förstärkas
genom de fleråriga programmen med tyngdpunkt på följande:
- Ytterligare förbättringar av utbildningsinvesteringar bör göras: företräde bör ges åt
åtgärder som ökar möjligheten till sysselsättning för arbetslösa, särskilt för okvalificerad,
oerfaren arbetskraft, och för att minska arbetsmarknadens ojämnhet i fråga om utbud och
efterfrågan på vissa färdigheter genom att erbjuda utbildning som är bättre anpassad till
arbetsmarknadens skiftande behov samt genom stöd till intern företagsutbildning. En
förhållandevis varaktig arbetskraft i företaget kommer att bidra till att öka dessa åtgärders
verkan.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
305
20 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
- Lämpliga metoder för att omorganisera arbete och arbetstid bör på ett bättre sätt
utvecklas och spridas. De bör leda till en ökad sysselsättning och åtgärder bör vidtas för att
uppvärdera berörda arbetsuppgifter.
- Lokala utvecklingsinitiativ bör uppmuntras genom att lokala myndigheters och aktörers
engagemang eftersträvas och genom att de rättsliga, skattemässiga och ekonomiska villkoren
för att utveckla nya sysselsättningsområden förbättras.
- Tack vare insatser från arbetsmarknadens parter har det varit möjligt att bibehålla
återhållsamheten i löner, att stimulera den nuvarande tendensen till smidigare
löneförhandlingar och att närmare anknyta lönestrukturerna till produktiviteten. Det är
tillrådligt att fortsätta och att förstärka denna satsning inom ramen för de allmänna
riktlinjerna för ekonomisk politik i syfte att skapa så många arbetstillfällen som möjligt.
- Regeringarna bör, inom tillgänglig verksamhetsmarginal för att bevara skattestabiliteten,
sträva efter att vända på de senare årens tendens i riktning mot en ökad beskattning av
arbete. Skattesystemet för lägre inkomstskikt bör ses över för att avlägsna sådana onödiga
hinder för arbete som beror på regressiva skatteskalor i fråga om såväl beskattning av
inkomster som socialförsäkringsavgifter. Sysselsättningseffekterna av målinriktade
sänkningar av socialförsäkringsavgiftema bör utvärderas. Målinriktning bör främst användas
för att främja anställning av missgynnad arbetskraft, gynna skapandet av arbetstillfällen,
särskilt inom nya sociala och lokala områden, och stimulera företagen till ytterligare
rekrytering.
- Omvandlingen av passiv arbetsmarknadspolitik till aktiv sådan bör fullföljas och
förstärkas, i synnerhet för missgynnade grupper, i syfte att förbättra deras möjligheter till
sysselsättning och arbetsgivarnas motivation att anställa dem. Därför bör
arbetsförmedlingarna förstärkas så att de bättre kan utöva sin förmedlande uppgift i vilken
inslag av konkurrens kan vara användbara. Tillhandahållandet av information till
arbetssökande och arbetsgivare bör ökas. Tekniskt och ekonomiskt bistånd bör ges till aktiva
arbetssökande.
Därutöver skall system för arbetslöshetsunderstöd fortsätta att förbättras för att avlägsna
orimliga hinder för arbete samtidigt som en hög social trygghetsnivå bibehålls. En närmare
kontroll av tillgången på arbete bör förstärkas. Socialförsäkringssystem som ligger nära
arbetslöshetsförsäkringar bör ses över så att "dolda" överföringar av arbetslösa mellan
socialförsäkringssystemen förhindras.
- Ansträngningarna bör ökas till förmån för sådana grupper som är särskilt hårt drabbade
av arbetslöshet, dvs. unga: medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter bör garantera en
säker väg för att integrera dem på arbetsmarknaden. Samtliga ungdomar bör få den
undervisningsnivå, utbildning och arbetslivserfarenhet som krävs för att ge dem möjlighet
att få anställning,
- långtidsarbetslösa: medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter bör engagera sig i en mer
aktiv politik för att förebygga långtidsarbetslöshet. Samtliga arbetslösa bör ges möjlighet till
omskolning eller återanpassning innan de blir långtidsarbetslösa.
Äldre arbetskraft bör få tillfälle att fullständigt använda sin arbetserfarenhet och sin
arbetsförmåga. De bör få möjlighet att påbörja en utbildning och uppmuntras till att göra det,
- kvinnor: genom att främja jämlikhet inom ramen för all offentlig sysselsättningspolitik,
en aktiv desegrationspolitik på arbetsmarknaden som använder sig av en förnyad inställning
till deltidsarbete som en övergångsåtgärd och en möjlighet att förena familjeliv med arbetsliv
för män och kvinnor.
6. Strukturfonderna bör på ett mer systematiskt sätt användas som en stödmekanism för att
gynna Essen-strategin.
Uppföljning
7. De utbyten och det samarbete som har utvecklats på gemenskapsnivå i uppföljningen av
slutsatserna i Essen visar det ökade värdet av en gemensam strategi och dialog i fråga om
sysselsättning. För att underlätta denna inställning bör en hållbar struktur upprättas för att
bistå socialministerrådet i sysselsättningsfrågor, i partnerskap med Kommittén för ekonomisk
politik.
Analysen av den politik som är relaterad till sysselsättning utgör ett väsentligt redskap i
denna process och det vore tillrådligt att från och med 1996 utveckla ett antal gemensamma
indikatorer grundade på harmoniserade statistiska data och på ytterligare kvalitativa kriterier
för att stödja en sådan analys.
Denna process bör utvecklas vidare under kommande år, särskilt genom de nationella
fleråriga programmen.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
306
Europeiska rådet i slutet av 1996 bör utgöra ett tillfälle att granska de framsteg som gjorts
i fråga om ovanstående politiska rekommendationer på grundval av en gemensam rapport
från rådet (Ekofin och socialministrarna gemensamt) och kommissionen, i syfte att
ytterligare utöka samarbetet i dessa frågor. 1 detta avseende bör unga, långtidsarbetslösa och
jämställdhetsfrågor särskilt uppmärksammas.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
BILAGA 3
TERRORISM
LA GOMERA-DEKLARAT1ONEN
EUROPEISKA UNIONENS RÅD,
som erinrar om medlemsstaternas justitie- och inrikesministrars informella möte som hölls
i La Gomera den 14 oktober 1995,
KONSTATERAR att företeelsen terrorism
- utgör ett hot mot demokratin, det fria utövandet av de mänskliga rättigheterna och den
ekonomiska och sociala utvecklingen, ett hot mot vilket ingen av Europeiska unionens
medlemsstater kan anse sig skyddad,
- har tilltagit, särskilt beroende på handlingar som inspireras av fundamentalismen,
- tar sig uttryck i verksamhet som går över nationsgränserna som inte kan bekämpas
effektivt enbart med isolerade åtgärder och med de enskilda medlemsstaternas egna medel,
- utvecklar samma strategier och brukar samma metoder som den organiserade
internationella brottsligheten,
- kan utnyttja eventuella skillnader mellan de olika staternas lagstiftning för att försöka
uppnå straffrihet.
ANSER att kampen mot terrorismen, som är en av de allvarligaste formerna av brottslighet,
i Fördraget om Europeiska unionen angivits vara en prioriterad målsättning bland frågor av
gemensamt intresse. FÖRKLARAR att för att effektivt förebygga och bekämpa
terroristaktioner är det nödvändigt att genomföra en djupgående samordning mellan
medlemsstaterna med hjälp av en förbättring av mekanismerna för det polisiära och rättsliga
samarbetet genom
- ett intensifierat utbyte av operationella upplysningar om terroristorganisationer, för att
möjliggöra bättre kunskaper om dem vad gäller handlingsformer, särskilt vapenhandel,
finansiering, penningtvätt osv.,
- bättre samordning och samarbete mellan de rättsliga myndigheterna för att undanröja
eventuella risker för straffrihet,
- att de som är ansvariga för terroristaktioner överlämnas till behöriga rättsliga myndigheter
för rättegång och, i förekommande fall, avtjänande av straff, med hjälp av utlämning med
iakttagande av bestämmelserna i internationella avtal.
BILAGA 4
BEKÄMPNING AV RASISM OCH FRÄMLINGSFIENTLIGHET
1. Arbeten inom den rådgivande kommissionen "Rasism och främlingsfientlighet"
Den rådgivande kommissionen fick i uppdrag av Europeiska rådet att fortsätta sitt arbete
för att i nära samarbete med Europarådet studera möjligheten att inrätta ett europeiskt
centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet.
Under andra halvåret 1995 har den rådgivande kommissionen under fyra möten med J.
KAHN som ordförande studerat såväl de vetenskapliga och tekniska som juridiska och
institutionella aspektema av det framtida europeiska övervakningscentrumet.
Efter att ha avslutat sitt arbete kommer den rådgivande kommissionen att lägga fram en
interimsrapport vid Europeiska rådet i Madrid (dok. 12008/95 RAXEN 58). I denna rapport
beskrivs ett övervakningscentrums uppgifter och de planerade lösningarna for dess eventuella
juridiska grund. Den rådgivande kommissionen hoppas fullborda sin studie till Europeiska
rådets möte i juni 1996.
307
2. Arbeten inom ridet (rättsliga och inrikes frägor)
a) Rättsligt samarbete
På förslag av ordförandeskapet har rådet granskat ett utkast till gemensam åtgärd på
grundval av artikel K.3 i EU-fördraget. om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet.
Detta utkast syftar till att underlätta internationellt rättsligt samarbete i kampen mot rasism
och främlingsfientlighet genom att föreskriva antingen straffbeläggande av vissa rasistiska
eller främlingsfienthga beteenden eller åtminstone, och i väntan på ett eventuellt antagande
av nödvändiga bestämmelser, bortseende från principen om dubbel straffbarhet. Frågan om
rättsaktens form och dess tvingande karaktär och övriga olösta frågor kommer att föreläggas
Europeiska rådet i Madrid (dok. 12089/95 JUSTPEN 163). b) Polissamarbete
På grundval av slutsatserna från Toledoseminariet om utbildning av poliser i frågor som
rör rasism och främlingsfientlighet (6-8 november 1995) gav rådet (RIF) i uppdrag åt de
lämpliga rådsgrupperingama att utarbeta en rättsakt på grundval av avdelning VI i EU-
föraraget i avsikt att förbättra utbildningen av lärare vid polisskolorna, utöka polisers
grundutbildning och överväga möjligheten att inrätta en permanent utbildningsmodul för att
förbättra förståelsen och analysen av företeelsen rasism och främlingsfientlighet i syfte att
på ett lämpligt sätt kunna bemöta denna företeelse på fältet (dok. 11727/95 ENFOPOL 148).
I början av december kommer en europeisk konferens om det mångkulturella samhället att
organiseras i Amsterdam.
3. Arbeten inom rådet (sysselsättning och sociala frågor)
På förslag av ordförandeskapet antog rådet och företrädarna för medlemsstaternas
regeringar, församlade i rådet, den 5 oktober 1995 resolutionen om bekämpning av rasism
och främlingsfientlighet på områdena for sysselsättning och sociala frågor (dok. 9935/95
SOC 301 RAXEN 42).
1 denna resolution uppmanas medlemsstaterna att vidta åtgärder för att på ett bättre sätt
- skydda människor mot diskriminering,
- bekämpa diskriminering i arbetslivet,
- stimulera samarbete och utbyte av erfarenheter mellan medlemsstaterna i fråga om
arbetsmetoder och arbetssätt som avser att främja den sociala sammanhållningen,
- utveckla respekten för mänsklig mångfald och jämlikhet samt för toleranta synsätt,
- utveckla medel för självreglering, t.ex. etiska regler, för personer verksamma på
mediaområdet.
4. Arbeten inom rådet (utbildning)
På förslag av ordförandeskapet antog rådet och företrädarna för medlemsstaternas
regeringar, församlade i rådet, den 5 oktober 1995 resolutionen om utbildningssystemens
svar på problemen med rasism och främlingsfientlighet (dok. 10621/95 EDUC 76 RAXEN
49). Denna resolution betonar den grundläggande roll som utbildningen bör spela för att
förebygga och undanröja rasistiska och främlingsfientliga fördomar och attityder.
Medlemsstaterna uppmanas bl.a. att främja införandet av pedagogiska metoder och nya
program vilka bidrar till att utveckla begrepp som fred, demokrati, respekt och jämlikhet
mellan kulturer, tolerans och samarbete.
Kommissionen uppmanas att i samarbete med medlemsstaterna
- säkerställa sammanhållningen av alla gemenskapsprogram som avser att främja de aspekter
av kampen mot rasism och främlingsfientlighet som har samband med utbildning,
- dra nytta av de delar av programmet Sokrates som berör dessa problem i syfte att främja
partnerskap mellan skolor, interkulturellt erfarenhetsutbyte och utbildning av lärare,
- säkerställa ett lämpligt samarbete på utbildningsområdet mellan gemenskapen och
internationella organisationer, i synnerhet Europarådet, i syfte att bekämpa rasism och
främlingsfientlighet.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
BILAGA 5
BEDRÄGERI
Rådets (Ekofin) slutsatser om den jämförande analysen av medlemsstaternas
rapporterom de åtgärder som vidtas på nationell nivå för att bekämpa slöseri och
missbrukav gemenskapsmedel
308
fik. På grundval av de rapporter som upprättats av medlemsstaterna i enlighet med
Europeiska rådets slutsatser i Essen och till följd av Europeiska rådets begäran i Cannes
liksom rådets (Ekofin) begäran av den 11 juli 1994, har kommissionen gjort en utvärdering
av hur artikel 209a i fördraget tillämpas och en jämförande granskning av de åtgärder som
vidtagits på nationell nivå för att bekämpa slöseri och missbruk av gemenskapsmedel.
Rådet tackar kommissionen för det betydelsefulla arbetet med den jämförande analysen och
sammanfattningen som utförts i detta sammanhang och betonar att det rör sig om en
delrapport som bör läggas till grund för senare arbeten.
Även om respekten för assimilationsprincipen har bejakats i de flesta rapporterna från
medlemsstaterna, pekar den jämförande analysen på nya vägar att begrunda för det framtida
arbetet inom ett antal områden där ytterligare framsteg verkar nödvändiga.
B. För att förverkliga denna utveckling, i linje med rådets (Ekofin) slutsatser av den
19 juni 1995 anser rådet att fortsatta överväganden bör göras under 1996 i enlighet med
följande inriktning med beaktande av gemenskapens och medlemsstaternas respektive
kompetens och deras konstitutionella struktur:
1. På medlemsstatsnivå
- säkerställa ett lämpligt skydd vad gäller såväl gemenskapens utgifter som dess inkomster
i ett helhetsperspektiv i kampen mot slöseri och missbruk av gemenskapsmedel (vid behov
förstärka förebyggande åtgärder, bland annat genom bättre organisation av administrativa
organ, en effektiv tillämpning av administrativa sanktioner, införlivande av konventionen om
straffrättsligt skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen),
- studera möjligheten av att utveckla specialiserade, mångdisciplinära strukturer i kampen
mot bedrägeri, vilka är självständiga gentemot de som administrerar medlen,
- utvärdera tillförlitligheten i de nationella kontrollsystemen genom regelbunden och
systematisk granskning,
- förbättra fastheten och enhetligheten i den information som lämnas om resultaten i kampen
mot bedrägeri, inklusive återvinning av gemenskapsmedel, för att kunna uppfylla den
meddelandeskyldighet som gemenskapsbestämmelsema föreskriver,
- vidta nödvändiga åtgärder för att de kontrollåtgärder som medlemsstaterna utför och de
sanktioner som de tillämpar skall göra det möjligt att uppnå en skyddsnivå för
gemenskapernas ekonomiska intressen som är likvärdig inom hela gemenskapen,
- förbättra det administrativa samarbetet, de operativa förbindelserna mellan de organ som
har till uppgift att utreda allvarliga och komplicerade bedrägerier, kapacitet och
kontrollbefogenhetema för de behöriga myndigheterna, samt ömsesidig hjälp i fråga om
återvinning,
- förstärka förfarandena för återvinning av de medel som varit föremål för bedrägeri.
2. På gemenskapsnivå
- anmoda kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna närmare begrunda de frågor
där analysen i de nationella rapporterna skulle kunna kompletteras på lämpligt sätt (till
exempel avsnittet "förebyggande åtgärder", frågan om transaktioner, resultaten av kontroller
och åtgärder med anledning av upptäckta bedrägerier, däribland återvinning),
- främja införandet av kontrolimekanismer som garanterar en likvärdig skyddsnivå för
gemenskapernas ekonomiska intressen inom hela gemenskapen och på alla de områden som
täcks av gemenskapsbudgeten, inom ramen för rådets ställningstagande om skyddet av
Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen,
- förbättra och komplettera gemenskapens administrativa sanktionsåtgärder inom ramen för
ovan nämnda ställningstagande,
- studera nödvändiga förenklingar och anpassningar av tillämplig lagstiftning för att närmare
bestämma det uppträdande som krävs av de ekonomiska aktörerna (t.ex. kodifiering av
lagstiftningen).
3. I partnerskap
- fördjupa analysen av upptäckta bedrägerier och oegentligheter i samråd mellan
kommissionen och medlemsstaterna, för att rikta in åtgärderna och inrätta operativa
databaser,
- förstärka det samarbete som anges i artikel 209a andra stycket genom att bättre utnyttja
den sakkunskap i fråga om utvärdering och inflytande som finns i rådgivande kommittén för
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
309
samordning inom området för bekämpning av bedrägerier (COCOLAF), genom att bland
annat låta kommittén ansvara för de ytterligare arbeten som är nödvändiga med anledning
av de nationella rapporterna och den jämförande analysen med beaktande av de aspekter
som täcks av EG-fördraget.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
- se till att den finansiella styrningen blir strängare genom att fullfölja det arbete som
kommissionen redan påbörjat inom ramen för sitt program om förbättring av den finansiella
styrningen,
- inom ramen för ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna och revisionsrätten bemöta
revisionsrättens iakttagelser på ett adekvat sätt,
- inom ramen för samarbetet mellan medlemsstaterna och gemenskapsinstitutionerna främja
enhetligheten i kontrollerna och förhindra orättfärdiga dubbleringar av kontroller som rör
samma handlingar, i enlighet med principen om kostnadseffektivitet, bland annat genom att
anta protokoll mellan medlemsstaterna och kommissionen.
BILAGA 6
UTVIDGNING
FÖRBINDELSER MED LÄNDERNA I CENTRAL- OCH ÖSTEUROPA
UNDER ANDRA HALVÅRET 1995
Andra halvåret 1995 har präglats av det fortsatta genomförandet av den strategi för att
förbereda för anslutning av de associerade ländema i Central- och Östeuropa som fastställdes
vid Europeiska rådet i Essen den 9 och 10 december 1994, samt av intensifiering av
unionens bilaterala förbindelser med partnerskapsländema.
Genom flera ministermöten som hållits på både bilateral (associationsavtal) och multilateral
nivå (strukturerad dialog), och de viktiga ämnen som där har behandlats, bekräftas att den
valda linjen är den rätta, samtidigt som det framgår hur vitala och utvecklingsbara de
ömsesidiga förbindelserna är.
Viljan att tillhöra Europeiska unionen, som de associerade ländema redan vid upprepade
tillfällen har uttryckt, har under 1995 yttrat sig i inlämnandet av fyra nya ansökningar om
anslutning efter Ungems och Polens 1994.
Rådet beslutade därför beträffande Rumänien och Slovakien den 17 juli 1995, Lettland
den 30 oktober 1995 och Estland den 4 december 1995 att genomföra de förfaranden som
föreskrivs genom artikel "O" i Fördraget om Europeiska unionen, där det särskilt föreskrivs
hörande av kommissionen och Europaparlamentets samtycke.
I. BILATERALA FÖRBINDELSER
Efter ikraftträdandet av Europaavtalen om associering med Bulgarien, Rumänien, Slovakien
och Tjeckiska republiken och de första associeringsråden med dessa fyra partnerstater under
första halvåret 1995, höll associeringsråden med Ungem och Polen sitt andra sammanträde
den 17 juli 1995. Förutom en helhetsundersökning av läget i och framtidsutsikterna för de
bilaterala förbindelserna genom Europaavtalen ägnade associeringsrådet vid vart och ett av
dessa senare sammanträden en avsevärd del av sitt arbete åt två frågor med särskild
betydelse: å ena sidan hur långt processen för partnerskapsstatens integration med
Europeiska unionen har framskridit inom ramen för strategin för att förbereda anslutning,
och å andra sidan regionalt samarbete och goda grannförbindelser mellan varje
partnerskapsstat och de övriga ländema i regionen.
Inom den institutionella ram som kännetecknar varje associeringsavtal möttes för övrigt
associeringskommittéema för Tjeckiska republiken, Rumänien och Bulgarien
den 14 ocn 15 september, den 12 och 13 oktober respektive den 9 och 10 november, vilket
möjliggjorde ett fortsatt genomförande av Europaavtalen.
Slutligen hölls under den åsyftade tiden sammanträden med de parlamentära
associeringskommissionema, för Polen den 5 och 6 september, för Bulgarien
den 6-8 september, för Rumänien den 16 och 17 september, för Slovakien
den 23 och 24 november och för Ungem den 28 och 29 november1, medan interparlamentära
sammanträden även hölls med Litauen (20 november), Lettland (22 november) och Estland
(24 november). Genom dessa sammanträden, som beredde plats för uppriktiga och öppna
åsiktsutbyten om sådana viktiga frågor som de associerade ländernas integrationsprocess
inför anslutningen, har banden mellan Europaparlamentet och de associerade ländernas
parlament kunnat stärkas.
310
II. EN STRUKTURERAD DIALOG
Under den senare hälften av 1995 har den strukturerade dialog som fastställdes i Essen
genomförts med fortsatt intensitet och en höjdpunkt i denna process är en inbjudan till de
associerade ländernas stats- och regeringschefer vid sidan av Europeiska rådet i Madrid.
Inom ramen för denna dialog har ett flertal ministermöten kunnat hållas:
Rättsliga och inrikes frågor: 25 september, Jordbruk: 26 september, Transport:
28 september, Utbildning: 23 oktober, Ekonomi och finansiella frågor: 23 oktober,
Utrikesministrarna: 31 oktober, Inre marknaden: 23 november.
- De frågor som behandlades vid ministermötet "rättsliga och inrikes frågor" rörde sig
närmare bestämt om anpassning av rättssystemet, polisutbildning, frågor i anslutning till
organiserad brottslighet (narkotikahandel, tvätt av pengar, handel med stulna motorfordon)
samt illegal invandring. Dessutom skisserades ett gemensamt åtgärdsprogram för rättsligt
samarbete mot internationell organiserad brottslighet.
- Ministrarna med ansvar för jordbruksfrågor hade ett allmänt åsiktsutbyte som ledde till en
"inventarieförteckning" vad gäller å ena sidan utvecklingen av den gemensamma
jordbrukspolitiken och å andra sidan läget och utsikterna för jordbrukssektorn i de
associerade ländema. Kommissionen framlade vid detta tillfälle några reflexioner över
jordbrukspolitikens utveckling ur världs- och utvidgningsperspektiv, sedan de associerade
ländernas ministrar hade framlagt sina idéer och prioriteringar. Kommissionen skall för
Europeiska rådet i Madrid lägga fram en rapport om de alternativa strategier som kan följas
på jordbrukspolitikens område med tanke på anslutningen.
- Ministermötet för transporter behandlade tre huvudfrågor: integrationsprocessen inom
transportsektorn, vilken grundar sig på en tvådelad strategi: ett öppnande av marknaden
parallellt med en tillnärmning av lagstiftningarna, transportinfrastrukturema i de associerade
ländema, där det gemensamt bedömdes vara nödvändigt att utforma prioriteringsprogram,
de integrerade transportsystemen, där det bör utarbetas en gemensam linje med tanke på att
de skall utvecklas genom att de associerade ländema deltar i gemenskapsåtgärder. I denna
sista fråga och med tanke på nästa möte uppmanades kommissionen att - inom ramen för
tilläggsprotokollen till Europaavtalen - utreda möjligheter och metoder för ett sådant
deltagande, särskilt vad gäller finansieringen av infrastrukturprojekt.
- Utbildningsministrarna fördjupade de associerade ländernas deltagande i
gemenskapsprogrammen SOKRATES, LEONARDO och UNGDOM FÖR EUROPA III,
vilka rådet nyligen antagit för perioden 1995-2000. Europeiska unionen har uppmärksammat
de associerade ländernas intresse för att delta i de ovannämnda programmen samt ländernas
prioriteringar och de konkreta förberedelseåtgärdema i varje land. Ett deltagande från de
associerade ländernas sida i dessa program skulle kunna ge erfarenhet och bli en förebild
för deltagande i andra gemenskapsprogram.
- Reformeringen av finanssektom var föremål för åsiktsutbyten mellan ministrarna med
ansvar för ekonomi och finansiella frågor, vilka i synnerhet handlade om frågor med
anknytning till reformeringen av banksektorn och närmare bestämt kontroll och privatisering
av banker. En annan viktig punkt i diskussionen gällde kapitalmarknadernas utveckling och
kapitalrörelsernas liberalisering. Genom det fördjupade åsiktsutbytet gavs de associerade
ländema möjlighet att redovisa de framgångar som redan uppnåtts på dessa områden samt
framhäva på vilka områden ett närmare samarbete bör utvecklas för att de skall kunna gå
vidare i den process som syftar till integrering i gemenskapens inre marknad.
- Utrikesministrarnas möte - som hade förberetts av Coreper och de associerade ländernas
ambassadörer - handlade i första hand om Phare-programmet i dess framtida utveckling som
finansiellt instrument i strategin för att förbereda de associerade ländernas anslutning.
Dessutom behandlades aktuella utrikespolitiska frågor - viktiga för den europeiska
kontinentens stabilitet: situationen i f.d. Jugoslavien och de utmaningar som måste antas
inför återuppbyggnaden i regionen, de olika aspektema av fredsprocessen i Mellanöstern
med tanke på att befästa freden och bistå de nya palestinska myndigheterna i de svåra
uppgifter de måste ta itu med. Andra viktiga frågor kunde avhandlas under en arbetslunch,
nämligen: förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenta statema, förberedandet av
regeringskonferensen 1996 och den strukturerade dialogens utveckling, där några associerade
länder hade formulerat förslag.
- Ministrarna med ansvar för den inre marknaden fick slutligen tillfälle att granska frågorna
i samband med genomförandet av vitboken om förberedandet av de associerade ländernas
integrering i den inre marknaden, vilken kommissionen överlämnade till Europeiska rådet
i Cannes. Detta arbete ingår i en rak linje i en lång och sammansatt process och syftar till
att övervaka och optimera resultaten av de tekniska arbeten som pågår i sammanhanget.
III. GUSP
Den förstärkta politiska dialogen med de associerade ländema i Central- och Östeuropa,
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
311
vilken upprättades genom rådets beslut den 7 mars 1994, har i full utsträckning fortsatt
under andra halvåret 1995. Det bör noteras att Cypern och Malta associerats till denna
process efter ett beslut i rådet den 17 juli 1995.
Förutom utrikesministrarnas möte den 31 oktober höll de politiska direktörerna ett möte
den 20 oktober 1995. Vid detta tillfälle, då de baltiska ländema deltog för första gången,
utvärderade de politiska direktörerna hur dialogen fungerar och undersökte hur den
ytterligare skall befästas och förstärkas.
Efter detta möte antog Politiska kommittén nya riktlinjer för att förstärka den politiska
dialogen med de associerade ländema i Central- och Östeuropa och med de associerade
ländema Cypern och Malta.
Möten i trojka eller plenum på expertnivå har ägt rum inom följande områden: terrorism
(13 juli), FN (7 september), nedrustning (12 september), säkerhet (19 september), OSSE
(22 september), icke-spridning av kärnvapen (26 september), icke-spridning av biologiska
och kemiska vapen (4 oktober), narkotika (13 oktober), export av konventionella vapen
(23 oktober), mänskliga rättigheter (24 oktober), f.d. Jugoslavien (17 november),
Centraleuropa och Centralasien (22 november).
Den samordning som pågår i tredje länders huvudstäder och inom internationella
organisationer utvecklas positivt, i synnerhet inom ramen för Förenta nationerna och dess
första kommission. Samma utveckling kunde konstateras vid den konferens som nyligen
hållits om revidering av 1980 års konvention om "omänskliga vapen".
Till detta hör också att de associerade ländema i Central- och Östeuropa i allt större
utsträckning ansluter sig till ordförandeskapets förklaringar i Europeiska unionens namn.
IV. SÄRSKILDA ASPEKTER
I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Essen pågår förhandlingar med de
associerade ländema om anpassningen av jordbruksdelen i Europaavtalen till följd av
utvidgningen och avslutningen av Uruguayrundan, samt inför en utveckling av
handelsförbindelser med dessa länder. I samband härmed antog rådet den 4 december 1995
tilläggsdirektiv till dem som redan lämnats till kommissionen i mars, och som syftar till å
ena sidan flexibilitet i de tullkvoter som unionen beviljar och å andra sidan en ökning av
dessa kvoter.
För att undvika alla störningar, även tillfälliga sådana, i den traditionella handeln beslutade
för övrigt rådet i samband härmed den 8 augusti om autonoma åtgärder under 1995 för vissa
koncessioner på jordbruksområdet enligt Europaavtalen, av hänsyn till det jordbruksavtal
som ingåtts inom ramen för Uruguayrundans förhandlingar om den multilaterala handeln.
Dessa åtgärder - som vidtagits på ömsesidig grund ocn med beaktande av "standstill"-
principen - skall infogas i två andra block av autonoma åtgärder, som rådet tidigare har
beslutat om och som syftar till att beakta utvidgningen. För övrigt granskas nu i rådets olika
avdelningar ett utkast till förordning, som syftar till att med hjälp av en konsoliderad rättsakt
från och med den 1 januari 1996 ersätta de tre befintliga förordningarna för autonoma
åtgärder.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
BILAGA 7
FÖRKLARING OM F.D. JUGOSLAVIEN
Konflikten i f.d. Jugoslavien kvarstår som den svåraste prövningen under övergången från
ett delat Europa till ett nytt Europa som är grundat på gemensamma värden som demokrati,
tolerans och respekt för mänskliga rättigheter. Europeiska rådet välkomnar med största
tillfredsställelse det stora steg som undertecknandet av avtalet om fred i Bosnien-
Hercegovina i Paris den 14 december innebar.
Freden i Bosnien-Hercegovina är ett utomordentligt viktigt framsteg, inte bara för
befolkningsgrupperna i f.d. Jugoslavien, utan också för hela den internationella
gemenskapen. Europeiska rådet ger sitt erkännande åt alla de som har bidragit till detta
resultat genom sina ansträngningar, sin solidaritet och sin beslutsamhet. I detta sammanhang
gläder sig rådet åt Förenta nationernas säkerhetsråds antagande av den resolution som stöder
fredsöverenskommelsen i Paris och verkställer dess bestämmelser, såväl på det civila som
det militära området.
Nu ankommer det på parterna att ikläda sig sitt ansvar för att fredsavtalet genomförs fullt
ut, så att vi definitivt kan sätta punkt för kriget.
Europeiska rådet bekräftar åter Europeiska unionens önskan att ge ett substantiellt bidrag till
genomförandet av fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina med utgångspunkt från vad rådet
uttryckte i sina slutsatser av den 30 oktober och den 4 december. Europeiska rådet ansluter
sig till slutsatserna från Londonkonferensen och anser det nödvändigt att de strukturer som
312
har etablerats genomförs så snart som möjligt.
När det gäller den omedelbart förestående framtiden har Europeiska rådet kommit fram till
följande prioriteringar.
- Det bekräftar att det är mycket viktigt att de stater som har uppstått ur f.d. Jugoslavien
omedelbart erkänner varandra.
- Det uttrycker sin oro över den osäkerhet som för närvarande präglar den serbiska
befolkningsgruppens situation i Sarajevo. Det erinrar om att myndigheterna i Republiken
Bosnien-Hercegovina har ansvaret för att göra det som krävs för att hela Sarajevo skall
kunna leva i säkerhet och att den etniska mångfalden återupprättas.
- Det upprepar att Europeiska unionen är beredd att bidra till genomförandet av de delar av
avtalet som rör det civila området. Det uppmanar också den internationella gemenskapen att
bidra till detta, inom ramen för att kostnaderna delas lika. Det bekräftar åter att Europeiska
unionen är beredd att försätta sina humanitära ansträngningar i f.d. Jugoslavien så länge som
det är nödvändigt. Det bekräftar också än en gång att flyktingar och fördrivna personer har
rätt att fritt återvända till sina hem i hela f.d. Jugoslavien under säkra former, eller att som
en grundläggande princip ha rätt till skälig kompensation.
- Det understryker betydelsen av en snabb lösning på problemen i Östra Slavonien för hela
fredsprocessen i regionen. Därför uppmanar det parterna att fortsätta förhandlingarna i
enlighet med det grundläggande avtalet för regionen Östra Slavonien, Baranja och
Västra Sirmium. Det uppmanar Förenta nationernas säkerhetsråd att garantera att detta avtal
fullföljs genom att godkänna ett mandat som kan genomföras med hjälp av att en provisorisk
och effektiv administration inrättas samt genom att upprätta en förtroendeskapande
internationell styrka med tillräckliga resurser.
Samtidigt som Europeiska rådet konstaterar den historiska betydelsen av de senaste
veckornas framgång, är det fullt medvetet om vilken oerhört stor uppgift som ännu återstår.
Det är ännu för tidigt att minska våra ansträngningar, tvärtom måste vi nu ge prov på
uthållighet och mod. Europeiska rådet kommer att fortsätta att verka i denna anda.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
BILAGA 8
FRAMTIDA FÖRBINDELSER MELLAN EUROPEISKA UNIONEN
OCH RYSKA FEDERATIONEN
1. Goda förbindelser mellan EU och ett demokratiskt Ryssland är väsentliga för stabilitet i
Europa. EU är därför fast beslutet att upprätta ett solitt partnerskap med Ryssland för att
främja den demokratiska och ekonomiska reformprocessen, förbättra respekten för mänskliga
rättigheter samt befästa fred, stabilitet och säkerhet i syfte att undvika nya skiljelinjer i
Europa och fullständigt integrera Ryssland i de fria och demokratiska nationernas
gemenskap. Partnerskaps- och samarbetsavtalet utgör en solid grund för att bygga upp
sådana förbindelser med Ryssland.
Den europeiska säkerhetsarkitekturens utveckling måste återspegla den totala, odelbara och
samarbetsmriktade karaktären hos säkerheten i Europa och helt och hållet erkänna Rysslands
plats däri.
2. Därför antar EU, med beaktande av de fyra ämnesområden som fastställdes i rådets
slutsatser av den 17 juli 1995, följande inslag i sin gemensamma inställning till
förbindelserna med Ryssland:
3. Bidrag till Rysslands demokratiska reformer
- Fortsatt stöd till vidare utveckling av demokratin, rättstaten och pluralismen i Ryssland.
- Främjande av ett solitt och oberoende rättssystem och stärkande av medias frihet.
- Snabbt ryskt medlemskap i Europarådet.
4. EU skulle kunna bidra till uppnåendet av dessa mål genom åtgärder som
- regelbundet samråd och tekniskt bistånd på dessa områden,
- aktivt främjande av mellanfolkliga kontakter och utbyte på alla nivåer,
- stöd till regionalt samarbete inom en rad olika sektorer,
- övervakning av de ryska parlaments- och presidentvalen,
- stöd till Rysslands anslutning till Europarådet.
Ekonomiskt samarbete
5. EU bör uppmuntra följande:
313
- Ett oåterkalleligt befästande av de ekonomiska reformerna i Ryssland, vilka genom
ekonomisk tillväxt och en stadig höjning av levnadsstandarden kommer att fiämja det ryska
samhällets stabilitet och stärka demokratin i landet.
- Integrering av Ryssland i den internationella ekonomin i enlighet med
marknadsekonomiska principer samt dess upptagande i Världshandelsorganisationen så snart
som möjligt, och därefter i andra internationella ekonomiska institutioner där Ryssland ännu
inte är medlem.
- Utveckling av handel, investeringar och harmoniska ekonomiska förbindelser mellan
partema på grundval av marknadsekonomiska principer, för att gynna en hållbar utveckling
för partema.
- Skapande av de nödvändiga villkoren för att i framtiden upprätta ett frihandelsområde
mellan gemenskapen och Ryssland för i stort sett all varuhandel dem emellan, samt villkor
för att åstadkomma fri etableringsrätt för företag, fri gränsöverskridande tjänstehandel och
fria kapitalrörelser, i enlighet med partnerskaps- och samarbetsavtalet.
- En gradvis integrering mellan Ryssland och ett större samarbetsområde i Europa.
- Regionalt samarbete mellan Ryssland och dess grannländer enligt OSSE:s principer.
- Rysk tillämpning av en sund makroekonomisk politik, som utarbetats tillsammans med
IMF.
- Rysk tillämpning av internationellt fastställda säkerhetsprinciper för
kämkraftsanläggningar.
- Förbättring av miljöskyddet i Ryssland enligt principen om hållbar utveckling.
- Ryskt fullbordande och befästande av den juridiska ramen för ekonomisk verksamhet,
samtidigt som den ryska lagstiftningen gradvis bringas i överensstämmelse med unionens.
6. Metoder
- Genomföra interims-, partnerskaps- och samarbetsavtalen så snart som möjligt och
fortsätta samarbetet på de specifika områden som fastställs i dessa avtal.
- Förhandla fram och ingå nya bilaterala avtal enligt partnerskaps- och samarbetsavtalet.
Sådana avtal bör användas för att intensifiera handelsförbindelser och samarbete med
Ryssland under dess övergång till marknadsekonomi.
Särskild vikt bör läggas vid att förbättra tillträdet till marknaden inom vissa sektorer, som
t.ex. finansiella tjänster.
- Stödja Rysslands ansträngningar för att uppfylla villkoren för anslutning till
Världshandelsorganisationen och andra internationella institutioner där Ryssland ännu inte
är medlem.
- Utföra undersökningar för att upptäcka hinder för bredare handels- och
investeringsströmmar. En rad frågor måste klargöras, framför allt effekten på våra respektive
ekonomier och den nödvändiga tillämpningen av lagstiftningen, både inför ryskt medlemskap
i Världshandelsorganisationen och med beaktande av de relevanta bestämmelserna i
partnerskaps- och samarbetsavtalet om ett möjligt inrättande av ett frihandelsområde mellan
EU och Ryssland. Rysslands framsteg på vägen mot marknadsekonomi bör undersökas
regelbundet.
- Förbättra dialogen om handels- och investeringsfrågor mellan de två sidorna via de
existerande kanalerna.
- Fortsätta att lämna bistånd till Rysslands ekonomiska reformer via Tacis-programmet, som
bör göras mer synligt.
- Stärka regionalt samarbete med Ryssland i områdena runt Östersjön, Barents hav och
Svarta havet.
Samarbete i rättsliga och inrikes frågor
7. EU bör gynna samarbete i rättsliga och inrikes frågor genom att främja målsättningarna
i partnerskaps- och samarbetsavtalet.
Säkerhetsfrågor
8. EU bör säkerställa insyn i västeuropeiska säkerhetsbeslut, särskilt sådana som rör
utvidgning, för att ta hänsyn till Rysslands intressen, undanröja missförstånd och försäkra
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
314
det om att dessa beslut inte kommer att undergräva dess säkerhet, utan leda till förbättrad Skr. 1995/96:190
säkerhet i Europa som helhet. Detta mål bör eftersträvas på ett sätt som både respekterar „.. , ,
de västeuropeiska säkerhetsstrukturemas fulla autonomi när det gäller att fatta beslut om den Bilaga O. j
institutionella utvecklingen och en eventuell utvidgning samt varje stats suveräna rätt att fritt
välja sina egna säkerhetsarrangemang, enligt bestämmelserna i OSSE-dokumenten.
9. Dessa mål kan uppnås genom åtgärder som
- inom ramen för befintliga mekanismer utvecklar ett öppet, stabilt och solitt dialog- och
partnerskapsförhållande mellan unionen och Ryssland på säkerhetsområdet, inklusive
relevanta aspekter av nedrustning, ickespridning, kontroll av vapenexport, förebyggande av
konflikter och konflikthantering,
- tillsammans med Ryssland undersöker möjligheten att genomföra gemensamma initiativ
i frågor av gemensamt intresse på säkerhets- och nedrustningsområdet och i samband med
nya uppgifter (som förebyggande av olaglig handel med klyvbart material, samarbete i
ickespridningsfrågor osv.),
- fäster Rysslands uppmärksamhet på projekt som har samband med säkerhetsintressen och
kan få stöd från EU-program (omläggning av försvarsindustri, kämkraftssäkerhet osv.),
- medverkar till utarbetandet av en gemensam och total säkerhetsmodell för 2000-talets
Europa; om och när det behövs kan gemensamma initiativ utvecklas tillsammans med
Ryssland inom ramen för OSSE,
- uppmuntrar Ryssland att fullt ut delta i Nordatlantiska samarbetsrådet och Partnerskap för
fred, samt vid behov dra nytta av de kanaler för dialog med Nato som är under utbyggnad,
- uppmuntrar Ryssland att till fullo utnyttja de kontakter som det håller på att knyta med
VEU,
- uppmuntrar Ryssland och ländema i Central- och Östeuropa att befästa sina goda
grannförbindelser och utveckla regionala samarbetsarrangemang i enlighet med reglerna för
internationella förbindelser. EU bör använda de medel som står till dess förfogande för att
stödja och direkt bidra till sådana regionala strävanden, särskilt i de baltiska statema och när
det gäller uppföljningen av stabilitetspakten inom ramen för OSSE.
Utrikespolitik
10.
- Stöd till en fredlig lösning av tvister inom OSS-området, med full respekt för
suveränitetsrättigheter, samt till utveckling av frivillligt regionalt och ekonomiskt samarbete.
- Främjande av en konstruktiv dialog mellan Ryssland, EU och andra västerländska partners
och av samarbete inom internationella organisationer.
- Stöd till ryskt engagemang i fredsbevarande verksamhet i enlighet med FN-stadgan och
OSSE:s principer och målsättningar.
11. Dessa mål kan uppnås genom åtgärder som
- genomförande och vidareutveckling av de avtalade politiska samråden på alla nivåer,
inklusive den högsta politiska nivån,
- erfarenhetsutbyte om hur utrikesfrågoma skall skötas; i detta sammanhang skulle det vara
särskilt nyttigt med utbyte om hur utrikespolitiken skall utformas och om hur
utrikesministeriet, t.ex. de juridiska avdelningarna, skall organiseras.
- utveckling av regelbundna kontakter i lämpliga internationella organisationer och bilateralt,
- framhävande av OSSE som ett viktigt forum för att utveckla en övergripande politisk
dialog med Ryssland.
12. På grundval av ovannämnda målsättningar och prioriteringar kommer rådet att besluta
om ett åtgärdsprogram, där möjliga åtgärder på kort och lång sikt kommer att fastställas.
BILAGA 9
FÖRKLARING OM RYSSLAND
Europeiska rådet anser att parlamentsvalen den 17 december i Ryssland utgör ett viktigt steg
315
mot en konsolidering av de konstitutionella institutionerna och ett befästande av de Skr. 1995/96:190
demokratiska principerna i detta lands politiska liv. Bilaga 6 3
Det hoppas att denna process, som bör fortsätta med presidentvalen 1996, kommer att
förstärka respekten för mänskliga rättigheter och konsolideringen av fred, stabilitet och
säkerhet i Europa, liksom att de goda relationerna med Europeiska unionen befästs.
I detta syfte stödjer Europeiska unionen helhjärtat en snabb anslutning av Ryssland till
Europarådet och upprepar sin beslutsamhet att fortsätta stödja den demokratiska och
ekonomiska reformprocessen.
Den väntar sig att det interimsavtal som kommer att ge en bättre grund för våra relationer
skall träda i kraft den 1 februari 1996 i väntan på snarast möjliga ratificering av avtalet om
partnerskap och samarbete.
316
BILAGA 10
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
DEN NYA TRANSATLANTISKA AGENDAN
Vi, Förenta Statema och den Europeiska unionen, bekräftar vår övertygelse att de band som
förenar våra folk är lika starka i dag som de varit under de senaste femtio åren. I mer än
femtio år har det transatlantiska partnerskapet varit den ledande kraften för fred och välstånd
för oss själva och för världen. Tillsammans hjälpte vi till att förvandla fiender till
bundsförvanter och diktaturer till demokratier. Tillsammans inrättade vi institutioner och
samarbetsmönster som garanterade vår säkerhet och ekonomiska styrka. Detta var en enorm
prestation.
I dag möter oss nya utmaningar på hemmaplan och ute i världen. För att möta dessa
utmaningar måste vi ytterligare förstärka och anpassa det partnerskap som varit oss till så
stor hjälp. Inrikespolitiska utmaningar är inte en ursäkt för att vända sig inåt; vi kan lära oss
av varandras erfarenheter och bygga nya transatlantiska broar. Först och främst måste vi
gripa det tillfälle som Europas historiska omvandling representerar, för att befästa demokrati
och marknadsekonomi över hela kontinenten.
Vi delar en gemensam strategisk vision av Europas framtida säkerhet. Tillsammans har vi
dragit upp riktlinjerna för att kunna garantera fortsatt fred i Europa till nästa århundrade. Vi
är engagerade i uppbyggnaden av en ny europeisk säkerhetsstruktur i vilken Atlantpakten,
Europeiska unionen, Västeuropeiska unionen, Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa och Europarådet har kompletterande och ömsesidigt förstärkande roller att spela.
Vi bekräftar på nytt den transatlantiska säkerhetens odelbarhet. NATO förblir för dess
medlemmar, kärnan i den transatlantiska säkerheten vilket utgör den nödvändiga länken
mellan Nordamerika och Europa. En ytterligare anpassning av alliansens politiska och
militära struktur så att den speglar både alla dess roller och utvecklingen av den blivande
europeiska säkerhets- och försvarsidentitetens utveckling kommer att stärka den europeiska
pelaren i alliansen.
Vad beträffar upptagandet av nya medlemmar i NATO och EU, kommer dessa processer
som är självständiga men komplementära, att märkbart bidra till utvidgandet av säkerhet,
stabilitet och välstånd i hela Europa. Främjandet av arbetet inom Partnerskap för fred och
Nordatlantiska samarbetsrådet och upprättandet av ett partnerskap för säkerhet mellan NATO
och Ryssland samt mellan NATO och Ukraina kommer att leda till ett hittills okänt
samarbete avseende säkerhetsfrågor.
Vi förstärker OSSE så att det kan fullgöra sina möjligheter att förhindra destabiliserande
regionala konflikter och främja utsikterna till fred, säkerhet, välstånd och demokrati för alla.
Vår gemensamma säkerhet förbättras alltmer genom förstärkandet och det förnyade
bekräftandet av banden mellan den Europeiska unionen och Förenta Statema inom de
befintliga nätverk av relationer som förenar oss.
Våra ekonomiska relationer bekräftar vår säkerhet och ökar vårt välstånd. Vi delar världens
största tvåvägshandel och investeringsrelationer. Vi har ett särskilt ansvar att göra
multilaterala insatser för ett öppnare system för handel och investeringar i världen. Vårt
samarbete har möjliggjort alla globala handelsöverenskommelser, från Kennedyrundan till
Uruguayrundan. Genom G7 arbetar vi för att stimulera global tillväxt. Och inom
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling utvecklar vi strategier för att
övervinna strukturell arbetslöshet och anpassa oss till demografiska förändringar.
Vi är beslutna att inrätta en ny transatlantisk marknadsplats som skall utvidga möjligheterna
för handel och investeringar och mångfaldiga arbetstillfällena på båda sidor om Atlanten.
Detta initiativ kommer även att bidraga till den globala ekonomins dynamiska kraft.
På tröskeln till ett nytt århundrade finns det en ny värld att skapa, full av möjligheter men
med utmaningar som inte är mindre riskfyllda än de som tidigare generationer stod inför.
Endast om hela världssamfundet arbetar tillsammans kan dessa utmaningar antas och
möjligheterna förverkligas. Vi skall arbeta bilateralt med andra i Förenta nationerna och i
andra multilatera fora. Vi är beslutna att förstärka vårt politiska och ekonomiska partnerskap
till en mäktig kraft för det goda i världen. 1 detta syfte skall vi bygga på det omfattande
samråd som upprättats av Transatlantiska förklaringen från 1990 samt slutsatserna från
toppmötet i juni 1995 och gemensamt skrida till verket.
I dag antar vi en ny transatlantisk agenda grundad på en åtgärdsram med fyra
huvudsakliga mål:
Främjande av fred och stabilitet, demokrati och utveckling i hela världen. Tillsammans
skall vi verka för ett alltmer stabilt och blomstrande Europa, stödja demokrati och
ekonomiska reformer i Central- och Östeuropa såväl som i Ryssland, Ukraina och andra nya
oberoende stater, garantera fred i Mellanöstern, främja mänskliga rättigheter, främja icke-
317
spridning och samarbeta om utveckling och humanitärt bistånd. Skr. 1995/96:190
Svar på globala utmaningar. Tillsammans skall vi bekämpa internationell brottslighet, Bilaga 6.3
olovlig handel med droger och terrorism, hjälpa flyktingar och fördrivna personer, skydda
miljön och bekämpa sjukdomar.
Bidrag till utvecklingen av världshandeln och närmare ekonomiska relationer.
Tillsammans skall vi stärka det multilaterala handelssystemet och vidta konkreta, praktiska
åtgärder för att främja närmare ekonomiska relationer mellan oss.
bygga broar över Atlanten. Tillsammans skall vi arbeta med våra affärsmän,
vetenskapsmän, utbildningsansvariga och övriga för att förbättra kommunikationen och
garantera att kommande generationer förblir lika övertygade som vi om att utveckla en
fullständigt och jämlikt partnerskap.
Inom detta ramverk har vi utvecklat en omfattande gemensam åtgärdsplan mellan EU och
USA. Vi kommer att från och med nu och fram till och med nästa toppmöte ge särskild
prioritet åt följande åtgärder:
I. FRÄMJANDE AV FRED OCH STABILITET, DEMOKRATI OCH
UTVECKLING I HELA VÄRLDEN
- Vi förbinder oss att, tillsammans och med andra parter, med mod och utan dröjsmål arbeta
för uppnåendet av fred, bidra till att de krigshärjade regionerna i f.d. Jugoslavien återhämtar
sig och att stödja ekonomiska och politiska reformer samt nya demokratiska institutioner.
Vi skali samarbeta for att säkerställa 1) respekt för de mänskliga rättigheterna, minoriteters
rättigheter samt flyktingars och fördrivna personers rättigheter, särskilt rätten att återvända,
2) respekt för det arbete som den internationella domstolen för krigsförbrytelser utför, vilken
inrättades av Förenta nationernas säkerhetsråd, 3) upprättandet av en ram för fria och rättvisa
val i Bosnien-Hercegovina så snart detta är möjligt och 4) genomförandet av den avtalade
processen för vapenkontroll, nedrustning och förtroendeskapande åtgärder. Vi skall fortsätta
att ge humanitärt bistånd och skall samtidigt bidra till återuppbyggnaden, under förutsättning
att bestämmelserna i fredsplanen genomförs, inom ramen för största möjliga
ansvarsfördelning med andra donatorer och med utnyttjande av den erfarenhet som
internationella institutioner, Europeiska kommissionen och de berörda bilaterala donatorerna
i samordningsmekanismen har.
- Vi skall stödja ländema i Central- och Östeuropa i deras ansträngningar att återuppbygga
sina ekonomier och stärka de demokratiska och marknadsekonomiska institutionerna. Deras
åtaganden när det gäller demokratiska styrelsesätt, respekt för minoriteter, mänskliga
rättigheter, marknadsekonomiskt orienterade ekonomier och goda grannrelationer kommer
att underlätta deras integrering med våra institutioner. Vi vidtar åtgärder för att intensifiera
samarbetet för att utbyta information, samordna biståndsprogram och utveckla gemensamma
åtgärder, skydda miljön och säkerställa att deras kärnkraftverk är säkra. - Vi är fast
beslutna att förstärka vårt samarbete för att stärka demokratin och stabiliteten i Ryssland,
Ukraina och andra nya oberoende stater. Vi är övertygade om behovet av att samarbeta med
dessa länder for att förstärka demokratiska institutioner och marknadsreformer, skydda
miljön, säkerställa att deras kärnkraftverk är säkra och främja deras integrering i den
internationella ekonomin. En hållbar och stabil säkerhetsstruktur för Europa måste omfatta
dessa nationer. Vi avser att fortsätta att utveckla ett nära partnerskap med ett demokratiskt
Ryssland. Ett självständigt, demokratiskt, stabilt och kämvapenfritt Ukraina kommer att bidra
till säkerhet och stabilitet i Europa; vi kommer att samarbeta för att stödja Ukrainas
demokratiska och ekonomiska reformer.
- Vi skall stödja den turkiska regeringens ansträngningar för att stärka demokratin och
gynna ekonomiska reformer för att främja en ytterligare integrering av Turkiet i den
transatlantiska gemenskapen.
- Vi skall arbeta för en lösning av Cypem-frågan, med beaktande av Cyperns eventuella
anslutning till Europeiska unionen. Vi skall stödja FN:s generalsekreterares
medlingsansträngningar och främja en dialog mellan och med folkgrupperna på Cypern.
- Vi bekräftar vårt engagemang i syfte att uppnå en rättvis, bestående och heltäckande fred
i Mellanöstern. Vi kommer att bygga på de nyligen uppnådda framgångarna inom
fredsprocessen, inbegripet de djärva åtgärder som Jordanien och Israel vidtagit, genom
gemensamma insatser för att stödja avtal som redan träffats och att utvidga fredscirkeln. Vi
noterar de viktiga milstolpar som nåtts genom att ett interimsavtal undertecknats mellan
Israel och Palestina, och vi skall spela en aktiv roll i samband med konferensen för
ekonomiskt bistånd till palestinierna, stödja de palestinska valen och ambitiöst arbeta för en
förbättring av det marknadstillträde vi båda tillåter för produkter från Västbanken och
Gazaremsan. Vi skall främja och stödja de regionala parterna när det gäller att genomföra
slutsatserna från toppmötet i Amman. Vi skall också fortsätta våra ansträngningar för att
främja fred mellan Israel, Libanon och Syrien. Vi skall aktivt eftersträva en avveckling av
den arabiska bojkotten av Israel.
318
- Vi förbinder oss att samarbeta närmare i fråga om förebyggande diplomati och
krisdiplomati, att reagera effektivt på humanitära krislägen, att främja en hållbar utveckling
och byggandet av demokratiska samhällen och att stödja de mänskliga rättigheterna.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
- Vi har enats om att samordna, samarbeta och handla gemensamt när det gäller åtgärder
för utveckling och humanitärt bistånd. Vi skall därför inrätta en rådgivande grupp på hög
nivå som skall se över hur pågående insatser utvecklas, bedöma policy och prioriteringar och
fastställa projekt och regioner för en ytterligare förstärkning av samarbetet.
- Vi skall öka samarbetet för utveckling av en plan för en ekonomisk och social reform av
FN. Vi skall samarbeta för att skyndsamt finna behövliga lösningar på FN-systemets
finansiella kris. Vi är beslutna att stå fast vid våra åtaganden, inbegripet våra finansiella
skyldigheter. Samtidigt måste FN koncentrera sina resurser på de viktigaste prioriteringarna
och genomföra reformer för att uppnå sina grundläggande mål.
- Vi skall ge stöd till Koreahalvöns energiutvecklingsorganisation (KEDO), och därmed
framhäva vår gemensamma önskan att lösa viktiga spridningsproblem världen över.
II. SVAR PÄ GLOBALA UTMANINGAR
- Vi är fast beslutna att gå vidare i vår gemensamma kamp mot det gissel som internationell
brottslighet, narkotikahandel och terrorism utgör. Vi binder oss vid ett aktivt och praktiskt
samarbete mellan Förenta statema och den framtida europeiska polisbyrån, Europol. Vi skall
gemensamt stödja och bidra till pågående utbildningsprogram och institutioner för tjänstemän
som arbetar med brottsbekämpning i Central- och Östeuropa, Ryssland, Ukraina, andra nya
oberoende stater samt övriga delar av världen.
- Vi skall arbeta tillsammans för att förstärka de multilaterala insatema för att skydda den
globala miljön och utveckla miljöpolitiska strategier for en hållbar världsomfattande tillväxt.
Vi skall samordna våra förhandlingspositioner när det gäller viktiga globala miljöfrågor, t.ex.
klimatförändringar, nedbrytning av ozonskiktet, icke nedbrytbara organiska föroreningar,
ökenspridning, erosion och förorenad mark. Vi tar samordnade initiativ för spridning av
miljöteknik och en minskning av riskerna för människors hälsa på grund av hälsofarliga
ämnen, särskilt när människor exponeras for bly. Vi skall stärka vårt bilaterala samarbete
när det gäller kemikalier, bioteknik och luftföroreningsfrågor.
- Vi är engagerade i arbetet att utveckla och genomföra ett effektivt globalt tidigt
vamingssystem och ett nätverk för reaktion på nya och återuppträdande smittsamma
sjukdomar, såsom aids och Ebola-viruset, och att öka utbildningen och det yrkesmässiga
utbytet på detta område. Vi uppmanar tillsammans andra nationer att ansluta sig till oss i
en allt effektivare bekämpning av sådana sjukdomar.
III. BIDRAG TILL UTVECKLINGEN AV VÄRLDSHANDELN OCH NÄRMARE
EKONOMISKA RELATIONER
- Vi har ett särskilt ansvar när det gäller att stärka det multilaterala handelssystemet, att
stödja Världshandelsorganisationen och att visa vägen när det gäller att öppna marknader
för handel och investering.
- Vi skall bidra till en utvidgad världshandel genom att fullt ut genomföra det vi åtog oss
i samband med Uruguayrundan, att arbeta för att olösta frågor slutförs inom de
överenskomna tidtabellerna och att främja ett framgångsrikt och innehållsrikt resultat av
WTO:s ministermöte i Singapore i december 1996. I detta sammanhang skall vi undersöka
möjligheten att komma överens om ett ömsesidigt tillfredsställande tuilsänkningspaket för
industriprodukter och vi skall överväga om det går att påskynda genomförandet av några av
skyldigheterna efter Uruguayrundan i fråga om tullar och i så fall vilka. Med tanke på
informationssamhällets betydelse inleder vi en särskild övning för att försöka träffa en
överenskommelse om informationsteknik.
- Vi skall samarbeta för ett framgångsrikt slutande av ett multilateralt investeringsavtal för
OECD, vilket kommer att leda till fasta principer för liberalisering och skydd av
internationella investeringar. Under tiden skall vi arbeta för att utveckla diskussion av frågan
med våra parter i WTO. Vi kommer att i lämpliga fora behandla problem när handel
kolliderar med miljöhänsyn, internationellt erkända arbetsnormer och konkurrenspolitik.
Vi skall samarbeta för att skapa ytterligare möjligheter till handel, bilateralt och världen
över, i överensstämmelse med våra WTO-åtaganden.
- Vi skall, utan att frångå vårt samarbete i multilaterala fora, skapa en ny transatlantisk
agenda genom att stegvis sänka eller avskaffa hinder för varu-, tjänste- och kapitalflödet oss
emellan. Vi skall genomföra en gemensam studie av sätt att underlätta varu- och
tjänstehandel och ytterligare sänka eller avskaffa tullmässiga och andra hinder.
- Vi skall förstärka regleringssamarbetet, särskilt genom att uppmuntra reglerande
319
myndigheter att ge hög prioritet åt samarbete med sina respektive transatlantiska
motsvarigheter i syfte att inrikta sig på tekniska och icke-tullmässiga handelshinder som
beror på olika regleringsförfaranden. Vi eftersträvar slutandet av ett avtal om ömsesidigt
erkännande av överensstämmelsebedömningar (vilket inbegriper certifierings- och
provningsförfaranden) för vissa sektorer så snart som möjligt. Vi skall fortsätta det pågående
arbetet inom flera sektorer och fastställa andra för vidareutveckling.
- Vi skall eftersträva slutandet av ett avtal om tullsamarbete och ömsesidigt bistånd mellan
Europeiska gemenskapen och USA före utgången av 1996.
- I syfte att göra det möjligt för våra medborgare att fullt ut använda ny informationsteknik
och nya informationstjänster skall vi arbeta för förverkligandet av ett transatlantiskt
informationssamhälle.
- Med beaktande av det överhängande behovet av att skapa arbetstillfällen förbinder vi oss
att samarbeta när det gäller uppföljningen av sysselsättningskonferensen i Detroit och G7-
toppmötets initiativ. Vi ser fram emot ytterligare samarbete inför G7-ländemas
sysselsättningskonferens i Frankrike i samband med G7-toppmötet sommaren 1996 och i
andra fora, t.ex. OECD. Vi skall inrätta gemensamma arbetsgrupper för sysselsättning och
arbetsrelaterade frågor.
IV. ATT BYGGA BROAR ÖVER ATLANTEN
- Vi inser behovet av att förstärka och bredda allmänhetens stöd för vårt partnerskap. 1 detta
syfte skall vi försöka fördjupa de handelsmässiga, sociala, kulturella, vetenskapliga och
utbildningsmässiga kontakterna bland våra medborgare. Vi lovar att i nuvarande och
kommande generationer nära en ömsesidig förståelse och en känsla av delade mål, vilket har
kännetecknat efterkrigstiden.
- Vi kommer inte att kunna uppnå dessa ambitiösa mål utan stöd från respektive affärsvärld.
Vi skall stödja och stimulera utvecklandet av transatlantiska affärsförbindelser som en del
av våra mer omfattande ansträngningar för att förstärka vår bilaterala dialog. Den
framgångsrika konferensen mellan ledande affärsmän från EU och USA i Sevilla den 10-11
november 1995 var ett viktigt steg i denna riktning. Vissa av konferensens
rekommendationer har redan införts i vår handlingsplan och vi kommer att överväga en
konkret uppföljning på andra.
- Vi skall arbeta aktivt för att nå en ny övergripande överenskommelse om vetenskap och
teknik mellan EG och USA år 1997.
- Vi tror att det nyligen träffade samarbetsavtalet mellan EU och USA om utbildning och
yrkesutbildning kan tjäna som en katalysator för ett brett spektrum av nyskapande
samarbetsverksamhet av direkt nytta för lärare och studenter. Vi skall undersöka på vilket
sätt det privata stödet kan ökas när det gäller utbyte på utbildningsområdet, däribland
stipendie- och provtjänstgöringsprogram. Vi skall arbeta för att införa ny teknik i
klassrummen, så att utbildningsanstalter i EU sammanlänkas med de i USA, och uppmuntra
undervisning i respektive parters språk, historia och kultur.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
Parlamentariska förbindelser
Vi fäster stor vikt vid förbättrade parlamentariska förbindelser. Vi skall samråda med
ledande parlamentariker från bägge sidor av Atlanten när det gäller nya former för samråd,
även inbegripet de som bygger på befintliga institutioner, för att diskutera frågor som hör
samman med vårt transatlantiska partnerskap.
Genomförande av agendan
Den nya transatlantiska agendan är en omfattande översikt över många gemensamma
verksamhets- och samarbetsområden. Vi har gett gruppen av högre tjänstemän i uppdrag att
övervaka arbetet med denna agenda med särskild betoning på de prioriterade
verksamhetsområden vi har fastställt. Vid de regelbundna toppmötena kommer vi att bedöma
framstegen, göra uppdateringar och revidera prioriteringarna.
Under de senaste femtio åren har de transatlantiska förbindelserna varit av central betydelse
för säkerheten och välståndet för våra folk. Våra förhoppningar för framtiden måste
överträffa gårdagens prestationer.
320
BILAGA 11
MEDELHAVET
BARCELONA-FÖRKLARINGEN
ANTAGEN VID EUROPA-MEDELHAVS-KONFERENSEN
(27-28 NOVEMBER 1995)
Europeiska unionens råd, företrätt av sin ordförande Javier SOLANA, Spaniens
utrikesminister,
Europeiska kommissionen, företrädd av Manuel MARIN, vice ordförande,
Tyskland, företrätt av Klaus KINKEL, vice kansler och utrikesminister,
Algeriet, företrätt av Mohamed Salah DEMBRI, utrikesminister,
Österrike, företrätt av Benita FERRERO-WALDNER, statssekreterare och utrikesminister,
Belgien, företrätt av Erik DERYCKE, utrikesminister,
Cypern, företrätt av Alecos MICHAELIDES, utrikesminister,
Danmark, företrätt av Ole Loensmann POULSEN, statssekreterare och utrikesminister,
Egypten, företrätt av Amr MOUSSA, utrikesminister,
Spanien, företrätt av Carlos WESTENDORP, statssekreterare för förbindelserna med
Europeiska gemenskapen,
Finland, företrätt av Tarja HALONEN, utrikesminister,
Frankrike, företrätt av Hervé de CHARETTE, utrikesminister,
Grekland, företrätt av Kårolos PAPOULIAS, utrikesminister, Irland, företrätt av Dick
SPRING, vice premiärminister och utrikesminister,
Israel, företrätt av Ehud BARAK, utrikesminister,
Italien, företrätt av Susanna AGNELLI, utrikesminister,
Jordanien, företrätt av Abdel-Karim KABARIT1, utrikesminister,
Libanon, företrätt av Fares BOUEZ, utrikesminister,
Luxemburg, företrätt av Jacques F. POOS, vice premiärminister och minister för utrikes
ärenden, utrikeshandel och samarbete,
Malta, företrätt av Prof. Guido DE MARCO, vice premiärminister och utrikesminister,
Marocko, företrätt av Abdellatif FILALI, premiärminister och utrikesminister,
Nederländerna, företrätt av Hans van M1ERLO, vice premiärminister och utrikesminister,
Portugal, företrätt av Jaime GAMA, utrikesminister,
Förenade kungariket, företrätt av Malcolm RIFKIND QC MP, utrikesminister,
Syrien, företrätt av Farouk AL-SHARAA. utrikesminister,
Sverige, företrätt av Lena HJELM-WALLEN, utrikesminister,
Tunisien, företrätt av Habib Ben YAHIA, utrikesminister,
Turkiet, företrätt av Deniz BAYKAL, vice premiärminister och utrikesminister,
Den palestinska myndigheten, företrädd av Yassir ARAFAT, ordförande för den palestinska
myndigheten, som deltar i Europa-Medelhavskonferensen i Barcelona:
- som betonar Medelhavets strategiska betydelse och är fast beslutna att ge sina framtida
förbindelser en ny dimension, grundad på övergripande samarbete och solidaritet, i nivå med
de gynnade förbindelser som uppkommit genom grannskap och historia,
- som är medvetna om att nya politiska, ekonomiska och sociala faktorer på ömse sidor om
Medelhavet utgör gemensamma utmaningar som kräver övergripande och samordnade
åtgärder.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
321
21 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 190
- som är beslutna att därför för sina förbindelser skapa en multilateral och varaktig ram,
grundad på partnerskapsanda och med tillbörlig respekt för varje deltagares egenskaper,
värderingar och särart,
- som betraktar denna multilaterala ram som ett komplement för att förstärka de bilaterala
förbindelserna, vilka det är viktigt att trygga med betonande av deras särart,
- som understryker att detta Europa-Medelhavsinitiativ inte är avsett att ersätta andra
åtgärder och initiativ för fred, stabilitet och utveckling i området, även om det kan bidra till
att göra dem framgångsrika. Deltagarna stödjer genomförandet av ett rättvist,
övergripande och bestående fredsavtal i Mellersta Östern, grundat på Förenta nationernas
säkerhetsråds tillämpliga resolutioner och principer, däribland principen land mot fred, som
nämns i kallelsen till konferensen i Madrid för fred i Mellersta Östern, med allt vad detta
innebär,
- som är övertygade om att det övergripande målet att runt Medelhavet skapa ett område
med dialog, utbyte och samarbete som garanterar fred, stabilitet och välstånd, kräver
förstärkt demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna - partnerskapets
grundläggande principer - en hållbar och balanserad ekonomisk och social utveckling,
åtgärder för att kämpa mot fattigdomen och främjandet av en större förståelse mellan olika
kulturer,
- som är överens om att sinsemellan upprätta ett övergripande partnerskap - Europa-
Medelhavspartnerskapet - som skall omfatta följande tre huvuddelar: en förstärkt politisk
dialog, utveckling av ekonomiskt och finansiellt samarbete och större hänsynstagande till den
sociala, kulturella och mänskliga dimensionen.
POLITISKT OCH SÄKERHETSMÄSSIGT PARTNERSKAP: ATT SKAPA ETT
GEMENSAMT OMRÅDE FÖR FRED OCH STABILITET
Deltagarna uttrycker sin övertygelse om att fred, stabilitet och säkerhet i Medelhavsområdet
är en gemensam tillgång som de förbinder sig att främja och förstärka med alla till buds
stående medel. Därför är de överens om att med jämna mellanrum föra en förstärkt politisk
dialog, grundad på respekt för väsentliga principer i internationell rätt och bekräftar på nytt
ett antal gemensamma mål i fråga om inre och yttre stabilitet.
I denna anda förbinder de sig genom följande principförklaring att:
- handla i enlighet med Förenta nationernas stadga och Förenta nationernas allmänna
förklaring om de mänskliga rättigheterna, samt andra förpliktelser i internationell rätt,
särskilt sådana som härrör från de internationella deklarationer och avtal som de är bundna
av,
- utveckla rättssäkerheten och demokratin inom sitt politiska system och samtidigt inom
denna ram erkänna vars och ens rätt att välja och fritt utveckla sitt eget politiska, socio-
kulturella, ekonomiska och rättsliga system,
- respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt garantera att
dessa friheter och rättigheter verkligen får utövas lagligen, inbegripet yttrandefrihet,
föreningsfrihet i fredligt syfte, tanke-, samvets- och religionsfrihet, både enskilt och
tillsammans med andra medlemmar av samma grupp, utan någon som helst diskriminering
på grund av ras, nationalitet, språk, religion eller kön,
- välkomna möjligheten att genom dialog mellan parterna utbyta information om mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter, rasism och främlingsfientlighet,
- respektera och garantera respekt för olikheter och mångfald i parternas respektive
samhälle, främja tolerans mellan olika grupper i samhället samt bekämpa yttringar av
intolerans, rasism och främlingsfientlighet. Deltagarna understryker vikten av adekvat
utbildning om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,
- respektera folkens suveräna likställdhet såväl som alla rättigheter förenade med deras
suveränitet och att ärligt fullgöra de skyldigheter som åligger dem enligt internationell rätt,
- respektera folkens likställda rättigheter och deras rättighet till självbestämmande, ständigt
i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta nationernas stadga och tillämpliga
normer i internationell rätt som inbegriper normerna för staters territoriella integritet så som
de avspeglas i avtal mellan tillämpliga parter, - avhålla sig från all slags direkt eller indirekt
inblandning i en annan parts inrikes angelägenheter enligt bestämmelserna i internationell
rätt,
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
- respektera territoriell integritet och enhet hos samtliga övriga parter,
- avgöra sina tvister med fredliga medel, uppmana alla deltagare att avstå från att tillgripa
hot om eller använda våld mot en annan deltagares territoriella integritet vilket inbegriper
322
förvärvande av territorium med våld samt på nytt bekräfta rätten till fullständigt utövande
av suveränitet med lagliga medel i enlighet med FN-stadgan och internationell rätt,
- förstärka sitt samarbete i syfte att förebygga och bekämpa terrorism, särskilt genom
ratificering och tillämpning av de internationella avtal som de undertecknat, genom
anslutning till sådana avtal samt genom andra lämpliga åtgärder,
- tillsammans bekämpa den organiserade brottslighetens utbredning och spridning liksom
narkotikaproblemet i alla dess aspekter,
- främja regional säkerhet genom att bland annat verka för icke-spridning av kärnvapen,
kemiska och biologiska vapen genom att ansluta sig till och följa en serie internationella och
regionala nedrustningsavtal så som NPT, CWC, BWC, CTBT och/eller regionala åtgärder
så som vapenfria zoner som omfattar system för kontroll av dessa, såväl som genom att
ärligt fullfölja sina åtaganden inom ramen för konventionerna om kontroll av rustning,
nedrustning och icke-spridning.
Parterna skall sträva efter att upprätta en zon i Mellanöstern som kan övervakas från båda
håll och som verkligen är fri från massförintelsevapen, kärnvapen, kemiska och biologiska
vapen samt system for framställning av sådana.
Dessutom skall partema:
- undersöka vilka praktiska åtgärder som kan vidtas för att förhindra spridning av
kärnvapen, kemiska och biologiska vapen liksom orimligt stora lager av konventionella
vapen,
- avstå från att bygga upp en militär kapacitet utöver sina legitima försvarsbehov och
samtidigt åter bekräfta sin föresats att uppnå samma grad av säkerhet och ömsesidigt
förtroende på lägsta möjliga styrke- och rustningsnivå samt ansluta sig till CCW,
- främja förhållanden som kan utveckla goda grannskapsrelationer mellan partema och
stödja processer som syftar till stabilitet, säkerhet, välstånd samt regionalt samarbete och
samarbete på lägre nivåer.
- undersöka vilka förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder som borde genomföras mellan
partema för att kunna skapa ett "område med fred och stabilitet runt Medelhavet", inbegripet
möjligheten att på lång sikt upprätta en Europa-Medelhavspakt i detta syfte.
EKONOMISKT OCH FINANSIELLT PARTNERSKAP: UPPBYGGNAD AV ETT
OMRÅDE MED DELAT VÄLSTÅND
Deltagarna betonar vikten av en hållbar och stabil socio-ekonomisk utveckling i syfte att
uppnå sitt mål att bygga upp ett område med gemensamt välstånd.
Partema erkänner de svårigheter för den ekonomiska utvecklingen i ländema i
Medelhavsområdet som skuldfrågan kan ge upphov till. De är, med hänsyn till hur
betydelsefulla deras förbindelser är, ense om att fortsätta dialogen i behöriga fora i syfte att
göra framsteg.
Då det konstaterats att parterna måste anta gemensamma utmaningar, om än i olika hög
grad, ställer deltagarna upp följande långsiktiga mål:
- Att påskynda en hållbar socio-ekonomisk utveckling.
- Att förbättra befolkningsgruppernas levnadsvillkor, höja sysselsättningsnivån och minska
utvecklingsklyftan inom Europa-Medelhavsområdet.
- Att främja regionalt samarbete och integrering.
För att dessa mål skall kunna uppnås är deltagarna ense om att upprätta ett ekonomiskt och
finansiellt partnerskap som, med hänsyn tagen till de olika utvecklingsnivåerna, skall bygga
På
- ett successivt upprättande av ett frihandelsområde,
- genomförandet av lämpligt ekonomiskt samarbete och samordnade åtgärder på relevanta
områden,
- en avsevärd ökning av Europeiska unionens ekonomiska bistånd till sina partner.
a) Frihandelsområde
Frihandelsområdet kommer att upprättas genom de nya Europa-Medelhavsavtalen och
frihandelsavtal mellan Europeiska unionens parter. Partema har satt upp år 2010 som mål
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
323
för det successiva upprättandet av området som skall omfatta huvuddelen av handeln, med Skr. 1995/96:190
vederbörlig hänsyn tagen till de förpliktelser som WTO medför. 1 syfte att utveckla „, ,
frihandel inom detta område: tariffära och non-tariffära hinder för handeln med industrivaror Bilaga O. J
skall undanröjas successivt enligt en tidsplan som partema skall komma överens om; utifrån
traditionella handelsflöden och i den utsträckning parternas olika jordbrukspolitik tillåter och
med vederbörlig respekt för de resultat som uppnåtts i GATT-förhandlingama skall handeln
med jordbruksprodukter successivt liberaliseras genom parternas ömsesidiga förmånstillträde;
handeln med tjänster inklusive etableringsrätten skall successivt liberaliseras med vederbörlig
hänsyn tagen till GATS-avtalet.
Deltagarna beslutar om att underlätta det successiva upprättandet av detta frihandelsområde
genom att
- anta lämpliga åtgärder i fråga om regler för ursprung, certifiering, skydd av immateriell
och industriell äganderätt och konkurrens,
- ta fram och utveckla strategier som grundar sig på marknadsekonomiska principer och
integrering av partemas ekonomi, med hänsyn tagen till deras respektive behov och
utvecklingsnivå,
- anpassa och modernisera ekonomiska och sociala strukturer, i första hand att främja och
utveckla den privata sektom, att förbättra produktionssektorn och skapa en lämplig
institutionell ram och ett regelverk för en marknadsekonomi. De skall likaså sträva efter att
minska de negativa sociala konsekvenserna som denna anpassning eventuellt kan resultera
i genom att stödja åtgärdsprogram till förmån for de mest behövande befolkningsgrupperna,
- främja de processer som syftar till att utveckla tekniköverföring.
b) Ekonomiskt samarbete och samordnade åtgärder
Samarbete skall särskilt utvecklas inom de områden som räknas upp nedan och i fråga om
detta
- erkänner deltagarna att den ekonomiska utvecklingen måste stödjas, både genom interna
besparingsåtgärder, vilka utgör grunden för investeringar, och direkta utländska investeringar.
De understryker vikten av att skapa ett gynnsamt klimat för investeringar, särskilt genom
att successivt undanröja hinder för sådana investeringar som skulle kunna leda till
tekniköverföring och öka produktionen och exporten,
- bekräftar de att det på frivillig bas genomförda regionala samarbetet, särskilt för att
utveckla utbytet mellan parterna själva, utgör en nyckelfaktor i skapande av ett
frihandelsområde,
- uppmanar de företagen att sluta inbördes avtal, och förbinder sig att stödja ett sådant
samarbete liksom industriell modernisering genom att erbjuda en miljö och ett regelverk som
kan vara gynnsamma. De anser det nödvändigt att anta och genomföra ett tekniskt
stödprogram för små och medelstora företag,
- betonar de sitt beroende av varandra i miljöfrågor, vilket nödvändiggör regionala insatser
och ett förstärkt samarbete samt bättre samordning av befintliga multilaterala program, och
bekräftar att de har bundit sig for Barcelonakonventionen och handlingsplanen för
Medelhavet. De erkänner betydelsen av att förena ekonomisk utveckling med miljöskydd,
att förena omsorg om miljön med alla relevanta aspekter av den ekonomiska politiken och
att minska eventuella negativa miljökonsekvenser. De förbinder sig att upprätta ett
handlingsprogram med prioriterade åtgärder på kort och på medellelång sikt och att
koncentrera det tekniska och finansiella stödet dit,
- betonar de kvinnornas nyckelroll i utvecklingen och förbinder sig att stödja deras aktiva
medverkan i det ekonomiska och sociala livet och i skapandet av arbetstillfällen,
- understryker de vikten av att bevara och rationellt förvalta fiskeresursema och förbättra
samarbetet på området forskning om resurser, inklusive vattenbruk, och förbinder sig att
underlätta vetenskaplig utbildning och forskning samt att ta fram gemensamma instrument,
- erkänner de att energisektorn har en nyckelroll i det ekonomiska Europa-
Medelhavspartnerskapet och beslutar att förstärka samarbetet och dialogen på området
energipolitik. De beslutar också att skapa lämpliga ramvillkor för energibolagens
investeringar och verksamhet genom samarbete, for att skapa villkor som gör det möjligt för
dessa bolag att bygga ut energinäten och främja hopkopplingar,
- erkänner de att vattenförsörjningen tillsammans med lämplig förvaltning av resurserna och
resursutveckling är prioriterade frågor för alla parter vid Medelhavet och att samarbetet bör
utvecklas på dessa områden,
- är de överens om att samarbeta för att modernisera och omstrukturera jordbruket och
324
främja en integrerad landsbygdsutveckling. Samarbetet skall särskilt koncentreras till tekniskt Skr. 1995/96:190
bistånd och utbildning, stöd för partnerländemas politik för att diversifiera produktionen, „-
minskning av livsmedelsberoendet och främjande av ett miljövänligt jordbruk. De är också Bilaga 0.3
ense om att samarbeta för att bekämpa olagliga grödor och att utveckla de områden som
berörs av detta. Deltagarna är också ense om att samarbeta inom andra områden, och i detta
hänseende
- understryker de betydelsen av att utveckla och förbättra infrastrukturerna, bl.a. genom att
skapa ett effektivt transportsystem, utveckla informationsteknologin och modernisera
telekommunikationerna. De är ense om att utarbeta ett prioriteringsprogram i detta syfte.
- förbinder de sig att följa principerna för internationell sjörätt, särskilt rätten att fritt
tillhandahålla tjänster på det internationella transportområdet, och fritt tillträde till
internationell frakt. Resultaten av de pågående multilaterala förhandlingarna om
sjötransporttjänster som förs inom WTO kommer att beaktas när det uppnås enighet i frågan,
- förbinder de sig att främja samarbete mellan lokala myndigheter beträffande
regionplanering,
- erkänner de att vetenskap och teknik har stort inflytande på den socio-ekonomiska
utvecklingen och är ense om att förstärka den vetenskapliga forsknings- och
utvecklingskapaciteten, att bidra till utbildning av vetenskaplig och teknisk personal och att
främja deltagande i gemensamma forskningsprojekt när vetenskapliga nätverk har skapats,
- är de ense om att stödja samarbete om statistiska uppgifter för att kunna harmonisera
metoderna och utbyta information.
c) Finansiellt samarbete
Deltagarna anser att skapandet av ett frihandelsområde och framgången för Europa-
Medelhavspartnerskapet kräver en betydande ökning av det ekonomiska biståndet som
framför allt skall gynna en hållbar lokal utveckling och mobiliseringen av lokala ekonomiska
aktörer. De uppmärksammar i detta sammanhang att
- Europeiska rådet i Cannes enades om att som ekonomiskt bistånd bevilja ett anslag på
4 685 miljoner ecu för perioden 1995-1999 i form av disponibla budgetmedel från
gemenskapen. Därtill kommer Europeiska investeringsbankens stöd i form av ökad utlåning,
liksom medlemsstaternas ekonomiska bidrag,
- det är nödvändigt med ett effektivt finansiellt samarbete inom ramen för ett flerårigt
program, med hänsyn tagen till varje parts särart,
- en sund makro-ekonomisk förvaltning är grunden till ett framgångsrikt partnerskap. Därför
är de ense om att stödja en dialog om var och en av parternas ekonomiska politik och om
en optimering av det ekonomiska samarbetet.
SOCIALT, KULTURELLT OCH MÄNSKLIGT PARTNERSKAP: ATT UTVECKLA
MÄNSKLIGA RESURSER, FRÄMJA FÖRSTÅELSEN MELLAN KULTURER OCH
UTBYTE MELLAN CIVILA SAMHÄLLEN
Parterna erkänner att de kulturella och religiösa traditionerna i Medelhavsområdet, dialogen
mellan dessa kulturer och ett utbyte på ett mänskligt, vetenskapligt och tekniskt plan är en
mycket viktig faktor för att närma folken, främja förståelsen mellan dem och förbättra deras
uppfattning om varandra.
1 denna anda är partema ense om att upprätta ett socialt, kulturellt och mänskligt
partnerskap. Därför
- bekräftar de åter att dialog mellan och respekt för olika kulturer och religioner är en
nödvändig förutsättning för ett närmande mellan folken. I detta sammanhang betonar de
vikten av den roll medierna kan spela för ömsesidigt erkännande och förståelse av kulturerna
som en källa för ömsesidigt berikande,
- betonar de den grundläggande betydelsen av att utveckla mänskliga resurser både för
uppfostran och utbildning av i synnerhet ungdomar och på kulturområdet. De uttrycker sin
avsikt att stödja kulturellt utbyte och flerspråkighet med hänsyn tagen till samtliga parters
kulturella identitet, och att genomföra en varaktig politik för utbildningsprogram och
kulturella program; i detta sammanhang förbinder partema sig att vidta åtgärder för att
underlätta utbytet mellan människor, i synnerhet genom att förbättra administrativa
förfaranden,
- understryker de hur viktig vårdsektorn är för en hållbar utveckling och uttrycker sin avsikt
att främja gemenskapens reella medverkan i åtgärder inom hälso- och välfärdsområdet,
325
- erkänner de betydelsen av social utveckling som de anser skall gå hand i hand med all
ekonomisk utveckling. De prioriterar särskilt de grundläggande sociala rättigheterna,
inklusive rätten till utveckling,
- erkänner de det civila samhällets väsentliga roll både i utvecklingsprocessen av Europa-
Medelhavspartnerskapet och som en avgörande faktor för större förståelse mellan folken,
- är de följaktligen överens om att stärka och/eller skapa nödvändiga instrument för ett
decentraliserat samarbete i syfte att inom ramen för nationell lagstiftning stödja utbytet
mellan alla som aktivt deltar i utvecklingsarbetet; de som är ansvariga för det civila och
politiska samhället, kultur och religion, universitet, forskning, medier, föreningar,
fackföreningar samt privata och offentliga företag,
- erkänner de på grundval av detta betydelsen av att främja kontakter och utbyte mellan
ungdomar inom ramen för programmen för decentraliserat samarbete,
- uppmuntrar de stödåtgärder för de demokratiska institutionerna och för att förstärka
rättsstaten och det civila samhället,
- erkänner de att nuvarande befolkningsutveckling innebär en utmaning som måste
prioriteras och mötas med lämpliga åtgärder för att det ekonomiska uppsvinget skall kunna
påskyndas,
- erkänner de migrationens viktiga roll i sina förbindelser. De är ense om att stärka
samarbetet för att minska migrationstrycket, bland annat med hjälp av program för
yrkesutbildning och program för hjälp med att skapa arbetstillfällen. De förbinder sig att
garantera skydd för alla rättigheter som den befintliga lagstiftningen erkänner för migrerande
arbetstagare som lagligen befinner sig på deras respektive territorium,
- beslutar de beträffande illegal invandring att inleda ett närmare samarbete. I detta
sammanhang är partema, medvetna om sitt atertagandeansvar, ense om att anta relevanta
bestämmelser och vidta åtgärder genom bilaterala avtal eller ordningar för att återta de egna
medborgare som befinner sig i en olaglig situation. I detta syfte avser Europeiska unionens
medlemsstater med medborgare, medlemsstaternas medborgare, så som dessa definieras för
gemenskapens bruk,
- är de ense om att förstärka samarbetet genom olika åtgärder för att motverka terrorism och
tillsammans bekämpa den mer effektivt,
- anser de dessutom att det är nödvändigt att gemensamt verkningsfullt bekämpa
narkotikahandel, internationell brottslighet och korruption,
- understryker de vikten av att beslutsamt motarbeta rasism, främlingsfientlighet och
intolerans och är ense om att samarbeta om detta.
UPPFÖLJNING AV KONFERENSEN
Deltagarna
- som anser att Barcelonakonferensen skapar ett underlag för en öppen och utvecklingsbar
process,
- som åter bekräftar sin vilja att upprätta ett partnerskap grundat på de principer och mål
som anges i denna förklaring,
- som har föresatt sig att ge detta Europa-Medelhavspartnerskap ett konkret uttryck,
- som är övertygade om nödvändigheten av att fortsätta den påbörjade övergripande
dialogen och att genomföra en rad konkreta åtgärder för att uppnå detta mål,
antar den bifogade arbetsplanen:
Utrikesministrarna skall mötas regelbundet för att övervaka att denna förklaring tillämpas
och för att bestämma lämpliga åtgärder som gör det möjligt att förverkliga partnerskapets
mål.
De olika åtgärderna skall följas upp genom ad hoc-möten med ett visst tema där ministrar,
högre tjänstemän och experter deltar, utbyte av erfarenheter och information, kontakter
mellan det civila samhällets aktörer eller på varje annat lämpligt sätt.
Kontakter mellan parlamentsledamöter, med regionala och lokala myndigheter samt
arbetsmarknadens parter skall uppmuntras.
En "Europa-Medelhavskommitté för Barcelonaprocessen" på en högre tjänstemannanivå, som
består av Europeiska unionens trojka och en företrädare för varje Medelhavspart kommer
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
326
regelbundet att mötas för att förbereda utrikesministermötena och granska och utvärdera
uppföljningen av Barcelonaprocessen och dess inslag och uppdatera arbetsplanen.
Lämpligt förberedelse- och uppföljningsarbete för mötena som bygger på arbetsprogrammet
från Barcelona och pa slutsatserna från "Europa-Medelhavskommittén för
Barcelonaprocessen" kommer att vidtas av kommissionens avdelningar.
Nästa utrikesministermöte kommer att äga rum under det första halvåret 1997 hos någon av
de tolv Medelhavspartema i Europeiska unionen; vilken kommer att fastställas efter
ytterligare samråd.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
BILAGA 12
LATINAMERIKA
RÅDETS SLUTSATSER OM ALLMÄNNA RIKTLINJER FÖR SAMARBETET
MELLAN GEMENSKAPEN OCH LATINAMERIKA 1996-2000
Rådet
som har studerat kommissionens meddelande "Europeiska unionen - Latinamerika: nuläget
och möjligheter till förstärkning av partnerskapet 1996-2000", som i huvuddrag instämmer
i analysen och som beaktar slutsatserna från Europeiska rådet på Korfu, i Essen och Cannes
och det grundläggande dokument som rådet för allmänna frågor godkände
den 31 oktober 1994, understryker sin vilja att stärka de politiska banden med partema i
Latinamerika, stödja demokratin, göra framsteg inom liberaliseringen av handeln, stödja den
regionala integrationsprocessen samt ge samarbetet en tydligare inriktning. 1 detta syfte
kommer den institutionaliserade dialogen med de latinamerikanska partema att fördjupas.
Rådet är enigt om att besluta om följande prioriteringar för det framtida samarbetet med
ländema och regionerna i Latinamerika:
a) Gemenskapen kommer att fästa särskilt avseende vid att stödja institutionerna och
förstärka de demokratiska processerna genom samarbetsåtgärder
- som avser att på olika nivåer förstärka institutionerna och rättsstaten, skydda de mänskliga
rättigheterna samt främja en god offentlig förvaltning ("good govemance”),
- som bidrar till en reform av staten och decentralisering, särskilt genom modernisering av
den offentliga förvaltningen,
- som stöder utformningen av politik för sektorer som utbildning, hälsovård och
landsbygdsutveckling genom att gynna stödåtgärder för institutioner och uppbåda det civila
samhällets kunskapsresurser, b) Gemenskapen kommer att i sitt samarbete fästa särskilt och
prioriterat avseende vid kampen mot fattigdomen och den sociala utslagningen.
Utmaningarna kommer inom detta område att bestå av att bidra till att säkra den
marginaliserade befolkningens medverkan i marknadsekonomin och en rättvisare
inkomstfördelning for att garantera en hållbar utveckling.
Program kommer att utarbetas inte enbart för landsbygdssektom utan även för att bättre
integrera befolkningen i de marginaliserade tätorterna.
Samarbetsprogram till förmån för de fattigaste delarna av befolkningen och de fattigaste
ländema bör också utarbetas, i huvudsak i fråga om befolkningspolitik, hälsovård, utbildning
eller boende. Vissa grupper såsom ungdomar, kvinnor och ursprungsbefolkning avses utgöra
målgrupper för dessa åtgärder.
Den ekonomiska utvecklingen skall knytas till de sociala framstegen. Därför kommer
samarbetsprogrammen att ta hänsyn till de operationella slutsatserna av åtgärdsprogrammen
från det s.k. sociala toppmötet i Köpenhamn i mars 1995.
c) Gemenskapen kommer i sina samarbetsåtgärder särskilt att betona sitt stöd för
ekonomiska reformer och förbättring av den internationella konkurrenskraften, särskilt inom
följande områden:
- Stöd åt utvecklingen av den privata sektom, särskilt till förmån för små och medelstora
företag.
- Förstärkning av stödåtgärder för industrin och av investeringar.
- Upprättandet av en bättre synergi mellan det industriella samarbetet och det vetenskapliga
och tekniska samarbetet.
327
- Tekniskt stöd för främjande av utrikeshandeln. Skr. 1995/96:190
- Bekräftelse av den viktiga roll Europeiska investeringsbanken spelar som samarbetsorgan Bilaga 6.3
mellan EU och Latinamerika.
När dessa prioriteringar för samarbetet genomfors bör särskild vikt läggas vid följande
teman:
- Gemenskapen kommer att fästa särskilt avseende vid stödprogram och åtgärder för
grundläggande utbildning och yrkesutbildning, vilka är sektorer som har avgörande betydelse
ror en hållbar ekonomisk och social utveckling. Detta samarbete skall genomföras såväl
inom området för demokratisering som inom den högre utbildningen, samt inom vetenskap,
teknik och yrkesutbildning.
- Gemenskapen kommer att stödja regionalt samarbete och regional integrering, särskilt
begreppet "öppen regionalism", i syfte att öppna regionala marknader och underordnade
marknader och att främja en bättre anpassning till de internationella marknaderna i enlighet
med Världshandelsorganisationens regler.
- Gemenskapen fäster särskild vikt vid könsrelaterade frågor inom alla sektorer och program
för samarbete med Latinamerika, i enlighet med rekommendationerna från den fjärde
internationella kvinnokonferensen.
- Mot bakgrund av utmaningarna och det inbördes beroendet på global nivå när det gäller
dessa sektorer, är det lämpligt att
- se till att man beaktar de effekter som samarbetsåtgärdema har på miljön. På detta vis kan
gemenskapen genom tekniköverföring bidra till ett mer rationellt utnyttjande av energi och
främjande av fömybar energi,
- fullfölja och betona, genom åtgärder och specifika projekt eller genom samarbete på
lämpliga områden, en samordnad kamp mot tillverkning av droger och de sociala
konsekvenserna av droganvändning och därmed sammanhängande brott,
- att arbeta för modernisering av transportsystem och för fritt tillträde till
transportmarknaden, särskilt när det gäller sjötransporter.
För att kunna tillgodose den mängd olika behov som kommer sig av mångfalden länder och
regioner i Latinamerika och för att säkerställa en optimal kombination av möjligheter och
för instrument som har tagits fram som en följd av dessa behov, skall gemenskapen för att
förstärka effektiviteten av åtgärderna eftersträva
- ett aktivt deltagande, i alla faser av samarbetsprogram, för förmånstagama och det civila
samhället, genom decentraliserade samarbetsåtgärder och -program,
- en bättre samordning, särskilt på plats, med medlemsstaterna avseende samarbete och
finansiering, genom att engagera europeiska aktörer och företag för att kvalitativt kunna
förbättra programmen och utnyttja disponibla resurser på ett mer effektivt och synligt sätt,
- samfinansiering med de latinamerikanska ländema och unionens medlemsstater, men även
med andra internationella finansiärer, - regelbunden uppföljning, utvärdering och
vidareutveckling av de allmänna riktlinjerna genom olika instanser inom gemenskapen; i
detta sammanhang fäster rådet särskild vikt vid att kommissionen utarbetar och regelbundet
reviderar, i nära samarbete med medlemsstaterna, landvisa strategidokument som preciserar
de huvudsakliga områdena för gemenskapsverksamhet i varje land, och
- dessutom bör de företagna åtgärderna göras mer synliga.
BILAGA 13
AFRIKA
1. Rådet erinrar om att Europeiska rådet vid sitt möte i Essen uttalade sig till förmån för en
politisk dialog mellan Europeiska unionen och Afrikanska enhetsorganisationen (OAU),
särskilt när det gäller att förebygga konflikter i Afrika. Förebyggande diplomati,
upprätthållen fred och förstärkt internationell säkerhet är prioriterade mål för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Europeiska unionen förklarar sig beredd att
stödja de afrikanska ländernas insatser inom området förebyggande diplomati och
upprätthållen fred, vid behov med hjälp av VEU.
2. Rådet noterar förklaringen från OAU:s församling av stats- och regeringschefer i Kairo
den 28-30 juni 1993, i vilken en mekanism för förebyggande och lösning av konflikter
fastställs, samt slutsatserna från denna församling i Addis-Abeba i juni 1995.
328
3. Europeiska unionens bidrag på detta område bör vara att stödja de åtgärder som vidtas Skr. 1995/96:190
av de afrikanska organisationerna, särskilt av OAU, vilka bör ha den ledande rollen under „, ,
alla faser i processen, och bidraget bör bygga på följande principer: tillaga 0.5
- Att afrikanerna i högre grad deltar i arbetet med att förebygga och lösa kriser i de
afrikanska ländema.
- Att säkerställa en bättre koppling mellan Europeiska unionens insatser och de som görs
av de afrikanska ländema och övriga medlemmar i världssamfundet. - Att harmonisera i
synnerhet Europeiska unionens insatser, också medlemsstaternas bilaterala insatser för att
uppnå detta syfte.
- Att samordna insatserna på detta område med gemenskapens och dess medlemsstaters
politik för utvecklingsbistånd och stödet till demokratiseringsprocessen.
- Att underlätta mobiliseringen av de afrikanska ländernas egen kapacitet och av deras
handlingsmöjligheter. Det är nödvändigt att de afrikanska ländema själva övertar ledningen
av den förebyggande diplomatin och lösningen av konflikter i Afrika. Genom OAU bör de
afrikanska ländema ta initiativet till att under alla faser angripa och lösa de problem som
hotar freden, utan att detta förhindrar de subregionala organisationerna från att spela en
viktig roll.
4. För att uppnå dessa mål skall Europeiska unionen i första hand främja samarbetet mellan
Förenta nationerna och OAU samt också förstärka OAU:s aktuella kapacitet på området.
5. Följande punkter bör också beaktas:
- Europeiska unionens insats bör utföras med hänsyn till dels den politiska och rättsliga ram
inom vilken den planerade åtgärden ingår (FN, OAU, subregional nivå), dels de olika
etapperna i den process som leder från en tidig varning till genomförandet av åtgärder för
att lösa konflikter. Unionen och vid behov VEU kan spela en roll här.
- Den afrikanska parten bör tillerkännas den ledande rollen i samband med de politiska
insatserna för att hantera konflikter.
- Såväl förebyggande diplomati som lösning av konflikter och upprätthållande av freden i
Afrika skall genomföras under strängt iakttagande av principerna och målen i Förenta
nationernas stadga.
- De operationer som eventuellt företas skall bygga på principerna om att partema i
konflikten ger sitt samtycke och att styrkoma är neutrala och opartiska samt står under
enhetligt befäl.
- Europeiska unionens medlemsstater och gemenskapen skall inom rådet inleda ett utbyte
av information om det bilaterala biståndet på detta område i syfte att förstärka samordningen
av detta bistånd. 6. Europeiska unionens bidrag kan anta följande former:
a) Tidig varning
- Utbyte av information eller meddelande av upplysningar om särskilda kriser och även om
länder där det uppstår spänningar.
- Utbildning av analytiker till OAU:s generalsekretariat.
- Organisation av seminarier.
- Ekonomiskt stöd för tekniskt och materiellt bistånd.
b) Förebyggande diplomati
- Att främja skapandet av krishanteringsgrupper genom att erbjuda medlingshjälp samt vid
behov ett selektivt ekonomiskt stöd.
- Att organisera seminarier och utbytesforum för den förebyggande diplomatin.
- Personal som hjälper till med att organisera uppdrag.
c) Upprätthållande av freden
Om det på OAU:s egen begäran blir tal om att tilldela denna organisation en roll i
samband med ett beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd, skall Europeiska unionen
undersöka om den eventuellt kan stödja organisationen, bl.a. med hjälp av VEU i
förekommande fall.
7. Europeiska unionen är medveten om att VEU redan har inlett en undersökning om
329
22 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 190
möjligheten att stödja Europeiska unionens insats och uppmanar VEU att meddela den
resultaten av undersökningen. Europeiska unionen uppmanar VEU att utarbeta och
genomföra särskilda åtgärder som kan bidra till att mobilisera de afrikanska ländernas
möjligheter att bidra till Förenta nationernas styrkor. Unionen förbehåller sig också rätten
att uppmana VEU att medverka till genomförandet av unionens åtgärder.
8. Dessa slutsatser bör utgöra grundvalen för ett kommande antagande av en gemensam
ståndpunkt.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
BILAGA 14
ASIEN
EUROPA-ASIEN-MÖTET: UNIONENS STÅNDPUNKT
Avdelning I: allmänna aspekter
Europa-Asien-mötet kommer att utgöra ett av de viktigaste initiativ som tagits av Europeiska
unionen, dess medlemsstater och 10 av de mest dynamiska ländema i Asien.
Det är en historisk händelse att stats- eller regeringscheferna i de deltagande ländema samt
kommissionens ordförande kommer att sammanträffa, åtföljda av sina utrikesministrar vid
en sammankomst som har till syfte att upprätta ett nytt partnerskap mellan Europa och
Asien, vilket kommer att bidra till en global utveckling av båda regionernas samhällen.
Detta nya partnerskap bör ha som utgångspunkt att främja den politiska dialogen, fördjupa
de ekonomiska förbindelserna och stärka samarbetet på olika områden.
Unionen anser att Europa-Asien-mötet är en öppen, genomblickbar och utvecklingsbar
process, av informell natur, vilken inte desto mindre bör sträva efter konkreta och väsentliga
resultat. Den bör därför inte påverka deltagarnas särskilda förbindelser med andra delar av
världen.
Detta första Europa-Asien-möte bör göras så givande för båda parter så att det kan ge
drivkraft till den politiska viljan att intensifiera dialogen och förbindelserna mellan de två
regionerna och lägga en fast grund för en ny era i förbindelserna mellan Europa och Asien.
Denna sammankomst leder in i framtiden och har till syfte att skapa ett konstruktivt klimat
av ömsesidig förståelse och samarbete på alla politiska och ekonomiska områden av
gemensamt intresse. Det är önskvärt att deltagarna, när de lämnar detta första möte, har
kommit överens om att ett andra Asien-Europa-möte i Europa skall äga rum vid en tidpunkt
som båda parter kan enas om. Unionen bör också föreslå att man överväger en flexibel
uppföljning för att granska genomförandet av de beslut som fattas vid Asien-Europa-mötet.
Unionen önskar att en slutlig förklaring skall återspegla de överenskommelser i sak som
träffats under Asien-Europa-mötet.
Unionen har ställt upp en rad specifika frågor som kan diskuteras (se avdelning II och III)
och har förberett utförliga förslag. Den övergripande strategin för hur frågorna skall
behandlas bör vara mångsidig och balanserad. Dialogen kan också omfatta ekonomiska
frågor av allmän natur.
AVDELNING II: FRÄMJANDE AV EN POLITISK DIALOG MELLAN
EUROPA OCH ASIEN
a) Stärkande av en vittomfattande dialog mellan Europa och Asien
Främjandet av en politisk dialog mellan de båda kontinenterna bör syfta till framsteg för
och konsolidering av politisk stabilitet och internationell säkerhet samt till en ökad
ömsesidig förståelse på alla områden.
Detta kommer att erfordra tätare kontakter i syfte att förbättra det politiska samarbetet
mellan Europa och Asien inom internationella organisationer och i arbetet med
internationella frågor.
Som ett av de viktigaste målen med mötet bör deltagarna göra en klar utfästelse i denna
riktning och utforska möjligheterna till samarbete genom att klarlägga vad som förenar dem
i de olika frågor som diskuteras. Högre tjänstemän kan här peka ut särskilda frågor eller
områden av särskild betydelse för ett sådant samarbete.
b) Dialog om värderingar och koder som styr samhällena på de båda kontinenterna
Även om ett nytt partnerskap mellan Europa och Asien inte innebär att värderingar, idéer
330
och sociala koder måste vara identiska, finns det ändå ett behov av en större förståelse av Skr. 1995/96:190
olikheterna i värderingar och sedvänjor bland de deltagande ländema. Bilaga 6 3
Asien-Europa-mötet bör uppmuntra en öppen och vittomspännande dialog mellan kulturerna
och civilisationerna på de båda kontinenetema för att underlätta ett närmande mellan
samhällena. I detta sammanhang kommer främjandet av kulturellt, vetenskapligt och
akademiskt utbyte och av en informell dialog mellan intellektuella, opinionsbildare, politiker
och affärsmän att i hög grad bidra till att öka förutsättningarna för ömsesidig förståelse och
tydligare framhäva den kulturella mångfaldens produktiva kraft.
Mänskliga rättigheter, rättssäkerheten och god politisk ledning spelar en nyckelroll för att
befordra en harmonisk social utveckling. I detta avseende bör deltagarna i Asien-Europa-
mötet fundera över det nära sambandet mellan de politiska och ekonomiska aspektema av
uppbyggnaden av ett tryggt, stabilt och demokratiskt samhälle.
Asien-Europa-mötet bör inriktas på att främja specifikt samarbete mellan deltagande
nationer och samtidigt på nytt bekräfta deltagarnas lojalitet mot FN:s deklarationer och
konventioner i dessa frågor. Samtidigt bör deltagarna framhäva sitt gemensamma
engagemang för att främja och respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna på grundval av Förenta Nationernas stadga, den allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna och Wien-deklarationen och dess handlingsprogram. De bör också
uttrycka sitt starka stöd för det framgångsrika genomförandet av wien-deklarationen och
dess handlingsprogram.
c) Förenta Nationerna
Deltagarna i Asien-Europa-mötet skulle kunna utbyta åsikter om reformering och
finansiering av organisationen, såväl som om sina erfarenheter och tänkbara samarbete på
områdena för fredsbevarande och användning av förebyggande diplomati.
d) Processer för regional integrering
Det här är ett område av obestridligt värde när det gäller att skapa gemensamma intressen
och gynna uppkomsten av regional stabilitet. Informationsutbyte om de politiska aspekterna
av dessa processer och en diskussion om vart pågående processer på båda kontinenterna kan
leda till kommer att vara givande för båda parter.
e) Samarbete i säkerhetsfrågor
Europeiska unionen bör framhäva sin beredvillighet att aktivt bidra till fred och stabilitet
i hela världen och i Asien-Stillahavsområdet samt dela med sig av sina erfarenheter på
området. 1 detta avseende kommer Asien-Europa-mötet, i egenskap av regionalt forum, att
vara en passande ram för intensifiering av samarbetet mellan unionen och Asien.
I ett ömsesidigt informationsutbyte skulle deltagarna i Asien-Europa-mötet kunna rikta in
sig på sådana frågor som förtroendeskapande åtgärder, mekanismer för konfliktlösning och
nya säkerhetsstrukturer i Europa och Asien.
f) Icke spridning
Detta bör anses vara ett vittomfattande problem som inbegriper alla orosmoment beträffande
icke spridning. Asien-Europa-mötet bör koncentreras på en uppföljning av besluten om
förlängning av icke-spridningsfördraget inklusive en gemensam strategi för sådana frågor
som ett fullständigt provstoppsavtal, en konvention om förbud mot tillverkning av klyvbart
material för kärnvapen eller andra kärnladdningar, stärkande av lAEA:s säkerhetskontroller.
Diskussionen bör också omfatta förbud och icke-spridning av kemiska och biologiska vapen,
förstärkning av exportkontrollerna för konventionella vapen, FN:s register över icke
konventionella vapen och kontroller av användning och överföring av antipersonella minor.
AVDELNING III - FÖRSTÄRKNING AV DET EKONOMISKA SAMARBETET:
HANDEL, INVESTERINGAR, TEKNIKÖVERFÖRING OCH DELTAGANDE AV
DEN PRIVATA SEKTORN
a) Stärkande av de ekonomiska banden
De deltagande ländema företräder två av de mest dynamiska regionerna i världen. De
nuvarande handels- och investeringsflödena mellan dessa regioner återspeglar emellertid inte
deras verkliga ekonomiska potential. Det bör påpekas att Asien-Europa-mötet utgör ett
sällsynt tillfälle för de deltagande ledarna att analysera denna potential och vidta åtgärder
för att utnyttja den mer effektivt. 1 detta syfte bör högre tjänstemän undersöka på vilket sätt
det skulle vara möjligt att uppnå liberalisering och ett mer multilateralt arbetssätt inom
Världshandelsorganisationen. Den bör också fastställa specifika åtgärder som skulle kunna
vidtas i deltagarländerna för att underlätta handel och investeringar.
b) Stärkande av systemet med öppen handel
331
Alla strävanden under Asien-Europa-mötet bör styras av Världshandelsorganisationens Skr. 1995/96:190
principer samt av begreppet öppen regionalism. Deltagarna bör starkt fördöma alla former „.. , ,
av ensidighet och på nytt bela-äfta sitt åtagande att tillämpa principen om mest-gynnad- tillaga o. J
nation. De bör också besluta sig för att i nära samarbete förbereda
Världshandelsorganisationens ministerkonferens i Singapore. Särskild vikt bör läggas vid att
slutföra och genomföra Uruguayrundan.
Deltagarna i Asien-Europa-mötet bör särskilt understryka behovet av att slutföra
förhandlingarna om liberalisering av sektorerna för telekommunikationer och sjötransport och
enas om att gemensamt sträva efter att säkerställa att de interimistiska avtalen om finansiella
tjänster ersätts av en mer stabil uppsättning permanenta liberaliseringsåtaganden.
Mötet bör också ge uttryck för en önskan om att de deltagande länder som ännu inte är
medlemmar i Världshandelsorganisationen skall få möjlighet att ansluta sig inom kort.
Mötet bör enas om att stödja initiativ i riktning mot en ökad liberalisering, särskilt genom
att främja en större anslutning till det befintliga Avtalet om offentlig upphandling genom att
ge avtalet ett större tillämpningsområde samt genom att höja nivån på skyddet för
upphovsrätten.
Högre tjänstemän skulle kunna inbjudas att samarbeta i denna fråga och för att upprätta en
ambitiös dagordning för det kommande arbetet vid Världshandelsorganisationens
ministermötet i Singapore, vilket skall hållas i december 1996.
Alla frågor från Marrakeshkonferensen, enligt dok. MTN.TNC/45 (MIN), vilka är av
intresse för någon av partema såväl som nya frågor skulle kunna utgöra viktiga punkter på
dagordningen.
Dessutom bör dialogen uppmuntras för att utbyta erfarenheter på området för regional
integration och för att belysa villkoren för hur liberalism på det regionala området kan
förenas med ett öppet multilateralt system.
c) Underlättande av handel och investeringar
Mötet bör ge tillfälle till att förbättra de bilaterala handelsförbindelserna. I detta syfte bör
högre tjänstemän ges anvisningar att fastställa åtgärder som skulle kunna underlätta handel
mellan de båda regionerna. Näringslivet kommer att rådfrågas.
Mötet bör ge tillfälle till att framhäva behovet av att öka investeringarna i de båda
regionerna och söka efter det bästa sättet att upprätta gynnsamma villkor som kan underlätta
investeringar. Parterna skulle kunna notera de förhandlingar som pågår mellan de
industrialiserade ländema i OECD för att utforma ett vittomspännande multilateralt
investeringsavtal och de skulle kunna erkänna det önskvärda i att utsträcka avtalsreglema
till icke OECD-medlemmar. 1 detta sammanhang skulle högre ämbetsmän kunna inbjudas
för att leda diskussioner i syfte att ge investeringar hög prioritet inom
Världshandelsorganisationen i avsikt att bana väg för förhandlingar om ett globalt regelverk
för investeringar. Dialogen bör fortsätta för att upprätta stränga internationella regler på detta
område, omfattande icke-diskriminering, skydd för investerare och insyn.
FRÄMJANDE AV SAMARBETE PÄ OLIKA OMRÅDEN
a) Mänskliga resurser
Särskild vikt skall läggas vid utveckling av mänskliga resurser och på de villkor som krävs
för att människor skall kunna förverkliga sina möjligheter. Att främja unga chefers rörlighet
på ömsesidig basis mellan Europa och Asien är en särskild prioritetet liksom att öka
ansträngningarna på området för grundläggande och högre utbildning samt yrkesutbildning.
Språkundervisning och utbytesprogram mellan universitet bör planeras, såväl som ömsesidigt
ungdoms- och studentutbjhe. b) Utvecklingssamarbete
Utvecklingssamarbetet bör förstärkas och ta hänsyn till miljöaspekter. Prioriterade mål bör
vara att förbättra levnadsvillkoren för de sämst ställda grupperna, mildra fattigdomen och
främja kvinnans roll.
c) Betydelsen av att ta itu med miljöfrågor såsom drivhuseffekten, skydd av vattenresurser,
skogsskövling och ökenspridning, artemas biologiska mångfald och erkännande av
möjligheterna till ömsesidigt och fördelaktigt samarbete på detta område, bör särskilt
understrykas.
d) Kulturella kontakter och information
Det bör vara en prioritering att utveckla en ömsesidig förståelse mellan Europa och Asien
genom ökade kulturella kontakter och information om den andra sidans kultur, med hänsyn
till medias roll.
e) Främjande av samarbete mellan företag
332
Mötet skulle kunna understryka vikten av att främja samarbete som är fördelaktigt för båda Skr. 1995/96:190
parter och för att stödja strukturer för dialog på initiativ av den privata sektorn för att göra „.. - ,
det möjligt för europeiska och asiatiska företagsledare att fastställa nya områden för Bilaga 0.3
industriellt samarbete. Samarbetet bör gälla sådana områden, t.ex. energi, transport,
informations- och miljöteknik, telekommunikationer och turism. Små ocn medelstora
företags särskilda behov bör prioriteras.
f) Utbyte av teknik
Mötet bör uttrycka stöd till ett intensifierat utbyte av teknik mellan Asien och Europa
genom närmare samarbete inom forskningen, tätare nätverk mellan universitet och
underlättande av kunskapsöverföring inom sektorer med avancerad teknik. Prioriterade
sektorer som kan driva utvecklingen framåt skulle kunna vara miljö, informations- och
kommunikationsteknik samt transporter. Betydelsen av ett fullgott skydd för upphovsrätten
och ett öppet investeringsklimat bör uppmärksammas i det när sammanhanget. I detta
sammanhang är medlemsstaterna i Europeiska unionen särskilt intresserade av att få ta del
av de asiatiska ländernas sakkunskap och know-how vad gäller det snabba tekniska
genombrottet i de industriella tillverkningsprocesserna.
g) Bekämpning av narkotika och olaglig verksamhet
Samarbetet bör utökas när det gäller narkotikahandel och särskilda ansträngningar bör göras
för att nå en överenskommelse om prekursorer till narkotika och inom ramen för kampen
mot penningtvätt. Mötet bör också främja en dialog om den internationella brottsligheten.
Samarbete bör uppmuntras för att bekämpa nätverk för olaglig invandring och särskilt
uppmärksamma frågan om återtagande av personer som invandrat på olagligt sätt.
UPPFÖLJNING
En överenskommelse bör nås om att följa upp framstegen på ovan nämnda områden på
grundval av en verksamhetsrapport över de åtgärder som faktiskt vidtagits och som skall
utarbetas av respektive högre tjänstemän under 1997.
BILAGA 15
REGERINGS-KONFERENSEN
EN STRATEGI FÖR EUROPA
I sex månader har medlemmarna i reflexionsgruppen på uppdrag av Europeiska rådet, i en
anda av öppenhet och demokrati, arbetat med att bana väg för en revidering av fördraget vid
1996 års konferens och i övrigt förbättra det sätt på vilket unionen fungerar.
Vi anser att det varit vår uppgift att inte bara fastslå en förklarande dagordning för
konferensen utan också att initiera en process med en offentlig diskussion och förklaringar
beträffande huvudinriktningen för de förändringar som skall göras.
UTMANINGEN
För ett allt större antal européer är den logiska grunden för gemenskapens integrering idag
inte självklar.
När Europeiska gemenskaperna upprättades för ungefär fyrtio år sedan fanns det inte något
behov av att förklara varför. Behovet av en gemensam konstruktion var tydligt tack vare
medvetenheten om att Europa hade misslyckats under århundradets första hälft.
Nästan ett halvt århundrade senare gör de stegvisa utvidgningarna av unionen och en
utökning av dess uppgifter samt dagens komplexa problem det mycket svårt att förstå den
sanna innebörden och det fortsatta behovet av en europeisk integrering.
Vi är fast övertygade om att denna politiskt sinnrika europeiska skapelse, som inte kan
ersätta unionens medlemsstater men som nu utgör ett oskiljaktigt komplement till dessa
stater, från vilka dess huvudsakliga politiska legitimitet utgår, har gett ett eget ovärderligt
bidrag: fred och välstånd som grundar sig på gemensamma intressen och åtgärder som inte
är en bricka i det politiska maktspelet utan hänför sig till gemensamma lagar som alla har
enats om.
I dag har Europa förändrats, delvis på grund av unionens framgångar. Alla de europeiska
stater som återfinner sin frihet vill bli medlemmar i eller få till stånd ett närmare samarbete
med Europeiska unionen. Ändå finns det i Västeuropa ett växande allmänt missnöje, trots
att unionen har bidragit till en aldrig tidigare skådad tid av fred och välstånd.
Därför behöver vi tydligt förklara för våra medborgare varför unionen, som är så tilltalande
333
för andra i Europa, också förblir nödvändig för oss.
Ett skäl till detta är att världen utanför Europa har förändrats. Varor, kapital och tjänster
strömmar nu fram och tillbaka i världen på en allt mer konkurrensinriktad marknad. Priser
fastställs globalt. Välståndet i Europa nu och i framtiden beror på Europas möjlighet att
lyckas på världsmarknaden.
Slutet på det kalla kriget har möjligen ökat den allmänna säkerheten i Europa. Men det har
också medfört ett större mått av instabilitet i Europa.
Dessutom har hög arbetslöshet, yttre migrationstryck, ökad ekologisk obalans och
utvecklingen av den internationella organiserade brottsligheten gett näring åt allmänhetens
krav på ökad säkerhet, som inte kan tillgodoses av de enskilda medlemsstaterna var för sig.
Europa har blivit en säkrare, men mer instabil världsdel i en värld där beroendet av andra
ökar allt mer. Detta faktum innebär nya utmaningar och öppnar nya möjligheter för unionen.
LÖSNINGARNA
Vi börjar dock inte från ingenting. De senaste fem åren har Europa framgångsrikt anpassat
sig till de föränderliga tidema. Gemenskapen välkomnade år 1990 de 17 miljoner tyskar som
hade levt på andra sidan Berlinmuren.
Maastrichtfördraget lyckas med att staka ut gemenskapens väg mot anpassning i föränderliga
tider, det upprättar en europeisk union som står närmare sina medborgare med utgångspunkt
i subsidiaritetsprincipen, det bygger en väg mot en enda valuta och lägger upp en strategi
för ekonomisk integrering grundad på prisstabilitet som stärker konkurrenskraften och leder
till ekonomisk tillväxt. Det förstärker social och ekonomisk sammanhållning och anger höga
normer för miljöskydd. Det banar väg för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och
försöker skapa ett område med frihet och allmän säkerhet. Sedan dess har Europeiska
unionen under mycket svåra ekonomiska förhållanden kunnat fatta lämpliga beslut om
utveckling i överensstämmelse med dess nya behov; den har enats om slutsatserna från
Uruguayrundan, den har lyckats nå en överenskommelse om unionens finanser fram till
år 1999 och den har utvidgats till att omfatta tre nya medlemmar.
Detta är dock inte tillräckligt. Europeiska stats- och regeringschefer har redan fastställt de
mått och steg som behöver vidtas för att utveckla Europas strategi inför dessa föränderliga
tider; 1996 års konferens, övergången till en enda valuta, förhandlingen om en ny ekonomisk
överenskommelse, den eventuella revideringen eller utvidgningen av Brysselfördraget som
upprättar VEU och slutligen det mest ambitiösa målet - att utvidga unionen till att omfatta
de associerade statema i Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska statema, Cypern och
Malta.
Denna kommande utvidgning ger ett ypperligt tillfälle till politiskt återförenande av Europa.
Detta är inte bara en politisk nödvändighet för oss, utan utgör också det bästa alternativet
för stabilitet i världsdelen och för ekonomiskt framåtskridande, inte bara för de ansökande
ländema, utan också för vårt Europa i sin helhet. Denna utvidgning är inte någon lätt
uppgift. Dess inverkan på hur unionens politik utvecklas måste utvärderas. Den kommer att
kräva ansträngningar, både från de ansökande staternas och de nuvarande
unionsmedlemmamas sida, vilka måste fördelas rättvist. Därför innebär det inte bara stora
möjligheter för Europa utan också en utmaning. Vi måste göra det, men vi måste göra det
väl.
Unionen kan inte ta sig an alla etapperna i den europeiska strategin genast, men den har
ingen tid att förlora. Stats- och regeringscheferna har personligen tagit ansvar för att komma
överens om en europeisk dagordning för att genomföra denna plan, som bara kan
förverkligas om den far demokratiskt stöd av medborgarna i Europa.
1996 ÅRS KONFERENS
1996 års konferens är endast en, om dock viktig, etapp i denna process.
Redan i Maastrichtfördraget förutses att en konferens med en begränsad räckvidd skulle
sammankallas 1996. Denna räckvidd har efter hand utvidgats vid olika europeiska råd.
Stats- och regeringscheferna har fastställt att göra behovet av institutionella reformer till en
central fråga vid konferensen, så att unionens effektivitet, demokrati och öppenhet kan
förbättras. I denna anda har vi försökt att bestämma vilka förbättringar som behövs för att
unionen skall bli mera tidsenlig och förbereda den för nästa utvidgning.
Vi anser att konferensen bör koncentrera sig på nödvändiga förändringar, utan att ge sig i
kast med en total revidering av fördraget.
Mot bakgrund av detta bör resultat uppnås inom tre huvudområden:
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
334
- Att se till att Europa upplevs som mer väsentligt av sina medborgare.
- Att se till att unionen kan arbeta bättre och förbereda sig inför sin utvidgning.
- Att ge unionen bättre möjligheter att vidta åtgärder utanför sitt territorium.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
335
Skr. 1995/96:190
I. Medborgaren och unionen __
Bilaga 6.3
Unionen är inte och vill inte vara en överordnad stat. Ändå är den mycket mer än en
marknad. Den är en unik konstruktion baserad på gemensamma värderingar. Vi bör förstärka
dessa värderingar som alla de som ansöker om medlemsskap också vill dela.
Konferensen måste se till att unionen upplevs som mer väsentlig av sina medborgare. Det
rätta sättet för unionen att återvinna sina medborgares engagemang är att koncentrera sig på
vad som behöver göras på europeisk nivå för att ta itu med de frågor som är av betydelse
för de flesta, t.ex. ökad säkerhet, solidaritet, sysselsättning och miljö.
Konferensen måste också göra unionen mer öppen för insyn och föra den närmare
medborgarna.
Att verka för europeiska värderingar
Europas inre säkerhet grundar sig på dess demokratiska värderingar. Som européer är vi
alla medborgare i demokratiska stater som garanterar respekten för de mänskliga
rättigheterna. Många av oss menar att det klart och tydligt måste ges uttryck för dessa
gemensamma värderingar i fördraget. Mänskliga rättigheter utgör redan en del av unionens
allmänna principer. Många av oss anser dock att dessa tydligare borde garanteras av
unionen, genom att den anslutit sig till Europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Idén med en förteckning över
rättigheter har också föreslagits och en bestämmelse som medger möjligheten till sanktioner
eller till och med upphävande av medlemskap i unionen om någon stat allvarligt kränker de
mänskliga rättigheterna och demokratin. Några av oss anser att de nationella regeringarna
redan ger adekvat skydd för dessa rättigheter.
Många av oss anser att det är viktigt att det i fördraget tydligt ges uttryck för sådana
europeiska värderingar som t.ex. jämlikhet mellan kvinnor och män, förbud mot
diskriminering på grund av ras, religion, sexuell läggning, ålder eller handikapp, och att det
borde inkludera ett uttryckligt fördömande av rasism och främlingsfientlighet samt ett
förfarande för att upprätthålla detta.
En av oss anser att våra rättigheter och skyldigheter som medborgare är en fråga för de
enskilda statema; att gå utöver detta skulle kunna ha en motsatt effekt än den avsedda.
Några av oss menade också att det vore värdefullt att titta närmare på förslaget om att
upprätta en gemenskapstjänst eller en europeisk "fredskår" för humanitära aktioner som ett
uttryck för unionens solidaritet; en sådan tjänst skulle också kunna användas vid eventuella
naturkatastrofer i unionen. Dessutom rekommenderar några av oss att konferensen
undersöker hur man i fördraget bättre kan erkänna vikten av att ha tillgång till allmännyttiga
samhällstjänster ("services publics d'intérét général").
Vi anser att Europa också delar vissa sociala värderingar som är grundvalen för vår
samlevnad i fred och framåtskridande. Många av oss menar att det sociala avtalet måste ingå
i unionens rättsordning. En av oss anser att detta enbart skulle leda till en minskad
konkurrenskraft.
Frihet och inre säkerhet
Unionen är ett område med fri rörlighet för personer, varor, kapital och tjänster. Ändå är
människomas säkerhet inte tillräckligt skyddad på europeisk nivå; medan beskydd
huvudsakligen förblir en nationell fråga, organiseras brottsligheten effektivt på internationell
nivå. Erfarenheten från genomförandet av Maastrichtavtalet de senaste åren visar att
möjligheterna till effektiva europeiska åtgärder fortfarande är mycket begränsade. Därav
följer ett starkt behov av en gemensam lösning på europeisk nivå, som går efter en
pragmatisk infallsvinkel.
Vi är alla ense om att konferensen bör förstärka unionens möjlighet att skydda sina
medborgare mot terrorism, handel med droger, tvättning av pengar, utnyttjande av illegal
invandring och andra former av internationellt organiserad brottslighet. Detta skydd för
medborgarnas säkerhet på europeisk nivå får inte minska det individuella skyddet. Många
av oss anser att detta kräver vidare användning av gemensamma institutioner och
förfaranden, liksom gemensamma normer. Det är också de nationella parlamentens sak att
utöva politisk kontroll över dem som administrerar sådana gemensamma åtgärder.
Många av oss menar att vi, för att kunna handla mer effektivt, helt bör överlämna frågor
som rör medborgare i tredje land, t.ex. invandring, asyl och viseringspolitik, liksom
gemensamma regler för kontroll av de yttre gränserna, till gemenskapens kompetensområde.
Några skulle också vilja utsträcka gemenskapens kompetensområde till att omfatta
bekämpning av drogmissbruk och bedrägerier på internationell nivå, samt tullsamarbete.
För några av oss ligger dock nyckeln till framgång i en kombination av politisk vilja och
336
en mer effektiv användning av befintliga mellanstatliga överenskommelser.
Sysselsättning
Vi vet att skapande av arbetstillfällen i ett öppet samhälle grundas pä sund ekonomisk
tillväxt och företagens konkurrenskraft som måste utvecklas genom initiativ på lokal,
regional och nationell nivå. Vi anser att det största ansvaret för medborgarnas ekonomiska
och sociala välfärd inom unionen faller på medlemsstaterna. Inom ett integrerat ekonomiskt
område som vårt eget, har unionen emellertid också ett ansvar för att skapa rätta betingelser
för skapandet av arbetstillfällen. Den gör redan detta genom slutförandet av den inre
marknaden och utvecklingen av annan gemenskapspolitik, med en gemensam tillväxt,
konkurrenskraft och sysselsättningsstrategi som uppnår positiva resultat, och med sin plan
för Ekonomiska och monetära unionen.
Vi är alla ense om att bestämmelserna om en enda valuta som antogs i Maastricht och
ratificerades av våra nationella parlamentet måste kvarstå oförändrade.
Samtidigt som vi alla är medvetna om att arbeten inte kommer att skapas enbart genom
ändringar i fördraget, vill många av oss att det i fördraget skall framgå en tydligare
utfästelse från unionens sida att uppnå en större ekonomisk och social integrering och
sammanhållning, inriktade på att främja sysselsättningen, samt bestämmelser som tillåter
unionen att vidta samordnade åtgärder for att skapa arbetstillfällen. Några av oss avrådde
från ett införande i fördragets bestämmelser som väcker förväntningar, men vars
genomförande huvudsakligen beror på beslut som tas på företags- och statsnivå. Hur som
helst understryker de flesta av oss behovet av en starkare samordning av den ekonomiska
politiken i unionen.
Miljö
Miljön har i huvudsak gränsöverskridande effekter. Miljöskydd är ett mål som berör vår
överlevnad, inte bara som européer utan också som invånare på denna planet. Därför bör
konferensen undersöka hur unionens möjligheter att handla mer effektivt kan förbättras och
bestämma närhelst denna åtgärd bör utföras av medlemsstaten.
En union med större öppenhet
Medborgarna har rätt att bli bättre informerade om unionen och om hur den fungerar.
Många av oss föreslår att rätten att fä tillgång till information skall erkännas i fördraget
som en rättighet för unionens medborgare. Det har framförts förslag om hur allmänheten
skall få bättre tillgång till unionens dokument som skall behandlas av konferensen.
Innan något omfattande lagförslag läggs fram bör information på lämpligt sätt hämtas in
från de berörda sektorerna, experterna och samhället i stort. De studier som ligger till grund
för förslaget bör offentliggöras.
När ett sådant förslag läggs fram bör de nationella parlamenten informeras på lämpligt sätt
och förses med dokument på deras officiella språk i så god tid att en ordentlig diskussion
blir möjlig från lagstiftningsprocessens början.
Vi är alla överens om att unionens lag bör bli mer tillgänglig. Resultatet av 1996 års
konferens bör bli ett enklare fördrag.
Subsidiaritet
Unionen kommer närmare medborgarna om den koncentrerar sig på det som bör vara dess
uppgifter.
Detta innebär att den måste respektera subsidiaritetsprincipen. Denna princip får därför inte
tolkas som ett försvar för en ofrånkomlig ökning av Europeiska unionens befogenheter, ej
heller som en förevändning for att undergräva solidariteten eller unionens insatser.
Vi anser det nödvändigt att förstärka dess riktiga tillämpning i praktiken. Edinburgh-
deklarationen bör ligga till grund för en sådan förbättring, och några av oss anser att dess
grundläggande bestämmelser bör ges fördragsstatus.
II. Att göra det möjligt för unionen att fungera bättre och förbereda den för en
utvidgning
Konferensen bör undersöka metoderna och medlen för att förbättra effektiviteten och
demokratin inom unionen.
Unionen måste också bevara sin beslutsförmåga efter ytterligare utvidgning. På grund av
de berörda ländernas antal och olikheter kommer detta att innebära förändringar i
institutionernas struktur och arbetssätt. Det kan också innebära att flexibla lösningar måste
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
337
uppnås vilka fullt ut tar hänsyn till den enhetliga institutionella ramen samt gemenskapens Skr. 1995/96:190
regelverk.
Europeiska rådet, som består av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer och
kommissionens ordförande, är det högsta uttrycket för unionens politiska vilja och fastställer
dess allmänna politiska riktlinjer. Dess betydelse kommer med nödvändighet att öka på
grund av unionens politiska program. Att stärka demokratin inom unionen innebär både en
rättvis representation i var och en av institutionerna och en förstärkning av såväl
Europaparlamentet inom ramen för den rådande institutionella jämvikten som de nationella
parlamentens roll. I detta sammanhang bör det erinras om att i enlighet med fördraget skall
ett enhetligt förfarande fastställas för val till Europaparlamentet. Många av oss anser att
Europaparlamentets förfaranden är alltför många och alltför invecklade och förespråkar
därför att de minskas till tre: samråd, samtycke och medbeslutande.
Det idag tillämpade medbeslutandeförfarandet är alltför komplicerat, och vi föreslår att
konferensen förenklar det utan att ändra maktbalansen mellan rådet och Europaparlamentet.
Många av oss föreslår också att konferensen skall öka räckvidden av
medbeslutandeförfarandet. En medlem anser emellertid att Europaparlamentet fick
omfattande nya befogenheter genom Maastrichtfördraget och därför bör växa in i dessa
befogenheter innan det söker nya.
Nationella parlament bör också delta på ett lämpligt sätt. Detta betyder inte att de måste
införlivas med unionens institutioner. Många av oss anser att unionens besiutsförfaranden
bör organiseras på ett sätt som tillåter de nationella parlamenten att på tillfredsställande sätt
granska och påverka sina respektive regeringars ställningstaganden i samband med unionens
beslutsfattande. Några av oss föreslår en mera direkt inblandning av de nationella
parlamenten, och i detta sammanhang lade en av oss fram idén med en nyligen inrättad
rådgivande kommitté. Samarbete mellan nationella parlament samt mellan dessa och
Europaparlamentet bör också främjas.
Ministerrådets beslutsprocesser och arbetssätt behöver ses över. Unionen måste kunna fatta
effektiva beslut i rätt tid. Men ett effektivt beslutsfattande innebär inte nödvändigtvis ett
enkelt beslutsfattande. Unionens beslut måste ha ett folkligt stöd. Många av oss anser att
större effektivitet skulle kunna uppnås genom att fler beslut i rådet fattas med kvalificerad
majoritet, vilket enligt mångas mening bör bli det allmänna förfarandet i den utvidgade
gemenskapen. Några av oss anser att detta endast kan förespråkas om den demokratiska
legitimiteten förbättras genom en omviktning av rösterna med hänsyn till folkmängden. En
av oss motsätter sig i princip en utvidgning.
Vi anser att rådets ordförandeskap spelar en avgörande roll för att unionens angelägenheter
skall kunna skötas effektivt, och vi stödjer rotationsprincipen. Men det nuvarande systemet
kan komma att lösas upp efter hand om det tillämpas på en utvidgad union. Alternativa
tillvägagångssätt som kombinerar kontinuitet med rotation bör undersökas närmare.
Vi är överens om att kommissionen bör behålla sina tre huvudfunktioner: främjandet av det
gemensamma intresset, ensamrätten att lägga fram lagförslag och övervakning av
gemenskapslagstiftningen. Dess legitimitet, understruken av parlamentets godkännande,
bygger på dess oberoende, dess trovärdighet, dess kollegialitet och dess effektivitet.
Kommissionens sammansättning var avsedd för en gemenskap bestående av sex länder. Vi
har fastställt alternativ för kommissionens framtida sammansättning för att bibehålla dess
möjligheter att fylla sina funktioner i en utvidgad union som kan utökas till mer än dubbelt
så många medlemsstater som de som förhandlade fram Maastrichtfördraget.
I stort går en åsikt inom gruppen ut på att i framtiden behålla det nuvarande systemet med
den förstärkning av kollegialitet och enhetlighet som krävs. Detta alternativ skulle göra det
möjligt för alla medlemmar att ha minst en kommissionär. En annan åsikt går ut på att
säkerställa att större kollegialitet och enhetlighet uppnås genom att antalet kommissionärer
blir mindre än antalet medlemsstater och att deras oberoende förstärks. Förfaranden skall
fastställas för hur dessa medlemmar skall väljas ut på grundval av kvalifikationer och
engagemang för unionens allmänna intresse. När konferensen fattar beslut om
kommissionens framtida sammansättning kan den också undersöka möjligheten att tillsätta
överordnade och underordnade kommissionärer.
Några av oss anser att Regionkommittén har en viktig roll att spela i
gemenskapslagstiftningen och att detta organs rådgivande roll borde utnyttjas bättre.
Europas insatser beror på dess förmåga att fatta gemensamma beslut och att sedan följa
dem. En förbättring av gemenskapslagstiftningens tydlighet och kvalitet skulle bidra till
detta, liksom en bättre ekonomisk förvaltning och en effektivare kamp mot bedrägerier.
Konferensen bör också förstärka domstolens nyckelroll, särskilt i fråga om att säkerställa att
gemenskapslagen tolkas och följs på ett enhetligt sätt.
III. Att ge unionen större möjligheter till externa aktioner
I Maastrichtfördraget fastställs unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Enligt
Bilaga
338
vår åsikt var detta rätt beslut vid rätt tidpunkt, en tidpunkt då det kalla krigets slut ökade Skr. 1995/96:190
Europeiska unionens ansvarsbörda att lägga grunden till fred och framsteg i Europa och , ,
annorstädes. Bilaga 6.3
De möjligheter som fördraget för närvarande erbjuder har gett en del positiva resultat. Vi
anser emellertid att tiden är mogen för att ge denna gemensamma politik möjlighet att
fungera effektivare.
Unionen behöver idag kunna spela sin roll på det internationella planet som en faktor för
fred och stabilitet. Även om unionen är en ekonomisk makt idag är den fortfarande politiskt
svag och dess roll är därför ofta begränsad till att finansiera beslut som fattats av andra.
Gemensam utrikespolitik
Vi anser att konferensen måste finna metoder och medel för att ge unionen större
möjligheter till externt agerande i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Den måste
kunna fastställa sina intressen, besluta om sitt agerande och genomföra det effektivt. En
utvidgning kommer att göra denna uppgift svårare men också mera nödvändig.
Detta innebär att unionen gemensamt måste kunna analysera och förbereda sitt externa
agerande. Med detta i åtanke föreslår vi att en gemensam enhet för analys och planering av
utrikespolitiken skall inrättas. De flesta av oss anser att denna enhet bör vara ansvarig inför
rådet. Många av oss anser också att den skall rekryteras från medlemsstaterna, rådet och
kommissionen och inrättas inom unionens institutionella ramar. Några har föreslagit att
rådets generalsekreterare borde vara enhetens chef, vars funktioner så småningom skulle
kunna smälta samman med VEU:s generalsekreterares.
Det krävs också möjlighet att fatta beslut. I detta syfte föreslår vi att konferensen
undersöker hur förfaranden för beslutsfattande och finansiering skall revideras för att anpassa
dem till utrikespolitikens karaktär, vilken måste förena respekten för staternas suveränitet
med behovet av diplomatisk och ekonomisk solidaritet. Det bör överenskommas gemensamt
om och i så fall hur möjligheten till flexibla tillvägagångssätt skall föreskrivas för att inte
hindra dem som vill företa gemensamma aktioner att göra detta. Några medlemmar
förespråkar att omröstning med kvalificerad majoritet skall utvidgas till att gälla GUSP, och
andra föreslår att Europaparlamentets samrådsroll skall förstärkas på detta område.
Unionen måste kunna genomföra sina extema aktioner med en högre profil. Vi har
undersökt flera möjliga alternativ för att säkerställa att unionen skall kunna tala med en röst.
Tanken att GUSP skulle kunna personifieras av ett ansikte och en röst har föreslagits av
några av oss. Många har betonat nödvändigheten av ett strukturerat samarbete mellan rådets
ordförandeskap och kommissionen så att de olika delar av rådets extema dimension för vilka
de ansvarar fungerar som en sammanhängande helhet.
Denna större politiska roll för unionen i världen bör överensstämma med dess nuvarande
ekonomiska inflytande som främsta handelspart och främsta givare av humanitärt bistånd.
Konferensen måste finna sätt att säkerställa att unionens utrikespolitik blir synlig för dess
medborgare och för världen, att den är representativ för dess medlemsstater och att den är
konsekvent i sin kontinuitet och globala karaktär.
Europeisk säkerhets- och försvarspolitik
Den nya internationella säkerhetssituationens mångfasetterade utmaningar betonar
nödvändigheten av ett effektivt och sammanhängande europeiskt svar på grundval av en
omfattande säkerhetsstrategi.
Vi anser därför att konferensen skulle kunna undersöka sätt att utveckla den europeiska
identiteten ytterligare, även på säkerhets- och försvarspolitikens område. Denna utveckling
bör ske i överensstämmelse med de mål som bestämdes i Maastricht, med beaktande av
bestämmelserna i fördraget om att GUSP skall omfatta alla frågor i samband med unionens
säkerhet, inbegripet möjligheten att formulera en gemensam försvarspolitik som så
småningom kan leda fram till ett gemensamt försvar.
Konferensen måste ha i åtanke att för NATO-medlemmamas skull bör en sådan utveckling
också stärka den europeiska "pelaren" i Atlantalliansen samt den transatlantiska förbindelsen.
Alliansen fortsätter att garantera det kollektiva försvaret av sina medlemmar och spelar en
avgörande roll för säkerheten i Europa som helhet. Samtidigt måste det respekteras att de
stater som inte är medlemmar i Alliansen har rätt att ha hand om sitt eget försvar.
Många av oss tycker att konferensen bör beakta hur utvecklingen av Europeiska unionens
operativa möjligheter skall främjas, hur ett närmare europeiskt samarbete på
rustningsområdet skall gynnas och hur en större samstämmighet skall säkerställas för
aktioner på det militära området med beaktande av de politiska, ekonomiska och humanitära
aspekterna på europeisk krishantering.
Mot bakgrund av detta önskar många av oss att ytterligare förstärka relationerna mellan
339
EU och Västeuropeiska unionen (VEU), vilken utgör en integrerad del av unionens
utveckling.
I fråga om detta har redan flera alternativ för den framtida utvecklingen av denna relation
föreslagits inom gruppen. Enligt ett alternativ förespråkas ett förstärkt partnerskap mellan
EU och VEU samtidigt som VEU:s fullständiga autonomi bibehålls. Enligt ett andra
alternativ föreslås att en närmare förbindelse bör upprättas för att göra det möjligt för
unionen att påta sig en styrande roll för VEU i fråga om humanitära, fredsbevarande och
andra operationer för att hantera kriser (kända som S:t Petersburgsuppdrag). Ett tredje
alternativ skulle vara att införliva dessa S:t Petersburgsuppdrag med fördraget. Som ett fjärde
alternativ har tanken att gradvis integrera VEU med EU förespråkats av många av oss, vilket
skulle kunna åstadkommas antingen genom att konvergensen mellan EU och VEU främjas
genom att VEU förbinder sig att agera som unionens verkställande organ för operativa
militära aktioner eller genom att en överenskommelse görs om en serie steg som leder till
en fullständig sammanslagning av EU och VEU. I det senare fallet skulle fördraget införliva
inte bara S:t Petersburgsuppdragen utan också ett kollektivt försvarsåtagande antingen i
fördragets huvudtext eller i ett därtill bifogat protokoll.
1 detta sammanhang har tanken framförts av några medlemmar att regeringskonferensen
skall undersöka möjligheten att i det reviderade fördraget ta med en bestämmelse om
ömsesidigt bistånd för försvar av unionens yttre gränser.
Det ankommer på konferensen att behandla dessa och andra möjliga alternativ.
Europa och demokrati är två oskiljaktiga begrepp. Hittills har alla steg i uppbyggnaden av
Europa beslutats genom gemensamma överenskommelser mellan medlemsstaternas
demokratiska regeringar, ratificerats av de nationella parlamenten och fått folkligt stöd i våra
länder. Detta är också det sätt som vi skall skapa framtiden på.
Vi inser att dessa reflexioner från gruppen bara är en etapp i en offentlig diskussion som
påbörjats och letts av Europeiska rådet. Vi hoppas att dessa allmänna och gemensamma
reflexioner mellan våra nationer skall leda till ett förnyat stöd för ett projekt som är
nödvändigare än någonsin för dagens Europa.
Skr. 1995/96:190
Bilaga 6.3
340
UTRIKESDEPARTEMENTET
Skrivelse 1995/96:30
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1996
Närvarande: statsminister Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,
Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusman, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar skrivelse 1995/96:190 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen under 1995
341
gotab 49719, Stockholm 1996