Sekretess och polisregister
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 mars 1996
Ingvar Carlsson
Lalla Freivalds
(Justitiedepartementet)
Prop.
1995/96:178
I propositionen föreslås att regeringen, när det finns synnerliga skäl for
det, för ett särskilt fall får forordna om undantag från sekretess för
uppgifter som finns i ett polisregister som förs av Säkerhetspolisen. Ett
sådant förordnande skall få förenas med villkor att förbehåll ställs upp
vid utlämnande av uppgiften. Har ett sådant förbehåll ställts upp skall
meddelarfrihet inte gälla för dessa uppgifter.
Förslaget medför ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och
i sekretesslagen (1980:100).
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 178
Prop. 1995/96:178
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m....................... 3
2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)........................... 4
3 Ärendet och dess beredning .................... 5
4 Nuvarande ordning.......................... 5
5 Regeringen får forordna om undantag från sekretess ..... 9
6 Ekonomiska konsekvenser ..................... 12
7 Författningskommentar........................ 12
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m....................... 12
7.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)........................... 12
Bilaga 1 Förfå ttningsforslag i promemorian Något om polisregister
och sekretess ......................... 13
Bilaga 2 Remissinstanser som yttrat sig över promemorian Något om
polisregister och sekretess ................. 14
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag ................ 15
Bilaga 4 Lagrådets yttrande ...................... 17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 14 mars 1996 ............................... 18
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
- lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,
- lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Prop. 1995/96:178
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m.
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 9a § Regeringen får, när det är påkal- |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 178
2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) prOp. 1995/96:178
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.
16 kap.
1 §2
Nuvarande lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-
lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
11. 71 b § socialtjänstlagen
(1980:620).
Föreslagen lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fäll är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-
lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
11. 71 b § socialtjänstlagen
(1980:620)
12. förbehåll enligt 9 a § lagen
(1965:94) om polisregister m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Lydelse enligt SFS 1996:141.
Med anledning av en under hösten 1995 uppkommen diskussion om
tillgången till Säkerhetspolisens arkiv upprättades inom Justitiedeparte-
mentet promemorian Något om polisregister och sekretess (dnr
Ju95/478O). I promemorian föreslås att regeringen får medge undantag
från sekretess för uppgifter som finns i polisregister. Promemorians
lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. Remissin-
stanserna framgår av bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr Ju95/478O).
I propositionen behandlar regeringen promemorians förslag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 22 februari 1996 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Prop. 1995/96:178
Tryckfrihetsförordningen
Enligt tryckfrihetsförordningen (TF) skall alla ha rätt att ta del av
allmänna handlingar. Begränsningar i den rätten får göras endast om det
är påkallat med hänsyn till vissa i TF angivna intressen. Här kan nämnas
rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig
organisation, intresset att förebygga eller beivra brott och skyddet för
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
En begränsning i rätten att ta del av allmänna handlingar skall anges
noga i en bestämmelse i en särskild lag, varvid sekretesslagen (1980:100)
åsyftas, eller i annan lag till vilken sekretesslagen hänvisar. I en sådan
lag får det tas in en bestämmelse som ger riksdagen eller regeringen
befogenhet att efter omständigheterna medge att en viss handling lämnas
ut. Det som nu sagts framgår av 2 kap. 2 § TF.
Sekretesslagen
I sekretesslagen anges att det gäller sekretess i en verksamhet som avser
förande av eller uttag ur register som förs enligt lagen (1965:94) om
polisregister m.m. (7 kap. 17 § sekretesslagen). Sekretessen gäller för
uppgifter som tillförts registret. Detta innebär att sekretess gäller även för
uppgifter som har avförts från ett register (se prop. 1979/80:2 Del A s.
213 f. och Corell m.fl. Sekretesslagen, 3 uppl. 1992, s. 210).
Sekretesslagen medger inte att det lämnas ut uppgifter från ett polis-
register även om det i ett enskilt fall i och för sig skulle kunna anses att
ingen skada eller olägenhet kunde uppstå vid ett sådant utlämnande;
sekretessen är absolut. Sekretessen för uppgifter om enskilda personer i
polisregister är inte tidsbegränsad. Bestämmelserna i 14 kap. sekretessla- Prop. 1995/96:178
gen är inte tillämpliga för sådana uppgifter i polisregister som avses i
7 kap. 17 §. Detta innebär bl.a. att uppgifter ur ett polisregister inte får
lämnas till andra myndigheter enligt bestämmelserna i sekretesslagen, att
sekretessen gäller även i förhållande till den enskilde som kan finnas
registrerad och att regeringen inte enligt sekretesslagens bestämmelser får
medge undantag, dispens, från sekretessen. I stället skall vad som anges
i polisregisterlagen tillämpas (se även prop. 1979/80:2 Del A s. 214).
Sekretesslagens 7 kap. innehåller bestämmelser om sekretess till skydd
för en enskilds personliga förhållanden. Regeringsrätten har funnit att
7 kap. 17 § sekretesslagen inte är tillämplig när det är fråga om
utlämnande av utdrag ur polisregister som inte innehåller uppgifter
rörande någons personliga förhållanden (RÅ82 2:68, se även
Säkerhetspolisens beslut som återges i RÅ 1994 Ref 75). En begäran om
utlämnande av uppgifter som inte rör en enskild person skall alltså
bedömas med hänsyn till övriga bestämmelser i sekretesslagen och inte
till polisregisterlagens bestämmelser.
I 14 kap. 8 § sekretesslagen finns en allmän bestämmelse om regering-
ens möjligheter att ge dispens från sekretessbestämmelserna i sekretessla-
gen. Bestämmelsen bör användas med stor restriktivitet. Det gör den
också. Mot denna bakgrund utpekas inte i bestämmelsen några särskilda
ändamål för vilka utlämnande med stöd av regeln kan komma till stånd.
Det anges endast att undantag kan beslutas när synnerliga skäl påkallar
det (Corell m.fl. s. 420). Av förarbetena ftamgår att det inte krävs att
vanliga överklagandemöjligheter skall ha uttömts innan dispens begärs,
men att det normalt bör förutsättas att överklagandemöjligheten har
utnyttjats. 14 kap. 8 § är inte tillämplig för uppgifter som omfattas av
sekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen.
Polisregisterlagen
Lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen) tillkom på
grund av ett behov av att författningsreglera de register som fördes hos
polisen på såväl lokal som central nivå. Huvudsaken var då inte att
uppgifterna registrerades med hjälp av automatisk databehandling, men
en sådan registrering välkomnades (prop. 1965:18 s. 48 f.). Vid lagens
tillkomst togs frågan upp vad som utgjorde ett register. Departements-
chefen anförde att avgörande skulle vara om det fanns möjlighet att få en
sammanställning av uppgifter rörande en viss person. En aktsamling som
är ordnad så att akterna förvaras i bokstavsordning efter namn i stället
för kronologiskt skulle också anses som ett register (a. prop. s. 49).
Avsikten med lagen var inte att reglera registrens innehåll eller hur
uppgifter skulle skiljas från ett sådant register, utan avsikten var
egentligen endast att reglera frågan om sekretess för de uppgifter som
fanns registrerade. Dessa frågor skulle uteslutande regleras i polis-
registerlagen. I lagen infördes emellertid en bestämmelse om att
innehållet i polisregistret skulle begränsas till uppgifter som polisen
behöver för att kunna förebygga och uppdaga brott samt att fullgöra sin 6
verksamhet i övrigt (se 2 §). Denna bestämmelse avsågs innefatta en
skyldighet att efter hand ur registren avskilja uppgifter ”som förlorat sin Prop. 1995/96:178
betydelse” (se prop. 1965:18 s. 11). Det kom dock inte att anges i
lagtexten.
I förarbetena till polisregisterlagen togs förhållandet mellan den
dåvarande sekretesslagen och den föreslagna polisregisterlagen upp.
Sekretesslagen skulle tillämpas när någon begärde att få ta del av en viss
akt eller en viss handling i en akt. Om någon begärde att få ta del av
uppgifter beträffande en viss person skulle i stället polisregisterlagen
tillämpas (a. prop. s. 86).
I polisregisterlagen finns bestämmelser som medger att uppgifter
lämnas ut från ett polisregister. Regleringen innebär att vissa
myndigheter, bland andra Justitiekanslem, Riksdagens ombudsmän och
Rikspolisstyrelsen, har en oinskränkt rätt att få utdrag eller upplysningar
ur ett polisregister när de begär det. För andra myndigheter gäller vad
regeringen har föreskrivit i förordning eller bestämt för särskilt fall.
Möjligheterna för enskilda att få tillgång till uppgifter om sig själva är
enligt dessa bestämmelser mycket begränsade. Vad som nu sagts följer
av 3 §. Vidare följer av 9 § första stycket att avidentifierade uppgifter får
lämnas till den officiella statistiken.
En enskild person kan ur ett polisregister få uppgifter om en annan
person, men det förutsätter att den enskilde skall göra en ”vetenskaplig
eller därmed jämförlig undersökning” och att ”trygghet kan anses vara
för handen att det ej kommer att missbrukas till men för enskild” (9 §
andra stycket). Regeringsrätten har funnit att ett intyg från en historisk
institution vid universitet om att den undersökning som sökanden avser
att göra uppfyller detta begrepp inte ensamt är tillräckligt för att
undersökningen skall anses utgöra vetenskaplig eller därmed jämförlig
undersökning i den mening som avses i 9 § (jfr RÅ 1994 Ref 75).
Sammanfattningsvis kan sägas att bestämmelsen har tolkats så att endast
en doktorand, eller därmed jämförlig forskare, har möjlighet att få ut
uppgifter av historiskt intresse från ett polisregister. Enligt paragrafens
ursprungliga lydelse fanns det möjlighet att lämna ut uppgifter och
anteckningar som tillförts polisregister för vetenskapligt ändamål i de fall
och den ordning som Konungen bestämde. Bestämmelsen fick en ny
lydelse år 1970 (SFS 1970:422). Beslutanderätten beträffande utlämnande
för vetenskaplig "eller därmed jämförlig undersökning" låg hädanefter
hos Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, Rikspolisstyrelsen.
Bakgrunden till denna delegeringsmöjlighet var en utredning som bl.a.
utredde frågor om decentralisering av ärenden som handlades inom
departementen. I samband med att bemyndigandet år 1977 gjordes om till
en direktverkande sekretessregel med skaderekvisit bortföll möjligheten
för regeringen att besluta i enskilda ärenden (prop. 1977/78:38 s. 27 ff.).
När någon begär att få ut uppgifter från ett polisregister skall begäran
numera som huvudregel prövas av Rikspolisstyrelsen. Ett avslag på en
sådan begäran får överklagas hos kammarrätten. I polisregisterlagen finns
däremot ingen allmän dispensmöjlighet, motsvarande bestämmelsen i
14 kap. 8 § sekretesslagen.
Polisregister hos Säkerhetspolisen
Prop. 1995/96:178
Polisregisterlagen är tillämplig även på register som fors av Säkerhets-
polisen.
Regeringsrätten har vid flera tillfallen funnit att Säkerhetspolisens
person- och sakakter utgör del av polisregister i polisregisterlagens
mening. Rikspolisstyrelsen har i ett yttrande i ett mål i Regeringsrätten
redogjort for hur akterna fors hos Säkerhetspolisen (se RÅ 1990 Ref 67).
Av yttrandet framgår i huvudsak följande.
Handlingar i ärenden hos Säkerhetspolisen som inte är administrativa
ärenden samlas i akter. När akterna inte behövs för ärendehandläggning
förvaras akterna i arkiv. Akterna är antingen person- eller sakakter.
Personakter som är äldre än från 1979 förvaras i en fiktiv nummerserie.
För att finna en sådan akt behövs ett sökregister. Ofta sammanförs
handlingar som rör flera personer till en s.k. sakakt och den får då ett
fiktivt nummer. Numret förs in i sökregistret och där registreras också
de personer som finns omnämnda i sakakten såvida det inte rör sig om
helt ovidkommande personer. Säkerhetspolisen har ett databaserat
sökregister med vars hjälp det är möjligt att återfinna uppgifter om alla
registrerade oavsett i vilken person- eller sakakt de finns. Vissa uppgifter
är inte alls personrelaterade; det kan var fråga om beskrivningar av
platser eller undersökningsresultat etc. Det kan förekomma att en hel
sakakt helt saknar identifierande uppgifter. Rapporter och verksamhetsbe-
rättelser för Säkerhetspolisen och dess föregångare från år 1939-1945
finns inte förvarade hos Rikspolisstyrelsen. Källmaterial och rapporter
om Säkerhetspolisens kontakter med olika tyska polismyndigheter under
dessa år ingår - i den mån sådana uppgifter finns i arkivet - i de
handlingar som förvaras i olika person- och sakakter. De finns alltså inte
i något samlingsärende.
Pressombudsmannen Pär-Ame Jigenius begärde under år 1995 hos
Säkerhetspolisen att få ta del av handlingar med anledning av att han
önskade göra en presshistorisk studie om vissa händelser under andra
världskriget. Hans begäran avslogs av Säkerhetspolisen och, efter hans
överklagande, även av kammarrätten med hänvisning till att hans
undersökning inte var en sådan som avses i 9 § andra stycket polis-
registerlagen. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd (mål nr
3985-1995). Jigenius ansökte härefter hos regeringen om dispens för att
kunna få ta del av uppgifterna. Regeringen avvisade hans begäran med
angivande av att regeringen inte för detta ändamål kan pröva en ansökan
om undantag från polisregisterlagens regler (Regeringens beslut
1995-12-14 dnr Ju95/41U).
Prop. 1995/96:178
Regeringens förslag: Regeringen får för ett särskilt fall forordna
om undantag från sekretess för uppgifter i ett polisregister som fors
av Säkerhetspolisen, om det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslut
får förenas med villkor att förbehåll som inskränker den enskildes
rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den skall ställas upp
när uppgiften lämnas ut.
Har ett sådant förbehåll meddelats gäller det framför meddelarfri-
heten.
Promemorians förslag: Promemorians förslag innebar att regeringen
gavs möjlighet att för särskilt fall medge undantag från sekretess för
uppgifter som tillförts polisregister. Frågan om meddelarfrihet berördes
inte i promemorian.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker i huvudsak pro-
memorians förslag om provisorisk lösning eller förklarar att de inte har
någon erinran mot förslaget. Datainspektionen anför att den föreslagna
bestämmelsen om förbehåll också kräver en inskränkning i meddelarfri-
heten genom en ändring i sekretesslagen. Säkerhetspolisen har med
hänvisning till lagstiftningsärendets provisoriska karaktär ifrågasatt om
det inte i lagtexten borde markeras att regeringens dispensmöjlighet är
avsedd att utnyttjas endast i särskilt angelägna 611. Detta skulle kunna
åstadkommas genom att (inskränka) dispensmöjligheten inskränks till fall
där ett utlämnande är påkallat av synnerliga skäl. Riksåklagaren
anmärker att bestämmelsen i promemorian omfattar alla uppgifter och
anteckningar i polisregistret. Enligt Riksåklagaren kan därför förslaget
medföra att regeringen även får ta ställning till ansökningar om att få ta
del av andra uppgifter än vad som var syftet med förslaget. Även
Registerutredningen (Ju 1995:01) tar upp denna fråga och förordar att
regeringens dispensmöjlighet skall omfatta endast register som förs av
Säkerhetspolisen. Registerutredningen har förordat att det i lagtexten
skall anges att dispens endast skall kunna ges för vetenskaplig forskning
om inte bestämmelsen begränsas till Säkerhetspolisens register. Uppsala
universitet har anfört att det är angeläget att finna en permanent lösning
på frågan om arkivering och tillgänglighet av polisregister.
Skälen för regeringens förslag: Hos Säkerhetspolisen finns handlingar
som innehåller uppgifter som är av stor betydelse för vårt historiska
kulturarv. Det är viktigt att dessa uppgifter inte undanhålls från allmän-
hetens insyn mer än vad som är nödvändigt, t.ex. med hänsyn till rikets
säkerhet, förebyggandet och beivrandet av brott och enskildas personliga
förhållanden. Bestämmelserna om utlämnande av sådana uppgifter
innebär och tillämpas i dag på så sätt att en utomstående som inte är
doktorand eller motsvarande i princip inte har någon möjlighet att få ta
del av uppgifter om enskildas personliga förhållanden i Säkerhetspolisens
arkiv.
En möjlighet for regeringen att för visst fall medge undantag från Prop. 1995/96:178
sekretess finns i dag beträffande de flesta andra sekretessgrunder. I
14 kap. 8 § sekretesslagen anges att regeringen för särskilt fall får
förordna om undantag från sekretess när det är påkallat av synnerliga
skäl. Sekretesslagens dispensbestämmelse gäller dock inte vid utlämnande
av uppgifter för vilka polisregisterlagen är tillämplig. Polisregisterlagen
är tillämplig beträffande utlämnande av uppgifter i Säkerhetspolisens
arkiv om enskildas personliga förhållanden.
Frågor om polisregister, deras innehåll, bevarande och tillgänglighet
är komplexa med många infallsvinklar och tänkbara lösningar. Polis-
registerlagen är för närvarande föremål för en översyn (Register-
utredningen, Ju 1995:01). Som anförs i promemorian bör det därför inte
i detta sammanhang krävas att hela den nu aktuella frågeställningen be-
lyses och penetreras. Det är emellertid av stor betydelse för tilltron till
vår offentlighetslagstiftning att möjlighet öppnas for fler att få tillgång till
historiska uppgifter i Säkerhetspolisens register. Det finns bl.a. därför
skäl att, såsom föreslås i promemorian, nu med tillfälliga bestämmelser
möjliggöra att innehållet i Säkerhetspolisens register kan bli tillgängligt
för flera än vad nu gällande lagstiftning medger. En mer bestående
lösning kommer att föreslås först efter det att frågorna har utretts i ett
större sammanhang. Samtidigt med denna proposition har regeringen
beslutat om tilläggsdirektiv till Registerutredningen (dir. 1996:22). Enligt
tilläggsdirektiven skall utredningens nuvarande uppdrag även omfatta
Säkerhetspolisens register. Utredningen skall enligt direktiven också
lämna förslag till bl.a. hur Säkerhetspolisens register skall göras mer
tillgängligt för allmänheten, och vad som i fortsättningen skall gälla i
fråga om arkivering och gallring av uppgifter i Säkerhetspolisens
register.
Mot denna bakgrund gör regeringen samma bedömning som den som
redovisas i promemorian, nämligen att regeringen - med förebild i
14 kap. 8 § sekretesslagen - bör ges möjlighet att för särskilt fall
förordna om undantag från sekretess. En sådan ordning synes vara bäst
lämpad för en tillfällig lösning.
Bestämmelsen bör vara utformad på samma sätt som dess förebild i
sekretesslagen, som en generell dispensmöjlighet. Vad som sägs i 14 kap.
8 § och i motiven till bestämmelsen kan då gälla även för de fall som nu
avses. Detta innebär bl.a. att dispens inte bör ges om det skulle strida
mot Sveriges internationella åtaganden och att överklagandemöjligheter
inte måste ha utnyttjats innan dispens begärs men att det normalt bör
förutsättas att så har skett. Att det på detta sätt öppnas en möjlighet för
regeringen att förordna om dispens parallellt med att det finns en
möjlighet att begära att få ut handlingen på vanlig väg är alltså inte någon
nyhet i fråga om offentlighet och sekretess.
Enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen krävs det synnerliga skäl för att
regeringen skall förordna om undantag från sekretess. Även i de fåll som
nu avses bör möjligheten att förordna om undantag från sekretess
utnyttjas endast i särskilt angelägna fall. Som Säkerhetspolisen anfört bör
därför det även här ställas upp krav på att det finns synnerliga skäl för 10
ett beslut om dispens. Eftersom bestämmelsen skall utgöra en generell
möjlighet för regeringen att förordna om dispens, bör det inte ställas upp Prop. 1995/96:178
krav på ett visst ändamål för vilket uppgifterna skall användas. Avsikten
är alltså inte att regeringen i ett sådant ärende om dispens skall tolka
huruvida en sökandes undersökning uppfyller kraven på en vetenskaplig
undersökning eller liknande, såsom anges i 9 § andra stycket.
I 7 kap. 17 § sekretesslagen anges att bestämmelser om utlämnande av
uppgift som finns i polisregister finns i lagen och förordningen om
sådana register. Det är därför naturligt att ta in bestämmelsen i polis-
registerlagen. Regeringen föreslår att den nya bestämmelsen får utgöra
en ny paragraf i polisregisterlagen.
Bör uppgifter i alla polisregister omfattas ?
Promemorians förslag innebär att regeringens dispensmöjlighet omfattar
alla slags uppgifter i alla polisregister. Avsikten med den i promemorian
föreslagna bestämmelsen var att öppna för en möjlighet att i större
utsträckning än hittills ge offentlighet åt - främst historiska - uppgifter i
handlingar hos Säkerhetspolisen. Det är bl.a. det målet som nu skall
uppnås med regeringens förslag. Inom ramen för detta lagstiftningsärende
skall inte föreslås ändringar som väsentligt går utöver det nu angelägna
syftet. Möjligheten för regeringen att förordna om undantag från
sekretess bör därför enligt regeringens mening begränsas till att avse
polisregister som förs av Säkerhetspolisen. En inskränkning av
dispensmöjligheten så att den avser främst historiska uppgifter föreslås
dock inte.
Förbehåll och meddelarfrihet
Om regeringen förordnar om undantag från sekretess enligt 14 kap. 8 §
sekretesslagen, får regeringen besluta att det skall ställas upp förbehåll
som inskränker mottagarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att
utnyttja den när uppgiften lämnas ut (14 kap. 10 § femte stycket). Om ett
sådant förbehåll har meddelats gäller tystnadsplikten enligt förbehållet
framför meddelarfriheten, dvs. meddelarfrihet gäller inte för dessa
uppgifter (16 kap. 1 § sekretesslagen). Som föreslås i promemorian bör
det även vid beslut om dispens enligt den nu föreslagna bestämmelsen
vara möjligt att ställa upp förbehåll som inskränker mottagarens rätt att
lämna en uppgift vidare eller att utnyttja den.
Datainspektionen har framfört att en inskränkning av meddelarfriheten
bör införas även för de förbehåll som nu föreslås kunna meddelas.
I polisregisterlagen finns i dag två bestämmelser som föreskriver en
möjlighet att ställa upp förbehåll som inskränker mottagarens rätt att
lämna uppgifterna vidare eller utnyttja dem, se 9 § andra stycket och
10 b § andra stycket. Den sistnämnda bestämmelsen infördes genom SFS
1988:288. Sekretesslagen var således i kraft. Av förarbetena framgår inte
att några överväganden gjordes i fråga om meddelarfriheten (se prop.
1987/88:122 s. 30). Även om meddelarfriheten inte är inskränkt för
uppgifter som lämnats ut med förbehåll enligt de bestämmelser som nyss 11
nämnts, finner regeringen att den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll
- i vart fall beträffande de uppgifter det här kan bli fråga om - bör gå Prop. 1995/96:178
före meddelarfriheten. Detta föranleder en ändring i 16 kap. 1 §
sekretesslagen.
Den föreslagna ändringen kan komma att medföra visst merarbete inom
regeringskansliet och för Säkerhetspolisen. Regeringens bedömning är att
detta eventuella merarbete inte kommer att innebära några kostnadsök-
ningar.
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m.
9a§
Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 5.
Bestämmelsens förebilder är 14 kap. 8 och 10 §§ sekretesslagen
(1980:100) och innebär en generell möjlighet för regeringen att förordna
om undantag från den sekretess som gäller enligt 7 kap. 17 § sekretessla-
gen. Vad som har sagts i förarbetena till 14 kap. 8 och 10 §§ sekre-
tesslagen och vad som framgår av rättstillämpning kan därmed äga
motsvarande tillämpning.
Möjligheten att förordna om undantag från sekretess gäller endast
uppgifter som finns i register hos Säkerhetspolisen.
Det är viktigt att förbehåll som ställs upp vid utlämnande av uppgift är
tydliga med hänsyn till att meddelarfriheten inte gäller för sådan uppgift
(se 16 kap. 1 § sekretesslagen).
7.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
16 kap. 1 §
I paragrafen har införts en ny punkt (p. 12). Genom hänvisningen till den
nu föreslagna nya bestämmelsen i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
(9 a §) gäller inte meddelarfriheten för uppgifter som omfettas av
förbehåll som har ställts upp vid utlämnande av uppgifter enligt den
paragrafen.
12
Förslag till lag om ändring i polisregisterlagen (1965:94);
Härmed föreskrivs att 9 §‘ polisregisterlagen skall ha följande lydelse;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9§
Till den officiella statistiken skola meddelas erforderliga uppgifter från
polisregister. Upplysning må dock icke lämnas om namnen på dem upp-
gifterna avse.
För vetenskaplig eller därmed järmförlig undersökning må uppgifter
och anteckningar, som tillförts polisregister, utlämnas, såvida trygghet
kan anses vara för handen att det ej kommer att missbrukas till men för
enskild. Fråga om utlämnande prövas av Rikspolisstyrelsen. Vid utläm-
nande till enskild böra erforderliga förbehåll göras.
Begeringen får for särskilt fall
medge att uppgifter och anteck-
ningar som tillförts polisregister får
lämnas ut. Ett sådant medgivande
får förenas med förbehåll som in-
skränker en enskilds rätt att lämna
uppgiften vidare eller utnyttja den.
Denna lag träder i kraft den
Senaste lydelse 1977:1032.
13
Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Riksåklagaren, Datainspektio-
nen, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Kammarrätten i Stockholm,
Försvarsmakten, Uppsala universitet humanistiska fakulteten, Riks-
arkivet, Svenska journalistförbundet, Svenska tidningsutgivareföreningen
samt Utredningen om registrering av påföljder m.m. (Ju 1995:01).
Prop. 1995/96:178
Bilaga 2
14
Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Prop. 1995/96:178
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 9 a § Regeringen får, när det är påkal- |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
15
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)2 skall
ha följande lydelse.
16 kap.
1 §3
Nuvarande lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-
lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
Prop. 1995/96:178
Bilaga 3
11. 71 b § socialtjänstlagen
(1980:620).
Föreslagen lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-
lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
11. 71 b § socialtjänstlagen
(1980:620)
72. förbehåll enligt 9 a § lagen
(1965:94) om polisregister m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
2 Lagen omtryckt 1992:1474.
3 Lydelse enligt prop. 1995/96:117.
16
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-06
Prop. 1995/96:178
Bilaga 4
Närvarande: f.d. regeringsrådet Åke Bouvin, regeringsrådet Anders
Swartling, justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 22 februari 1996 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Christina
Weihe.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1996
Prop. 1995/96:178
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori,
Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1995/96:178 Sekretess och polisregister.
18
gotab 49684, Stockholm 1996