Prop.
1995/96:174
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 28 mars 1996
Göran Persson
Anna Lindh
(Miljödepartementet)
Regeringen föreslår riktlinjer för hur ett producentansvar för uttjänta
bilar skall fungera i Sverige. Producenterna skall ta hand om dessa bilar
på ett miljöriktigt sätt och återvinna och återanvända materialet som
ingår i bilarna. På detta sätt kan avfallsmängderna minimeras vid
skrotning av bilar och behovet av nytt material kan därmed minskas. Den
föreslagna ordningen skall direkt eller indirekt styra tillverkarna av bilar
att konstruera bilar som är anpassade för en hög grad av återvinning.
Regeringen avser att reglera producentansvaret genom att med stöd av
bemyndigandet i renhållningslagen (1979:596) meddela föreskrifter om
producentansvar. För att underlätta införandet av producentansvaret
föreslår regeringen vidare en ändring av straffbestämmelsen i
renhållningslagen såvitt avser producentansvaret.
I propositionen behandlas också frågor som rör bilskrotnings-
anläggningama och bilskrotningslagen (1975:343). Regeringen föreslår
regler om återvinningshantering vid anläggningarna. Regeringen föreslår
också att bilskrotama får rapporteringsskyldighet om återanvändning och
återvinning av material från skrotade bilar. Naturvårdsverket blir enligt
förslaget central tillsynsmyndighet enligt bilskrotningslagstiftningen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 174
Prop. 1995/96:174
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext .................................. 3
2.1 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen
(1979:596)........................... 3
2.2 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)........................... 5
3 Ärendet och dess beredning .................... 6
4 Producentansvar för uttjänta bilar................. 6
4.1 Införande av ett system med producentansvar for
uttjänta bilar.......................... 12
4.2 Producentansvarets närmare innehåll........... 15
4.3 Straffansvar vid överträdelser av producentansvar ... 19
5 Behov av ändringar i bilskrotningssystemet ...........20
5.1 Bilskrotningsfonden .....................21
5.2 Bilskrotamas rapporteringsskyldighet...........23
5.3 Skärpt miljöhantering vid
bilskrotningsanläggningama ...............23
5.4 Återvinningshantering vid
bilskrotningsanläggningama................25
5.5 Tillsynsfrågor .........................25
6 Uppföljning av producentansvaret.................27
7 Författningskommentarer ......................27
7.1 Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen
(1979:596)........................... 27
7.2 Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)........................... 28
Bilaga 1 Kretsloppsdelegationens sammanfattning av sin rapport . . 29
Bilaga 2 Författningsförslag i Kretsloppsdelegationens rapport .... 32
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ..............40
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars
1996 ................................... 41
Rättsdatablad..................................42
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i renhållningslagen
(1979:596),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343),
3. godkänner vad regeringen anför om inriktningen av ett
producentansvar för uttjänta bilar (avsnitt 4.1 och 4.2),
4. godkänner vad regeringen föreslår om avskaffandet av den högre
skrotningspremien för fordon i bruk (avsnitt 5.1),
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningslagen (1979:596)
dels att 24 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8a$
Om det behövs för att främja
återanvändning eller återvinning
av material av sådana skrotbilar
eller delar av skrotbilar som
avses i bilskrotningslagen
(1975:343), får regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter
om demontering eller hantering
av skrotbilar eller delar av
skrotbilar.
1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 174
Prop. 1995/96:174
Nuvarande lydelse
24 § 1
Till böter eller fängelse i högst
sex månader skall den dömas som
med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 7 § första stycket,
2. bryter mot 7 § andra stycket
genom att yrkesmässigt eller
annars i större omfattning samla
in och forsla bort avfall,
3. inte fullgör vad som åligger
honom enligt föreskrift som
meddelats med stöd av 9 a §,
4. bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 6 b §.
Föreslagen lydelse
Till böter eller fängelse i högst
sex månader skall den dömas om
med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 7 § andra stycket,
2. bryter mot 7 § andra stycket
genom att yrkesmässigt eller
annars i större omfattning samla
in och forsla bort avfall,
3. inte fullgör sina skyldigheter
enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av 9 a §.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sin
skyldighet enligt 18 § andra stycket eller 19 § som festighetsinnehavare.
Till ansvar för gärning enligt första eller tredje stycket döms inte om
ansvar kan ådömas enligt brottsbalken.
Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Senaste lydelse 1993:1619.
Prop. 1995/96:174
Härigenom föreskrivs att det i bilskrotningslagen (1975:343) skall införas
två nya paragrafer, 12 och 13 §§, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 12 § Regeringen eller den myndighet 13 § Statens naturvårdsverk utövar den |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Kretsloppsdelegationen (M 1993:A) har på uppdrag av regeringen i
rapporten Förslag till producentansvar för uttjänta bilar i Sverige
(Rapport 1995:9) redovisat förslag till hur ett producentansvar för bilar
kan utformas. Delegationen föreslår också vissa åtgärder för att öka
miljöhänsynen vid skrotningsanläggningama samt för att förbättra
tillsynen över dessa och kontrollen över uttjänta bilar. En sammanfattning
av delegationens rapport finns i bilaga 1. Förfåttningsförslag i
kretsloppsdelegationens rapport finns i bilaga 2.
Delegationen har i sitt arbete haft överläggningar med biltillverkare och
bilimportörer i Sverige samt med deras branschorganisation
Bilindustriföreningen. Därvid har den närmare utformningen av ett
producentansvar för bilar diskuterats och synpunkter har inhämtats.
Bilindustriföreningen har för Kretsloppsdelegationen presenterat ett
ramverk för ett miljöanpassat omhändertagande av uttjänta bilar. Vidare
har Bilindustriföreningen presenterat ett åtagande om producentansvar
och en utvecklad systembeskrivning över det tänkta producentansvaret.
Kretsloppsdelegationens rapport är remissbehandlad av
Miljödepartementet. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga
3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Miljödepartementet (dnr M95/2825/6).
Lagrådet
Förslaget till ändring i 24 § renhållningslagen (1979:596) innebär att
straffbestämmelsen för producentansvar upphävs. När bestämmelsen
infördes föranledde förslaget i denna del inte något yttrande av Lagrådet
(prop. 1992/93:180, bet. 1992/93: JoU 14, rskr. 1992/93:344). Mot
denna bakgrund är förslaget att nu upphäva bestämmelsen av den
beskaffenheten att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Prop. 1995/96:174
Dagens bilskrotningssystem
Regler om bilskrotning i Sverige infördes år 1975 och finns i
bilskrotningslagen (1975:343) och bilskrotningsförordningen (1975:348).
Skrotningsintyg, som visar att en skrotbil omhändertagits för skrotning,
får endast utfärdas av auktoriserad skrotare eller av kommun som inrättat
upplag eller annat mottagningsställe för skrotbilar. Skrotningsintyg
berättigar bilägaren till skrotningspremie och avregistrering av bilen och
därmed till befrielse att betala bilskatt samt att ha fordonet försäkrat.
Premien finansieras genom avgifter på nyregistrerade fordon.
Auktorisation av bilskrotare meddelas av länsstyrelsen. Auktorisationen
innebär en kontroll av att bilskrotaren dels har behövliga tillstånd för att
driva verksamheten, dels driver verksamhet på sätt som är förenligt med Prop. 1995/96:174
dessa tillstånd och med gällande lagstiftning om bebyggelse, naturvård
och miljöskydd samt har tillgång till nödvändig maskinell utrustning.
Utgångspunkter för ett producentansvar för uttjänta bilar
I riksdagens beslut år 1975 om återvinning och omhändertagande av
avfall lades principen om producentens ansvar för avfallshanteringen fest
(prop. 1975:32, bet. 1975:JoU 10, rskr. 1975:161). Principen innebär att
innan produktionen av en vara påböijas, bör det vara känt hur avfell från
både produktionsprocesser och uttjänta varor skall tas om hand.
I propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling, den s.k. kretsloppspropositionen, behandlad av
riksdagen år 1993, anfördes bl.a. att i ett samhälle med hög konsumtion
av varor kan avfallsmängden i sig vara ett miljöproblem och att ett större
ansvar borde läggas på producenterna att miljöanpassa varorna (prop.
1992/93:180, bet. 1992/93:JoUl4, rskr. 1992/93:344). Målsättningen
måste vara att öka återvinningen och återanvändningen av samhällets
resurser och att därmed förebygga uppkomsten av avfell. Ett effektivt sätt
att uppnå detta var att ålägga den som producerar en vara att ta hand om
varan när den är uttjänt. Propositionen innefattade också vissa ändringar
i renhållningslagen (1979:596).
Av renhållningslagen ftamgår sålunda att med producent avses den som
yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en
förpackning. Med producent avses även den som i sin yrkesmässiga
verksamhet frambringar avfell som fordrar särskilda åtgärder från
renhållnings- eller miljövårdssynpunkt. I renhållningslagen bemyndigas
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att avfallet av de
varor eller av de förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer
eller att avfallet från sådan verksamhet som de bedriver bortforslas,
återanvänds, återvinns eller omhändertas på sätt som kan krävas för en
miljömässigt godtagbar avfallshantering. Föreskrifterna får även avse
skyldighet att märka en vara eller förpackning samt att lämna uppgifter
om insamling, återanvändnings- och återvinningsgrad eller andra
förhållanden.
Regeringen har hittills med stöd av bemyndigandet i renhållningslagen
meddelat förordningar om producentansvar för returpapper (1994:1205),
för förpackningar (1994:1235) samt för däck (1994:1236).
I det nämnda riksdagsbeslutet år 1993 om riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling lades fest att dagens
bilskrotningssystem skall utformas till ett återvinningssystem, där
tillverkare och importörer har fysiskt och ekonomiskt ansvar att ta
tillbaka uttjänta bilar och att återvinna material från dem.
Det är nu dags att närmare utforma ett sådant återvinningssystem med
producentansvar för bilar. Redan idag finns regler enligt
miljöskyddslagstiftningen och kemikalielagstiftningen som syftar till att
skydda hälsa och miljö vid hanteringen av skrotbilar. Detta är dock inte ?
1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 174
tillräckligt för att driva utvecklingen åt rätt håll. Drivkraften i ett Prop. 1995/96:174
återvinningssystem för bilar måste vara sådana åtgärder som stimulerar
biltillverkarna att konstruera bilar som är anpassade för en mycket hög
grad av återvinning med minskat behov av nytt råmaterial som följd.
En uttjänt bils delar och material är resurser som bör utnyttjas på ett
både miljömässigt och ekonomiskt godtagbart sätt. Det är
bitproducenterna som såväl fysiskt som ekonomiskt ytterst bör ansvara
för att uttjänta bilar tas om hand på ett miljöriktigt sätt och att material
och komponenter återanvänds eller återvinns. Samverkan mellan den
kompetens som finns i olika berörda sektorer i näringslivet är dock en
nödvändig faktor i denna utveckling. Producenterna måste samarbeta med
bilskrotningsbranschen, fragmenteringsföretag, material- och
komponenttillverkare och andra aktörer på marknaden. Även
myndigheter och konsumenter har sin del i utvecklingen och
måluppfyllelsen.
Den omställning mot kretslopp och producentansvar som nu pågår inom
skilda verksamheter förändrar eller kommer att förändra på flera sätt
arbetsvillkoren för dem som är sysselsatta i berörda verksamheter. I det
fortsatta arbetet med att forma producentansvaret bör därför också
beaktas frågor om utbildning, arbetsvillkor och förebyggande av
arbetsmiljörisker under medverkan av berörda parter. Detta är självfallet
viktigt också vad avser bilåtervinningen, särskilt beträffande de äldre
bilarna som kan innehålla farliga kemiska ämnen och produkter.
Regeringen vill betona vikten av att berörda myndigheter, främst
Arbetarskyddsstyrelsen och Kemikalieinspektionen samverkar med
berörda bransch- respektive arbetstagarorganisationer för att därigenom
bättre tillgodose arbetsmiljökrav samt förebygga hälso- och miljörisker.
En helhetssyn på bilens miljöbelastning
Producentansvar för uttjänta bilar är ett medel för att minska bilens
miljöbelastning. En helhetssyn på bilens miljöbelastning under hela dess
livscykel omfattar emellertid miljöpåverkan ända från utvinning av
råvara, vid tillverkning, under användning och till avfallsledet. Hela
livscykeln behöver således beaktas för att på sikt utveckla mer
miljöanpassade bilar.
Åtgärderna för att komma tillrätta med miljöbelastningen är skiftande.
För att minska trafikens miljöbelastning behövs ett brett angreppssätt.
Arbete med denna inriktning bedrivs inom det av Statens naturvårdsverk
initierade samarbetet Ett Miljöanpassat Transportsystem. En annan åtgärd
är information till bilköparen. Idag ges ingen möjlighet för den enskilde
bilkonsumenten att vid inköpet medvetet välja en bil som t.ex. består av
återvunnet material. Det är inte heller möjligt för konsumenten att
jämföra andra faktorer som påverkar den totala miljöpåverkan under
bilens livslängd. Bilens miljöklass och deklarerade bränsleförbrukning ger
dock vägledning om dess utsläpp av avgaser och koldioxid.
Den helhetssyn som bilindustrin strävar efter i arbetet med att
miljöanpassa bilen bör återspeglas i information till bilköparen. I
bilindustrins arbete med att miljöanpassa bilen bör därför utvecklas
miljö varudeklarationer som omfattar bilens miljöpåverkan under hela Prop. 1995/96:174
livscykeln, inklusive avlallsledet. Miljövarudeklarationer kan komma att
bli betydelsefulla också vid offentlig upphandling.
I detta sammanhang kan nämnas att Naturvårdsverket har startat ett
samarbetsprojekt med Kemikalieinspektionen och Nämnden för Offentlig
Upphandling i syfte att ta fram underlag och sprida information om hur
miljöhänsyn kan tillgodoses i samband med offentlig upphandling samt
ge exempel på detta. Naturvårdsverkets rapport Offentlig upphandling
med miljöhänsyn (SNV Rapport 4508) utgör en första studie inom detta
projekt. I rapporten finns bl.a. vägledning för miljöanpassad upphandling
av fordon.
En utgångspunkt vid formulering av vad en miljövarudeklaration kan
innehålla beträffande bilar kan vara krav som uppköpare idag ställer på
miljöinformation om bilar. Exempel på sådana krav, förutom de om
bränsleförbrukning, kan vara krav på information om eventuell förekomst
i bilen av nickel, krom, kvicksilver, kadmium, bromerande
flamskyddsmedel och klorininnehållande plaster. Annan information kan
gälla uppgifter om att bilen är förberedd för demontering och
materialåtervinning genom märkning.
Ett arbete har påböljats med den svenska bilindustrin om information
och märkning med avseende på bilars miljö-, energieffektivitets- och
säkerhetsegenskaper. Syftet är att underlätta konsumenternas val vid
bilköp. Arbetet bedrivs av Vägverket. En första konsumentinformation
om bilars säkerhetsegenskaper avses att publiceras senast sommaren
1996.
Eftersom bilindustrin är i hög grad internationell och många av de bilar
som säljs i Sverige är tillverkade utomlands i likhet med att svensk
bilindustri exporterar en stor del av sin bilproduktion bör arbetet med
miljövarudeklarationer ske i internationell samverkan. Detta gäller också
det viktiga arbetet med utbyte av farliga ämnen t.ex. bromerade
flamskyddsmedel, ftalater och bly.
Pågående aktiviteter som rör bilåtervinning
I dag återvinns ca 75 viktprocent av en personbils stål- och
metallmaterial. Resten deponeras eller förbränns. Äldre bilar är inte
konstruerade med beaktande av återvinningsaspekter. Läget är ett annat
i dag. Exempelvis består plastmaterialet i de bilar som byggs i dag som
regel av material som i stor utsträckning är återvinningsbart. Detta
medför att dessa bilar kommer att vara återvinningsbara i en betydligt
större utsträckning än de äldre bilarna.
Det är emellertid viktigt att utvecklingsarbetet för t.ex. ökad säkerhet
och minskad bränsleförbrukning inte leder till att materialåtervinning
försvåras, utan att utredningen i dessa frågor bedrivs parallellt.
Bilindustrin har redan inlett diskussioner med myndigheterna om utbyte
av vissa farliga kemiska produkter. Statens naturvårdsverk och
Kemikalieinspektionen bör fortlöpande följa detta arbete.
Erfarenheter från den svenska bilindustrin visar att den arbetar med
sikte på att få till stånd återvinning av så gott som allt material i bilar. Prop. 1995/96:174
Exempel på pågående arbete är Environmental Recycling in Scandinavia
(ECRIS). I ECRIS AB ingår Volvo Personvagnar AB samt
ftagmenterings- och demonteringsföretag. Inom ett nätverk kring ECRIS
pågår bl.a. projekt om miljöbedömning med metodik för
livscykelanalyser, materialåtervinning samt projekt för utveckling av
demonteringsmetoder och verktyg. Ett nätverk har också byggts upp där
Saab Automobile AB, myndigheter, högskolor m.fl. ingår i syfte att
utnyttja tillgänglig kompetens inom området.
Saab Automobile AB har under år 1995 i samarbete med lokala
bilförsäljare och bildemonterare genomfört ett projekt för återvinning av
skrotmaterial som uppstår hos bilskrotama och i återförsäljarnas normala
reparationsverksamhet. Det förbrukade materialet sorteras i plåt, plast,
glas, vätskor, däck och batterier. Bildemonterama hämtar materialet från
återförsäljaren och inkluderar det i sin normala hantering. Dessutom
ingår i projektet att utvärdera logistik med avseende på insamling och
vidare transport av återvunnet material till material tillverkare.
Försöksverksamhet pågår också med att återvinna plast från uttjänta
bilar.
Bilindustriföreningen samarbetar med ECRIS och Saab i nämnda
projekt. Bilindustriföreningen har också nyligen tagit initiativ till
bildandet av en samrådsgrupp för berörda näringar och myndigheter.
Syftet är bl.a. att gruppen skall behandla frågor som har samband med
bilåtervinning.
Sveriges Bilskrotares Riksförbund samarbetar i olika sammanhang med
bilindustrin samt arbetar för en miljöanpassad bilskrotning.
Utvecklingen internationellt och inom EU beträffande producentansvar
för bilar
Det ekonomiska producentansvaret ligger i linje med de principer som
tillämpas inom EU. I rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om
avfell (ändrat genom rådets direktiv 91/156/EEG) föreskrivs att i enlighet
med principen om att "förorenaren betalar" skall kostnaderna för
bortskaffande av avfell belasta
- den innehavare som låter en insamlare eller ett företag som avses i
direktivets artikel 9, hantera avfellet och/eller
- de tidigare innehavarna eller tillverkaren av den produkt från vilken
avfellet härrör.
Principen om förorenarens betalningsansvar (Polluter Pays Principle)
är väl förankrad i internationella sammanhang. Principen kan sägas
innebära att förorenaren skall bära kostnaderna för åtgärder som anbefells
av myndigheterna i syfte att säkerställa att miljön befinner sig i ett
acceptabelt tillstånd. Det innebär vidare att kostnaderna skall återspeglas
i priset på de varor och tjänster som givit upphov till föroreningarna.
10
EU:s avfellspolicy (Council Resolution of 7 May 1990 on waste policy Prop. 1995/96:174
90/C 122/02) anger bl.a. följande prioritetsordning for hantering av
avfell:
1. förebyggande av uppkomst av avfell
2. återvinning och återanvändning
3. säkert slutligt omhändertagande av avfell.
Inom EU tillhör skrotbilar en av de avfellsströmmama som prioriterats
och som ansetts behöva utredas med avseende på bl.a. återvinning. En
arbetsgrupp under kommissionen har år 1994 lagt fram ett förslag till
strategi för miljöanpassad insamling och återvinning av skrotbilar i
medlemsländerna. Syftet med den föreslagna strategin är att förebygga
uppkomsten av avfell, att utveckla teknik för återvinning och att påverka
design och användning av bilar. Inom kommissionen pågår för
närvarande arbete med att utfärda ett direktiv om skrotbilar med
utgångspunkt i detta förslag. Arbetsgruppens förslag innehåller bl.a.
återanvändnings- och återvinningsmål, skyldighet för biltillverkarna att
tillhandahålla information om förekomst av miljöfarliga ämnen i bilarna
och att upprätta demonteringsmanualer. Vidare föreslår arbetsgruppen att
miljöfarliga vätskor dräneras och att komponenter och material som
innehåller miljöfarliga ämnen demonteras så att fragmenteringsavfellet
inte betraktas som miljöfarligt avfell. Fragmenteringsavfell är också en
av de avfellsströmmar som prioriterats inom EU:s avfellsarbete.
I några medlemsländer har system för återvinning och hantering av
uttjänta bilar redan införts. I t.ex. Nederländerna finns en frivillig
överenskommelse mellan staten å ena sidan och bilproducenter,
bilskrotare, bilverkstäder och plåtverkstäder å andra sidan. Den 1 januari
1995 infördes en statlig återvinningsavgift på alla nya bilar. Avgiften
betalas till en fond som administreras av bilproducentema. Från fonden
utbetalas bidrag till demonterare och återvinnare för att utveckla
återvinningsverksamheter t.ex. kvalitetssäkringssystem för olika material,
stimulera marknaden för återvunnet material från bilar och utveckla nya
användningsområden för återtaget material.
I Frankrike finns sedan år 1993 också en överenskommelse mellan
staten och franska bilproducenter, fragmenterare, bilskrotare, stål-,
metall- och plastindustri samt underleverantörer om bl.a. återvinnings-
och återanvändningsmål.
I Storbritannien bildades år 1991 ett konsortium (ACORD) med syfte
att återvinna och slutligt ta omhand uttjänta bilar på ett miljöanpassat
sätt. I konsortiet ingår biltillverkare och importörer, tillverkare av delar
och komponenter, representanter för återvinnings- och avfellsindustrin,
fackföreningar och företrädare för staten. En överenskommelse har också
ingåtts mellan den brittiska regeringen och berörda industrigrenar om
åtgärder for att bl.a. minska miljöbelastningen i samband med
bilskrotning samt att minska avfallsmängden till deponi.
Den tyska bilindustrin, bilimportörema, berörda underleverantörer och
bilskrotare har nyligen frivilligt åtagit sig ansvaret för att bygga upp
system for återtagning och återvinning av uttjänta bilar i Tyskland.
Också i andra EU-medlemsstater har system för återvinning av bilar U
införts eller vart fell påböljats.
Bilindustrin bedriver i internationell samverkan projekt om bl.a. Prop. 1995/96:174
återvinningsfrågor. Den europeiska bilindustrins gemensamma
sammanslutning, ACEA, är i samband med bilåtervinning ett forum för
informationsutbyte för bl.a. tekniska frågor rörande materialanvändning
och materialåtervinning. Inom Europa har bilindustrin också enats om att
samarbeta inom bilåtervinningsområdet.
Det nu sagda visar att olika former för producentansvar för uttjänta
bilar redan har införts eller förbereds i flera länder i EU. Att nu lägga
ett ansvar för uttjänta bilar på bilproducentema i Sverige ligger således
i linje med utvecklingen i övriga Europa.
Riksdagen har, som tidigare redan nämnts, lagt fest att
bilskrotningssystemet skall utformas till ett återvinningssystem där
tillverkare och importörer har fysiskt och ekonomiskt ansvar att ta
tillbaka uttjänta bilar och återvinna material från dem. Regeringen anser
därför att ett sådant system nu bör införas också i Sverige.
Anmälan till EU-kommissionen
Ett förslag om det tänkta producentansvaret måste anmälas till EU-
kommissionen enligt rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983
om ett informationsförferande beträffande tekniska standarder och
föreskrifter, ändrat genom direktiven 88/182/EEG och 94/10/EG.
Regeringen avser att efter avslutad riksdagsbehandling i frågan om
producentansvar for uttjänta bilar, till kommissionen anmäla ett förslag
till förordning härom.
Regeringens bedömning: Ett producentansvar för uttjänta bilar i
Sverige bör införas. Regeringen avser att meddela föreskrifter om
producentansvar med utgångspunkt i de bemyndiganden som redan
finns i renhållningslagen (1979:596).
Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning att införa ett producentansvar. Delegationen avser dock att
producentansvaret skall regleras tillsammans med bilskrotnings-
verksamheten i en bilåtervinningslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till att införa
producentansvar för uttjänta bilar. Vissa instanser bl.a.
Konkurrensverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket och Naturvårds-
verket stödjer ett lagstadgat producentansvar. Andra, t.ex.
Kommerskollegium, Vägverket, Bilindustriföreningen och Sveriges
bilskrotares riksförbund, anser att producentansvaret bör bygga på
frivillighet. Statskontoret ansluter sig till delegationens förslag till
återvinningslag. Ett flertal instanser anser att delegationens lagförslag
12
innebär en alltför hög detaljeringsnivå. Kammarrätten i Jönköping är Prop. 1995/96:174
kritisk mot den lagstiftningsteknik som delegationen föreslår.
Skälen för regeringens bedömning: Den svenska bilindustrin har
genom Bilindustriföreningen förklarat sin avsikt att ta ett frivilligt
producentansvar för bilar (Bilindustriföreningens ramverk för framtida
system för miljöanpassat omhändertagande av uttjänta fordon i Sverige
(september 1994) och bilproducentemas åtagande för uttjänta bilar (juni
1995). Bilindustriföreningen har också utvecklat en systembeskrivning för
ett nytt miljö- och resursanpassat system för svensk bilåtervinning (maj
1995). Bilproducentema har i sitt åtagande angett att de avser att ta sitt
producentansvar i nära samarbete med bilskrotningsbranschen och andra
berörda branscher.
Regeringen anser i likhet med Kretsloppsdelegationen och flertalet
remissinstanser att producentansvar för uttjänta bilar nu bör införas i
Sverige.
Enligt propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling (prop. 1992/93:180), bör frivilliga lösningar
eftersträvas om de miljöpolitiska målen kan uppnås på denna väg. Det
finns ändå situationer där det krävs lagstiftning för att åstadkomma
önskat resultat. En lagstiftning är inte heller under alla omständigheter
en nackdel för företagen, t.ex. för att nå konkurrensneutralitet.
Regeringen har mot bakgrund av det förslag Bilindustriföreningen har
presenterat övervägt möjligheten av frivilligt producentansvar.
Regeringen har dock i likhet med delegationen och flera remissinstanser
kommit till den slutsatsen att grunden för producentansvaret bör vara
förfettningsreglerad. Ett skäl till detta är att därmed omfattas alla
producenter och systemet blir konkurrensneutralt.
Ett annat skäl for fÖrfattningsreglerat producentansvar är att statens
möjlighet till tillsyn förbättras och därmed även förutsättningarna att
snabbare via sanktioner eller ändrade regler ingripa om syftet med
producentansvaret inte uppnås.
I fråga om den valda författningsregleringen vill regeringen hänvisa till
vad som redovisats inledningsvis under avsnitt 4 om producentansvar
enligt renhållningslagen och anföra följande. Kretsloppsdelegationen har
utgått från att det inte är lämpligt att låta renhållningslagens
avfellsbegrepp avgränsa producentansvaret för bilar eftersom avfall är
något som är utan värde och som upplevs som en belastning medan bilar
enligt delegationen kan antas ha ett värde i framtiden även när de är
uttjänta.
Om avfallet skall betraktas som en tillgång eller en belastning kan
variera utifrån betraktarens förutsättningar. Avfellet kan ha ett negativt
värde och ändå vara föremål för handel genom att innehavaren måste
betala för att bli av med det. Också i ett EU-rättsligt perspektiv kan
avfellet som sådant väl vara föremål för handel. Det är alltså inte det
eventuella värdet på avfellet som bör vara utgångspunkten vid ett
producentansvar. Grundläggande är i stället att det gäller en vara eller
produkt som tjänat ut och som kan komma ifråga för återanvändning eller
återvinning.
Ett producentansvar for bilar som bygger på delegationens förslag ryms Prop. 1995/96:174
inom renhållningslagens ramar. Begreppet avfall är inte enligt lagen
beroende av avfallets eventuella värde. Utgångspunkten är att ägaren av
bilen gör sig av med den för att få den skrotad. Det är alltså inte
nödvändigt att skapa ett nytt lagverk för att i sak åstadkomma, vad
delegationen föreslagit. Regeringen anser att man bör bygga vidare på de
principer för producentansvar som hittills kommit till uttryck genom
kretsloppspropositionen och renhållningslagen.
Som ett ytterligare skäl till att inte använda renhållningslagens
bemyndigande för föreskrifter för producenterna har Kretslopps-
delegationen angett att även andra aktörer än producenterna, t.ex.
bilskrotama, måste ta sin del av ansvaret. Kretsloppsdelegationen föreslår
en helt ny lag, bilåtervinningslagen, som enligt delegationen innehåller
tydliga spelregler för såväl producenterna som bilskrotama. Med tydligt
angivna spelregler blir det, enligt delegationen, möjligt för producenter
och bilskrotare att konkurrera med varandra om de uttjänta bilama.
Samtidigt ger spelreglerna utrymme för producenterna att samordna sina
resurser där det behövs för att ta hand om det som inte har något värde.
Regeringen delar uppfattningen att det är viktigt att möjligheterna till
konkurrens om uttjänta bilar inte hämmas i regleringen av producenternas
ansvar. I likhet med flera remissinstanser anser regeringen dock att det
inte finns behov av en så ingående reglering av ansvarsfördelningen som
föreslagits av Kretsloppsdelegationen.
Ett producentansvar för bilar kommer att förutsätta att bilproducenter
och bilskrotare i stor utsträckning samarbetar om bilskrotning. Redan
detta torde innebära att ansvarsförhållandena kan redas ut på annat sätt
än genom lagstiftning i enlighet med delegationens förslag. Sådant
samarbete anges för övrigt i bilproducentemas nämnda förslag till
åtagande av producentansvar. Det är dock viktigt att redan nu klargöra
att det enligt regeringens förslag till producentansvar för uttjänta bilar
endast är bilproducentema som har producentansvar.
Det sagda leder till att regeringen anser att bemyndigandet enligt
renhållningslagen är tillräckligt och ändamålsenligt för att reglera
producentansvaret for bilar.
Regeringen avser att efter avslutat anmälningsförfarande i EU besluta
en förordning om producentansvar för uttjänta bilar med utgångspunkt
i renhållningslagens bemyndigande. För att i god tid sprida kunskap om
de riktlinjer som bör gälla för ett sådant ansvar är det här befogat att
lämna en närmare redogörelse för hur ett producentansvar för uttjänta
bilar bör utformas. Utgångspunkten är att ett författningsreglerat
producentansvar bör ange ramarna för ansvaret och att producenterna
själva skall lämnas utrymme att bestämma den närmare utformningen och
organisationen av ansvaret. Reglerna för producentansvaret bör vidare
formuleras så att det erbjuder möjligheter till sund konkurrens.
14
Regeringens bedömning:
* Producentansvaret bör omfatta alla som yrkesmässigt tillverkar
bilar i Sverige eller importerar bilar till Sverige.
* Personbilar, bussar och lastbilar med en vikt av högst 3 500 kg
bör omfattas av producentansvaret.
* Producenter bör vara skyldiga att ta emot uttjänta bilar av egen
tillverkning eller egen import som lämnas till dem för skrotning.
* För bilar som förts ut på marknaden och registrerats efter det att
producentansvaret har trätt i kraft bör producenten ta emot bilen
kostnadsfritt för den siste bilägaren.
* Producenter bör tillhandahålla demonteringsanvisningar för
bilar.
* Minst 85 viktprocent av en bil bör från år 2002 tas om hand vid
skrotning genom återanvändning, materialåtervinning eller
energiutvinning. Från år 2015 bör 95 viktprocent omhändertas
på detta sätt.
* Producenter bör rapportera till Statens naturvårdsverk om frågor
som rör producentansvaret.
Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens bedömning. Dock föreslår delegationen att en producent skall
ansvara för alla bilar av samma fabrikat som proudcenten representerar
oavsett om producenten tillverkat eller importerat just den aktuella bilen.
Remissinstanserna: De flesta instanserna tillstyrker huvuddragen av
förslagen. Landsorganisationen (LO) anser att det finns skäl att sträva
efter likvärdigt omhändertagande för samtliga fordon oavsett
tillverkningsår, i den utsträckning det är möjligt. Kammarrätten liksom
Bilindustriföreningen avstyrker delegationens förslag vad avser
producentansvar for äldre bilar. Motorbranschens Riksförbund anser att
det statliga finansieringsstödet skall kvarstå för de bilar som sålts före
producentansvarets införande. Flera remissinstanser har uttalat
tveksamhet till föreslagna mål. Motormännens Riksförbund och
Bilindustriföreningen anser att målen bör anpassas till kommande EU-
mål. Kommunförbundet är tveksamt till hur kraven på högsta
materialrestvikt till deponi skall kunna kontrolleras. TCO och LO
avstyrker skärpningen av maxgränsen på 150 kg deponerat avfall
eftersom det får retroaktiv verkan på bilar som redan är i bruk.
Prop. 1995/96:174
15
1*** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 174
Skälen för regeringens bedömning:
Producentbegreppet m.m.
Yrkesmässiga tillverkare och importörer av bilar bör omfattas av
producentansvaret för uttjänta bilar. Försäljningsledet bör stä utanför det
förfettningsstadgade ansvaret. Det finns däremot inte något hinder mot
att producenterna själva på frivillig väg utnyttjar försäljningsledet för att
underlätta för ägare av uttjänta bilar att lämna dem för skrotning.
Producentansvaret bör omfatta alla bilar med en vikt av högst 3 500 kg
som finns på marknaden när producentansvaret träder i kraft. Detta är,
som redan nämnts, också i linje med riksdagens ställningstagande till
förslaget till riktlinjer för ett nytt återvinningssystem för bilar. Detta
innebär att det nuvarande bilskrotningssystemet bör omformas till ett
bilåtervinningssystem där tillverkare och importörer har ett fysiskt och
ekonomiskt ansvar att ta tillbaka uttjänta bilar och att återvinna material
från dem. Beträffande dagens bilpark bör dock vissa inskränkningar
göras i det ekonomiska ansvaret, vilket närmare framgår nedan. Genom
att producentansvar nu införs for dessa bilar bör en stark drivkraft kunna
utvecklas mot en kretsloppsanpassning av bilar.
Ansvaret bör begränsas till de bilar producenten tillverkat eller
importerat. Kretsloppsdelegationens förslag att producenten även skall
ansvara för bilar som han själv inte tillverkat eller importerat, men som
är av det märke producenten representerar leder enligt regeringens
mening för långt. Såväl regeringens som delegationens förslag innebär
dock en viss risk att en producent försvinner från marknaden och att
inget producentansvar kan utkrävas. Dessa bilar omhändertas dock inom
ramen för det system som gäller för alla bilar enligt bilskrot-
ningslagstiftningen.
Privatimporten av bilar uppgår till mellan 5 000 och 6 000 bilar per år
och kommer sannolikt att öka mellan EU-medlemsstatema. Eftersom
producentansvaret för uttjänta bilar endast föreslås omfatta yrkesmässiga
importörer kommer det för dessa bilar att inte finnas någon ansvarig
producent. Enligt regeringens mening är detta inte heller nödvändigt med
hänsyn till det av syftena med producentansvaret som innebär att driva
utvecklingen mot bättre konstruerade bilar ur återvinningssynpunkt. Det
får därför anses vara tillräckligt att privatimporterade bilar som tjänat ut
kan omhändertas inom det system som gäller enligt
bilskrotningslagstiftningen.
Fordonskategorier som omfattas av producentansvar
Dagens bilskrotningssystem omfattar personbilar och bussar med
tjänstevikt av högst 3 500 kg. Vidare omfettas lastbilar med
skåpkarosseri och en totalvikt av högst 3 500 kg.
Tyngre fordon står i dag utanför detta system. För tyngre fordon har
redan på marknadsmässiga grunder utvecklats system för att ta om hand
fordonen. Detta beror på att reservdelar till dessa fordonstyper har ett
stort värde. Ett stort antal begagnade tunga fordon exporteras dessutom
Prop. 1995/96:174
16
från Sverige till länder i östra Europa samt till utvecklingsländer. Det Prop. 1995/96:174
finns enligt Kretsloppsdelegationen tio anläggningar för lastbilsskrotning
i Sverige där merparten av alla tunga lastbilar slutligen skrotas och
materialet återvinns. Regeringen har erfarit att bilindustrin arbetar med
att även for tunga fordon ta fram skrotningsanvisningar som innehåller
identifiering av återvinningsbart material, omhändertagande av
miljöfarliga vätskor m.m.
Regeringen konstaterar att även om principen for märkning av delar,
teknisk återvinning och återtagning bör vara samma för lättare och tyngre
fordon, saknas ännu erforderligt underlag för ett ställningstagande till ett
producentansvar för husvagnar, traktorer, tyngre lastbilar och bussar
baserat på samma ekonomiska och administrativa system som nu föreslås
för lättare fordon.
Regeringen anser i likhet med bl.a. Kretsloppsdelegationen att alla
personbilar, bussar och lastbilar upp till en vikt av 3 500 kg bör omfattas
av producentansvar.
Producenternas skyldighet att ta emot uttjänta bilar och tillhandahålla
demonteringsanvisningar
Det bör ankomma på producenten att ta emot en uttjänt bil av egen
tillverkning eller egen import som lämnas for skrotning. Producenten bör
själv i så stor utsträckning som möjligt ansvara för hur mottagningen av
uttjänta bilar lämpligast skall organiseras. Utgångspunkten bör vara att
systemet gör det lätt för bilägare att lämna sin uttjänta bil till
producenten. Bilindustrin anger i sitt förslag till ramverk för ett
producentansvar sin avsikt att teckna avtal med återförsäljare och
skrotare om inlämning och omhändertagande av skrotbilar.
Eftersom den uttjänta bilen kan ha ett ekonomiskt värde är det viktigt,
som tidigare har framhållits, att bibehålla konkurrensen om materialet i
den uttjänta bilen så att detta kommer såväl bilägaren som återvinningen
till godo. Förutsättningarna för en sund konkurrens på
reservdelsmarknaden får inte slås undan av producentansvaret. Därför är
det nödvändigt att utforma regler som inte ger producenten ensamrätten
att förfoga över de uttjänta bilarna i alla led.
Det bör således, i likhet med dagens situation, även vara möjligt för
bilägare att kunna lämna bilen till en auktoriserad skrotare som inte är
bunden av avtal med producent. Det innebär att bilägaren kan välja att
lämna bilen till producenten och den han anlitar eller till en fristående
auktoriserad skrotare. Den nuvarande skyldigheten för auktoriserade
skrotare att ta emot skrotbilar bör också finnas kvar, eftersom det inte för
alla bilar kommer att vara möjligt att utkräva ett författningsenligt
producentansvar. Den återvinningsverksamhet som en auktoriserad
skrotare bedriver i form av bl.a. reservdelsförsäljning och
materialåtervinning bör naturligtvis också inräknas i återvinningsmålen
för producentansvaret.
Självfallet har producenterna möjlighet att själva bedriva
skrotningsverksamhet som auktoriserad skrotare och därvid konkurrera ''
med andra auktoriserade skrotare beträffande skrotning och återvinning Prop. 1995/96:174
av uttjänta bilar.
Principen bör vara att producenterna har en skyldighet att ta emot alla
uttjänta bilar av egen tillverkning eller egen import utan att ta betalt av
den siste bilägaren, eftersom det normalt ligger inom ramen för ett
producentansvar att också ta ett fullt ekonomiskt ansvar. Denna
skyldighet bör gälla för bilar som förs ut på marknaden och registreras
från och med den 1 januari 1998 eller vid den senare tidpunkt då en
förordning om producentansvar träder i kraft. Det ankommer därför på
bilproducenten att vidta lämpliga åtgärder för att göra det möjligt att
iaktta sådan skyldighet från nämnda tidpunkt.
För bilar som registrerats före denna tidpunkt bör producenterna ha en
möjlighet att ta betalt av siste bilägaren.
I avsnittet 5.1 redogörs för hur bilskrotningsfondens premiesystem
påverkas av producentansvaret.
Producenternas skyldighet att kostnadsfritt ta emot uttjänta bilar bör
inskränkas till bilar som är registrerade enligt bilregisterkungörelsen
(1972:599). Ett skäl till detta är att underlätta kontrollen över vilka bilar
som omfattas av producentansvar.
En viktig förutsättning för att återanvändning och återvinning men även
miljöriktig hantering skall ske är att producenterna upprättar anvisningar
om demontering av material och komponenter samt dränering av vätskor
i de bilar som producenten tillverkat eller fört in i landet. Regeringen
avser att föreskriva om detta i den kommande förordningen om
producentansvar för uttjänta bilar.
Ateranvändnings- och återvinningsmälen
Ett viktigt mål med producentansvaret är att få till stånd en ökad
återanvändning och återvinning av material samt en minskad mängd
avfall till deponi. Det bör åligga producenten att se till att dessa mål
uppnås. Mängden avfall till deponi bör gradvis minimeras. Det är därför
inte tillräckligt att ange ett procentuellt mål för hur mycket material som
högst får deponeras. Genom att en viktgräns dessutom anges för hur
mycket avfall som får deponeras kan en utveckling stimuleras mot lättare
och mer material- och energisnåla återvinningsbara bilar.
Följande mål bör vara vägledande i detta arbete. För uttjänt bil som
omfattas av producentansvaret och som skrotas från 2002 bör minst 85 %
av bilen beräknat på nybilsvikten i genomsnitt per tillverkare
omhändertas genom återanvändning och återvinning. Härvid bör gälla
prioriteringsordningen återanvändning, materialåtervinning och
energiutvinning. Det innebär att högst 15% av bilens vikt, beräknat på
ovan beskrivet sätt får deponeras.
För bil som skrotas från år 2015 bör målet skärpas så att minst 95%
av bilen beräknat på nybilsvikten i genomsnitt per tillverkare
omhändertas genom återanvändning och återvinning. Härvid bör samma
prioriteringsordning gälla. Det innebär att högst 5% av bilens vikt
beräknat på ovan beskrivet sätt får deponeras.
18
Producenternas rapporteringsskyldighet Prop. 1995/96:174
För att statsmakterna skall kunna följa hur producentansvaret efterlevs
bör producenterna vara skyldiga att informera central myndighet om sitt
arbete med omhändertagande, återvinning m.m. av bilar. Regeringen
anser att Naturvårdsverket bör ha funktionen som central myndighet i
detta avseende och avser att föreskriva om detta i den kommande
förordningen om producentansvar för uttjänta bilar.
Regeringens förslag: Regeringen bör få en möjlighet att för vaije
föreskrift om producentansvar föreskriva om en överträdelse av
föreskriften skall vara förenad med bötesstraff eller inte. Därför
bör straffbestämmelsen i 24 § 4 renhållningslagen (1979:596)
upphävas. Bestämmelsen innebär att alla föreskrifter om
producentansvar är förenade med straffsanktioner vid överträdelse.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 6 b § renhållningslagen får
regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver meddela
föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att avfellet av de
varor eller av de förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer
eller avfellet från sådan verksamhet som de bedriver bortforslas,
återanvänds, återvinns eller omhändertas på ett sätt som kan krävas för
en miljömässigt godtagbar avfallshantering. Föreskrifterna får också avse
skyldighet att märka en vara eller förpackning och skyldighet att lämna
uppgifter om insamling, återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller
andra förhållanden.
Bestämmelser om producentansvar som regeringen meddelar med stöd
av bemyndigandet i 6 b § renhållningslagen blir med automatik
straffbelagda genom konstruktionen av 24 § 4 i samma lag där det sägs
att den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 6 b § skall dömas till böter eller fängelse i högst
sex månader.
All kriminalisering måste präglas av principerna om legalitet och
förutsebarhet. Straffbestämmelserna måste ges ett sådant innehåll att det
är möjligt för den enskilde att undvika att göra sig skyldig till den
straffbara gärningen. Straffbestämmelserna måste vara tillräckligt
preciserade. En straffsanktionerad skyldighet bör inte bestämmas efter en
skönsmässig bedömning. När det gäller producentansvar måste
producenterna således kunna förutse vilka konsekvenser ett agerande -
eller snarare en underlåtenhet att agera - kan få och åklagare och
domstolar måste kunna bedöma om en straffbelagd gärning har begåtts
och i så fell vem som har ansvaret.
Bestämmelserna om producentansvar för uttjänta bilar måste lämna ett
utrymme för producenterna att själva bygga upp sina system för hur
insamlingen skall gå till, på vilket sätt de skall underlätta för användarna
19
att återlämna uttjänta produkter, hur information om insamlingssystem Prop. 1995/96:174
skall ges och hur återvinningen skall ske m.m. Dessutom tar ofta
producenterna sitt ansvar genom att samverka, t.ex. genom
insamlingsbolag, materialbolag och liknande som administrerar insamling
och återvinning. Särskilda gemensamma bolag kan också bildas som
handhar avgiftssystemet i producentansvaret. Detta kan leda till
oklarheter när det gäller det straffrättsliga ansvaret i fråga om vem som
är ansvarig och i vilken omfattning.
Med den nu gällande straffbestämmelsen i 24 § 4 renhållningslagen
skulle emellertid alla föreskrifter som regeringen meddelar om
producentansvar bli straffbelagda. Regeringen anser därför att lagen bör
ändras, så att regeringen för varje bestämmelse som ålägger producenten
en skyldighet ges möjlighet att bedöma om skyldigheten skall förenas
med straffansvar eller inte. Klart definierade skyldigheter, som att lämna
uppgifter till någon myndighet och att märka varor och liknande, bör
kunna kombineras med straff. För andra bestämmelser vars syfte snarare
är att fastställa ett visst övergripande mål, måste andra medel väljas för
att uppnå efterlevnad.
En ändring av renhållningslagen i denna riktning skulle också
överensstämma med en allmän strävan mot avkriminalisering inom
lagstiftningen under senare år. 1 regeringens proposition Ett effektivare
brottmålsförfarande (prop. 1994/95:23) uttalades att kriminalisering bör
användas med försiktighet och kriminalisering är inte alltid det enda och
mest effektiva medlet för att motverka oönskade beteenden (s. 52).
I syfte att uppnå ett effektivare producentansvar föreslår regeringen
därför att den nuvarande straffbestämmelsen i 24 § 4 renhållningslagen
upphävs.
Ett producentansvar för uttjänta bilar som det nu föreslagna kan inte
fungera självständigt utan koppling till den bilskrotningsverksamhet som
i dag finns utbyggd i Sverige. Kretsloppsdelegationen har föreslagit en
rad åtgärder som bl.a. kompletterar producentansvaret. Regeringen delar
i flertalet fall delegationens syn på behovet av sådana åtgärder och
lämnar i det följande förslag på dessa.
Det sker en omfattande skrotning av bilar utan skrotningsintyg, s.k.
administrativ skrotning. Regeringen avser därför att ytterligare överväga
behovet av skärpning av reglerna om sådan skrotning. Även reglerna om
auktorisation kan behöva skärpas varför regeringen avser att överväga
också detta behov. När det gäller reglerna om skrotningsintyg samt
avställning och flyttning av fordon är det regeringens uppfattning att
nuvarande ordning i förening med de övriga förändringar som nu
genomförs är tillräcklig för att säkerställa miljöhänsynen.
20
Prop. 1995/96:174
Regeringens förslag: Den högre bilskrotningspremien för fordon
i bruk avskaffas.
Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer i princip med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker delegationens
förslag eller tar inte ställning.
Skälen för regeringens bedömning: I bilskrotningssystemet ingår
regler om en bilskrotningspremie som utfaller till bilägaren om fordonet
avregistrerats på grund av skrotningsintyg. De fordon som
skrotningspremie utgår för är personbilar med vikt över 400 kg, bussar
med totalvikt av högst 3 500 kg samt lastbilar med skåpkarosseri och
med totalvikt av högst 3 500 kg.
Från bilskrotningsfonden kan också - i mån av tillgängliga medel - ges
bidrag till kommuner för att bekosta och samla in övergivna bilar i
naturen och ställa i ordning platser där de stått. Vidare kan bidrag ges
under viss tid till verksamhet för materialåtervinning av delar från
fordon.
Premien finansieras genom avgifter på dessa fordonsslag, i de fall
försäljningsskatt skall betalas för fordonen enligt lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon. Även privatimporterade fordon omfattas
således av sådan avgift. Avgiftsskyldiga är tillverkare eller importörer
eller i vissa fall - t.ex. vid privatimport - ägaren av bilen.
Skrotningsavgiften betalas i samband med att bilen blir registrerad första
gången i det svenska bilregistret. Skrotningsavgiftema uppbärs sedan den
1 januari 1995 av Vägverket. Avgifterna bildar bilskrotningsfonden som
administreras av Vägverket. Fonden uppbär ingen ränta. Fondens saldo
uppgår till ca 168 miljoner kronor (31 december 1995).
I bilskrotningslagen (1975:343) ges bemyndigande till regeringen att
meddela föreskrifter om premiens och avgiftens storlek. Premiens storlek
har ändrats ett flertal gånger under årens lopp. I enlighet med riksdagens
skrivelse (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338)
införde regeringen år 1991 en differentierad bilskrotningspremie i syfte
att få till stånd en ökad utskrotning av äldre bilar i bruk. Premien är
1 500 kronor för bilar som skrotas inom nio månader efter tidpunkt för
godkänd årlig kontrollbesiktning. För övriga bilar är premien 500 kronor.
Enligt kretsloppsdelegationen kan den högre premiens avsedda funktion
som incitament för utskrotning av äldre bilar i trafik ifrågasättas.
Bilindustrin har i sina analyser av bilskrotningsfonden dragit samma
slutsatser. Regeringen gör därför bedömningen att den högre premien för
bilar som skrotas senast nio månader efter tidpunkt för godkänd årlig
kontrollbesiktning kan avskaffas.
Bilskrotningsavgiftens storlek har också ändrats ett flertal gånger,
senast år 1993, och uppgår nu till 1 300 kronor.
Det finns ingen koppling i fonden till det enskilda fordonet mellan
inbetald avgift och utbetald premie. Systemet är uppbyggt så att intäkter
21
till fonden från avgifter skall fortlöpande finansiera premieutbetalningar Prop. 1995/96:174
från fonden. Systemet innebär att fondens likviditet är känslig för
förändringar i balansen mellan nybilsförsäljning och utskrotning. Årligen
utskrotas mellan 150 000 till 200 000 fordon som omfattas av
bilskrotningssystemet. Enligt prognoser gjorda av Bilindustriföreningen
och Handelns utredningsinstitut kommer försäljningen av nya bilar att
uppgå till mellan 180 000 och 250 000 under de närmaste åren.
Syftet med bilskrotningspremien när den infördes var att den skulle
utgöra en ekonomisk stimulans för att få till stånd en tillfredsställande
skrotning, dvs. bilägaren skulle därmed förmås att lämna den uttjänta
bilen till en auktoriserad skrotare.
Regeringen anser att det är nödvändigt att, även vid ett
producentansvar, behålla rätten till en skrotningspremie för bilägaren.
Avsikten med premien är att den skall utgöra en drivfjäder för bilägaren
att lämna bilen till skrotning och inte låta den bli stående på någon tomt
eller i naturen.
Innan ett system med producentansvar har utvecklats fullt ut är det
enligt regeringens bedömning lämpligt att, åtminstone tills vidare, behålla
den nuvarande statliga fondlösningen, dvs. staten administrerar
inbetalningen av skrotningsavgifter och utbetalning av skrotningspremier.
Regeringen avser att ändra bilskrotningspremier och avgifter samtidigt
som en förordning om producentansvar träder i kraft.
Demonterings- och återvinningsprojekt pågår hos bilskrotare och
producenter i samarbete med andra berörda branscher med syfte bl.a. att
utveckla effektiva och miljöanpassade skrotningsverksamheter för uttjänta
bilar. Regeringen utgår därför från att effektiva skrotnings- och
återvinningstjänster utvecklas så att oskälig kostnadsutveckling inte
uppkommer för sådana tjänster. Regeringen avser att noga följa
kostnadsutvecklingen för bilskrotning även under de kommande åren.
Regeringen avser också att följa den statliga bilskrotningsfondens
utveckling regelbundet så att regeringen kan vidta eventuellt nödvändiga
korrigeringar genom avgifts- och premieändringar. Syftet med sådana
åtgärder är att säkra utskrotningen av de bilar som förts in på marknaden
före år 1998, eller vid den senare tidpunkt då en förordning om
producentansvar träder i kraft, så att bilarna inte lämnas i naturen i stället
för att skrotas.. Ett annat syfte är att säkerställa utskrotningen av de bilar
för vilka det inte finns någon ansvarig producent eller vid andra likartade
situationer. Regeringen återkommer till denna fråga under avsnitt 6.
22
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för
bilskrotama att lämna uppgifter om återanvändning och återvinning
av skrotbilar och andra förhållanden som rör de skrotbilar som
bilskrotama tagit hand om. Uppgifterna skall lämnas till den
myndighet som regeringen bestämmer. En bestämmelse om detta
införs i bilskrotningslagen.
Kretsloppsdelegationens förslag: Hanteringen av skrotbilar skall
dokumenteras så att hanteringen lätt kan överblickas. Av
dokumentationen skall bl.a. framgå i vilken omfattning skrotbilen blir
föremål för återanvändning och återvinning. Riktigheten av de
dokumenterade uppgifterna skall intygas genom skrotningsintyg.
Skrotningsintyget skall redovisas bl.a. till producenterna.
Remissinstanserna: Har antingen inte haft någon erinran eller inte
tagit ställning till delegationens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Ett viktigt syfte med producentansvar
för varor är att materialet i uttjänta varor återanvänds eller återvinns. Det
är producentens ansvar att varorna är konstruerade så att detta är möjligt.
Däremot är det inte nödvändigt att producenten i varje enskilt fall är
fysiskt delaktig i att återanvändningen eller återvinningen sker.
Tillvaratagandet av delar och komponenter för återanvändning och
återvinning som sker vid bilskrotningsföretag skall naturligtvis
tillgodoräknas producenterna. Bilskrotare bör därför kunna åläggas en
skyldighet att rapportera sådana uppgifter till en myndighet. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela
föreskrifter om denna skyldighet.
En bestämmelse härom bör införas i en ny paragraf i
bilskrotningslagen.
Regeringens bedömning: En miljöriktig hantering av skrotbilar vid
bilskrotningsanläggningama behöver säkerställas genom att
särskilda föreskrifter om iakttagande av försiktighetsmått utfärdas.
Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer i sak med
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Statens
naturvårdsverk, Bilindustriföreningen och Sveriges bilskrotares
riksförbund är positiva till delegationens förslag i denna del. Andra
remissinstanser har inte haft någon erinran mot eller inte tagit ställning
till förslaget.
Prop. 1995/96:174
23
Skälen för regeringens bedömning: Reglerna för bilskrotning är i Prop. 1995/96:174
grunden desamma som när de först trädde i kraft år 1975 och är inte
anpassade för dagens krav på miljöanpassad skrotning av bilar eller för
att minimera avfallets farlighet. Det fanns två uttalade miljöpolitiska mål
med införandet av bilskrotningssystemet år 1975, nämligen att förhindra
att skrotbilar lämnas i naturen och att få bukt med problemen med de
från miljösynpunkt dåligt skötta skrotbilsupplagen.
Det första målet har i huvudsak uppnåtts. Däremot kvarstår i
förhållandevis stor utsträckning problemet med de dåligt skötta
skrotupplagen i vilket även inkluderas brister i den miljömässiga
hanteringen vid demontering och skrotning av uttjänta bilar.
Bilskrotningsanläggningamas miljöpåverkan består i huvudsak av
utsläpp av spilloljor och andra miljöfarliga vätskor till mark och vatten,
buller samt hantering av avfallet. Vid demontering kan spill av
motorolja, oljor från växellåda m.m., bromsvätska, kylarvätska och
drivmedel förekomma. Blyhaltig batterisyra kan läcka ut i miljön om
batterierna inte förvaras på säkert sätt. Stoft och organiska ämnen kan
släppas ut till luften t.ex. i samband med demontering med
svetsutrustning.
Vid långvarig förvaring av bilvrak utomhus kan korrosion leda till att
tungmetaller som kadmium, nickel, krom och koppar läcker ut till mark
och vatten. PVC-plast i inredning och kabelhöljen och underredsmassa
kan i äldre bilmodeller innehålla kadmiumhaltiga stabilisatorer förutom
andra miljöfarliga tillsatsämnen. Stoppning, textil, instrumentpaneler,
kretskort och vissa andra komponenter kan innehålla olika typer av
bromerade flamskyddsmedel. PCB kan också förekomma i elektriska
komponenter från äldre bilmodeller. Bly finns i de vikter som används
till balansering av bilhjul och som avlagringar i motor och avgassystem.
I likhet med Kretsloppsdelegationen och flera remissinstanser anser
regeringen att reglerna för hanteringen av miljöfarliga och andra kemiska
ämnen vid bilskrotningsanläggningama behöver skärpas.
Redan i dag gäller en allmän skyldighet för alla som yrkesmässigt
hanterar en kemisk vara - dvs. en vara som innehåller eller har
behandlats med ett kemiskt ämne eller beredning - att iaktta de
försiktighetsmått som anges i 5 § lagen (1985:426) om kemiska produkter
om varan på grund av sina egenskaper kan befaras medföra skada på
människor eller i miljön. Skyldigheten framgår av 2 § andra stycket
förordningen (1985:835) om kemiska produkter och gäller utan att någon
särskild föreskrift har meddelats. Enligt 30 § samma förordning får
emellertid Statens naturvårdsverk meddela särskilda föreskrifter om
försiktighetsmått under förutsättning att det finns skäl med hänsyn till
skyddet av den yttre miljön.
Regeringen anser mot bakgrund av de miljöproblem som finns på
bilskrotningsanläggningama att regler om försiktighetsmått vid
hanteringen av skrotbilar måste införas.
24
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om demontering eller annan
hantering av skrotbilar för att främja återanvändningen eller
återvinning av material. Bemyndigandet införs i en ny paragraf i
renhållningslagen (1979:596).
Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer i princip med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har antingen inte haft någon erinran mot eller inte
särskilt kommenterat delegationens förslag.
Skälen för regeringens Förslag: Utöver vad som är direkt påkallat av
miljöhänsyn är det också angeläget att demontering och annan hantering
av skrotbilar sker med beaktande av återvinningsaspekten. Om
demontering och hantering sker så att återanvändning och återvinning
främjas minskar behovet av råvaror och avfellsdeponier.
Genom en lagändring 1990 infördes i 2 a § renhållningslagen
(1979:596) en allmän bestämmelse om att avfallshantering skall ske på
ett sådant sätt att åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning
av avfellet främjas, om det behövs för att spara råvaror eller energi eller
med hänsyn till miljövården (prop. 1989/90:100 (bil. 16), JoU 16, rskr.
241). Det synsätt som låg bakom denna lagändring har senare utvecklats
ytterligare i bl.a. reglerna om producentansvar.
När det gäller bilskrotningsverksamheten kommer sannolikt eventuella
avtal mellan producenterna och bilskrotama att innehålla sådana villkor
for bilskrotama som främjar återanvändningen och återvinningen. Alla
bilskrotare kommer emellertid inte att vara bundna av sådana avtal. Den
allmänna bestämmelsen i 2 a § renhållningslagen är inte tillräcklig för att
aktivt driva bilskrotama till ökad återvinningshantering. Inte heller kan
föreskrifter om producentansvar meddelas i detta avseende.
Regeringen anser därför att det behövs en regel som gör det möjligt for
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att direkt
föreskriva om att skrotbilar skall tas om hand så att de angivna
aspekterna beaktas. Regeringen anser att en sådan bestämmelse bör
införas som en ny paragraf i renhållningslagen.
Regeringens förslag: I bilskrotningslagen (1975:343) införs en
bestämmelse om att Statens naturvårdsverk är central
tillsynsmyndighet enligt bilskrotningslagstiftningen.
Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer i sak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte kommenterat frågan närmare.
25
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har erfarit att det finns Prop. 1995/96:174
brister i tillsynen över skrotningsanläggningama. Det är kommunerna
som i egenskap av tillsynsorgan enligt miljöskyddslagen (1969:387)
ansvarar for tillsynen över bilskrotningsanläggningama. Kommunerna är
även tillsynsorgan enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter.
Regeringen erinrar i detta sammanhang om att organisations- och
tillsynsfrågor ses över av Miljöbalksutredningen (1993:04).
Det saknas således inte regler for tillsynen över skrotnings-
anläggningama. Däremot är det uppenbart att tillsynen kan förbättras och
bedrivas effektivare. Av allt att döma varierar också tillsynen mellan
kommunerna. Detta kan, förutom negativ inverkan på miljön, också
innebära att ojämlika konkurrensförhållanden uppstår mellan bilskrotare
i närliggande kommuner.
Regeringen vill därför framhålla vikten av att kommunerna får
vägledning i sin tillsyn över bilskrotningsanläggningar. Statens
naturvårdsverk är central tillsynsmyndighet enligt såväl miljöskyddslagen
och lagen (1985:426) om kemiska produkter som renhållningslagen.
Naturvårdsverket bör i denna egenskap samordna kommunernas
tillsynsverksamhet och bistå kommunerna i deras tillsynsarbete. Ett
exempel på sådant stöd är det branschfaktablad rörande
bilskrotningsverksamhet som verket har givit ut.
Som tidigare har framgått bör föreskrifter om miljöhantering vid
bilskrotningsanläggningama införas. Detta är ett angeläget arbete och
regeringen förutsätter att verket följer tillsynsmyndigheternas kontroll
över att föreskrifterna efterlevs.
Ett särskilt problem är att skrotbilar kan bli stående en längre tid hos
auktoriserad skrotare i avvaktan på t.ex. att tappas på miljöfarliga oljor
och andra vätskor. Regeringen anser att riktlinjen bör vara att en uttjänt
bil som lämnas in för skrotning bör miljöhanteras, demonteras och
skrotas snarast därefter. Den slutliga skrotningen bör i de flesta fall vara
genomförd senast inom ett år från det bilen lämnades in till auktoriserad
skrotare. Det ankommer på berörda branscher att verka för en sådan
snabbare utskrotning av mottagna bilar.
Det kan i detta sammanhang erinras om att länsstyrelsen enligt
bilskrotningsförordningen (1975:348) kan bestämma högsta antal
skrotbilar som får finnas i lager hos en auktoriserad bilskrotare. På så
sätt kan snabbare omloppstider och slutskrotning tvingas fram. Även
kommunerna har i sin egenskap som tillsynsmyndighet enligt
miljöskyddslagen denna möjlighet att begränsa antalet skrotbilar. Det är
regeringens uppfattning att detta slags styrmedel kan utnyttjas mer
effektivt än vad som idag synes vara fallet.
Tillsyn enligt bilskrotnings lagstiftningen
Det krävs emellertid tillsynsinsatser över bilskrotama också i ett annat
avseende än de nu redovisade, nämligen att reglerna i
bilskrotningslagstiftningen är uppfyllda. Länsstyrelserna prövar frågan
om auktorisation av bilskrotama, återkallelse av auktorisation och andra
frågor i anslutning till detta. I länsstyrelsernas uppgifter ligger att °
fortlöpande hålla sig informerade om förhållanden som har betydelse for Prop. 1995/96:174
dessa frågor. Det finns dock behov av att länsstyrelserna kan få stöd i sitt
arbete och att verksamheten kan samordnas från centralt håll.
Bilskrotningslagen innehåller inte några tillsynsbestämmelser idag.
Regeringen föreslår att bristen avhjälps genom att Statens naturvårdsverk
görs till central tillsynsmyndighet enligt bilskrotningslagstiftningen. Valet
av tillsynsmyndighet är naturligt, bl.a. med hänsyn till att
Naturvårdsverket redan har rätt att meddela verkställighetsföreskrifter till
lagen. En bestämmelse om verkets nya funktion bör införas i
bilskrotningslagen.
Utvecklingen vad gäller producentens ansvar för att iaktta sina
förpliktelser bl.a. till ökad återanvändning och materialåtervinning och
måluppfyllelse samt utvecklingen vad gäller miljöanpassad skrotning bör
följas upp med regelbundet återkommande kontroller.
I sådan kontroll bör vidare ingå att belysa den statliga
bilskrotningsfondens utveckling och ange eventuella behov av
förändringar vad avser avgifter och premier samt andra behövliga
åtgärder beträffande det statliga bilskrotningssystemet med beaktande av
producentansvaret för alla uttjänta bilar.
Regeringen avser att uppdra åt Statens naturvårdsverk, att i samverkan
med bl.a. Riksrevisionsverket och Vägverket, genomföra sådan
uppföljning med en första rapportering till regeringen före utgången av
år 1999. Uppföljningen bör ske i samverkan med berörda
branschorganisationer.
8a§
Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får genom detta
lagrum rätt att utfärda föreskrifter om återvinningshanteringen. Genom
sådana föreskrifter kan regleras bl.a. hur demontering av vissa
komponenter eller sortering av olika materialslag skall ske, allt i syfte att
främja återanvändning eller återvinning. I avsnitt 5.4 kommenteras frågan
ytterligare.
27
24 §
Ändringen innebär att bestämmelsen under punkten om straff för
överträdelser av föreskrifter om producentansvar upphör att gälla.
Ändringen får till följd att regeringen i enlighet med 8 kap 7 § andra
stycket regeringsformen kan meddela föreskrifter om bötessanktioner för
den som bryter mot föreskrifter om producentansvar. Ändringen har
närmare kommenterats under avsnitt 4.3.
12 §
I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om den
uppgiftsskyldighet för bilskrotare som kan behövas för kontroll och
genomförande av producentansvaret för bilar. Regeringen kan lämna över
åt en myndighet att meddela sådana föreskrifter. Frågan behandlas
närmare under avsnitt 5.2.
13 §
Genom paragrafen utpekas Statens naturvårdsverk som central
tillsynsmyndighet över efterlevnaden av bestämmelserna i lagen och
föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Under avsnitt 5.5 redogörs
närmare för tillsynsfunktionen.
Prop. 1995/96:174
28
Prop. 1995/96:174
Bilaga 1
Kretsloppsdelegationen föreslår ändringar i det regelverk som idag gäller
för bilskrotning. Ändringarna bör genomföras oavsett förslaget om
producentansvar för uttjänta bilar införs eller inte.
Förslagen innefattar i huvudsak följande åtgärder:
All bilskrotningsverksamhet skall demontera och omhänderta
miljöfarliga ämnen, komponenter och vätskor före ftagmentering. Detta
syftar till att minska miljöriskerna. Naturvårdsverket föreslås utfärda
föreskrifter om demontering och annan miljöhantering av uttjänta bilar.
För att underlätta föreskriven demontering skall bilproducenter bli
skyldiga att ta fram demonteringsanvisningar. Detta är en form av produ-
centansvar som föreslås oavsett om ett heltäckande producentansvar för
uttjänta bilar införs eller ej.
Bilindustrin skall senast vid utgången av år 1996 till närmast berörda
myndigheter presentera en plan för hur bilindustrin avser arbeta med
utbyte till mindre miljöfarliga ämnen, komponenter och vätskor i bilar.
All yrkesmässig bilskrotning måste vara auktoriserad. Dessutom
föreslås all auktorisation att tidsbegränsas med möjlighet till förnyad
auktorisation efter särskild prövning. De strängare auktorisationskraven
syftar till miljösanering av dagens bilskrotningsverksamhet, förbättrad
och enhetlig tillsyn samt vetskap om att bilskrotningsverksamheten
utvecklas i takt med ökade miljökrav.
Alla aktörer har ett ansvar för en bättre miljöanpassad hantering av
skrotbilar. Större krav ställs också på den siste bilägaren att lämna sin
uttjänta bil till ett miljöanpassat slutligt omhändertagande. Kraven
innefattar skärpta avställningsregler och minskade möjligheter att
avregistrera bilar utan att de faktiskt skrotats.
En bil skall inte avregistreras i samband med att den lämnas till en
skrotare, utan först när det av skrotningsintyg framgår att bilen verkligen
har blivit skrotad enligt gällande bestämmelser. Skrotningsintyget ges
alltså en ny funktion. Skrotaren blir registrerad som skrotningsansvarig
ägare till bilen till dess bilen är slutskrotad.
En aktionsplan för omhändertagande av fragmenteringsavfell skall
upprättas av Naturvårdsverket till 1996. Planen för fragmenteringsavfellet
bör inriktas på att deponering av sådant avfell från bilar upphör på sikt.
Kretsloppsdelegationen föreslår vidare att producentansvar för bilar
formuleras i en ny bilåtervinningslag, som bör kunna träda i kraft den 1
januari 1997.
29
Förslagen innefattar i huvudsak följande åtgärder:
Bilproducenter (tillverkare och importörer) skall ta del i ansvaret för en
kretsloppsanpassad hantering av alla uttjänta bilar. Utifrån ett
helhetsperspektiv har producenten det yttersta ansvaret for att driva
utvecklingen mot alltmer återvinningsbara bilar och därigenom minska
mängden avfall från bilar till deponi.
Regeringen bemyndigas att formulera återanvändnings- och
återvinningsmål. Producenterna skall ansvara för att målen nås. Målen
skall vara dynamiska och möjliga att förfina allt eftersom erfarenheter
vinns:
- För bilar som skrotas från och med den 1 januari 2002 till och med den
31 december 2014 får det deponerade avfellet från en genomsnittlig per
febrikat skrotad bil inte uppgå till mer än 15 procent av samma bils
jämförelsevikt enligt särskild definition. Det deponerade avfellet får dock
aldrig uppgå till mer än 150 kg per sådan genomsnittlig bil.
- För bilar som skrotas från och med den 1 januari 2015 får det
deponerade avfellet och det med energiutvinning förbrända avfellet från
en genomsnittlig per febrikat skrotad bil sammanlagt inte uppgå till mer
än 5 procent av samma bils jämförelsevikt enligt särskild definition. Det
sålunda definierade avfellet får dock aldrig uppgå till mer än 50 kg per
sådan genomsnittlig bil.
Producenterna skall vartannat år till Naturvårdsverket lämna de
uppgifter som behövs för uppföljningen av målen.
Naturvårdsverket får närmare specificera krav på innehållet i
producenternas rapportering och vilka uppgifter i övrigt som behövs för
att möjliggöra en bedömning av måluppfyllelsen. Före utgången av år
1999 skall Naturvårdsverket göra en utvärdering av måluppfyllelsen.
En bilåtervinningsbot införs som sanktion vid bristande måluppfyllelse.
Uttjänta bilar har ett inneboende värde som successivt kommer att öka
allt eftersom de kretsloppsanpassas. Producentansvaret formuleras så att
producentansvaret inte hindrar konkurrens om uttjänta bilar, begränsar
valfriheten för bilägaren vid inlämningen eller kommer i konflikt med
äganderätten över skrotbilen.
Producenten blir skyldig att - utan att ta betalt - ta emot uttjänta bilar
av sitt febrikat med en totalvikt understigande 3500 kilogram. Därvid blir
producenten ägare till skrotbilen och skrotningsansvarig.
Producenten skall underlätta för bilägare att lämna sin bil till skrotning.
Producenten kan själv välja vägar till målen och organisera
hanteringssystemet så att kostnadseffektivitet lättare uppnås. Därvid kan
producenter välja att samordna sina resurser.
Skrotare blir skyldiga att ta hänsyn till producentansvaret.
- Om producenten för att underlätta återanvändning eller återvinning har
upprättat demonteringsanvisningar, skall skrotaren följa dessa.
- Innan en skrotbil fragmenteras, förbränns eller deponeras, måste skrota-
ren bestämma sig för vilka delar, komponenter och material som han
önskar tillgodogöra sig och ge producenten möjlighet att ta hand om
resten (restbilen). Detta gör det möjligt för producenten att påverka
återvinningens omfattning. Om producenten väljer att ta hand om
Prop. 1995/96:174
Bilaga 1
restbilen, blir han skrotbilsägare och övertar det fortsatta
skrotningsan svaret.
Skrotare blir skyldiga att till producent redovisa hur skrotbilen
avvecklats.
Kretsloppsdelegationen föreslår dessutom följande åtgärder:
En miljö varudeklaration för bilar bör tas fram där bilindustrin har
huvudansvaret.
Producenter bör utarbeta en plan för förebyggande av avfell från bilar.
Planen bör presenteras till Naturvårdsverket under år 1999.
Producenter bör märka alla komponenter och material i bilar för att
underlätta sortering och återvinning.
Den nuvarande statligt administrerade bilskrotningsfonden döps om till
bilåtervinningsfond. Den skall, enligt samma rullande princip som idag,
finansieras med en återvinningsavgift vid nyregistrering av bilar och an-
vändas till den premie som utgår till den s.k. siste bilägaren. Dessutom
föreslås en ny återvinningspremie att utgå till producenterna för att
exempelvis finansiera olönsam återvinningshantering av bilar som
omfettas av producentansvaret men som den ifrågavarande producenten
inte har fört in på marknaden eller har fört in på marknaden före
införandet av de nya producentansvarsreglema.
Prop. 1995/96:174
Bilaga 1
31
Prop. 1995/96:174
Bilaga 2
Kretsloppsdelegationen föreslår en ny bilåtervinningslag i stället för
bilskrotningslagen (1975:343) vidare föreslås ändringar i lagen
(1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall
Förslag till bilåtervinningslag
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag syftar till att åstadkomma ett sådant slutligt
omhändertagande av bilar som dels främjar återanvändning och
återvinning av material och komponenter, dels säkerställer att miljöfarliga
ämnen, vätskor och komponenter tas om hand på ett godtagbart sätt.
Producentansvar enligt denna lag kommer till uttryck där ett sådant
ansvar är nödvändigt för att hela bilen skall omfettas av de i första
stycket angivna syftena.
2 § I denna lag förstås med
auktoriserad bilskrotare: bilskrotare som av regeringen eller
förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer har auktorisation för
bilskrotning,
bilskrotare: fysisk eller jurdisk person som utfor eller avser att utföra
bilskrotning,
bilskrotning: yrkesmässigt omhändertagande av utrangerade bilar för
demontering eller slutskrotning eller för tillvaratagande av delar av
sådana bilar för försäljning,
fordonsvrak: fordon enligt definition i lagen (1982:129) om flyttning
av fordon i vissa fell,
miljöhantering: all hantering av skrotbil som omfettas av föreskrifter
som meddelats med stöd av 4 § 1,
mottagningsbevis: skriftlig handling i vilken utfärdaren bekräftar att
han förvärvat bil för skrotning enligt denna lag,
producent: den som yrkesmässigt inom landet tillverkar bilar eller hit
importerar bilar,
restbil: den del av skrotbil som enligt 14 § erbjuds producent,
skrotbil: bil som överlåtits eller överlämnats for skrotning enligt 6, 7
eller 9 §,
skrotningsintyg: skriftligt intyg om att utförd demontering eller annan
hantering av skrotbil har gjorts i enlighet med denna lag eller föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen,
särskild hantering: all hantering av skrotbil som omfettas av sådana
särskilda bestämmelser som avses i 5 §,
återvinningshantering: all hantering av skrotbil som omfettas av
föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § 2.
32
Beteckning på fordon eller i övrigt har i denna lag samma betydelse
som i bilregisterkungörelsen (1972:599).
Bilskrotning
3 § Bilskrotning får endast utföras av auktoriserad bilskrotare.
Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om auktorisation av bilskrotare.
4 § Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter avseende demontering eller annan hantering av
skrotbilar som syftar till att
1. säkerställa ett miljöriktigt omhändertagande av miljöfarliga ämnen,
vätskor och komponenter (föreskrifter om miljöhantering) samt
2. främja återanvändning eller återvinning av material och komponenter
(föreskrifter om återvinningshantering).
5 § I den mån bilskrotning omfattar hantering av material eller
komponenter for vilka det i lag eller förordning meddelats särskilda be-
stämmelser, skall för sådan hantering de särskilda bestämmelserna
tillämpas.
Överlåtelse för skrotning och skyldighet att ta emot bil som överlämnas
för skrotning
6 § Bil får överlåtas för skrotning. Sådan överlåtelse får endast ske till
auktoriserad bilskrotare eller producent.
Vid överlåtelse enligt första stycket skall förvärvaren genom
mottagningsbevis bekräfta att han förvärvat bilen för skrotning.
7 § Producent är skyldig att, utan att betinga sig något vederlag, ta emot
en bil som överlämnas till honom för skrotning. Vid sådant överlämnande
skall producenten genom mottagningsbevis bekräfta att han förvärvat
bilen för skrotning.
Skyldighet enligt första stycket avser endast bilar av samma fabrikat
som producenten tillverkar eller importerar och som har en totalvikt av
högst 3.500 kilogram.
Om skyldighet enligt första stycket skulle för viss producent visa sig
ha sådan omfattning att den med hänsyn till producentens verksamhet kan
anses oskäligt betungande, får regeringen medge undantag från
skyldigheten.
Producent är skyldig att informera om sin mottagningsskyldighet enligt
första stycket och att underlätta för dem som önskar att till honom
överlämna bil för skrotning.
8 § Vid producents försumlighet att ta emot en bil som överlämnas med
stöd av 7 §, kan tillsynsmyndigheten besluta att bilen på producentens
bekostnad skall omhändertas och överlämnas till auktoriserad bilskrotare.
Prop. 1995/96:174
Bilaga 2
9 § Auktoriserad bilskrotare får ej vägra ta emot en bil som överlämnas
till honom för skrotning om begärt vederlag för mottagandet samtidigt
erlägges. Vid överlämnande skall bilskrotaren genom mottagningsbevis
bekräfta att han förvärvat bilen för skrotning.
10 § Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer
får meddela närmare föreskrifter om mottagningsbevis och om sådan
skyldighet som avses i 7 § fjärde stycket.
Skrotningsansvar och skrotningsintyg
11 § Skrotbil får överlåtas eller överlämnas endast till auktoriserad
bilskrotare eller producent. Skrotningsintyg enligt 13 § som utfärdats före
eller i samband med överlåtelsen eller överlämnandet skall lämnas till
förvärvaren.
12 § Den som förvärvat skrotbil skall ombesöija att bilen blir föremål för
den miljöhantering och den särskilda hantering som avses i denna lag.
Utöver vad som följer av första stycket, skall producent som förvärvat
skrotbil eller sådan restbil som avses i 14 § ombesörja att bilen blir
föremål för den återvinningshantering som avses i denna lag.
Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om skrotningsansvar enligt första och andra
styckena samt om undantag från sådant ansvar.
13 § Hantering av skrotbil som omfattas av bestämmelser i denna lag
eller som meddelats med stöd av lagen, skall dokumenteras på sådant sätt
att hanteringen lätt kan överblickas. Av dokumentationen skall också
framgå den omfattning i vilken skrotbilen blir föremål för återanvändning
eller återvinning. Riktigheten i dokumenterade uppgifter skall intygas
(skrotningsintyg) enligt vad som särskilt anges i denna lag eller
föreskrifter med stöd av lagen.
Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om skrotningsintyg och behörighet att
underteckna sådant intyg.
14 § När miljöhantering och särskild hantering har slutförts, får
skrotbilens ägare, med undantag som kan följa av bestämmelserna i
andra, tredje och fjärde styckena, inte låta fragmentera, deponera eller
förbränna någon del av bilen, dess delar eller komponenter. I den mån
skrotbilens ägare inte på annat sätt tillgodogör sig materialen eller
komponenterna, skall han i stället erbjuda dessa (restbilen) till den
producent som tillverkar eller importerar bilar av samma fabrikat som
den skrotbil ur vilken restbilen uppkommit.
Bestämmelserna i första stycket avser endast bilar som har en totalvikt
av högst 3.500 kilogram.
Prop. 1995/96:174
Bilaga 2
34
Restbilen omfattar det som av skrotbilen återstår efter miljöhantering
och särskild hantering och som skrotbilens ägare till följd av
bestämmelserna i första stycket väljer att erbjuda producenten.
Skrotbilens ägare är skyldig att till den ansvarige producenten överlämna
restbilen i den omfattning producenten begär det. Utan hinder av
bestämmelserna i första stycket får skrotbilens ägare förfoga över den del
som inte begärs överlämnad.
Genom överlämnandet av restbilen eller del av den, förvärvar
producenten äganderätten till bilen. Det som inte överlämnas anses
därefter inte omfattas av bilen.
Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om villkor för överlämnande av restbil.
Återanvändning och återvinning
15 § Skrotningsintyg avseende bil med en totalvikt av högst 3.500
kilogram skall redovisas till den producent som tillverkar eller importerar
bilar av samma febrikat som den bil intyget eller intygen avser.
Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om sådan redovisning som avses i första
stycket.
16 § Producent skall till den förvaltningsmyndighet som regeringen
bestämmer redovisa omfattningen av den bilåtervinning som åsyftas med
denna lag.
Redovisningsskyldighet enligt första stycket avser endast bilar av
samma febrikat som producenten tillverkar eller importerar och som har
en totalvikt av högst 3.500 kilogram.
Redovisning skall ske enligt föreskrifter som meddelas av regeringen
eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.
17 § Beträffande bilar som omfettas av redovisningsskyldighet enligt 16
§, bemyndigas regeringen ålägga producent ansvar för uppnående av
vissa angivna återanvändnings- eller återvinningsmål.
Återvinningsavgift och återvinningspremier
18 § För att främja sådan bilåtervinning som avses med denna lag, skall
det finnas en bilåtervinningsfond som bildas av de återvinningsavgifter
som skall erläggas enligt 19 §.
Om fondens förvaltning meddelas bestämmelser av regeringen eller
förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.
19 § Återvinningsavgift skall betalas för bil som har en totalvikt av högst
3.500 kilogram i de fell försäljningsskatt skall betalas för sådana fordon
enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.
Återvinningsavgift skall betalas även i de fell försäljningsskatt inte tas ut
på grund av bestämmelserna i 4 § andra stycket nämnda lag.
Prop. 1995/96:174
Bilaga 2
35
Om återvinningsavgift har betalats enligt första stycket, återbetalas Prop. 1995/96:174
avgiften om bilen, utan att ha överlåtits eller överlämnats för skrotning Bilaga 2
enligt 6, 7 eller 9 § denna lag, förs ut ur landet och på grund därav
avregistreras i bilregistret.
Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om återbetalning enligt andra stycket.
20 § Bestämmelserna i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motor-
fordon med undantag av 8, 15 och 16 §§ äger motsvarande tillämpning
i fråga om återvinningsavgift. Vidare finns bestämmelser om åter-
vinningsavgift i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter.
21 § Ur bilåtervinningsfonden bestrids
1. kostnad för återvinningspremier,
2. bidrag till kostnad för åtgärd som vidtages av kommun för att ställa
i ordning på plats där vrak av motordrivet fordon eller upplag av sådana
vrak medför olägenhet från miljö- eller naturvårdsynpunkt,
3. bidrag under viss tid till verksamhet för materialåtervinning av delar
från personbil, buss eller lastbil.
4. bidrag till kostnad som åsamkas annan än bilägaren för omhän-
dertagande av bil för överlämnande enligt 7 eller 9 §.
Bidrag enligt första stycket 2, 3 och 4 utgår endast i den mån
bilåtervinningsfondens medel ej tages i anspråk för ändamål som avses
i första stycket 1.
22 § Återvinningspremie utgår för
1. överlåtelse eller överlämnande av bil for skrotning,
2. återvinningshantering av skrotbil eller restbil.
Premie enligt första stycket utgår endast för bil med en totalvikt av
högst 3.500 kilogram.
23 § Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer
bemyndigas att meddela föreskrifter om återvinningspremiemas storlek
och villkoren i övrigt för utbetalning av premie. För att främja de i 1 §
angivna syftena får regeringen eller förvaltningsmyndighet som
regeringen bestämmer inskränka rätten till premie.
24 § Fråga om bidrag som avses i 21 § första stycket 2, 3 och 4 prövas
av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.
Registrering
25 § Den som yrkesmässigt inom landet tillverkar bilar (tillverkare) eller
yrkesmässigt för in bilar till landet (importör) skall vara registrerad som
producent hos förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om registreringsskyldighet enligt första
stycket.
36
Tillsyn m.m.
26 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter utövas av den myndighet som regeringen
bestämmer.
27 § Tillsynsmyndigheten får meddela vitesförelägganden som behövs för
att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall
efterlevas.
Iakttas inte ett föreläggande, får tillsynsmyndigheten låta vidta åtgärden
på den försumliges bekostnad.
Straffbestämmelser
28 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som
vägrar ta emot bil som överlämnas med stöd av 7 eller 9 §.
29 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som
med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 3 § första stycket genom att utöva bilskrotning utan att
vara auktoriserad bilskrotare,
2. utan behörighet utfärdar mottagningsbevis,
3. utan behörighet utfärdar skrotningsintyg,
4. bryter mot 11 § genom att överlåta skrotbil till annan än den till
vilken sådan överlåtelse får ske,
5. bryter mot 12 § första stycket genom att inte ombesöija att skrotbil
blir föremål för den miljöhantering och särskilda hantering som avses i
denna lag eller annars bryter mot föreskrifter om miljöhantering som
meddelats med stöd av denna lag,
6. bryter mot 14 § genom att låta fragmentera, deponera eller bränna
en skrotbils delar eller komponenter utan att dessförinnan erbjuda dessa
såsom restbil till ansvarig producent,
7. bryter mot 15 § första stycket genom att inte redovisa
skrotningsintyg som han innehar eller har utfärdat,
8. bryter mot 16 § första stycket genom att inte lämna redovisning till
förvaltningsmyndigheten.
30 § Till böter skall den dömas som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot föreskrifter om återvinningshantering som regeringen
eller förvaltningsmyndighet meddelat med stöd av denna lag,
2. bryter mot 6, 7 eller 9 § genom att inte utfärda mottagningsbevis,
3. bryter mot 11 § andra punkten genom att inte överlämna
skrotningsintyg,
4. bryter mot 13 § genom att inte utfärda skrotningsintyg enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av bestämmelsen,
5. lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i någon handling
som avges enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd
av lagen.
Prop. 1995/96:174
Bilaga 2
37
31 § I ringa fall döms inte till ansvar enligt denna lag.
Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med
samma eller strängare straff i brottsbalken.
Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning som omfettas av föreläggandet eller
förbudet.
Bilåtervinningsbot
32 § Producent som inte uppnår återanvändnings- eller återvinningsmål
som föreskrivits med stöd av 17 §, skall betala en särskild bot
(bilåtervinningsbot). Boten tillfaller bilåtervinningsfonden.
33 § Bilåtervinningsbotens belopp skall bestämmas i relation till hur stor
bristen i måluppfyllelsen är. Bot skall inte betalas om bristen är
obetydlig.
Regeringen bemyndigas att meddela närmare föreskrifter för
bestämmande av bilåtervinningsboten.
Beslut om skyldighet att betala bilåtervinningsbot meddelas av den
förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.
Övergångsbestämmelser
Prop. 1995/96:174
Bilaga 2
Ändringar i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall
Kretsloppsdelegationen föreslår ändringar i 1 - 3 §§ lagen (1982:129) om
flyttning av fordon i vissa fell enligt följande.
Nuvarande lydelse
1 § I denna lag förstås med
fordon: vaije anordning som är
eller varit försedd med hjul, band
eller medar och som inrättats för
färd på marken på annat sätt än på
skenor,
fordonsvrak: fordon som med
hänsyn till sitt skick, den tid under
vilken det har stått på samma plats
eller andra omständigheter måste
anses övergivet och som uppen-
barligen har ringa eller inget
värde.
Vad som sägs i lagen om ägare
av fordon gäller, i fråga om fordon
som innehas på grund av kreditköp
med förbehåll om återtaganderätt
Föreslagen lydelse
1 § I denna lag förstås med
fordon: vaije anordning som är
eller varit försedd med hjul, band
eller medar och som inrättats för
färd på marken på annat sätt än på
skenor,
fordonsvrak: fordon som med
hänsyn till sitt skick, den tid under
vilken det har stått på samma plats
eller andra omständigheter måste
anses övergivet och som
uppenbarligen har ringa eller inget
värde,
övergivet fordon: fordonsvrak
eller fordon som i bilregistret är
antecknat som övergivet.
Vad som sägs i lagen om ägare
eller som innehas med nyttjanderätt
för bestämd tid om minst ett år,
innehavaren och i fråga om
övergivet fordon, den som senast
varit ägare.
av fordon gäller, i fråga om fordon
som innehas på grund av kreditköp
med förbehåll om återtaganderätt
eller som innehas med nyttjanderätt
för bestämd tid om minst ett år,
innehavaren och i fråga om
övergivet fordon, den som senast
varit ägare.
Prop. 1995/96:174
Bilaga 2
2 § Regeringen bemyndigas att
meddela föreskrifter om rätt för
statlig eller kommunal myndighet
att flytta fordon i särskilt angivna
fell, när det behövs för ordningen
och säkerheten i trafiken eller av
naturvård sskäl.
Har ett fordon under minst sju
dygn i följd varit parkerat i strid
mot förbud eller villkor, som avses
i lagen (1984:3 18) om
kontrollavgift vid olovlig
parkering, får flyttning ske även
om sådana förhållanden som avses
i första stycket inte föreligger.
Regeringen får överlämna åt en
eller flera myndigheter att meddela
tillstånd för andra myndigheter att
besluta och verkställa flyttning av
fordon.
2 § Regeringen bemyndigas att
meddela föreskrifter om rätt för
statlig eller kommunal myndighet
att flytta fordon i särskilt angivna
fell, när det behövs for ordningen
och säkerheten i trafiken eller av
naturvårdsskäl.
Även om sådana förhållanden som
avses i första stycket inte
föreligger, får flyttning ske av
1. fordon som under minst sju
dygn i följd varit parkerat i strid
mot förbud eller villkor som avses
i lagen (1984:318) om
kontrollavgift vid olovlig
parkering, eller
2. övergivet fordon.
Regeringen får överlämna åt en
eller flera myndigheter att meddela
tillstånd för andra myndigheter att
besluta och verkställa flyttning av
fordon.
3 § Fordon som flyttas med stöd
av denna lag skall förvaras på en
särskild för ändamålet avsedd
uppställningsplats eller ställas så
nära den plats där de anträffades
att de lätt kan återfinnas.
Fordonsvrak skall i stället skro-
tas eller undanskaffas på annat sätt,
så snart det lämpligen kan ske. I
beslut om flyttning skall anges om
fordonet är att anse som
fordonsvrak.
3 § Fordon som flyttas med stöd
av denna lag skall förvaras på en
särskild för ändamålet avsedd
uppställningsplats eller ställas så
nära den plats där de anträffades
att de lätt kan återfinnas.
Fordonsvrak skall i stället över-
lämnas för skrotning enligt
bilåtervinningslagen (199x:x), så
snart det lämpligen kan ske. I
beslut om flyttning skall anges om
fordonet är att anse som
fordonsvrak.
39
Remissyttrande har inkommit från Hovrätten för Övre Norrland,
Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län,
Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets
materielverk, Överstyrelsen för civil beredskap, Vägverket, Statens väg-
och transportforskningsinstitut, Kommunikationsforskningsberedningen,
Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket,
Konkurrensverket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Kristianstads län,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens naturvårdsverk,
Kemikalieinspektionen, Svenska Kommunförbundet, Grossistförbundet
Svensk Handel, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen
(SAF), Halmstad kommun, Huddinge kommun, Bilindustriföreningen,
Gotthard Nilsson AB, Motorbranschens Riksförbund, Motorhistoriska
Riksförbundet, Motormännens Riksförbund, Stena Bilfragmentering AB,
Svensk Däckåtervinning AB, Svenska Renhållningsverks-Föreningen,
Sveriges Bilskrotares Riksförbund, MHF-Ungdom T-län, ECRIS,
Borealis, Grafiten Industri Centrum, Plast- och Kemibranschema, Jörgen
Stendahl, Institutet för Fiber- och Polymerteknologi, Gunnar Westerlund.
Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig: Arbetslivsinstitutet,
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Koncessionsnämnden för
miljöskydd, Sveriges Industriförbund, Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO), Gröna Bilister, Miljöcentrum, Svenska
Fordonskomponentgruppen, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges
Fordonsbyggares Riksorganisation, Sveriges Mekanstandardisering.
Prop. 1995/96:174
Bilaga 3
40
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars 1996
Prop. 1995/96:174
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Äsbrink, Schori, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,
Messing
Föredragande: Statsrådet Lindh
Regeringen beslutar proposition 1995/96:174 Producentansvar för
uttjänta bilar, m.m..
41
Prop. 1995/96:174
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regier
Lag om ändring i
renhållningslagen
(1979:596)
Lag om ändring i
bilskrotningslagar
(1975:343)
8a §
12 §
42
gotab 49734, Stockholm 1996