Regeringens proposition

1995/96:173

Förstärkt tillsyn över finansiella företag

Prop.

1995/96:173

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Bommersvik den 24 mars 1996

Göran Persson

Erik Åsbrink

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller en rad olika förslag som syftar till förstärkt tillsyn
över finansiella företag.

1 propositionen föreslås att kravet på större ägare i finansiella företag
skärps genom att presumtionen för lämplighet tas bort. I stället införs en
bestämmelse som innebär att en person inte skall godtas som ägare om det är
osäkert om han eller hon i framtiden kommer att motverka en sund
utveckling av det finansiella företagets verksamhet. Samtidigt underlättas
ägarprövningen genom att vissa typer av misskötsamhet i sig skall anses
vara tillräckliga för att en person inte skall godtas som ägare. För närvarande
ingår visad misskötsamhet i bedömningen av om en ägares inflytande blir
skadligt för företaget. Dessutom ges Finansinspektionen ökade möjligheter
att ingripa mot olämpliga större ägare i finansiella företag.

Tillstånd att bedriva verksamhet på det finansiella området skall kunna
återkallas av Finansinspektionen, om det finansiella företagets ledning inte
uppfyller särskilt angivna lämplighetskrav. Genom förslagen i propositionen
genomförs också det s.k. BCCI-direktivet som Europaparlamentet och rådet
antog den 29 juni 1995 (95/26/EG). BCCI-direktivet ändrar vissa direktiv
som styr kreditinstitut, försäkringsföretag värdepappersföretag och
fondföretag. Direktivet har utarbetats med anledning av upplösningen av
Bank for Credit and Commerce International (BCCI) och andra liknande
händelser på finansmarknaden. Syftet med direktivet är i korthet att förbättra
tillsynsmyndigheternas möjligheter att bedriva en effektiv tillsyn över

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

finansiella företag. Direktivet skall vara införlivat med nationell lagstiftning Prop. 1995/96:173
senast den 18 juli 1996.

I propositionen föreslås - med utgångspunkt i BCCI-direktivet - att ägar-
prövningsreglema skall kompletteras med bestämmelser som förhindrar att
det finansiella företaget kommer att ingå i en så svåröverskådlig
företagsgrupp att Finansinspektionen inte kan bedriva en effektiv tillsyn över
det finansiella företaget.

Propositionen innehåller ytterligare förslag som grundas på BCCI-
direktivet.

Om ett företag har fått tillstånd att bedriva finansiell verksamhet i Sverige
skall företaget också ha huvudkontoret (företagets faktiska ledning) här i
landet om det har säte här.

Vidare föreslås att revisorer i finansiella företag skall åläggas att under
vissa förutsättningar till Finansinspektionen rapportera bl.a. överträdelser av
rörelseregler, kreditförluster som kan komma att påverka företagets fortsatta
drift negativt samt brister i system och rutiner hos det finansiella företaget.

I propositionen konstateras att den svenska lagstiftningen inte lägger
hinder i vägen för ett väl avvägt utbyte av sekretessskyddad information
mellan tillsynsmyndigheter och andra myndigheter som med sin verksamhet
bidrar till att stärka stabiliteten i det finansiella systemet.

I propositionen föreslås också en begränsning i den informations-
skyldighet som gäller för generalagent för utländska försäkringsföretag enligt
14 § lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige.

Dessutom behandlas behovet av en översyn av lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag. I denna proposition föreslås, mot bakgrund av en
kommande översyn av lagen, en mindre ändring av en övergångsbe-
stämmelse till lagen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.

Innehåll sförteckning

Prop. 1995/96:173

1      Förslag till riksdagsbeslut ............................. 6

2     Lagtext ........................................... 7

2.1     Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617).................................. 7

2.2     Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen

(1987:618).................................. 16

2.3     Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619).................................. 19

2.4     Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570)

om medlemsbanker ........................... 20

2.5     Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen

(1989:827).................................. 22

2.6     Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610)

om kreditmarknadsbolag....................... 24

2.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981)

om värdepappersrörelse ....................... 33

2.8     Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713).................................. 42

2.9     Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262)

om understödsföreningar....................... 52

2.10    Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114)

om värdepappersfonder........................ 53

2.11    Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa ........ 54

2.12    Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097)

om Svenska skeppshypotekskassan............... 55

2.13    Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759)

om Sveriges allmänna hypoteksbank ............. 56

2.14    Förslag till lag om ändring i lagen (1996:38)

om ändring i bankrörelselagen (1987:617)......... 57

2.15    Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272)

om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige..................... 58

3     Ärendet och dess beredning............................ 59

4     Närmare om BCCI-direktivet .......................... 60

5     Ägarprövning och vissa andra frågor beträffande finansiella

företag ........................................... 61

5.1      Inledning ................................... 61

5.2     Gällande bestämmelser om ägarprövning.......... 61

5.3     Allmänna synpunkter.......................... 63

5.4    Övervägande i fråga om banker ................. 65

5.4.1   Ägarprövning i samband med bildandet av en bank

och vid förvärv av aktier eller andelar i en tidigare
bildad bank.................................. 65

5.4.2   Ingripande mot olämpliga ägare till kvalificerade

innehav m.m................................. 73

5.4.3   Prövning av ledningen för en bank............... 84

5.4.4   Förhindrande av att en bank ingår i en svåröver-

skådlig företagsgrupp ....................... 86

5.5     Överväganden i fråga om kreditmarknadsbolag.....   90

5.6     Överväganden i fråga om värdepappersbolag....... 91

5.7     Överväganden i fråga om försäkringsbolag ........ 92

6     Finansiella företags huvudkontor........................ 92

7     Informationsutbyte och sekretess........................ 93

7.1     Nuvarande regler på det finansiella området........ 93

7.2     BCCI-direktivet.............................. 95

7.2.1   Allmänt om artikel 4 .......................... 95

7.2.2   Bedömning och slutsatser...................... 97

8      Rapporteringsplikt för revisorer i finansiella företag ........ 101

8.1     Huvuddragen i gällande rätt..................... 101

8.1.1   Allmänt .................................... 101

8.1.2   Aktiebolagslagen............................. 102

8.1.3   Bankrörelselagen............................. 104

8.1.4   Försäkringsrörelselagen ....................... 104

8.1.5   Lagen om understödsföreningar ................. 104

8.1.6   Hypoteksinstitut.............................. 105

8.2     Överväganden och förslag...................... 105

8.2.1   Allmänt .................................... 105

8.2.2   Rapporteringsskyldighet i finansiella företag ....... 107

8.2.3   Rapporteringsskyldighetens närmare innehåll ...... 110

8.2.4   Sanktioner .................................. 115

8.2.5   Koncemdefinitionen och direktivet............... 116

9     Ikraftträdande och övergångsfrågor...................... 117

10    Begränsning av skyldighet att informera om placerings-

riktlinjer........................................... 118

11    Behovet av översyn av kreditmarknadsbolagslagen......... 119

12    Ekonomiska konsekvenser............................. 124

13    Författningskommentar ............................... 126

13.1    Förslaget tilll lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617).................................. 126

Prop. 1995/96:173

13.2    Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen

(1987:618).................................. 130

13.3    Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619).................................. 131

13.4    Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570)

om medlemsbanker ........................... 131

13.5    Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen

(1989:827).................................. 132

13.6    Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610)

om kreditmarknadsbolag....................... 132

13.7    Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981)

om värdepappersrörelse ....................... 133

13.8    Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713).............................. 134

13.9    Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262)

om understödsföreningar....................... 136

13.10   Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1114)

om värdepappersfonder........................ 137

13.11   Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:701) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa ........ 137

13.12  Förslaget till lagom ändring i lagen (1980:1097)

om Svenska skeppshypotekskassan............... 137

13.13   Förslaget till lagom ändring i lagen (1994:759)

om Sveriges allmänna hypoteksbank ............. 138

13.14   Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:38)

om ändring i bankrörelselagen (1987:617)......... 138

13.15   Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272)

om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige..................... 139

Bilaga 1       BCCI-direktivet.............................. 140

Bilaga 2       Förteckning över remissinstanser ................ 147

Bilaga 3       De till Lagrådet remitterade lagförslagen .......... 148

Bilaga 4       Lagrådets yttrande ............................ 200

Utdrag ur protokoll vid regeringens sammanträde den 24 mars 1996 . 208

Rättsdatablad ........................................... 209

Prop. 1995/96:173

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringen förslag till

Prop. 1995/96:173

1.    lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2.    lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3.    lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

4.   lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

5.    lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

6.    lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,

7.    lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

8.    lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

9.    lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

10.  lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

11.  lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa,

12.  lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skepps-
hypotekskassan,

13.  lag om ändring i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank,

14.  lag om ändring i lagen (1996:38) om ändring i bank-
rörelselagen (1987:617),

15.  lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1995/96:173

2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)

dels att 1 kap. 1 och 3 §§, 3 kap. 3, 14 och 15 §§, 7 kap. 10, 13, 14
och 16 §§ samt rubriken närmast före 7 kap. 10 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 8 a § samt
7 kap. 13 a, 14 a och 14 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

1

Denna lag innehåller bestämmelser om den rörelse som en bank får driva
samt vissa andra för banker gemensamma bestämmelser. Bestämmelser
om hur en bank bildas och om dess organisation m.m. finns i bankaktie-
bolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) och lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.

Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbank och medlems-
bank.

Med en banks stadgar förstås i denna lag bolagsordning för bankaktie-
bolag, reglemente för sparbank och stadgar för medlemsbank.

För varje bank skall finnas ett
huvudkontor i Sverige.

För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller
bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m.

Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank.

3 §²

I denna lag avses med

1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,

3. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning; om ett ut-
ländskt bankföretag etablerar sig i Sverige enligt 4 § första stycket 1 eller

'Senaste lydelse 1995:1572.

²Senaste lydelse 1992:1613.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

5 § 1, skall etableringen anses som en enda filial, även om flera drift-
ställen inrättas.

Ett bankföretag och ett annat
företag skall anses ha nära för-
bindelser, om

1. det ena företaget direkt eller
indirekt genom dotterbolag äger 20
procent eller mer av kapitalet eller
disponerar över 20 procent eller
mer av samtliga röster i det andra
företaget,

2. det ena företaget direkt eller
indirekt utgör moderföretag till det
andra eller det finns en annan lik-
artadförbindelse mellan företagen,
eller

3. båda företagen är dotterföre-
tag till eller har en likartad för-
bindelse med en eller samma juri-
diska person eller står i ett mot-
svarande förhållande till en och
samma fysiska person.

Nära förbindelserföreligger även
mellan en fysisk person och ett
bankföretag, om den fysiska per-
sonen

1. äger mer än 20 procent av
kapitalet eller disponerar över mer
än 20 procent av samtliga röster i
banlförtaget, eller

2. på annat sätt har sådant in-
flytande över bankföretaget att
personens ställning motsvarar den
som ett moderföretag har i för-
hållande till ett dotterföretag eller
det finns annan likartad förbindelse
mellan honom och bankföretaget.

3 kap.

3 §³

Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller
som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av
bankens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan utses även ett
registrerat revisionsbolag. Bestäm-
melser om vem som kan vara

Till revisor kan utses även ett
registrerat revisionsbolag. Bestäm-
melser om vem som kan vara

’Senaste lydelse 1995:536.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

huvudansvarig för revisionen och
om underrättelseskyldighet finns i
12 § lagen (1995:528) om reviso-
rer. Bestämmelserna i 5 § om be-
hörighet och i 13 § om rätt att
närvara på stämma tillämpas på
den huvudansvarige.

huvudansvarig för revisionen och
om underrättelseskyldighet finns i
12 § lagen (1995:528) om reviso-
rer. Bestämmelserna i 5 § om be-
hörighet, i 8 a § om rapporterings-
skyldighet och i 13 § om rätt att
närvara på stämma tillämpas på
den huvudansvarige.

Sa §

Om revisorn vid fullgörandet av sitt
uppdrag i banken får kännedom om
förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig över-
trädelse av de författningar som
reglerar bankers verksamhet,

2. kan påverka bankens fortsatta
drift negativt, eller

3.  kan leda till att revisorn
avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till
anmärkning enligt 11 §,

skall revisorn omgående rappor-
tera detta till Finansinspektionen.

Revisorn har en motsvarande
rapporteringsskyldighet om han
eller hon får kännedom om för-
hållanden som avses i första stycket
vid fullgörande av uppdrag som
revisorn har i bankens moder-
företag eller dotterföretag eller ett
företag som har en likartad för-
bindelse med banken.

14 §⁴

Revisorerna får inte lämna upplysningar till en enskild aktieägare, huvud-
man, medlem eller utomstående om sådana angelägenheter som de har
fått kännedom om vid fullgörandet av sina uppdrag, om det kan vara till
nackdel för banken.

I 1 kap. 10 § föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte obehö-
rigen får röjas.

Revisorerna är skyldiga att

1. till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det
inte skulle vara till väsentlig nackdel för banken eller till nämnvärd
olägenhet för enskild,

‘Senaste lydelse 1992:1613.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

2. till medrevisorer, granskare som avses i 15 §, ny revisor och, om
banken har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna erforderliga upp-
lysningar om bankens angelägenheter, samt

3. på begäran lämna upplysningar om bankens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Bestämmelser om revisorers
rapporteringsskyldighet till Finans-
inspektionen finns i 8 a §.

15 §⁵

Vaije röstberättigad kan väcka förslag om att Finansinspektionen skall
utse granskare för särskild granskning av bankens förvaltning och räken-
skaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden
i banken. Förslaget skall framställas på en ordinarie stämma eller på
stämma där ärendet enligt kallelsen skall behandlas. Finansinspektionen
skall på begäran av röstberättigad och efter att ha hört bankens styrelse
förordna en eller flera granskare, om förslaget biträds

1. i ett bankaktiebolag av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier
eller en tredjedel av de företrädda aktierna,

2. i en sparbank av minst en tiondel av samtliga huvudmän eller en
tredjedel av de närvarande huvudmännen, eller

3. i en medlemsbank av minst en tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande röstberättigade.

I en medlemsbank kan innehavaren av förlagsandelar begära hos styrel-
sen att granskare utses. Begärs detta av innehavare som företräder
förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel
av det totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två
månader göra framställning härom hos Finansinspektionen. Försummas
detta får vaije innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.

Vad som sägs om revisorer i 3 §
första och tredje styckena, 5, 9, 13
och 14 §§ samt 5 kap. 2 och 4-8
§§ tillämpas även i fråga
granskare.

Yttrande över granskningen
hållas tillgängligt hos banken

aktieägare, huvudman, medlem eller annan röstberättigad och genast
sändas till var och en av dem som begär det. Yttrandet skall också läggas
fram på stämman. På samma sätt skall yttrandet hållas tillgängligt för och
sändas till innehavare av förlagsandelar, om granskaren har utsetts på be-
gäran av sådan innehavare.

Vad som sägs om revisorer i 3 §
första och tredje styckena, 5,8 a,
9, 13 och 14 §§ samt 5 kap. 2 och
4-8 §§ tillämpas även i fråga om
granskare.

avges till stämman. Yttrandet skall

under minst en vecka före stämman för

om

skall

³Senaste lydelse 1995:1572.

10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

7 kap.

Ägarprövning                  Ägarprövning m.m.

10 §⁶

Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier eller andelar i en bank, som
medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat inne-
hav, får ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller
förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas så att det uppgår till
eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av kapitalet eller röstetalet för
samtliga aktier eller andelar eller så att banken blir dotterföretag.

Tdlstånd enligt första stycket
skall meddelas före förvärvet. Om
förvärvet har gjorts genom bodel-
ning, arv, testamente, bolagsskifte
eller på annat liknande sätt, krävs
i stället tillståndför att förvärvaren
skall få behålla de aktier eller
andelar som erhållits. Förvärvaren
skall ansöka om tillstånd till ett
sådant förvärv inom sex månader
efter det att aktierna eller
andelarna erhållits.

13 §⁷

När ett bankaktiebolag eller en medlemsbank får kännedom om att aktier
eller andelar i banken blivit föremål för ett sådant förvärv som avses i
10 § eller för en sådan avyttring som avses i 12 §, skall banken snarast
anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När ett bankaktiebolag eller en
medlemsbank i annat fall får
kännedom om att den har nära för-
bindelser med någon annan, skall
banken snarast anmäla det till
Finansinspektionen.

Ett bankaktiebolag eller en medlemsbank skall årligen till Finansinspek-
tionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av
aktier eller andelar i banken samt storleken på innehaven.

13 a §

Om en juridisk person har ett
kvalificerat innehav i en bank,
skall den juridiska personen snarast
anmäla ändringar av vilka som

‘Senaste lydelse 1995:1572.

⁷Senaste lydelse 1995:1572.

11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

ingår i dess ledning till Finans-
inspektionen.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar
utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, får Finans-
inspektionen besluta att aktierna
eller andelarna inte får företrädas
vid stämman.

14 §'

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §
eller om förvärvet har skett i strid
med inspektionens beslut, får
inspektionen besluta att aktierna
eller andelarna inte får företrädas
vid stämman eller att röster av-
givna för sådana aktier eller an-
delar skall vara ogiltiga.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar
utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, får Finans-
inspektionen besluta att ägaren vid
stämman inte får företräda fler
aktier eller andelar än som mot-
svarar ett innehavet som inte är
kvalificerat. Detsamma gäller, om
en sådan ägare i väsentlig mån har
åsidosatt skyldigheter i närings-
verksamhet eller i andra ekono-
miska angelägenheter eller gjort
sig skyldig till allvarlig brotts-
lighet.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §,
får inspektionen besluta att ägaren
vid stämman inte får företräda
aktierna eller andelarna till den del
de omfattas av ett krav på tillstånd.

Finansinspektionen får också
förelägga en ägare som sägs i
första och andra styckena att
avyttra så stor del av aktierna eller
andelarna att innehavet därefter
inte är kvalificerat.

Om någon i strid med ett beslut
av inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar, får
innehavaren inteföreträda aktierna
eller andelarna vid stämman till
den del innehavet står i strid med
beslutet.

Finansinspektionen får förelägga
en ägare som avses i första stycket
att avyttra så stor del av aktierna
eller andelarna att innehavet där-
efter inte är kvalificerat. En ägare
som avses i andra eller tredje
stycket får föreläggas att avyttra så
stor del av aktierna eller andelarna
att innehavet inte står i strid med
inspektionens beslut.

'Senaste lydelse 1995:1572.

12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

14 a §

Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen begära att
tingsrätten förordnar en lämplig
person att som förvaltare företräda
sådana aktier eller andelar som en-
ligt 14 § t/ite får företrädas av
ägaren. Sådan ansökan prövas av
tingsrätten i den ort där ägaren
har sitt hemvist, eller om ägaren
inte har hemvist i Sverige, av
Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av
ägaren till aktierna eller andelarna
och skall på begäran förskotteras
av banken. Om den betalningsskyl-
dige inte godtar förvaltarens
anspråk, fastställs ersättningen av
tingsrätten.

14 b §

Om en bank har nära förbindelser
med någon annan och det hindrar
en effektiv tillsyn av banken, får
Finansinspektionen förelägga
innehavare av aktier eller andelar
som medför att förbindelserna är
nära att avyttra så stor del av
aktierna eller andelarna att så inte
längre är fallet.

Finansinspektionen får även
besluta att den eller de som om-
fattas av ett beslut enligt första
stycket inte får företräda aktierna
eller andelarna vid stämman. I så
fall skall bestämmelserna i 14 a §
tillämpas.

16

En svensk banks oktroj skall återkallas av Finansinspektionen om

1. banken inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller
anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit
laga kraft,

2. banken inte inom ett år efter registrering har börjat driva bank-
rörelse, eller banken dessförinnan förklarat sig avstå från oktrojen,

3. banken har överlåtit hela sin rörelse,

’Senaste lydelse 1995:1594.

13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

4. banken under en sammanhängande tid av ett år inte drivit bank-
rörelse,

5. banken genom att överträda en bestämmelse som avses i 15 § eller
på annat sätt visat sig olämplig att utöva sådan verksamhet som oktrojen

avser,

6. bankens kapitalbas understiger
det minsta belopp som krävs enligt
2 kap. 9 § andra stycket och
bristen inte har täckts inom tre
månader från det att den blev känd
för banken, eller

7.  banken inte fullgjort sina
skyldigheter enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti
och inte vidtagit rättelse inom ett
år från det att inspektionen har
förelagt banken att fullgöra sina
skyldigheter med förklaring
bankens oktroj kan komma
återkallas.

att
att

Om det är tillräckligt
inspektionen i de fåll som anges i
första stycket 4 och 5 i stället för
att återkalla oktrojen meddela
varning. I fall som avses i första
stycket 6 far inspektionen medge
förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda
skäl.

6. bankens kapitalbas understiger
det minsta belopp som krävs enligt
2 kap. 9 § andra stycket och
bristen inte har täckts inom tre
månader från det att den blev känd
för banken,

7.  banken inte fullgjort sina
skyldigheter enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti
och inte vidtagit rättelse inom ett
år från det att inspektionen har
förelagt banken att fullgöra sina
skyldigheter med förklaring att
bankens oktroj kan komma att åter-
kallas, eller

8. någon som ingår i bankens
styrelse inte uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 3 § tredje stycket 3
och fjärde stycket bankaktiebolags-
lagen (1987:618), 2 kap. 3 § tredje
stycket 2 sparbankslagen
(1987:619) eller 2 kap. 2 § fjärde
stycket 3 och femte stycket lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.

Om det är tillräckligt får inspek-
tionen i de fall som anges i första
stycket 4 och 5 i stället för att
återkalla oktrojen meddela varning.
I fall som avses i första stycket 6
får inspektionen medge förlängd tid
för täckande av bristen, om det
finns särskilda skäl. / fall som
avses i första stycket 8 får oktrojen
återkallas bara om Finansinspek-
tionen först beslutat att anmärka på
att personen ingår i styrelsen och
han eller hon, sedan en av inspek-
tionen bestämd tid om högst tre
månader gått, fortfarande finns
kvar i styrelsen.

Om oktrojen återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av
rörelsen skall ske.

får

14

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksam- Prop. 1995/96:173
heten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

15

2.2 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618)

Prop. 1995/96:173

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 11 §§ samt 8 kap. 1 §
bankaktiebolagslagen (1987:618) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §'

Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas rege-
ringen for stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den
tilltänkta verksamheten.

Regeringen prövar att bolagsordningen överensstämmer med denna lag,
bankrörelselagen (1987:617) och andra författningar samt om och i vad
mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och
arten av bolagets verksamhet.

Regeringen skall stadfästa bolagsordningen och bevilja oktroj, om

1. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven
på en sund bankverksamhet, och

2. det inte kan antas att de som
kommer att äga ett sådant kvali-
ficerat innehav i bolaget som avses
i 1 kap. 3 § 2 bankrörelselagen,
kommer att motverka en sund ut-
veckling av verksamheten i bo-
laget.

1. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven
på en sund bankverksamhet,

2.  det kan antas att de som
kommer att äga ett sådant kvali-
ficerat innehav i bolaget som avses
i 1 kap. 3 § första stycket 2 bank-
rörelselagen inte kommer att mot-
verka en sund utveckling av verk-
samheten i bolaget och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av en bank, och

3. de som avses ingå i bolagets
styrelse har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av en
bank och även i övrigt är lämpliga
för en sådan uppgift.

Bolagsordningen får inte stad-
fästas och oktroj inte beviljas, om
det kan antas att någon som i
väsentlig mån har åsidosatt sina
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska ange-
lägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet kommer att
ha ett sådant innehav i bolaget som
avses i 1 kap. 3 § första stycket 2
bankrörelselagen.

‘Senaste lydelse 1994:2008.

16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Om bolaget kommer att ha så-
dana nära förbindelser som avses i
1 kap. 3 § andra och tredje
styckena bankrörelselagen med
någon annan, får bolagsordningen
stadfästas och oktroj beviljas
endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av
banken.

Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytter-
ligare bank.

11 §

Om det vid den konstituerande stämman inte visas att teckning och till-
delning av aktier har skett motsvarande aktiekapitalet eller minimi-
kapitalet enligt bolagsordningen, har frågan om bankaktiebolagets
bildande fallit.

Om teckning av aktier innebär
att någon som inte har prövats
enligt 3 § tredje stycket 2 eller
fjärde stycket kommer att ha ett
kvalificerat innehav i bolaget, får
detta inte bildas utan att prövning
görs. Om personen inte anses
lämplig, får bolaget inte bildas.

Om tecknare med flertalet avgivna röster och med minst två tredjedelar
av de vid stämman företrädda aktierna röstar för beslutet att bilda bo-
laget, är detta bildat. I annat fall har frågan om bolagets bildande fallit.

När bankaktiebolaget är bildat, skall på den konstituerande stämman
styrelse och revisorer väljas.

I fråga om den konstituerande stämman gäller i övrigt i tillämpliga
delar föreskrifterna om bolagsstämma i denna lag och bolagsordningen.

8 kap.

1 §²
Aktieägarnas rätt att besluta i bankaktiebolagets angelägenheter utövas vid
bolagsstämman.

I avstämningsbolag tillkommer rätten att delta i bolagsstämma den som
har tagits upp som aktieägare i en sådan utskrift av aktieboken som avses
i 3 kap. 14 § andra stycket.

I bolagsordningen kan bestämmas att aktieägare, för att få delta i
bolagsstämman, skall anmäla sig hos bolaget senast den dag som anges
i kallelsen till stämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allmän
helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och får inte
infälla tidigare än femte dagen före stämman.

²Senaste lydelse 1992:1611.

2 Riksdagen 1995/96.1 saml. Nr 173

17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Aktier som tillhör bolaget eller
dess dotterföretag kan inte före-
trädas vid bolagsstämman. Sådana
aktier skall inte medräknas när det
fordras samtycke av ägare till en
viss del av aktierna i bolaget för
att ett beslut skall bli giltigt eller
en befogenhet skall få utövas. Det-
samma gäller aktier vilka omfattas
av ett beslut av Finansinspektionen
enligt 7 kap. 14 § bankrörelselagen
(1987:617).

Aktier som tillhör bolaget eller
dess dotterföretag kan inte före-
trädas vid bolagsstämman. Sådana
aktier skall inte medräknas när det
fordras samtycke av ägare till en
viss del av aktierna i bolaget för
att ett beslut skall bli giltigt eller
en befogenhet skall få utövas. Det-
samma gäller aktier vilka omfattas
av ett förbud eller föreläggande
enligt 7 kap. 14 § bankrörelselagen
(1987:617), såvida inte förvaltare
har förordnats enligt 14 a § i
samma kapitel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

18

2.3 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) Prop- 1995/96:173

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § sparbankslagen (1987:619) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §'

Stiftarna skall upprätta ett reglemente som skall underställas regeringen
för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den
tilltänkta verksamheten.

Regeringen prövar att reglementet överensstämmer med denna lag,
bankrörelselagen (1987:617) och andra författningar samt om och i vad
mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och

arten av sparbankens verksamhet.

Regeringen skall stadfästa regle-
mentet och bevilja oktroj, om den
planerade rörelsen kan antas
komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet.

Regeringen skall stadfästa regle-
mentet och bevilja oktroj, om

1. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven
på en sund bankverksamhet och

2. de som avses ingå i spar-
bankens styrelse har de insikter och
den erfarenhet som måste krävas
av den som deltar i ledningen av
en sparbank och även i övrigt är
lämpliga för en sådan uppgift.

Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytter-
ligare bank.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

‘Senaste lydelse 1992:1614.

19

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker

Prop. 1995/96:173

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 och 5 lagen (1995:1570) om med-
lemsbanker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §

Medlemsbankens stadgar skall stadfästas. Till ansökan om stadfästelse
skall en plan för verksamheten fogas.

Stadfästelse av stadgar meddelas av regeringen.

Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av stadgar prövas dels
att stadgarna överensstämmer med denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) och andra författningar samt dels om och i vad mån det be-
hövs särskilda bestämmelser med hänsyn till omfattningen och arten av
medlemsbankens verksamhet.

Regeringen skall stadfästa stadgarna och bevilja oktroj, om

1. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven
på en sund bankverksamhet, och

2. det inte kan antas att de som
kommer att äga ett sådant kvali-
ficerat innehav i banken som avses
i 1 kap. 3 § 2 bankrörelselagen,
kommer att motverka en sund ut-
veckling av verksamheten i
banken.

1. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven
på en sund bankverksamhet,

2.  det kan antas att de som
kommer att äga ett sådant kvali-
ficerat innehav i banken som avses
i 1 kap. 3 § första stycket 2
bankrörelselagen inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i banken och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av en hank, och

3. de som avses ingå i bankens
styrelse har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av en
hank och även i övrigt är lämpliga
för en sådan uppgift.

Stadgarna får inte stadfästas och
oktroj inte beviljas, om det kan
antas att någon som i väsentlig
mån har åsidosatt sina skyldigheter
i näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett så-
dant innehav i bolaget som avses i
1 kap. 3 § första stycket 2 bank-
rörelselagen.

20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Om hanken kommer att ha så-
dana nära förbindelser som avses i
1 kap. 3 § andra och tredje
styckena hankrörelselagen med
någon annan, får stadgarna stad-
fästas och oktroj beviljas endast om
förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av banken.

Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytter-
ligare bank.

5 §

En nybildad medlemsbank skall anmälas för registrering senast fyra måna-
der efter det att dess stadgar har stadfästs.

För registrering krävs att medlemsbanken har minst tre medlemmar och
att dessa har betalt in insatsbelopp enligt stadgarna.

För registrering av en medlemsbank krävs att banken har ett så stort
bundet eget kapital som föreskrivs i 1 kap. 4 §.

Om teckning av insatser innebär
att någon som inte har prövats en-
ligt 2 § fjärde stycket 2 eller femte
stycket kommer att ha ett kvali-
ficerat innehav i banken, får denna
inte bildas utan att prövning görs.
Om personen inte anses lämplig,
får banken inte bildas.

Frågan om medlemsbankens bildande har fallit, om anmälan för
registrering inte har skett inom den tid som anges i första stycket eller
om Finansinspektionen genom beslut som har vunnit laga kraft har av-
skrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering. I sådant fäll svarar
styrelseledamöterna solidariskt för återbetalningen av insatser och
uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder
enligt 6 § första stycket tredje meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

21

2.5 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827) Prop- 1995/96:173

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § aktiekontolagen (1989:827) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §>

I ett aktiekonto som avses i 2 § skall anges

1. aktieägarens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer
samt postadress,

2. namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt post-
adress för panthavare och för den som har en rättighet på grund av sådan
inskränkning i rätten att fritt förfoga över aktien som avses ill,

3. det antal aktier som kontot omfattar med uppgift om aktiernas nomi-
nella belopp och för varje aktie huruvida full betalning har erlagts for
aktien till avstämningsbolaget,

4. till vilket slag vaije aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas
enligt bolagsordningen,

5. i förekommande fåll att aktie av visst slag kan omvandlas till en
aktie av annat slag,

6. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie
som övergår till ny ägare,

7. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av
aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,

8. i förekommande fall att aktie- 8. i förekommande fäll att aktie-

ägaren har förvaltare enligt 11 kap.

7 § föräldrabalken med uppdrag
som omfattar förvaltning av
aktierna,

ägaren har förvaltare enligt 11 kap.

7 § föräldrabalken med uppdrag
som omfattar förvaltning av
aktierna eller att aktierna företräds
av en förvaltare som förordnats
enligt 7 kap. 14 a § bankrörelse-
lagen (1987:617), 5 kap. 15 a §
lagen (1992:1610) om kreditmark-
nadsbolag, 6 kap. 3 g § lagen
(1991:981)om värdepappersrörelse
eller 3 kap. 2 e § försäkrings-
rörelselagen (1982:713),

9. pantsättning avseende en aktie,

10. konkurs avseende aktieägaren samt utmätning, kvarstad eller betal-
ningssäkring avseende en aktie eller panträtt i aktien,

11. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i

3 kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§

'Senaste lydelse 1994:1448.

22

försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 13 och 16 §§ bankaktie- Prop. 1995/96:173
bolagslagen (1987:618),

12. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 §

andra stycket föräldrabalken.

Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet

ändrats, skall detta anges i aktiekontot så snart det kan ske.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

23

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag

Prop. 1995/96:173

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1610) om kreditmarknads-
bolag

dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1 och 5 §§, 5 kap. 11, 12, 14, 15 och 17
§§ och punkten 5 av övergångsbestämmelserna till lagen samt rubriken
närmast före 5 kap. 11 § skall ha följande lydelse.

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 2 kap. 7 a och 7 b §§
samt 5 kap. 14 a, 15 a och 15 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna lag avses med

1. finansieringsverksamhet: näringsverksamhet som har till ändamål att
lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter
eller medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller upp-
låta lös egendom till nyttjande,

2. kreditmarknadsbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd
enligt denna lag att driva finansieringsverksamhet,

3. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,

4. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning; om ett ut-
ländskt företag etablerar sig i Sverige enligt 2 kap. 8-10 §§, skall etable-
ringen anses som en enda filial, även om flera driftställen inrättas,

5. kreditinstitut: ett institut i vars verksamhet ingår att från allmänheten
låna medel och att bevilja krediter för egen räkning,

6. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut men vars
huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att
driva valutahandel eller värdepappersrörelse eller att utföra en eller flera
av de verksamheter som anges i 3 kap. 1 § andra stycket 2-11,

7. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Ett kreditmarknadsbolag och ett
annat företag skall anses ha nära
förbindelser, om

1. det ena företaget direkt eller
indirekt genom dotterbolag som
äger 20 procent eller mer av kapi-
talet eller disponerar över 20
procent eller mer av samtliga
röster i det andra företaget,

2. det ena företaget direkt eller
indirekt utgör moderföretag till det

24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

andra eller det finns en annan lik-
artadförbindelse mellan företagen,
eller

3. båda företagen är dotterföre-
tag till eller har en likartad för-
bindelse med en eller samma juri-
diska person eller står i ett mot-
svarande förhållande till en och
samma fysiska person.

Nära förbindelser föreligger även
mellan en fysisk person och ett
kreditmarknadsbolag, om den
fysiska personen

1. äger mer än 20 procent av
kapitalet eller disponerar över mer
än 20 procent av samtliga röster i
kreditmarknadsbolaget, eller

2. på annat sätt har sådant
inflytande över kreditmarknads-
bolaget att personens ställning mot-
svarar den som ett moderföretag
har i förhållande till ett dotter-
företag eller det finns en annan
likartad förbindelse mellan honom
och kreditmarknadsbolaget.

2 kap.

1 §'

Tillstånd att driva finansieringsverksamhet för ett svenskt aktiebolag får
meddelas endast om

1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan författ-
ning,

2. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund verksamhet,

3. det inte kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i bolaget kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i bolaget, och

3. det kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i bolaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i bolaget och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av ett kreditmarknadsbolag,

‘Senaste lydelse 1994:2018.

25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

4. de som avses ingå i bolagets
styrelse och vara verkställande
direktör eller dennes ställföre-
trädare har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av ett
kreditmarknadsbolag och även i
övrigt är lämpliga för en sådan
^uPPS^lfi’ ^och

4. bolaget uppfyller de villkor i 5. bolaget uppfyller de villkor
övrigt som anges i denna lag.        som i övrigt anges i denna lag.

Tillstånd att bedriva finansie-
ringsverksamhet får inte beviljas,
om det kan antas att någon som i
väsentlig mån har åsidosatt sina
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska ange-
lägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet kommer att
ha ett kvalificerat innehav i bo-
laget.

Om bolaget kommer att ha nära
förbindelser med någon annan, får
tillstånd meddelas endast om för-
bindelserna inte hindrar en effektiv
tillsyn av kreditmarknadsbolaget.

Tillstånd får inte vägras på den grunden att det inte behövs något ytter-
ligare finansieringsföretag.

5 §

Ett kreditmarknadsbolag skall ha en styrelse med minst fem ledamöter.
Bolaget skall ha en verkställande direktör.

För varje kreditmarknadsbolag
skall finnas ett huvudkontor i
Sverige.

7a §

Om revisorn vid fullgörandet av sitt
uppdrag i kreditmarknadsbolaget
får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig över-
trädelse av de författningar som
reglerar kreditmarknadsbolags
verksamhet,

26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Ägarprövning

2. kan påverka kreditmarknads-
bolagets fortsatta drift negativt,
eller

3. kan leda till att revisorn av-
styrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till
anmärkning enligt 10 kap. 10 §
aktiebolagslagen (1975:1385),

skall revisorn omgående rappor-
tera detta till Finansinspektionen.

Revisorn har en motsvarande
rapporteringsskyldighet om han
eller hon får kännedom om för-
hållanden som avses i första stycket
vid fullgörande av uppdrag som
revisorn har i kreditmarknads-
bolagets moderföretag eller
dotterföretag eller ett företag som
har en likartad förbindelse med
kreditmarknadsbolaget.

7b §

\äd som sägs om revisor i 7 a §
skall också tillämpas i fråga om
granskare som utsetts enligt
10 kap. 14  § aktiebolagslagen

(1975:1385) i kreditmarknads-
bolag.

5 kap.

Ägarprövning m.m.

11 §

Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett kreditmarknadsbolag, som
medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat inne-
hav, far ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller
förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas så att det uppgår till
eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktiekapitalet eller röstetalet
för samtliga aktier eller så att bolaget blir dotterföretag.

Tillstånd enligt första stycket
skall ha meddelats före förvärvet.
Om förvärvet har gjorts genom bo-
delning, arv, testamente, bolags-
skifte eller på annat liknande sätt,
krävs i stället tillstånd för att

27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

förvärvaren skall få behålla de
aktier som erhållits. Förvärvaren
skall ansöka om tillstånd till ett
sådant förvärv inom sex månader
efter det att aktierna erhållits.

12

Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt 11 §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund ut-
veckling av kreditmarknadsbolagets
verksamhet. Inspektionen får före-
skriva en viss tid inom vilken för-
värvet skall genomföras.

Tdlstånd skall ges tillförvärv som
avses i 11 §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att mot-
verka en sund utveckling av kredit-
marknadsbolagets verksamhet och
om förvärvaren även i övrigt är
lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av ett
sådant bolag. Tillstånd får inte
ges, om förvärvaren i väsentlig
mån har åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet.

Om förvärvet skulle leda till nära
förbindelser mellan bolaget och
någon annan skall tillstånd ges
endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av
kreditmarknadsbolaget.

Finansinspektionen får föreskriva
en viss tid inom vilken förvärvet

skall genomföras.

Finansinspektionen skall meddela beslut i ärendet inom tre månader
från det att ansökan om tillstånd gjordes.

14 §

När ett kreditmarknadsbolag får kännedom om att aktier i bolaget blivit
föremål för ett sådant förvärv som avses i 11 § eller för en sådan av-
yttring som avses i 13 §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller
avyttringen till Finansinspektionen.

När ett kreditmarknadsbolag i
annat fall får kännedom om att det
har nära förbindelser med någon
annan, skall bolaget snarast an-
mäla det till Finansinspektionen.

28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Ett kreditmarknadsbolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla

namnen på de aktieägare som har ett
laget samt storleken på innehaven.

15
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt in-
flytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av verksam-
heten i kreditmarknadsbolaget, får
Finansinspektionen besluta att
aktierna inte får företrädas vid
bolagsstämman.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 11 § eller har för-
värvat aktier i strid med inspek-
tionens beslut, får inspektionen
besluta att aktierna inte får före-
trädas vid bolagsstämman eller att
röster avgivna för sådana aktier
skall vara ogiltiga.

kvalificerat innehav av aktier i bo-

14 a §

Om en juridisk person har ett
kvalificerat innehav i ett kredit-
marknadsbolag, skall den juridiska
personen snarast anmäla ändringar
av vilka som ingår i dess ledning
till Finansinspektionen.

§

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt in-
flytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av verksam-
heten i kreditmarknadsbolaget, får
Finansinspektionen besluta att
ägaren vid stämman inte får före-
träda fler aktier än som motsvarar
ett innehav som inte är kvalificerat.
Detsamma gäller, om en sådan
ägare i väsentlig män har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska ange-
lägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 11 §, får inspektionen
besluta att ägaren vid stämman inte
får företräda aktierna till den del
de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av
inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier, får innehavaren
inte företräda aktierna vid stämman
till den del innehavet står i strid
med beslutet.

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Finansinspektionen får också
förelägga en aktieägare som sägs i
första och andra styckena att av-
yttra så stor del av aktierna att
innehavet därefter inte är kvali-
ficerat.

Aktier som omfattas av ett beslut
av inspektionen enligt första, andra
eller tredje stycket skall inte med-
räknas när det fordras samtycke av
ägare till en viss del av aktierna i
bolaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas.

Finansinspektionen får förelägga
en ägare som avses i första stycket
att avyttra så stor del av aktierna
att innehavet därefter inte är
kvalificerat. En ägare som avses i
andra eller tredje stycket får
föreläggas att avyttra så stor del av
aktierna att innehavet inte står i
strid med inspektionens beslut.

Aktier som omfattas av ett för-
bud eller föreläggande enligt denna
paragraf skall inte medräknas när
det fordras samtycke av ägare till
en viss del av aktierna i bolaget för
att ett beslut skall bli giltigt eller
en befogenhet skall få utövas, så-
vida inte förvaltare har förordnats
enligt 15 a §.

15 a §

Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen begära att
tingsrätten förordnar en lämplig
person att som förvaltare företräda
sådana aktier eller andelar som
enligt 15 § inte får företrädas av
ägaren. Sådan ansökan prövas av
tingsrätten i den ort där ägaren
har sitt hemvist, eller om ägaren
inte har hemvist i Sverige, av
Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av
ägaren till aktierna och skall på
begäran förskotteras av kreditmark-
nadsbolaget. Om den betalnings-
skyldige inte godtar förvaltarens
anspråk, fastställs ersättningen av
tingsrätten.

15 b §

Om ett kreditmarknadsbolag har
nära förbindelser med någon annan
och det hindrar en effektiv tillsyn

30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

av kreditmarknadsbolaget, får
Finansinspektionen förelägga
innehavare av aktier som medför
att förbindelserna är nära att
avyttra så stor del av aktierna att
så inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även be-
sluta att den eller de som omfattas
av ett beslut enligt första stycket
inte får företräda aktierna vid
stämman. I så fall skall bestämmel-
serna i 15 a § tillämpas.

17 §

Ett tillstånd att driva finansieringsverksamhet som har lämnats ett kredit-
marknadsbolag skall återkallas av Finansinspektionen om

1. bolaget inte inom ett år efter beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om bolaget dessförinnan för-
klarat sig avstå från tillståndet,

2. bolaget under en sammanhängande tid av ett år inte drivit sådan
rörelse som tillståndet avser,

3. bolaget genom att överträda en bestämmelse som avses i 16 § eller
på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet

avser,

4. bolagets kapitalbas understiger
det minsta belopp som krävs enligt
4 kap. 1 § andra eller tredje styc-
ket och bristen inte har täckts inom
tre månader från det att den blev
känd för bolaget, eller

5. bolagets egna kapital under-
stiger två tredjedelar av det
registrerade aktiekapitalet och
bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd
för bolaget.

Om det är tillräckligt får inspek-
tionen i de fall som anges i första
stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela var-
ning. I fall som avses i första
stycket 4 och 5 får inspektionen
medge förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda
skäl.

4. bolagets kapitalbas understiger
det minsta belopp som krävs enligt
4 kap. 1 § andra eller tredje styc-
ket och bristen inte har täckts inom
tre månader från det att den blev
känd för bolaget,

5. bolagets egna kapital under-
stiger två tredjedelar av det
registrerade aktiekapitalet och
bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd
för bolaget, eller

6. någon som ingår i bolagets
styrelse eller är verkställande
direktör inte uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 1 § första stycket 4.

Om det är tillräckligt får inspek-
tionen i de fäll som anges i första
stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela var-
ning. I fäll som avses i första
stycket 4 och 5 får inspektionen
medge förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda
skäl. / fall som avser i första

31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

stycket 6 får tillstånd återkallas
bara om Finansinspektionen först
beslutat att anmärka på att per-
sonen ingår i styrelsen eller är
verkställande direktör och han eller
hon, sedan en av inspektionen
bestämd tid av högst tre månader
gått, fortfarande finns kvar i
styrelsen eller är verkställande
direktör.

Om tillståndet återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av
verksamheten skall ske.

Ett beslut om återkallelse far förenas med förbud att fortsätta verksam-
heten.

5. Den som vid tidpunkten för
lagens ikraftträdande, den 1 januari
1994, drev finansieringsverksamhet
som inte fordrade tillstånd enligt
lagen (1988:606) om finansbolag
får fortsätta verksamheten till och
med den 30 juni 1996 eller, om
ansökan om tillstånd getts in inom
denna tid, till dess ansökningen har
prövats slutligt.

5. Den som vid tidpunkten för
lagens ikraftträdande, den 1 januari
1994, drev finansieringsverksamhet
som inte fordrade tillstånd enligt
lagen (1988:606) om finansbolag
får fortsätta verksamheten till och
med den 31 december 1996 eller,
om ansökan om tillstånd getts in
inom denna tid, till dess ansök-
ningen har prövats slutligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

32

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om       Prop. 1995/96:173

värdepappersrörelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse

dels att nuvarande 6 kap. 3 e § skall betecknas 6 kap. 3 f §,

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 och 4 §§ och 6 kap. 3 a, 3 b, 3 d, nya 3 f
och 9 §§ samt rubriken närmast före 6 kap. 3 a § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 2 kap. 5 a och

5 b §§ samt 6 kap. 3 e, 3 g och 3 h §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §'

I denna lag betyder

1. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt till-
handahålla sådana tjänster som anges i 3 §,

2. värdepappersbolag: svenskt aktiebolag som fått tillstånd enligt denna
lag att driva värdepappersrörelse,

3. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank och utländskt
bankföretag som driver bankrörelse från filial här i landet,

4. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska bankinstitut som
fatt tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska
företag som driver värdepappersrörelse från filial här i landet,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,

7. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning; om ett ut-
ländskt företag etablerar sig i Sverige enligt 3 c § 1 eller 2 kap. 7 §
första stycket, skall etableringen anses som en enda filial, även om flera
driftställen inrättas.

Ett värdepappersbolag och ett
annat företag skall anses ha nära
förbindelser, om

1. det ena företaget direkt eller
indirekt genom dotterbolag äger 20
procent eller mer av kapitalet eller
disponerar över 20 procent eller
mer av samtliga röster i det andra
företaget,

‘Senaste lydelse 1995:1590.

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

2. det ena företaget direkt eller
indirekt utgör moderföretag till det
andra eller det finns en annan
likartad förbindelse mellan före-
tagen, eller

3. båda företagen är dotterföre-
tag till eller har en likartad för-
bindelse med en eller samma juri-
diska person eller står i ett mot-
svarande förhållande till en och
samma fysiska person.

Nära förbindelser föreligger även
mellan en fysisk person och ett
värdepappersbolag, om den fysiska
personen

1. äger mer än 20 procent av
kapitalet eller disponerar över mer
än 20 procent av samtliga röster i
värdepappersbolaget, eller

2. på annat sätt har sådant in-
flytande över värdepappersbolaget
att personens ställning motsvarar
den som ett moderföretag har iför-
hållande till ett dotterföretag eller
det finns annan likartad förbindelse
mellan honom och värdepappersbo-
laget.

2 kap.

1 §²

Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva värdepappersrörelse får med-
delas endast om

1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan för-
fattning,

2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven
på en sund värdepappersrörelse,

3. den som kommer att äga ett
kvalificerat innehav i bolaget inte
kan antas motverka en sund ut-
veckling av verksamheten i bo-
laget, och

3. det kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i bolaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i bolaget och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett

²Senaste lydelse 1994:2015.

34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

väsentligt inflytande över ledningen
av ett värdepappersbolag,

4. de som avses ingå i bolagets
styrelse och vara verkställande
direktör eller dennes ställföre-
trädare har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av ett
värdepappersbolag och även i
övrigt är lämpliga för en sådan
uppifift. och

4. bolaget uppfyller de villkor 5. bolaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.      som i övrigt anges i denna lag.

Tillstånd att driva värdepappers-
rörelse får inte beviljas, om det
kan antas att någon som i väsentlig
mån har åsidosatt sina skyldigheter
i näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett
kvalificerat innehav i bolaget.

Om bolaget kommer att ha nära
förbindelser med någon annan, får
tillstånd meddelas endast om
förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av värdepappers-
bolaget.

4 §³

Ett värdepappersbolag skall ha en styrelse med minst fem ledamöter.
Bolaget skall ha en verkställande direktör.

I ett värdepappersbolag skall minst en av stämman utsedd revisor vara
auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

Ett värdepappersbolag skall ha För varje värdepappersbolag
sitt huvudkontor i Sverige.           skall finnas ett huvudkontor i

Sverige.

5

Om revisorn vid fullgörandet av sitt
uppdrag i värdepappersbolaget får
kännedom omförhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig över-
trädelse av de författningar som

’Senaste lydelse 1994:2015.

35

Prop. 1995/96:173

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

reglerar värdepappersbolags verk- samhet, 2. kan påverka värdepappers- bolagets fortsatta drift negativt, eller 3.  kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385), skall revisorn omgående rappor- tera detta till Finansinspektionen. Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om för- hållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn har i värdepappers- bolagets moderföretag eller dotter- företag eller ett företag som har en likartad förbindelse med värde- pappersbolaget. 5 b § \bd som sägs om revisor i 4 a § skall också tillämpas i fråga om granskare som utsetts enligt 10 kap. 14  § aktiebolagslagen (1975:1385) i värdepappersbolag. 6 kap.

Ägarprövning

Ägarprövning m.m.

3 a

Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett värdepappersbolag, som
medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat inne-
hav, får ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller
ett förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas så att det uppgår
till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktiekapitalet eller

röstetalet för samtliga dotterföretag.

aktier eller så att värdepappersbolaget blir

⁴Senaste lydelse 1994:2015.

36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Tillstånd enligt första stycket
skall ha meddelats före förvärvet.
Om förvärvet har gjorts genom bo-
delning, arv, testamente, bolags-
skifte eller på annat liknande sätt,
krävs i stället tillstånd för att
förvärvaren skall få behålla de
aktier som erhållits. Förvärvaren
skall ansöka om tillstånd till ett
sådant förvärv inom sex månader
efter det att aktierna erhållits.

Om ett förvärv enligt första stycket skulle innebära att värdepappers-
bolaget blev dotterföretag till eller kom under bestämmande inflytande av
ett värdepappersföretag som är auktoriserat i ett annat land inom EES,
moderföretag till ett sådant företag eller en fysisk eller juridisk person
som annars har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag, får
frågan om tillstånd avgöras först efter samråd med de behöriga myndig-
heterna i detta land.

3
Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt 3 a §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund
utveckling av bolagets verksamhet.
Inspektionen får föreskriva en viss
tid inom vilken ett förvärv skall
genomföras.

§⁵

Tillstånd skall ges till förvärv som
avses i 3 a §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att mot-
verka en sund utveckling av bo-
lagets verksamhet och omförvärva-
ren även i övrigt är lämplig att
utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av ett värdepappers-
bolag. Tillstånd får inte ges, om
förvärvaren i väsentlig mån har
åsidosatt skyldigheter i nä-
ringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet.

Omförvärvet skulle leda till nära
förbindelser mellan bolaget och
någon annan, skall tillstånd ges
endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av
värdepappersbolaget.

Finansinspektionen får föreskriva
en viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras.

⁵Senaste lydelse 1994:2015.

37

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna para-
graf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

3 d §⁶

När ett värdepappersbolag får kännedom om att aktier i bolaget blivit
föremål för ett sådant förvärv som avses i 3 a § eller för en sådan av-
yttring som avses i 3 c §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller
avyttringen till Finansinspektionen.

När ett värdepappersbolag i
annat fall får kännedom om att det
har nära förbindelser med någon
annan, skall bolaget snarast
anmäla det till Finansinspektionen.

Ett värdepappersbolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bo-
laget samt storleken på innehaven.

3 e §

Om en juridisk person har ett
kvalificerat innehav i ett värde-
pappersbolag, skall den juridiska
personen snarast anmäla ändringar
av vilka som ingår i dess ledning
till Finansinspektionen.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
tänkas komma att utöva sitt in-
flytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av verksam-
heten i värdepappersbolaget, får
Finansinspektionen besluta att
aktierna inte får företrädas vid
bolagsstämman.

3ff

Om ägaren till ett kvalificerat inne-
hav av aktier utövar eller kan antas
komma att utöva sitt inflytande på
ett sätt som motverkar en sund ut-
veckling av verksamheten i värde-
pappersbolaget, får Finansinspek-
tionen besluta att ägaren vid stäm-
man inte får företräda fler aktier
än som motsvarar ett innehav som
inte är kvalificerat. Detsamma
gäller, om en sådan ägare i väsent-
lig mån har åsidosatt skyldigheter
i näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet.

⁶Senaste lydelse 1994:2015.

⁷Senaste lydelse av förutvarande 6 kap. 3 e § 1994:2015.

38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 3 a § eller har för-
värvat aktier i strid med inspek-
tionens beslut, får inspektionen
besluta att aktierna inte får före-
trädas vid bolagsstämman eller att
röster avgivna för sådana aktier
skall vara ogiltiga.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 3 a §, får inspektionen
besluta att ägaren vid stämman inte
får företräda aktierna till den del
de omfattas av ett krav på tillstånd.

Finansinspektionen får också
förelägga en aktieägare som sägs i
första och andra styckena att av-
yttra så stor del av aktierna att
innehavet därefter inte är kvali-
ficerat.

Aktier som omlättas av ett beslut
av inspektionen enligt första, andra
eller tredje stycket skall inte med-
räknas när det fordras samtycke av
ägare till en viss del av aktierna i
bolaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas.

Om någon i strid med ett beslut
av inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier, får innehavaren
inte företräda aktierna vid stämman
till den del innehavet står i strid
med beslutet.

Finansinspektionen får förelägga
en ägare som avses i första stycket
att avyttra så stor del av aktierna
att innehavet därefter inte är
kvalificerat. En ägare som avses i
andra eller tredje stycket får
föreläggas att avyttra så stor del av
aktierna att innehavet inte står i
strid med inspektionens beslut.

Aktier som omfattas av ett för-
bud eller föreläggande enligt denna
paragraf skall inte medräknas när
det fordras samtycke av ägare till
en viss del av aktierna i bolaget för
att ett beslut skall bli giltigt eller
en befogenhet skall få utövas, så-
vida inte förvaltare har förordnats
enligt 3 g §.

3 g §

Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen begära att
tingsrätten förordnar en lämplig
person att som förvaltare företräda
sådana aktier som enligt 3 f § inte
får företrädas av ägaren. Sådan
ansökan prövas av tingsrätten i den
ort där ägaren har sitt hemvist,
eller om ägaren inte har hemvist i
Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av
ägaren till aktierna och skall på
begäran förskotteras av värde-

39

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

pappersbolaget. Om den
betälningsskyldige inte godtar
förvaltarens anspråk, fastställs
ersättningen av tingsrätten.

3 h §

Om ett värdepappersbolag har
nära förbindelser med någon annan
och det hindrar en effektiv tillsyn
av värdepappersbolaget, får
Finansinspektionen förelägga inne-
havare av aktier som medför att
förbindelserna är nära att avyttra
så stor del av aktierna att så inte
längre är fallet.

Finansinspektionen får även be-
sluta att den eller de som onfattas
av ett beslut enligt första stycket
inte får företräda aktierna vid
stämman. 1 så fall skall bestäm-
melserna i 3 g § tillämpas.

9 §⁸

Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett värdepappersinstitut skall
återkallas av Finansinspektionen om:

1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan för-
klarat sig avstå från tillståndet,

2. institutet under en tid av minst sex månader inte drivit sådan verk-
samhet som tillståndet avser, eller

3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som med-
delats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva
sådan rörelse som tillståndet avser.

Ett värdepappersbolags tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och
5 skall återkallas av inspektionen om bolaget inte fullgjort sina skyldig-
heter enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och inte vidtagit
rättelse inom ett år efter det att inspektionen har förelagt värdepappers-
bolaget att fullgöra sina skyldigheter med förklaring att värdepappersbo-
lagets tillstånd annars kan komma att återkallas.

Ett värdepappersbolags tillstånd
skall dessutom återkallas om bo-
lagets kapitalbas understiger det
minsta belopp som föreskrivs i
5 kap. 1  § andra stycket och

Ett värdepappersbolags tillstånd
skall dessutom återkallas om:

1. bolagets kapitalbas understiger
det minsta belopp som föreskrivs i
5 kap. 1  § andra stycket och

⁸Senaste lydelse 1995:1597.

40

bristen inte har täckts inom tre bristen inte har täckts inom tre  Prop. 1995/96:173

månader efter det att den blev känd  månader efter det att den blev känd

för bolaget.                           för bolaget, eller

2. någon som ingår i bolaget
styrelse eller är verkställande
direktör inte uppfyller de krav som.
anges i 2 kap. 1 § första stycket 4.

I fall som avses i tredje stycket 2
får tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår
i styrelsen eller är verkställande
direktör och han eller hon, sedan
en av inspektionen bestämd tid av
högst tre månader gått, fortfarande
finns kvar i styrelsen eller är
verkställande direktör.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

41

2.8 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen Prop. 1995/96:173
(1982:713)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)
dels att nuvarande 3 kap. 2 c § skall betecknas 3 kap. 2 d §,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 3 §, 3 kap. 2, 2 b och nya 2 d §§, 10 kap.

3 och 14 §§ samt 19 kap. 11 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 1 kap. 9 c §,
2 kap. 3 d § och 3 kap. 2 c, 2 e och 2 f §§ samt 10 kap. 8 a §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Försäkringsrörelse får drivas endast av försäkringsaktiebolag och ömsesi-
diga försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta enligt denna
lag, om inte annat följer av 2 § eller 10 § fjärde stycket.

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huru-
vida koncessionen enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet.

Ett förhandsbesked enligt andra stycket är bindande för den myndighet
som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i frågan om för-
handsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked.

Försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen och
vara registrerad hos denna.

För varje försäkringsbolag skall
finnas ett huvudkontor i Sverige.

9c§

Ett försäkringsbolag och ett annat
företag skall anses ha nära för-
bindelser, om

1. det ena företaget direkt eller
indirekt genom dotterbolag äger 20
procent eller mer av kapitalet eller
disponerar över 20 procent eller
mer av samtliga röster i det andra
företaget,

2. det ena företaget direkt eller
indirekt utgör moderföretag till det
andra eller det finns en annan lik-
artadförbindelse mellan företagen,
eller

3. båda företagen är dotterföre-
tag till eller har en likartad för-
bindelse med en eller samma juri-
diska person eller står i ett mot-

42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

svarande förhållande till en och
samma fysiska person.

Nära förbindelserföreligger även
mellan en fysisk person och ett för-
säkringsbolag, om den fysiska per-
sonen

1. äger mer än 20 procent av
kapitalet eller disponerar över mer
än 20 procent av samtliga röster i
försäkringsbolaget, eller

2. på annat sätt har sådant in-
flytande över försäkringsbolaget att
personens ställning motsvarar den
som ett moderföretag har i för-
hållande till ett dotterföretag eller
det finns annan likartadförbindelse
mellan honom och försäkringsbola-
get.

2 kap.

3 §'

Stiftarna skall ansöka om koncession samt upprätta en bolagsordning som
skall underställas regeringen för stadfästelse.

Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten. Rege-
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får
meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla.

Regeringen prövar att bolagsordningen överensstämmer med denna lag
och med andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestäm-
melser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verk-
samhet.

Regeringen stadfäster bolags-
ordningen och beviljar koncession,
om den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla kra-
ven på en sund försäkringsverk -
samhet och den som kommer att
äga ett kvalificerat innehav i
bolaget kan antas inte motverka en
sund utveckling av verksamheten i
bolaget. Koncession beviljas tills
vidare eller, om särskilda omstän-
digheter föranleder detta, för
bestämd tid, högst tio år, och
därutöver till det löpande räken-
skapsårets slut. Koncession får inte

Regeringen skall stadfästa bo-
lagsordningen och beviljar kon-
cession, om

1. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla kra-
ven på en sund försäkringsverk-
samhet,

2. det kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i bolaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i bolaget och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av ett försäkringsbolag och

‘Senaste lydelse 1995:779.

43

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

vägras av det skälet att det inte
behövs något ytterligare försäk-
ringsbolag.

Vid förlängning av en koncession
som har beviljats ett försäkrings-
bolag för bestämd tid gäller
förste-fjärde styckena i
tillämpliga delar.

3. de som avses ingå i bolagets
styrelse och vara verkställande
direktör eller dennes ställföre-
trädare har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av ett
försäkringsbolag och även i övrigt
är lämpliga för en sådan uppgift.

Bolagsordningen får inte stad-
fästas och koncession inte beviljas,
om det kan antas att någon som i
väsentlig mån har åsidosatt sina
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska ange-
lägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet kommer att
ha ett kvalificerat innehav i
bolaget.

Om bolaget kommer att ha nära
förbindelser med någon annan, får
bolagsordningen stadfästas och
koncession beviljas endast om för-
bindelserna inte hindrar en effektiv
tillsyn av försäkringsbolaget.

Koncession beviljas tills vidare
eller, om särskilda omständigheter
föranleder detta, för bestämd tid,
högst tio år, och därutöver till det
löpande räkenskapsårets slut. Kon-
cession får inte vägras av det
skälet att det inte behövs något
ytterligare försäkringsbolag.

Vid förlängning av en koncession
som har beviljats ett försäkrings-
bolag för bestämd tid gäller första-
sjätte styckena i tillämpliga delar.

J <7 §

Om teckningen av aktier innebär
att någon som inte har prövats
enligt 3 § fjärde stycket 2 eller
femte stycket kommer att ha ett
kvalificerat innehav i bolaget, får
detta inte bildas utan att prövning
görs. Om personen inte anses
lämplig får bolaget inte bildas.

44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

3 kap.

2 §²

Aktier kan fritt överlåtas och förvärvas, om något annat inte följer av
bestämmelserna i detta kapitel eller i övrigt av lag.

Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett försäkringsaktiebolag,
som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat
innehav enligt 1 kap. 9 a §, får ske bara efter tillstånd av Finans-
inspektionen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat
innehav ökas så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent

av aktiekapitalet eller röstetalet för
ringsaktiebolaget blir dotterföretag.

Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt andra
stycket, om det inte kan antas att
förvärvaren kommer att utöva sitt

samtliga aktier eller så att försäk-

Tdlstånd enligt första stycket
skall ha meddelats före förvärvet.
Om förvärv har gjorts genom bo-
delning, arv, testamente, bolags-
skifte eller på annat liknande sätt,
krävs i stället tillstånd för att
förvärvaren skall få behålla de
aktier som erhållits. Förvärvaren
skall ansöka om tillstånd till ett
sådant förvärv inom sex månader
efter det att aktierna erhållits.

Tdlstånd skall ges till förvärv
som avses i andra och tredje styc-
kena, om det kan antas att förvär-
varen inte kommer att motverka en

inflytande på ett sätt som mot-
verkar en sund utveckling av
försäkringsbolagets verksamhet.

sund utveckling av bolagets verk-
samhet och om förvärvaren även i
övrigt är lämplig att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av ett försäkringsbolag. Tillstånd
får inte ges, om förvärvaren i
väsentlig mån har åsidosatt skyl-
digheter i näringsverksamhet eller
i andra ekonomiska angelägenheter
eller gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet.

Omförvärvet skulle leda till nära
förbindelser mellan försäkrings-
bolaget och någon annan, skall
tillstånd ges endast om förbindel-
serna inte hindrar en effektiv tillsyn
av försäkringsbolaget.

²Senaste lydelse 1995:779.

45

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Inspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall
genomföras.

Inspektionen skall meddela beslut
i ett ärende enligt andra stycket
inom tre månader från det att an-
sökan om tillstånd gjordes.

Inspektionen skall meddela beslut
i ett ärende enligt andra eller tredje
stycket inom tre månader från det
att ansökan om tillstånd gjordes.

2 b §³

Ett försäkringsaktiebolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bo-
laget samt storleken på innehaven.

När ett försäkringsaktiebolag får kännedom om att bolagets aktier blivit
föremål för ett sådant förvärv som avses i 2 § eller för en sådan avyttring
som avses i 2 a §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen
till Finansinspektionen.

När ett försäkringsbolag i annat
fall får kännedom om att det har
nära förbindelser med någon
annan, skall bolaget snarast an-
mäla det till Finansinspektionen.

2 c §

Om en juridisk person har ett
kvalificerat innehav i ett för-
säkringsbolag, skall den juridiska
personen snarast anmäla ändringar
av vilka som ingår i dess ledning
till Finansinspeiaionen.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt in-
flytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av försäkrings-
bolagets verksamhet, får Finans-
inspektionen besluta att aktierna
inte får företrädas vid bolags-
stämman.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt in-
flytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av verksam-
heten i försäkringsbolaget, får
Finansinspektionen besluta att
ägaren vid stämman inte får före-
träda fler aktier än som motsvarar
ett innehav som inte är kvalificerat.
Detsamma gäller, om en sådan
ägare i väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska ange-
lägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet.

’Senaste lydelse 1995:779.

46

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 2 § eller har förvärvat
aktier i strid med Finansinspek-
tionens beslut, får inspektionen
besluta att aktierna inte får före-
trädas vid bolagsstämman eller att
röster avgivna för sådana aktier
skall vara ogiltiga.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 2 §, får inspektionen
besluta att ägaren vid stämman inte
får företräda aktierna till den del
de onrfattas av ett krav på tillstånd.

Finansinspektionen får också
förelägga aktieägare som sägs i
första och andra styckena att
avyttra en så stor del av aktierna
att innehavet därefter inte är kvali-
ficerat.

Aktier som omfattas av ett beslut
av inspektionen enligt första, andra
eller tredje stycket skall inte med-
räknas när det fordras samtycke av
ägare till en viss del av aktierna i
bolaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas.

Om någon i strid med ett beslut
av inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier, får innehavaren
inte företräda aktierna vid stämman
till den del innehavet står i strid
med beslutet.

Finansinspektionen får förelägga
ägare som avses i första stycket att
avyttra så stor del av aktierna att
innehavet därefter inte är kvalifice-
rat. En ägare som avses i andra
eller tredje stycket får föreläggas
att avyttra så stor del av aktierna
att innehavet inte står i strid med
inspektionens beslut.

Aktier som omfattas av ett för-
bud eller föreläggande enligt denna
paragraf skall inte medräknas när
det fordras samtycke av ägare till
en viss del av aktierna i bolaget för
att ett beslut skall bli giltigt eller
en befogenhet skall få utövas, så-
vida inte förvaltare har förordnats
enligt 2 e §.

2e§

Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen begära att
tingsrätten förordnar en lämplig
person att som förvaltare företräda
sådana aktier som enligt 2 d § inte
får företrädas av ägaren. Sådan
ansökan prövas av tingsrätten i den
ort där ägaren har sitt hemvist,

47

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

eller om ägaren inte har hemvist i
Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av
ägaren till aktierna eller andelarna
och skall på begäran förskotteras
av försäkringsbolaget. Om den
betalningsskyldige inte godtar för-
valtarens anspråk, fastställs
ersättningen av tingsrätten.

2f§

Om ett försäkringsbolag har nära
förbindelser med någon annan och
det hindrar en effektiv tillsyn av
försäkringsbolaget, får Finans-
inspektionen förelägga innehavare
av aktier som medför att förbindel-
serna är nära att avyttra så stor
del av aktierna att så inte längre är
fallet.

Finansinspektionen får även
besluta att den eller de som om-
fattas av ett beslut enligt första
stycket inte får företräda aktierna
vid stämman. I så fall skall bestäm-
melserna i 2 e § tillämpas.

10 kap.

3 §

Revisorer som inte är auktoriserade eller godkända skall vara bosatta
inom Europeiska ekonomiska samarbetso mrådet, om inte regeringen eller
efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen i särskilda fall tillåter
något annat. Vad som sagts nu gäller dock inte, om även en auktoriserad
eller godkänd revisor deltar i revisionen. Den som är underårig, i kon-
kurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av bo-
lagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses ett Till revisor kan även utses ett

registrerat revisionsbolag. Bestäm-
melser om vem som kan vara
huvudansvarig för revisionen och
om underrättelseskyldighet finns i
12 § lagen (1995:528) om reviso-
rer. Bestämmelserna i 5 och 13 §§

registrerat revisionsbolag. Bestäm-
melser om vem som kan vara
huvudansvarig för revisionen och
om underrättelseskyldighet finns i
12 § lagen (1995:528) om reviso-
rer. Bestämmelserna i 5, 8 a och

48

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse                Prop. 1995/96:173

i detta kapitel tillämpas på den 13 §§ i detta kapitel tillämpas på
huvudansvarige.                    den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av
moderbolagets revisorer.

8 a §

Om revisorn vid fullgörande av sitt
uppdrag i försäkringsbolaget får
kännedom om fårhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig över-
trädelse av de författningar som
reglerar försäkringsbolags verk-
samhet,

2. kan påverka försäkringsbo-
lagets fortsatta drift negativt, eller

3.  kan leda till att revisorn
avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till
anmärkning enligt 11 § tredje styc-
ket,

skall revisorn omgående rappor-
tera detta till Finansinspektionen.

Revisorn har en motsvarande
rapporteringsskyldighet om han
eller hon får kännedom om för-
hållanden som avses i första stycket
vid fullgörande av uppdrag som
revisorn har i försäkringsbolagets
moderföretag eller dotterföretag
eller ett företag som har en
likartad förbindelse med för-
säkringsbolaget.

14 §

Revisor får inte till enskild aktieägare, delägare, delegerad, garant eller
utomstående lämna upplysningar om sådana försäkringsbolagets ange-
lägenheter som han fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag,
om det kan vara till förfång för bolaget.

Revisor är skyldig att till bolags-
stämman lämna alla upplysningar
som bolagsstämman begär, om det
inte skulle vara till väsentligt
förfång för bolaget. Revisor är
vidare skyldig att lämna med-
revisor, ny revisor och, om bolaget
har försatts i konkurs, konkurs-
förvaltare erforderliga upplysningar
om bolagets angelägenheter.

Revisor är skyldig att till bolags-
stämman lämna alla upplysningar
som bolagsstämman begär, om det
inte skulle vara till väsentligt
förfång för bolaget. Revisor är
vidare skyldig att lämna med-
revisor, ny revisor och, om bolaget
har försatts i konkurs, konkurs-
förvaltare erforderliga upplysningar
om bolagets angelägenheter. Re-
visor är vidare enligt 8 a § skyldig
att rapportera vissa förhållanden
till Finansinspektionen.

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

19 kap.
H §⁴
Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkrings-
bolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta
rättelse om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag, lagen (1995:1560) om årsredovisning
i försäkringsföretag, trafikskadelagen (1975:1410) eller lagen (1976:357)
om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av dessa lagar eller från bolagsordningen eller grunderna, om sådana
finns,

2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

3. försäkringabolagets riktlinjer för placering av tillgångar som används
för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i
7 kap. 9 a-10 e §§,

4. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller
inte är placerade enligt 7 kap. 9 a-10 e

5. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning
eller

5 a. någon av dem som ingår i
försäkringsbolagets styrelse eller är
verkställande direktör inte uppfyller
de krav som anges i 2 kap. 3 §
fjärde stycket 3.

6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets
verksamhet.

Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen
enligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget
eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell
ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om
kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garanti-
beloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett liv-
försäkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 §
tredje stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att
upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt åter-
ställande av kapitalbasen.

Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i annat land inom EES och
bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk
myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åtgärder
som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen skall
underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som
vidtas.

⁴Senaste lydelse 1995:779.

50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom
bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt
har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.

Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda
bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,

2. bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen
eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,

3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns sär-
skilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att
försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen
vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller åttonde
stycket.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas
efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.

En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget

1. inte längre uppfyller kraven för koncession,

2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har god-
känts enligt tredje stycket, eller

3.  i annat fäll allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för
verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

51

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar

Prop. 1995/96:173

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1972:262) om understödsföre-
ningar skall införas två nya paragrafer, 12 a och 32 a §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 a §

För varje understödsförening skall
finnas ett huvudkontor i Sverige.

32 a §

Om revisorn vidfullgörandet av sitt
uppdrag i understödsföreningen får
kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig över-
trädelse av de författningar som
reglerar understödsföreningars
verksamhet,

2. kan påverka understödsföre-
ningens fortsatta drift negativt,
eller

3.  kan leda till att revisorn
avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till
anmärkning enligt 51 § andra styc-
ket lagen (1951:308) om ekono-
miska föreningar,

skall revisorn omgående rappor-
tera detta till Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

52

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om ^ProP- 1995/96:173
värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:1114) om värdepappers-
fonder skall införas två nya paragrafer, 6 a och 6 b §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 6a § Om revisorn vid fullgörandet av sitt uppdrag i fondbolaget får kännedom omförhållanden som 1.  kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar fondbolags verksam- het, 2.  kan påverka fondbolagets fortsatta drift negativt, eller 3.  kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385), skall revisorn omgående rappor- tera detta till Finansinspektionen. Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om för- hållanden som avses iförsta stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn har i fondbolagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med fond- bolaget. 6b § \bd som sägs om revisor i 6 a § skall också tillämpas i fråga om granskare som utsetts enligt 10 kap. 14 § aktiebolagslagen (1975:1385) i fondbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

53

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Prop. 1995/96:173

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa skall införas en ny paragraf, 3 a §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3 a§ Om revisorn vid fullgörande av sitt uppdrag i kassan får kännedom om förhållanden som 1. kan utgöra en väsentlig över- trädelse av de författningar som reglerar kassans verksamhet, eller 2. kan påverka kassans fortsatta drift negativt, skall revisorn omgående rappor- tera detta till Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

54

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Prop. 1995/96:173
Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1980:1097) om Svenska skepps-
hypotekskassan skall införas en ny paragraf, 26 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 26 a § Om revisorn vid fullgörande av sitt uppdrag i kassan får kännedom om förhållanden som 1. kan utgöra en väsentlig över- trädelse av de författningar som reglerar kassans verksamhet, 2. kan påverka kassans fortsatta drift negativt, eller 3. kan leda till att revisorn av- styrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 28 §, skall revisorn omgående rappor- tera detta till Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

55

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om Prop- 1995/96:173
Sveriges allmänna hypoteksbank

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank skall införas en ny paragraf, 4 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 4a § Om revisorn vid fullgörande av sitt uppdrag i Hypoteksbanken får kännedom om förhållanden som 1. kan utgöra en väsentlig över- trädelse av de författningar som reglerar Hypoteksbankens verk- samhet, eller 2. kan påverka Hypoteksbankens fortsatta drift negativt, skall revisorn omgående rappor- tera detta till Finansispektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

56

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:38) om Prop. 1995/96:173
ändring i lagen bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) i
dess lydelse enligt lagen (1996:38) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

7 kap.

11
Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt 10 §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund ut-
veckling av bankens verksamhet.
Inspektionen får föreskriva en viss
tid inom vilken ett förvärv skall
genomföras.

§

Tillstånd skall ges till förvärv som
avses i 10 §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att mot-
verka en sund utveckling av
bankens verksamhet och om för-
värvaren även i övrigt är lämplig
att utöva ett väsentligt inflytande
över ledningen av en bank. Till-
stånd får inte ges, om förvärvaren
i väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska ange-
lägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet.

Om förvärvet skulle leda till nära
förbindelser mellan banken och
någon annan, skall tillstånd ges
endast omförbindelserna inte hind-
rar en effektiv tillsyn av banken.

Finansinspektionen får föreskriva
en viss tid inom vilken ett förvärv

skall genomföras.
Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

57

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt Prop. 1995/96:173
för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse

i Sverige

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §⁵
Generalagenten skall se till att sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g §
försäkringsrörelselagen (1982:713) upprättas och att riktlinjerna följs.
Generalagenten skall vidare fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver

ändras.

Generalagenten skall se till att
försäkringstagarna och den som av-
ser att teckna en livförsäkring i
företaget informeras om det huvud-
sakliga innehållet i riktlinjerna.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om hur
informationen skall lämnas och vad
den skall innehålla.

Generalagenten skall se till att
försäkringstagarna och den som
avser att teckna en livförsäkring i
företaget informeras om det huvud-
sakliga innehållet i riktlinjerna, om
det inte med hänsyn till försäk-
ringens särskilda beskaffenhet
saknas anledning till sådan infor-
mation. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen skall meddela före-
skrifter om skyldigheten att lämna
information och om vilka försäk-
ringar som inte skall onfattas av
informationsskyldigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

⁵Senaste lydelse 1995:781

58

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 29 juni 1995 ett direktiv (95/26/EG,
det s.k. BCCI-direktivet, bilaga 1) om ändring av direktiv 77/780/EEG och
89/646/EEG om kreditinstitut, direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG om
andra direkta försäkringar än livförsäkringar, direktiv 93/22/EEG om tjänster
inom värdepappersområdet och direktiv 85/611/EEG om företag för
kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i syfte att
stärka tillsynen på dessa områden. Direktivet innehåller bestämmelser om
förstärkt tillsyn över finansiella företag, om placering av finansiella företags
huvudkontor, om utbyte mellan myndigheter av sekretessbelagd information
samt om skyldighet för revisorer att rapportera till tillsynsmyndigheterna.

Finansdepartementet uppdrog genom beslut den 22 juni 1995 åt en
utredningsman (justitierådet Torkel Gregow) att föreslå bl.a. hur direktivets
bestämmelse om förstärkt tillsyn över finansiella företag skall genomföras i
svensk lagstiftning. I utredningsuppdraget ingick även att analysera
bestämmelserna om ägarprövning och därmed sammanhängande frågor,
såväl i samband med beviljande av auktorisation av ett finansiellt företag som
vid förvärv av aktier i redan existerande företag samt att överväga och föreslå
behövliga ändringar av bestämmelserna. Utredningsmannen avlämnade den
15 december 1995 en promemoria i ämnet; PM avseende ägarprövning och
vissa andra frågor beträffande banker och vissa andra finansiella företag.

Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria som behandlar
frågoma i direktivet om huvudkontorets placering samt om informations-
utbyte och sekretess; PM angående informationsutbyte och sekretess m.m.

Den 1 juni 1995 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att bl.a.
göra en översyn av rörelse- och tillsynsreglema på bankområdet
(Banklagskommittén, Fi 1995:09, dir. 1995:86). I kommitténs uppdrag ingår
att utarbeta de förslag som föranleds av BCCI-direktivets regler om
revisorers skyldighet att rapportera vissa iakttagelser till tillsynsmyndigheten.
Detta uppdrag har redovisats i delbetänkandet Rapporteringsskyldighet för
revisorer i finansiella företag (SOI J 1995:106).

Nämnda promemorior och betänkande har remissbehandlats. En för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi 95/6803 och
95/6866).

Propositionen innehåller först ett avsnitt som närmare beskriver BCCI-
direktivet (avsnitt 4). Härefter behandlas ägarprövning och vissa andra frågor
beträffande finansiella företag (avsnitt 5), finansiella företags huvudkontor
(avsnitt 6), informationsutbyte och sekretess (avsnitt 7) samt slutligen
rapporteringsplikt för revisorer i finansiella företag (avsnitt 8).

Prop. 1995/96:173

59

Lagrådet

Prop 1995/96:173

Regeringen beslutade den 29 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.

Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Regeringen har följt
Lagrådets förslag och synpunkter. Dessutom har vissa redaktionella änd-
ringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i författ-
ningskommentaren, avsnitt 13.

I propositionen behandlas också - som två fristående delar - dels en
justering i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige i fråga om skyldighet att informera om riktlinjer
för kapitalförvaltningen (avsnitt 10), dels en ändring i en över-
gångsbestämmelse till lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag (avsnitt
11). På grund av ändringarnas beskaffenhet anser regeringen att Lagrådets
hörande i dessa fall skulle sakna betydelse.

4 Närmare om BCCI-direktivet

BCCI-direktivet har utarbetats med anledning av upplösningen av Bank for
Credit and Commerce International (BCCI) och andra liknande händelser på
finansmarknaden. Avsikten med direktivet är i korthet att förbättra
tillsynsmyndigheternas möjligheter att bedriva en effektiv tillsyn över
finansiella företag. Direktivet skall vara införlivat i resp, medlemslands
nationella lagstiftning senast den 18 juli 1996.

Företagsgruppen BCCI bestod av ett holdingbolag med säte i Luxemburg
och två dotterbanker, auktoriserade i Luxemburg resp, på Caymanöama.
Dessa dotterbanker hade i sin tur dotterbolag och filialer med global
spridning. Följden av denna organisationsstruktur blev att inte någon
myndighet tog det fulla tillsynsansvaret för hela gruppen. Det allvarligaste
problemet var att den huvudsakliga verksamheten inte bedrevs i de två länder
där moderbankema var auktoriserade.

För att komma tillrätta med dessa problem innehåller direktivet (artikel 2)
en bestämmelse om förstärkt tillsyn över ett finansiellt företag som ingår i en
grupp av företag (definierat i direktivet). Verksamhetstillstånd för ett
finansiellt företag som ingår i en sådan företagsgrupp skall vägras om
gruppens organisation hindrar en effektiv tillsyn av det finansiella företaget.
Direktivet förutsätter även att tillsynsmyndigheten kan återkalla tillståndet
om koncernstrukturen blir svåröverskådlig ur tillsynssynpunkt. Enligt artikel
3 skall ett kreditinstitut och ett försäkringsföretag ha sitt huvudkontor i
samma medlemsstat som dess stadgeenliga säte. Direktivet behandlar också
frågor kring informationsutbyte och sekretess (artikel 4) och revisorers
rapporteringsskyldighet till tillsynsmyndigheterna (artikel 5).

60

5 Ägarprövning och vissa andra frågor beträffande Prop. 1995/96:173
finansiella företag

5.1 Inledning

I detta avsnitt behandlas förslagen om skärpning och utveckling av reglema
samt vissa andra frågor beträffande finansiella företag. Efter en redogörelse
för de nu gällande bestämmelserna (avsnitt 5.2) och en presentation av
regeringens allmänna synpunkter, som blir vägledande för de förslag som
läggs fram (avsnitt 5.3), koncentreras framställningen på reglema rörande
banker (avsnitt 5.4). Detta görs av framställningstekniska skäl; som kommer
att framgå av avsnitt 5.5-7 är de skäl för de nya reglema som där anges i
princip lika giltiga även beträffande andra finansiella företag.

5.2 Gällande bestämmelser om ägarprövning

Under detta avsnitt ges inledningsvis en beskrivning av ägarprövning m.m.
beträffande bankaktiebolag och medlemsbanker. Med hänsyn till det sätt på
vilket en sparbank är uppbyggd blir det inte aktuellt med regler om
ägarprövning för dessa banker. Härefter beskrivs motsvarande bestämmelser
för andra finansiella företag.

Vid bildande av ett bankaktiebolag skall prövas om de som kommer att
inneha större aktieposter är lämpliga som ägare. I 2 kap. 3 § tredje stycket
bankaktiebolagslagen (1987:618, BAL), föreskrevs tidigare att bolags-
ordningen skulle stadfästas och oktroj beviljas, om den planerade rörelsen
kunde antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet. Detta
innebar att ägarprövningen skulle göras inom ramen för en allmän sundhets-
bedömning.

Denna prövning har numera kommit till direkt uttryck i lagtexten. 12 kap.
3 § tredje stycket BAL anges - från och med den 1 januari 1995 - att
bolagsordningen skall stadfästas och oktroj beviljas, om (punkt 1) den
planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund
bankverksamhet och (punkt 2) det inte kan antas att de som kommer att äga
ett kvalificerat innehav i bolaget kominer att motverka en sund utveckling av
verksamheten i bolaget. Prövningen görs av regeringen. En motsvarande
bestämmelse finns i lagen (1995:1570) om medlemsbanker (2 kap. 2 § tredje
stycket).

Med uttrycket kvalificerat innehav avses enligt 1 kap. 3 § 2 bank-
rörelselagen (1987:617, BRL), ett direkt eller indirekt ägande i ett företag,
om innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget.

Prövning av ägares lämplighet skall även göras vid förvärv av aktier eller
andelar i en bank som har bildats tidigare Bestämmelser om sådan prövning
och om vissa därmed sammanhängande frågor finns i 7 kap. 10-14 §§ BRL.
Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier eller andelar i en bank som medför
att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, får

61

enligt 7 kap. 10 § ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma Prop. 1995/96:173
gäller i fråga om förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas så att
det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 % av kapitalet eller röstetalet
för samtliga aktier eller andelar i banken eller så att banken blir dotterföretag.

Tillstånd till nyss nämnda förvärv skall enligt 11 § första stycket ges, om
det inte kan antas att förvärvaren kommer att motverka en sund utveckling av
bankens verksamhet. Finansinspektionen får vid meddelande av tillstånd
föreskriva en viss tid inom vilken förvärvet skall genomföras (andra stycket).
Inspektionen skall meddela beslut i tillståndsfrågan inom tre månader från det
att ansökningen gjordes (tredje stycket).

Vad som i bestämmelserna sägs om förvärv avser även förvärv genom
universalfång, t.ex. bodelning, arv, testamente och bolagsfusion (se prop.
1992/93:89 s. 194).

Den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del därav
att innehavet därigenom kommer att understiga någon av de gränser som
anges i 7 kap. 10 § skall enligt 12 § underrätta Finansinspektionen om detta.
Vidare åligger det enligt 13 § första stycket ett bankaktiebolag eller en
medlemsbank, när den får kännedom om att aktier eller andelar i banken har
blivit föremål för ett sådant förvärv som avses i 10 § eller för en sådan
avyttring som avses i 12 §, att snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till
inspektionen.

Härutöver skall ett bankaktiebolag eller en medlemsbank årligen till
inspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av
aktier eller andelar i banken och storleken på innehaven (13 § andra stycket).

I 7 kap. 14 § ges bestämmelser om sanktioner mot olämpliga ägare. Om
ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar utövar eller kan
antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund
utveckling av verksamheten i banken, får Finansinspektionen besluta att
aktiema eller andelama inte får företrädas vid stämman (första stycket).
Sådant beslut kan också meddelas, om ägaren till ett kvalificerat innehav av
aktier eller andelar har underlåtit att ansöka om tillstånd till ett förvärv som
avses i 10 § eller om förvärvet har skett i strid med inspektionens beslut
(andra stycket). I de sistnämnda fallen kan inspektionen i stället besluta att
röster avgivna för aktiema eller andelarna skall vara ogiltiga.

Finansinspektionen får också förelägga sådana ägare som avses i 14 §
första och andra styckena att avyttra så stor del av aktiema eller andelama att
innehavet därefter mte är kvalificerat (tredje stycket).

Motsvarande ägarprövnmgsregler finns för kreditmarknadsbolag i 2 kap.

1 § och 5 kap. 11-15 §§ lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag (prop.
1992/93:89, bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109). Bestämmelserna om
ägarprövning för banker och kreditmarknadsbolag grundas på det andra
banksamordningsdirektivet (89/646/EEG).

Regler om ägarprövning för värdepappersbolag har genom en lagändring
som har trätt i kraft den 1 januari 1996 förts in i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse (2 kap. 1 § och 6 kap. 3 a-3e §§, SFS 1994:2015; jfr
prop. 1994/95:50 och bet. 1994/95:NIJ 12). Bestämmelserna grundas på
investenngstjänstedirektivet (93/22/EEG) och överensstämmer i princip med
dem som gäller i fråga om banker och kreditmarknadsbolag.

62

För försäkringsbolag har den 1 juli 1995 införts bestämmelser om Prop. 1995/96:173
ägarprövning i försäkringsrörelselagen (1982:713, 2 kap. 3 § och 3 kap. 2-
2 c §§, SFS 1995:779; jfr prop. 1994/95:184 och bet. 1994/95:NU24).
Bestämmelserna, som överensstämmer med dem som införts för andra
finansiella företag, grundas på tredje skade- resp, tredje livförsäknngs-
direktivet (92/49/EEG och 92/96/EEG).

5.3 Allmänna synpunkter

Banker och andra kreditinstitut har en central uppgift i det finansiella
systemet och driver en från allmän synpunkt viktig verksamhet. Att rörelsen
bedrivs på ett tillfredsställande sätt är av betydelse för kapitalförsöijningen i
samhället och för stabiliteten i betalningssystemet. Även för insättare och
övriga konsumenter är det av intresse att bankverksamheten sköts på ett
oklanderligt sätt.

Genom lagstiftningen uppställs regler för bankernas verksamhet i syfte att
förhindra att verksamheten bedrivs så att skada för andra uppkommer. Detta
har kommit till uttryck i lagregleringen - förutom i bestämmelser som
uppställer krav i olika konkreta hänseenden - i det generella kravet på att
verksamheten skall vara sund (2 kap. 3 § tredje stycket 1 BAL; se även
7 kap. 3 § BRL).

Det är viktigt att olämpliga personer förhindras att utöva inflytande över
en banks verksamhet. Den allmänna principen om näringsfrihet måste i viss
mån vika, eftersom bankväsendet är av stor betydelse för samhället i dess
helhet. Banklagstiftningen innehåller därför bestämmelser om prövning av
lämpligheten hos dem som skall äga större poster aktier eller andelar i en
bank. Som tidigare nämnts skall sådan prövning ske dels i samband med att
frågan om beviljande av oktroj prövas när en bank skall bildas (2 kap. 3 §
tredje stycket 2 BAL och 2 kap. 2 § tredje stycket lagen om medlemsbanker),
dels vid förvärv av aktier eller andelar i en redan bestående bank (7 kap. 10
och 11 §§ BRL). Bestämmelserna avser fall då förvärvet medför vad som
betecknas som kvalificerat innehav eller att vissa gränsvärden uppnås.

Det finns nu anledning att överväga om regleringen av ägarprövningen
och därmed sammanhängande frågor är lämpligt utformad. Detta gäller inte
bara bestämmelser som syftar till att olämpliga personer så långt möjligt skall
förhindras att bli ägare till aktier eller andelar som ger ett väsentligt
inflytande i en bank. Det avser också möjligheten för tillsynsmyndigheten att
ingripa mot en ägare som har visat sig olämplig eller som annars kan komma
att missbruka sin ställning samt de sanktionsmedel som står till buds i sådana
fall

Den nuvarande lagstiftningen uppfyller inte dessa krav Både utform-
ningen av bestämmelserna om själva ägarprövningen och reglema om
sanktionsmedel kan ges en mer lämplig utformning. Vidare torde
tillsynsmyndigheten för närvarande sakna möjlighet att ingripa, när en bank
eller ett annat finansiellt företag har kommit att ingå i en företagsgrupp som
är så svåröverskådlig att en effektiv tillsyn över det finansiella företaget mte

63

kan bedrivas. Den sistnämnda frågan behandlas som nämnts i BCCI-
direktivet (art. 2).

Mot bakgrund av vad som nu sagts finns det skäl att överväga en skärp-
ning i vissa hänseenden av bestämmelserna om ägarprövning och vad som
har samband därmed.

Det kan vidare ifrågasättas om nu gällande bestämmelser om ägarpröv-
ning fullt ut uppfyller vad som föreskrivs i andra banksamordningsdirektivet.
Direktivets föreskrifter utgör dessutom minimiregler som inte hindrar att
strängare regler uppställs i nationell lagstiftning. Till detta kommer att vad
som föreskrivs om svåröverskådliga organisationsstrukturer i BCCI-
direktivet saknar motsvarighet i vår nuvarande lagstiftning.

Det finns därutöver anledning att införa uttryckliga bestämmelser om
lämplighetskrav beträffande dem som ingår i ledningen för en bank.

Motsvarande synpunkter kan läggas på värdepappers- och försäkrings-
områdena. Även om inte skyddsintressena är identiska med bankområdets, är
skyddsbehovet stort, vilket illustreras av att lagstiftaren funnit det angeläget
att reglera verksamheterna ingående. Även dessa sektorer påverkar
samhällslivet i allmänhet och samhällsekonomin i synnerhet i viktiga
avseenden. Till detta kommer att konsumenternas intressen skall tas tillvara.
Det är därför lika viktigt som beträffande bankområdet att se över de
bestämmelser om ägar- och ledningsprövning som är centrala för att företag
verksamma inom värdepappers- och försäkringsområdena fungerar
tillfredsställande.

Prop. 1995/96:173

64

5.4 Överväganden i fråga om banker

5.4.1 Ägarprövning i samband med bildandet av en bank och vid
förvärv av aktier eller andelar i en tidigare bildad bank

Regeringens förslag: Kravet pä större ägare i banker skärps. Oktroj
skall beviljas resp, förvärvstillstånd ges, om det kan antas att den
blivande ägaren inte kommer att motverka en sund utveckling av
bankens verksamhet och om förvärvaren även i övrigt är lämplig att
utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en bank. Vidare
underlättas ägarprövningen genom att vissa typer av misskötsamhet i sig
skall anses vara tillräckliga för att en person skall anses olämplig som
ägare.

När ett kvalificerat förvärv gjorts genom universalfång krävs
tillstånd av Finansinspektionen för att förvärvaren skall få behålla dessa
aktier eller andelar. Förvärvstillstånd skall sökas inom sex månader från
förvärvet.

En bestämmelse för juridiska personer som är ägare till ett
kvalificerat innehav att till Finansinspektionen anmäla förändringar i
ledningen införs.

Om teckningen av aktier eller andelar innebär att ett kvalificerat
innehav i banken kommer att ägas av någon annan än dem som har
prövats i samband med beviljande av oktroj, får banken inte bildas innan
en prövning av de nya ägarna har skett.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I
promemorian har föreslagits att det från misskötsamhetsrekvisitet görs
undantag för särskilda skäl. Promemorian innehåller inte något förslag om en
tidsfrist för förvärvstillstånd när ett kvalificerat förvärv gjorts genom
universalfång.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i huvudsak tillstyrkt
promemorians förslag (beträffande Finansbolagens förening, se avsnitt 5.5).
Bankföreningen och Fondbolagens förening har ansett att det andra kravet
på en kvalificerad ägare - att denne även i övrigt skall vara lämplig att utöva
ett väsentligt inflytande över ledningen av en bank - är olämpligt och onödigt
och att denna prövning som hittills bör ingå i det första kravet. Beträffande
det tredje kravet på en kvalificerad ägare - allvarlig misskötsamhet - har
Bankföreningen ansett att det inte skall göras något undantag för "särskilda
skäl". Föreningen har därutöver anfört att det bör införas en tidsgräns inom
vilken ansökan om tillstånd till universalfång av aktier eller andelar skall
göras. Fondhandlareföreningen har anfört att misskötsamhetsrekvisitet i det
tredje kravet på en kvalificerad ägare ger en alltför vag bedömningsgrund.
Stadshypotek har ansett att bestämmelsen om skyldighet för ägare av
kvalificerade innehav att anmäla ledningsförändringar inte bör införas.
Försäkringsförbundet och Fondbolagens förening har anfört att det bör
övervägas inom Finansinspektionen att upprätta bevakningsrutmer för att
underlätta för sådana ägare att uppfylla sin skyldighet. Bankföreningen har

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

Prop. 1995/96:173

65

ifrågasatt nödvändigheten av en kompletterande ägarprövningsbestämmelse Prop. 1995/96:173
för det fall andra personer än de som har ägarprövats tecknar ifrågavarande
aktier.

Skälen för regeringens förslag: Som nämnts tidigare är bestämmelserna
om förutsättning för beviljande av oktroj och om tillstånd till förvärv av
aktier och andelar utformade på ett likartat sätt i fråga om kraven på en
ägares lämplighet. Vissa motivuttalanden beträffande de bestämmelser som
gäller bankaktiebolag skiljer sig däremot åt.

Behovet av reform

I förarbetena till den tidigare lydelsen av bestämmelsen om beviljande av
oktroj i BAL angavs att större ägare skulle bedömas uppfylla de
kunskapsmässiga krav och vara så omdömesgilla i sitt handlande som
erfordras för att de skulle kunna på ett långsiktigt och stabilt sätt driva en
sund bankverksamhet (prop. 1989/90:116 s. 60). Det framhölls också att
oktrojprövningen skulle utgöra en allsidig kvalitativ prövning.

Vid den ändring av bestämmelsen, som innebar att kravet på att aktieägare
med kvalificerat innehav inte kan antas komma att motverka en sund
utveckling av bankens verksamhet kom till direkt uttryck i lagtexten, angavs
i förarbetena att ändringen närmast var av teknisk natur och syftade till att
göra regeln om ägarprövning tydligare (prop. 1994/95:50 s. 281, se även
s. 332).

Vid tillkomsten av bestämmelserna om ägarprövning vid förvärv av större
aktieposter i redan bildade bankaktiebolag uttalades däremot att endast grava
missförhållanden skulle kunna diskvalificera en förvärvare (prop.
1992/93:89 s. 111). Som exempel nämndes ett meddelat näringsförbud. Med
detta måste ha avsetts de åtgärder eller försummelser som har föranlett ett
sådant förbud. Vad som sägs i specialmotiveringen till bestämmelsen (nyss
nämnd prop., s. 195 ff) får också anses ge uttryck för uppfattningen att det
skall vara fråga om förhållandevis allvarlig misskötsamhet för att tillstånd till
förvärv skall vägras.

Om de berörda bestämmelserna, trots den snarlika utformningen, skall
anses ha olika innebörd beror på om de bakomliggande förhållandena i de
båda fallen skiljer sig åt på något avgörande sätt och vilken betydelse som
bör fästas vid gjorda motivuttalanden.

Om en presumtiv ägare inte anses uppfylla lämplighetskravet vid
oktrojprövningen blir resultatet troligen i stället att en godtagbar person
inträder som ägare till de ifrågavarande aktiema. Det kan dock av olika skäl
visa sig omöjligt att finna en sådan person. I så fall har stiftarna lagt ner
arbete och kostnader i onödan. De kan emellertid inte anses ha ett berättigat
anspråk på att någon som inte är lämplig skall få äga aktier som möjliggör ett
väsentligt inflytande över bankens verksamhet Sådant anspråk kan inte
heller den tilltänkta ägaren ha. Ågarprövningen sker ju i såväl enskildas som
det allmännas intresse.

Med hänsyn till vad som nu sagts får det anses motiverat att vid
oktrojprövningen ställa förhållandevis stora krav på en blivande kvalificerad

66

ägare för att han skall bedömas som lämplig. Denna ståndpunkt ligger i linje Prop. 1995/96:173
med vad som uttalades vid 1990 års ändring av 2 kap. 3 § BAL (prop.

1989/90:116 s. 60). Dessa uttalanden är dock inte förenliga med den lydelse
av bestämmelsen som gäller från den 1 januari 1995.

I fall tillstånd vägras till ett förvärv av en post aktier eller andelar som
medför väsentligt inflytande över ledningen av en bank har detta inte någon
direkt inverkan på bankens drift. Att tillstånd inte ges bör vid vanlig
överlåtelse i princip innebära att frågan om förvärv förfaller eftersom
tillstånd skall sökas innan förvärvet har skett (se prop. 1992/93:89 s. 111).
Har förvärvet redan skett, måste förvärvaren anses skyldig att överlåta
aktiema vidare. Vägrat tillstånd innebär givetvis en nackdel för den avsedde
förvärvaren. Den som inte uppfyller lämplighetskraven kan dock inte anses
ha något berättigat anspråk på att få förvärva aktiema.

Vid förvärv av aktier genom universalfång inverkar ett uteblivet tillstånd
i allmänhet inte på själva förvärvet. Det leder i stället till att förvärvaren
måste avyttra aktiema. Med hänsyn till syftet med
ägaiprövningsbestämmelsema bör den som har förvärvat aktiema genom
universalfång inte ges en bättre ställning än den vars förvärv sker genom
överlåtelse.

Mot bakgrund av vad som nu sagts kan det inte anses föreligga sakliga
skäl att ge ägarprövningen en annan innebörd vid förvärv av aktier i en redan
bildad bank än vid beviljande av oktroj.

I förarbetena har understrukits att samma bedömning av ägarlämpligheten
bör göras oavsett vid vilken tidpunkt den görs, före förvärvet eller under
aktieägandets bestånd (se prop. 1992/93:89 s. 111, även s. 201). Med hänsyn
till detta uttalande kan det starkt ifrågasättas hur stor betydelse som
egentligen bör tillmätas nyss nämnda motivuttalanden. Sammanfattningsvis
saknas således anledning att tillämpa de olika bestämmelserna på skilda sätt.

Innan förutsättningarna för att någon skall godtas som ägare till ett kvali-
ficerat innehav behandlas närmare skall utformningen av bestämmelsen i
7 kap. 10 § BRL analyseras. Denna bestämmelse utgår enligt sm lydelse från
att tillstånd skall inhämtas innan förvärvet sker. Detta har också understrukits
i förarbetena till bestämmelsen (prop. 1992/93:89 s. 111) Sådant tillstånd
krävs även i fråga om förvärv genom universalfång. Bestämmelserna i 7 kap.

10 och 11 §§ är alltså tillämpliga även i sådana fall.

När det gäller vissa förvärv genom universalfång, närmast arv och
testamente, är det över huvud taget inte möjligt att få tillstånd innan förvärvet
sker. I fråga om andra universalfång kan det knappast begäras att förvärvet
skall anstå till dess att tillstånd har beviljats (exempelvis bodelning).

Lydelsen av 10 § är således missvisande och bör ändras. I ett andra stycke
bör uttryckligen anges att tillstånd till ett kvalificerat innehav som huvudregel
skall meddelas före förvärvet. (9m förvärvet däremot har skett genom
universalfång krävs tillstånd av Finansinspektionen för att förvärvaren skall
få behålla de erhållna aktiema eller andelarna. För att ägarprövningen skall
ske inom rimlig tid efter förvärvet bör som Bankföreningen föreslagit införas
en tidsgräns inom vilken ansökan om tillstånd skall göras. Någon ändring av

11  § är inte nödvändig eftersom även tillstånd till förvärv genom
universalfång är ett slags förvärvstillstånd.

67

Prop. 1995/96:173

Utgångspunkten för de nya reglema

När det sedan gäller frågan hur bestämmelserna om ägarprövning bör
utformas vill regeringen framhålla följande.

Som framgått bör bestämmelserna ha samma innebörd vid bildande av en
bank som då fråga är om prövning av förvärv av aktier eller andelar i en
bestående bank. I båda fallen bör det ställas förhållandevis stora krav på en
ägare för att han skall anses vara lämplig.

En naturlig utgångspunkt är att reglema om ägarprövning skall vara så
effektiva att personer som är olämpliga att ha inflytande över en banks
verksamhet så långt möjligt förhindras att vara ägare till kvalificerade
innehav av aktier eller andelar i ett sådant företag.

För att någon enligt de nuvarande reglema skall diskvalificeras såsom
ägare till större innehav krävs att det kan antas att han kommer att motverka
en sund utveckling av bankens verksamhet. På grund av regelns uppbyggnad
måste en bedömning i praktiken ofta grundas främst på åtgärder som han har
vidtagit före prövningen eller på andra förhållande rörande honom som har
inträffat före denna. Förarbetena tycks också utgå från en sådan tillämpning
(se prop. 1992/93:89 s. 111 och 195 ff).

Det är emellertid en svår uppgift att utifrån vissa faktiska omständigheter
göra ett välgrundat antagande om hur en viss person kommer att handla i
framtiden. Prövningen orsakar visserligen inte några större problem när det
rör sig om någon som upprepade gånger har begått grova brott eller på annat
sätt grovt åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller på andra
områden. Sådana fall kan dock inte antas vara särskilt vanliga.

Om i stället en presumtiv förvärvare tidigare i väsentligt hänseende har
åsidosatt förpliktelser i näringsverksamhet eller på andra områden men
uppger att han numera har tagit avstånd från sitt tidigare handlingssätt, kan
det vara svårt att göra ett tillräckligt säkert antagande om förvärvarens
framtida handlande. Detsamma gäller i många andra situationer.

I detta sammanhang förtjänar nämnas att en del uttalanden i förarbetena
till bestämmelserna om ägarprövning vid förvärv av aktier ger uttryck för
uppfattningen att vissa förhållanden i sig skall kunna vara diskvalificerande
(prop. 1992/93:89 s. 111, 197 och 199). Detta går dock inte att förena med
lydelsen av 7 kap. 11 § BRL.

Enligt den nuvarande bestämmelsen är utgångspunkten att den presumtive
innehavaren är lämplig som ägare och att det måste finnas positivt stöd för
motsatsen - ett antagande att han skall motverka en sund utveckling av
bankens verksamhet - för att han skall kunna underkännas som ägare. Med
hänsyn till betydelsen av att ägare till större innehav av aktier eller andelar
verkligen är lämpliga att utöva det inflytande som innehavet medför, är det
motiverat att ge bestämmelserna en annan utgångspunkt.

En annan lagteknisk lösning bör således väljas. Den nya regleringen bör
ha till syfte dels att något skärpa kraven på en ägare till ett kvalificerat
innehav, dels att underlätta ägarprövningen.

68

EG:s direktiv

Prop 1995/96 173

Det finns först anledning att närmare beröra hur den nuvarande regleringen
förhåller sig till föreskrifterna i frågan i andra banksamordningsdirektivet.
Beträffande auktorisation av kreditinstitut anges i artikel 5 andra stycket att
de behöriga myndigheterna skall vägra auktorisation om de, med hänsyn till
behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut bedömer att
lämpligheten hos aktieägare (eller medlemmar) som har kvalificerat innehav
inte är tillfredsställande.

På motsvarande sätt föreskrivs i artikel 11 punkt 1 andra stycket andra
banksamordningsdirektivet, med avseende på förvärv av kvalificerat innehav
i ett kreditinstitut eller överskridande av vissa gränsvärden m.m., att de
behöriga myndigheterna skall ha rätt att motsätta sig ett förvärv om de, med
hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitutet,
bedömer att lämpligheten inte är tillfredsställande hos förvärvaren.

Tidigare misskötsamhet

Vad direktivet innehåller om krav på lämplighet hos ägare med hänsyn till
behovet av en sund ledning av kreditinstitut ligger till grund för de nuvarande
bestämmelserna. Den som kan antas komma att motverka en sund utveckling
av en banks verksamhet är givetvis olämplig som ägare i direktivets mening
Men en person kan tänkas vara olämplig som ägare även om ett sådant
antagande mte kan göras. Den som t.ex allvarligt misskött sig i
näringsverksamhet kan ofta redan på grund av detta förhållande anses vara
olämplig som ägare till större innehav av aktier eller andelar i en bank.

Det är givetvis så att tilltron till bankerna kan rubbas om större innehav av
aktier eller andelar tilhör personer, som i sin tidigare verksamhet har
försummat grundläggande skyldigheter eller begått andra överträdelser av
väsentliga bestämmelser. Detta gäller även om det inte skulle finnas
tillräckliga skäl till antagande att en sådan person i framtiden kommer att
motverka en sund bankverksamhet. Som nämnts står det inte i
överensstämmelse med lydelsen av 7 kap. 11 § att beakta tidigare inträffade
omständigheter sedda för sig.

En slutsats av vad som nu sagts är att det är lämpligt att såväl väsentliga
överträdelser av skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska
angelägenheter som allvarlig brottslighet skall vara tillräckliga i sig för att en
person skall anses olämplig som ägare till ett kvalificerat innehav av aktier i
en bank. Detta bör uttryckligen anges i bestämmelserna. En sådan reglering
underlättar också tillämpningen, eftersom det i dessa fall inte krävs någon
bedömning av hur personen kan förmodas handla i framtiden beträffande
ledningen av banken.

Det är som Fondhandlareföreningen har påpekat viktigt att bedöm-
ningsgrunden inte är för vagt utformad. Tillstånd skall således inte beviljas
om förvärvaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i närings-
verksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till
allvarlig brottslighet. Något undantag - som föreslagits i promemorian - om

69

förhållandena av särskilda skäl inte medför att ägaren bedöms vara olämplig
bör inte införas. Som Bankföreningen anfört skall en person som allvarligt
brutit mot god sed i näringsförhållanden under inga omständigheter kunna ha
ett kvalificerat inflytande i en bank (se även författningskommentaren till
7 kap. 11 § BRL, avsnitt 13.14)

En fråga som bör övervägas i detta sammanhang är om det, för att en
person skall diskvalificeras som ägare till aktier eller andelar som medger ett
väsentligt inflytande över bankens skötsel, skall vara klarlagt att det
föreligger sådana omständigheter som innebär att han är olämplig eller om
det bör vara tillräckligt att det är oklart huruvida han är lämplig.

I ärenden som rör legitimation eller annan auktorisation gäller som en
allmän princip att vid bedömande av frågan om beviljande av auktorisation
hänsyn kan tas till att det är oklart om den sökande uppfyller
lämplighetskraven, medan det vid prövning av om en person skall fråntas sin
auktorisation bör krävas att det är klarlagt att han är olämplig.

I linje med detta resonemang bör det - vid prövning av om viss missköt-
samhet i sig skall vara tillräcklig för att en person skall anses vara olämplig
som ägare till ett kvalificerat innehav i en bank - vara klarlagt att den
presumtive ägaren har handlat på ett sådant klandervärt sätt som avses i
föreskriften.

Prop. 1995/96:173

Prognos om hur inflytande utnyttjas

Vid sidan av en sådan föreskrift som nu har berörts bör det liksom för
närvarande finnas en bestämmelse, som ger den prövande myndigheten
möjlighet att vägra en person som ägare på grund av en bedömning av hur
han kan antas komma att utnyttja det inflytande över ledningen av banken
som innehavet ger honom.

Vid övervägande av utformningen av en sådan bestämmelse kan följande
sägas. Den nuvarande presumtionen om lämplighet kan ändras på så sätt, att
oktroj skall beviljas resp, förvärvstillstånd ges, om det kan antas att den
blivande ägaren inte kommer att motverka en sund utveckling av bankens
verksamhet. Med en sådan reglering kommer en person inte att godtas som
ägare i de fall, då något välgrundat antagande om hans framtida agerande inte
kan göras. Detta innebär en viss skärpning av kraven på större aktie- eller
andelsägare.

Ett annat alternativ är att det för beviljande av oktroj resp,
förvärvstillstånd skall fordras att det finns positivt stöd för att den blivande
aktieägaren är lämplig som ägare med hänsyn till kravet på en sund
bankverksamhet. Regeringen anser emellertid att en sådan reglering går
alltför långt. Det kan visserligen i allmänhet förutsättas att den som äger ett
kvalificerat innehav i en bank vill delta i ledningen av bankens verksamhet
på något sätt. Det förekommer emellertid att någon, t.ex. en institutionell
placerare, vill skaffa sig en betydande aktiepost i en bank enbart som
kapitalplacering och inte önskar ta aktiv del i bankens verksamhet - i vart fall
inte så länge den sköts på ett tillfredsställande sätt. Någon anledning att lägga
hinder i vägen för sådana investeringar finns inte.

70

Det förra alternativet är således att föredra. En sådan reglering innebär att
ovisshet som råder om en presumtiv ägare i något hänseende av betydelse
skall beaktas till hans nackdel. Ovissheten måste emellertid avse ett
förhållande av sådant slag, att det inte är möjligt att göra ett tillräckligt säkert
antagande huruvida den ifrågavarande personen kommer att motverka en
sund utveckling av verksamheten i banken.

Personliga egenskaper

Andra banksamordningsdirektivet innehåller som nämnts också föreskrifter
om att ägare med kvalificerat innehav skall vara lämpliga med hänsyn till
behovet av en ansvarsfull ledning av kreditinstitut. Detta krav gäller
personliga egenskaper hos sådana ägare. Kravet har mte kommit till direkt
uttryck i lydelsen av de nuvarande bestämmelserna; varken i BAL, lagen om
medlemsbanker eller i BRL.

Det har ansetts att nämnda förutsättningar skall omfattas av den mera
generellt avfattade lydelse som de nuvarande bestämmelserna har fått. I
förarbetena till den tidigare lydelsen av 2 kap. 3 § tredje stycket BAL
uttalades att större ägare skall bedömas uppfylla de kunskapsmässiga krav
och vara så omdömesgilla i sitt handlande som erfordras för att de skall
kunna på ett långsiktigt och stabilt sätt driva en sund bankversamhet (prop.
1989/90:1 lös. 60).

De egenskaper som det nu berörda lämplighetskravet omfattar bör främst
vara ansvarskänsla och omdöme. Det är inte lämpligt att uppställa krav på
sådana kunskaper som fordras för att delta i ledningen av en bank, eftersom
det bör godtas att vissa seriösa större ägare endast avser att göra en
kapitalplacering.

Bankföreningen och Fondbolagens förening har ansett att direktivets
krav på prövning av personliga egenskaper för större ägare som tidigare bör
ingå i den nu föreslagna bestämmelsens första del. Regeringen anser
emellertid att det - för klarhetens skull - är lämpligt att det nu berörda kravet
får komma till direkt uttryck i lagtexten. Bestämmelsen bör dock vara allmänt
hållen. Den bör uttryckas så att ägaren även i övrigt är lämplig att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen av en bank. Genom en sådan föreskrift
ges det också uttryckligt stöd för att beakta bl.a. jävsförhållanden (jfr prop.
1992/93:89 s. 195). Regleringen medger att det i praktiken ställs större krav
på den som skall äga t.ex. 33 eller 50 % av aktiema i en bank än på den som
endast kommer att inneha 10 % (beträffande frågan om möjligheten till en
flexibel tillämpning av ägarprövningsreglema, se avsnitt 5.5).

I detta sammanhang bör avslutningsvis några särskilda frågor beträffande
ägarprövning beröras.

Prövning av juridiska personer

När det tidigare har talats om ägarprövning har av praktiska skäl använts
uttryck som närmast haft avseende på fysiska personer som blivande

Prop. 1995/96:173

71

aktieägare. Aktier och andelar i en bank kan givetvis förvärvas även av Prop. 1995/96:173
juridiska personer.

Prövning när det gäller juridiska personer avser ställföreträdare för den
juridiska personen. Beträffande aktiebolag bör prövningen omfatta dem som
ingår i styrelsen samt verkställande direktören. 1 fråga om andra juridiska
personer bör personer i motsvarande ställning omfattas av prövningen.

Efter det att en juridisk person har fått tillstånd till ett förvärv av ett
kvalificerat innehav kan företagets ledning förändras. Det bör då finnas en
möjlighet att ingripa mot en ägare, i vars ledning det numera finns någon som
inte är lämplig att utöva äganderätten. Sådant ingripande kan ske enligt
7 kap. 14 § första stycket BRL.

För att Finansinspektionen skall pröva frågan om lämplighet hos nya
personer i ledningen för juridiska personer som är ägare till ett kvalificerat
innehav är det nödvändigt att sådana ägare har skyldighet att till inspektionen
anmäla ledningsförändringar. Att, såsom Stadshypotek anfört, vissa
kvalificerade ägare av utländskt ursprung skulle finna det onaturligt att till
Finansinspektionen rapportera ledningsförändringar, utgör enligt regeringens
mening inte skäl att ha någon annan åsikt. Finansinspektionen får dock antas,
som Försäkringsförbundet och Fondbolagens förening föreslagit, överväga
om bevakningsrutiner för att underlätta för sådana ägare att uppfylla sin
skyldighet kan upprättas.

Omprövning vid bildande av en bank

Med anledning av ägarprövningsreglemas konstruktion vid bildandet av en
bank uppkommer frågan om det finns utrymme för att de aktier eller andelar
som vid prövningen angetts komma att ägas av vissa personer i själva verket
kan komma att innehas av andra personer. Om så kan ske uppkommer frågan
hur situationen skall behandlas. Den är inte beaktad i nuvarande reglering.

Problemet har samband med det sätt som aktier eller andelar förvärvas i
en bank under bildande. För bankaktiebolag gäller följande. Sedan oktroj har
beviljats, skall stiftarna upprätta en stiftelseurkund med vissa närmare
uppgifter (2 kap. 6 § BAL). Teckning av aktier skall ske på stiftelseurkunden
eller på en teckningslista som innehåller avskrift av stiftelseurkunden (2 kap.
7 § första stycket). Stiftarna avgör om aktieteckningen skall godtas och hur
många aktier som skall tilldelas tecknarna (2 kap. 9 §). Beslut om bankens
bildande fattas härefter på en konstituerande stämma (10 § första stycket).

Det kan således mycket väl inträffa att ett kvalificerat innehav av aktier i
en nybildad bank senare kan komma att ägas av helt andra personer än de
som i samband med ansökan om oktroj uppgetts som blivande ägare till
sådana innehav. Det behöver inte, som Bankföreningen förmodat, vara fråga
om aktietecknare som "på något sätt undgått kontrollen, vilket upptäckts först
efter det att aktieteckningen avslutats".

Enligt regeringens mening är det inte acceptabelt att andra personer utan
någon prövning av lämpligheten inträder som ägare i stället för dem, vilkas
lämplighet har prövats i samband med beviljande av oktroj. Detta problem
bör lösas genom en bestämmelse som stadgar att banken inte får bildas innan

72

de nya ägamas lämplighet har prövats enligt vad som föreskrivs i 2 kap. 3 §
tredje stycket 2 eller fjärde stycket BAL. Motsvarande bestämmelser bör
införas för medlemsbanker.

5.4.2 Ingripande mot olämpliga ägare till kvalificerade innehav

m.m.

Prop. 1995/96:173

Regeringens förslag: Om den som äger ett kvalificerat innehav av
aktier eller andelar utövar eller kan antas komma att utöva sitt inflytande
på ett sätt som motverkar en sund utveckling av verksamheten i banken,
får Finansinspektionen besluta att ägaren inte vid stämma får rösta för
fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är
kvalificerat. Detsamma gäller om ägaren allvarligt misskött sig.

Om en kvalificerad ägare av aktier eller andelar har underlåtit att
ansöka om förvärvstillstånd, får Finansinspektionen besluta att han inte
vid stämma får rösta för aktiema eller andelama till den del de omfattas
av tillståndskrav.

Om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar, får ägaren inte rösta för aktiema eller
andelarna till den del innehavet står i strid med beslutet. Detta förbud att
rösta följer direkt av lag.

Finansinspektionen får också förelägga en ägare till ett kvalificerat
innehav att avyttra den del av aktiema eller andelama som han innehar
utan tillstånd.

När en ägare till ett kvalificerat innehav inte får företräda sina aktier
eller andelar vid stämma, kan domstol utse en förvaltare med rätt att
företräda aktiema eller andelarna.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I
promemorian föreslås dock att förvaltarens anspråk på betalning skall
förenas med panträtt i aktiema.

Remissinstanserna: Fondhandlareföreningen har anfört att det bör
framgå att rösträttsbegränsningen endast skall avse den del som medför att
innehavet är kvalificerat. Bankföreningen och Fondbolagens förening har
efterlyst ett förtydligande på denna punkt. Fondhandlareföreningen har
anfört att det bör klargöras i lag att det åligger Finansinspektionen att
omedelbart delge banken alla beslut i frågor som berör rösträtten.
Bankföreningen och Fondbolagens förening har påtalat vikten av att så sker.
Stadshypotekhar ansett att konsekvenserna av den föreslagna ordningen med
förvaltare är alltför svåröverskådliga för att utan ytterligare utredning leda till
lagstiftning. Om en sådan lagstiftning kommer till stånd har Stadshypotek
anfört att det av bestämmelsen bör framgå att en förvaltare endast skall
förordnas om ett särskilt behov föreligger. Hovrätten för västra Sverige har
förordat att det skall åligga Finansinspektionen att förordna förvaltare.
Finansinspektionen har föreslagit att domstol, efter ansökan av förvaltaren,

73

får besluta att de aktier eller andelar som förvaltaren företräder får säljas.
Inspektionen har vidare efterlyst dels en lagfäst upplysningsskyldighet för
den som skall prövas, dels utökade möjligheter att inhämta relevant,
sekretessbelagd information från andra myndigheter. Bankföreningen och
Fondhandlareföreningen har anfört att det saknas ett godtagbart motiv till att
införa en skyldighet för banken att förskottera ersättningen till förvaltaren

Skälen för regeringens förslag: Av nu gällande regler följer att om
ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar utövar eller kan
antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund
utveckling av verksamheten i banken, får Finansinspektionen enligt 7 kap.
14 § första stycket BRL besluta att aktiema eller andelama inte får företrädas
vid stämman. Enligt tredje stycket får inspektionen i sådant fall också
förelägga ägaren att avyttra så stor del av aktiema eller andelarna att
innehavet därefter inte är kvalificerat.

Bestämmelsen har sin grund i artikel 11 punkt 5 första stycket i andra
banksamordningsdirektivet. Där föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta
åtgärder, i fall då de som äger ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut
utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund
och ansvarsfull ledning av kreditinstitutet. Det anges vidare att sådana
åtgärder får bestå bl.a. i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och
den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till
de ifrågavarande aktieägarnas aktier (eller medlemmarnas andelar).

Det har visat sig att bestämmelsen i 7 kap. 14 § första stycket medför
tillämpmngssvårigheter. Det är svårt att göra en bedömning av om det finns
tillräcklig grund för ett antagande att en aktieägare kommer att motverka en
sund utveckling av bankens verksamhet. Det finns därför anledning att
försöka underlätta för Finansinspektionen att ingripa mot olämpliga ägare till
kvalificerade innehav.

Förbud att rösta p.g.a. misskötsamhet

Som framgått föreslår regeringen nu att tillstånd till ett förvärv som medför
kvalificerat innehav skall kunna vägras redan på grund av visad
misskötsamhet (se avsnitt 5.4.1). På motsvarande sätt bör sådan
misskötsamhet i sig utgöra grund för ingripande från Finansinspektionen
genom förbud att rösta. Denna föreskrift bör kunna få särskild betydelse i fall
då ägaren till ett större innehav är ett aktiebolag eller annan juridisk person
och som ny styrelseledamot eller verkställande direktör inträder en person
som har visat sin olämplighet genom att missköta sig i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska angelägenheter (eller gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet). I en sådan situation krävs dock att det är klarlagt att personen
ifråga är olämplig.

Prop. 1995/96:173

74

Förbud att rösta p.g.a. prognos om hur inflytande utnyttjas

Prop. 1995/96:173

Det kan ifrågasättas om det förutom en sådan regel finns något behov av en
särskild bestämmelse som ger möjlighet att ingripa på grund av att det kan
antas att en ägare kommer att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av bankens verksamhet.

Vid denna bedömning kan det inte bortses från att det undantagsvis kan
finnas behov av att kunna ingripa på grundval av ett antagande om en ägares
handlande i framtiden. Ett exempel är då en ägare till ett kvalificerat innehav
- utan att ha motverkat en sund bankverksamhet eller visat misskötsamhet i
något avseende - gör uttalanden om hur han avser att agera i fortsättningen
och ett sådant agerande skulle strida mot sundhetskravet. Det finns således
anledning att bibehålla en sådan regel.

Nyligen framkomna omständigheter

En särskild fråga som bör övervägas är om ingripande enligt 14 § första
stycket, dvs. på grund av visat eller befarat olämpligt agerande, kan ske mot
en ägare med anledning av något förhållande som har inträffat innan han fick
tillstånd till det kvalificerade förvärvet.

Den situationen kan uppkomma att det framkommer mycket graverande
omständigheter mot en person efter det att denne fått förvärvstillstånd till ett
kvalificerat innehav - så allvarliga att ansökan skulle ha avslagits om dessa
förhållanden hade varit kända vid tiden för prövningen. I ett sådant fall bör
Finansinspektionen kunna ingripa. På det förvaltningsrättsliga området anses
emellertid gälla att ett gynnande beslut som regel inte kan återkallas (se
Strömberg, Allmän förvaltningsrätt 16 uppl. 1992 s. 80). Ståndpunkten
grundas på hänsynen till den enskildes trygghet. Undantag från principen
anses dock gälla under vissa förutsättningar, bl.a. om det påkallas av
tvingande säkerhetsskäl eller om den enskilde har utverkat beslutet genom
vilseledande uppgifter.

En grundläggande förutsättning för att ett gynnande beslut skall kunna
återkallas i sådana undantagssituationer som nu nämnts är att det på det
aktuella området finns en bestämmelse som medger återkallelse eller annan
likvärdig åtgärd med anledning av visad olämplighet eller på annan liknande
grund. Den nuvarande regleringen innebär att Finansinspektionen kan
förbjuda ägaren att rösta för aktiema eller andelarna och förelägga honom att
sälja del av aktiema eller andelama, men endast om han utövar eller kan
antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund
utveckling av bankens verksamhet.

Med stöd av nuvarande bestämmelser kan inspektionen ingripa på grund
av vad som blivit känt i efterhand endast i fall det kan antas att ägaren
kommer att missbruka sitt inflytande.

Genom den nu föreslagna ändringen av 14 § första stycket kommer frågan
dock delvis i ett annat läge. Enligt förslaget skall ingripande från
Finansinspektionen kunna grundas på det förhållandet i sig att en ägare till ett
kvalificerat innehav i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i

75

näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet. Bestämmelsen kan tillämpas även på
misskötsamhet som har ägt rum i tiden före beslutet om förvärvstillstånd, om
ägaren har lämnat vilseledande uppgifter i prövningsärendet. Denna
förutsättning är i allmänhet uppfylld när det föreligger något graverande
förhållande.

Finansinspektionen har efterlyst en lagfäst uppgiftsskyldighet för den som
skall prövas. Syftet med en sådan bestämmelse skulle enligt inspektionen
vara att berörda personer inte utelämnar för prövningen relevanta uppgifter.
Enligt regeringens mening kan det rent allmänt ifrågasättas om en sådan icke-
sanktionerad bestämmelse kan vara verkningsfull. Genom den nu föreslagna
ändringen av 14 § första stycket kommer dessutom även denna fråga i ett
annat läge. Sammanfattningsvis anser regeringen således att det inte finns
anledning att införa någon lagreglerad uppgiftsskyldighet i detta
sammanhang.

Finansinspektionens undersökning

I fråga om Finansinspektionens möjligheter att inhämta upplysningar från
andra myndigheter för sin prövning görs följande bedömning. Trots den
skärpning och de förtydliganden som nu föreslås beträffande ägar- och
ledningsprövningen är det ändå fråga om missförhållanden som inte är
bagatellartade som skall kunna medföra att exempelvis en förvärvare av
aktier eller andelar i ett finansiellt företag inte godkänns som ägare. Det kan
således inte förutses att Finansinspektionen kommer att behöva inhämta
uppgifter från många myndigheter. Normalt torde vara att inhämta utdrag
från kriminalregistret och centrala person- och belastningsregistret (PBR)
hos Rikspolisstyrelsen samt från näringsförbudsregistret. Uppgifter från
näringsförbudsregistret finns bl.a. i aktiebolagsregistret, bankregistret och
försäknngsregistret. En eventuellt utökad rätt för Finansinspektionen att
inhämta uppgifter från PBR kan åstadkommas genom förordningsändringar.
Regeringen gör således i huvudsak samma bedömning som när bestämmelser
om ägarprövning infördes för värdepappersbolag (prop. 1994/95:50, s. 141);
nämligen att det inte torde föreligga något större behov av en allmän
sekretessbrytande bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att inhämta
uppgifter från andra myndigheter Frågan är dock av en sådan betydelse att
det kan finnas skäl att ge den en allsidig belysning i ett senare sammanhang.

Underlåtenhet att söka tillstånd m.m.

Enligt 7 kap. 14 § andra stycket BRL gäller att, om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har underlåtit att ansöka om tillstånd till ett
förvärv som medfört kvalificerat innehav eller som inneburit en sådan ökning
av ett kvalificerat innehav som nämns i 10 § andra meningen eller om
förvärvet skett i strid med Finansinspektionens beslut, inspektionen får
besluta att aktiema eller andelama inte får företrädas vid stämma eller att

Prop. 1995/96:173

76

röster avgivna för sådana aktier eller andelar skall vara ogiltiga. Inspektionen Prop. 1995/96:173
far också, enligt tredje stycket i paragrafen, förelägga en sådan ägare som nu
nämnts att avyttra så stor del av aktiema eller andelarna att innehavet därefter
mte är kvalificerat.

Dessa bestämmelser grundas på artikel 11 punkt 5 andra stycket i andra
banksamordningsdirektivet. Där föreskrivs att åtgärder - bestående bl.a. i
förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande
ledningen samt i upphävande av rösträtt - skall vidtas i fråga om fysiska eller
juridiska personer som underlåter att lämna underrättelser vid avsikt att
förvärva ett kvalificerat innehav m.m. Vidare anges där att, om aktier eller
andelar har förvärvats trots att behöriga myndigheter har motsatt sig
förvärvet skall medlemsstaterna, oavsett de åtgärder som i övrigt vidtas,
föreskriva antingen att rösträtten för sådana innehav inte får utövas eller att
avgivna röster skall vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Ingripanden

Direktivets utformning gör det angeläget att närmare beröra frågan om den
lämpligaste sanktionen när någon har gjort ett förvärv utan tillstånd eller i
strid med beslut av Finansinspektionen.

Den normala verkan av att någon har träffat avtal om förvärv av viss
egendom utan tillstånd av myndighet - när sådant tillstånd krävs eller i strid
med myndighets beslut - är att förvärvet är ogiltigt, dvs. överlåtelsen är
villkorad av ett förvärvstillstånd (se exempelvis 13 § första stycket
jordförvärvslagen (1979:230) och 7 § första stycket lagen (1992:1368) om
tillstånd till vissa förvärv av fast egendom). Förvärv genom bl.a. bodelnmg,
arv och testamente är emellertid i allmänhet undantagna från kravet på
tillstånd.

När det gäller förvärv av aktier ligger saken till på ett annat sätt. Aktier
köps i allmänhet på börsen genom ett värdepappersföretag, som handlar i
eget namn. Företaget kan samtidigt ha uppdrag från andra personer att
inköpa aktier av samma slag. Det kan därför vara svårt eller kanske till och
med omöjligt att klarlägga från vem eller vilka det aktuella förvärvet har
gjorts. Även frånsett denna svårighet skulle det kunna skapa en allmän
osäkerhet vid försäljning av aktier, om en säljare inte kunde vara säker på att
försäljningen blir bestående.

Skyldighet att sälja

Med hänsyn till vad som nu sagts får det anses utslutet att införa ogiltighet
som påföljd, när någon har förvärvat ett kvalificerat innehav av aktier utan
tillstånd av Finansinspektionen eller i strid med inspektionens beslut.
Däremot bör det liksom för närvarande finnas möjlighet att tvinga en sådan
person att avyttra del av aktiema, om han inte självmant överlåter dem.

Innan aktiema eller en del av dem har avyttrats kan det var olämpligt att
förvärvaren får utöva de befogenheter som följer med innehavet. Eftersom

77

han antingen underlåtit att söka det tillstånd som krävs för förvärvet eller fått Prop. 1995/96:173
avslag på ansökan om sådant tillstånd är han inte lämplig som ägare till
aktieinnehavet. Beträffande frågan om vilka åtgärder som bör kunna vidtas
mot en sådan förvärvare kan följande nämnas.

Innehav av aktier kan sägas ge ägaren rättigheter i två hänseenden. I rent
ekonomiskt hänseende ger aktiema rätt att uppbära den utdelning som har
beslutats och att utnyttja nyemission och fondemission m.m Innehavet
medför även rätt att delta i beslut på bolagsstämma angående bolagets
angelägenheter, dvs. att rösta på stämman.

Förbud att rösta

Det kan inte komma i fråga att förvärvaren skulle berövas de rent
ekonomiska förmåner som följer av aktieinnehavet. Vad som ligger närmast
till hands är att frånta förvärvaren rätten att på bolagsstämma rösta för de
aktier som medför att innehavet är kvalificerat. Fråga uppkommer då om
denna verkan bör inträda automatiskt vid förvärv utan tillstånd eller om det
bör krävas ett särskilt beslut om detta.

Det senare alternativet har valts i gällande rätt. Enligt 7 kap. 14 § andra
stycket BRL gäller som nämnts att Finansinspektionen i den angivna
situationen kan besluta att aktiema eller andelama inte får företrädas vid
bolagsstämma eller att röster avgivna för sådana aktier eller andelar skall
vara ogiltiga. Den stora nackdelen med den nu gällande ordningen är att det,
trots den anmälningsskyldighet som åvilar banken enligt 7 kap. 13 §, kan
dröja innan Finansinspektionen får kännedom om att någon har förvärvat ett
kvalificerat innehav utan tillstånd eller i strid med inspektionens beslut.
Under tiden kan förvärvaren ha utnyttjat rösträtten på ett sätt som inte är
förenligt med sund bankverksamhet. Inspektionen kan visserligen förklara
redan avgivna röster ogiltiga, men det är inte säkert att detta i praktiken
inverkar på ett beslut som har hunnit verkställas. Mot denna befogenhet kan
dessutom riktas vissa invändningar, mer om detta nedan.

Om förbudet att rösta för aktiema eller andelarna i stället skulle inträda
automatiskt vid förvärv som medför eller på visst tidigare angivet sätt ökar
ett kvalificerat innehav utan tillstånd eller i strid med meddelat beslut, skulle
den fördelen vinnas att förvärvaren saknar möjlighet att missbruka rösträtten.
En ordning som innebär att förbud att rösta för aktiema eller andelama följer
av lag, kräver dock att bolagsstämman utan större svårigheter kan konstatera
att förutsättningar föreligger för ett sådant förbud.

Enligt 1 kap. 3 § punkt 2 BRL kan ett innehav, som representerar 10 %
eller mer av kapitalet eller av samtliga röster, utgöra ett kvalificerat innehav
även på grund av ett indirekt ägande. Med indirekt ägande avses här t.ex att
en person äger ett företag, vilket i sin tur äger aktier i en bank, eller - under
vissa förutsättningar - att flera personer äger aktier i en bank (prop.
1992/93:89 s. 194 och prop. 1994/95:50 s. 139).

Ett kvalificerat innehav kan också föreligga, om innehavet av aktier eller
andelar möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av banken utan att

78

det uppgår till minst 10 % av kapitalet eller röstetalet (se prop. 1994/95:50
s. 139 f).

Av det sagda följer att det i vissa fall kan vara svårt att avgöra om det
föreligger ett kvalificerat innehav. Den bedömning som skall göras i sådana
fall kan kräva en närmare utredning. Det är inte praktiskt genomförbart eller
ens lämpligt att ålägga bolagsstämma att göra denna prövning, den bör
istället utföras av Finansinspektionen. Nuvarande ordning bör således i
princip behållas.

Det finns dock anledning att närmare beröra frågan om de förutsättningar
som bör gälla för att Finansinspektionen skall kunna besluta att ägare till
aktier eller andelar, som har förvärvats utan tillstånd när sådant krävs, inte
skall få utöva rösträtt för dem.

Bestämmelsen i 7 kap. 10 § BRL om att förvärv av aktier som medför
bl.a. ett kvalificerat innehav bara får ske efter tillstånd av Finansinspektionen
utgår enligt sin lydelse från att tillstånd skall ha erhållits innan förvärvet sker.
I förarbetena har det också understrukits att ansökan om tillstånd skall göras
före förvärvet (prop. 1992/93:89 s. 111). Även artikel 11 (punkt 1) i andra
banksamordningsdirektivet innebär att den prövande myndighetens beslut
skall avvaktas innan förvärv sker. 1 fråga om aktier som förvärvats genom
universaliång kan dock ansökan om förvärvstillstånd i princip inte ske förrän
efter det att förvärvet har ägt rum.

Finansinspektionen har emellertid enligt 7 kap 14 § andra stycket
befogenhet att ingripa med förbud att rösta endast under förutsättning att
ägaren till ett kvalificerat innehav har underlåtit att ansöka om tillstånd (eller
har förvärvat aktier i strid med inspektionens beslut). Det innebär bl.a. att
något mgripande enligt den bestämmelsen inte kan ske sedan förvärvaren har
ansökt om tillstånd till förvärvet, även om ansökningen gjorts lång tid efter
förvärvet. Ansökningen kan sedan vara föremål för prövning i upp till tre
månader.

Det är otillfredsställande att en förvärvare, som inte har uppfyllt sin
skyldighet att utverka tillstånd före förvärvet, skall kunna utöva rösträtt för
de förvärvade aktiema under den tid som krävs för att Finansinspektionen
skall få tillräckligt underlag för att kunna besluta i tillståndsfrågan. Detta
gäller särskilt i fall då prövningen leder till att tillstånd vägras på grund av att
förvärvaren anses olämplig som ägare till ett sådant aktieinnehav som det här
är fråga om. I detta sammanhang bör säi skilt uppmärksammas att regeringen
nu föreslår att förutsättningarna för beviljande av tillstånd till förvärv skall
skärpas så att det inte längre skall gälla en presumtion för att en förvärvare är
lämplig som ägare.

Om en förvärvare under handläggningen av en ansökan om
förvärvstillstånd motverkar en sund utveckling av bankens verksamhet, kan
emellertid förbud att rösta meddelas med stöd av bestämmelserna i första
stycket i 14 §. Detsamma gäller om någon annan förutsättning som anges där
är tillämplig. Det finns således inte anledning att föreslå någon utvidgning av
befogenheten att meddela röstförbud enligt andra stycket till att gälla även
medan frågan om tillstånd är föremål för prövning.

Som framgått är emellertid förutsättningarna för att en ansökan om
förvärvstillstånd skall avslås enligt 7 kap. 11 § första stycket mte desamma

Prop. 1995/96:173

79

som krävs för att Finansinspektionen enligt 14 § första stycket skall kunna Prop. 1995/96:173
ingripa med röstförbud. Om den vars ansökan om tillstånd har avslagits
redan har gjort det förvärv som medför kvalificerat innehav är det alltså
möjligt att inspektionen inte kan ingripa.

I vissa fall föreligger ett sådant behov av ingripande. Det kan t.ex. vara så
att förvärvaren trots avslagsbeslutet inte avyttrar aktiema eller så stor del av
dem att han inte längre äger ett sådant innehav som han vägrats tillstånd till.
För att komma tillrätta med detta problem föreslår regeringen att om någon i
strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller
andelar, får han inte rösta för aktiema eller andelarna vid stämman till den
del innehavet står i strid med beslutet. Detta automatiska förbud att rösta
gäller således oavsett om förvärvet skett före eller efter inspektionens
avslagsbeslut.

Ogiltiga röster

När det sedan gäller befogenheten att förklara avgivna röster ogiltiga kan
följande sägas.

17 kap. 14 § andra stycket BRL anges nu att, om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har underlåtit att ansöka om tillstånd till ett
förvärv som avses i 10 § eller om förvärvet har skett i strid med
Finansinspektionens beslut, får inspektionen besluta bl.a att röster avgivna
för sådana aktier eller andelar skall vara ogiltiga. I förarbetena till
bestämmelsen har gjorts uttalanden som innebär att denna föreskrift endast
skall avse röster som har avgetts före den tidpunkt då inspektionen meddelar
sitt beslut i frågan (prop. 1992/93:89 s. 201)

Den som är missnöjd med ett beslut som har fattats av bolagsstämman i ett
bankaktiebolag kan föra talan vid domstol om upphävande eller ändring av
beslutet (8 kap. 16 § BAL). Sådan talan skall i allmänhet väckas inom tre
månader från dagen för beslutet (andra stycket). Om så inte sker är rätten till
talan förlorad. I vissa särskilda fall får talan dock väckas senare (tredje
stycket).

Regeln i 7 kap. 14 § om att röster i efterhand kan förklaras ogiltiga av en
förvaltningsmyndighet är svårförenliga med de regler om upphävande eller
ändring av bolagsstämmobeslut som finns i 8 kap. 16 §. Det är mindre
lämpligt att beslut på en stämma kan fa ett annat innehåll än det som bankens
ledning och andra berörda utgått från, i synnerhet om det sker sedan tiden för
klandertalan löpt ut. Detta kan nämligen orsaka svårigheter för banken och
olägenheter eller förluster för aktieägarna. Till det kommer att
förvaltningsmyndigheten - Finansinspektionen - har att ta ställning från
andra utgångspunkter än dem som skulle ligga till grund för prövningen av
en klandertalan.

Bestämmelsen har sin grund i en föreskrift i andra banksamord-
ningsdirektivet (artikel 11 punkt 5 andra stycket). Föreskriften är begränsad
till det fallet att aktier eller andelar har förvärvats trots att behöriga
myndigheter har motsatt sig förvärvet. För sådana fall anges att
medlemsstaterna skall, oavsett de åtgärder som i övrigt vidtas, föreskriva

80

antingen att rösträtten för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna Prop. 1995/96:173
röster skall vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

I direktivet anvisas alternativa sanktionsmöjligheter. Direktivföreskriften
tycks vidare förutsätta att förhud att rösta liksom automatisk ogiltighet
beträffande avgivna röster skall inträda i och med att ett förvärv sker i strid
med beslut av behörig myndighet.

Mot bakgrund av vad som nu sagts bör bestämmelsen i 7 kap. 14 § andra
stycket BRL ändras. Det är inte lämpligt att det finns en föreskrift som ger
Finansinspektionen möjlighet att förklara avgivna röster ogiltiga för det fall
att någon har underlåtit att ansöka om tillstånd till ett förvärv som avses i
10 § När det gäller förvärv som sker i strid med beslut av Finans-
inspektionen bör, i enlighet med vad som krävs i direktivet, sådan verkan
som anges där inträda i och med förvärvet. Förbudet avser endast de aktier
eller andelar som förvärvaren inte har fått tillstånd att inneha.

Någon anledning att ha mer än ett av de alternativ som anges i
direktivföreskriften föreligger inte. Av alternativen är den verkan som består
i att rösträtt inte får utövas för det innehav som tillkommit i strid med
inspektionens beslut att föredra. Som nämnts gäller detta även om förvärvet
skett före Finansinspektionens avslagsbeslut. Eftersom ett beslut av
inspektionen om att tillstånd inte ges till ett visst förvärv tillställts bankens
ledning torde det inte föranleda några större svårigheter för en bolagsstämma
att bedöma om en aktieägare saknar rätt att rösta för sina aktier. Som
Bankföreningen och Fondbolagens förening anfört är det dock av största
vikt att Finansinspektionen omedelbart informerar banken om beslutet.
Regeringen utgår från att det regelmässigt går till på detta sätt. Något behov
att, såsom Fondhandlareföreningen föreslagit, lagfästa detta åliggande
föreligger inte.

Förbud att rösta för de aktier eller andelar som en ägaren innehar utan
tillstånd kan vara en effektiv påföljd när denne inte kan få tillstånd. Förbudet
bör kunna påskynda en avveckling av aktiema eller andelarna, eller så stor
del av dem att innehavet nedgår till vad som är tillåtet. Ett sådant förbud har
emellertid även andra verkningar. Det lägger en "död hand" över de aktier
som omfattas av förbudet, vilket kan påverka majoritetsförhållandena på
stämman.

Förvaltare

Med hänsyn till de olägenheter som undantagsvis kan följa av förbud att rösta
för förvärvade aktier eller andelar bör det övervägas att införa en möjlighet
att företräda dem under den tid som förbud gäller för förvärvaren. Det är av
lätt förståeliga skäl inte praktiskt möjligt att låta förra ägaren få representera
aktiema eller andelarna så länge förvärvaren är förhindrad att göra det. En
lämplig lösning skulle i stället kunna vara att införa en möjlighet att förordna
en särskild förvaltare som företräder aktiema eller andelarna vid stämma.

Stadshypotek, som bl.a. visar på en rad praktiska problem kopplade till
hur uppgiften skall registreras i VP-systemet, har anfört att bestämmelsen om
förordnande av förvaltare inte är tillräckligt väl genomtänkt och att den

6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

81

därför tills vidare bör utgå. Finansinspektionen har befarat att osäkerheten Prop. 1995/96:173
om ägarsituationen kan bli bestående under en längre tid och föreslår att
domstol, efter ansökan av förvaltaren, får besluta att de aktier eller andelar
som förvaltaren företräder får säljas.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att ett förbud för en kvalificerad
ägare att företräda aktiema eller andelama som han inte har fått tillstånd att
inneha vid stämma, av Finansinspektionen kan kombineras med ett
föreläggande för ägaren att avyttra dem enligt 7 kap. 14 § tredje stycket (mer
om denna bestämmelse nedan).

En sådan kombination av åtgärder torde vara effektiv för att tillse att
ägarsituationen klarnar. Ett föreläggande att avyttra aktiema eller andelama
kan nämligen enligt 7 kap. 23 § BRL förenas med vite. Vitet skall fastställas
till belopp som kan antas förmå ägaren att följa föreläggandet (3 § lagen
(1985:206) om viten) och kan alltså uppgå till ett högt belopp. Regeringen
ser således inte något behov av att, som Finansinspektionen föreslagit, införa
en reglering som medför att aktiema eller andelarna skall kunna säljas
tvångsvis. I fråga om avstämningsbolag bör förordnande av förvaltare
antecknas på ägarens aktiekonto (jfr 2 kap. 3 § aktiekontolagen (1989:827).
De av Stadshypotek påtalade praktiska problemen saknar därför aktualitet.

Regeringen anser således att det bör införas en möjlighet att förordna en
särskild förvaltare som företräder aktiema eller andelarna vid stämma. Av
bestämmelsen bör, som Stadshypotek anföll, framgå att en förvaltare endast
skall förordnas om det finns särskilda skäl. Ett exempel - om än sällan
förekommande - på en situation när behov av en förvaltare föreligger är om
hela aktiekapitalet i en bank (finansiellt företag) överlåts till en förvärvare
som inte kan godtas.

Även då en ägare till ett kvalificerat innehav förbjuds att rösta för sina
aktier med stöd av första stycket i 7 kap. 14 § BRL, dvs. när han utövar eller
kan antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund
utveckling av verksamheten i banken, finns det ett behov av att aktiema
företräds av en förvaltare. Befogenheten att förordna förvaltare skall därför
gälla även i detta fall.

Ett initiativ till att en förvaltare förordnas bör tas av Finansinspektionen.
Det kan finnas vissa skäl att - som Hovrätten för Västra Sverige anfört -
även anförtro inspektionen uppgiften att besluta om utseende av förvaltare. I
viss mån kan det dock ifrågasättas om det är lämpligt att Finansinspektionen
utser förvaltare att rösta för ett kvalificerat innehav i ett av inspektionens
tillsynsobjekt. Det är dessutom vanligt förekommande i lagstiftningen, bl.a. i
den bolagsrättsliga, att domstol utser olika slag av förvaltare Regeringen
anser således att uppgiften att förordna förvaltare skall ankomma på domstol.

Till förvaltare skall utses en advokat eller annan lämplig person.
Förvaltaren bör ha rätt att få skälig ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen bör betalas av ägaren till aktiema, dvs. den som ägde aktiema
då förbudet att rösta meddelades eller inträdde på grund av lag. Om
förvaltaren och ägaren inte är ense om ersättningen bör domstolen fastställa
ersättningen.

Bankföreningen och Fondhandlareföreningen har anfört att det inte är
lämpligt att införa den i promemorian föreslagna skyldigheten för banken att

82

förskottera beloppet. Det är emellertid av vikt att domstolen - i de fall då ett Prop. 1995/96:173
särskilt behov av en förvaltare föreligger - har möjlighet att förordna en
lämplig person. En förutsättning för det är att förvaltaren med säkerhet vet att
anspråket på arvode och kostnadsersättning verkligen tillgodoses.

Regeringen anser det därför nödvändigt att förvaltaren är säkerställd för sitt
anspråk på ägaren genom att banken på begäran skall förskottera beloppet.
Om banken i undantagsfall inte skulle kunna få tillbaka sitt utlägg från ägaren
är det en visserligen olycklig men, sett utifrån de intressen - bl.a. bankens
eget - som skall tillgodoses av systemet med förvaltare, inte helt orimlig
ordning.

Det kan förväntas att en förvaltares ersättningsanspråk blir måttliga
eftersom uppdraget är begränsat till att utöva rösträtten för vissa aktier under
normalt en kortare tid. Antalet förvaltaruppdrag kommer dessutom sannolikt
att vara ytterst fåtaliga. Med hänsyn till vad som nu sagts finner regeringen
inte tillräckliga skäl föreligga för att införa förslaget i promemorian om att
förena förvaltarens anspråk på betalning med panträtt i aktiema.

Föreläggande att avyttra

Slutligen skall under detta avsnitt behandlas ett par frågor som har anknyt-
ning till 7 kap. 14 § BRL. Enligt 14 § tredje stycket får Finansinspektionen
förelägga bl.a. en ägare som avses i andra stycket att avyttra så stor del av
aktiema eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat.
Bestämmelsen i andra stycket gäller, som tidigare nämnts, ägare till ett
kvalificerat innehav av aktier eller andelar som har underlåtit att ansöka om
tillstånd till ett förvärv som avses i 10 § eller som har förvärvat aktier i strid
med inspektionens beslut. Enligt 10 § fordras tillstånd inte endast till förvärv,
som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat
innehav utan också till att innehavet ökas så att det uppgår till minst 20, 33
eller 50 % av kapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier (eller andelar)
eller så att banken blir dotterföretag.

Om någon som äger ett kvalificerat innehav förvärvar ytterligare aktier
eller andelar, utan att ansöka om tillstånd eller i strid med beslut av
Finansinspektionen, så att hans innehav därefter överstiger t.ex. 33 % av
kapitalet, omfattas alltså förvärvaren av 14 § andra stycket. Enligt lydelsen av
14 § tredje stycket kan Finansinspektionen i sådant fall förelägga förvärvaren
att avyttra så stor del av aktiema eller andelama att innehavet därefter inte är
kvalificerat. Bestämmelsen kan enligt sin lydelse inte anses medge att ett
föreläggande avser en mindre del av aktierna eller andelarna.

Det finns inte något skäl till att ägaren skall behöva förlora sitt
kvalificerade innehav, till vilket han tidigare har fått tillstånd, på den grunden
att han underlåtit att söka tillstånd till att öka det kvalificerade innehavet till
någon av de procentsatser som anges i 10 §. Bestämmelsen bör således
ändras så att ett föreläggande för förvärvaren skall kunna gå ut på att han
skall sälja så mycket att innehavet inte uppgår till det procenttal för vilket
tillstånd saknas.

83

Att motsvarande - enligt 7 kap. 14 § andra och tredje stycket - gäller Prop. 1995/96:173
beträffande förbud att företräda aktier eller andelar vid stämman har tidigare
nämnts.

5.4.3 Prövning av ledningen för en bank

Regeringens förslag: Lämplighetskravet på en banks ledning anges
uttryckligen i bankaktiebolagslagen (2 kap. 3 §), i lagen om
medlemsbanker (2 kap. 2 §) och i sparbankslagen (2 kap. 3 §). Vidare
införs i bankrörelselagen en regel om att en banks oktroj under vissa
förutsättningar skall återkallas av Finansinspektionen om bankens
ledning inte uppfyller lämplighetskraven

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Finansinspektionen har anfört att föreslagen
bestämmelse om att ledningsprövningen kan leda till att oktrojen återkallas
bör kompletteras med en möjlighet att i stället meddela varning. Vidare har
inspektionen påtalat att det bör framgå att ett beslut att anmärka på bankens
ledning skall kunna överklagas. Finansinspektionen. Fondhandlare-
föreningen, Bankföreningen och Stadshypotek har anfört att lämplig-
hetsprövningen främst av praktiska skäl inte skall omfatta finnatecknare.

Skälen för regeringens förslag: Som nämnts tidigare har banker och
andra kreditinstitut en central uppgift i det finansiella systemet. Det är därför
väsentligt att verksamheten bedrivs på ett sunt sätt Vikten av detta har
ansetts motivera att det ställs vissa krav på större ägare i en bank. Samma
förhållanden utgör skäl att uppställa lämplighetskrav för en banks ledning.

Med en banks ledning avses i första hand ledamöterna i bankens styrelse,
även suppleanter (jfr 7 kap. 1 § fjärde stycket BAL). Prövningen skall
således omfatta styrelsen, verkställande direktören (verkställande
direktörerna) och dennes/deras ställföreträdare, dvs. de personer som har det
yttersta ansvaret för hur verksamheten bedrivs. Som en rad remissinstanser
anmärkt bör firmatecknare inte omfattas av prövningen. Antalet
firmatecknare i en bank är ofta mycket stort och denna krets inkluderar i
många fall personer som inte kan sägas ingå i bankens ledning. Inte heller
delegater bör ingå.

I förarbetena till den lagändring dä krav på en sund bankverksamhet
infördes för att oktroj skulle beviljas, uttalades att bankens verkställande
ledning skulle bedömas uppfylla de kunskapsmässiga krav och vara så
omdömesgilla i sitt handlande som erfordrades för att de på ett långsiktigt
och stabilt sätt skulle kunna driva en sund bankverksamhet (prop.
1989/90:116 s. 60). Det var uppenbarligen avsett att denna förutsättning
skulle ingå i den föreslagna bestämmelsen om krav på en sund
bankverksamhet. Den bestämmelsen finns numera i 2 kap. 3 § tredje stycket
1 BAL.

84

I första banksamordningsdirektivet (77/780/EEG, artikel 3 punkt 2 andra Prop. 1995/96:173
stycket) anges att de behöriga myndigheterna inte far bevilja auktorisation av
kreditinstitut, om de personer som skall leda verksamheten inte är tillräckligt
väl ansedda eller saknar tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina
uppgifter. I detta direktiv föreskrivs vidare i artikel 8 punkt 1 c att de
behöriga myndigheterna får återkalla en auktorisation endast under vissa
förutsättningar, bl.a. att kreditinstitutet inte längre uppfyller de villkor som
gäller för auktorisationen.

Vad direktivet innehåller om att ledningsprövningen skall utgöra en
förutsättning för auktorisationen anses som tidigare nämnts följa av den
allmänna sundhetsregeln i 2 kap. 3 § tredje stycket 1 BAL. Det är emellertid
mer ändamålsenligt att lämplighetskravet får komma till direkt uttryck i
lagstiftningen. Detta särskilt som motsvarande krav beträffande ägarprövning
uttryckligen anges i bestämmelsen. En precisering av motsvarande
ledningsprövningsregel bör även göras i sparbankslagen och i lagen om
medlemsbanker.

Styrelse och verkställande direktör utövar den omedelbara ledningen av
banken och har det direkta ansvaret för verksamheten. Den som ingår i
ledningen bör ha de kvalifikationer som fordras för att driva rörelsen på ett
korrekt sätt. Det finns därför anledning att ställa strängare krav beträffande
lämpligheten när det gäller den som ingår i ledningen för en bank än då fråga
är om den som avser att förvärva eller redan äger ett kvalificerat innehav.

Av dem som ingår i en banks ledning bör fordras ett tillräckligt kunnande
på området eller i vart fall förmåga att skaffa sig sådan kunskap. Viss
erfarenhet från näringsverksamhet eller något annat område av betydelse för
uppgiften bör också förutsättas. Vidare bör den som ingår i ledningen ha de
personliga egenskaper i fråga om omdömesgillhet som uppgiften kräver.

Mot bakgrund av vad som nu sagts bör det fastställas som en förutsättning
för att bolagsordningen skall stadfästas och oktroj beviljas att de som tillhör
ledningen för en bank har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av
dem.

Det sker givetvis efter hand ändringar i fråga om de personer som ingår i
ledningen för en bank. Det bör därför finnas en befogenhet för
Finansinspektionen att ingripa, om det skulle visa sig att någon nytillträdd
person i ledningen inte uppfyller nyss angivna krav som gäller vid en banks
bildande. Den lämpligaste lösningen på problemet är att den uppkomna
situationen får utgöra grund för återkallelse av oktrojbeslutet. Detta dock
förutsatt att rättelse inte sker inom viss tid efter det att inspektionen har
anmärkt på förhållandet. För återkallelse bör dessutom krävas att
förhållandet består när inspektionen skall besluta i saken.

Finansinspektionen har anfört att nu behandlad återkallelseregel bör
kompletteras med en möjlighet att i stället meddela vaming. Inspektionen har
hävdat att det under vissa omständigheter kan förefalla alltför ingripande att
återkalla ett tillstånd och som exempel angivit "då en styrelseledamot av ett i
övrigt stort antal ledamöter befinns vara olämplig". Regeringen, som med
eftertryck vill betona vikten av att kraven på lämplighet uppfylls av alla
styrelseledamöter, anser i detta fall att en vaming inte är ett tillräckligt
verkningsfullt medel.

85

Bestämmelsen bör också vara tillämplig beträffande de personer, vars Prop. 1995/96:173
lämplighet prövades i samband med bankens bildande, om dessa senare visar
sig inte uppfylla kraven.

Som nämnts har inspektionen att fatta beslut om att anmärka på ledningen
i en bank samt att bestämma inom vilken tid rättelse skall ske, för att efter
denna tidsrymds utgång kunna fatta beslut om återkallelse av oktrojen. Detta
beslut kan överklagas till regeringen (se 7 kap. 24 § BRL).

5.4.4 Förhindrande av att en bank ingår i en svåröverskådlig
företagsgrupp

Regeringens förslag: Om det finns nära förbindelser mellan en bank
och någon annan får oktroj beviljas och bolagsordning resp, stadgar
stadfästas endast i fall dessa förbindelser inte hindrar en effektiv tillsyn
över banken. Dessa förutsättningar skall gälla även vid tillstånd till
förvärv av ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar. Om nära
förbindelser som föreligger mellan en bank och någon annan hindrar en
effektiv tillsyn över banken, får Finansinspektionen förelägga
innehavare av aktier eller andelar som medför att förbindelserna är nära
att avyttra så stor del av aktiema eller andelarna att så inte längre är
fallet. När en sådan situation föreligger får Finansinspektionen besluta
om röstförbud för de aktier eller andelar som grundar de nära
förbindelserna. I ett sådant fall kan, om det finns särskilda skäl, en
förvaltare förordnas. En bestämmelse om underrättelseskyldighet till
Finansinspektionen införs för dessa situationer.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Finansinspektionen, Bankföreningen och Stads-
hypotek har anfört att det måste klargöras att den effektiva tillsynen skall
avse banken. Stadshypotek och Bankföreningen har föreslagit alternativa
definitioner av begreppet "nära förbindelser". Finansbolagens förening har
anfört att endast sådana ägarföretag som är hemmahörande i Sverige skall
omfattas av begreppet “nära förbindelser” vid prövning av om effektiv tillsyn
av det finansiella företaget kan ske. Bankföreningen har förordat en något
annorlunda utformning av reglema som avser tillstånd till förvän’ av ett
kvalificerat innehav. Hovrätten för västra Sverige har hävdat att en oktroj
skall kunna återkallas om banken har kommit att ingå i en svåröverskådlig
företagsgrupp.

Skälen för regeringens förslag: BCCI-direktivet innehåller en
bestämmelse (artikel 2) om förstärkt tillsyn över finansiella företag som ingår
i en grupp av företag (definierat i direktivet). Denna definition av företags-
gruppen bygger på vad som i direktivet benämns "nära förbindelser".

Den närmare innebörden av uttrycket "nära förbindelser" anges i artikel 2
punkt 1 i direktivet. Med uttrycket förstås en situation där två eller flera
fysiska eller juridiska personer är förenade a) genom ägarintresse, som

86

innebär ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av
röstema eller kapitalet i ett företag eller b) genom kontroll, som innebär
förbindelse mellan ett moderföretag och ett dotterföretag eller en likartad
förbindelse mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag; varje
dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som dotterföretag till det
senares moderföretag. "Nära förbindelser" omfattar också situationer där två
eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig
förbindelse till en och samma person.

Enligt punkt 2 i artikel 2 skall, om det finns nära förbindelser mellan en
bank och andra fysiska och juridiska personer, auktorisation beviljas endast
om dessa förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv
tillsyn. Auktorisation skall också vägras, om lagar, förordningar eller
administrativa bestämmelser i ett tredje land, som gäller för en eller flera
fysiska eller juridiska personer till vilken eller vilka företaget har nära
förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av sådana bestämmelser,
hindrar myndigheterna att utöva en eflektiv tillsyn.

Det förutsätts i direktivet att auktorisation som har beviljats ett finansiellt
företag skall kunna återkallas, om en effektiv tillsyn förhindras av skäl som
nu har angetts (punkt 3 i ingressen till direktivet). Det fordras således att
även de finansiella företag som redan är auktoriserade skall uppfylla
direktivets krav.

För att en effektiv tillsyn skall kunna bedrivas är det givetvis väsentligt att
det kan klarläggas vilka företag som ingår i en nu aktuell företagsgrupp. Det
bör därför förhindras att en oklar ägarsituation uppkommer eller får bestå.
Det innebär i första hand att oktroj inte skall beviljas när en sådan situation
föreligger. Även ingripanden när situationen har uppkommit bör övervägas.

Förutsättningarna för att "nära förbindelser" skall anses föreligga bör till
en början preciseras. Definitionen bör, som Stadshypotek påtalat, för
fullständighetens skull även omfatta fallet när det är en bank som äger
andelar i ett annat företag. Definitionen bör innehålla att ett bankföretag och
ett annat företag skall anses ha nära förbindelser om a) det ena företaget
direkt eller indirekt genom dotterbolag äger 20 % eller mer av kapitalet eller
disponerar över 20 % eller mer av samtliga röster i det andra företaget, b) det
ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det
finns annan likartad förbindelse mellan företagen eller c) båda företagen är
dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en eller samma
juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande till en och samma
fysiska person. Nära förbindelser föreligger även mellan en fysisk person och
ett bankföretag, om den fysiska personen a) äger mer än 20 % av kapitalet
eller disponerar över mer än 20 % av samtliga röster i bankföretaget, eller b)
på annat sätt har sådant inflytande över bankföretaget att hans ställning
motsvarar den ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag eller det
finns annan likartad förbindelse mellan honom och bankföretaget.

Vad som i bestämmelsen sägs om koncemförhållanden avses ha den
innebörd som numera anges i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385, jfr
1 kap. 11 § BRL - beträffande koncemdefinitionen, se avsnitt 8.2.4). I BAL
regleras endast det förhållandet att ett bankaktiebolag är moderbolag (se

Prop. 1995/96:173

87

1 kap. 6 § BAL). Även begreppet likartade förbindelser kommenteras i Prop. 1995/96:173
avsnitt 8.2.4.

Finansbolagens förening har anfört att "endast sådana ägarföretag som är
hemmahörande i Sverige skall omfattas av begreppet nära förbindelser vid
prövning av om effektiv tillsyn av det finansiella företaget kan ske”
Regeringen kan dock inte se något skäl till att begränsa nu aktuella reglers
tillämplighet på det sätt föreningen begärt.

Som nämnts bör oktroj inte beviljas en bank om den kommer att ingå i en
svåröverskådlig företagsgrupp. Det skulle kunna hävdas att redan nuvarande
sundhetsregel i 2 kap. 3 § tredje stycket 1 BAL möjliggör att oktroj vägras av
denna anledning. Det kan dock knappast utläsas av regelns lydelse. Det är
därför lämpligt att införa en uttrycklig bestämmelse.

En bank kan också komma att ingå i en svåröverskådlig företagsgrupp
efter det att oktroj har beviljats. Detta kan t.ex. ske genom att aktier av den
storlek som det är fråga om överlåts till ett företag med oklara
ägarförhållanden. I viss utsträckning bör en sådan situation kunna förhindras
genom att Finansinspektionen vägrar tillstånd till förvärvet med tillämpning
av den bestämmelse om ägarprövning som nu föreslås (7 Kap. 11 § första
stycket BRL). Den bestämmelsen täcker dock inte alla fall då en bank till
följd av en överlåtelse av aktier i banken kommer att ingå i en
svåröverskådlig företagsgrupp. Det är därför lämpligt att uttryckligen reglera
detta fall i en särskild bestämmelse.

Bestämmelserna i nu föreslagna 7 kap. 14 § andra och tredje stycket BRL
om att Finansinspektionen kan förbjuda en förvärvare att företräda sina aktier
resp, att sådant förbud inträder automatiskt, blir tillämpliga när en förvärvare
i nu aktuellt fall har underlåtit att ansöka om tillstånd eller har ett kvalificerat
innehav i strid med inspektionens beslut. Då gäller också bestämmelsen om
att det kan förordnas en förvaltare som har rätt att företräda aktiema (14 a §)
och föreskriften att inspektionen kan förelägga en aktieförvärvare att avyttra
del av aktiema (14 § fjärde stycket).

En bank kan komma att ingå i en svåröverskådlig företagsgrupp även av
andra skäl än att aktier i banken övergår till ny ägare. Vad som här åsyftas är
närmast att ägarförhållandena i ett företag, med vilket banken har nära
förbindelser i den mening som avses i BRL, ändras på sådant sätt att
ägarstrukturen blir oklar. I sådana fall kan situationen inte förhindras genom
att tillstånd vägras till förvärv av aktier.

Den lösning som ligger närmast till hands är att den som äger de aktier
som leder till att nära förbindelser uppstår, åläggs att avyttra så stor del av
aktiema att så inte längre är fallet. Ett sådant åläggande bör ske genom ett
föreläggande av Finansinspektionen. Föreläggandet kan förenas med vite
(7 kap. 23 § BRL).

I praktiken behöver det inte gå så långt som bestämmelsen medger. Om de
företag som berörs av de nära förbindelserna ändrar sin ägarstruktur, så att
den inte längre kan anses svåröverskådlig, finns inte längre anledning för
Finansinspektionen att ingripa.

I direktivet förutsätts att beviljad auktorisation skall kunna återkallas om
en bank har kommit att ingå i en svåröverskådlig företagsgrupp.

88

De nuvarande bestämmelserna om återkallelse av oktroj i 7 kap. 16 §
första stycket BRL kan inte anses tillämpliga i det nu angivna fallet. Detta
gäller också vad som i punkt 5 sägs om att banken genom att överträda en
bestämmelse som avses i 15 § eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva
sådan verksamhet som oktrojen avser. Den föreskriften måste avse den
situationen att en bank har visat sig olämplig genom någon handling eller
annat förhållningssätt från bankens egen sida. I det fall som nu är aktuellt är
det emellertid fråga om en situation som har framkallats genom åtgärder av
utomstående intressenter.

Hovrätten för västra Sverige har hävdat att en oktroj skall kunna
återkallas om banken har kommit att ingå i en svåröverskådlig företagsgrupp.
Återkallelse av oktroj är emellertid en mycket långtgående åtgärd som
drabbar även andra med ekonomiska intressen i banken. En sådan sanktion
bör undvikas om syftet kan uppnås med andra medel. Det har nu föreslagits
att Finansinspektionen skall kunna meddela föreläggande vid vite att vidta
åtgärder som innebär att de nära förbindelserna upplöses Denna åtgärd bör
enligt regeringens mening vara tillräcklig för att syftet med direktivet skall
uppnås, om det undantagsvis skulle inträffa att en bank kommer att mgå i en
svåröverskådlig företagsgrupp.

När en bank har kommit att ingå i en svåröverskådlig företagsgrupp och
förhållandet skall avvecklas genom att ägaren till de aktier eller andelar som
grundar de nära förbindelserna åläggs att sälja del av dem, kan det finnas risk
att ägaren innan avveckling har hunnit ske missbrukar sitt innehav genom att
försöka få till stånd beslut som inte är förenliga med en sund
bankverksamhet. Det bör därför finnas möjlighet att frånta ägaren rätten att
rösta för aktiema eller andelama under denna tid. En sådan regel bör
kombineras med befogenhet att få en förvaltare med rätt att företräda aktiema
eller andelarna förordnad.

Det bör även särskilt nämnas att när det i de nu föreslagna bestäm-
melserna sägs att nära förbindelser mellan en bank och någon annan hindrar
en effektiv tillsyn över banken skall detta innefatta även den i direktivet (art.
2 punkt 2) nämnda situationen att lagar, förordningar eller administrativa
bestämmelser i ett tredje land, som gäller för fysiska eller juridiska personer
till vilka banken har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpning av
bestämmelserna, hindrar utövandet av en effektiv tillsyn.

För att Finansinspektionen skall kunna ingripa när en bank kommit att
mgå i en svåröverskådlig företagsgrupp krävs det en viss övervakning från
inspektionens sida. Detta förutsätter att Finansinspektionen underrättas om
fall då det föreligger nära förbindelser mellan en bank och någon annan. Det
är lämpligt att banken åläggs skyldighet att underrätta inspektionen om ett
sådant förhållande.

Denna skyldighet täcks i viss mån av bestämmelsen i 7 kap. 13 § första
stycket BRL, enligt vilken en bank, när den får kännedom om att aktier eller
andelar i banken har blivit föremål för ett kvalificerat förvärv, snarast skall
anmäla förvärvet till inspektionen. Nära förbindelser kan emellertid föreligga
i andra situationer än då ett förvärv medför ett innehav av minst 20 % av
kapitalet eller röstetalet. En särskild bestämmelse om underrättelseskyldighet
bör därför införas.

Prop. 1995/96:173

89

Prop. 1995/96:173

5.5 Överväganden i fråga om kreditmarknadsbolag

Regeringens förslag: I huvudsak motsvarande regler som för banker
införs för kreditmarknadsbolag.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Finansbolagens förening har avstyrkt förslaget om
skärpning av lämplighetskravet avseende förvärvare av kvalificerat innehav
av aktier i kreditmarknadsbolag.

Skälen för regeringens förslag: Verksamheten i kreditmarknadsbolag
regleras i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Det är att märka att
aktiebolagslagen (1975:1385) och andra bestämmelser om aktiebolag i
allmänhet är tillämpliga även ifråga om kreditmarknadsbolag, om inte annat
följer av den nyssnämnda lagen (2 kap. 7 § första stycket denna lag).

Föreskrifterna i första och andra banksamordningsdirektivet avser
kreditinstitut. I kreditmarknadsbolagslagen finns alltsedan lagens tillkomst
bestämmelser om ägarprövning, vilka överensstämmer med dem som
beträffande banker har tagits upp i BRL och BAL.

De ändringar som har föreslagits beträffande banker bör i huvudsak få
motsvarighet beträffande kreditmarknadsbolag. Regeringen kan inte se något
hållbart skäl till att, som Finansbolagens förening föreslagit, inte genomföra
förslaget om skärpning av lämplighetskravet avseende förvärvare av
kvalificerat innehav av aktier i kreditmarknadsbolag.

Regeringen vill dock betona följande. Det förekommer stora skillnader -
bl.a. beträffande verksamhetens art - mellan de finansiella företagen.
Bestämmelserna om ägar- och lämplighetsprövning för de olika företagen är
i stort likalydande, men allmänt hållna. Enligt regeringens mening är det
därför möjligt - och ibland kanske nödvändigt - att vid prövningen göra viss
skillnad mellan de finansiella företagen om de faktiska förhållandena
motiverar det.

I 2 kap. 11 § BAL och 2 kap. 5 § lagen om medlemsbanker föreslås ett
nytt stycke som reglerar det fall att ett kvalificerat innehav av aktier eller
andelar i en nybildad bank senare kommer att ägas av helt andra personer än
de som i samband med ansökan om oktroj uppgetts som blivande ägare till
sådana innehav. Innebörden av bestämmelsen är att banken inte får bildas om
mte de nya ägarna prövats och befunnits lämpliga (se även beskrivningen av
det sätt på vilket aktier eller andelar förvärvas i en bank under bildande,
avsnitt 5.4.1). Eftersom aktiebolaget vanligen redan är bildat när ansökan om
tillstånd att bedriva finansieringsverksamhet lämnas in till Finansinspek-
tionen, fyller en motsvarande bestämmelse för kreditmarknadsbolag en
mycket ringa funktion. Enligt regeringens mening bör följaktligen inte någon
sådan regel införas i kreditmarknadsbolagslagen.

90

5.6 Överväganden i fråga om värdepappersbolag

Prop. 1995/96:173

Regeringens förslag: I huvudsak motsvarande regler som för banker
införs för värdepappersbolag.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Inte nägon av remissinstanserna har särskilt kom-
menterat denna fråga.

Skälen för regeringen förslag: Värdepappersbolags verksamhet regleras
i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Aktiebolagslagen är emellertid
tillämplig beträffande värdepappersbolag, om inte annat följer av den
nämnda lagen.

Som nämnts har regler om ägarprövning för värdepappersbolag genom en
lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1996 förts in i lagen om
värdepappersrörelse (SFS 1994:2015; jfr prop. 1994/95:50 och bet.
1994/95 :NU12). Bestämmelserna grundas på investeringstjänstedirektivet
(93/22/EEG) och överensstämmer i princip med dem som gäller i fråga om
banker och kreditmarknadsbolag.

De ändringar som nu föreslås beträffande banker och kredit-
marknadsbolag bör också göras ifråga om värdepappersbolag. När det gäller
skälen hänvisas till motiveringen av dessa bestämmelser. Det finns dock
anledning att göra ett påpekande.

När det gäller befogenhet för Finansinspektionen att ingripa mot en
olämplig ägare till ett kvalificerat innehav av aktier i ett värdepappersbolag
anges i 6 kap. 3 e § första stycket lagen om värdepappersrörelse som
förutsättning att en sådan ägare utövar eller "kan tänkas" komma att utöva sitt
inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av verksamheten i
värdepappersbolaget. Lydelsen avviker i fråga om de citerade orden från
motsvarande bestämmelse i bl.a. BRL, där det anges "kan antas". Lydelsen
överensstämmer inte heller med vad som anfördes i förarbeten till de
ifrågavarande bestämmelserna (se prop. 1994/95:50 s. 141 och 355).

Uttiycket "kan tänkas" är alltför vagt och bör bytas ut mot "kan antas".
Någon anledning att avvika från regleringen i andra lagar finns inte heller.

I avsnitt 5.5 har nu föreslagen lydelse av 2 kap. 11 § BAL och 2 kap. 5 §
lagen om medlemsbanker kommenterats vad gäller kreditmarknadsbolag.
Även ett värdepappersbolag är vanligen bildat vid ansökan om tillstånd att
bedriva värdepappersrörelse. Enligt regeringens mening bör således
motsvarande bedömning göras för värdepappersbolag, dvs. någon sådan
regel bör inte heller införas i lagen om värdepappersrörelse.

91

5.7 Överväganden i fråga om försäkringsbolag

Prop, 1995/96:173

Regeringens förslag: Motsvarande regler som för banker införs för
försäkringsbolag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Beträffande frågan om sanktioner mot en olämplig
ledning i ett försäkringsbolag har Finansinspektionen förordat en annan
lagteknisk lösning.

Skälen för regeringens förslag: I försäkringsrörelselagen (1982:713)
finns såväl regler av associationsrättslig karaktär som rörelseregler för
försäkringsbolag. I den lagen har från den 1 juli 1995 införts bestämmelser
om ägarprövning (SFS 1995:719); jfr prop. 1994/95:184 och bet.
1994/95:NU24). Bestämmelserna, som överensstämmer med dem som
införts för andra finansiella företag, grundas på tredje skade - resp, tredje
livförsäkringsdirektivet (92/49/EEG och 92/96/EEG).

De ändringar som föreslås beträffande bl.a. banker bör också göras ifråga
om försäkringsbolag. När det gäller skälen hänvisas till motiveringen av
dessa bestämmelser.

Som Finansinspektionen förordat bör en annan lagteknisk lösning väljas
i fråga om sanktioner mot en olämplig ledning i ett försäkringsbolag (se
författningskommentaren till 19 kap. 11 § FRL).

6 Finansiella företags huvudkontor

Regeringens förslag: De försäkringsbolag, understödsföreningar,
banker och kreditmarknadsbolag som har auktoriserats i Sverige skall
också ha sitt huvudkontor här i landet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens, dock med
undantag för att understödsföreningar inte omfattades av förslaget.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Kammarrätten i Stockholm har dock föreslagit att bestämmelsen skall ha en
något annan lydelse.

Skälen för regeringens förslag: Finansiella företag har rätt att med stöd
av sin hemlandsauktorisation bedriva verksamhet och erbjuda tjänster i andra
medlemsländer dels genom att etablera en filial, dels genom
gränsöverskridande verksamhet. Det är dock väsentligt att det finansiella
regelsystemet innehåller bestämmelser som garanterar att det land som har
auktoriserat ett finansiellt företag - och som därför är huvudansvarigt för
tillsynen-har förutsättningar att bedriva en effektiv tillsyn. Det är således av
vikt att företaget inte skall kunna försvåra tillsynen genom att förlägga såväl
huvudkontoret (dvs. den faktiska ledningen för det finansiella företaget) som
verksamheten till något annat land än där det är auktoriserat.

92

För att underlätta för tillsynsmyndigheten i det land som har auktoriserat Prop 1995/96:173
det finansiella företaget att bedriva en effektiv tillsyn ändrar BCCI-direktivet
(artikel 3) första skade- och första livförsäkringsdirektiven (73/239/EEG
och 79/267/EEG) genom att artikel 8 i resp, direktiv kompletteras med en ny
punkt (1 a). Enligt denna punkt skall ett försäkringsföretags huvudkontor
vara beläget i samma medlemsstat som dess stadgeenliga säte. BCCI-
direktivet ändrar också av samma skäl det första banksamordningsdirektivet
(77/780/EEG) genom att en ny punkt (2 a) införs i artikel 3. Innehållet i den
första strecksatsen i denna punkt är att kreditinstitut som är juridiska
personer - och som enligt sin nationella lagstiftning har ett stadgeenligt säte
- skall ha sitt huvudkontor i samma medlemsstat som sitt stadgeenliga säte;
andra strecksatsen avser kreditinstitut som inte är juridiska personer och
saknar således tillämpning i Sverige. Bestämmelserna kompletteras med ett
uttalande i ingressen (punkt 7) om att ett finansiellt företag skall ha sitt
huvudkontor i sm ursprungsmedlemsstat och att det faktiskt skall bedriva
verksamhet där.

Direktivet ställer således krav på att i vart fall någon verksamhet skall
bedrivas i den medlemsstat i vilken det finansiella företaget är auktoriserat
och där det har sitt huvudkontor. Det bör dock noteras att detta inte hindrar
det finansiella företaget från att uteslutande bedriva gränsöverskridande
verksamhet till andra medlemsländer så länge verksamhet i form av faktisk
ledning av rörelsen förekommer i auktorisationslandet.

Investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG, artikel 3.2) innehåller mot-
svarande regel för värdepappersföretag. Bestämmelsen är genomförd i
svensk rätt genom ett nytt tredje stycke i 2 kap. 4 § lagen om värde-
pappersrörelse (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NIJ 12, rskr. 1994/95:164,
SFS 1994:2015). Där stadgas att ett värdepappersbolag, dvs. enligt
definitionen i 1 kap. 2 § 2 ett svenskt aktiebolag som fått tillstånd att bedriva
värdepappersrörelse, skall ha inte bara sitt juridiska säte utan också sitt
huvudkontor i Sverige. Denna bestämmelse bör nu omformuleras något
samtidigt som motsvarande regel införs i försäkringsrörelselagen, lagen om
understödsföreningar, bankrörelselagen och lagen om kreditmarknadsbolag.

7 Informationsutbyte och sekretess

7.1 Nuvarande regler på det finansiella området

Det finns sedan tidigare gemenskapsrättsliga regler om utbyte av
sekretessbelagd information mellan myndigheter verksamma på området för
finansiella tjänster. Bestämmelserna avser såväl kreditinstitut som
försäkringsföretag och värdepappersföretag. Dessa regler - som i huvudsak
är likalydande - finns i första banksamordningsdirektivet (artikel 12, i dess
lydelse enligt andra banksamordningsdirektivet, 89/646/EEG, artikel 16),
tredje skadeförsäkringsdirektivet (92/49/EEG, artikel 16), tredje
livförsäkringsdirektivet (92/96/EEG, artikel 15) och mvesterings-
tjänstedirektivet (93/22/EEG, artikel 25).

93

Bestämmelserna - som är minimiregler - har följande innebörd. Personer Prop. 1995/96:173
som är eller har varit anställda hos tillsynsmyndigheter samt revisorer och
experter som är verksamma för myndighetens räkning skall vara bundna av
tystnadsplikt. Tystnadsplikten innebär att förtrolig information som erhållits
i tjänsten inte får röjas till någon annan person eller myndighet utom i
sammandrag som omöjliggör identifikation av enskilda institut, med
förbehåll i princip för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning (punkt 1).
Tystnadsplikten skall inte hindra det informationsutbyte som förutsätts äga
rum mellan medlemsländernas tillsynsmyndigheter. Utbyte av information får
därför ske oberoende av tystnadsplikten (punkt 2). En tillsynsmyndighet som
tar emot sekretessbelagd information från ett annat lands tillsynsmyndighet
skall dock se till att sekretessen för dessa uppgifter består (punkt 3). Den
mottagna informationen får inte heller användas annat än för vissa
begränsade ändamål (punkt 4). 1 vissa undantagsfall får sekretessbelagd
information yppas oavsett om den inhämtats inom landet eller härrör från en
medlemsstats tillsynsmyndighet. Undantag från sekretessen gäller vid
civilrättsliga eller kommersiella förfaranden när ett finansiellt företag försatts
i konkurs eller underkastats tvångslikvidation. Vidare gäller undantag från
sekretessen i processammanhang, om något av tillsynsmyndighetens beslut
har överklagats eller på annat sätt blivit föremål för rättslig åtgärd.
Sekretessbelagd information får också i vissa fall lämnas till organ som
handhar ett finansiellt företags konkurs eller likvidation, till personer som är
ansvariga för obligatorisk revision av finansiella företags räkenskaper och till
centralbanker (punkterna 5 och 6).

Vid genomförandet av de grundläggande reglema för EG:s inre marknad
för finansiella tjänster gjordes följande analys av bestämmelserna om utbyte
av sekretessbelagd information (se prop. 1992/93:89 Ändrad lagstiftning för
banker och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet, m.m., s. 135 f,
prop. 1994/95:50 Nya kapitaltäckningsregler m.m., s. 134 f och prop.
1994/95:184 Genomförande av EG:s tredje skade- resp,
livförsäkringsdirektiv, s. 231 f). För att tillsynen över finansiella företag som
verkar i olika länder skall bli effektiv är det av största vikt att EG-reglema
om obligatoriskt utbyte av information och fortlöpande sammarbete mellan
prövnings- och tillsynsmyndigheter fungerar väl. Beroende på sakens natur
kommer myndighetskontaktema i vissa fall att vara mindre formaliserade.
Det bedöms därför inte som ändamålsenligt att i lag ta in detaljerade
föreskrifter om i vilka situationer och under vilka förutsättningar
Finansinspektionen skall förse tillsynsorganen i andra länder - inom och
utom EES - med uppgifter om i Sverige verksamma institut. Sådana
föreskrifter kan vid behov meddelas genom förordning.

Det konstateras vidare att den informationsskyldighet som följer av EG-
direktivens regler till stor del avser sådana uppgifter som är sekretessbelagda
enligt 8 kap. 5 § första stycket sekretesslagen (1980:100) (mer härom under
avsnitt 7.2.2, se även prop. 1992/93:120 om ändring i sekretesslagen med
anledning av EES-avtalet, s. 21 f). En svensk myndighets möjlighet att lämna
ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 1 kap 3 §
tredje stycket sekretesslagen. Uppgift som är sekretessbelagd enligt
sekretesslagen får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till utländsk myndighet

94

eller mellanfolklig organisation i annat fall än om utlämnandet sker i enlighet Prop. 1995/96:173
med föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande
fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande
myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen
att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga
organisationen. En annan fråga rör sekretess för uppgifter av förtrolig
karaktär som inspektionen erhållit från en utländsk tillsynsmyndighet. Enligt

8 kap. 5 § fjärde stycket sekretesslagen gäller sekretess för uppgifter som
erhållits enligt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig
organisation, i den mån riksdagen godkänt avtalet.

I nämnda propositioner görs den bedömningen att bestämmelsen i 1 kap.

3 § sekretesslagen ger Finansinspektionen goda möjligheter att i till-
synsarbetet lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska
myndigheter. Där konstateras vidare att såväl EES-avtalet som tilläggsavtalet
till detta är av sådan karaktär som avses i 8 kap 5 § fjärde stycket
sekretesslagen och att bestämmelsen därför torde vara tillämplig på
information som erhållits i enlighet med direktiv som ingår i de nämnda
avtalen.

I nyss nämnda prop. 1992/93:89 anförs säiskilt att det är av största
betydelse för ett väl fungerande betalningsväsende att Riksbanken och
Finansinspektionen verkar i nära och förtroendefullt samarbete. Där
konstateras också att sekretesslagens bestämmelser inte lägger hinder i vägen
för sådant utbyte av information som de båda myndigheterna behöver för
fullgörande av de uppgifter som ålagts dem.

Sammanfattningsvis har slutsatsen av de analyser av direktivens regler om
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter resp, tillsynsmyndigheter och
centralbanker som gjorts i tidigare lagstiftningsärenden blivit att den svenska
lagstiftningen väl motsvarar de krav som ställs i direktiven. Någon svensk
lagstiftningsåtgärd med anledning av dessa direktivbestämmelser har således
inte ansetts påkallad.

7.2 BCCI-direktivet

7.2.1 Allmänt om artikel 4

BCCI-direktivet, artikel 4, kompletterar under avsnitt 7.1 nämnda artiklar i
tredje skade- och tredje livförsäkringsdirektiven, första banksam-
ordningsdirektivet och investeringstjänstedirektivet. Bestämmelsen rör
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och andra myndigheter som
bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. Nedan räknas de
i direktivet beskrivna myndigheterna m.m. upp samt anges i vilka fall
bestämmelsen kan anses tillämplig på svenska förhållanden.

- myndighet med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med
finansiella företags likvidation, konkurs och liknande förfaranden

För svenskt vidkommande är bestämmelsen endast tillämplig för de
kronofogdemyndigheter som av regeringen utsetts att vara tillsynsmyn-
digheter i konkurs, dvs. övervaka konkursförvaltamas arbete med att förvalta

95

konkursboet (se 7 kap. 25 § konkurslagen (19X7:672) och förordningen Prop. 1995/96:173
(1988:400) om tillsynsmyndighet i konkurs).

- myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för
lagstadgad revision av försäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappers-
företags och andra finansinstituts räkenskaper

Bestämmelser om revision finns för banker i 3 kap. bankrörelselagen och
för försäkringsbolag i 10 kap. försäkringsrörelselagen. För kredit-
marknadsbolag och värdepappersföretag gäller aktiebolagslagens regler om
revision i 10 kap. Tillsyn över revisorerna utövas av Revisorsnämnden (se
lagen (1995:528) om revisorer).

- oberoende aktuarier för försäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn
över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa
aktuarier

Bestämmelsen saknar tillämpning i Sverige.

- myndigheter eller organ som enligt lag är ansvariga för att upptäcka
eller utreda överträdelser av bolagsrätten

I några av medlemsländerna saknas myndigliet med ansvar för tillsyn över
revisorer. Lagstadgad företagsrevision utförs i dessa länder av en viss
myndighet eller av ett visst organ. Nu aktuell direktivbestämmelse skall ses
som ett komplement till ovan beskriven regel som avser tillsynsmyndigheter
för revisorer och saknar således aktualitet för svenska förhållanden.

- centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i dessas
egenskaper av monetära myndigheter och i förekommande fall till andra
myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem

För svensk del är bestämmelsen tillämplig på Riksbanken Beträffande
detta förhållande innehåller nu aktuell artikel i BCCI-direktivet en ny lydelse
av första banksamordningsdirektivet och investeringstjänstedirektivet som i
huvudsak endast innebär införande av en ömsesidighet i utbytet av
sekretessbelagd information. En motsvarande frivillig regel införs i tredje
skade- och tredje livförsäkringsdirektiven.

Av bestämmelsen (artikel 4) framgår att det är frivilligt för
medlemsstaterna att införa speciella regler om informationsutbyte mellan
tillsynsmyndigheten och andra ovan nämnda myndigheter. Beträffande
centralbanker gäller frivilligheten endast nu aktuella försäkringsdirektiv. Om
medlemsstaterna beslutar att införa reglema skall dock - med undantag för
informationsutbytet med centralbanker - minst följande villkor vara
uppfyllda. Den sekretessbelagda informationen skall användas för att utöva
myndigheternas resp, tillsynsuppgifter. När informationen härrör från en
annan medlemsstat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från
de myndigheter som har lämnat ut den och då endast för de ändamål för
vilket myndigheten givit sitt tillstånd. Dessutom skall medlemsstaterna
meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter
som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt.

Genom BCCI-direktivet fogas även en ny punkt till första bank-
samordningsdirektivet gällande vidarebefordran av information från
tillsynsmyndigheten till clearingorganisation m.m. Bestämmelsen har sin
direkta motsvarighet i investeringstjänstedirektivet (artikel 25 punkt 7). De
villkor som skall vara uppfyllda är delvis annorlunda än de ovan angivna.

96

BCCI-direktivet innebär vidare (artikel 4, punkt 7) att samtliga
gemenskapsrättsliga regler om utbyte av sekretessbelagd information - som
tidigare har genomförts och nu genomförs i investeringstjänstedirektivet - nu
på en gång införs i UCITS-direktivet (85/611/EEG).

Syftet med bestämmelsen i artikel 4 beskrivs i ingressen till direktivet på
i huvudsak följande sätt. Det är lämpligt att föreskriva utbyte av information
mellan tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som bidrar till att stärka
stabiliteten hos det finansiella systemet. Det är viktigt att sekretessen inte
bryts (punkt 8) och det är nödvändigt att fastställa förutsättningarna för
informationsutbytet (punkt 10). Vidarebefordran av uppgifter får ske endast
efter tillstånd från den myndighet som har lämnat ut den. Dessa myndigheter
får ställa stränga krav som villkor för tillståndet (punkt 11).
Informationsutbyte bör tillåtas mellan tillsynsmyndigheter och centralbanker
(punkt 12). Det är vidare lämpligt att i UCITS-direktivet införa samma
tystnadsplikt och samma möjligheter till informationsutbyte för
tillsynsmyndigheten (punkt 13).

Sammanfattningsvis kan följande sägas om BCCl-direktivets artikel 4. För
medlemsstaterna är det frivilligt att genomföra reglema om utbyte av
sekretessbelagd information för tillsynsändamål mellan tillsynsmyndigheter
och andra myndigheter som bidrar till att stärka stabiliteten i det finansiella
systemet. Om reglema införlivas skall - som nämnts - dessutom vissa
ytterligare villkor uppfyllas. Det är således en fråga för medlemsstaterna att
bedöma om de finner det lämpligt att på detta sätt föreskriva om utbyte av
sekretessbelagd information för tillsynsändamål mellan tillsynsmyndigheten
och ett antal andra myndigheter. I övrigt innehåller bestämmelsen vissa
ändringar (minimiregler) i direktiven som utgör komplement till redan
beslutade regler.

7.2.2 Bedömning och slutsatser

Regeringens bedömning: Det saknas anledning att som komplement
till sekretesslagens regler genomföra de frivilliga föreskrifterna i BCCI-
direktivets artikel 4. Bestämmelsen föranleder inte heller i övrigt nu
någon svensk lagstiftningsåtgärd.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Riksbanken har
tillstyrkt eller lämnat förslagen utan erinran. Finansinspektionen har dock
ifrågasatt om direktivets regler om informationsutbyte mellan tillsyns-
myndighet och centralbank är genomförda utan någon svensk lagstift-
ningsåtgärd. Riksbanken har anfört att det är lämpligt att föreskriva om
informationsutbyte mellan Finansinspektionen och Riksbanken.

Skälen för regeringens bedömning: Det är uppenbart att ett väl utbyggt
informationsutbyte mellan myndigheter - såväl nationellt som internationellt -

7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

Prop. 1995/96:173

97

förbättrar tillsynsmyndigheternas möjligheter att bedriva en effektiv tillsyn Prop. 1995/96:173
över finansiella företag. Det är dock möjligt att nå detta mål även på annat
sätt än genom införlivande av gemenskapsrättsliga föreskrifter. Om de
svenska sekretessbestämmelserna tillåter ett väl avvägt informationsutbyte av
sekretesskyddad information mellan tillsynsmyndigheter och andra
myndigheter som med sin verksamhet bidrar till att stärka stabiliteten i det
finansiella systemet, finns det inte någon anledning att som komplement
genomföra föreskrifterna i BCCl-direktivets artikel 4.

Som framgått ligger detta resonemang helt i linje med den analys som
regeringen tidigare gjort av ifrågavarande obligatoriska direktivbestämmelser
om informationsutbyte och sekretess mellan i huvudsak tillsynsmyndigheter i
olika länder. Vid genomförande av första banksamordningsdirektivet, tredje
skade- resp, livförsäkringsdirektivet och investeringstjänstedirektivet gjordes
således den bedömningen att syftet med bestämmelserna kunde uppnås med
gällande sekretessregler. Det finns nu anledning att göra motsvarande analys
av de tilläggsregler om informationsutbyte som finns i BCCI-direktivet

Den analys som bör göras sönderfaller i följande delfrågor. Dels en
bedömning av om den information till och från nu aktuella myndigheter
omfattas av sekretess enligt svensk lagstiftning, dels vilka personer som
enligt svensk lagstiftning omfattas av denna sekretess och dels om utbyte av
sekretessbelagd information.

Den första delfrågan är således om information till och från nu aktuella
myndigheter omfattas av sekretess enligt svensk lagstiftning.

I 8 kap. 5 § sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller för uppgift om
affärs- och driftförhållanden hos den som står under Finansinspektionens
tillsyn om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, dvs.
sekretess med rakt skaderekvisit. För uppgift om ekonomiska förhållanden
för annan som trätt i affärsförbindelse med den som är föremål för
inspektionens verksamhet (kunder) gäller absolut sekretess.

Enligt 8 kap. 19 § sekretesslagen gäller sekretess hos tillsynsmyndighet i
fråga om konkurs för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden, om
det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs (rakt
skaderekvisit).

Sekretess gäller vidare enligt 9 kap. 12 § andra stycket sekretesslagen hos
Revisorsnämnden i ärende om bl.a. disciplinärt ingripande mot godkänd eller
auktoriserad revisor eller registrerat revisionsbolag eller om upphävande av
godkännande, auktorisation eller registrering. Även här gäller ett rakt
skaderekvisit.

Regler om sekretess hos Riksbanken finns i bl.a. 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 §,

6 kap. 1 §, 8 kap. 8 § och 9 kap. 5 § sekretesslagen. I 8 kap. 8 § gäller
absolut sekretess; beträffande övriga bestämmelser gäller olika former av
skaderekvisit.

Den tystnadsplikt som skall gälla enligt EC):s direktiv på det finansiella
området innebär att förtrolig information som erhållits i tjänsten inte får röjas
annat än under vissa förutsättningar. När det i den svenska sekretesslagen
talas om uppgifter som lämnas i förtroende avses med detta en situation som
skiljer sig från den som direktiven reglerar. En motsvarighet för svenska
förhållanden bör vara sådan information vars spridning är till skada för den

98

som uppgiften rör. Den skadeprövning som skall göras enligt bl.a. 8 kap. 5
och 19 §§ samt 9 kap. 12 § syftar just till att sådan information inte skall
lämnas ut. I ovan nämnd prop. 1992/93:120 (s. 23) ansågs därför att
sekretesslagen uppfyller de krav direktiven ställer och att någon lagändring i
sak inte var påkallad i samband med Sveriges ingående av EES-avtalet. Det
finns nu inte anledning att ha en annan uppfattning.

Nästa delfråga är vilka personer som enligt svensk lagstiftning omfattas
av denna sekretess.

Medlemsstaterna skall enligt direktiven föreskriva att alla personer som
arbetar eller som har arbetat för nu aktuella myndigheter samt revisorer och
experter som är verksamma för dessa myndigheters räkning skall vara
bundna av tystnadsplikt.

Tystnadsplikten innebär att ingen förtrolig information som erhålls i
tjänsten får röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller
i sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda institut, dock
med förbehåll för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning.

I svensk lagstiftning finns en motsvarande bestämmelse i sekretesslagen.
Enligt 1 kap. 6 § gäller nämligen ett förbud att röja eller utnyttja
sekretessbelagd uppgift för myndighet där uppgiften är sekretessbelagd samt
för person som på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, på
grund av tjänsteplikt eller på annan liknande grund för det allmännas räkning
deltar eller har deltagit i myndighetens verksamhet och på så sätt fått
kännedom om uppgiften.

Såsom redogörs för i avsnitt 7.1 gjordes en analys av bestämmelserna om
utbyte av sekretessbelagd information vid genomförandet av de
grundläggande reglema för EG:s inre marknad för finansiella tjänster.

Regeringens bedömning där, som det inte heller här finns anledning att
frångå, är att 8 kap. 5 § sekretesslagen är tillämpligt på information som
erhållits i enlighet med bestämmelser grundade på EG-direktiv (jfr. prop.
1994/95:184 s. 231 och prop. 1994/95:50 s. 135).

I tidigare nämnda 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen finns allmänna
bestämmelser om informationsutbyte mellan myndigheter. Den bestämmelse
som normalt är tillämplig på ifrågavarande information är generalklausulen i
3 §. Där stadgas att sekretessbelagd uppgift endast får lämnas till en annan
myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har
företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. När myndighet
erhållit direktivbunden information från utlandet gäller att föreskrifterna i
14 kap. 1 -3 §§ inte får tillämpas i strid med EG-direktiven. Dessa regler bör
säkerställa att Finansinspektionen på ett säkert sätt vidarebefordrar
information från en annan medlemsstat till myndighet i Sverige (jfr villkoret
i BCCI-direktivets artikel 4 beträffande vidarebefordran av information från
en annan medlemsstat).

Sammanfattningsvis kan följande sägas. I BCCI-direktivet förordas
informationsutbyte av sekretessbelagda uppgifter för tillsynsändamål mellan
tillsynsmyndigheter och andra myndigheter som bidrar till att stärka
stabiliteten i det finansiella systemet. Detta informationsutbyte bör ske mellan
myndigheter inom landet och mellan inhemska och utländska myndigheter.

Prop. 1995/96:173

99

Vad gäller utbyte av sekretessbelagd information mellan inhemska
myndigheter är det - av skäl som kommenterats ovan - för svenskt vid-
kommande här endast aktuellt att analysera informationsutbytet mellan å ena
sidan Finansinspektionen och å andra sidan Kronofogdemyndigheten i
egenskap av tillsynsmyndighet, Revisorsnämnden och Riksbanken

För utbyte av information mellan Finansinspektionen och de andra
myndigheterna gäller de allmänna reglema i 14 kap. 1-3 §§ om infor-
mationsutbyte mellan myndigheter. Den bestämmelse som torde bli tillämplig
här är generalklausulen i 3 § som säger att sekretessbelagd uppgift får lämnas
till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har
företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda Det sägs i
förarbetena att det är givet att generalklausulen särskilt ger utrymme för
informationsutbyte bl.a. när det är fråga om myndigheter som har
närbesläktade funktioner och som båda har rättslig befogenhet att direkt
fordra in de utväxlade uppgifterna. I den mån Finansinspektionen har erhållit
information från utlandet i enlighet med bestämmelser grundade på EG-
direktiv gäller att föreskrifterna i 14 kap. I -3 §§ inte får tillämpas i strid med
dessa regler.

Det bör dock uppmärksammas att generalklausulen i 14 kap. 3 § inte är
tillämplig på sådant material hos Riksbanken som omfattas av sekretess
enligt 8 kap. 8 § första stycket, dvs. Riksbankens kassarörelse, valutahandel,
in- och utlåningsrörelse, betalningsutjämning samt handel med värdepapper
eller rättigheter och skyldigheter som anknyter till sådana tillgångar. I 42 a §
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank föreskrivs emellertid att i viktigare
frågor som berör Bankstödsnämndens verksamhetsområde eller som i övrigt
har samband med betalningssystemets stabilitet, skall Riksbanken samråda
med Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och Bankstödsnämnden. Vid ett
sådant samråd skall Riksbanken lämna berörda myndigheter de uppgifter
som behövs.

Den myndighet som erhåller information har att pröva om förutsätt-
ningarna för att sekretessbelägga informationen är tillämpliga där enligt
tidigare nämnda bestämmelser i sekretesslagen. Om sekretess skall gälla, blir
reglerna om yrkessekretess för anställda tillämpliga även där

Därutöver ger bestämmelsen i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen
goda möjligheter för svensk myndighet att lämna ut handlingar och uppgifter
till utländska myndigheter.

Det står således klart att sekretesslagen inte lägger hinder ivägen för ett
väl avvägt utbyte av sekretesskyddad information - dvs. sådan information
som myndigheterna behöver för fullgörande av de uppgifter som ålagts dem
- mellan tillsynsmyndigheter och andra myndigheter som med sin
verksamhet bidrar till att stärka stabiliteten i det finansiella systemet. Någon
anledning att som komplement genomföra de fr ivilliga föreskrifterna i BCCI-
direktivets art. 4 föreligger därför inte.

Som beskrivits i avsnitt 7.2.1 innebär art. 4 i BCCI-direktivet även vissa
ändringar av obligatorisk natur. Dessa ändringar utgör dock endast ett
komplement till redan tidigare beslutade gemenskapsrättsliga regler. Med det
synsätt som beskrivits i avsnitt 7.1- och som det nu saknas anledning att

Prop. 1995/96:173

100

ändra på - bör inte heller dessa ändringar föranleda någon svensk
1 agstiftningsåtgärd.

Som framgått delar regeringen inte Finansinspektionens bedömning att
det krävs en lagstiftningsåtgärd för att BCCI-direktivets regler om
informationsutbyte mellan tillsynsmyndighet och centralbank skall anses
genomförd. Regeringen har dock förståelse för att det kan uppstå vissa
problem vid tillämpningen av 42 a § riksbankslagen.

I propositionen Avveckling av bankstödet föreslår regeringen därför ett
förtydligande av 42 § riksbankslagen. Enligt bestämmelsens där föreslagna
lydelse skall Riksbanken samråda med Finansinspektionen i viktigare frågor
som har samband med betalningssystemets stabilitet eller berör
inspektionens tillsynsverksamhet Vid ett sådant samråd skall Riksbanken
lämna Finansinspektionen de uppgifter som behövs (se även motiveringen till
ändringen av bestämmelsen, prop. 1995/96:172 s. 43 f).

Prop. 1995/96:173

8 Rapporteringsplikt för revisorer i finansiella
företag

8.1 Huvuddragen i gällande rätt

8.1.1 Allmänt

I lagstiftning på det associationsrättsliga området föreskrivs regelmässigt en
skyldighet att offentligt redovisa ett företags ekonomiska förvaltning, s.k
redovisningsskyldighet. Där finns vidare bestämmelser om obligatorisk
medverkan av en eller flera externa revisorer för att kontrollera att den
lämnade informationen är fullständig och riktig, s.k. revisionsskyldighet.
Revisionsplikt åvilar i huvudsak aktiebolag, ekonomiska föreningar, banker,
försäkringsbolag och vissa handelsbolag.

När det gäller olika former av företagsrevision görs åtskillnad mellan
intem och extern revision. Intem revision innebär att ett företags verksamhet,
räkenskaper, kontrollanordningar eller andra rutiner löpande övervakas av ett
inom organisationen verksamt organ, t.ex. en revisionsavdelning. Vid extern
revision är revisorn däremot fristående i förhållande till företagsledningen
och det företag han reviderar. I sin granskningsverksamhet skall den externe
revisorn bevaka ägamas intressen i förhållande till företagsledningen;
granskningen omfattar således även företagsledningens förvaltning av
företaget. Revisorn skall dessutom övervaka att regler till skydd för bl.a.
borgenärer och anställda följs.

Den 1 juli 1995 trädde lagen (1995:528) om revisorer i kraft. Lagen gäller
för sådana revisorer som har särskild behörighet att utföra lagstadgad
revision. I lagen finns en bestämmelse om tystnadsplikt (18 §) som innebär
att en revisor inte, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta för annan,
far använda uppgifter som han har fått i sin yrkesutövning. Han får inte heller
obehörigen röja sådana uppgifter. En ny myndighet har inrättats,
Revisorsnämnden, som skall ta hand om prövning och tillsyn.

101

Bestämmelser om revision finns bl.a. i aktiebolagslagen (1975:1385, Prop. 1995/96:173
ABL), bankrörelselagen (1987:617, BRL), försäkringsrörelselagen
(1982:713, FRL) och lagen (1972:262) om understödsföreningar.

BCCI-direktivets bestämmelser om rapporteringsskyldighet för revisorer
i finansiella företag (artikel 5) berör för svensk del följande företagsformer.
Banker (bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker), kreditmark-
nadsbolag, hypoteksinstitut, försäkringsbolag, understödsföreningar,
värdepappersbolag och fondbolag.

Den i BCCI-direktivet stadgade rapporteringsplikten till tillsynsmyn-
digheten innebär en delvis ny och aktivare revisorsroll. Revisorns uppgifter
och ansvar i företagen behandlas för närvarande i olika sammanhang. Även
vissa förslag i ämnet har avlämnats. IJnder avsnitt 8.2.1 redovisas helt kort
något om dessa utredningar.

I det följande ges en kort beskrivning av nu gällande bestämmelser om
revision; närmast de regler som berör revisorers granskningsskyldighet,
uppgiftsskyldighet och tystnadsplikt.

8.1.2 Aktiebolagslagen

Aktiebolagslagens bestämmelser om revision är tillämpliga på bl.a. kredit-
marknadsbolag, värdepappersbolag och fondbolag.

Varje aktiebolag skall ha minst en revisor med uppgift att granska
bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verk-
ställande direktörens förvaltning. Årsredovisningen består av resultaträkning,
balansräkning och förvaltningsberättelse. Begreppet räkenskaper innefattar
vanligen verifikationshantering, löpande bokföring, bokslut, arkivering av
räkenskapsmaterial samt intern kontroll. Granskningen av styrelsens och
verkställande direktörens förvaltning är inriktad på att upptäcka eller
förebygga olagliga eller på annat sätt oförsvarliga förvaltningsåtgärder.

ABL innehåller inte några bestämmelser om i vilken utsträckning en
revisor kan uppträda som rådgivare åt ett bolag som han har uppdrag att
granska. Av revisorns skyldighet att fullgöra sitt uppdrag under iakttagande
av god revisors- och revisionssed följer emellertid en rätt för honom att
lämna råd och förslag till förbättringar med avseende på bolagets redovisning
och förvaltning (jfr prop. 1975:103 s. 434 f). En sådan på revisionsuppdraget
grundad rådgivningsverksamhet är både nödvändig och önskvärd.

En grundläggande förutsättning för att revisorn skall kunna fullgöra sitt
uppdrag är att han har tillgång till allt material som har betydelse för
uppdragets fullgörande. Enligt 10 kap. 8 § ABL skall styrelsen och
verkställande direktören bereda revisorn tillfälle att verkställa granskning i
den omfattning denne finner nödvändigt samt lämna de upplysningar och det
biträde som revisorn begär. Att bolagsledningen vågar anförtro revisom även
mycket känsliga uppgifter beror till stor del på att revisorer har tystnadsplikt.

Revisors tystnadsplikt regleras i 10 kap. 13 § ABL. Enligt det lagrummet
får revisor inte till enskild aktieägare eller utomstående lämna upplysningar
om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid
fullgörande av sitt uppdrag, om det kan skada bolaget. Revisor är dock

102

skyldig att lämna medrevisor, granskare enligt 10 kap. 14 § samma lag, ny Prop. 1995/96:173
revisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltare nödvändiga
upplysningar om bolagets angelägenheter. Revisorn är dessutom skyldig att
på begäran lämna sådana upplysningar till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

Revisorn är vidare skyldig att till bolagsstämman lämna alla uppgifter som
stämman begär om det inte skulle leda till en väsentlig skada för bolaget
("lända till väsentligt förfång"). För denna uppgiftsskyldighet krävs således
ett stämmobeslut.

Enligt 10 kap. 10 § ABL skall revisorer för varje räkenskapsår avge en
revisionsberättelse till bolagsstämman. Den skall innehålla ett uttalande om
årsredovisningen gjorts upp enligt aktiebolagslagen. Revisorerna är skyldiga
att i revisionsberättelsen anmärka om de vid sin granskning har funnit att
styrelseledamot eller verkställande direktör har handlat i strid med
aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Anmärkningen skall alltid vara
skriftlig och tas in i revisionsberättelsen.

Revisorer kan även i övrigt i revisionsberättelsen meddela upplysningar
som de anser att aktieägarna skall ha kännedom om. Det kan gälla uppgifter
i anslutning till årsredovisningen som en revisor inte är skyldig att lämna men
som kan ha ett visst informationsvärde.

I 10 kap. 11 § ABL finns bestämmelser om sådana uttalanden -
erinringar - som revisor gör till styrelse eller verkställande direktör men
som han inte anser vara av sådan beskaffenhet att de bör komma till
aktieägarnas eller allmänhetens kännedom på grund av att de är mindre
betydelsefulla eller berör affärshemligheter. Även erinringar skall göras
skriftligen. I begreppet erinringar innefattas i princip alla uttalanden till
bolagsledningen utom sådana "muntliga påpekanden som revisorerna själva
anser vara av alltför ringa vikt för att böra ges i skriftlig form" (se prop.
1975:103 s. 435).

Föreskrifterna i 11 § hindrar inte att revisorn muntligen eller skriftligen -
t.ex. i form av en revisionspromemoria - framför kritik eller iakttagelser av
mindre allvarligt slag till bolagsledningen. Sådana synpunkter kallas
påpekanden.

En revisor är på grund av sin ställning som bolagsorgan skyldig att vid
fullgörande av sitt uppdrag gentemot bolaget iaktta den omsorg som det kan
krävas av en syssloman. Denna bedömning får göras mot bakgrund av
aktiebolagslagens och bolagsordningens bestämmelser om revisors plikter
och kvalifikationer.

I 15 kap. ABL finns bestämmelser om skadestånd. Av 2 § följer att
revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar bolaget, skall ersätta skadan.

ABL innehåller inga bestämmelser om straff för revisor som uppsåtligen
eller av oaktsamhet missköter sitt uppdrag. Straffansvar för sådan
försumlighet kan dock i vissa fall komma ifråga enligt brottsbalken.

103

8.1.3 Bankrörelselagen

Prop. 1995/96:173

Bestämmelserna om revision för banker finns i 3 kap. BRL. Reglema är
gemensamma för banker med olika associationsformer och reglema
överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i ABL.

Regler om revisorers tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet finns i 3 kap. 14
§ BRL. Paragrafen överensstämmer i stort med 10 kap 13 § ABL. Om
tystnadsplikten åsidosätts kan revisorn ådra sig skadeståndsansvar enligt 5
kap. 2 § BRL.

Bestämmelserna om revisors skyldighet och möjlighet att göra olika
uttalanden under eller efter slutförd revision enligt BRL överensstämmer i
stort med 10 kap. 10 och 11 §§ ABL (se 3 kap. 11 och 12 §§ BRL).

8.1.4 Försäkringsrörelselagen

Bestämmelser om revisorer i försäkringsbolag finns i 10 kap. FRL. Reglema
överensstämmer i huvudsak med de bestämmelser som gäller för allmänna
aktiebolag.

Regler om revisors tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet finns i 10 kap. 14
§ FRL. Paragrafen överensstämmer i stort med motsvarande bestämmelse i
ABL och BRL. Om tystnadsplikten åsidosätts kan revisorn ådra sig ansvar
enligt 16 kap. 2 § FRL.

Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i revisionsberättelsen överens-
stämmer med motsvarande bestämmelser i ABL och BRL. Revisor skall
sålunda anmärka särskilt angivna förhållanden men har också möjlighet att i
revisionsberättelsen anteckna de upplysningar som han önskar meddela
aktieägarna resp, delägarna, de delegerade och garanterna.

På motsvarande sätt som i ABL och BRL finns en bestämmelse om
skriftliga erinringar (10 kap. 12 § FRL).

8.1.5 Lagen om understödsföreningar

Bestämmelser om revision i understödsföreningar finns dels i lagen om
understödsföreningar (31 och 32 §§), dels i lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar (45 §, 46 § 1 och 2 mom. samt 49-51 §§). I
förhållande till ABL, BRL och FRL är antalet bestämmelser som rör
revisorer få.

Någon uttrycklig bestämmelse som reglerar revisors tystnadsplikt finns
inte. För den som är godkänd eller auktoriserad revisor gäller dock den
tidigare nämnda bestämmelsen om tystnadsplikt i 18 § lagen om revisorer.

Reglema om uppgiftsskyldighet i revisionsberättelsen överensstämmer,
vad gäller lagreglering och terminologi, i väsentliga avseenden med dem som
finns i ABL, BRL och FRL.

104

8.1.6 Hypoteksinstitut

Prop. 1995/96:173

Bestämmelser om revision för Stadshypotekskassan finns i lagen om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och i förordningen (1992:1124)
med reglemente för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

För revisorer i kassan saknas uttryckliga regler om tystnadsplikt och om
vilka uttalanden revisor skall göra under eller efter slutförd revision. Den
nämnda bestämmelsen om tystnadsplikt i 18 § revisorslagen gäller dock.

För Sveriges allmänna hypoteksbank gäller lagen om Sveriges allmänna
hypoteksbank och förordningen (1994:1535) med reglemente för Sveriges
allmänna hypoteksbank.

Även för hypoteksbanken saknas uttryckliga regler om revisors tystnads-
plikt och vilka uttalanden revisor skall göra under eller efter slutförd
revision. Även här gäller dock bestämmelserna om tystnadsplikt för revisorer
i 18 § revisorslagen.

För Svenska skeppshypotekskassan gäller lagen om Svenska skeppshypo-
tekskassan.

Inte heller i lagen om Svenska skeppshypotekskassan finns någon
bestämmelse om tystnadsplikt. För revisor som är godkänd eller auktoriserad
gäller dock bestämmelsen i 18 § revisorslagen om tystnadsplikt.

Revisionsberättelsen skall enligt 28 § lagen om Svenska skepps-
hypotekskassan innehålla en redogörelse för omfattningen och resultatet av
revisorernas granskning samt ett uttalande om anmärkning finns med
avseende på förvaltningsberättelsen, de i denna upptagna resultat- och
balansräkningarna, styrelsens bokföring eller inventering av de under dess
förvaltning stående tillgångarna eller i övrigt beträffande styrelsens
förvaltning. Om det finns anledning till anmärkning skall detta anges i
revisionsberättelsen. Revisorerna skall också i berättelsen meddela de
erinringar som de anser påkallade. Begreppet erinringar tycks här motsvara
vad som i ABL m.fl. lagar benämns upplysningar. De förhållanden som skall
anmärkas är dock mte av samma omfattning som i bl.a. ABL

8.2 Överväganden och förslag

8.2.1 Allmänt

Regeringens förslag: I fråga om rapporteringsplikt för revisorer i finan-
siella företag skall direktivets (artikel 5) miniminivå genomföras i
svensk lagstiftning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag går dock i några fall utöver direktivets miniminivå.

Remissinstanserna: Inte någon remissinstans har haft invändningar mot
att endast direktivets miniminivå genomförs. Föreningen auktoriserade

105

revisorer (FAR), Svenska revisorssamfundet (SRS), Sveriges Advokat- Prop. 1995/96:173
samfund, Förskringsförbundet och Stadshypotek har understrukit det
lämpliga i att direktivets miniminivå strikt införlivas i svensk lagstiftning.

Skälen för regeringens förslag: Som nämnts utreds för närvarande
revisorernas roll i företagen på olika håll. I det följande lämnas en mycket
kortfattad redogörelse för dessa utredningar.

Aktiebolagskommittén har lagt fram förslag till ändringar i ABL i
delbetänkandet Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44). Förslaget
innebär bl.a. ändringar i kapitlet om revision och särskild granskning i ABL
(10 kap.). Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Regeringen kommer emellertid inte att inom den närmaste tiden lägga fram
någon proposition i ämnet.

Beträffande frågan om anmälan om misstanke om brott anför kommittén
bl.a. följande. Det framstår idag som motiverat att ålägga revisorer i samtliga
aktiebolag skyldighet att underrätta åklagare om brott som de upptäcker
under sin granskning. För att underrättelseskyldighet skall uppstå bör det
krävas att brottet är av den art att det enligt gällande rätt skall anmärkas i
revisionsberättelsen. Skyldigheten skall endast avse misstanke om brott som
begåtts av styrelseledamot eller verkställande direktör och det anmärkta
förhållandet skall ha vållat väsentlig skada eller innebära fara för sådan
skada. För att underrättelseskyldighet skall föreligga är det tillräckligt att
revisom har anledning anta att brott har begåtts.

Konkurrensverket har i remissyttrande över nu nämnt delbetänkande
föreslagit att revisorerna skall åläggas skyldighet att till verket rapportera
klientföretags överträdelser av konkurrenslagen.

I betaltjänstutredningens slutbetänkande Betaltjänster (SOU 1995:69)
föreslås utökade skyldigheter och viss tillkommande rapporteringsplikt för
revisorer i företag som utför betaltjänster. Beredningen av förslaget har efter
remissbehandling påbörjats inom regeringskansliet.

För banker, kreditmarknadsbolag, försäkringsbolag, understödsföreningar,
värdepappersbolag, fondbolag m.fl. finansiella företag finns bestämmelser
om av Finansinspektionen förordnade revisorer. Dessa revisorer skall
tillsammans med de revisorer som valts på bolagsstämman eller motsvarande
delta i revisionen. Finansinspektionen har i en promemoria föreslagit att
systemet reformeras. 1 den föreslår inspektionen bl.a. att den lagstadgade
revisionsplikten i institut som står under inspektionens tillsyn på visst sätt
skall utvidgas så att de av bolagsstämman valda revisorerna skall vara
skyldiga att dels utföra de revisionsinsatser som initierats av inspektionen,
dels till inspektionen rapportera vissa iakttagelser. Banklagskommittén har
fått i uppdrag att överväga om Finansinspektionens förslag bör medföra
lagändringar. Kommittén avser att behandla denna fråga i ett senare skede av
utredningsarbetet.

Inom kommissionen pågår för närvarande jämförande studier av
revisorslagstiftningen inom EU. Arbetet syftar till att undanröja sådana
olikheter i den nationella lagstiftningen som utgör hinder mot en inre
marknad för revisionstjänster. Studien väntas resultera i en grönbok under
första halvåret 1996.

106

Som nämnts innebär den i BCCI-direktivet stadgade rapporteringsplikten Prop. 1995/96:173
till tillsynsmyndigheten en delvis ny och aktivare revisorsroll. Även nu
nämnda utredningar och förslag berör i högsta grad revisorns uppgifter och
ansvar i företagen. Enligt regeringens mening är det lämpligt att dessa
föreslagna ändringar - så långt möjligt - bereds i ett sammanhang.

Den del av BCCI-direktivet som berör revisorns rapporteringsskyldighet
är tvingande för medlemsländerna, dvs. direktivföreskriftema skall
genomföras i den svenska lagstiftningen senast den 18 juli 1996. Det finns
dock möjlighet att gå utöver den miniminivå som direktivet lägger fast. Med
hänsyn till vad som nyss sagts om pågående beredning av de olika förslagen
som rör revisorns roll i företagen bör, som FAR, Revisorssamfundet,
Advokatsamfundet, Försäkringsförbundet och Stadshypotek särskilt hävdat,
nu endast direktivets miniminivå genomföras i denna del.

8.2.2 Rapporteringsskyldighet i finansiella företag

Regeringens förslag: Bestämmelser om rapporteringsskyldighet till
Finansinspektionen skall införas för revisorer i banker, kreditmarknads-
bolag, försäkringsbolag, understödsföreningar, värdepappersbolag,
fondbolag och hypoteksinstitut.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Inte någon remissinstans har haft erinringar mot
förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5 i BCCI-direktivet skall
bestämmelserna om rapporteringsskyldighet för revisorer föras in i första
banksamordningsdirektivet (77/780/EEG) som artikel 12 a, i tredje
skadeförsäkringsdirektivet (92/49/EEG) som artikel 16 a, i tredje livförsäk-
ringsdirektivet (92/96/EEG) som artikel 15 a, i investeringstjänstedirektivet
(93/22/EEG) som artikel 25 a och i UCITS-direktivet (85/611/EEG) som
artikel 50 a.

EG:s banksamordningsdirektiv avser i huvudsak kreditinstitut enligt en
definition som finns i första banksamordningsdirektivet. Med kreditinstitut
avses där ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot
insättningar och andra återbetalningspliktiga medel och att bevilja kredit för
egen räkning. I ingressen till direktivet förtydligas att definitionen omfattar
företag som tar emot medel från allmänheten, antingen genom insättningar
eller i annan form, såsom fortlöpande utgivning av obligationer eller andra
jämförbara värdepapper. Definitionen träffar såväl banker och
kreditmarknadsbolag som finansierar sig på den allmänna marknaden som
värdepappersbolag som tar emot medel på konto.

Även hypoteksinstituten faller in under definitionen av kreditinstitut i
första banksamordningsdirektivet. En särskild fråga är om regler om
rapporteringsskyldighet för revisorer bör införas för dessa institut. Som

107

nämnts i avsnitt 8.1.7 finns i Sverige tre hypoteksinstitut som tidigare Prop. 1995/96:173
reglerades särskilt; Stadshypotek, Landshypotek och Skeppshypotek.

Institutens framtida organisation har under en längre tid varit föremål för
utredning. En ombildning av Stadshypotek ägde rum per den 1 januari 1993
(se lagen (1992:700) om ombildning av stadshypoteksinstitutionen och lagen
(1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa). Ombildningen
gick till på det sättet att stadshypotekskassa och stadshypoteksförenmgama
fusionerades, varefter rörelsen överfördes till ett av kassan helägt aktiebolag
(numera kreditmarknadsbolag, Stadshypotek AB). Efter ombildningen
förvaltar kassan obligationsskulden och reverser utställda av Stadshypotek
AB. Under en övergångstid, fram till utgången av 1994, skulle kassan ha rätt
att bedriva upplåning. Numera har denna rätt utvidgats till en rätt att fram till
den 31 juli 1997 låna upp medel genom utgivande av obligationer i obliga-
tionslån som har lagts upp före utgången av 1994.

En ombildning av Landshypotek ägde rum per den 1 januari 1995 (se
lagen (1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen och lagen
(1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank). Ombildningen gick till så
att landshypoteksföreningama ombildades till en ekonomisk förening. Denna
förening bildade sedan ett kreditmarknadsbolag, Landshypotek AB, som skall
driva verksamheten. Hypoteksbanken överlät sm rörelse, utom
obligationsskulden och övriga lån, till Landshypotek AB. Banken fick av
bolaget reverser och andra skuldförbindelser. Hypoteksbanken svarar fram
till den 1 juli 1997 för den nyupplåning som behövs för utlåning i
kreditmarknadsbolagets rörelse.

Såväl Stadshypotek AB som Landshypotek AB kommer att omfattas av
bestämmelserna om rapporteringsskyldighet för revisorer i kreditmark-
nadsbolag. Stadshypotekskassan svarar för nyupplåning av medel genom att
ge ut obligationer enligt redan före år 1995 upplagda emissionsprogram.
Hypoteksbanken svarar för nyupplåning av de medel som behövs för utlåning
i Landshypotek AB:s rörelse. Såväl Stadshypotekskassan som
Hypoteksbanken är därmed kreditinstitut. Regler om rapporteringsskyldighet
för revisorer i dessa institut bör således införas.

Skeppshypotekskassan är i ordets vanliga bemärkelse ett kreditinstitut.
Från första banksamordningsdirektivets tillämpningsområde har undantagits
bl.a. vissa angivna kreditinstitut i olika medlemsstater. Genom det svenska
anslutningsfördraget har införts ett tillägg till artikel 2.2 i första
banksamordningsdirektivet som innebär att direktivet inte är tillämpligt på
Skeppshypotekskassan. Eftersom BCCI-direktivet endast ändrar redan
befintliga direktiv innehåller det inte någon hänvisning till undantags-
bestämmelsen i artikel 2.2. Den ändring av första banksamordningsdirektivet
som BCCI-direktivet stadgar gäller således inte Skeppshypotekskassan. Det
är emellertid ändamålsenligt att revisorer i Skeppshypotekskassan omfattas
av motsvarande regler om rapporteringsskyldighet som nu föreslås för övriga
finansiella företag. Sådana regler bör därför införas.

Bestämmelser om rapporteringsplikt för revisorer i kreditinstitut skall
sålunda införas i de författningar som reglerar banker, kreditmarknadsbolag,
Stadshypotekskassan, Hypoteksbanken och Skeppshypotekskassan.
Bestämmelser om revision i banker finns i 3 kap. bankrörelselagen (se

108

avsnitt 8.1.4). Det är lämpligt att en bestämmelse om rapporteringsskyldighet
för revisorer i banker tas in i detta kapitel. Revisionsfrågor för
kreditmarknadsbolag regleras i aktiebolagslagen. De särregler som nu är
aktuella bör dock föras in i kreditmarknadsbolagslagen. Bestämmelser om
rapporteringsskyldighet för revisorer i stadshypotekskassan, hypoteksbanken
och skeppshypotek bör införas i den resp, lag som reglerar deras verksamhet.

EG:s tredje skade- resp, livförsäkringsdirektiv gäller för sådan verksamhet
som bedrivs av försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och
understödsföreningar. Försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkrings-
bolag regleras i försäkringsrörelselagen. Verksamhet som bedrivs av under-
stödsföreningar regleras främst i lagen om understödsföreningar Denna lag
innehåller dock flera hänvisningar till 1951 års lag lagen om ekonomiska
föreningar Nyss nämnda försäkringsdirektiv har - med undantag för under-
stödsföreningar - genomförts i svensk lagstiftning

Försäknngsrörelselagen innehåller såväl rörelseregler som associations-
rättsliga regler för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag.
Bestämmelser om rapporteringsskyldighet för revisorer i dessa bolag bör
därför införas i försäkringsrörelselagen.

En understödsförening är en förening för inbördes bistånd med uppgift att
lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande understöd åt sina
medlemmar eller dess anhöriga. Föreningarna bedriver försäk-
ringsverksamhet och de är i princip uppbyggda som ekonomiska föreningar.
En understödsförening kan meddela pensionsförsäkring, kapitalförsäkring
eller sjukförsäkring. Bestämmelser om revision i understödsföreningar finns
dels i lagen om understödsföreningar, dels i 1951 års lag om ekonomiska
föreningar. Som nämnts har lagen om understödsföreningar ännu inte ändrats
så att den uppfyller EG-direktivens krav. Regeringen avser dock att tillsätta
en utredning som skall få i uppdrag att överväga bl.a. på vilket sätt lagen bör
harmoniseras med EG-rätten. Någon anledning att invänta utredningens
resultat på denna punkt föreligger inte. Bestämmelser om
rapporteringsskyldighet för revisorer i understödsföreningar bör därför nu tas
in i lagen om understödsföreningar.

Värdepappersrörelse regleras i lagen om värdepappersrörelse som saknar
regler om revision. Revisionsfrågor för värdepappersbolag regleras i
aktiebolagslagen. De särregler som nu blir aktuella bör tas in i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse.

Rapporteringsskyldighet skall åläggas revisorer i fondbolag. Frågan är om
rapporteringsskyldighet även bör åläggas revisorer i förvaringsinstitut. Bank
eller annat kreditinstitut kan vara förvaringsinstitut. I förarbetena (prop.
1989/90:153) till lagen (1990:1114) om värdepappersfonder framgår att
begreppet kreditinstitut har en mer vidsträckt betydelse än den som följer av
EG:s definition. Där hänvisas bl.a. till vad som avses med kreditinstitut enligt
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank och den numera upphävda lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel. Någon exakt angivelse av vilka institut
som skulle kunna komma ifråga anges inte, ett förvaringsinstitut måste dock
stå under Finansinspektionens tillsyn.

Vad som nu sagts innebär att ett företag som inte kommer att omfattas av
de föreslagna bestämmelsenia om rapporteringsskyldighet i BRL m.fl. lagar

Prop. 1995/96:173

109

skulle kunna komma ifråga som förvaringsinstitut. I praktiken förefaller det
dock ytterst osannolikt att ett sådant institut skulle utses som
förvaringsinstitut. Det finns därför inte skäl att införa särskilda regler om
rapporteringsskyldighet för revisorer i förvaringsinstitut.

Revisionsfrågor för fondbolagen regleras i aktiebolagslagen. De särregler
som nu blir aktuella bör tas in i lagen om väl depappersfonder.

8.2.3 Rapporteringsskyldighetens närmare innehåll

Prop. 1995/96:173

Regeringens förslag: Om revisorn vid fullgörande av sitt uppdrag i det
finansiella företaget får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som
reglerar finansiella företags verksamhet,

2. kan påverka det finansiella företagets fortsatta drift negativt, eller

3. kan leda till att revisom avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till anmärkning,

skall revisom omgående rapportera detta till Finansinspektionen.

Utredningens förslag: En revisor i ett finansiellt företag skall vara
skyldig att omgående till Finansinspektionen rapportera sådana förhållanden
rörande företaget som revisom får kännedom om när han fullgör sitt
revisionsuppdrag i företaget och som kan antas

1. negativt påverka företagets fortsatta drift,

2. utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reglerar
företagets verksamhet, eller

3. leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller
anmärkning eller erinran.

Remissinstanserna: Föreningen auktoriserade revisorer (FAR),
Svenska revisorsamfundet (SRS), och Sveriges Advokatsamfund har anfört
att rapporteringsskyldigheten endast bör oinfatta sådan information som
typiskt sett är att hänföra till revisorsuppdrag avseende finansiella företag.
Fondhandlareföreningen har anfört att uppgiftsskyldigheten endast bör
omfatta sådant som revisorer inhämtar vid fullgörandet av
revisionsuppdraget. Beträffande utredningens förslag till punkt 1 har
Stadshypotek föreslagit att den - för att betona allvaret i den tänkta
situationen - i stället skall lyda "ägnat att äventyra bolagets fortsatta drift".
Rekvisitet i utredningens förslag till punkt 2 bör enligt FAR, Försäk-
ringsförbundet, Advokatsamfundet och Sveriges allmänna hypoteksbank
vara "påtaglig" eller "väsentlig". Vad gäller utredningens förslag till punkt 3
har Försäkringsförbundet och FAR särskilt påtalat att ett inkluderande av
erinran utgör ett avsteg från principen om genomförande av direktivets
miniminivå. Bankföreningen har i allmänna ordalag framfört det viktiga i att
rapporteringsskyldigheten begränsas till förhållanden av allvarlig art.
Hovrätten för västra Sverige har pekat på att utredningen utan motivering i
vissa fall frångått principen om genomförande av direktivets miniminivå.

110

Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet skall varje auktoriserad
person i ett finansiellt företag som utför ett i artikel 51 i direktiv
78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller i artikel 31 i direktiv
85/611/EEG angivet uppdrag eller annat uppdrag föreskrivet i lag åläggas
rapporteringsskyldighet. Skyldigheten att rapportera omfattar därigenom
både stämmovalda revisorer, sådana revisorer som utsetts med stöd av
bestämmelse i bolagsordningen, s.k. minoritets- och medrevisorer samt av
Finansinspektionen förordnade revisorer. Även granskare omfattas. Däremot
omfattas av naturliga skäl inte revisorer som tjänstgör inom företagets
intemrevision.

Av direktivet framgår att rapporteringsskyldigheten avser "...alla uppgifter
eller beslut rörande detta företag som han har fått kännedom om vid
utförandet av sitt uppdrag...". Det är alltså omfattningen av revisorns
uppdrag som utgör avgränsningen för plikten att rapportera.
Gränsdragningen för vad som ingår i revisionsuppdraget är emellertid mte
helt klar. Följande kan dock sägas.

Det är möjligt att revisom kan få information om det reviderade företaget
på annat sätt än vid fullgörande av sitt revisorsuppdrag. Det kan exempelvis
gälla sådan information som han fått del av vid fullgörande av
konsultuppdrag åt det reviderade företaget eller vid fullgörande av
revisorsuppdrag och konsultuppdrag i ett annat företag. Frågan är om sådan
information skall medföra rapporteringsskyldighet.

Eftersom det är revisionsuppdragets omfattning som skall vara
utgångspunkten i denna prövning blir den avgörande frågan, enligt
regeringens mening, huruvida revisom använder, eller anser sig kunna
använda, informationen vid fullgörande av sitt uppdrag. Styrande för denna
bedömning är i sin tur det regelverk som vägleder revisorernas arbete. När
det gäller information som revisom får del av genom revision i andra företag
är han på grund av tystnadsplikten i regel förhindrad att använda denna vid
fullgörande av sitt uppdrag i det finansiella företaget. Kommer informationen
däremot via ett konsultuppdrag i det finansiella företaget bör den kunna
användas i revisionsuppdraget i samma företag.

När det gäller uppgifter som revisor får del av genom uppdrag (inklusive
konsultuppdrag) i moderföretag eller dotterföretag eller företag som har en
likartad förbindelse med det finansiella företaget skall revisom inte göra
någon prövning av om uppgifterna skall användas i det finansiella företaget.
Förhållanden rörande det finansiella företaget som framkommer i ett sådant
företag medför i stället direkt rapporteringsskyldighet om förutsättningarna i
övrigt är uppfyllda.

Rapporteringsskyldigheten omfattar enligt direktivet "alla uppgifter eller
beslut....som är ägnade att

-  utgöra en påtaglig överträdelse av lagar, förordningar eller
bestämmelser som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt
reglerar bedrivandet av finansiella företags verksamhet,

- påverka det finansiella företagets fortsatta drift, eller

- leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer
framställs,..."

Prop. 1995/96:173

111

Enligt första strecksatsen i direktivet omfattar alltså Prop. 1995/96:173
rapporteringsskyldigheten uppgifter eller beslut som är ägnade attutgöra
en påtaglig överträdelse av lagar, förordningar...". I den svenska versionen av
Rådets Förklaringar som skall föras in i Rådets protokoll (15 maj 1995)
sägs att "Rådet och kommissionen påpekar att med "väsentlig överträdelse"
avses alla överträdelser av innehållet i lagar och bestämmelser som inte är
rent formella". Användandet av "påtaglig" resp, "väsentlig" beror enbart på
olikheter i översättningen till svenska och någon innehållsmässig skillnad är
inte avsedd. Den engelska versionen använder uttrycket "constitute a material
breach". Som FAR påpekar i sitt remissvar är uttrycket "materiality" centralt
i den internationella doktrinen inom redovisnings- och revisionsområdena.
Använt som regelbrott avser det att beskriva en överträdelse som gäller
regeln i sak; i motsats till formella överträdelser. Överträdelsen skall även
vara av en sådan omfattning att den kan få beaktansvärda konsekvenser.
Samtliga författningar utfärdade av riksdag, regering, eller med
bemyndigande från dem, av t.ex. Finansinspektionen, omfattas.

Enligt den andra strecksatsen i direktivet skall revisorerna rapportera
förhållanden som är ägnade att "...påverka det finansiella företagets fortsatta
drift...". Ordvalet skulle kunna tolkas som om alla händelser som på något
sätt påverkar det finansiella företaget i framtiden skall medföra
rapporteringsskyldighet. Bestämmelsen skall dock läsas tillsammans med
punkten 15 i ingressen till direktivet där det stadgas att
rapporteringsskyldigheten omfattar "... förhållanden som riskerar att allvarligt
påverka ett finansiellt företags finansiella ställning eller dess organisation av
administration och redovisning".

Enligt tredje strecksatsen i direktivet skall rapporteringsskyldighet införas
förförhållanden som kan antas "leda till vägran att godkänna räkenskaperna".
Med begreppet räkenskaper avses i Sverige normalt verifikationshantering,
löpande bokföring, bokslut, arkivering av räkenskapsmaterial samt intern
kontroll. Revisor har enligt svensk rätt inte möjlighet att godkänna eller
underkänna räkenskaperna. Revisor skall däremot uttala sig angående
fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt angånde det i
förvaltningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande
bolagets vinst eller förlust. Även fastställelse av koncembalans- och
koncemresultaträkning skall innefattas. Det är lämpligt att knyta
rapporteringsskyldigheten till detta uttalande om årsredovisningen.

De uttalande som revisor i övrigt gör under eller efter slutförd revision
kan som nämnts indelas i anmärkningar, erinringar, påpekanden och
upplysningar

Anmärkningar skall tas in i revisionsberättelsen och riktar sig till
aktieägarna och allmänheten. Enligt 10 kap. 10 § tredje och fjärde styckena
kan anmärkning komma ifråga endast i vissa angivna fall, nämligen när
styrelse eller verkställande direktör kan bli skadeståndsskyldiga, när de
överträtt aktiebolagslagen eller bolagsordningen eller när bolaget inte har
redovisat skatter och avgifter.

Erinringar enligt 11 § skall vara skriftliga och överlämnas till styrelsen.
Erinringar behöver inte ges offentlighet. Det finns inga begränsningar för
vilka fall erinringar kan framställas. De skall emellertid vara av sådan

112

beskaffenhet att de inte bör bringas till aktieägarnas kännedom på grund av Prop. 1995/96:173
att de är mindre betydelsefulla eller berör affärshemligheter eller dylikt

Påpekanden brukar det kallas när en revisor muntligt eller skriftligt till
bolagsledningen framför kritik och iakttagelser som är av mindre allvarligt
slag än erinringar.

Upplysningar behandlas i 10 § tredje stycket sista meningen.
Upplysningar skall tas in i revisionsberättelsen och riktar sig alltså till
aktieägare och allmänheten.

Enligt den tredje strecksatsen i direktivet skall rapporteringsskyldighet
också införas för förhållanden som är ägnade att leda till "att reservationer
framställs". Reservationer är inget i svensk rätt vedertaget uttryck. För att
avgöra vilka av ovan nämnda situationer som skall omfattas av
rapporteringsskyldighet bör därför en tolkning av uttrycket göras. Det är
självklart att förhållanden som är ägnade att leda till anmärkning skall
föranleda rapport. Mer tveksamt är det med förhållanden som kan antas leda
till erinran. Vissa av dessa förhållanden är bagatellartade medan andra kan
vara av allvarlig karaktär. Skälet till att revisom väljer att inte offentliggöra
sådana allvarliga förhållanden kan vara att de riskerar att skada företaget; en
avvägning som inte är tillåten när det gäller anmärkningar.

Erinringar har ett mycket brett tillämpningsområde. Att låta denna grupp
av uttalanden omfattas av rapporteringsskyldighet kan därför ge upphov till
betydande tillämpningssvårigheter. Redan av detta skäl kan det starkt
ifrågasättas om denna form av uttalanden bör omfattas.

Till detta kommer att någon lagfäst motsvarighet till erinringar inte
förekommer i de övriga medlemsländerna. Avsikten vid fastställande av
rapporteringsskyldighetens gränser i direktivet torde således inte ha varit att
inkludera ett så vitt begrepp som erinringar. Som FAR och
Försäkringsförbundet särskilt påtalat innebär således ett inkluderande av
erinran ett avsteg från principen om genomförande av direktivets miniminivå.
Sammanfattningsvis anser regeringen således att erinringar skall undantas
från rapporteringsplikten.

Både påpekanden och upplysningar enligt 10 § tredje stycket sista
meningen, har en karaktär av frivilligt informationslämnande som inte lämpar
sig att lägga till grund för rapporteringsskyldighet. När det gäller
upplysningar enligt andra stycket sista meningen är syftet med dess att så
fullständig information som möjligt skall lämnas. Denna uppgiftsskyldighet
för revisorer kan inte anses falla under begreppet reservationer i direktivet
och skall alltså undantas från rapporteringsskyldigheten.

Det kan uppstå svårigheter för revisom vid tillämpningen av dessa regler
om rapporteringsskyldighet. I det följande ges vissa anvisningar om när
rapporteringsskyldighet kan föreligga.

Rapporteringsskyldighet enligt första punkten (förhållanden som kan
utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar det
finansiella företagets verksamhet) omfattar i första hand bestämmelser som
reglerar institutens risktagande (främst rörelseregler för olika finansiella
företag). Att märka är att endast författningar inkluderas och att överträdelser
av Finansinspektionens allmänna råd inte omfattas av rapporteringsplikt.

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

113

Överträdelser av rörelseregler bör regelmässigt medföra Prop. 1995/96:173
rapporteringsskyldighet.

Bestämmelsen tar främst sikte på överträdelser av de centrala lagarna och
föreskrifterna för de finansiella företagen. Rapporteringsskyldigheten bör
dock även omfatta vissa bestämmelser med ett generellt tillämpningsområde
men som speciellt berör de finansiella företagen, t.ex. vissa grövre
förmögenhetsbrott.

Rapporteringsplikt enligt andra punkten (förhållanden som kan påverka
det finansiella företagets fortsatta drift negativt) kan röra både en enskild
affär och mer generella förhållanden. När det gäller enskilda affärer kan de
avse både kreditförluster och andra förluster, exempelvis till följd av valuta-
eller derivataffärer. Det behöver inte vara konstaterade förluster utan det är
tillräckligt att det finns en påtaglig risk för förluster. Rapporteringsplikt skall
endast föreligga om den enskilda affären innebär risk för förlust av betydande
belopp, beräknat i förhållande till företagets storlek. Att märka är att endast
förluster som i väsentlig mån påverkar företagets fortsatta drift skall
rapporteras. Det innebär att händelser som - förenklat uttryckt - påverkar
företagets resultat snarare än ställning inte nödvändigtvis behöver
rapporteras.

Beträffande generella förhållanden är det främst fråga om att rapportera
brister i system, rutiner och instruktioner. Det kan vara fråga om att styrelsen
ändrat de intema instruktionerna för ett företag så att det medför ökade
risker. Beträffande bristande rutiner kan som exempel nämnas att
tradingfunktionen inte är skild från kontrollfunktionen i någon del av
företaget. Även här gäller som förutsättning för att rapporteringsplikt skall
föreligga att förhållandet mer påtagligt skall riskera att allvarligt påverka
företagets ekonomiska ställning och förmåga att i rätt tid infria företagets
ekonomiska åtaganden. Gemensamt för rapporteringsplikten enligt andra
punkten bör vara att bagatellartade omständigheter inte skall omfattas; det
förhållande som bör föranleda rapport skall vara av väsentlig karaktär.

När det slutligen gäller tredje punkten (förhållanden som kan leda att
revisom avstyrker att balansräkningen eller resultatl äkningen fastställs eller
till anmärkning) kan hänvisas till revisionslitteraturen där frågan är rikligt
kommenterad.

Enligt direktivtexten skall rapportering ske "omgående". Begreppet ger
uttryck för att en revisor är skyldig att utan onödig tidsutdräkt rapportera
förhållanden som han har upptäckt.

Enligt artikel 5.2 i direktivet utgör uppgift som revisorer lämnar i god tro
till de behöriga myndigheterna inte en överträdelse av någon tystnadsplikt
föreskriven i avtal, lag eller annan bestämmelse, och medför inte något som
helst ansvar för revisorerna. Denna bestämmelse kan anses uppfylld redan
genom nu föreslagen bestämmelse om rapporteringsskyldighet. En i
författning stadgad upplysningsskvldighet kan nämligen inte medföra att
fullgörandet av denna skyldighet leder till ansvar för överträdelse av någon
tystnadsplikt.

Skyldighet att rapportera kan inte heller inskränkas genom avtal mellan
företaget och revisom. Ett korrekt fullgörande av rapporteringsskyldigheten
kan inte heller leda till någon på avtal grundad sanktion.

114

För tydlighetens skull bör dock i den paragraf som reglerar revisors Prop. 1995/96:173
tystnadsplikt i respektive lag tas in en erinran om nu föreslagen rapporte-
ringsskyldighet.

Som nämnts föreskriver direktivet att lämnande av uppgifter i god tro inte
skall medföra några sanktioner. Avgörande för frågan om det varit berättigat
att rapportera ett visst förhållande blir bestämmelsen om
rapporteringsskyldighet (3 kap. 8 a § BRL och motsvarande bestämmelser i
övriga lagar).

För en revisor är det naturligtvis av största vikt att i ett enskilt fall kunna
avgöra om rapporteringsskyldighet föreligger eller inte. Vid en sådan
bedömning skall han i första hand pröva om de faktiska förhållandena som
kan föranleda rapporteringsskyldighet föreligger. Det bör vara klarlagt att så
är fallet. Härefter har revisom att pröva om sakförhållandena är sådana att de
medför rapporteringsskyldighet enligt de olika rekvisit för vilka nyss
redogjorts.

8.2.4 Sanktioner

Regeringens bedömning: Regeringen föreslår inte någon sanktion för
revisorer som underlåter att fullgöra sin rapporteringsskyldighet.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Inte någon remissinstans har haft invändningar mot
förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: Som nämnts i avsnitt 8.2.1
föreligger en rad utredningar och förslag som berör revisorns roll i företagen.
Där konstateras också att det är lämpligt att dessa förslag - så långt möjligt -
bereds i ett sammanhang och att endast BCCI-direktivets minimiregler nu
bör genomföras. Direktivet föreskriver inte någon sanktion för revisorer som
underlåter att fullgöra sin rapporteringsskyldighet. I enlighet med principen
om att genomföra direktivets miniminivå föreslår regeringen inte nu att
någon sådan sanktion införs.

Om en revisor underlåter att fullgöra sin rapporteringsskyldighet blir det i
första hand aktuellt med disciplinära påföljder enligt 22 § lagen om revisorer.
Även sanktioner som föreskrivs i revisorsorganisationemas stadgar kan bli
aktuella. Dessutom kan skadeståndsskyldighet - och i sällsynta fall
straffrättsligt ansvar - komma ifråga.

115

8.2.5 Koncerndefinitionen och direktivet

Prop. 1995/96:173

Regeringens förslag: Revisom har en motsvarande rapporte-
ringsskyldighet, om han fär kännedom om förhållanden beträffande det
finansiella företaget vid fullgörande av uppdrag som han har i det
finansiella företagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag
som har en likartad förbindelse med det finansiella företaget.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Inte någon remissinstans har haft invändningar mot
förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5 i BCCI-direktivet avser
den rapporteringsskyldighet som åläggs en revisor förhållanden som revisom
får kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett visst företag.
Dessutom skall revisom rapportera förhållanden som han får reda på genom
uppdrag "i ett företag som har nära förbindelser härrörande från kontroll
över” företaget. Kontroll definieras i artikel 2.1 b som "innebärande
förbindelse mellan ett moderföretag och ett dotterföretag i alla de fall som
omfattas av artklama 1.1 och 1.2 i sjunde bolagsdirektivet (83/349/EEG),
eller en likartad förbindelse mellan någon fysisk och juridisk person och ett
företag.

Koncemförhållanden

EG-rätten innehåller inte någon allmän bolagsrättslig koncemdefinition. I det
sjunde bolagsdirektivet (artikel 1.1 och 1.2) - till vilket således hänvisning
görs i BCCI-direktivet - anges emellertid ett antal situationer då ett företag
skall anses vara skyldigt att upprätta s.k. sammanställd redovisning och
sammanställt årsbokslut, dvs. vad som i svensk rätt motsvarar
koncernredovisningen. Dessa bestämmelser har i de flesta medlemsländer
lagts till grund för en ändrad koncemdefinition. Så även i Sverige; dock
endast i den omfattning som föreskrifterna är tvingande för medlemsstaterna
(se prop. 1995/96:10). Även andra medlemsländer har infört en ny
koncemdefinition som inte omfattar samtliga föreskrifter i artikel 1.1 och 1.2
i det sjunde bolagsdirektivet.

Frågan är om BCCI-direktivets hänvisning till det sjunde bolagsdirektivet
avser alla situationer som räknas upp i detta eller endast de situationer som
omfattas av tvingande föreskrifter. Direktivets ordalydelse, "i alla de fall som
omfattas av artiklarna 1.1 och 1.2", talar närmast för det första alternativet.
En sådan tolkning skulle emellertid ge upphov till betydande
tillämpningssvårigheter i de länder som inte har infört denna mer oinfattande
koncemdefinition i sin lagstiftning. Det finns utöver ordalydelsen inte heller
något som tyder på att denna mer långtgående tolkning - som i viss mån
strider mot systematiken direktiven emellan - är avsedd. Regeringen anser
därför att det inte föreligger någon skyldighet att tillämpa BCCI-direktivet på

116

ett strängare sätt än vad som följer av det sjunde bolagsdirektivet. Den nya Prop. 1995/96:173
koncemdefinitionen skall således bli gällande även på nu aktuella
förhållanden.

Likartade förbindelser

Den nya koncemdefinitionen inkluderar inte vad som i artikel 2.1 b i BCCI-
direktivet sägs vara en "likartad förbindelse mellan någon fysisk eller juridisk
person och ett företag". Frågan är vad som kan anses utgöra en likartad
förbindelse. Någon ledning för tolkningen ges inte i ingressen till direktivet.

Ett exempel på likartade förbindelser är s.k. oäkta koncerner, dvs. företag
som inte står i sådant samband med varandra att de utgör en koncern i lagens
mening men som bl.a. har en gemensam eller i huvudsak gemensam
företagsledning. Sådana "koncerner" träffas inte av koncemdefinitionen.
Enligt lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag kan emellertid Finansinspektionen föreskriva att
bestämmelserna om koncernredovisning skall kunna tillämpas på en grupp
av företag som inte utgör en koncern enligt koncembestämmelsema men som
har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

9 Ikraftträdande och övergångsfrågor

De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.

Ändringarna innebär bl.a. en skärpning av de krav som ställs på ägare till
större innehav av aktier och andelar i finansiella företag samt att det införs
bestämmelser som syftar till förstärkt tillsyn över finansiella företag som
ingår i en grupp. Det införs också uttryckliga bestämmelser om krav på
lämplighet för dem som ingår i ledningen för ett finansiellt företag.

Det är inte nödvändigt att uppställa några särskilda övergångsbestämmel-
ser. Anledning finns dock att anmärka följande.

Bestämmelsen i 7 kap. 11 § första stycket BRL och motsvarande
föreskrifter i andra lagar - som innebär en skärpning av kravet på lämplighet
hos den som skall ges tillstånd till förvärv av ett kvalificerat innehav - bör
tillämpas även när ansökningen om förvärvstillstånd har gjorts före
ikraftträdandet. Den nya lydelsen bör tillämpas också i fall då förvärvet har
skett före ikraftträdandet.

Vad som sägs i 7 kap. 14 § första stycket BRL i förslaget och motsvarande
bestämmelser i andra lagar om befogenhet för Finansinspektionen att ingripa
mot en ägare till ett kvalificerat innehav på grund av att han allvarligt
misskött sig bör tillämpas även ifråga om misskötsamhet som har ägt rum
före ikraftträdandet. Det automatiska förbudet att rösta enligt andra stycket i
samma paragraf och motsvarande föreskrifter i andra lagar, i fall då ett
förvärv har skett i strid med inspektionens beslut, bör också vara tillämpligt
på förvärv som har ägt rum före ikraftträdandet.

Ändringarna innebär vidare att revisorer i finansiella företag åläggs en
viss rapporteringsplikt. För dessa revisorer bör även förhållanden som

117

inträffat under den första delen av det räkenskapsår som påbörjades den Prop. 1995/96:173
1 januari eller senare under innevarande år omfattas av skyldigheten att
rapportera.

10 Begränsning av skyldighet att informera om
placermgsriktlinj er

Regeringens förslag: Skyldigheten för generalagent att informera om
upprättade riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäck-
ning begränsas till vad som gäller enligt försäkringsrörelselagen
(1982:713).

Skälen för regeringens förslag: I propositionen om Genomförande av
EG:s tredje skade- respektive tredje livförsäkringsdirektiv (prop.
1994/95:184) föreslogs att försäkringsbolagen vid placering av medel i
tillgångar som skall användas för täckning av de s.k. försäkringstekniska
skulderna skall välja tillgångar med beaktande av bolagets försäk-
ringsåtaganden och sprida riskerna på lämpligt sätt. Genom två nya
bestämmelser i 7 kap. 10 g § försäkringsrörelselagen (1982:713) och 14 §
lagen( 1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäk-
ringsrörelse i Sverige föreslogs vidare att bolagen skall upprätta riktlinjer för
sådan placering och informera livförsäkringstagare och den som avser att
teckna en livförsäkring i bolaget om det huvudsakliga innehållet i
riktlinjerna. Regeringen eller Finansinspektionen föreslogs bli bemyndigade
att föreskriva hur informationen skall lämnas och vad den skall innehålla.

Vid behandlingen av ärendet i riksdagen föreslog Näringsutskott (bet.
1994/95:NU24 s. 21 och 125) en inskränkning i informationsskyldigheten i
försäkringsrörelselagen som innebär att skyldighet att informera inte
föreligger om det med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet saknas
anledning till sådan information. Som exempel på försäkringar som mte
borde omfattas av informationsskyldigheten nämndes försäkringar som gäller
endast för dödsfall och antingen meddelas för en tid av längst fem år eller där
premien är beräknad och bestämd för längst fem år i taget. Dessa
försäkringar innehåller inget sparmoment. Enligt utskottet borde regeringen
eller Finansinspektionen bemyndigas att meddela föreskrifter i fråga om
begränsningarnas omfattning. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag (rskr. 1994/95:392).

Någon motsvarande begränsning gjordes emellertid inte i lagen om rätt för
utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Regeringen anser att även bestämmelserna om informationsskyldighet i
lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i
Sverige bör utformas så att de överensstämmer med motsvarande regler i
försäkringsrörelselagen. Den föreslagna ändringen föreslås träda i kraft den
1 juli 1996.

118

11 Behovet av översyn av
kreditmarknadsbolagslagen

Prop. 1995/96:173

Regeringens förslag: Övergångsreglerna till lagen om kredit-
marknadsbolag ändras så att den som den 1 januari 1994 drev finansie-
ringsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt 1988 års
finansbolagslag får fortsätta med verksamheten till den 31 december
1996.

Skälen för regeringens förslag: Fram till slutet av 1980-talet reglerades
olika kategorier av finansieringsföretag av olika lagar. Detta var till stor del
en konsekvens av institutens särdrag vad gäller associationsform,
kapitalanskaffning och specialdestinerad utlåning. På kreditmarknaden
verkade banker, finansbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitut.

Finansbolagens verksamhet blev föremål för en särskild reglering genom
lagen (1980:2) om finansbolag. Genom denna lag infördes offentlig tillsyn
över finansbolag som var bankägda eller hade tillgångar med ett nettovärde
om minst tio miljoner kronor. Några kvalitativa krav på de företag som
omfattades av lagen uppställdes inte. Det föreskrevs dock bl.a. att företagen
skulle vara aktiebolag och att de fick låna upp medel motsvarande högst
tjugo gånger det egna kapitalet. I lagen stadgades också att
bolagsordningarna skulle godkännas av dåvarande Bankinspektionen.

Genom 1988 års finansbolagslag (SFS 1988:606) infördes krav på
auktorisation för finansbolag med tillgångar som översteg 50 miljoner
kronor. Finansieringsverksamhet som riktade sig mot konsument skulle dock
alltid kräva tillstånd. För auktorisation krävdes bl.a. ett aktiekapital om fem
miljoner kronor och att vissa kvalitativa krav var uppfyllda.

Kreditaktiebolagen hade, enligt lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, till
ändamål att driva lånerörelse och emittera obligationer eller andra
fordringsbevis för allmän omsättning. Lagen var en ramlag - vaije
kreditaktiebolags specialisering och dess rörelseregler reglerades i
bolagsordningen som regeringen skulle godkänna. I bolagsordningarna fanns
även regler beträffande upp- och utlåningsverksamhet såsom att lån skulle
ges mot betryggande säkerhet, matchningsbestämmelser och upplåningstak.
För bostadsinstituten gällde som huvudregel att säkerhet skulle utgöras av
panträtt i fast egendom eller tomträtt eller av säkerhet i bostadsrätt.

Finansbolagen fick år 1991 rätt att finansiera sig genom upplåning, dvs.
genom att ge ut obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för
allmän omsättning. I förarbetena till lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag, som trädde i kraft den 1 januari 1994, konstaterades att
avskaffandet av begränsningsregeln för finansbolag att ge ut löpande
skuldebrev innebar att det inte förelåg några formella skillnader mellan de
båda företagsformerna (finansbolag och kreditaktiebolag) och att detta talade
för införandet av en gemensam lagstiftning (prop. 1992/93:89 s. 149). Ett

119

annat skäl som anfördes var att ett antal EG-direktiv som reglerade Prop. 1995/96:173
kreditinstitut skulle införlivas i svensk rätt i samband med EES-avtalet. Det
kunde konstateras att såväl kreditaktiebolagen som flertalet finansbolag föll
under EG:s definition av kreditinstitut. För att åstadkomma större systematik
i det finansiella regelverket ansågs det därför lämpligt att så långt möjligt
försöka samla de svenska reglerna i en gemensam lag.

Sammanfattningsvis har reformeringen och moderniseringen av den
svenska lagstiftningen bl.a. inneburit att huvuddelen av reglema för
finansieringsföretag utanför banksystemet har inordnats i en gemensam lag,
lagen om kreditmarknadsbolag, oberoende av vad instituten ger krediter till,
exempelvis konsumtion, bostäder, näringsliv eller kommuner. Lagen
innehåller rörelseregler som gäller för de verksamheter som traditionellt har
bedrivits av finansbolag och kreditaktiebolag, inkl, bostadsinstitut.

Kreditmarknadsbolagslagen innehåller således enhetliga regler för de
kreditföretag som tidigare omfattades av lagen (1988:606) om finansbolag
eller lagen (1963:76) om kreditaktiebolag. Genom lagen genomfördes EG:s
första och andra banksamordningsdirektiv (77/780/EEG resp. 89/646/EEG).
Syftet med dessa direktiv är att samordna lagar och andra författningar som
reglerar rätten att starta och driva kreditinstitut. Direktiven är sammantagna
betydelsefulla, eftersom det är genom dessa den inre marknaden för bank-
och annan kreditverksamhet har etablerats. Kreditinstitut har alltså numera
rätt att driva verksamhet inom hela EES-området med stöd av sin hemlands-
auktorisation, vare sig det sker genom etablering av en filial eller genom att
tjänster tillhandahålls direkt över gränserna. Genom direktiven har också
principen om hemlandstillsyn genomförts.

Med kreditinstitut avses, enligt EG:s första banksamordningsdirektiv, ett
företag som bedriver verksamhet som består i att ta emot insättningar eller
andra återbetalbara medel från allmänheten och att bevilja krediter för egen
räkning. För dessa företag, som alltså lånar upp medel från allmänheten för
sin verksamhet, gäller bl.a. att det bundna egna kapitalet måste uppgå till
minst fem miljoner ecu när verksamheten påbörjas. Ett lägsta startkapital om
en miljon ecu kan tillåtas i vissa fall.

Direktivets definition av kreditinstitut skiljer sig från vad som enligt lagen
om kreditmarknadsbolag utgör ett s.k. kreditmarknadsbolag. Ett sådant bolag
är enligt nämnda lag ett företag som fått tillstånd att bedriva
finansieringsverksamhet. Med finansieringsverksamhet i lagens mening avses
näringsverksamhet vars ändamål är att lämna kredit, ställa garanti för kredit,
förmedla kredit till konsumenter eller medverka till finansiering genom att
förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande. På vilket sätt
denna verksamhet finansieras saknar betydelse i fråga om kravet på tillstånd.
Inte heller skiljer sig rörelsereglema åt beroende på om företaget lånar medel
från allmänheten eller ej. Den svenska regleringen har alltså ett vidare
tillämpningsområde än vad som krävs enligt EG:s banksamordningsdirektiv.

I lagen om kreditmarknadsbolag har angivits vissa fall när
finansieringsverksamhet inte omfattas av lagens tillämpningsområde.

Enligt 1 kap. 3 § första stycket 1 krävs inte tillstånd om finansierings-
verksamheten bedrivs av statlig eller kommunal myndighet. Att
tillståndspliktig verksamhet inte föreligger vid s.k. handelskrediter framgår

120

av punkterna 2 och 3. I punkt 4 undantas finansieringsverksamhet i företag Prop. 1995/96:173
som tillgodoser finansieringsbehov inom en grupp näringsidkare med
intressegemenskap, förutsatt att finansieringen av verksamheten inte sker
med medel som lånats upp trån allmänheten. Vidare framgår av punkt 5 att
normal likviditetsförvaltning inte omfattas av tillståndsplikten såvida denna
inte har ett självständigt syfte vid sidan av företagets huvudsakliga
verksamhet. I punkterna 6 och 7 undantas pantbanksverksamhet och
verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn. Vidare undantas i
punkt 8, som infördes genom lagstiftning den 1 juli 1994, sådan
finansieringsverksamhet som drivs av de regionala utvecklingsbolagen, dvs.

ALMI Företagspartner AB. Verksamheten i dessa bolag - som ägs av ett
moderbolag som i sin tur i sin helhet ägs av staten - består i att stödja små
och medelstora företag genom att tillhandahålla information, rådgivning och
finansiering av projekt med hög risk. Någon tillståndsplikt har alltså mte
ansetts påkallad i fråga om bolag som svarar för denna typ av uppgifter i
statlig regi. Genom ytterligare ny lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari
1996 undantas i punkt 9 även sådan finansieringsverksamhet som bedrivs av
vissa mindre sparlåneföreningar.

I olika sammanhang har kritik riktats mot kreditmarknadsbolagslagens
utformning. Kritiken har, från något varierande utgångspunkter,
koncentrerats på att lagens tillämpningsområde gjorts onödigt brett.
Kritikerna pekar ofta på att EG:s banksamordningsdirektiv reglerar
verksamhet som förenar upplåning från allmänheten med kreditgivning, dvs.
verksamhet som drivs av kreditinstitut, medan den svenska lagen lägger fast
motsvarande regler för företag som driver finansieringsverksamhet
oberoende av hur verksamheten finansieras.

Svenska Riskkapitalföreningen har föreslagit åtgärder som enligt
föreningen syftar till att underlätta riskkapitalförsörjningen. Föreningen
önskar dels att riskkapitalbolag som inte för sin verksamhet lånar upp medel
från allmänheten skall undantas från tillståndskravet enligt
kreditmarknadsbolagslagen, dels att företag vars totala kreditgivning inte
överstiger en viss nivå inte skall omfattas av kravet på tillstånd.

Finansbolagens förening har framfört synpunkter som, sammanfattade och
något förenklade, kan kategoriseras som ett önskemål om att finansie-
ringsföretag som inte lånar medel av allmänheten inte skall omfattas av
kreditmarknadsbolagslagen utan av annan, mindre ingripande lagstiftning.

Företagarnas Riksorganisation har i en inlaga som hänvisar till en prome-
moria upprättad av Andrejs Buschewitz begärt dels att en övergångsregel
som möjliggör för vissa företag att fortsätta driva finansieringsverksamhet till
den 30 juni 1996 förlängs (mer om övergångsregeln nedan), dels att
avgränsningen för tillståndspliktig finansieringsverksamhet ses över med
särskild inriktning på att tillåta en fri sektor för verksamhet som inte riktar
sig mot konsumenter och där medel för verksamheten inte heller anskaffas
från allmänheten.

Nyss har den förhållandevis omfattande katalogen över verksamheter som
mte ansetts behöva vara tillståndspliktiga presenterats. Till vad som angetts i
det avsnittet kan följande läggas.

121

Till lagen om kreditmarknadsbolag fogades vissa övergångsbestämmelser. Prop. 1995/96:173
Av dessa följer, såvitt nu är av intresse, att den som när lagen trädde i kraft
den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd
enligt 1988 års finansbolagslag (bl.a. företag vars balansomslutning inte
översteg 50 miljoner kronor och som inte riktade sin verksamhet till
konsumenter) fick fortsätta med verksamheten viss tid. Denna övergångstid
har senare förlängts till den 30 juni 1996 (bet. 1994/95:NU29, rskr
1994/95:446). I betänkandet uttalade utskottet, efter att ha noterat att
definitionen av kreditinstitut i EG:s banksamordningsdirektiv och av
kreditmarknadsbolag i lagen om sådana företag inte stämmer överens, bl.a.
att det kan "finnas skäl att ändra området för tillståndspliktig
finansieringsverksamhet i Sverige eller modifiera reglerna för vissa slag av
sådan verksamhet". Utskottet utgick från att "de skyddsintressen som
förekommer i olika typer av finansiell verksamhet därvid särskilt kommer att
beaktas"

Finansieringsföretag - bl.a. kreditmarknadsbolag - har en central uppgift
i det finansiella systemet. De driver en från allmän synpunkt viktig
verksamhet. Att finansieringsverksamhet bedrivs på ett tillfredsställande sätt
är av stor betydelse för kreditförsörjningen, och därmed kapitalförsöijningen,
i samhället. Störningar inom denna samhällssektor kan också indirekt
äventyra stabiliteten i betalningssystemet. Dessutom är det viktigt för
konsumenterna att kredit verksamheten sköts på ett oklanderligt sätt.

Det finns alltså starka skäl att upprätthålla en lämpligt avvägd reglering av
finansieringsverksamhet.

Frågan är emellertid om dessa skäl gäller all finansieringsverksamhet. En
utgångspunkt vid all näringsrättslig regelgivning bör vara att regelverket inte
får vara så betungande att det mot bakgrund av de centrala skyddsmotiven i
onödan inskränker verksamheten. Det innebär att regler om tillstånd för
finansieringsverksamhet, och om rörelsens bedrivande, bör finnas bara om
det är särskilt motiverat av att ett påtagligt samhällsintresse behöver skyddas.
Graden av och inriktningen på en reglering kan också vara olika beroende på
om verksamheten finansieras genom lån från allmänheten eller på annat sätt,
resp, om den riktar sig till företag eller till konsumenter.

Mot denna bakgrund - och med tanke på den redan existerande, något
otympliga undantagskatalogen - är det motiverat att se över kreditmarknads-
bolagslagen. Vid en sådan översyn bör det avgöras dels vilka slags
verksamheter som bör inordnas under EG:s regelverk för kreditinstitut med
de nationellt betingade tillägg som det finns anledning att göra, dels hur en
reglering för andra slags verksamheter - om någon alls - bör utformas. Detta
fordrar en analys med utgångspunkt från ett brett perspektiv.
Banklagskommittén (Fi 1995:09), som inledde sitt arbete under sommaren
1995, skall enligt sina direktiv (dir. 1995:86) bl.a. behandla de rörelseregler
som gäller för banker och andra kreditinstitut. För att kunna föreslå en
ändamålsenlig reglering måste kommittén studera och ta ställning till vilka
verksamheter reglema skall tillämpas på. Det innebär att kommittén bl.a. har
att pröva om finansieringsverksamhet som inte finansieras genom upplåning
från allmänheten skall falla under det regelverk som följer bl.a. av EG:s
banksamordningsdirektiv. Kommittén skall enligt sina direktiv slutföra sitt

122

arbete vid utgången av år 1996. Med hänsyn till de ingående överväganden
som skall göras kan en ny lagstiftning, grundad på kommitténs förslag,
knappast träda i kraft före årsskiftet 1998/1999.

Med tanke på de genomgripande överväganden om kreditmarknads-
bolagslagens tillämpningsområde som snart förestår bör behovet av att foga
ytterligare undantag till den redan långa lista som finns i 1 kap. 3 §
kreditmarknadsbolagslagen prövas kritiskt. Det är nämligen inte självklart
att, även om ett mer eller mindre framträdande behov av undantag kan
identifieras, Banklagskommitténs förslag bör föregripas.

I en promemoria upprättad inom Finansdepartementet och Närings-
departementet som remitteras inom kort kommer att föreslås att vissa risk-
kapitalbolag och vissa stiftelser skall undantas från kreditmarknads-
bolagslagens tillämpningsområde. Regeringen avser att snarast återkomma
till riksdagen med förslag i dessa delar. Men det finns även andra som driver
finansieringsverksamhet som har ett befogat intresse av att motsvarande fråga
övervägs.

Det har framskymtat att vissa kreditmarknadsbolag som ingår i koncerner
med annan huvudsaklig verksamhet uppfattar kreditmarknadsbolagslagens
regelverk som hindrande. Det är inte ovanligt att ett sådant
kreditmarknadsbolag huvudsakligen bedriver sådan finansieringsverksamhet
som i sig är undantagen enligt 1 kap. 3 § 3 kreditmarknadsbolagslagen (dvs.
lämnar krediter i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor
som framställs eller säljs av annat företag i samma koncem, m.m.), men att
det därutöver som komplement också lämnar krediter för andra ändamål.
Vanligen finansierar sådana kreditmarknadsbolag inte verksamheten genom
att låna av allmänheten. Ett inte sällan förekommande problem är att de
exponeringar det ur koncernens perspektiv är rimligt att bolaget har mot
andra företag inom samma koncem kommer i konflikt med reglema i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag. Detta tvingar, har det hävdats, i sin tur fram att
verksamheten organiseras i flera bolag på ett ekonomiskt ineffektivt sätt.

Den nu behandlade frågan anknyter till bedömningen av om det är
lämpligt att ordna in finansieringsföretag som inte lånar av allmänheten under
samma regler som sådana företag som är kreditinstitut i EG-direktivens
mening. Även om förhållandena uppfattas som besvärande av vissa bolag
bör dock inte Banklagskommitténs överväganden föregripas.

Det finns ett stort antal bolag som tillhörde den s.k. frikretsen, dvs. var
undantagna från tillståndskrav enligt 1988 års finansbolagslag, som driver
verksamhet med stöd av den tidigare berörda övergångsregeln. Dessa bolag
har att senast den 30 juni 1996 ansöka om tillstånd enligt
kreditmarknadsbolagslagen. Bolagen skall alltså från denna tidpunkt uppfylla
de krav som lagen ställer, låt vara att de med stöd av en annan
övergångsbestämmelse inte behöver ha en kapitalbas av den storlek som
lagen enligt huvudregeln kräver. Det var just sådana företag som
förlängningen av övergångsregeln tog sikte på. Det rör sig bl.a. om företag
som, utan att låna medel av allmänheten, driver finansieringsverksamhet i
form av factoring eller leasing i förhållandevis liten skala. Trots företagens
litenhet kan de utgöra viktiga affärspartners till framför allt små och

Prop. 1995/96:173

123

medelstora företag. De är också ofta lokalt förankrade. Dessa mindre
fmansieringsföretags verksamhet torde ha positiva effekter på
sysselsättningen och bidrar till en god service för det lokala näringslivet. Det
är därför väsentligt från samhällssynpunkt att deras verksamhet inte hindras
om det inte är påkallat av starka skyddsintressen.

Det har framkommit att många små fmansieringsföretag inte uppfyller de
krav som ställs enligt kreditmarknadsbolagslagen och enligt Finansinspek-
tionens allmänna råd ens med hänsyn tagen till att de kan dra fördel av
övergångsregeln om lägre kapitalbas. Dessutom är den sist nämnda
övergångsregeln konstruerad så att den gynnsamma behandlingen upphör i
samband med ägarskiften. Det innebär t.ex. att vid ett generationsskifte i ett
sådant företag kapitalbasen måste höjas till den i kreditmarknadsbolagslagen
angivna nivån, dvs. motsvarande en eller fem miljoner ecu beroende på
företagets omslutning.

Det finns därför skäl att pröva om de skyddsintressen som föranleder de
regler som finns i kreditmarknadsbolagslagen kräver att fmansieringsföretag
av de slag som nu berörts omfattas. Även denna fråga bör behandlas av
Banklagskommittén.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns flera anledningar att
se över reglema om finansieringsverksamhet. Den omprövningen, som
naturligen faller under det uppdrag Banklagskommittén har, bör genomföras
utan att det får genomgripande konsekvenser för vissa företag som ännu inte
kommit att föras in under kreditmarknadsbolagslagens regler och utan att
arbetet måste påskyndas i sådan grad att tid för allsidig belysning inte ges. I
den nyss nämnda promemorian kommer att föreslås att punkten 5 i
övergångsreglerna bör ändras så att den där angivna tiden bestäms till den 31
december 1998. Den i promemorian föreslagna lagändringen kan träda i kraft
först den 1 januari 1997. Enligt regeringens uppfattning bör därför
övergångsregeln ändras redan innan det kommande regeringsförslaget kan
läggas fram. Regeringen föreslår därför här att regeln förlängs från den 30
juni till den 31 december 1996. Regeringen väljer att inskränka förslaget på
detta sätt eftersom det är önskvärt att den inriktning som föreslås i prome-
morian, med en avsevärd förlängning av övergångstiden, bör beslutas först
efter remissbehandling av förslaget.

12 Ekonomiska konsekvenser

För Finansinspektionen torde förslagen innebära en endast måttlig
arbetsökning. Ägarprövningen kommer visserligen att ske från i viss mån
nya utgångspunkter, men den borde inte i någon påtaglig utsträckning bli mer
resurskrävande. Detta inte minst eftersom vissa inslag i det nya regelverket
snarare underlättar inspektionens uppgift. 1 fråga om ledningsprövningen
tillkommer formellt sett ett nytt ärendeslag. Enligt regeringens uppfattning
bör emellertid inte arbetsbördan bli särskilt mycket tyngre eftersom uppgiften
att pröva ledningens lämplighet redan vilar på myndigheten. Vad slutligen
beträffar förslaget om revisorers rapporteringsplikt kan det tänkas att
inspektionens arbete i själva verket underlättas. Sammantaget finns det inte

Prop. 1995/96:173

124

skäl att utgå från att förslagen motiverar att ökade resurser ställs till Prop. 1995/96:173
inspektionens förfogande. 1 stället ämnar regeringen närmare analysera
ambitionsnivå och resursbehov för tillsynen över de finansiella företagen i
samband med prövningen av den fördjupade anslagsframställningen för
perioden 1997-1999 som inspektionen nyligen gett in till regeringen.

De allmänna domstolarna åläggs en ny uppgift, nämligen att efter begäran
av Finansinspektionen pröva om en förvaltare av aktier tillhöriga ägare som
förbjudits att rösta för dem skall utses. Risken för att den uppgiften skall bli
betungande är inte stor. Domstolen skall ju inte pröva om ägaren är olämplig
att rösta - om den saken beslutar Finansinspektionen och dess beslut
överklagas till regeringen - utan enbart ta ställning till om det finns särskilda
behov av att någon kan rösta för aktiema på en stämma samt avgöra vilka
personer som skall utses till förvaltare. Till detta kommer att möjligheten att
utse en förvaltare är ett ingripande som kommer ifråga i sista hand. Det torde
trots allt inte bli vanligt att en ägare underkänns och när så sker kan man utgå
från att ägaren normalt medverkar till att lösa situationen genom att aktiema
säljs. Regeringen gör däiför bedömningen - och har därvid beaktat att
tingsrätt i något fall kan komma att fastställa en förvaltares ersättning - att
ytterligare resurser till domstolsväsendet inte behöver skjutas till.

125

13 Författningskommentar

13.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

1 kap.

1§

I paragrafen har tillkommit ett nytt stycke. I fjärde stycket anges att det för
vaije bank skall finnas ett huvudkontor i Sverige. Bestämmelsen som har fått
sin lydelse enligt Lagrådets förslag behandlas i avsnitt 6.

3§

1 paragrafen har i två nya avslutande stycken införts en definition av “nära
förbindelser”. Denna definition som fått sin lydelse enligt förslag från
Lagrådet ligger till grund för nu föreslagna bestämmelser som skall
förhindra att en bank ingår i en svåröverskådlig sådan företagsgrupp (se
avsnitt 5.4.4).

Om banken kommer att ha sådana nära förbindelser med någon annan får
oktroj beviljas och bolagsordningen stadfästas för ett bankaktiebolag endast
om förbindelser inte hindrar en effektiv tillsyn av banken (2 kap 3 § 5 st.
BAL - för medlemsbanker gäller motsvarande, se 2 kap. 2 § 6 st. lagen om
medlemsbanker). Dessa förutsättningar skall gälla även vid tillstånd till
förvärv av ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar (se 7 kap. 11 §

2 st.). Om nära förbindelser som föreligger mellan en bank och någon annan
hindrar en effektiv tillsyn av banken, får Finansinspektionen förelägga
innehavare av aktier eller andelar som medför att förbindelserna är nära att
avyttra så stor del av aktiema eller andelama att så inte längre är fallet.
Finansinspektionen får även besluta att ägaren inte får företräda aktiema eller
andelarna vid stämma (se 7 kap. 14 b §). Om en banks utökade
underrättelseskyldighet till Finansinspektionen i dessa fall finns en
bestämmelse i 7 kap. 13 § 2 st.

3 kap.

3§

Ett till revisor utsett bolag måste utpeka en huvudansvarig för revisionen.
Bestämmelserna om jäv och om revisors rätt och skyldighet att närvara vid
bolagsstämma tillämpas på den huvudansvarige. Även den föreslagna
rapporteringsskyldigheten enligt 3 kap. 8 a § BRL skall åläggas den
huvudansvarige

Prop. 1995/96:173

126

Prop. 1995/96:173

Paragrafen som utformats i enlighet med Lagrådets förslag är ny och inne-
håller bestämmelser om revisors rapporteringsskyldighet till Finansinspek-
tionen. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.2.2 och 8.2.3. Den föreslagna
bestämmelsen omfattar stämmovalda revisorer, sådana revisorer som utsetts
med stöd av bestämmelse i bolagsordningen, medrevisorer enligt 3 kap. 2 §
BRL och av Finansinspektionen förordnade revisorer. Även granskare
omfattas (se författningskommentaren till 3 kap. 15 § 3 st.).

Direktivet anger att revisorernas uppgiftsskyldighet avser “alla uppgifter
eller beslut” rörande det finansiella företaget. Ordet “förhållanden” som
används i lagtexten är avsett att ha samma innebörd.

Rapporteringsskyldigheten gäller förhållanden som revisom får kännedom
om när han fullgör sitt uppdrag i banken. Vilka förhållanden som närmare
avses behandlas utförligt i avsnitt 8.2.3.

Enligt första punkten åläggs revisor att rapportera väsentliga över-
trädelser av alla de författningar som reglerar bankers verksamhet.
Användandet av ordet författningar innebär att samtliga bestämmelser
utfärdade av regering och riksdag - eller med bemyndigande från dessa, t.ex.
av Finansinspektionen - omfattas av denna bestämmelse, se avsnitt 8.2.3.

Andra punkten. Den andra strecksatsen i direktivet talar om att
revisorerna skall rapportera förhållanden som är ägnade att “påverka det
finansiella företagets fortsatta drift". Den rapporteringsskyldighet som åläggs
revisor genom denna bestämmelse går utöver vad han är skyldig att upplysa
om i revisionsberättelsen eftersom en revisor noiTnalt inte uttalar sig om
bankens fortsatta drift. Vilka förhållanden som är avsedda att rapporteras
behandlas utförligare i avsnitt 8.2.3.

Enligt tredje punkten knyts rapporteringsskyldigheten till det uttalande
som revisor skall göra om den balans- och resultaträkning som ingår i
årsredovisningen samt till de fall som skall föranleda anmärkning. Även
denna bestämmelse behandlas i avsnitt 8.2.3.

Rapporteringsplikten skall fullgöras “omgående”. Begreppet innebär en
skyldighet för revisom att utan onödig tidsutdräkt rapportera förhållanden
som han har upptäckt.

I andra stycket utvidgas rapporteringsskyldigheten till att avse även
förhållanden som den som är revisor såväl i banken som i bankens moder-
eller dotterföretag, eller i företag som har en likartad förbindelse med
banken, far reda på vid fullgörandet av uppdrag i nu nämnda företag. Även
vid sådana uppdrag gäller således begränsningen att det endast är
förhållanden rörande banken som revisorn får reda på vid fullgörandet av
dessa uppdrag som han skall rapportera. Koncernbegreppet och begreppet
likartade förbindelser behandlas i avsnitt 8.2.5.

14$

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisorers tystnadsplikt. I paragrafen
införs ett nytt stycke med en erinran om att det finns en bestämmelse om
revisors rapporteringsskyldighet i 8 a §.

127

75

Granskares uppgift är att granska bankens förvaltning och räkenskaper under
viss förfluten tid och att undersöka vissa åtgärder eller förhållanden i banken.
Särskild granskning utförs vanligen efter påståenden om missförhållanden.
Det är därför troligt att en sådan granskning oftare än en ordinarie revision
leder fram till att sådana förhållanden som avses i 8 a § upptäcks. Detta är i
sig ett skäl att ålägga särskild granskare rapporteringsskyldighet enligt 8 a §.
Att beakta är vidare den tidsvinst som normalt kan uppnås genom att
granskare rapporterar direkt till Finansinspektionen.

Prop. 1995/96:173

7 kap.

10§

Paragrafen har fått sin lydelse enligt Lagrådets förslag. I ett nytt andra stycke
anges som huvudregel att tillstånd till ett kvalificerat innehav skall ha
meddelats före förvärvet. Om förvärvet har gjorts genom universalfång,
krävs tillstånd av Finansinspektionen för att förvärvaren skall få behålla de
erhållna aktiema eller andelarna. Förvärvaren skall ansöka om tillstånd till ett
sådant förvärv inom sex månader efter det att han erhållit dem.

13 §

Bestämmelsen reglerar en banks underrättelseskyldighet till Finans-
inspektionen avsende förvärv och avyttring av kvalificerade innehav. Det kan
emellertid föreligga nära förbindelser även i andra fall. I ett nytt andra stycke
har därför intagits en bestämmelse som reglerar de andra situationer då en
bank får kännedom om att nära förbindelser har uppkommit mellan banken
och någon annan. Även i dessa fall skall en bank snarast anmäla förhållandet
till inspektionen.

Ägarprövningen när det gäller juridiska personer avser ställföreträdare för
den juridiska personen. Efter det att en juridisk person har fått tillstånd till
förvärv av ett kvalificerat innehav kan företagets ledning ändras. För att
Finansinspektionen skall kunna pröva frågan om lämplighet hos dessa nya
personer i ledningen för företaget, skall det åligga företaget att snarast
anmäla förändringar av ledningen till inspektionen. Denna nya paragraf
innehåller en sådan bestämmelse.

70

Bestämmelsen som har fått sin lydelse enligt Lagrådets förslag behandlar
Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot ägare till kvalificerade
innehav. I första stycket stadgas att Finansinspektionen får besluta att ägaren

128

vid stämma inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett Prop. 1995/96:173
innehav som inte är kvalificerat, om ägaren utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av bankens
verksamhet. Vad som sägs om att ägaren “utövar” sitt inflytande på ett visst
sätt innefattar även det fallet att ägaren har utövat sitt inflytande på sådant
sätt, även om han inte handlar så just vid tidpunkten för ingripandet. Denna
bestämmelse kompletteras med en regel av innebörd att motsvarande gäller
vid visad allvarlig misskötsamhet (i den sistnämnda delen, se
författningskommentaren till 7 kap. 11 §, avsnitt 13.14).

I andra stycket föreskrivs att om en kvalificerad innehavare har underlåtit
att ansöka om tillstånd, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid stämma
inte får företräda aktierna eller andelama till den del innehavet omfattas av
tillståndsplikt. Enligt tredje stycket gäller motsvarande röstförbud med
automatik om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar.

Enligt fjärde stycket får Finansinspektionen förelägga en ägare av ett
kvalificerat innehav att avyttra så stor del av sina aktier eller andelar att
innehavet härefter inte uppgår till det procenttal för vilket tillstånd saknas.

14 a§

Paragrafen som är ny innehåller regler om utseende av förvaltare med
uppdrag att företräda sådana aktier eller andelar som enligt 7 kap. 14 § inte
far företrädas av ägaren. Bestämmelsen har fått sin lydelse enligt förslag från
Lagrådet. Det är Finansinspektionen som får begära att tingsrätten förordnar
en förvaltare. Ett sådant förordnande skall göras endast om det föreligger ett
särskilt behov av en förvaltare. I avsnitt 5.4.2 ges exempel på när behov av
förvaltare kan föreligga.

En förvaltare har rätt till skäligt ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av ägaren till aktiema, dvs. den som ägde aktiema
då förbudet att rösta meddelades av Finansinspektionen eller inträdde på
grund av lag. Om förvaltaren och ägaren inte är ense i kostnadsfrågan kan
ersättningen komma att fastställas av domstolen. Ersättningen skall
förskotteras av banken om förvaltaren begär det.

14b§

Denna paragraf reglerar en situation när det har uppkommit nära förbindelser
mellan en bank och någon annan och dessa förbindelser hindrar en effektiv
tillsyn av banken. I ett sådant fall får Finansinspektionen förelägga ägaren till
de aktier eller andelar som medför att förbindelserna är nära att avyttra så
stor del av aktiema eller andelama att så inte längre är fallet. Inspektionen får
även komplettera detta beslut med ett beslut om att ägaren inte får rösta på
stämma för dessa aktier eller andelar. När ett sådant röstförbud föreligger får
inspektionen - om det finns särskilda skäl - förordna en förvaltare att
företräda aktiema eller andelarna (se författningskommentaren till 7 kap.

14 a §).

9 Riksdagen 1995/96.1 saml. Nr 173

129

16 §

1 paragrafen, som innehåller förutsättningar för återkallelse av bankoktroj,
har införts en ny punkt 8. Denna bestämmelse avser ingripande mot
ledningen för en bank. Lämplighetskravet på en banks ledning anges
uttryckligen i 2 kap. 3 § BAL, 2 kap. 2 § lagen om medlemsbanker och t

2 kap. 3 § sparbankslagen. Om någon, som ingår i bankens styrelse (här
omfattas såväl suppleanter för styrelseledamöter som verkställande direktörer
och suppleanter för dem) finns kvar i styrelsen en viss tid efter det att
Finansinspektionen anmärkt på att styrelseledamoten inte uppfyller
lämplighetskraven, får inspektionen besluta om återkallelse av oktroj. Detta
förutsatt att ledamoten finns kvar i styrelsen när inspektionen beslutar i
saken.

13.2 Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618)

2 kap.

3§

Paragrafen som har fått sin lydelse enligt Lagrådets förslag reglerar
oktrojprövningen. I tredje och fjärde stycket införs samma tre krav på en
kvalificerad ägare som i 7 kap. 11 § första stycket BRL (se författnings-
kommentaren till den bestämmelsen).

I en ny punkt 3 i tredje stycket anges lämlighetskraven på en banks
ledning. De personer som omfattas av prövningen är styrelseledamöter. Det
bör uppmärksammas att det i deiuia krets ingår såväl suppleanter för
styrelseledamöter som verkställande direktörer och suppleanter för dem, se
7 kap. 4 §. Närmare om vad som krävs av bankledningen framgår av avsnitt
5.4.3. I femte stycket anges också att om det föreligger nära förbindelser (se

I kap. 3 § BRL och författningskommentaren till denna bestämmelse) mellan
banken och någon annan, får oktroj inte beviljas om gruppens
organisationsstruktur hindrar en effektiv tillsyn av banken.

II §

I paragrafen som har fått sin lydelse efter förslag från Lagrådet har införts ett
nytt andra stycke som reglerar det fall att ett kvalificerat innehav av aktier i
en nybildad bank senare kommer att ägas av helt andra personer än de som i
samband med ansökan om oktroj uppgetts som blivande ägare till sådana
innehav. Innebörden av bestämmelsen är att banken inte får bildas om inte de
nya ägarna prövats och befunnits lämpliga (se även avsnitt 5 4.1).

Prop. 1995/96:173

130

8 kap.

Prop. 1995/96:173

1 fjärde stycket föreskrivs att bl.a. aktier, som omfattas av ett beslut av
Finansinspektionen enligt 7 kap. 14 § BRL, inte skall medräknas när det
fordras samtycke av ägare till en viss del av aktiema i bolaget för att ett
beslut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få utövas. Denna bestämmelse
ändras nu med hänsyn till vad som har föreslagits om att förbud att rösta skall
inträda automatiskt vid innehav i strid med inspektionens beslut och att
förvaltare skall kunna förordnas att företräda aktiema då ett sådant förbud
gäller för ägaren.

13.3 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)

2 kap.

3§

1 en ny punkt 2 i tredje stycket anges lämplighetskraver på en sparbanks
ledning. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 2 kap. 3 § 3 st. 3 p. BAL m.fl.
lagar. Se författningskommentaren till denna bestämmelse i BAL.

13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker

2 kap.

2§

Paragrafen behandlar oktrojprövningen. Bestämmelsen har sin motsvarighet
i 2 kap. 3 § BAL m.fl. lagar. Se författningskommentaren till denna
bestämmelse i BAL.

5§

I paragrafen har införts ett nytt Jjärde stycke som reglerar det fall att ett
kvalificerat innehav i en nybildad medlemsbank senare kommer att ägas av
helt andra personer än de som i samband med ansökan om oktroj uppgetts
som blivande ägare till sådana innehav. Innebörden av bestämmelsen är att
banken inte får bildas om inte de nya ägarna har prövats och befunnits
lämpliga (se författningskommentaren till 2 kap. 11 § BAL).

131

13.5 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827)

2 kap.

Paragrafens första stycke, punkt 8 kompletteras med en bestämmelse av
innebörd att en förvaltare som förordnats enligt 7 kap. 14 a § BRL m.fl. lagar
skall antecknas på ägarens aktiekonto (se avsnitt 5.4.2).

13.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag

1 kap.

1§

1 paragrafen har i två nya avslutande stycken införts en definition av “nära
förbindelser”. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 1 kap. 3 § BAL m.fl.
lagar. Se författningskommentaren till denna bestämmelse i BAL. Där
nämnda bestämmelser motsvaras av 2 kap. 1 § samt 5 kap. 12, 14 och
15 b §§ kreditmarknadsbolagslagen.

2 kap.

1§

Paragrafen reglerar tillståndsprövningen. Motsvarande ändringar har införts
i 2 kap. 3 § BAL m.fl. lagar. Se författningskommentaren till denna
bestämmelse i BAL.

I ett nytt andra stycke anges att det för varje kreditmarknadsbolag skall
finnas ett huvudkontor i Sverige. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.

7a^

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisors rappor-
teringsskyldighet till Finansinspektionen. Bestämmelsen har sin motsvarighet
i 3 kap. 8 a § BRL m.fl. lagar. Se författningskommentaren till denna
bestämmelse i BRL.

Prop. 1995/96:173

132

7b§

Prop. 1995/96:173

Paragrafen, som är ny, är avsedd att ha samma sakliga innehåll som 3 kap.
15 § tredje stycket BRL. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

5 kap.

11, 12, 14, 14 a, 15, 15 a och 15 b samt 17 §§

Paragraferna innehåller bestämmelser om ägar- och lednmgsprövning. De
motsvarar 7 kap. 10, 11, 13, 13 a, 14, 14 a och 14 b samt 16 §§ BRL. Se
författningskommentaren till dessa bestämmelser.

Övergångsbestämmelserna punkt 5

Ändringen innebär att vissa fmasieringsföretags frist att ansöka om tillstånd
enligt lagen förlängs till årets utgång.

13.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörel se

1 kap.

2§

1 paragrafen har i två nya avslutande stycken införts en definition av “nära
förbindelser”. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 1 kap. 3 § BAL m.fl.
lagar. Se författningskommentaren till denna bestämmelse i BAL. Där
nämnda bestämmelser motsvaras av 2 kap. 1 § samt 6 kap. 3 b, 3 d och
3 h §§ lagen om värdepappersrörelse.

2 kap.

Paragrafen reglerar tillståndsprövningen. Motsvarande ändringar har utförts
i 2 kap. 3 § BAL m.fl. lagar. Se författningskommentaren till denna
bestämmelse i BAL.

Tredje stycket har fått en ny lydelse i enlighet med Lagrådets förslag.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.

133

5a§

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisors rappor-
teringsskyldighet till Finansinspektionen. Bestämmelsen har sin motsvarighet
i 3 kap. 8 a § BRL m.fl. lagar. Se författningskommentaren till denna
bestämmelse i BRL.

Paragrafen, som är ny, är avsedd att ha samma sakliga innehåll som 3 kap.
15 § tredje stycket BRL. Paragrafen har utformats på motsvarande sätt som 2
kap. 7 b § kreditmarknadsbolagslagen. Se författningskommentaren till
bestämmelsen i BRL.

Prop. 1995/96:173

6 kap.

3 a, 3 b, 3 d - 3 h och9 §§

Paragraferna innehåller bestämmelser om ägar- och ledningsprövning. De
motsvarar 7 kap. 10, 11, 13, 13 a, 14, 14 a och 14 b samt 16 §§ BRL. Se
författningskommentaren till dessa bestämmelser.

13.8 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

1 kap.

I paragrafen har tillkommit ett nytt stycke. I femte stycket anges att ett
försäkringsbolag skall ha sitt huvudkontor i Sverige. Bestämmelsen
behandlas som har fått sin lydelse enligt Lagrådets förslag behandlas i
avsnitt 6.

Paragrafen är ny och innehåller en definition av begreppet “nära
förbindelser”. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 1 kap. 3 § BAL m.fl.
lagar. Se författningskommentaren till denna bestämmelse i BAL. Där
nämnda bestämmelser motsvaras av 2 kap. 3 § samt 3 kap. 2,2 b och 2 f §§
FRL.

134

2 kap.

Prop. 1995/96:173

3$

Paragrafen reglerar koncessionsprövningen. Motsvarande ändringar har
införts i 2 kap. 3 § BAL m.fl. lagar. Se författningskommentaren till denna
bestämmelse i BAL.

3d§

Paragrafen är ny. Motsvarande bestämmelse finns i 2 kap. 11 § andra stycket
BAL. Se författningskommentaren till denna bestämmelse.

3 kap.

2, 2 b - 2f§§

Paragraferna innehåller bestämmelser om ägarprövning. De motsvarar 7 kap.
10, 11, 13, 13 a, 14, 14 a och 14 b §§ BRL. Se författningskommentaren till
dessa bestämmelser.

10 kap.

3§

Det sakliga innehållet i ändringen i paragrafen är detsamma som i 3 kap. 3 §
tredje stycket BRL. Se författningskommentaren till den paragrafen.

M

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisors
rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen. Bestämmelsen har sin
motsvarighet i 3 kap. 8 a § BRL m.fl. lagar. Se författningskommentaren till
denna bestämmelse i BRL.

14§

Sista meningen i andra stycket i paragrafen är ny och innehåller endast en
erinran om revisors rapporteringsskyldighet enligt 10 kap. 8 a § FRL.

135

19 kap.

Prop. 1995/96:173

H§

Enligt 19 kap. 2 § kan regeringen, efter anmälan av Finansinspektionen,
förklara en koncession förverkad. De skäl som kan utgöra grund för
förverkande enligt den bestämmelsen är att bolaget inte iakttagit vissa i lagen
föreskrivna tidsfrister i samband med att bolaget startar sin verksamhet eller
att det inte drivit verksamhet under viss tid.

Denna paragraf reglerar i vilka andra fall regeringen kan förklara en
koncession förverkad, däribland det fallet att bolaget inte längre uppfyller
kravet för koncession. 1 detta krav innefattas att någon av dem som ingår i
styrelsen eller är verkställande direktör inte uppfyller lämplighetskraven på
ett försäkringsbolags ledning. Bestämmelsens andra stycke kompletteras nu
med en ny punkt 5 a om möjlighet för Finansinspektionen att förelägga ett
försäkringsbolag att vidta rättelse om någon i bolagets ledning inte är lämplig
(jfr. 7 kap. 16 § BRL och författningskommentaren till den bestämmelsen).

13.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar

I paragrafen, som är ny, anges att det för vaije understödsförening skall
finnas ett huvudkontor i Sverige. Bestämmelsen som har fått sin lydelse
enligt Lagrådets förslag behandlas i avsnitt 6.

32a§

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisors rapporte-
ringsskyldighet till Finansinspektionen. Bestämmelsen överensstämmer i
väsentliga delar med 3 kap. 8 a § BRL m.fl. lagar. Den skiljer sig dock i två
avseenden från denna bestämmelse i BRL.

För understödsföreningar gäller förutom lagen om understödsföreningar
vissa bestämmelser i 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Hänvisningen
i tredje punken sker därför till den lagen. För understödsföreningar saknas
bestämmelser om koncemförhållanden. Bestämmelser som intagits i 3 kap.
8 a § andra stycket BRL m.fl. lagar saknar därför aktualitet för under-
stödsföreningar.

136

13.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1114) om Prop. 1995/96:173
värdepappersfonder

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisors
rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen. Bestämmelsen har sin
motsvarighet i 3 kap. 8 a § BRL m.fl. lagar. Se författningskommentaren till
denna bestämmelse i BRL.

6b§

Paragrafen, som är ny, är avsedd att ha samma sakliga innehåll som 3 kap.
15 § tredje stycket BRL. Paragrafen har utformats på motsvarande sätt som 2
kap. 7 b § kreditmarknadsbolagslagen. Se författningskommentaren till
bestämmelsen i BRL.

13.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisors rapporterings-
skyldighet till Finansinspektionen. Bestämmelsen överensstämmer i
väsentliga delar med 3 kap. 8 a § BRL m.fl. lagar. Den skiljer sig dock i två
avseenden från denna bestämmelse i BRL.

För revisorer i kassan saknas uttryckliga regler om vilka uttalanden
revisor skall göra under eller efter slutförd revision. Detta gäller såväl
beträffande uppgifter som lämnas i revisionsberättelsen som i övrigt.
Bestämmelsen som motsvarar den tredje strecksatsen i artikel 5 i BCCI-
direktivet-rapportering av förhållanden som är ägnade att leda till vägran att
godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs - har därför här
uteslutits. För kassan saknas också bestämmelser om koncemförhållanden.
Bestämmelser som intagits i 3 kap. 8 a § andra stycket BRL m.fl. lagar
saknar därför aktualitet för kassan.

13.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1097) om
Svenska skeppshypotekskassan

26a§

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisors rapporte-
ringsskyldighet till Finansinspektionen. Bestämmelsen överensstämmer i
väsentliga delar med 3 kap. 8 a § BRL m.fl. lagar.

137

För skeppshypotekskassan saknas bestämmelser om koncemförhållanden. Prop. 1995/96:173
Bestämmelser som intagits i 3 kap. 8 a § andra stycket BRL m.fl. lagar
saknar därför aktualitet för kassan.

13.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:759) om
Sveriges allmänna hypoteksbank

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisorers rapporterings-
plikt till Finansinspektionen. Bestämmelsen överensstämmer i väsentliga
delar med 3 kap. 8 a § BRL m.fl. lagar. Den skiljer sig dock i två avseenden
från denna bestämmelse i BRL.

För revisorer i hypoteksbanken saknas uttryckliga regler om vilka
uttalanden revisor skall göra under eller efter utförd revision. Detta gäller
såväl beträffande uppgifter som lämnas i revisionsberättelsen som i övrigt.
Bestämmelsen som motsvarar den tredje strecksatsen i artikel 5 i BCCI-
direktivet - rapportering av förhållanden som är ägnade att leda till vägran att
godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs - har därför här
uteslutits. För hypoteksbanken saknas bestämmelser om koncem-
förhållanden. Bestämmelser som intagits i 3 kap. 8 a § andra stycket BRL
m.fl. lagar saknar därför aktualitet för hypoteksbanken.

13.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:38) om
ändring i bankrörelselagen (1987:617)

7 kap.

Som angetts i avsnitt 5.4.2 föreslås att kravet på större ägare i banker skärps
och att ägarprövningen underlättas. I denna paragrafs första stycke uppställs
tre olika kategorier av krav på en ägare till ett kvalificerat innehav. Det första
kravet innebär att förvärvstillstånd inte skall ges om det är osäkert om ägaren
i framtiden kommer att motverka en sund utveckling av bankens verksamhet.
Innebörden av det andra lämplighetskravet - som avser personliga
egenskaper - är i huvudsak att en större ägare skall vara ansvarskännande
och visa gott omdöme.

Dessa två kategorier av lämplighetskrav kompletteras med en tredje
kvalifikation som innebär att viss allvarlig misskötsamhet i sig skall vara
tillräcklig för att en person skall anses vara olämplig som ägare till ett
kvalificerat innehav i en bank. Det skall vara klarlagt att misskötsamheten
förekommit. Närmare bestämt får tillstånd inte ges, om förvärvaren i
väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.
Exempel på misskötsamhet i näringsverksamhet är att näringsingsidkaren

138

gjort sig skyldig till bokföringsbrott eller skattebrott som inte är Prop. 1995/96:173
bagatellartade, att denne regelmässigt underlåtit att betala skatter och
allmänna avgifter på icke obetydliga belopp eller att näringsidkaren på olika
sätt förfarit otillbörligt i samband med konkursförfarande. Misskötsamhet i
andra ekonomiska angelägenheter kan exemplifieras med att ägaren till ett
kvalificerat innehav på senare tid vid flera tillfällen underlåtit att deklarera
sina inkomster. Ägaren skall också vara diskvalificerad om han begått
allvarlig brottslighet vid sidan av näringsverksamhet.

Enligt andra stycket gäller att om det genom ett kvalificerat förvärv skulle
uppkomma nära förbindelser mellan banken och någon annan skall tillstånd
ges endast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av banken.
Denna bestämmelse, som behandlas närmare i avsnitt 5.4.4, utgör
tillsammans med 7 kap. 14 b § samt 2 kap. 3 § BAL och 2 kap. 2 § lagen om
medlemsbanker åtgärder i syfte att förhindra att en bank kommer att ingå i en
svåröverskådlig företagsgrupp så att en effektiv tillsyn av banken inte kan
bedrivas.

13.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om
rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige

Ändringen i paragrafen innebär att bestämmelsen om informationsskyldighet
i denna lag begränsas på motsvarande sätt som i 7 kap. 10 g § försäkrings-
rörelselagen (se avsnitt 10).

139

BCCI-direktivet

Prop. 199596:173

Bilaga 1

18.7.95

r~sv~i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 168/7

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 95/26/EG

av den 29 juni 1995

om ändring av direktiv 77/780/EEG och 89/646/EEG om kreditinstitut, direktiv 73/239/EEG
och 92/49/EEG om andra direkta försäkringar än livförsäkringar, direktiv 79/267/EEG och
92/96/EEG om direkta livförsäkringar, direktiv 93/22/EEG om tjänster inom värdepappersom-
rådet och direktiv 85/611/EEG om företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepap-
per (fondföretag) i syfte att stärka tillsynen på dessa områden

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS
RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av den
Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 57.2 första och
tredje meningen i detta,

med beaktande av kommissionens förslagC),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande(²),

i enlighet med det i artikel 189b i fördraget angivna
förfarandet(³), med beaktande av det av förlikningskom-
mittén godkända gemensamma utkastet av den 11 maj
1995 och

med beaktande av följande:

1) Vissa händelser har visat att det är lämpligt att i en
del avseenden ändra vissa rådsdirektiv för att preci-
sera det allmänna regelverk inom vilket kreditin-
stitut, försäkringsföretag, värdepappersföretag och
fondföretag får bedriva verksamhet, nämligen direk-
tiv 77/780/EEG(⁴) och 89/646/EEG, direktiv 73/
239/EEG(^s) och 92/49/EEG, direktiv 79/267/
OOEEG(⁶) och 92/96/EEG, direktiv 93/22/EEG(⁷)
och direktiv 85/611/EEG(⁸) i syfte att skärpa tillsy-
nen på dessa områden. Det är önskvärt att likartade
åtgärder vidtas inom hela sektorn för finansiella
tjänster.

(’) EGT nr C 229, 25.8.1993, s. 10.

(²) EGT nr C 52, 19.2.1994, s. 15.

(³) Europaparlamentets yttrande av den 9 mars 1994 (EGT nr
C 91, 28.3.1994, s. 61). Rådets gemensamma ståndpunkt av
den 6 juni 1994 (EGT nr C 213, 3.8.1994, s. 29) och
Europaparlamentets beslut av den 26 oktober 1994 (EGT nr
C 323, 21.11.1994, s. 56).

(⁴) EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30. Direktivet senast ändrat
genom direktiv 89/646/EEG (EGT nr L 386, 30.12.1989,
s. 1).

(³) EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3. Direktivet senast ändrat
genom direktiv 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992,
s. 1).

(⁶) EGT nr L 63, 13.3.1979, s. 1. Direktivet senast ändrat
genom direktiv 92/96/EEG (EGT nr L 360, 9.12.1992,
s. 1).

(⁷) EGT nr L 141, 11.6.1993, s. 27.

(’) EGT nr L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet senast ändrat
genom direktiv 88/220/EEG (EGT nr L 100, 19.4.1988,
s. 31).

2) Dessa direktiv fastställer bland annat de villkor som
måste vara uppfyllda innan de behöriga myndighe-
terna får bevilja auktorisation för verksamheten.

3) De behöriga myndigheterna bör inte bevilja auktori-
sation eller upprätthålla denna auktorisation för ett
finansiellt företag om en effektiv tillsyn förhindras
av att företaget har nära förbindelser med en annan
fysisk eller juridisk person. De finansiella företag
som redan är auktoriserade skall ochså uppfylla de
behöriga myndigheternas krav i detta avseende.

4) Definitionen av ”nära förbindelser” i detta direktiv
bygger på minimikrav som inte hindrar medlemssta-
terna från att tillämpa den även på andra situationer
än de som avses av definitionen.

5) Vid tillämpningen av direktivet utgör den enda
omständigheten att förvärv av en betydande del av
ett bolags kapital har skett, inte i sig ägarintresse om
kapitalandelen förvärvats endast som en tillfällig
placering som inte ger inflytande över företagets
organisation eller ekonomiska inriktning.

6) Hänvisningen till ett effektivt utövande av tillsyns-
myndigheternas uppgifter omfattar gruppbaserad
tillsyn över ett finansiellt företag när bestämmel-
serna i gemenskapsrätten föreskriver det. I sådana
fall måste de myndigheter hos vilka tillstånd söks
kunna avgöra vilka myndigheter som är behöriga att
utöva gruppbaserad tillsyn över detta finansiella
företag.

7) Principerna om ömsesidigt erkännande och om hem-
landstillsyn kräver att de enskilda medlemsstaternas
behöriga myndigheter inte skall meddela auktorisa-
tion eller skall återkalla auktorisationen i sådana fall
där verksamhetsplanen, lokaliseringen eller den fak-
tiskt utövade verksamheten klart visar att det finan-
siella företaget har valt rättssystemet i en medlems-
stat i syfte att undgå de strängare normer som gäller
i en annan medlemsstat inom vars område det
bedriver eller har för avsikt att bedriva sin hu-
vudsakliga verksamhet. Ett finansiellt företag som är
en juridisk person skall vara auktoriserat i den

140

Prop. 199596:173

Bilaga 1

Nr L 168/8

l~sv~1

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

18.7.95

medlemsstat i vilken det har sitt stadgeenliga säte.
Ett finansiellt företag som inte är en juridisk person
skall ha sitt huvudkontor i den medlemsstat där det
är auktoriserat. Dessutom skall medlemsstaterna
kräva att ett finansiellt företag har huvudkontor i
sin ursprungsmedlemsstat och att det faktiskt bedri-
ver verksamhet där.

8) Det är lämpligt att föreskriva utbyte av information
mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter
eller organ som i kraft av sin uppgift bidrar till att
stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. För
att bevara informationens konfidentiella karaktär
skall antalet mottagare hållas mycket begränsat.

9) Vissa handlingar såsom bedrägeri och insiderbrott
påverkar det finansiella systemets stabilitet och
integritet, även när andra företag än finansiella
företag berörs.

10) Det är nödvändigt att fastställa under vilka förut-
sättningar det ovan nämnda informationsutbytet
skall tillåtas.

ning eller dess organisation av administration och
redovisning.

16) Med tanke på det eftersträvade syftet är det lämpligt
att medlemsstaterna tillser att denna skyldighet gäl-
ler alla de tillfällen då en revisor upptäcker sådana
omständigheter vid fullgörandet av sina uppdrag i
ett företag som har nära förbindelser med ett finan-
siellt företag.

17) Revisorernas skyldighet att vid behov meddela de
behöriga myndigheterna om vissa förhållanden och
beslut rörande ett finansiellt företag som de upp-
täcker vid fullgörandet av sina uppdrag hos ett
icke-finansiellt företag ändrar inte i sig arten av
deras uppdrag hos detta företag, inte heller det sätt
på vilket de bör fullgöra sina uppgifter där.

18) Antagandet av detta direktiv utgör det lämpligaste
sättet för att uppnå de eftersträvade målen och då
särskilt stärkande av de behöriga myndigheternas
befogenheter. Direktivet begränsar sig till det mini-
mum som krävs för att nå dessa mål och går inte
utöver vad som är nödvändigt för detta syfte.

11) När det föreskrivs att informationen får offentlig-
göras endast med de behöriga myndigheternas
uttryckliga tillstånd får dessa, när så är lämpligt,
ställa stränga krav som villkor för tillståndet.

12) Utbyte av information bör också tillåtas mellan å
ena sidan de behöriga myndigheterna och å andra
sidan centralbanker och andra organ med liknande
uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter
samt, i förekommande fall, andra myndigheter med
uppgift att utöva tillsyn över betalningssystemen.

13) Det är lämpligt att i direktiv 85/611/EEG införa
samma tystnadsplikt och samma möjligheter till
informationsutbyte för de myndigheter som auktori-
serar och utövar tillsyn över fondföretag och andra
företag som medverkar i sådan verksamhet som för
de myndigheter som auktoriserar och övervakar
kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkrings-
företag.

14) Genom detta direktiv samordnas alla de bestämmel-
ser som rör utbyte av information mellan myndighe-
ter inom hela den finansiella sektorn enligt direktiv
93/22/EEG.

15)  För att stärka tillsynen över finansiella företag och
skyddet för deras kunder bör det föreskrivas att en
revisor omgående skall rapportera till de behöriga
myndigheterna då han, enligt vad som föreskrivs i
detta direktiv under fullgörandet av sitt uppdrag får
kännedom om förhållanden som riskerar att allvar-
ligt påverka ett finansiellt företags finansiella ställ-

HÄRMED FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Varje gång uttrycket ”finansiellt företag” förekommer i
detta direktiv skall det ersättas av

— ”kreditinstitut” när detta direktiv ändrar direktiven
77/780/EEG och 89/646/EEG,

— ”försäkringsföretag” när detta direktiv ändrar direkti-
ven 73/239/EEG, 92/49/EEG, 79/267/EEG och 92/
96/EEG,

— ”värdepappersföretag”- när detta direktiv ändrar
direktiv 93/22/EEG,

— ”företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär-
depapper (fondföretag) eller företag som medverkar i
deras affärsverksamhet” när detta direktiv ändrar
direktiv 85/611/EEG.

Artikel 2

1. Följande definition skall läggas till

— som femte strecksats, i artikel 1 i direktiv 77/780/
EEG,

— som punkt 1, i artikel 1 i direktiv 92/49/EEG,

141

Prop. 199596:173

Bilaga 1

18.7.95

rsvn

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 168/9

som punkt m, i artikel 1 i direktiv 92/96/EEG,

som punkt 15, i artikel 1 i direktiv 93/22/EEG:

för att de fortlöpande skall kunna övervaka att
bestämmelserna i denna punkt efterlevs.”

”’nära förbindelser’: en situation där två eller flera
fysiska eller juridiska personer är förenade genom

a) ägarintresse, innebärande ett innehav, direkt eller
genom kontroll av 20% eller mer av rösterna eller
kapitalet i ett företag, eller

b) kontroll, innebärande förbindelse mellan ett mo-
derföretag och ett dotterföretag i alla de fall som
omfattas av artiklarna 1.1 och 1.2 i direktiv 83/
349/EEG(*), eller en likartad förbindelse mellan
någon fysisk eller juridisk person och ett företag.
Varje dotterföretag till ett dotterföretag skall
också anses som dotterföretag till moderföretaget
vilket står över dessa företag.

Som nära förbindelse skall även anses en situation där
två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolle-
ras genom en varaktig förbindelse till en och samma
person.

(*) EGT nr L 193, 18.7.1993, s. 1. Direktivet senast
ändrat genom direktiv 90/605/EEG (EGT nr
L 317, 16.11.1990, s. 60).”

2. Följande stycken skall läggas till i slutet av

— artikel 3.2 i direktiv 77/780/EEG,

— artikel 3.3 i direktiv 93/22/EEG,

— artikel 8.1 i direktiv 73/239/EEG,

— artikel 8.1 i direktiv 79/267/EEG:

”Om det dessutom finns nära förbindelser mellan det
finansiella företaget och andra fysiska eller juridiska
personer skall de behöriga myndigheterna endast
bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hind-
rar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna skall också vägra tillstånd
om lagar, förordningar eller administrativa bestäm-
melser i ett tredje land, som gäller för en eller flera
fysiska eller juridiska personer till vilka företaget har
nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen
av dessa bestämmelser, hindrar myndigheterna från att
utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna skall kräva att de finan-
siella företagen förser dem med erforderliga uppgifter

Artikel 3

1.   Följande punkt skall infogas i artikel 8 i direktiv
73/239/EEG och i artikel 8 i direktiv 79/267/EEG:

”la. Medlemsstaterna skall kräva att försäkringsfö-
retagens huvudkontor skall vara belägna i samma
medlemsstat som deras stadgeenliga säte.”

2.    Följande punkt skall infogas i artikel 3 i direktiv
77/780/EEG:

”2a. Medlemsstaterna skall kräva följande:

— Kreditinstitut som är juridiska personer och som
enligt sin nationella lagstiftning har ett stadgeenligt
säte skall ha sitt huvudkontor i samma medlems-
stat som sitt stadgeenliga säte.

— Andra kreditinstitut skall ha sitt huvudkontor i
den medlemsstat som auktoriserat institut och i
vilken den faktiskt bedriver verksamhet.”

Artikel 4

1. Följande punkt skal infogas i artikel 16 i direktiv
92/49/EEG och i artikel 15 i direktiv 92/96/EEG:

”5a. Utan hinder av punkterna 1-4 får medlemssta-
terna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga
myndigheterna och

— myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ
som har befattning med finansiella företags lik-
vidation, konkurs och liknande förfaranden,

— myndigheter med ansvar för tillsyn över de perso-
ner som ansvarar för lagstadgad revision av för-
säkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföre-
tags och andra finansinstituts räkenskaper, eller

— oberoende aktuarier för försäkringsföretag som
utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt
de organ med uppgift att övervaka dessa aktua-
rier.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första
stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

— Informationen skall användas för att genomföra
den övervakning eller utöva den tillsyn som anges i
första stycket.

— Den information som mottas i detta sammanhang
omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 1.

142

Prop. 199596:173

Bilaga 1

Nr L 168/10      | SV |

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

18.7.95

— När informationen härrör från en annan medlems-
stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt
tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut
den, och då endast för de ändamål för vilket
myndigheten givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de
andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer
och organ som har tillåtelse att motta information
enligt denna punkt.”

2. Följande punkt skall infogas i artikel 12 i direktiv
77/780/EEG och i artikel 25 i direktiv 93/22/EEG:

”5a. Utan hinder av punkterna 1-4 får medlemssta-
terna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga
myndigheterna och

— myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ
som har befattning med finansiella företags lik-
vidation, konkurs och liknande förfaranden,

— myndigheter med ansvar för tillsyn över de perso-
ner som ansvarar för lagstadgad revision av för-
säkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföre-
tags och andra finansinstituts räkenskaper.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första
stycket skall kräva an minst följande villkor uppfylls:

— informationen skall användas för att utöva den
tillsyn som anges i första stycket,

— den information som mottas i detta sammanhang
omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 1,

— när informationen härrör från en annan medlems-
stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt
tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut
den, och då endast för de ändamål för vilket
myndigheten givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de
andra medlemsstaterna vilka myndigheter som har
tillåtelse att motta information enligt denna punkt.”

3. Följande punkt skall infogas i artikel 12 i direktiv
77/780/EEG, i artikel 16 i direktiv 92/49/EEG, i arti-
kel 25 i direktiv 93/22/EEG och i artikel 15 i direktiv
92/96/EEG:

”5b. Utan hinder av punkterna 1-4, får medlems-
staterna för att stärka stabiliteten och integriteten hos
det finansiella systemet tillåta utbyte av information
mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter
eller organ som enligt lag är ansvariga för att upp-
täcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första
stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

— Informationen skall användas för att utföra den
uppgift som anges i första stycket.

— Den information som mottas i detta sammanhang
omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 1.

— När informationen härrör från en annan medlems-
stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt
tillstånd från de behöriga myndigheter som har
lämnat ut den, och då endast för de ändamål för
vilket dessa myndigheter givit sitt tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som
avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka
och utreda överträdelser med hjälp av personer som
genom sin särskilda kompetens är utsedda til detta
och som inte är anställda inom den offentliga förvalt-
ningen, kan möjligheten till det informationsutbyte
som avses i första stycket utsträckas till att omfatta
dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra
stycket.

För genomförande av andra stycket sista strecksatsen
skall de myndigheter eller organ som avses i första
stycket till de behöriga myndigheter som lämnat ut
informationen uppge identitet och exakt ansvarsom-
råde för de personer som får tillgång till denna.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de
andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ
som får motta information enligt denna punkt.

Kommissionen skall före den 31 december 2000 upp-
rätta en rapport om tillämpningen av bestämmelserna
i denna punkt.”

4.    I artikel 12 i direktiv 77/780/EEG och i artikel 25 i
direktiv 93/22/EEG skall punkt 6 ersättas med följande:

”6. Bestämmelserna i denna artikel skall inte
utgöra hinder för en behörig myndighet att lämna ut
information

— till centralbanker och andra organ med liknande
uppgifter i dessas egenskap av monetära myndig-
heter, och

— i förekommande fall till andra myndigheter med
uppgift utöva tillsyn över betalningssystem

för att dessa skall kunna fullgöra sina uppgifter, inte
heller skall bestämmelserna utgöra hinder för dessa
myndigheter eller organ att till de behöriga myndighe-
terna vidarebefordra sådan information som är nöd-
vändig för att uppfylla de syften som framgår av
punkt 4. Information som mottas i detta sammanhang
skall vara underkastad tystnadsplikt enligt denna arti-
kel.”

5.   Följande punkt skall infogas i artikel 16 i direktiv
92/49/EEG och i artikel 15 i direktiv 92/96/EEG:

143

Prop. 199596:173

Bilaga 1

18.7.95

I sv I

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr L 168/11

”5c. Medlemsstaterna får tillåta de behöriga myn-
digheterna att lämna ut information

— till centralbanker och andra organ med liknande
uppgifter i deras egenskap av monetära myndighe-
ter, och

— i förekommande fall till andra offentliga myndig-
heter med uppgift att utöva tillsyn över betalnings-
system

engagerad i försök att rädda företaget, yppas vid
tvistemålsförfaranden.

3. Vad som sägs i punkt 2-skall inte hindra med-
lemsstaternas behöriga myndigheter att utbyta infor-
mation i enlighet med detta eller andra direktiv som
gäller för fondföretag eller för företag som medverkar
i deras affärsverksamhet. För sådan information skall
tystnadsplikt gälla enligt punkt 2.

för att dessa skall kunna fullgöra sina uppgifter, kan
tillåta dessa myndigheter eller organ att till de behö-
riga myndigheterna vidarebefordra sådan information
som är nödvändig för att uppfylla de syften som
framgår av punkt 4. Information som mottas i detta
sammanhang skall vara underkastad tystnadsplikt
enligt denna artikel.”

6.   Till artikel 12 i direktiv 77/780/EEG skall fogas en
ny punkt med följande lydelse:

”8. Denna artikel skall inte hindra de behöriga
myndigheterna från an vidarebefordra den informa-
tion enligt punkterna 1-4 till clearingorganisation eller
annat liknande organ som är erkänt nationell lagstift-
ning för att tillhandahålla clearing- eller avvecklings-
tjänster åt någon av marknaderna i medlemsstaten om
de anser att detta är nödvändigt för att säkerställa att
dessa organ fungerar vid försummelser eller möjliga
försummelser från en marknadsaktörs sida. Informa-
tion som mottas i ett sådant sammanhang skall vara
underkastad tystnadsplikt enligt punkt 1. Medlemssta-
terna skall dock se till att information som mottagits
enligt punkt 2 inte får yppas under de omständigheter
som avses i denna punkt utan uttryckligt medgivande
av de behöriga myndigheter som har lämnat den.”

7.   I artikel 50 i direktiv 85/611/EEG skall punkt-
erna 2, 3 och 4 ersättas med följande:

"2. Medlemsstaterna skall föreskriva att alla perso-
ner som arbetar eller har arbetat för de behöriga
myndigheterna, samt revisorer och experter som age-
rar eller som har agerat på uppdrag av dessa myndig-
heter skall vara bundna av tystnadsplikt. Denna tyst-
nadsplikt skall innebära att ingen konfidentiell infor-
mation som erhålls i tjänsten får röjas till någon
person eller myndighet, utom i sammandrag eller i
sammanställning som omöjliggör identifikation av
enskilda fondföretag samt enskilda förvaltningsbolag
och förvaringsinstitut, nedan kallade ’företag som
medverkar i deras affärsverksamhet’, kan identifieras,
dock med förbehåll för fall som omfattas av straff-
rättslig lagstiftning.

Dock får, i fall då ett fondföretag eller ett företag som
medverkar i deras, affärsverksamhet har försatts i
konkurs eller underkastats tvångslikvidation, konfi-
dentiell information som inte rör tredje part

4.   Medlemsstater får ingå samarbetsavtal för utbyte
av information med behöriga myndigheter i tredje
land endast om den information som överlämnas
omfattas av tystnadsplikt som är minst likvärdig med
den som föreskrivs i denna artikel.

5.   Behöriga myndigheter som erhåller förtrolig
information enligt punkterna 2 eller 3 får använda
den endast vid fullgörande av sina uppgifter

— för att kontrollera att de villkor som ställs för
etablering av verksamhet som fondföretag eller
företag som medverkar i deras affärsverksamhet
uppfyllts och för att underlätta tillsyn över sådan
verksamhet, rutiner för administration och redo-
visning samt intern kontroll,

— för att meddela sanktioner,

— vid överklagande i administrativ ordning av beslut
som fattats av de behöriga myndigheterna, eller

— vid domstolsförfaranden som inletts enligt arti-
kel 51.2.

6.   Vad som sägs i punkterna 2 och 5 skall inte
utgöra hinder för utbyte av information

a) inom en medlemsstat om det där finns flera behö-
riga myndigheter, eller

b) såväl inom en medlemsstat som mellan medlems-
stater, mellan de behöriga myndigheterna och

— myndigheter med offentligt uppdrag att utöva
tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag,
försäkringsföretag och andra finansiella företag
samt myndigheter med ansvar för tillsyn över
finansiella marknader,

— organ som har befattning med likvidation,
konkurs och andra liknande förfaranden i
fondföretag och företag som medverkar i deras
affärsverksamhet,

— personer med ansvar för lagstadgad revision av
försäkringsföretags, kreditinstituts, värdepap-
persföretags och andra finansiella instituts
räkenskaper,

144

Prop. 199596:173

Bilaga 1

Nr L 168/12      | SV |

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

18.7.95

vid deras fullgörande av tillsynsuppgifter, samt
för utlämnande till organ som förvaltar ersätt-
ningssystem, av sådan information som dessa
organ behöver för sin verksamhet. Denna
information skall vara underkastad tystnads-
plikt enligt punkt 2.

7.   Utan hinder av punkterna 2-5 får medlemssta-
terna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga
myndigheterna och

— myndigheter med ansvar för tillsyn över organ som
har befattning med finansiella företags likvidation
och konkurs och liknande förfaranden, eller

— myndigheter med ansvar för tillsyn över personer
med ansvar för lagstadgad revision av försäkrings-
företags, kreditinstituts, värdepappersföretags och
andra finansiella instituts räkenskaper.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första
stycket skall föreskriva att minst följande villkor upp-
fylls:

— informationen skall användas för att utföra de
tillsynsuppgifter som avses i första stycket,

— den information som mottas i detta sammanhang
skall vara underkastad tystnadsplikt enligt
punkt 2,

— när informationen härrör från en annan medlems-
stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt
tillstånd från de behöriga myndigheter som har
lämnat ut den, och i förekommande fall endast för
de ändamål som myndigheterna medgett.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de
andra medlemsstaterna vilka myndigheter som har
tillåtelse att motta information enligt denna punkt.

8.   Utan hinder av punkterna 2-5 får medlemssta-
terna för att stärka stabiliteten och integriteten hos
det finansiella systemet tillåta utbyte av information
mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter
eller organ som enligt lag är ansvariga för att upp-
täcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första
stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

— Informationen skall. användas för att utföra de
uppgifter som anges i första stycket.

— Den information som mottas i detta sammanhang
omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 2.

— När informationen härrör från en annan medlems-
stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt
tillstånd från de behöriga myndigheter som lämnat
ut den, och då endast för de ändamål för vilka
dessa myndigheter givit sitt tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som
avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka
eller utreda överträdelser med hjälp av personer som
genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta
och som inte är anställda inom den offentliga förvalt-
ningen kan möjligheten till informationsutbyte som
avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa
personer enligt de villkor som föreskrivs andra
stycket.

Vid tillämpning av andra stycket sista strecksatsen
skall de myndigheter eller organ som avses i första
stycknet till de behöriga myndigheter som lämnat ut
informationen uppge identitet och exakt ansvarsom-
råde för de personer som får tillgång till denna.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de
andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ
som har tillåtelse att motta information enligt denna
punkt.

Kommissionen skall före den 31 december 2000 upp-
rätta en rapport om tillämpningen av denna punkt.

9.   Bestämmelserna i denna artikel skall inte utgöra
hinder för en behörig myndighet att lämna ut infor-
mation till centralbanker och andra organ med lik-
nande uppgifter i deras egenskap av monetära myn-
digheter för att dessa skall kunna fullgöra sina uppgif-
ter, inte heller skall bestämmelserna utgöra hinder för
dessa myndigheter eller organ att till de behöriga
myndigheterna vidarebefordra sådan information som
är nödvändig för att uppfylla de syften som framgår
av punkt 5. Information som mottas i detta samman-
hang skall vara underkastad tystnadsplikt enligt denna
artikel.

10.   Bestämmelserna i denna artikel skall inte
utgöra hinder för att en behörig myndighet att lämna
ut information enligt punkterna 2-5 till en clearingor-
ganisation eller annat liknande organ som är erkänt
enligt nationell lagstiftning för att tillhandahålla
clearing- eller avvecklingstjänster åt någon av mark-
naderna i medlemsstaten om de anser att detta är
nödvändigt för att säkerställa att dessa organ fungerar
vid försummelser eller möjliga försummelser från en
marknadsaktörs sida. Information som mottas i ett
sådant sammanhang skall vara underkastad den tyst-
nadsplikt som avses i punkt 2. Medlemsstaterna skall
dock se till att information som mottagits enligt
punkt 3 inte får yppas under de omständigheter som
avses i denna punkt utan uttryckligt medgivande från
de behöriga myndigheter som har lämnat den.

11.   Utan hinder av punkterna 2 och 5 får medlems-
staterna dessutom med stöd av bestämmelser i lag
tillåta att viss information lämnas ut till andra avdel-
ningar inom medlemsstaternas centralförvaltningar
som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över fondföre-
tag och företag som medverkar i deras affärsverksam-

145

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

18.7.95

r~sv~~i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 199596:173

Bilaga 1

Nr L 168/13

het, kreditinstitut, finansiella institut, värdepappersfö-
retag och försäkringsföretag samt till personer med
uppdrag från sådana avdelningar.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är
nödvändigt för utövande av tillsyn.

Medlemsstaterna skall dock också se till att informa-
tion som mottagits enligt punkterna 3 och 6 inte får
yppas under de omständigheter som avses i denna
punkt utan uttryckligt medgivande från de behöriga
myndigheter som lämnat ut den.”

Artikel 5

Följande skall införas

— i direktiv 77/780/EEG som artikel 12a,

— i direktiv 92/49/EEG som artikel 16a,

— i direktiv 92/96/EEG som artikel 15a,

— i direktiv 93/22/EEG som artikel 25a, och

— i direktiv 85/611/EEG som artikel 50a:

”1. Medlemsstaterna skall föreskriva åtminstone

a) att varje, i enlighet med direktiv 84/253/EEG(*),
auktoriserad person som i ett finansiellt företag
utför ett i artikel 51 i direktiv 78/660/EEG(**),
artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller artikel 31 i
direktiv 85/611/EEG angivet uppdrag eller annat
uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående
rapportera till de behöriga myndigheterna alla
uppgifter eller beslut rörande detta företag som
han har fått kännedom om vid utförandet av sitt
uppdrag, som är ägnade att

— utgöra en påtaglig överträdelse av lagar, för-
ordningar eller bestämmelser som reglerar vill-
koren för auktorisation eller som särskilt regle-
rar bedrivandet av finansiella företags verksam-
het,

b) att det på samma sätt skall åligga denna person att
omgående rapportera alla uppgifter eller beslut
som han har fått kännedom om vid utförandet av
sitt under a beskrivna uppdrag, i ett företag som
har nära förbindelser härrörande från kontroll
över det finansiella företag i vilket han utför det
ovan nämnda uppdraget.

2. Det förhållandet att de personer som auktorise-
rats enligt direktiv 84/253/EEG till de behöriga myn-
digheterna i god tro yppar sådana uppgifter eller
beslut som avses i punkt 1 utgör inte en överträdelse
av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag, eller
annan bestämmelse, och medför inte något som helst
ansvar för dessa personer.

(*) EGT nr L 126, 12.5.1984, s. 20.

(**) EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11. Direktivet
senast ändrat genom direktiv 90/605/EEG (EGT
nr L 317, 16.11.1990, s. 60).”

Artikel 6

1.   Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar, förord-
ningar och andra bestämmelser som är nödvändiga för
att följa detta direktiv senast den 18 juli 1996. De skall
genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av
en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare fö-
reskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje
medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning
som de antar inom det område som omfattas av detta
direktiv.

Artikel 7

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 29 juni 1995.

— påverka det finansiella företagets fortsatta
drift, eller

— leda till vägran att godkänna räkenskaperna
eller till att reservationer framställs,

Pä Europaparlamentets
vägnar

K. HÄNSCH

Ordförande

Pä rädets vägnar

M. BARNIER

Ordförande

146

Förteckning över remissinstanser avseende dels PM
avseende ägarprövning och vissa andra frågor beträffande
banker och vissa andra finansiella företag, dels
delbetänkandet (SOU 1995:106) Rapporteringsskyldighet
för revisorer i finansiella företag och dels
Finansdepartementets PM angående informationsutbyte
och sekretess

Prop. 1995/96:173

Bilaga 2

Efter remiss har yttranden avgetts av Sveriges riksbank, Hovrätten över
Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Bankstödsnämnden, Finans-
inspektionen, Riksgäldskontoret, Riksskatteverket, Konkurrensverket, Kon-
sumentverket, Svenska Bankföreningen, Sveriges Allmänna Hypoteksbank,
Svenska Skeppshypotekskassan, Stadshypotek AB, Fristående Sparbankers
Riksförbund, Sveriges Bankkunders Riksförbund, Finansförbundet, Svenska
Fondhandlareföreningen, Fondbolagens förening, Sveriges Aktiesparares
Riksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Företagamas Riksorganisation,
Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR,
Svenska Revisorsförbundet, Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges
Industriförbund.

147

2 Lagtext                                                 ^Pr°p- 1995/96:173

Bilaga 3

2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)

dels att 1 kap. 1 och 3 §§, 3 kap. 3, 14 och 15 §§,

7 kap. 10, 13, 14, 16 och 24 §§ samt rubriken närmast före 7 kap. 10 §
skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer,

3 kap. 8 a § samt 7 kap. 13 a, 14 a och 14 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §'

Denna lag innehåller bestämmelser om den rörelse som en bank får driva
samt vissa andra för banker gemensamma bestämmelser. Bestämmelser
om hur en bank bildas och om dess organisation m.m. finns i bankaktie-
bolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) och lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.

Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbank och
medlemsbank.

Med en banks stadgar förstås i denna lag bolagsordning för
bankaktiebolag, reglemente för sparbank och stadgar för medlemsbank.

En bank skall ha sitt huvudkontor
i Sverige.

För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller
bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m.

Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank.

3 §²

I denna lag avses med

1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,

2 a. nära förbindelser: att det
mellan ett bankföretag och ett
annat företag finns förbindelser i
form av

1. att det ena företaget direkt
eller indirekt genom dotterbolag
äger 20 procent eller mer av

Senaste lydelse 1995:1572

Senaste lydelse 1992:1613.

148

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

kapitalet eller av samtliga röster i
det andra,

2. att det ena företaget direkt
eller indirekt utgör moderföretag
till det andra eller att det finns
annan likartad förbindelse mellan
företagen, eller

3.   att båda företagen är
dotterföretag till eller har en
likartad förbindelse med en eller
samma juridiska person eller står i
ett motsvarande förhållande till en
och samma fysiska person.

Nära förbindelser föreligger även
mellan en fysisk person och ett
bankföretag om den fysiska
personen

1. äger mer än 20 procent av
kapitalet eller av samtliga röster i
bankförtaget, eller

2. på annat sätt har sådant
inflytande över bankföretaget att
hans ställning motsvarar den ett
moderföretag har i förhållande till
ett dotterföretag eller det finns
annan likartad förbindelse mellan
honom och bankföretaget.

3. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning; om ett
utländskt bankföretag etablerar sig i Sverige enligt 4 § första stycket 1
eller 5 § 1, skall etableringen anses som en enda filial, även om flera
driftställen inrättas.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

3 kap.

3 §³

Den som är underång, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller
som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av
bankens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan utses även ett
registrerat revisionsbolag.
Bestämmelser om vem som kan
vara huvudansvarig för revisionen
och om underrättelseskyldighet
finns i 12 § lagen (1995:528) om
revisorer. Bestämmelserna i 5 §
om behörighet och i 13 § om rätt

Till revisor kan utses även ett
registrerat revisionsbolag.
Bestämmelser om vem som kan
vara huvudansvarig för revisionen
och om underrättelseskyldighet
finns i 12 § lagen (1995:528) om
revisorer. Bestämmelserna i 5 §
om behörighet, i 8 a § om

’ Senaste lydelse 1995:536.

149

Nuvarande lydelse

att närvara på stämma tillämpas på
den huvudansvarige.

Föreslagen lydelse

rapporteringsskyldighet och i 13 §
om rätt att närvara på stämma
tillämpas på den huvudansvarige.

8a §

En revisor skall omgående
rapportera till Finansinspektionen
sådana förhållanden rörande
banken som revisorn får kännedom
om vid fullgörandet av sitt uppdrag
i banken och som

1. utgör en väsentlig överträdelse
av de författningar som reglerar
bankers verksamhet,

2. kan påverka bankens fortsatta
drift negativt, eller

3.  kan leda till att revisom
avstyrker att balansräkningen eller
resultatsräkningen fastställs eller
till anmärkning enligt 11 §.
Första stycket gäller också i de fall
revisorn får kännedom om
förhållandena vid fullgörande av
uppdrag som han har även i
bankens moderföretag eller
dotterföretag eller ett företag som
har en likartad förbindelse med
banken.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

14 §⁴

Revisorerna får inte lämna upplysningar till en enskild aktieägare,
huvudman, medlem eller utomstående om sådana angelägenheter som de
har fått kännedom om vid fullgörandet av sina uppdrag, om det kan vara
till nackdel för banken.

I 1 kap. 10 § föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte
obehörigen får röjas.

Revisorerna är skyldiga att

1. till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det
inte skulle vara till väsentlig nackdel för banken eller till nämnvärd
olägenhet för enskild,

2. till medrevisorer, granskare som avses i 15 §, ny revisor och, om
banken har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna erforderliga
upplysningar om bankens angelägenheter, samt

3. på begäran lämna upplysningar om bankens angelägenheter till
undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Bestämmelser om revisorers

⁴ Senaste lydelse 1992:1613.

150

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rapporteringsskyldighet till Finans-
inspektionen finns i 8 a §.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

15 §³

Vaije röstberättigad kan väcka förslag om att Finansinspektionen skall
utse granskare för särskild granskning av bankens förvaltning och
räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller
förhållanden i banken. Förslaget skall framställas på en ordinarie stämma
eller på stämma där ärendet enligt kallelsen skall behandlas.
Finansinspektionen skall på begäran av röstberättigad och efter att ha hört
bankens styrelse forordna en eller flera granskare, om förslaget biträds

1. i ett bankaktiebolag av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier
eller en tredjedel av de företrädda aktiema,

2. i en sparbank av minst en tiondel av samtliga huvudmän eller en
tredjedel av de närvarande huvudmännen, eller

3. i en medlemsbank av minst en tiondel av samtliga röstberättigade
eller en tredjedel av de närvarande röstberättigade.

I en medlemsbank kan innehavaren av förlagsandelar begära hos
styrelsen att granskare utses. Begärs detta av innehavare som företräder
förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel
av det totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två
månader göra framställning härom hos Finansinspektionen. Försummas
detta får vaije innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.

Vad som sägs om revisorer i 3 §
första och tredje styckena, 5, 9, 13
och 14 §§ samt 5 kap. 2 och
4-8 §§ tillämpas även i fråga om
granskare.

Yttrande över granskningen skall avges till stämman. Yttrandet skall
hållas tillgängligt hos banken under minst en vecka före stämman för
aktieägare, huvudman, medlem eller annan röstberättigad och genast
sändas till var och en av dem som begär det. Yttrandet skall också läggas
fram på stämman. På samma sätt skall yttrandet hållas tillgängligt för och
sändas till innehavare av förlagsandelar, om granskaren har utsetts på
begäran av sådan innehavare.

Vad som sägs om revisorer i 3 §
första och tredje styckena, 5, 8 a,
9, 13 och 14 §§ samt 5 kap. 2 och
4-8 §§ tillämpas även i fråga om
granskare.

7 kap.

Ägarprövning                  Ägarprövning m.m.

10 §⁶

Ett direkt eller indirekt förvärv av Ett direkt eller indirekt förvärv
aktier eller andelar i en bank, som genom överlåtelse av aktier eller

Senaste lydelse 1995:1572.

Senaste lydelse 1995:1572.

151

Nuvarande lydelse

medför att förvärvarens sam-
manlagda innehav utgör ett kvali-
ficerat innehav, får ske bara efter
tillstånd av Finansinspektionen.
Detsamma gäller förvärv som in-
nebär att ett kvalificerat innehav
ökas så att det uppgår till eller
överstiger 20, 33 eller 50 procent
av kapitalet eller röstetalet för
samtliga aktier eller andelar eller
så att banken blir dotterföretag.

Föreslagen lydelse

andelar i en bank, som medför att
förvärvarens sammanlagda innehav
utgör ett kvalificerat innehav, får
ske bara om Finansinspektionen
dessförinnan har meddelat tillstånd
till förvärvet. Detsamma gäller
förvärv, som innebär att ett
kvalificerat innehav ökas så att det
uppgår till eller överstiger 20, 33
eller 50 procent av kapitalet eller
av röstetalet för samtliga aktier
eller andelar eller så att banken
blir dotterföretag.

Om ett förvärv som avses i första
stycket har gjorts genom bodelning,
arv, testamente, bolagsskifte eller
på annat liknande sätt, krävs
tillstånd av Finansinspektionen för
att förvärvaren skall få behålla de
aktier eller andelar som erhållits.
Förvärvaren skall ansöka om
tillstånd till ett sådant förvärv inom
sex månader efter det att han
erhållit aktierna eller andelarna.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

13 §⁷

När ett bankaktiebolag eller en medlemsbank får kännedom om att aktier
eller andelar i banken blivit föremål för ett sådant förvärv som avses i
10 § eller för en sådan avyttring som avses i 12 §, skall banken snarast
anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När en bank i annat fall får
kännedom om att den har nära för-
bindelser med någon annan, skall
banken snarast anmäla det till
Finansinspektionen.

Ett bankaktiebolag eller en medlemsbank skall årligen till
Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar i banken samt storleken på innehaven.

13 a §

Om en juridisk person äger ett
kvalificerat innehav i en bank,
skall den juridiska personen snarast
anmäla ändringar av vilka som
ingår i dess ledning till Finans-
inspektionen.

⁷ Senaste lydelse 1995:1572.

152

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

14 §⁸

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar
utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, får Finans-
inspektionen besluta att aktierna
eller andelarna inte får företrädas
vid stämman.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §
eller om förvärvet har skett i strid
med inspektionens beslut, får
inspektionen besluta att aktiema
eller andelarna inte får företrädas
vid stämman eller att röster
avgivna för sådana aktier eller
andelar skall vara ogiltiga.

Finansinspektionen får också
förelägga en ägare som sägs i
första och andra styckena att
avyttra så stor del av aktiema eller
andelama att innehavet därefter
inte är kvalificerat.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar
utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i banken, får Finans-
inspektionen besluta att ägaren inte
får företräda de aktier eller ande-
lar som medför att innehavet är
kvalificerat vid stämman. Det-
samma gäller, om en sådan ägare
i väsentlig mån har åsidosatt skyl-
digheter i näringsverksamhet eller
annars allvarligt misskött sig.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 10 §
eller har fått sin ansökan avslagen,
får inspektionen besluta att ägaren
inte får företräda de aktier eller
andelar som han innehar i strid
med vad som föreskrivs i 10 § vid
stämman. Om ett sådant förvärv
har skett i strid med inspektionens
beslut får ägaren inte företräda de
aktier eller andelar som han
innehar i strid med vad som
föreskrivs i 10 § vid stämman.

Finansinspektionen får också
förelägga en ägare som avses i
första stycket att avyttra så stor del
av aktiema eller andelama att
innehavet därefter inte är
kvalificerat. En ägare som avses i
andra stycket får föreläggas att
avyttra så stor del av aktiema eller
andelarna att denne inte längre
innehar aktier eller andelar i strid
med vad som föreskrivs i 10 §.

14 a §

När en ägare till ett kvalificerat
innehav enligt 14 § första eller
andra stycket inte får företräda alla
sina aktier eller andelar vid
stämman, kan Finansinspektionen,
om det finns särskilda skäl, utse en

⁸ Senaste lydelse 1995:1572.

153

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lämplig person som förvaltare med
rätt att företräda aktiema eller
andelarna vid stämman.

En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av den
som är förbjuden att företräda
aktierna eller andelarna och skall
på begäran förskotteras av banken.
Om den betalningsskyldige inte
godtar förvaltarens anspråk, fast-
ställs ersättningen av Finans-
inspektionen.

14 b §

Om en bank har nära förbindelser
med någon annan och det hindrar
en effektiv tillsyn av banken, får
Finansinspektionen förelägga den
eller dem som äger de aktier eller
andelar som medför att förbin-
delserna är nära att avyttra så stor
del av aktierna eller andelarna att
så inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även
besluta att ägaren inte får
företräda aktierna eller andelarna
vid stämman. 1 så fall skall
bestämmelserna i 14 a § tillämpas.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

16 §’

En svensk banks oktroj skall återkallas av Finansinspektionen om

1. banken inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller
anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit
laga kraft,

2.  banken inte inom ett år efter registrering har böljat driva
bankrörelse, eller banken dessförinnan förklarat sig avstå från oktrojen,

3. banken har överlåtit hela sin rörelse,

4. banken under en sammanhängande tid av ett år inte drivit
bankrörelse,

5. banken genom att överträda en bestämmelse som avses i 15 § eller
på annat sätt visat sig olämplig att utöva sådan verksamhet som oktrojen
avser,

6. bankens kapitalbas understiger det minsta belopp som krävs enligt
2 kap. 9 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader
från det att den blev känd för banken, eller

⁹ Senaste lydelse (1995:1594)

154

Nuvarande lydelse

7. banken inte fullgjort sina
skyldigheter enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti
och inte vidtagit rättelse inom ett
år från det att inspektionen har
förelagt banken att fullgöra sina
skyldigheter med förklaring att
bankens oktroj kan komma att
återkallas.

Om det är tillräckligt får
inspektionen i de fåll som anges i
första stycket 4 och 5 i stället för
att återkalla oktrojen meddela
vaming. I fall som avses i första
stycket 6 får inspektionen medge
förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda
skäl.

Om oktrojen återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av
rörelsen skall ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta
verksamheten.

24
Finansinspektionens beslut enligt 6
överklagas.

Beslut som avses i 21 § första
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag,
bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619) och

Föreslagen lydelse

7.  banken inte fullgjort sina
skyldigheter enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti
och inte vidtagit rättelse inom ett
år från det att inspektionen har
förelagt banken att fullgöra sina
skyldigheter med förklaring att
bankens oktroj kan komina att
återkallas, eller

8. någon som ingår i bankens
styrelse inte uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 3 § tredje stycket 3
bankaktiebolagslagen (1987:618),
2 kap. 3 § tredje stycket 2
sparbankslagen (1987:619) eller 2
kap. 2 § fjärde stycket 3 lagen
(1995:1570) om medlemsbanker.

Om det är tillräckligt får
inspektionen i de fåll som anges i
första stycket 4 och 5 i stället för
att återkalla oktrojen meddela
vaming. I fåll som avses i första
stycket 6 får inspektionen medge
förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda
skäl. 1 fall som avses i första
stycket 8 får oktrojen återkallas
bara om Finansinspektionen först
beslutat att anmärka på att
personen ingår i styrelsen och
denne, sedan en av inspektionen
bestämd tid om högst tre månader
gått, fortfarande finns kvar i
styrelsen.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

i'°

§ och 21 § andra stycket får inte

Beslut som avses i 14 a § och 21
§ första stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Inspektionens beslut i övrigt enligt
denna lag, bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen

¹⁰ Senaste lydelse 1995:1572.

155

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lagen (1995:1570) om medlems-
banker får överklagas hos
regeringen, om inte annat är
föreskrivet.

(1987:619) och lagen (1995:1570)
om medlemsbanker får överklagas
hos regeringen, om inte annat är
föreskrivet.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller
återkallelse skall gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

156

2.2 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 11 §§ och 8 kap.

1 § bankaktiebolagslagen (1987:618) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

2 kap.

3 §'

Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas
regeringen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för
den tilltänkta verksamheten.

Regeringen prövar att bolagsordningen överensstämmer med denna lag,
bankrörelselagen (1987:617) och andra författningar samt om och i vad
män särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och
arten av bolagets verksamhet.

Regeringen skall stadfästa bolagsordningen och bevilja oktroj om

1. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven
på en sund bankverksamhet, och

2. det inte kan antas att de som
kommer att äga ett sådant
kvalificerat innehav i bolaget som
avses i 1 kap. 3 § 2 bankrörelse-
lagen, kommer att motverka en
sund utveckling av verksamheten i
bolaget.

1. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven
på en sund bankverksamhet,

2.  det kan antas att de som
kommer att äga ett sådant
kvalificerat innehav i bolaget som
avses i 1 kap. 3 § 2 bankrörelse-
lagen inte kommer att motverka en
sund utveckling av verksamheten i
bolaget och även i övrigt är
lämpliga att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av en
hank; bolagsordningen får inte
stadfästas och oktroj inte beviljas,
om någon sådan ägare i väsentlig
mån har åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller annars
allvarligt misskött sig, och

3. de som avses ingå i bolagets
styrelse har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av en
bank och även i övrigt är lämpliga
för en sådan uppgift.

Om bolaget kommer att ha
sådana nära förbindelser som avses
i 1 kap. 3 § 2 a bankrörelselagen
med någon annan, får
bolagsordningen stadfästas och
oktroj beviljas endast omförbindel-

'Senaste lydelse 1994:2008.

157

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

serna inte hindrar en effektiv tillsyn
av banken.

Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon
ytterligare bank.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

11 §

Om det vid den konstituerande stämman inte visas att teckning och till-
delning av aktier har skett motsvarande aktiekapitalet eller
minimikapitalet enligt bolagsordningen, har frågan om bankaktiebolagets
bildande fallit.

Om teckningen av aktier innebär
att ett kvalificerat innehav i bolaget
kommer att ägas av någon som inte
har prövats enligt 3 § tredje stycket
2, får bolaget inte bildas utan att
prövning görs. Om denne inte
anses lämplig, får bolaget inte
bildas.

Om tecknare med flertalet avgivna röster och med minst två tredjedelar
av de vid stämman företrädda aktiema röstar för beslutet att bilda
bolaget, är detta bildat. I annat fåll har frågan om bolagets bildande
fallit.

När bankaktiebolaget är bildat, skall på den konstituerande stämman
styrelse och revisorer väljas.

I fråga om den konstituerande stämman gäller i övrigt i tillämpliga
delar föreskrifterna om bolagsstämma i denna lag och bolagsordningen.

8 kap.

1 §²

Aktieägarnas rätt att besluta i bankaktiebolagets angelägenheter utövas vid
bolagsstämman.

I avstämningsbolag tillkommer rätten att delta i bolagsstämma den som
har tagits upp som aktieägare i en sådan utskrift av aktieboken som avses
i 3 kap. 14 § andra stycket.

I bolagsordningen kan bestämmas att aktieägare, för att få delta i
bolagsstämman, skall anmäla sig hos bolaget senast den dag som anges
i kallelsen till stämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allmän
helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och får inte
infälla tidigare än femte dagen före stämman.

Aktier som tillhör bolaget eller
dess dotterföretag kan inte
företrädas vid bolagsstämman.
Sådana aktier skall inte medräknas
när det fordras samtycke av ägare
till en viss del av aktiema i bolaget

Aktier som tillhör bolaget eller
dess dotterföretag kan inte
företrädas vid bolagsstämman.
Sådana aktier skall inte medräknas
när det fordras samtycke av ägare
till en viss del av aktiema i bolaget

²Senaste lydelse 1992:1611.

158

Nuvarande lydelse

för att ett beslut skall bli giltigt
eller en befogenhet skall få utövas.
Detsamma gäller aktier vilka
omfattas av ett beslut av
Finansinspektionen enligt 7 kap.
14 § bankrörelselagen (1987:617).

Föreslagen lydelse

för att ett beslut skall bli giltigt
eller en befogenhet skall få utövas.
Detsamma gäller aktier vilka
omfattas av ett förbud eller
föreläggande enligt 7 kap. 14 §
bankrörelselagen (1987:617),
såvida inte förvaltare har
förordnats enligt 14 a § i samma
kapitel.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

159

2.3 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § sparbankslagen (1987:619) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §'

Stiftarna skall upprätta ett reglemente som skall underställas regeringen
för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den
tilltänkta verksamheten.

Regeringen provar att reglementet överensstämmer med denna lag,
bankrörelselagen (1987:617) och andra författningar samt om och i vad

mån särskilda bestämmelser behövs
arten av sparbankens verksamhet.

Regeringen skall stadfästa
reglementet och bevilja oktroj, om
den planerade rörelsen kan antas
komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet.

med hänsyn till omfattningen och

Regeringen skall stadfästa
reglementet och bevilja oktroj, om

/. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven på
en sund bankverksamhet och

2. de som avses ingå i
sparbankens styrelse har de insikter
och den erfarenhet som måste
krävas av den som deltar i
ledningen av en sparbank och även
i övrigt är lämpliga för en sådan
^uPP8ift-

Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon
ytterligare bank.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

'Senaste lydelse 1992:1614.

160

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 och 5 §§ lagen (1995:1570) om
medlemsbanker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §

Medlemsbankens stadgar skall stadfästas. Till ansökan om stadfästelse
skall en plan för verksamheten fogas.

Stadfästelse av stadgar meddelas av regeringen.

Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av stadgar prövas dels
att stadgarna överensstämmer med denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) och andra författningar samt dels om och i vad mån det
behövs särskilda bestämmelser med hänsyn till omfattningen och arten av
medlemsbankens verksamhet.

Regeringen skall stadfästa stadgarna och bevilja oktroj, om

1. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven
på en sund bankverksamhet, och

2. det inte kan antas att de som
kommer att äga ett sådant
kvalificerat innehav i banken som
avses i 1 kap. 3 § 2 bankrörelse-
lagen, kommer att motverka en
sund utveckling av verksamheten i
banken.

1. den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven
på en sund bankverksamhet,

2.  det kan antas att de som
kommer att äga ett sådant
kvalificerat innehav i banken som
avses i 1 kap. 3 § 2 bankrörelse-
lagen inte kommer att motverka en
sund utveckling av verksamheten i
banken och även i övrigt är
lämpliga att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av en
bank; stadgarna får inte stadfästas
och oktroj inte beviljas, om någon
sådan ägare i väsentlig mån har
åsidosatt skyldigheter i närings-
verksamhet eller annars allvarligt
misskött sig, och

3. de som avses ingå i bankens
styrelse har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av en
bank och även i övrigt är lämpliga
för en sådan uppgift.

Om banken kommer att ha
sådana nära förbindelser som avses
i 1 kap. 3 § 2 a bankrörelselagen
med någon annan, får stadgarna
stadfästas och oktroj beviljas
endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av
banken.

161

11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon
ytterligare bank.

5 §

En nybildad medlemsbank skall anmälas för registrering senast lyra
månader efter det att dess stadgar har stadfästs.

För registrering krävs att medlemsbanken har minst tre medlemmar och
att dessa har betalt in insatsbelopp enligt stadgarna.

För registrering av en medlemsbank krävs att banken har ett så stort
bundet eget kapital som föreskrivs i 1 kap. 4 §.

Om ett kvalificerat innehav i en
medlemsbank vid anmälan för
registrering ägs av någon som inte
har prövats enligt 2 § fjärde stycket
2, får banken inte registreras utan
att prövning görs. Om ägaren inte
anses lämplig, får banken inte
bildas.

Frågan om medlemsbankens bildande har fallit, om anmälan för
registrering inte har skett inom den tid som anges i första stycket eller
om Finansinspektionen genom beslut som har vunnit laga kraft har
avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering. I sådant fell svarar
styrelseledamöterna solidariskt för återbetalningen av insatser och
uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder
enligt 6 § första stycket tredje meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

162

2.5 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § aktiekontolagen (1989:827) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §'

I ett aktiekonto som avses i 2 § skall anges

1. aktieägarens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer
samt postadress,

2.  namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt
postadress för panthavare och för den som har en rättighet på grund av
sådan inskränkning i rätten att fritt förfoga över aktien som avses ill,

3. det antal aktier som kontot omfattar med uppgift om aktiernas
nominella belopp och för vaije aktie huruvida full betalning har erlagts
för aktien till avstämningsbolaget,

4. till vilket slag vaije aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas
enligt bolagsordningen,

5. i förekommande fall att aktie av visst slag kan omvandlas till en
aktie av annat slag,

6. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie
som övergår till ny ägare,

7. utbetalning som görs vid inlösen aven aktie eller minskning av
aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,

8. i förekommande fall att
aktieägaren har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med
uppdrag som omfattar förvaltning
av aktiema,

8. i förekommande fåll att
aktieägaren har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med
uppdrag som omfattar förvaltning
av aktiema eller att aktiema
företräds av en förvaltare som
förordnats enligt 7 kap. 14 a §
bankrörelselagen (1987:617), 5
kap. 15 a § lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag, 6 kap. 3 g §
lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse eller 3 kap. 2 e §
försäkringsrörelselagen
(1982:713),

9. pantsättning avseende en aktie,

10. konkurs avseende aktieägaren samt utmätning, kvarstad eller
betalningssäkring avseende en aktie eller panträtt i aktien,

11. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i

3 kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§

'Senaste lydelse 1994:1448.

163

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 13 och 16 §§ bankaktie-
bolagslagen (1987:618),

12. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 §
andra stycket föräldrabalken.

Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet
ändrats, skall detta anges i aktiekontot så snart det kan ske.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

164

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1610) om kreditmark-
nadsbolag

dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1 och 5 §§, 5 kap. 11, 12, 14, 15 och 17
§§ och 6 kap. 1 § samt rubriken närmast före 5 kap. 11 § skall ha
följande lydelse,

dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 2 kap. 3 a samt 7 a-
7 c §§ och 5 kap. 14 a och 15 a och 15 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna lag avses med

1. finansieringsverksamhet: näringsverksamhet som har till ändamål att
lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter
eller medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller
upplåta lös egendom till nyttjande,

2. kreditmarknadsbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd
enligt denna lag att driva finansieringsverksamhet,

3. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,

3 a. nära förbindelser: att det
mellan ett kreditmarknadsbolag och
ett annat företag finns förbindelser
i form av

1. att det ena företaget direkt
eller indirekt genom dotterbolag
som äger 20 procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster i
det andra,

2. att det ena företaget direkt
eller indirekt utgör moderföretag
till det andra eller att det finns
annan likartad förbindelse mellan
företagen, eller

3.   att båda företagen är
dotterföretag till eller har en
likartad förbindelse med en eller
samma juridiska person eller står i
ett motsvarande förhållande till en
och samma fysiska person.

Nära förbindelserföreligger även
mellan en fysisk person och ett
kreditmarknadsbolag om den
fysiska personen

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

165

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. äger mer än 20 procent av
kapitalet eller av samtliga röster i
kreditmarknadsbolaget, eller

2. på annat sätt har sådant
inflytande över kreditmarknads-
bolaget att hans ställning
motsvarar den ett moderföretag har
i förhållande till ett dotterföretag
eller det finns en annan likartad
förbindelse mellan honom och
kreditmarknadsbolaget.

4. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning; om ett
utländskt företag etablerar sig i Sverige enligt 2 kap. 8-10 §§, skall
etableringen anses som en enda filial, även om flera driftställen inrättas,

5. kreditinstitut: ett institut i vars verksamhet ingår att från allmänheten
låna medel och att bevilja krediter for egen räkning,

6. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut men vars
huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att
driva valutahandel eller värdepappersrörelse eller att utföra en eller flera
av de verksamheter som anges i 3 kap. 1 § andra stycket 2-11,

7. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

2 kap.

1 §'

Tillstånd att driva finansieringsverksamhet för ett svenskt aktiebolag får
meddelas endast om

1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan
författning,

2. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en
sund verksamhet,

3. det inte kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i bolaget kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i bolaget, och

3. det kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i bolaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i bolaget och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av ett kreditmarknadsbolag;
tillstånd får inte meddelas, om
någon sådan ägare i väsentlig mån
har åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller annars
allvarligt misskött sig,

4. de som avses ingå i bolagets
styrelse och vara verkställande
direktör eller dennes ställförträdare

'Senaste lydelse 1994:2018.

166

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

har de insikter och den erfarenhet
som måste krävas av den som
deltar i ledningen av ett
kreditmarknadsbolag och även i
övrigt är lämpliga för en sådan
^uPPg '^lft. °^ch

4. bolaget uppfyller de villkor i 5. bolaget uppfyller de villkor i
övrigt som anges i denna lag.        övrigt som anges i denna lag.

Om bolaget kommer att ha nära
förbindelser med någon annan, får
tillstånd meddelas endast om
förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av kreditmark-
nadsbolaget.

Tillstånd får inte vägras på den grunden att det inte behövs något
ytterligare finansieringsföretag.

3 a §

Om teckningen av aktier innebär
att ett kvalificerat innehav i ett
kreditmarknadsbolag kommer att
ägas av någon som inte har
prövats enligt 1 § första stycket 3,
får bolaget inte bildas utan att
prövning görs. Om denne inte
anses lämplig, får bolaget inte
bildas.

5 §

Ett kreditmarknadsbolag skall ha en styrelse med minst fem ledamöter.
Bolaget skall ha en verkställande direktör.

Ett kreditmarknadsbolag skall ha
sitt huvudkontor i Sverige.

7a §

En revisor skall omgående
rapportera till Finansinspektionen
sådana förhållanden rörande
kreditmarknadsbolaget som
revisorn får kännedom om vid
fullgörandet av sitt uppdrag i
kreditmarknadsbolaget och som

1. utgör en väsentlig överträdelse
av de författningar som reglerar
kreditmarknadsbolags verksamhet,

2. kan påverka kreditmarknads-
bolagets fortsatta drift negativt,
eller

3.  kan leda till att revisom
avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

167

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

anmärkning enligt 10 kap. 10 §
aktiebolagslagen (1975:1385).

Första stycket gäller också i de
fall revisom får kännedom om
förhållandena vid fullgörande av
revisorsuppdrag som han har även
i kreditmarknadsbolagets
moderföretag eller ett företag som
har en likartad förbindelse med
kreditmarknadsbolaget.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

7b §

1 1 kap. 5 § denna lag föreskrivs
att enskildas förhållanden till
kreditmarknadsbolag inte
obehörigen får röjas och i 10 kap.
13 § aktiebolagslagen (1975:1385)
finns bestämmelser om revisors rätt
och skyldighet att lämna
upplysningar i vissa fall. Revisor i
kreditmarknadsbolag är vidare
enligt 7 a § skyldig att rapportera
vissa förhållanden till
Finansinspektionen.

16J som sägs om revisor i

7 a § skall också tillämpas i fråga
om granskare som utsetts enligt
10 kap. 14 § aktiebolagslagen
(1975:1385) i kreditmark-
nadsbolag.

5 kap.

Ägarprövning

Ägarprövning m.m.

11 §

Ett direkt eller indirekt förvärv av
aktier i ett kreditmarknadsbolag,
som medför att förvärvarens
sammanlagda innehav utgör ett
kvalificerat innehav, får ske bara
efter tillstånd av Finans-
inspektionen. Detsamma gäller
förvärv som innebär att ett
kvalificerat innehav ökas så att det
uppgår till eller överstiger 20, 33
eller 50 procent av aktiekapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier
eller så att bolaget blir
dotterföretag.

Ett direkt eller indirekt förvärv
genom överlåtelse av aktier i ett
kreditmarknadsbolag, som medför
att förvärvarens sammanlagda
innehav utgör ett kvalificerat
innehav, får ske bara om
Finansinspektionen dessförinnan
har meddelat tillstånd till förvärvet.
Detsamma gäller förvärv, som
innebär att ett kvalificerat innehav
ökas så att det uppgår till eller
överstiger 20, 33 eller 50 procent
av aktiekapitalet eller av röstetalet

168

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för samtliga aktier eller så att
bolaget blir dotterföretag.

Om ett förvärv som avses i första
stycket har gjorts genom bodelning,
arv, testamente, bolagsskifte eller
på annat liknande sätt, krävs
tillstånd av Finansinspektionen för
att förvärvaren skall få behålla de
aktier som erhållits. Förvärvaren
skall ansöka om tillstånd till ett
sådant förvärv inom sex månader
efter det att han erhållit aktiema.

12

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Finansinspektionen skall ge
tillstånd tillförvärv enligt 11 §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund ut-
veckling av kreditmarknadsbolagets
verksamhet. Inspektionen får före-
skriva en viss tid inom vilken
förvärvet skall genomföras.

Tdlstånd skall ges tillförvärv som
avses i 11 §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att mot-
verka en sund utveckling av
kreditmarknadsbolagets verksamhet
och om förvärvaren även i övrigt
är lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av ett
sådant bolag. Tdlstånd får inte
ges, om förvärvaren i väsentlig
mån har åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller annars
allvarligt misskött sig.

Om förvärvet skulle leda till nära
förbindelser mellan bolaget och
någon annan skall tillstånd ges
endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av
kreditmarknadsbolaget.

Finansinspektionen får föreskriva
en viss tid inom vilken förvärvet

skall genomföras.

Finansinspektionen skall meddela beslut i ärendet inom tre månader
från det att ansökan om tillstånd gjordes.

14 §

När ett kreditmarknadsbolag får kännedom om att aktier i bolaget blivit
föremål för ett sådant förvärv som avses i 11 § eller för en sådan
avyttring som avses i 13 §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller
avyttringen till Finansinspektionen.

När ett kreditmarknadsbolag i
annat fall får kännedom om att det
har nära förbindelser med någon
annan, skall bolaget snarast
anmäla det till Finansinspektionen.

169

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ett kreditmarknadsbolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i
bolaget samt storleken på innehaven.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

14 a §

Om en juridisk person äger ett
kvalificerat innehav i ett
kreditmarknadsbolag, skall den
juridiska personen snarast anmäla
ändringar av vilka som ingår i dess
ledning till Finansinspektionen.

15 §

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt in-
flytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av verksam-
heten i kreditmarknadsbolaget, får
Finansinspektionen besluta att
aktiema inte får företrädas vid
bolagsstämman.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 11 § eller har förvär-
vat aktier i strid med inspektionens
beslut, far inspektionen besluta att
aktiema inte får företrädas vid
bolagsstämman eller att röster
avgivna för sådana aktier skall
vara ogiltiga.

Finansinspektionen får också
förelägga en aktieägare som sägs i
första och andra styckena att
avyttra så stor del av aktiema att
innehavet därefter inte är kvali-
ficerat.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt in-
flytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av verksam-
heten i kreditmarknadsbolaget, får
Finansinspektionen besluta att
ägaren inte får företräda de aktier
som medför att innehavet är
kvalificerat vid stämman.
Detsamma gäller, om en sådan
ägare i väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller annars allvarligt misskött sig.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 11 § eller har fått sin
ansökan avslagen, får inspektionen
besluta att ägaren inte får företräda
de aktier som han innehar i strid
med vad som föreskrivs i 11 § vid
stämman. Om ett sådant förvärv
har skett i strid med inspektionens
beslut, får ägaren inte företräda de
aktier som han innehar i strid med
vad som föreskrivs i 11 § vid
stämman.

Finansinspektionen får också
förelägga en aktieägare som avses
i första stycket att avyttra så stor
del av aktiema att innehavet
därefter inte är kvalificerat. En
ägare som avses i andra stycket får
föreläggas att avyttra så stor del av
aktiema att denne inte längre
innehar aktier i strid med vad som
föreskrivs i 77 §.

170

Nuvarande lydelse

Aktier som omfattas av ett beslut
av inspektionen enligt första, andra
eller tredje stycket skall inte
medräknas när det fordras sam-
tycke av ägare till en viss del av
aktiema i bolaget för att ett beslut
skall bli giltigt eller en befogenhet
skall få utövas.

Föreslagen lydelse

Aktier som omfattas av ett
förbud eller föreläggande enligt
denna paragraf skall inte med-
räknas när det fordras samtycke av
ägare till en viss del av aktiema i
bolaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas, såvida inte förvaltare har
förordnats enligt 15 a §.

15 a §

När en ägare till ett kvalificerat
innehav enligt 15 § första eller
andra stycket intefår företräda alla
sina aktier vid bolagsstämman, kan
Finansinspektionen, om det finns
särskilda skäl, utse en lämplig
person som förvaltare med rätt att
företräda aktierna vid bolags-
stämma.

En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av den
som är förbjuden att företräda
aktierna och skall på begäran
förskotteras av kreditmarknads-
bolaget. Om den betalningsskyldige
inte godtar förvaltarens anspråk,
fastställs ersättningen av Finans-
inspektionen.

15 b §

Om ett kreditmarknadsbolag har
nära förbindelser med någon annan
och det hindrar en effektiv tillsyn
av kreditmarknadsbolaget, får
Finansinspektionen förelägga den
eller dem som äger de aktier som
medför att förbindelserna är nära
att avyttra så stor del av aktiema
att så inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även
besluta att ägaren inte får före-
träda aktiema vid stämman. 1 så
fall skall bestämmelserna i 15 a §
tillämpas.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

17 §

Ett tillstånd att driva finansieringsverksamhet som har lämnats ett kredit-
marknadsbolag skall återkallas av Finansinspektionen om

171

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

1. bolaget inte inom ett år efter beviljande av tillstånd har böljat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om bolaget dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,

2. bolaget under en sammanhängande tid av ett år inte drivit sådan
rörelse som tillståndet avser,

3. bolaget genom att överträda en bestämmelse som avses i 16 § eller
på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet

avser,

4. bolagets kapitalbas understiger
det minsta belopp som krävs enligt
4 kap. 1 § andra eller tredje
stycket och bristen inte har täckts
inom tre månader från det att den
blev känd för bolaget, eller

5. bolagets egna kapital under-
stiger två tredjedelar av det
registrerade aktiekapitalet och
bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd
för bolaget.

Om det är tillräckligt får inspek-
tionen i de fall som anges i första
stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela var-
ning. I fall som avses i första
stycket 4 och 5 får inspektionen
medge förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda
skäl.

4. bolagets kapitalbas understiger
det minsta belopp som krävs enligt
4 kap. 1 § andra eller tredje
stycket och bristen inte har täckts
inom tre månader från det att den
blev känd för bolaget,

5. bolagets egna kapital under-
stiger två tredjedelar av det
registrerade aktiekapitalet och
bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd
för bolaget, eller

6. någon som ingår i bolagets
styrelse eller är verkställande
direktör inte uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 1 § första

stycket 4.

Om det är tillräckligt får inspek-
tionen i de fall som anges i första
stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela var-
ning. I fall som avses i första
stycket 4 och 5 får inspektionen
medge förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda
skäl. I fall som avser i första
stycket 6 för tillstånd återkallas
bara om Finansinspektionen först
beslutat att anmärka på att
personen ingår i styrelsen eller är
verkställande direktör och denne,
sedan en av inspektionen bestämd
tid av högst tre månader gått,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör.

Om tillståndet återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av
verksamheten skall ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta
verksamheten.

172

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

6 kap.

1 §

Finansinspektionens beslut enligt 5 kap. 6 § och 22 § andra stycket får
inte överklagas.

Beslut som inspektionen med-
delar med stöd av 1 kap. 2 §
2 kap. 3 och 8 §§ samt 5 kap. 11,
15, 17 och 19 §§ får överklagas
hos kammarrätten.

Andra beslut som inspektionen

överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten av länsrättens avgörande.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller
återkallelse skall gälla omedelbart.

Beslut som inspektionen med-
delar med stöd av 1 kap. 2 §
2 kap. 3 och 8 §§ samt 5 kap. 11,
15, 15 b, 17 och 19 §§ får
överklagas hos kammarrätten.

meddelar enligt denna lag får

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

173

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse

dels att nuvarande 6 kap. 3 e § skall betecknas 6 kap. 3 f §,

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 § och 6 kap. 3 a, 3 b,

3 d, nya 3 f och 9 §§ samt rubriken närmast före 6 kap. 3 a § skall ha
följande lydelse,

dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 2 kap. 3 a och 5 a-
5 c §§ och 6 kap. 3 e, 3 g och 3 h §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §'

I denna lag betyder

1. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt
tillhandahålla sådana tjänster som anges i 3 §,

2. värdepappersbolag: svenskt aktiebolag som fått tillstånd enligt denna
lag att driva värdepappersrörelse,

3. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank och utländskt
bankföretag som driver bankrörelse från filial här i landet,

4. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska bankinstitut som
fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska
företag som driver värdepappersrörelse från filial här i landet,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,

7. nära förbindelser: att det
mellan ett värdepappersbolag och
ett annat företag finns förbindelser
i form av

1. att det ena företaget direkt
eller indirekt genom dotterbolag
äger 20 procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster i
det andra,

2. att det ena företaget direkt
eller indirekt utgör moderföretag
till det andra eller att det finns
annan likartade förbindelse mellan
företagen, eller

3.  att båda företagen är
dotterföretag till eller har en

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

'Senaste lydelse 1995:1590.

174

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7. filial: ett avdelningskontor
med självständig förvaltning; om
ett utländskt företag etablerar sig i
Sverige enligt 3 c § 1 eller 2 kap.
7   § första stycket, skall

etableringen anses som en enda
filial, även om flera driftställen
inrättas.

likartad förbindelse med en eller
samma juridiska person eller står i
ett motsvarande förhållande till en
och samma fysiska person.

Nära förbindelserföreligger även
mellan en fysisk person och ett
värdepappersbolag om den fysiska
personen

1. äger mer än 20 procent av
kapitalet eller av samtliga röster i
värdepappersbolaget, eller

2. på annat sätt har sådant
inflytande över värdepappers-
bolaget att hans ställning mot-
svarar den ett moderföretag har i
förhållande till ett dotterföretag
eller det finns annan likartad
förbindelse mellan honom och
värdepappersbolaget.

8. filial: ett avdelningskontor
med självständig förvaltning; om
ett utländskt företag etablerar sig i
Sverige enligt 3 c § 1 eller 2 kap.
7   § första stycket, skall

etableringen anses som en enda
filial, även om flera driftställen
inrättas.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

2 kap.

1 §²

Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva värdepappersrörelse får med-
delas endast om

1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan
författning,

2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven

på en sund värdepappersrörelse,

3. den som kommer att äga ett
kvalificerat innehav i bolaget inte
kan antas motverka en sund ut-
veckling av verksamheten i bo-
laget, och

3. det kan antas att den som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i bolaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i bolaget och även i
övrigt är lämplig att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av ett värdepappersbolag; tillstånd
får inte meddelas, om en sådan
ägare i väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller annars allvarligt misskött sig,

²Senaste lydelse 1994:2015.

175

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

4. de som avses ingå i bolagets
styrelse och vara verkställande
direktör eller dennes ställ-
företrädare har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av ett
värdepappersbolag och även i
övrigt är lämpliga för en sådan
uppgift’ °^ch

4. bolaget uppfyller de villkor 5. bolaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.      som i övrigt anges i denna lag.

Om bolaget kommer att ha nära
förbindelser med någon annan, får
tillstånd meddelas endast om
förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av värdepappers-
bolaget.

3 a §

Om teckningen av aktier innebär
att ett kvalificerat innehav i ett
värdepappersbolag kommer att
ägas av någon som inte har
prövats enligt 1 § första stycket 3,
får bolaget inte bildas utan att
prövning görs. Om denne inte
anses lämplig, får bolaget inte
bildas.

5a §

En revisor skall omgående
rapportera till Finansinspektionen
sådana förhållanden rörande
värdepappersbolaget som revisom
får kännedom om vid fullgörandet
av sitt uppdrag i värdepappers-
bolaget och som

1. utgör en väsentlig överträdelse
av de författningar som reglerar
värdepappersbolags verksamhet,

2. kan påverka värdepappers-
bolagets fortsatta drift negativt,
eller

3.  kan leda till att revisom
avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till
anmärkning enligt 10 kap. 10 §
aktiebolagslagen (1975:1385).

Första stycket gäller också i de
fall revisom får kännedom om
förhållandena vid fullgörande av
uppdrag som han har även i

176

Nuvarande lydelse

6

Ägarprövning

3
Ett direkt eller indirekt förvärv av
aktier i ett värdepappersbolag, som
medför att förvärvarens samman-
lagda innehav utgör ett kvalificerat
innehav, får ske bara efter tillstånd
av Finansinspektionen. Detsamma
gäller ett förvärv som innebär att
ett kvalificerat innehav ökas så att
det uppgår till eller överstiger 20,
33 eller 50 procent av aktiekapi-
talet eller röstetalet för samtliga
aktier eller så att värdepappers-
bolaget blir dotterföretag.

Föreslagen lydelse

värdepappersbolagetsmoderföretag
eller dotterföretag eller ett företag
som har en likartad förbindelse
med värdepappersbolaget.

5 b §

1 1 kap. 8 § denna lag regleras
tystnadsplikten för styrelse-
ledamöter eller befattningshavare
hos ett värdepappersbolag eller ett
utländskt värdepappersföretag och
i 10 kap. 13 § aktiebolagslagen
(1975:1385) finns bestämmelser
om revisors rätt och skyldighet att
lämna upplysningar i vissa fall.
Revisor i värdepappersbolag är
vidare enligt 4 a § skyldig att
rapportera vissa förhållanden till
Finansinspektionen.

5 c §

WrJ som sägs om revisor i 4 a §
skall också tillämpas i fråga om
granskare som utsetts enligt 10
kap. 14   § aktiebolagslagen

(1975:1385) i värdepappersbolag.

kap.

Ägarprövning m.m.

a §³

Ett direkt eller indirekt förvärv
genom överlåtelse av aktier i ett
värdepappersbolag, som medför att
förvärvarens sammanlagda innehav
utgör ett kvalificerat innehav, får
ske bara om Finansinspektionen
dessförinnan har meddelat tillstånd
till förvärvet. Detsamma gäller ett
förvärv som innebär att ett kvali-
ficerat innehav ökas så att det
uppgår till eller överstiger 20, 33
eller 50 procent av aktiekapitalet
eller av röstetalet för samtliga
aktier eller så att värdepappers-
bolaget blir dotterföretag.

Om ett förvärv som avses i första
stycket har gjorts genom bodelning,

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

’Senaste lydelse 1994:2015.

12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

177

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

arv, testamente, bolagsskifte eller
på annat liknande sätt, krävs
tillstånd av Finansinspektionen för
att förvärvaren skall få behålla de
aktier som erhållits. Förvärvaren
skall ansöka om tillstånd till ett
sådant förvärv inom sex månader
efter det att han erhållit aktiema.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Om ett förvärv enligt första stycket skulle innebära att värde-
pappersbolaget blev dotterföretag till eller kom under bestämmande
inflytande av ett värdepappersföretag som är auktoriserat i ett annat land
inom EES, moderföretag till ett sådant företag eller en fysisk eller
juridisk person som annars har ett bestämmande inflytande över ett
sådant företag, får frågan om tillstånd avgöras först efter samråd med de
behöriga myndigheterna i detta land.

3 b
Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt 3 a §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund ut-
veckling av bolagets verksamhet.
Inspektionen får föreskriva en viss
tid inom vilken ett förvärv skall
genomföras.

§⁴

Tdlstånd skall ges till förvärv som
avses i 3 a §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att mot-
verka en sund utveckling av bo-
lagets verksamhet och om för-
värvaren även i övrigt är lämplig
att utöva ett väsentligt inflytande
över ledningen av ett värde-
pappersbolag. Tdlstånd får inte
ges, om förvärvaren i väsentlig
mån har åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller annars
allvarligt misskött sig.

Om förvärvet skulle leda till nära
förbindelser mellan bolaget och
någon annan, skall tillstånd ges
endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av
värdepappersbolaget.

Finansinspektionen får föreskriva
en viss tid inom vilken ett förvärv

skall genomföras.
Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

3 d §⁵

När ett värdepappersbolag får kännedom om att aktier i bolaget blivit
föremål för ett sådant förvärv som avses i 3 a § eller för en sådan

‘Senaste lydelse 1994:2015.

⁵Senaste lydelse 1994:2015.

178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

avyttring som avses 1 3 c §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller
avyttringen till Finansinspektionen.

När ett värdepappersbolag i
annat fall får kännedom om att det
har nära förbindelser med någon
annan, skall bolaget snarast
anmäla det till Finansinspektionen.

Ett värdepappersbolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i
bolaget samt storleken på innehaven.

3 e §

Om en juridisk person äger ett
kvalificerat innehav i ett
värdepappersbolag, skall den
juridiska personen snarast anmäla
ändringar av vilka som ingår i dess
ledning till Finansinspektionen.

3f§⁶

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
tänkas komma att utöva sitt in-
flytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av verksam-
heten i värdepappersbolaget, får
Finansinspektionen besluta att
aktiema inte får företrädas vid
bolagsstämman.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 3 a § eller har för-
värvat aktier i strid med inspek-
tionens beslut, får inspektionen
besluta att aktiema inte får
företrädas vid bolagsstämman eller
an röster avgivna för sådana aktier
skall vara ogiltiga.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt in-
flytande på ett sätt som motverkar
en sund utveckling av verksam-
heten i värdepappersbolaget, far
Finansinspektionen besluta att
ägaren inte får företräda de aktier
som medför att innehavet är
kvalificerat vid stämman. Det-
samma gäller, om en sådan ägare
i väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller annars allvarligt misskött sig.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 3 a § eller har fått sin
ansökan avslagen, får inspektionen
besluta att ägaren inte får företräda
de aktier som han innehar i strid
med vad som föreskrivs i 3 a § vid
stämman. Om ett sådant förvärv
har skett i strid med inspektionens
beslut, får ägaren inte företräda de
aktier som han innehar i strid med
vad som föreskrivs i 3 a § vid
stämman.

‘Senaste lydelse av förutvarande 6 kap. 3 e § 1994:2015.

179

Nuvarande lydelse

Finansinspektionen får också
förelägga en aktieägare som sägs i
första och andra styckena att
avyttra så stor del av aktiema att
innehavet därefter inte är kvali-
ficerat.

Aktier som omfattas av ett beslut
av inspektionen enligt första, andra
eller tredje stycket skall inte
medräknas när det fordras sam-
tycke av ägare till en viss del av
aktiema i bolaget för att ett beslut
skall bli giltigt eller en befogenhet
skall få utövas.

Föreslagen lydelse

Finansinspektionen får också
förelägga en aktieägare som avses
i första stycket att avyttra så stor
del av aktiema att innehavet
därefter inte är kvalificerat. En
ägare som avses i andra stycket får
föreläggas att avyttra så stor del av
aktiema att han inte längre innehar
aktier i strid med vad som
föreskrivs i 3 a §.

Aktier som omfattas av ett
förhud eller föreläggande enligt
denna paragraf skall inte med-
räknas när det fordras samtycke av
ägare till en viss del av aktiema i
bolaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas, såvida inte förvaltare har
förordnats enligt 3 g §.

3g §

När en ägare till ett kvalificerat
innehav enligt 3 f § första eller
andra stycket inte får företräda alla
sina aktier vid bolagsstämma, kan
Finansinspektionen, om det finns
särskilda skäl, utse en lämplig
person som förvaltare med rätt att
företräda aktierna vid
bolagsstämman.

En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av den
som är förbjuden att företräda
aktiema och skall på begäran
förskotteras av värdepappers-
bolaget. Om den betalningsskyldige
inte godtar förvaltarens anspråk,
fastställs ersättningen av
Finansinspektionen.

3 h §

Om ett värdepappersbolag har
näraförbindelser med någon annan
och det hindrar en effektiv tillsyn
av värdepappersbolaget, får
Finansinspektionen förelägga den
eller dem som äger de aktier som
medför att förbindelserna är nära
att avyttra så stor del av aktiema
att så inte längre är fallet.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

180

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Finansinspektionen får även
besluta att ägaren inte får
företräda aktiema vid stämman. I
sä fäll skall bestämmelserna i 3 g §
tillämpas.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

9 §⁷

Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett värdepappersinstitut skall
återkallas av Finansinspektionen om:

1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har böijat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,

2. institutet under en tid av minst sex månader inte drivit sådan
verksamhet som tillståndet avser, eller

3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som
meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att
utöva sådan rörelse som tillståndet avser.

Ett värdepappersbolags tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och
5 skall återkallas av inspektionen om bolaget inte fullgjort sina
skyldigheter enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och inte
vidtagit rättelse inom ett år efter det att inspektionen har förelagt
värdepappersbolaget att fullgöra sina skyldigheter med förklaring att
värdepappersbolagets tillstånd annars kan komma att återkallas.

Ett värdepappersbolags tillstånd
skall dessutom återkallas om bo-
lagets kapitalbas understiger det
minsta belopp som föreskrivs i
5 kap. 1  § andra stycket och

bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd
för bolaget.

Ett värdepappersbolags tillstånd
skall dessutom återkallas om:

1. bolagets kapitalbas understiger
det minsta belopp som föreskrivs i
5 kap. 1 § andra stycket och
bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd
för bolaget, eller

2. någon som ingår i bolaget
styrelse eller är verkställande
direktör inte uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 1 § första
stycket 4.

I fall som avses i tredje stycket 2
får tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår
i styrelsen eller är verkställande
direktör och denne, sedan en av
inspektionen bestämd tid av högst
tre månader gått, fortfarande finns
kvar i styrelsen eller är verk-
ställande direktör.

⁷Senaste lydelse 1995:1597.

181

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

182

2.8 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)
dels att nuvarande 3 kap. 2 c § skall betecknas 3 kap. 2 d §,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 3 §, 3 kap. 2, 2 b och nya 2 d §§, 10 kap.

3 och 14 §§ samt 19 kap. 2 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 1 kap. 9 c §, 2 kap.

3 d § och 3 kap. 2 c, 2 e och 2 f §§ samt 10 kap. 8 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Försäkringsrörelse får drivas endast av försäkringsaktiebolag och
ömsesidiga försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta enligt
denna lag, om inte annat följer av 2 § eller 10 § fjärde stycket.

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om
huruvida koncessionen enligt första stycket krävs för en planerad
verksamhet.

Ett förhandsbesked enligt andra stycket är bindande för den myndighet
som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i frågan om
förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked.

Försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen och
vara registrerad hos denna.

Ett försäkringsbolag skall ha sitt
huvudkontor i Sverige.

Med nära förbindelser avses i
denna lag att det mellan ett
försäkringsbolag och ett annat
företag finns förbindelser i form av

1. att det ena företaget direkt
eller indirekt genom dotterbolag
äger 20 procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster i
det andra,

2. att det ena företaget direkt
eller indirekt utgör moderföretag
till det andra eller att det finns
annan likartad förbindelse mellan
företagen, eller

3.   att båda företagen är
dotterföretag till eller har en
likartad förbindelse med en eller
samma juridiska person eller står i
ett motsvarande förhållande till en
och samma fysiska person.

183

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nära förbindelser föreligger även
mellan en fysisk person och ett för-
säkringsbolag om den fysiska per-
sonen

1. äger mer än 20 procent av
kapitalet eller av samtliga röster i
försäkringsbolaget, eller

2. på annat sätt har sådant
inflytande över försäkringsbolaget
att hans ställning motsvarar den ett
moderföretag har iförhållande till
ett dotterföretag eller det finns
annan likartad förbindelse mellan
honom och försäkringsbolaget.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

2 kap.

3 §'

Stiftarna skall ansöka om koncession samt upprätta en bolagsordning som
skall underställas regeringen för stadfästelse.

Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Finansinspektionen får
meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla.

Regeringen prövar att bolagsordningen överensstämmer med denna lag
och med andra författningar samt om och i vad mån särskilda
bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets

verksamhet.

Regeringen stadfäster bolags-
ordningen och beviljar koncession,
om den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla
kraven på en sund försäkrings-
verksamhet och den som kommer
att äga ett kvalificerat innehav i
bolaget kan antas inte motverka en
sund utveckling av verksamheten i
bolaget. Koncession beviljas tills
vidare eller, om särskilda om-
ständigheter föranleder detta, för
bestämd tid, högst tio år, och
därutöver till det löpande
räkenskapsårets slut. Koncession
får inte vägras av det skälet att
det inte behövs något ytterligare
försäkringsbolag.

Regeringen stadfäster bolags-
ordningen och beviljar koncession,
om

1. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla
kraven på en sund försäkrings-
verksamhet,

2. det kan antas att den som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i bolaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i bolaget och även i
övrigt är lämplig att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av ett försäkringsbolag; bolags-
ordningen får inte stadfästas och
koncession inte beviljas, om en
sådan ägare i väsentlig mån har
åsidosatt skyldigheter i närings-
verksamhet eller annars allvarligt
misskött sig, och

‘Senaste lydelse 1995:779.

184

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid förlängning av en koncession
som har beviljats ett försäkrings-
bolag för bestämd tid gäller
förstn-fjärde styckena i
tillämpliga delar.

3. de som avses ingå i bolagets
styrelse och vara verkställande
direktör eller dennes ställföre-
trädare har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av ett
försäkringsbolag och även i övrigt
är lämpliga för en sådan uppgift.

Om bolaget kommer att ha nära
förbindelser med någon annan, får
bolagsordningen stadfästas och
koncession beviljas endast om
förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av försäkrings-
bolaget.

Koncession beviljas tills vidare
eller, om särskilda omständigheter
föranleder detta, för bestämd tid,
högst tio år, och därutöver till det
löpande räkenskapsårets slut.
Koncession får inte vägras av det
skälet att det inte behövs något
ytterligare försäkringsbolag.

Vid förlängning av en koncession
som har beviljats ett försäkrings-
bolag för bestämd tid gäller
första-s/änc styckena i tillämpliga
delar.

3d§

Om teckningen av aktier innebär
att ett kvalificerat innehav i ett
försäkringsaktiebolag kommer att
ägas av någon som inte har
prövats enligt 3 § fjärde stycket 2,
får bolaget inte bildas utan att
prövning görs. Om denne inte
anses lämplig, får bolaget inte
bildas.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

3 kap.

2 §²

Aktier kan fritt överlåtas och förvärvas, om något annat inte följer av

bestämmelserna i detta kapitel eller
Ett direkt eller indirekt förvärv av
aktier i ett försäkringsaktiebolag,
som medför att förvärvarens
sammanlagda innehav utgör ett

i övrigt av lag.

Ett direkt eller indirekt förvärv
genom överlåtelse av aktier i ett
försäkringsaktiebolag, som medför
att förvärvarens sammanlagda

²Senaste lydelse 1995:779.

185

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

innehav utgör ett kvalificerat
innehav enligt 1 kap. 9 a §, får ske
bara om Finansinspektionen
dessförinnan har meddelat tillstånd
till förvärvet. Detsamma gäller
förvärv, som innebär att ett
kvalificerat innehav ökas så att det
uppgår till eller överstiger 20, 33
eller 50 procent av aktiekapitalet
eller av röstetalet för samtliga
aktier eller så att försäkrings-
aktiebolaget blir dotterföretag.

Om ett förvärv som avses i andra
stycket har gjorts genom bodelning,
arv, testamente, bolagsskifte eller
på annat liknande sätt, krävs
tillstånd av Finansinspektionen för
att förvärvaren skall få behålla de
aktier som erhållits. Förvärvaren
skall ansöka om tillstånd till ett
sådant förvärv inom sex månader
efter det att han erhållit aktiema.

Tdlstånd skall ges till förvärv
som avses i andra och tredje
styckena, om det kan antas att för-
värvaren inte kommer att motverka
en sund utveckling av bolagets
verksamhet och om förvärvaren
även i övrigt är lämplig att utöva
ett väsentligt inflytande   över

ledningen av ett försäkringsbolag.
Tdlstånd får inte
förvärvaren i väsentlig
åsidosatt skyldigheter
ringsverksamhet eller
allvarligt misskött sig.

Om förvärvet skulle leda till nära
förbindelser mellan försäkrings-
bolaget och någon annan, skall
tillstånd ges endast om för-
bindelserna inte hindrar en effekiiv
tillsyn av försäkringsbolaget.

Inspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall
genomföras.

Inspektionen skall meddela beslut
i ett ärende enligt andra stycket
inom tre månader från det att
ansökan om tillstånd gjordes.

kvalificerat innehav enligt 1 kap.
9 a §, får ske bara efter tillstånd av
Finansinspektionen. Detsamma
gäller förvärv som innebär att ett
kvalificerat innehav ökas så att det
uppgår till eller överstiger 20, 33
eller 50 procent av aktiekapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier
eller så att försäkringsaktiebolaget
blir dotterföretag.

Finansinspektionen skall ge
tillstånd till förvärv enligt andra
stycket, om det inte kan antas att
förvärvaren kommer att utöva sitt
inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
försäkringsbolagets verksamhet.

ges, om
mån har

i nä-

annars

Inspektionen skall meddela beslut
i ett ärende enligt andra eller tredje
stycket inom tre månader från det
att ansökan om tillstånd gjordes.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

186

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

2 b §³

Ett försäkringsaktiebolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i
bolaget samt storleken på innehaven.

När ett försäkringsaktiebolag får kännedom om att bolagets aktier blivit
föremål för ett sådant förvärv som avses i 2 § eller för en sådan avyttring
som avses i 2 a §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen
till Finansinspektionen.

När ett försäkringsbolag i annat
fall får kännedom om att det har
nära förbindelser med någon
annan, skall bolaget snarast
anmäla det till Finansinspektionen.

2c §

Om en juridisk person äger ett
kvalificerat innehav i ett
försäkringsbolag, skall den
juridiska personen snarast anmäla
ändringar av vilka som ingår i dess
ledning till Finansinspektionen.

2c §

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt
inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
försäkringsbolagets verksamhet, får
Finansinspektionen besluta att
aktiema inte får företrädas vid
bolagsstämman.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 2 § eller har förvärvat
aktier i strid med Finansinspek-
tionens beslut, får inspektionen
besluta att aktiema inte får
företrädas vid bolagsstämman eller
att röster avgivna för sådana aktier
skall vara ogiltiga.

2 d §

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier utövar eller kan
antas komma att utöva sitt
inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
försäkringsbolagets verksamhet, får
Finansinspektionen besluta att
ägaren inte får företräda de aktier
som medför att innehavet är
kvalificerat vid stämman.
Detsamma gäller, om en sådan
ägare i väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller annars allvarligt misskött sig.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 2 § eller har fått sin
ansökan avslagen, får inspektionen
besluta att ägaren inte fårföreträda
de aktier som han innehar i strid
med vad som föreskrivs i 2 § andra
stycket vid stämman. Om ett sådant
förvärv har skett i strid med
inspektionens beslut, får ägaren

’Senaste lydelse 1995:779.

187

Nuvarande lydelse

Finansinspektionen får också
förelägga aktieägare som sägs i
första och andra styckena att
avyttra en så stor del av aktiema
att innehavet därefter inte är
kvalificerat.

Aktier som omfettas av ett beslut
av inspektionen enligt första, andra
eller tredje stycket skall inte
medräknas när det fordras sam-
tycke av ägare till en viss del av
aktiema i bolaget för att ett beslut
skall bli giltigt eller en befogenhet
skall få utövas.

Föreslagen lydelse

inte företräda de aktier som han
innehar i strid med vad som
föreskrivs i 2 § andra stycket vid
stämman.

Finansinspektionen får också
förelägga aktieägare som avses i
första stycket att avyttra en så stor
del av aktiema att innehavet
därefter inte är kvalificerat. En
ägare som avses i andra stycket får
föreläggas att avyttra så stor del av
aktierna att denne inte längre
innehar aktier i strid med vad som
föreskrivs i 2 § andra stycket.

Aktier som omfattas av ett
förbud eller föreläggande enligt
denna paragraf skall inte med-
räknas när det fordras samtycke av
ägare till en viss del av aktiema i
bolaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas, såvida inte förvaltare har
förordnats enligt 2 e §.

2 e §

När en ägare till ett kvalificerat
innehav enligt 2 d § första eller
andra stycket intefår företräda alla
sina aktier vid bolagsstämma, kan
Finansinspektionen, om det finns
särskilda skäl, utse en lämplig
person som förvaltare med rätt att
företräda aktierna vid
bolagsstämman.

En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av den
som är förbjuden att företräda
aktiema och skall på begäran
förskotteras av försäkringsbolaget.
Om den betalningsskyldige inte
godtar förvaltarens anspråk,
fastställs ersättningen av Finans-
inspektionen.

2f§

Om ett försäkringsbolag har nära
förbindelser med någon annan och
det hindrar en effektiv tillsyn av
försäkringsbolaget, får Finans-
inspektionen förelägga den eller
dem som äger de aktier som

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

188

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

medför att förbindelserna är nära
att avyttra så stor del av aktiema
att så inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även
besluta att ägaren inte får
företräda aktierna vid stämman. 1
så fall skall bestämmelserna i 2 e §
tillämpas.

2 g §

När det föreligger ett sådant fall
som avses i 2 f §, får Finans-
inspektionen besluta att ägaren till
de aktier som grundar de nära för-
bindelserna inte får företräda
aktierna vid bolagsstämman. 1 så
fall skall bestämmelserna i
2 e § tillämpas.

10 kap.

3 §

Revisorer som inte är auktoriserade eller godkända skall vara bosatta
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller
efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen i särskilda fåll tillåter
något annat. Vad som sagts nu gäller dock inte, om även en auktoriserad
eller godkänd revisor deltar i revisionen. Den som är underårig, i
konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av
bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

lill revisor kan aven utses ett
registrerat revisionsbolag. Bestäm-
melser om vem som kan vara hu-
vudansvarig för revisionen och om
underrättelseskyldighet finns i 12 §
lagen (1995:528) om revisorer.
Bestämmelserna i 5 och 13 §§ i
detta kapitel tillämpas på den
huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör,
moderbolagets revisorer.

revisor kan aven utses ett
registrerat revisionsbolag. Bestäm-
melser om vem som kan vara hu-
vudansvarig för revisionen och om
underrättelseskyldighet finns i 12 §
lagen (1995:528) om revisorer.
Bestämmelserna i 5, 8 a och 13 §§
i detta kapitel tillämpas på den
huvudansvarige.

om det kan ske, utses minst en av

8 a §

En revisor skall omgående
rapportera till Finansinspektionen
sådana förhållanden rörande
försäkringsbolaget som revisorn får
kännedom om vid fullgörandet av
sitt uppdrag i försäkringsbolaget
och som

189

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. utgör en väsentlig överträdelse
av de författningar som reglerar
försäkringsbolags verksamhet,

2. kan påverka försäkringsbo-
lagets fortsatta drift negativt, eller

3.  kan leda till att revisom
avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till
anmärkning enligt 11 § tredje
stycket.

Första stycket gäller också i de
fall revisom får kännedom om
förhållandena vid fullgörande av
uppdrag som han har även i
försäkringsbolagets moderföretag
eller dotterföretag eller ett företag
som har en likartad förbindelse
med försäkringsbolaget.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

14 §

Revisor får inte till enskild aktieägare, delägare, delegerad, garant eller
utomstående lämna upplysningar om sådana försäkringsbolagets ange-
lägenheter som han fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag,
om det kan vara till förfång för bolaget.

Revisor är skyldig att till
bolagsstämman lämna alla upp-
lysningar som bolagsstämman
begär, om det inte skulle vara till
väsentligt förfång för bolaget.
Revisor är vidare skyldig att lämna
medrevisor, ny revisor och, om
bolaget har försatts i konkurs,
konkursförvaltare erforderliga
upplysningar om bolagets ange-
lägenheter.

Revisor är skyldig att till
bolagsstämman lämna alla upp-
lysningar som bolagsstämman
begär, om det inte skulle vara till
väsentligt förfång för bolaget.
Revisor är vidare skyldig att lämna
medrevisor, ny revisor och, om
bolaget har försatts i konkurs,
konkursförvaltare erforderliga
upplysningar om bolagets ange-
lägenheter. Revisor är vidare enligt
8 a § skyldig att rapportera vissa
förhållanden till Finansinspek-
tionen.

19 kap.

H §⁴

Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkrings-
bolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta
rättelse om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag, lagen (1995:1560) om årsredovisning
i försäkringsföretag, trafikskadelagen (1975:1410) eller lagen (1976:357)

⁴Senaste lydelse 1995:779.

190

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av dessa lagar eller från bolagsordningen eller grunderna, om sådana
finns,

2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med
hänsyn till omlåttningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

3. försäkringabolagets riktlinjer för placering av tillgångar som används
för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i
7 kap. 9 a - 10 e §§,

4. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller
inte är placerade enligt 7 kap. 9 a - 10 e §§,

5. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning
eller

5 a. någon av dem som ingår i för-
säkringsbolagets styrelse eller är
verkställande direktör inte uppfyller
de krav som anges i 2 kap. 3 §
fjärde stycket 3.

6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets
verksamhet.

Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen
enligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget
eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell
ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om
kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmaiginalen eller
garantibeloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett
livförsäkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 §
tredje stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att
upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt åter-
ställande av kapitalbasen.

Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i annat land inom EES och
bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk
myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åtgärder
som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen skall
underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som
vidtas.

Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom
bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt
har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.

Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda
bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,

2. bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmaiginalen
eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,

3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns
särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer
att försämras, eller

191

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen
vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller åttonde
stycket.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas
efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.

En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget

1. inte längre uppfyller kraven för koncession,

2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har
godkänts enligt tredje stycket, eller

3.  i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för
verksamheten.

En koncession kan dessutom
förklaras förverkad av regeringen
om någon av dem som ingår i
försäkringsbolagets styrelse eller är
verkställande direktör inte uppfyller
de krav som anges i 2 kap. 3 §
fjärde stycket 3.

19 kap.

13 §

Finansinspektionens beslut enligt
2 a kap. 2, 3, 5 och 6 § får
överklagas hos kammarrätten.
Inspektionens beslut om att
förelägga eller utdöma vite enligt
21 kap. 2 § får överklagas hos
länsrätten. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten
av länsrättens avgörande. Inspek-
tionens beslut i övrigt enligt denna
lag far överklagas hos regeringen.

Finansinspektionens beslut enligt
2 a kap. 2, 3, 5 och 6 § får
överklagas hos kammarrätten.
Inspektionens beslut om att
förordna förvaltare och bestämma
ersättning till förvaltare enligt 3
kap. 2 e § samt om att förelägga
eller utdöma vite enligt 21 kap. 2
§ får överklagas hos länsrätten.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande. Inspek-
tionens beslut i övrigt enligt denna
lag får överklagas hos regeringen.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller om
verksamhetens drivande enligt 11 § sjunde stycket skall gälla omedelbart.

Om överklagande av vissa beslut finns bestämmelser i 20 kap. 7 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

192

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1972:262) om understödsföre-
ningar skall införas två nya paragrafer, 12 a och 32 a §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 12 a § En understödsförening skall ha sitt huvudkontor i Sverige. 32 a § En revisor skall omgående rappor- tera till Finansinspektionen sådana förhållanden rörande understöds- föreningen som revisom får känne- dom om vid fullgörandet av sitt uppdrag i understödsföreningen och som 1. utgör en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar understödsföreningars verksamhet, 2. kan påverka understödsföre- ningens fortsatta drift, eller 3.  kan leda till att revisom avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 51 § tredje stycket lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

193

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om Prop. 1995/96:173
värdepappersfonder                                          Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:1114) om värdepappers-
fonder skall inforas tre nya paragrafer, 6 a-c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

6a §

En revisor skall omgående rappor-
tera till Finansinspektionen sådana
förhållanden rörande fondbolaget
som revisorn får kännedom om vid
fullgörandet av sitt uppdrag i
fondbolaget och som

1. utgör en väsentlig överträdelse
av de författningar som reglerar
fondbolags verksamhet,

2.  kan påverka fondbolagets
fortsatta drift negativt, eller

3.  kan leda till att revisom
avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till
anmärkning enligt 10 kap. 10 §
aktiebolagslagen (1975:1385).

Första stycket gäller också i de
fall revisorn får kännedom om
förhållandena vid fullgörande av
uppdrag som han har även i
fondbolagets moderföretag eller
dotterföretag eller ett företag som
har en likartad förbindelse med
fondbolaget.

6b §

1 5 § denna lag föreskrivs att
enskildas förhållanden till
värdepappersfond, fondbolag och
förvaringsinstitut inte obehörigen
får röjas och i 10 kap. 13 §
aktiebolagslagen (1975:1385)finns
bestämmelser om revisors rätt och
skyldighet att lämna upplysningar i
vissa fall. Revisor i fondbolag är
vidare enligt 6 a § skyldig att
rapportera vissa förhållanden till
Finansinspektionen.

6c §

Xbd som sägs om revisor i 6 a §
skall också tillämpas i fråga om
granskare som utsetts enligt

194

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse                Prop. 1995/96:173 Bilaga 3 10 kap. 14 § aktiebolagslagen (1975:1385) i fondbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

195

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa skall införas en ny paragraf, 3 a §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En revisor skall omgående rappor-
tera till Finansinspektionen sådana
förhållanden rörande kassan som
revisorn får kännedom om vid
fidlgörandet av sitt uppdrag i
kassan och som

1. utgör en väsentlig överträdelse
av de författningar som reglerar
kassans verksamhet, eller

2. kan påverka kassans fortsatta
drift negativt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

196

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Prop. 1995/96:173

Svenska skeppshypotekskassan                               Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1980:1097) om Svenska skepps-

hypotekskassan skall införas en ny paragraf, 26 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 26 a § En revisor skall omgående rappor- tera till Finansinspektionen sådana förhållanden rörande kassan som revisom får kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag i kassan och som 1. utgör en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar kassans verksamhet, 2. kan påverka kassans fortsatta drift negativt, eller 3.  kan leda till att revisom avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 28 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 173

197

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om
Sveriges allmänna hypoteksbank

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 a §

En revisor skall omgående rappor-
tera till Finansinspektionen sådana
förhållanden rörande Hypoteks-
banken som revisom få kännedom
om vid fullgörandet av sitt uppdrag
i Hypoteksbanken och som

1. utgör en väsentlig överträdelse
av de författningar som reglerar
Hypoteksbankens verksamhet, eller

2. kan påverka Hypoteksbankens
fortsatta drift negativt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

198

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:38) om
ändring i lagen bankrörelselagen (1987:617)

Prop. 1995/96:173

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) i
dess lydelse enligt lagen (1996:38) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7 kap.

11
Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt 10 §, om
det inte kan antas att förvärvaren
kommer att motverka en sund
utveckling av bankens verksamhet.
Inspektionen får föreskriva en viss
tid inom vilken ett förvärv skall
genomföras.

§

Tillstånd skall ges till förvärv som
avses i 10 §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att mot-
verka en sund utveckling av
bankens verksamhet och om förvär-
varen även i övrigt är lämplig att
utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av en bank. Tillstånd får
inte ges, om förvärvaren i väsentlig
mån har åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller annars
allvarligt misskött sig.

Om förvärvet skulle leda till nära
förbindelser mellan banken och
någon annan, skall tillstånd ges
endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av
banken.

Finansinspektionen fårföreskriva
en viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras.

Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

199

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-08

Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-
ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.

Enligt en lagrådsremiss den 29 februari 1996 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till bl.a. lag om
ändring i bankrörelselagen (1987:617).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Tord Gransbo.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

1 kap.l §

Enligt lagrådsremissen skall paragrafen kompletteras med ett nytt fjärde
stycke där det sägs att en bank skall ha sitt huvudkontor i Sverige.
Formuleringen överenstämmer med vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § tredje
stycket lagen om värdepappersrörelse. Frågan om skyldighet att ha ett
särskilt huvudkontor synes emellertid inte vara reglerad. Bl.a. med hänsyn
härtill ifrågasätter Lagrådet om inte det nu diskuterade stycket bör formuleras
så, att det för vaije bank skall finnas ett huvudkontor i Sverige. En
motsvarande formulering bör då användas i 2 kap. 5 § lagen om
kreditmarknadsbolag, 2 kap. 4 § lagen om värdepappersrörelse, 1 kap. 1 §
försäkringsrörelselagen och 12 a § lagen om understödsföreningar.

1 kap. 3 §

I lagrådsremissen föreslås att de definitioner som f.n. finns i paragrafen skall
byggas ut med bestämmelser om vad som avses med "nära förbindelser."
Dessa bestämmelser har i lagtexten tagits in i en ny punkt 2 a.

Enligt Lagrådets mening får paragrafen en bättre struktur, om bestäm-
melserna om "nära förbindelser" flyttas och får bilda två särskilda stycken.
Styckena kan lämpligen utformas på följande sätt:

"Ett bankföretag och ett annat företag skall anses ha nära förbindelser,
om

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterbolag äger 20
procent eller mer av kapitalet eller disponerar över 20 procent eller mer av
samtliga röster i det andra företaget,

2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra
eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

Prop. 1995/96:173

Bilaga 4

200

3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med
en eller samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande till en
och samma fysiska person.

Nära förbindelser föreligger även mellan en fysisk person och ett
bankföretag, om den fysiska personen

1. äger mer än 20 procent av kapitalet eller disponerar över mer än 20
procent av samtliga röster i bankföretaget, eller

2. på annat sätt har sådant inflytande över bankföretaget att hans ställning
motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag
eller det finns en annan likartad förbindelse mellan honom och
bankföretaget."

Prop. 1995/96:173

Bilaga 4

Godtas Lagrådets förslag till utformning av 1 kap. 3 § bankrörelselagen, bör
motsvarande ändringar göras i 1 kap. 1 § lagen om kreditmarknadsbolag,
1 kap. 2 § lagen om värdepappersrörelse och 1 kap. 9 c § försäkrings-
rörelselagen.

3 kap. 8 a §

Paragrafen, som handlar om skyldighet för revisorer att rapportera vissa för-
hållanden till Finansinspektionen, bör enligt Lagrådets mening redigeras om,
så att den får följande lydelse:

"Om revisom vid fullgörandet av sitt uppdrag i banken får kännedom om
förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar
bankers verksamhet,

2. kan påverka bankens fortsatta drift negativt, eller

3.  kan leda till att revisom avstyrker att balansräkningen eller
resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 11 §,

skall revisom omgående rapportera detta till Finansinspektionen.

Revisom har en motsvarande rapporteringsskyldighet, om han får
kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av
uppdrag som han har i bankens moderföretag eller dotterföretag eller ett
företag som har en likartad förbindelse med banken."

Ändringar motsvarande dem som Lagrådet har förordat beträffande 3 kap.
8 a § bankrörelselagen bör göras i 2 kap. 7 a § lagen om kreditmarknads-
bolag, 2 kap. 5 a § lagen om värdepappersrörelse, 10 kap. 8 a § försäkrings-
rörelselagen, 32 a § lagen om understödsföreningar, 6 a § lagen om värde-

201

pappersfonder, 3 a § lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Prop. 1995/96:173

26 a § lagen om Svenska skeppshypotekskassan samt 4 a § lagen om Bilaga 4
Sveriges allmänna hypoteksbank.

7 kap. 10 §

I paragrafen regleras olika fall då ett förvärv av aktier eller andelar i en bank
(ett bankaktiebolag eller en medlemsbank) kräver tillstånd av
Finansinspektionen. Paragrafen skall enligt lagrådsremissen byggas ut, så att
det klarläggs på vilket stadium tillstånd skall inhämtas vid olika typer av
förvärv.

För att bestämmelserna skall bli mera lättlästa förordar Lagrådet att man i
ett första stycke tar in paragrafens nuvarande text i oförändrad lydelse och att
man i ett andra stycke reglerar frågorna om vid vilken tidpunkt tillstånd skall
inhämtas. Andra stycket bör utformas på följande sätt:

"Tillstånd enligt första stycket skall ha meddelats före förvärvet. Om
förvärvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på
annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren skall få behålla
de aktier eller andelar som erhållits. Förvärvaren skall ansöka om tillstånd till
ett sådant förvärv inom sex månader efter det att han erhållit aktiema eller
andelama."

Motsvarande ändringar bör göras i 5 kap. 11 § lagen om kreditmark-
nadsbolag, 6 kap. 3 a § lagen om värdepappersrörelse och 3 kap. 2 § för-
säkringsrörelselagen.

7 kap. 14 §

Enligt paragrafen i dess gällande lydelse får Finansinspektionen i vissa an-
givna situationer besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier
eller andelar i en bank inte får företräda aktiema eller andelarna vid
stämman. Inspektionen får också förelägga innehavaren att avyttra så stor del
av aktiema eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat.

I lagrådsremissen föreslås att paragrafen skall byggas ut, så att man bl.a.
får en bättre koppling till bestämmelserna i 7 kap. 10 §. Enligt lag-
rådsremissen skall förbudet att företräda aktier eller andelar vid stämma
kunna beslutas av Finansinspektionen, om ägaren efter att ha förvärvat
aktiema eller andelarna har ansökt om tillstånd men fått sin ansökan av-
slagen, medan ett sådant förbud skall inträda automatiskt, om förvärv av

202

aktiema eller andelarna har skett efter inspektionens beslut och i strid med
beslutet.

Enligt Lagrådets mening är det inte motiverat av vare sig sakliga eller
praktiska skäl att göra denna skillnad mellan de båda angivna fallen. I bägge
situationerna bör ett förbud att företräda aktiema eller andelama inträda
automatiskt. Enligt Lagrådets uppfattning kan också båda fallen beskrivas så,
att någon har ett kvalificerat innehav "i strid med" ett beslut av inspektionen.

Lagrådet förordar att regleringen om innehav i strid med ett beslut av
inspektionen tas in i ett tredje stycke. 1 övrigt bör den föreslagna lagtexten
förtydligas. Paragrafen föreslås få följande lydelse:

"Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar utövar eller
kan antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund
utveckling av verksamheten i banken, får Finansinspektionen besluta att
ägaren vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som
motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Detsamma gäller, om en sådan
ägare i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller
annars allvarligt misskött sig.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar har underlåtit
att ansöka om tillstånd till ett förvärv som avses i 10 §, får inspektionen
besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktiema eller andelama till
den del de omfattats av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar, får han inte företräda aktiema eller andelarna
vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i första stycket att
avyttra så stor del av aktiema eller andelarna att innehavet därefter inte är
kvalificerat. En ägare som avses i andra eller tredje stycket får föreläggas att
avyttra så stor del av aktiema eller andelarna att innehavet inte står i strid
med inspektionens beslut.”

När det gäller första stycket i 7 kap. 14 § vill Lagrådet ifrågasätta om det
inte i lagtexten bör anges vilket eller vilka slag av allvarlig misskötsamhet
det skall vara fråga om, utöver åsidosättande av skyldigheter i närings-
verksamhet (jfr vad som sägs i reniissprotokollet, avsnitt 5. 4.1, och i
författningskommentaren till 7 kap. 11 § första stycket bankrörelselagen).

En motsvarande anmärkning kan göras beträffande 7 kap. 11 § bank-
rörelselagen, 2 kap. 3 § bankaktiebolagslagen, 2 kap. 2 § lagen om medlems-
banker, 2 kap. 1 § och 5 kap. 12 och 15 §§ lagen om kreditmarknadsbolag,
2 kap. 1 § och 6 kap. 3 b och 3 f §§ lagen om värdepappersrörelse samt
2 kap. 3 § och 3 kap. 2 och 2 d §§ försäkringsrörelselagen.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 4

Godtas vad Lagrådet har förordat beträffande 7 kap. 14 § bankrörelselagen,
bör motsvarande ändringar göras i 5 kap. 15 § lagen om kredit-
marknadsbolag, 6 kap. 3 f § lagen om värdepappersrörelse och 3 kap. 2 d §
försäkringsrörelselagen.

203

7 kap. 14 a §

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om utseende av förvaltare med upp-
drag att företräda sådana aktier eller andelar som enligt 7 kap. 14 § inte får
företrädas av ägaren. Lagrådet förordar att paragrafen utformas på följande
sätt:

"Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen utse en lämplig
person att som förvaltare företräda sådana aktier eller andelar som enligt 14 §
inte får företrädas av ägaren.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av ägaren till aktiema eller andelarna och skall på
begäran förskotteras av banken. Om den betalningsskyldige inte godtar
förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av Finansinspektionen."

Prop. 1995/96:173

Bilaga 4

5 kap. 15 a § lagen om kreditmarknadsbolag, 6 kap. 3 g § lagen om värde-
pappersrörelse och 3 kap. 2 e § försäkringsrörelselagen bör utformas på
motsvarande sätt.

7 kap. 16 §

Lagrådet kommer i det följande att föreslå vissa omformuleringar av 2 kap.
3 § bankaktiebolagslagen och 2 kap. 2 § lagen om medlemsbanker. Om
Lagrådets förslag godtas, får hänvisningen i 7 kap. 16 § första stycket 8 i
bankrörelselagen ändras till att avse 2 kap. 3 § tredje stycket 3 och fjärde
stycket bankaktiebolagslagen, 2 kap. 3 § tredje stycket 2 sparbankslagen
samt 2 kap. 2 § fjärde stycket 3 och femte stycket lagen om medlemsbanker.

Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen

2 kap. 3 §

I lagrådsremissen föreslås en utbyggnad av paragrafens tredje stycke, som
handlar om förutsättningarna för att regeringen skall stadfasta
bolagsordningen i ett bankaktiebolag och bevilja oktroj. Enligt punkt 2 skall
bolagsordningen inte få stadfästas och oktroj inte beviljas i bl.a. det fallet att
någon som kan antas få ett sådant kvalificerat innehav i bolaget som avses i 1
kap. 3 § 2 bankrörelselagen i väsentlig mån åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller annars allvarligt misskött sig.

Enligt Lagrådets mening bör den nu återgivna bestämmelsen brytas ut ur
tredje stycket punkt 2 och bilda ett nytt fjärde stycke. En följdändring får då

204

göras i det därpå följande stycket, som blir ett femte stycke i paragrafen,
medan det nuvarande ijärde stycket får bilda ett sjätte stycke.

Lagrådet förordar att tredje - sjätte styckena får följande lydelse:

"Regeringen skall stadfästa bolagsordningen och bevilja oktroj, om

1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund
bankverksamhet,

2. det kan antas att de som kommer att äga ett sådant kvalificerat innehav
i bolaget som avses i 1 kap. 3 § första stycket 2 bankrörelselagen inte
kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i bolaget och även
i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en
bank,och

3. de som avses ingå i bolagets styrelse har de insikter och den erfarenhet
som måste krävas av den som deltar i ledningen av en bank och även i övrigt
är lämpliga för en sådan uppgift.

Bolagsordningen får inte stadfästas och oktroj inte beviljas, om det kan
antas att någon som i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller annars har allvarligt misskött sig kommer att ha ett
sådant innehav i bolaget som avses i 1 kap. 3 § första stycket 2
bankrörelselagen.

Om bolaget kommer att ha sådana nära förbindelser som avses i 1 kap. 3 §
andra och tredje styckena bankrörelselagen med någon annan, får
bolagsordningen stadfästas och oktroj beviljas endast om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av banken.

Oktroj far inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterligare
bank."

I enlighet med vad Lagrådet har anmärkt i anslutning till 7 kap. 14 §
bankrörelselagen kan det ifrågasättas om det inte i lagtexten bör anges vilket
eller vilka slag av allvarlig misskötsamhet, utöver åsidosättande av
skyldigheter i näringsverksamhet, som det skall vara fråga om för att
regeringen skall kunna vägra stadfästelse av bolagsordningen och av
beviljande av oktroj (fjärde stycket i paragrafen).

Prop. 1995/96:173

Bilaga 4

Ändringar motsvarande dem som Lagrådet har förordat beträffande 2 kap.
3 § bankaktiebolagslagen bör göras i 2 kap. 2 § lagen om medlemsbanker, 2
kap 1 § lagen om kreditmarknadsbolag, 2 kap. 1 § lagen om värde-
pappersrörelse och 2 kap. 3 § försäkringsrörelselagen. Vidare påverkas
hänvisningarna i 5 kap. 17 § första stycket 6 lagen om kreditmarknadsbolag,
6 kap. 9 § tredje stycket 2 lagen om värdepappersrörelse samt 19 kap. 11 §
andra stycket 5 a och nionde stycket försäkringsrörelselagen.

205

2 kap. 11 §

Bl.a. som följd av vad Lagrådet har föreslagit beträffande 2 kap. 3 § bör
2 kap. 11 § andra stycket utformas på följande sätt:

"Om teckningen av aktier innebär att någon som inte har prövats enligt 3 §
tredje stycket 2 eller fjärde stycket kommer att ha ett kvalificerat innehav i
bolaget, får detta inte bildas utan att prövning görs. Om personen inte anses
lämplig, får bolaget inte bildas."

Prop. 1995/96:173

Bilaga 4

Godtas Lagrådets förslag beträffande 2 kap. 11 § andra stycket bank-
aktiebolagslagen, bör 2 kap. 5 § fjärde stycket lagen om medlemsbanker och
2 kap. 3 d § försäkringsrörelselagen utformas på motsvarande sätt.

Förslaget till lag om ändring i lagen om
kreditmarknadsbolag

2 kap. 3 a §

Enligt vad som har upplysts vid lagrådsföredragningen fyller den föreslagna
bestämmelsen i 2 kap. 3 a § inte någon funktion, eftersom ett
kreditmarknadsbolag redan skall vara bildat när ansökan om tillstånd att
bedriva verksamheten görs. Paragrafen bör sålunda utgå.

Av motsvarande skäl bör den föreslagna 2 kap. 3 a § i lagen om värde-
pappersrörelse utgå.

2 kap. 7 b §

1 paragrafen har tagits in erinringar om innehållet i några andra paragrafer,
bl.a. den närmast föregående 2 kap. 7 a §. Enligt Lagrådets mening bör

2 kap. 7 b § kunna utgå.

På motsvarande sätt bör 2 kap. 5 b § lagen om värdepappersrörelse och 6 b §
lagen om värdepappersfonder kunna utgå.

206

Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

3 kap. 2 g §

Vad som sägs i paragrafen synes vara täckt av bestämmelsen i 3 kap. 2 f §
andra stycket. Paragrafen bör därför utgå.

Prop. 1995/96:173

Bilaga 4

I övrigt lämnas de remitterade lagförslagen utan erinran.

207

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Andersson, Winberg, IJusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,
von Sydow, Klingvall, Ahnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Statsrådet Åsbrink

Prop. 1995/96:173

Regeringen beslutar propositionen 1995/96:173 Förstärkt tillsyn över finan-
siella företag.

208

Rättsdatablad

Prop. 1995/96:173

Fö rfattnings ru b rik	Bestämmelser som    Celexnummer för inför, ändrar, upp-    bakomliggande häver eller upp-       EG-regler repar ett normgiv- ningsbemyndigande
Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)	395L0026
Lag om ändring i bankaktiebolagslagen	395L0026

(1987:618)

Lag om ändring i
sparbankslagen
(1987:619)

Lag om ändring i lagen
(1995:1570) om
medlemsbanker

395L0026

395L0026

Lag om ändring i
aktiekontolagen
(1989:827)

Lag om ändring i lagen
(1992:1610) om
kreditmarknadsbolag

Lag om ändring i lagen
(1991:981) om
värdepappersrörelse

Lag om ändring i
försäkringsrörelse-
lagen (1982:713)

Lag om ändring i lagen
(1972:262) om
understödsföreningar

Lag om ändring i lagen
(1990:1114) om
värdepappersfonder

395L0026

395L0026

395L0026

395L0026

395L0026

395L0026

209

Lag om ändring i lagen
(1992:701) om
Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa

Lag om ändring i lagen
(1980:1097) om
Svenska skepps-
hypotekskassan

Lag om ändring i lagen
(1994:759) om
Sveriges allmänna
hypoteksbank

Lag om ändring i lagen
(1996:38) om ändring
i bankrörelselagen
(1987:617)

395L0026

395L0026

395LOO26

395L0026

Prop. 1995/96:173

210

gotab 49725. Stockholm 1996