Europeiska företagsråd
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 mars 1996
Lena Hjelm-Wallén
Leif Blomberg
(Arbetsmarknadsdepartementet)
Prop.
1995/96:163
I propositionen föreslås en lag om europeiska företagsråd. Lagförslaget
genomför rådets direktiv 94/45/EG om inrättandet av ett europeiskt före-
tagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemen-
skapsföretag för information till och samråd med arbetstagare. Lagen
skall gälla för stora företag och företagsgrupper som driver verksamhet
i minst två EES-länder.
Informations- och samrådsförfarandet kommer till stånd på följande
sätt. En förhandlingsdelegation för arbetstagarna bildas som har till
uppgift att tillsammans med gemenskapsföretaget, eller det kontrolleran-
de företaget i en företagsgrupp, träffa ett avtal om europeiskt företagsråd
eller något annat förfarande för information och samråd. Om ett sådant
avtal inte träffas skall ett europeiskt företagsråd ändå inrättas enligt
särskilda bestämmelser i lagen.
Om det vid tiden för lagens ikraftträdande finns gällande avtal om
gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagarna så
gäller i princip inte lagen.
Lagen föreslås träda i kraft den 22 september 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 163
Prop. 1995/96:163
1 Förslag till riksdagsbeslut........................ 4
2 Lagtext .................................... 5
3 Ärendet och dess beredning ...................... 15
4 Direktivet om europeiska företagsråd................ 16
4.1 Direktivets tillkomst....................... 16
4.2 Direktivets huvudsakliga innehåll.............. 17
4.2.1 Ingressen.......................... 17
4.2.2 Avdelning I - allmänna bestämmelser ...... 17
4.2.3 Avdelning II - inrättande av ett europeiskt
företagsråd eller ett förfarande för information
till och samråd med arbetstagare.......... 19
4.2.4 Avdelning III - diverse bestämmelser ...... 21
4.2.5 Bilagan - tilläggsföreskriftema ........... 22
4.2.6 Kommissionens arbetsgrupp för genom-
förandet av direktivet ................. 24
4.3 Direktivets tillämplighet i Sverige ............. 25
5 Genomförandet av direktivet i Sverige............... 25
5.1 Anknytningen till den svenska kollektiva arbets-
rätten ................................. 25
5.2 Lagens tillämpningsområde .................. 27
5.3 Gemenskapsföretag och företagsgrupp........... 30
5.4 Kontrollerande företag ..................... 31
5.5 Ansvaret för förpliktelserna.................. 32
5.5.1 Företagets ansvar och begreppet samråd..... 32
5.5.2 Vilka företag i Sverige som är ansvariga för
förpliktelserna ...................... 33
5.6 Förhandlingsdelegationen ................... 36
5.6.1 Förhandlingsdelegationens sammansättning ... 36
5.6.2 Hur de svenska ledamöterna utses......... 38
5.7 Förhandlingar och avtal .................... 40
5.8 Vad som gäller om avtal inte träffas ............ 42
5.8.1 När reglerna skall tillämpas ............. 42
5.8.2 Reglernas innehåll.................... 44
5.9 Kostnaderna för förhandlingsdelegationen och före-
tagsrådet............................... 48
5.10 Skydd för arbetstagarnas representanter.......... 49
5.11 Tystnadsplikt............................ 50
5.12 Skadestånd ............................. 52
5.13 Rättegångsbestämmelser .................... 54
5.14 Lagens ikraftträdande ...................... 55
6 Författningskommentar ......................... 55
Prop. 1995/96:163
|
Bilaga 1 |
Rådets direktiv |
74 |
|
Bilaga 2 |
Arbetsrättskommissionens sammanfattning av |
83 |
|
Bilaga 3 |
Arbetsrättskommissionens lagförslag |
86 |
|
Bilaga 4 |
Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande |
96 |
|
Bilaga 5 |
Lagrådsremissens lagförslag |
97 |
|
Bilaga 6 |
Lagrådets yttrande |
108 |
|
Utdrag ur |
protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996 . . |
113 |
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om europeiska företagsråd.
Prop. 1995/96:163
2 Lagtext Prop. 1995/96:163
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs' följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om inrättande av europeiska
företagsråd bestående av arbetstagarrepresentanter eller införande av
något annat förfarande för information till och samråd med arbetstagare
1 gemenskapsföretag och företagsgrupper som verkar i minst två EES-
länder.
2 § Informations- och samrådsförfarandet kommer till stånd på följande
sätt. Det bildas en förhandlingsdelegation för arbetstagarna som har till
uppgift att tillsammans med gemenskapsföretaget, eller det kontrolleran-
de företaget i en företagsgrupp, träffa ett avtal om europeiskt företagsråd
eller något annat förfarande för information och samråd. I vissa fall skall
ett europeiskt företagsråd inrättas enligt 23-35 §§.
3 § I denna lag avses med
- EES-länder: staterna i Europeiska unionen, med undantag för
Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland, samt de övriga stater
som omfattas av EES-avtalet,
- företag-, en ekonomisk verksamhet i privat eller offentlig regi som
bedrivs av en fysisk eller en juridisk person,
- gemenskapsföretag-. ett företag som har verksamhet i minst två EES-
länder,
- kontrollerande företag-, ett företag som utövar ett bestämmande in-
flytande över ett annat företag, det kontrollerade företaget,
- företagsgrupp: en grupp av företag, som har företag i minst två
EES-länder, där ett kontrollerande företag och minst ett kontrollerat
företag ingår.
1 Jfr rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett
europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av
gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EGT nr L
254, 30.9.1994, s. 64, Celex 394L0045).
Lagens tillämpningsområde Prop. 1995/96:163
4 § Denna lag gäller för
1. gemenskapsföretag som har
- minst 1 000 arbetstagare i EES-ländema, och
- minst 150 arbetstagare i vart och ett av minst två EES-länder, samt
2. företagsgrupper som har
- minst 1 000 arbetstagare i EES-ländema,
- minst två av sina företag i olika EES-länder, och
- minst ett av sina företag med minst 150 arbetstagare i ett EES-land
och minst ett annat av sina företag med minst 150 arbetstagare i ett
annat EES-land.
Antalet arbetstagare i Sverige beräknas som ett medeltal av antalet
arbetstagare under de två närmast föregående verksamhetsåren.
5 § När ett gemenskapsföretag eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp har säte i Sverige vilar förpliktelserna enligt denna lag på
det företaget. Bestämmelserna i 16 och 27 §§ om hur arbetstagarrepre-
sentanter skall utses tillämpas även på filialer och kontrollerade företag
i Sverige.
När gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp inte har säte i något EES-land, skall förpliktelserna enligt
denna lag vila på en filial eller ett kontrollerat företag i Sverige, om
gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett filialen
eller företaget i Sverige att svara för förpliktelserna.
När gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp inte har säte i något EES-land och inte heller har utsett en
filial eller ett företag i något EES-land, skall förpliktelserna enligt denna
lag vila på en filial eller ett kontrollerat företag i Sverige, om det där
finns fler arbetstagare än i någon annan verksamhet som gemenskaps-
företaget bedriver i EES-ländema eller i något annat företag som före-
tagsgruppen har i EES-ländema.
6 § I fråga om gemenskapsföretag eller företagsgrupper där det vid tiden
för lagens ikraftträdande finns gällande avtal om gränsöverskridande
information till och samråd med arbetstagare och som omfattar alla ge-
menskapsföretagets eller företagsgruppens arbetstagare i EES-ländema,
gäller endast 39—41 §§.
När ett sådant avtal löper ut skall lagen tillämpas i sin helhet. Om
avtalet förnyas gäller dock fortfarande endast 39-41 §§.
7 § Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation far det göras avvikelser från lagens bestämmel-
ser, under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga
regler skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direk-
tiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt
företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av ge- Prop. 1995/96:163
menskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare2.
8 § Gemenskapsföretags eller företagsgruppers verksamheter som är av
religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell natur eller som har
kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål un-
dantas från lagens tillämpningsområde såvitt avser verksamhetens mål
och inriktning.
9 § Om inte annat visas, skall ett företag anses utöva ett bestämmande
inflytande över ett annat företag, om det i eget eller någon annans namn
1. har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i det andra före-
tagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan,
2. kontrollerar mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i
företaget, eller
3. äger mer än hälften av aktierna eller andelarna i företaget.
10 § Om flera företag inom en företagsgrupp anses kunna utöva ett be-
stämmande inflytande över ett annat företag, skall i första hand det före-
tag som avses i 9 § 1 och i andra hand det företag som avses i 9 § 2
anses som kontrollerande företag. Detta gäller om det inte visas att ett
annat företag utövar ett bestämmande inflytande.
11 § Sådana investmentbolag som avses i artikel 3.5 a eller 3.5 c i rå-
dets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll
av företagskoncentrationer3 skall inte anses vara kontrollerande företag i
förhållande till andra företag på grund av aktie- eller andelsinnehav,
även om kraven i 9 § är uppfyllda.
12 § En konkursförvaltare, god man eller likvidator som vidtar åtgärder
enligt bestämmelserna i konkurslagen (1987:672), ackordslagen
(1970:847), aktiebolagslagen (1975:1385) eller motsvarande lagstiftning
skall vid tillämpningen av denna lag inte anses utöva ett bestämmande
inflytande över ett företag.
13 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp skall aktivt verka för inrättandet av ett europeiskt företagsråd
eller införandet av något annat förfarande för information och samråd.
2 EGT nr L 254, 30.9.1994, s. 64 (Celex 394L0045).
3 EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1 (Celex 389R4064).
Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget skall tillhanda- Prop. 1995/96:163
hålla uppgifter om antalet arbetstagare i verksamheter som gemenskaps-
företaget eller företagsgruppen bedriver i olika EES-länder.
När en förhandlingsdelegation skall bildas
14 § En förhandlingsdelegation för arbetstagarna skall bildas
1. när gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp tar initiativ till förhandlingar om inrättande av ett europeiskt
företagsråd eller införande av något annat förfarande för information och
samråd, eller
2. när minst 100 arbetstagare eller behöriga representanter för dem vid
minst två verksamheter eller företag i minst två EES-länder skriftligen
begär att sådana förhandlingar skall inledas.
Sammansättning
15 § I arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall arbetstagarna företrä-
das av en ledamot från vart och ett av de EES-länder där gemenskaps-
företaget har verksamhet eller där det kontrollerande företaget eller nå-
got kontrollerat företag i en företagsgrupp finns. Därutöver skall
1. ytterligare en ledamot utses för varje EES-land där minst 25 procent
men mindre än 50 procent av gemenskapsföretagets eller företagsgrup-
pens arbetstagare finns,
2. ytterligare två ledamöter utses för varje EES-land där minst 50 pro-
cent men mindre än 75 procent av gemenskapsföretagets eller företags-
gruppens arbetstagare finns, eller
3. ytterligare tre ledamöter utses för det EES-land där minst 75 pro-
cent av gemenskapsföretagets eller företagsgruppens arbetstagare finns.
Arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall underrätta gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp om sin
sammansättning.
Hur de svenska ledamöterna utses
16 § De svenska ledamöterna i arbetstagarnas förhandlingsdelegation
utses av den eller de lokala arbetstagarorganisationer i Sverige som är
bundna av kollektivavtal i förhållande till gemenskapsföretaget eller ett
eller flera företag i en företagsgrupp. Om det finns flera kollektivavtals-
bundna lokala arbetstagarorganisationer och dessa inte kommer överens
om annat gäller följande ordning för att utse ledamöterna.
Om det är fråga om att utse en ledamot skall denna utses av den loka-
la arbetstagarorganisation som företräder det största antalet av de kollek-
tivavtalsbundna arbetstagarna i Sverige vid gemenskapsföretaget eller
företagsgruppen. Om det är fråga om att utse flera ledamöter skall den 8
ordning gälla för hur arbetstagarrepresentanter utses som finns angiven i
8 § andra och tredje styckena lagen (1987:1245) om styrelserepresenta- Prop. 1995/96:163
tion för de privatanställda.
Om arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal i förhållande till
någon arbetstagarorganisation, skall de svenska ledamöterna utses av den
lokala arbetstagarorganisation i Sverige som företräder flest arbetstagare
vid gemenskapsföretaget eller företagsgruppen. Detta gäller om de lokala
arbetstagarorganisationerna inte kommer överens om annat.
Lokala arbetstagarorganisationer som tillhör samma huvudorganisation
skall anses som en organisation.
Kostnader
17 § Kostnaderna för att en förhandlingsdelegation för arbetstagarna
skall kunna bildas och utföra sina uppgifter skall bäras av gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp, i den ut-
sträckning kostnaderna är skäliga.
18 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp skall begära förhandlingar med arbetstagarnas förhandlings-
delegation i syfte att nå ett avtal om europeiskt företagsråd eller de när-
mare riktlinjerna för något annat förfarande för information och samråd.
Vid förhandlingarna far arbetstagarnas förhandlingsdelegation biträdas
av experter som delegationen utser.
19 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation far, med minst två tredjede-
lar av rösterna, besluta att inte inleda sådana förhandlingar som avses i
18 § eller att avbryta pågående förhandlingar med syfte att inte ingå
något avtal. En begäran om att sammankalla en förhandlingsdelegation
för att inleda eller återuppta förhandlingar far göras tidigast två år efter
ett sådant beslut, om inte partema kommer överens om något annat.
20 § För att arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall kunna ingå ett
avtal om europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för informa-
tion och samråd, måste mer än hälften av ledamöterna i delegationen
enas om det.
21 § I ett avtal om europeiskt företagsråd skall fastställas
1. de företag eller verksamheter som skall omfattas av avtalet,
2. företagsrådets sammansättning och mandatperiod,
3. företagsrådets uppgifter och förfarande för information och samråd,
4. platsen för företagsrådets möten samt rrrötesfrekvensen och mötenas
längd,
5. de ekonomiska och materiella resurser som skall ställas till före- Prop. 1995/96:163
tagsrådets förfogande, och
6. avtalets löptid och omförhandlingsförfarande, särskilt med beaktan-
de av förändringar i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens verk-
samhet.
22 § I stället för ett avtal om europeiskt företagsråd kan parterna avtala
om något annat förfarande för information till och samråd med arbets-
tagarna. Ett sådant avtal skall innehålla riktlinjer för informations- och
samrådsförfarandet och behandla
- arbetstagarrepresentantemas rätt till information, särskilt om gränsö-
verskridande frågor som har en betydande inverkan på arbetstagarnas
intressen, och
- arbetstagarrepresentantemas rätt att sammanträda för att diskutera den
information de har fatt.
När reglerna skall tillämpas
23 § Ett europeiskt företagsråd skall inrättas enligt 24-35 §§ om
1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företags-
grupp och arbetstagarnas förhandlingsdelegation kommer överens om
det,
2. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företags-
grupp vägrar att inleda förhandlingar med arbetstagarnas förhandlings-
delegation inom sex månader från det att förhandlingar har begärts enligt
14 §,
3. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företags-
grupp och arbetstagarnas förhandlingsdelegation inte har nått en överens-
kommelse om ett avtal om europeiskt företagsråd eller något annat förfa-
rande för information och samråd inom tre år antingen från tidpunkten
då gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget tog initiativ till
förhandlingar enligt 14 § eller från tidpunkten för begäran om förhand-
lingar enligt 14 §, eller
4. ett avtal som avses i 6 § eller som har träffats enligt bestämmelser-
na i denna lag upphör att gälla och ett nytt avtal inte har träffats inom
sex månader från upphörandet.
Det europeiska företagsrådets sammansättning
24 § Det europeiska företagsrådet skall bestå av högst 30 ledamöter.
I företagsrådet skall arbetstagarna företrädas av minst en ledamot från
vart och ett av de EES-länder där gemenskapsföretaget har verksamhet
eller där det kontrollerande företaget eller något kontrollerat företag i en
företagsgrupp finns. Därutöver skall
10
1. ytterligare två ledamöter utses för varje EES-land där minst 25 pro- Prop. 1995/96:163
cent men mindre än 50 procent av gemenskapsföretagets eller företags-
gruppens arbetstagare finns,
2. ytterligare fyra ledamöter utses för varje EES-land där minst 50
procent men mindre än 75 procent av gemenskapsföretagets eller före-
tagsgruppens arbetstagare finns, eller
3. ytterligare sex ledamöter utses för det EES-land där minst 75 pro-
cent av gemenskapsföretagets eller företagsgruppens arbetstagare finns.
Om inte annat avtalas skall företagsrådet vartannat år pröva, om för-
ändringar i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens verksamhet
leder till att företagsrådet skall ges en ny sammansättning. Vid denna
prövning skall första och andra styckena tillämpas.
25 § Det europeiska företagsrådet skall underrätta gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp om sin sammansätt-
ning.
Hur de svenska ledamöterna utses
26 § De svenska ledamöterna i det europeiska företagsrådet utses bland
de anställda i Sverige vid gemenskapsföretaget eller företagsgruppen.
Ledamöterna i företagsrådet utses av den eller de lokala arbetstagar-
organisationer i Sverige som är bundna av kollektivavtal i förhållande
till gemenskapsföretaget eller ett eller flera företag i en företagsgrupp.
Om det finns flera kollektivavtalsbundna lokala arbetstagarorganisationer
och dessa inte kommer överens om annat gäller följande ordning för att
utse ledamöterna.
Om det är fråga om att utse en ledamot skall denna utses av den loka-
la arbetstagarorganisation som företräder det största antalet av de kollek-
tivavtalsbundna arbetstagarna i Sverige vid gemenskapsföretaget eller
företagsgruppen. Om det är fråga om att utse flera ledamöter skall den
ordning gälla för hur arbetstagarrepresentanter utses som finns angiven i
8 § andra och tredje styckena lagen (1987:1245) om styrelserepresenta-
tion för de privatanställda.
Om arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal i förhållande till
någon arbetstagarorganisation, skall de svenska ledamöterna utses av den
lokala arbetstagarorganisation i Sverige som företräder flest arbetstagare
vid gemenskapsföretaget eller företagsgruppen. Detta gäller om de lokala
arbetstagarorganisationerna inte kommer överens om annat.
Lokala arbetstagarorganisationer som tillhör samma huvudorganisation
skall anses som en organisation.
Arbetsordning och arbetsutskott
27 § Företagsrådet fastställer sin egen arbetsordning.
Företagsrådet skall, när dess storlek föranleder det, inom sig utse ett
arbetsutskott som består av högst tre ledamöter.
11
Rätt till information och samråd
28 § Det europeiska företagsrådet skall ha rätt till information och sam-
råd i frågor som rör
- hela gemenskapsföretaget,
- hela företagsgruppen, eller
- minst två av gemenskapsföretagets eller företagsgruppens verksamheter
eller företag som är belägna i olika EES-länder.
När det gäller sådana gemenskapsföretag eller företagsgrupper som
avses i 5 § andra och tredje styckena, skall företagsrådets befogenheter
avse frågor som rör
- samtliga verksamheter eller företag som är belägna i EES-ländema,
eller
- minst två av verksamheterna eller företagen som är belägna i olika
EES-länder.
29 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp skall minst en gång om året sammanträffa med det europeiska
företagsrådet och därvid ge information och samråda om utvecklingen i
gemenskapsföretagets eller företagsgruppens affärsverksamhet och om
dess framtidsutsikter.
Inför mötet skall gemenskapsföretaget eller det kontrollerande före-
taget ge företagsrådet en skriftlig rapport om de förhållanden som mötet
skall handla om.
Mötet skall särskilt handla om följande förhållanden, nämligen
1. gemenskapsföretagets eller företagsgruppens struktur,
2. gemenskapsföretagets eller företagsgruppens ekonomiska och
finansiella situation,
3. den förväntade utvecklingen i gemenskapsföretagets eller företags-
gruppens verksamhet, produktion och försäljning,
4. sysselsättningsläget och dess förmodade utveckling,
5. investeringar,
6. betydande organisationsförändringar,
7. införandet av nya arbetsmetoder eller produktionsprocesser,
8. produktionsöverföringar,
9. fusioner,
10. nedskärningar eller nedläggning av företag, verksamheter eller
betydande delar av dessa, och
11. kollektiva uppsägningar.
30 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp skall, så snart det kan ske, underrätta arbetsutskottet om sär-
skilda omständigheter som i avsevärd utsträckning påverkar arbetstagar-
nas intressen, särskilt vid omlokalisering, nedläggning av verksamheter
eller företag eller kollektiva uppsägningar.
Om arbetsutskottet så begär skall gemenskapsföretaget eller det kon-
trollerande företaget sammanträffa med arbetsutskottet för att informera
och samråda med detta om sådana särskilda omständigheter som avses i
första stycket. Vid sådana möten har dessutom de ledamöter i det euro-
Prop. 1995/96:163
12
peiska företagsrådet rätt att delta som företräder arbetstagarna vid de Prop. 1995/96:163
verksamheter eller företag som är direkt berörda av omständigheterna.
Inför mötet skall gemenskapsföretaget eller det kontrollerande före-
taget ge arbetsutskottet en skriftlig Gapport om de förhållanden som mö-
tet skall handla om. Arbetsutskottet har rätt att yttra sig över rapporten.
Om det inte finns något arbetsutskott, skall vad som sägs om arbetsut-
skottet avse företagsrådet.
Regler för det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet
31 § Det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet far biträdas av
experter som företagsrådet eller utskottet utser.
32 § Det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet har rätt att på
gemenskapsföretagets eller det kontrollerande företagets bekostnad sam-
manträda enskilt inför sammanträffanden med gemenskapsföretaget eller
det kontrollerande företaget i en företagsgrupp.
Därutöver har företagsrådet rätt att på gemenskapsföretagets eller det
kontrollerande företagets bekostnad sammanträda enskilt ytterligare en
gång per år.
33 § Det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet skall informera
representanter för arbetstagarna vid gemenskapsföretaget eller företags-
gruppen om innehållet i och utgången av informations- och samrådsför-
farandet. Om det inte finns några arbetstagarrepresentanter, skall samt-
liga arbetstagare informeras.
34 § Fyra år efter det att det europeiska företagsrådet har inrättats skall
företagsrådet pröva om förhandlingar skall inledas för att sluta ett avtal
som avses i 21 eller 22 § eller om 24-35 §§ skall tillämpas även i fort-
sättningen.
Avtal enligt 21 eller 22 § ingås av företagsrådet. För att avtal skall
kunna ingås krävs att mer än hälften av ledamöterna i rådet enas om det.
Kostnader
35 § Det europeiska företagsrådets och arbetsutskottets kostnader skall
bäras av gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp, i den utsträckning kostnaderna är skäliga.
36 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation och ett europeiskt företags-
råd kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan
inför domstolar och andra myndigheter.
13
När ett företagsråd börjar verka övertar det alla rättigheter och skyl- Prop. 1995/96:163
digheter från förhandlingsdelegationen och inträder som part i avtalet om
europeiskt företagsråd.
Skydd för arbetstagarrepresentanter
37 § Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § och 6-8 §§ lagen
(1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen skall
gälla på motsvarande sätt för arbetstagarrepresentanter som är anställda
i Sverige och utför uppgifter enligt denna lag.
Tystnadsplikt
38 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp far föreskriva tystnadsplikt för arbetstagarrepresentanter och
experter som utför uppgifter enligt denna lag, om det är nödvändigt med
hänsyn till företagets bästa.
Den som under tystnadsplikt har fatt information för ett europeiskt
företagsråds räkning, får trots tystnadsplikten föra informationen vidare
till de andra ledamöterna av företagsrådet och till företagsrådets exper-
ter. Rätten att föra informationen vidare gäller endast om uppgiftsläm-
naren underrättar mottagaren om tystnadsplikten. I sådant fall gäller
tystnadsplikten även för mottagaren.
Andra stycket gäller även för ledamöter av arbetstagarnas förhand-
lingsdelegation och andra organ för samråd och information enligt denna
lag.
Skadestånd
39 § Den som bryter mot denna lag eller mot ett avtal om europeiskt
företagsråd eller något annat förfarande för information och samråd
skall ersätta uppkommen skada i enlighet med bestämmelserna i 55 och
56 §§, 57 § andra stycket, 60 § första stycket samt 61 och 62 §§ lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall vad som där sägs om
arbetsgivare gälla även för gemenskapsföretag eller kontrollerande före-
tag i en företagsgrupp och vad som sägs om arbetstagarorganisation
gälla även för europeiskt företagsråd, arbetstagarnas förhandlingsdelega-
tion eller andra organ för information till och samråd med arbetstagare.
Om det inte finns något europeiskt företagsråd eller någon arbetstagar-
nas förhandlingsdelegation som kan föra talan enligt denna lag, är ge-
menskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp
skadeståndsskyldigt gentemot berörda arbetstagarorganisationer.
14
Rättegång Prop. 1995/96:163
40 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Vid tillämpningen av den lagen skall vad som där sägs om arbetsgiva-
re gälla även för gemenskapsföretag eller kontrollerande företag i en
företagsgrupp och vad som sägs om arbetstagarorganisation gälla även
för europeiskt företagsråd, arbetstagarnas förhandlingsdelegation eller
andra organ för information till och samråd med arbetstagare. Vad som
där sägs om kollektivavtal skall gälla även för sådana avtal som avses i
denna lag.
Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas av Arbetsdoms-
tolen som första domstol.
Mål om tillämpningen av 38 § skall handläggas skyndsamt.
41 § När någon vill yrka skadestånd enligt denna lag, gäller i tillämpliga
delar vad som sägs i 64, 65 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet. Vid tillämpningen av 64 § skall gemenskapsföretag,
kontrollerande företag i en företagsgrupp, europeiskt företagsråd, arbets-
tagarnas förhandlingsdelegation och andra organ för information till och
samråd med arbetstagare anses ha förhandlingsrätt enligt 10 § lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Den tid enligt 65 § inom
vilken talan senast skall väckas, skall vara åtta månader.
Denna lag träder i kraft den 22 september 1996.
Den 22 september 1994 antog Europeiska unionens råd direktivet
94/45/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande
i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information
till och samråd med arbetstagare (EGT nr L 254, 30.9.1994, s. 64, Celex
394L0045). Genom medlemskapet i Europeiska unionen är det Sveriges
sak att se till att direktivets bestämmelser uppfylls här i landet. En
svensk översättning av direktivet finns i bilaga 1.
Genom beslut den 16 mars 1995 bemyndigade regeringen statsrådet
Leif Blomberg att tillkalla en kommission med uppdrag att söka lösning-
ar på de problem som arbetsmarknadens parter anser finns på arbetsrät-
tens område. Kommissionen antog namnet 1995 års Arbetsrättskommis-
sion. Arbetsrättskommissionen skulle med förtur behandla frågan om
genomförande av direktivet om europeiska företagsråd. I november 1995
avlämnade Arbetsrättskommissionen delbetänkandet Ny lag om europeis-
ka företagsråd (SOU 1995:115). Delbetänkandet innehåller ett förslag till
lag i ämnet. Arbetsrättskommissionens • sammanfattning av del-
betänkandet finns i bilaga 2 och dess lagtextförslag finns i bilaga 3.
15
Delbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissin- Prop. 1995/96:163
stanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Arbets-
marknadsdepartementet (dnr A95/5797/RS).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 8 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bila-
ga 6.
Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag.
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts. Lagrådets synpunkter
behandlas i avsnitt 5.8 samt i författningskommentaren till 1-4, 21, 27
och 32-34 §§.
Diskussioner om införande av EG-regler som rör medinflytande för ar-
betstagare har förts sedan början av 1970-talet. När det gäller vissa sär-
skilda ämnesområden har det uppnåtts resultat. Rådet antog år 1975
direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om tillnärmning av med-
lemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar ändrat genom
rådets direktiv 92/56/EEG av den 24 juni 1992, och år 1977 direktiv
77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstater-
nas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid övergång av
företag, verksamheter eller delar av verksamheter.
I fråga om ett mer strukturellt medinflytande, särskilt i multinationella
företag och företagsgrupper, har flera förslag lagts fram i skilda sam-
manhang. Här kan bl.a. nämnas det s.k. Vredeling-förslaget från 1980
om information till och samråd med arbetstagarna i företag med en kom-
plex struktur och förslagen från 1970 och framåt om arbetstagarmedver-
kan inom ramen för s.k. Europabolag. Diskussionerna om dessa förslag
har tidvis varit intensiv, men de har inte lett fram till beslut. Medlems-
länderna har inte kunnat enas i frågorna.
I december 1990 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om
upprättande av ett europeiskt företagsråd. Förslaget var en uppföljning
av Vredelingförslaget. Kommissionens förslag ändrades år 1991. Båda
dessa förslag kunde emellertid endast antas enhälligt, och någon enighet
om förslagen gick inte att uppnå.
Först i och med Europeiska unionens upprättande den 1 november
1993 öppnade det sig en möjlighet att komma vidare i frågan. Då kunde
den ordning användas som föreskrivs i Protokollet om socialpolitik och
som innebär att medlemsländerna utom Storbritannien far tillgång till
EG:s institutioner och förfaranden för att genomföra de rättsakter och
beslut som behövs för att genomföra det till protokollet fogade Avtalet
om socialpolitik. Denna procedur togs i anspråk för att lösa frågan om
16
europeiska företagsråd, och den 22 september 1994 antog rådet - utom Prop. 1995/96:163
Storbritannien - direktivet.
Det framhålls i ingressen till direktivet att företag behöver slås samman
och övertas, fusioner behöver ske över gränserna och samarbetsprojekt
skapas för att den inre marknaden skall fungera. Som en följd av detta
behöver det finnas företag och grupper av företag som bedriver verk-
samhet i flera medlemsstater. För att näringsverksamheten skall kunna
utvecklas harmoniskt måste dessa företag informera och samråda med
representanterna för de arbetstagare som berörs av deras beslut. De för-
faranden för information till och samråd med arbetstagare som finns i
medlemsstaterna är sällan inriktade på den gränsöverskridande strukturen
hos den enhet som fattar beslut som berör dessa arbetstagare, vilket kan
medföra att arbetstagare som berörs av beslut inom ett och samma före-
tag eller en och samma grupp av företag behandlas på olika sätt. För att
garantera att arbetstagare i företag eller grupper av företag som bedriver
verksamhet i två eller flera medlemsstater informeras och att samråd
med dessa äger rum på rätt sätt är det nödvändigt att inrätta europeiska
företagsråd eller andra lämpliga förfaranden för gränsöverskridande in-
formation till och samråd med arbetstagare, sägs det i ingressen.
Enligt artikel l är målet med direktivet att förbättra arbetstagarnas rätt
till information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av gemen-
skapsföretag. För detta ändamål skall ett europeiskt företagsråd eller ett
förfarande för information till och samråd med arbetstagare inrättas i
alla sådana företag. Består gruppen av företag av flera företagsgrupper
eller företag som kan betecknas som gemenskapsföretag eller grupper av
gemenskapsföretag, skall dock företagsrådet inrättas på företagsgruppsni-
vå. Om träffade avtal inte föreskriver ett bredare tillämpningsområde,
skall företagsrådens befogenheter och tillämpningsområdet för informa-
tions- och samrådsförfarandena omfatta företagets eller gruppens samt-
liga verksamheter i medlemsstaterna. Medlemsstaterna far föreskriva att
direktivet inte skall gälla för besättningsmedlemmar i handelsflottan.
Artikel 2 innehåller definitioner av vissa centrala begrepp i direktivet.
Som gemenskapsföretag betecknas således alla företag med minst 1 000
arbetstagare i medlemsstaterna och minst 150 arbetstagare i var och en
av minst två medlemsstater. En grupp av företag definieras som ett kon-
trollerande företag och dess kontrollerade företag, och en grupp av ge-
menskapsföretag har
- minst 1 000 arbetstagare i medlemsstaterna,
- minst två av sina företag i olika medlemsstater, och
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 163
- minst ett av sina foretag med minst 150 arbetstagare i en medlemsstat Prop. 1995/96:163
och minst ett annat av sina foretag med minst 150 arbetstagare i en an-
nan medlemsstat.
Arbetstagarrepresentanter är enligt artikeln arbetstagarnas företrädare
enligt nationell lagstiftning eller praxis. I artikeln sägs vidare att med
den centrala ledningen avses den centrala ledningen i gemenskapsföre-
taget eller i det kontrollerande företaget i en grupp av gemenskapsföre-
tag. Begreppet samråd definieras som utbyte av åsikter och upprättande
av en dialog mellan arbetstagarrepresentantema och den centrala led-
ningen eller varje annan mer passande ledningsnivå.
Ett särskilt förhandlingsorgan är enligt artikeln det organ som inrättas
enligt artikel 5.2 för att förhandla med den centrala ledningen om in-
rättandet av ett europeiskt företagsråd - vilket skall inrättas enligt artikel
1.2 eller enligt bestämmelserna i direktivets bilaga - eller ett förfarande
för information till och samråd med arbetstagare.
De trösklar som föreskrivs i direktivet för antalet arbetstagare skall
baseras på det genomsnittliga antalet arbetstagare, inberäknat deltidsan-
ställda, de två föregående åren, beräknat enligt nationell lagstiftning eller
praxis.
Artikel 3 definierar begreppet "kontrollerande företag". Det sägs i
punkten 1 att med ett sådant företag avses ett företag som kan utöva ett
bestämmande inflytande över ett annat företag - det kontrollerade före-
taget - t.ex. i kraft av äganderätt, ekonomisk delaktighet eller de regler
som gäller för det kontrollerande företaget. Punkten 2 innehåller en pre-
sumtionsregel i frågan om när ett bestämmande inflytande kan anses
föreligga. Om det inte finns något bevis för motsatsen, skall ett företag
direkt eller indirekt anses kunna utöva ett bestämmande inflytande över
ett annat företag då det
a) äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital, eller
b) kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till företagets
emitterade aktiekapital, eller
c) har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets admini-
strativa organ eller lednings- eller tillsynsorgan.
Om två eller flera företag i en grupp uppfyller ett eller flera av de
nämnda kriterierna, skall enligt punkten 7 det företag som uppfyller
kriteriet i punkten 2 c anses som kontrollerande företag, om det inte
finns bevis för att ett annat företag kan utöva ett bestämmande inflytan-
de.
De rättigheter beträffande röstning och utnämningar som tillkommer
det kontrollerande företaget skall, när det är fråga om att tillämpa punk-
ten 2, omfatta även de rättigheter som tillkommer den som uppträder i
eget namn men styrs direkt eller indirekt av det kontrollerande företaget.
Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 skall enligt punkten 3 ett före-
tag inte anses vara ett kontrollerande företag i förhållande till ett annat
företag i vilket det har aktieinnehav, om det förstnämnda företaget är ett
sådant bolag som avses i artikel 3.5 a elför 3.5 c i rådets förordning
(EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företags-
koncentrationer. Det är där fråga om vissa typer av investmentbolag. jg
Och enligt punkten 4 skall ett bestämmande inflytande inte anses utövas
när det endast är fråga om att en tjänsteman utövar sina funktioner enligt Prop. 1995/96:163
en medlemsstats lagar om likvidation, konkurs, obestånd, betalningsin-
ställelse, ackord eller liknande förfaranden.
I punkten 6 slås det fast att den lagstiftning som tillämpas för att fast-
ställa om ett företag är ett kontrollerande företag skall vara lagstiftning-
en i den medlemsstat under vilken företaget lyder. Om företaget inte
omfattas av någon medlemsstats lagstiftning, skall den tillämpliga lag-
stiftningen vara lagen i den medlemsstat där företagets företrädare eller
- om det inte finns någon sådan - den centrala ledningen för det av
gruppens företag som har flest arbetstagare finns.
Artikel 4 rör ansvaret för inrättandet av företagsrådet eller informations-
och samrådsförfarandet. Ansvaret för att skapa de villkor och medel som
är nödvändiga för ett sådant inrättande vilar på den centrala ledningen.
Om den centrala ledningen inte finns i någon medlemsstat, skall dess
ansvar bäras av den centrala ledningens representant eller, om det inte
finns någon sådan, ledningen för den verksamhet eller det av gruppens
företag som har flest arbetstagare i någon av medlemsstaterna.
I artikel 5 finns det bestämmelser om det särskilda förhandlingsorga-
net. Enligt punkten 1 skall den centrala ledningen inleda förhandlingar
om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett informations- och
samrådsförfarande, antingen på eget initiativ eller på skriftlig begäran av
minst 100 arbetstagare eller deras representanter vid minst två företag
eller verksamheter i minst två olika medlemsstater. Förhandlingarna skall
föras med ett särskilt förhandlingsorgan, som inrättas enligt riktlinjer
som anges i punkten 2. Medlemsstaterna skall fastställa den metod som
skall användas för val eller utnämning av de ledamöter som skall utses
där. Arbetstagare i företag eller verksamheter där det utan deras förskyl-
lan saknas arbetstagarrepresentanter skall ha rätt att välja eller utnämna
ledamöter till det särskilda förhandlingsorganet. Detta påverkar dock inte
tillämpningen av en nationell lagstiftning eller praxis som fastställer
trösklar för upprättandet av organ för arbetstagarrepresentation.
Det särskilda förhandlingsorganet skall ha minst tre och högst 17 leda-
möter. Vid utseende av ledamöterna måste det säkerställas att varje med-
lemsstat där företaget eller företagsgruppen verkar företräds av en leda-
mot. Det skall dessutom finnas ytterligare ledamöter i förhållande till
antalet arbetstagare vid verksamheterna, det kontrollerande företaget
eller de kontrollerade företagen enligt lagstiftningen i den medlemsstat
där den centrala ledningen befinner sig. Den centrala och den lokala
ledningen skall underrättas om det särskilda förhandlingsorganets sam-
mansättning.
Det särskilda förhandlingsorganet har enligt punkten 3 till uppgift att
tillsammans med den centrala ledningen gehom ett skriftligt avtal fast-
ställa det eller de europeiska företagsrådens verksamhetsområde, sam-
19
mansättning, uppgifter och mandatperiod eller riktlinjerna för ett infor- Prop. 1995/96:163
mations- och samrådsförfarande.
I syfte att sluta avtal skall enligt punkten 4 den centrala ledningen
kalla till ett möte med det särskilda förhandlingsorganet, och den skall
underrätta den lokala ledningen om detta. Vid förhandlingarna kan det
särskilda förhandlingsorganet biträdas av experter som det själv utser.
Enligt punkten 5 kan det särskilda förhandlingsorganet, med två tredje-
dels majoritet, besluta att inte inleda förhandlingar eller att avbryta på-
gående förhandlingar. Ett sådant beslut medför att bestämmelserna i
bilagan inte skall gälla. En ny begäran om att sammankalla det särskilda
förhandlingsorganet kan göras tidigast två år efter beslutet, såvida inte
parterna kommer överens om något annat.
Alla kostnaderna för förhandlingarna skall enligt punkten 6 bäras av
den centrala ledningen. Medlemsstaterna far fastställa budgetregler för
det särskilda förhandlingsorganets verksamhet. De kan bl.a. begränsa
finansieringen till ett endast täcka utgifterna för en enda expert.
Artikel 6 behandlar avtalets innehåll. Enligt punkten 1 skall den cen-
trala ledningen och det särskilda förhandlingsorganet förhandla i en sam-
arbetsvillig anda i syfte att nå en överenskommelse om de närmare rikt-
linjerna för hur den information till och det samråd med arbetstagare
som avses i artikel 1.1 skall äga rum. En sådan överenskommelse skall
enligt punkten 2 fastställa vissa förhållanden, utan att det påverkar par-
ternas självbestämmanderätt. Dessa förhållanden är:
a) Vilka företag bland gruppen av företag eller vilka av företagets verk-
samheter som skall omfattas av avtalet.
b) Det europeiska företagsrådets sammansättning, antal ledamöter, för-
delning av platser och mandatperiod.
c) Företagsrådets uppgifter och förfarande för information och samråd.
d) Platsen för företagsrådets möten samt mötesfrekvensen och mötenas
längd.
e) Vilka ekonomiska och materiella resurser som skall ställas till före-
tagsrådets förfogande.
f) Avtalets löptid och omförhandlingsförfarande.
Den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsorganet kan en-
ligt punkten 3 skriftligen besluta att inrätta ett eller flera informations-
och samrådsförfaranden i stället för ett europeiskt företagsråd. Ett sådant
avtal måste ange riktlinjer för hur arbetstagarrepresentantema skall ha
rätt att sammanträda för att dryfta den information de fatt. Informationen
skall särskilt gälla gränsöverskridande frågor som har en betydande in-
verkan på arbetstagarnas intressen.
Avtal som avses i punkterna 2 och 3 skall enligt punkten 4 inte omfat-
tas av tilläggsföreskriftema i bilagan, såvida inte annat överenskommits.
För att sluta de avtal som avses i punkterna 2 och 3 räcker det enligt
punkten 5 med enkel majoritet i det särskilda förhandlingsorganet.
Artikel 7 anger när de tilläggsföreskrifter skall gälla som fastställts i
lagstiftningen i den medlemsstat där den centrala ledningen är belägen,
och som skall motsvara bestämmelserna i direktivets bilaga. Så skall
vara fallet
20
- om den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsorganet be- Prop. 1995/96:163
slutar det, eller
- om den centrala ledningen vägrar att inleda förhandlingar inom sex
månader efter det att en begäran enligt artikel 5.1 lämnats in, eller
- om ett avtal enligt artikel 6, inom tre år från dagen för denna begäran,
inte har kunnat slutas och det särskilda förhandlingsorganet inte har
fattat det beslut som avses i artikel 5.5.
Artikel 8 behandlar sekretessfrågor. Enligt punkten 1 skall medlemssta-
terna fastställa att ledamöterna i särskilda förhandlingsorgan eller i euro-
peiska företagsråd och ev. experter som bistår dem inte skall ha rätt att
röja någon information som de uttryckligen fått i förtroende, även efter
utgången av mandatperioden. Detsamma skall gälla för arbetstagarrepre-
sentantema inom ramen för ett informations- och samrådsförfarande.
Varje medlemsstat skall enligt punkten 2 för särskilda fall se till att den
centrala ledningen som befinner sig där inte är förpliktad att vidarebefor-
dra information av sådant slag att den utifrån objektiva kriterier allvar-
ligt skulle skada eller vara till förfång för de berörda företagens verk-
samhet. En sådan befrielse kan göras beroende av ett administrativt eller
rättsligt förhandstillstånd.
Det får fastställas särskilda bestämmelser för den centrala ledningen
för företag som direkt och huvudsakligen följer ett ideologiskt inriktat
mål beträffande information och meningsyttringar, under förutsättning att
sådana särskilda bestämmelser redan finns i den nationella lagstiftningen.
Artikel 9 rör företagsrådets arbetssätt och funktionssättet för informa-
tions- och samrådsförfarandet för arbetstagare. Enligt artikeln skall den
centrala ledningen och företagsrådet, liksom ledningen och arbetstagar-
representantema inom ramen för ett informations- och samrådsförfaran-
de, arbeta i en samarbetsvillig anda med vederbörlig hänsyn till ömsesi-
diga rättigheter och förpliktelser.
Frågor om skydd för arbetstagarrepresentanter behandlas i artikel 10.
Ledamöter i särskilda förhandlingsorgan, medlemmar i företagsråd och
arbetstagarrepresentanter som utför uppgifter i ett informations- och
samrådsförfarande enligt artikel 6.3 skall ha rätt till samma skydd och
garantier som gäller för arbetstagarrepresentanter enligt nationell lagstift-
ning eller praxis i det land där de är anställda. Detta gäller särskilt be-
träffande deltagande i möten och lön för arbetstagarrepresentantema
under den tid då de måste vara borta från sina arbeten.
Bestämmelser om efterlevnaden av direktivet finns i artikel 11. Enligt
punkten 1 skall medlemsstaterna se till att ledningen vid ett företag eller
en verksamhet som finns där och deras arbetstagarrepresentanter eller -
i tillämpliga fall - deras arbetstagare uppfyller direktivets förpliktelser,
oavsett om den centrala ledningen finns där eller inte. Medlemsstaterna
skall vidare enligt punkten 2 se till att företagen tillhandahåller uppgifter
om antalet arbetstagare på begäran av berörda parter. Det skall enligt
punkten 3 föreskrivas lämpliga åtgärder om direktivet inte följs. Med-
21
lemsstatema skall därvid särskilt säkerställa att det finns relevanta ad- Prop. 1995/96:163
ministrativa eller rättsliga förfaranden. När medlemsstaterna genomför
artikel 8 skall de införa bestämmelser för administrativa eller rättsliga
förfaranden för överklagande som kan användas om den centrala led-
ningen kräver sekretess eller inte lämnar information i överensstämmelse
med den artikeln.
Det slås i artikel 12 fast att direktivet skall gälla utan att påverka till-
lämpningen av rådets direktiv 75/129/EEG om tillnärmning av medlem-
statemas lagstiftning om kollektiva uppsägningar och rådets direktiv
77/187/EEG om tillnärmning av medlemstatemas lagstiftning om skydd
för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller
delar av verksamheter. Direktivet skall inte heller påverka arbetstagarnas
rätt till information och samråd enligt nationell lagstiftning.
De förpliktelser som direktivet innehåller skall enligt artikel 13 inte
gälla för de företag eller grupper av företag där det redan finns ett avtal
om gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare
som omfattar alla arbetstagare. Ett sådant avtal kan förnyas, men om så
inte sker skall direktivets bestämmelser tillämpas.
Artikel 14 föreskriver att direktivet skall genomföras senast den 22
september 1996. Och enligt artikel 15 skall kommissionen senast den 22
september 1999 i samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens
parter på europeisk nivå granska direktivets tillämpning. Direktivet riktar
sig enligt den avslutande artikel 16 till medlemsstaterna.
En bilaga har fogats till direktivet. Bilagan innehåller de tilläggsföre-
skrifter som nämnts i artikel 7 och som reglerar inrättandet av ett euro-
peiskt företagsråd och dess arbetssätt för de fall då parterna inte kan
eller vill träffa avtal i frågan.
I de fall som avses i artikel 7.1 skall enligt punkten 1 ett europeiskt
företagsråd inrättas vars sammansättning och befogenheter styrs av fö-
ljande regler.
a) Befogenheterna begränsas till information och samråd i frågor som
berör hela gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag eller
minst två av deras verksamheter eller företag som är belägna i olika
medlemsstater. Om den centrala ledningen inte finns i någon medlems-
stat begränsas befogenheterna till de frågor som rör samtliga företag
eller verksamheter inom medlemsstaterna eller de frågor som rör minst
två av verksamheterna eller företagen i olika medlemsstater.
b) Företagsrådet skall bestå av de arbetstagare vid företaget eller grup-
pen av företag som utses av deras arbetstagarrepresentanter eller, om det
inte finns några sådana, av samtliga arbetstagare. Detta skall ske i över-
ensstämmelse med nationell lagstiftning eller praxis.
c) Företagsrådet skall ha minst tre och högst trettio medlemmar. När
storleken medger det, skall rådet bland sina'medlemmar välja ut en sär-
skild kommitté som består av högst tre ledamöter. Kommittén skall själv
fastställa sin arbetsordning.
22
d) vid utseendet av medlemmar i företagsrådet måste det säkerställas att Prop. 1995/96:163
- vaije medlemsstat där företaget eller gruppen finns företräds av en
medlem,
- det finns ytterligare medlemmar i förhållande till antalet arbetstagare
vid verksamheterna, det kontrollerande företaget eller de kontrollerade
företagen enligt lagstiftningen i den medlemsstat där den centrala led-
ningen befinner sig.
e) Den centrala ledningen eller en annan mera relevant ledningsnivå
skall underrättas om företagsrådets sammansättning.
f) Fyra år efter det att företagsrådet har inrättats skall rådet pröva om
förhandlingar skall inledas för att sluta ett avtal som avses i artikel 6 i
direktivet, eller om tilläggsföreskriftema skall tillämpas även i fort-
sättningen. Om ett sådant beslut om förhandlingar har fattats skall arti-
klarna 6 och 7 tillämpas. Uttrycket "särskilt förhandlingsorgan" skall då
ersättas med "europeiskt företagsråd".
Företagsrådet skall enligt punkten 2 ha rätt att sammanträda med den
centrala ledningen en gång om året för att, på grundval av en rapport
som sammanställts av ledningen, erhålla information och samråda om
utvecklingen i företagets eller gruppens affärsverksamhet och om dess
framtidsutsikter. De lokala ledningarna skall underrättas om detta. Mötet
skall särskilt handla om företagets eller gruppens struktur, dess ekono-
miska och finansiella situation och den förväntade utvecklingen i dess
verksamhet, produktion och försäljning, sysselsättningsläget och dettas
förmodade utveckling, investeringar och betydande organisationsföränd-
ringar, införandet av nya arbetsmetoder eller produktionsprocesser, pro-
duktionsöverföringar, fusioner, nedskärningar eller nedläggningar av
företag, verksamheter eller betydande delar av dessa samt kollektiva
uppsägningar.
När det uppstår särskilda omständigheter som i avsevärd utsträckning
påverkar arbetstagarnas intressen, särskilt vid omplaceringar, nedlägg-
ning av verksamheter eller företag eller kollektiva uppsägningar, skall
enligt punkten 3 den särskilda kommittén eller - om det inte finns någon
sådan - företagsrådet ha rätt att bli underrättade om det. Kommittén
eller företagsrådet har rätt att på begäran sammanträffa med den relevan-
ta ledningsnivån för att erhålla information och samråda om åtgärder
som i betydande utsträckning rör arbetstagarnas intressen. De medlem-
mar i företagsrådet som har utsetts i de verksamheter eller företag som
är direkt berörda av åtgärden har också rätt att delta i det möte som
anordnas med den särskilda kommittén. Mötet skall äga rum så snart
som möjligt, på grundval av en rapport som sammanställts av ledningen.
Företagsrådet skall ha möjlighet att yttra sig över rapporten antingen vid
slutet av mötet eller inom rimlig tid därefter. Mötet påverkar inte den
centrala ledningens privilegier.
Enligt punkten 4 kan medlemsstaterna fastställa regler för ordförandes-
kapet vid informations- och samrådsmötena. Före mötet med den centra-
la ledningen skall företagsrådet eller den särskilda kommittén ha rätt att
sammanträda enskilt.
Medlemmarna i företagsrådet skall enligt punkten 5 underrätta arbets- 23
tagarrepresentantema eller - om det inte finns några sådana representan-
ter - samtliga arbetstagare vid verksamheterna eller företagen om inne- Prop. 1995/96:163
hållet i och utgången av informations- och samrådsförfarandet.
Företagsrådet och den särskilda kommittén kan enligt punkten 6 biträ-
das av experter som de själva väljer, om det är nödvändigt för att de
skall kunna utföra sina uppgifter. I punkten 7 slås det fast att kostnader-
na för företagsrådets verksamhet skall bäras av den centrala ledningen.
Denna skall förse medlemmarna i företagsrådet med tillräckliga ekono-
miska och materiella resurser för att de skall kunna utföra sina uppgifter
på lämpligt sätt. Om inte något annat har avtalats skall ledningen särskilt
betala kostnaderna för anordnandet av möten och tolkning och för logi
och resor för medlemmarna i företagsrådet och den särskilda kommittén.
I överensstämmelse med dessa principer far medlemsstaterna fastställa
budgetregler för företagsrådets verksamhet. De kan bl.a. begränsa finans-
ieringen till att endast täcka utgifterna för en enda expert.
På rådets begäran har kommissionen inrättat en arbetsgrupp för samord-
ning av medlemsländernas genomförande av direktivet. Arbetsgruppen
består av nationella experter från alla berörda länder, och dess syfte är
att kartlägga uppkommande problem vid genomförandet av direktivet i
de olika länderna och att diskutera möjliga lösningar på dessa problem.
Arbetsgruppen har endast en rådgivande funktion.
Arbetsgruppen har nu slutfört sin kartläggning. Den har offentliggjort
vissa slutsatser av sina diskussioner. I senare avsnitt hänvisas på några
ställen till dessa slutsatser. Här kan emellertid nämnas följande exempel.
Det kan leda till stora olägenheter om direktivets bestämmelser ge-
nomförs i de olika länderna vid olika tidpunkter. Arbetsgruppen menade
därför att alla länder bör genomföra direktivet vid samma tidpunkt, den
22 september 1996.
Direktivet har antagits av Gemensamma EES-kommittén, och det gäl-
ler således för hela EES-området utom Storbritannien och Nordirland.
Det är därför nödvändigt att vid genomförandet ta hänsyn till hela det
aktuella EES-området och inte bara de medlemsstater som direktivet
direkt syftar på.
Vid genomförandet av artikel 13 om hänsynstagande till tidigare gäl-
lande avtal uppstår frågor om vilka krav som kan ställas på sådana avtal
för att de skall uppfylla direktivets krav på information till och samråd
med arbetstagare. Enligt arbetsgruppen bör ytterligare krav än som fram-
går av artikel 13 inte ställas upp nationellt. Vidare bör hänsyn tas till
avtal som har träffats någon annanstans än i de länder som omfattas av
genomförandelagstiftningen. För att i det hänseendet avgöra vilket lands
lag som är tillämplig bör reglerna i artikel 4 tillämpas. Förekomsten av
fler än ett avtal bör inte utgöra något hinder, förutsatt att avtalen tillsam-
mans uppfyller kraven.
24
Enligt en bedömning som har gjorts av Närings- och teknikutvecklings-
verket (NUTEK) kan ca 240 utlandsägda foretag med 138 000 anställda
i Sverige år 1994 beröras av direktivet. Vidare berörs enligt denna be-
dömning knappt 90 svenskägda industri- och tjänstekoncemer av direkti-
vet. Antalet svenska företagsgrupper som har minst 1 000 anställda och
har anställda i dotterbolag utomlands uppgick år 1993 till 59 industri-
koncerner med sammanlagt 444 000 anställda i utlandet och 341 000
anställda i Sverige, samt 27 tjänstekoncemer med 56 000 anställda
utomlands och 149 000 i Sverige.
Regeringens förslag: Direktivet genomförs i Sverige på ett sätt
som nära anknyter till den svenska arbetsrätten, bl.a. genom reg-
lerna om skadestånd och rättegång.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Stockholms tingsrätt, Statskontoret, Riksskattever-
ket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Företagarnas Riksorganisation, Lands-
tingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har avstått från att yttra
sig över det remitterade förslaget
Arbetsgivarverket motsätter sig lagförslaget. Verket menar att förslaget
innehåller regler som är mer långtgående än direktivet och vill framhålla
den principiella vikten av att EG-direktiv införlivas i enlighet med direk-
tivets yttre ram.
NUTEK, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centra-
lorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)
och Sveriges Advokatsamfund är positiva till förslaget. Detsamma gäller
Arbetslivsinstitutet, som dock tillägger att förslaget bör kunna koordine-
ras bättre med medbestämmandelagen. Även Juridiska fakultetsstyrelsen
vid Lunds universitet finner förslaget väl avvägt på det hela taget, men
anser att den starka anknytningen till de kollektivavtalsbärande fackliga
organisationerna medför att det kan diskuteras om inte förslaget alltför
mycket ansluter till den särskilda svenska traditionen.
Arbetsdomstolen instämmer i principerna i förslaget, men anser att
lagen är i stort behov av en teknisk översyn.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) anser att svenska "påbyggna-
der" på EG-direktiv bör undvikas, för att undvika opåkallade diskrepan-
ser mellan medlemsländerna.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller anvisningar för
hur olika länder skall införa en gemensam kärna av regler. Det har i
Prop. 1995/96:163
25
allmänhet lämnats öppet hur detta skall ske nationellt. Direktivet inne- Prop. 1995/96:163
håller vissa direkta hänvisningar till att frågor skall lösas i enlighet med
nationell lagstiftning eller praxis, t.ex. när det gäller definitionen av
begreppet arbetstagarrepresentanter. Även i övrigt framstår det närmast
som självklart att genomförandet sker på ett sätt som harmonierar med
landets rättsordning. Detta bör också vara en utgångspunkt vid genomfö-
randet av direktivet i Sverige.
Direktivet rör kollektiva rättigheter för arbetstagarna och kan därmed
sägas höra till den kollektiva arbetsrätten. Vid genomförandet är det i
enlighet med det nyss sagda viktigt att de nya reglerna så långt möjligt
utformas i nära anslutning till vad som redan tidigare gäller inom det
området i Sverige. Så sker bl.a. genom att arbetstagarnas fackliga orga-
nisationer, i synnerhet de kollektivavtalsbärande fackliga organisationer-
na, ges en särställning i lagförslaget. Detta ligger i linje med vad som
gäller enligt ett antal arbetsrättsliga lagar, t.ex. lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen), lagen
(1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (för-
troendemannalagen) och lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för
de privatanställda (styrelserepresentationslagen). Vidare föreslås att sank-
tionen för brott mot lagens bestämmelser skall vara skadestånd, och
reglerna om detta har utformats efter förebild av och delvis genom hän-
visning till skadeståndsreglerna i medbestämmandelagen. Det föreslås
också att tvister som rör lagen skall handläggas av Arbetsdomstolen
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Avtal om europeiska företagsråd eller något annat förfarande för in-
formation och samråd i gränsöverskridande frågor kommer i normalfallet
troligen inte att kunna betecknas som kollektivavtal. Det beror på att det
mera sällan kan antas stå en arbetstagarorganisation - såsom detta be-
grepp definieras i 6 § medbestämmandelagen - som part i avtalet på
arbetstagarsidan. För att så långt möjligt anknyta till den svenska arbets-
rätten bör dock sådana avtal jämställas med kollektivavtal vid utform-
ningen av skadestånds- och rättegångsreglerna.
I direktiven till 1995 års Arbetsrättskommission angavs att Arbetsrätts-
kommissionen skulle undersöka om direktivet kunde genomföras genom
kollektivavtal, t.ex. branschvisa avtal. Arbetsrättskommissionen konstate-
rade emellertid att detta inte kunde uppnås inom den tidsram som stod
Arbetsrättskommissionen till buds. Såvitt känt har inte heller några såda-
na branschvisa kollektivavtal ännu träffats. För att på ett korrekt sätt
genomföra direktivet i Sverige är det därför nödvändigt att nu lagstifta i
frågan. Som kommer att beröras i nästa avsnitt bör det dock även finnas
en möjlighet att i framtiden träffa branschvisa avtal som ersätter lagens
regler, förutsatt att avtalets regler inte är mindre förmånliga för arbets-
tagarsidan än direktivet.
Direktivet öppnar i vissa fall en möjlighet att nationellt ställa upp mer
förmånliga regler för arbetstagarsidan än som följer av direktivet. Rege-
ringen anser att denna möjlighet bör utnyttjas när det t.ex. gäller antalet
årliga möten för det europeiska företagsrådet. Detta behandlas vidare i
avsnitt 5.8.2.
26
Regeringens forslag: Lagen skall gälla för de gemenskapsföretag
och företagsgrupper som omfattas av direktivet.
Det görs inget undantag för handelsflottan.
Vid beräkningen av antalet arbetstagare skall huvudtalet räknas
utan någon uppdelning på grund av arbetstidsmåttet.
Lagen skall kunna ersättas av kollektivavtal på förbundsnivå.
Bestämmelserna i lagen, förutom skadestånds- och rättegångsreg-
lerna, skall inte gälla om det vid lagens ikraftträdande finns ett av-
tal om europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för in-
formation till och samråd med arbetstagarna.
Arbetsrättskommissionens förslag: Arbetsrättskommissionens förslag
överensstämmer i huvudsak med regeringens. Arbetsrättskommissionen
har dock föreslagit att antalet arbetstagare skall beräknas med utgångs-
punkt i antalet helårs heltidsanställda. Den har, till skillnad från rege-
ringen, inte föreslagit att lagen skall kunna ersättas av kollektivavtal på
förbundsnivå. Den har inte heller föreslagit att skadestånds- och rätte-
gångsreglerna skall tillämpas på avtal träffade före lagens ikraftträdande.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
erinra mot Arbetsrättskommissionens förslag. Arbetsdomstolen anser att
bestämmelserna i förslaget om innehåll och tillämpningsområde inte är
tillräckligt klargörande. SAF anser att undantag från lagen bör göras för
besättningsmedlemmar i handelsflottan. Arbetslivsinstitutet anför att det
förefaller rimligt att tillämpa lagens skadestånds- och rättegångsregler på
sådana avtal som annars medför att lagen inte skall tillämpas, och för-
ordar vidare en viss utvidgning av lagens tillämpningsområde bl.a. ge-
nom sänkning av tröskeltalen, dvs. hur många anställda det skall finnas
i företagen för att lagen skall bli tillämplig. LO, TCO och SACO menar
att antalet arbetstagare bör beräknas enligt huvudtalet.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av direktivets artikel 1
och 2 skall bestämmelserna gälla för alla gemenskapsföretag och före-
tagsgrupper över en viss storlek som bedriver verksamhet i flera EES-
länder. Med EES-länder avses EU:s medlemsstater, förutom Storbritan-
nien, samt de stater som utöver EU-statema har ingått EES-avtalet.
Arbetsrättskommissionens lagförslag innebär en avgränsning av till-
lämpningsområdet, såvitt avser de företag som omfattas, som inte helt
överensstämmer med direktivets. En viss justering av lagförslaget bör
därför ske. Detta behandlas närmare i författningskommentaren. Begrep-
pen gemenskapsföretag och företagsgrupp behandlas i avsnitt 5.3.
I fråga om beräkningen av den tröskel som föreslås för lagens tillämp-
lighet på gemenskapsföretag och företagsgrupper har Arbetsrättskom-
missionen föreslagit att hänsyn skall tas .till antalet helårs heltids-
anställda. Fördelen med detta är att det kan sägas möjliggöra en i viss
mening rättvisande jämförelse mellan olika gemenskapsföretag och före-
tagsgrupper. Förslaget är å andra sidan behäftat med vissa nackdelar.
Prop. 1995/96:163
27
Beräkningen av antalet arbetstagare blir ganska komplicerad. Det blir Prop. 1995/96:163
också nödvändigt att tillämpa en annan beräkningsmetod på andra situa-
tioner inom lagens ram. När det t.ex. gäller att avgöra om minst 100
arbetstagare står bakom en begäran om att förhandlingar skall inledas för
att inrätta ett europeiskt företagsråd kan det inte komma i fråga att göra
någon skillnad mellan arbetstagarna beroende på deras arbetstidsmått.
Enligt förslaget skall i vissa situationer ledamöter i förhandlingsdelega-
tionen eller företagsrådet utses av den fackliga organisation som före-
träder flest arbetstagare. Det är också då uteslutet att beräkna antalet på
annat sätt än genom huvudtalet. Detta beräkningssätt överensstämmer
också med vad som allmänt tillämpas, t.ex. enligt styrelserepresenta-
tionslagen. Regeringen anser att samma regel bör gälla för beräkningen
av antalet arbetstagare i hela lagen och att detta bör ske enligt huvud-
talet. Deltidsanställda skall således räknas lika med heltidsanställda.
Regeringen anser i likhet med Arbetsrättskommissionen att det saknas
skäl att inte göra lagen tillämplig på offentlig verksamhet, även om detta
ställningstagande i praktiken inte torde ha någon betydelse för närvaran-
de. Inte heller finns det tillräckliga skäl för att utnyttja möjligheten i
direktivets artikel 1.5 att bestämma att reglerna inte skall gälla för be-
sättningsmedlemmar i handelsflottan.
Direktivet öppnar i artikel 8.3 en möjlighet att fastställa särskilda be-
stämmelser för de företag som följer ett ideologiskt inriktat mål, förut-
satt att sådana bestämmelser redan ingår i den nationella lagstiftningen.
Enligt en protokollsanteckning från det ministerrådsmöte som antog
direktivet avser detta företag som direkt och huvudsakligen verkar för
politiska, yrkesfrämjande, religiösa, vetenskapliga eller konstnärliga mål,
välgörenhets- eller utbildningsmål eller mål som innefattar information
och åsiktsyttringar. Sådana särskilda bestämmelser som avses i artikeln
finns i 2 § medbestämmandelagen, där det sägs att arbetsgivares verk-
samhet som är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell
natur eller som har ett kooperativt, fackligt, politiskt eller annat
opinionsbildande ändamål skall undantas från den lagens tillämpnings-
område såvitt avser verksamhetens mål och inriktning. Ett motsvarande
undantag bör gälla enligt den nu föreslagna lagen.
Arbetsrättskommissionen har inte föreslagit någon regel som gör la-
gen, eller delar av den, dispositiv. Regeringen anser emellertid att en
sådan regel kan vara av stort värde. Hela lagen bör göras dispositiv i
förhållande till kollektivavtal som sluts eller godkänns på förbundsnivå,
förutsatt att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler tillämpas
för arbetstagarsidan än som följer av direktivet. Lagen bör alltså innehål-
la en s.k. EG-spärr. Genom att lagen görs dispositiv kan parterna genom
tex. branschvisa kollektivavtal uppnå den lokala och branschvisa an-
passning som de finner önskvärd. Det bör för tydlighetens skull inskjutas
att lagen i princip inte skall tillämpas på avtal som har ingåtts före la-
gens ikraftträdande (och som för övrigt inte behöver ha formen av kol-
lektivavtal). Dessa avtal behandlas strax nedan. Den regel om dispositi-
vitet som avses här innebär dock en ytterligare möjlighet att anpassa
lagens regler i enlighet med parternas önskemål. Genom att den direkt 28
pekar ut kollektivavtal som medlet för att åstadkomma en sådan anpass-
ning innebär den också en sådan anknytning till de svenska arbetsrättsli- Prop. 1995/96:163
ga traditionerna som berördes i föregående avsnitt.
Avtal som medför att lagen inte skall tillämpas
Enligt direktivets artikel 13 skall förpliktelserna inte gälla för gemen-
skapsföretag eller företagsgrupper där det vid tiden för genomförandet
redan finns ett avtal om gränsöverskridande information till och samråd
med arbetstagare som omfattar alla arbetstagare. Ett sådant avtal far
sedermera förnyas, utan att direktivets bestämmelser därmed blir tilläm-
pliga.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit en regel motsvarande artikel
13. Regeringen instämmer i huvudsak i förslaget.
Bakom artikel 13 i direktivet ligger en strävan att uppmuntra företags-
visa avtal. Det kan nämnas att det också har varit en utgångspunkt för
kommissionens arbetsgrupp att artikel 13 inte tolkas restriktivt vid ge-
nomförandet i de olika länderna.
De grundläggande kraven enligt artikel 13 måste uppfyllas. Det måste
finnas ett avtal, avtalet måste vara i kraft vid den angivna tidpunkten,
avtalet måste röra gränsöverskridande information till och samråd med
arbetstagare och det måste omfatta alla arbetstagare. Några ytterligare
krav ställs emellertid inte upp. Direktivet eller lagen hindrar således inte
att ett avtal som har ingåtts utanför EES-ländemas territorium blir gil-
tigt, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Och flera avtal som var
för sig inte uppfyller kraven kan sammantagna vara tillräckliga, om
förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Det ligger i sakens natur att kra-
vet på att alla arbetstagare skall omfattas av avtalet inte innebär att det
måste omfatta företagsledningen.
Om avtalet uppfyller de nämnda kraven skall förpliktelserna enligt
lagen inte gälla. Däremot skall, som Arbetslivsinstitutet föreslår, skade-
stånds- och rättegångsreglerna gälla också för sådana avtal.
En särskild fråga är vad som gäller om det vid tiden för lagens ikraft-
trädande finns ett avtal om europeiskt företagsråd som inte uppfyller
kraven. Det kan tex. röra sig om ett avtal som väl avser gränsöverskri-
dande information men inte avser gränsöverskridande samråd eller ett
avtal som inte omfattar samtliga arbetstagare. Sådana avtal medför inte
att lagen inte skall tillämpas. De torde inte heller betraktas som avtal om
europeiskt företagsråd utan som avtal som i och för sig kan medföra
rättsverkningar enligt allmänna avtalsrättsliga regler, men som inte med-
för några rättsverkningar enligt denna lag. Har ett sådant avtal träffats
får, oavsett detta, arbetstagarna, gemenskapsföretaget eller det kontrolle-
rande företaget ta initiativ till att ett avtal om t.ex. ett europeiskt före-
tagsråd ingås enligt lagen. Mindre brister i avtalen, som har karaktären
av misstag eller beror på förändringar i strukturen som skett t.ex. efter
det att avtalet träffats men före lagens ikraftträdande bör dock kunna
rättas till utan att lagens regler slår till fullt'ut.
Lagens bestämmelser skall, förutom skadestånds- och rättegångsbe-
stämmelsema, inte heller gälla om ett sådant avtal som här avses för-
29
nyas. Detta blir naturligtvis fallet om ett avtal förnyas på så sätt att par- Prop. 1995/96:163
tema kommer överens om att avtalet skall fortsätta att gälla oförändrat.
Det är antagligen vanligt att sådana avtal som avses här förnyas så att
partema kommer överens om att flera bestämmelser i det ändras mer
eller mindre ingripande. Detta kan många gånger bli nödvändigt till följd
av förändringar i företagsgruppens eller gemenskapsföretagets struktur.
Man kan t.o.m. föreställa sig att avtalet förnyas så att det ändras i grun-
den. Även sådana avsevärt förändrade avtal bör ha den verkan att lagen
i dess helhet inte blir tillämplig. En förutsättning måste dock vara att
partema i avtalet är överens om det.
Regeringens förslag: Begreppen gemenskapsföretag och företags-
grupp införs för att benämna de företag och företagssammanslut-
ningar som omfattas av lagstiftningen.
Arbetsrättskommissionens förslag: Arbetsrättskommissionen har
föreslagit begreppen "företag" respektive "koncern".
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig i
frågan eller har ingen erinran mot förslaget. Advokatsamfundet förordar
antingen att den föreslagna lagens koncernbegrepp görs överensstäm-
mande med aktiebolagslagens, eller om en annan innebörd önskas, att
uttrycket koncern inte används utan i stället ersätts av någon annan be-
nämning, exempelvis "grupp av företag".
Skälen för regeringens förslag: I direktivets artikel 2 finns definitio-
ner av bl.a. begreppen gemenskapsföretag, grupp av företag och grupp
av gemenskapsföretag.
I direktivet finns däremot ingen definition av begreppet företag. Ar-
betsrättskommissionen har föreslagit att ordet "företag" ges en definition
i lagtexten. Regeringen instämmer i förslaget. Företag i lagen skall såle-
des vara en verksamhet i privat eller offentlig regi som bedrivs av en
fysisk eller en juridisk person.
Av definitionerna i direktivet framgår att det är två typer av företag
eller sammanslutningar av företag som omfattas av reglerna. Den ena
utgörs av gemenskapsföretagen som består av ett företag, dvs. en juri-
disk eller fysisk person, med verksamhet i minst två EES-länder. Den
andra utgörs av grupper av företag, med minst ett kontrollerat företag
och ett kontrollerande företag, med olika företag i minst två EES-länder.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit att dessa två typer skall beteck-
nas "företaget" respektive "koncernen". Gemenskapsföretaget skulle
således betecknas "företaget" och gruppen av företag/gruppen av gemen-
skapsföretag "koncernen".
Ordet företag ges en egen definition i lagtexten och avser således alla
former av företag, juridiska och fysiska personer. För tydlighetens skull
finns det därför anledning att med en egen beteckning, "gemenskapsföre-
30
tag", utpeka just de foretag som är en sammanhållen juridisk person eller Prop. 1995/96:163
en fysisk person som bedriver gränsöverskridande verksamhet i enlighet
med direktivet.
Såvitt avser begreppet "koncern" kan det på sätt Arbetsrättskommissio-
nen och Advokatsamfundet gör ifrågasättas om det är lämpligt att använ-
da ett sådant ord. Att i detta sammanhang tillämpa aktiebolagslagens
koncernbegrepp är inte möjligt eftersom det är direktivets definition av
grupp av gemenskapsföretag som är den form av foretagssammanslut-
ning som lagen skall omfatta. Regeringen anser, för tydlighetens skull,
att ordet koncern inte bör användas i lagen. Begreppet företagsgrupp bör
i stället beteckna de foretagssammanslutningar som avses i direktivet.
Regeringens förslag: Det införs bestämmelser om vad som är ett
kontrollerande företag i enlighet med direktivets artikel 3. Därvid
införs en särskild regel som rangordnar de kriterier som finns an-
givna i presumtionsregeln, artikel 3.2.
Arbetsrättskommissionens forslag: Överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig i
frågan eller har ingen erinran mot förslaget. LO och TCO anser att det
är viktigt att med företagsgrupp bör även avses verksamheter som byg-
ger på franchising.
Skälen for regeringens förslag: Med företagsgrupp avses ett kontrol-
lerande företag och dess kontrollerade företag. I direktivets artikel 3
finns bestämmelser om kontrollerande företag. Ett kontrollerande företag
är ett företag som, direkt eller indirekt, kan utöva bestämmande inflytan-
de över ett annat företag, det kontrollerade företaget.
I artikel 3.2 finns en presumtionsregel som anger att, om det inte finns
bevis på motsatsen, så skall ett företag anses ha ett bestämmande infly-
tande över ett annat företag om det
a) äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital, eller
b) kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till företagets
emitterade aktiekapital, eller
c) har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets admini-
strativa organ eller lednings- eller tillsynsorgan.
Om flera företag i en företagsgrupp uppfyller något av de uppräknade
kriterierna uppstår ett problem eftersom endast ett företag slutligen kan
anses vara det kontrollerande företaget. Inom kommissionens arbets-
grupp har man diskuterat denna fråga och gruppen har förordat att län-
derna rangordnar dessa kriterier i samma ordning, nämligen c, b, a.
Arbetsgruppen har också uppmärksammat risken för sinsemellan mot-
stridiga domstolsavgöranden i olika länder vid tillämpningen av artikel
3, men har inte kunnat finna någon enkel lösning på det problemet.
31
Arbetsrättskommissionen anser att den av arbetsgruppen föreslagna Prop. 1995/96:163
prioriteringsordningen är ändamålsenlig. Regeringen delar denna bedöm-
ning. Lagtexten bör dock justeras så att den närmare överenstämmer
med innehållet i direktivtexten eftersom med företag här inte avses en-
dast aktiebolag.
Det kan diskuteras om nya verksamhetsformer såsom franchising,
imaginära bolag, olika nätverk etc. skall anses som företagsgrupper vid
tillämpningen av denna lag. Som Arbetsrättskommissionen uttalat är
detta en fråga som får besvaras genom en tolkning av direktivet.
I övrigt har Arbetsrättskommissionen föreslagit att det skall införas
bestämmelser som reglerar vad som är ett kontrollerande företag i enlig-
het med direktivets artikel 3. Regeringen instämmer i Arbetsrättskom-
missionens förslag. Denna reglering behandlas närmare i författnings-
kommentaren.
Regeringens förslag: Gemenskapsföretaget eller det kontrolleran-
de företaget i en företagsgrupp skall aktivt verka för inrättandet av
ett europeiskt företagsråd eller införandet av något annat förfaran-
de för information och samråd.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig i
frågan eller har ingen erinran mot förslaget. Advokatsamfundet, LO,
TCO och Arbetslivsinstitutet har framfört synpunkter på begreppet sam-
råd.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med Arbetsrättskommissio-
nen anser regeringen att det uttryckligen skall anges att gemenskapsföre-
taget eller det kontrollerande företaget aktivt skall verka för inrättandet
av ett europeiskt företagsråd eller införandet av något annat förfarande
för information och samråd. Detta innebär att om gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget inte med tillräcklig kraft verkar för att
ett europeiskt företagsråd kan inrättas eller ett avtal om något annat sam-
rådsförfarande träffas eller på annat sätt bryter mot lagen kan gemen-
skapsföretaget eller det kontrollerande företaget bli skadeståndsskyldigt.
Man kan i detta sammanhang fråga sig vad begreppet samråd står för.
Vilken typ av samråd är det som företaget är skyldigt att medverka i?
Advokatsamfundet har anfört att som Arbetsrättskommissionens förslag
är utformat kommer i viss mån begreppet samråd att hänga i luften.
Samfundet föreslår att den svenska lagen i likhet med direktivet bör
innehålla en definition av begreppet.
32
Enligt direktivet menas med samråd - på engelska consultation - ut- Prop. 1995/96:163
byte av åsikter och upprättande av en dialog mellan arbetstagarrepresen-
tantema och den centrala ledningen eller varje annan mer passande led-
ningsnivå.
Kommissionens arbetsgrupp har behandlat frågan och därvid anfört att
de avtal som träffas måste leda till att procedurer införs som garanterar
arbetstagarrepresentantema en sådan ordning att den leder till en effektiv
kommunikation mellan dem och ledningen.
LO och TCO har påpekat att med begreppet samråd bör förstås att
ledningen i normalfallet tar kontakt och diskuterar viktiga frågor före
beslut. Att bli ställd inför fullbordat faktum är inget samråd.
Begreppet samråd får troligen anses innefatta ett mindre långtgående
krav än vad som följer av den svenska lagstiftningen om förhandlings-
skyldighet enligt t.ex. medbestämmandelagen. Direktivets samråd får
anses ge en lägsta godtagbara standard. Orden utbyte av åsikter och
dialog samt arbetsgruppens uttalanden visar dock att samrådet skall ske
på ett sådant sätt att det blir meningsfullt. Partema kan fritt avtala om
längre gående krav på samarbete än vad som må ligga i direktivets be-
grepp. Regeringen anser dock inte att det är meningsfullt att i lagtexten
införa en definition av begreppet samråd.
Kommissionens arbetsgrupp har vidare angivit att i de fall ett europe-
iskt företagsråd bildats på grund av direktivets tilläggsföreskrifiter och
det inträffar sådana händelser som ger arbetstagarrepresentantema rätt att
träffa ledningen förutom vid det årliga mötet med rådet, så måste infor-
mationen och samrådet ske vid en sådan tidpunkt att sammanträffandet
inte blir meningslöst.
Exakt vad samråd är och när samråd skall ske far i sista hand tolkas
och avgöras av domstol inom ramen för EU:s rättsordning.
Regeringens förslag: När ett gemenskapsföretag eller det kontrol-
lerande företaget i en företagsgrupp har säte i Sverige vilar för-
pliktelserna enligt lagen på det företaget.
När gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp inte har säte i något EES-land kan en filial i Sverige
vara ansvarig eller ett av företagsgruppens företag i Sverige vara
ansvarigt för förpliktelserna enligt lagen. Detta blir fallet
- om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget utsett
filialen eller företaget som dess representant i EES-ländema, eller
- om filialen har fler arbetstagare än någon annan verksamhet som
gemenskapsföretaget bedriver i EES-ländema eller om företaget
har fler arbetstagare än något annat företag i företagsgruppen i
EES-ländema och någon representant i något EES-land inte har ut-
setts.
33
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 163
Arbetsrättskommissionens förslag: Till skillnad från regeringens för- Prop. 1995/96:163
slag har Arbetsrättskommissionen inte uttryckligen angivit vilka företag
som i Sverige är ansvariga för förpliktelserna i lagen. Den reglering som
Arbetsrättskommissionen föreslagit avser endast den situationen att ge-
menskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp
inte har säte i något EES-land.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig i
frågan eller har ingen erinran mot förslaget. Arbetsdomstolen och Advo-
katsamfundet anför att det inte klart kan utläsas vilka företag i Sverige
som lagen skall gälla för.
Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivets artikel 4 har den
centrala ledningen ansvaret för att skapa de villkor och medel som är
nödvändiga för inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller något annat
förfarande för information och samråd. Om den centrala ledningen inte
har säte i något EES-land regleras det i artikel 4.2 och 4.3 vem eller
vilket företag i EES-ländema som skall anses ansvarig för förpliktelser-
na.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit en reglering som endast be-
handlar situationen att gemenskapsföretaget eller företagsgruppens kont-
rollerande företag har säte utanför EES-ländema.
Regeringen anser, i likhet med Arbetsdomstolen och Advokatsamfundet
att det i lagtexten skall framgå vilka företag i Sverige som omfattas av
lagens bestämmelser.
När det således gäller gemenskapsföretag och kontrollerande företag
med säte i något EES-land skall det uttryckligen anges när ett företag i
Sverige är ansvarigt. Det skall klart framgå att om ett gemenskapsföre-
tag som omfattas av bestämmelserna har säte i Sverige så är gemen-
skapsföretaget ansvarigt för förpliktelserna enligt lagen. På samma sätt
skall det uttryckligen anges att om det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp har säte i Sverige är det företaget ansvarigt för förpliktelserna.
Lagens regler skall således tillämpas på vad man kan kalla svenska ge-
menskapsföretag och företagsgrupper, dvs. gemenskapsföretag med säte
i Sverige och företagsgrupper där det kontrollerande företaget har säte i
Sverige. Reglerna om hur den svenska representationen skall utses till en
förhandlingsdelegation eller till ett europeiskt företagsråd kommer dock
också att gälla för ett gemenskapsföretags filial i Sverige eller en före-
tagsgrupps kontrollerade företag som har säte i Sverige.
Om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget inte har
säte i något EES-land anger direktivet att det skall utses en representant
i något av EES-ländema som skall anses vara den centrala ledningen.
Om det inte utses någon representant skall ledningen för den verksamhet
eller det företag i företagsgruppen som har flest arbetstagare i något av
EES-ländema anses utgöra den centrala ledningen.
Såvitt gäller företagsgrupper skall det därför införas en regel på sätt
Arbetsrättskommissionen föreslagit, vilken överensstämmer med direkti-
vet.
Såvitt gäller gemenskapsföretagen kan följande anföras. I direktivet
används ordet verksamhet för att beteckna gemenskapsföretagets verk- 34
samhet dels i det land det har säte men dels också för att beskriva den
verksamhet företaget har i andra länder. I lagen (1992:160) om utländ- Prop. 1995/96:163
ska filialer finns bestämmelser om formerna för näringsverksamhet som
bedrivs i Sverige av utländska företag och utomlands bosatta svenska
eller utländska medborgare. Där anges bl.a. att utländska företag skall
bedriva sin verksamhet i Sverige genom ett avdelningskontor med själv-
ständig förvaltning (filial). Vidare anges att utländska företag och utom-
lands bosatta utländska medborgare skall anses som svenska rättssubjekt
vid bedömningen av om de i ett rättsförhållande, som gäller av dem i
Sverige bedriven näringsverksamhet, lyder under svensk lag och av om
de i ett sådant rättsförhållande är skyldiga att svara inför svensk domstol
eller underkasta sig svensk myndighets avgörande. För att utpeka ett
gemenskapsföretags verksamhet i Sverige kan alltså begreppet filial an-
vändas. Gemenskapsföretaget skall således kunna utpeka en filial i Sveri-
ge som ansvarig för förpliktelserna. Om ingen filial eller verksamhet ut-
pekas i något EES-land så skall filialen i Sverige vara ansvarig om den
har fler anställda än i någon verksamhet som gemenskapsföretaget be-
driver inom EES-ländema.
Centrala ledningen
I direktivets artikel 2 finns en definition av vad som är den centrala
ledningen. Direktivet anger att med den centrala ledningen avses just
den centrala ledningen i de två olika typerna av företag eller samman-
slutningar av företag som omfattas av direktivet; dels i gemenskapsföre-
taget och dels i det kontrollerande företaget i en företagsgrupp. Någon
närmare beskrivning av vem eller vilka som utgör den centrala ledning-
en finns dock inte. Detta skall varje nation själv bestämma.
Arbetsrättskommissionen har valt att lägga förpliktelserna enligt direk-
tivet på företaget som sådant, dvs. på gemenskapsföretaget respektive det
kontrollerande företaget i en företagsgrupp. Arbetsrättskommissionen
motiverar detta med att man inom svensk arbetsrätt normalt inte utpekar
ett visst organ inom en juridisk person som ansvarigt för arbetsrätts liga
frågor.
Regeringen instämmer i Arbetsrättskommissionens förslag. Det blir
betydligt enklare att i fråga om juridiska personer ange att företaget, den
juridiska personen, är ansvarigt för förpliktelserna än att försöka att
inom olika former av juridiska personer försöka definiera vilket organ
eller vilka befattningar som utgör den centrala ledningen. En sådan lös-
ning har också stöd i kommissionens arbetsgrupp. Den har uttalat att
medlemsstaterna kan, med hänvisning till det nationella systemet, utpeka
företaget som sådant eller t.ex. något företagsorgan eller medlemmar i
företagets ledning, bara det säkerställs att ansvaret för förpliktelserna
verkligen åvilar ledningen.
Att lägga ansvaret på den juridiska personen som sådan kan inte heller
leda till några problem i praktiken utan bör snarare vara det mest effek-
tiva sättet ur genomförandesynpunkt.
Den sanktionsform som valts i lagen är i enlighet med det svenska
arbetsrättsliga systemet skadestånd och inte straff. Ur sanktionssynpunkt
35
är det därför tillräckligt att det är den juridiska personen som är ansvarig Prop. 1995/96:163
för förpliktelserna.
Ett av syftena med att i direktivet ange att det är den centrala ledning-
en som är förhandlingsskyldig eller skyldig att ge information och delta
i samråd är naturligtvis att understryka att ansvaret för att fullfölja för-
pliktelserna skall ligga på en sådan nivå inom gemenskapsföretaget re-
spektive företagsgruppen att det är meningsfullt för förhandlingsdelega-
tionen eller företagsrådet att träffa ledningen. Detta far också anses följa
av de svenska arbetsrättsliga reglerna. De personer som representerar
arbetsgivaren i en förhandling måste ha mandat och befogenhet att agera
på arbetsgivarens vägnar. Om så inte är fallet kan förhandlingsskyldig-
heten inte anses vara uppfylld.
Regeringens förslag: En förhandlingsdelegation för arbetstagarna
skall bildas för att ingå förhandlingar om ett avtal om europeiskt
företagsråd eller något annat samrådsförfarande. I förhandlingsde-
legationen skall arbetstagarna företrädas av en ledamot från vart
och ett av de EES-länder där gemenskapsföretaget eller företags-
gruppen har någon verksamhet eller något företag. Därutöver skall
det finnas ytterligare ledamöter i förhållande till antalet arbetstaga-
re i de olika EES-ländema. Det införs en proportioneringsregel för
hur dessa ytterligare ledamöter skall utses.
Arbetsrättskommissionens förslag: Arbetsrättskommissionen föreslår
att förhandlingsdelegationen skall bestå av ett minsta antal om tre och ett
högsta antal om 17 ledamöter samt att fler skall kunna utses om gemen-
skapsföretaget eller det kontrollerande företaget medger det. Arbetsrätts-
kommissionen har inte föreslagit någon proportioneringsregel.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har avstått från att
yttra sig i frågan eller har ingen erinran mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet är det den centrala
ledningen, dvs. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i
en företagsgrupp, som har ansvaret för inrättandet av ett europeiskt före-
tagsråd eller införandet av något annat samrådsförfarande. Gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget skall därför inleda förhand-
lingar i syfte att träffa ett avtal. För att kunna driva dessa förhandlingar
skall det inrättas ett särskilt förhandlingsorgan med representanter för
arbetstagarna från de olika verksamheterna eller företagen i de olika
länderna.
I direktivets engelska version talas om "a'special negotiating body". I
den svenska versionen är detta benämnt "det särskilda förhandlingsorga-
net". Arbetsrättskommissionen har föreslagit att detta organ istället skall
36
betecknas "arbetstagarnas förhandlingsdelegation". Regeringen tycker att Prop. 1995/96:163
begreppet arbetstagarnas förhandlingdelegation alternativt en förhand-
lingsdelegation för arbetstagarna är bra och att de begreppen bättre speg-
lar vilka som ingår i delegationen och vad den har för uppgift att fylla.
Initiativet till att inleda förhandlingar kan tas antingen av gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget eller av arbetstagarsidan. Ar-
betstagarsidan initierar processen genom att minst 100 arbetstagare eller
deras representanter vid minst två företag eller verksamheter i minst två
olika EES-länder skriftligen begär att förhandlingar skall inledas. När
någon av dessa förutsättningar föreligger skall arbetstagarnas förhand-
lingdelegation bildas som skall företräda arbetstagarna i förhandlingarna.
Enligt direktivet skall förhandlingsdelegationen bestå av minst tre och
högst 17 ledamöter. Vid val eller utnämningar skall det säkerställas dels
att vaije medlemsstat, där gemenskapsföretaget har verksamhet eller där
företagsgruppen har ett eller flera företag, företräds av en ledamot och
dels att det finns ytterligare ledamöter i förhållande till antalet arbets-
tagare vid de olika verksamheterna i de berörda EES-ländema. Hur de
ytterligare ledamöterna skall utses är en angelägenhet för den nationella
lagstiftningen i det land där den centrala ledningen finns.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit att det i lagen skall anges att
förhandlingsdelegationen skall bestå av minst tre och högst 17 ledamöter
samt att det skall vara möjligt att utse fler ledamöter än 17 om gemen-
skapsföretaget eller det kontrollerande företaget medger det. Arbetsrätts-
kommissionen har vidare föreslagit att de återstående platserna skall
fördelas proportionellt i förhållande till antalet arbetstagare i varje EES-
land. Den har dock inte ansett att det är nödvändigt eller lämpligt att i
detalj ange hur en sådan proportionering skall gå till.
Det skall således införas en reglering om hur en förhandlingsdelega-
tion skall utses som skall förhandla med ett svenskt gemenskapsföretag
eller ett svenskt kontrollerande företag i en företagsgrupp.
Den svenska regleringen skall i enlighet med direktivet garantera att
vaije aktuellt EES-land far en representant. Som framgår av direktivtex-
ten är det sedan en svensk angelägenhet att bestämma regler för hur
ytterligare ledamöter skall utses i relation till antalet arbetstagare vid de
olika verksamheterna eller företagen.
Kommissionens arbetsgrupp har förordat följande proportionering som
en möjlighet:
- ytterligare en plats per EES-land där minst 25 procent av arbets-
tagarna i gemenskapsföretaget eller företagsgruppen finns;
- ytterligare två platser per EES-land där minst 50 procent av ar-
betstagarna i gemenskapsföretaget eller företagsgruppen finns;
- ytterligare tre arbetstagare per EES-land där minst 75 procent av
arbetstagarna i gemenskapsföretaget eller företagsgruppen finns.
Regeringen delar inte Arbetsrättskommissionens bedömning att det inte
behövs någon proportioneringsregel utan anser att det skall införas en
sådan. Förutom en bestämmelse om att vaije EES-land där gemenskaps-
företaget eller företagsgruppen har verksamhet eller företag skall ha en
representant anser regeringen att det är lämpligt att införa en propor- 37
tioneringsregel i enlighet med arbetsgruppens förslag. En sådan regel
leder i praktiken till att förhandlingsdelegationerna kommer att bestå av Prop. 1995/96:163
minst fem och högst tjugo ledamöter. En förhandlingsdelegation kan
alltså komma att bestå av fler än 17 personer. Detta inträffar i de fall det
finns verksamhet eller företag i alla eller nästan alla 17 EES-ländema.
Denna konsekvens har uppmärksammats av arbetsgruppen men den har
ändå förordat denna lösning.
Kommissionens arbetsgrupp har anfört att den anser att EES-ländema
i sina lagstiftningar bör kunna tillåta att det utses representanter for ar-
betstagarna även från länder utanför EES-ländema där gemenskapsföre-
taget har verksamhet eller där det finns företag tillhörande företagsgrup-
pen. Representanterna skulle t.ex. kunna delta i förhandlingsdelegatio-
nens arbete men utan rösträtt. Regeringen anser inte att denna fråga
behöver lagregleras. Detta hindrar naturligtvis inte att förhandlingsdele-
gationerna, med gemenskapsföretagets eller det kontrollerande företagets
medgivande, kan adjungera ytterligare ledamöter till sig.
Regeringen anser i likhet med Arbetsrättskommissionen att det skall
införas en regel om att gemenskapsföretaget eller det kontrollerande
företaget skall underrättas om förhandlingsdelegationens sammansätt-
ning. Enligt direktivet skall även den lokala ledningen informeras. Vad
som avses med den lokala ledningen framgår inte men rimligen bör
avses ledningarna for gemenskapsföretagets olika verksamheter eller
filialer respektive ledningarna för de olika i företagsgruppen ingående
företagen. Skyldigheten att informera verksamheterna och företagen i
företagsgruppen bör åligga gemenskapsföretaget eller det kontrollerande
företaget och inte förhandlingsdelegationen. Det bör därför räcka med att
i lagen ålägga förhandlingsdelegationen att informera just gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget.
Regeringens förslag: Som huvudregel skall gälla att de lokala
kollektivavtalsbundna fackliga organisationerna skall utse de
svenska ledamöterna. Om det finns flera kollektivavtalsbundna
lokala fackliga organisationer och de inte träffar en överenskom-
melse om hur den svenska ledamoten eller de svenska ledamöterna
skall utses gäller följande. Om en ledamot skall utses skall denna
utses av den lokala kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation
som företräder flest arbetstagare. Om flera ledamöter skall utses
skall vissa regler i styrelserepresentationslagen gälla.
Om det inte finns något kollektivavtal skall de svenska ledamöter-
na utses av den arbetstagarorganisation som företräder flest arbets-
tagare. Detta skall gälla om inte de lokala arbetstagarorganisatio-
nerna kommer överens om annat.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överenstämmer med regeringens
förslag.
38
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig i Prop. 1995/96:163
frågan eller har ingen erinran mot förslaget. Juridiska fakultetsstyrelsen
vid Lunds universitet ifrågasätter om det är lämpligt att ge företräde åt
den kollektivavtalsbärande fackliga organisationen. SAF framför invänd-
ningar mot den del av förslaget som avser de företag där arbetsgivaren
inte är bunden av något kollektivavtal. SACO förordar en annan ordning
i stället för den av Arbetsrättskommissionen föreslagna regeln.
Skälen for regeringens förslag: Varje land skall fastställa den metod
som skall tillämpas för val eller utnämning av de ledamöter till förhand-
lingsdelegationen, som skall utses i det egna landet.
Regeringen delar Arbetsrättskommissionens bedömning att det är
lämpligt att knyta rätten att utse de svenska ledamöterna i en förhand-
lingsdelegation till i första hand de kollektivavtalsbärande fackliga orga-
nisationerna. Syftet med den föreslagna lagen, liksom med medbestäm-
mandelagen, är att ge alla de anställda insyn i "arbetsgivarens" verksam-
het. Rätten till information och samråd skall tillkomma samtliga an-
ställda. Rätten kan dock inte utövas individuellt utan måste utövas på
representativ väg. I medbestämmandelagen har uppgiften att representera
de anställda lagts just på de kollektivavtalsbärande organisationerna. (Se
tex. 11 § medbestämmandelagen och uttalandena i prop. 1975/76:105
Bilaga 1 s. 219 f.) Samma princip gäller enligt styrelserepresentationsla-
gen. I den tidigare styrelserepresentationslagstiftningen fanns det regler
av innebörd att styrelserepresentation endast kunde inrättas om detta
begärdes av en eller flera kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer
som företrädde minst hälften av företagets arbetstagare. I den nu gällan-
de styrelserepresentationslagen har emellertid regeln om de fackliga
organisationernas representativitet tagits bort. Enligt förarbetena (prop.
1987/88:10 s. 46 f.) åstadkommer man därigenom en bättre anpassning
till det allmänna synsätt som ligger till grund för styrelserepresenta-
tionslagstiftningen, nämligen att arbetstagarrepresentantema i styrelsen är
till gagn för alla anställda i företaget liksom för arbetsgivaren och verk-
samheten som sådan. Regeringen anser därför att det är lämpligt att i
konsekvens härmed i första hand ge de kollektivavtalsbärande fackliga
organisationerna även i denna lag rätten att representera samtliga arbets-
tagare. Av direktivet artikel 2.1 .d) framgår också att med arbetstagarrep-
resentant skall förstås arbetstagarnas företrädare enligt nationell lagstift-
ning eller praxis.
Om det finns flera lokala kollektivavtalsbundna fackliga organisationer
bör de som huvudregel träffa en överenskommele om hur ledamöterna
skall utses. För det fall att en överenskommelse inte träffas behövs det
dock regler för hur representationen skall utses. Om det är fråga om att
utse en ledamot har Arbetsrättskommissionen föreslagit att den lokala
kollektivavtalsbärande fackliga organisation som företräder flest arbets-
tagare skall utse ledamoten. Om det är fråga om att utse flera ledamöter
till förhandlingsdelegationen har Arbetsrättskommissionen föreslagit att
8 § styrelserepresentationslagen skall tillämpas i vissa delar. Regeringen
instämmer i förslagen.
Om arbetsgivaren inte är bunden av något kollektivavtal måste det 39
finnas något annat sätt att utse de svenska ledamöterna. Arbetsrättskom-
missionen har föreslagit att som huvudregel skall gälla att de lokala Prop. 1995/96:163
arbetstagarorganisationerna inom gemenskapsföretaget eller företagsgrup-
pens företag i Sverige skall träffa en överenskommelse om vem eller
vilka som skall representera arbetstagarna. Om en överenskommelse inte
kan träffas föreslås att den arbetstagarorganisation som företräder flest
arbetstagare skall få utse de svenska ledamöterna. SAF har anfört att
lagförslaget i denna del bör ändras eller kompletteras så att inte repre-
sentanter till delegationen kan komma att utses av fackliga organisatio-
ner som endast representerar ett fatal. Regeringen anser i likhet med
Arbetsrättskommissionen att det med tanke på den höga organisations-
graden hos arbetstagarna och traditionerna på den svenska arbetsmarkna-
den faller sig mest naturligt att låta de fackliga organisationerna utse
ledamöterna, även om det saknas kollektivavtal vid företaget. Om det
finns en eller flera lokala arbetstagarorganisationer inom ett företag finns
det arbetstagarrepresentanter enligt svensk rätt. Sådana organisationer har
också förhandlingsrätt enligt medbestämmandelagen. Regeringen instäm-
mer därför i Arbetsrättskommissionens förslag att den organisation som
företräder flest arbetstagare skall utse den svenska representationen om
inte arbetstagarorganisationerna kommer överens om något annat.
Regeringen anser, i likhet med Arbetsrättskommissionen, att vid till-
lämpningen av reglerna skall lokala arbetstagarorganisationer som tillhör
samma huvudorganisation anses som en organisation, på samma sätt som
enligt styrelserepresentationslagen.
Regeringens förslag: Gemenskapsföretaget eller det kontrolleran-
de företaget i en företagsgrupp skall begära förhandlingar med
arbetstagarnas förhandlingsdelegation. Förhandlingarna skall syfta
till att nå ett avtal om ett europeiskt företagsråd eller något annat
samrådsförfarande.
Regler om beslutförhet för förhandlingsdelegationen införs i en-
lighet med direktivet.
Om arbetstagarnas förhandlingsdelegation beslutar att inte inleda
förhandlingar eller att avbryta förhandlingarna kan en begäran om
att inleda eller återuppta förhandlingen göras tidigast efter två år,
om inte parterna kommer överens om något annat.
Ett avtal om europeiskt företagsråd skall behandla vissa angivna
frågor i enlighet med direktivets artikel 6.2. Avtalets löptid och
omförhandlingsförfarande skall särskilt beakta förändringar i verk-
samheten.
Ett avtal om något annat samrådsförfarande skall innehålla de
riktlinjer som anges i direktivets artikel 6.3.
Arbetsrättskommissionens forslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. Arbetsrättskommissionen har dock inte föreslagit att
40
avtalen om europeiska företagsråd även skall behandla hur man skall Prop. 1995/96:163
förfara vid förändringar i verksamheten.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig i
frågan eller lämnar förslaget utan erinran. Arbetslivsinsitutet anför att
möjligheten att etablera europeiska företagsråd på flera nivåer i en före-
tagsgrupp bör tydliggöras.
Skälen för regeringens förslag: Av direktivet framgår följande. Den
centrala ledningen skall kalla till ett möte med det särskilda förhand-
lingsorganet i syfte att sluta ett avtal om europeiskt företagsråd. I avtalet
skall fastställas de i artikel 6 uppräknade punkterna. I stället för ett avtal
om europeiskt företagsråd kan parterna i stället besluta att inrätta ett
eller flera informations- och samrådsförfaranden. Det finns även här
bestämmelser i direktivet om vad ett sådant avtal skall innehålla. Enligt
direktivet krävs det enkel majoritet, minst hälften av ledamöterna, för att
träffa ett avtal. Vid förhandlingarna kan arbetstagarnas förhandlingsdele-
gation biträdas av experter som delegationen själv utser. Förhandlings-
delegationen kan med minst två tredjedelsmajoritet besluta att inte inleda
några förhandlingar med gemenskapsföretaget eller det kontrollerande
företaget eller besluta att avbryta pågående förhandlingar. Om förhand-
lingsdelegationen beslutar att inte inleda förhandlingar eller att avbryta
förhandlingarna kan en ny begäran om att sammankalla en förhandlings-
delegation göras tidigast efter två år, om inte parterna överenskommer
något annat.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit att det införs bestämmelser
som överenstämmer med direktivet. Regeringen instämmer i Arbetsrätts-
kommissionens förslag. Dessa bestämmelser behandlas närmare i för-
fattningskommentaren.
Kommissionens arbetsgrupp har påpekat att det i de nationella lagstift-
ningarna bör kunna tillföras ytterligare en punkt till den uppräkning om
vad som skall fastställas i ett avtal om europeiskt företagsråd. Den skulle
avse en bestämmelse om att avtalet också skall behandla hur företags-
rådet skall förändras vid förändringar i företagens strukturer. Företags-
grupper förändras snabbt. Nya företag kommer till och gamla företag
lämnar företagsgruppen. Företag omstruktureras och slås samman. Det
finns därför ett stort behov av att ha möjlighet att även göra förändringar
i ett avtal om europeiskt företagsråd bl.a. såvitt avser företagsrådets sam-
mansättning så att rådet förblir representativt. Det är därför viktigt att de
avtal som träffas behandlar frågan hur avtalen och företagsrådens sam-
mansättning skall kunna förändras vid strukturförändringar. Regeringen
anser därför att avtalens löptider och omförhandlingsförfarande skall
beakta kommande förändringar av verksamheten i gemenskapsföretagen
och företagsgrupperna.
Arbetslivsinstitutet har påpekat att det är angeläget att det tydliggörs
att det är möjligt att inrätta samrådsförfaranden även på andra nivåer än
koncemnivå. Regeringen vill anföra följande. Syftet med direktivet och
lagen är att informationen och samrådet skall ske med den verkliga led-
ningen för en företagsgrupp. Enligt artikel 1.3 skall ett europeiskt före-
tagsråd inrättas på företagsgruppsnivå (koncemnivå), dvs. den högsta 4]
nivån, i de fall det ingår flera företagsgrupper i en företagsgrupp (kon-
cem), om inte annat avtalas. Att ett samrådsförfarande därför skall in- Prop. 1995/96:163
rättas på koncemnivå hindrar alltså inte att ett samrådsförfarande även
inrättas på andra nivåer inom en företagsgrupp. I ett avtal om europeiskt
företagsråd skall anges de företag eller verksamheter som omfattas av
avtalet. Det är således möjligt att etablera europeiska företagsråd på flera
nivåer, t.ex. både på koncern- och affarsgruppsnivå. Samma möjlighet
finns om det träffas ett avtal om något annat förfarande för information
till och samråd med arbetstagarna.
Regeringens förslag: Särskilda regler om inrättande av ett euro-
peiskt företagsråd skall gälla om avtal om europeiskt företagsråd
eller något annat samrådsförfarande inte träffas. Dessa skall tilläm-
pas
- om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp och förhandlingsdelegationen kommer överens om
det,
- om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp vägrar att inleda förhandlingar inom sex månader
från det att arbetstagarna har begärt förhandlingar,
- om ett avtal inte har kunnat träffas inom tre år antingen från
tidpunkten när gemenskapsföretaget eller det kontrollerande före-
taget tog initiativ till förhandlingar eller från tidpunkten för arbets-
tagarnas begäran om sådana förhandlingar, eller
- om ett avtal som träffats enligt lagen eller ett avtal som träffats
innan lagen trätt i kraft upphör att gälla och ett nytt avtal inte har
träffats inom sex månader från upphörandet.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. Arbetsrättskommissionen har dock föreslagit att
reglerna skall benämnas stupstocksreglema. Arbetsrättskommissionen har
till skillnad mot regeringens förslag, inget förslag om att reglerna också
skall gälla om ett sådant avtal som träffats före lagens ikraftträdande
upphör.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig i
frågan eller har ingen erinran mot förslaget. LO, TCO och SACO före-
slår att reglerna skall bli tillämpliga även när ett avtal som har träffats
före lagens ikraftträdande upphör och inte förnyas inom sex månader.
LO och TCO anser att den treårsperiod som finns angiven är för lång
och att den ger företagen möjlighet att förhala frågan under en orimligt
lång tid. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser att man
bör välja en mer neutral och i lagstiftningssammanhang mer vedertagen
beteckning än stupstocksreglema.
42
Skälen for regeringens förslag: Enligt direktivet skall det i den na- Prop. 1995/96:163
tionella lagstiftningen finnas regler, i direktivet benämnda tilläggsföre-
skrifter, som skall gälla för de fall då det av vissa angivna skäl inte träf-
fas något avtal om europeiskt företagsråd eller något annat samrådsför-
farande. Arbetsrättskommissionen har valt att benämna dessa regler stup-
stocksreglema. Den anser att uttrycket tilläggsföreskrifter är missvisande,
eftersom det inte rör sig om regler som skall läggas till andra regler,
utan om regler som skall slå till framförallt om partema i en viss situa-
tion inte kan komma överens. Arbetsrättskommissionen menar att efter-
som sådana regler i dagligt tal, i synnerhet på arbetsmarknaden, just
kallas för stupstockar eller stupstocksregler bör detta uttryck passa. Lag-
rådet och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds univeritet har framfört
invändningar mot begreppet. Lagrådet anser att termen stupstocksregler
passar mindre väl i lagtext och att begreppet kan missförstås. Lagrådet
har föreslagit att bestämmelserna i fråga skall rubriceras "Regler om
inrättande av ett europeiskt företagsråd i vissa fall." Regeringen delar
Lagrådets bedömning men anser att reglerna hellre bör rubriceras "Vad
som gäller om avtal inte träffas".
Reglerna skall enligt direktivets bilaga tillämpas i följande situationer:
- om den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsorganet be-
slutar att reglerna skall tillämpas
- om den centrala ledningen vägrar att inleda förhandlingar inom sex
månader från det att arbetstagarnas har begärt förhandlingar
- om ett avtal inte har kunnat slutas inom tre år från arbetstagarnas be-
gäran om förhandlingar och förhandlingsorganet inte dessförinnan be-
slutat att inte inleda förhandlingar eller beslutat att avbryta förhandling-
arna.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit regler i enlighet med direktivet.
Den angivna tiden om tre år kan i och för sig tyckas väl lång. Regering-
en anser dock inte att det finns anledning för Sverige att införa en korta-
re tidsperiod. Regeringen instämmer därför i huvudsak i Arbetsrättskom-
missionens förslag. Regeringen vill dock göra det tillägget att tidsfristen
på tre år skall kunna räknas förutom från tidpunkten från arbetstagarnas
begäran om förhandlingar även från tidpunkten då gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget tog initiativ till förhandlingar. Tillägget
överenstämmer med vad kommissionens arbetsgrupp kommit fram till
när den behandlat frågan.
I direktivet anges inte vad som skall gälla om ett avtal upphör att gälla
utan att det förnyas eller ersätts med ett nytt avtal. Enligt artikel 6 skall
ett avtal om europeiskt företagsråd innehålla regler bl.a. om hur avtalet
skall omförhandlas. Det far också förutsättas att sådana frågor regleras i
de avtal som ingås. Skulle trots allt en avtalslös situation uppstå kan
man fråga sig vad som händer. Om inget annat sägs i lagen bör konse-
kvensen bli att processen far börja om från början med utseende av en
förhandlingsdelegation med efterföljande förhandlingar, i upp till tre år,
till dess reglerna om att ett europeiskt företagsråd ändå skall inrättas på
grund av att avtal inte har träffats slår till. Arbetsrättskommissionen har
föreslagit att reglerna i fråga i stället skall bli tillämpliga direkt om inte 43
ett nytt avtal har träffats inom sex månader från det att det tidigare av-
talet upphört. Regeringen delar bedömningen att det framstår som onö- Prop. 1995/96:163
digt tungrott att i dessa situationer tvingas börja om från början med
hela processen varför en regel som Arbetsrättskommissionen föreslagit
bör införas.
När det gäller avtal som har träffats före lagens ikraftträdande kan det,
som LO och TCO gjort, ifrågasättas om inte, för de fall man inte lyckas
omförhandla avtalen, reglerna om att ett europeiskt företagsråd ändå
skall inrättas borde bli direkt tillämpliga efter en viss tid efter det att
avtalet upphört. LO och TCO har anfört att förhandlingar om att förbätt-
ra sådana avtal kan få till följd att ett helt avtalslöst tillstånd uppstår
under tre år vilket ger företaget en orimligt stark förhandlingsposition.
Regeringen delar denna bedömning och anser att det inte är en rimlig
konsekvens att arbetstagarna vid ett gemenskapsföretag eller en företags-
grupp som haft ett avtal om europeiskt företagsråd eller något annat
samrådsförfarande skall kunna komma att stå utan möjlighet till informa-
tion och samråd bara för att avtalet träffats före lagens ikraftträdande.
Regeringens förslag: Det införs regler som stämmer överens med
direktivets tilläggsföreskrifter.
Ett europeiskt företagsråd skall bestå av högst trettio ledamöter.
Det skall finnas minst en företrädare från varje berört EES-land.
Därutöver skall det införas en proportioneringsregel. De svenska
ledamöterna skall utses bland de anställda enligt samma metod
som till arbetstagarnas förhandlingsdelegation.
Företagsrådets sammansättning skall omprövas vartannat år, om
inte något annat avtalas.
Företagsrådet skall ha rätt att, på gemenskapsföretagets eller det
kontrollerande företagets bekostnad, träffas enskilt ytterligare en
gång per år förutom inför mötena med gemenskapsföretaget eller
det kontrollerande företaget i en företagsgrupp.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överenstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig i
frågan eller har ingen erinran mot förslaget.
LO och TCO föreslår kompletterande regler för hur företagsråden skall
sättas samman. SACO förordar en annan ordning i stället för den av
Arbetsrättskommissionen föreslagna regeln. SAF har framfört invänd-
ningar mot regeln om hur den svenska representationen utses i den del
av förslaget som avser arbetsgivare som inte är bundna av något kollek-
tivavtal.
SAF anser att det bör införas en regel om att endast anställda vid före-
taget eller företagsgruppen skall kunna utses till företagsrådet. LO och
TCO har motsatt sig detta.
44
Arbetslivsinsitutet, LO och TCO tillstyrker förslaget om att företags- Prop. 1995/96:163
rådet skall ges rätt till ytterligare ett internt möte per år. SAF har av-
styrkt det förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Den nationella lagstiftningen skall
uppfylla bestämmelserna i bilagan till direktivet. I bilagan anges bl.a.
följande. Ett europeiskt företagsråd skall inrättas. Varje EES-land skall
införa regler för rådens sammansättning och för hur det egna landets
ledamöter skall utses. Om rådets storlek medger det skall en särskild
kommitté utses. Företagsrådets befogenheter skall begränsas till informa-
tion och samråd i frågor som berör hela gemenskapsföretaget eller hela
företagsgruppen eller minst två av dessas verksamheter. Företagsrådet
har rätt till information och samråd med den centrala ledningen en gång
per år för att erhålla information och samråda om utvecklingen i gemen-
skapsföretaget eller företagsgruppen samt vid ytterligare tillfällen om
särskilda omständigheter inträffar.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit att den särskilda kommittén i
stället skall benämnas arbetsutskottet. Regeringen instämmer i det för-
slaget.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit regler i överensstämmelse med
direktivets bilaga. Regeringen instämmer i huvudsak i förslagen. Direk-
tivets bilaga föreskriver att ledamöterna i företagsrådet skall underrätta
arbetstagarrepresentantema vid verksamheterna eller vid företagen i före-
tagsgruppen, eller om det inte finns några sådana representanter, samt-
liga arbetstagare om innehållet i och utgången av det informations- och
samrådsförfarande som genomförts. Syftet med denna bestämmelse mås-
te vara att samtliga anställda inom gemenskapsföretaget eller företags-
gruppen i EES-ländema skall fa insyn och information. Arbetsrättskom-
missionens förslag till reglering i denna del överenstämmer inte helt med
texten i bilagan och behöver därför justeras så att det klart framgår att
information skall ges till arbetstagarna i alla företagsgruppens företag
och inte bara i det kontrollerande företaget.
Beträffande begreppet samråd se avsnitt 5.5.1.
EES-ländema kan fastställa regler för ordförandeskapet vid informa-
tions- och samrådsmötena. Arbetsrättskommissionen har inte föreslagit
några sådana bestämmelser och regeringen anser inte heller att någon
sådan reglering behövs.
Företagsrådets sammansättning
Direktivet föreskriver följande. Företagsrådet skall bestå av minst tre och
högst trettio ledamöter. Valet eller utnämningen skall ske i överenstäm-
melse med nationell lagstiftning eller praxis. Valet eller utnämningen av
ledamöterna skall på samma sätt som vid utseendet av förhandlingsdele-
gationen säkerställa att varje EES-land som är berört företräds av en
ledamot samt att det finns ytterligare ledamöter i proportion till antalet
arbetstagare i de olika verksamheterna eller-företagen.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit att de svenska reglerna skall
ange att företagsrådet skall ha minst tre och högst trettio medlemmar.
45
Av ledamöterna skall minst en ledamot företräda ett EES-land där ge- Prop. 1995/96:163
menskapsföretaget eller företagsgruppen har verksamhet. Till skillnad
mot de föreslagna reglerna för förhandlingsdelegationens sammansätt-
ning har Arbetsrättskommissionen här föreslagit en proportioneringsre-
gel.
LO och TCO har invänt att den reglering som föreslagits av Arbets-
rättskommissionen leder till att företagsrådet aldrig kan bestå av mindre
än fem eller fler än 20 personer. De har föreslagit att regeln komplette-
ras på så sätt att ytterligare en representant utses för varje påbörjat
5 000-tal anställda i de länder där det finns mer än 5 000 anställda om
företagsgruppen totalt har mer än 10 000 anställda. Om företagsrådet då
far fler än 30 ledamöter sätts antalet ned till 30 genom att det plockas
bort ledamöter enligt en särskild regel. De föreslår även en regel för att
komma ner i tre ledamöter. LO och TCO:s förslag är hämtat från det
danska förslaget till lag om europeiska företagsråd.
Arbetsrättskommissionens förslag leder till att råden aldrig kan bestå
av färre än fem ledamöter. Detta anser regeringen inte vara någon olä-
genhet. Det kan inte heller anses stå i strid med direktivet som ju endast
anger att det skall bestå av minst tre ledamöter.
Om den av Arbetsrättskommissionen föreslagna regeln tolkas så att i
första ledet endast en ledamot skall utses från varje aktuellt EES-land
leder förslaget till att företagsråden i Sverige aldrig kommer att bestå av
fler än 20 personer. Detta inträffar om verksamhet finns i alla 17 EES-
ländema. Om gemenskapsföretaget eller företagsgruppen har verksamhet
i t.ex. fem länder skulle rådet komma att bestå av maximalt åtta ledamö-
ter. Detta kan tyckas litet. I förslaget anges dock att det skall utses minst
en ledamot från varje EES-land vilket således medger att fler ledamöter
kan utses från varje land. Om således en företagsgrupp har verksamhet i
åtta EES-länder kan det, om partema överenskommer detta, t.ex. utses
två gånger åtta ledamöter och därefter ledamöter enligt proportionerings-
regeln.
Enligt den föreslagna proportioneringsregeln kan det utses maximalt
ytterligare fyra ledamöter och om det är fråga om verksamhet i mer än
fem länder maximalt ytterligare tre ledamöter. Regeringen anser att det
finns ett värde i att företagsråden, i motsats till förhandlingsdelegationer-
na, inte är alltför små. Det möjliggör en större och bättre representation.
Regeringen anser därför att antalet ytterligare ledamöter som skall utses
enligt proportioneringsregeln skall fördubblas jämfört med förslaget.
Med en sådan regel kan maximalt ytterligare sex - åtta ledamöter utses.
Den beskrivna regeln leder till att det endast behöver anges att råden
inte skall vara större än att de består av högst trettio ledamöter. Rege-
ringen anser därför att den av Arbetsrättskommissionen föreslagna regeln
bör justeras så att antalet i proportioneringsregeln fördubblas och att det
inte anges någon nedre gräns för företagsrådens storlek.
Av samma skäl som att ett avtal om europeiskt företagsråd skall be-
akta framtida förändringar i verksamheten så bör det även beträffande
företagsråden som utses enligt de här aktuella reglerna införas en regel
om att företagsrådens sammansättning bör omprövas med jämna mellan-
46
rum. Regeringen anser att en sådan prövning bör göras i vart fall vartan- Prop. 1995/96:163
nat år om inte parterna avtalar något annat.
Hur de svenska ledamöterna utses
Arbetsrättskommissionen har föreslagit att de svenska ledamöterna i
företagsråden skall utses på samma sätt som till arbetstagarnas förhand-
lingsdelegation. Regeringen instämmer i förslaget. Se avsnitt 5.6.2.
SAF har föreslagit att det skall införas en regel om att ledamöterna i
fråga skall utses bland de anställda. LO och TCO har motsatt sig att en
sådan regel införs. Regeringen anser emellertid att det följer av direkti-
vet att det skall införas en sådan regel. Direktivtexten anger följande.
"Det europeiska företagsrådet skall bestå av de arbetstagare vid gemen-
skapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag som väljs eller ut-
nämns av deras arbetstagarrepresentanter...".
Antal sammanträffanden
Enligt direktivet har företagsrådet rätt att sammanträda med den centrala
ledningen en gång om året för att erhålla information och för att sam-
råda om affärsverksamheten och framtidsutsikterna för gemenskapsföre-
taget eller företagsgruppen. Om det uppstår särskilda omständigheter har
arbetsutskottet eller, om ett arbetsutskott inte finns, företagsrådet rätt till
ytterligare sammanträffanden. Före dessa möten skall företagsrådet re-
spektive arbetsutskottet ha rätt att sammanträda utan att gemenskapsföre-
tagets eller företagsgruppens företrädare är närvarande.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit att företagsrådet eller arbetsut-
skottet skall ha rätt att, förutom inför sammanträffanden med gemen-
skapsföretaget eller det kontrollerande företaget i företagsgruppen, träf-
fas enskilt ytterligare en gång per år. SAF har motsatt sig detta och an-
fört bl.a. följande. Denna påbyggnad saknar motsvarighet i direktivet
och tycks vara avsedd för intern koncemfacklig verksamhet och är enligt
föreningen omotiverad och olämplig. Ett extra möte skulle dessutom
innebära icke oväsentliga kostnader som kan tänkas bli nära nog det
dubbla jämfört med företagens kostnader i de övriga EU-länder. LO och
TCO har anfört följande. Det krävs att arbetstagarrepresentantema från
de olika länderna ges reella och goda möjligheter att samarbeta för att
arbetet i företagsråden skall komma igång och fungera väl. Det är abso-
lut nödvändigt att arbetstagarna ges möjlighet att träffas mer än en gång
per år. bl.a. för att överbrygga de svårigheter som är förknippade med
t. ex. olika språk och olika kulturella bakgrunder. Arbetet kommer annars
aldrig att kunna präglas av någon kontinuitet. Ledamöterna måste fa en
chans att bygga en fungerande organisation och att lära känna varandra.
Regeringen delar Arbetsrättskommissionens bedömning att det far
anses vara ett rimligt krav att arbetstagarrepresentantema far träffas i
vart fall två gånger per år på gemenskapsföretagets eller företagsgrup-
pens bekostnad även om det andra mötet inte sker i anslutning till ett
47
sammanträde med ledningens företrädare. En sådan regel bör därför införas. Prop. 1995/96:163
Regeringens förslag: Gemenskapsföretaget eller det kontrolleran-
de företaget i en företagsgrupp skall stå för skäliga kostnader för
förhandlingsdelegationen och för sådana företagsråd och arbetsut-
skott som inrättas på grund av att avtal inte har träffats.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig i
frågan eller har ingen erinran mot förslaget. LO, TCO och SA CO anser
att det uttryckligen skall framgå att även kostnaden för att bilda arbets-
tagarnas förhandlingsdelegation skall betalas av gemenskapsföretaget
eller företagsgruppen. Arbetsdomstolen har ifrågasatt vissa konsekvenser
av den föreslagna kostnadsregeln.
Skälen för regeringens förslag: Kostnaderna för det särskilda för-
handlingsorganet och för ett företagsråd som kommer till stånd på grund
av tilläggsföreskriftema regleras i direktivets artikel 5.6 respektive till-
läggsföreskriftema punkten 7.
I artikel 5.6 anges att den centrala ledningen skall bära alla kostnader
för förhandlingarna mellan förhandlingorganet och den centrala ledning-
en, så att förhandlingsorganet kan utföra sina uppgifter på lämpligt sätt.
Vid förhandlingarna kan det särskilda förhandlingsorganet biträdas av
experter som det självt utser. Staterna far införa budgetregler för för-
handlingsorganets verksamhet. De nationella reglerna kan t.ex. begränsa
gemenskapsföretagets eller det kontrollerande företagets skyldighet att
stå för kostnaderna till att endast täcka utgifterna för en enda expert.
I direktivets bilaga anges att kostnaderna för det europeiska företags-
rådets verksamhet skall bäras av den centrala ledningen. Företagsrådet
skall förses med tillräckliga ekonomiska och materiella resurser så att
det kan utföra sina uppgifter på lämpligt sätt. Om inte något särskilt
avtalas skall i vart fall kostnader för möten, tolkning, resor och logi
ersättas. Företagsråden och deras arbetsutskott har också rätt att biträdas
av de experter som de själva väljer, om det är nödvändigt för att de skall
kunna utföra sina uppgifter. Staterna ges också här rätt att införa bud-
getregler och bl.a. begränsa finansieringen till att endast täcka utgifterna
för en enda expert.
Arbetsrättskommissionen har föreslagit att gemenskapsföretaget eller
det kontrollerande företaget i en företagsgrupp skall bära kostnaderna för
arbetstagarnas förhandlingsdelegation respektive företagsrådet och dess
arbetsutskott i den mån kostnaderna är skäliga. Regeringen delar Arbets-
rättskommissionens bedömning och anser det ändamålsenligt att införa
48
en skälighetsregel. Vid skälighetsbedömningen skall hänsyn tas till att Prop. 1995/96:163
det skall vara fråga om kostnader som är nödvändiga for att förhand-
lingsdelegationen respektive företagsrådet alternativt arbetsutskottet skall
kunna utföra sina uppgifter.
Arbetsdomstolen har anfört att det kan uppkomma situationer där kost-
naderna betecknas som oskäliga och frågat vem som skall bära dessa
kostnader. Regeringen anser dock att den föreslagna skälighetsregeln inte
bör leda till problem i praktiken. Kostnader som i normalfallet är skäliga
är kostnader för de interna mötena och sammanträffandena med ledning-
en, ledamöternas resor och logi, traktamenten samt för tolkning och
översättning. I praktiken kommer företagen sannolikt att arrangera mö-
tena och beställa biljetter m.m.. Om så inte sker och en oskälig kostnad
uppstår är detta en fråga som arbetstagarrepresentantema själva får lösa.
Som LO och TCO har föreslagit bör lagtexten för tydlighetens skull
kompletteras så att det klart framgår att gemenskapsföretagets eller det
kontrollerande företagets kostnadsansvar även innefattar kostnader för
bildandet av arbetstagarnas förhandlingsdelegation.
Arbetsrättskommissionen har inte föreslagit att kostnadsansvaret skall
begränsas såvitt avser kostnader för experter. Förhandlingsdelegationen
respektive företagsrådet har rätt att utse de experter de önskar. Man
skulle kunna tänka sig att oavsett hur många experter som anlitas så
skulle kostnadsansvaret begränsas till en expert. Regeringen anser dock
att ett sådant system blir mycket stelt och att det kan fa orättvisa konse-
kvenser. Det är inget i sig som säger att en expert kostar mindre än
flera. Kostnaden beror helt på vad frågan gäller och i vilken omfattning
experten eller experterna anlitas. Regeringen finner därför att det även
här är lämpligare med en skälighetsbedömning.
Arbetsrättskommissionen har inte föreslagit att det skall införas några
särskilda budgetregler. Inte heller regeringen finner det nödvändigt.
I sammanhanget kan poängteras att kostnadsregeln är tillämplig endast
på företagsråd och arbetsutskott som bildats på grund av reglerna om
vad som gäller om avtal inte har träffats. Där man träffat avtal om euro-
peiskt företagsråd eller något annat samrådsförfarande skall kostnads-
frågan regleras i avtalet.
Regeringens förslag: Vissa regler i förtroendemannalagen görs
tillämpliga på arbetstagarrepresentanter som utför uppgifter enligt
denna lag.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte yttrat sig i denna frå-
ga- 49
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 163
Skälen for regeringens forslag: De arbetstagarrepresentanter som är Prop. 1995/96:163
verksamma enligt lagen skall enligt artikel 10 i direktivet vara tillförsäk-
rade samma skydd som nationell lagstiftning eller praxis ger arbetstagar-
nas representanter. I svensk lagstiftning finns ett antal regler som kan bli
tillämpliga i detta sammanhang. Medbestämmandelagen innehåller i
7-9 §§ regler om föreningsrätt. De som verkar som arbetstagarrepresen-
tanter enligt den nu föreslagna lagen utses av fackliga organisationer,
vilket innebär att de nämnda föreningsrättsliga bestämmelserna gäller för
dem.
Vidare finns ett skydd mot uppsägning på grund av verksamheten som
arbetstagarrepresentant i reglerna om saklig grund för uppsägning och
laglig grund för avskedande i anställningsskyddslagen.
Det finns emellertid också ett behov av skyddsregler i denna lag. Så-
dana regler föreslås införda genom en hänvisning till vissa delar av för-
troendemannalagen. Det gäller regeln i 3 § första stycket om att arbets-
givaren inte far hindra en förtroendeman att fullgöra sitt uppdrag, rätten
till bibehållna anställningsvillkor och det s.k. efterskyddet i 4 §, reglerna
om rätt till ledighet och betalning under ledigheten i 6 och 7 §§ och
slutligen företrädesrätten till fortsatt anställning i 8 §. Dessa regler skall
tillämpas även för det fall arbetstagarrepresentantens uppdrag utförs i ett
annat företag än det han är anställd i, t.ex. som ledamot av ett europeiskt
företagsråd i ett moderbolag till arbetsgivarföretaget.
Det bör i detta sammanhang särskilt understrykas att regeln i 3 § för-
sta stycket förtroendemannalagen innebär en förpliktelse för arbetsgiva-
ren att i skälig omfattning positivt söka underlätta utförandet av uppdra-
get (se prop. 1974:88 s. 162 och 216).
Regeringens förslag: Gemenskapsföretaget eller det kontrolleran-
de företaget i en företagsgrupp får föreskriva tystnadsplikt för ar-
betstagarrepresentantema, om det är nödvändigt med hänsyn till
företagets bästa.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: SAF påpekar att Arbetsrättskommissionens förslag
inte stämmer överens med texten i direktivet och menar att reglerna om
förtrolig information bör ges samma utformning i den svenska lagen
som i direktivet. LO och TCO anser att den lösning som Arbetsrättskom-
missionen föreslagit kan accepteras, trots att den avviker från vad som
gäller enligt medbestämmandelagen, under förutsättning att det inte
införs någon möjlighet för företaget eller koncemmoderbolaget att helt
förtiga viktig information. Vidare menar LO och TCO att det måste
markeras att sekretess endast far åläggas i yttersta undantagsfall, och att
50
det är mycket viktigt att det finns effektiva möjligheter för arbetstagarna Prop. 1995/96:163
att fä ett åläggande om sekretess prövat snabbt.
Skälen for regeringens förslag: Direktivet föreskriver i artikel 8 att
medlemsstaterna skall förordna om tystnadsplikt för förtrolig informa-
tion. Det kan övervägas om de väl inarbetade reglerna om tystnadsplikt
i medbestämmandelagen kan tillämpas även i detta avseende. Det finns
emellertid skäl att tillämpa en regel som ger arbetsgivaren rätt att före-
skriva tystnadsplikt, även om arbetstagaren anser att detta är obefogat.
För detta talar främst att samarbetet på koncemnivå ännu är nytt och
oprövat. En sådan regel bör också vara enklare att tillämpa i de situatio-
ner som det här kan vara fråga om än det system som finns i medbe-
stämmandelagen. Det får sedan ankomma på arbetstagarnas förhand-
lingsdelegation, det europeiska företagsrådet eller, i förekommande fall,
en facklig organisation att föra talan om brott mot denna lag, om tyst-
nadsplikten anses felaktigt pålagd. Det är naturligtvis viktigt att en sådan
fråga avgörs snabbt. Det skall därför föreskrivas att mål om tillämp-
ningen av tystnadspliktsreglema skall handläggas skyndsamt.
Regeln bör ges en restriktiv utformning för att tillgodose arbetstagar-
nas intresse av största möjliga öppenhet. Tystnadsplikt bör därför endast
få förekomma i fall där det är nödvändigt med hänsyn till företagets
eller det kontrollerande företagets bästa. En sådan begränsning kan inte
anses strida mot direktivet. Det kan nämnas att man t.ex. i Danmark har
föreslagit en liknande begränsning.
Trots tystnadsplikten bör en arbetstagare ha rätt att föra informationen
vidare inom en snäv, särskilt angiven krets, under förutsättning att ar-
betstagaren underrättar mottagaren om tystnadsplikten. Då gäller tyst-
nadsplikten också för mottagaren. En sådan reglering stämmer överens
med vad som gäller enligt 14 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) och 7
kap. 13 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160). Tystnadsplikten
för den som tar emot överförd information blir med denna konstruktion
något mer begränsad än enligt Arbetsrättskommissionens förslag (jämför
22 § medbestämmandelagen och prop. 1989/90:157 s. 39).
Arbetsrättskommissionens lagförslag innehåller inte någon motsvarig-
het till artikel 8.2 i direktivet. Skälet till detta är enligt Arbetsrättskom-
missionen att tystnadspliktsregeln medför att det knappast finns något
behov att hemlighålla information för arbetstagarna.
Regeringen gör följande bedömning. När det gäller medbestämmande-
lagen har det i lagförarbeten och rättspraxis klarlagts att det finns ett
undantag i fråga om arbetsgivarens förhandlings- och informationsskyl-
dighet enligt den lagen (se t.ex. InU 1975/76:45 s. 36 och AD 1981 nr
57). Det föreligger således redan enligt svensk rätt en möjlighet att i
särpräglade situationer underlåta att informera och förhandla. Regeringen
delar därför Arbetsrättskommissionens bedömning att det inte behöver
införas någon särskild regel om detta i lagen om europeiska företagsråd.
Motsvarande bör ändå bli gällande för de europeiska företagsrådens del.
Möjligheten att underlåta att informera och. samråda avser dock endast
rena undantagssituationer, när ett utlämnande av informationen allvarligt
skulle skada eller vara till förfång för gemenskapsföretagets eller före- 51
tagsgruppens verksamhet.
Prop. 1995/96:163
Regeringens förslag: Den som bryter mot lagens regler kan bli
skyldig att betala både allmänt och ekonomiskt skadestånd. Arbets-
tagarnas förhandlingsdelegation och ett europeiskt företagsråd kan
föra talan vid Arbetsdomstolen. Innan de organen har bildats förs
arbetstagarnas talan av berörda fackliga organisationer.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: SAF anser att det inte bör införas någon möjlig-
het för fackliga organisationer att föra talan om skadestånd för egen del.
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet framhåller som en brist
i förslaget att en grupp oorganiserade arbetstagare inte har rätt att föra
talan om brott mot lagen, och Arbetsdomstolen anser att det i fall då
endast ett fatal arbetstagare är organiserade inte är en tillfredsställande
lösning att låta fåtalet representera samtliga arbetstagare. LO och TCO
vill att det klargörs tydligare att någon personlig skadeståndsskyldighet
inte kan åläggas.
Skälen för regeringens förslag: För att lagens bestämmelser skall bli
effektiva, måste brott mot dem kunna beivras i domstol. Det mest ända-
målsenliga sättet att åstadkomma detta är att tillskapa ett system som så
nära som möjligt ansluter till det existerande svenska systemet med
verkningsfulla skadestånd som främsta påföljd för brott mot lag och
avtal på arbetsrättens område.
Arbetstagarnas förhandlingsdelegation och det europeiska företagsrådet
har vad man brukar kalla rättskapacitet, dvs. förmågan att ha rättigheter
och skyldigheter samt att kunna göra dem gällande inför domstol. Det
finns dock ingen anledning att tillåta förhandlingsdelegationen och före-
tagsrådet att föra talan var för sig, eftersom de båda är bärare av samma
intressen. Företagsrådet bör därför, när det börjar verka, ta över förhand-
lingsdelegationens samtliga rättigheter och skyldigheter.
En följd av det sagda är att arbetstagarnas förhandlingsdelegation helt
enkelt upphör att finnas till, när ett europeiskt företagsråd börjar verka,
vilket far anses ske när företagsrådet konstituerar sig vid sitt första sam-
manträde. På motsvarande sätt far arbetstagarnas förhandlingsdelegation
anses bildad när den konstituerar sig.
Det kan skjutas in att det kan vara en lämplig ordning att de organ
som inrättas enligt denna lag inom sig utser behöriga firmatecknare.
Detta är viktigt, inte minst med tanke på de preskriptionsfrister som
kommer att gälla.
Om ett gemenskapsföretag eller ett kontrollerande företag - i och för
sig på grund av ett brott mot någon bestämmelse i lagen - drabbas av
den sanktion som det innebär att ett europeiskt företagsråd skall inrättas
på grund av avtal inte har träffats, skall gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget inte för samma brott kunna drabbas av skade-
52
stånd. Detta följer av att det direkt i lagen har utpekats att rättsföljden Prop. 1995/96:163
för vissa handlingar och underlåtenheter är just att ett europeiskt före-
tagsråd skall inrättas.
Innan arbetstagarnas förhandlingsdelegation har bildats finns det inget
organ som naturligt kan påtala brott mot lagen. I vissa situationer, t.ex.
vid tvister om företagets skyldighet att aktivt verka för att ett företagsråd
inrättas, kan det ändå finnas behov av att någon på arbetstagarsidan kan
övervaka lagens efterlevnad. Det kan röra sig om att gemenskapsföre-
taget eller det kontrollerande företaget vägrar att ge upplysningar om hur
många arbetstagare som finns i olika länder, något som kan leda till att
ingen arbetstagarnas förhandlingsdelegation kan bildas. Denna rätt att
föra skadeståndstalan bör tillkomma de berörda fackliga organisationer-
na, dvs. de fackliga organisationer som har åtminstone någon medlem
vid företaget eller företagsgruppen, oavsett om de har träffat kollektivav-
tal eller inte.
Det finns alltså enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl att, som
Arbetsrättskommissionen föreslagit, begränsa rätten att erhålla skade-
stånd till de kollektivavtalsbärande fackliga organisationerna. Lagen (och
direktivet) ger inte några rättigheter direkt till den enskilde arbetstaga-
ren. Rättigheterna utövas i stället genom arbetstagarnas organisationer.
Det är visserligen riktigt att de kollektivavtalsbärande fackliga organisa-
tionerna i skilda sammanhang har getts en särskild ställning som repre-
sentanter för samtliga arbetstagare. När det som här är fråga om att peka
ut vem som är behörig att påtala brott mot lagen och vem som är be-
rättigad till skadestånd finns det dock inte anledning att begränsa den
kretsen till endast de fackliga organisationer som har kollektivavtal. Alla
fackliga organisationer som finns representerade vid företaget eller före-
tagsgruppen bör därför tillerkännas rätten att föra talan om skadestånd
för brott mot lagen. Om en grupp oorganiserade arbetstagare vill göra
gällande rättigheter enligt lagen kan de alltid ansluta sig till någon fack-
lig organisation eller t.o.m. bilda en sådan organisation.
Skadeståndsregeln kan lämpligen ges formen av en hänvisning till
motsvarande reglering i medbestämmandelagen. Därav följer bl.a. att det
vid brott mot lagen kan bli fråga om både ekonomiskt och allmänt (ide-
ellt) skadestånd.
Eftersom rättigheterna enligt lagen inte kan utövas av enskilda arbets-
tagare kan dessa varken bli berättigade till skadestånd eller skadestånds-
skyldiga enligt lagen.
53
Regeringens förslag: Tvister på lagens område skall handläggas
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Alla tvister
skall handläggas av Arbetsdomstolen som första och enda instans.
Reglerna i medbestämmandelagen om förhandling innan rättegång
görs tillämpliga, men den tid inom vilken talan skall väckas sedan
förhandlingarna avslutats förlängs till åtta månader.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överensstämmer med regering-
ens.
Remissinstanserna: Arbetslivsinstitutet anser att preskriptionstiden bör
vara minst ett år. Enligt Arbetsdomstolen behövs en regel om att alla
tvister enligt lagen skall handläggas av Arbetsdomstolen som första
domstol. Liknande synpunkter framförs av LO och TCO, som även anför
att det är oklart vad arbetsgivarens förhandlingsskyldighet grundar sig
på. Arbetsdomstolen ställer också frågan varifrån pengarna skall tas till
täckande av motpartens rättegångskostnader, om företagsrådet eller för-
handlingsdelegationen har fört talan mot ett företag i enlighet med lagen
och förlorat tvisten.
Skälen för regeringens förslag: Tvister i frågor som omfattas av
lagen bör följa den processordning som anges i lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen). Regeringen anser, i likhet
med Arbetsdomstolen, att det skall göras klart att alla tvister enligt lagen
skall handläggas av Arbetsdomstolen som första domstol.
Att arbetstvistlagen skall tillämpas innebär att parterna måste förhandla
innan Arbetsdomstolen kan ta upp tvisten till prövning. Detta följer av
att förhandlingskravet i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen gäller om förhandling
kan påkallas enligt medbestämmandelagen. En sådan förhandlingsskyl-
dighet införs genom en hänvisning till att 64 och 65 §§ medbestämman-
delagen skall tillämpas på motsvarande sätt. Det bör uttryckligen anges
att det skall anses föreligga en förhandlingsskyldighet enligt 10 § med-
bestämmandelagen i de situationer som rättegångsbestämmelsema avser.
Med hänsyn till att det europeiska företagsrådet och arbetstagarnas
förhandlingsdelegation består av ledamöter från flera olika länder, fram-
står preskriptionsfristen enligt 65 § medbestämmandelagen som alltför
kort. Den kan i enlighet med Arbetsrättskommissionens förslag bestäm-
mas till åtta månader. Fristen börjar löpa vid den tidpunkt då förhand-
lingen avslutades.
När det gäller den fråga som Arbetsdomstolen ställer kan följande
sägas. Förslaget innebär att förhandlingsdelegationen och företagsrådet
blir juridiska personer med möjlighet att förvärva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter. Kostnaderna för deras verksamhet skall betalas av ge-
menskapsföretaget eller företagsgruppen. Det utesluter dock inte att de
kan skaffa medel också på andra håll. Arbetstagarorganen kan tänkas
bygga upp en egen ekonomi, t.ex. genom bidrag från enskilda arbets-
Prop. 1995/96:163
54
tagare eller fackliga organisationer. I den mån så sker minskar de olä- Prop. 1995/96:163
genheter som Arbetsdomstolen har pekat på. Och det är naturligtvis
möjligt att förhandlingsdelegationen eller företagsrådet som en sista
utväg försätts i konkurs, om det ådrar sig skulder som det inte kan beta-
la. Det måste dock framhållas att det knappast finns någon grund för att
tro att problemet kommer att spela någon nämnvärd roll i praktiken.
Regeringens förslag: Lagen skall träda i kraft den 22 september
1996.
Arbetsrättskommissionens förslag: Överensstämmer med regering-
ens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Lagen föreslås träda i kraft den 22
september 1996. Det är den dag då direktivet senast skall vara genom-
fört, och det är den dag som kommissionens arbetsgrupp har rekommen-
derat som genomförandedag i alla berörda länder. Det är av praktiska
skäl önskvärt att direktivet genomförs samtidigt överallt där så skall ske.
På så sätt uppstår det ingen osäkerhet om direktivets tillämplighet på
enskilda gemenskapsföretag och företagsgrupper.
Lagens innehåll
I lagens första paragraf anges lagens huvudsakliga innehåll. Bestämmel-
sen motsvarar delvis artikel 1.1 och 1.2 i direktivet. Regeln har på för-
slag av Lagrådet formulerats så att det uttryckligen framgår att ett euro-
peiskt företagsråd består enbart av arbetstagarrepresentanter.
I paragrafen ges en allmän beskrivning av det sätt på vilket arbetstagar-
nas rätt till information och samråd skall tillgodoses. Syftet är att läsaren
skall ges en allmän föreställning om lagens innehåll. Bestämmelsen
anger översiktligt några viktiga drag i lagen, utan att ha någon självstän-
dig rättslig betydelse. Paragrafen har formulerats om delvis i enlighet
med Lagrådets förslag.
55
Definitioner
Prop. 1995/96:163
1 paragrafen definieras begreppen EES-länder, företag, gemenskapsföre-
tag, kontrollerande företag och företagsgrupp. Se även avsnitt 5.3.
I paragrafens första punkt definieras begreppet EES-länder. Direktivet
har antagits med stöd av det s.k. Sociala protokollet. Detta gäller inte för
Storbritannien och Nordirland, och direktivet har inte heller på något
annat sätt antagits av Storbritannien. Övriga medlemsstater i EU ingår
dock i det område som måste täckas även av den svenska lagstiftningen
när det gäller att definiera i vilka länder gemenskapsföretag eller före-
tagsgrupper skall vara verksamma för att lagen skall bli tillämplig. De
övriga EU-ländema är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland,
Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige,
Tyskland och Österrike. Direktivet har också antagits inom EES. Med
EES-ländema avses således även de stater som utöver EU-statema har
ingått EES-avtalet, dvs. Island, Liechtenstein och Norge.
Paragrafens andra punkt och dess definition av ordet företag har ingen
direkt motsvarighet i direktivet, även om definitionen är en underliggan-
de förutsättning för direktivet. Det är också en definition som går igen i
rättspraxis från EG-domstolen. Ett företag kan således bedrivas i andra
former än aktiebolagets, även om det i praktiken oftast rör sig om ett
aktiebolag när omfattande verksamhet bedrivs över gränserna. Men även
verksamhet som bedrivs genom stiftelser, ekonomiska föreningar, privat-
personer eller dylikt omfattas av lagen. Det är rimligt att anta att all
verksamhet, oavsett om den bedrivs i vinstsyfte eller inte, omfattas av
direktivet. Även verksamhet som bedrivs av det allmänna torde omfattas
av direktivet och omfattas därför av lagen. Detta bör dock inte ha någon
större praktisk betydelse, eftersom offentlig verksamhet knappast kan fa
den gränsöverskridande karaktär som är nödvändig för att lagen skall bli
tillämplig.
Paragrafens tredje punkt ger en definition av gemenskapsföretag. Den
överensstämmer med direktivets artikel 2.1.a).
Paragrafens fjärde punkt motsvarar direktivets artikel 3.1. Ett företag
är ett kontrollerande företag i förhållande till ett annat om det kan utöva
ett bestämmande inflytande över det t.ex. i kraft av äganderätt, ekono-
misk delaktighet eller de regler som gäller för det kontrollerade företa-
get. Se även kommentaren till 9-12 §§.
Paragrafens femte punkt ger en definition av företagsgrupp och mot-
svarar direktivets artikel 2.1.b). Definitionen har på förslag av Lagrådet
kompletterats så att det uttryckligen framgår att en företagsgrupp skall
ha företag i minst två EES-länder. Benämningen företagsgrupp används
således genomgående för att beteckna en grupp av företag som består av
ett kontrollerande företag och ett eller flera kontrollerade företag och
som har verksamhet i minst två EES-länder. I direktivet däremot an-
vänds benämningen grupp av företag och grupp av gemenskapsföretag
(enligt den engelska versionen “group of undertakings“ och "communi-
ty-scale group of undertakings"). I en företagsgrupp kan det finnas ett
56
eller flera foretag som i relation till andra foretag i företagsgruppen i Prop. 1995/96:163
och för sig kan betecknas som kontrollerande. I hela företagsgrupen kan
det dock finnas bara ett kontrollerande företag som har ansvaret för
förpliktelserna enligt lagen. En företagsgrupp kan med andra ord bestå
av flera företagsgrupper. Jämför direktivets artikel 1.2 och 1.3. Se även
kommentaren till 5 §.
Lagens tillämpningsområde
Paragrafen motsvarar delvis direktivets artikel 2.1. a) och c) samt artikel
2.2. Den har behandlats i avsnitt 5.2.
I första stycket anges vilka gemenskapsföretag och företagsgrupper
som lagen omfattar. Bestämmelsen innebär att arbetstagarna skall ha en
rätt till information och samråd enligt lagen i sådana gemenskapsföretag
som har minst 1 000 arbetstagare inom EES-ländema och som verkar i
minst två EES-länder med minst 150 arbetstagare i vart och ett av län-
derna. Lagen gäller också för företagsgrupper där
- de ingående företagen gemensamt har minst 1 000 arbetstagare i
EES-ländema,
- minst två av företagen finns i olika EES-länder, och
- minst två av företagen vardera har minst 150 arbetstagare i varsitt
EES-land.
Regeln har fatt sin formulering delvis på förslag av Lagrådet. Den
närmare innebörden av uttrycket företagsgrupp framgår av föregående
paragraf. Av den paragrafen framgår att en företagsgrupp skall ha före-
tag i minst två EES-länder. Lagrådet har därför förordat att den andra
strecksatsen under punkten 2 i denna paragraf skall utgå. För att det
även här tydligt skall framgå att en företagsgrupp skall ha minst två
företag i minst två EES-länder kvarstår dock strecksatsen.
I paragrafens andra stycke anges hur antalet arbetstagare skall beräk-
nas. I direktivet finns ingen definition av hur antalet arbetstagare skall
beräknas, utan en hänvisning görs i artikel 2.2 till nationell lagstiftning
eller praxis. Vid beräkningen av antalet arbetstagare i Sverige far således
det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, såsom detta utvecklats i svensk
rättspraxis, tillämpas (se härtill SOU 1993:32 s. 215 ff; jämför även
AD 1994 nr 130). Detta gäller oavsett om arbetstagaren är anställd på
heltid eller deltid, oavsett anställningsformen och oavsett under vilken
tid anställningen hos arbetsgivaren har varat.
Vid beräkningen av antalet arbetstagare skall huvudtalet räknas. Det
följer av direktivets artikel 2.2 att beräkningen skall göras av det genom-
snittliga antalet arbetstagare de två föregående åren.
5§
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 4. Se avsnitt 5.5.2.
Första stycket anger vilka företag i Sverige som omfattas av reglering-
en. Av lydelsen framgår att när ett gemenskapsföretag eller ett företag
som är det kontrollerande företaget i en företagsgrupp har säte i Sverige
57
är det företaget ansvarigt för förpliktelserna enligt lagen. Man kan tänka Prop. 1995/96:163
sig att det finns kontrollerande företag på flera nivåer i en företagsgrupp
och att en företagsgrupp består av flera företagsgrupper. Syftet med
direktivet är att informationen och samrådet skall ske med den verkliga
ledningen för hela företagsgruppen (koncernen). Om ett svenskt företag
i och för sig kan betecknas som kontrollerande i relation till andra före-
tag skall det ändå inte anses som det kontrollerande företaget i företags-
gruppen om det finns ett kontrollerande företag på en högre nivå. För att
det svenska företaget skall vara ansvarigt för förpliktelserna i lagen skall
företaget vara hela företagsgruppens kontrollerande företag. Beträffande
definitionen av kontrollerande företag se kommentaren till 3 och 9 §§.
Ett gemenskapsföretag eller det kontrollerande företaget i en företags-
grupp med säte i Sverige är således ansvarigt för att aktivt verka för att
det inrättas ett europeiskt företagsråd eller att det införs något annat
förfarande för information och samråd (jämför 13 §). Om däremot ge-
menskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har säte i något
annat EES-land kommer lagstiftningen i det landet att gälla för gemen-
skapsföretagets eller företagsgruppens skyldighet att inrätta ett europeiskt
företagsråd eller att införa något annat samrådsförfarande. Bestämmel-
serna i 16 och 27 §§ om hur de svenska ledamöterna utses till arbets-
tagarnas förhandlingsdelegation eller till ett europeiskt företagsråd som
bildats enligt 23-35 §§ rör dock också ett gemenskapsföretags filialer i
Sverige eller ett kontrollerat företag med säte i Sverige. Här är det dock
inte fråga om förpliktelser för företaget utan fråga om hur de svenska
arbetstagarrepresentantema från dessa företag skall utses.
Andra stycket behandlar situationen att gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget i en företagsgrupp inte har säte i Sverige eller i
något annat EES-land. Om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande
företaget i en företagsgrupp har utpekat en filial i Sverige eller ett
svenskt företag i företagsgruppen som dess representant i EES-ländema,
skall den filialen eller det företaget svara för förpliktelserna enligt lagen.
Beträffande begreppet filial se avsnitt 5.5.2. Förutsättningen för att den-
na bestämmelse skall bli tillämplig är dock att det inte finns något kon-
trollerande företag inom EES-ländema. Om det finns ett kontrollerande
företag, dvs. ett företag som utövar ett bestämmande inflytande över ett
eller flera kontrollerade företag i EES-ländema, så behöver det inte pe-
kas ut något företag i EES-ländema som ansvarigt för förpliktelserna. I
sådant fall blir det företag som är kontrollerande inom EES-ländema
ansvarigt för förpliktelserna.
I tredje stycket regleras situationen att någon filial/verksamhet eller
något företag inte har utpekats att svara för förpliktelserna i något EES-
land. I sådana fall ansvarar en svensk filial eller ett svenskt företag om
den filialen eller det företaget har fler anställda än någon annan verk-
samhet eller något annat företag. Den verksamhet eller det företag inom
gruppen som har flest anställda inom EES-ländema skall alltså anses
vara det kontrollerande företaget. Antalet anställda beräknas på samma
sätt som i 4 §.
58
6 § Prop.
Paragrafen motsvarar i huvudsak artikel 13 i direktivet. Den behandlas i
avsnitt 5.2.
I första stycket anges att endast lagens skadestånds- och rättegångsbe-
stämmelser skall gälla för ett gemenskapsföretag eller en företagsgrupp,
om det för företagsgruppen eller gemenskapsföretaget har ingåtts ett
avtal om europeiskt företagsråd eller något annat samrådsförfarande och
det avtalet är gällande när denna lag träder i kraft, dvs. den 22 septem-
ber 1996.
Som har framhållits i avsnitt 5.2 hindrar direktivet eller lagen inte att
ett avtal som har ingåtts utanför EES-ländemas territorium far verkan,
om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Flera avtal som var för sig
inte uppfyller kraven i denna lag kan sammantagna ge de rättsverkningar
som anges i paragrafen, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.
Enligt andra stycket skall även fortsättningsvis endast 39-41 §§ gälla
om ett sådant avtal som avses i första stycket förnyas. I annat fall gäller
lagen i dess helhet.
Paragrafen har ingen motsvarighet i direktivet. Den har behandlats i
avsnitt 5.2. Genom denna bestämmelse blir det möjligt att genom kollek-
tivavtal anpassa lagens regler, under förutsättning att avtalet inte innebär
sämre regler för arbetstagarsidan än som följer av direktivet.
Paragrafen bygger på direktivets artikel 8.3 och motsvarar den bestäm-
melse som nu finns för svenska förhållanden i 2 § medbestämmandela-
gen. Den har behandlats i avsnitt 5.2.
Det bör framhållas att undantaget endast gäller verksamhetens mål och
inriktning. Lagens regler gäller i fråga om samråd och information rö-
rande andra aspekter av verksamheten.
Kontrollerande företag
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 3.2.
Ett företag är - som har framgått av 3 § och kommentaren härtill - ett
kontrollerande företag i förhållande till ett annat om det kan utöva ett
bestämmande inflytande över det t.ex. i kraft av äganderätt, ekonomisk
delaktighet eller de regler som gäller för det kontrollerade företaget.
Lagtexten har omformulerats något jämfört med direktivtexten för att
bestämmelsen skall bli neutral i relation till drifts- eller bolagsform.
Syftet är dock att bestämmelsens innehåll i sak skall stämma överens
med direktivet.
Det kan diskuteras om nya verksamhetsformer, såsom franchising,
imaginära bolag, olika nätverk etc. skall anSes som företagsgrupper vid
tillämpningen av denna lag. Detta är dock en fråga som far besvaras
genom en tolkning av direktivet.
1995/96:163
59
10 § Prop. 1995/96:163
Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i direktivet.
Inom kommissionens arbetsgrupp har enighet nåtts om den angivna
prioriteringsordningen.
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 3.4.
De investmentbolag som avses i den aktuella förordningens artikel 3.5
a och 3.5 c är banker och försäkringsbolag resp, holdingbolag som an-
vänder sin möjlighet att utse styrelsen i det styrda företaget enbart som
ett sätt att förvalta det insatta kapitalet. Andra investmentbolag än de i
den aktuella förordningen utpekade skall alltså inte undantas.
I lagtexten har begreppet aktie - eller andelsinnehav valts istället för
det i direktivet använda aktieinnehav för att bestämmelsen skall bli neu-
tral i relation till drifts- eller bolagsform.
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 3.5.
Det är rimligt att anta de flesta verksamheter som kommer att träffas
av denna lag kommer att bedrivas i bolagsform. I lagtexten har endast
konkurs-, ackords- och aktiebolagslagstifiningen utpekats. I övrigt har
det enbart gjorts en hänvisning till motsvarande lagstiftning. Även enligt
t.ex. lagstiftningen om ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar
eller stiftelser kan likvidatorer förordnas.
Företagets ansvar
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 4.1 och 11.2.
I paragrafen slås fast att ansvaret för att det skapas förutsättningar för
bildandet av ett europeiskt företagsråd eller motsvarande ligger hos ge-
menskapsföretaget eller det kontrollerande företaget. Det innebär bl.a. att
gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget är skyldigt att
ställa resurser till förhandlingsdelegationens förfogande som är tillräck-
liga för att ett avtal om europeiskt företagsråd skall kunna uppnås.
Om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget inte med
tillräcklig kraft verkar för att ett europeiskt företagsråd kan inrättas eller
ett avtal om något annat samrådsförfarande träffas eller på annat sätt
bryter mot lagen kan gemenskapsföretaget eller det kontrollerande före-
taget bli skadeståndsskyldigt. Skadeståndsskyldigheten inträder dock inte
om reglerna i 24-35 §§ i stället blir tillämpliga, t.ex. på grund av före-
tagets förhandlingsvägran.
Det framgår av det andra stycket att det åvilar gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget att vid behov tillhandahålla uppgifter
om antalet arbetstagare.
60
När en förhandlingsdelegation skall bildas
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 5.1.
Paragrafen anger när en förhandlingsdelegation för arbetstagarna skall
bildas. Initiativet kan tas från arbetsgivarsidan eller från arbetstagarsidan.
Det har i den andra punkten särskilt markerats att initiativet kan komma
från arbetstagarnas behöriga representanter. I detta begrepp ingår de
fackliga organisationerna. Det är också naturligt att anta att det är via de
fackliga organisationerna som arbetstagarnas krav på information och
samråd kommer att kanaliseras i Sverige. Den begäran som avses i be-
stämmelsen kan lämnas till gemenskapsföretaget eller filialen/verksam-
heten eller något av företagsgruppens företag i endera EES-landet eller
till ledningen för företagsgruppen i förekommande fall. Begäran torde fa
anses inkommen då den kommit gemenskapsföretaget, filialen eller nå-
got företag inom företagsgruppen till handa.
Det talas i paragrafen, liksom i 3 §, om ett minsta antal arbetstagare.
Också här avses antalet arbetstagare, huvudtalet, oavsett anställningsform
eller anställningstid och oavsett om arbetstagarna är anställda på eller
rent faktiskt arbetar heltid eller deltid.
Sammansättning
Paragrafen rör förhandlingsdelegationens sammansättning och motsvarar
direktivets artikel 5.2.b) - d). Se även avsnitt 5.6.1.
Delegationen måste enligt första stycket alltid ha en representant från
varje medlemsland där gemenskapsföretaget eller företagsgruppen har
verksamhet. Ytterligare platser skall fördelas efter en proportionerings-
regel. Andelen arbetstagare skall beräknas som andel av det totala antalet
arbetstagare inom EES-ländema. Regeln leder till att förhandlingsdelega-
tionen inte kan ha färre än fem ledamöter och inte fler än 20.
Om partema är överens om det kan det emellertid inte föreligga något
hinder mot att det till förhandlingsdelegationen adjungeras personer som
företräder verksamheter eller företag utanför EES-ländema. Detta kan
vara av vikt om det finns en önskan att det kommande avtalet även skall
omfatta verksamheter eller företag utanför EES-ländema (jäm-
för 21 § 1.)
Enligt andra stycket i paragrafen skall arbetstagarnas förhandlingsdele-
gation underrätta gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget
om sin sammansättning. Arbetstagarnas förhandlingsdelegation konstitue-
rar sig själv. Arbetsgivarsidan har ett ansvar för att det tas ett initiativ
till bildande av förhandlingsdelegationen och bär också kostnadsansvaret
för dess verksamhet. Förhandlingsdelegationens konstituerande får emel-
lertid anses vara en angelägenhet för arbetstagarsidan.
Prop. 1995/96:163
61
Hur de svenska ledamöterna utses
I paragrafen anges hur de svenska ledamöterna i förhandlingsdelegatio-
nen skall utses. Att det skall införas nationella bestämmelser på denna
punkt framgår av artikel 5.2.a). Se även avsnitt 5.6.2.
Bestämmelserna har utformats efter förebild från styrelserepresenta-
tionslagen. Det är, såsom är fallet också enligt den lagen, tanken att de
lokala kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationerna skall utse leda-
möterna. Om det endast finns en kollektivavtalsbunden lokal facklig
organisation utser den organisationen den eller de svenska ledamöterna.
Om det finns flera kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer skall
de som huvudregel komma överens om hur ledamöterna skall utses. Om
organisationerna emellertid inte skulle komma överens träder reglerna i
andra stycket i funktion. Om en ledamot skall utses är det den lokala
kollektivavtalsbundna fackliga organisation som företräder flest arbets-
tagare som utser ledamoten. Om flera ledamöter skall utses skall 8 §
andra och tredje styckena styrelserepresentationslagen tillämpas. Hänvis-
ningen till styrelserepresentationslagen innebär att om inte den största
organisationen skall utse samtliga ledamöter så skall de två största orga-
nisationerna utse ledamöterna. Om det således skall utses fyra ledamöter
så utses två av vardera organisationen och om det skall utses fem leda-
möter så utser den största organisationen tre och den andra två osv.
I tredje stycket anges att om företaget inte är bundet av något kollek-
tivavtal så skall den arbetstagarorganisation som företräder flest arbets-
tagare utse den svenska ledamoten eller de svenska ledamöterna om inte
de lokala arbetstagarorganisationerna kommer överens om något annat.
Bestämmelsen i flärde stycket motsvarar 8 § sista stycket styrelserepre-
sentationslagen.
Kostnader
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 5.6. Den behandlas i avsnitt 5.9.
I paragrafen anges att skäliga kostnader skall bäras av gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget. Kostnaderna skall avse såväl
bildandet av förhandlingsdelegationen som utförandet av uppgifterna.
Kostnader som i normalfallet är skäliga är kostnader för de interna mö-
tena och sammanträffandena med ledningen, ledamöternas resor och
logi, traktamenten samt för tolkning och översättning.
I direktivet anges särskilt att EES-ländema far förordna att gemen-
skapsföretagets eller det kontrollerande företagets kostnadsansvar, i de
fall arbetstagarsidan vill anlita experter, far begränsas till enbart en ex-
pert. Någon sådan begränsning har inte införts. I normalfallet torde det
dock vara skäligt med endast en expert, särskilt när det gäller sådana
uppgifter som arbetstagarnas förhandlingsdejegation har att utföra, dvs.
förhandla om ett avtal. Man kan emellertid tänka sig situationer där
kostnaderna för flera experter är skäliga, t.ex. om arbetstagarnas för-
handlingsdelegation vill företrädas av olika experter i olika delfrågor.
Prop. 1995/96:163
62
Prop. 1995/96:163
Förhandlingar
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 5.4 första stycket och 6.1. Det
ligger i sakens natur att skyldigheten att begära förhandlingar innebär att
förhandlingarna skall inledas så snart det kan ske. I detta sammanhang
kan erinras om bestämmelsen i 23 § 2 att reglerna i 24-35 §§ slår till
om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har vägrat att
ingå i förhandling och denna vägran inte har upphört inom sex månader.
Paragrafen innefattar ett krav på båda parterna att samarbeta i en för-
troendefull anda och med en inriktning mot att träffa en överenskom-
melse.
Andra stycket motsvarar direktivets artikel 5.4 andra stycket. Varken
lagen eller direktivet innehåller någon begränsning av antalet experter.
Det måste dock naturligtvis röra sig om experter - en eller flera - vars
medverkan kan tillföra förhandlingarna något som på objektiva grunder
är positivt, sett ur arbetstagarnas synvinkel. I vilken utsträckning ge-
menskapsföretaget eller det kontrollerande företaget är skyldigt att ersät-
ta arbetstagarnas förhandlingsdelegation för kostnader för experthjälpen
far bedömas med ledning av 17 §.
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 5.5.
Förhandlingsdelegationen far med två tredjedelar av rösterna besluta
att inte inleda några förhandlingar eller att avbryta förhandlingarna med
syfte att inte ingå något avtal. Direktivet anger "två tredjedelar av röster-
na". För att ett effektivt minoritetsskydd skall uppnås är det troligt att
härmed avses två tredjedelar av det totala antalet ledamöter.
Genom ett beslut att inte inleda förhandlingar eller genom att definitivt
avbryta förhandlingarna avstår förhandlingsdelegationen från ett avtal
om europeiskt företagsråd eller något annat samrådsförfarande. Inte
heller reglerna om vad som gäller om avtal inte träffas i 23-35 §§ blir
då tillämpliga. Tidigast efter två år från ett sådant beslut far för-
handlingar inledas eller återupptas. Parterna far dock komma överens om
en kortare tidsperiod eller börja förhandla tidigare om de är överens om
det. Gemenskapsföretaget eller företagsgruppen kan ha förändrats när det
åter blir aktuellt med förhandlingar, varför det kan vara nödvändigt
ändra förhandlingsdelegationens sammansättning med tillämpning av 15
och 16 §§.
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 6.5.
Enligt paragrafen räcker det med enkel majoritet, hälften av ledamö-
terna, för att förhandlingsdelegationen skall kunna träffa ett avtal om
europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för information och
samråd.
63
Avtal
Prop. 1995/96:163
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 6.2. Den har behandlats i avsnitt
5.7.
I bestämmelsen anges vissa frågor som skall behandlas i ett avtal om
europeiskt företagsråd. Det skall vara ett skriftligt avtal (se artikel 5.3).
I direktivet föreskrivs att fastställandet av frågorna skall ske "utan att det
påverkar parternas självbestämmanderätt". Såsom Lagrådet påpekat är
det svårt att förstå vad som i sak åsyftas. Formuleringen har därför inte
tagits in i lagtexten.
I punkten 1 anges att avtalet skall fastställa vilka företag eller verk-
samheter som avtalet omfattar. Enligt direktivets artikel 1.4 skall all
verksamhet i EES-ländema omfattas av avtalet om inte ett bredare till-
lämpningsområde avtalats. Av detta bör man kunna dra slutsatsen att all
verksamhet inom EES-ländema skall omfattas av avtalet, dvs. även de
enheter som har färre än 150 anställda. Här ges dock en möjlighet att i
avtalet ange ett vidare tillämpningsområde, t.ex. verksamhet i Storbritan-
nien eller i övrigt utanför EES-ländema. I avtalet skall således anges
gemenskapsföretagets verksamheter eller företagsgruppens företag i
EES-ländema och eventuell annan verksamhet eller företag utanför EES-
ländema som skall omfattas av avtalet. Genom att det i ett avtal om ett
europeiskt företagsråd skall anges vilka företag eller verksamheter som
omfattas öppnas det också en möjlighet att etablera europeiska företags-
råd på flera nivåer, t.ex. både på koncern- och affärsgruppsnivå. Detta
far också anses framgå av artikel 1.2 och 1.3. I artikel 1.2 anges att ett
företagsråd eller något annat samrådsförfarande skall inrättas i alla ge-
menskapsföretag och företagsgrupper. I artikel 1.3 sägs dock att i fråga
om företagsgrupper som består av flera företag eller företagsgrupper så
skall företagsrådet inrättas på företagsgruppsnivå (koncemnivå) om inte
annat avtalas.
Med företagets sammansättning (2) avses antalet ledamöter och för-
delningen av platser. I övrigt skall avtalet fastställa företagsrådets man-
datperiod (2), företagsrådets uppgifter (3), regler om företagsrådets mö-
ten (4) och vilka ekonomiska och materiella resurser företagsrådet skall
förfoga över (5) samt avtalets löptid och förfaranderegler för omförhand-
ling av avtalet, särskilt såvitt avser förändringar i verksamheten (6). Att
avtalet även skall beakta hur man skall hantera kommande strukturför-
ändringar har ingen motsvarighet i direktivet. Det är dock angeläget att
i avtalet ta upp denna aspekt på reglerna för omförhandlande. Avtalet
bör ange vad som skall hända med avtalet och företagsrådet vid föränd-
ringar i arbetstagarstyrkans sammansättning som betingas av t.ex. fusio-
ner eller försäljning av företag eller som aktualiseras av andra skäl.
Om ett avtal om europeiskt företagsråd inte träffas skall, om inte 19
eller 22 §§ blir tillämpliga, ett europeiskt företagsråd ändå inrättas enligt
23-35 §§.
64
Paragrafen motsvarar direktivets artikel 1.3 och 6.3.
I stället för ett avtal om europeiskt företagsråd kan parterna träffa ett
avtal om införande av något annat förfarande för samråd och informa-
tion.
Det skall vara fråga om ett skriftligt avtal. Avtalet kan omfatta ett eller
flera informations- och samrådsförfaranden. Det ställs endast två krav på
detta alternativa förfarande. För det första anges det att informationen
särskilt skall gälla gränsöverskridande frågor som har en betydande in-
verkan på arbetstagarnas intressen. För det andra anges det att avtalet
skall innehålla riktlinjer för hur arbetstagarna skall ha rätt att samman-
träda för att dryfta den information som de fått. Det skall dock vara
fråga om ett samrådsförfarande och inte enbart ett informationsförfaran-
de.
Av direktivet framgår inte närmare vad den gränsöverskridande infor-
mationen skall omfatta. Oavsett detta bör man kunna dra den slutsatsen
att de gränsöverskridande frågorna som avses bör vara sådana som anges
129 §.
Ett avtal om något annat samrådsförfarande träffas på samma sätt som
ett avtal om europeiskt företagsråd. Bestämmelserna om skydd för ar-
betstagarrepresentanter, tystnadsplikt, skadestånd och rättegång i
37-41 §§ gäller även ett avtal om något annat samrådsförfarande. Om
det bildats något organ, någon juridisk person, i anledning av avtalet kan
detta organ väcka talan om skadestånd. Om det saknas ett sådant särskilt
bildat organ med rättskapacitet måste dock en sådan talan väckas av
arbetstagarnas förhandlingsdelegation eller av en facklig organisation.
När reglerna skall tillämpas
Paragrafen anger att ett europeiskt företagsråd skall inrättas enligt
24-35 §§ när kriterierna i någon av punkterna 1-4 är uppfyllda. Motsva-
rande bestämmelse finns i direktivets artikel 7.1. och tilläggsföreskrif-
ter 1.
Enligt första punkten skall reglerna, dvs. 24-35 §§, tillämpas om det
träffas en överenskommelse om detta. I den svenska direktivtexten anges
i artikel 7.1 punkten 1 att tilläggsföreskriftema skall gälla om “den cen-
trala ledningen eller det särskilda förhandlingsorganet beslutar detta".
Den engelska texten anger dock att bestämmelserna skall gälla om "the
central management and the special negotiating body so decide".
Enligt andra punkten skall reglerna tillämpas om avtal om europeiskt
företagsråd eller något annat samrådsförfarande inte träffas på grund av
att gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget vägrar att ingå
i förhandlingar inom sex månader från det att minst 100 arbetstagare
eller representanter för dem begärt att förhandlingar skall inledas enligt
14 §. Ledning för hur denna regel skall tolkas kan hämtas i den svenska
Prop. 1995/96:163
65
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 163
rättspraxis som har utvecklats kring begreppet förhandlingsvägran. Detta Prop. 1995/96:163
innebär att gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget inte
torde anses ha vägrat inleda förhandlingar, om det inte kan läggas ge-
menskapsföretaget eller det kontrollerande företaget till last att förhand-
lingar inte har kommit till stånd.
Reglerna skall också tillämpas, enligt tredje punkten, för det fall ge-
menskapsföretaget eller det kontrollerande företaget inte når en överens-
kommelse med arbetstagarnas förhandlingsdelegation inom tre år från
det att arbetstagarna har begärt att förhandlingar skall inledas enligt 14 §
alternativt inom tre år från tidpunkten när gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget tog initiativ till förhandlingar enligt 14 §.
När begäran om förhandling anses ha inkommit behandlas i kommen-
taren till 14 §.
Enligt Jjärde punkten skall reglerna också tillämpas om ett sådant avtal
som avses i 6 §, dvs. ett avtal som träffats före lagens ikraftträdande,
eller om ett avtal som träffats enligt bestämmelserna i lagen, dvs. enligt
21 och 22 §§, upphör att gälla och ett nytt avtal inte träffas inom sex
månader. Om det således finns ett avtal om europeiskt företagsråd eller
ett avtal om något annat samrådsförfarande och det inte förnyas så be-
höver inte någon förhandlingsdelegation utses som på nytt skall försöka
träffa ett avtal. I stället skall ett europeiskt företagsråd inrättas enligt
24-35 §§. Det företagsrådet skall enligt 34 § efter fyra år pröva om för-
handlingar skall inledas för att träffa ett nytt avtal eller om 24-35 §§
skall tillämpas även i fortsättningen. Om parterna är överens om det kan
det inte föreligga några hinder för att förhandlingar inleds och att avtal
träffas dessförinnan.
Bestämmelserna i 24-35 §§ skall däremot inte tillämpas om
1. ett avtal om europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för
information och samråd träffas (se direktivets artikel 6.4.),
2. ett sådant avtal om gränsöverskridande information som avses i
6 § har träffats före lagens ikraftträdande (se direktivets artikel 13), eller
3. arbetstagarnas förhandlingsdelegation i enlighet med 19 § beslutar
att inte inleda förhandlingar om europeiskt företagsråd eller något annat
samrådsförfarande eller avbryter sådana förhandlingar i syfte att inte
ingå något avtal (se artikel 5.5). Man bör observera att det här föreligger
en skillnad jämfört med vad som gäller om förhandlingarna inte leder
till något avtal inom tre år.
Det europeiska företagsrådets sammansättning
Paragrafen innehåller bestämmelser om företagsrådets sammansättning.
Den motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter l.c) första stycket och l.d).
Motsvarande bestämmelser avseende sammansättningen av arbetstagar-
nas förhandlingsdelegation finns i 15 §. Av ledamöterna skall minst en
ledamot företräda ett EES-land där gemenskapsföretaget eller företags-
gruppen har verksamhet. Till skillnad mot i 15 § anges det i denna para-
graf att varje EES-land skall vara företrätt av minst en ledamot. Det
66
innebär att om parterna är överens om det så kan varje EES-land före- Prop. 1995/96:163
trädas av t.ex. två ledamöter. Därutöver skall det i företagsrådet finnas
ytterligare ledamöter i förhållande till antalet arbetstagare i de olika
EES-ländema. En proportionell fördelning skall alltså göras. Två, fyra
respektive sex ytterligare ledamöter skall utses beroende på hur många
arbetstagare det finns i de olika länderna. Det sammanlagda antalet leda-
möter skall dock inte överstiga trettio.
I övrigt hänvisas till vad som anförts i författningskommentaren till
15 § och i avsnitt 5.8.2.
Enligt tredje stycket skall företagsrådet vartannat år pröva om sam-
mansättningen av företagsrådet skall förändras på grund av förändringar
i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens verksamhet. Detta gäller
om inte partema kommit överens om något annat. Om således verksam-
het tillkommit i ett EES-land eller försvunnit från ett annat eller antalet
anställda förändrats på ett sådant sätt att tillämpningen av första och
andra stycket leder till att företagsrådet skall ges en annan sammansätt-
ning så skall ett nytt företagsråd utses. Gemenskapsföretaget eller före-
tagsgruppen skall lämna uppgifter om antalet arbetstagare enligt 13 §
andra stycket.
Paragrafen motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter l.e).
Hur de svenska ledamöterna utses
I paragrafen anges hur de svenska ledamöterna i företagsrådet skall ut-
ses. Att det skall införas nationella bestämmelser på denna punkt fram-
går av direktivets tilläggsföreskrifter l.b). Motsvarande bestämmelse för
förhandlingsdelegationen finns i 16 §. I denna paragraf anges dock ut-
tryckligen att ledamöterna skall utses bland de anställda.
Arbetsordning och arbetsutskott
n §
I första stycket anges att företagsrådet bestämmer sin egen arbetsord-
ning. Bestämmelsen motsvarar tilläggsföreskrifterna l.c) tredje stycket.
I andra stycket anges att företagsrådet inom sig skall utse ett arbetsut-
skott om högst tre ledamöter om företagsrådets storlek föranleder det.
Bestämmelsen motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter l.c) andra styck-
et. Det framgår inte av direktivet hur stort företagsrådet skall vara för att
ett arbetsutskott skall utses. Det är rimligt att anta att om företagsrådet
består av i vart fall ett tiotal eller fler ledamöter så kan det vara lämpligt
med ett arbetsutskott. Om det finns ett arbetsutskott är det detta som
gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget skall underrätta
om sådana särskilda omständigheter som i avsevärd utsträckning påver-
kar arbetstagarnas intressen (jämför 30 §). Paragrafen har fått sin lydelse
på förslag av Lagrådet.
Rätt till samråd och information
1 paragrafen regleras i vilka frågor som det europeiska företagsrådet har
rätt till information och samråd. Bestämmelsen motsvarar direktivets
tilläggsföreskrifter l.a).
Företagsrådets rätt till information och samråd är begränsad till frågor
som rör hela gemenskapsföretaget eller hela företagsgruppen, eller frågor
som rör minst två verksamheter i olika EES-länder. Om gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget inte har säte i EES-ländema,
skall informationen och samrådet omfatta frågor som rör samtliga verk-
samheter eller företag som finns inom EES-ländema eller frågor som rör
verksamhet i minst två EES-länder. Frågorna skall med andra ord vara
gränsöverskridande och omfatta verksamhet i minst två EES-länder.
Begränsningen tar således sikte på kretsen av frågor.
Det förtjänar att påpekas att det nationella förhandlingssystemet inte
påverkas av att 23-35 §§ blir tillämpliga.
Paragrafen motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter 2.
I första stycket läggs fast att det europeiska företagsrådet har rätt till i
vart fall ett sammanträffande per år med gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget. Även i detta fall kan partema dock träffa avtal
om fler sammanträffanden. Om sådana särskilda omständigheter inträffar
som avses i 30 § kan ytterligare sammanträffanden bli aktuella.
I andra stycket anges att företagsrådet skall tillställas en rapport om de
förhållanden som mötet skall behandla. Rapporten skall vara skriftlig.
I tredje stycket räknas upp de frågor som skall behandlas på mötet.
När det gäller den sista punkten om kollektiva uppsägningar är det inte
nödvändigt att de förestående kollektiva uppsägningarna avser arbets-
tagare vid verksamheter i två länder för att frågan skall betecknas som
gränsöverskridande. Det räcker att uppsägningarna grundas på omstän-
digheter som rör gemenskapsföretaget eller företagsgruppen som helhet
eller i vart fall verksamheter eller företag i två EES-länder. Uttrycket
kollektiva uppsägningar har valts i anslutning till direktivtexten och far
ges den innebörd som följer av EG-rättens regler.
Paragrafen motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter 3.
Paragrafen anger att företagsrådet alternativt arbetsutskottet skall un-
derrättas, om särskilda omständigheter inträffar som påverkar arbetsta-
garnas intressen. Det ges därutöver närmare regler om rätt till skriftlig
rapport och sammanträffanden motsvarande reglerna i 29 §. I dessa fall
skall gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget särskilt un-
derrätta arbetsutskottet eller företagsrådet, och vända sig till arbetsut-
skottet. om ett sådant är utsett, i stället för till företagsrådet.
En mycket viktig fråga är i vilket skede av sin beslutsprocess som
gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget skall underrätta
Prop. 1995/96:163
68
arbetsutskottet om de särskilda omständigheterna. Man kan tänka sig Prop. 1995/96:163
olika svar på den frågan; allt från att det kan ske t.o.m. efter det beslutet
är fattat och verkställt till att bestämmelsen får anses innefatta ett krav
på gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget att vänta med
beslutet till dess ett samråd med arbetsutskottet har ägt rum, om ett så-
dant begärs. Det har hävdats att direktivet i denna situation förutsätter att
samrådsförfarandet äger rum innan beslut fattas (se Bruun-Nielsen-Töll-
borg, Juridisk Tidskrift 1994/95 nr 5 s. 924). Svaret på frågan samman-
hänger ytterst med hur direktivet i detta hänseende kommer att tolkas
inom ramen for EU:s rättsordning. Se avsnitt 5.5.1.
I den svenska översättningen anges att gemenskapsföretaget eller det
kontrollerande företaget skall underrätta om “omplaceringar". Detta ut-
tryck motsvaras i den engelska språkdräkten av uttrycket “relocations".
Det som avses i artikeln torde vara större omflyttningar av hela enheter
eller arbetsplatser, företeelser som ligger närmare det svenska ordet om-
lokalisering än omplacering. Ordet omlokalisering har därför valts i
lagtexten.
Regler for det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet
Paragrafen motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter 6.
Kostnaderna för experthjälpen skall enligt 35 § bäras av gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget i den utsträckning de är skäli-
ga-
I övrigt hänvisas till kommentaren till 18 § andra stycket.
Första stycket motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter 4 andra stycket.
Andra stycket har ingen motsvarighet i direktivet. Se avsnitt 5.8.2.
Enligt första stycket har företagsrådet eller arbetsutskottet rätt att träf-
fas inför sammanträffanden med gemenskapsföretaget eller det kontrol-
lerande företaget utan att gemenskapsföretagets eller företagsgruppens
företrädare är närvarande. Företagsrådet har därutöver enligt andra
stycket rätt att sammanträda enskilt ytterligare en gång per år. Bestäm-
melsen har som Lagrådet påpekat samband med regleringen i 35 § om
gemenskapsföretagets och det kontrollerande företagets ansvar for före-
tagsrådets och arbetsutskottets kostnader. För att detta samband tydligare
skall framgå har Lagrådet förordat att innehållet i andra stycket i stället
skall regleras i 35 § eller att kostnadsansvaret bör framgå redan av 32 §.
Regeringen har föredragit att omformulera denna paragraf så att det
tydligt framgår att det är fråga om enskilda sammanträden som sker på
gemenskapsföretagets eller det kontrollerade företagets bekostnad. Om
det är arbetsutskottet som träffas har även de ledamöter i rådet som
företräder arbetstagarna vid verksamheter som direkt berörs (se 30 §
andra stycket) rätt att vara med på det interna mötet.
69
Paragrafen motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter 5. Den behandlas i
avsnitt 5.8.2. Paragrafen har formulerats i enlighet med Lagrådets för-
slag.
Som har framgått i avsnitt 5.6.2 är arbetstagarorganisationerna i Sveri-
ge representanter för arbetstagarna även enligt denna lag. Är arbetsgiva-
ren bunden av kollektivavtal är informationsskyldigheten därför fullgjord
om den eller de kollektivavtalsbärande fackliga organisationerna har in-
formerats om utgången av informationen och samrådet som förevarit.
Finns det inget kollektivavtal skall samtliga lokala fackliga arbetstagaror-
ganisationer informeras. Om det inte finns några arbetstagarrepresentan-
ter skall samtliga arbetstagare informeras.
Paragrafen motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter l.f). Paragrafen har
fått sin lydelse i enlighet med Lagrådets förslag.
När företagsrådet funnits i fyra år skall det pröva om det skall inledas
förhandlingar för att i stället försöka träffa ett avtal enligt 21 eller 22 §.
Bestämmelsen ger således företagsrådet en rätt och påför gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget en skyldighet att efter fyra år
förhandla om ett avtal. Om partema är överens kan det inte vara något
som hindrar att förhandlingar inleds och att ett avtal träffas innan fyra-
årsperioden gått ut.
Kostnader
Paragrafen motsvarar direktivets tilläggsföreskrifter 7.
Denna bestämmelse motsvarar regleringen i 17 § om kostnaderna för
förhandlingsdelegationen. Se även avsnitt 5.9.
Övriga bestämmelser
Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i direktivet. Den behandlas i
avsnitt 5.12. Paragrafens första stycke erinrar om att arbetstagarnas för-
handlingsdelegation och ett europeiskt företagsråd är juridiska personer.
Som har påpekats i avsnitt 5.12 innebär andra stycket att arbetstagar-
nas förhandlingsdelegation upphör att finnas till när ett europeiskt före-
tagsråd har börjat verka.
Skydd för arbetstagarrepresentanter
De arbetstagarrepresentanter som är verksamma enligt denna lag skall
enligt artikel 10 i direktivet vara tillförsäkrade samma skydd som na-
Prop. 1995/96:163
70
tionell lagstiftning eller praxis ger arbetstagarnas representanter. Genom Prop. 1995/96:163
denna paragraf görs vissa regler i förtroendemannalagen tillämpliga på
arbetstagarrepresentanter som utfor uppgifter enligt denna lag. Paragra-
fen har behandlats i avsnitt 5.10. Hänvisningen till vissa bestämmelser i
förtroendemannalagen utesluter givetvis inte att hela den lagen i och för
sig kan bli tillämplig, om förutsättningarna härför är uppfyllda. Den som
är utsedd av en lokal kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation till
facklig förtroendeman omfattas direkt av förtroendemannalagen, när
organisationen har underrättat arbetsgivaren om det fackliga uppdraget.
Paragrafen hänvisar till vissa delar av förtroendemannalagen. Det gäl-
ler till en böljan regeln i 3 § första stycket om att arbetsgivaren inte får
hindra en förtroendeman att fullgöra sitt uppdrag. Hänvisningen gäller
vidare 4 § som rör rätten till bibehållna anställningsvillkor och det s.k.
efterskyddet, dvs. föreskriften att arbetstagaren när uppdraget har upp-
hört skall vara tillförsäkrad samma eller likvärdig ställning i fråga om
arbetsförhållanden och anställningsvillkor som om arbetstagaren inte
hade haft något uppdrag. Vidare omfattas reglerna om rätt till ledighet
och betalning under ledigheten i 6 och 7 §§. Begränsningen i 7 § första
stycket förtroendemannalagen av rätten till bibehållna anställningsför-
måner - endast ledighet som avser den fackliga verksamheten på förtro-
endemannens egen arbetsplats ger en sådan rätt - får i detta samman-
hang ingen betydelse. All ledighet som avser verksamhet i en förhand-
lingsdelegation eller ett företagsråd får anses röra den egna arbetsplatsen.
Hänvisningen gäller slutligen företrädesrätten enligt 8 § till fortsatt an-
ställning vid uppsägning på grund av arbetsbrist och permittering.
Tystnadsplikt
Paragrafen motsvarar artikel 8.1 i direktivet. Den har behandlats i avsnitt
5.11.
Första stycket gör det möjligt för gemenskapsföretaget eller det kon-
trollerande företaget i en företagsgrupp att föreskriva tystnadsplikt, om
det är nödvändigt. Stycket har getts en restriktiv utformning av hänsyn
till arbetstagarnas intresse av största möjliga öppenhet.
Bestämmelsen i andra stycket tillåter en arbetstagare att trots tystnads-
plikten föra informationen vidare till andra ledamöter av företagsrådet
och till dess experter, under förutsättning att uppgiftslämnaren under-
rättar mottagaren om tystnadsplikten. I sådana fall gäller tystnadsplikten
också för mottagaren.
Enligt tredje stycket skall reglerna om tystnadsplikt gälla även för
ledamöter av arbetstagarnas förhandlingsdelegation och andra organ för
samråd och information enligt lagen.
71
Prop. 1995/96:163
Skadestånd
Paragrafen innehåller regler om skadeståndsskyldighet för den som bry-
ter mot lagen eller mot ett avtal som omfattas av lagen. Den behandlas i
avsnitt 5.12. Som framgår av 6 § gäller skadeståndsskyldigheten också
brott mot sådana avtal som avses i den paragrafen.
I det första stycket hänvisas det till skadeståndsreglerna i medbestäm-
mandelagen. Hänvisningen innebär bl.a. att skadeståndskyldigheten kan
omfatta såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd.
Det andra stycket jämställer vid tillämpningen av de reglerna gemen-
skapsföretag eller kontrollerande företag i en företagsgrupp med arbets-
givare samt europeiskt företagsråd och arbetstagarnas förhandlingsdele-
gation med arbetstagarorganisation. Även andra organ för information
till och samråd med arbetstagare jämställs med arbetstagarorganisationer.
Tredje stycket anger att innan arbetstagarnas förhandlingsdelegation
har bildats företräds arbetstagarna av berörda arbetstagarorganisationer.
Rättegång
Paragrafen behandlas i avsnitt 5.13. Enligt paragrafens första stycke skall
tvister i frågor som omfattas av denna lag följa den processordning som
anges i arbetstvistlagen. Enligt andra stycket jämställs avtal som avses i
lagen med kollektivavtal vid tillämpning av arbetstvistlagen. Alla tvister
enligt lagen skall enligt tredje stycket handläggas av Arbetsdomstolen
som första domstol. Fjärde stycket föreskriver att mål om tillämpningen
av tystnadspliktsregeln i 38 § skall handläggas skyndsamt.
Paragrafen skall tillämpas också vid tvister om sådana avtal som avses
i 6 §.
Paragrafen hänvisar till reglerna om tvisteförhandling och rättegång i 64,
65 och 68 §§ medbestämmandelagen. Den har behandlats i avsnitt 5.13.
Hänvisningen till 64 § medbestämmandelagen innebär att parterna
måste förhandla innan talan väcks. Görs inte det, kan Arbetsdomstolen
inte ta upp tvisten till prövning. Detta följer av 4 kap. 7 § arbetstvist-
lagen. Enligt den bestämmelsen far talan inte upptas till prövning av
Arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas enligt medbestäm-
mandelagen eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum i tvistefrågan.
Preskriptionsfristen om åtta månader börjar löpa vid den tidpunkt då
förhandlingen avslutades.
Paragrafen skall tillämpas också vid tvister om sådana avtal som avses
i 6 §.
72
Ikraftträdandet Prop. 1995/96:163
Ikraftträdandedatumet är den senaste tillåtna tidpunkten enligt artikel 14
i direktivet. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.14.
73
394L0045/S
Bilaga 1
Nr L 254/64
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
30.9.94
RÅDETS DIREKTIV
av den 22 september 1994
om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och
grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare
(94/45/EG)
EUROPEISKA UNIONENS RAD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV
med beaktande av avtalet om socialpolitik i bilagan till
protokoll 14 om socialpolitik, bilaga till Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 2.2
i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande2,
i överensstämmelse med det förfarande som avses i artikel
189c i fördraget3, och
med beaktande av följande:
På grundval av protokollet om socialpolitik, bilaga till
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har
Belgien. Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Italien,
Luxemburg. Nederländerna, Portugal, Spanien och Tyskland
(nedan kallade "medlemsstaterna"), som önskar genomföra
socialstadgan av år 1989, ingått ett avtal om socialpolitik.
Enligt artikel 2.2 i ovanstående avtal kan rådet anta minimi-
föreskrifter genom att utfärda direktiv.
Enligt artikel 1 i avtalet har gemenskapen och medlems-
staterna bland annat som mål att främja en dialog mellan
arbetsmarknadens parter.
I punkt 17 i Europeiska gemenskapens stadga om grund-
läggande sociala rättigheter för arbetstagare heter det bland
annat att information för, samråd med och deltagande av
arbetstagare måste utvecklas på ett lämpligt sätt med hänsyn
till gällande förfaranden i de olika medlemsstaterna. I stadgan
anges det att "detta skall särskilt gälla för företag eller grupper
av företag som har verksamhet eller företag i två eller flera av
Europeiska gemenskapens medlemsstater".
' EGT nr C 135. 18.5.1994, s. 8 och EGT nr C 199,21.7.1994, s.
10.
2 Yttrandet avgivet den 1 juni 1994. Ännu inte offentliggjort i EGT.
’ Europaparlamentets yttrande av den 4 maj 1994 (EGT nr C 205,
25.7.1994) och rådets gemensamma ställningstagande av den 18 juli
1994 (EGT nr C 244. 31.8.1994, s. 37).
Trots att det råder en bred enighet mellan flertalet medlems-
stater har rådet inte kunnat fatta något beslut om förslaget till
ett direktiv om inrättandet av ett europeiskt företagsråd i
gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för
information till och samråd med arbetstagare*, ändrat den
3 december 1991’.
I enlighet med artikel 3.2 i avtalet om socialpolitik har
kommissionen på gemenskapsnivå samrått med arbets-
marknadens parter om de eventuella riktlinjerna for en
gemenskapsinsats för information till och samråd med
arbetstagare i gemenskapsföretag och grupper av gemenskaps-
företag.
Kommissionen har, efter detta samråd, funnit att en
gemenskapsinsats var tillrådlig och har på nytt samrått med
arbetsmarknadens parter om innehållet i det planerade
förslaget i enlighet med artikel 3.3 i ovanstående avtal, och
arbetsmarknadens parter har avgett sina yttranden till
kommissionen.
Efter denna andra samrådsomgång har arbetsmarknadens
parter inte meddelat kommissionen att de önskar inleda en
process som kan leda till att ett avtal sluts enligt artikel 4 i
avtalet.
För att den inre marknaden skall fungera behöver företag slås
samman och övertas, fusioner ske över gränserna och
samarbetsprojekt skapas och som en följd av detta behöver det
finnas företag och grupper av företag som bedriver
verksamhet i flera medlemsstater. För att näringsverksamheten
skall kunna utvecklas harmoniskt måste de företag och grupper
av företag som bedriver verksamhet i två eller flera
medlemsstater informera och samråda med representanterna
för de arbetstagare som berörs av deras beslut.
De förfaranden för information till och samråd med
arbetstagare som omfattas av medlemsstaternas lagstiftning
eller förfaranden är sällan inriktade på den gränsöverskridande
strukturen hos den enhet som fattar beslut som berör dessa
arbetstagare. Detta kan medföra att arbetstagare som berörs av
beslut inom ett och samma företag eller en och samma grupp
av företag behandlas på olika sätt.
* EGT nr C 39, 15.2.1991, s. 10.
’ EGT nr C 336. 31.12.1991, s. 11.
74
3940L0045/S
30.9.94
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 254/65
Lämpliga bestämmelser måste antas för att säkerställa att
arbetstagarna i gemenskapsföretag informeras och att samråd
med dessa äger rum på rätt sätt då beslut som berör dessa
arbetstagare fattas i en annan medlemsstat än den där de är
anställda.
För att garantera att arbetstagare i företag eller grupper av
företag som bedriver verksamhet i två eller flera medlems-
stater informeras och att samråd med dessa äger rum på rätt
sätt är det nödvändigt att inrätta europeiska företagsråd eller
andra lämpliga förfaranden för gränsöverskridande information
till och samråd med arbetstagare.
Det är därför nödvändigt med en definition av begreppet
kontrollerande företag som enbart syftar på detta direktiv och
som inte påverkar definitionen av begreppen grupp av företag
eller kontroll som kan fastställas i texter som utarbetas i
framtiden.
De mekanismer för information till och samråd med
arbetstagare i sådana företag eller grupper av företag måste
omfatta ett företags hela verksamhet eller, i förekommande
fall, en företagsgrupps samtliga företag inom medlemsstaterna,
oavsett om företaget eller företagsgruppens kontrollerande
företag har sin centrala ledning innanför eller utanför
medlemsstaternas territorium.
I överensstämmelse med principen om parternas själv-
ständighet är arbetstagarrepresentantema och ledningen för
företaget eller företagsgruppens kontrollerande företag
skyldiga att avtala om vilken form av europeiskt företagsråd
eller annan form av informations- och samrådsförfaranden som
skall införas, hur det skall vara sammansatt, vilka
befogenheter det skall ha, hur det skall fungera, vilka
förfaranden som skall tillämpas och vilka ekonomiska resurser
som skall finnas för att passa just deras omständigheter.
I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen skall
medlemsstaterna bestämma vilka som är arbetstagar-
representanter och, om de finner det lämpligt, fastställa
bestämmelser om en väl avvägd representation av de olika
kategorierna av arbetstagare.
Det bör dock fastställas vissa tilläggsföreskrifter som skall
tillämpas om parterna beslutar om detta eller om den centrala
ledningen vägrar att inleda förhandlingar eller om sådana
förhandlingar inte leder till något avtal.
Vidare kan arbetstagarrepresentantema besluta att inte begära
att ett europeiskt företagsråd inrättas och de berörda parterna
kan också bestämma sig för andra förfaranden för
gränsöverskridande information för och samråd med
arbetstagare.
Utan att det påverkar parternas möjlighet att fatta andra beslut
måste det europeiska företagsråd som, i brist på ett avtal
mellan partema, inrättats för att nå målet med detta direktiv,
hållas informerat om företagets eller företagsgruppens
verksamhet och samråd måste äga rum, så att företagsrådet
kan bedöma en eventuell inverkan på arbetstagarnas intressen
i minst två olika medlemsstater. Det måste därför krävas av
företaget eller det kontrollerande företaget att det ger de
utvalda arbetstagarrepresentantema allmän information
beträffande arbetstagarnas intressen liksom information som
särskilt berör de sidor av företagets eller företagsgruppens
verksamhet som berör arbetstagarnas intressen. Det europeiska
företagsrådet måste kunna ange en ståndpunkt efter det mötet.
De valda arbetstagarrepresentantema måste snarast möjligt
informeras, och samråd måste äga rum beträffande vissa
beslut som är av avgörande betydelse för arbetstagarnas
intressen.
Bestämmelser bör antas för de arbetstagarrepresentanter som
agerar inom ramen för direktivet så att de, när de utövar sina
funktioner, erhåller samma skydd och garantier som arbets-
tagarrepresentanter har genom lagstiftning eller praxis i
anställningslandet. De får inte bli föremål för någon form av
diskriminering till följd av att de lagligen utövar sin
verksamhet och de måste skyddas på lämpligt sätt mot
uppsägning och andra sanktioner.
Om ett företag eller en företagsgrupps kontrollerande företag
har sin centrala ledning utanför medlemsstaternas territorium
måste de bestämmelser om information och samråd som
fastställs i detta direktiv genomföras av den representant för
företaget som vid behov utses i en av medlemsstaterna eller,
om det inte finns någon sådan representant, av den verksamhet
eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare i
medlemsstaterna.
Särskild behandling skall medges de gemenskapsföretag och
grupper av gemenskapsföretag där det vid tiden för direktivets
genomförande finns ett avtal om gränsöverskridande
information till och samråd med arbetstagare som gäller för
samtliga arbetstagare.
Medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder om de
förpliktelser som framgår av det här direktivet inte uppfylls.
75
394L0045/S
Nr L 254/66
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
30.9.94
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVSNITT I
ALLMÄNT
Artikel 1
Mål
1. Målet med detta direktiv är att förbättra arbetstagarnas
rätt till information och samråd i gemenskapsföretag och
grupper av gemenskapsföretag.
2. För detta ändamål skall ett europeiskt företagsråd eller
ett förfarande för information till och samråd med arbetstagare
inrättas i alla gemenskapsföretag och alla grupper av
gemenskapsföretag, vid begäran om detta enligt förfarandet i
artikel 5.1, i syfte att ge information till och samråda med
arbetstagarna på de villkor, på det sätt och med den verkan
som framgår av detta direktiv.
3. Då en grupp av gemenskapsföretag enligt artikel 2.1 c
omfattar ett eller flera företag eller grupper av företag som är
gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag enligt
artikel 2.1 a eller 2.1 c, skall ett europeiskt företagsråd, trots
vad som sägs i punkt 2, inrättas på företagsgruppsnivå såvida
inte något annat föreskrivs i de avtal som avses i artikel 6.
4. Såvida ett bredare tillämpningsområde inte föreskrivs i
avtalen enligt artikel 6, skall de europeiska företagsrådens
befogenheter och det tillämpningsområde för informations- och
samrådsförfaranden som fastställts för att nå målet i punkt 1,
då det gäller ett gemenskapsföretag, omfatta samtliga
verksamheter i medlemsstaterna och, då det gäller en grupp av
gemenskapsföretag, alla dess verksamheter i medlemsstaterna.
5. Medlemsstaterna kan bestämma att detta direktiv inte
skall gälla för besättningsmedlemmar i handelsflottan.
Artikel 2
Definitioner
1. I detta direktiv används följande beteckningar med de
betydelser som här anges:
a) gemenskapsföretag: alla företag med minst 1 000
arbetstagare i medlemsstaterna och minst 150 arbetstagare i
var och en av minst två medlemsstater.
b) grupp av företag: ett kontrollerande företag och dess
kontrollerade företag.
c) grupp av gemenskapsföretag: en grupp av företag som
kännetecknas av att den har
— minst 1 000 arbetstagare i medlemsstaterna,
— minst två av sina företag i olika medlemsstater, och
— minst ett av sina företag med minst 150 arbetstagare i
en medlemsstat och minst ett annat av sina företag med
minst 150 arbetstagare i en annan medlemsstat.
d) arbetstagarrepresentanter: arbetstagarnas företrädare
enligt nationell lagstiftning eller praxis.
e) central ledning: den centrala ledningen i gemenskaps-
företaget eller i det kontrollerande företaget i en grupp
av gemenskapsföretag.
f) samråd: utbyte av åsikter och upprättande av en dialog
mellan arbetstagarrepresentantema och den centrala
ledningen eller varje annan mer passande ledningsnivå.
g) europeiskt företagsråd: det råd som inrättas enligt
artikel 1.2 eller enligt bestämmelserna i bilagan i syfte
att informera och samråda med arbetstagarna.
h) särskiltförhandlingsorgan: det organ som inrättas enligt
artikel 5.2 för att förhandla med den centrala ledningen
om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett
förfarande för information till och samråd med arbets-
tagare enligt artikel 1.2.
2. I detta direktiv skall de trösklar som föreskrivs för
antalet arbetstagare baseras på det genomsnittliga antalet
arbetstagare, inberäknat deltidsanställda, de två föregående
åren, beräknat enligt nationell lagstiftning eller praxis.
Artikel 3
Definition av "kontrollerande företag"
1. I detta direktiv avses med kontrollerande företag ett
företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över ett
annat företag, det kontrollerade företaget, till exempel i kraft
av äganderätt, ekonomisk delaktighet eller de regler som
gäller för det kontrollerande företaget.
3940L0045/S
30.9.94
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 254/67
2. Om det inte finns bevis på motsatsen skall ett företag
direkt eller indirekt anses kunna utöva ett bestämmande
inflytande över ett annat företag då det
a) äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital,
eller
b) kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till
företagets emitterade aktiekapital, eller
c) har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i
företagets administrativa organ eller lednings- eller
tillsynsorgan.
3. I punkt 2 skall de rättigheter som tillkommer ett
kontrollerande företag beträffande röstning och
utnämningar omfatta de rättigheter som tillkommer varje
annat styrt företag eller varje person eller organ som
uppträder i eget namn men på det kontrollerande
företagets eller varje annat styrt företags vägnar.
4. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 skall ett företag
inte anses vara ett kontrollerande företag i förhållande till ett
annat företag i vilket det har aktieinnehav om det förstnämnda
företaget är ett sådant bolag som avses i artikel 3.5 a eller
3.5 c i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21
december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer'.
5. Ett bestämmande inflytande skall inte anses utövas när
det endast är fråga om att en tjänsteman utövar sina funktioner
enligt en medlemsstats lagar om likvidation, konkurs,
obestånd, betalning sinställelse, ackord eller liknande
förfaranden.
6. Den lagstiftning som tillämpas för att fastställa om ett
företag är ett kontrollerande foretag skall vara lagstiftningen
i den medlemsstat under vilken företaget lyder.
Då företaget inte omfanas av en medlemsstats lagstiftning skall
den tillämpliga lagstiftningen vara lagstiftningen i den
medlemsstat inom vars territorium företagets företrädare eller,
om det inte finns någon sådan, den centrala ledningen för det
av företagsgruppens företag som har flest arbetstagare,
befinner sig.
7. Om det uppstår lagkonkurrens vid tillämpningen av
punkt 2 och två eller flera företag i en grupp av företag
uppfyller ett eller flera av de kriterier som fastställs i den
punkten, skall det företag som uppfyller kriteriet i punkt 2 c
anses som kontrollerande företag såvida det inte finns bevis
för att ett annat företag kan utöva ett bestämmande inflytande.
AVDELNING U
INRÄTTANDE AV ETT EUROPEISKT
FÖRETAGSRÅD ELLER ETT FÖRFARANDE FÖR
INFORMATION TILL OCH SAMRÅD MED
ARBETSTAGARE
Artikel 4
Ansvar för inrättadet av ett europeiskt företagsråd eller
ett förfarande for information till och samråd med
arbetstagare
1. Den centrala ledningen har ansvaret för att skapa de
villkor och medel som är nödvändiga för inrättandet av ett
europeiskt företagsråd eller ett förfarande för information och
samråd i gemenskapsföretag och grupper av gemenskaps-
företag enligt bestämmelserna i artikel 1.2.
2. Då den centrala ledningen inte ligger i en medlemsstat
skall den centrala ledningens representant, som vid behov skall
utses i en medlemsstat, bära det ansvar som avses i punkt 1.
Om det inte finns någon sådan representant, skal! ledningen
för den verksamhet eller det av företagsgruppens företag som
har flest arbetstagare i någon av medlemsstaterna, bära det
ansvar som anses i punkt 1.
3. I detta direktiv skall representanten eller
representanterna eller, om det inte finns några sådana
representanter. ledningen i punkt 2 andra stycket anses vara
den centrala ledningen.
'EGT nr L 395. 30.12.1989, s. 1.
Artikel 5
Särskilt förhandlingsorgan
1. För att uppfylla målet i artikel 1.1 skall den centrala
ledningen inleda förhandlingar om inrättandet av ett europeiskt
företagsråd eller ett informations- och samrådsförfarande.
antingen på eget initiativ eller på skriftlig begäran av minst
100 arbetstagare eller deras representanter vid minst två
företag eller verksamheter i minst två olika medlemsstater.
2. Ett särskilt förhandlingsorgan skall därför inrättas i
enlighet med följande riktlinjer:
a) Medlemsstaterna skall fastställa den metod som skall
tillämpas för val eller utnämning av de ledamöter i det
särskilda förhandlingsorganet vilka skall väljas eller
utnämnas i sina territorier.
Medlemsstaterna skall föreskriva att arbetstagare i
företag eller verksamhet där det utan deras förskyllan
inte finns några arbetstagarrepresentanter har rätt att
välja eller utnämna ledamöter till det särskilda
förhandlingsorganet.
77
394L0045/S
Nr L 254/68
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
30.9.94
Vad som sägs i andra stycket skall inte påverka
tillämpningen av nationell lagstiftning eller praxis som
fastställer trösklar for upprättandet av organ for
arbetstagarrepresentation.
b) Det särskilda förhandlingsorganet skall ha minst tre och
högst 17 ledamöter.
c) Vid dessa val eller utnämningar måste det säkerställas
att
— varje medlemsstat där gemenskapsföretaget har en
eller flera verksamheter, eller där gruppen av
gemenskapsföretag har sitt kontrollerande företag
eller ett eller flera kontrollerade företag, företräds
av en ledamot,
— ' det finns ytterligare ledamöter i förhållande till
antalet arbetstagare vid verksamheterna, det
kontrollerande företaget eller de kontrollerade
företagen enligt lagstiftningen i den medlemsstat
inom vars territorium den centrala ledningen
befinner sig.
d) Den centrala ledningen och den lokala ledningen skall
underrättas om det särskilda förhandlingsorganets
sammansättning.
3. Det särskilda förhandlingsorganet skall ha till uppgift att
tillsammans med den centrala ledningen genom ett skriftligt
avtal fastställa det eller de europeiska företagsrådens verk-
samhetsområde, sammansättning, uppgifter och mandatperiod
eller riktlinjerna för inrättandet av ett förfarande för
information till och samråd med arbetstagare.
4. I syfte att sluta ett avtal i enlighet med artikel 6 skall
den centrala ledningen kalla till ett möte med det särskilda
förhandlingsorganet. Den skall underrätta de lokala
ledningarna om detta.
Vid förhandlingarna kan det särskilda förhandlingsorganet
biträdas av experter som det själv utser.
5. Det särskilda förhandlingsorganet kan. med minst två
tredjedelar av rösterna, besluta att inte inleda förhandlingar
enligt punkt 4 eller att avbryta pågående förhandlingar.
Ett sådant beslut avbryter förfarandet för slutande av det avtal
som avses i artikel 6. Då ett sådant beslut har fattats skall
bestämmelserna i bilagan inte gälla.
En ny begäran om att sammankalla det särskilda förhandlings-
organet kan göras tidigast två år efter ovannämnda beslut ’
såvida de berörda parterna inte fastställer en kortare frist.
6. Alla kostnader i samband med de förhandlingar som
avses i punkterna 3 och 4 skall bäras av den centrala
ledningen så att det särskilda förhandlingsorganet kan utföra
sina uppgifter på lämpligt sätt.
I överensstämmelse med denna princip får medlemsstaterna
fastställa budgetregler för det särskilda förhandlingsorganets
verksamhet. De kan bland annat begränsa finansieringen till
att endast täcka utgifterna för en enda expert.
Artikel 6
Avtalets innehåll
1. Den centrala ledningen och det särskilda förhandlings-
organet måste förhandla i en samarbetsvillig anda i syfte att nå
en överenskommelse om de närmare riktlinjerna för hur den
information till och det samråd med arbetstagare som avses i
artikel 1.1 skall äga rum.
2. Utan att det påverkar parternas självbestämmanderätt
skall det i den överenskommelse som avses i punkt 1 mellan
den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsorganet
fastställas följande:
a) Vilka företag bland gruppen av gemenskapsföretag eller
vilka av gemenskapsföretagets verksamheter som skall
omfattas av avtalet.
b) Det europeiska företagsrådets sammansättning, antal
ledamöter, fördelning av platser och mandatperiod.
c) Det europeiska företagsrådets uppgifter och förfarande
för information och samråd.
d) Platsen för det europeiska företagsrådets möten samt
mötesfrekvensen och mötenas längd.
e) Vilka ekonomiska och materiella resurser som skall
ställas till det europeiska företagsrådets förfogande.
f) Avtalets löptid och omförhandlingsförfarande.
3. Den centrala ledningen och det särskilda förhandlings-
organet kan skriftligen besluta att inrätta ett eller flera
informations- och samrådsförfaranden i stället för ett
europeiskt företagsråd.
Det måste anges riktlinjer i avtalet för hur arbetstagar-
representantema skall ha rätt att sammanträda för att dryfta
den information de fått.
Denna information skall särskilt gälla gränsöverskridande
frågor som har en betydande inverkan på arbetstagarnas
intressen.
78
3940L0045/S
30.9.94
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 254/69
4. Såvida inte annat bestäms i de avtal som avses i
punkterna 2 och 3 skall dessa inte omfanas av tilläggs-
föreskrifterna i bilagan.
5. För an sluta de avtal som avses i punkterna 2 och 3
skall det särskilda förhandlingsorganet fana sina beslut med en
majoritet av ledamöternas röster.
Artikel 7
Tilläggsföreskrifter
1. För an nå målet i artikel 1.1 skall de tilläggsföreskrifter
som fastställs i lagstiftningen i den medlemsstat där den
centrala ledningen är belägen gälla
— om den centrala ledningen eller det särskilda
förhandlingsorganet beslutar detta, eller
— om den centrala ledningen vägrar att inleda
förhandlingar inom sex månader efter det att begäran i
artikel 5.1 inlämnats, eller
— om ett avtal enligt artikel 6, inom en frist av tre år
räknat från dagen for denna begäran, inte har kunnat
slutas och det särskilda förhandlingsorganet inte har
fattat det beslut som avses i artikel 5.5.
2. De tilläggsföreskrifter som avses i punkt 1 och som
antagits i medlemsstaternas lagstiftning måste uppfylla
bestämmelserna i bilagan.
AVDELNING Hl
DIVERSE BESTÄMMELSER
Artikel 8
Förtrolig information
1. Medlemsstaterna skall fastställa att ledamöterna i
särskilda förhandlingsorgan eller i europeiska företagsråd och
eventuella experter som bistår dem inte skall ha rätt att röja
någon information som de uttryckligen fått i förtroende.
Det samma skall gälla för arbetstagarrepresentanter inom
ramen for ett informations- och samrådsförfarande.
Denna förpliktelse skall fortsätta att gälla efter utgången av
mandatperioden för de personer som avses i första och andra
stycket, oavsett var de befinner sig.
2. I särskilda fall och på de villkor och med de
begränsningar som fastställs i nationell lagstiftning skall varje
medlemsstat se till att den centrala ledning som befinner sig på
medlemsstatens territorium inte är förpliktad att vidarebefordra
information av sådant slag att den utifrån objektiva kriterier
allvarligt skulle skada eller vara till förfång för de berörda
företagens verksamhet.
En medlemsstat kan göra en sådan befrielse betingad av ett
administrativt eller rättsligt förhandstillstånd.
3. Varje medlemsstat får fastställa särskilda bestämmelser
för den centrala ledningen för de företag inom dess territorium
som direkt och huvudsakligen följer ett ideologiskt inriktat mål
beträffande information och meningsyttringar, förutsatt att
sådana särskilda bestämmelser redan ingår i den nationella
lagstiftningen vid dagen för detta direktivs antagande.
Artikel 9
Det europeiska företagsrådets arbetssätt och
funktionssättet för informations- och samrådsförfarandet
for arbetstagare
Den centrala ledningen och det europeiska företagsrådet skall
arbeta i en samarbetsvillig anda med vederbörlig hänsyn till
ömsesidiga rättigheter och förpliktelser.
Detta skall också gälla för samarbete mellan den centrala
ledningen och arbetstagarrepresentantema inom ramen för ett
informations- och samrådsförfarande for arbetstagare.
Artikel 10
Skydd för arbetstagarrepresentanter
Ledamöter i särskilda förhandlingsorgan, medlemmar i
europeiska företagsråd och arbetstagarrepresentanter som utför
sina uppgifter enligt förfarandet i artikel 6.3 skall, då de utför
dessa uppgifter, ha rätt till samma skydd och garantier som de
som fastställs för arbetstagarrepresentanter genom den
nationella lagstiftning eller praxis som gäller i det land där de
är anställda.
Detta skall gälla särskilt beträffande deltagandet i de särskilda
förhandlingsorganens eller de europeiska företagsrådens
möten, eller varje annan form av möten, inom ramen för
avtalet i artikel 6.3 och beträffande avlöning av medlemmar
som är anställda vid gemenskapsföretaget eller gruppen av
gemenskapsföretag under den tid de måste vara borta från
arbetet för att utföra sina uppgifter.
Artikel 11
Iakttagande av det här direktivet
1. Medlemsstaterna skall se till att ledningen vid ett
gemenskapsföretags verksamheter och ledningen vid företag
som utgör en del av en grupp av gemenskapsföretag och som
är belägna inom statens territorium samt deras arbetstagar-
representanter eller, i tillämpliga fall, deras arbetstagare
uppfyller de förpliktelser som fastställs genom detta direktiv
oavsett om den centrala ledningen är belägen inom medlems-
statens territorium eller inte.
79
394L0045/S
Nr L 254/70
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
30.9.94
2. Medlemsstaterna skall se till att företagen tillhandahåller
uppgifter om det antal arbetstagare som avses i artikel 2.1 a
och 2.1 c på begäran av de parter som berörs av detta
direktiv.
3. Medlemsstaterna skall föreskriva lämpliga åtgärder som
skall vidtas om det här direktivet inte följs. De skall särskilt
säkerställa att det finns relevanta administrativa eller rättsliga
förfaranden för att se till att förpliktelserna till följd av
direktivet uppfylls.
4. Då medlemsstaterna tillämpar artikel 8 skall de införa
bestämmelser för administrativa eller rättsliga förfaranden för
överklagande som arbetstagarrepresentantema kan inleda om
den centrala ledningen kräver sekretess eller inte lämnar
information i överensstämmelse med den artikeln.
Sådana förfaranden kan omfatta förfaranden för skydd av den
berörda informationens sekretess.
Artikel 12
Sambandet mellan detta direktiv och andra bestämmelser
1. Detta direktiv skall gälla utan att det påverkar
tillämpningen av de åtgärder som vidtas i överensstämmelse
med rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva
uppsägningar1 och rådets direktiv 77/187/EEG av den 14
februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lag-
stiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse
av företag, verksamheter eller delar av verksamheter2.
2. Detta direktiv skall inte påverka arbetstagarnas rätt till
information och samråd enligt den nationella lagstiftningen.
arbetstagare.
2. Vid utgången av de avtal som avses i punkt 1 kan
partema i dessa avtal gemensamt bestämma att förnya dem.
Om så inte är fallet skall bestämmelserna i detta direktiv gälla.
Artikel 14
Slutbestämmelser
1. Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författ-
ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den
22 september 1996 eller senast den dagen se till att ledning
och arbetstagare inför de nödvändiga bestämmelserna genom
ett avtal, varvid medlemsstaterna måste vidta alla nödvändiga
åtgärder så att de vid alla tillfällen kan garantera att de mål
som fastställs i detta direktiv uppfylls. De skall genast
underrätta kommissionen om detta.
2. När medlemsstaterna inför dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en
sådan hänvisning om de offentliggörs. Närmare regler för
denna hänvisning skall fastställas av medlemsstaterna.
Artikel 15
Kommissionens granskning
Senast den 22 september 1999 skall kommissionen, i samråd
med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter på
europeisk nivå, granska direktivets tillämpning och särskilt
undersöka om trösklarna för antalet anställda är relevanta för
att vid behov föreslå kommissionen lämpliga ändringar.
Artikel 13
Artikel 16
Gällande avtal
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
1. Utan att den påverkar tillämpningen av punkt 2 skall de
förpliktelser som fastställs i detta direktiv inte gälla för
gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag där
det, redan den dag för direktivets genomförande i den berörda
medlemsstaten som fastställs i artikel 14.1, eller vid ett
tidigare tillfälle, finns ett avtal om gränsöverskridande
information till och samråd med arbetstagare som omfattar alla
Utfärdat i Bryssel den 22 september 1994.
På rådets vägnar
N. BLUM
Ordförande
1 EGT nr L 48, 22,2,1975. s. 29. Direktivet senast ändrat genom
direktiv 92/56/EEG (EGT nr L 245. 26.8.1992, s. 3).
1 EGT nr L 61. 5.3.1977, s. 26.
80
3940L0045/S
30.9.94
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 254/71
TILLÄGGSFÖRESKRIFTER
enligt artikel 7 1 direktivet
1. För aa uppnå målet i artikel 1.1 i direktivet och i de fall som avses i artikel 7.1 i direktivet skall ett
europeiskt företagsråd inrättas vars sammansättning och befogenheter styrs av följande regler:
a) Det europeiska företagsrådets befogenheter skall begränsas till information och samråd i frågor som
berör hela gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag eller minst två av deras
verksamheter eller företag som är belägna i olika medlemsstater.
Beträffande de företag eller grupper av företag som avses i artikel 4.2 skall det europeiska
företagsrådets befogenheter begränsas till de frågor som berör samtliga deras verksamheter eller
företag som ligger inom medlemsstaterna eller de frågor som berör minst två av deras verksamheter
eller företag som ligger i olika medlemsstater.
b) Det europeiska företagsrådet skall bestå av de arbetstagare vid gemenskapsföretaget eller gruppen av
gemenskapsföretag som väljs eller utnämns av deras arbetstagarrepresentanter eller, om det inte finns
några sådana, av samtliga arbetstagare.
Valet eller utnämningen av medlemmar till det europeiska företagsrådet skall ske i överensstämmelse
med nationell lagstiftning eller praxis.
c) Det europeiska företagsrådet skall ha minst tre medlemmar och högst trettio.
Då rådets storlek medger detta, skall det bland medlemmarna välja ut en särskild kommitté som består
av högst tre ledamöter.
Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.
d) Vid val eller utnämning av medlemmar i det europeiska företagsrådet måste det säkerställas att
— varje medlemsstat där gemenskapsföretaget har en eller flera verksamheter, eller där gruppen av
gemenskapsföretag har sitt kontrollerande företag eller ett eller flera kontrollerade företag,
företräds av en medlem,
— det finns ytterligare medlemmar i förhållande till antalet arbetstagare vid verksamheterna, det
kontrollerande företaget eller de kontrollerade företagen enligt lagstiftningen i den medlemsstat
inom vars territorium den centrala ledningen befinner sig.
e) Den centrala ledningen eller vaije annan mera relevant ledningsnivå skall underrättas om det
europeiska företagsrådets sammansättning.
f) Fyra år efter det att det europeiska företagsrådet har inrättats skall det pröva om förhandlingar skall
inledas för slutande av det avtal som avses i artikel 6 i direktivet eller om de tilläggsföreskrifter som
antagits enligt denna bilaga skall tillämpas även i fortsättningen.
Artiklarna 6 och 7 i direktivet skall också tillämpas om ett beslut har fattats att förhandlingar skall äga
rum om ett avtal enligt artikel 6 i direktivet, varvid uttrycket "särskilt förhandlingsorgan" skall ersättas
med "europeiskt företagsråd".
2. Det europeiska företagsrådet skall ha rätt att sammanträda med den centrala ledningen en gång om året
för att, på grundval av en rapport som sammanställts av den centrala ledningen, erhålla information och
samråda om utvecklingen i gemenskapsföretagets eller gemenskapsg ruppens affärsverksamhet och omdess
framtidsutsikter. De lokala ledningarna skall underrättas om detta.
Mötet skall särskilt handla om företagets eller företagsgruppens struktur, dess ekonomiska och finansiella
situation och den förväntade utvecklingen i dess verksamhet, produktion och försäljning,
sysselsättningsläget och dettas förmodade utveckling, investeringar och betydande organisations-
förändringar, införandet av nya arbetsmetoder eller produktionsprocesser, produktionsöverföringar,
fusioner, nedskärningar eller nedläggning av företag, verksamheter eller betydande delar av dessa samt
kollektiva uppsägningar.
3. Då det uppstår särskilda omständigheter som i avsevärd utsträckning påverkar arbetstagarnas intressen,
särskilt vid omplaceringar, nedläggning av verksamheter eller företag eller kollektiva uppsägningar, skall
den särskilda kommittén eller, då det inte finns någon sådan kommitté, det europeiska företagsrådet ha
rätt att bli underrättade om detta. Den skall på begäran ha rätt att sammanträffa med den centrala
ledningen eller vaije annan mera relevant ledningsnivå vid det gemenskapsföretag eller den grupp av
gemenskapsföretag som har befogenhet att själv fatta beslut för att erhålla information och samråda om
åtgärder som i betydande utsträckning berör arbetstagarnas intressen.
81
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 163
394L0045/S
Nr L 254/72
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
30.9.94
De medlemmar i det europeiska företagsrådet som valts eller utnämnts av de verksamheter eller företag
som är direkt berörda av åtgärderna i fråga skall också ha rätt att delta i det möte som anordnas med den
särskilda kommittén.
Detta informations- och samrådsmöte skall äga rum snarast möjligt, på grundval av en rapport som
sammanställts av den centrala ledningen eller varje annan relevant ledningsnivå vid gemenskapsföretaget
eller gruppen av gemenskapsföretag och det europeiska företagsrådet får yttra sig över rapporten efter
mötet eller inom rimlig tid.
Detta möte skall inte påverka den centrala ledningens privilegier.
4. Medlemsstaterna kan fastställa regler för ordförandeskapet vid informations- och samrådsmöten.
Före mötet med den centrala ledningen skall det europeiska företagsrådet eller den särskilda kommittén,
vid behov med ett utvidgat antal ledamöter enligt punkt 3 andra stycket, ha rätt att sammanträda utan den
berörda ledningens närvaro.
5. Utan att tillämpningen av artikel 8 i direktivet påverkas skall medlemmarna i det europeiska företagsrådet
underrätta arbetstagarrepresentantema vid verksamheterna eller vid företagen hos en grupp av
gemenskapsföretag eller, om det inte finns några sådana representanter, samtliga arbetstagare om
innehållet i och utgången av det informations- och samrådsförfarande som genomförts i överensstämmelse
med denna bilaga.
6. Det europeiska företagsrådet och den särskilda kommittén kan biträdas av experter som de själva väljer,
om detta är nödvändigt för att de skall kunna utföra sina uppgifter.
7. Kostnaderna för det europeiska företagsrådets verksamhet skall bäras av den centrala ledningen.
Den centrala ledningen i fråga skall förse medlemmarna i den europeiska företagsrådet med tillräckliga
ekonomiska och materiella resurser för att de skall kunna utföra sina uppgifter på lämpligt sätt.
Såvida inte något annat har avtalats skall den centrala ledningen särskilt betala kostnaderna för
anordnandet av möten och tolkning och för logi och resor för medlemmarna i det europeiska företagsrådet
och dess särskilda kommitté.
I överensstämmelse med dessa principer får medlemsstaterna fastställa budgetregler för det europeiska
företagsrådets verksamhet. De kan bland annat begränsa finansieringen till att endast täcka utgifterna för
en enda expert.
82
Prop. 1995/96:163
Bilaga 2
I detta delbetänkande lämnar 1995 års Arbetsrättskommission sitt förslag
till en helt ny lag om europeiska företagsråd. Lagförslaget bygger på ett
EG-direktiv om rätt till samråd med och information till anställda i stora
företag och koncerner som har etablerats i flera EES-länder. Samrådet
och informationen skall ske mellan företaget och det europeiska före-
tagsrådet, som består av representanter för de anställda. Om det rör sig
om en koncern, skall företagets skyldigheter fullgöras av det kontrolle-
rande företaget, dvs. i normalfallet koncernens moderbolag.
Syftet med direktivet är att förbättra arbetstagarnas rätt till samråd
och information i sådana företag och koncerner.
En utgångspunkt för vårt arbete har varit att i så stor utsträckning
som möjligt använda oss av det invanda arbetsrättsliga svenska systemet.
Ett exempel på detta är att vi har låtit de kollektivavtalsbärande fackliga
organisationerna bära en del rättigheter som de inte har enligt direktivet.
Många bestämmelser i direktivet är sådana att direktivets syfte inte
kan uppnås, om de inte införs på ett förhållandevis likartat sätt i de olika
EES-ländema. En annan utgångspunkt för vårt arbete har därför varit att
låta lagförslaget ligga så nära direktivet som möjligt, när det gäller be-
stämmelser av gränsöverskridande natur.
Lagens uppbyggnad
Lagen är liksom direktivet uppbyggd på följande sätt.
Om företaget eller koncernen har träffat ett avtal om samråd och in-
formation redan innan lagen träder i kraft, gäller inte lagen över huvud
taget för företaget eller koncernen.
Om det inte finns något sådant avtal, gäller bestämmelserna i 1 -
19 §§ och 31 - 37 §§ för de förhandlingar som arbetstagarnas förhand-
lingsdelegation och företaget eller det kontrollerande företaget kan föra
om ett avtal om samråd och information.
Om ett avtal om europeiskt företagsråd eller om ett annat förfarande
träffas, gäller bestämmelserna i 31 - 37 §§ för detta avtal.
Om arbetstagarna begär ett avtal om europeiskt företagsråd, men före-
taget eller det kontrollerande företaget inte går med på denna begäran
inom en viss tid, skall de s.k. stupstocksreglema i 20 - 30 §§ börja
gälla. Dessutom gäller i sådana fall bestämmelserna i 31 - 37 §§.
Slutligen skall nämnas att bestämmelserna i 13 § om hur arbetstagar-
nas förhandlingsdelegation skall utses troligen kommer att tillämpas i
betydligt större utsträckning än övriga bestämmelser i lagen. Detta hän-
ger samman med att bestämmelserna i den svenska lagen skall tillämpas
när det gäller hur de svenska ledamöterna i arbetstagarnas förhandlings-
83
delegation skall utses, oavsett om företaget eller koncernen är svensk Prop. 1995/96:163
eller utländsk. Bilaga 2
Lagens bestämmelser
I de inledande bestämmelserna anges att lagen gäller för företag eller
koncerner som har verksamhet i minst två EES-länder. Företaget eller
koncernen skall vara så stora att det finns sammanlagt minst 1 000 ar-
betstagare, varav minst 150 arbetstagare i vart och ett av minst två EES-
länder. Med EES-ländema menas alla stater som är bundna av EES-
avtalet utom Storbritannien.
Om det redan finns ett avtal om gränsöverskridande samråd och in-
formation i företaget eller koncernen, när lagen träder i kraft, gäller
lagen inte alls.
Företagets ansvar
En viktig bestämmelse finns i 11 § och anger att företaget (i en koncern
det kontrollerande företaget eller moderbolaget) aktivt skall verka för att
ett europeiskt företagsråd eller liknande inrättas. Detta ansvar har vi valt
att lägga hos företaget och inte - som det sägs i direktivet - på den
centrala ledningen. I en koncern skall ansvaret fullgöras av det företag
som är kontrollerande i förhållande till andra företag inom koncernen,
vanligtvis moderbolaget. Flera bestämmelser i lagen handlar om hur det
skall avgöras om ett företag kan utöva ett bestämmande inflytande över
andra företag och därmed vara ett s.k. kontrollerande företag.
Arbetstagarnas förhandlingsdelegation
I lagen ges bestämmelser för hur arbetstagarnas förhandlingsdelegations
skall utses. Vi har valt att i så stor utsträckning som möjligt använda oss
av det system som har utvecklats i lagstiftningen om styrelserepresenta-
tion för de anställda. Reglerna skall användas så fort svenska arbetstaga-
re utses, oavsett om företaget eller koncernen är svensk eller utländsk.
Skäliga kostnader för att arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall
kunna utföra sina uppgifter skall ersättas av företaget.
Förhandlingar och avtal om europeiskt företagsråd
Företaget eller det kontrollerande företaget (moderbolaget) skall påkalla
förhandlingar med arbetstagarnas förhandlingsdelegation i syfte att träffa
ett avtal om europeiskt företagsråd. Parterna är fria att ingå vilka avtal
de vill, men vissa frågor måste behandlas, t.ex. vilka företag eller verk-
samheter som omfattas av avtalet. Parterna kan också komma överens
om ett annat förfarande för samråd och information.
84
Stupstocksreglema
Om partema inte kommer fram till ett avtal, slår lagens stupstocksregler
till. I dem ges detaljerade föreskrifter om hur arbetstagarnas europeiska
företagsråd skall se ut, vilka frågor som företagsrådet skall ha rätt till
samråd och information om o.s.v.
Övriga bestämmelser
Avslutningsvis ges flera bestämmelser om rättskapacitet, skydd för ar-
betstagarrepresentanter, tystnadsplikt, rättegång m.m.
Lagen föreslås träda i kraft den 22 september 1996. Avsikten är att
direktivet skall införlivas i alla EES-länder samtidigt den dagen.
Prop. 1995/96:163
85
Prop. 1995/96:163
Bilaga 3
Förslag till
Lag (1996:000) om europeiska företagsråd
Härmed föreskrivs följande
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om inrättande av europeiskt
företagsråd eller ett annat förfarande för samråd och information i
företag eller koncerner som har etablerats i minst två EES-länder.
Syftet är att ge arbetstagarna i sådana företag en förbättrad rätt till
information och samråd.
Med EES-länder avses i denna lag
- dels staterna i Europeiska Unionen med undantag för Förenade
Kungariket Storbritannien och Nordirland,
- dels de övriga stater som omfattas av EES-avtalet.
2 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation bildas enligt bestämmel-
serna i 12 - 13 §§. Arbetstagarnas förhandlingsdelegation har till upp-
gift att tillsammans med företaget, eller det kontrollerande företaget i
en koncern, träffa ett avtal om europeiskt företagsråd eller om ett annat
förfarande för samråd och information.
Lagens tillämpningsområde
3 § Denna lag gäller för företag och koncerner som
- dels bedriver verksamhet i minst två EES-länder,
- dels har minst 1 000 arbetstagare i EES-ländema, varav minst
150 arbetstagare finns i vart och ett av minst två EES-länder.
Antalet arbetstagare beräknas som ett medeltal av antalet helårs
heltidsanställda under de två närmast föregående verksamhetsåren.
4 § Denna lag gäller inte för företag eller koncerner där det vid tiden
för lagens ikraftträdande finns gällande avtal om gränsöverskridande
information till och samråd med arbetstagare, som omfattar alla arbets-
tagare i EES-ländema.
Sådana avtal far förnyas utan att lagen därmed blir tillämplig.
86
5 § Företags eller koncerners verksamheter som är av religiös, veten-
skaplig, konstnärlig eller annan ideell natur eller som har kooperativt,
fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål undantas från
lagens tillämpningsområde såvitt avser verksamhetens mål och inrikt-
ning.
Vissa definitioner
6 § I denna lag avses med
- joretag en ekonomisk verksamhet i privat eller offentlig regi som
bedrivs av en fysisk eller en juridisk person,
- kontrollerande företag ett foretag som kan utöva ett bestämman-
de inflytande över ett annat foretag, det kontrollerade företaget,
- koncern en grupp av foretag där minst ett kontrollerande foretag
och minst ett kontrollerat foretag ingår.
7 § Om inte annat visas, skall ett foretag anses utöva ett bestämman-
de inflytande över ett annat foretag, om det i eget eller annans namn
1. har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i det andra före-
tagets styrelse,
2. kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till det andra
företagets aktiekapital eller
3. äger majoriteten av det andra företagets aktiekapital.
8 § Om flera företag inom en koncern anses kunna utöva ett bestäm-
mande inflytande över ett annat företag, skall i första hand det företag
som avses i 7 § 1 och i andra hand det företag som avses i 7 § 2 anses
som kontrollerande företag, om det inte visas att ett annat företag kan
utöva ett bestämmande inflytande.
9 § Sådana investmentbolag som avses i artikel 3.5 a eller 3.5 c i
rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om
kontroll av företagskoncentrationer skall inte anses vara kontrollerande
företag i förhållande till andra företag på grund av aktieinnehav, även
om kraven i 7 § är uppfyllda.
10 § En konkursförvaltare, god man eller likvidator som vidtar åtgär-
der enligt bestämmelserna i konkurslagen (1987:672), aktiebolagslagen
(1975:1385) eller motsvarande lagstiftning skall vid tillämpningen av
denna lag inte anses utöva ett bestämmande inflytande över ett företag.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 3
87
11 § Företaget eller det kontrollerande företaget skall aktivt verka för
inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller förfarande för information
och samråd.
Bildandet av arbetstagarnas förhandlingsdelegation
12 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall bildas
1. när företaget eller ett kontrollerande företag tar initiativ till för-
handlingar om ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för samråd
och information,
2. när minst 100 arbetstagare, eller behöriga representanter för dem,
vid minst två företag eller verksamheter i minst två EES-länder begär
sådana förhandlingar.
Företaget eller det kontrollerande företaget skall tillhandahålla upp-
gifter om antalet anställda i olika EES-länder.
Sammansättning
13 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall bestå av minst tre och
högst 17 ledamöter eller det högre antal som företaget eller det kontrol-
lerande företaget medger. Av ledamöterna skall minst en företräda
arbetstagarna i varje EES-land där företaget har verksamhet. När det
gäller koncerner skall minst en ledamot företräda arbetstagarna i varje
EES-land där det kontrollerande företaget eller något kontrollerat före-
tag finns.
Sedan minst en företrädare för arbetstagarna i varje EES-land har
utsetts, skall de återstående platserna fördelas proportionellt i förhållan-
de till antalet anställda i vaije EES-land.
Om inte de lokala arbetstagarorganisationerna kommer överens om
annat, skall den svenska ledamoten utses av den lokala arbetstagarorga-
nisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och
som företräder det största antalet av de kollektivavtalsbundna arbets-
tagarna vid företaget. Om det är fråga om att utse flera ledamöter och
det finns flera kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer, skall
den ordning för utseende av arbetstagarrepresentanter som finns an-
given i 8 § andra, tredje och femte styckena lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda gälla i tillämpliga delar.
Om företaget inte är bundet av kollektivavtal i förhållande till någon
arbetstagarorganisation, skall de svenska ledamöterna utses av den
arbetstagarorganisation som företräder flest anställda, om inte de lokala
arbetstagarorganisationerna kommer överens om annat.
Vid tillämpningen av tredje och fjärde styckena skall lokala arbets-
tagarorganisationer som tillhör samma huvudorganisation anses som en
organisation.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 3
Arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall underrätta företaget eller
det kontrollerande företaget om sin sammansättning.
Kostnader
14 § Kostnaderna för att arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall
kunna utföra sina uppgifter skall bäras av företaget eller det kontrolle-
rande företaget, i den mån kostnaderna är skäliga.
15 § Företaget eller det kontrollerande företaget skall påkalla förhand-
lingar med arbetstagarnas förhandlingsdelegation om ett avtal om euro-
peiskt företagsråd eller om ett annat förfarande för information och
samråd.
Förhandlingarna skall syfta till att nå en överenskommelse om de
närmare riktlinjerna för ett europeiskt företagsråd eller ett annat för-
farande för information och samråd.
Vid förhandlingarna kan arbetstagarnas förhandlingsdelegation biträ-
das av experter som den själv utser.
16 § För att arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall kunna ingå ett
avtal om europeiskt företagsråd eller om ett annat förfarande för sam-
råd och information till arbetstagarna, måste mer än hälften av ledamö-
terna i delegationen enas om det.
17 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation kan, med minst två tredje-
delar av rösterna, besluta att inte inleda sådana förhandlingar som avses
i 15 § eller att, med syfte att inte ingå något avtal, avbryta pågående
förhandlingar.
En ny begäran om att sammankalla en förhandlingsdelegation kan
göras tidigast två år efter ett sådant beslut, om inte parterna kommer
överens om något annat.
18 § I ett avtal om europeiskt företagsråd skall, utan att det påverkar
parternas självbestämmanderätt, fastställas
1. vilka företag eller verksamheter som skall omfattas av avtalet,
2. det europeiska företagsrådets sammansättning, antal ledamöter,
fördelning av platser och mandatperiod,
3. det europeiska företagsrådets uppgifter och förfarande för infor-
mation och samråd,
4. platsen för det europeiska företagsrådets möten samt mötesffek-
vensen och mötenas längd,
Prop. 1995/96:163
Bilaga 3
89
5. vilka ekonomiska och materiella resurser som skall ställas till det
europeiska företagsrådets förfogande samt
6. avtalets löptid och omförhandlingsförfarande.
19 § I stället för ett avtal om företagsråd kan parterna avtala om rikt-
linjerna för inrättandet av ett annat förfarande för samråd och informa-
tion. Sådana riktlinjer skall omfatta dels information till arbetstagarnas
representanter, särskilt om gränsöverskridande frågor som har en be-
tydande inverkan på arbetstagarnas intressen, dels hur arbetstagarrepre-
sentantema skall ha rätt att sammanträda för att diskutera den informa-
tion de har fått.
När stupstocksreglema skall tillämpas
20 § Bestämmelserna i 21 - 30 §§ om inrättande av ett europeiskt
företagsråd skall tillämpas om
1. företaget eller det kontrollerande företaget och arbetstagarnas
förhandlingsdelegation kommer överens om det,
2. företaget eller det kontrollerande företaget vägrar att inleda för-
handlingar med arbetstagarnas förhandlingsdelegation inom sex må-
nader från den begäran som avses i 12 §,
3. företaget eller det kontrollerande företaget och arbetstagarnas
förhandlingsdelegation inte har nått en överenskommelse om europeiskt
företagsråd inom tre år från den begäran som avses i 12 § eller
4. ett avtal som har träffats enligt bestämmelserna i denna lag upp-
hör att gälla och ett nytt avtal inte har träffats inom sex månader från
upphörandet.
Det europeiska företagsrådet och arbetsutskottet
21 § Ett europeiskt företagsråd för samråd med och information till
arbetstagarna skall inrättas.
Det europeiska företagsrådet skall bestå av minst tre och högst 30
ledamöter. Företagsrådet skall själv fastställa sin arbetsordning.
Det europeiska företagsrådet kan inom sig utse ett arbetsutskott som
består av högst tre ledamöter.
Det europeiska företagsrådets sammansättning
22 § I det europeiska företagsrådet skall finnas minst en företrädare för
arbetstagarna i varje EES-land där företagpt, det kontrollerande före-
taget eller något kontrollerat företag har verksamhet.
Därefter skall platserna i företagsrådet fördelas så att
Prop. 1995/96:163
Bilaga 3
90
1. en ytterligare ledamot utses för varje medlemsstat där minst 25 % Prop. 1995/96:163
men mindre än 50 % av företagets eller koncernens anställda finns, Bilaga 3
2. två ytterligare ledamöter utses för vaije medlemsstat där minst
50 % men mindre än 75 % av företagets eller koncernens anställda
finns eller
3. tre ytterligare ledamöter utses för den medlemsstat där minst
75 % av företagets eller koncernens anställda finns.
Om inte de lokala arbetstagarorganisationerna kommer överens om
annat, skall den svenska ledamoten utses av den lokala arbetstagarorga-
nisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och
som företräder det största antalet av de kollektivavtalsbundna arbets-
tagarna vid företaget. Om det är fråga om att utse flera ledamöter och
det finns flera kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer, skall
den ordning för utseende av arbetstagarrepresentanter som finns an-
given i 8 § andra, tredje och femte styckena lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda gälla i tillämpliga delar.
Om företaget inte är bundet av kollektivavtal i förhållande till någon
arbetstagarorganisation, skall de svenska ledamöterna utses av den
arbetstagarorganisation som företräder flest anställda, om inte de lokala
arbetstagarorganisationerna kommer överens om annat.
Vid tillämpningen av tredje och fjärde styckena skall lokala arbets-
tagarorganisationer som tillhör samma huvudorganisation anses som en
organisation.
Det europeiska företagsrådets uppgifter
23 § Det europeiska företagsrådet skall ha rätt till samråd och informa-
tion endast i frågor som berör
- hela företaget,
- koncernen eller
- minst två av dessas verksamheter eller företag som är belägna i
olika medlemsstater.
När det gäller sådana företag eller koncerner som avses i 34 §, skall
det europeiska företagsrådets befogenheter begränsas till de frågor som
berör
- samtliga verksamheter eller företag som ligger inom EES-län-
dema eller
- de frågor som berör minst två av verksamheterna eller företagen
som ligger inom EES-ländema.
24 § Det europeiska företagsrådet skall fortlöpande underrätta företaget
eller det kontrollerande företaget om sin sammansättning.
91
Rätt till samråd och information
Prop. 1995/96:163
Bilaga 3
25 § Företaget eller det kontrollerande företaget skall minst en gång
om året sammanträffa med det europeiska företagsrådet och därvid ge
information och samråda om utvecklingen i företagets eller koncernens
affärsverksamhet och om dess framtidsutsikter.
Inför mötet skall företaget eller det kontrollerande företaget ge det
europeiska företagsrådet en skriftlig rapport om de förhållanden som
mötet skall handla om.
Mötet skall särskilt handla om följande förhållanden, nämligen
1. företagets eller koncernens struktur,
2. företagets eller koncernens ekonomiska och finansiella situation,
3. den förväntade utvecklingen i företagets eller koncernens verk-
samhet, produktion och försäljning,
4. sysselsättningsläget och dettas förmodade utveckling,
5. investeringar och betydande organisationsförändringar,
6. införandet av nya arbetsmetoder eller produktionsprocesser,
7. produktionsöverföringar,
8. fusioneringar,
9. nedskärningar eller nedläggning av företag, verksamheter eller
betydande delar av dessa samt
10. kollektiva uppsägningar.
26 § Företaget eller det kontrollerande företaget skall, så snart det kan
ske, underrätta arbetsutskottet om särskilda omständigheter som i av-
sevärd utsträckning påverkar arbetstagarnas intressen, särskilt vid om-
lokalisering, nedläggning av verksamheter eller företag eller kollektiva
uppsägningar.
Företaget eller det kontrollerande företaget skall sammanträffa med
arbetsutskottet för att informera och samråda med detta, om arbetsut-
skottet begär det. Vid sådana sammanträffanden har dessutom de med-
lemmar i det europeiska företagsrådet som har valts eller utnämnts av
de verksamheter eller företag som är direkt berörda av åtgärderna rätt
att delta.
Inför mötet skall företaget eller det kontrollerande företaget ge ar-
betsutskottet en skriftlig rapport om de förhållanden som mötet skall
handla om. Arbetstutskottet har rätt att yttra sig över rapporten.
Om det inte finns något arbetsutskott, gäller kraven på underrättelse,
samråd och information i förhållande till det europeiska företagsrådet.
Regler för det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet
27 § Det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet far biträdas av
experter som de själva utser.
28 § Det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet har rätt att sam-
manträda enskilt inför sammanträffanden med företaget eller det kon-
trollerande företaget.
Därutöver har det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet rätt
att sammanträda enskilt ytterligare en gång per år.
29 § Det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet skall informera
representanterna för arbetstagarna vid företaget eller det kontrollerande
företaget om innehållet i och utgången av informations- och samråds-
förfarandet. Om det inte finns några arbetstagarrepresentanter, skall
samtliga arbetstagare informeras.
Kostnader
30 § Det europeiska företagsrådets och arbetsutskottets kostnader skall
bäras av företaget eller det kontrollerande företaget, i den mån kost-
naderna är skäliga.
31 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation och ett europeiskt företags-
råd kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan
inför domstolar och andra myndigheter.
När ett europeiskt företagsråd börjar verka övertar det alla rättig-
heter och skyldigheter från arbetstagarnas förhandlingsdelegation och
inträder som part i avtalet om europeiskt företagsråd.
Skydd för arbetstagarrepresentanter
32 § Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § och 6 - 8 §§ lagen
(1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen skall
gälla på motsvarande sätt för arbetstagarrepresentanter som är anställda
i Sverige och utför uppgifter enligt denna lag.
Tystnadsplikt
33 § Företaget eller det kontrollerande företaget far föreskriva tyst-
nadsplikt för arbetstagarrepresentanter och experter som utför uppgifter
enligt denna lag, om det är nödvändigt med hänsyn till företagets bästa.
Den som under tystnadsplikt har mottagit information för ett europe-
iskt företagsråds räkning, far utan hinder av tystnadsplikten föra in-
formationen vidare till de andra ledamöterna av företagsrådet och till
företagsrådets experter. I sådant fall gäller tystnadsplikten även för
dem.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 3
93
Detta gäller även för ledamöter av arbetstagarnas förhandlingsdele- Prop. 1995/96:163
gation och andra organ för samråd och information enligt denna lag. Bilaga 3
Ansvaret for förpliktelserna
34 § Om företaget eller det kontrollerande företaget inte har säte i
något EES-land och företaget eller det kontrollerande företaget har
utsett ett företag med säte i Sverige att fullgöra dessa förpliktelser,
skall förpliktelserna enligt denna lag åvila det svenska företaget.
Om företaget eller det kontrollerande företaget inte har säte i något
EES-land och inte heller har utsett något företag i något EES-land,
skall förpliktelserna enligt denna lag åvila det svenska företaget, om
det inom företaget eller koncernen finns fler arbetstagare i Sverige än i
något annat EES-land.
Skadestånd
35 § Den som bryter mot denna lag eller mot ett avtal om europeiskt
företagsråd eller om ett annat förfarande för information skall ersätta
uppkommen skada i enlighet med bestämmelserna i 54 - 56 §§, 57 §
andra stycket, 60 § första stycket och 61 - 62 §§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall vad som sägs om
arbetsgivare gälla även för företag eller kontrollerande företag och vad
som sägs om arbetstagarorganisation gälla även för det europeiska
företagsrådet, arbetstagarnas förhandlingsdelegation eller annat organ
för information till och samråd med arbetstagare.
Om det inte finns något europeiskt företagsråd eller arbetstagarnas
förhandlingsdelegation som kan föra talan enligt denna lag, är företaget
eller det kontrollerande företaget skadeståndsskyldigt gentemot de ar-
betstagarorganisationer i förhållande till vilka det är bundet av kollekti-
vavtal.
Rättegång
36 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Vid tillämpningen av nämnda lag skall vad som sägs om arbetsgiva-
re gälla även för företag och vad som sägs om arbetstagarorganisation
gälla även för europeiskt företagsråd, arbetstagarnas förhandlingsdele-
gation eller annat organ för information till och samråd med arbets-
tagare. Vad som där sägs om kollektivavtal skall gälla även för sådana
avtal som avses i denna lag.
Trots vad som sägs i 2 kap. 1 § lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister, skall mål om tillämpningen av stupstocksreglema i 21 - 94
30 §§ handläggas av Arbetsdomstolen som första domstol.
37 § När någon vill yrka skadestånd enligt denna lag, skall 64 - 65 §§
och 69 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet gälla i
tillämpliga delar. Den tid enligt 65 § inom vilken talan senast skall
väckas, skall dock vara åtta månader.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 22 september 1996.
95
Prop. 1995/96:163
Bilaga 4
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Stockholms
tingsrätt, Statskontoret, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Juridiska
fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Ar-
betslivsinstitutet, Arbetsdomstolen, Närings- och teknikutvecklingsver-
ket, Svenska arbetsgivareföreningen, Företagamas Riksorganisation,
Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers
Centralorganisation och Sveriges Advokatsamfund.
96
Prop. 1995/96:163
Bilaga 5
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om inrättande av europeiska
företagsråd eller införande av något annat förfarande for information
och samråd i gemenskapsföretag och företagsgrupper som verkar i
minst två EES-länder. Syftet med lagen är att ge arbetstagarna i sådana
företag och företagsgrupper en förbättrad rätt till information och sam-
råd.
2 § Informations- och samrådsförfarandet kommer till stånd på följande
sätt. Det bildas en arbetstagarnas förhandlingsdelegation som har till
uppgift att tillsammans med gemenskapsföretaget, eller det kontrolle-
rande företaget i en företagsgrupp, träffa ett avtal om europeiskt före-
tagsråd eller något annat förfarande för information och samråd. Om
ett sådant avtal inte träffas skall ett europeiskt företagsråd inrättas en-
ligt stupstocksreglema.
3 § I denna lag avses med
— EES-länder. staterna i Europeiska unionen, med undantag for
Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland, samt de övriga
stater som omfattas av EES-avtalet,
— företag-, en ekonomisk verksamhet i privat eller offentlig regi
som bedrivs av en fysisk eller en juridisk person,
— gemenskapsföretag: ett företag som har verksamhet i minst två
EES-länder,
1 Jfr rådets direktiv 94/45/EG av den 22 septembér 1994 om inrättandet av ett
europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av
gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EGT nr L
254, 30.9.1994, s. 64, Celex 394L0045).
97
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 163
— kontrollerande foretag: ett foretag som utövar ett bestämmande
inflytande över ett annat foretag, det kontrollerade företaget,
— företagsgrupp: en grupp av foretag där minst ett kontrollerande
foretag och minst ett kontrollerat foretag ingår.
4 § Denna lag gäller för
1. gemenskapsföretag som har minst 1 000 arbetstagare i EES-länder-
na, varav minst 150 arbetstagare finns i vart och ett av minst två EES-
länder, och
2. företagsgrupper, som har
— minst 1 000 arbetstagare i EES-ländema,
— minst två av sina företag i olika EES-länder, och
— minst ett av sina företag med minst 150 arbetstagare i ett EES-
land och minst ett annat av sina företag med minst 150 arbetstagare i
ett annat EES-land.
Antalet arbetstagare i Sverige beräknas som ett medeltal av antalet
arbetstagare under de två närmast föregående verksamhetsåren.
5 § Förpliktelserna enligt denna lag vilar på gemenskapsföretag eller
det kontrollerande företaget i en företagsgrupp med säte i Sverige. Be-
stämmelserna i 16 och 27 §§ om hur arbetstagarrepresentanter skall
utses tillämpas även på filialer och kontrollerade företag i Sverige.
När gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp inte har säte i något EES-land, skall förpliktelserna enligt
denna lag vila på en filial eller ett kontrollerat företag i Sverige, om
gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett filialen
eller företaget i Sverige att svara för förpliktelserna.
När gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp inte har säte i något EES-land och inte heller har utsett en
filial eller ett företag i något EES-land, skall förpliktelserna enligt
denna lag vila på en filial eller ett kontrollerat företag i Sverige, om
det där finns fler arbetstagare än i någon annan verksamhet som ge-
menskapsföretaget eller företagsgruppen bedriver inom EES-ländema.
6 § I fråga om gemenskapsföretag eller företagsgrupper där det vid
tiden för lagens ikraftträdande finns gällande avtal om gränsöverskri-
dande information till och samråd med arbetstagare och som omfattar
alla gemenskapsföretagets eller företagsgruppens arbetstagare i EES-
ländema, gäller endast 39—41 §§.
När ett sådant avtal löper ut skall lagen tillämpas i sin helhet. Om
avtalet förnyas gäller dock fortfarande endast 39-41 §§.
7 § Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en cen-
tral arbetstagarorganisation far det göras avvikelser från lagens bestäm-
melser, under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånli-
ga regler skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets
Prop. 1995/96:163
Bilaga 5
98
direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett Prop. 1995/96:163
europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och Bilaga 5
grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med
arbetstagare2.
8 § Gemenskapsföretags eller företagsgruppers verksamheter som är
av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell natur eller som
har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål
undantas från lagens tillämpningsområde såvitt avser verksamhetens
mål och inriktning.
9 § Om inte annat visas, skall ett företag anses utöva ett bestämmande
inflytande över ett annat företag, om det i eget eller någon annans
namn
1. har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i det andra före-
tagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan,
2. kontrollerar mer än hälften av rösterna för andelama i företaget,
eller
3. äger mer än hälften av andelama i företaget.
10 § Om flera företag inom en företagsgrupp anses kunna utöva ett be-
stämmande inflytande över ett annat företag, skall i första hand det
företag som avses i 9 § 1 och i andra hand det företag som avses i 9 §
2 anses som kontrollerande företag. Detta gäller om det inte visas att
ett annat företag utövar ett bestämmande inflytande.
11 § Sådana investmentbolag som avses i artikel 3.5 a eller 3.5 c i rå-
dets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kon-
troll av företagskoncentrationer3 skall inte anses vara kontrollerande
företag i förhållande till andra företag på grund av andelsinnehav, även
om kraven i 9 § är uppfyllda.
12 § En konkursförvaltare, god man eller likvidator som vidtar åtgärder
enligt bestämmelserna i konkurslagen (1987:672), aktiebolagslagen
(1975:1385) eller motsvarande lagstiftning skall vid tillämpningen av
denna lag inte anses utöva ett bestämmande inflytande över ett företag.
13 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp skall aktivt verka för inrättandet av ett europeiskt företagsråd
eller införandet av något annat förfarande för information och samråd.
1 EGT nr L 254, 30.9.1994, s. 64 (Celex 394L0045).
3 EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1 (Celex 389R4064).
99
Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget skall tillhan-
dahålla uppgifter om antalet arbetstagare i verksamheter som gemen-
skapsföretaget eller företagsgruppen bedriver i olika EES-länder.
När arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall bildas
14 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall bildas
1. när gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp tar initiativ till förhandlingar om inrättande av ett euro-
peiskt företagsråd eller införande av något annat förfarande för infor-
mation och samråd, eller
2. när minst 100 arbetstagare eller behöriga representanter för dem
vid minst två verksamheter eller företag i minst två EES-länder skrift-
ligen begär sådana förhandlingar.
Sammansättning
15 § I arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall arbetstagarna före-
trädas av en ledamot från vart och ett av de EES-länder där gemen-
skapsföretaget har verksamhet eller där det kontrollerande företaget
eller något kontrollerat företag finns. Därutöver skall
1. ytterligare en ledamot utses för varje EES-land där minst 25 pro-
cent men mindre än 50 procent av gemenskapsföretagets eller företags-
gruppens arbetstagare finns,
2. ytterligare två ledamöter utses för varje EES-land där minst 50
procent men mindre än 75 procent av gemenskapsföretagets eller före-
tagsgruppens arbetstagare finns, eller
3. ytterligare tre ledamöter utses för det EES-land där minst 75 pro-
cent av gemenskapsföretagets eller företagsgruppens arbetstagare finns.
Arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall underrätta gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp om sin
sammansättning.
Hur de svenska ledamöterna utses
16 § Om de lokala arbetstagarorganisationerna inte kommer överens
om annat, skall den svenska ledamoten i arbetstagarnas förhandlings-
delegation utses av den lokala arbetstagarorganisation som är bunden
av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren och som företräder det
största antalet av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid gemen-
skapsföretaget eller företagsgruppen. Om det är fråga om att utse flera
ledamöter och det finns flera kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisa-
tioner, skall den ordning gälla för hur arbetstagarrepresentanter utses
som finns angiven i 8 § andra och tredje stycket lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 5
100
Om arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal i förhållande till
någon arbetstagarorganisation, skall de svenska ledamöterna utses av
den arbetstagarorganisation som företräder flest arbetstagare vid ge-
menskapsföretaget eller företagsgruppen. Detta gäller om de lokala
arbetstagarorganisationerna inte kommer överens om annat.
Vid tillämpningen av första och andra stycket skall lokala arbetstaga-
rorganisationer som tillhör samma huvudorganisation anses som en
organisation.
Kostnader
17 § Kostnaderna för att arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall
kunna bildas och utföra sina uppgifter skall bäras av gemenskapsföre-
taget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp, i den ut-
sträckning kostnaderna är skäliga.
18 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp skall begära förhandlingar med arbetstagarnas förhandlings-
delegation i syfte att nå ett avtal om europeiskt företagsråd eller de
närmare riktlinjerna för något annat förfarande för information och
samråd.
Vid förhandlingarna får arbetstagarnas förhandlingsdelegation biträ-
das av experter som delegationen utser.
19 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation får, med minst två tredje-
delar av rösterna, besluta att inte inleda sådana förhandlingar som avses
i 18 § eller att avbryta pågående förhandlingar med syfte att inte ingå
något avtal. En begäran om att sammankalla en förhandlingsdelegation
för att inleda eller återuppta förhandlingar får göras tidigast två år efter
ett sådant beslut, om inte parterna kommer överens om något annat.
20 § För att arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall kunna ingå ett
avtal om europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för infor-
mation och samråd, måste mer än hälften av ledamöterna i delegatio-
nen enas om det.
21 § I ett avtal om europeiskt företagsråd skall, utan att det påverkar
parternas självbestämmanderätt, fastställas
1. de företag eller verksamheter som skall omfattas av avtalet,
2. företagsrådets sammansättning och mandatperiod,
3. företagsrådets uppgifter och förfarande för information och sam-
råd,
Prop. 1995/96:163
Bilaga 5
101
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 163
4. platsen för företagsrådets möten samt mötesfrekvensen och möte- Prop. 1995/96:163
nas längd, Bilaga 5
5. de ekonomiska och materiella resurser som skall ställas till före-
tagsrådets förfogande, och
6. avtalets löptid och omförhandlingsförfarande, särskilt med beak-
tande av förändringar i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens
verksamhet.
22 § I stället för ett avtal om europeiskt företagsråd kan parterna av-
tala om något annat förfarande för information till och samråd med
arbetstagarna. Ett sådant avtal skall innehålla riktlinjer för informa-
tions- och samrådsförfarandet och behandla
— arbetstagarrepresentantemas rätt till information, särskilt om gräns-
överskridande frågor som har en betydande inverkan på arbetstagarnas
intressen, och
— arbetstagarrepresentantemas rätt att sammanträda för att diskutera
den information de har fått.
När stupstocksreglema skall tillämpas
23 § Bestämmelserna i 24-35 §§ om inrättande av ett europeiskt före-
tagsråd skall tillämpas om
1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp och arbetstagarnas förhandlingsdelegation kommer överens
om det,
2. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp vägrar att inleda förhandlingar med arbetstagarnas förhand-
lingsdelegation inom sex månader från den begäran om förhandlingar
som avses i 14 §,
3. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp och arbetstagarnas förhandlingsdelegation inte har nått en
överenskommelse om ett avtal om europeiskt företagsråd eller ett annat
förfarande för information och samråd inom tre år antingen från tid-
punkten då gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget tog
initiativ till förhandlingar enligt 14 § eller från tidpunkten för den
begäran om förhandlingar som avses i 14 §, eller
4. ett avtal som avses i 6 § eller som har träffats enligt bestämmel-
serna i denna lag upphör att gälla och ett nytt avtal inte har träffats
inom sex månader från upphörandet.
Det europeiska företagsrådet och arbetsutskottet
24 § Ett europeiskt företagsråd för information till och samråd med
arbetstagarna skall inrättas.
Företagsrådet fastställer sin egen arbetsordning.
102
Företagsrådet skall, när dess storlek medger det, inom sig utse ett
arbetsutskott som består av högst tre ledamöter.
Det europeiska företagsrådets sammansättning
25 § Det europeiska företagsrådet skall bestå av högst 30 ledamöter.
I företagsrådet skall arbetstagarna företrädas av minst en ledamot
från vart och ett av de EES-länder där gemenskapsföretaget har verk-
samhet eller där det kontrollerande företaget eller något kontrollerat
företag finns. Därutöver skall
1. ytterligare två ledamöter utses för varje EES-land där minst 25
procent men mindre än 50 procent av gemenskapsföretagets eller före-
tagsgruppens arbetstagare finns,
2. ytterligare fyra ledamöter utses för varje EES-land där minst 50
procent men mindre än 75 procent av gemenskapsföretagets eller före-
tagsgruppens arbetstagare finns, eller
3. ytterligare sex ledamöter utses för det EES-land där minst 75 pro-
cent av gemenskapsföretagets eller företagsgruppens arbetstagare finns.
Om inte annat avtalas skall företagsrådet vartannat år pröva, om för-
ändringar i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens verksamhet
leder till att företagsrådet skall ges en ny sammansättning. Vid denna
prövning skall första och andra stycket tillämpas.
26 § Det europeiska företagsrådet skall underrätta gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp om sin samman-
sättning.
Hur de svenska ledamöterna utses
27 § En svensk ledamot i det europeiska företagsrådet utses bland de
anställda i Sverige vid gemenskapsföretaget eller företagsgruppen.
Om de lokala arbetstagarorganisationerna inte kommer överens om
annat, skall den svenska ledamoten utses av den lokala arbetstagarorga-
nisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren
och som företräder det största antalet av de kollektivavtalsbundna ar-
betstagarna vid gemenskapsföretaget eller företagsgruppen. Om det är
fråga om att utse flera ledamöter och det finns flera kollektivavtals-
bundna arbetstagarorganisationer, skall den ordning gälla för hur ar-
betstagarrepresentanter utses som finns angiven i 8 § andra och tredje
stycket lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatan-
ställda.
Om arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal i förhållande till
någon arbetstagarorganisation, skall de svenska ledamöterna utses av
den arbetstagarorganisation som företräder flest arbetstagare vid ge-
menskapsföretaget eller företagsgruppen. Detta gäller om inte de lokala
arbetstagarorganisationerna kommer överens om annat.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 5
103
Vid tillämpningen av andra och tredje stycket skall lokala arbetsta-
garorganisationer som tillhör samma huvudorganisation anses som en
organisation.
Rätt till information och samråd
28 § Det europeiska företagsrådet skall ha rätt till information och
samråd endast i frågor som rör
— hela gemenskapsföretaget,
— hela företagsgruppen, eller
— minst två av gemenskapsföretagets eller företagsgruppens verksam-
heter eller företag som är belägna i olika EES-länder.
När det gäller sådana gemenskapsföretag eller företagsgrupper som
avses i 5 § andra och tredje stycket, skall företagsrådets befogenheter
begränsas till de frågor som rör
— samtliga verksamheter eller företag som är belägna inom EES-län-
dema, eller
— de frågor som berör minst två av verksamheterna eller företagen
som är belägna inom EES-ländema.
29 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp skall minst en gång om året sammanträffa med det europeis-
ka företagsrådet och därvid ge information och samråda om utveck-
lingen i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens affärsverksamhet
och om dess framtidsutsikter.
Inför mötet skall gemenskapsföretaget eller det kontrollerande före-
taget ge företagsrådet en skriftlig rapport om de förhållanden som
mötet skall handla om.
Mötet skall särskilt handla om följande förhållanden, nämligen
1. gemenskapsföretagets eller företagsgruppens struktur,
2. gemenskapsföretagets eller företagsgruppens ekonomiska och
finansiella situation,
3. den förväntade utvecklingen i gemenskapsföretagets eller före-
tagsgruppens verksamhet, produktion och försäljning,
4. sysselsättningsläget och dess förmodade utveckling,
5. investeringar,
6. betydande organisationsförändringar,
7. införandet av nya arbetsmetoder eller produktionsprocesser,
8. produktionsöverföringar,
9. fusioneringar,
10. nedskärningar eller nedläggning av företag, verksamheter eller
betydande delar av dessa, och
11. kollektiva uppsägningar.
30 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp skall, så snart det kan ske, undei+ätta arbetsutskottet om sär-
skilda omständigheter som i avsevärd utsträckning påverkar arbetsta-
Prop. 1995/96:163
Bilaga 5
104
gamas intressen, särskilt vid omlokalisering, nedläggning av verksam-
heter eller foretag eller kollektiva uppsägningar.
Om arbetsutskottet så begär skall gemenskapsföretaget eller det kon-
trollerande företaget sammanträffa med arbetsutskottet för att informera
och samråda med detta om sådana särskilda omständigheter som avses
i första stycket. Vid sådana möten har dessutom de ledamöter i det
europeiska företagsrådet rätt att delta som har valts eller utnämnts av
de verksamheter eller företag som är direkt berörda av omständigheter-
na.
Inför mötet skall gemenskapsföretaget eller det kontrollerande före-
taget ge arbetsutskottet en skriftlig rapport om de förhållanden som
mötet skall handla om. Arbetsutskottet har rätt att yttra sig över rappor-
ten.
Om det inte finns något arbetsutskott, skall vad som sägs om arbets-
utskottet avse företagsrådet.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 5
Regler for det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet
31 § Det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet far biträdas av
experter som företagsrådet eller utskottet utser.
32 § Det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet har rätt att sam-
manträda enskilt inför sammanträffanden med gemenskapsföretaget
eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp.
Därutöver har företagsrådet rätt att sammanträda enskilt ytterligare en
gång per år.
33 § Det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet skall informera
representanterna för arbetstagarna vid gemenskapsföretaget eller före-
tagsgruppen om innehållet i och utgången av informations- och sam-
rådsförfarandet. Om det inte finns några arbetstagarrepresentanter, skall
samtliga arbetstagare informeras.
34 § Fyra år efter det att det europeiska företagsrådet har inrättats skall
företagsrådet pröva om förhandlingar skall inledas för att sluta ett avtal
som avses i 21 eller 22 §§ eller om stupstocksreglema skall tillämpas
även i fortsättningen.
Bestämmelserna i 20—23 §§ skall tillämpas om ett beslut har fattats
att förhandlingar skall äga rum om ett avtal enligt 21 eller 22 §§. Vad
som sägs om arbetstagarnas förhandlingsdelegation skall då avse före-
tagsrådet.
Kostnader
35 § Det europeiska företagsrådets och arbetsutskottets kostnader skall
bäras av gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp, i den utsträckning kostnaderna är skäliga.
105
36 § Arbetstagarnas förhandlingsdelegation och ett europeiskt företags-
råd kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan
inför domstolar och andra myndigheter.
När ett företagsråd böijar verka övertar det alla rättigheter och skyl-
digheter från förhandlingsdelegationen och inträder som part i avtalet
om europeiskt företagsråd.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 5
Skydd för arbetstagarrepresentanter
37 § Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § och 6-8 §§ lagen
(1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen skall
gälla på motsvarande sätt för arbetstagarrepresentanter som är anställda
i Sverige och utför uppgifter enligt denna lag.
Tystnadsplikt
38 § Gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en före-
tagsgrupp far föreskriva tystnadsplikt för arbetstagarrepresentanter och
experter som utför uppgifter enligt denna lag, om det är nödvändigt
med hänsyn till företagets bästa.
Den som under tystnadsplikt har fått information för ett europeiskt
företagsråds räkning, får trots tystnadsplikten föra informationen vidare
till de andra ledamöterna av företagsrådet och till företagsrådets exper-
ter. Rätten att föra informationen vidare gäller endast om uppgifitsläm-
naren underrättar mottagaren om tystnadsplikten. I sådant fall gäller
tystnadsplikten även för mottagaren.
Andra stycket gäller även för ledamöter av arbetstagarnas förhand-
lingsdelegation och andra organ för samråd och information enligt
denna lag.
Skadestånd
39 § Den som bryter mot denna lag eller mot ett avtal om europeiskt
företagsråd eller något annat förfarande för information och samråd
skall ersätta uppkommen skada i enlighet med bestämmelserna i
54-56 §§, 57 § andra stycket, 60 § första stycket och 61-62 §§ lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall vad som sägs om ar-
betsgivare gälla även för gemenskapsföretag eller kontrollerande före-
tag i en företagsgrupp och vad som sägs om arbetstagarorganisation
gälla även för europeiskt företagsråd, arbetstagarnas förhandlingsdele-
gation eller andra organ för information till och samråd med arbets-
tagare.
Om det inte finns något europeiskt företagsråd eller någon arbets-
tagarnas förhandlingsdelegation som kan föra talan enligt denna lag, är
106
gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företags-
grupp skadeståndsskyldigt gentemot berörda arbetstagarorganisationer.
Rättegång
40 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister. Mål om tillämpningen av
38 § skall handläggas skyndsamt.
Vid tillämpningen av den lagen skall vad som sägs om arbetsgivare
gälla även för gemenskapsföretag eller kontrollerande företag i en före-
tagsgrupp och vad som sägs om arbetstagarorganisation gälla även för
europeiskt företagsråd, arbetstagarnas förhandlingsdelegation eller and-
ra organ för information till och samråd med arbetstagare. Vad som där
sägs om kollektivavtal skall gälla även för sådana avtal som avses i
denna lag.
Trots vad som sägs i 2 kap. 1 § lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister, skall mål om tillämpningen av denna lag handläggas av
Arbetsdomstolen som första domstol.
41 § När någon vill yrka skadestånd enligt denna lag, skall 64 - 65 §§
och 68 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas
på motsvarande sätt. Vid tillämpningen av 64 § skall gemenskapsföre-
tag, kontrollerande företag i en företagsgrupp, europeiskt företagsråd,
arbetstagarnas förhandlingsdelegation och andra organ för information
till och samråd med arbetstagare anses ha förhandlingsrätt enligt 10 §
den lagen. Den tid enligt 65 § inom vilken talan senast skall väckas,
skall vara åtta månader.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 22 september 1996.
107
Prop. 1995/96:163
Bilaga 6
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-02-23
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten
i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet
Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 12 februari 1996 (Arbetsmarknadsdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag
till lag om europeiska företagsråd.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna
Lars Dirke och Cathrine Lilja Hansson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Med det föreliggande lagförslaget genomförs direktivet 94/45/EG om
inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemen-
skapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och
samråd med arbetstagare. Lagförslagets uppbyggnad är komplicerad
och regleringen delvis svårtillgänglig. Åtskilliga bestämmelser går
också mycket långt i detaljrikedom.
Trots det anförda far lagförslaget enligt Lagrådets mening godtas.
Som Lagrådet närmare skall gå in på i det följande bör emellertid en
del paragrafer ändras, delvis för att bestämmelsernas innebörd skall bli
klarare.
I paragraferna har tagits in en allmän presentation av lagens innehåll.
Det anges i 1 § att lagen handlar bl.a. om inrättande av europeiska
företagsråd. Enligt Lagrådets mening är det av värde att i lagtexten
klargöra att ett europeiskt företagsråd består enbart av arbetstagarrepre-
sentanter. Första meningen i 1 § bör i så fall byggas ut något. Däremot
anser Lagrådet att andra meningen i samma paragraf, där syftet med
lagen anges, är onödig och att meningen därför kan utgå.
I 2 § sägs bl.a. att, om det inte träffas ett avtal om europeiskt före-
tagsråd eller något annat förfarande för information och samråd, så
skall ett europeiskt företagsråd inrättas enligt "stupstocksreglema".
Härmed avses reglerna i 23-35 §§.
Enligt Lagrådets mening passar termen "stupstocksregler" mindre väl
i en lagtext, och begreppet kan dessutom missförstås. Det bör därför
utgå. I 2 § kan lämpligen göras en direkt hänvisning till 23-35 §§.
108
Lagrådet förordar att 1 och 2 §§ ges följande lydelse:
"1 § Denna lag innehåller bestämmelser om inrättande av europeiska
företagsråd bestående av arbetstagarrepresentanter eller införande av
något annat förfarande för information och samråd i gemenskapsföretag
och företagsgrupper som verkar i minst två EES-länder.
2 § Informations- och samrådsförfarandet kommer till stånd på följan-
de sätt. Det bildas en förhandlingsdelegation för arbetstagarna som har
till uppgift att tillsammans med gemenskapsföretaget, eller det kontrol-
lerande företaget i en företagsgrupp, träffa ett avtal om europeiskt
företagsråd eller något annat förfarande för information och samråd. I
vissa fall skall ett europeiskt företagsråd inrättas enligt reglerna i 23-
35 §§."
I 3 § har tagits in olika definitioner. Bl.a. anges att med företags-
grupp avses en grupp av företag där minst ett kontrollerande företag
och minst ett kontrollerat företag ingår. Enligt Lagrådets mening
bör definitionen kompletteras så, att det också anges att gruppen
skall ha företag i minst två EES-länder. Vad som står i andra
strecksatsen i 4 § första stycket punkt 2 bör alltså flyttas till
3 §•
4 § bör dessutom justeras så att punkterna 1 och 2 i första stycket
får samma uppbyggnad. Lagrådet förordar att 4 § formuleras på
följande sätt:
"Denna lag gäller för
1. gemenskapsföretag som har
- minst 1 000 arbetstagare i EES-ländema, och
- minst 150 arbetstagare i vart och ett av minst två EES-länder,
samt
2. företagsgrupper som har
- minst 1 000 arbetstagare i EES-länderna, och
- minst ett av sina företag med minst 150 arbetstagare i ett EES-
land och minst ett annat av sina företag med minst 150 arbetstagare
i ett annat EES-land.
Antalet arbetstagare i Sverige beräknas som ett medeltal av antalet
arbetstagare under de två närmast föregående verksamhetsåren."
I paragrafen anges vissa frågor som skall behandlas i ett avtal om
europeiskt företagsråd. Det föreskrivs särskilt att fastställandet av
dessa frågor skall ske "utan att det påverkar parternas självbestäm-
manderätt". Detta överensstämmer med ordalydelsen i direktivets
Prop. 1995/96:163
Bilaga 6
109
artikel 6.2 Varken i direktivet eller i lagrådsremissen anges vad
som i sak åsyftas med den angivna begränsningen. Enligt Lagrådets
mening är innebörden svårförståelig. Lagrådet ifrågasätter om inte
den citerade texten kan utgå.
I enlighet med vad Lagrådet har förordat i anslutning till 2 § bör de
två rubrikerna före 23 § ändras. De kan lämpligen få lydelsen
"Regler om inrättande av ett europeiskt företagsråd i vissa fall"
respektive "När reglerna skall tillämpas".
I 23 § sägs att bestämmelserna i 24-25 §§ om inrättandet av ett
företagsråd skall tillämpas i vissa angivna fall. I 24 § första stycket
föreskrivs sedan att ett europeiskt företagsråd för information till
och samråd med arbetstagarna skall inrättas.
Enligt Lagrådets mening är den valda lagstiftningstekniken onö-
digt komplicerad. Lagrådet föreslår att det redan i 23 § föreskrivs
att ett företagsråd skall inrättas när någon av de i paragrafen an-
givna situationerna föreligger. Paragrafen bör inledas på följande
sätt:
"Ett europeiskt företagsråd för information till och samråd med
arbetstagarna skall inrättas enligt 24-35 §§, om ... " Som en konse-
kvens av denna ändring bör första stycket i 24 § utgå. Återstoden
av paragrafen bör jämte rubriken före paragrafen flyttas och place-
ras efter 27 § i remissförslaget. Lagrådet föreslår följande lydelse:
"Arbetsordning och arbetsutskott
27 § Företagsrådet fastställer sin egen arbetsordning.
Företagsrådet skall, när dess storlek föranleder det, inom sig utse
ett arbetsutskott som består av högst tre ledamöter. ”
Som följd av denna omplacering får 25 - 27 §§ i remissförslaget
numreras om till 24-26 §§.
I paragraferna ges regler för det europeiska företagsrådet eller
arbetsutskottet när det gäller rätten till sammanträden med rådet
eller utskottet, skyldigheten att informera berörda arbetstagare och
att pröva om förhandlingar skall inledas för att sluta avtal om euro-
peiskt företagsråd samt kostnadsansvaret för sammanträden med
rådet eller utskottet.
Enligt 32 § första stycket har det europeiska företagsrådet eller
arbetsutskottet rätt att sammanträda enskilt inför sammanträffanden
med gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en
företagsgrupp och företagsrådet har därutöver enligt andra stycket
rätt att sammanträda enskilt ytterligare en gång per år. Bestämmel-
Prop. 1995/96:163
Bilaga 6
110
serna har uppenbarligen samband med bestämmelsen i 35 §, som
lägger ansvaret för rådets eller utskottets kostnader på gemenskaps-
företaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp, i den
utsträckning kostnaderna är skäliga. Detta samband framgår dock
inte direkt av bestämmelserna. Särskilt ger andra stycket intrycket
att företagsrådets rätt att sammanträda enskilt begränsas oavsett vem
som bär kostnaderna för sammanträdena.
Problemet kan lösas så, att andra stycket i 32 § utgår och att i
35 § tas in bestämmelser som tydligare klargör sambandet mellan
sammanträdesbestämmelsema och kostnadsansvaret. Ett alternativ är
att formulera om 32 §, så att det framgår att man där bara talar om
sådana sammanträden som sker på gemenskapföretagets eller det
kontrollerande företagets bekostnad.
I 33 § föreskrivs en skyldighet för företagsrådet eller arbetsut-
skottet att informera "representanterna för arbetstagarna" vid ge-
menskapsföretaget eller företagsgruppen i vissa avseenden. Ordvalet
ger intryck av att därmed avses vissa bestämda representanter, som
dock inte utsetts enligt den föreslagna lagen utan på något annat
sätt. Av remissprotokollet framgår inte vilka representanter som
avses. Lagrådet har inte tillräckligt underlag för att avgöra vilka
som det bör vara fråga om och föreslår därför endast att ordet
representanter anges i obestämd form och att det i vart fall i för-
fattningskommentaren förklaras vad som avses.
I 34 § första stycket föreskrivs att ett europeiskt företagsråd som
har inrättats enligt reglerna i 24-35 §§ skall inom viss tid pröva om
förhandlingar skall inledas för att sluta ett avtal som avses i 21 eller
22 § eller om reglerna i 24-35 §§ skall tillämpas även i fortsättning-
en. I andra stycket anges att vissa bestämmelser i lagen skall
tillämpas, om ett beslut har fattats att förhandlingar skall äga rum.
Enligt Lagrådets mening kan vad som sägs i andra stycket uttryck-
as enklare och klarare i enlighet med det förslag som lämnas i det
följande. I enlighet med vad Lagrådet har uttalat i anslutning till 2 §
bör vidare ordet "stupstocksreglema" ersättas med en hänvisning till
24-35 §§.
Lagrådet förordar att 34 och 35 §§ ges följande utformning:
"34 § Fyra år efter det att det europeiska företagsrådet har inrättats
skall företagsrådet pröva om förhandlingar skall inledas för att sluta
ett avtal som avses i 21 eller 22 § eller om 24-35 §§ skall tillämpas
även i fortsättningen.
Avtal enligt 21 eller 22 § ingås av företagsrådet. För att avtal
skall kunna ingås krävs att mer än hälften av ledamöterna i företags-
rådet enas om det.
Prop. 1995/96:163
Bilaga 6
35 § Det europeiska företagsrådets och arbetsutskottets kostnader
skall bäras av gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget
i en företagsgrupp, i den utsträckning kostnaderna är skäliga. Ut-
över kostnaderna för sådana enskilda sammanträden som avses i
111
32 § omfattar ersättningsansvaret kostnaderna för ytterligare ett Prop. 1995/96:163
enskilt sammanträde med företagsrådet per år." Bilaga 6
112
Prop. 1995/96:163
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Blomberg
Regeringen beslutar proposition 1995/96:163 Europeiska företagsråd.
113
gotab 49633, Stockholm 1996