Regeringens proposition
1995/96:160

<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1995/96:160</h1>
<h3>Radio- och TV-lag</h3><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03160/prop_199596__160-1.png" style="width:44pt;height:55pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03160/prop_199596__160-2.png" style="width:38pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1995/96:160</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 4 mars 1996</p>
<p>Thage G Peterson</p>
<p>Margot Wallström</p>
<p>(Kulturdepartementet)</p>
<h3>Propositionens huvudsakliga innehåll</h3>
<p>I propositionen föreslås att sju av de nuvarande lagarna på radio- och TV-<br>området förs samman till en ny lag, radio- och TV-lagen. Den lagstiftning<br>som föreslås innehåller endast smärre ändringar i sak jämfört med dagens<br>regler men innebär en klarare och mer enhetlig reglering.</p>
<p>Tillståndsplikten för sändningar begränsas något. Det föreslås vidare att<br>det införs ett förbud mot sändningar av TV-program som innehåller verklig-<br>hetstrogna våldsskildringar eller pornografi under sådan tid och på sådant sätt<br>att barn kan se programmen såvida det inte är försvarligt att ändå visa pro-<br>grammet, t.ex. som ett led i nyhetsförmedlingen. Ett förbud mot TV-reklam<br>för receptbelagda läkemedel införs också. Slutligen införs en ny sanktion, en<br>särskild avgift för den som i vissa fall bryter mot bestämmelser eller villkor<br>om reklam m.m.</p>
<p>1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<h3>Innehållsförteckning</h3>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>1    Förslag till riksdagsbeslut............................ 5</p>
<p>2   Lagtext........................................ 6</p>
<p>2.1    Förslag till radio-och TV-lag.................... 6</p>
<p>2.2    Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644). .   20</p>
<p>2.3    Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om</p>
<p>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.......... 21</p>
<p>2.4    Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)..... 21</p>
<p>2.5   Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen</p>
<p>(1970:485)................................. 23</p>
<p>2.6    Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen</p>
<p>(1971:392)................................. 24</p>
<p>2.7    Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)...... 25</p>
<p>2.8   Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa</p>
<p>bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.....  26</p>
<p>2.9    Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41)</p>
<p>omTV-avgift............................... 28</p>
<p>2.10  Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om</p>
<p>granskning och kontroll av filmer och videogram....... 30</p>
<p>2.11   Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med</p>
<p>föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens områden................ 31</p>
<p>2.12  Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om</p>
<p>koncessionsavgift på televisionens område........... 34</p>
<p>2.13  Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd</p>
<p>för kretsmönster för halvledarprodukter............. 35</p>
<p>2.14  Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)...   36</p>
<p>2.15  Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)..... 42</p>
<p>2.16  Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om</p>
<p>pliktexemplar av dokument...................... 43</p>
<p>2.17  Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)..... 44</p>
<p>2.18  Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen</p>
<p>(1995:450)................................. 45</p>
<p>3   Ärendet och dess beredning .......................... 47</p>
<p>4   Bakgrund ...................................... 48</p>
<p>4.1    Den tekniska utvecklingen ...................... 48</p>
<p>4.2    Gällande rätt och förändringar i lagstiftningen......... 50</p>
<p>4.2.1   Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)............ 50</p>
<p>4.2.2   De radiorättsliga lagarna.................. 51</p>
<p>4.2.3  EG:s TV-direktiv....................... 57</p>
<p>4.3   Behovet av en ny lagstiftning.................... 59</p>
<p>5   Nya radio- och TV-författningar....................... 60</p>
<p>5.1    De radiorättsliga författningarna sammanförs</p>
<p>till en ny lag................................ 60</p>
<p>5.2   Radio- och TV-lagens terminologi och</p>
<p>tillämpningsområde........................... 62</p>
<p>6   Tillstånd till sändning av radio och television............... 70</p>
<p>6.1    Tillståndsplikt för sändningar begränsas............. 70</p>
<p>6.2    Tillståndsmyndigheter och tillståndets innebörd........ 76</p>
<p>6.3    Förutsättningar för att få tillstånd.................. 80</p>
<p>6.4    Tillståndsvillkor i stället för avtal.................. 82</p>
<p>6.5    Tillståndets längd samt grunderna för tillståndet........ 86</p>
<p>7   Regler om innehållet i allmänhet........................ 91</p>
<p>7.1    Opartiskhet och saklighet. Demokratibestämmelsen......  91</p>
<p>7.2   Våld och pornografi........................... 93</p>
<p>7.3   Andel europeiska och svenska program.............. 98</p>
<p>7.4   Genmäle och beriktigande....................... 100</p>
<p>7.5   Myndighetsmeddelanden....................... 104</p>
<p>7.6    Sändningsinnehållet i närradio och lokalradio ......... 105</p>
<p>8   Regler om reklam och annan annonsering................. 106</p>
<p>8.1   Utgångspunkter............................. 106</p>
<p>8.2    Reglernas relation till marknadsrätten............... 107</p>
<p>8.3   Reklam-och annonsbegreppet.................... 109</p>
<p>8.4    Annonsidentifikation.......................... 111</p>
<p>8.5   Reklam riktad till bam......................... 115</p>
<p>8.6   Läkemedelsreklam m.m........................ 117</p>
<p>8.7   Åsiktsannonser.............................. 119</p>
<p>8.8   Försäljningsprogram.......................... 120</p>
<p>8.9   Mängden annonser och dess placering .............. 122</p>
<p>8.10  Bestämmelserna gäller inte reklam för den egna</p>
<p>programverksamheten......................... 124</p>
<p>9   Skyldighet att vidaresända vissa program i kabelnät........... 124</p>
<p>10  Tillsyn m.m..................................... 127</p>
<p>10.1  Vem övervakar vad?.......................... 127</p>
<p>10.2  Censurförbudet.............................. 129</p>
<p>11  Straff och avgift m.m............................... 131</p>
<p>11.1   Straff.................................... 131</p>
<p>11.2  Avgift.................................... 132</p>
<p>11.3  Vite ..................................... 139</p>
<p>11.4  Offentliggöranden av Granskningsnämndens</p>
<p>fällande beslut.............................. 143</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>12 Återkallelse av tillstånd.............................. 143</p>
<p>12.1   Sändningstillstånd får bara återkallas om det inte</p>
<p>framstår som en alltför ingripande åtgärd............. 144</p>
<p>12.2   Återkallelse av tillstånd som meddelats av regeringen..... 145</p>
<p>12.3  Återkallelse av närradio-och lokalradiotillstånd........ 148</p>
<p>12.4   Återkallelse av närradiotillstånd på grund av allvarligt</p>
<p>yttrandefrihetsmissbruk........................ 149</p>
<p>12.5  Återkallelse av förordnande som lokalt</p>
<p>kabelsändarföretag ........................... 150</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>13  Instansordningen ................................. 151</p>
<p>14  Kostnader och ikraftträdande.......................... 154</p>
<p>15  Författningskommentarer............................ 154</p>
<p>15.1   Förslaget till radio- och TV-lag................... 154</p>
<p>15.2  Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa</p>
<p>bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.....200</p>
<p>15.3   Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41)</p>
<p>omTV-avgift............................... 200</p>
<p>15.4  Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:886) om</p>
<p>granskning och kontroll av filmer och videogram.......201</p>
<p>15.5  Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med</p>
<p>föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och<br>vttrandefrihetsgrundlagens områden................ 202</p>
<p>15.6  Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om</p>
<p>koncessionsavgift på televisionens område...........204</p>
<p>15.7  Förslaget till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120). . 204</p>
<p>15.8  Förslaget till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) .... 208</p>
<p>15.9  Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1392) om</p>
<p>pliktexemplar av dokument...................... 209</p>
<p>15.10 Förslaeet till lag om ändring i marknadsföringslagen</p>
<p>(1995:450)................................. 209</p>
<p>15.11 Övriga förslag till lagändringar ................... 210</p>
<p>Bilaga 1    Sammanfattning av betänkandet................... 211</p>
<p>Bilaga 2    Betänkandets lagförslag........................ 223</p>
<p>Bilaga 3    Förteckning över remissinstanserna................248</p>
<p>Bilaga 4    Lagrådsremissens lagförslag..................... 249</p>
<p>Bilaga 5    Lagrådets yttrande............................ 288</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1996...... 303</p>
<p>Rättsdatablad........................................ 304</p>
<h3>1 Förslag till riksdagsbeslut</h3>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1.  radio- och TV-lag,</p>
<p>2.  lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),</p>
<p>3.  lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och<br>konstnärliga verk,</p>
<p>4.  lag om ändring i patentlagen (1967:837),</p>
<p>5.  lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),</p>
<p>6.  lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),</p>
<p>7.  lag om ändring i firmalagen (1974:156),</p>
<p>8.  lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark-<br>nadsföring av alkoholdrycker,</p>
<p>9.  lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,</p>
<p>10. lag om ändring i lagen (1990:886)om granskning och kontroll av<br>filmer och videogram,</p>
<p>11. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-<br>förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,</p>
<p>12. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi-<br>sionens område,</p>
<p>13. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för<br>halvledarprodukter,</p>
<p>14. lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120),</p>
<p>15. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),</p>
<p>16. lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument,</p>
<p>17. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),</p>
<p>18. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450).</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<h3>2    Lagtext</h3>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h4>2.1    Förslag till radio- och TV-lag</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>1 kap. Lagens tillämpningsområde</h5>
<p>1 § I denna lag finns föreskrifter om sändningar av ljudradio- och TV-<br>program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska<br>hjälpmedel.</p>
<p>En sändning anses riktad till allmänheten endast om den samtidigt och utan<br>särskild begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den.</p>
<p>2 § Lagen gäller för sändningar genom tråd endast om sändningen når fler<br>än 100 bostäder. Vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § första stycket om kabel-<br>operatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når fler än tio<br>bostäder.</p>
<p>Inga andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§<br>gäller för sändningar genom tråd som når 100 bostäder eller färre.</p>
<p>3 § Lagen gäller för sådana sändningar av ljudradioprogram över satellit<br>som kan tas emot i Sverige, om den som bedriver sändningsverksamheten har<br>sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i<br>landet.</p>
<p>4 § Lagen gäller för sändningar av TV-program över satellit om sändningen<br>kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet och</p>
<p>1. den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige,</p>
<p>2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller</p>
<p>3. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en<br>svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.</p>
<p>Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte, om den som bedriver sändnings-<br>verksamheten har sitt hemvist i en annan stat som är bunden av avtalet om<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>5 § Andra föreskrifter än 3 kap. 3 § första stycket 1 avseende villkor om<br>förbud att sända reklam och 7 kap. 11 § om förbud att sända reklam gäller<br>inte för ljud i TV-sändning, om ljudet helt stämmer överens med en ljud-<br>radiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag eller lokalradio-<br>lagen (1993:120) eller för vilken den sändande låtit registrera sig.</p>
<h5>2 kap. Tillstånd och registrering</h5>
<p>1 § För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor på<br>frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från<br>radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt<br>denna lag eller lokalradiolagen (1993:120). Tillstånd krävs inte heller för</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade och som<br>äger rum under högst fyra timmar om dygnet från en sådan radiosändare.</p>
<p>Föreskrifter om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i lagen<br>(1993:599) om radiokommunikation.</p>
<p>2 § Tillstånd att sända TV-program och tillstånd att till hela landet eller till<br>utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio enligt 4 kap. meddelas av Radio- och TV-<br>verket.</p>
<p>Tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket enligt<br>lokalradiolagen (1993:120).</p>
<p>Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att under en begränsad<br>tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradioprogram som inte är<br>närradio eller lokalradio. Verket får förena ett sådant tillstånd med villkor<br>enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att föreskrifterna i 6 och 7 kap. inte skall<br>tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant tillstånd.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela tillstånd att sända<br>ljudradioprogram i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för närradio<br>eller lokalradio. Tillstånd att bedriva lokala digitala ljudradiosändningar<br>meddelas också av regeringen.</p>
<p>3 § Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte behövs<br>tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sändningsverk-<br>samhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör) skall<br>anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket.</p>
<p>1 anmälan skall anges</p>
<p>1. namn, firma eller motsvarande,</p>
<p>2. ställföreträdare för juridisk person,</p>
<p>3. postadress och telefonnummer, och</p>
<p>4. uppgift om den verksamhet som bedrivs.</p>
<p>4 § Radio- och TV-verket skall upprätta ett register avseende dem som har<br>tillstånd som avses i 2 § eller har anmält sig enligt 3 §. Registret får föras med<br>hjälp av automatisk databehandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter<br>som avses i 3 § andra stycket, 6 kap. 9 §, 9 kap. 4-7 §§ samt 22 § andra<br>stycket och 29 § lokalradiolagen (1993:120).</p>
<h5>3 kap. Sändningar med tillstånd av regeringen</h5>
<p>1 § Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med villkor<br>som innebär att sändningsrätten skali utövas opartiskt och sakligt samt med<br>beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i<br>ljudradion och televisionen.</p>
<p>Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i 2 och<br>3 §§ samt 4 § andra stycket.</p>
<p>2 § Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att</p>
<p>1. sända program till hela landet eller till en viss del av landet,</p>
<p>2. sända under en viss minsta tid,</p>
<p>3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,</p>
<p>4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller<br>hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket,</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>5. utforma sändningar på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för funk-<br>tionshindrade,</p>
<p>6. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av<br>regeringen,</p>
<p>7. använda en viss sändningsteknik,</p>
<p>8. använda vissa radiosändare,</p>
<p>9. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft<br>när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av<br>programmen,</p>
<p>10. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om beriktigande även i<br>fråga om ljudradion,</p>
<p>11. sända genmälen,</p>
<p>12. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,</p>
<p>13. sända ett mångsidigt programutbud,</p>
<p>14. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en<br>myndighet begär det,</p>
<p>15. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är<br>nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer överens<br>med de villkor som har meddelats enligt denna lag, och</p>
<p>16. utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av<br>en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.</p>
<p>3 § Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända</p>
<p>1. reklam eller andra annonser, och</p>
<p>2. även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 § andra<br>stycket och 9 §.</p>
<p>Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att<br>diskriminera annonsörer.</p>
<p>4 § Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen, vare sig direkt eller<br>genom företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav eller<br>avtal ensam har ett bestämmande inflytande.</p>
<p>Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och in-<br>flytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i be-<br>gränsad omfattning.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller inte staten.</p>
<p>5 § Ett tillstånd som meddelas av regeringen får innebära rätt att endast<br>vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av<br>någon annan. I ett sådant beslut får föreskrivas att bestämmelserna i 6 och<br>7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av tillståndet.</p>
<p>6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen innebär rätt att samtidigt sända<br>det antal program i varje område under den del av dygnet som anges i<br>tillståndet.</p>
<p>7 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen gäller för viss tid.</p>
<p>Ett tillstånd som har meddelats för en tid av minst fyra år förlängs på<br>oförändrade villkor med ytterligare fyra år, om tillståndshavaren önskar det<br>och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att<br>tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra vill-<br>koren.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>8 § Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges Prop. 1995/96:160<br>tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att<br>förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast innehålla<br>villkor som den sökande godtagit.</p>
<h5>4 kap. Närradio</h5>
<p>1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.</p>
<p>2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det<br>är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända närradioprogram i<br>en kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas mer än ett<br>närradioprogram i kommunen.</p>
<p>Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på cirka tio kilometer.<br>Radio- och TV-verket får i särskilda fall besluta om större sändningsområden.<br>Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna kan tas emot<br>i hela kommunen.</p>
<p>3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio och<br>under vilken tid sändningarna får ske.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.</p>
<p>Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de sökandes<br>önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur ges åt den sökan-<br>de som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt. Beslut<br>om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år. Radio- och TV-<br>verket får ompröva ett beslut om fördelning av sändningstid, om det finns<br>särskilda skäl.</p>
<p>4 § Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska per-</p>
<p>soner:</p>
<p>1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändnings-<br>området.</p>
<p>2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända pro-<br>gram som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom<br>sändningsområdet.</p>
<p>3. Församlingar inom Svenska kyrkan.</p>
<p>4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och<br>högskolor.</p>
<p>5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för<br>gemensamma närradioändamål (närradioföreningar).</p>
<p>Lokala ideella föreningar som avses i 1 och 2 får meddelas tillstånd att<br>sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i sändnings-<br>området i minst ett år före dagen för ansökan om tillstånd. Om det finns<br>särskilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.</p>
<p>5 § Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslutningen<br>har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt yttrandefrihetsgrundlagen.</p>
<p>6 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har tillstånd att Prop. 1995/96:160<br>sända lokalradio eller digital ljudradio.</p>
<p>Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att sända<br>lokalradio eller digital ljudradio. Tillståndet att sända närradio upphör då från<br>och med den dag sändningar får ske med stöd av tillståndet att sända<br>lokalradio eller digital ljudradio.</p>
<p>7 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får utnyttjas av<br>någon annan under en tid av högst tre månader, om en innehavare av tillstånd<br>att sända närradio mot vilken det har riktats ett föreläggande vid vite enligt<br>denna lag, avstår sändningstid eller avsäger sig sitt sändningstillstånd.</p>
<p>En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för vilka<br>det krävs tillstånd enligt denna lag.</p>
<h5>5 kap. Lokalradio</h5>
<p>1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga lokala ljudradiosändningar<br>än sådana som kräver tillstånd av regeringen eller som får ske endast under en<br>begränsad tid enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller som är närradio.</p>
<p>Bestämmelser om lokalradio finns i lokalradiolagen (1993:120).</p>
<h5>6 kap. Sändningarnas innehåll m.m.</h5>
<p>1 § Den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram efter<br>tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet präg-<br>las av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla männi-<br>skors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.</p>
<p>2 § Program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär<br>eller med pornografiska bilder får inte sändas i televisionen under sådan tid<br>och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se pro-<br>grammen. om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.</p>
<p>3 § Uppgifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam och som<br>sänts på annat sätt än genom tråd, skall beriktigas när det är befogat.</p>
<p>Även uppgifter som förekommit i TV-program som inte är reklam och som<br>sänts genom tråd bör beriktigas när det är befogat.</p>
<p>4 § Program som inte är reklam får inte på ett otillbörligt sätt gynna kom-<br>mersiella intressen.</p>
<p>5 § I sändningar för vilka villkor om opartiskhet gäller får det inte före-<br>komma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar<br>till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intresse-<br>frågor på arbetsmarknaden.</p>
<p>Att sådana meddelanden skall anses som annonser framgår av 7 kap. 1 §.</p>
<p>6 § I närradio får det endast sändas program som har framställts särskilt för<br>den egna verksamheten. I enstaka fall får det dock förekomma sändningar<br>som inte framställts enbart för den egna verksamheten, om de är av särskilt<br>intresse för tillståndshavarens medlemmar.</p>
<p>10</p>
<p>7 § En närradioförenings programutbud får innehålla endast</p>
<p>1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillstånds-<br>havama,</p>
<p>2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,</p>
<p>3. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om<br>närradioverksamheten på orten, och</p>
<p>4. provsändningar av program, framställda av juridiska personer som är<br>behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall under högst tre<br>månader.</p>
<p>8 § Den som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd av<br>regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, se till att mer än<br>hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt ur-<br>sprung och att minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio<br>procent av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har<br>framställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses här tid då<br>det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annon-<br>ser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av endast text.</p>
<p>TV-sändningar enligt första stycket och ljudradiosändningar som sker med<br>stöd av tillstånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, i<br>betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med<br>svenska artister och verk av svenska upphovsmän.</p>
<p>9 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda en sådan<br>beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-verket.<br>Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme eller, om detta<br>inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-TV skall beteckningen<br>anges löpande.</p>
<h5>7 kap. Reklam och annan annonsering</h5>
<p>1 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en särskild<br>signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar. Signaturen<br>skall i televisionen bestå av både ljud och bild. I sökbar text-TV och i för-<br>sälj ningsprogram som avses i 5 § tredje stycket skall signaturen alltid vara<br>löpande, men behöver endast anges i bild.</p>
<p>I fråga om sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får regeringen<br>medge undantag från skyldigheten enligt första stycket och från kravet enligt<br>6§.</p>
<p>Med annonser avses reklam samt sändningar som utan att vara reklam<br>sänds på uppdrag av någon annan.</p>
<p>2 § Av en annons som inte är reklam skall det framgå i vems intresse den<br>sänds. Om reklamidentifiering finns bestämmelser i 5 § marknadsförings-<br>lagen (1995:450).</p>
<p>3 § I annonser får det inte uppträda personer som spelar en framträdande<br>roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommenta-<br>rer.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>11</p>
<p>4 § Reklam i en TV-sändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten<br>hos barn under tolv år.</p>
<p>I reklam i en TV-sändning får det inte uppträda personer eller figurer som<br>spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn<br>under tolv år.</p>
<p>5 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan hela<br>klockslag. I TV-sändning får denna tid dock i rena undantagsfall utsträckas<br>till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela<br>klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den tiden.</p>
<p>Annonser får i en TV-sändning sändas under högst tio procent av sänd-<br>ningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändningstiden mellan<br>klockan 18.00 och 24.00.</p>
<p>Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken<br>erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad som<br>sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med programtjänst avses<br>ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning.<br>Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § skall programtjänstens beteckning anges i<br>böljan och i slutet av sändningen.</p>
<p>6 § Den sammanlagda annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte<br>understiga en minut sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har<br>frånräknats.</p>
<p>7 § Annonser skall i TV-sändning sändas mellan programmen. Annonser<br>får dock avbryta ett program, om de sänds</p>
<p>1. i pauser i sportprogram där det förekommer längre pauser eller i pauser i<br>program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,</p>
<p>2. mellan delar av program som består av avslutade delar och där varje del<br>som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.</p>
<p>Vid tillämpningen av första stycket skall ett program som inte består av<br>annat än, utom angivande av namn eller källa, ett enkelt meddelande om tid,<br>väderlek, nyheter eller dylikt, inte betraktas som ett särskilt program.</p>
<p>Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program eller en<br>del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år såvida<br>det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.</p>
<p>8 § Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av<br>någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som fram-<br>ställer audiovisuella verk (sponsrat program), skall på lämpligt sätt i början<br>och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället anges vem eller vilka<br>bidragsgivarna är. 1 sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpan-<br>de. Sådana uppgifter behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i<br>1 § första stycket och skall inte räknas in i den annonstid som anges i 5 §.</p>
<p>Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommen-<br>tarer får inte sponsras.</p>
<p>9 § Bestämmelser om förbud mot reklam för alkoholdrycker och tobaks-<br>varor finns i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring<br>av alkoholdrycker och tobakslagen (1993:581). Ett program får inte sponsras<br>av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av<br>alkoholdrycker eller tobaksvaror.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>12</p>
<p>10 § Reklam för receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling<br>som endast är tillgänglig efter ordination får inte sändas i televisionen såvida<br>det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.</p>
<p>11 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam såvida det inte är<br>fråga om meddelanden som avses i 8 §.</p>
<p>12 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som den<br>sändande gör för sin programverksamhet.</p>
<p>Bestämmelserna i 5 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.</p>
<h5>8 kap. Vidaresändningar i kabelnät</h5>
<p>1 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för tråd-<br>sändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån sänd-<br>ningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i fastigheter som är<br>anslutna till anläggningen kan ta emot sådana TV-sändningar som sker med<br>stöd av tillstånd från regeringen och som är avsedda att kunna tas emot av var<br>och en i området. Sändningarna skall kunna tas emot på ett tillfredsställande<br>sätt och utan kostnad för själva mottagningen. Sändningsplikten gäller även<br>sändningar som en tillståndshavare sänder för att uppfylla skyldigheten att<br>sända till hela landet eller till delar av landet, men där sättet att sända inte<br>kräver regeringens tillstånd.</p>
<p>Sändningsplikten omfattar inte sändningar som sker med stöd av tillstånd<br>enligt 2 kap. 2 § femte stycket eller med stöd av tillstånd till vidaresändning<br>enligt 3 kap. 5 §.</p>
<p>2 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för tråd-<br>sändning där TV-program vidaresänds till allmänheten och varifrån sänd-<br>ningarna når fler än 100 bostäder skall i varje kommun där han eller hon har<br>en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme<br>för sändningar av TV-program från ett eller flera av Radio- och TV-verket<br>utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).</p>
<p>3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte om vidaresändningarna i anlägg-<br>ningen endast avser TV-program från sändare på jordytan på lägre frekvens<br>än 3 gigahertz.</p>
<p>4 § Den som vidaresänder TV-program med hjälp av radiovågor på frekvens<br>över 3 gigahertz skall i varje kommun där han eller hon bedriver en sådan<br>verksamhet kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme för<br>sändningar av TV-program från ett eller flera lokala kabelsändarföretag.</p>
<p>5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person som har<br>bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika<br>intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.</p>
<p>Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter<br>vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.</p>
<p>Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag skall<br>avse högst tre år.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>13</p>
<p>6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna enligt 1, Prop. 1995/96:160</p>
<p>2 och 4 §§ om det finns särskilda skäl till det.</p>
<h5>9 kap. Granskning och tillsyn</h5>
<p>1 § Justitiekanslern övervakar genom granskning i efterhand om sända<br>program innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med<br>6 kap. 2 §.</p>
<p>2 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i<br>efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna lag och de<br>villkor som kan gälla för sändningarna.</p>
<p>Bestämmelserna om reklam i 7 kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas dock av<br>Konsumentombudsmannen.</p>
<p>Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap.</p>
<p>5 § skall inte granskas av Granskningsnämnden för radio och TV.</p>
<p>Finner Granskningsnämnden för radio och TV att en sändning innehåller<br>våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 §, skall<br>nämnden göra anmälan om förhållandet till Justitiekanslern.</p>
<p>3 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex<br>andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen be-<br>stämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande.<br>Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller<br>en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden som uppenbart inte<br>är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden<br>eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos<br>nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut<br>som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av denna lag eller de<br>villkor som gäller för sändningarna.</p>
<p>Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV<br>kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rätte-<br>gångsbalken.</p>
<p>4 § Var och en som sänder TV-program över satellit eller med stöd av<br>tillstånd av regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur stor<br>andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som avses i</p>
<p>6 kap. 8 § första stycket.</p>
<p>5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder TV-program<br>över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen lämna upplysningar om<br>vem som äger företaget och på vilket sätt verksamheten finansieras.</p>
<p>6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall en satellitentreprenör lämna<br>upplysningar om vem som är uppdragsgivare, uppdragsgivarens adress,<br>programtjänstens beteckning samt hur sändningen över satellit sker.</p>
<p>7 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som fått tillstånd av<br>regeringen lämna upplysningar om sådana innehav av aktier eller andelar eller<br>ingångna avtal som medför att han eller hon har inflytande i ett annat företag<br>med sådant tillstånd. Vidare skall på begäran av Radio- och TV-verket ett<br></p>
<p>14</p>
<p>företag som är tillståndshavare lämna uppgifter om sådana innehav av aktier Prop. 1995/96:160<br>eller andelar eller ingångna avtal som innebär att någon ensam har ett be-<br>stämmande inflytande i företaget.</p>
<p>8 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter<br>på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har<br>spelat in ett program, skall på begäran av Granskningsnämnden för radio och<br>TV, Radio- och TV-verket eller Konsumentombudsmannen utan kostnad<br>lämna en sådan inspelning till myndigheten.</p>
<h5>10 kap. Straff och avgifter m.m.</h5>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd<br>där tillstånd krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex<br>månader.</p>
<p>2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från en radioanläggning<br>på öppna havet eller i luftrummet över det eller som upprättar eller innehar en<br>sådan anläggning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om</p>
<p>- sändningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land som är<br>anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradio-<br>sändningar från stationer utanför nationella territorier, eller</p>
<p>- sändningen orsakar att radioanvändning i något av dessa länder blir<br>skadligt påverkad.</p>
<p>Den som utomlands begått ett sådant brott döms, om han eller hon finns<br>här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 §<br>brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra styckena<br>brottsbalken.</p>
<p>Åtal får väckas endast efter förordnande av regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer mot</p>
<p>- svenska medborgare för brott som rör sändningar som inte är avsedda att<br>tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar att radio-<br>användningar blir skadligt påverkade här, eller</p>
<p>- utlänningar även i andra fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken.</p>
<p>3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings-<br>skyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.</p>
<p>4 § Egendom som använts vid brott enligt 2 § skall förklaras förverkad, om<br>det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde för-<br>klaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras förverkat, om<br>det inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller<br>föremålets värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att före-<br>bygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det.</p>
<p>5 § Den som åsidosätter de bestämmelser och villkor som anges i denna<br>paragraf får åläggas att betala en särskild avgift. Detta gäller</p>
<p>1. villkor om annonser och sponsrade program som föreskrivits med stöd<br>av 3 kap. 3 § första stycket,</p>
<p>2. bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen enligt</p>
<p>6 kap. 4 §,</p>
<p>15</p>
<p>3. bestämmelserna om annonser i 7 kap. 1 och 5-7 §§,</p>
<p>4. bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 5 § och 7 kap.</p>
<p>2 och 3 §§,</p>
<p>5. bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§, eller</p>
<p>6. bestämmelsen om reklam i 7 kap. 11 §.</p>
<p>Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt beakta<br>överträdelsens art, varaktighet och omfattning.</p>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst fem<br>miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändan-<br>des årsomsättning under det föregående räkenskapsåret.</p>
<p>När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter<br>som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de<br>intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av överträ-<br>delsen.</p>
<p>7 § En handling som strider mot 7 kap. 3, 4 och 10 §§ skall vid tillämp-<br>ningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otill-<br>börlig mot konsumenter. En sådan handling kan medföra marknadsstör-<br>ningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknadsföringslagen.</p>
<p>8 § Granskningsnämnden för radio och TV får besluta att den sändande på<br>lämpligt sätt skall offentliggöra nämndens beslut, när nämnden funnit att<br>någon har brutit mot villkor som beslutats med stöd av 3 kap. 1 §, 2 § eller</p>
<p>3 § andra stycket, eller bestämmelsen om beriktigande i 6 kap. 3 § första<br>stycket.</p>
<p>Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära att<br>offentliggörande måste ske i den sändandes program.</p>
<p>9 § Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf får<br>föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite.<br>Detta gäller bestämmelser om</p>
<p>1. närradiosändningars innehåll (6 kap. 6 och 7 §§),</p>
<p>2. beteckningar (6 kap. 9 §),</p>
<p>3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabel-<br>sändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§),</p>
<p>4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV-verket<br>(9 kap. 4—7 §§), eller</p>
<p>5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §).</p>
<p>Föreläggande enligt första stycket 1, 2 och 5 får meddelas av Gransk-<br>ningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första stycket 3-5 får<br>meddelas av Radio- och TV-verket. Föreläggande enligt första stycket 5 får<br>även meddelas av Konsumentombudsmannen.</p>
<p>10 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda någon att överträda<br>beslut om sändningstid i närradion eller att låta någon annan i sitt ställe<br>utnyttja sådan sändningstid. Föreläggandet får förenas med vite.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>16</p>
<p>11 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar eller porno-<br>grafiska bilder i televisionen på tider och sätt som avses i 6 kap. 2 §, får<br>Justitiekanslern förelägga honom eller henne att inte på nytt sända sådana<br>program på tider och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn<br>kan se programmen. Föreläggandet får förenas med vite.</p>
<p>12 § Om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige, får<br>Granskningsnämnden för radio och TV förelägga satellitentreprenören att<br>följa de bestämmelser och villkor som anges i 5 §. Föreläggandet får förenas<br>med vite.</p>
<p>Föreläggande enligt 9 eller 11 § får riktas mot satellitentreprenören, om<br>den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige.</p>
<p>Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått tillgång till<br>sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp-<br>dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får föreläggande enligt<br>första eller andra stycket i stället riktas mot uppdragsgivaren.</p>
<h5>11 kap. Återkallelse av tillstånd</h5>
<p>1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program skall återkallas på<br>begäran av tillståndshavaren. Ett sådant beslut får också återkallas enligt vad<br>som anges i 2^4 §§. Beslut om återkallelse enligt någon av dessa paragrafer<br>får meddelas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår<br>som alltför ingripande.</p>
<p>2 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om tillstånds-<br>havaren väsentligt brutit mot de villkor som förenats med tillståndet med stöd<br>av 3 kap. 1-3 §§ eller mot föreskrifterna i 6 kap. 1-5 §§ eller 7 kap.<br>1-10 §§.</p>
<p>Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas, om till-<br>ståndshavaren förfogar över mer än ett sådant tillstånd, antingen direkt eller<br>genom företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller andelsinnehav<br>eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande. Återkallelsen skall då avse<br>det eller de tillstånd som meddelats efter det första tillståndet.</p>
<p>3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren</p>
<p>1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §,</p>
<p>2. inte utnyttjat rätten att sända närradio under tre på varandra följande<br>månader, eller</p>
<p>3. inte har betalat avgift i ett ärende om närradio inom föreskriven tid, och<br>har förelagts att betala den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att ett<br>program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk<br>av yttrandefriheten.</p>
<p>4 § I beslut om återkallelse av ett tillstånd att sända närradio får bestämmas<br>en tid av högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte får erhålla ett nytt<br>tillstånd.</p>
<p>I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att tillstånds-<br>havaren inte får erhålla ett nytt tillstånd inom en tid av högst ett år, eller om<br>det finns synnerliga skäl, högst fem år. Detta gäller även om den som hade</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>tillstånd när yttrandefrihetsbrottet begicks inte har tillstånd att sända närradio<br>vid tiden för domen.</p>
<p>Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden intill dess<br>domen vinner laga kraft.</p>
<p>5 § Har tillstånd meddelats enligt denna lag trots att tillståndshavaren sakna-<br>de behörighet enligt 3 kap. 4 § första stycket, får tillståndet återkallas endast<br>om beslutet om tillståndet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter<br>från tillståndshavaren.</p>
<p>6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om någon<br>sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan verksamhet förekommit<br>endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre<br>månader.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<h5>12 kap. Handläggningen av ärenden om avgifter, vite och<br>återkallelse</h5>
<p>1 § Ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av villkor<br>som meddelats med stöd av 3 kap. 1 § eller 3 kap. 2 § 9-12 och om<br>överträdelse av 6 kap. 1-3 §§ skall på talan av Justitiekanslern tas upp av<br>allmän domstol.</p>
<p>I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Radio- och TV-<br>verket.</p>
<p>2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får en fråga om återkallelse tas<br>upp först efter anmälan av regeringen, om inte tillståndshavaren själv begärt<br>att tillståndet skall återkallas.</p>
<p>Är det fråga om återkallelse på grund av överträdelse av bestämmelse i<br>denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Gransknings-<br>nämnden för radio och TV enligt 9 kap. 2 § skall Radio- och TV-verket be-<br>gära in yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden<br>finner att överträdelsen är väsentlig.</p>
<p>3 § För rättegången i mål enligt 1 § första stycket tillämpas bestämmelserna<br>för yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall<br>tillämpas för den som talan om återkallelse riktar sig mot. Juryns prövning<br>skall avse frågan om återkallelse skall ske.</p>
<p>Domstolen får förordna att domen skall gälla även för tiden intill dess den<br>vinner laga kraft.</p>
<p>4 § Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Länsrätten i<br>Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden för radio och TV.</p>
<p>Frågan om särskild avgift faller, om den som talan riktas mot inte delgetts<br>ansökan inom fem år från det överträdelsen upphörde. Ett beslut om avgift<br>upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem år från det att domen<br>vann laga kraft.</p>
<p>5 § Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt<br>10 kap. 11 § prövas av allmän domstol på talan av Justitiekanslern. För rätte-<br>gången i ett sådant mål tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad<br>som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall tillämpas för den som talan</p>
<p>18</p>
<p>om utdömande av vite riktar sig mot. Juryns prövning skall avse frågan om<br>vitet skall dömas ut.</p>
<p>Frågor om utdömande av vite i andra fall prövas i enlighet med vad som i<br>allmänhet är föreskrivet om vite.</p>
<h5>13 kap. Överklagande</h5>
<p>1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande av<br>tillstånd att sända närradio, fördelning av sändningstid i närradion och åter-<br>kallelse av tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Beslutet gäller omedelbart, även om det överklagas.</p>
<p>2 § Även följande beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol, nämligen beslut om</p>
<p>1. beteckningar enligt 6 kap. 9 §,</p>
<p>2. förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 §,</p>
<p>3. återkallelse av ett sådant förordnande enligt 11 kap. 6 §, och</p>
<p>4. beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt och skyldighet<br>att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag.</p>
<p>Beslut om återkallelse av ett förordnande som anges i 2 gäller omedelbart,<br>även om det överklagas.</p>
<p>3 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-<br>verket om förelägganden som har förenats med vite enligt 10 kap.</p>
<p>8 §, 9 § första stycket 1-3 samt 10 § får överklagas hos allmän förvalt-<br>ningsdomstol.</p>
<p>Förelägganden enligt 10 kap. 8 §, 9 § första stycket 1 och 2 samt 10 §<br>gäller omedelbart, även om de överklagas.</p>
<p>4 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut<br>som meddelats av länsrätt enligt 1-3 §§.</p>
<p>5 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och<br>TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas.</p>
<h5>Övergångsbestämmelser</h5>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>2. Genom lagen upphävs</p>
<p>lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna<br>havet,</p>
<p>radiolagen (1966:755),</p>
<p>lagen (1981:508) om radiotidningar,</p>
<p>närradiolagen (1982:459),</p>
<p>lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram,<br>lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,</p>
<p>lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän-<br>heten.</p>
<p>3. Bestämmelserna i 13 kap. tillämpas inte i de fall där det första beslutet i<br>ärendet fattats före den 1 december 1996.1 övrigt gäller de upphävda lagarna<br>om sändningen ägt rum före ikraftträdandet.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>19</p>
<h4>2.2 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen<br>(1960:644)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 37 a § varumärkningslagen (1960:644) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>37 a §'</p>
<p>På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1-3 §§ eller den<br>som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får domstolen vid<br>vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det<br>skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesför-<br>bud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats.<br>Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig,<br>om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-<br>het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-<br>den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I<br>fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-<br>heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>'Senaste lydelse 1994:232.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>20</p>
<h4>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om Prop. 1995/96:160<br>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 53 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>53 a §1</p>
<p>På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som<br>på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite för-<br>bjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som<br>avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång<br>eller överträdelse som avses i 53 § förekommer och om det skäligen kan<br>befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den<br>ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för<br>tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett<br>sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-<br>het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-<br>den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I<br>fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-<br>heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>lenaste lydelse 1994:233.</p>
<p>21</p>
<h4>2.4 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) Prop. 1995/96:160</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 57 a § patentlagen (1967:837) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>57 a §i</p>
<p>På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att<br>utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör patent-<br>intrång att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det<br>skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för<br>tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett<br>sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar<br>käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>'Senaste lydelse 1994:234.</p>
<p>22</p>
<h4>2.5 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen Prop. 1995/96:160<br>(1970:485)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 35 a § mönsterskyddslagen (1970:485) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>35 a §'</p>
<p>På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att<br>utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör mönsterintrång<br>att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det<br>skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för<br>tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett<br>sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-<br>het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-<br>den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I<br>fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-<br>heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>/ fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:235.</p>
<p>23</p>
<h4>2.6 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen Prop. 1995/96:160<br>(1971:392)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 36 a § växtförädlarrättslagen (1971:392) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>36 a §1</p>
<p>På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens har rätt att<br>utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör intrång i<br>växtförädlarrätten att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det<br>skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till växtsorten, får domstolen meddela vitesförbud för<br>tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett<br>sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-<br>het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-<br>den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I<br>fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-<br>heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>'Senaste lydelse 1994:236.</p>
<p>24</p>
<h4>2.7 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) Prop. 1995/96:160</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 15 § firmalagen (1974:156) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>15 §'</p>
<p>Om ett näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder<br>eller allmän ordning eller är vilseledande, får domstolen vid vite förbjuda<br>innehavaren att använda kännetecknet.</p>
<p>Ett sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i någon annans<br>rätt till näringskännetecken (firmaintrång).</p>
<p>Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av kännetecknet<br>eller dess användning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av<br>den myndighet som regeringen bestämmer och av sammanslutning av berörda<br>näringsidkare.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång förekommer och om<br>det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vites-<br>förbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har be-<br>slutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt fjärde stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar<br>käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt fjärde stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet eller,<br>om detta meddelats enligt första stycket, av den myndighet som regeringen<br>bestämmer. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (J966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>'Senaste lydelse 1994:237.</p>
<p>25</p>
<h4>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med Prop. 1995/96:160<br>vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1978:763) med vissa bestäm-<br>melser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Med hänsyn till de hälsorisker<br>som är förbundna med bruk av alko-<br>hol skall särskild måttfullhet iakttas<br>vid marknadsföring av alkohol-<br>dryck. Därvid gäller särskilt att<br>reklam- eller annan marknads-<br>föringsåtgärd inte får företas som är<br>påträngande eller uppsökande eller<br>som uppmanar till bruk av alkohol.</p>
<p>Vid marknadsföring av alkohol-<br>dryck får inte användas kommersiell<br>annons i ljudradio- eller televisions-<br>program. Detta gäller även för så-<br>dana televisionssändningar som om-<br>fattas av lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionspro-<br>gram till allmänheten och som kan<br>tas emot endast i något annat land<br>som är bundet av avtalet om Euro-<br>peiska ekonomiska samarbetsom-<br>rådet (EES-avtalet).</p>
<p>Vid marknadsföring av sprit-<br>dryck, vin eller starköl får ej an-<br>vändas kommersiell annons i perio-<br>disk skrift eller annan skrift på<br>vilken tryckfrihetsförordningen är<br>tillämplig och som med avseende på<br>ordningen för dess utgivning är jäm-<br>förbar med periodisk skrift. Detta<br>gäller dock ej i fråga om skrift som<br>tillhandahålls endast påförsäljnings-<br>ställe för sådan dryck.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§'</p>
<p>Med hänsyn till de hälsorisker<br>som är förbundna med bruk av alko-<br>hol skall särskild måttfullhet iakttas<br>vid marknadsföring av alkohol-<br>drycker. Därvid gäller särskilt att<br>reklam- eller annan marknads-<br>föringsåtgärd inte får företas som är<br>påträngande eller uppsökande eller<br>som uppmanar till bruk av alkohol.</p>
<p>Vid marknadsföring av alkohol-<br>drycker får inte användas kommer-<br>siella annonser i ljudradio- eller TV-<br>program. Detta gäller även för så-<br>dana TV-sändningar över satellit<br>som omfattas av radio- och TV-lagen<br>(1996:000).</p>
<p>Vid marknadsföring av sprit-<br>drycker, vin eller starköl får inte an-<br>vändas kommersiella annonser i<br>periodiska skrifter eller andra skrifter<br>på vilka tryckfrihetsförordningen är<br>tillämplig och som med avseende på<br>ordningen för utgivningen är jämför-<br>bara med periodiska skrifter. Detta<br>gäller dock inte i fråga om skrifter<br>som tillhandahålls endast på försälj-<br>ningsställen för sådana drycker.</p>
<p>'Senaste lydelse 1992:1359.</p>
<p>26</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Handling som strider mot 2 §<br>skall vid tillämpning av marknads-<br>föringslagen (1995:450) anses vara<br>otillbörlig mot konsumenter.</p>
<p>3 §2</p>
<p>En handling som strider mot 2 §<br>skall vid tillämpningen av 4, 14<br>och 19 §§ marknadsföringslagen<br>(1995:450) anses vara otillbörlig mot<br>konsumenter. En handling som stri-<br>der mot 2 § andra stycket kan med-<br>föra marknadsstörningsavgift enligt<br>bestämmelserna i 22-28 §§ mark-<br>nadsföringslagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>^Senaste lydelse 1995:453.</p>
<p>27</p>
<h4>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV- Prop. 1995/96:160<br>avgift</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 22 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>7§></p>
<p>TV-avgiften är 1 476 kronor för TV-avgiften är 1 524 kronor för<br>ett år. Den skall betalas i fyra poster ett år. Den skall betalas i fyra poster<br>om 369 kronor.                     om 381 kronor.</p>
<p>Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast<br>sista vardagen före avgiftsperiodens början.</p>
<p>För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperioden<br>skall avgiften betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgiften som<br>motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.</p>
<p>8§</p>
<p>Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för<br>innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget.</p>
<p>Yrkesmässig överlåtelse eller ut-<br>hyrning i detaljhandeln av TV-mot-<br>tagare skall av överlåtaren respektive<br>uthyraren anmälas till bolaget inom<br>den tid som regeringen bestämmer.<br>Anmälan skall innehålla de uppgifter<br>som behövs för fastställandet av<br>avgiftsskyldigheten för innehavet av<br>TV-mottagaren.</p>
<p>Den som förvärvar eller hyr en<br>TV-mottagare av någon enligt andra<br>stycket eller av den som företräder<br>honom eller henne är skyldig att på<br>begäran lämna överlåtaren eller upp-<br>låtaren de uppgifter som överlåtaren<br>eller upplåtaren behöver för att full-<br>göra sin anmälningsskyldighet.</p>
<p>'Senaste lydelse 1995:596.</p>
<p>28</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>22 §</p>
<p>Den som bryter mot 8 § döms till      Till böter döms den som upp-</p>
<p>böter.                                  såtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>1. underlåter att fullgöra sin an-<br>mälningsskyldighet enligt 8 § första<br>eller andra stycket,</p>
<p>2. lämnar ofullständiga eller orik-<br>tiga uppgifter i en anmälan som av-<br>ses i 8 § andra stycket, eller</p>
<p>3. lämnar oriktiga uppgifter vid<br>fullgörandet av den uppgiftsskyl-<br>dighet som avses i 8 § tredje stycket.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket 2<br>och 3 gäller inte om gärningen är be-<br>lagd med straff i brottsbalken.</p>
<p>Denna lag träder i kraft såvitt avser 8 och 22 § § den 1 december 1996 och i<br>övrigt den 1 januari 1997.</p>
<p>29</p>
<h4>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om Prop. 1995/96:160<br>granskning och kontroll av filmer och videogram;</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:886) om granskning och kontroll<br>av filmer och videogram skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2§></p>
<p>Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och videogram som</p>
<p>1. sänds i radiosändning,</p>
<p>2. sänds i trådsändning om sänd-<br>ningen är en vidaresändning av en<br>sändning från en satellit eller annars<br>av en rundradiosändning eller om<br>sändningen är en egensändning i<br>enlighet med bestämmelserna i lagen<br>(1991:2027) om kabelsändningar till<br>allmänheten,</p>
<p>3. utgör reklam för vara eller<br>tjänst,</p>
<p>4. visas vid varumässa, utställ-<br>ning eller sportevenemang, om inte<br>själva visningen utgör en allmän<br>sammankomst,</p>
<p>5. visas inom ett museum som ett<br>led i museets normala utställnings-<br>verksamhet och är en dokumentär<br>framställning.</p>
<p>1. sänds i ett TV-program som<br>omfattas av yttrandefrihetsgrund-<br>lagen,</p>
<p>2. utgör reklam för vara eller<br>tjänst,</p>
<p>3. visas vid varumässa, utställ-<br>ning eller sportevenemang, om inte<br>själva visningen utgör en allmän<br>sammankomst,</p>
<p>4. visas inom ett museum som ett<br>led i museets normala utställnings-<br>verksamhet och är en dokumentär<br>framställning.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>'Senaste lydelse 1991:2031.</p>
<p>30</p>
<h4>2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med Prop. 1995/96:160<br>föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens områden</h4>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden</p>
<p>dels att 3 kap. 3, 7 och 12 §§ samt 5 kap. 3 och 7 §§ skall ha följande<br>lydelse,</p>
<p>dels att rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall lyda "Sändningar med till-<br>stånd av regeringen".</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3 kap.</p>
<p>3 §'</p>
<p>Varje sammanslutning som avser<br>att sända ljudradio med stöd av närr-<br>adiolagen (1982:459) skall utse en<br>utgivare för programverksamheten.<br>Sammanslutningen skall till Radio-<br>och TV-verket anmäla vem som är<br>utgivare.</p>
<p>Om den som är utsedd till utgivare<br>drag upphör, skall sammanslutningen<br>skall anmälas så som föreskrivs i första</p>
<p>Varje sammanslutning som avser<br>att sända ljudradio med stöd av<br>4 kap. radio- och TV-lagen<br>(1996:000) skall utse en utgivare för<br>programverksamheten. Sammanslut-<br>ningen skall till Radio- och TV-<br>verket anmäla vem som är utgivare,<br>inte längre är behörig eller hans upp-<br>omedelbart utse ny utgivare. Denne<br>stycket.</p>
<p>7§</p>
<p>Utgivare av sådana radiotidningar<br>som anges i 1 § första stycket 2 b)<br>lagen (1981:508) om radiotidningar<br>utses, såvitt gäller den del av<br>radiotidningen som utgörs av en<br>sammanställning, av de samverkan-<br>de ägarna till de periodiska skrifter<br>ur vilka materialet hämtas. Utgiva-<br>ren skall utses för programverk-<br>samheten.</p>
<p>Om en sändning som är särskilt<br>anpassad för synskadade (radiotid-<br>ning) består av en sammanställning<br>av material från flera periodiska<br>skrifter (sammanställda radiotidning-<br>ar), skall utgivare utses av ägarna till<br>de periodiska skrifter ur vilka mate-<br>rialet hämtats. Utgivaren skall utses<br>för programverksamheten.</p>
<p>Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till<br>radiotidningen skall till Taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.</p>
<p>Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-<br>drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så<br>som sägs i andra stycket.</p>
<p>'Senaste lydelse 1994:400.</p>
<p>31</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>12 §</p>
<p>Om ett programföretag som har<br>tillstånd enligt 5 § första stycket<br>radiolagen (1966:755) att sända<br>radioprogram också driver verk-<br>samhet för sändning till allmänheten<br>av ljud, bilder eller text genom tråd,<br>tillämpas 1 och 2 §§ i fråga om<br>verksamheten.</p>
<p>Om ett programföretag som har<br>tillstånd enligt 2 kap. 2 § första<br>stycket radio- och TV-lagen<br>(1996:000) att sända radioprogram<br>också driver verksamhet för sänd-<br>ning till allmänheten av ljud, bilder<br>eller text genom tråd, tillämpas 1 och<br>2 §§ i fråga om verksamheten.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>3§</p>
<p>Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje<br>program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram som<br>avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen skall<br>bevaras i minst sex månader från sändningen.</p>
<p>Den som här i landet för någon<br>annans räkning bedriver sändnings-<br>verksamhet över satellit eller som<br>upplåter satellitkapacitet skall också<br>ombesörja att varje program spelas<br>in och bevaras. Detta gäller dock inte<br>om någon annan skall göra detta en-<br>ligt första stycket.</p>
<p>Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad<br>vidaresändning av radioprogram genom trådnät.</p>
<p>6§</p>
<p>Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot honom i<br>ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant brott i<br>programmet har rätt hos den som driver sändningsverksamheten kostnadsfritt<br>ta del av en inspelning av programmet. Den enskilde har också rätt att utan<br>kostnad få en kopia av inspelningen eller en bestyrkt utskrift av vad som har<br>yttrats i programmet. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte, om det är<br>uppenbart att han inte berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara<br>målsägande.</p>
<p>Den skyldighet som avses i första<br>stycket vilar i fråga om sådana<br>radiotidningar som anges i 1 § första<br>stycket 2 b) lagen (1981:508) om<br>radiotidningar på ägaren till den<br>periodiska skrift som utgör den<br>huvudsakliga förlagan.</p>
<p>Den skyldighet som avses i första<br>stycket vilar i fråga om sådana<br>radiotidningar som anges i 3 kap.<br>7 § på ägaren till den periodiska<br>skrift som utgör den huvudsakliga<br>förlagan.</p>
<p>32</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som<br>innehåller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut<br>här i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar som avses i<br>4 kap. 1 § vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av en upptagning och<br>få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga<br>förlagan.</p>
<p>7 §2</p>
<p>I närradiolagen (1982:459), lagen<br>(1991:2027) om kabelsändningar till<br>allmänheten, lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionspro-<br>gram till allmänheten och i lokal-<br>radiolagen (1993:120) finns ytter-<br>ligare bestämmelser om skyldighet<br>att tillhandahålla inspelningar av</p>
<p>I lokalradiolagen (1993:120) och i<br>radio- och TV-lagen (1996:000)<br>finns ytterligare bestämmelser om<br>skyldighet att tillhandahålla inspel-<br>ningar av radioprogram.</p>
<p>radioprogram.</p>
<p>I lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns bestämmelser<br>om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till<br>Arkivet för ljud och bild.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>^Senaste lydelse 1993:1394.</p>
<p>3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>33</p>
<h4>2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om<br>koncessionsavgift på televisionens område</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 och 11 §§ lagen (1992:72) om koncessions-<br>avgift på televisionens område skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett programföretag som enligt 5 §<br>radiolagen (1966:755) har tillstånd<br>att i hela landet sända televisions-<br>program i rundradiosändning skall<br>betala koncessionsavgift till staten<br>enligt denna lag under förutsättning<br>att företaget har rätt att sända reklam<br>mot vederlag i sådan sändning och<br>är ensamt om denna rätt här i landet.</p>
<p>Ett programföretag som enligt<br>2 kap. 2 § första stycket radio- och<br>TV-lagen (1996:000) har tillstånd att<br>i hela landet sända TV-program skall<br>betala koncessionsavgift till staten<br>enligt denna lag under förutsättning<br>att företaget har rätt att sända reklam<br>i sådan sändning och är ensamt om<br>denna rätt här i landet.</p>
<p>11 §'</p>
<p>Radio- och TV-verkets beslut</p>
<p>Radio- och TV-verkets beslut</p>
<p>enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och<br>10 § får överklagas hos kammar-<br>rätten.</p>
<p>enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och<br>10 § får överklagas hos allmän för-<br>valtningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid över-</p>
<p>klagande till kammarrätten.</p>
<p>Andra beslut av Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte överklagas.</p>
<p>Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att<br>betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Bestämmelsen i 11 § i sin<br>nya lydelse tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats<br>dessförinnan.</p>
<p>•Senaste lydelse 1994:402.</p>
<p>34</p>
<h4>2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om Prop. 1995/96:160<br>skydd för kretsmönster för halvledarprodukter</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1992:1685) om skydd för krets-<br>mönster för halvledarprodukter skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>9 a §'</p>
<p>På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av<br>licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den<br>som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt 9 § att<br>fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång<br>eller överträdelse enligt 9 § förekommer och om det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av ensamrätten<br>till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att<br>målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar<br>käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i<br>rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>ema i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>'Senaste lydelse 1994:238.</p>
<p>35</p>
<h4>2.14 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen<br>(1993:120)</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lokalradiolagen (1993:120)<br>dels att 2 och 3 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 1, 6, 24-28 och 39 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 27 a § samt<br>31 a - e §§, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Denna lag innehåller föreskrifter<br>om lokala rundradiosändningar av<br>radioprogram i ljudradio (lokal-<br>radio).</p>
<p>Lagen gäller inte sådana sänd-<br>ningar som bedrivs med stöd av<br>närradiolagen (1982:459) eller 5 §<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §</p>
<p>Denna lag innehåller föreskrifter<br>om lokalradio. Vad som avses med<br>lokalradio framgår av 5 kap. 1 §<br>radio- och TV-lagen (1996:000).</p>
<p>6§</p>
<p>Staten, landsting, kommun eller<br>programföretag med tillstånd enligt<br>5 ,<5 radiolagen (1966:755) kan inte,<br>vare sig direkt eller genom företag i<br>vilket ett sådant organ på grund av<br>aktie- eller andelsinnehav eller avtal<br>ensamt har ett bestämmande in-<br>flytande, få tillstånd att sända lokal-<br>radio.</p>
<p>Staten, landsting, kommuner eller<br>programföretag med tillstånd enligt 2<br>kap. 2 § första stycket radio- och<br>TV-lagen (1996:000) kan inte, vare<br>sig direkt eller genom företag i vilket<br>ett sådant organ på grund av aktie-<br>eller andelsinnehav eller avtal ensamt<br>har ett bestämmande inflytande, få<br>tillstånd att sända lokalradio.</p>
<p>24 §</p>
<p>Program som inte är reklam får<br>inte på ett otillbörligt sätt gynna<br>kommersiella intressen.</p>
<p>Den som sänder lokalradio enligt<br>denna lag får inte i en sändning mot<br>vederlag eller annars på ett otill-<br>börligt sätt gynna ett kommersiellt<br>intresse. Om ett program helt eller<br>delvis bekostats av någon annan än<br>den som bedriver sändningsverk-<br>samheten, skall detta anges på lämp-<br>ligt sätt i början och i slutet av<br>programmet.</p>
<p>36</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Föreskrifterna i första stycket<br>gäller inte vad som sänds under<br>annonstid.</p>
<p>Reklam mot vederlag och pro-<br>gram mot betalning får sändas<br>endast under annonstid.</p>
<p>Av en annons som sänds under<br>annonstid skall det framgå i vems<br>intresse sändningen sker.</p>
<p>I annonser som sänds mot be-<br>talning eller annat vederlag får det<br>inte uppträda personer som spelar en<br>framträdande roll i radioprogram<br>som huvudsakligen handlar om<br>nyheter eller nyhetskommentarer.</p>
<p>Om ett program som inte är en<br>annons helt eller delvis har bekostats<br>av någon annan än den som bedriver<br>sändningsverksamheten (sponsrats),<br>skall det på lämpligt sätt i början och<br>slutet av programmet eller vid ettdera<br>tillfället anges vem eller vilka bi-<br>dragsgivarna är. Sådana uppgifter<br>behöver inte omges av signatur på<br>det sätt som anges i 25 § första<br>stycket och skall inte räknas in i den<br>annonstid som anges i 27 §.</p>
<p>Ett program som huvudsakligen<br>handlar om nyheter eller nyhetskom-<br>mentarer får inte sponsras.</p>
<p>Ett program får inte sponsras av<br>någon vars huvudsakliga verksamhet<br>gäller tillverkning eller försäljning av<br>alkoholdrycker eller tobaksvaror.</p>
<p>§</p>
<p>Före och efter varje sändning av<br>annonser skall det sändas en särskild<br>signatur som tydligt skiljer annon-<br>serna från övriga sändningar.</p>
<p>Med annonser avses reklam samt<br>sändningar som utan att vara reklam<br>sänds på uppdrag av någon annan.</p>
<p>§</p>
<p>Av en annons som inte är reklam<br>skall det framgå i vems intresse den<br>sänds. Om reklamidentifiering finns<br>bestämmelser i 5 § marknadsförings-<br>lagen (1995:450).</p>
<p>I annonser får det inte uppträda<br>personer som spelar en framträdande<br>roll i program som huvudsakligen<br>handlar om nyheter eller nyhetskom-<br>mentarer.</p>
<p>37</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>27 §</p>
<p>Inom en sändningstid av en<br>timme mellan hela klockslag får<br>annonser förekomma under högst<br>åtta eller, i rena undantagsfall, tio<br>minuter.</p>
<p>Annonser får sändas högst åtta<br>minuter under en timme mellan hela<br>klockslag.</p>
<p>27a §</p>
<p>Bestämmelserna i 25-27 §§ gäller<br>inte för sådan reklam som den<br>sändande gör för sin program-<br>verksamhet.</p>
<p>28 §'</p>
<p>Radio- och TV-verket får återkalla tillstånd att sända lokalradio, om<br>tillståndshavaren</p>
<p>1. inte inlett sändningsverksam-<br>heten inom sex månader efter till-<br>ståndstidens böljan,</p>
<p>2. annars inte utnyttjat rätten att<br>sända eller sänt endast i obetydlig<br>omfattning under en samman-<br>hängande tid av minst fyra veckor,<br>eller</p>
<p>3. sänder eller låter sända pro-<br>gram trots att det inte finns utgivare<br>för programverksamheten enligt 3<br>kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559)<br>med föreskrifter på tryckfrihets-<br>förordningens och yttrandefrihets-<br>grundlagens områden eller trots att<br>anmälan om utgivare eller ställföre-<br>trädare inte har gjorts enligt vad som<br>föreskrivs där.</p>
<p>Förfogar någon direkt eller ge-<br>nom företag, i vilket han på grund<br>av aktie- eller andelsinnehav eller<br>avtal ensam har ett bestämmande in-<br>flytande, över mer än ett tillstånd att<br>sända lokalradio, skall Radio- och<br>TV-verket återkalla det eller de till-<br>stånd som har meddelats efter det</p>
<p>1. inte inlett sändningsverksam-<br>heten inom sex månader efter till-<br>ståndstidens början, eller</p>
<p>2. annars inte utnyttjat rätten att<br>sända eller sänt endast i obetydlig<br>omfattning under en sammanhängan-<br>de tid av minst fyra veckor.</p>
<p>Förfogar någon direkt eller ge-<br>nom företag, i vilket han på grund av<br>aktie- eller andelsinnehav eller avtal<br>ensam har ett bestämmande in-<br>flytande, över mer än ett tillstånd att<br>sända lokalradio, skall Radio- och<br>TV-verket återkalla det eller de till-<br>stånd som har meddelats efter det</p>
<p>'Senaste lydelse 1994:404.</p>
<p>38</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>första tillståndet, om inte återkallel-<br>sen framstår som en alltför in-<br>gripande åtgärd. Förfogar staten,<br>landsting, kommun eller ett pro-<br>gramföretag med tillstånd enligt 5 §<br>radiolagen (1966:755) direkt eller<br>genom företag, i vilket ett sådant<br>organ på grund av aktie- eller<br>andelsinnehav eller avtal ensamt har<br>ett bestämmande inflytande, över ett<br>tillstånd att sända lokalradio, skall<br>verket återkalla detta tillstånd.</p>
<p>första tillståndet. Förfogar staten,<br>landsting, kommun eller ett pro-<br>gramföretag med tillstånd enligt<br>2 kap. 2 § första stycket radio- och<br>TV-lagen (1996:000) direkt eller<br>genom företag, i vilket ett sådant<br>organ på grund av aktie- eller andels-<br>innehav eller avtal ensamt har ett<br>bestämmande inflytande, över ett<br>tillstånd att sända lokalradio, skall<br>verket återkalla detta tillstånd.</p>
<p>Om Radio- och TV-verket har meddelat ett tillstånd att sända lokalradio<br>eller medgivit en överlåtelse av ett sådant tillstånd trots att det förelåg en<br>behörighetsbrist enligt 5 eller 6 §, får tillståndet återkallas med stöd av andra<br>stycket, bara om beslutet om tillståndet eller medgivandet påverkats av<br>felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.</p>
<p>Beslut om återkallelse får med-<br>delas endast om det i betraktande av<br>skälen för åtgärden inte framstår som<br>alltför ingripande.</p>
<p>31 a§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet sänder program utan till-<br>stånd där sådant krävs enligt denna<br>lag döms till böter eller fängelse i<br>högst sex månader.</p>
<p>Ett föremål som har använts som<br>hjälpmedel vid brott enligt denna lag<br>eller föremålets värde får förklaras<br>förverkat, om det är nödvändigt för<br>att förebygga brott eller det finns<br>andra särskilda skäl för det.</p>
<p>31 b §</p>
<p>Den som åsidosätter vad som<br>sägs i 24, 25 eller 26 § får åläggas<br>att betala en särskild avgift.</p>
<p>Vid prövning av frågan om avgift<br>skall påföras skall rätten särskilt<br>beakta överträdelsens art, varaktighet<br>och omfattning.</p>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>39</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>31 c §</p>
<p>En handling som strider mot 26 §<br>andra stycket skall vid tillämpningen<br>av 4, 14 och 19 §§ marknads-<br>föringslagen (1995:450) anses vara<br>otillbörlig mot konsumenter. En<br>sådan handling kan medföra mark-<br>nadsstörningsavgift enligt bestäm-<br>melserna i 22-28 §§ marknads-<br>föringslagen.</p>
<p>31 d§</p>
<p>Den särskilda avgiften fastställs<br>till lägst fem tusen kronor och högst<br>fem miljoner kronor. Avgiften bör<br>dock inte överstiga tio procent av<br>den sändandes årsomsättning under<br>det föregående räkenskapsåret.</p>
<p>När avgiftens storlek fastställs<br>skall särskilt beaktas de omständig-<br>heter som legat till grund för pröv-<br>ning av frågan om avgift skall på-<br>föras samt de intäkter som den<br>sändande kan beräknas ha fått med<br>anledning av överträdelsen.</p>
<p>31 e §</p>
<p>Frågor om påförande av särskild<br>avgift prövas av Länsrätten i Stock-<br>holms län på ansökan av Gransk-<br>ningsnämnden för radio och TV.</p>
<p>Frågan om särskild avgift faller,<br>om den som talan riktas mot inte<br>delgetts ansökan inom fem år från<br>det överträdelsen upphörde. Ett be-<br>slut om avgift upphör att gälla om<br>beslutet inte verkställts inom fem år<br>från det att domen vann laga kraft.</p>
<p>40</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>39 §2</p>
<p>Beslut som Radio- och TV-verket<br>har meddelat får överklagas hos<br>kammarrätten. Verkets beslut om<br>sändningsområdenas omfattning får<br>dock inte överklagas.</p>
<p>Beslut av Granskningsnämnden<br>för radio och TV om föreläggande<br>som har förenats med vite får över-<br>klagas hos kammarrätten.</p>
<p>Beslut som Radio- och TV-verket<br>har meddelat får överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. Verkets<br>beslut om sändningsområdenas om-<br>fattning får dock inte överklagas.</p>
<p>Beslut av Granskningsnämnden<br>för radio och TV om föreläggande<br>som har förenats med vite får över-<br>klagas hos allmän förvaltnings-<br>domstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid över-<br>klagande till kammarrätten.</p>
<p>Beslut enligt 31 § får dock inte överklagas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Bestämmelsen i 39 § i sin<br>nya lydelse tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats<br>dessförinnan.</p>
<p><sup>2</sup>Senaste lydelse 1994:404.</p>
<p>41</p>
<h4>2.15 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) Prop. 1995/96:160</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 12 och 14 §§ tobakslagen (1993:581) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>12</p>
<p>En näringsidkare som marknads-<br>för tobaksvara till konsumenter får<br>inte använda kommersiella annon-<br>ser i periodisk skrift eller i annan<br>därmed jämförbar skrift på vilken<br>tryckfrihetsförordningen är tillämp-<br>lig. Inte heller får vid sådan mark-<br>nadsföring användas kommersiella<br>annonser i ljudradio- eller televi-<br>sionsprogram. Detta gäller även så-<br>dana televisionssändningar som om-<br>fattas av lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionspro-<br>gram till allmänheten och som kan<br>tas emot endast i något annat land<br>som är bundet av avtalet om Euro-</p>
<p>En näringsidkare som marknads-<br>för tobaksvaror till konsumenter får<br>inte använda kommersiella annon-<br>ser i periodiska skrifter eller i andra<br>jämförbara skrifter på vilka tryck-<br>frihetsförordningen är tillämplig.<br>Inte heller får vid sådan mark-<br>nadsföring användas kommersiella<br>annonser i ljudradio- eller TV-pro-<br>gram. Detta gäller även sådana TV-<br>sändningar över satellit som omfattas<br>av radio- och TV-lagen (1996:000).</p>
<p>peiska ekonomiska samarbetsom-<br>rådet (EES-avtalet).</p>
<p>Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat sätt än<br>som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild måttfullhet. I<br>synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring inte får vara på-<br>trängande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.</p>
<p>14</p>
<p>Marknadsföringsåtgärd som stri-<br>der mot 12 § skall vid tillämp-<br>ningen av marknadsföringslagen<br>(1995:450) anses vara otillbörlig<br>mot konsumenter.</p>
<p>En marknadsföringsåtgärd som<br>strider mot 12 § skall vid tillämp-<br>ningen av 4, 14 och 19 §§ mark-<br>nadsföringslagen (1995:450) anses<br>vara otillbörlig mot konsumenter. En<br>marknadsföringsåtgärd som strider<br>mot 12 § första stycket andra och<br>tredje meningen kan medföra mark-<br>nadsstörningsavgift enligt bestäm-<br>melserna i 22-28 §§ marknads-<br>föringslagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>'Senaste lydelse 1994:98.</p>
<p><sup>2</sup>Senaste lydelse 1995:460.</p>
<p>42</p>
<h4>2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om Prop. 1995/96:160<br>pliktexemplar av dokument</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av<br>dokument skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>18 §</p>
<p>Av ljudradio- och televisionsprogram, som skall spelas in enligt 5 kap. 3 §<br>lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens områden, skall pliktexemplar lämnas i form av en<br>sådan inspelning av programmet som skall göras enligt bestämmelsen.</p>
<p>Av ljudradio- och televisionspro-<br>gram, som svenskt programföretag<br>får sända med stöd av tillstånd enligt<br>5 § radiolagen (1966:755) eller som<br>genom satellitsändning som utgår<br>från Sverige förmedlas till allmän-<br>heten från svenskt programföretag,<br>skall ett pliktexemplar lämnas av<br>varje sändning.</p>
<p>Av ljudradio- och televisionspro-<br>gram, som svenskt programföretag<br>får sända med stöd av tillstånd enligt<br>2 kap. 2 § första stycket radio- och<br>TV-lagen (1996:000) eller som ge-<br>nom satellitsändning som utgår från<br>Sverige förmedlas till allmänheten<br>från svenskt programföretag, skall<br>ett pliktexemplar lämnas av varje<br>sändning.</p>
<p>Av andra ljudradio- och televisionsprogram än som avses i andra stycket<br>skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning som ägt rum under högst fyra<br>veckor per kalenderår. Regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer får besluta för vilka veckor som pliktexemplar skall lämnas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>43</p>
<h4>2.17 Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000) Prop. 1995/96:160</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1994:1000) skall ha följande</p>
<p>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>15</p>
<p>Ett egentligt lotteri enligt 16 och<br>television utan särskilt tillstånd.</p>
<p>Tillstånd att anordna sådana lotte-<br>rier i lokalradio enligt lokalradio-<br>lagen (1993:120), närradio enligt<br>närradiolagen (1982:459) eller egen-<br>sändningar av television i kabelnät<br>enligt lagen (1991:2027) om kabel-<br>sändningar till allmänheten får<br>lämnas bara om det kan antas att<br>marknaden för lokala lotterier inte<br>försämras.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>17 §§ får inte anordnas i radio eller</p>
<p>Tillstånd att anordna sådana lotte-<br>rier i lokalradio enligt lokalradio-<br>lagen (1993:120), närradio eller<br>andra trådsändningar av television än<br>vidaresändningar enligt radio- och<br>TV-lagen (1996:000) får lämnas bara<br>om det kan antas att marknaden för<br>lokala lotterier inte försämras.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>44</p>
<h4>2.18 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen Prop. 1995/96:160<br>(1995:450)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 och 22 §§ marknadsföringslagen (1995:450)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2§</p>
<p>Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar</p>
<p>produkter i sin näringsverksamhet.</p>
<p>Lagen tillämpas också på sådana<br>televisionssändningar som omfattas av<br>lagen (1992:1356) om satellitsänd-<br>ningar av televisionsprogram till all-<br>mänheten och som kan tas emot<br>endast i något annat land som är<br>bundet av avtalet om Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet (EES-<br>avtalet).</p>
<p>Lagen tillämpas också på sådana<br>TV-sändningar över satellit som<br>omfattas av radio- och TV-lagen<br>(1996:000).</p>
<p>22 §</p>
<p>En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-<br>störningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på närings-<br>idkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon</p>
<p>bestämmelse i 5-13 §§.</p>
<p>Detsamma gäller en näringsidkare<br>som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>väsentligt har bidragit till överträ-<br>delsen.</p>
<p>Detsamma gäller om en närings-<br>idkare eller någon som handlar på<br>dennes vägnar uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet bryter mot någon av<br>bestämmelserna i 2 § andra stycket<br>lagen (1978:763) med vissa bestäm-<br>melser om marknadsföring av alko-<br>holdrycker, 26 § andra stycket lokal-<br>radiolagen (1993:120), 12 § första<br>stycket andra och tredje meningen<br>tobakslagen (1993:581) eller 7 kap.<br>3, 4 eller 10 §§ radio- och TV-lagen(<br>1996:000).</p>
<p>45</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse                  p<sub>rO</sub>p. 1995/96:160</p>
<p>Vad som sägs i första och andra<br>stycket gäller också en näringsidkare<br>som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>väsentligt har bidragit till överträ-<br>delsen.</p></td></tr>
</table>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>2. Bestämmelsen i 22 § i sin nya lydelse tillämpas endast på överträdelser<br>som ägt rum efter ikraftträdandet.</p>
<p>46</p>
<h3>3 Ärendet och dess beredning</h3>
<p>Efter regeringens bemyndigande förordnades år 1985 numera justitie-<br>ombudsmannen Jan Pennlöv som särskild utredare med uppgift att lämna<br>förslag till ny radiolagstiftning. Utredningen antog namnet Radiolagsutred-<br>ningen (U 1985:05).</p>
<p>Utredningen har överlämnat sex delbetänkanden, Kabelsändningarna och<br>videocensuren (Ds U 1985:12), Försöksverksamhet med nordisk TV från<br>rymden, rättsliga frågor (Ds U 1987:2), Vidaresändning av satellitprogram i<br>kabelnät (SOU 1987:63), Vidgad etableringsfrihet för nya medier (SOU<br>1989:7), Lagstiftning för reklam i svensk TV (SOU 1990:7) och Lagstiftning<br>om satellitsändningar av TV-program (SOU 1992:31).</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag har lett till omfattande ny lagstiftning. Det<br>gäller förslagen om tillståndskrav för trådsändningar (prop. 1985/86:109, bet.<br>1986/87:KU6, rskr. 1986/87:37, SFS 1986:1209-1217), om att tillåta<br>reklamfinansierad marksänd TV (prop. 1990/91:149, bet. 1990/9 LKU39,<br>rskr. 1990/91:370, SFS 1991:1066-1073) och om satellitsändningar av TV-<br>program (prop. 1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117, SFS<br>1992:1356-1361).</p>
<p>I juni 1994 lade utredaren fram slutbetänkandet Ny lagstiftning om radio<br>och TV (SOU 1994:105).</p>
<p>Utredningens sammanfattning av betänkandet samt betänkandets lagförslag<br>finns i bilagorna 1 och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning<br>över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttran-<br>dena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ku 94/2457/RTV).</p>
<h4>Lagrådet</h4>
<p>Regeringen beslutade den 1 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över<br>de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.</p>
<p>Lagrådet har framhållit att den föreslagna lagen generellt sett får anses väl<br>ägnad att förenkla och förtydliga det radiorättsliga regelverket. I vissa av-<br>seenden anser emellertid Lagrådet att lagens struktur och systematik inte leder<br>till ett sådant resultat. Det gäller framför allt förhållandet mellan bestäm-<br>melserna i 3 och 6 kap. Lagrådet har där föreslagit att vissa bestämmelser i<br>3 kap. om vilka villkor om programinnehåll som regeringen får ställa på<br>programföretagen förs över till 6 kap. som handlar om sändningarnas<br>innehåll. Regeringen har i det avseendet inte funnit anledning frångå den<br>uppläggning som fanns i lagrådsremissen, se avsnitt 15. Lagrådet har vidare<br>föreslagit förtydliganden av bestämmelserna om lagens tillämpningsområde<br>och om våldsskildringar, vilket regeringen anslutit sig till. Frågorna behand-<br>las i avsnitt 5.2 och 7.2. Lagrådet har även föreslagit en generell bestämmelse<br>om rätt till genmäle. Regeringen finner inte anledning att frångå tidigare<br>ställningstagande i den frågan, se avsnitt 7.4. Lagrådets övriga förslag till<br>ändringar har till största delen godtagits. De behandlas i avsnitt 6.2, 6.3, 7.3,<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>47</p>
<p>8.9, 10.1, 12.1, 15.1 och 15.7. Utöver dessa ändringar har vissa justeringar Prop. 1995/96:160<br>gjorts i förhållande till de lagförslag som remitterades till Lagrådet.</p>
<p>Regeringen kommer senare i dag att besluta en proposition om radio och<br>TV i allmänhetens tjänst 1997-2001 (prop. 1996/97:161). I den proposi-<br>tionen föreslås en höjning av TV-avgiften. Detta föranleder en ändring i 7 §<br>lagen (1989:41) om TV-avgift. Författningsförslaget tas in i denna propo-<br>sition. Förslaget har i denna del inte varit föremål för Lagrådets granskning.<br>Förslaget innebär endast en ändring av beloppets storlek. Regeringen anser<br>därför att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.</p>
<p>4</p>
<p>4.1</p>
<h3>Bakgrund</h3>
<h4>Den tekniska utvecklingen</h4>
<p>Sändning av meddelanden via radio går tekniskt sett till så att en elektrisk<br>signal som representerar den information som skall överföras får påverka,<br>modulera, en radiovåg med en viss frekvens, bärvågen, som sänds ut från en<br>radiosändare. När signalen når en radiomottagare som är inställd på bär-<br>vågens frekvens kan nyttoinformationen avläsas och återges som ett radio-<br>eller TV-program.</p>
<p>För att ett radioprogram skall kunna tas emot i en viss mottagare krävs<br>naturligtvis i första hand att de radiovågor som är bärare av programmet når<br>fram till mottagaren och har tillräcklig styrka för att programmet skall kunna<br>återges. Dessutom bör inte mottagaren nås av radiovågor på samma frekvens<br>från andra sändare, eftersom detta skulle orsaka störningar. Av denna anled-<br>ning finns nationella och internationella regler för hur radiofrekvensema skall<br>användas så att risken för störningar elimineras.</p>
<p>När radiotekniken började användas för att sända program till allmänheten<br>kunde endast en mycket begränsad del av radiofrekvensspektrum utnyttjas.<br>Tekniken har successivt förbättrats, så att allt högre frekvensområden har<br>blivit praktiskt användbara.</p>
<p>Radiovågorna har olika utbredningsegenskaper i olika delar av frekvens-<br>området, vilket gör dem lämpade för olika ändamål. För långvåg och<br>mellanvåg (30-3000 kHz) gäller att en sändning når längre under natten än<br>under dagen, eftersom vågorna reflekteras i olika skikt i atmosfären. Detta är<br>ett av skälen till att lång- och mellanvåg numera används sparsamt i Sverige.<br>Kortvågssändningar (3-30 MHz) kan studsa upprepade gånger mellan<br>jordytan och jonosfären. På så sätt kan en kortvågssändning tas emot i hela<br>världen. Kortvågssändningar används därför för t.ex. Sveriges Radios<br>utlandssändningar. Kortvågssändningarnas långa räckvidd försvårar natur-<br>ligtvis frekvensplaneringen eftersom varje sändningsfrekvens i princip bara<br>kan användas av en sändare samtidigt. S.k. ultrakortvåg (30-3000 MHz),<br>som bl.a. används för FM-ljudradio och marksänd TV, sprids i huvudsak<br>endast direkt från sändaren. Räckvidden begränsas därför till området<br>innanför sändarens horisont. Varje sändare får ett väl avgränsat täcknings-<br></p>
<p>48</p>
<p>område, som inte varierar under årstiderna eller dygnets timmar, vilket gör att<br>en viss sändningsfrekvens kan användas på nytt på ett visst avstånd från den<br>första sändaren. Detta gör att ultrakortvåg är särskilt användbart för stora<br>yttäckande sändarnät. För radiovågor med ännu kortare våglängd, s.k.<br>mikrovågor (över 3 GHz), gäller att det måste vara fri sikt mellan sändare och<br>mottagare. Räckvidden vid marksändningar blir därför i praktiken mycket<br>kort, och sändare med samma frekvens kan placeras ganska nära varandra.<br>Mikrovågor passerar obehindrat genom atmosfären, och dessa frekvenser är<br>därför lämpliga för sändningar via satellit.</p>
<p>I och med att nya frekvensområden har kunnat tas i bruk har utbudet av<br>radio- och TV-program kunnat ökas. Fortfarande tar dock yttäckande sändar-<br>nät stora frekvensresurser i anspråk. Det har därför inte varit möjligt att<br>medge fullständig etableringsfrihet för sändningar i de frekvensområden som<br>är mest lämpliga för sådana sändningar.</p>
<p>Satellittekniken har ökat överföringsmöjligheterna väsentligt. De satelliter<br>som används för TV-sändningar roterar i samma riktning som jorden i en<br>bana 36 000 km ovanför ekvatorn. De befinner sig på så sätt alltid i samma<br>position i förhållande till jorden (geostationära satelliter). För att kunna ta<br>emot signaler från satelliter behöver man en antenn med en parabolformad<br>reflektor som riktas mot satelliten. Reflektorn fångar upp de svaga signalerna<br>från satelliten och koncentrerar dessa i en punkt. Olika satelliter kan använda<br>samma sändningsfrekvenser, under förutsättning att de ligger på ett visst<br>avstånd från varandra i den geostationära banan.</p>
<p>Med de geostationära satelliterna har i storleksordningen 200 program<br>kunnat göras tillgängliga för mottagning i Europa. För satellitsändningar från<br>Sverige krävs inte något tillstånd. Etableringsfrihet råder alltså.</p>
<p>Ett annat sätt att öka sändningsmöjligheterna är att föra fram programmen i<br>kablar som är avskärmade från omgivningen. På så sätt uppstår inga stör-<br>ningar vare sig från trådlösa radiosändningar till kabel, från kabelsändningar<br>till trådlösa sändningar, eller mellan olika kabelnät. Omkring två tredjedelar av<br>de svenska permanenthushållen är anslutna till någon form av kabelnät för<br>TV-distribution. Kabelnäten används främst för vidaresändning av TV-<br>program som mottagits från marksändare eller satellit. Det förekommer<br>emellertid också program som uteslutande sänds i kabel. Även för kabel-<br>sändningar gäller etableringsfrihet.</p>
<p>De olika sändningssystemen för radio och TV har hittills i huvudsak<br>utnyttjat analog teknik. Analog teknik innebär att den elektriska signal som<br>representerar ljud- och bildinformationen varierar kontinuerligt i förhållande<br>till förändringar i ljudet eller bilden. På senare tid har det utvecklats teknik för<br>digital sändning av ljudradio och television. Med digital teknik görs ett stort<br>antal avläsningar av de olika informationselementen. Dessa uttrycks i binär<br>form, som följder av "nollor" och "ettor". När en sådan "bitström" sänds ut i<br>en radiosändnng innehåller den också särskilda styrkoder som talar om för<br>mottagaren hur den överförda informationen skall tolkas.</p>
<p>Digitaltekniken har vissa egenskaper som gör den överlägsen den analoga<br>sändningstekniken. Genom att en digital signal är lättare att uppfatta än en</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160<br></p>
<p>analog blir känsligheten för störningar mindre. Sändarna kan göras svagare,<br>vilket leder till lägre energiförbrukning. Digitaltekniken är mycket lämplig för<br>komprimering, dvs. att överflödig information tas bort före utsändningen. På<br>så sätt ryms ett större antal program inom ett givet frekvensutrymme. Digitala<br>sändningar är lätta att kryptera, och tekniken lämpar sig därför väl för betal-<br>TV och liknande. Digitaltekniken är flexibel och inte specifikt bunden till<br>radio eller television.</p>
<p>Ljudradiosändningar med digital teknik inleddes i Sverige i september<br>1995. Antalet mottagare är ännu så länge ytterst begränsat. En första utvär-<br>dering skall äga rum efter ungefär två år.</p>
<p>En särskild utredare (U 1991:10) har nyligen lagt fram betänkandet Från<br>Massmedia till Multimedia (SOU 1996:25) I betänkandet behandlas frågan om<br>digitala marksändningar av TV. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.</p>
<p>Det är för närvarande svårt att avgöra vilka särskilda lagstiftningsbehov<br>som digitaltekniken kan komma att medföra. Genom att frekvensutrymmet<br>kan utnyttjas mer effektivt med den nya tekniken är det tänkbart att principen<br>om etableringsfrihet kan utvidgas till ytterligare områden. Å andra sidan kan<br>digitaltekniken komma att föra med sig nya regleringsbehov, t.ex. när det<br>gäller krypteringssystem eller sändaroperatörernas verksamhet. Regeringen<br>återkommer till dessa frågor i samband med att ställning skall tas till förslagen<br>i det nyss nämnda betänkandet.</p>
<p>Under alla förhållanden har man emellertid anledning att räkna med att<br>huvuddelen av radio- och TV-sändningama under överskådlig tid kommer att<br>ske på ungefär samma sätt som i dag. Den tekniska utvecklingen kommer<br>därmed inte att medföra att behovet av särskild lagstiftning för radion och<br>televisionen upphör. Inte heller finns det skäl att anta att det skulle vara<br>mindre välmotiverat att sammanföra nuvarande splittrade radio- och TV-<br>lagstiftning till en sammanhållen lag på grund av pågående eller väntad tek-<br>nisk utveckling. Det är tvärtom angeläget att det finns en samlad och logiskt<br>uppbyggd lag som kan ligga till grund för de ändrade regler som eventuellt<br>kan komma att behövas.</p>
<h4>4.2 Gällande rätt och förändringar i lagstiftningen</h4>
<h5>4.2.1 Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)</h5>
<p>Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen<br>reglerar skyddet för yttrandefriheten i radio, television, filmer, videogram och<br>ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på samma grundsatser som tryck-<br>frihetsförordningen (TF) vilket innebär bl.a. att principerna om censurförbud<br>och etableringsfrihet med vissa undantag gäller för hela det moderna mass-<br>medieområdet. Endast i fråga om användningen av radiofrekvensspektrum<br>har en etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas. YGL<br>ger även utrymme för lagstiftning om förhandsgranskning av filmer och<br>videogram som skall visas offentligt. I övrigt har de tryckfrihetsrättsliga prin-<br>ciperna om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna till</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>50</p>
<p>kriminalisering samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury fått sin<br>motsvarighet i YGL.</p>
<p>Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har enligt 3 kap. 1 §<br>första stycket YGL rätt att sända radioprogram genom tråd. Något krav på<br>tillstånd för att sända program till allmänheten genom tråd får därför inte<br>ställas. Föreskrifter kan dock meddelas om skyldighet för nätinnehavare att ge<br>utrymme för vissa program i den utsträckning som behövs med hänsyn till<br>allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Undantaget utgör<br>grunden för nätinnehavarnas skyldighet att förmedla sändningar från public<br>service-företagen, TV4 AB och de lokala kabelsändarföretagen (s.k. must<br>carry). Etableringsfriheten hindrar inte heller att det i lag meddelas föreskrifter<br>om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på vålds-<br>framställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp (3 kap. 1 §<br>andra stycket).</p>
<p>Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får enligt 3 kap.<br>2 § regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för<br>att sända. Det har av tekniska skäl ansetts omöjligt att uppnå en fullständig<br>etableringsfrihet när det gäller radiosändningar. Bestämmelsen lämnar ut-<br>rymme för det system med avtal mellan staten och tillståndshavare som finns i<br>dag såvitt gäller public service-företagen och TV4 (jfr prop. 1990/91:64<br>s. 116).</p>
<p>Vid lagstiftning av begränsningar i sändningsrätten gäller vad som före-<br>skrivs i regeringsformen (RF) om begränsningar om grundläggande fri- och<br>rättigheter (se 3 kap. 3 § YGL).</p>
<h5>4.2.2 De radiorättsliga lagarna</h5>
<p>Radiolagen</p>
<p>Radiolagen (1966:755) är den grundläggande författningen för radio- och TV-<br>verksamheten i vårt land. Lagen gäller dels för sändningar som sänds med<br>stöd av regeringens tillstånd och dels för vissa andra tillståndspliktiga sänd-<br>ningar. Lagen innehåller den terminologi som är gemensam för de flesta<br>radiorättsliga författningarna. Enligt 5 § radiolagen krävs det tillstånd av rege-<br>ringen för "rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning".</p>
<p>Fyra programföretag har för närvarande sändningstillstånd enligt radio-<br>lagen. Dessa är Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR),<br>Sveriges Utbildningsradio AB (UR) samt TV4 AB (TV4). Tillstånd kan även<br>ges till ett utländskt programföretag. Regeringen får då besluta att större delen<br>av radiolagens bestämmelser inte skall gälla för sådan programverksamhet<br>under förutsättning av att sändningen huvudsakligen skall tas emot i annan<br>stat, skall sändas från en viss angiven sändare här i landet samt helt överens-<br>stämmer med en samtidig laglig rundradiosändning i den andra staten (23 §).<br>Bestämmelsen tillkom för att möjliggöra för danska TV2 att sända sina<br>program till Danmark från sändare i Sverige.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>51</p>
<p>Tillståndskravet i 5 § gäller både vid ursprunglig rundradiosändning och<br>då rundradiosändningen är en vidaresändning, dvs. en samtidig och oför-<br>ändrad återutsändning av en annan sändning. Radiolagen omfattar inte sänd-<br>ningar till eller från satelliter.</p>
<p>Av 5 § framgår att tillstånd ges för viss tid och att varje innehavare av<br>tillstånd (programföretag) ensam avgör vad som skall förekomma i en sänd-<br>ning som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Programföretagens<br>grundläggande förpliktelser uttrycks genom kraven på opartiskhet och sak-<br>lighet och genom den s.k. demokratibestämmelsen i 6 §. Kravet på opartisk-<br>het och saklighet gäller enbart för sådana företag som sänder med stöd av<br>regeringens tillstånd. Utmärkande för dessa företag är att regeringen genom<br>avtal kan ställa upp villkor för programverksamheten som t.ex krav på att<br>sända ett mångsidigt programutbud, att ta hänsyn till mediets särskilda<br>genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och tiden för sändning av<br>programmen, att på begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten<br>m.m.</p>
<p>Radiolagen innehåller också bestämmelser om annonser, om förbud mot<br>censuringripanden samt om den granskning som utövas av Gransknings-<br>nämnden för radio och TV.</p>
<p>Lagen om kabelsändningar till allmänheten</p>
<p>I lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten (kabellagen) finns<br>föreskrifter om trådsändningar av radioprogram till allmänheten som når fler<br>än 100 bostäder (kabelsändningar). Vidare finns föreskrifter om skyldigheter<br>för innehavare av kabelnät där sådana sändningar bedrivs. Lagen gäller dock<br>inte en sändning som helt överensstämmer med en sådan sändning som avses<br>i 5 § radiolagen (1966:755) och som sänds samtidigt med denna.</p>
<p>Trådnät som inte går till bostäder eller som omfattar 100 bostäder eller<br>färre faller alltså utanför regleringen. En bostad nås av en sändning om<br>sändningen kan tas emot i bostaden av var och en som har tillgång till nöd-<br>vändig mottagarutrustning.</p>
<p>Enligt 1 kap. 6 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är grund-<br>lagen tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten<br>och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Enligt förarbetena bör det<br>inte krävas att trådsändningar alltid skall ha en utgivare eftersom många<br>trådnät är mycket små och deras betydelse som medium för nyhetsförmedling<br>och opinionsbildning är begränsad. I tredje stycket samma paragraf medges<br>därför att vanlig lag undantar trådsändningar som inte är avsedda för någon<br>större allmänhet från grundlagens tillämpningsområde. Sådant undantag får<br>dock inte gälla vad som föreskrivs i 2 och 3 §§ om meddelarfrihet och<br>censurförbud (se prop. 1990/91:64 s. 110). I 4 § kabellagen finns ett sådant<br>undantag.</p>
<p>I 6 § kabellagen finns en skyldighet för kabeloperatörer att se till att alla<br>som bor i anslutna fastigheter kan ta emot de marksända TV-kanalema. Denna</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>52</p>
<p>s.k. sändningsplikt eller must carry-skyldighet omfattar för närvarande<br>sändningar från Sveriges Television AB och Sveriges Radio AB (inklusive<br>Sveriges Utbildningsradio AB) samt TV4 AB. Av bestämmelsen följer även<br>en skyldighet att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för egensändningar från<br>lokala kabelsändarföretag.</p>
<p>Lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten</p>
<p>Lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän-<br>heten (satellitlagen) trädde i kraft den 1 januari 1994, dvs. samtidigt med<br>EES-avtalet (SFS 1993:1646). Lagen är tillämplig på sändningar av TV-<br>program över satellit till allmänheten i något land som är bundet av EES-<br>avtalet (2 §). För att lagen skall vara tillämplig skall satellitprogramföretaget<br>ha sitt hemvist i Sverige. Alternativt blir lagen tillämplig om sändningen till<br>satellit sker från en sändare här i landet eller med användning av satellit-<br>kapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över. Dessa<br>senare två punkter tillämpas dock inte om satellitprogramföretaget har sitt<br>hemvist i ett annat land inom EES. Motsvarande bestämmelse finns i TV-<br>direktivet (se avsnitt 4.2.3).</p>
<p>Det ställs inte upp något krav på tillstånd för att bedriva satellitverksamhet.<br>Däremot skall satellitprogramföretag och satellitentreprenörer, dvs. de som<br>här i landet för någon annans räkning bedriver sändningar av televisions-<br>program över satellit eller som upplåter satellitkapacitet, vara skyldiga att<br>anmäla sig för registrering samt att lämna vissa uppgifter. Anledningen till<br>detta är att Sverige, för att uppfylla sina förpliktelser enligt TV-direktivet,<br>måste veta vilka som bedriver sändningar, för vilka Sverige är ansvarigt land.</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV övervakar bestämmelserna om<br>sändningarnas innehåll medan Radio- och TV-verket ansvarar för att bestäm-<br>melserna om registrering och de övriga bestämmelser som inte faller inom<br>nämndens ansvarsområde efterlevs.</p>
<p>Närradiolagen</p>
<p>Närradiolagen (1982:459) syftar till att bereda plats för en lokal åsiktsradio.<br>Det är därför endast vissa "sammanslutningar" som kan få tillstånd att bedriva<br>närradio, t.ex. vissa lokala ideella föreningar, församlingar inom svenska<br>kyrkan, studentkårer och närradioföreningar. Skälet till att just organisations-<br>livet har getts privilegiet att använda radiomediet är att det har ansetts<br>väsentligt att föreningarna såsom företrädare för olika intressen och menings-<br>riktningar skall ges möjlighet att uttrycka sina uppfattningar och sprida sina<br>budskap till medlemmar, sympatisörer, meningsmotståndare och den stora<br>allmänheten (prop. 1981/82:127, bet. 198l/82:KrU29, rskr. 1981/82:362).</p>
<p>I lagen uppställs ett krav på att föreningarna skall vara ideella. Föreningar<br>som är uppbyggda på annat sätt men som ägnar sig åt samma typ av ideell<br>verksamhet faller således utanför. Kravet på att sammanslutningarna skall<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>53</p>
<p>vara juridiska personer och ha bedrivit verksamhet under minst ett år, syftar<br>till att förebygga att tillfälliga grupper kommer i fråga för sändningstillstånd.</p>
<p>Enligt 6 § skall en sändningsmöjlighet finnas i kommunen om minst en<br>sammanslutning så önskar och om det dessutom är tekniskt möjligt. Om det<br>finns särskilda skäl får det finnas ytterligare sändningsmöjligheter för när-<br>radio i kommunen. Närradiosändare får ha sådan räckvidd att sändningarna<br>kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av fem kilometer. Radio-<br>och TV-verket kan i särskilda fall medge sändare med större räckvidd om en<br>majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslutningarna önskar det.</p>
<p>För närvarande gäller närradiotillstånd, i motsats till övriga sändnings-<br>tillstånd, tills vidare. Beslut om sändningstid är däremot begränsat till längst<br>ett år (8 § andra stycket). Detta system har motiverats av att närradiotillstånd<br>innebär att de sändningsberättigade har rätt att dela på viss tid.</p>
<p>En sammanslutnings programutbud får inte, annat än i begränsad om-<br>fattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna<br>verksamheten. Ytterligare begränsningar finns för en närradioförenings<br>programutbud. Sedan april 1993 är det tillåtet att sända kommersiell reklam i<br>närradion.</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV övervakar efterlevnaden av be-<br>stämmelserna om programinnehållet medan Radio- och TV-verket meddelar<br>närradiotillstånd och övervakar att de övriga bestämmelserna efterlevs.</p>
<p>Lokalradiolagen</p>
<p>Lokalradiolagen (1993:120) trädde i kraft den 1 april 1993. Lagen innehåller<br>föreskrifter om lokala rundradiosändningar av radioprogram i ljudradio. Den<br>gäller inte för sådana sändningar som bedrivs med stöd av radiolagen<br>(1966:755) eller närradiolagen (1982:459).</p>
<p>Radio- och TV-verket meddelar tillstånd för lokalradio. Ett tillstånd innebär<br>rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet inom<br>ett sändningsområde som anges i tillståndet (4 §). Ingen kan få mer än ett<br>tillstånd och detta tillstånd kan endast omfatta ett sändningsområde (5 §).<br>Staten, landsting, kommun, programföretag med tillstånd enligt radiolagen<br>eller någon som ger ut en dagstidning kan inte få tillstånd (6 och 7 § §). Varje<br>tillståndsperiod är åtta år med en rätt till förlängning med ytterligare en<br>tillståndsperiod.</p>
<p>Om det finns flera sökande till ett tillstånd skall fördelningen av tillståndet<br>ske vid en offentlig auktion. Tillståndet går till den som är beredd att betala<br>det högsta beloppet i årsavgift (12 och 13 §§).</p>
<p>När det gäller tillsynen över lokalradion så är det Radio- och TV-verket<br>som meddelar tillstånd m.m. och beslutar om återkallelse av sådana tillstånd<br>och Granskningsnämnden för radio och TV som skall granska sändningarnas<br>innehåll.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>54</p>
<p>Lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram till-<br>kom efter en överenskommelse år 1985 mellan statsministrarna i Sverige och<br>Finland om att söka få till stånd sändningar av en finländsk TV-kanal från<br>radiosändare i storstockholmsområdet.</p>
<p>I dag sänds en finländsk programkanal trådlöst över storstockholms-<br>området samt i kabel i 24 kommuner utanför detta område. I Finland sänds en<br>redigerad svensk programkanal ut över fyra marksändare i sydöstra Finland.<br>Samarbetet bygger på en ömsesidighetsprincip där de båda länderna svarar för<br>jämförbara kostnadsåtaganden.</p>
<p>Regeringen har meddelat tillstånd för Sverigefinska Riksförbundet att intill<br>utgången av år 1996 bedriva vidaresändningar enligt lagen. Enligt en särskild<br>överenskommelse med Svenska Kabel-TV AB överförs sändningarna till<br>kabelnäten. För denna överföring krävs inte något särskilt tillstånd. Sänd-<br>ningen skall bestå av vidaresändning av program som samtidigt sänds eller<br>kort tid dessförinnan sänts i Finland med stöd av tillstånd från Finlands rege-<br>ring (2 §).</p>
<p>Ett sändningstillstånd får förenas med särskilda villkor. Dessa får avse<br>vilka radiosändare som får användas, sändningens räckvidd, programverk-<br>samhetens omfattning samt förbud mot eller föreskrifter om kommersiell<br>reklam (4 §).</p>
<p>Lagen om radiotidningar</p>
<p>Enligt 1 § lagen (1981:508) om radiotidningar skall radiotidningen vara ett<br>radioprogram avsett för synskadade och får endast återge innehållet i vissa<br>typer av dagstidningar eller sammanställningar av innehållet i sådana tid-<br>ningar.</p>
<p>Taltidningsnämnden meddelar tillstånd att sända radiotidningar i rund-<br>radiosändning. Lagen omfattar inte postdistribution av kassettidningar eller<br>sändning av radiotidningar via telenätet.</p>
<p>Tillstånd att sända en radiotidning kan endast ges till ägaren av den nyhets-<br>tidning som skall vara förlagan till versionen. Det krävs vidare att förlagan<br>kommer ut med minst ett nummer i veckan och, såvida inte särskilda skäl<br>föranleder annat, under det senaste året har haft en genomsnittlig upplaga om<br>minst tvåtusen exemplar per utgivningstillfälle (3 §).</p>
<p>Vissa krav på innehållet i radiotidningen ställs i lagen. Radiotidningen skall<br>i princip endast återge texten i förlagan och annonsmaterialet får endast sändas<br>om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat m.m. (4 §). Tillståndet får förenas<br>med villkor, dock endast villkor avseende sändningstid samt placeringen,<br>frekvensen och effekten hos sändaren (5 §).</p>
<p>Dessa bestämmelser hindrar således inte tillståndshavaren att. som nu sker,<br>koda radiotidningssändningarna. Såvitt avser reklamen är detta t.o.m. ett krav<br>för att sändning skall få ske.</p>
<p>55</p>
<p>Lagen om koncessionsavgift på televisionens område</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område<br>(koncessionsavgiftslagen) skall ett programbolag som enligt 5 § radiolagen<br>(1966:755) har tillstånd att i hela landet sända TV-program i rundradio-<br>sändning betala koncessionsavgift till staten under förutsättning att företaget<br>har rätt att sända reklam mot vederlag i en sådan sändning och är ensam om<br>den rätten här i landet. Lagen kan således gälla endast för ett reklamfinansierat<br>programföretag i sänder. För närvarande gäller lagen för TV4 AB. Om rege-<br>ringen meddelar ytterligare ett tillstånd att bedriva reklamfinansierade sänd-<br>ningar över hela landet blir lagen inte tillämplig och avgiftsplikten upphör.</p>
<p>Lagen innehåller bestämmelser om beräkning av avgift, fastställande och<br>betalning av avgift, återbetalning, omprövning och överklagande m.m. samt<br>om verkställighet. Koncessionsavgiften består av en fast och en rörlig del<br>(2 §). Den fasta avgiften utgör 4 167 000 kronor för varje månad under vilken<br>sändningsverksamheten har bedrivits (3 §). Den rörliga delen av avgiften tas<br>ut med en viss procent av annonsintäkterna (4 §). Avgifterna uppräknas mot<br>konsumentprisindex.</p>
<p>Radio- och TV-verket ansvarar för avgiftshanteringen enligt lagen.</p>
<p>Lagen omförbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet</p>
<p>Lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna<br>havet (piratradiolagen) föregicks av lagen (1962:278) med förbud i vissa fall<br>mot rundradiosändning på öppna havet m.m. Bakgrunden till förbudet var att<br>ett med radiosändare utrustat fartyg våren 1961 började att sända reklam-<br>finansierade radioprogram från en position utanför Stockholms skärgård.<br>Sändningarna, som gick under benämningen Radio Nord, bestod huvud-<br>sakligen av musik och kunde avlyssnas i stora delar av mellersta och södra<br>Sverige. Förutom Radio Nord hade också två fartygssändare placerats i<br>Öresund, Radio Mercur och Radio Syd, vilkas sändningar kunde avlyssnas i<br>delar av Skåne. Efter samråd mellan regeringarna i Danmark, Finland, Norge<br>och Sverige och efter rekommendation från Nordiska rådet genomfördes i<br>samtliga de berörda nordiska länderna särskild lagstiftning för att stoppa<br>verksamheten från dessa "piratsändare". För Sveriges del antog riksdagen<br>den nämnda lagen. Piratradioverksamheten upphörde därmed.</p>
<p>Ar 1965 träffades det inom Europarådet en överenskommelse till förhind-<br>rande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier. 1<br>samband med att Sverige anslöt sig till denna överenskommelse ersattes 1962<br>års lag av piratradiolagen.</p>
<p>Piratradiolagen förbjuder rundradiosändning från radioanläggning på<br>öppna havet eller i luftrummet däröver om sändningen kan tas emot i något av<br>de länder som är anslutna till Europarådets överenskommelse eller om<br>sändningen orsakar menlig störning för radiotrafik i något av dessa länder.</p>
<p>56</p>
<p>Radiokomm un ikationslagen</p>
<p>Lagen (1993:599) om radiokommunikation (radiokommunikationslagen)<br>innehåller bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar<br>och om användning av radiovågor för kommunikation m.m. (1 § första<br>stycket).</p>
<p>Utgångspunkten för regleringen är att staten har det övergripande ansvaret<br>för frekvensanvändningen. Tillgången på radiofrekvenser är begränsad och<br>radiovågornas utbredningsegenskaper gör att ett internationellt samarbete<br>mellan världens stater är nödvändigt.</p>
<p>Bestämmelserna i lagen syftar till att främja ett effektivt nyttjande av<br>möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor.<br>Vid tillämpningen skall radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten<br>och informationsfriheten beaktas särskilt (1 § andra och tredje stycket).</p>
<p>Regleringen bygger på ett tillståndsförfarande. Det krävs tillstånd för att<br>här i landet eller på svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få inneha eller<br>använda en radiosändare. Det krävs även tillstånd för att få inneha en<br>radiosändare som är ofullständig eller en byggsats för tillverkning av radio-<br>sändare. Detsamma gäller den som för in sådana radiosändare till Sverige.<br>Överlåtelse eller upplåtelse av radiosändare skall som huvudregel få ske<br>endast till den som har tillstånd (3 §). Kravet på tillstånd gäller dock inte för<br>försvarsmakten (6 §) och inte heller statliga myndigheters innehav av radio-<br>sändare (7 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om undantag från tillståndsplikten i vissa fall (8 §).</p>
<p>Av lagen framgår efter vilka grunder som tillstånd skall meddelas. Den<br>grundläggande inriktningen bör enligt förarbetena vara att var och en som<br>anser sig ha behov av radio skall beviljas tillstånd till sådan användning, dvs.<br>presumtionen vid prövning av en ansökan skall vara att sökanden skall få<br>tillstånd. Myndigheten skall ha rätt att lämna en ansökan utan bifall endast om<br>det i det särskilda fallet brister i någon i lagen upptagen förutsättning för<br>tillstånd (prop. 1992/93:200 s. 193).</p>
<p>Tillstånd som förutsätter att sökanden eller någon annan som sökanden<br>utför sändningsuppdrag åt fått medgivande enligt annan lag, får meddelas<br>endast endast om sådant medgivande föreligger (9 § andra stycket). Be-<br>stämmelsen tar sikte på sådan rundradioverksamhet som regleras i vissa av de<br>radiorättsliga lagarna samt i telelagen (1993:597).</p>
<p>Tillståndsbeslutet skall gälla en bestämd radioanvändning. Det skall dess-<br>utom innefatta de villkor som skall gälla för radioanvändningen. Tillståndet<br>får. i den mån det behövs, bl.a. förenas med villkor angående frekvens,<br>antennens eller radiosändarens beskaffenhet, var antennen skall vara belägen<br>och skyldighet att dela frekvensutrymme.</p>
<h5>4.2.3 EG:s TV-direktiv</h5>
<p>Sverige åtog sig redan genom undertecknandet av EES-avtalet, som trädde i<br>kraft den 1 januari 1994, att följa rådets direktiv 89/552/EEG av den<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>57</p>
<p>3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i Prop. 1995/96:160<br>medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändnings-<br>verksamhet för television (EGT nr L 298, 17.10.89, s. 3 f„ TV-direktivet).</p>
<p>Direktivet genomfördes i svensk rätt genom lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten (se avsnitt 4.2.2).<br>Direktivet reglerar TV-sändningar avsedda för mottagning av allmänheten<br>oavsett med vilken teknik - genom marknätet, kabel eller satellit - sändningen<br>når allmänheten. Även kodade sändningar, som betal-TV-kanaler, omfattas av<br>regelverket.</p>
<p>TV-direktivet reglerar Sveriges förhållande till såväl EU-länder som till de<br>övriga EES-länderna, dvs. Norge, Island och Liechtenstein. Däremot åläggs<br>inte vårt land några förpliktelser i fråga om sådana sändningar som är avsedda<br>att tas emot enbart i länder utanför EU eller EES.</p>
<p>Direktivets ansvarsregler utgår i första hand från att det är det land där<br>programbolaget har sitt säte som skall se till att sändningarna är förenliga med<br>direktivets bestämmelser (den s.k. sändarlandsprincipen). Om programbo-<br>laget inte har sitt säte i ett EU-land, ansvarar det EU-land (genom EES-avtalet<br>även EFTA-land förutom Schweiz) som upplåtit frekvens, upplänk eller<br>satellitkapacitet.</p>
<p>En TV-sändning skall tas emot i alla medlemsländer om den är laglig i det<br>land den utgår från. Därigenom garanteras fri rörlighet för sändningar och att<br>TV-program inte stoppas av nationsgränser. Direktivet medger dock undan-<br>tagsvis och under särskilda omständigheter att ett mottagarland tillfälligt<br>hindrar vidaresändning av en TV-sändning om den innebär allvarligt och<br>upprepat brott mot vissa delar av regelverket.</p>
<p>När det gäller sändningarnas innehåll kan bestämmelserna delas in i tre<br>grupper, med sinsemellan olika karaktär, vilka syftar till att främja, reglera,<br>respektive förbjuda vissa typer av program.</p>
<p>Den första gruppen avspeglar ett av direktivets huvudsyften, nämligen att<br>främja distribution och produktion av europeiska program. Dessa regler har<br>utformats som bestämmelser om programandelar för europeiska program.<br>Direktivet har också regler om att en viss andel av programutbudet skall vara<br>framställt av fristående producenter.</p>
<p>Den andra gruppen avser regleringen av reklamens utformning, omfattning<br>och inplacering.</p>
<p>Den tredje gruppens regler förbjuder vissa typer av program. Det gäller<br>pornografi, våld och sändningar som kan framkalla hat på grund av ras. kön,<br>religion eller nationalitet. Restriktioner som rör pornografi och våldsskild-<br>ringar har kopplats till behovet av att skydda barn och unga.</p>
<p>Dessutom finns vissa ordningsregler samt bestämmelser om rapportering<br>och uppföljning. För reglerna om andel europeiska program och program från<br>fristående producenter finns för direktivets efterlevnad rapporteringsplikt till<br>Europeiska kommissionen. Vidare föreskrivs att programbolag skall vara lätta<br>att identifiera och att det måste finnas information om vad som är reklam-<br>program och sponsrade program.</p>
<p>58</p>
<p>För att göra det möjligt för individer och juridiska personer att få rättelse<br>om deras namn och goda rykte skadats genom felaktiga påståenden, finns<br>också regler om beriktigande.</p>
<p>För närvarande pågår en översyn av TV-direktivet.</p>
<h4>4.3 Behovet av en ny lagstiftning</h4>
<p>De grundläggande reglerna om radio- och TV-verksamhet riktad till allmän-<br>heten finns i radiolagen (1966:755) som ursprungligen tillkom år 1966. Till<br>viss del speglar radiolagen den uppfattning om massmedier som då gällde.<br>Stora förändringar har skett i lagstiftningen sedan dess, till stor del beroende<br>på den tekniska utvecklingen. Särskild lagstiftning har som redovisats i<br>avsnitt 4.2.2 tillkommit för sändning av television genom kabel och över<br>satellit. Bestämmelser om ljudradio finns idag i radiolagen, närradiolagen<br>(1982:459) och lokalradiolagen (1993:120). Det gamla radio- och TV-<br>monopolet har avskaffats och etableringsfrihet är numera huvudregeln.<br>Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), som trädde i kraft år 1992, innebär ett nytt<br>och vidgat skydd för yttrandefriheten i bl.a. ljudradio och TV. Sverige måste<br>vidare följa EG:s regelverk på området, EG:s TV-direktiv (se avsnitt 4.2.3).<br>Ett från början enkelt regelsystem har byggts på med nya regelverk för<br>tillkommande situationer. Detta har medfört att radiolagstiftningen blivit<br>alltmer komplicerad och svåröverskådlig. Kritik mot detta förhållande förs<br>också fram i olika sammanhang (se bl.a. Lagrådets yttrande i prop.<br>1990/91:149 s. 323).</p>
<p>Det finns därför ett stort behov av en lagreglering som medför större<br>klarhet och överskådlighet. Det är vidare viktigt att lagstiftningen så långt det<br>är möjligt är mediepolitiskt och tekniskt neutral och kan anpassas till den<br>kommande utvecklingen inom medieområdet. En utgångspunkt bör vara att<br>lagstiftningens grundstruktur skall bli bestående. Detta bör underlätta för<br>allmänheten och programföretag när det gäller att kunna överblicka och för-<br>utse villkoren för massmedieverksamheten, vilket givetvis är angeläget från<br>rättssäkerhetssynpunkt.</p>
<p>Radiolagsutredningen har lagt fram ett förslag till radio- och TV-lag som<br>speglar de nu rådande förhållandena på medieområdet. Samtidigt pågår ett<br>intensivt arbete med att utveckla den nya digitala tekniken för ljudradio och<br>TV. Det är oundvikligt att det fortlöpande kommer att behöva göras föränd-<br>ringar i den lagstiftningen. Med ett nytt regelverk som utgångspunkt kommer<br>dock sådana förändringar att vara lagtekniskt enklare att genomföra i fram-<br>tiden.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag är huvudsakligen av teknisk och juridisk<br>natur. Syftet har i första hand varit att få en mer överskådlig lagstiftning. Inga<br>större sakliga ändringar föreslås. Den nu föreslagna radio- och TV-lagen har<br>därför i princip samma tillämpningsområde som nu gällande lagar för radio-<br>och TV-sändningar till allmänheten.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>59</p>
<h3>5 Nya radio- och TV-författningar                 Prop.</h3>
<h4>5.1 De radiorättsliga författningarna sammanförs till en<br>ny lag</h4>
<p>Regeringens förslag: De radiorättsliga författningarna förs samman<br>till en gemensam lag, radio- och TV-lagen. Bestämmelserna om lokal-<br>radio finns tills vidare kvar i lokalradiolagen.</p>
<p>1995/96:160</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag från-<br>sett att även lökalradiolagen inarbetats i radio- och TV-lagen. Utredningen har<br>därutöver föreslagit en ny lag om koncessionsavgifter.</p>
<p>Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller läm-<br>nar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som har redovisats i avsnitt 4.2.2<br>finns idag ett stort antal radiorättsliga författningar som innehåller bestämmel-<br>ser om programverksamheten i ljudradio och television.</p>
<p>Radiolagsutredningen har föreslagit att bestämmelserna om radio- och TV-<br>sändningar till allmänheten skall föras samman till en ny lag, radio- och TV-<br>lagen, och att regler om koncessionsavgifter skall samlas i en särskild lag om<br>koncessionsavgift för radio och TV. Enligt regeringens uppfattning har utred-<br>ningen lyckats lägga fram en samlad, teknikneutral lagstiftning som är<br>genomtänkt och överskådlig. Efter det att utredningen lade fram sitt förslag<br>har dock situationen förändrats såvitt avser lokalradioändringama.</p>
<p>Lokalradiolagen (1993:120) trädde i kraft den 1 april 1993. Den innehåller<br>bl.a. regler om att beslut om lokalradiotillstånd skall fattas efter ett auktions-<br>förfarande där den som är beredd att betala den högsta avgiften till staten skall<br>få tillståndet. Hösten 1994 föreslog konstitutionsutskottet att riksdagen skulle<br>göra ett tillkännagivande om tillsättande av en utredning med uppgift att se<br>över lokalradiofrågoma. Utskottet föreslog även med begagnande av sin ini-<br>tiativrätt en lag som innebar att det till utgången av 1995 inte skulle meddelas<br>några nya tillstånd att sända lokalradio. Riksdagen biföll vad utskottet<br>hemställt vad gäller utredning om lokalradion. Lagförslaget om avbrytande av<br>tillståndsgivningen för lokalradion hänvisades tillbaka till konstitutions-<br>utskottet för att där vila minst tolv månader, enligt reglerna i 2 kap. 12 § tredje<br>stycket regeringsformen. Den 6 december 1995 beslutade riksdagen att anta<br>lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända<br>lokalradio och den 13 december beslutade riksdagen att förlänga giltighets-<br>tiden av lagen till utgången av juni 1997 (SFS 1995:1392). Innebörden av<br>lagarna är att några nya tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen<br>(1993:120) inte skall meddelas.</p>
<p>Regeringen tillkallade hösten 1995 en kommitté, Lokal- och närradio-<br>kommittén (Ku 1995:04) som skall lägga fram förslag om ändrade regler för<br>lokala ljudradiosändningar. Kommittén skall lägga fram förslag som skall<br>förbättra möjligheterna att förverkliga de ursprungliga intentionerna i fråga om</p>
<p>60</p>
<p>lokalradions mångfald och lokala förankring samt möjliggöra att närradion<br>utvecklas till en livskraftig radio med lokal anknytning och demokratisk<br>förankring (dir. 1995:123). Kommitténs uppdrag skall redovisas senast den 1<br>oktober 1996.</p>
<p>Det finns således anledning att räkna med att reglerna om lokalradio inom<br>kort kommer att förändras. Även reglerna om närradio kan komma att<br>revideras. Radiolagsutredningens förslag bygger på nu gällande regler. Rege-<br>ringen ansluter sig till utredningens förslag om en radio- och TV-lag i vilken<br>samtliga radiorättsliga regler förs samman. I avvaktan på resultatet av arbetet i<br>Lokal- och närradiokommittén bör dock den nuvarande lokalradiolagen<br>fortsätta att gälla. Detta är också en förutsättning för att den av riksdagen<br>beslutade tillfälliga lagen skall ha någon effekt. I de fall Radiolagsutredningen<br>föreslagit ändringar i sak i lokalradioreglerna bör dessa ändringar tas in i<br>lokalradiolagen. Eftersom radio- och TV-lagens regelsystem är väl samman-<br>hållet och skall gälla alla medieformer anser regeringen att det i radio- och TV-<br>lagen skall finnas en definition av lokalradio och att hänvisning skall ske<br>mellan författningarna. Enligt regeringens uppfattning kan dock närradio-<br>bestämmelserna överföras till radio- och TV-lagen. När resultatet av Lokal-<br>och närradiokommitténs arbete föreligger kan lokalradiolagen upphävas och<br>reglerna tas in i radio- och TV-lagen. Det är givetvis beklagligt att den tänkta<br>reformen inte kan genomföras i ett sammanhang utan får delas upp i två<br>etapper. Regeringen bedömer det ändå som angeläget att nu lägga fram den<br>nya lagen. Dess ikraftträdande bör ansluta till tidpunkten då den nya till-<br>ståndsperioden för public service-bolagen börjar löpa.</p>
<p>Den lag om koncessionsavgifter som utredningen föreslagit omfattar de<br>bestämmelser om avgifter som idag finns i lagen (1992:72) om koncessions-<br>avgift på televisionens område samt lokalradions bestämmelser om avgifter<br>och om hur förfarandet vid bestämmandet av denna avgift vid en auktion går<br>till m.m. Eftersom lokalradiolagens regler till vidare skall finnas kvar anser<br>regeringen det mindre meningsfullt att lägga fram förslag om en ny konces-<br>sionsavgiftslag med i princip samma bestämmelser som den nu gällande. Det<br>är därför lämpligare att den nu gällande lagen tills vidare blir kvar, i avvaktan<br>på resultatet av utredningsarbetet om den lokala ljudradion.</p>
<p>Den radio- och TV-lag som föreslås avses således ersätta radiolagen<br>(1966:755). närradiolagen (1982:459), lagen (1986:3) om rundradiosändning<br>av finländska televisionsprogram, lagen (1981:508) om radiotidningar, lagen<br>(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten,<br>lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten samt lagen (1966:78)<br>om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet. Den nya lagen<br>leder även som nämnts till följdändringar i lokalradiolagen samt i ett antal<br>andra författningar. Förslag om dessa ändringar läggs också fram i detta<br>ärende.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>61</p>
<h4>5.2 Radio- och TV-lagens terminologi och<br>tillämpningsområde</h4>
<p>Regeringens förslag: Radio- och TV-lagen reglerar ljudradio- och<br>televisionssändningar till allmänheten samt innehållet i sådana sänd-<br>ningar. Lagen är med visst undantag tillämplig på sändningar genom<br>tråd endast om de når fler än 100 bostäder. Den omfattar också bl.a.<br>sådana satellitsända TV-program som nu regleras i satellitlagen samt<br>satellitsända ljudradioprogram.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-<br>slag utan erinran. Ett par remissinstanser, Post- och telestyrelsen och Radio-<br>och TV-verket tillstyrker särskilt att begreppen rundradiosändning och<br>radioprogram utgår. Länsrätten i Stockholms län anser att det i lagens inled-<br>ning borde finnas definitioner av olika begrepp. Kritik framförs från<br>Stockholms Universitet, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB,<br>Sveriges Utbildningsradio AB och Advokatsamfundet mot definitionen av<br>lagens tillämpningsområde, att "sätta samman" program och "låta sända dem<br>till allmänheten". Universitetet anser att uttrycket "låta sända till allmänheten"<br>rimligen omfattar alla situationer i vilka någon vidtagit åtgärden att låta vilka<br>personer som helst ur en allmänhet, t.ex. genom telenätet, få del av ett utbud.<br>Det avgörande för radio- och TV-lagens tillämpning synes vara åtgärden att<br>hålla program tillgängliga för allmänheten genom att, som 1 kap. 6 § yttrande-<br>frihetsgrundlagen anger, vara "riktade till allmänheten" och att den sändande<br>de facto avhänt sig möjligheten att motsätta sig utnyttjanden. Språkligt kan<br>begreppen, enligt programbolagen innebära att sätta samman olika inslag till<br>ett program eller att sätta samman flera olika program till ett samlat utbud på<br>sätt som sker i Sveriges Radios och Sveriges Televisions kanaler. Flera<br>remissinstanser påpekar att förslaget om en vid tolkning av begreppet pro-<br>gram innebär att enkla meddelanden omfattas av kraven på referensbandning<br>och registreringsskyldighet. FilmNet Television AB avstyrker att olika regler<br>skall gälla för betal-TV och beställar-TV.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag:</h5>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>Radiolagen (1966:755) och flera av de andra nu gällande lagarna inleds med<br>definitioner av radiorättsliga begrepp eller med hänvisning till en definition i<br>radiolagen eller i en annan författning. Radiolagens omfattning styrs av vad<br>som innefattas i dessa begrepp. Den radiorättsliga terminologin har dock med-<br>fört vissa tillämpningsproblem. I definitionerna av begreppen rundradiosänd-<br>ning och radioprogram ingår de tekniska begreppen radiosändning och tråd-<br>sändning. De bestämmelser till vilka dessa tekniska begrepp varit knutna har<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>62</p>
<p>numera utgått ur radiolagen. Vissa radiotekniska definitioner och be- Prop. 1995/96:160<br>stämmelser om innehav och användning av radiosändare m.m. återfinns nu i<br>stället i lagen (1993:599) om radiokommunikation. Det finns inte någon<br>anledning att definiera dessa tekniska begrepp i den nya radio- och TV-lagen<br>eftersom lagen inte kan sägas handla om den tekniska användningen av<br>mediet. I dagens tekniska verklighet kan distinktionen mellan radio- och<br>trådsändning dessutom anses ha förlorat något i vikt. Från publikens syn-<br>punkt är det vanligen betydelselöst om ett program distribueras på det ena<br>eller andra sättet. Det finns därför inte någon anledning att använda de tek-<br>niska begreppen radiosändning, trådsändning, sändare och mottagare i den<br>nya lagen.</p>
<p>Begreppen rundradiosändning och radioprogram har används i radiolagen<br>ända sedan dess tillkomst. Trots detta torde det inte vara allmänt bekant att<br>"radio" är en teknisk term som även innefattar TV-mediet. I den nu gällande<br>radiolagen förstås med radioprogram en radiosändnings eller trådsändnings<br>innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa,<br>enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt. Begreppet har en<br>annan innebörd i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). 11 kap. 1 § tredje stycket<br>YGL anges att vad som sägs om radioprogram gäller förutom program i<br>ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra sändningar av<br>ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Enligt<br>specialmotiveringen avses med radioprogram såväl ljudradio som television<br>och innehållet i vissa andra överföringar av information till allmänheten som<br>telefax och videotex (prop. 1990/91:64 s. 108). Dessa senare två medier om-<br>fattas emellertid inte av den nuvarande radiorättsliga regleringen. Vidare är de<br>"enkla meddelandena" inte undantagna från YGL:s definition.</p>
<p>Regeringen anser att den nya radio- och TV-lagens omfattning inte bör<br>bestämmas på det sätt som hittills har gällt. Begreppen ljudradio och tele-<br>vision återfinns utan att närmare definieras i YGL och i de flesta radiorättsliga<br>författningar. Det finns därför inte någon anledning att ha särskilda defini-<br>tioner i den nya lagen utan dessa begrepp bör bestämmas utifrån det allmänna<br>språkbruket och det behov som kan finnas av att reglera denna typ av verk-<br>samhet. Lagen bör handla om ljudradio och TV i dess allmänna betydelse.</p>
<p>Mot bakgrund av vad som anförts om regleringsbehovet (avsnitt 4.3) bör<br>lagen i princip ha samma tillämpningsområde som nu gällande lagar för radio-<br>och TV-sändningar till allmänheten. Däremot bör någon avgörande vikt inte<br>fästas vid den teknik som utnyttjas. Lagens tillämpningsområde bör vara<br>oförändrat även om det i framtiden sker tekniska förändringar.</p>
<p>Med radio och television torde i det allmänna språkbruket förstås sänd-<br>ningar som ett obestämt antal personer samtidigt kan ta emot i en ljudradio-<br>mottagare respektive televisionsmottagare. Den mottagande kan ta del av inne-<br>hållet i sändningen i samma ögonblick som den äger rum. Den enda aktivitet<br>den mottagande normalt behöver ägna sig åt är att slå på mottagarapparaten.<br>Den mottagandes valmöjligheter begränsas till att med hjälp av mottagarens<br>frekvensinställning eller kanalväljare ta in någon av de olika sändningar som<br>är tillgängliga på den plats där mottagaren befinner sig.</p>
<p>63</p>
<p>Radiolagsutredningen har föreslagit att lagen skall omfatta verksamhet som<br>består i att sätta samman ljudradio- och televisionsprogram och sända eller låta<br>sända dem till allmänheten. Med begreppet sätta samman avses att bestämma<br>att ett visst innehåll skall sändas ut. Med begreppet sända till allmänheten<br>avses att den sändande gör programmet samtidigt tillgängligt för en obestämd<br>krets av personer. En del remissinstanser, bl.a. Stockholms universitet, anser<br>att begreppen sätta samman och låta sända till allmänheten är oklara och<br>medför risker för missförstånd. Regeringen kan delvis instämma i kritiken.<br>Begreppen är abstrakta och främmande för det allmänna språkbruket. YGL är<br>enligt 1 kap. 6 § första och andra stycket tillämplig på sändningar av radio-<br>program som riktas till allmänheten, om de är avsedda att tas emot med<br>tekniska hjälpmedel samt på satellitsändningar. Med att en sändning skall<br>riktas till allmänheten menas att den sändande utan särskild begäran från<br>mottagaren riktar sändningen till vem som helst som vill ta emot den (prop.<br>1986/87:151 s. 164 och 1990/91:64 s. 110). Genom att kräva att en sändning<br>skall vara riktad till allmänheten utesluts vissa nya sätt att förmedla infor-<br>mation, t.ex. teledata, som förutsätter att mottagaren själv efterfrågar och<br>beställer viss sändning. Enligt utredningens definition krävs att mottagningen<br>kan ske med tekniska hjälpmedel. Det anges dock inte. Regeringen föreslår i<br>stället att det anges att i lagen finns föreskrifter om sändningar av radio- och<br>TV-program. Vidare bör bestämmelsen knyta an till YGL:s terminologi.<br>Lagen bör omfatta radio- och TV-program som är riktade och sänds till<br>allmänheten samt är avsedda att tas emot av allmänheten med tekniska hjälp-<br>medel inklusive satellitsändningar avsedda för allmänheten. Med en sådan<br>beskrivning undviks de oklarheter som påtalats av public service-bolagen och<br>Stockholms Universitet.</p>
<p>Lagrådet anser att förutsättningarna för lagens tillämpningsområde såsom<br>de har beskrivits i motiven har så stor praktisk betydelse för lagens räckvidd<br>att det skulle underlätta förståelsen av lagens tillämpningsområde om förut-<br>sättningarna uttryckligen anges i paragrafen, trots att detta inte har skett i<br>YGL. Lagrådet förordar därför att paragrafen kompletteras med en bestäm-<br>melse om att en sändning anses riktad till allmänheten endast om den sam-<br>tidigt och utan särskild begäran är tillgänglig för en obestämd krets av<br>personer.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till vad Lagrådet anfört. Regeringen har dock<br>något justerat lagtexten i Lagrådets förslag så att den närmare anknyter till<br>uttryckssättet i förarbetena till YGL. Det bör i sammanhanget framhållas att en<br>sändning omfattas av definitionen även om den kräver ett särskilt avtal, t.ex.<br>betal-TV-sändningar och kabelsändningar.</p>
<p>Uttrycket allmänheten bör förstås i enlighet med normalt språkbruk och i<br>enlighet med den innebörd det för närvarande har i de radiorättsliga författ-<br>ningarna samt i YGL. Av förarbetema till YGL följer att bedömningen av om<br>en sändning är avsedd för allmänheten bör kunna ske med ledning av sådana<br>omständigheter som den använda frekvensen, sändarens styrka och sänd-<br>ningens innehåll (SOU 1983:70 s. 294). Såväl allmänheten i Sverige som i<br>andra länder omfattas alltså av uttryckssättet.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>64</p>
<p>Med den valda definitionen utesluts kommunikation mellan enskilda, t.ex.<br>genom telefon. Vidare utesluts överföring av ljud- eller videoinspelningar<br>med hjälp av brev, bud eller liknande. Högtalarutrop och projicering av film-<br>bilder utesluts eftersom dessa inte kräver att den mottagande har tillgång till<br>någon mottagarapparat.</p>
<p>Definitionen av lagens tillämpningsområde innebär att TV-tjänsten beställ-<br>TV (video on demand) inte torde omfattas av lagen. Med beställ-TV betecknas<br>en verksamhet där en kund kan beordra att ett visst TV-program sänds till<br>henne eller honom över ett trådnät. Tekniskt sett fungerar det så att kunden<br>sätter igång en apparat i programcentralen som medför att programmet spelas<br>upp. Om endast den som beställer kan ta del av programmet är förfarandet<br>närmast att likna vid att kunden hämtar ett videogram i en uthymingsbutik och<br>spelar upp det från sin egen videobandspelare. En sådan tjänst kan inte anses<br>riktad till allmänheten eftersom den sändande inte utan särskild begäran från<br>mottagaren riktar sändningen till vederbörande.</p>
<p>En liknande TV-tjänst kallas "near instantaneous video on demand" och<br>bygger på att programmen genom digitaltekniken kan komprimeras så att upp<br>till tio program kan sändas ut samtidigt i en frekvenskanal i t.ex. ett kabelnät.<br>Om samma program sänds ut parallellt med t.ex. tio minuters tidsförskjut-<br>ning. behöver beställaren aldrig vänta längre än tio minuter på att programmet<br>skall börja. Därmed kan en illusion skapas av att det är beställaren som<br>bestämmer när programmet skall börja, trots att det är den som svarar för<br>tjänsten som ser till att programmet sänds på olika tider. Denna tjänst torde<br>komma att omfattas av lagen eftersom det är den som svarar för utsändningen<br>som bestämmer att ett visst program skall sändas ut till dem som väljer en viss<br>sändningskanal.</p>
<p>Att olika regler skall gälla för betal-TV och beställ-TV kan som en<br>remissinstans anfört synas omotiverat. Tanken är att lagen skall utformas så<br>tekniskt och massmediepolitiskt neutralt som möjligt. Med den definition som<br>föreslagits krävs dock att programmet skall anses riktat till allmänheten och<br>samtidigt är tillgängligt för en obestämd krets av personer. Så är inte fallet för<br>beställ-TV som innebär viss s.k. interaktivitet. Regeringen finner därför<br>skillnaden sakligt motiverad. De regler som nu föreslås skulle ändå inte<br>komma att få någon nämnvärd praktisk betydelse för denna typ av verk-<br>samhet.</p>
<p>Samtliga ljudradio- och TV-program som sänds till allmänheten skall<br>omfattas av lagens bestämmelser, även sökbar text-TV.</p>
<p>Begreppet program</p>
<p>Med ett program bör avses detsamma som enligt yttrandefrihetsgrundlagen<br>(YGL) vilket innebär att enkla meddelanden inte längre undantas. En kanal<br>som enbart innehåller sådana enkla meddelanden, t.ex. Fröken Ur faller<br>därmed in under lagens tillämpningsområde. Detta torde överensstämma med<br>allmänt språkbruk.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>Några remissinstanser har anmärkt att detta innebär med i övrigt oför- Prop. 1995/96:160<br>ändrade regler, att kraven på registreringsskyldighet, referensbandning och<br>avlämnande av pliktexemplar förändras. Skyldigheten att referensbanda och<br>leverera detta material kan enligt de kritiska remissinstanserna innebära stora<br>besvär och kostnader för den leveranspliktige och för Arkivet för ljud och<br>bild, som är den myndighet som skall ta emot banden.</p>
<p>Skyldigheten att referensbanda radioprogram regleras i 5 kap. 3 § lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-<br>frihetsgrundlagens områden (tillämpningslagen). Uttrycket radioprogram har<br>här samma innebörd som i YGL, dvs. med program avses även enkla<br>meddelanden som inte ingår i den definition av program som finns i radio-<br>lagen (1966:755). Detta innebär att en förändring av radio- och TV-lagens<br>programbegrepp inte medför någon förändring av skyldigheten att referens-<br>banda program.</p>
<p>Skyldigheten att lämna pliktexemplar av radioprogram till Arkivet för ljud<br>och bild framgår av 18 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument.<br>Där sägs att pliktexemplar skall lämnas i form av sådana inspelningar av<br>ljudradio- och televisionsprogram som regleras i 5 kap. 3 § tillämpnings-<br>lagen. Även i denna författning har program samma innebörd som i YGL, för<br>tydlighetens skull används dock begreppen ljudradio- och televisionspro-<br>gram. Av 18 § andra stycket framgår att av program som svenskt program-<br>företag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen eller som genom<br>satellitsändning som utgår från Sverige förmedlas till allmänheten från<br>svenskt programföretag, skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning.<br>Enligt tredje stycket behöver pliktexemplar av andra ljudradio- och tele-<br>visionsprogram bara lämnas i mindre omfattning.</p>
<p>Enligt ordalydelsen av 18 § andra stycket torde endast program som<br>omfattas av radiolagens programbegrepp, dvs. inte enkla meddelanden, vara<br>leveranspliktiga enligt andra stycket. Enkla meddelanden skulle i så fall vara<br>leverenspliktiga enligt tredje stycket. I motiven till pliktexemplarslagen har<br>inte uppmärksammats att programbegreppet har olika betydelse i tillämp-<br>ningslagen och radiolagen.</p>
<p>Reglerna tillämpas i dag på det sättet att de programföretag som sänder<br>med stöd av regeringens tillstånd lämnar alla sina sändningar till Arkivet för<br>ljud och bild. Genom den följdändring som föreslås i 18 § andra stycket<br>pliktexemplarslagen (se avsnitt 15.9) kommer bestämmelsen att överens-<br>stämma med hur den tillämpas idag.</p>
<p>Några särbestämmelser för registreringsskyldigheten kan inte anses nöd-<br>vändiga.</p>
<p>Av YGL framgår inte hur man skiljer ett ljudradio- eller TV-program från<br>ett annat. Denna fråga har stor praktisk betydelse eftersom reklambestäm-<br>melsema i både den nuvarande radiolagen och den föreslagna radio- och TV-<br>lagen innehåller bestämmelser om att annonser huvudsakligen skall sändas<br>mellan programmen. För att bestämmelsen skall vara möjlig att tillämpa krävs<br>att en skiljelinje kan dras mellan olika program.</p>
<p>66</p>
<p>Frågan diskuterades när reklambestämmelserna i nuvarande radiolagen<br>infördes. Av förarbetena framgår att utgångspunkten bör vara hur program-<br>företaget väljer att presentera sitt programutbud (prop. 1990/91:149 s. 107).<br>Vad programföretaget presenterar som ett program bör således också normalt<br>kunna betraktas som ett program. Ett sådant synsätt stod enligt departements-<br>chefen i god samklang med allmänt språkbruk enligt vilket med ett program<br>fick anses förstås en avgränsad del av sändningstiden, vilken presenterades<br>under en särskild rubrik och behandlade ett på ett visst sätt sammanhållet<br>tema. Departementschefen nämnde som exempel att det i allmänhet inte torde<br>finnas anledning att uppfatta ett enstaka artistframträdande eller en enstaka<br>kortfilm eller intervju i ett program med skilda inslag som ett separat program.</p>
<p>Programbegreppet har dock medfört vissa tillämpningssvårigheter. Då-<br>varande Radionämnden avgjorde ett ärende angående Sveriges Televisions<br>sponsormeddelanden i sändningar från OS i Barcelona, där programbegreppet<br>var av betydelse (SB 94/93). SVT ansåg att sändningen bestod av flera pro-<br>gram eftersom evenemangen var av olika art (boxning, friidrott m.m.).<br>Radionämnden ansåg däremot att varje sammanhängande OS-sändning<br>utgjorde ett program.</p>
<p>Granskningsnämnden för Radio och TV har i samband med prövning av<br>frågan om inplacering av annonssändningar också prövat var gränsen mellan<br>ett program och ett annat skall gå (t.ex. SB 219/94, 220/94, 232-234/94,<br>98/95). Bakgrunden är att programmen i TV 4 ofta avbryts av andra program,<br>både nyheter och kortprogram, t.ex. ett "inför-program". Ett sådant program<br>omges av reklamsändningar. Vid bedömningen av om en sändning utgör ett<br>program har Granskningsnämnden beaktat omständigheter som presenta-<br>tionen. om sändningen har särskilt namn, egen vinjett, särskild program-<br>ledare, temat, om sändningen skiljer sig från omkringliggande sändningar,<br>särskild sändningstid, förekomsten av en i förväg angiven sändningstid och<br>längden på programmet. Granskningsnämnden har i beslut funnit att ett lokalt<br>väderprogram sänt i TV 4 bör betraktas som ett program i radiolagens<br>mening. Det har visserligen inte någon egen vinjett och sänds under kort tid,<br>drygt en minut, men det har särskild programledare och ett tema som är skilt<br>från tidigare inslag. Granskningsnämnden har också uttalat sig om vissa<br>underhållningsprogram.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslog regeringen att utgångspunkten för vad som är<br>ett program även i fortsättningen skulle vara vad programföretaget själv anser<br>vara program, i vart fall om detta överensstämmer med hur det utåt sett ter sig<br>för publiken. De omständigheter som Granskningsnämnden beaktat vid sin<br>prövning av programbegreppet angavs vara exempel på omständigheter som<br>kunde få betydelse vid prövningen. Om inslaget var en programglimt eller<br>liknande som för tittaren inte direkt framstod som ett eget program och det<br>dessutom var uppenbart att syftet med inslaget var att få omge detta med<br>reklam eller att få sponsra inslaget, borde inte inslaget betraktas som ett<br>program i den mening som avsågs i radio- och TV-lagen.</p>
<p>Som Lagrådet anfört kan den förändring av programbegreppet som<br>föreslås genom att enkla meddelanden inte längre undantas från tillämpnings-</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>67</p>
<p>området medföra svårigheter vid tillämpningen av reklambestämmelserna.<br>Regeringen återkommer till detta under avsnitt 8.9.</p>
<p>Regeringen anser att det är en fördel att radio- och TV-lagens och YGL:s<br>programbegrepp sammanfaller, vilket även Lagrådet anslutit sig till. Lagrådet<br>har även tidigare framhållit vikten av att radiolagstiftningens programbegrepp<br>anpassas till grundlagens (prop. 1986/87:151 s. 293). Förändringen av<br>programbegreppet innebär att allt innehåll i en sändning betraktas som radio-<br>program, dvs. antingen ljudradio- eller TV-program (jfr prop. 1986/87:151</p>
<p>s. 164, 293 och prop. 1990/91:64 s. 108). De tillämpningssvårigheter som<br>programbegreppet medfört har i huvudsak gällt annonsplacering. Med den<br>undantagsbestämmelse för program som endast är enkla meddelanden som till<br>följd av vad Lagrådet ansett föreslås i 7 kap. 7 § (se avsnitt 8.9) kommer den<br>materiella innebörden av reglerna om hur annonser får placeras att vara<br>densamma som hittills. Det innebär att utgångspunkten för vad som är<br>program, vid prövning av annonsplacering, även i fortsättningen skall vara<br>vad programföretaget självt anser vara program men att vissa program inte<br>räknas in när det gäller att avgöra när annonser får sättas in. De omständig-<br>heter som Granskningsnämnden beaktat vid sin prövning av programbe-<br>greppet får liksom nu betydelse vid tillämpningen av reklambestämmelsema.</p>
<p>Begränsningar av lagens tillämpningsområde</p>
<p>Den nu gällande lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten<br>(kabellagen) omfattar endast trådsändningar av radioprogram till allmänheten<br>som når fler än 100 bostäder. Av ordet "bostäder" följer att sändningar på</p>
<p>t. ex. sjukhus, sportanläggningar, arbetsplatser, varuhus och hotell inte skall<br>räknas in. Den nuvarande avgränsningen synes fungera väl. Regeringen<br>föreslår därför att även den nya lagen endast skall gälla för sändningar genom<br>tråd som når fler än 100 bostäder. Vissa särregler behövs dock för vidare -<br>sändning av program till färre än 100 bostäder. Regeringen återkommer till<br>detta (se avsnitt 9).</p>
<p>I likhet med vad som gäller idag bör bestämmelserna i yttrandefrihets-<br>grundlagen (YGL) med undantag för reglerna om meddelarfrihet och censur-<br>förbud (1 kap. 2 och 3 § § YGL) inte gälla för andra trådsändningar än de som<br>föreslås omfattas av den nya lagen.</p>
<p>När det gäller satellitsändningar omfattar nu gällande lag (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten enligt 2 § endast<br>sändningar av TV-program över satellit till allmänheten om sändningen kan<br>tas emot i någon stat som är bunden av EES-avtalet och den som bedriver<br>sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige (1), sändningen till satellit<br>sker från en sändare här i landet (2). eller sändningen från satellit sker med<br>användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person<br>förfogar över (3).</p>
<p>Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte om den som bedriver sändnings-<br>verksamheten har sitt hemvist i ett annat land inom EES.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>68</p>
<p>Bakgrundet till lagen var Sveriges anslutning till EES-avtalet, vilket krävde Prop. 1995/96:160<br>att Sverige reglerade satellitsändningar från Sverige till EES-stater. Lagen<br>begränsades till sådana sändningar.</p>
<p>Enligt motiven till satellitlagen (prop. 1992/93:75 s. 47) avses med sänd-<br>ning av TV-program över satellit sändningen i dess helhet, dvs. från och med<br>att den sänds upp till en satellit och fram till dess att den kan tas emot av en<br>mottagare på marken. För tillämpligheten saknar det betydelse om sändningen<br>sker i flera led, t.ex. genom att programmet först transporteras över satellit till<br>en sändarstation varifrån det automatiskt - utan självständigt beslut - sänds<br>upp till den satellit från vilken sändningen går ut till allmänheten. För att lagen<br>skall vara tillämplig krävs att sändningen kan tas emot i något land som är<br>bundet av EES-avtalet.</p>
<p>Satellitlagen har endast gällt i några år. De överväganden som gjordes i<br>samband med dess tillkomst är fortfarande gällande (se a. prop. s. 23 f. och<br>46 f.). Den föreslagna radio- och TV-lagen bör därför omfatta TV-sändningar<br>över satellit i samma utsträckning som idag. Regeringen föreslår att en<br>bestämmelse motsvarande den som nu finns i 2 § satellitlagen införs i den nya<br>lagen. En viss utvidgning av tillämpningsområdet medför dock detta eftersom<br>även enkla meddelanden och sökbar text-TV föreslås omfattas av radio- och<br>TV-lagen.</p>
<p>Satellitlagen och det bakomliggande direktivet gäller inte för sändningar av<br>ljudradioprogram över satellit. Det finns för närvarande inte heller några<br>konkreta planer inom vare sig Europarådet eller EU att införa några sådana<br>bestämmelser. Satellitljudradio finns dock i Sverige, och fler sådana kanaler<br>beräknas bli etablerade. Med hänsyn till detta och till att denna ljudradioforms<br>genomslagskraft är minst lika stor som andra ljudradioformers föreslår rege-<br>ringen att även sändningar av satellitljudradio skall omfattas av lagen.</p>
<p>Det finns inte något intresse från svensk synpunkt att reglera innehållet i<br>andra ljudradiosändningar än sådana som når allmänheten i Sverige. Sänd-<br>ningar till andra länder bör alltså inte omfattas av lagens tillämpningsområde.<br>Lagen bör givetvis endast gälla för sändningar som i någon mening faller<br>under svensk jurisdiktion. Lagen bör tillämpas endast om den sändande har<br>sitt hemvist i Sverige eller om sändningen till satellit sker från en sändare här i<br>landet.</p>
<p>69</p>
<h3>6 Tillstånd till sändning av radio och television Prop. 1995/96:160</h3>
<h4>6.1 Tillståndsplikt för sändningar begränsas</h4>
<p>Regeringens förslag: Tillstånd krävs endast för sådana Ijudradio-<br>och televisionssändningar som sker med hjälp av radio på frekvenser<br>under 3 GHz. Den som bedriver sändningsverksamhet för vilken det<br>inte behövs tillstånd eller som är satellitentreprenör skall vara skyldig<br>att anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket. Vissa undan-<br>tag från tillståndsplikten gäller för sändningar av sökbar text-TV och<br>för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens frånsett att<br>utredningen föreslog en gräns för tillståndsplikt på 1 GHz.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak försla-<br>gen. Delade meningar råder dock om gränsen för tillståndsplikten. Kinnevik,<br>KLYS och Copvswede tillstyrker den föreslagna gränsen. Post- och Tele-<br>styrelsen anser att en gräns på 1 GHz inte är anpassad till rådande tekniska<br>förhållanden utan att gränsen för tillståndsplikt bör sättas vid 3 GHz.<br>TERACOM Svensk Rundradio AB tillstyrker att tillstånd inte bör behövas<br>vid sändning med höga frekvenser eftersom markplacerade sändare med<br>sådana frekvenser får kort räckvidd. Bolaget anser dock att gränsen skall<br>höjas till 1.5 GHz. Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges<br>Utbildningsradio AB anser det fel att använda frekvens som kriterium för<br>tillståndsplikt. Om så ändå sker, förordar programbolagen att gränsen för<br>tillståndsplikten höjs till 10 GHz. Radio- och TV-verket anser att registe-<br>ringsplikten borde omfatta fler uppgifter. Statens kulturråd anser att registre-<br>ring inte är tillräckligt för att lagstiftningen skall fungera utan att det krävs<br>licens för samtliga sändningar. Taltidningsnämnden konstaterar att tids-<br>gränsen på tre timmar för tillståndsbefrielse räcker till för de analogt överförda<br>radiotidningama men inte för de digitalt överförda, de s.k. RATS-tidningama<br>som normalt får tillstånd för sju timmar. Sveriges dövas riksförbund (SDR)<br>föreslår att termen hörselskadade ersätts med hörselskadade och barndoms-<br>döva.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag:</h5>
<p>Tiliståndspliktiga sändningar</p>
<p>Etableringsfrihet är utgångspunkten för ljudradio och television. Det är av<br>hänsyn till yttrandefriheten en viktig princip. Den som vill sända ljudradio-<br>och TV-program till allmänheten skall få göra detta. Principen har sedan lång<br>tid gällt för tryckta skrifter men har inte helt kunnat genomföras på radio-<br>området eftersom radiofrekvensspektrum är en begränsad resurs. Det har<br>därför varit omöjligt att föreskriva en generell etableringsfrihet för sändningar<br></p>
<p>70</p>
<p>som utnyttjar det begränsade frekvensutrymmet. Etableringsfriheten är nu- Prop. 1995/96:160<br>mera grundlagsfäst, men enligt 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrund-<br>lagen (YGL) får rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd<br>regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att<br>sända. Av 3 kap. 2 § andra stycket YGL framgår att det allmänna skall<br>eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste<br>möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.</p>
<p>Yttäckande sändarnät är mycket frekvenskrävande och med nuvarande<br>teknik finns det inte uttrymme för mer än ett begränsat antal sådana nät. Det är<br>bl.a. ett viktigt demokratiskt krav att alla som bor i Sverige har tillgång till<br>åtminstone ett minimiantal radio- och TV-program. Detta är också en av<br>tankarna bakom public service-systemet (se avsnitt 6.2). De principer som<br>ligger bakom detta har alltjämt bärkraft. Därför bör sändningar i de<br>frekvensområden som lämpar sig bäst för yttäckande marksändningar fortsatt<br>vara tillståndspliktiga.</p>
<p>För trådlösa marksändningar av ljudradio- och TV-program krävs det för<br>närvarande tillstånd om sändningarna sker på frekvenser som är lägre än<br>3 000 GHz. Om sändningen sker över satellit fordras inte tillstånd. Utred-<br>ningen föreslår att endast sådana sändningar som sker på frekvenser under 1<br>GHz skall omfattas av kravet på tillstånd enligt radio- och TV-lagen. Syftet<br>med förslaget är att undanta s.k. mikrovågsdistribution från kravet på<br>tillstånd. Med mikrovågsdistribution (eng. Microwave Distribution System,<br>MDS, eller Multichannel Microwave Distribution System, MMDS) avses<br>främst radiodistribution av ett stort antal TV-kanaler till enskilda hushåll med<br>utnyttjande av frekvenser som är betydligt högre än vad som normalt används<br>för marksänd television.</p>
<p>Den vanliga frekvensplanen för marksänd ljudradio och television sträcker<br>sig till cirka 850 MHz (0,85 GHz). Sändningar i dessa frekvensband har<br>utbredningsegenskaper som lämpar sig väl för täckning av stora ytor.</p>
<p>Eftersom sändningar på höga frekvenser är känsliga för naturhinder krävs<br>det i princip fri sikt mellan sändare och mottagare. Detta gör höga frekvenser<br>mindre lämpliga för marksändningar som skall täcka stora ytor. Sådana<br>frekvenser är däremot väl lämpade för sändningar till eller från rymden eller<br>vid marksändningar till några få bestämda mottagare. Mikrovågsfrekvensema<br>används därför för satellitsändningar och för radiolänkar. Med radiolänkar<br>avses riktade sändningar som används för att t.ex. binda samman kabelnät.<br>Själva radiolänksändningen är normalt inte avsedd för allmänheten och kräver<br>därför inte till tillstånd enligt radiolagen.</p>
<p>Mikro vågssändningar kan emellertid också användas för sändningar till ett<br>obestämt antal mottagare inom ett område. I sådana fall används sändare med<br>stor spridningsvinkel. Genom att sändningarna har liten räckvidd kan samma<br>sändnmgsfrekvenser användas i relativt nära belägna områden utan att stör-<br>ningar uppkommer. Mikrovågssändningar som anordnas på detta sätt kan<br>ersätta eller komplettera vanliga kabelnät.</p>
<p>Nuvarande regler tillåter i praktiken inte att mikrovågsteknik används för<br>att vidaresända t.ex. satellitprogram direkt till allmänheten. Av radiolagen</p>
<p>(1966:755) följer att det krävs regeringens tillstånd för sådana sändningar och Prop. 1995/96:160<br>att bl.a. lagens regler om opartiskhet och saklighet samt reklaminnehåll m.m.<br>skall iakttas. Dessa regler kan dock i praktiken inte tillämpas eftersom i dessa<br>fall liksom vid konventionell kabelsändning gäller att den som svarar för<br>vidaresändningen inte har någon praktisk möjlighet att ta ansvar för sänd-<br>ningarnas innehåll.</p>
<p>Regeringen instämmer i utredarens uppfattning att det finns ett praktiskt<br>behov av att sändningar av det slag som normalt sker i kabel också kan<br>distribueras till enskilda hushåll genom marksänd radio. Sådana sändningar<br>kan erbjuda fördelar i förhållande till såväl kabeldistribution på grund av lägre<br>anläggningskostnader som till satellitmottagning eftersom antennerna är<br>mindre och mer lättplacerade. Trådlös vidaresändning av satellit kan användas<br>för att konkurrera med kabelsändningar. Lagstiftningen bör därför få en sådan<br>utformning att sändning i radio tillåts. Detta möjliggörs genom att sändningar<br>på höga frekvenser undantas från tillståndsplikt.</p>
<p>Radiolagsutredningen har föreslagit att gränsen skall sättas vid 1 GHz.<br>Vissa remissinstanser är kritiska till gränsen för tillståndskravet och anser<br>bl.a. att en gräns på 1 GHz inte är anpassad till rådande tekniska för-<br>hållanden. Bl.a. har det visat sig att frekvenser i 1,5 GHz-bandet i vissa<br>länder har kommit att anvisas för digitala ljudradiosändningar. Regeringen<br>anser därför att gränsen för tillståndsfria sändningar bör sättas något högre än<br>vad utredningen föreslår, eller vid 3 GHz.</p>
<p>Samtliga radiosändningar, oberoende av innehåll, som utnyttjar lägre fre-<br>kvenser än 3 GHz kommer således att i princip omfattas av lagens till-<br>ståndsplikt. På högre frekvenser kommer däremot sändningar att kunna ske<br>utan tillstånd på i princip samma villkor som gäller för kabeldistribution.</p>
<p>Det finns bestämmelser om tillstånd för innehav eller användning av<br>radiosändare m.m. i lagen (1993:599) om radiokommunikation. Enligt radio-<br>kommunikationslagen krävs i princip alltid tillstånd för innehav av radio-<br>sändare. Detta betyder att det ibland kan behövas två tillstånd för att få sända<br>program till allmänheten, nämligen först ett sändningstillstånd enligt radio-<br>och TV-lagen och därefter, när detta beviljats, ett tillstånd att använda<br>sändaren enligt radiokommunikationslagen. Inga förändringar föreslås ifråga<br>om denna ordning.</p>
<p>Undantag från tillståndsplikten</p>
<p>En del av TV-signalens överföringsmöjligheter kan användas för att sända<br>särskild textinformation, text-TV. Text-TV har huvudsakligen två använd-<br>ningsområden. Den används dels för programtextning, t.ex. av skådespelar-<br>nas repliker i utländska filmer eller för annan textinformation under ett<br>program. Dessutom används text-TV av programföretaget för att sända<br>textade informationssidor som fyller hela TV-rutan. Sidorna är samlade i<br>grupper efter ämnesområden, t.ex. utrikesnyheter, inrikesnyheter, väder,</p>
<p>72<br></p>
<p>sport osv. och TV-tittaren kan "bläddra" fram den information som önskas.<br>Det senare användningsområdet brukar benämnas sökbar text-TV.</p>
<p>För att sända de textade informationssidorna används som regel outnyttjat<br>utrymme i TV-signalen, det s.k. bildsläckningsintervallet. I andra fall kan en<br>hel kanal eller delar av en kanal tas i anspråk. Informationen hämtas från en<br>dator och förmedlas genom radio- eller trådsändning. Informationssidorna<br>sänds cykliskt: när den sista sidan har sänts upprepas sändningen från början.<br>Det krävs en speciellt utrustad mottagare med minnesenhet och avkodare för<br>att kunna ta emot sådan sökbar text-TV som nu beskrivits.</p>
<p>Eftersom text-TV använder det outnyttjade bildsläckningsintervallet som är<br>ett utrymme som annars inte utnyttjas finns i detta fall inte något behov av att<br>styra frekvensanvändningen. Regeringen gör därför den bedömningen att<br>tillstånd inte behövs för sändningar av sökbar text-TV som sker från en<br>radiosändare där det bedrivs andra sändningar med stöd av tillstånd enligt<br>lagen oavsett om det är programföretaget självt eller någon som detta upplåtit<br>bildsläckningsintervallet till som sänder sådan text-TV.</p>
<p>Den som bedriver sändningsverksamhet med sökbar text-TV bör dock vara<br>skyldig att registrera sig.</p>
<p>Särskilda radiosändningar för synskadade förekommer idag. En radio-<br>tidning är enligt lagen (1981:508) om radiotidningar ett radioprogram avsett<br>för synskadade som innehåller en version av en allmän nyhetstidning av<br>dagspresskaraktär och/eller sammanställningar av sådana versioner. Radiotid-<br>ningar får sändas i rundradiosändning efter tillstånd av Taltidningsnämnden.<br>Tillstånd kan under vissa förutsättningar ges till ägaren av den dagstidning<br>som ges ut som radiotidning. Radiosändningarna sker nattetid på Sveriges<br>Radios frekvenser när sändarna i övrigt inte utnyttjas.</p>
<p>I statens avtal med Sveriges Radio föreskrivs att bolaget är skyldigt att ge<br>utrymme för radiotidningsverksamhet. Utgivning kan erhålla statligt stöd.<br>Anslaget disponeras av Taltidningsnämnden i enlighet med bestämmelserna i<br>förordningen (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettidningar. För<br>närvarande finns 81 dagstidningar tillgängliga som radiotidningar.</p>
<p>Det är viktigt att ljudradio- och TV-medierna kan användas för särskilda<br>sändningar för syn- och hörselskadade. Det är givetvis här som i övrigt ange-<br>läget att regelsystemet är så enkelt som möjligt. I kabelnät får radiotidningar,<br>liksom andra program, sändas utan tillstånd. Utredningen påpekar att det inte<br>längre finns skäl att kräva särskilt tillstånd för att sända radiotidningar eller<br>andra liknande sändningar för synskadade i radiofrekvens under 1 GHz. Ut-<br>gångspunkten skall givetvis vara att det skall finnas så få inskränkningar i<br>etableringsfriheten som möjligt. Regeringen delar därför utredningens upp-<br>fattning att det inte bör krävas tillstånd under förutsättning att programmen<br>sänds över en sändare som under huvuddelen av tiden används av någon som<br>sänder med stöd av tillstånd enligt radio- och TV-lagen.</p>
<p>Syftet med sändningar av radiotidningar är att bereda de synskadade<br>samma möjligheter som de seende att ta del av dagstidningarna redan på<br>morgonen. Enligt utredningen bör den fria sändningsrätten begränsas i två<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>73</p>
<p>avseenden; sändningarna bör vara särskilt anpassade för synskadade och bör<br>få äga rum under högst tre timmar per dygn.</p>
<p>Taltidningsnämnden är kritisk till den föreslagna tidsgränsen för tillstånds-<br>befrielse och menar att det kan innebära problem för de digitalt överförda<br>RATS/RAPS-tidningarna. Dessa tidningar överförs till mottagaren genom<br>etern med hjälp av datorer och en FM- eller TV-sändare. Hos mottagaren<br>erfordras en "läsutrustning" som består av en mottagare och en dator. Texten<br>kan då återges antingen i form av syntetiskt tal (RATS) eller punktskrift<br>(RAPS). Överföringen går väsentligen snabbare än för inlästa talutgåvor.<br>Enligt nämnden är tidsramen i nuvarande tillstånd bestämd till sju timmar med<br>hänsyn till att det uppstår "kö" i överföringssystemet samt med beaktande av<br>behovet av att kunna repetera sändningen.</p>
<p>Det är för närvarande endast ett fåtal dagstidningar som använder sig av<br>denna metod och själva överföringen är som nämnts inte tidskrävande. Det<br>kan dock finnas skäl att utöka tiden för tillståndsbefrielse ytterligare för att<br>undvika problem. Tillstånd bör därför inte krävas för sändningar under högst<br>fyra timmar av dygnet. Regeringen instämmer i övrigt i utredningens förslag<br>med undantag för att tillståndsbefrielsen - i konsekvens med vad regeringen<br>tidigare föreslagit - endast tar sikte på sändningar på frekvenser under 3<br>GHz.</p>
<p>Den lösning regeringen nu föreslagit om tillståndsbefrielse i fråga om<br>sändningar för synskadade bör även gälla för sändningar av program särskilt<br>anpassade för hörselskadade. Med sådana program avses i första hand pro-<br>gram på teckenspråk. Enbart den omständigheten att sändningarna är textade<br>innebär inte att de kan anses särskilt anpassade för denna grupp. Om regle-<br>ringen tar sikte på program på teckenspråk har önskemålet från Sveriges<br>dövas riksförbund i praktiken tillgodosetts.</p>
<p>Den verksamhet som nu sker med stöd av lagen om radiotidningar bör<br>kunna fortgå. Regeringen bör därför i syfte att garantera sändningarnas fort-<br>bestånd få förena ett tillstånd att sända ljudradio eller television med villkor<br>om skyldighet att bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade<br>för syn- eller hörselskadade.</p>
<p>Det finns olika metoder för att personer med funktionshinder, t.ex. hörsel-<br>och synskadade, skall kunna ta del av radio- och TV-sändningar. Ett exempel<br>är text-TV. som från början utvecklades för att underlätta för personer med<br>nedsatt hörsel att förstå TV-program. Det finns också metoder för "syntolk-<br>ning" av TV-program där översatta repliker och annan information återges<br>med hjälp av ljud till hjälp för synskadade. För döva finns möjlighet att<br>teckentolka TV-program. Med digitalteknik kan man t.ex. filtrera bort bak-<br>grundsljud. så att den som hör dåligt har lättare att uppfatta radio- och TV-<br>program. Nya metoder utvecklas ständigt.</p>
<p>Eftersom personer med funktionshinder bör ha samma möjlighet som<br>andra att ta del av nyheter, information och underhållning via TV och radio<br>bör regeringen därutöver kunna ställa villkor om att sändningarna skall ut-<br>formas på sådant sätt att de blir tillgängliga för funktionshindrade. Den exakta<br>omfattningen av kraven får preciseras i tillståndsbeslutet.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>74</p>
<p>Enligt den nuvarande lokalradiolagen (1993:120) är det möjligt att upplåta Prop. 1995/96:160<br>tid för bl.a. sändningar av radiotidningar. Ingen förändring föreslås i den<br>delen. Däremot får i dag enligt 6 a § närradiolagen (1982:459) närradio-<br>sändare inte användas för andra slag av rundradiosändningar än för närradio.<br>Bestämmelsen kan vara ett hinder för möjligheten att utnyttja närradiosändare<br>för radiotidningsändamål. Några större förändringar när det gäller reglerna<br>om närradio kommer inte föreslås (se avsnitt 6.2, 6.3 och 7.5). Endast<br>sådana sammanslutningar som nu kan få tillstånd att sända närradio skall få<br>det med den nya radio- och TV-lagen. Det är på natten det är mest aktuellt att<br>sända radiotidningar och då sänds närradioprogram endast sporadiskt.<br>Ytterligare sändningar av radiotidningar bör uppmuntras. Regeringen föreslår<br>därför en bestämmelse i den nya radio- och TV-lagen som möjliggör sänd-<br>ningar av radiotidningar över sändare som annars används för närradio.</p>
<p>Registrering</p>
<p>När det krävs tillstånd att sända program är det den tillståndspliktige som bär<br>det radiorättsliga och ytterst också det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för<br>sändningarna. Det finns även ett behov att veta vem som bär ansvar för en<br>sändning som en tillståndspliktig upplåter till någon som inte behöver tillstånd<br>eller när verksamheten är helt tillståndsbefriad. I lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det i dag en<br>bestämmelse om att satellitprogramföretag och den som för någon annans<br>räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellit-<br>kapacitet (satellitentreprenör) skall anmäla sig för registrering innan verk-<br>samheten påbörjas (6 §). Någon motsvarande bestämmelse finns emellertid<br>inte för annan tillståndsbefriad sändningsverksamhet.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att den som bedriver sändningsverksamhet<br>genom tråd, över satellit eller annars med hjälp av radio på frekvens över 3<br>GHz skall anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket. Detsamma<br>bör gälla den som bedriver annan tillståndsbefriad sändningsverksamhet<br>såsom sändningar av sökbar text-TV och sändningar som är särskilt an-<br>passade för syn- eller hörselskadade. Satellitentreprenörer bör även fortsätt-<br>ningsvis vara skyldiga att anmäla sig för registrering.</p>
<p>75</p>
<h4>6.2 Tillståndsmyndigheter och tillståndets innebörd</h4>
<p>Regeringens förslag: Regeringen skall vara tillståndsmyndighet för<br>televisionssändningar samt för ljudradiosändningar i hela landet eller till<br>utlandet. Ett tillstånd som regeringen meddelar innebär även rätt att<br>samtidigt sända det antal program i varje område som anges i till-<br>ståndet. Radio- och TV-verket meddelar tillstånd att sända närradio och<br>lokalradio. Möjlighet att meddela tillstånd för tillfälliga sändningar<br>införs. Regeringen får även en möjlighet att vid synnerliga skäl<br>meddela tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala sändningar.<br>Tillstånd till digitala ljudradiosändningar skall också ges av regeringen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar förslaget om<br>tillståndsmyndigheter utan erinran. Göteborgs universitet och Föreningen för<br>svensk forskning om medier och kommunikation anser dock att Radio- och<br>TV-verket (RTV) borde vara enda tillståndsmyndighet för att undvika att<br>politiska hänsyn vägs in när villkor bestäms. Instanserna anser att regering<br>och riksdag skall besluta om ett ramavtal som sedan tillämpas av verket.<br>Föreningen Kristna Radionätet anser att all tillståndsgivning skall handhas av<br>en och samma myndighet, RTV. När det gäller tillfälliga sändningstillstånd<br>anser RTV att sådana tillstånd behövs till skillnad från Post- och telestyrelsen<br>(PTS) som är tveksam till förslaget och påpekar att det kommer leda till en<br>mängd tillfälliga tillstånd för bilbingo, utomhusfilmvisning m.m. där de<br>sökandena även behöver tillstånd av PTS enligt radiokommunikationslagen.<br>RTV är tveksamt till den föreslagna negativa definitionen av lokalradio. Enligt<br>verket kan den leda till att viss verksamhet inte faller in under vare sig lokal-<br>eller närradio och inte heller erfordrar tillstånd av regeringen. Som exempel<br>nämner verket regionala ljudradiosändningar på lång- eller mellanvågsbanden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelser i<br>radiolagen (1966:755) och lagen (1986:3) om rundradiosändning av fin-<br>ländska televisionsprogram ger regeringen tillstånd till de TV-sändningar och<br>ljudradiosändningar som riktar sig till hela landet eller till utlandet. Fem juri-<br>diska personer har för närvarande sådana tillstånd. De är Sveriges Television<br>AB (SVT). Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Utbildningsradio AB (UR),<br>TV4 AB (TV4) och Sverigefinska Riksförbundet.</p>
<p>På grund av den begränsade frekvenstillgången kan endast ett fåtal tillstånd<br>till sändningar i hela landet meddelas. Varje enskilt tillståndsärende får stor<br>betydelse för allmänheten i Sverige. Den begränsade frekvenstillgången samt<br>mediets stora genomslagskraft har medfört att det funnits en önskan hos<br>staten att låta verksamheten handhas av ett eller flera bolag i allmänhetens<br>tjänst (public service) där staten kunnat ställa villkor på verksamheten, t.ex.<br>krav på opartiskhet, saklighet och ett mångsidigt programutbud.</p>
<p>Regeringen anser att det i detta sammanhang inte finns anledning att föreslå<br>någon förändring av de grundläggande reglerna på detta område. Det bör<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>76</p>
<p>därför även i fortsättningen vara regeringen som skall besluta om tillstånd för<br>sändning av televisions- och ljudradioprogram i hela landet eller till utlandet.<br>Framtida sändningsteknik kan medföra att den nuvarande ordningen kan<br>ifrågasättas och förändras men sådana överväganden ligger utanför ramen för<br>detta ärende.</p>
<p>Efter det att Radiolagsutredningen lade fram sitt betänkande har riksdagen<br>beslutat om ändringar i radiolagen för att möjliggöra försöksverksamhet med<br>digitala ljudradiosändningar (DAB, prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47,<br>rskr. 1994/95:369, SFS 1995:633). SR påbörjade digitala ljudradiosänd-<br>ningar under hösten 1995 i Stockholmsområdet och regeringen kommer<br>under året sannolikt att ge tillstånd till flera programföretag att sända digital<br>ljudradio över begränsade områden. Enligt nuvarande regler är det Radio- och<br>TV-verket som tar emot ansökningar om att sända och till regeringen lämnar<br>förslag om vilka programföretag som bör meddelas tillstånd. Därefter är det<br>regeringen som meddelar sändningstillstånd.</p>
<p>Verksamheten befinner sig i ett inledningsskede. Eftersom det rör sig om<br>försökssändningar anser regeringen att det i enlighet med nuvarande regler<br>bör vara regeringen som meddelar tillstånd. Radio- och TV-lagen bör därför<br>ge utrymme för regeringen att meddela dessa tillstånd. En särbestämmelse bör<br>därför införas med innebörd att det är regeringen som meddelar tillstånd till<br>lokala digitala ljudradiosändningar. När de digitala ljudradiosändningarna<br>pågått under några år torde det vara lämpligt att uppgiften förs över till Radio-<br>och TV-verket.</p>
<p>I 23 § radiolagen och i lagen om rundradiosändning av finländska televi-<br>sionsprogram finns bestämmelser som ger regeringen möjlighet att i ett<br>tillstånd föreskriva att endast vidaresändning får förekomma.</p>
<p>Ett tillstånd att sända ut finländska televisionsprogram gäller enligt den<br>senare lagen endast vidaresändning av televisionsprogram som samtidigt<br>sänds eller kort tid dessförinnan har sänts i Finland med stöd av tillstånd från<br>Finlands regering. Av lagen framgår vidare att 6-18 §§ radiolagen inte gäller<br>för sändningarna samt att ett sändningstillstånd får förenas med särskilda<br>villkor om vilka radiosändare som får användas, sändningens räckvidd,<br>programverksamhetens omfattning och förbud mot eller föreskrifter om<br>kommersiell reklam. Lagen gäller till utgången av år 1996 (SFS 1995:563).</p>
<p>Regeringen anser att det saknas anledning att ompröva det sakliga inne-<br>hållet i dessa bestämmelser. Reglerna bör sammanföras till en bestämmelse av<br>innehåll att regeringen får meddela tillstånd till vidaresändningar samt därvid,<br>i tillståndsbeslutet, även medge undantag från bestämmelserna om sänd-<br>ningarnas innehåll och reklam m.m.</p>
<p>Det finns i dag inte några bestämmelser i radiolagen om tillståndets inne-<br>börd. Eftersom eventuella skyldigheter eller åligganden med anledning av<br>tillståndet alltid måste ha stöd i lag har det inte ansetts nödvändigt med sådana<br>bestämmelser.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör utgångspunkten vara att det av själva<br>tillståndet skall framgå, direkt eller indirekt, vad programföretaget får göra.<br>Om inte något annat sägs i själva tillståndet bör detta innefatta rätten att själv<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>77</p>
<p>sända ljudradio- och TV-program. Regeringens tillstånd bör vidare - om inte<br>annat anges - innefatta rätten att sända över valfritt sändningsområde utan<br>någon tidsbegränsning med utnyttjande av valfri sändningsteknik.</p>
<p>Hittills har den ordningen gällt att regeringen gett ett företag rätt att själv<br>sända program under dygnets samtliga timmar. Motsvarande gäller för lokal-<br>radion (prop. 1992/93:70 s. 14 f.) medan tanken med närradion är att till-<br>ståndstiden skall delas mellan en mängd olika sammanslutningar. En större<br>flexibilitet behövs. I lagrådsremissen anförde regeringen att om det t.ex<br>föreligger ett behov från en sökande att endast sända program på dagtid<br>medan en annan endast önskar sända program nattetid regeringen också bör<br>ha möjlighet att förena dessa önskemål genom att ge dem ett tillstånd vardera.<br>Enligt Lagrådets mening är en begränsning av sändningsrätten till viss del av<br>dygnet att betrakta som ett villkor för sändningsrätten och bör därför tas upp i<br>3 kap. 2 §. Lagrådet har därför föreslagit att det som villkor för sändnings-<br>tillstånd skall få föreskrivas skyldighet att sända program under en viss del av<br>dygnet. Regeringen instämmer i Lagrådets uppfattning att det bör framgå av<br>lagen att sändningsrätten kan vara begränsad till en del av dygnet men finner<br>det systematiskt mindre lämpligt att tala om en skyldighet att endast sända<br>under en viss tid. Regeringen anser att detta mer har att göra med tillståndets<br>omfattning och föreslår i stället att bestämmelsen i 3 kap. 6 § förtydligas.</p>
<p>Bestämmelser saknas i radiolagen om vad sändningstillståndet omfattar<br>vad gäller rätten att samtidigt sända flera program i varje område, dvs. hur<br>många kanaler tillståndshavaren får sända i. I närradiolagen (1982:459) är<br>huvudregeln att någon samtidig sändning inte får förekomma (6 §) medan<br>detta är underförstått i lokalradiolagen (1993:120, 5 §). Statens avtal med<br>SVT och SR samt regeringsbeslutet om tillstånd till rundradiosändning av<br>finländska televisionsprogram innehåller villkor om antalet kanaler. För att<br>undvika tveksamheter bör det uttryckligen framgå av lagen att tillståndet skall<br>innehålla uppgift om hur många samtidiga program som får förekomma i<br>varje område. Antalet användbara sändningsfrekvenser i ett område sätter en<br>gräns för hur många program som samtidigt kan sändas ut i området. En<br>begränsning av det antal program som ett visst programföretag får sända ut<br>kan därför vara nödvändig för att också andra programföretag skall kunna<br>sända i området.</p>
<p>Tillstånd enligt radio- och TV-lagen att sända närradio och lokalradio bör i<br>enlighet med nu gällande regler meddelas av Radio- och TV-verket.</p>
<p>För närvarande finns inga särskilda bestämmelser om andra sändningar än<br>de nu redovisade. Ansökningar om sändningar under en begränsad period<br>kommer ibland in till regeringen. Det har t.ex. gällt lägerradio i ett visst<br>begränsat område eller bevakning av en idrottstävling som äger rum i flera<br>kommuner.</p>
<p>Regeringen anser att det bör vara möjligt att bevilja sådana ansökningar.<br>Det bör lämpligen ankomma på Radio- och TV-verket att besluta om sådana<br>tillstånd. Verket bör få meddela tillstånd att sända program under en be-<br>gränsad tid. lämpligen högst två veckor. Sådana sändningar bör varken anses<br>som närradio eller lokalradio och de bestämmelser som särskilt gäller för den<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>78</p>
<p>typen av verksamhet bör således inte gälla här. Sådana tillfälliga sändningar<br>som här avses är av begränsad betydelse för andra än dem som direkt berörs<br>av dem. Verket bör därför få besluta att de övriga bestämmelserna om<br>sändningarnas innehåll och reklam m.m. inte skall gälla. Verket bör vidare få<br>förena tillståndet med sådana villkor som anges i avsnittet om tillstånds-<br>villkor. I praktiken torde det sällan komma i fråga att förena tillståndet med<br>andra villkor än att en viss sändare skall användas.</p>
<p>Post- och telestyrelsen har påpekat att tillstånd även krävs enligt radio-<br>kommunikationslagen och har uttryckt oro över den mängd ansökningar som<br>kan inkomma. Det är riktigt att det även kommer att behövas tillstånd enligt<br>radiokommunikationslagen. Regeringen anser dock att detta inte kan för-<br>hindra en förändring som har goda skäl för sig. Det torde inte bli fråga om ett<br>så stort antal tillstånd.</p>
<p>Det finns vissa fall när tillstånd enligt gällande rätt varken kan meddelas av<br>regeringen eller av Radio- och TV-verket eller när tillstånd visserligen kan<br>meddelas men man redan på förhand vet att sökanden inte kommer att kunna<br>följa de bestämmelser som gäller för verksamheten.</p>
<p>Det sistnämnda fallet har aktualiserats med anledning av ett planerat sam-<br>arbete mellan närradiostationerna i Gäddede och Lieme. Lieme ligger på den<br>norska sidan av gränsen cirka 4 km från Gäddede. Närradionämnden uttalade<br>att detta samarbete inte var möjligt med hänsyn till närradiolagens bestämmel-<br>se om att en sammanslutnings programutbud inte annat än i begränsad omfatt-<br>ning får innehålla material som inte har framställts för den egna verksamheten<br>f 11 § första stycket närradiolagen). Ett annat fall där undantaget bör kunna<br>tillämpas är vid krigs- och krigsfaresituationer om ett organ som normalt inte<br>kan få tillstånd att sända närradio eller lokalradio, t.ex. en kommun, skulle<br>behöva utnyttja en ledig frekvens för att få ut meddelanden i närområdet.</p>
<p>Regeringen instämmer i utredningens uppfattning att regeringen i vissa<br>undantagsfall bör ha möjlighet att ge tillstånd för verksamhet som annars inte<br>skulle vara möjlig att bedriva. I lagrådsremissen föreslogs att de skulle kunna<br>komma ifråga endast om det finns synnerliga skäl för att meddela ett sådant<br>tillstånd.</p>
<p>Lagrådet har uttalat att det har förståelse för önskemålet att reservera den<br>här avsedda tillståndsgivningen för mera speciella situationer. De undantags-<br>fall som enligt motiven avses komma in under regleringen i femte stycket<br>synes dock inte genomgående vara så speciella att kravet på synnerliga skäl<br>för tillstånd framstår som adekvat. Enligt Lagrådets åsikt bör i stället uttrycket<br>"särskilda skäl" väljas för att det skall bli möjligt att i tillämpningen fullt täcka<br>in de avsedda situationerna. Bestämmelsen torde även med denna förändring<br>ha en klar undantagskaraktär och ge erforderligt stöd för en återhållsam<br>tillståndspraxis. Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedömning.</p>
<p>Sändningar som sker med stöd av en sådan bestämmelse är varken när-<br>radio eller lokalradio. De bestämmelserna som gäller för när- och lokalradion<br>kommer således inte att gälla för nu ifrågavarande verksamhet. Däremot kan<br>regeringen förena sändningstillståndet med sådana villkor som framgår av<br>avsnitt 6.4.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>79</p>
<h4>6.3 Förutsättningar för att få tillstånd</h4>
<p>Regeringens förslag: Ingen skall få mer än ett tillstånd av rege-<br>ringen. De behörighetsbestämmelser som gäller för när- och lokal-<br>radion skall i avvaktan på resultatet av Lokal- och närradiokommitténs<br>kommande förslag gälla även i fortsättningen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att förslagen om be-<br>gränsningar av antalet tillstånd inte är tillräckliga för att förhindra en ägar-<br>koncentration på medieområdet och några instanser anser att förslagen går för<br>långt. Lunds universitet ifrågasätter om inte förbudet för en dagstidning att<br>sända lokalradio innebär en otillbörlig inskränkning av etableringsfriheten.<br>Radio- och TV-verket anser att det krävs en annan och snävare gräns för<br>delägande eller inflytande när det gäller lokalradiotillstånden om lagstiftaren<br>önskar begränsa korsvist ägande och nätverkssamarbete. Verket är även<br>tveksamt till utredningens förslag att föreningarna inte behöver anmäla någon<br>utgivare i samband med tillståndsansökan samtidigt som möjligheten att åter-<br>kalla sändningstillstånd för närradio på grund av att tillståndshavaren inte<br>utgivare försvinner (jfr 5 § närradiolagen). Konkurrensverket anser att<br>ot bakgrund av den etablerings-begränsning som tillståndsplikten<br>kan ifrågasättas om det inte kan behövas mera långtgående regler när<br>det gäller "bestämmande inflytande" i företag. TV4 AB avstyrker att det i den<br>nya lagen införs bestämmelser om begränsningar i möjligheten att få fler<br>tillstånd att bedriva sändningar för dem som redan har ett sådant tillstånd.<br>Enligt TV4:s mening finns det en risk för att en alltför sträng reglering av<br>ägande av verksamheter som bedrivs med stöd av tillstånd bidrar till att för-<br>stärka den dominans och koncentration som råder inom den icke tillstånds-<br>reglerade sektorn av radio- och TV-verksamhet. Sveriges advokatsamfund<br>framför kritik mot reglerna om begränsningarna för tidningsföretag att inneha<br>sändningstillstånd. Folkrörelsernas Medieforum påpekar att de regler som nu<br>föreslås i radio- och TV-lagen inte är tillräckliga för att förhindra en utveck-<br>ling mot stark ägarkoncentration inom etermedieområdet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Radiolagen (1966:755) innehåller<br>idag inga bestämmelser om vem som kan få ett tillstånd att sända rundradio-<br>program. Däremot är det i motiven förutsatt att regeringen inte utan att under-<br>ställa riksdagen frågan skall ge någon tillstånd till rikstäckande sändningar (se<br>prop. 1977/78:91 s. 62 och prop. 1985/86:109 s. 35). Det nu aktuella ärendet<br>avses inte medföra några ändringar av dessa principer.</p>
<p>I närradiolagen (1982:459) och lokalradiolagen (1993:120) finns bestäm-<br>melser om vem som skall kunna få tillstånd att sända. Av 5 § lokalradiolagen<br>framgår att ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han på grund<br>av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande,<br>få mer än ett lokalradiotillstånd. Syftet med bestämmelsen är att öka antalet<br>självständiga röster samtidigt som en utveckling mot ett fåtal centralt kon-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>80</p>
<p>trollerade kedjeföretag bör motverkas (se prop. 1992/93: 70 s. 15 f.). Regler-<br>nas effektivitet har dock ifrågasatts eftersom den privata lokalradion i dag till<br>övervägande del kontrolleras av ett fåtal företagsgrupper med i flera fall<br>anknytning till andra existerande massmedieföretag. Regeringen har därför<br>som redovisats i avsnitt 5.1 tillkallat en kommitté som skall lägga fram förslag<br>om ändrade regler för lokala ljudradiosändningar. I fråga om lokalradion skall<br>förslagen bidra till att de ursprungliga intentionerna avseende mångfald och<br>lokal förankring har större förutsättningar att förverkligas. I fråga om när-<br>radion skall ändringarna innebära att närradion på ett bättre sätt än hittills kan<br>bli en livskraftig radio med lokal anknytning och demokratisk förankring.</p>
<p>Dessutom har regeringen tillkallat ett särskilt råd, Rådet för mångfald inom<br>massmedierna (Ku 1995:01), med uppgift att överväga och föreslå åtgärder<br>för att stärka mångfalden och motverka skadlig ägar- och maktkoncentration<br>inom massmedierna. Rådet skall följa utvecklingen av förhållanden som har<br>betydelse för mångfalden och utreda behovet av lagstiftning och/eller andra<br>åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration av ägandet av massmedierna<br>(dir 1995:13).</p>
<p>Enligt lokalradiolagen kan inte staten, landsting, kommun eller den som<br>har fått tillstånd av regeringen meddelas lokalradiotillstånd (6 §). Vidare får<br>inte lokalradiotillstånd ges till någon som ger ut en dagstidning eller till den<br>som har ett bestämmande inflytande i ett företag som ger ut en dagstidning<br>eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande<br>(7 §). Enligt närradiolagen får inte tillstånd ges till den som har ett lokalradio-<br>tillstånd (3 § första stycket). Om innehavaren av ett tillstånd även får ett<br>lokalradiotillstånd upphör närradiotillståndet omedelbart att gälla (3 § andra<br>stycket). Vidare kan endast vissa lokala ideella föreningar samt församlingar<br>inom svenska kyrkan, kårföreningar och närradioföreningar få tillstånd att<br>sända närradio (4 §). Syftet bakom dessa bestämmelser är att närradion skall<br>vara en föreningsradio på ideell grund. Översyn av reglerna om lokal- och<br>närradio pågår. Såsom tidigare anförts (se avsnitt 5.1) bör i avvaktan på de<br>nya reglerna nu gällande bestämmelser om närradio överföras till radio- och<br>TV-lagen medan lokalradiolagen skall finnas kvar. Regeringen föreslår alltså i<br>dessa delar inte någon förändring av nu gällande ordning.</p>
<p>I utredningens förslag ingår inte den bestämmelse som för närvarande<br>finns i 5 § närradiolagen att tillstånd att sända närradio får ges först efter det<br>att sammanslutningen har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt YGL.<br>Detta har kritiserats av Radio- och TV-verket. Regeringen anser det lämpligt<br>att även den bestämmelsen förs över till radio- och TV-lagen.</p>
<p>Den utveckling mot nätverkssamarbete mellan tillståndshavare för lokal-<br>radion som inträffat visar att det finns ett stort behov av regler för att hindra<br>koncentration av ägandet av radiostationer till ett fåtal personer och bolag.<br>Skälet att hindra ägarkoncentration är i ännu högre grad väsentlig när det<br>gäller televisionssändningar och rikstäckande radiosändningar där frekven-<br>serna är färre. Det är av största vikt att de ännu fåtaliga tillstånd som kan ges<br>inte kan förvärvas av en och samma tillståndsinnehavare. Detta skulle<br>innebära att yttrandefriheten och åsiktsbildningen i etern beskars samtidigt</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>81</p>
<p>6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160<br></p>
<p>som risken för missbruk av mediet ökade. Regeringen föreslår därför att en<br>bestämmelse motsvarande den som finns i lokalradiolagen införs för tillstånd<br>som ges av regeringen.</p>
<p>Lagrådet har ifrågasatt om inte staten skall anses ha ett bestämmande<br>inflytande över Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges<br>Utbildningsradio AB i den mening som avses i första stycket. Lagrådet<br>konstaterar att avsikten självfallet inte är att det skall föreligga något hinder<br>mot att dessa företag samtidigt har tillstånd av regeringen. Lagrådet förordar<br>därför att undantag görs för staten. Regeringen ansluter sig till Lagrådets<br>förslag.</p>
<h4>6.4 Tillståndsvillkor i stället för avtal</h4>
<p>Regeringens förslag: De regler som skall gälla för innehållet i alla<br>slags sändningar skall framgå av radio- och TV-lagen. Till sändningar<br>för vilka regeringen meddelar tillstånd, skall kunna knytas villkor av<br>olika slag. Villkor som rör tillståndets innehåll, innebörd och bestånd<br>skall huvudsakligen framgå direkt av bestämmelser i lagen. Den före-<br>slagna radio- och TV-lagen innehåller en uttömmande uppräkning av<br>olika villkor för sändningstillståndet som regeringen skall få ställa.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens frånsett att<br>utredningen föreslog ett generellt krypteringsförbud för sändningar som sker<br>med stöd av tillstånd från regeringen.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i stort förslaget om<br>tillståndsvillkor eller lämnar det utan erinran. Vissa instanser är kritiska till<br>villkor om att använda viss sändningsteknik. Göteborgs Universitet anser att<br>förslaget innehåller en ologisk fördelning mellan lag och avtal. Gransknings-<br>nämnden för radio och TV ifrågasätter om förslaget täcker villkor av den<br>innebörd som motsvarar avtalens nuvarande bestämmelser, t.ex. de allmänna<br>programreglerna i 14 och 15 §§ i avtalet mellan staten och Sveriges<br>Television. Även TV4 AB anser att de föreslagna villkoren inte lämnar<br>utrymme för de detaljerade föreskrifter om programverksamheten som i dag<br>gäller enligt TV4:s avtal med staten. Meningarna är delade om förslaget att<br>införa ett förbud mot kryptering. FilmNet Television AB tillstyrker förslaget.<br>Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om krypteringsförbudet är förenligt<br>med bestämmelsen i 6 kap. 1 § som kan tillåta program som innehåller våld<br>eller pornografi om det sker på sen kvällstid eller i en krypterad sändning.<br>Taltidningsnämnden och Synskadades riksförbund påpekar att radiotidningar-<br>na sänds i kodad form och förutsätter att bestämmelsen inte berör radiotid-<br>ningama. Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbild-<br>ningsradio AB anser att bestämmelsen borde kompletteras med en möjlighet<br>för regeringen att under tillståndsperioden bevilja undantag från förbudet för<br>public service-företagen. TERACOM Svensk Rundradio anser att det inte<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>82</p>
<p>finns några tungt vägande skäl för att införa ett krypteringsförbud; det kan<br>exempelvis för vissa utbildningsprogram finnas upphovsrättsliga skäl för att<br>kryptera sändningarna så att endast avsedd målgrupp kan ta del av dem.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De programföretag som enligt radio-<br>lagen (1966:755) har tillstånd av regeringen att här i landet sända radio-<br>program är enligt 6 § radiolagen skyldiga att följa vissa krav, bl.a. att utöva<br>sin rätt opartiskt och sakligt, att beakta en vidsträckt yttrandefrihet och<br>informationsfrihet, att inte otillbörligt gynna ett kommersiellt intresse samt att<br>beakta det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla<br>människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.<br>Dessa krav har alla sin historiska förklaring i det förhållandet att radiolagen<br>endast gällde public service-företagen. Det förhållandet att det i praktiken<br>rådde en monopolsituation föranledde att särskilda krav behövde ställas i de<br>nu angivna avseendena. Dessutom finns det i 7 § en exemplifiering av vilka<br>villkor som i avtal mellan regeringen och företaget får ställas för program-<br>företagets sändningsrätt. Detta gäller bl.a. skyldighet att sända ett mångsidigt<br>programutbud, att ta hänsyn till ljudradions och TV:s genomslagskraft när det<br>gäller programmens ämnen, utformning och tid för sändning samt att följa<br>villkor om reklam och sponsring. Även denna konstruktion är betingad av<br>historiska skäl. I samband med att ändringar genomfördes i radiolagen år<br>1977 ansågs det att av hänsyn till den nya regeringsformens regler om fri- och<br>rättigheter, vissa av de dittillsvarande avtalsvillkoren måste framgå av lag.<br>Konstruktionen har trots detta utsatts för kritik.</p>
<p>Bl.a. kritiserade Lagrådet avtalskonstruktionen i ärendet om en ny reklam-<br>finansierad tredje TV-kanal och uttalade att yttrandefrihetsbegränsningar<br>genom avtal, vare sig de medges i lag eller ej, saknade stöd i regeringsformen<br>(prop. 1990/91:149 s. 325 f.). Lagrådet ställde sig synnerligen tveksam till<br>befästande av avtalsordningen. I samma ärende anförde föredragande stats-<br>rådet att han i motsats till Lagrådet var benägen att anse att den gällande<br>ordningen med avtal mellan staten och programföretagen fick anses godtagen<br>såsom förenlig med regeringsformen. Till stöd för den uppfattningen anför-<br>des att riksdagen vid två tillfällen efter tillkomsten av de regler i regerings-<br>formen som frågan berörde godtagit gällande ordning. Vid den aktuella<br>tidpunkten hade regeringen nyligen lagt fram propositionen om ny yttrande-<br>frihetsgrundlag (prop. 1990/91:64).</p>
<p>Av 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) framgår att<br>sändningsrätten får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd<br>och villkor för att sända. I ordet villkor ansågs det nu nämnda systemet med<br>avtal vara inbegripet (prop. 1990/91:64 s. 116). Programföretagens avtal med<br>staten ansågs därför i strikt juridisk mening vara villkor för att sända snarare<br>än egentliga avtal (prop. 1990/91:149 s. 48). Detta föranledde ingen erinran<br>från riksdagens sida (bet. 1990/9LKU39, rskr. 1990/91:370).</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning får den nu gällande ordningen med avtal<br>mellan staten och programföretagen således uttryckligen anses godtagen i<br>YGL. Ofrånkomligen är det dock ändå så att konstruktionen med "avtal"<br>rimmar dåligt med de nu gällande konstitutionella reglerna. Det är därför<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>83</p>
<p>lämpligt att den nya lagen återspeglar den nu rådande ordningen och således,<br>om krav på de enskilda företagen skall få ställas, uttryckligen anger att det rör<br>sig om villkor för sändningsrätten. Regeringen delar därför utredningens<br>uppfattning att konstruktionen med avtal mellan regeringen och programföre-<br>tagen inte skall finnas kvar.</p>
<p>En från principiella utgångspunkter nära till hands liggande lösning vore att<br>samtliga förutsättningar för sändningsrätten skall framgå direkt genom<br>bestämmelser i lag. Det är dock ofrånkomligen så att en stor mängd krav, som<br>inte gäller för annan sändningsverksamhet, bör kunna ställas på verksamhet<br>som bedrivs med stöd av regeringens tillstånd. En lag som innehåller samtliga<br>de krav som nu framgår av avtal skulle bli mycket vidlyftig och förmodligen<br>snart även inaktuell om det överhuvudtaget är lagtekniskt möjligt att konstru-<br>era en sådan lag. En stor fördel med att behålla den nuvarande ordningen är<br>att lagen därigenom lättare kan anpassas till den framtida tekniska och mass-<br>mediepolitiska utvecklingen. Denna utveckling kan framöver väl komma att<br>innebära att staten helt eller delvis kommer att avstå från att ställa vissa villkor<br>på sändningsverksamheten.</p>
<p>Regeringen anser därför att den smidigaste lösningen är att regeringen även<br>i fortsättningen får förena sändningstillstånd med villkor. Endast skyldigheter<br>som gäller för alla sändningar av en viss art bör regleras genom direkta<br>bestämmelser i lagen. Rättssäkerhetsskäl talar också för att bestämmelser som<br>har med själva sändningsinnehållet samt tillståndets innebörd och bestånd att<br>göra också skall framgå direkt av lag. Sådana bestämmelser är de om till-<br>ståndets innebörd, tillståndstidens längd och förutsättningarna för förlängning<br>av denna samt om återkallelse av tillstånd. Med undantag för bestämmelsen<br>om tillståndstidens längd (se avsnitt 6.5) bör dessa bestämmelser uttryckas<br>direkt i radio- och TV-lagen. Naturligtvis måste även bestämmelser om straff<br>m.m. framgå direkt av lag. I övrigt bör tillstånden kunna förenas med villkor.<br>Dessa måste dock ha stöd i lag eftersom det är fråga om yttrandefrihets-<br>begränsningar.</p>
<p>Förpliktigande bestämmelser som endast gäller för företag som sänder med<br>stöd av regeringens tillstånd bör således kunna ges i form av villkor för<br>sändningstillståndet. Följer inte tillståndshavaren ett villkor som är kopplat till<br>sändningstillståndet kan detta återkallas. Sådana villkor skall som redogjorts<br>för ovan framgå av lag. Tanken är alltså att lagens villkorsuppräkning skall<br>vara uttömmande. Lagens villkor skall motsvara de villkor som för när-<br>varande finns i avtalen med de programföretag som har tillstånd av rege-<br>ringen. Utredningen har inte föreslagit några större förändringar av villkoren<br>utom ett tillägg om att regeringen även kan ställa villkor om sändningsteknik.<br>Enligt regeringens uppfattning är de villkor som föreslagits i lagen en ut-<br>tömmande uppräkning av de villkor för sändningsrätten som kan vara aktuella<br>att ställa på ett programföretag. Skäl till förändringar av förslaget föreligger i<br>huvudsak inte. Regeringen återkommer till frågan om villkor kopplade till<br>rätten till anslag.</p>
<p>En förändring regeringen vill föreslå gäller villkor om förbud mot kryp-<br>tering. Alla som har en radio- eller TV-apparat kan i princip ta emot sådana</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>84</p>
<p>sändningar av ljudradio och television som sker med stöd av regeringens<br>tillstånd. Sändningarna är inte krypterade eller på annat sätt tillgängliga endast<br>för den del av befolkningen som betalar TV-avgift. I stället skall den som<br>innehar en TV-mottagare betala en avgift till Radiotjänst i Kiruna AB enligt<br>lagen (1989:41) om TV-avgift.</p>
<p>Det finns för närvarande inte något uttryckligt förbud mot att genom<br>kryptering eller annan sådan åtgärd göra så att sändningar som sker med stöd<br>av regeringens tillstånd endast blir tillgängliga för en begränsad del av<br>allmänheten, t.ex. de som betalar avgift. Att något sådant inte får göras torde<br>emellertid ha varit underförstått med hänsyn till sändningarnas public service-<br>karaktär.</p>
<p>Radiolagsutredningen har föreslagit att det införs en uttrycklig bestäm-<br>melse i lagen om förbud mot kryptering såvitt avser sändningar som sker med<br>stöd av tillstånd från regeringen eftersom ett sådant förbud måste anses gälla<br>redan nu. Det är dock möjligt att regeringen i framtiden kommer att vilja<br>meddela tillstånd för digital marksänd betal-TV. Enligt regeringens mening är<br>det därför lämpligare att ett krypteringsförbud kan föreskrivas som villkor för<br>sändningstillståndet än att det skall framgå direkt av lagen.</p>
<p>Såsom utredningen anfört bör inte ett förbud omfatta kryptering som sker<br>för att t.ex. av upphovsrättsliga skäl begränsa möjligheten att ta emot sänd-<br>ningarna utanför Sverige.</p>
<p>SVT:s sändarnät används ibland för krypterade sändningar av privata<br>avsändare, t.ex. konferensprogram inom företag. Sådana sändningar torde<br>inte omfattas av lagens föreslagna tillämpningsområde eftersom de inte är<br>riktade till allmänheten. Sådana sändningar kan därför även i fortsättningen få<br>krypteras.</p>
<p>SR:s sändarnät används ibland för krypterade sändningar som är särskilt<br>anpassade för syn- eller hörselskadade. Sändningar av radiotidningar är i dag<br>krypterade för att endast de funktionshindrade som prenumererar på tid-<br>ningarna skall ha tillgång till dem. Sådana sändningar som äger rum under<br>högst fyra timmar per dygn föreslås nu vara befriade från tillståndsplikten<br>vilket innebär att ett villkor om förbud mot kryptering inte blir tillämpligt (se<br>avsnitt 6.1).</p>
<p>Vissa remissinstanser är tveksamma till om tillståndsvillkoren kan anses<br>omfatta de villkor som för närvarande ställs i avtalen med programföretagen.<br>Villkoren i lagen är allmänt hållna och regeringen bör även i fortsättningen få<br>förena sändningstillståndet med generella målsättningsvillkor - av typ mång-<br>sidigt programutbud - med tillhörande exemplifierade villkor om vad som<br>skall gälla för just det aktuella företaget.</p>
<p>En viss restriktivitet bör iakttas vid utformningen av specificerade villkor<br>mot bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4 § YGL om det redaktionella<br>oberoendet. Specificerade bestämmelser har emellertid, i jämförelse med be-<br>stämmelser av generell målsättningskaraktär, sina fördelar eftersom program-<br>företaget får en bättre uppfattning om vad det har att rätta sig efter och de<br>övervakande myndigheternas kontroll av att villkoret följs underlättas.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>85</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör regeringen även i framtiden kunna ställa<br>sådana typer av specificerade villkor som nu finns i främst avtalet med TV4.</p>
<p>Regeringen återkommer till de enskilda villkoren i författningskommen-<br>taren (avsnitt 15).</p>
<p>Public service-bolagen finansierar helt sin verksamhet med statliga medel.<br>Avgifter som flyter in med stöd av lagen (1989:41) om TV-avgift sätts in på<br>det s.k. rundradiokontot, varifrån medlen betalas ut till bolagen. Riksdagen<br>tar i sak ställning till hur stora beloppen skall vara. Dessa ställs sedan till<br>bolagens förfogande genom beslut av regeringen i regleringsbrev. Här som i<br>andra sammanhang där anslag ställs till förfogande kan villkor för anslaget<br>ställas upp. Sådana villkor får dock givetvis inte avvika från vad som<br>föreskrivs i lag. De skall vidare i huvudsak endast gälla för den avsedda<br>budgetperioden. Villkor som kan bli aktuella gäller t.ex. uppbyggnad av<br>lokalredaktioner, tekniska investeringar, krav på ekonomisk redovisning o.d.</p>
<h4>6.5 Tillståndets längd samt grunderna för tillståndet</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Regeringens förslag: Ett tillstånd som meddelas av regeringen skall<br>även i fortsättningen gälla för viss tid. Grunderna för regeringens<br>tillståndsprövning anges inte i radio- och TV-lagen. Även närradio-<br>tillstånd föreslås gälla för viss tid. Omprövning av beslut om fördelning<br>av sändningstid i närradion skall få ske. Tillståndsbestämmelserna om<br>närradio och lokalradio skall i övrigt vara sakligt oförändrade.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens frånsett att<br>utredningen föreslog att ett tillstånd skulle gälla i sex år.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig angående frågan<br>om regeringsbeslut om tillståndstidens längd, Radio- och TV-verket,<br>TERACOM Svensk Rundradio AB samt Sveriges Radio AB. Sveriges<br>Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB anser att tiden skall vara<br>längre än sex år. När det gäller frågan om grunderna för regeringens till-<br>ståndsprövning anser Hovrätten över Skåne och Blekinge att det är otillfreds-<br>ställande att grunderna för regeringens tillståndsprövning inte anges i lagen.<br>Enligt Riksrevisionsverkets mening bör en traditionell förvaltningsprocess<br>övervägas för fortvarighetstillstånd med rikstäckande räckvidd. Huvuddelen<br>av de remissinstanser som yttrat sig angående sändningstillstånd för närradio<br>tillstyrker förslagen. Kammarrätten i Stockholm avstyrker dock förslaget om<br>omprövning av beslut om fördelning av sändningstid. Enligt kammarrätten<br>innebär fördelningen av tid att ett avtal har ingåtts mellan tillståndsmyndig-<br>heten och den sändande och om en omprövning av fördelningen av sänd-<br>ningstider beslutas under löpande period innebär detta ett brott mot avtals-<br>villkoren. Radio- och TV-verket, TCO och Svenska Journalistförbundet till-<br>styrker en tidsbegränsning av sändnings-tillstånden för närradio. Lunds</p>
<p>86</p>
<p>universitet ifrågasätter att tillstånd att sända lokalradio skall gälla i åtta år med Prop. 1995/96:160<br>rätt till förlängning.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag:</h5>
<p>Tillståndets längd när regeringen beslutar om tillstånd</p>
<p>Enligt nuvarande bestämmelser i radiolagen (1966:755) meddelas tillstånd att<br>sända rundradio för viss tid. Samtliga avtal mellan regeringen och program-<br>företagen innehåller bestämmelser om tillståndstidens längd samt om uppsäg-<br>ning och förlängning av tillståndet. Nuvarande avtal med Sveriges Television<br>AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB trädde i kraft den<br>1 januari 1993 och gäller t.o.m. den 31 december 1996. Uppsägning av dessa<br>avtal skall ske senast ett år före avtalstidens utgång. Vid utebliven uppsägning<br>förlängs avtalet med två år åt gången. Avtalet med TV4 AB började gälla den<br>7 november 1991 och skall gälla till utgången av februari 1998. Uppsägning<br>av detta avtal skall ske senast två år före avtalstidens utgång. Vid utebliven<br>uppsägning förlängs avtalet med tre år åt gången.</p>
<p>På grund av den kritik från Lagrådet som tidigare redogjorts för (se avsnitt</p>
<p>6.4) har utredningen föreslagit att samtliga bestämmelser av yttrandefrihets-<br>begränsande natur såsom bestämmelser om den exakta tillståndstiden samt om<br>förutsättningarna för förlängning och uppsägning av tillståndet skall anges i<br>lag. Utredningen har också föreslagit att tillståndstiden skall vara sex år.</p>
<p>Regeringen delar denna uppfattning och ansluter sig i princip till förslaget.</p>
<p>Såvitt gäller frågan om tillståndstidens längd gör sig dock vissa praktiska<br>synpunkter gällande. Mycket tyder på att en rad politiska beslut kommer att<br>krävas under de närmaste åren som berör de programföretag som i dag har<br>tillstånd att sända, dels mot bakgrund av den tekniska utvecklingen, dels mot<br>bakgrund av andra strukturförändringar på radio- och TV-området. Den nya<br>digitala TV-tekniken kan innebära att antalet programföretag som sänder<br>ljudradio och television med stöd av tillstånd av regeringen kommer att öka.<br>Utvecklingstakten kan dessutom komma att skifta mellan olika medier liksom<br>mellan nya respektive gamla medieformer, vilket kan innebära att det framstår<br>som motiverat att ha olika lång tillståndstid för olika tillstånd.</p>
<p>Att genom lag binda upp tillståndstiden till en viss angiven längd för alla<br>programföretag som får tillstånd av regeringen är mot den angivna bakgrun-<br>den inte lämpligt eftersom den tekniska utvecklingen kan komma att innebära<br>förändringar som kräver andra tillståndstider. Regeringen anser därför att<br>nuvarande bestämmelse att tillstånd gäller för viss tid skall överföras till radio-<br>och TV-lagen. En möjlighet vore att komplettera bestämmelsen med en lägsta<br>tid för tillståndets längd. Normalt bör ett sändningstillstånd bestämmas för en<br>längre tid. förslagsvis lägst fyra år. Det kan dock finnas tillfällen då rege-<br>ringen måste kunna förlänga ett tillstånd med sex månader eller ett år för att<br>t.ex. anpassa tillståndstiden till en väntad teknisk förändring. En bestämmelse<br>om en kortaste tillståndstid är därför inte lämplig.</p>
<p>87</p>
<p>Bestämmelser om tillståndets bestånd kan dock anges i lagform. Därför<br>bör utredningens förslag om rätt till förlängning och uppsägning av tillståndet<br>införas. Ett förtydligande bör dock ske så att bestämmelsen om rätt till<br>förlängning och uppsägning gäller för tillstånd som meddelas på minst fyra<br>år. Härigenom torde de krav på förutsägbarhet m.m. som de företag som får<br>tillstånd att sända har rätt att ställa, ha tillgodosetts i rimlig grad.</p>
<p>Grunderna för regeringens tillståndsprövning</p>
<p>Några bestämmelser om grunderna för regeringens prövning av tillstånd att<br>sända rundradio finns inte i nuvarande lagstiftning.</p>
<p>Grunderna för andra myndigheters tillståndsprövning framgår däremot av<br>den radiorättsliga lagstiftningen. Bestämmelser av sådant innehåll finns i<br>närradiolagen (1982:459), lokalradiolagen (1993:120), lagen (1981:512) om<br>radiotidningar samt lagen (1993:599) om radiokommunikation.</p>
<p>I 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) föreskrivs att<br>rätten att sända ljudradio- och televisionsprogram till allmänheten på annat sätt<br>än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd<br>och villkor för att sända. Lagrådet hade vid YGL:s tillkomst synpunkter på<br>bestämmelsens utformning och förordade bl.a. en något längre konkretisering<br>i grundlagen av de principer som skall tillämpas vid frekvensfördelningen.<br>Lagrådet ansåg att här skulle kunna skrivas in grunder på vilka tilldelning av<br>frekvens för rundradio exklusivt skall få vägras (prop. 1990/91:64 s. 209 f.).<br>Något sådant lades dock inte fram i propositionen (a.a. s. 219).</p>
<p>Att det inte finns det några bestämmelser i radiolagen (1966:755) eller i<br>lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram om<br>grunderna för tillståndsprövningen betyder inte att det saknas möjligheter att<br>angripa regeringens beslut. Grunderna för beslutet torde ofta framgå av rege-<br>ringens ansökningsinbjudan, förhandlingar med berörda intressenter samt<br>slutligen av tillståndet och dess eventuella villkor. Beredningskravet och<br>kommunikationsprincipen framgår för övrigt av 7 kap. 2 § regeringsformen<br>(RF). Regeringen har vidare att beakta vad som i 1 kap. 9 § RF föreskrivs om<br>objektivitetskrav vid myndighetsutövning. Av 3 kap. 2 och 3 §§ YGL<br>framgår att yttrande- och informationsfriheterna skall vara grundläggande mål<br>vid normgivning som berör fördelning av frekvenser och att dessa värde-<br>ringar skall vara vägledande även vid förvaltningsbeslut som rör frekvensför-<br>delningen. Därtill gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grund-<br>läggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra-femte styckena och 13 § RF.<br>De nu nämnda bestämmelserna i RF innebär i huvudsak att begränsningar får<br>göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt<br>samhälle, att begränsningen skall stå i proportion till syftet och inte utgöra ett<br>hot mot den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras enbart på grund av<br>politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning, att begränsningar får<br>göras endast med hänsyn till vissa närmare angivna betydelsefulla hänsyn och</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>88</p>
<p>att begränsningar i övrigt får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder<br>det.</p>
<p>Bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket YGL är närmast av målsättnings-<br>karaktär. Till skillnad från målsättningsbestämmelsema i 1 kap. 2 § RF är den<br>likväl avsedd att kunna åberopas för att påkalla domstols ingripande mot<br>beslut av det allmänna. Det framgår av 3 kap. 5 § YGL. Föreskriften om vad<br>som skall iakttas vid fördelningen av utrymmet i radiofrekvensspektrum fram-<br>träder därför i väl så hög grad som jämförlig med principstadgandet om<br>saklighet och opartiskhet vid tillämpningen hos det allmänna av lagar och<br>andra rättsliga normer i 1 kap. 9 § RF som med de mer renodlade målsätt-<br>ningsbestämmelserna i RF. På samma sätt som den bestämmelsen bör före-<br>skriften i YGL kunna ligga till grund för en rättslig argumentering inför<br>domstol i syfte att utverka ändring eller upphävande av ett beslut som har<br>fattats av regeringen. Motsvarande kan anföras om möjligheten att åberopa<br>bestämmelsen i YGL vid en argumentering som syftar till att förmå domstolen<br>eller förvaltningsmyndigheten att med stöd av 11 kap. 14 § RF underlåta att<br>tillämpa en viss föreskrift. Det kan dock i sådana fall knappast bli fråga om<br>någon mera påtaglig begränsning av regeringens utrymme för beslut. Endast i<br>extrema eller mycket flagranta fall kan man tänka sig att föreskriften i 3 kap.<br>2 § andra stycket YGL skulle kunna åberopas som grund för att frångå ett<br>beslut eller att inte tillämpa en i vederbörlig ordning tillkommen föreskrift som<br>gäller användningen av radiofrekvensspektrum (jfr SOU 1978:34 s. 103 ff.<br>och prop. 1978/79:195 s. 39 ff.).</p>
<p>När tillstånd meddelas sker också en ytterligare prövning inom ramen för<br>radiokommunikationslagen. Tillståndshavaren måste nämligen ha Post- och<br>Telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare. Grunderna för Post- och<br>Telestyrelsens tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket radiokommunika-<br>tionsiagen. Enligt nämnda lag skall ett sådant tillstånd meddelas under vissa<br>förutsättningar. Dessa är störningsfrihet och effektiv frekvensanvändning<br>samt vidare att radiokommunikation som är viktig för den fria åsiktsbild-<br>ningen inte hindras, att en rimlig beredskap för nya radioanvändningar kan<br>upprätthållas samt slutligen att försvarsmaktens frekvensbehov ändå kan<br>tillgodoses.</p>
<p>Även om regeringen gett tillstånd till sändningsverksamheten kan således<br>Post- och telestyrelsen vägra tillstånd att använda radiosändare. Beslutet kan<br>överklagas hos länsrätten.</p>
<p>Sammanfattningsvis innebär grundlagarnas bestämmelser om vad som<br>skall iakttas vid prövningen samt radiokommunikationslagens bestämmelser<br>om grunderna för tillståndsbeslut angående radiosändare, att behovet av en<br>bestämmelse i YGL eller i radio- och TV-lagen om grunderna för tillstånds-<br>prövningen kan sägas vara begränsat.</p>
<p>Till det nu anförda kommer att regeringens tillståndsbeslut normalt är en<br>del i ett större massmediepolitiskt system, där det inte bara är fråga om ett val<br>mellan två eller flera tillståndssökande utan också frågor om t.ex. innebörden<br>i de krav som ska ställas på sändningsföretaget och frågor om val mellan hur</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>89</p>
<p>stor del av sändningsutrymmet som ska utnyttjas för rikstäckande respektive<br>regionala eller lokala sändningar.</p>
<p>Om en direkt valsituation föreligger är det klart att RF:s och YGL:s<br>bestämmelser ger vägledning. Av 3 kap. 2 § andra stycket YGL följer att<br>regeringen i valsituationer måste beakta t.ex. vilket programföretag som kan<br>förväntas ge mest allsidigt utbud, låta störst antal meningsriktningar komma<br>till tals, är minst knutet till en specifik intressegrupp osv., kort sagt frågor om<br>den sökandes vilja och förmåga att uppfylla de krav som ställs. Också för<br>frågor om sändningsområden m.m. blir bestämmelserna i RF och YGL väg-<br>ledande. Det är emellertid i hög grad fråga om bedömningar av en sådan natur<br>som knappast kan exakt beskrivas i lagtext utan mera är sådana som rege-<br>ringen i politisk ordning ansvarar för inför riksdagen.</p>
<p>Regeringen anser därför i likhet med utredningen att den nuvarande ord-<br>ningen bör kvarstå oförändrad, i vart fall till dess att en förändrad rättslig,<br>teknisk eller massmediepolitisk verklighet tydligt kan skönjas.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio och lokalradio</p>
<p>Såsom tidigare nämnts (se avsnitt 5.1) bör i avvaktan på reformerade regler<br>om lokala ljudradiosändningar nuvarande regler om närradio huvudsakligen<br>oförändrade föras över till den föreslagna radio- och TV-lagen medan lokal-<br>radiolagen (1993:120) bör finnas kvar. Vissa mindre ändringar i reglerna i<br>sak är dock påkallade.</p>
<p>Enligt 6 a § första stycket närradiolagen (1982:459) skall närradiosändare<br>ha viss räckvidd. Sändare med större räckvidd får tillåtas av Radio- och TV-<br>verket men medgivandet bör lämnas endast om en majoritet av de berörda<br>tillståndshavarna önskar det. Sistnämnda föreskrift har sin bakgrund i att<br>majoriteten inte skall tvingas till kostnadskrävande sändningar som den inte<br>önskar. Eftersom sändarmonopolet numera är avskaffat finns det inte längre<br>något som hindrar att sändningarna sker från olika sändare med olika räck-<br>vidd så länge som sändningarna inte sker samtidigt. Regeringen föreslår<br>därför att denna del av bestämmelsen utgår.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio gäller tills vidare, i motsats till övriga sänd-<br>ningstillstånd. Beslut om sändningstid i närradio är däremot begränsat till<br>längst ett år (8 § andra stycket närradiolagen).</p>
<p>I konsekvens med vad som gäller för övrig sändningsverksamhet föreslås<br>att tillstånd att sända närradio skall gälla för viss tid. Någon viss tid behöver<br>inte anges i lagen. Det bör i stället ankomma på Radio- och TV-verket att ange<br>denna tid i tillståndsbeslutet.</p>
<p>Beslut om fördelning av sändningstid bör även i fortsättningen gälla tills<br>vidare, dock längst i ett år. Enligt Närradionämndens praxis kunde ett sådant<br>beslut omprövas om det fanns särskilda skäl. Kammarrätten har ansett att<br>denna praxis strider mot 8 § närradiolagen (se Kammarrättens i Stockholm<br>dom 1994-05-09. avd 9. mål nr 2562-1994). Det är dock rimligt att Radio-<br>och TV-verket skall ha möjlighet att ändra ett beslut om sändningstid, t.ex. i</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>90</p>
<p>fall då sändningstiden disponeras av endast en förening under 24 timmar om<br>dygnet och ytterligare en förening önskar utnyttja denna sändningstid under<br>några timmar. Utredningen har därför föreslagit att det införs en bestämmelse<br>om rätt för Radio- och TV-verket att ompröva beslut om fördelning av<br>sändningstid.</p>
<p>Kammarrätten i Stockholm som är kritisk till bestämmelsen anser att för-<br>delningen av tid innebär att ett avtal har ingåtts mellan tillståndsmyndigheten<br>och den sändande och att en omprövning av fördelningen av sändningstider<br>under löpande period innebär ett brott mot avtalsvillkoren.</p>
<p>Regeringen anser att Radio- och TV-verkets beslut om fördelning av<br>sändningstid är ett sådant gynnande förvaltningsbeslut som, i vart fall inte<br>utan lagstöd, bör kunna ändras till nackdel för den sändande. En möjlighet till<br>omprövning av ett beslut om fördelning av sändningstid fyller dock ett stort<br>praktiskt behov. Även om det ur de sändande sammanslutningarnas synpunkt<br>finns intressen av att så långt som möjligt kunna överblicka sina sändnings-<br>tider ligger det å andra sidan i sakens natur att ett sändningstillstånd för<br>närradio också innebär en rätt till viss sändningstid. En möjlighet att bereda en<br>ny tillståndshavare sändningstid måste därför rimligen finnas. På vissa orter<br>förekommer även att en tillståndshavare tilldelats huvuddelen av sänd-<br>ningstiden. Det bör därför införas en bestämmelse i lagen som anger att verket<br>får ompröva beslut om fördelning av sändningstid om det finns särskilda<br>skäl. Sådana skäl kan föreligga om det visar sig att en tillståndshavare har så<br>stort intresse av att få sända på en viss tid att den med säkerhet skulle ha<br>tilldelats sändningstid om den varit intressent när Radio- och TV-verket<br>fördelade de aktuella sändningstiderna.</p>
<h3>7    Regler om innehållet i allmänhet</h3>
<h4>7.1    Opartiskhet och saklighet. Demokratibestämmelsen</h4>
<p>Regeringens förslag: I likhet med vad som nu gäller skall det inte<br>finnas någon allmän bestämmelse om opartiskhet och saklighet. Till-<br>stånd som meddelas av regeringen får dock förenas med villkor av<br>sådant innehåll. En bestämmelse som föreskriver att programverk-<br>samheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets<br>grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den<br>enskilda människans frihet och värdighet skall finnas i lagen och vara<br>tillämplig på sändningar i televisionen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förutom att<br>utredningen anser att det inte behövs någon demokratibestämmelse i lagen.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna som yttrat sig an-<br>gående demokratibestämmelsen avstyrker förslaget. Konsumentverket/KO,<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>91</p>
<p>Våldsskildringsrådet, Barnombudsmannen, KLYS och COPYSWEDE anser Prop. 1995/96:160<br>att radio- och TV-lagen skall innehålla en tvingande demokratibestämmelse.</p>
<p>FilmNet Television AB tillstyrker att demokratibestämmelsen utgår och er-<br>sätts av tydligare regler eftersom regeln enligt FilmNet är oklar och svår att<br>tillämpa. Teaterförbundet anser att det bör övervägas om demokratibestäm-<br>melsen överhuvudtaget behövs. Skall regeln ändå finnas ifrågasätter för-<br>bundet att den bara skall gälla för vissa sändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De programföretag som i dag har<br>tillstånd enligt radiolagen (1966:755) att sända rundradio skall utöva sin rätt<br>opartiskt och sakligt. Kravet skall ses mot bakgrund av att det inte råder<br>någon etableringsfrihet och att det således finns begränsade möjligheter att<br>balansera ett program som sänds av ett programföretag av ett annat program<br>eller programinslag som sänds av ett annat programföretag. Någon mot-<br>svarande bestämmelse för televisionssändningar genom kabel, satellit eller för<br>lokala ljudradiosändningar finns inte. För kabelsändningar råder etablerings-<br>frihet. Såvitt gäller satellitsändningar har ansetts att etableringsfrihet nära nog<br>kan anses råda och att det inte är motiverat att införa bestämmelser om<br>saklighet och opartiskhet för sådana sändningar (prop. 1992/93:75 s. 26).<br>Regeringen anser att det inte finns skäl för någon annan bedömning i dag,<br>varken för satellitsändningar eller för andra sändningar som omfattas av lagen<br>men inte kräver tillstånd av regeringen. Däremot bör det för sådana sänd-<br>ningar där etableringsfriheten fortfarande är begränsad, dvs. i praktiken de<br>sändningar som regeringen ger tillstånd till, få ställas som villkor att dessa<br>bedrivs sakligt och opartiskt (jfr avsnitt 6.4).</p>
<p>Den s.k. demokratibestämmelsen som i dag finns i radiolagen och lagen<br>(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten<br>föreskriver att programverksamheten som helhet skall präglas av det demo-<br>kratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika<br>värde och den enskilda människans frihet och värdighet.</p>
<p>Orden "det demokratiska statsskickets grundidéer" avser beteckningen på<br>en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt<br>fria och hemliga val. Uttrycket "alla människors lika värde och den enskilda<br>människans frihet och värdighet" avser de sidor av demokratibegreppet som<br>anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande av rasism,<br>våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan könen (prop.<br>1977/78:91 s. 230).</p>
<p>Demokratibestämmelsen infördes i satellitlagen år 1992 i syfte att till-<br>sammans med andra bestämmelser uppfylla artikel 12 och 22 i TV-direktivet<br>(prop. 1992/93:75 s. 26 och 51).</p>
<p>Artikel 12 i TV-direktivet reglerar innehållet i TV-reklamen. Av artikeln<br>framgår att reklamen inte får undergräva respekten för den mänskliga värdig-<br>heten, diskriminera någon på grund av ras, kön, eller nationalitet, angripa<br>religiös eller politisk övertygelse, uppmuntra ett beteende som är skadligt för<br>hälsa eller säkerhet eller uppmuntra ett beteende som är skadligt för miljön.<br>Radiolagsutredningen har föreslagit att sådana frågor om reklam bör regleras</p>
<p>92<br></p>
<p>inom marknadsrätten och har hänvisat till en departementspromemoria om<br>ingripanden mot olika former av diskriminerande reklam.</p>
<p>Utredningen har också ansett att något behov av en demokratibestämmelse<br>på grund av innehållet i artikel 22 inte finns eftersom en bestämmelse som<br>motsvarar artikel 22 föreslås i lagen (se avsnitt 7.2). Utredningens slutsats<br>blir att det inte behövs någon allmän demokratibestämmelse men att tillstånd<br>som meddelas av regeringen får förenas med villkor av sådant innehåll.</p>
<p>Flera remissinstanser är kritiska till utredningens förslag och föreslår att en<br>demokratibestämmelse införs i radio- och TV-lagen, Konsumentverket/KO på<br>grund av att regler mot diskriminerande reklam saknas. Regeringen har<br>nämligen numera tagit ställning till att några bestämmelser om diskrimine-<br>rande reklam inte skall föras in i marknadsföringslagen (prop. 1994/95:123<br>s. 87 f.).</p>
<p>Regeringen instämmer i kritiken och anser att det finns ett behov av en<br>demokratibestämmelse både mot bakgrund av TV-direktivets regler och ett<br>inhemskt behov av en sådan bestämmelse. Att beakta det demokratiska stats-<br>skickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den<br>enskilda människans frihet och värdighet i programverksamheten borde vara<br>en självklarhet för varje programföretag och det är inte rimligt att endast vissa<br>programföretag skall åläggas den skyldigheten. Regeringens slutsats är<br>således att en demokratibestämmelse skall införas i radio- och TV-lagen och<br>gälla för alla typer av TV-sändningar som lagen omfattar samt för de ljud-<br>radiosändningar där regeringen ger tillstånd till sändningarna. Något starkt<br>skäl att införa bestämmelsen för närradio- och lokalradiosändningar finns<br>inte.</p>
<h4>7.2 Våld och pornografi</h4>
<p>Regeringens förslag: Det får inte sändas TV-program som inne-<br>håller ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller<br>pornografi under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande<br>risk för att barn kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl<br>ändå är försvarligt. Regeringen föreslås få ställa upp tillståndsvillkor<br>som innebär skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och televisionens<br>särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och<br>utformning samt tiden för sändning av programmen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser är tveksamma till förslaget<br>om en bestämmelse mot våld och pornografi. Riksåklagaren anser att bestäm-<br>melsen är otydlig och kan innebära problem för rättstillämpningen när det<br>gäller våldsskildringar eftersom olaga våldsskildringar redan är straffbelagt.<br>Statens kulturråd önskar en översyn av lagstiftningen på detta området för att<br>få fram ett resonemang om orsakerna till våldet i TV. Våldsskildringsrådet<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>93</p>
<p>tillstyrker förslaget om en tvingande regel om våldsskildringar och pornografi Prop. 1995/96:160<br>men anser att bestämmelsen är för allmänt uttryckt. Barnombudsmannen (BO)<br>förordar att den nya radio- och TV-lagen skall innehålla en bestämmelse om<br>att hänsyn skall till tas till mediernas särskilda genomslagskraft. Sveriges<br>Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB och TV4<br>AB anser att bestämmelsen om våld och pornografi inte skall gälla program-<br>företag som enligt sina tillståndsvillkor är skyldiga att ta hänsyn till mediets<br>särskilda genomslagskraft. Public serviceföretagen betonar även risken för att<br>flera TV-program kommer att prövas av såväl Granskningsnämnden som<br>Justitiekanslern. FilmNet Television AB är positiv till bestämmelsen men för-<br>ordar att regeln utformas i nära anslutning till ordalydelsen i artikel 22 i TV-<br>direktivet samt att det klart uttalas att krypterade sändningar faller utanför.<br>Kinnevik och Nykterhetsrörelsens landsförbund stödjer förslaget. Föreningen<br>Kristna Radionätet är tveksam till om bestämmelsen om våld och pornografi<br>har stöd i grundlagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De programföretag som sänder ljud-<br>radio och television med stöd av tillstånd av regeringen samt satellitprogram-<br>företagen skall ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genom-<br>slagskraft såvitt avser programmens ämnen, utformning samt tiden för sänd-<br>ning av dessa. Bestämmelserna finns i respektive bolags avtal samt i lagen<br>(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.</p>
<p>Med uttrycket "ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft”<br>avses att medierna vänder sig till hemmen och till en stor allmän publik, där<br>alla åldrar är företrädda, samt att programmen kan påverka lyssnare och tittare<br>starkt. Det är därför naturligt att de ansvariga för sändningarna iakt-<br>tar varsamhet med program som har sådan karaktär att man kan förstå att<br>delar av publiken kommer att uppröras eller skrämmas (prop. 1990/91:149<br>s. 142). Uttrycket har behandlats i flera förarbeten samt i Radionämndens<br>och Granskningsnämndens praxis (jfr prop. 1977/78:91 s. 194-196, prop.<br>1985/86:99 s. 28-29, prop. 1990/91:149 s. 141-142). Exempel på program<br>som kan verka skrämmande eller upprörande är program som innehåller<br>våldsskildringar eller sexuella skildringar, som speglar bruket av alkohol eller<br>narkotika på ett felaktigt sätt, som uppenbart kränker endera könet, som<br>uppenbart kränker människor med viss hudfärg, nationalitet, religion eller<br>sexuell läggning, som uppenbart kränker människor med olika former av<br>handikapp och sjukdomar, som uppmanar till brott eller speglar sådana<br>handlingar på ett felaktigt sätt. Enligt Radionämndens och Gransknings-<br>nämndens praxis är återhållsamhet strängare när det gäller inslag som sänds<br>före kl 21.00. Oavsett tidpunkten för sändningen beaktas vid bedömningen i<br>vilken mån tittarna förvarnats om skrämmande scener.</p>
<p>Regeringen har föreslagit att ett sändningstillstånd som ges av regeringen<br>skall få förenas med villkor (se avsnitt 6.4). Ett sådant villkor bör vara att<br>hänsyn skall tas till mediets särskilda genomslagskraft. Detta innebär i prak-<br>tiken ingen förändring mot nuvarande regler.</p>
<p>I dag gäller en bestämmelse av denna innebörd även för satellitsändningar<br>som omfattas av satellitlagens regler. Den bestämmelsen tillkom främst med<br></p>
<p>94</p>
<p>anledning av artikel 22 i TV-direktivet. Artikeln syftar till att skydda minder- Prop. 1995/96:160<br>åriga från TV-program som innehåller t.ex. våld och pornografi. Enligt ar-<br>tikeln skall medlemsstaterna säkerställa att TV-sändningar från TV-program-<br>företag inom respektive stats jurisdiktion inte inkluderar program som all-<br>varligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos<br>minderåriga, särskilt program som innehåller pornografi eller meningslöst<br>våld. Hänsyn till minderåriga skall även tas i fråga om andra program som<br>kan antas vara skadliga på samma sätt, såvida de inte sänds på tider då<br>minderåriga inom sändningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sänd-<br>ningar.</p>
<p>Artikel 22 är svårtolkad. En tolkning är att bestämmelsen tar sikte på samt-<br>iga program som innehåller pornografi eller meningslöst våld som allvarligt<br>kan skada minderåriga. Det spelar då inte någon roll om sådana sändningar<br>äger rum på sen kvällstid eller är krypterade, de får ändå inte förekomma i<br>televisionen. En annan tolkning är att bestämmelsens första led - dvs.<br>program som allvarligt kan skada minderåriga - endast avser sådana sänd-<br>ningar som närmast kan jämföras med sådana förfaranden som i Sverige<br>utgör yttrandefrihetsbrott, t.ex. barnpornografibrott, olaga våldsskildring och<br>uppvigling. Andra meningen av bestämmelsen skulle då kunna tolkas så att<br>sändningar av program som innehåller t.ex. pornografi eller meningslöst våld<br>av mindre allvarligt slag kan godtas under förutsättning att sändningarna sker<br>på sen kvällstid eller är krypterade.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning måste den senare tolkningen gälla, dvs.<br>artikeln bör förstås så, att endast sändningar av sådana televisionsprogram<br>som allvarligt kan skada minderåriga skall omfattas av ett totalt förbud. Sänd-<br>ningar av program som här i landet innefattar barnpornografibrott, olaga<br>våldsskildring m.m. torde vara sådana program som allvarligt kan skada<br>minderåriga. Sådana sändningar är i dag förbjudna enligt brottsbalken och<br>yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Den som sprider barnpornografiska bilder<br>genom att sända program som innehåller sådana bilder, kan dömas för<br>barnpornografibrott. För olaga våldsskildring kan den dömas som skildrar<br>sexuellt våld eller tvång och den som genom rörliga bilder närgånget eller<br>utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur. Om det i ett TV-<br>program uppmanas till eller söks förleda annan - TV-tittaren - till att begå<br>brott kan utgivaren dömas för uppvigling. Även brottet hets mot folkgrupp<br>kan bli aktuellt.</p>
<p>Artikelns andra mening tar således sikte på sändningar av andra program<br>än sådana som är så allvarliga att de innefattar yttrandefrihetsbrott enligt<br>svensk lag. Sändningar av sådana program får ske under förutsättning av att<br>det kan anses säkert, genom val av tid för sändningen eller genom tekniska<br>åtgärder, att de minderåriga normalt inte ser eller hör sändningen.</p>
<p>När bestämmelsen om televisionens genomslagskraft infördes i satellit-<br>lagen var det som nämnts för att tillgodose de allmänna krav som ställs på<br>programmen enligt artikel 22 i direktivet. En motsvarande bestämmelse skulle<br>därför kunna införas i den nya radio- och TV-lagen. Innebörden av en<br>bestämmelse om mediets särskilda genomslagskraft förändras dock ständigt.</p>
<p>95</p>
<p>Av Radionämndens och Granskningsnämndens praxis framgår att medan Prop. 1995/96:160<br>vissa förfaranden som en gång i tiden ansågs som skadliga eller upprörande<br>har fallit bort, har andra tillkommit. Detta betyder att det kan vara svårt för<br>den sändande att förutse om ett visst inslag strider mot bestämmelsen eller<br>inte. Det kan därför diskuteras om det är tillräckligt med ett krav på att hänsyn<br>skall tas till mediets genomslagskraft för att tillgodose artikel 22 i TV-<br>direktivet.</p>
<p>Det är därför bättre, såsom utredningen föreslagit, att i lagtext ange vad<br>som i vart fall, enligt såväl gällande som sannolik framtida uppfattning, kan<br>tänkas skada barn. Artikel 22 har redan angett dessa minimikrav, nämligen<br>pornografi och våld. Regeringen föreslår därför att det i lagen förs in en<br>bestämmelse som förbjuder sändningar av televisionsprogram som innehåller<br>våld eller pornografi under sådan tid och på sådant sätt att det finns en<br>betydande risk för att barn kan se programmen. Detta innebär att sändningar<br>av program som innehåller pornografi eller våld, dock utan att vara av sådan<br>art att de innefattar yttrandefrihetsbrott, får förekomma endast under de<br>förutsättningar som anges i bestämelsen.</p>
<p>Uttrycket "på sådant sätt" indikerar att det är av betydelse om den sändande<br>låtit kryptera sändningen. Att krypteringen får betydelse innebär dock inte att<br>en betal-TV-kanal med krypterade sändningar kan sända program inne-<br>hållande grovt våld eller pornografi på bästa sändningstid utan att riskera att<br>bryta mot bestämmelsen. En samlad bedömning får göras av det skadliga<br>innehåll sändningen har, vid vilken tidpunkt sändningen skett samt den all-<br>männa tillgängligheten av sändningen, dvs. om den är krypterad. Ytterligare<br>omständigheter som bör beaktas kan vara hur många gånger programmet<br>sänts och även i vilket sammanhang detta skett.</p>
<p>Om det av särskilda skäl är försvarligt bör dock program med våld och<br>pornografi även i andra fall få sändas. Ett nyhets- eller debattprogram som<br>visar krigsskildringar eller pornografi torde därför i den nyss angivna<br>meningen vara tillåtet även om det sänds okrypterat under tidig kvällstid sär-<br>skilt om det föregås av en varning om att programmet kan innehålla sekvenser<br>som kan vara skadliga för barn.</p>
<p>I bestämmelsen talas om barn utan angivande av ålder. Det är dock inte<br>möjligt - och direktivet kräver det inte heller - att i bestämmelsen ange en viss<br>ålder på barnen. I lagrådsremissen definierades inte närmare vad som avsågs<br>med våld eller pornografi. Regeringen anförde att det i stället borde över-<br>lämnas till rättstillämpningen att efter en sammanvägd bedömning av bl.a.<br>tittarnas ålder, programmens art samt i vilket sammanhang och under vilken<br>tid programmen sänts avgöra om bestämmelsen hade överträtts. Självfallet<br>skulle bestämmelsen inte innebära ett förbud mot att sända program som<br>varken vuxna eller barn uppfattar som ett olämpligt program, även om det i<br>någon mening kunde sägas visa våld, t.ex. en harmlös tecknad film samt att<br>en viss ledning vid bedömningen kunde fås genom att t.ex. jämföra med den<br>bedömning Statens biografbyrå kan ha gjort om det är en film som har<br>granskats av byrån för att visas vid allmän sammankomst eller offentlig<br>tillställning. Den praxis som Granskningsnämnden inom ramen för bestäm-</p>
<p>96</p>
<p>melsen om mediets genomslagskraft utvecklat så vitt avser våldsskildringar<br>kan också ge viss ledning.</p>
<p>Lagrådet delar regeringens uppfattning att våldet i ett program bör vara på<br>visst sätt kvalificerat för att drabbas av förbudet. Lagrådet påpekar att en<br>sådan kvalifikation finns i 16 kap. 10 c § brottsbalken vid beskrivningen av<br>brottet otillåten utlämning av film eller videogram. För att sådant brott skall<br>föreligga krävs att utlämnandet avser rörliga bilder med ingående skildringar<br>av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot<br>människor eller djur. Lagrådet föreslår att en liknande beskrivning av det våld<br>som avses införs i lagtexten.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till Lagrådets förslag. Ledning för innebörden av<br>rekvisitet "ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär" kan fås av<br>motivuttalanden till bestämmelsen i 16 kap. 10 c § brottsbalken (jfr prop.<br>1980/81:176 s.l4och prop. 1986/87:151 s. 95 f.)</p>
<p>Att rekvisiten sammanfaller med dem i en straffbestämmelse som förbjuder<br>utlämnande av sådana våldsskildringar till barn under femton år, innebär inte<br>automatiskt att t.ex. filmer som har granskats av Biografbyrån och är tillåtna<br>för visning för personer från femton år kan visas i televisionen när som helst.<br>Som tidigare angetts skall en sammanvägd bedömning av samtliga faktorer<br>göras.</p>
<p>Bestämmelsen innebär inte att det måste visas att ett barn i en viss ålder<br>faktiskt har sett ett program som misstänkts vara oförenligt med bestämmel-<br>sen, utan det får beaktas med hänsyn till tiden för sändningen om det finns en<br>betydande risk för att en viss ålderskategori av barn tittar på TV just då.</p>
<p>Genom att bestämmelsen om våld och pornografi förs in i lagen gäller den<br>alla televisionssändningar som omfattas av lagen, såväl genom marknätet,<br>satellit och kabel. För kabelsändningarna innebär detta till viss del en för-<br>ändring. I lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten finns en<br>bestämmelse som tar sikte på denna typ av sändningar men som endast gäller<br>för egensändningar. En bestämmelse som avser att söka förhindra att barn ser<br>program som innehåller våld och pornografi bör givetvis omfatta även<br>sändningar genom kabel. Det är vidare av vikt att lagen utformas så teknik-<br>neutralt som möjligt. För den enskilde TV-tittaren torde det framstå som<br>besynnerligt om bestämmelsens tillämpning skall vara beroende av vilken<br>sändningsteknik som används. Det är väsentligt för efterlevnaden av regel-<br>verket att det framstår som rättvist och konsekvent.</p>
<p>Föreningen Kristna Radionätet har ifrågasatt om bestämmelsen är förenlig<br>med grundlagen. Såvitt gäller marksändningar och satellitsändningar kan<br>någon tvekan inte råda eftersom rätten att sända får regleras genom lag som<br>innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända (3 kap. 2 § första<br>stycket YGL). Någon motsvarande regel finns inte för trådsändningar men<br>föreskrifter får ges om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som<br>inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folk-<br>grupp. Regeringen anser att den föreslagna bestämmelsen ryms inom dessa<br>kriterier.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>97</p>
<p>7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>Bestämmelsen kommer även att gälla de programföretag som i sina till-<br>ståndsvillkor är skyldiga att ta hänsyn mediets särskilda genomslagskraft.<br>Public service-bolagen och TV 4 AB anser att lagbestämmelsen om våld och<br>pornografi av det skälet inte skall gälla för dem.</p>
<p>Tillstånds villkoret om mediets genomslagskraft kräver ett hänsynstagande<br>till andra skrämmande eller upprörande skildringar än de som lagbestäm-<br>melsen omfattar vilket innebär att bestämmelserna till viss del kan komplettera<br>varandra men i några fall kan bli tillämpliga på samma skildring och sänd-<br>ning.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 12 anser regeringen att Justitiekanslern skall få<br>förelägga den som bryter mot bestämmelsen om våld och pornografi att upp-<br>höra med sådana sändningar. Samtidigt har Granskningsnämnden tillsyn över<br>att sända program är i överensstämmelse med tillståndsvillkoren. Enligt rege-<br>ringens mening innebär det inget nämnvärt problem om både Justitiekanslern<br>och Granskningsnämnden skulle pröva samma sändning med utgångspunkt<br>för olika regler eftersom endast lagbestämmelsen är sanktionerad på annat sätt<br>än genom en skyldighet att redogöra för nämndens beslut. Det finns därför<br>inget skäl att låta några programföretag vara undantagna från bestämmelsen<br>om våld och pornografi.</p>
<h4>7.3 Andel europeiska och svenska program</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Regeringens förslag: I enlighet med nu gällande regler skall den<br>som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd av<br>regeringen se till att viss andel av programmen är av europeiskt ur-<br>sprung. Nu nämnda TV-sändningar och sådana ljudradiosändningar<br>som sker med stöd av regeringens tillstånd skall i betydande omfattning<br>innehålla program på svenska språket, program med svenska artister<br>och verk av svenska upphovsmän.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: När det gäller frågan om europeiska program<br>invänder FilmNet Television AB mot uttrycket "särskilda skäl" som bolaget<br>anser indikerar på en strängare bedömning än TV-direktivets "where<br>practicable". Föreningen Kristna Radionätet anser att det inte är förenligt med<br>grundlagen att införa krav på att sända en viss andel europeiska program samt<br>en viss andel program av fristående producenter i lagen. De remissinstanser<br>som yttrat sig angående frågan om program på svenska språket m.m.<br>tillstyrker i huvudsak förslaget. KLYS och COPYSWEDE kräver dessutom<br>att andelen inhemsk produktion i TV inom varje programsektor skall uppgå<br>till minst 50 % av programtiden. Teaterförbundet anser att omfattningen<br>svenska program i public service-kanaler bör preciseras till att vara minst<br>50 % av gestaltande program och till minst 5Q % av fonogram som används<br>vara av nationellt ursprung med nationell medverkan.</p>
<p>98</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De regler om vissa andelar euro-<br>peiska program och program av självständiga producenter som finns i lagen<br>(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och<br>radiolagen (1966:755) infördes i syfte att uppfylla motsvarande krav i TV-<br>direktivet (jfr artikel 4-6 och 8 i direktivet).</p>
<p>De resonemang som då fördes är alltjämt gällande (se prop. 1992/93:75</p>
<p>s. 28 f. och 51 f.). Enligt regeringens mening finns det därför inte skäl att<br>föreslå några förändringar mot vad som nu gäller. Bestämmelsen bör således<br>omfatta TV-sändningar över satellit samt sådana som sker med stöd av rege-<br>ringens tillstånd.</p>
<p>Någon motsvarande bestämmelse finns inte för kabelsändningar. En sådan<br>regels förenlighet med yttrandefrihetsgrundlagens regler om etableringsfrihet<br>för kabelsändningar kan diskuteras.</p>
<p>När det gäller TV-direktivets tillämplighet på annan sändningsverksamhet,</p>
<p>t. ex. kabel-TV-sändningar, framgår det av artikel 9 i direktivet att bestäm-<br>melserna om europeiskt ursprung m.m. inte skall gälla lokala TV-sändningar<br>som inte ingår i ett nationellt nät. Den närmare innebörden av denna artikel är<br>inte självklar. Enligt Radiolagsutredningens uppfattning är de svenska kabel-<br>sändningarna inte nationella i TV-direktivets mening. Regeringen är beredd att<br>instämma i den uppfattningen. Endast cirka 65 procent av Sveriges hushåll är<br>kabelanslutna och det är främst i storstadsregionerna som de egensända kabel-<br>TV-kanalerna kan tas emot. Det torde därför inte krävas att Sverige inför en<br>sådan regel såvitt avser kabelsändningar.</p>
<p>I 13 § andra stycket satellitlagen anges att sändningarna i betydande<br>omfattning skall innehålla program på svenska språket, program med svenska<br>artister eller verk av svenska upphovsmän. Bestämmelsen har utformats efter<br>mönster av avtalen mellan staten och public service-bolagen respektive TV4<br>AB och i enlighet med artikel 8 i TV-direktivet, där språkpolitiska skäl anges<br>som grund för att medlemsländerna får ha mer detaljerade eller strängare<br>regler för programmens ursprung än vad som anges i direktivet. Av motiven<br>framgår vidare att regeln i praktiken till stora delar torde sammanfalla med<br>regeln om minst 50 procent europeiska program samt att avsikten med<br>bestämmelsen inte är att diskriminera utländska upphovsmän utan att värna<br>den svenska kulturen (se prop. 1992/93:75 s. 29).</p>
<p>De skäl som anfördes vid denna bestämmelses tillkomst gäller alltjämt.<br>Bestämmelsen om andel svenska program m.m. skall därför gälla för satellit-<br>sändningarna och de sändningar som sker med stöd av regeringens tillstånd.<br>Regeringen föreslår att en sådan bestämmelse tas in i lagen.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>99</p>
<h4>7.4 Genmäle och beriktigande</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Regeringens förslag: Felaktiga uppgifter som förekommit i ett TV-<br>program som inte är reklam och som sänts trådlöst, skall beriktigas när<br>det är befogat. Detsamma bör ske om sådana uppgifter förekommit i ett<br>TV-program som sänts genom tråd. Tillstånd som meddelas av rege-<br>ringen får förenas med villkor om att genmäle och, beträffande ljud-<br>radion, även beriktigande skall ske.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Meningarna är delade om behovet av ändrade<br>regler. De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan är dock positiva till<br>förslagen. Hovrätten över Skåne och Blekinge pekar på det åtagande Sverige<br>gjort vid undertecknandet av EES-avtalet och ifrågasätter om inte YGL borde<br>ändras för att tillgodose EG-direktivets bestämmelser om beriktigande.<br>Stockholms tingsrätt har viss förståelse för utredningens obenägenhet att<br>ändra i yttrandefrihetsgrundlagen och anser att det kan finnas skäl att tills<br>vidare hålla emot och visa en viss seghet i implementerandet av direktivets<br>regelverk i vår nationella lagstiftning samtidigt som Sverige faktiskt åtagit sig<br>att följa EG:s TV-direktiv, vilket bland annat innebär en rapporteringsskyl-<br>dighet med avseende på hur implementeringen fortskrider. TCO och Svenska<br>Journalistförbundet instämmer i utredarens uppfattning att genmälesrätt inte<br>bör regleras i lag och stöder de förslag rörande beriktigande av uppgifter som<br>förekommit i TV-program som läggs fram i utredningen. Tidningsutgivarna<br>instämmer i förslaget att grundlagsändring bör undvikas och menar att ändra<br>grundlag vore att lagstifta i oträngt mål. Tidningsutgivarna anser att den i<br>sammanhanget relevanta artikeln i TV-direktivet är tillgodosedd. KLYS och<br>COPYSWEDE stödjer utredarens uppfattning om att s.k. genmälesrätt inte<br>skall regleras i lag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skillnaden mellan beriktigande och<br>genmäle har tidigare beskrivits på följande sätt (prop. 1977/78:91 s. 144).<br>Beriktigande - avser fakta, sakuppgifter och anknyter till radiolagens<br>(1966:755) krav på saklighet. Genmäle - avser angrepp mot åsikter eller<br>personer och anknyter till radiolagens krav på opartiskhet. I korthet kan sägas<br>att med beriktigande menas rättelse av faktauppgifter och med genmäle<br>bemötande av värdeomdömen. En skillnad mellan begreppens innebörd kan<br>sägas ligga i att genmälet oftast måste utformas och framföras av den berörde<br>själv medan beriktigandet utformas och framförs/införs av utgivaren. Därför<br>är det oftast den programansvarige som rättar felaktiga faktauppgifter (berik-<br>tigande) och den drabbade som bemöter värdeomdömen riktade mot honom<br>själv (genmäle). Det bör i sammanhanget dock nämnas att Gransknings-<br>nämnden tolkar rätten till genmäle på så sätt att programföretaget inte är<br>skyldigt att godta de villkor som den förfördelade ställer upp för genmälet<br>(SB 479/95).</p>
<p>100</p>
<p>Av artikel 23 i TV-direktivet framgår att den vars legitima intressen, i<br>synnerhet vederbörandes rykte och goda namn, har skadats av påståenden om<br>felaktiga fakta i ett TV-program, har rätt till beriktigande (right of reply) eller<br>motsvarande. De tidsmässiga och andra villkoren skall vara sådana att denna<br>rätt kan utövas effektivt. Direktivet kräver också att det skall vara möjligt att få<br>tvister om denna rätt rättsligt prövade.</p>
<p>Bestämmelser om genmäle och beriktigande finns i public service-före-<br>tagens avtal. Företagen skall enligt respektive avtal beriktiga felaktig sakupp-<br>gift när detta är påkallat och bereda den som har befogat anspråk på att bemöta<br>ett påstående tillfälle till genmäle. Bakgrunden till villkoret är att det för denna<br>typ av programverksamhet gäller krav på opartiskhet och saklighet. Genmäle<br>och beriktigande kan nämligen sägas vara hjälpmedel mot partiskhet och<br>osaklighet. Regeringen har nyligen konstaterat att Sverige uppfyller EG:s<br>krav genom dessa bestämmelser, särskilt som reglerna kompletteras av<br>bestämmelserna om ärekränkning och otillbörlig marknadsföring (se prop.<br>1992/93:75 s. 30). Sådana villkor för sändningsrätten bör även i fortsätt-<br>ningen få ställas (se avsnitt 6.4).</p>
<p>I lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till all-<br>mänheten finns en bestämmelse om beriktigande. Bestämmelsen kompletteras<br>även här av bestämmelserna om ärekränkning och otillbörlig marknadsföring<br>(a. prop. s. 30). Enligt bestämmelsen i satellitlagen skall uppgifter som<br>förekommit i ett program beriktigas när det är befogat. Vid behandlingen av<br>bestämmelsen ansåg Lagrådet att direktivets bestämmelse om genmäle eller<br>motsvarande i och för sig tillgodosågs genom vad som i förslaget betecknades<br>som beriktigande (a. prop. s. 31). Regeringen delar denna bedömning.</p>
<p>Med hänsyn till vad som tidigare anförts om vikten av att lagen är teknik-<br>neutral föreslår regeringen att en bestämmelse om beriktigande införs i radio-<br>och TV-lagen. Bestämmelsen bör då gälla för de sändningar som lagen är<br>tillämplig på, dock med några undantag. Sändningar från företag som sänder<br>med stöd av regeringens tillstånd, satellitsändningar samt program i sökbar<br>text-TV bör omfattas av bestämmelsen. Detta motsvarar i sak vad som gäller i<br>dag. Det kan dock diskuteras om inte TV-direktivet kräver att en sådan<br>bestämmelse skall gälla för samtliga sändningsformer, dvs. även för kabel-<br>sändningarna. Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) medger emellertid inte att en<br>sådan reglering sker (se 3 kap. 1 § YGL).</p>
<p>Ändringar i YGL bör endast ske om detta är absolut nödvändigt. Det<br>inhemska behovet av en teknikneutral lagstiftning är i sig inte ett tillräckligt<br>tungt argument för att en ändring i YGL skall anses befogad. EG torde knap-<br>past heller ha något större intresse av att reglering sker. EG kan här inte göra<br>gällande samma starka skäl för reglering som för de trådlösa sändningarna.<br>Kabelsändningarna är såsom tidigare berörts varken lika rikstäckande eller<br>gränsöverskridande som den trådlösa televisionen. Radiolagsutredningen har<br>därför inte föreslagit någon tvingande bestämmelse om beriktigande med<br>därtill följande grundlagsändring. Utredningen har i stället föreslagit att det av<br>lagen bör framgå att felaktiga uppgifter som- förekommit i ett televisions-<br>program som sänds genom tråd bör beriktigas. Något absolut krav på att</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>101</p>
<p>beriktigande skall ske vid trådsändningar föreslås alltså inte. Regeringen an-<br>sluter sig till denna bedömning.</p>
<p>Det är vidare inte nödvändigt att bestämmelsen om beriktigande skall gälla<br>för när- eller lokalradion. Här ankommer det på tillståndshavarna själva<br>att frivilligt komma överens om sådana normer (se bl.a. prop. 1992/93:70<br>s. 27).</p>
<p>Frågan om en lagstadgad genmälesrätt skall införas bör uteslutande av-<br>göras med utgångspunkt från Sveriges inhemska behov en sådan reglering.</p>
<p>Det finns som nämnts bestämmelser om genmäle i public service-före-<br>tagens avtal. Några motsvarande bestämmelser för annan sändningsverk-<br>samhet finns inte. Däremot finns lagstiftning till skydd för den som blivit<br>utsatt för förtal, förolämpning och otillbörlig marknadsföring. Förtal omfattar<br>sådana förfaranden varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller<br>klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att<br>utsätta denne för andras missaktning. Förolämpning omfattar sådana förfaran-<br>den varigenom någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyll-<br>ning eller genom annat skymfligt beteende mot honom. Förtal och förolämp-<br>ning är yttrandefrihetsbrott.</p>
<p>Den som anser sig ha blivit utsatt för förtal eller förolämpning kan få<br>skadestånd av den ansvarige, oftast utgivaren. Vidare kan domstolen besluta<br>att en sådan dom skall återges på visst sätt i ett radioprogram i samma<br>sändningsverksamhet som den i vilken brottet begicks (5 kap. 4 § andra<br>stycket YGL).</p>
<p>Marknadsföringslagen (1995:450) och dess generalklausul har bl.a. till<br>syfte att ge näringsidkare ett skydd mot sådana åtgärder som t.ex. syftar till att<br>misskreditera konkurrerande näringsidkare. Vite kan dömas ut.</p>
<p>Det går dock inte att komma ifrån att det kan finnas vissa förfaranden av<br>kränkande natur som inte täcks av dessa bestämmelser. Det kan då hävdas att<br>det finns ett visst behov av en lagstadgad genmälesrätt. Frågan är om detta<br>eventuella behov uppväger bl.a. de betänkligheter som kan anföras med tanke<br>på effekten och lämpligheten av att en lagreglering sker och de tillämpnings-<br>svårigheter som en sådan kan tänkas medföra. Av Radionämndens och<br>Pressens Opinionsnämnds statistik såvitt gäller genmälen och beriktiganden<br>framgår att överträdelserna är få. De fall där programbolagen eller tidningarna<br>vägrat att offentliggöra nämndens fällande beslut har varit än färre. Det kan<br>dessutom finnas en risk med att införa en lagreglerad genmälesrätt. En sådan<br>rätt skulle nämligen systematiskt kunna utnyttjas av grupper i syfte att på olika<br>sätt lägga hinder i vägen för yttrandefriheten, t.ex. genom att söka hindra att<br>en viss debatt förs. Det kan även ifrågasättas om det är lämpligt att reglera<br>vissa etiska frågor på rättslig väg med hänsyn till att den etableringsfrihet och<br>mångfald som sedan länge gällt för pressen nu även börjar bli verklighet för<br>ljudradio- och TV-verksamheten. Detta betyder att den enskilde kan vända sig<br>till ett stort antal ljudradio- eller TV-kanaler och begära att det sänds ett<br>genmäle. Utredningen anser att det därför vore att föredra om en sådan<br>frivillig reglering av genmälesrätten som nu gäller för pressen, närradion och</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>102</p>
<p>lokalradion också kom till stånd för övrig medieverksamhet. En sådan frivillig Prop. 1995/96:160<br>reglering är enligt utredningen förmodligen mer effektiv än en reglering i lag.</p>
<p>Regeringen anförde i lagrådsremissen att genmälesrätten inte bör regleras i<br>lag. Som skäl för detta angavs det begränsade behovet av en lagreglering, den<br>troligen begränsade effekten av en sådan, risken för att genmälesrätten<br>missbrukas i yttrandefrihetsbegränsande syfte, betänkligheten av att införa en<br>sådan rätt för verksamhet för vilken etableringsfrihet och mångfald i princip<br>råder samt de lagtekniska och organisatoriska svårigheter införandet av en<br>sådan rätt skulle medföra.</p>
<p>Lagrådet har dock i anslutning till bestämmelsen anfört följande.</p>
<p>I denna paragraf anges att beriktigande skall ske beträffande uppgift i ett TV-<br>program som inte är reklam och som inte sänds genom tråd. Sker sändningen<br>genom tråd bör beriktigande ske. I båda fallen förutsätts att ett beriktigande är<br>befogat. Rådets TV-direktiv skulle kunna tolkas så att beriktigande av felaktig<br>uppgift är obligatorisk även när uppgiften förekommit i trådsändning. Som<br>påpekas i lagrådsremissen skulle emellertid ett sådant obligatorium inte vara<br>förenligt med 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt remissen är en änd-<br>ring i den grundlagen inte befogad i detta sammanhang. Lagrådet delar den<br>uppfattningen.</p>
<p>Paragrafen behandlar inte frågan om genmäle. Frågan behandlades vid<br>tillkomsten av satellitsändningslagen. Vid lagrådsgranskningen uttalades att<br>TV-direktivets bestämmelse om genmäle eller motsvarande i och för sig till-<br>godosågs genom vad som betecknades beriktigande (prop. 1992/93:75 s.<br>30). I TV-direktivets artikel 23 med rubriken Rätt till genmäle talas uttryck-<br>ligen om genmäle eller motsvarande. Enligt Lagrådets mening skulle direk-<br>tivets intentioner komma till bättre uttryck, om det i radio och TV-lagen tas in<br>en bestämmelse om rätt till genmäle. En förutsättning för sådan rätt bör,<br>liksom beträffande beriktigande, vara att ett genmäle är befogat. Lagrådet<br>anser att det i så fall inte behöver befaras att det uppkommer några sådana<br>negativa effekter som nämns i remissen.</p>
<p>Frågan om införlivande av TV-direktivets bestämmelser om rätt till<br>beriktigande/genmäle (right of reply) eller motsvarande åtgärd har tidigare<br>behandlats i samband med tillkomsten av lagen (1992:1356) om satellitsänd-<br>ningar till allmänheten (prop. 1992/93:75 s. 31 f.). Regeringen ansåg i det<br>ärendet att direktivets krav tillgodosågs genom en bestämmelse om rätt till<br>beriktigande. Lagrådet uttalade i det ärendet att den rätt till genmäle eller<br>motsvarande åtgärd som sålunda tillförsäkras enligt direktivet i och för sig<br>fick anses kunna tillgodoses genom vad som i förslaget betecknades som<br>beriktigande. Förslagen i propositionen var alltså desamma som i lagråds-<br>remissen. Riksdagen hade inte några erinringar mot detta. Statsmakterna har<br>alltså tidigare tagit ställning i frågan om en lagstadgad rätt till genmäle och<br>beriktigande. Regeringen finner inte nu anledning att frångå denna stånd-<br>punkt.</p>
<p>103</p>
<h4>7.5 Myndighetsmeddelanden</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Regeringens förslag: Meddelanden som är av vikt för allmänheten<br>skall i en nödsituation sändas kostnadsfritt i lokalradion om en myn-<br>dighet begär det, allt i enlighet med nuvarande bestämmelser. Tillstånd<br>som meddelats av regeringen får förenas med villkor att sända myndig-<br>hetsmeddelanden även när en nödsituation inte föreligger.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens frånsett att<br>utredningen föreslog att villkoret skulle avse krav på att sända myndighets-<br>meddelande i nödsituationer.</p>
<p>Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig om förslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om myndighetsmed-<br>delanden finns i statens avtal med public service-företagen och TV 4 samt i<br>lokalradiolagen (1993:120). I motsats till public service-företagen skall TV 4<br>endast i nödsituationer sända sådana meddelanden på begäran av statlig<br>myndighet. Detta skall då ske utan särskild ersättning. En bestämmelse mot-<br>svarande den som gäller för TV 4 finns i 23 § lokalradiolagen. Bestämmelsen<br>i lokalradiolagen omfattar emellertid även meddelanden från andra myndig-<br>heter än statliga. Om myndigheterna under andra förhållanden än i nöd-<br>situationer vill använda TV4:s sändningstid eller lokalradion för att informera<br>medborgarna har det ansetts att de bör göra detta under köpt reklamtid (se<br>prop. 1990/91:149 s. 156 samt prop. 1992/93:70 s. 28).</p>
<p>Det har tidigare föreslagits att sändningstillstånd skall få förenas med<br>villkor (se avsnitt 6.4 ). Radiolagsutredningen har föreslagit att sådant villkor<br>bör avse skyldighet att sända myndighetsmeddelanden i nödsituationer. Skälet<br>till förslaget att myndighetsmeddelanden i public service-kanaler bara behöver<br>sändas i nödsituationer hänger samman med vikten av att reglerna blir<br>teknikneutrala och att skillnad därför inte bör föreligga mellan olika sänd-<br>ningsformer.</p>
<p>En kommitté har emellertid fått i uppdrag att göra en översyn av vad som<br>bör gälla för radion och televisionen vid krig och krigsfara (dir. 1994:55).<br>Regeringen anser det lämpligt att utredningens resultat avvaktas innan några<br>eventuella förändringar föreslås. Bestämmelsen om myndighetsmeddelanden i<br>nödsituationer bör därför tills vidare gälla för lokalradion så som den gör<br>idag. För de programföretag som får tillstånd av regeringen kan uppställas ett<br>tillståndsvillkor om skyldighet att kostnadsfritt sända meddelanden som är av<br>vikt för allmänheten om en myndighet begär det. Att ett villkor av den<br>lydelsen får ställas på ett programföretag innebär samtidigt att mindre långt-<br>gående villkor kan ställas, t.ex. att meddelanden bara behöver sändas i<br>nödsituationer.</p>
<p>104</p>
<h4>7.6 Sändningsinnehållet i närradio och lokalradio</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Regeringens förslag: Det skall även i fortsättningen råda förbud<br>mot att sända närradioprogram som inte har framställts särskilt för den<br>egna verksamheten. Undantaget från förbudet uttrycks dock tydligare.<br>Några andra sakliga förändringar föreslås inte när det gäller när- och<br>lokalradions innehåll.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som har yttrat<br>sig är tveksamma eller negativa till förslagen. Kammarrätten i Stockholm an-<br>ser att undantaget "i enstaka fall" är alltför vagt och att det av lagtexten måste<br>framgå vad som avses med "i enstaka fall". Göteborgs Universitet anser att<br>reglerna om närradions innehåll är alldeles för snävt formulerade och otill-<br>räckligt motiverade. Sveriges Närradioförbund anser att förslagen innebär en<br>viktig och välkommen markering av närradions roll som lokal föreningsradio,<br>och bör samtidigt kunna leda till ett motverkande av pågående kommer-<br>sialisering. Förbundet anser dock att den mycket hårda programutbuds-<br>begränsningen är att betrakta som "en ytterligare yttrandefrihetsbegränsning"<br>utöver den som är gällande för tillståndshavare i övrigt. Föreningen Kristna<br>Radionätet motsätter sig förslaget att det så kallade riksförbudet skall finnas<br>kvar och dessutom skärpas något. Föreningen förespråkar att kravet på egen-<br>producerat material för närradion skall vara 70 procent för en normal sänd-<br>ningsvecka. Flera instanser kritiserar att reglerna om lokalradio inte överens-<br>stämmer med det som var avsikten med lokalradion.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det s.k. riksförbudet i 11 § första<br>stycket närradiolagen (1982:459) innebär att en sammanslutnings program-<br>utbud inte får, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte<br>har framställts enbart för den egna verksamheten. Av förarbetena till lagen<br>framgår att syftet med bestämmelsen är att garantera programverksamhetens<br>lokala karaktär. Därigenom avses dock inte att ställa krav på programmens<br>innehåll utan att förhindra att samma program sänds över flera sändare i olika<br>kommuner. Det betonas även att undantag kan ske, t.ex. i det fallet att en<br>förening sänder inslag i ett program eller enstaka hela program som produ-<br>cerats av dess riksorganisation inför en valrörelse eller det fallet då föreningen<br>förmedlar glimtar från ett evenemang som har anknytning till dess verksamhet<br>(se prop. 1981/82:127 s. 22 f. och s. 105). Närradionämndens praxis pekar<br>på att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt.</p>
<p>Att undantaget i bestämmelsen skall vara snävt framgår dock inte tydligt av<br>lagtexten. Regeringen föreslår därför i likhet med utredningen att vad som<br>ursprungligen åsyftades när bestämmelsen tillkom och vad som därefter även<br>har kommit till uttryck i praxis också bör komma till tydligare uttryck i<br>lagtexten. Av lag bör framgå att det endast i enstaka fall får medges avsteg<br>från riksförbudet om sändningarna dessutom är av särskilt intresse för<br>tillståndshavarens medlemmar. Med enstaka fall menas att det skall vara fråga</p>
<p>105</p>
<p>om t.ex. inslag i ett program eller enstaka program och med att sändningarna<br>skall vara av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar menas att de<br>typiskt sett skall vara intressanta för medlemmar i sammanslutningar av<br>aktuellt slag.</p>
<p>En del remissinstanser har framfört kritik mot bestämmelsen, både för att<br>bestämmelsen är för vag och för inskränkande. Det är viktigt att peka på att<br>ingen saklig förändring avses med förslaget utan det innebär endast en pre-<br>cisering av bestämmelsens innebörd.</p>
<p>Det föreslås inte några sakliga förändringar såvitt avser bestämmelserna<br>om vad en närradioförening får sända (11 § andra stycket närradiolagen) och<br>hur stor andel program i lokalradion som skall ha framställts särskilt för den<br>egna verksamheten (22 § första stycket lokalradiolagen). Som tidigare nämnts<br>pågår en översyn av reglerna för lokalradion och närradion. Regeringen får<br>därför anledning att återkomma i denna fråga.</p>
<h3>8    Regler om reklam och annan annonsering</h3>
<h4>8.1   Utgångspunkter</h4>
<p>Reklam i TV eller ljudradio blev tillåten den 1 juli 1991 genom de ändringar<br>i radiolagen (1966:755) som gjordes med anledning av att en ny mark-<br>sänd TV-kanal tillskapades (prop. 1990/91:149, bet. 1990/91:KU39, rskr.<br>1990/91:370, SFS 1991:1066). Vid denna tidpunkt fanns varken 1995 års<br>marknadsföringslag (1995:450) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). TV-<br>direktivet gällde inte för Sverige eftersom EES-avtalet ännu inte ingåtts.<br>Sedan dess har reklam tillåtits och reglerats även i fråga om andra former av<br>ljudradio och TV; kabelsändningar, lokalradio, närradio, satellitsändningar<br>och de särskilda finska sändningarna. Förutsättningarna har således något<br>förändrats sedan den tredje markkanalen tillkom.</p>
<p>Som tidigare anförts bör den radiorättsliga regleringen så långt möjligt vara<br>lika för de olika sändningsformema. Vissa undantag från denna huvudregel<br>bör dock även i fortsättningen gälla för de företag som har åtagit sig att följa<br>vissa public service-krav. Att TV-direktivet endast gäller television kan<br>motivera att skillnad görs mellan ljudradio och television. 1 möjligaste mån<br>bör dock reglerna göras enhetliga.</p>
<p>En reglering av reklam och annan annonsering i svensk ljudradio och<br>television måste självfallet stå i överensstämmelse med YGL och med det<br>nämnda TV-direktivet. I 1 kap. 12 § andra stycket YGL sägs att bestäm-<br>melserna i YGL inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i<br>övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan<br>reklam utöver vad som följer av paragrafens första stycke. Detsamma gäller<br>föreskrifter om förbud mot eller villkor för annan annonsering och sändning<br>av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver<br>programverksamheten. Denna grundlagsbestärhmelse tillåter alltså att reklam<br>förbjuds genom lag, eller att det i lag föreskrivs villkor för reklamen. Ut-</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>106</p>
<p>rymme för censur eller för att straffrättsligt ålägga någon annan än utgivaren<br>ansvaret för yttrandefrihetsbrott, finns däremot inte. Som exempel på regler<br>som tillåts nämns i förarbetena bl.a. regler om mängden annonser, hur annon-<br>ser får sättas in och hur marknadsföringslagen blir tillämplig på reklam i TV<br>(se prop. 1990/91:64 s. 113).</p>
<p>Det kan vidare noteras att TV-direktivet inte hindrar Sverige från att upp-<br>ställa strängare villkor i fråga om reklam (jfr artikel 3 och 19) och att Sverige<br>har utnyttjat den möjligheten bl.a. när det gäller mängden reklam, reklamens<br>placering, alkoholreklam och reklam riktad till barn. Regeringen återkommer<br>till dessa frågor längre fram.</p>
<p>En reglering av reklam och annan annonsering i svensk ljudradio och<br>television måste dessutom gå att förena med marknadsföringslagen. Härvid<br>bör undvikas att Granskningsnämnden för radio och TV och allmän förvalt-<br>ningsdomstol övervakar och prövar samma reklaminslag som Konsument-<br>ombudsmannen, Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, med åtföljan-<br>de risk för att de kommer till olika slut. Detta är nämligen möjligt på grund av<br>den s.k. lagstridighetsprincipen. Principen innebär i huvudsak att marknads-<br>föringen skall vara laglig, dvs. inte strida mot annan lag, eller kunna leda till<br>lagbrott (prop. 1994/95:123 s. 43). En åtgärd i strid mot ett förbud enligt<br>radiolagen kan alltså anses strida mot 4 § marknadsföringslagen där det bl.a.<br>sägs att marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsförings-<br>sed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och närigsidkare.</p>
<p>De nuvarande bestämmelserna om vilken mängd reklam som skall tillåtas<br>och hur reklamavbrott skall placeras har beslutats av riksdagen. Riksdagens<br>ovan nämnda beslut om ändring i radiolagen med anledning av den tredje<br>markkanalens införande har tjänat som modell för efterföljande lagstiftning.<br>Regeringen anser inte att det finns skäl att frångå tidigare ställningstaganden<br>utan normerna för största tillåtna reklammängd etc. bör i huvudsak föras över<br>till den nya lagen oförändrade.</p>
<h4>8.2 Reglernas relation till marknadsrätten</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Regeringens förslag: Regler om reklam och annan annonsering<br>som är specifika för ljudradio- och TV-sändningar placeras i den nya<br>radio- och TV-lagen. I lagen görs en hänvisning till förbuden att sända<br>reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror i alkoholreklamlagen och<br>tobakslagen.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag frånsett att utredningen anser att även reklamförbudet för<br>alkohol och tobak skall finnas i radiolagstiftningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, däribland Marknadsdom-<br>stolen och Konsumentverket/KO, stöder utredningens förslag. Industriför-<br>bundet och Föreningen Kristna Radionätet anser dock inte att alkohol- och</p>
<p>107</p>
<p>tobaksreklamförbuden skall överföras till radio- och TV-lagen. Enligt<br>Industriförbundet ökar inte klarheten, snarare tvärtom, eftersom andra mark-<br>nadsföringsregler, däribland förbuden mot tidningsannonsering, alltjämt åter-<br>finns i speciallagarna. En hänvisning i respektive särreglering bör enligt<br>Industriförbundet istället göras till radio- och TV-lagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För reklam i radio och TV gäller<br>dels de olika radiorättsliga lagarna (radiolagen [1966:755], lagen [1992:1356]<br>om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, lagen<br>[1991:2027] om kabelsändningar till allmänheten, närradiolagen [1982:459]<br>och lokalradiolagen [1993:120]) dels de marknadsrättsliga lagarna (mark-<br>nadsföringslagen [1995:450], tobakslagen [1993:581] samt lagen [1978:763]<br>med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker).</p>
<p>Bestämmelserna i den radiorättsliga lagstiftningen riktar sig i första hand<br>till programföretagen. Inte i något fall kan en annonsör drabbas av sanktioner<br>enligt de radiorättsliga lagarna. En annonsör kan dock genom marknads-<br>föringsrättens s.k. lagstridighetsprincip (se avsnitt 8.1) tvingas beakta även<br>radiolagstiftningen. Om en annons t.ex. har ett innehåll som strider mot<br>bamreklamförbudet är det således möjligt att Granskningsnämnden för radio<br>och TV skulle ingripa mot programföretaget. Konsumentombudsmannen<br>skulle därutöver kunna ingripa mot annonsören. Konsumentombudsmannen<br>skulle emellertid även kunna ingripa mot programföretaget. Bestämmelserna i<br>de marknadsrättsliga lagarna riktar sig visserligen i första hand till annon-<br>sörema. men även de som medverkat till den aktuella överträdelsen, t.ex.<br>reklambyråer och programföretag som ofta fungerar som ett led mellan<br>annonsören och dennes kundkrets, kan omfattas (se prop. 1994/95:123<br>s. 102).</p>
<p>Den beskrivna regleringen medför att ett och samma reklaminslag kan<br>komma att prövas utifrån samma utgångspunkt enligt såväl den radiorättsliga<br>som den marknadsrättsliga lagstiftningen. Detta bör så långt möjligt undvikas,<br>särskilt som den radiorättsliga prövningen är förlagd till allmän för-<br>valtningsdomstol medan den marknadsrättsliga prövningen sker i Stockholms<br>tingsrätt och Marknadsdomstolen.</p>
<p>Regeringen delar Radiolagsutredningen uppfattning och anser i likhet med<br>flertalet remissinstanser att en klarare uppdelning mellan radiorättsligt och<br>marknadsrättsligt grundade regler bör göras.</p>
<p>Av att en regel skall återfinnas i radiorättslig lagstiftning följer emellertid<br>inte att den också skall kontrolleras i den specifikt radiorättsliga ordningen.<br>En hel del av de regler som nu föreslås ingå i den nya radio- och TV-lagen har<br>snarast marknadsrättslig karaktär. Det ligger då närmast till hands att de också<br>kontrolleras inom det existerande systemet för övervakning av marknads-<br>föring som finns i marknadsföringslagen. En typiskt marknadsrättsligt grun-<br>dad regel skulle kunna vara en regel om att annonser i television inte får ges<br>en sådan utformning att det uppmuntrar till bruk av något som är farligt att<br>konsumera. En typiskt radiorättslig regel däremot är en regel som begränsar<br>eller reglerar mängden reklam i avsikt att skydda upplevelsen av programmet.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>108</p>
<p>Lagtekniskt kan frågan lösas så att en hänvisning görs till marknads-<br>föringslagens sanktionssystem för de regler som tar sikte på marknads-<br>föringen, medan uppgifterna för Granskningsnämnden anges i radio- och TV-<br>lagen. Regeringen återkommer till frågan om den närmare uppdelningen av<br>reglerna i avsnitt 10.1.</p>
<p>Radiolagsutredningen har i enlighet med vad som nyss anförts föreslagit<br>att de båda förbuden att sända reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror<br>skall föras över från alkoholreklamlagen och tobakslagen till den nya radio-<br>och TV-lagen. Utredningen har dock ansett att dessa båda förbud skall över-<br>vakas och sanktioneras i enlighet med marknadsföringslagen. Regeringen<br>finner dock en sådan uppdelning mindre lämplig bl.a. med hänsyn till att de<br>båda produktspecifika lagarna omfattar samtliga medier, således inte bara<br>radio och TV. Att bryta ut just de bestämmelser som rör alkohol- och<br>tobaksreklam i radio och TV skulle försvåra överskådligheten. Regeringen<br>anser att behovet av en samlad reglering vad gäller bestämmelser om annonser<br>i radio och TV i stället kan tillgodoses genom en hänvisning i radio- och TV-<br>lagen till alkoholreklamlagen respektive tobakslagen.</p>
<h4>8.3 Reklam- och annonsbegreppet</h4>
<p>Regeringens förslag: Radiolagstiftningens reklambegrepp skall vara<br>detsamma som marknadsrättens. Ett samlingsbegrepp "annons" införs<br>som rymmer såväl reklam som andra program som sänds på uppdrag<br>av någon annan.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte något att invända<br>mot utredningens förslag. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Reklam-<br>förbundet och Annonsörföreningen anser dock att begreppen reklam och<br>annons bör definieras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är en fördel om terminologin i<br>radio- och TV-lagen och marknadsföringslagen (1995:450) stämmer överens,<br>i synnerhet som regeringen föreslår att vissa av bestämmelserna i den förra<br>lagen skall övervakas och sanktioneras i enlighet med den senare.</p>
<p>Reklam i radiolagens mening är i dag definierat i 1 § radiolagen (1966:755)<br>som ett radioprogram avsett att främja en näringsidkares avsättning av en<br>vara, en tjänst eller någon annan nyttighet. I förarbetena uttalades att avsikten<br>var att reklambegreppet närmast skulle motsvara vad den dåvarande mark-<br>nadsföringslagen avsåg vara marknadsföring (prop. 1990/91:149 s. 67).<br>Sedan dess har begreppet marknadsföring vidgats något. 1 den nya marknads-<br>föringslagen avses med marknadsföring reklam och andra åtgärder i närings-<br>verksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till pro-<br>dukter. Med produkter avses varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>109</p>
<p>andra nyttigheter. Begreppet marknadsföring har således fått en vidare inne- Prop. 1995/96:160<br>börd genom att det även omfattar åtgärder som syftar till att främja tillgången<br>till produkter. Det är alltså fråga om åtgärder som en näringsidkare vidtar när<br>han själv efterfrågar produkter, främst inköpsreklam (prop. 1994/95:123</p>
<p>s. 164). Någon närmare beskrivning av vad som skall avses med reklam<br>finns inte.</p>
<p>I radiolagstiftningen förekommer också begreppen "reklam mot vederlag",<br>"program mot betalning", "annonstid" och "annonstid i televisionen". Dessa<br>begrepp är inte helt lättydda och har ibland lett till tolkningssvårigheter. Så har</p>
<p>t. ex. uttrycket "program mot betalning" uttytts så att det i praktiken skulle<br>vara otillåtet att upplåta sändningstid åt någon annan. Vidare framgår det av<br>avsnitt 8.8 att bestämmelsen om att reklam mot vederlag och program mot<br>betalning endast får sändas under annonstid medfört att det inte kan anses<br>otillåtet för programföretag att i vissa fall göra reklam för sina egna produkter<br>i renodlade försäljningskanaler, vilket knappast torde varit lagstiftarens<br>mening.</p>
<p>Regeringen anser att utgångspunkten bör vara att begreppsapparaten för-<br>enklas samt anpassas till marknadsföringslagen, som ju inte har några veder-<br>lagsrekvisit. Däremot krävs det att ett avsättnings- eller tillgångsfrämjande<br>syfte föreligger. Såväl reklam i traditionell mening som reklam för kommande<br>program (programglimtar), sponsringsmeddelanden och försäljningsprogram<br>- dvs. sådana program där TV-tittama uppmanas att ringa och beställa vissa<br>varor - har normalt ett avsättningsfrämjande syfte. Detta torde också stämma<br>överens med vad man i allmänhet anser vara reklam. Begreppet föreslås så-<br>ledes vara detsamma som marknadsrättens. Med hänsyn till att reklam-<br>begreppet överensstämmer med allmänt språkbruk föreslås att det inte heller i<br>radio- och TV-lagen införs någon särskild definition.</p>
<p>Åsiktsannonser och andra program som inte är reklam men som sänds på<br>uppdrag av någon annan än programföretaget omfattas varken av de nu<br>gällande begreppen marknadsföring och reklam eller det föreslagna reklam-<br>begreppet. Radiolagstiftningen innehåller i dag vissa restriktioner även vad<br>gäller sändningar av sådana program. I likhet med reklam får de nämligen<br>endast sändas under annonstid. Med annonstid menas sändningstid som in-<br>leds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder<br>under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.</p>
<p>Regeringen ser ingen anledning att frångå detta system. Såväl reklam som<br>åsiktsannonser bör endast få sändas under annonstid. Det behövs därför en<br>sammanfattande benämning för att ange vilka program som skall sändas<br>under annonstid.</p>
<p>Radiolagsutredningen har förslagit att det införs ett samlingsbegrepp -<br>annons - som skall omfatta både reklam och program som utan att vara<br>reklam sänds på uppdrag av någon annan, t.ex. åsiktsannonser eller informa-<br>tionsmeddelanden, vare sig det utgår betalning eller ej. Detta begrepp ankny-<br>ter såväl till det system som gäller idag som till det nu föreslagna. Regeringen<br>föreslår därför att ett annonsbegrepp införs i den nya radio- och TV-lagen och<br>definieras i enlighet med det nu anförda.</p>
<p>110</p>
<h4>8.4 Annonsidentifikation</h4>
<p>Regeringens förslag: Nu gällande regler som syftar till att iden-<br>tifiera annonser behålls i stort sett oförändrade. I sökbar text-TV och<br>försäljningsprogram skall annonssignaturen dock alltid vara löpande<br>men behöver endast anges i bild. Regeringen får medge undantag från<br>denna skyldighet och från kravet att annonstiden skall vara minst en<br>minut för sändningar som bedrivs med stöd av dess tillstånd. I sökbar<br>text-TV skall ett sponsringsmeddelande lämnas löpande.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte något att invända<br>mot utredningens förslag. Granskningsnämnden för radio och TV anser att<br>det för vissa rullande bild- och textslingor borde vara möjligt att medge<br>undantag från reglerna om annonssignatur och inplacering av annonser.<br>Enligt nämnden har det framkommit att många sänder upprepade bild- och<br>textslingor under den tid då de inte sänder sedvanliga program. Problemen<br>med att tillämpa bestämmelser om bl.a. annonssignatur och inplacering har<br>varit likartade dem som kan uppkomma då det gäller sökbar text. Vissa<br>"slingor" är dessutom databaserade och saknar således ljud. Annonsör-<br>föreningen anser att bestämmelsen om sändarangivelse är onödig eftersom en<br>sådan redan finns i marknadsföringslagen (1995:450). I vart fall bör inte<br>bestämmelsen vara sanktionerad i radio- och TV-lagen. Statens kulturråd<br>ifrågasätter om inte sponsormeddelanden skall lämnas både före och efter<br>programmen. TCO, KLYS, COPYSWEDE och Journalistförbundet anser att<br>regler runt sponsring måste skapas så att sponsorsmeddelanden inte kan<br>förväxlas med vanliga reklaminslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är en viktig utgångspunkt att<br>TV-tittaren skall informeras om att utomstående intressen har kunnat påverka<br>det som visas. Detta har i lagstiftningen tillgodosetts på främst två sätt. Dels<br>skall program som inte är reklam inte innehålla inslag av kommersiellt<br>gynnande. Dels skall annonser kunna skiljas från andra program. Bestäm-<br>melserna om att annonser skall omges av en signatur, att det skall framgå i<br>vems intresse annonser sänds, att annonstiden inte får vara kortare än en<br>minut, kravet på sponsorsinformation, förbudet mot att sponsra nyhets-<br>program samt förbuden mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen<br>och att låta nyhetskommentatorer medverka i annonser syftar bl.a. till att<br>klargöra detta. Den radiorättsliga regleringen uppfyller väl de krav som EG:s<br>TV-direktiv ställer ifråga om sådan identifiering. De radiorättsliga regleringen<br>går t.o.m. något längre än vad som krävs genom att annonsbegreppet även<br>rymmer åsiktsreklam och motsvarande.</p>
<p>Radiolagsutredningen har föreslagit att samtliga dessa bestämmelser,<br>förutom bestämmelsen om att annonstiden inte får vara kortare än en minut,<br>skall föras över till den nya radio- och TV-lagen. Regeringen anser samman-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>111</p>
<p>fattningsvis att samtliga bestämmelser, således även bestämmelsen om Prop. 1995/96:160<br>annonstid, bör överföras till radio- och TV-lagen. Såvitt gäller bestämmel-<br>serna om sändarangivelse, annonssignatur, sponsringsmeddelanden samt att<br>annonstiden inte får vara längre än en minut bör dock, bl.a. mot bakgrund av<br>vad remissinstanserna anfört, några tillägg göras.</p>
<p>Sändarangivelse</p>
<p>I samtliga radiorättsliga författningar finns en bestämmelse om att det skall<br>framgå i vems intresse en annons sänds. Skälet för bestämmelsen är att<br>tittaren skall veta vem som står bakom ett visst budskap - en kunskap som<br>behövs för att man skall kunna värdera det. Annonsörföreningen har kritiserat<br>utredningens förslag att föra över bestämmelsen till radio- och TV-lagen.<br>Enligt Annonsörföreningen är den onödig med hänsyn till att en sådan redan<br>finns i marknadsföringslagen (1995:450).</p>
<p>Enligt 5 § marknadsföringslagen skall det tydligt framgå vem som svarar<br>för marknadsföringen. Bestämmelsen överensstämmer i stort med radio-<br>rättens bestämmelse om sändarangivelse. En betydelsefull skillnad finns<br>dock. Marknadsföringslagen omfattar inte åsiktsannonsering och andra pro-<br>gram som inte är reklam men som sänds på uppdrag av någon annan. De skäl<br>som ligger bakom bestämmelsen är inte minst viktiga i fråga om åsikts-<br>annonser (se också prop. 1990/91:149 s. 89). Regeringen anser därför att<br>bestämmelsen om sändarangivelse bör föras in i den nya radio- och TV-lagen<br>men endast avse annonser som inte är reklam. Att reklam skall kunna<br>identifieras följer redan av 5 § marknadsföringslagen.</p>
<p>Annonssignatur</p>
<p>Enligt nu gällande regler skall annonserna omges av särskilda signaturer som<br>markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på<br>uppdrag av andra. Signaturen skall i televisionen bestå av både ljud och bild.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag att angivelsen i text-TV skall vara löpande<br>är en nyhet som innebär att den måste synas i bild under hela den tid annonser<br>sänds. Den motiveras med att det kan vara svårt att i fråga om text-TV veta<br>vad som är ett program och när det i så fall börjar och slutar. Den föreslagna<br>regeln är tydlig för såväl programföretag som TV-tittare. Regeringen delar<br>därför utredningens uppfattning att bestämmelsen om annonssignatur bör<br>kompletteras i nu angivet avseende.</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV har i sitt remissvar påpekat att<br>liknande problem som de som kan uppstå vid tillämpningen av bestäm-<br>melserna om annonssignatur m.m. beträffande sökbar text-TV också kan<br>uppstå då det gäller rullande bild- och textskyltar. Sådana slingor förekommer<br>främst i kabel-TV och utmärks vanligen av att samma slinga sänds om och om<br>igen. Granskningsnämnden har funnit det tillräckligt att ett sponsrings-<br>meddelande lämnas efter varje omgång av slingan (SB 171/95).</p>
<p>112</p>
<p>Det är alltså i och för sig möjligt att tillämpa bestämmelserna om spons-<br>ringsmeddelande och annonssignatur på bild- och textslingor i och med att<br>varje omgång av slingan betraktas som ett program. Med hänsyn härtill anser<br>regeringen att det föreslagna undantaget för sökbar text-TV inte behöver<br>utsträckas till att jämväl omfatta nu nämnda slingor.</p>
<p>Däremot anser regeringen att det finns skäl att införa ett krav på löpande<br>annonssignatur i försäljningsprogram. Som framgår av avsnitt 8.8 bör för-<br>sälj ningsprogram. där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster genom<br>att ringa ett visst telefonnummer, få förekomma i programtjänster som ute-<br>slutande är avsedda för sådana program. Regeringen anser att annons-<br>signaturen inte fyller sitt syfte om den endast visas när programtjänsten inleds<br>och avslutas eftersom sådana programtjänster vanligtvis fyller upp en hel eller<br>i vart fall stora delar av en kanal. Regeringen föreslår därför att signaturen<br>skall anges löpande i bild.</p>
<p>Radiolagsutredningen har också föreslagit att regeringen skall få medge<br>undantag från skyldigheten att omge reklaminslag med ljud- och bildsigna-<br>turer. Det förhållandet att reklambegreppet enligt den föreslagna lagen skall<br>vara detsamma som i marknadsrätten - dvs. något vederlagsrekvisit skall inte<br>finnas - får till följd att även reklam för egen verksamhet blir att anse som<br>reklam. Viss sådan reklam, t.ex. Utbildningsradions reklam för kursböcker,<br>har hittills ansetts acceptabel. Det skulle framstå som egendomligt att sådana<br>meddelanden skulle behöva omges med reklamsignatur i en kanal som inte i<br>övrigt får sända reklam. Regeringen anser att det därför är lämpligt att<br>undantag kan medges för sådan verksamhet. Detta kan lämpligen genomföras<br>på det sätt Radiolagsutredningen föreslagit.</p>
<p>Sponsringsmeddelande</p>
<p>Radiolagsutredningen har föreslagit att med ett sponsrat program skall förstås<br>ett program som inte är en annons och som helt eller delvis bekostats av<br>någon annan än den som bedriver programverksamheten eller som framställer<br>audiovisuella verk. Detta överensstämmer i stort med vad som nu gäller enligt<br>såväl radiorätten som TV-direktivet.</p>
<p>Några specifika bestämmelser om sponsring finns inte i radiolagen<br>(1966:755). Sådana bestämmelser tas istället in i de avtal som sluts med<br>respektive programföretag. Däremot finns likalydande bestämmelser om<br>sponsring i de övriga radiorättsliga lagarna.</p>
<p>Enligt närradiolagen (1982:459), lokalradiolagen (1993:120), lagen<br>(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten och lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten skall sponsorn anges<br>före och efter programmet. Enligt tillståndsvillkoren med respektive program-<br>bolag skall meddelande om sponsorn lämnas i början eller slutet av pro-<br>grammet men bolagen/dr även lämna sådana meddelanden före och efter det<br>sponsrade programmet. Enligt TV-direktivet artikel 17 måste även sponsrade</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>program kunna identifieras genom att sponsorns namn och eller/logotyp Prop. 1995/96:160<br>anges i böljan och/eller slutet av programmet.</p>
<p>Statens kulturråd har ifrågasatt om inte sponsorsmeddelanden borde<br>lämnas både före och efter det sponsrade programmet. Att föreskriva en sådan<br>skyldighet förefaller olämpligt med hänsyn till att ett program kan vara hur<br>kort som helst. Med hänsyn härtill och till att de övriga remissinstanserna inte<br>har haft några invändningar mot utredningens förslag föreslår regeringen att<br>det i lagen anges att sponsringsmeddelanden måste anges antingen före eller<br>efter det sponsrade programmet. Det bör inte vara något som hindrar att<br>programföretaget visar sponsringsmeddelandet såväl före som efter det<br>sponsrade programmet.</p>
<p>Enligt nu gällande avtal med respektive programföretag skall sponsorns<br>namn eller firma anges. Även sponsorns logotyp får användas, enligt avtalet<br>med Sveriges Television dock endast om det kan ske utan risk för förväxling<br>med tjänst eller vara som sponsorn erbjuder till försäljning. Av avtalen<br>framgår vidare att meddelandet skall vara kort och, såvitt avser TV4, ske<br>genom användande av stillbild. Sponsorsmeddelandet får vidare inte åtföljas<br>av musik. I de övriga radiorättsliga lagarna sägs endast att det skall anges "på<br>lämpligt sätt" vem som bekostat programmet.</p>
<p>Sponsringsmeddelandenas utformning har blivit föremål för kritik. Syftet<br>med sponsringsmeddelanden är att identifiera sponsorn. Att program vanligt-<br>vis sponsras just i syfte att främja sponsorns namn, produkter eller åsikter får<br>inte medföra att sponsormeddelanden utformas som reklam eller åsikts-<br>annonser. Detta har också kommit till uttryck i Granskningsnämndens praxis.<br>Regeringen har övervägt att i lagtexten ge mer detaljerade regler men funnit en<br>sådan lösning mindre lämplig då den lätt blir "stelbent” och låser rättsläget.<br>Regeringen anser därför att det även i fortsättningen bör framgå att spons-<br>ringsmeddelanden skall utformas på "lämpligt sätt”. Granskningsnämnden får<br>genom sin praxis precisera begreppet.</p>
<p>Regeringen har tidigare föreslagit att de marknadsrättsliga och radio-<br>rättsliga reklambegreppen bör vara enhetliga. Eftersom ett sponsorsmeddelan-<br>de kan vara att betrakta som reklam, bör det i radio- och TV-lagen särskilt<br>anges att ett sponsorsmeddelande inte behöver inräknas i den tillåtna reklam-<br>mängden och att det inte behöver omges av den särskilda signaturen för<br>annonser. Detta är den i dag gällande ordningen och regeringen ser ingen<br>anledning till förändringar i detta avseende. I likhet med vad som föreslås<br>ifråga om annonssignatur bör signaturen i sökbar text-TV vara löpande.</p>
<p>Annonstidens längd</p>
<p>Enligt 14 § radiolagen (1966:755) får annonstiden inte vara kortare än en<br>minut. Bestämmelsen säger inget om hur kort ett enskilt annonsinslag får<br>vara, endast att reklamblocket skall vara minst en minut. Det finns två skäl för<br>regeln (se prop. 1990/91:149 s. 101 f.). Det ena skälet har med annons-<br>identifikationen att göra. Enligt föredraganden kan en enda kort annons vara<br></p>
<p>114</p>
<p>svår för TV-tittarna att uppfatta som annons även om den omges av den<br>särskilda reklamsignaturen. Det andra skälet är att reklamen bör sändas i<br>block för att undvika att antalet reklamavbrott blir för stort. I propositionen<br>hänvisas till den europeiska TV-konventionen men även TV-direktivet bygger<br>på detta synsätt genom att föreskriva att enstaka reklaminslag endast får<br>förekomma undantagsvis (se artikel 10:2). Radiolagsutredningen anser att<br>regeln inte behövs eftersom de relativt restriktiva regler för reklamavbrott som<br>nu gäller och som föreslås gälla även i fortsättningen (se avsnitt 8.9) medför<br>att utrymmet för avbrott är begränsat. De angivna syftena med regeln till-<br>godoses därför på annat sätt.</p>
<p>Regeringen instämmer i princip i utredningens resonemang. Det går dock<br>inte att komma ifrån att det finns ett principiellt förbud mot enstaka reklam-<br>inslag i TV-direktivet och att frånvaro av en motsvarande bestämmelse i<br>svensk lagstiftning skulle kunna leda till att Sverige inte längre kan sägas<br>uppfylla vad som krävs enligt direktivet. Regeringen anser därför att bestäm-<br>melsen bör finnas kvar. Regeringen bör ha möjlighet att medge undantag från<br>kravet för sådan verksamhet som främst bedrivs av Sveriges Utbildnings-<br>radio. dvs. reklam för kursböcker m.m. (se avsnittet om annonssignatur).</p>
<h4>8.5 Reklam riktad till barn</h4>
<p>Regeringens förslag: Reglerna om barnreklam i radiolagen, kabel-<br>lagen och satellitlagen överförs i stort sett oförändrade till den nya<br>lagen. Det innebär att TV-reklam inte får syfta till att fånga upp-<br>märksamheten hos barn under tolv år, att det i TV-reklam inte får<br>uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i<br>program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år samt att<br>reklam inte får förekomma omedelbart före eller efter ett TV-program<br>eller en del av ett TV-program som huvudsakligen vänder sig till barn<br>under tolv år.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder utredningens för-<br>slag. Konsumentverket/KO anser att bamreklamförbudet bör utsträckas till<br>att omfatta även radiomediet. Likaså bör ett generellt förbud mot sponsring av<br>barnprogram gälla för alla slags sändningar. Statens kulturråd betonar vikten<br>av att barn och unga på ett kraftfullt sätt garanteras skydd mot kommersiell<br>exploatering och rådet anser att utredningens förslag är svagt på denna punkt.<br>TV4 AB anser att förbudet mot annonsering omedelbart före och efter<br>barnprogram bör utgå ur lagen. Förbudet mot reklam i omedelbar anslutning<br>till barnprogram medför att TV4 tvingas till onaturliga dispositioner i<br>programtablån. Sveriges Industriförbund och Reklamförbundet ifrågasätter<br>om barnreklamförbudet är förenligt med EES-rätten. Annonsörföreningen<br>anser att lagstiftaren bör avvakta EFTA-domstolens principiellt viktiga</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>115</p>
<p>yttrande som Marknadsdomstolen begärt med anledning av målet mellan<br>Konsumentombudsmannen och De Agostini. Sveriges Industriförbund anser<br>vidare att förbudet är sakligt sett dåligt underbyggt och ger upphov till<br>gränsdragningsproblem. Bättre vore att tillämpa restriktiva regler mot bak-<br>grund av marknadsföringslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande regler får reklam i<br>televisionen inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år.<br>Inte heller får det i TV-reklam uppträda personer eller figurer som spelar en<br>framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv<br>år. Reklam får slutligen inte förekomma omedelbart före eller efter ett TV-<br>program eller en del av ett TV-program som huvudsakligen vänder sig till<br>barn under tolv år.</p>
<p>Förbudet mot barnreklam är närbesläktat med frågan om annonsiden-<br>tifikation. Bakgrunden till förbudet är att yngre barn har svårt att skilja mellan<br>reklam och andra program. Vidare angavs som motiv att barn inte all-<br>tid förstår att avsikten med ett reklaminslag är att locka till köp (prop.<br>1990/91:149 s. 121).</p>
<p>När bestämmelsen tillkom fanns det i princip inte någon reklam i vare sig<br>televisionen eller ljudradion. Nu finns det några års erfarenhet. Gransknings-<br>nämnden har under åren 1992-1995 fällt TV4 vid ett tiotal tillfällen för brott<br>mot bestämmelsen om att reklam inte får rikta sig till barn under tolv år, trots<br>att bestämmelsen är tydligt formulerad. Det finns anledning att utgå ifrån att<br>skälet till att det bryts mot bestämmelsen är att sådana reklambudskap till unga<br>barn är effektiva och därför lönsamma. De farhågor som framfördes när de<br>olika barnreklambestämmelserna tillkom synes alltså ha haft fog för sig.<br>Några skäl som talar för att låta bestämmelsen utgå på grund av de senaste<br>årens utveckling finns inte. Enligt regeringens uppfattning har snarare argu-<br>menten för att ha en sådan reglering förstärkts.</p>
<p>TV4 har föreslagit att förbudet mot att omge barnprogram med reklam bör<br>tas bort. Enligt TV4 består publiken omedelbart före och efter barnpro-<br>grammen mestadels av personer över elva år. Regeringen - som något vill<br>ifrågasätta detta påstående - anser under alla förhållanden att även detta för-<br>bud bör finnas kvar. Genom bestämmelsen kommer man nämligen åt andra<br>typer av reklam som kan påverka barn i minst lika hög utsträckning som<br>utpräglad bamreklam, t.ex. reklam för choklad och frukostflingor, på tider då<br>uppmärksamheten hos barnet är stor.</p>
<p>Något motsvarande förbud mot bamreklam finns inte i EG:s TV-direktiv.<br>Enligt artikel 16 skall dock vissa varsamhetskrav iakttas, som t.ex. att TV-<br>reklam inte skall uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst genom<br>att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet (artikel 16.a). Det skulle<br>kunna hävdas att Sverige inte lever upp till denna artikel då det i direktivet<br>talas om minderåriga, vilket är ett vidare begrepp än barn under tolv år.<br>Reklam riktad även till något äldre barn i strid med artikel 16 skulle dock<br>sannolikt utgöra otillbörlig marknadsföring enligt marknadsföringslagen<br>(1995:450). Regeringen anser i likhet med Radiolagsutredningen att det nu</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>116</p>
<p>inte finns skäl för någon ytterligare reglering med anledning av artikel 16 utan<br>Sverige måste anses uppfylla kraven.</p>
<p>Det har ibland hävdats att bamreklamförbudet skulle stå i strid med EG-<br>rätten (se t.ex. Marknadsföringsutredningens betänkande SOU 1992:49 EES-<br>anpassning av marknadsföringslagstiftningen). Frågan berördes av Lagrådet i<br>samband med förslaget till satellitlag (prop. 1992/93:75 s. 39). Lagrådet fann<br>då att övervägande skäl talade för att bestämmelsen var förenlig med EG-<br>rätten. Marknadsdomstolen har den 7 februari 1995 beslutat att inhämta<br>förhandsbesked från EG-domstolen om bl.a. bamreklamförbudets förenlighet<br>med EG-fördraget (mål mellan Konsumentombudsmannen och De Agostini<br>[Svenska] Förlag AB. Dnr B 12/93). EG-domstolen beräknas avgöra målet<br>under år 1996. Det finns därför inte någon anledning för regeringen att nu gå<br>närmare in på frågan.</p>
<p>Regeringen anser liksom utredningen att det inte finns skäl att utsträcka<br>bamreklamförbudet till att även omfatta ljudradion. Sådan reklam är inte<br>särskilt vanlig i radion, möjligtvis beroende på att barnprogram nästan ute-<br>slutande förekommer i den reklamfria public service-radion. Även om barn-<br>program och bamreklam skulle bli vanligt förekommande i när- och lokal-<br>radion bör det beaktas att radion har en mindre genomslagskraft än TV-<br>mediet. Vissa restriktioner finns också redan i dag. Sådan radioreklam kan<br>nämligen anses som otillbörlig enligt marknadsföringslagen. Skulle reklam bli<br>tillåten i public service-radion har regeringen också möjlighet att ställa som<br>villkor att någon bamreklam inte skall få förekomma.</p>
<p>Regeringen anser inte heller att ett generellt förbud mot sponsring av<br>barnprogram är nödvändigt. Eftersom sponsringsmeddelanden, lika lite som<br>annan reklam, får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år<br>torde genomslagskraften för sådana meddelanden bli begränsad. Det bör dock<br>även i fortsättningen vara möjligt för regeringen att föreskriva sådana villkor.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<h4>8.6 Läkemedelsreklam m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: Ett förbud mot TV-reklam för receptbelagda<br>läkemedel och medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter<br>ordination införs i den nya radio- och TV-lagen.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast Industriförbundet är kritiskt till ett förbud<br>mot läkemedelsreklam.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt TV-direktivets artikel 14 skall<br>reklam för receptbelagda läkemedel och ordinerad medicinsk behandling inte<br>få förekomma. Av artikel 17.2 framgår att TV-program inte får sponsras av<br>personer som huvudsakligen tillverkar, försäljer eller tillhandahåller sådana<br>produkter och tjänster.</p>
<p>117</p>
<p>I avtalen med de fyra programföretagen och i lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns ett förbud mot<br>att sända program som sponsrats av någon vars huvudsakliga verksamhet<br>gäller tillverkning eller försäljning av receptbelagda läkemedel. Någon mot-<br>svarande bestämmelse finns inte i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till<br>allmänheten. Det finns inte några andra bestämmelser om läkemedelsreklam i<br>den radiorättsliga lagstiftningen. I läkemedelslagen (1992:859) föreskrivs att<br>information som utgör ett led i marknadsföringen av ett läkemedel skall vara<br>aktuell, saklig och balanserad. Den får inte vara vilseledande. Den s.k.<br>lagstridighetsprincipen inom marknadsrätten (se avsnitt 8.1) gör att frågan om<br>efterlevnaden av bestämmelsen kan komma att bedömas av Marknads-<br>domstolen. Något förbud föreskrivs emellertid inte. Svensk rätt innehåller<br>alltså inte några sådana regler som artikel 14 och 17.2 föreskriver. Avsak-<br>naden av förbud har motiverats av att sådan reklam inte förekommer i Sverige<br>och att den inte heller är tillåten enligt branschens interna praxis (prop.<br>1990/91:149 s. 51, prop. 1991/92:107 s. 58 och prop. 1992/93:75 s. 41).</p>
<p>Värt att notera är att läkemedelsbranschens frivilliga regler för läkemedels-<br>information (Regler för läkemedelsinformation, fastställda av Läkemedels-<br>industriföreningen och gällande fr.o.m. den 17 december 1994) inte inne-<br>håller något förbud mot läkemedelsreklam eller medicinsk behandling. Reg-<br>lerna innehåller däremot allmänna förhållningsregler för läkemedelsinforma-<br>tionens innehåll och utformning, t.ex. att den skall vara saklig, vederhäftig,<br>identifierbar och aktuell. Dessa regler kompletteras av Internationella<br>Handelskammarens Grundregler för reklam. Inte heller här förekommer det<br>några förbud.</p>
<p>Det kan dock konstateras att det i praktiken inte förekommer reklam för<br>receptbelagda läkemedel m.m. i TV. Att problemet inte existerar i Sverige är<br>dock i och för sig inte ett tillräckligt starkt skäl för att någon lagreglering inte<br>bör ske. Det kan inte bortses från att frånvaro av ett förbud i lag kan leda till<br>att utländska läkemedelsföretag söker sig till den svenska marknaden i syfte<br>att härifrån låta sända sådan läkemedelsreklam som är förbjuden enligt TV-<br>direktivet till andra medlemsländer. Sverige kan då ställas till svars för att inte<br>ha införlivat direktivet på ett korrekt sätt.</p>
<p>Radiolagsutredningen har också föreslagit att ett förbud mot reklam för<br>receptbelagda läkemedel skall tas in i den nya radio- och TV-lagen. Enligt<br>artikel 14 i TV-direktivet är det dock även förbjudet att göra reklam för<br>medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter ordination. Regeringen<br>anser att även detta förbud bör tas in i radio- och TV-lagen. Bestämmelsens<br>närmare utformning kommenteras i avsnitt 15.</p>
<p>Europeiska kommissionen har föreslagit att sponsringsförbudet i artikel<br>17.2 för personer vars huvudsakliga verksamhet består av handel med<br>receptbelagda läkemedel och tillhandahållande av ordinerad medicinsk be-<br>handling skall utgå (KOM [95] 86 slutlig). Med hänsyn till att en ändring i<br>TV-direktivet kan förväntas ske och till att någon sådan verksamhet inte synes<br>förekomma i Sverige finner regeringen det onödigt att nu införa ett sådant<br>sponsringsförbud i svensk lagstiftning.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>118</p>
<p>Det är enligt regeringens uppfattning inte nödvändigt att låta reklamför-<br>budet gälla även för ljudradion. Radion är - i vart fall inte ännu - lika<br>gränsöverskridande som televisionen. Någon motsvarighet till TV-direktivet<br>finns inte heller. Läkemedelsbranschens frivilliga regler synes därför till-<br>fyllest.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<h4>8.7 Åsiktsannonser</h4>
<p>Regeringens förslag: För sändningar för vilka det ställts upp ett<br>villkor om opartiskhet följer automatiskt ett förbud mot viss åsikts-<br>reklam. Mängden åsiktsannonser skall rymmas inom den tillåtna<br>mängden annonser som totalt är tillåten för mediet.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: TV4 AB anser att förbudet mot åsiktsreklam bör<br>tas bort. De problem för demokratin som kan uppkomma genom att vissa or-<br>ganisationer har större ekonomiska resurser än andra förvärras inte av att det<br>blir möjligt att framföra åsikter i annonser i marksänd television. Regeln om<br>förbud mot åsiktsreklam är vidare förenad med betydande tolkningssvårig-<br>heter. Det är i många fall svårt att skilja på information och opinionsbildning.<br>TV4:s erfarenheter från senare tid visar dessutom att annonser som till sitt<br>yttre har en avsättningsfrämjande eller rent informativ funktion i praktiken<br>också innefattar ett inte oväsentligt mått av opinionsbildning. På detta sätt<br>lämnas helt godtyckligt utrymme i marksänd television för opinionsbildning<br>för vissa organisationer medan andra saknar den möjligheten. Kinnevik anser<br>att åsiktsreklam bör möjliggöras för samtliga distributionsformer av TV-<br>sändningar i samband med riksdagsval och folkomröstningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt radiolagen (1966:755) får<br>annonser som sänds under annonstid i televisionen inte syfta till att vinna stöd<br>för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbets-<br>marknaden. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i de andra lagarna.<br>Det innebär att förbud mot sådana åsiktsannonser gäller endast för marksänd<br>television och för rikstäckande ljudradio. Av motiveringen till bestämmelsen<br>(prop. 1990/91:149 s. 91 f.) framgår att bestämmelsen sammanhänger med<br>kravet på opartiskhet. TV4 har aldrig fällts för brott mot bestämmelsen. Detta<br>tyder på att betämmelsen möjligen inte är förenad med sådana tolknings-<br>problem som TV4 påstår.</p>
<p>Bestämmelsen i radiolagen ger uttryck för en gällande uppfattning. Rege-<br>ringen föreslår därför att det för sändningar för vilka uppställts ett villkor om<br>opartiskhet automatiskt skall följa ett förbud mot åsiktsannonser. I de sänd-<br>ningar där det är tillåtet med åsiktsannonser bör mängden åsiktsannonser även<br>i fortsättningen rymmas inom den tillåtna mängden annonser som totalt är<br></p>
<p>119</p>
<p>tillåten för mediet. Sammanfattningsvis föreslår regeringen alltså oförändrade Prop. 1995/96:160<br>regler såvitt avser åsiktsannonser.</p>
<h4>8.8 Försäljningsprogram</h4>
<p>Regeringens förslag: Programtjänster som uteslutande är avsedda<br>för försäljningsprogram skall vara tillåtna. Programtjänstens beteckning<br>måste omge sändningen.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag innebär att försäljningsprogram skall<br>få förekomma endast i begränsad utsträckning.</p>
<p>Remissinstanserna: Konkurrensverket, Kinnevik, Sveriges advokat-<br>samfund och Föreningen Kristna Radionätet är kritiska till förslaget att för-<br>bjuda renodlade försäljningskanaler. Konkurrensverket och Kinnevik anser<br>att försäljningsformen har positiva effekter från konkurrenssynpunkt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Med försäljningsprogram menas<br>vanligen program där TV-tittama uppmuntras att köpa vissa varor genom att<br>ringa ett visst telefonnummer.</p>
<p>Det finns inte några särskilda regler om försäljningsprogram i den gällande<br>radiorättsliga lagstiftningen. Eftersom sådana program har ett avsättnings-<br>främjande syfte faller de in under de vanliga reklambestämmelsema. Enligt nu<br>gällande regler får reklam mot vederlag och program mot betalning endast<br>sändas under annonstid. Detta medför att försäljningsprogram som sänds utan<br>vederlag, dvs. försäljningsprogram för programföretagets egen verksamhet,<br>faller utanför regleringen. Sådana program kan därigenom sändas i obe-<br>gränsad omfattning. Vad som nu sagts omfattar dock inte de företag som<br>sänder med stöd av regeringens tillstånd eftersom dessa har att iaktta kravet på<br>opartiskhet. Kammarrätten i Stockholm har funnit att försäljningsprogram i<br>egen regi inte heller står i strid med bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt<br>gynnande i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten då ordet<br>"reklam" funnits inlagt i bilden (Mål nr 7186-1992). Rättsläget innebär så-<br>ledes att renodlade försäljningskanaler, där reklam görs för programföretagets<br>egna produkter m.m., i princip är förenliga med den radiorättsliga lagstift-<br>ningen. dock under förutsättning att kravet på opartiskhet inte gäller för<br>programverksamheten.</p>
<p>Konkurrensverket ställer sig positiv till en utveckling mot renodlade för-<br>säljningskanaler. Även Konsumentverket har ansett att sådan verksamhet har<br>sina fördelar, konsumenterna kan ju välja bort försäljningsprogrammen och<br>något redaktionellt innehåll som kan störas av reklam finns inte heller. Radio-<br>lagsutredningen har i sitt slutbetänkande också närmast lutat åt att sådan<br>verksamhet bör vara tillåten. Enligt utredningen strider dock en sådan ordning<br>mot TV-direktivet.</p>
<p>120</p>
<p>Regeringen delar de synpunkter som framförts av Konkurrensverket och<br>Konsumentverket. Renodlade försäljningskanaler bör - under förutsättning<br>att de är förenliga med TV-direktivet - tillåtas.</p>
<p>TV-direktivets definition av TV-reklam omfattar meddelanden mot be-<br>talning som syftar till att främja tillhandahållandet av varor m.m (artikel lb). I<br>artikelns andra stycke sägs att detta inte innefattar s.k. försäljningsprogram,<br>utom såvitt avser bestämmelsen om annonsvolym. Bestämmelsen om annons-<br>volym gäller alltså även för försäljningsprogram (artikel 18). Brittiska<br>myndigheter anser att försäljningsprogram som sänds utan ersättning inte om-<br>fattas av direktivets reklamdefinition och därmed inte heller av dess volymre-<br>glering. Den brittiska postorderkanalen Sell-A-Vision har också godkänts av<br>den brittiska TV-myndigheten Independent Television Commission. Ytter-<br>ligare försäljningskanaler har sedermera fått licens i Storbritannien.</p>
<p>Europeiska kommissionen har hittills inte ingripit mot Storbritannien för<br>brott mot direktivets reklamregler. Kommissionen har tvärtom föreslagit att<br>programtjänster som uteslutande är avsedda för försäljningsprogram skall<br>vara tillåtna, oavsett om försäljningsprogrammen sänds mot vederlag eller<br>inte. Kommissionen har härvid betonat att sådana program skall uppmuntras<br>eftersom de är uppskattade av publiken (KOM [95] 86 slutlig). Kommis-<br>sionens förslag har ännu inte behandlats av Parlamentet. Däremot har Kultur-<br>ministerrådet preliminärt förklarat sig stödja förslaget.</p>
<p>Det framgår inte om kommissionens förslag syftar till att klargöra eller<br>förändra det rådande rättsläget. Oavsett vilket bör, enligt regeringens uppfatt-<br>ning, den nuvarande ordningen fortsätta att gälla. Renodlade försäljnings-<br>kanaler som syftar till att göra reklam för programföretagets egna produkter<br>eller tjänster bör således även fortsättningsvis vara tillåtna.</p>
<p>Oförändrade regler innebär att skillnad görs mellan program som sänds<br>mot vederlag och program som sänds utan vederlag, dvs. om program-<br>företaget gör reklam för sina egna eller andras produkter. En sådan ordning<br>framstår som omotiverad. En snedvridning av konkurrensen blir dessutom<br>följden om denna ordning behålls. Regeringen föreslår därför att försäljnings-<br>program - som ju faller in under det föreslagna reklambegreppet - bör vara<br>tillåtna under förutsättning att de förekommer i en programtjänst som ute-<br>slutande är avsedd för sådana program. En särskild regel om detta krävs då.<br>Med programtjänst avses det programutbud som sänds under en gemensam<br>beteckning (1 § radiolagen [1966:755]). Med programtjänst menas detsamma<br>som i dag, dvs. vanligtvis innehållet i en programkanal (prop. 1990/91:149 s.<br>222). Det kan emellertid förekomma att en kanal består av flera program-<br>tjänster. Som exempel kan nämnas att Sveriges Televisions båda kanaler även<br>används av Sveriges Utbildningsradio och att de båda programföretagen<br>Stuvik AB/TVG och Stuvik AB/TV6 delar på samma satellitkanal. Stuvik<br>AB/TVG sänder enbart försäljningsprogram (programtjänsten TVG) medan<br>Stuvik AB/TV6 sänder blandade program (programtjänsten TV6). Regeringen<br>anser att sådan verksamhet bör vara tillåten. Försäljningsprogram som<br>förekommer i "blandade" sändningar skall däremot omfattas av de vanliga<br>reglerna om annonsvolym (se avsnitt 8.9).</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>121</p>
<p>Med hänsyn till att sändningstiden i de flesta fall är mycket lång föreslår Prop. 1995/96:160<br>regeringen att programtjänstens beteckning även skall anges när sändningen<br>börjar och slutar, dvs. inte endast en gång varje sändningstimme eller, om<br>detta inte är möjligt, mellan programmen (se 6 kap. 9 § i den förelagna radio-<br>och TV-lagen). Enligt vad som närmare framgår av avsnitt 8.4 bör dessutom<br>annonssignaturen anges löpande i bild.</p>
<h4>8.9 Mängden annonser och dess placering</h4>
<p>Regeringens förslag: De regler som för närvarande gäller i fråga<br>om högsta tillåtna mängd annonser samt placeringen av dessa behålls.<br>Mängden reklam i närradion skall dock anpassas till vad som gäller för<br>lokalradion. Bestämmelserna om annonsmängd och om att annonser<br>skall placeras mellan programmen skall inte gälla för sökbar text-TV.<br>Bestämmelsen om annonsers placering skall inte heller gälla för enkla<br>meddelanden.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna instämmer huvudsakligen i utredningens förslag.<br>TV4 AB. Kinnevik och Industriförbundet anser att annonsvolymen bör ökas<br>i enlighet med vad TV-direktivet medger. FilmNet Television AB anser att<br>det vore lämpligt att anpassa satellitbestämmelsema för reklam till den inter-<br>nationella nivån och begränsa de speciella svenska reklamreglema till kanaler<br>som sänder med stöd av regeringens tillstånd. TV4 och Granskningsnämnden<br>för radio ocli 7V ifrågasätter om inte reglerna för reklamens inplacering bör<br>anpassas till TV-direktivet. Granskningsnämnden påpekar vidare att den nu-<br>varande regleringen inte hindrar att filmer bryts av schemalagda nyheter med<br>tillhörande annonser. Avbrottet blir på så vis betydligt längre än om avbrott<br>för annonstid skulle vara tillåtet. Granskningsnämnden anser vidare att det för<br>vissa rullande bild- och textslingor bör vara möjligt att medge undantag från<br>reglerna om inplacering av annonser m.m. Problemen har nämligen varit<br>likartade dem som kan uppkomma då det gäller sökbar text-TV. KLYS,<br>COPYSWEDE och Teaterförbundet betonar vikten av att annonser placeras<br>mellan programmen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De regler som för närvarande gäller i<br>fråga om annonsvolym och annonsernas placering bör i huvudsak behållas.<br>De skäl som framfördes när reglerna tillkom är fortfarande gällande (prop.<br>1990/91:149 s. 97 ff.). Följande bör dock anmärkas.</p>
<p>Annonser föreslås enligt det nu framlagda förslaget omfatta "vanlig<br>reklam", försäljningsprogram, sponsorsmeddelanden, program som sänds på<br>uppdrag av någon annan (t.ex. åsiktsreklam) samt egenreklam (se avsnitt<br>8.10). För närvarande får sådana annonser sändas under högst åtta minuter<br>under en timme mellan hela klockslag. I en televisionssändning får denna tid</p>
<p>122</p>
<p>dock i rena undantagsfall utsträckas till högst tio minuter. Annonser får i en<br>televisionssändning sändas under högst tio procent av sändningstiden samt<br>under högst tio procent av sändningstiden mellan kl. 18.00 och 24.00.</p>
<p>Vad som nu sägs gäller inte för närradion. Regeringen anser i likhet med<br>Radiolagsutredningen att det inte finns någon anledning att behandla närradio-<br>och lokalradiosändningar olika. Regeringen föreslår därför att åttaminuters-<br>regeln även skall gälla för närradion. För det fall att en sammanslutnings<br>sändningstid är kortare än en timme - vilket inte är ovanligt - bör reklam få<br>sändas under högst tio procent av sändningstiden.</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV, TV4, KLYS, COPYSWEDE<br>samt Teaterförbudet har kritiserat den nu gällande bestämmelsen om annons-<br>avbrott. Att bestämmelsen kan kringgås, t.ex. genom att ett schemalagt<br>nyhetsprogram med tillhörande annonser i stället avbryter långfilmer, anser<br>inte regeringen vara ett tillräckligt skäl till en anpassning till TV-direktivets<br>regler. Inte heller bör det motsatta slutsatsen dras av detta exempel, nämligen<br>att reglerna om annonsernas placering bör stramas upp, vilket bl.a. KLYS,<br>COPYSWEDE och Teaterförbundet anser.</p>
<p>Regeringen anser att huvudregeln även i fortsättningen skall vara att<br>annonser skall sättas in mellan programmen. Annonser skall endast få avbryta<br>program vid längre pauser i sportprogram, i föreställningar eller evenemang<br>där det görs pauser för publiken eller mellan vissa avslutade delar i program.</p>
<p>Vad som nu sagts om annonsmängd och om att annonser skall placeras<br>mellan programmen bör dock inte gälla för sökbar text-TV. Några program i<br>egentlig mening finns inte här. Däremot bör inte undantaget för sökbar text-<br>TV utsträckas till att även gälla för andra typer av programslingor. Som<br>tidigare nämnts framgår det av Granskningsnämndens praxis att varje av-<br>slutad slinga betraktas som ett program. Det är alltså än så länge möjligt att<br>avgöra var ett program slutar och ett annat böljar.</p>
<p>Som Lagråder mycket riktigt påpekat innebär det i lagrådsremissen före-<br>slagna programbegreppet, vilket inkluderar även s.k. enkla meddelanden, att<br>den nuvarande regleringen får en annan innebörd såvitt avser annonsers<br>placering. För det fall att avsikten är att nuvarande praxis skall behållas har<br>Lagrådet förordat att ett undantag för enkla meddelanden införs i bestäm-<br>melsen om annonsers placering. Undantaget innebär att sådana meddelanden<br>inte skall betraktas som särskilda program vid tillämpningen av just denna<br>bestämmelse.</p>
<p>Regeringen, vars avsikt varit att någon ändring i materiellt hänseende inte<br>skulle komma till stånd, ansluter sig till vad Lagrådet anfört i frågan. Om ett<br>enkelt meddelande inte betraktas som ett särskilt program när det gäller<br>annonsplacering kommer någon förändring i förhållade till vad som gäller i<br>dag inte att inträffa. Regelsystemet blir då också lättare att tillämpa. De inslag<br>som Granskningsnämnden i sin praxis inte ansett vara särskilda program<br>torde till stor del vara enkla meddelanden.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>123</p>
<h4>8.10 Bestämmelserna gäller inte reklam för den egna<br>programverksamheten</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Regeringens forslag: Bestämmelserna om reklam gäller inte den<br>reklam som den sändande gör för sin egen programverksamhet.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Genom att marknadsrättens reklam-<br>begrepp används kommer den reklam som sändande gör för sin egen pro-<br>gramverksamhet att omfattas av bestämmelserna om reklam. Detta framstår<br>som mindre lämpligt. Undantag bör därför göras från regler om reklam-<br>mängd, placering etc. för den reklam den sändande gör för sin egen pro-<br>gramverksamhet. Vill han göra reklam för annat än programverksamheten bör<br>reglerna dock gälla.</p>
<h3>9 Skyldighet att vidaresända vissa program i<br>kabelnät m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande regler om skyldighet för inne-<br>havare av kabelnät att se till att vissa program kan tas emot av de<br>boende i anslutna fastigheter behålls i fråga om TV-program och ut-<br>vidgas till att gälla om sändningarna når fler än tio bostäder.</p>
<p>Även skyldigheten att bereda plats för det lokala kabelsändar-<br>företagets sändningar behålls, men den skall som huvudregel bara gälla<br>om sändningarna kan tas emot i fler än 100 bostäder. Även den som<br>bedriver mikrovågssändningar bör omfattas av en sådan skyldighet.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl får Radio- och TV-verket medge undan-<br>tag från de angivna skyldigheterna.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget om att behålla sändningsplikten för de<br>marksända TV-kanalerna och att utvidga den till att gälla nät som når fler än<br>tio bostäder tillstyrks av bl.a. Konkurrensverket, Konsumentverket, Hyres-<br>gästernas Riksförbund samt Klys och Copyswede, medan bl.a. remiss-<br>instanser som företräder kabelföretag och fastighetsägare är kritiska. Dessa<br>remissinstanser förordar i allmänhet att skyldigheten att befordra programmen<br>kostnadsfritt endast skall gälla för public service-kanalerna, men inte i för-<br>hållande till kommersiella TV-kanaler. Några av dessa remissinstanser avvisar<br>också utvidgningen till nät med mellan tio och 100 bostäder, medan andra<br>godtar förslaget endast om bara public service-kanalerna omfattas. Några</p>
<p>124</p>
<p>lokala kabelsändarföretag föreslår också att skyldigheten endast skall omfatta<br>public service-kanalerna. Dessa remissinstanser vill att skyldigheten att bereda<br>utrymme för lokalkanalen skall omfatta även mindre kabelnät.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En skyldighet för innehavare av<br>kabelnät att se till att de boende i anslutna fastigheter har möjlighet att ta emot<br>vissa program (must carry-principen) har funnits sedan den 1 januari 1986 då<br>lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar trädde i kraft. Förslaget motive-<br>rades med att var och en som är ansluten till ett kabelnät skall kunna ta in de<br>rundradioprogram som sänds från markstationer och som är avsedda att tas<br>emot på orten med normal antennutrustning (se prop. 1984/85:199 s. 38 f.).<br>Bestämmelsen konstruerades på så sätt att skyldigheten omfattar program som<br>sänds med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen. Det innebar att den från<br>början endast gällde Sveriges Televisions båda kanaler men att också nytill-<br>kommande kanaler skulle komma att omfattas.</p>
<p>Den nuvarande bestämmelsen infördes efter förslag i en proposition med<br>förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m. (prop. 1991/92:53).<br>Föredraganden motiverade (s. 37 f) i huvudsak sitt förslag med att det inte<br>utgjorde någon förändring av det gällande rättsläget samt att alla kabel-<br>distributörer faktiskt såg till att de boende fick del av de då aktuella marksända<br>TV-programmen. nämligen Sveriges Televisions båda kanaler. Med anled-<br>ning av remisskritik mot att skyldigheten inte bara skulle gälla för Sveriges<br>Radio-koncernens program utan också för program i den marksända reklam-<br>TV-kanal som det då var aktuellt att införa, anförde föredraganden att ansvaret<br>för att de samlade TV-sändningama över marknätet skulle fungera i allmän-<br>hetens tjänst skulle komma att vara delat mellan Sveriges Television och<br>reklam-TV-företaget. Reklam-TV-kanalen kunde därför inte särbehandlas.</p>
<p>Riksdagsbehandlingen medförde den ändringen i förhållande till rege-<br>ringens förslag att orden "utan kostnad för själva mottagningen" sköts in i 6 §<br>första stycket 1 i den föreslagna lagen. Konstitutionsutskottet (1991/92:KU19<br>s. 12) motiverade ändringen med att den s.k. must carry-principen förutsätter<br>att de som bor i en fastighet i vilken det finns ett kabelnät skall kunna ta del av<br>rundradiosändning från svenska programföretag utan särskilda kostnader för<br>själva mottagningen. En annan sak är att de boende enligt avtal eller på annan<br>grund kan vara skyldiga att vara med och betala en del av kostnaderna för<br>kabelnätet.</p>
<p>Regeringen anser att marksänd television i princip skall kunna tas emot<br>med enkel utrustning av alla i det område som sändningarna riktar sig till. De<br>som bor i en kabelansluten fastighet är emellertid i praktiken hänvisade till de<br>program som kabelföretaget sänder ut. De kan inte välja ett annat kabelföretag<br>och har oftast inte heller möjlighet att ordna tillfredsställande mottagning på<br>egen hand. Deras ställning i förhållande till kabelföretag är därför typiskt sett<br>mycket svag. Det finns därför behov av en lagstiftning som säkerställer att de<br>får tillgång till samma programutbud som de skulle ha haft om de inte hade<br>bott i en kabelansluten fastighet. Regeringen anser därför att en bestämmelse<br>om skyldighet för innehavare av kabelnät att se till att de boende har möjlighet</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>125</p>
<p>att ta emot vissa program skall finnas med även i den nya radio- och TV-<br>lagen.</p>
<p>Kabelföretagens kritik bottnar främst i att dessa inte anser att de kan få<br>ersättning för kostnaderna för de program som skall sändas med stöd av<br>bestämmelsen. En liknande kritik framförs också från fastighetsägarhåll. Det<br>finns emellertid anledning att erinra om att i princip oförändrade bestämmelser<br>om befordringsplikt har gällt sedan år 1986, dvs. under hela den tid då<br>kabelnäten i Sverige byggts upp. De har därför kunnat beaktas såväl vid avtal<br>mellan kabelföretag och fastighetsägare som vid uppgörelser mellan parterna<br>på bostadsmarknaden. Den anförda kritiken utgör därför inte skäl mot att ha<br>kvar bestämmelsen.</p>
<p>Regeringen föreslår emellertid vissa ändringar. Enligt nuvarande lagstift-<br>ning omfattar bestämmelsen även ljudradioprogram. 1 praktiken torde dock<br>sådana program nästan undantagslöst kunna tas emot med portabla radio-<br>mottagare eller enkla inomhusantenner. I den nya lagen bör skyldigheten<br>därför endast gälla för TV-program.</p>
<p>Radiolagsutredningen föreslår att skyldigheten att se till att de marksända<br>programmen kan tas emot skall gälla för kabelnät som når fler än tio bostäder.<br>Det är en utvidgning i förhållande till nuvarande ordning där gränsen går vid<br>100 bostäder. Utredningen anser inte att de boende som är anslutna till mindre<br>kabelnät har mindre starka skäl än andra att få tillgång till de marksända<br>programmen eller att de har större möjlighet att ordna mottagningen själva.<br>Regeringen anser att utredningens resonemang har fog för sig och att den<br>föreslagna storleksgränsen är väl avvägd. Eventuella övergångsproblem som<br>kan uppstå torde kunna hanteras inom ramen för Radio- och TV-verkets<br>möjlighet att medge undantag.</p>
<p>I övrigt bör kabelföretagens skyldigheter ha samma omfattning som för<br>närvarande. Eftersom den nu föreslagna radio- och TV-lagen skiljer sig från<br>nuvarande lagstiftning måste bestämmelsen emellertid konstrueras på ett annat<br>sätt.</p>
<p>Den nuvarande bestämmelsen gäller sändningar med tillstånd enligt 5 §<br>radiolagen. Det innebär att utsändningar med stöd av tillstånd enligt lagen<br>11986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram inte om-<br>fattas och givetvis inte heller grannlandsprogram i de delar av landet där dessa<br>kan tas emot från marksändare. För att den nya bestämmelsen skall få samma<br>omfattning som den nu gällande bör den inte gälla sådana sändningar som<br>sker med stöd av tillstånd att vidaresända program som samtidigt sänds eller<br>kort tid dessförinnan sänts av någon annan.</p>
<p>De nuvarande reglerna gäller vidare endast för sådana kabelnät där det<br>bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan.<br>Det innebär att vanliga centralantennanläggningar inte omfattas. I avsnitt 6.1<br>föreslås att det skall bli tillåtet att utan särskilt tillstånd bedriva s.k. mikro-<br>vågssändningar från marksändare, dvs. sändningar på frekvenser högre än 3<br>GHz. Sådana sändare kan komma att användas för att t.ex. mata kabelnät med<br>program som ursprungligen tagits emot från satellit. Skyldigheten för<br>nätinnehavaren att se till att vissa marksända TV-program kan tas emot av de<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>126</p>
<p>boende i anslutna fastigheter bör gälla även i sådana fall. Därför bör bara Prop. 1995/96:160<br>sådana kabelnät där det endast förekommer vidaresändning av TV-program<br>från marksändare på frekvens under 3 GHz undantas från skyldigheten.</p>
<p>När det gäller skyldigheten för innehavare av kabelnät att kostnadsfritt<br>bereda utrymme för de lokala kabelsändarföretagens TV-sändningar föreslås<br>inga stora förändringar. Det föreslås emellertid en motsvarande skyldighet för<br>den som bedriver tillståndsfria mikrovågssändningar från marksändare. Skyl-<br>digheten bör inte gälla om det i kabelnätet eller mikrovågssändningama endast<br>förekommer vidaresändning av TV-program från marksändare på frekvens<br>under 3 GHz. Liksom för närvarande bör skyldigheten endast gälla för<br>kabelnät som når fler än 100 bostäder. Samma gräns bör gälla för den som<br>bedriver mikrovågssändningar.</p>
<h3>10 Tillsyn</h3>
<h4>10.1 Vem övervakar vad?</h4>
<p>Regeringens förslag: Justitiekanslern skall övervaka bestämmelsen<br>om förbud i vissa fall mot TV-sändningar av våldsframställningar och<br>pornografiska bilder. Granskningsnämnden för radio och TV skall<br>övervaka att sändningarnas innehåll i övrigt stämmer överens med till-<br>ståndsvillkoren och lagens bestämmelser. Konsumentombudsmannen<br>skall dock övervaka förbuden mot barnreklam, läkemedelsreklam och<br>nyhetskommentatorers medverkan i reklam. Granskningsnämnden<br>skall inte heller övervaka innehållet i sändningar som sker med stöd av<br>tillstånd till vidaresändningar. Övriga bestämmelser övervakas av<br>Radio- och TV-verket.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna instämmer huvudsakligen i utredningens förslag.<br>Justitiekanslern (JK) delar utredningens uppfattning att JK skall övervaka att<br>sända program inte innehåller våldsframställningar eller pornografiska bilder i<br>strid mot den föreslagna bestämmelsen. Granskningsnämnden för radio och<br>TV och Marknadsdomstolen anser att den föreslagna uppdelningen mellan<br>marknadsrättsliga och radiorättsliga regler för reklam förefaller motiverad.<br>Radio- och TV-verket ifrågasätter om inte arbetsuppgiften att ta emot redo-<br>visningar över andel europeiska program m.m. ligger närmare Gransk-<br>ningsnämndens än verkets ansvarsområde. Radio- och TV-verket anser vida-<br>re att satellitentreprenörer även skall ha skyldighet att uppge namnet på den<br>programtjänst som uppdragsgivaren sänder.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den nya radio- och TV-lagen före-<br>slås innehålla ett förbud mot sändningar av våldsframställningar och pomo-<br></p>
<p>127</p>
<p>grafiska bilder i televisionen under sådan tid och på sådant sätt att det finns en<br>betydande risk för att bam kan se programmen. Ett undantag avses införas för<br>program som det anses försvarligt att sända. För att en sådan bestämmelse<br>skall vara meningsfull måste det finnas möjlighet till reaktioner. I likhet med<br>utredningen anser regeringen att den reaktion som kan komma ifråga är<br>vitesföreläggande. De förelägganden som kan komma att meddelas grundar<br>sig på bedömningar som har nära samröre med bedömningar om vad som kan<br>anses utgöra missbruk av yttrandefriheten. Det bör därför endast vara JK som<br>skall kunna besluta om förelägganden av nu avsedd innebörd. Det ligger då<br>närmast till hands att JK även övervakar bestämmelsens efterlevnad. Det<br>finns inte något som hindrar att JK remitterar ärendet till Gransknings-<br>nämnden för radio och TV för ett eventuellt yttrande.</p>
<p>Granskningsnämnden bör - liksom för närvarande - i princip vara den<br>myndighet som skall övervaka efterlevnaden av tillståndsvillkoren och lag-<br>bestämmelserna om sändningarnas innehåll. För att förhållandet mellan JK:s<br>och Granskningsnämndens övervakning klart skall framgå har Lagrådet före-<br>slagit att det av lagtexten skall framgå att Granskningsnämnden skall anmäla<br>till JK om en sändning innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i<br>strid med lagen. Regeringen ansluter sig till Lagrådets förslag.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 8.2 kan för närvarande ett och samma reklaminslag<br>prövas i samma avseende i enlighet med såväl den radiorättsliga som mark-<br>nadsrättsliga ordningen. Därför föreslås att en uppdelning skall göras mellan<br>dessa båda regelsystem. Bestämmelser som syftar till att skydda konsumenter<br>bör lämpligen övervakas inom ramen för de marknadsrättsliga bestämmel-<br>serna. Förbuden mot barnreklam och receptbelagda läkemedel m.m. har<br>tillkommit för att skydda konsumenter. Detsamma gäller förbudet mot nyhets-<br>kommentatorers medverkan i reklam. Samtliga dessa regler bör därför över-<br>vakas enligt marknadsföringslagens regelsystem, dvs. av Konsumentom-<br>budsmannen.</p>
<p>Återstående regler som tar sikte på sändningarnas innehåll bör liksom<br>hittills övervakas av Granskningsnämnden. Detta betyder att Gransknings-<br>nämnden övervakar att tillståndsvillkoren följs samt efterlevnaden av de lag-<br>bestämmelser som riktar sig till programföretagen. Det ankommer också på<br>nämnden att övervaka bestämmelser om andra annonser än reklam, t.ex.<br>åsiktsannonser, som ju inte omfattas av marknadsföringslagen (1995:450).</p>
<p>Granskningsnämnden bör inte heller granska innehållet i sådana vidare-<br>sändningar som någon annan sänt och ansvarar för. Detta innebär inte någon<br>ändring i förhållande till nu gällande regler. Det följer redan av lagen (1986:3)<br>om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Däremot är Gransk-<br>ningsnämnden oförhindrad att följa innehållet i utländska ljudradio- och<br>televisionssändningar som riktas till den svenska allmänheten enligt 1 §<br>förordningen (1994:728) med instruktion för Granskningsnämnden för radio<br>och TV.</p>
<p>Radio- och TV-verket bör utöva tillsyn av sådana bestämmelser som inte<br>har med sändningarnas innehåll att göra. Detta motsvarar vad som nu gäller.<br>Ett gränsfall mellan verkets och Granskningsnämndens ansvarsområde är be-</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>128</p>
<p>stämmelsen om att mer än hälften av den årliga sändningstiden skall utgöras<br>av TV-program av europeiskt ursprung m.m. De företag som sänder med<br>stöd av regeringens tillstånd och de satellitsändande programföretagen - för<br>vilka bestämmelsen gäller - skall enligt nu gällande regler varje år rapportera<br>till Radio- och TV-verket om uppnådd andel. I förarbetema till den nuvarande<br>regleringen sägs endast att Radio- och TV-verket skall utöva tillsynen över<br>efterlevnaden av sådana regler som inte har med sändningarnas innehåll att<br>göra, t.ex. att olika uppgifter skall anmälas till myndighet (prop. 1993/94:160<br>s. 37). Radio- och TV-verket har påpekat i sitt remissvar att det inte krävs att<br>redovisningen skall bearbetas, kontrolleras eller att åtgärder skall vidtas vid<br>bristande uppfyllelse av kvotbestämmelsen. Verket behöver med andra ord<br>inte kontrollera - med hjälp av programtablåer eller referensband - att de<br>lämnade uppgifterna verkligen stämmer. Diskussioner pågår för närvarande<br>om bl.a. kvotartikeln i TV-direktivet. Det är möjligt att bestämmelsen om<br>andel europeiska program kommer att behöva ändras som en följd av dessa<br>diskussioner. Med hänsyn till att Radio- och TV-verket inte nödvändigtvis<br>behöver granska sändningarnas innehåll samt till att diskussioner för när-<br>varande pågår om kvoternas existens eller utformning föreslår regeringen att<br>den nuvarande ansvarsordningen tills vidare behålls.</p>
<p>Radio- och TV-verket har vidare föreslagit att satellitentreprenör även skall<br>ha skyldighet att uppge namnet på den programtjänst som uppdragsgivaren<br>sänder. En sådan skyldighet skulle enligt verket underlätta uppdraget att följa<br>utvecklingen på radio- och TV-området. Radiolagsutredningen föreslog att<br>denna skyldighet kunde utgå eftersom den var onödig. Eftersom verket inte<br>anser att så inte är fallet bör den nuvarande ordningen behållas.</p>
<h4>10.2 Censurförbudet</h4>
<p>Regeringens förslag: Radiolagens censurförbud förs inte över till<br>den nya radio- och TV-lagen eftersom ett censurförbud redan gäller<br>enligt YGL. Inte heller behövs något censurförbud i telelagen eller i<br>lagen om radiokommunikation.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag frånsett att utredningen föreslår att ett censurförbud tas in i telelagen<br>(1993:597) och lagen (1993:599) om radiokommunikation.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens<br>förslag utan erinran. KLYS, COPYSWEDE, Teaterförbundet och STIM<br>påpekar att utredningens förslag möjliggör vitesförelägganden som innebär<br>förbud mot fortsatt intrång i upphovsrätt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 3 § första stycket<br>yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) får en myndighet eller annat allmänt organ<br>inte ställa krav på förhandsgranskning av radioprogram eller meddela före-<br>skrifter om åtgärder som hindrar offentliggörandet av ett program på grund av</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>dess innehåll. YGL:s censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder<br>svarar mot 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen. Bestämmelsen är således till-<br>lämplig oavsett om det är fråga om föreskrifter som rör rent kommersiell<br>reklam eller upphovsrättsliga frågor (jfr 1 kap. 12 § YGL).</p>
<p>En i huvudsak motsvarande bestämmelse finns i nuvarande 19 § första<br>stycket radiolagen (1966:755). YGL:s förbud mot censur är emellertid något<br>snävare än radiolagens. Radiolagen omfattar även andra radiosändningar än<br>sådana som riktas direkt till allmänheten (jfr 1 § radiolagen och 1 kap. 6 §<br>första stycket YGL). Utöver denna skillnad i tillämpningsområdet har det<br>även ansetts att radiolagens censurförbud utgör hinder mot vitesförelägganden<br>beträffande otillbörlig reklam (se prop. 1990/91:149 s. 59). Bestämmelsen<br>innehåller därför i femte stycket en hänvisning till marknadsföringslagen,<br>lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, tobaks-<br>lagen och produktsäkerhetslagen. Vidare har bestämmelsen ansetts utgöra<br>hinder mot vitesförelägganden som innebär förbud mot fortsatt intrång i<br>upphovsrätt i immaterialrättslig lagstiftning (se prop. 1993/94:122 s. 46 f.).<br>Enligt radiolagen får Granskningsnämnden numera förelägga programföretag<br>vid vite att följa bestämmelserna om bl.a. förbuden mot barn- och åsikts-<br>reklam (17 a §). I motiven till vitesbestämmelsen påminns endast om<br>censurförbudet i YGL och att Radionämnden, numera Granskningsnämnden,<br>således bör vara varsam med formuleringen av föreläggandet så att man inte<br>därigenom förbjuder sändandet av vissa program (prop. 1991/92:78 s. 29).</p>
<p>Radiolagens och YGL:s censurbestämmelse överensstämmer alltså i stort<br>med varandra. Den delen av radiolagens censurförbud behövs därför inte<br>längre. Radiolagens censurbestämmelse skyddar emellertid även sändningar<br>som varken omfattas av YGL eller den nu föreslagna radio- och TV-lagen.<br>Detta skydd bör finnas kvar. Radiolagsutredningen har därför föreslagit att<br>det i telelagen och i lagen om radiokommunikation tas in en bestämmelse om<br>att myndigheter och andra allmänna organ inte får granska, föreskriva<br>förhandsgranskning eller förbjuda telemeddelanden respektive radiokom-<br>munikation. Regeringen anser emellertid att det redan av 2 kap. 1 § och<br>8 kap. 1 § regeringsformen följer att företrädare för det allmänna inte kan fatta<br>beslut av den angivna karaktären. Några särskilda bestämmelser behövs<br>därför inte.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>130</p>
<h3>11    Straff och avgift m.m.</h3>
<h4>11.1 Straff</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Regeringens förslag: Straffbestämmelserna i radiolagen, satellitla-<br>gen och lagen om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna<br>havet förs över i princip oförändrade till radio- och TV-lagen. Straff-<br>skalan sänks till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet<br>enligt lagen döms till böter.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar utredningens för-<br>slag utan erinran. Riksåklagaren ansluter sig till utredningens förslag att den<br>lämpligaste reaktionen mot överträdelser av 11 kap. 1 och 2 § § i lagförslaget,<br>att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd, är en<br>straffpåföljd. En avgörande omständighet vid prövningen av om maximi-<br>straffet bör sänkas till fängelse i sex månader bör vara huruvida situationen<br>ibland kan vara sådan att ett snabbt frihetsberövande - kanske särskilt i ett<br>inledningsskede - kan vara påkallat. Den föreslagna strafflatituden ger inte<br>möjlighet att vidta en sådan åtgärd. Post- och telestyrelsen delar utredningens<br>uppfattning att det straffbara området enligt radio- och TV-lagen inte bör ut-<br>vidgas till att omfatta överträdelser av villkor. Radio- och TV-verket har inget<br>att invända i sak mot de föreslagna straffbestämmelserna. Möjligen bör det<br>preciseras vem som har det huvudsakliga ansvaret för att påtala sådana över-<br>trädelser för polismyndigheten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den som sänder radioprogram utan<br>erforderligt tillstånd döms enligt 21 § radiolagen (1966:755) till böter eller<br>fängelse i högst ett år. Av 18 § lagen (1993:599) om radiokommunikation<br>framgår bl.a. att till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som<br>med uppsåt eller av oaktsamhet innehar eller använder radiosändare utan<br>tillstånd där sådant krävs enligt den lagen eller använder radiosändare i strid<br>med ett villkor som har bestämts vid meddelandet av tillstånd m.m. Dessa<br>bestämmelser fanns tidigare i radiolagen. Straffskalan var då böter eller<br>fängelse i högst ett år. Straffvärdet för dessa två typer av brott ansågs således<br>vara lika högt.</p>
<p>I propositionen med förslag till en radiokommunikationslag (prop.<br>1992/93:200 s. 247 f.) framgår att regeringen inte ansåg att någon avkrimina-<br>lisering borde ske. Däremot ansåg regeringen, i enlighet med bl.a. Riksåkla-<br>garens uppfattning, att straffvärdet motiverade en sänkning av straffskalans<br>övre gräns till sex månader.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning finns inte några sakliga skäl till att behandla<br>den som bedriver programverksamhet utan tillstånd hårdare än den som inte<br>har något tillstånd att använda för sådan sändning avsedd radiosändare.</p>
<p>131</p>
<p>Straffskaloma bör därför vara desamma. Regeringen föreslår därför att maxi-<br>mistraffet i radio- och TV-lagen skall vara sex månader.</p>
<p>Både uppsåtliga och oaktsamma gärningar bör kriminaliseras. I bestäm-<br>melsen skall därför de subjektiva rekvisiten, uppsåt och oaktsamhet, anges.<br>Även detta överensstämmer med lydelsen i radiokommunikationslagen.</p>
<p>Regeringen, liksom Post- och telestyrelsen, delar utredningens uppfattning<br>att det straffbara området inte bör utvidgas till att även omfatta vissa närbe-<br>släktade överträdelser av villkor. Den som sänder när- eller lokalradio över ett<br>större område än det som omfattas av tillståndet kan straffas i enlighet med<br>radiokommunikationslagen. Vidare kan återkallelse av tillstånd ske enligt den<br>lagen. Regeringen har i det föregående föreslagit att ett tillstånd som med-<br>delats av regeringen skall få återkallas vid väsentliga brott mot bl.a. villkor<br>om sändningsområden. För det fall att straff inte kan utgå enligt radiokom-<br>munikationslagen kan i vart fall återkallelse av dessa senare tillstånd ske enligt<br>radio- och TV-lagen.</p>
<p>Bestämmelsen om förverkande vid nu angivet brott bör enligt regeringens<br>uppfattning inte lyftas in i den nya radio- och TV-lagen. Som Radiolags-<br>utredningen har funnit är det tillräckligt att radiosändare kan förverkas i<br>enlighet med bestämmelserna i radiokommunikationslagen.</p>
<p>I likhet med vad Radiolagsutredningen föreslår bör straff-, förverkande-<br>och åtalsbestämmelserna i lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rund-<br>radiosändning på öppna havet tas in i lagen. Även här bör straffskalan sänkas<br>till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings-<br>skyldighet bör liksom nu dömas till böter. Detta skall framgå av radio- och<br>TV-lagen.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<h4>11.2 Avgift</h4>
<p>Regeringens förslag: Den som i vissa fall bryter mot sådana<br>bestämmelser eller villkor om annonser m.m. som skall sanktioneras<br>enligt radio- och TV-lagen skall efter beslut av domstol på ansökan av<br>Granskningsnämnden för radio och TV betala en särskild avgift på<br>mellan femtusen och fem miljoner kronor. Avgiften tillfaller staten.<br>Bestämmelserna skall i övrigt anpassas till motsvarande bestämmelser i<br>marknadsföringslagen.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder sådana bestämmelser<br>som är sanktionerade i marknadsrätten skall kunna åläggas marknads-<br>stömingsavgift i enlighet med marknadsföringslagen.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag, frånsett att utredningen inte föreslagit att avgift skall införas för<br>överträdelser som föreslås sanktionerade enligt marknadsföringslagen<br>(1995:450).</p>
<p>132</p>
<p>Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig tillstyrker det<br>stora flertalet utredningens förslag. Hovrätten över Skåne och Blekinge,<br>Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt, Konsumentverket/KO, Gransk-<br>ningsnämnden för radio och TV, TV4 AB och Industriförbundet tillstyrker<br>införandet av en ny avgiftsreaktion. Sveriges Radio AB, Sveriges Television<br>AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Sveriges advokatsamfund och Folkrörel-<br>sernas medieforum avstyrker däremot helt eller delvis utredningens förslag.<br>Hovrätten över Skåne och Blekinge ser i och för sig inga direkta hinder mot<br>förslaget om en s.k. sanktionsavgift som reaktion vid överträdelse av vissa<br>bestämmelser om reklam och har förståelse för de skäl, främst tidsaspekten,<br>som utredningen framfört. Hovrätten finner det dock mindre lämpligt att ha<br>avgift som reaktion vid överträdelse av så pass oprecisa bestämmelser som<br>exempelvis förbudet mot gynnande av kommersiella intressen. Gransknings-<br>nämnden för radio och TV anser att det av effektivitetsskäl även kan införas<br>en avgift vid brott mot bestämmelserna om närradio- och lokalradiosänd-<br>ningars innehåll. Stockholms tingsrätt förordar att de föreslagna reglerna om<br>sanktionsavgift ges en sådan utformning att de tillsammans med reglerna i<br>konkurrenslagen (1993:20) och marknadsföringslagen (1995:450) bildar ett<br>så långt som möjligt enhetligt system. Konsumentverket/KO tillstyrker in-<br>förandet av en ny sanktionsavgift. En negativ effekt av utredningens förslag<br>är emellertid att överträdelser av förbuden mot alkoholreklam, tobaksreklam,<br>barnreklam och reklam för receptbelagda läkemedel kan vitessanktioneras<br>medan överträdelser av de övriga reklambestämmelserna i den föreslagna<br>radio- och TV-lagen kan leda till att en avgift döms ut. TV4 AB anser att en<br>avgift bör komma ifråga endast om en överträdelse av lag eller tillstånd skett<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet, vilket skulle ansluta till vad som gäller för<br>marknadsstörningsavgift enligt den nya marknadsföringslagen. Industriför-<br>bundet anser att avgift enligt radio- och TV-lagen skall prövas i samma<br>ordning som gäller för marknadsstörningsavgift och konkurrensskadeavgift.<br>Väljer man den marknadsrättsliga processordningen, kan det övervägas att i<br>stället låta Konsumentombudsmannen vara "åklagare", eventuellt efter an-<br>mälan av nämnden. Såsom i marknadsrätten bör det krävas att överträdelsen<br>skett med uppsåt eller oaktsamhet samt en möjlighet att alternativt välja<br>vitesföreläggande. Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges<br>Utbildningsradio AB anser inte att den föreslagna sanktionsavgiften skall<br>gälla för avgiftsfinansierade företag. Sådana företag kan nämligen inte få<br>större intäkter genom brott mot bestämmelserna om otillbörligt kommersiellt<br>gynnande m.m. Folkrörelsernas medieforum anser att det inte bör komma<br>ifråga att avgiftssanktionera avgiftsfinansierade företag för brott mot bestäm-<br>melsen om förbud mot otillbörligt gynnande eftersom sådana överträdelser<br>aldrig kan bli en inkomstkälla. Hoten om fällningar i Granskningsnämnden<br>m.m. torde vara tillräckligt för att förebygga och stävja förekomsten av<br>otillbörligt kommersiellt gynnande. Sveriges advokatsamfund betonar att en<br>avgiftssanktion inte skall införas utan tungt vägande skäl och några sådana<br>har inte utredningen redovisat.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>133</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag:</h5>
<p>En avgiftssanktion bör införas</p>
<p>De bestämmelser som i dag är vitessanktionerade är det för att respekten för<br>gällande bestämmelser skall kunna upprätthållas och för att motverka värdet<br>av överträdelser genom att göra dem ekonomiskt olönsamma (prop.<br>1991/92:78 s. 19).</p>
<p>Vad som kan konstateras är att de vitessanktionerade bestämmelserna om<br>otillbörligt kommersiellt gynnande och annonser överträds. Anledningarna<br>kan vara flera. Som utredningen har påpekat kan ett skäl vara att det endast<br>några år varit tillåtet att sända reklam och andra annonser och att programföre-<br>tagen därför varit osäkra på vilka bestämmelser som gäller och hur de skall<br>tillämpas. Ekonomiska motiv har dock av utredningen pekats ut som kanske<br>den troligaste anledningen till överträdelserna. Enligt regeringens mening är<br>det alltjämt av största vikt att respekten för bestämmelserna upprätthålls och<br>att de överträdelser som har ekonomiska motiv görs ekonomiskt olönsamma.<br>Vitessanktionen har härvidlag visat sig vara ett ineffektivt instrument.</p>
<p>Vitesföreläggande fungerar dels som en reaktion mot en överträdelse av en<br>bestämmelse och dels som en varning för att vitet kan dömas ut om överträ-<br>delsen upprepas. Vitesföreläggandet har dock främst till syfte att fungera som<br>ett påtryckningsmedel. Styrkan av detta påtryckningsmedel förtas dock till<br>stor del av att såväl föreläggandet som vitets utdömande kan bli föremål för<br>vardera en process och dessförinnan inte har någon avgörande betydelse som<br>handlingsnorm. I vissa fall kan granskningsärenden dessutom föregås av två<br>processer om lämnande av referensinspelningar, vilket är förutsättningen för<br>att granskning skall kunna ske.</p>
<p>Att vitesförelägganden som avser bestämmelserna om reklam m.m. gäller<br>omedelbart ändrar dock inte på det förhållandet att reaktionen är föga av-<br>skräckande för den som av rent ekonomiska motiv bryter mot bestämmelserna<br>och av samma motiv överklagar först föreläggandet och därefter utdömandet<br>av vitet. Innan de båda processerna är slutförda hinner den sändande både dra<br>in avsevärda inkomster till följd av de överträdelser som föreläggandet avser<br>samt därefter, för att ta ett extremt exempel, eventuellt upphöra med sin<br>verksamhet.</p>
<p>Regeringen, liksom ett flertal remissinstanser, delar utredningens uppfatt-<br>ning att en mer effektiv reaktion bör införas. Utredningen har härvid före-<br>slagit avgift som sanktion. Avgiftssanktionen har den fördelen att den kan på-<br>föras utan föregående föreläggande och därigenom endast bli föremål för en<br>process samtidigt som den, i likhet med vitet, kan drabba såväl fysiska som<br>juridiska personer samt individuellt bestämmas till visst belopp. En nackdel<br>med den föreslagna avgiftssanktionen är emellertid att den enbart omfattar de<br>radiorättsliga bestämmelser som föreslås bli sanktionerade i den nya radio-<br>och TV-lagen. De bestämmelser som föreslås sanktioneras enligt marknads-<br>föringslagen (1995:450) träffas alltså inte av dess motsvarighet, marknads-<br>störningsavgift. Endast vite kan här komma ifråga. Radiolagsutredningen<br>ansåg att det inte föll inom ramen för dess uppdrag att lägga fram ett sådant<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>134</p>
<p>marknadsrättsligt förslag. Regeringen anser i likhet med Konsumentverket att<br>samtliga annonsbestämmelser, oavsett om de övervakas enligt radiorättens<br>eller marknadsrättens system, bör kunna träffas av en direktverkande sank-<br>tion. Detta förutsätter att en sådan ordning också är möjlig att genomföra.<br>Regeringen utvecklar detta närmare i de två följande avsnitten.</p>
<p>Bestämmelser som skall sanktioneras enligt radio- och TV-lagen</p>
<p>Utgångspunkten bör alltså vara att de bestämmelser om otillbörligt kommer-<br>siellt gynnande och annonser som i dag är vitessanktionerade enligt de<br>radiorättsliga lagarna i stället skall avgiftssanktioneras.</p>
<p>Bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt gynnande är vitessanktionerad i<br>samtliga radiorättsliga författningar utom radiolagen (1966:755). Det framgår<br>inte av motiven till bestämmelsen hur detta kommer sig (prop. 1991/92:78 s.<br>17 ff.). Möjligen kan förklaringen vara densamma som föranlett bl.a. public<br>service-företagen att kritisera utredningens förslag, nämligen att avgiftsfinan-<br>sierade företag inte har något att vinna på att bryta mot bl.a. denna be-<br>stämmelse. Trots detta förekommer det att företagen faktiskt bryter mot dessa<br>bestämmelser. Med hänsyn härtill, till behovet av enhetliga regler samt till det<br>förhållandet att rätten vid sin bedömning av om avgift skall dömas ut och i så<br>fall till vilket belopp bl.a. skall ta hänsyn till de intäkter som den sändande<br>kan beräknas ha erhållit med anledning av överträdelsen, anser regeringen att<br>även de avgiftsfinansierade företagen skall omfattas av den nu föreslagna<br>avgiftssanktionen. Såväl förbudet mot otillbörligt kommersiellt gynnande som<br>bestämmelserna om reklam och andra annonser bör därvid omfattas. Förut-<br>sättningen för att de vitessanktionerade bestämmelserna i stället skall kunna<br>avgiftssanktioneras är emellertid att detta också är möjligt med hänsyn till<br>avgiftssanktionens straffliknande karaktär.</p>
<p>Hovrätten över Skåne och Blekinge ser i och för sig inga direkta hinder<br>mot förslaget om en s.k. sanktionsavgift som reaktion vid överträdelse av<br>vissa bestämmelser om reklam och har förståelse för de skäl, främst tids-<br>aspekten, som utredningen framfört. Hovrätten ifrågasätter dock om avgift är<br>en lämplig sanktion i alla de av utredningen föreslagna fallen. Avgiften är en<br>sanktion som liknar straffet. Formellt står avgifter utanför den straffrättsliga<br>ordningen och behöver i och för sig inte följa de allmänna principer som gäl-<br>ler där. Trots detta finner hovrätten att man till viss del måste kunna ställa<br>liknande krav på avgifter bl.a. vad gäller förutsägbarhet. Med hänsyn härtill<br>finner hovrätten det mindre lämpligt att ha avgift som reaktion vid över-<br>trädelse av så pass oprecisa bestämmelser som exempelvis förbudet mot<br>gynnande av kommersiella intressen.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till hovrättens uppfattning att de krav som ställs på<br>bestämmelser som kan föranleda straff även bör ställas på de bestämmelser<br>som skall avgiftssanktioneras. Enligt regeringens uppfattning är samtliga<br>vitessanktionerade bestämmelser tillräckligt klara för att kunna avgiftssank-<br>tioneras. Bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt gynnande är i och för sig</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>135</p>
<p>något oprecis till sin språkliga utformning. Radionämnden och Gransknings-<br>nämnden för radio och TV har dock givit bestämmelsen en viss stadga genom<br>sin praxis. Vidare föreslår regeringen i det följande avsnittet att domstolen vid<br>sin prövning av om avgift skall dömas ut bl.a. skall ta hänsyn till det mått av<br>uppsåt, nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom över-<br>trädelsen. Överträdelser som har tydlig karaktär av nonchalans inför klara<br>regler bör ofta mötas med en avgiftssanktion. Är däremot varken bestäm-<br>melsen som sådan eller Granskningsnämndens praxis tillräckligt klar eller<br>väletablerad bör motsatsen gälla, dvs. någon avgift bör då inte dömas ut.<br>Något hinder mot att låta även bestämmelsen om förbud mot otillbörligt kom-<br>mersiellt gynnande omfattas av avgiftsbestämmelsen föreligger enligt rege-<br>ringens mening därför inte.</p>
<p>I enlighet med vad som nu anförts torde det inte heller komma ifråga att<br>döma ut avgift vid frånvaro av sponsorsmeddelande om programföretaget inte<br>vetat om att programmet varit sponsrat och inte heller bort känna till detta med<br>hänsyn till programmets inköpspris eller motsvarande.</p>
<p>Regeringen anser däremot inte att det är lämpligt att i detta sammanhang -<br>såsom Granskningsnämnden föreslår - utsträcka sanktionen till att även om-<br>fatta brott mot bestämmelserna om närradio- och lokalradiosändningars inne-<br>håll. Eventuella förändringar av bestämmelserna och dess sanktioner bör<br>övervägas av Lokal- och närradiokommittén.</p>
<p>Bestämmelser som skall sanktioneras enligt marknadsföringslagen</p>
<p>De bestämmelser i den nya radio- och TV-lagen som är av marknadsrättslig<br>karaktär föreslås övervakas och sanktioneras enligt marknadsföringslagen<br>(1995:450). Regeringen anser att det är lämpligt om även dessa bestäm-<br>melser, dvs. förbuden mot bamreklam, läkemedelsreklam samt nyhetskom-<br>mentatorers medverkan i reklam avgiftssanktioneras. Detsamma bör gälla<br>förbuden mot alkohol- och tobaksreklam i respektive speciallag.</p>
<p>I motiven till den nya marknadsföringslagen anförde regeringen att mark-<br>nadsstömingsavgiften borde användas i fall där det förelåg ett mer påtag-<br>ligt behov av att skydda allmänna konsument- och näringsidkarintressen.<br>Vidare anfördes att de specifika reglerna - till vilka avgiftssanktionen skulle<br>vara kopplad - kunde sägas beskriva särskilt klandervärda förfaranden<br>som Marknadsdomstolen genom åren har ansett böra motverkas (prop.<br>1994/95:123 s. 104). Frågan om även andra marknadsrättsliga regler än de<br>som framgår av de s.k. katalogbestämmelserna i marknadsföringslagen skulle<br>avgiftsanktioneras, t.ex. förbuden mot alkohol- och tobaksreklam i respektive<br>speciallag, behandlades inte.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning avser bestämmelserna om förbud mot bam-<br>reklam, alkoholreklam, tobaksreklam och läkemedelsreklam särskilt klander-<br>värda beteenden. Förbuden mot att rikta reklam till barn under tolv år och att<br>låta personer eller figurer som spelar en framträdande roll i sådana program att<br>uppträda i TV-program tillkom av hänsyn till att barn har svårt att skilja<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>136</p>
<p>mellan reklam och vanliga program och att de inte alltid förstår att avsikten<br>med ett reklaminslag är att locka till köp (prop. 1990/91:149 s. 121). Syftet<br>med förbuden mot att göra reklam för alkoholhaltiga drycker och tobak är<br>att konsumtionen av hälsofarliga produkter inte skall uppmuntras (prop.<br>1990/91:149 s. 112 ff.). Enligt EG:s TV-direktiv anses det vidare särskilt<br>klandervärt att göra reklam för tobak, receptbelagda läkemedel och medicinsk<br>behandling som är tillgänglig efter ordination. Samtliga dessa bestämmelser är<br>tillräckligt tydliga för att kunna träffas av en marknadsstörningsavgift.<br>Regeringen föreslår därför att dessa förbudsbestämmelser skall avgiftssank-<br>tioneras. Detta bör lämpligen ske på så sätt att marknadsföringslagens bestäm-<br>melser om marknadsstörningsavgift kompletteras med hänvisningar till de här<br>aktuella lagrummen.</p>
<p>Även förbudet mot att låta nyhetskommentatorer medverka i reklam samt<br>bestämmelsen om att reklam måste ha en sändarangivelse, skall övervakas<br>och sanktioneras enligt marknadsföringslagen. Bestämmelsen om sändar-<br>angivelse är redan avgiftssanktionerad genom 5 § marknadsföringslagen där<br>det sägs att all marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt<br>framgår att det är fråga om marknadsföring samt att det också tydligt skall<br>framgå vem som svarar för marknadsföringen. Även förbudet mot att låta<br>nyhetskommentatorer medverka i reklam torde åtminstone delvis falla in<br>under den bestämmelsen. Några hinder mot att låta överträdelser av detta<br>förbud träffas av lagens marknadsstörningsavgift föreligger därigenom inte.</p>
<p>Vem som kan åläggas avgift</p>
<p>Avgiften som införs bör betalas av den i vars verksamhet överträdelsen ägde<br>rum. dvs. vanligtvis av tillståndshavaren eller den som bedriver verksam-<br>heten. Vem som bedriver verksamheten torde oftast kunna bedömas med<br>ledning av vem som låtit registrera sig för verksamheten (se avsnitt 6.1).</p>
<p>Radiolagsutredningen föreslår att ansvaret skall vara strikt, dvs. att sank-<br>tionsavgifter skall uttas utan hänsyn till subjektiva omständigheter. Detta torde<br>också vara det vanliga. Traditionellt har en avgörande skillnad mellan straff<br>och avgifter varit att utdömande av straff förutsätter prövning av gärnings-<br>mannens skuld, i form av uppsåt eller oaktsamhet, till skillnad från påförande<br>av avgifter då någon sådan prövning inte görs. Enligt såväl marknads-<br>föringslagen (1995:450) som konkurrenslagen (1993:20) fordras emellertid<br>uppsåt eller oaktsamhet för att avgift skall kunna dömas ut.</p>
<p>Konkurrenslagens regelsystem är påverkat av EG-rätten, som fordrar<br>uppsåt eller oaktsamhet för den typen av överträdelser. I motiven till mark-<br>nadsföringslagen anfördes att invändningar kunde resas mot att man i ett steg<br>övergick från ett rent straffrättsligt synsätt, med ett absolut krav på uppsåt, till<br>en av subjektiva rekvisit obunden sanktionsavgift. Vidare anfördes att främst<br>rättsäkerhetsskäl talade för att man inte borde gå alltför hastigt fram, särskilt<br>som avsikten var att förbud och åläggande vid vite alltjämt skulle vara de<br>huvudsakliga formerna för ingripande. Om det efter en tid visade sig att kra-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>137</p>
<p>vet på subjektiv täckning lett till en alltför restriktiv användning av marknads-<br>störningsavgiften som sanktionsmedel så borde frågan om strikt ansvar<br>övervägas på nytt (prop. 1994/95:123 s. 103).</p>
<p>Varken EG-rättsliga eller rättsäkerhetskäl gör sig här gällande. Några skäl<br>för att frångå vad som normalt gäller för avgifter föreligger således inte.<br>Tvärtom talar, enligt regeringens uppfattning, omständigheten att såväl straff-<br>som avgiftsbestämmelser föreslås ingå i den nya radio- och TV-lagen för att<br>den traditionella skillnaden mellan dessa båda sanktioner bör upprätthållas.<br>Regeringen föreslår därför att ansvaret bör vara strikt.</p>
<p>Även den som av misstag brutit mot lagens bestämmelser om annonser<br>m.m. bör alltså i princip kunna drabbas av en avgift. Avgiftsreaktionen bör<br>även kunna komma i fråga för mindre allvarliga överträdelser. Subjektiva<br>moment, liksom överträdelsens art i övrigt, dess varaktighet och de intäkter<br>som den sändande kan beräknas ha fått skall dock, som utredningen föreslår,<br>beaktas av domstolen. Denna bedömning kan antingen resultera i att någon<br>avgift inte skall påföras eller att denna bestäms till ett lågt belopp. Regeringen<br>återkommer i författningskommentaren till vad detta kan innebära.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag att även satellitentreprenören i vissa fall<br>skall kunna påföras en särskild avgift behandlas i avsnitt 12.3.</p>
<p>Beräkning av avgiften m.m.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör avgiftsbestämmelserna i radio- och TV-<br>lagen och marknadsföringslagen (1995:450) vara så enhetliga som möjligt.<br>Flertalet remissinstanser är av samma uppfattning. Såvitt avser vissa av<br>bestämmelserna i marknadsföringslagen är detta också lämpligt. Det gäller<br>bestämmelserna om att avgiftens storlek bör anges till mellan femtusen och<br>fem miljoner kronor, att avgiften tillfaller staten, att avgiften bara får dömas ut<br>om stämningsansökan har delgetts inom fem år från det att överträdelsen<br>upphörde och att avgiften faller bort om inte domen har kunnat verkställas<br>inom fem år från det att den vann laga kraft.</p>
<p>Enligt marknadsföringslagen får inte avgiften överstiga tio procent av<br>företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen<br>har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om<br>årsomsättning annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.<br>Regeringen anser i likhet med Radiolagsutredningen att det kan finnas skäl att<br>i vissa fall bestämma en avgift som överstiger tio procent av årsomsättningen.<br>Avgiften bör nämligen alltid kunna bestämmas till ett belopp som motsvarar<br>intäkterna av förfarandet även om dessa intäkter överstiger den nu angivna<br>andelen av årsomsättningen. I motsats till vad som gäller enligt marknads-<br>föringslagen bör hänvisningen till näringsidkarens årsomsättning alltså inte<br>fungera som något annat än ett riktmärke om vad som bör iakttas. Däremot<br>bör även i dessa fall gälla att avgiften inte får bestämmas till ett högre belopp<br>än fem miljoner kronor.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>138</p>
<h4>11.3 Vite</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Regeringens förslag: Justitiekanslern får förelägga den som vid<br>upprepade tillfällen sänder TV-program som innehåller våld eller por-<br>nografi under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande<br>risk för att barn kan ta del av programmen att inte på nytt sända sådana<br>program. Föreläggandet får förenas med vite. De bestämmelser som i<br>dag är vitessanktionerade och som inte föreslås vara avgiftssank-<br>tionerade skall även fortsättningsvis kunna vitessanktioneras.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Justitiekanslern (JK) tillstyrker utredningens<br>förslag. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att ett vitesföreläggande<br>baserat endast på själva förbudet att sända våldsframställningar eller porno-<br>grafiska bilder inte tillräckligt tydligt talar om vilka slag av våldsskildringar<br>etc. som avses och under vilka tidsperioder den aktuella sändningen inte får<br>ske. Det bör i vart fall i förarbetena preciseras att ett föreläggande om vite bör<br>utformas så att detta framgår. Kammarrätten i Stockholm finner att det, oav-<br>sett hur preciserad lagtexten än blir, är olämpligt att kombinera stadgandet om<br>förbud att sända närradioprogram som inte har framställts för den egna verk-<br>samheten med vite eftersom det agerande som vitesföreläggandet riktar sig<br>mot hela tiden varierar. Det blir därför svårbedömt för den sändande vad som<br>kan bli föremål för föreläggande. Enligt kammarrätten skulle avgift vara en<br>lämplig sanktion, men som utredaren föreslår bör avgiftsreaktionen först<br>utvärderas. Lunds universitet anser att upprepade brott mot förbudet att visa<br>våld och pornografi på "barnvänliga" tider - från flera synpunkter framstår<br>som väl så allvarligt som överträdelse av reklambestämmelserna och därför<br>bör medföra en minst lika allvarlig sanktion. Sveriges Radio AB, Sveriges<br>Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB anser inte att de bolag som<br>har ett public serviceansvar bör omfattas av några nya vitessanktionerade<br>bestämmelser. Sveriges Advokatsamfund har kritiserat utredningens förslag<br>att även satellitentreprenören skall kunna påföras en särskild avgift. Om<br>satellitentreprenören skall ha ett sådant direkt ansvar för sändningarnas<br>innehåll som utredningen föreslår skall satellitentreprenören också ha en egen<br>direkt möjlighet att påverka sändningarnas innehåll.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 7.2 före-<br>slagit att det införs en bestämmelse som tar sikte på sändningar av sådana<br>televisionsprogram som innehåller våld eller pornografi och som sänds under<br>sådan tid och på sådant sätt att barn kan tänkas ta del av dem. Anledningen till<br>detta är bl.a. artikel 22 i TV-direktivet där det anges att medlemsländerna skall<br>vidta "lämpliga åtgärder för att säkerställa" att TV-sändningama inte är av nu<br>angivet innehåll.</p>
<p>Bestämmelsen som sådan är inte tillräcklig för att säkerställa att sådana<br>program eller inslag inte sänds. Radiolagsutredningen har därför diskuterat</p>
<p>139</p>
<p>införandet av sådana reaktioner som sändningsförbud, återkallelse av till-<br>stånd, avgift samt viten. Utredningen anser därvid att sändningsförbud inte<br>bör användas som reaktion eftersom den är alltför ingripande och bl.a. därför<br>i princip aldrig torde komma till användning. I de fåtal fall då överträdelsen är<br>så allvarlig att sändningsförbud meddelats kan verksamheten ändå komma att<br>fortgå med hjälp av bulvaner. Återkallelse av sändningstillstånd som medde-<br>lats av regeringen kan emellertid komma i fråga enligt vad som närmare fram-<br>går av avsnitt 12.2. Inte heller anser utredningen att en sådan relativt ny<br>reaktion som avgift bör införas inom det yttrandefrihetsrättsliga området. I<br>stället föreslås att viten skall användas som reaktion.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till Radiolagsutredningens överväganden. Den<br>mest effektiva sanktionen förefaller vara avgift. Med hänsyn till att det här rör<br>sig om ett nytt förbud och en ny och, för missbruk av yttrandefriheten,<br>obeprövad straffliknande sanktion anser dock regeringen att avgift inte nu<br>skall föreslås som reaktion. Däremot finns det inte något som hindrar att viten<br>kan komma ifråga. Enligt nu gällande rätt kan domstol, på talan av JK,<br>meddela den som vid upprepade tillfällen sänder program som innehåller våld<br>eller pornografi förbud mot egensändning i kabel (16 § lagen [1991:2027] om<br>kabelsändningar till allmänheten). Enligt gällande bestämmelser är reaktionen<br>för sådana sändningar alltså sändningsförbud. Vad regeringen nu föreslår<br>måste ses som en mindre ingripande åtgärd.</p>
<p>Regeringen finner vidare att viten är en lämplig reaktion genom att pro-<br>gramföretaget därigenom får en möjlighet att vidta rättelse. En annan fördel är<br>att ett föreläggande som förenats med vite får anses ge en sådan tydlig signal<br>till programföretaget att se över programutbudet och rutinerna, att även ett inte<br>grovt oaktsamt förfarande skall kunna leda till att vitet bör dömas ut. Vidare<br>finns alltid möjligheten för den föreläggande myndigheten eller i andra hand<br>domstolen som skall pröva frågan om vitets utdömande, att underlåta att an-<br>söka om utdömande respektive att döma ut vitet om syftet med vitet förfallit.<br>Om det finns särskilda skäl får vitet jämkas av domstolen (se 9 § lagen<br>[1985:206] om viten).</p>
<p>En svårighet är att vitesföreläggandet måste utformas så att den ansva-<br>rige får klart för sig vad som erfordras för att vitet inte skall dömas ut.<br>Föreläggandet får emellertid inte heller vara så preciserat att det strider mot<br>censurförbudet och andra hindrande åtgärder i yttrandefrihetsgrundlagen<br>(YGL), t.ex. så att sändningar av ett visst programinslag förbjuds.</p>
<p>Som Hovrätten över Skåne och Blekinge mycket riktigt påpekar i sitt re-<br>missvar är det inte tillräckligt att vitesföreläggandet endast hänvisar till själva<br>förbudet att sända våldsframställningar eller pornografiska bilder. Det måste<br>t.ex. framgå vilka "upprepade" sändningar av pornografiska bilder eller<br>våldsskildringar som avses och under vilka tidsperioder den aktuella sänd-<br>ningen inte får ske. Med "upprepade" avses att det i vart fall skall vara fråga<br>om mer än en överträdelse av samma art och att ett visst tidsmässigt samband<br>mellan överträdelserna finns. Att det skall vara fråga om upprepade sänd-<br>ningar överensstämmer med 3 kap. 1 § andrastycket YGL vari anges att in-<br>gripanden mot trådsändningar får ske vid "fortsatt sändning" av ett utbud som</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>140</p>
<p>inriktas på våldsframställningar och pornografiska bilder. Någon föreläggan-<br>dereaktion bör inte komma i fråga om gärningen samtidigt är straffbar enligt<br>brottsbalken och YGL, dvs. olaga våldsskildring och barnpomografibrott.<br>Det är då tillräckligt att straff för yttrandefrihetsbrott kan utdömas.</p>
<p>Regeringen föreslår att vite skall kunna användas som reaktion vid över-<br>trädelser av nu föreslagen bestämmelse. De förelägganden som kan komma<br>att meddelas grundar sig på bedömningar som har nära samröre med bedöm-<br>ningar om vad som kan anses utgöra missbruk av yttrandefriheten. Rege-<br>ringen anser därför att endast JK bör kunna besluta om förelägganden av nu<br>avsedd innebörd (jfr 16 § kabellagen). Det finns däremot inte något som<br>hindrar att JK remitterar ärendet till Granskningsnämnden för ett eventuellt<br>yttrande.</p>
<p>De bestämmelser som i dag är vitessanktionerade bör vara det även i<br>fortsättningen. Detta gäller dock inte bestämmelsen om otillbörligt kommer-<br>siellt gynnande och de övriga bestämmelserna om reklam och andra annonser<br>som föreslås vara avgiftssanktionerade (se avsnitt 11.2). Det betyder att be-<br>stämmelserna om närradions och lokalradions innehåll, sändningarnas<br>beteckningar, skyldigheten att vidaresända vissa TV-program och att till-<br>handahålla kanal för lokala kabelsändarföretag samt skyldigheten att lämna<br>vissa uppgifter och inspelningar till Radio- och TV-verket eller Gransknings-<br>nämnden för radio och TV bör vara vitessanktionerade. Vad som sagts om<br>utformningen av vitesförelägganden gäller även här. Eventuella förändringar<br>av bestämmelserna om närradions och lokalradions innehåll och dess sank-<br>tioner utreds som tidigare sagts av Lokal- och närradiokommittén.</p>
<p>Radiolagsutredningen har föreslagit att talan om avgift skall kunna rikta sig<br>även mot satellitentreprenören - dvs. den som bedriver sändningsverksamhet<br>för någon annans räkning eller upplåter satellitkapacitet - om den som sänder<br>över satellit inte har hemvist i Sverige eller i något annat land inom EES.<br>Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått tillgång till<br>sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp-<br>dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får talan i stället<br>riktas mot uppdragsgivaren. En liknande bestämmelse finns i 29 § lagen<br>(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.<br>Endast vite kan dock här komma ifråga (se 1992/93:75 s. 56).</p>
<p>Enligt Sveriges advokatsamfund, som kritiserat förslaget, gör sig helt<br>andra övervägande gällande när det gäller att införa en omedelbar sanktion än<br>när vitessanktionen infördes i satellitlagen. Enligt Advokatsamfundet är det ett<br>rättssäkerhetskrav att satellitentreprenören, om förslaget genomförs, i så fall<br>skall ha en egen direkt möjlighet att påverka sändningarnas innehåll. En<br>uppmaning till satellitentreprenören att genom avtal med den sändande hålla<br>sig skadelös läker, enligt samfundet, inte denna brist. Advokatsamfundet<br>anser vidare att bristen i rättssäkerhet framstår som uppenbar genom att det i<br>specialmotiveringen anges att det inte är orimligt att ta hänsyn till den utländ-<br>ske sändandens intäkter vid bestämmande av avgiftens storlek.</p>
<p>Regeringen har förståelse för den kritik som Advokatsamfundet framfört.<br>Utgångspunkten bör vara att den som kan drabbas av en sanktion också skall<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>141</p>
<p>ha möjlighet att se till att någon sådan inte påförs. Vitesförelägganden som Prop. 1995/96:160<br>reaktion är därigenom att föredra. Regeringen förelår därför inte någon saklig<br>ändring av vad som nu gäller.</p>
<h4>11.4 Offentliggöranden av Granskningsnämndens<br>fällande beslut</h4>
<p>Regeringens förslag: Granskningsnämnden för radio och TV får<br>ålägga den som sänder program att på lämpligt sätt offentliggöra ett<br>beslut av nämnden enligt vilket den sändande har brutit mot vissa<br>villkor eller mot bestämmelsen om beriktigande. Föreläggandet får<br>förenas med vite.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna till-<br>styrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Granskningsnämnden för radio<br>och TV anser att offentliggörandet av nämndens fällande beslut bör ske i en<br>sändning. Nämnden befarar att bestämmelsen annars förlorar sin betydelse.<br>Se även avsnitt 7.4.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt och avtal skall de<br>företag som sänder med stöd av regeringens tillstånd redogöra för Gransk-<br>ningsnämndens fällande beslut. Denna ordning har hittills fungerat tillfreds-<br>ställande. Det finns därför inte skäl att frångå vad som hitills gällt i detta<br>avseende. I detta ärende föreslås en ny sanktion, avgift, vid överträdelser av<br>villkoren om reklam m.m. (se avsnitt 11.2). I likhet med Radiolagsutred-<br>ningen anser regeringen det tillräckligt att avgift då kan utgå. För dessa fall<br>bör därför inte något krav på offentliggörande av beslutet gälla. Inte heller<br>villkoret om ägandet av programbolag, bör omfattas av denna reaktion.</p>
<p>Som närmare framgår av avsnitt 7.4 föreslår regeringen att felaktiga upp-<br>gifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam skall beriktigas<br>och att detsamma bör ske om sådana uppgifter förekommit i ett TV-program<br>som sänts genom tråd. Något absolut krav på att beriktigande skall ske vid<br>trådsändningar föreslås alltså inte.</p>
<p>För att uppfylla artikel 23 i TV-direktivet om beriktigande infördes en<br>bestämmelse i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram<br>till allmänheten om att det åligger programbolaget att "på lämpligt sätt"<br>offentliggöra Granskningsnämndens fällande beslut avseende beriktigande.<br>Bestämmelsen kompletterades efter förslag av Lagrådet med förtydligandet att<br>föreläggandet inte får innebära att offentliggörandet måste ske i ett program<br>som företaget sänder (27 § satellitlagen). Eftersom det står programföretaget<br>fritt att välja i vilken form företaget vill ge redogörelsen offentlighet inkräktar<br>satellitlagens bestämmelse inte på utgivarens ensamrätt att bestämma över<br>innehållet i sändningen (4 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen). Föreläggandet<br></p>
<p>142</p>
<p>får förenas med vite. Regeringen konstaterade i lagstiftningsärendet att det av<br>reglerna för god publicistisk sed följer att ett tillrättaläggande skall publiceras<br>så att det har den åsyftade effekten och vidare att offentliggörandet skall ske<br>på ett sådant sätt att dess spridning står i rimlig proportion till den spridning<br>som den felaktiga uppgiften hade och att det har en geografisk anknytning till<br>det kränkta subjektet (prop. 1992/93:75 s. 30 och 55). Regeringen har allt-<br>jämt denna uppfattning.</p>
<p>Lagrådet kritiserade denna lösning och ifrågasatte om inte yttrandefrihets-<br>grundlagen borde ändras så att det blev möjligt för dåvarande Kabelnämnden<br>att besluta att ett beriktigande skulle ske i ett program som företaget sände. En<br>sådan ordning ansågs också vara mer i TV-direktivets anda (a. prop. s. 31).</p>
<p>Den osäkerhet som kan finnas i fråga om bestämmelsen uppfyller TV-<br>direktivet utgör, enligt regeringens uppfattning, inte ett tillräckligt skäl för en<br>grundlagsändring med hänsyn till de betänkligheter och problem en sådan<br>skulle vålla (se avsnitt 7.4). Det kan nämnas att Europeiska kommissionen<br>tillskrivit regeringen den 18 oktober 1995 angående införlivandet av TV-<br>direktivet. Någon kritik mot införandet i den delen har därvid inte framförts.<br>Vidare torde det rent inhemska behovet av en sådan reglering inte vara särskilt<br>stort. Som regeringen redan konstaterat följer det nämligen av reglerna för<br>god publicistisk sed att ett tillrättaläggande skall publiceras så att det har den<br>åsyftade effekten. Ett sådant frivilligt tillrättaläggande har förmodligen också<br>större effekt än ett som den sändande tvingats införa.</p>
<p>Regeringen anser sammanfattningsvis, i likhet med Radiolagsutredningen,<br>att det inte finns något behov av att införa en rätt till beriktigande i det egna<br>mediet. De grundläggande principerna i 3 kap. 4 § och 4 kap. 3 § YGL om<br>det redaktionella oberoendet och utgivarens ensamrätt bör således inte in-<br>skränkas. TV-direktivet, liksom Sveriges införlivande av detta, ses för när-<br>varande över. Om denna översyn leder till motsatt resultat bör naturligtvis<br>denna ståndpunkt omprövas.</p>
<p>Regeringen föreslår att en bestämmelse om offentliggörande av nämnds<br>fällande beslut, motsvarande den som nu finns i satellitlagen, skall tas in i den<br>nya lagen. Bestämmelsen bör gälla för innehållet i de sändningar som sker på<br>annat sätt än genom tråd och omfatta nu angivna villkor och den föreslagna<br>bestämmelsen om beriktiganden. Ett föreläggande om offentliggörande bör, i<br>likhet med vad som nu är fallet i satellitlagen, kunna förenas med vite.</p>
<h3>12 Återkallelse av sändningstillstånd</h3>
<h4>12.1 Sändningstillstånd får bara återkallas om det inte<br>framstår som en alltför ingripande åtgärd</h4>
<p>Regeringens förslag: Tillstånd skall återkallas på begäran av till-<br>ståndshavaren. Tillstånd får återkallas vid brott mot lagen eller till-<br>ståndsvillkoren, om det inte framstår som en alltför ingripande åtgärd.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>143</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-<br>slag utan erinran. Göteborgs Universitet, Föreningen för svensk forskning<br>om medier och kommunikation och Föreningen Kristna radionätet kritiserar<br>utredningens förslag att återkallelse av tillstånd endast får meddelas "om det<br>framstår som en inte alltför ingripande åtgärd". Göteborgs Universitet anser<br>att formuleringen är oklar medan de övriga två remissinstanserna anser att en<br>återkallelse alltid är en ingripande åtgärd.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Återkallelse av sändningstillstånd är<br>ett undantag från de principer som i allmänhet tillämpas på det yttrandefrihets-<br>rättsliga området. Genom sanktionen inskränks nämligen yttrandefriheten rent<br>faktiskt. Utgångspunkten bör därför vara att den som fått sändningstillstånd<br>också skall få bedriva sändningsverksamhet under hela tillståndstiden.</p>
<p>Föreningen för svensk forskning om medier och kommunikation och<br>Föreningen Kristna radionätet har ifrågasatt om det någonsin är berättigat att<br>återkalla sändningstillstånd med hänsyn till det avsevärda ingrepp i yttrande-<br>friheten det utgör. Övriga remissinstanser som uttalat sig i frågan är dock ense<br>med utredningen om att det trots allt inte kan undvikas att vissa om-<br>ständigheter bör kunna föranleda att återkallelse får ske. Utgångspunkten bör<br>dock alltid vara att en sådan ingripande reaktion som återkallelse inte bör<br>tillgripas förrän det finns mycket starka skäl härför. Göteborgs Universitet<br>anser inte att detta uttryckts tillräckligt tydligt i utredningens förslag.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att återkallelse av sändningstillstånd - sedan<br>själva gärningen konstaterats - endast får ske "om det inte framstår som en<br>alltför ingripande åtgärd". Formuleringen finns redan i lokalradiolagen<br>(1993:120) där det sägs att återkallelse får ske på grund av att tillstånds-<br>havaren förvärvat mer än ett lokalradiotillstånd under förutsättning att åter-<br>kallelsen inte framstår som en alltför ingripande åtgärd (29 § andra stycket).<br>En annan formulering, som uttrycker samma sak, finns i lagen (1991:2027)<br>om kabelsändningar till allmänheten. Där sägs att "Sändningsförbud får<br>meddelas endast om det med hänsyn till gärningarnas art och sändningarnas<br>karaktär är godtagbart från yttrande- och informationssynpunkt" (16 § andra<br>stycket). Båda formuleringarna grundar sig på den s.k. instruktionen i<br>tryckfrihetsförordningen (1 kap. 4 §) och yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap.<br>5 §). 1 yttrandefrihetsgrundlagen anges att den som skall döma över missbruk<br>av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs<br>bör betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick samt<br>att han alltid bör uppmärksamma syftet mera än framställningssättet. Om han<br>är tveksam, bör han hellre fria än falla.</p>
<p>Instruktionen i yttrandefrihetsgrundlagen gäller alltid. Detsamma gäller den<br>s.k. proportionalitetsprincipen i 2 kap. 12 § andra stycket regeringsformen<br>enligt vilken begränsning i yttrandefriheten aldrig får gå utöver vad som är<br>nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den. En bestämmelse<br>av det slag som nu diskuteras tillför således-knappast något nytt. Den kan</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>144</p>
<p>dock ses som en precisering. En motsvarighet bör därför finnas i radio- och<br>TV-lagen.</p>
<p>Lagrådet har påpekat att det i vissa fall kan tänkas att den som har tillstånd<br>att sända program har ett intresse av att själv kunna utverka en återkallelse av<br>tillståndet. Till förebyggande av tvekan av om tillståndshavaren har en sådan<br>rätt i enlighet med vanliga principer har Lagrådet föreslagit att det i lagtexten<br>uttryckligen anges att sändningstillstånd skall återkallas på begäran av<br>tillståndshavaren. Regeringen ansluter sig till Lagrådets förslag.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<h4>12.2 Återkallelse av tillstånd som meddelats av regeringen</h4>
<p>Förslag: Tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om till-<br>ståndshavaren väsentligen brutit mot radio- och TV-lagen eller mot<br>villkor som förenats med tillståndet eller om tillståndshavaren förvärvat<br>ytterligare ett tillstånd. Återkallelsen skall då avse det senare tillståndet.<br>Har ett tillstånd meddelats trots att villkoren för att få tillstånd inte har<br>varit uppfyllda, får tillståndet återkallas endast om beslutet påverkats av<br>felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.</p>
<p>Frågan om återkallelse får tas upp först efter anmälan av regeringen.</p>
<p>Beror återkallelsen på missbruk av yttrandefriheten skall frågan på<br>talan av Justitiekanslern prövas av allmän domstol under medverkan av<br>en jury. Juryn prövar då frågan om återkallelse. Tillstånd får i övriga<br>fall återkallas av Radio- och TV-verket.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-<br>slag utan erinran. TV4 AB anser dock att den föreslagna lösningen om änd-<br>ring av formerna för återkallelse av tillstånd är en dramatisk försämring för<br>programföretagen ur rättssäkerhetssynpunkt. Nuvarande regler säkerställer<br>nämligen att programföretag, som enligt regeringens mening agerar på ett<br>sådant sätt att uppsägning av avtalet kan övervägas, genom anmodan om<br>rättelse informeras om att en allvarlig överträdelse enligt regeringens mening<br>har ägt rum. TV4 har ingen erinran mot att prövningen av ett påstått avtals-<br>brott från programföretagets sida eller andra omständigheter som kan leda till<br>återkallelse av tillståndet sker offentligt. TV4 kan däremot inte finna att det i<br>övrigt finns skäl att frångå den nuvarande ordningen. Justitiekanslern (JK)<br>ställer sig tveksam till förslaget att JK - efter anmälan av regeringen - skall få<br>möjlighet att föra talan om återkallelse av sådana sändningstillstånd som<br>meddelats av regeringen på grund av missbruk av yttrandefriheten. Några<br>närmare skäl för förslaget i denna del har enligt JK inte redovisats i betänkan-<br>det. Stockholms tingsrätt konstaterar att förslaget innebär att juryn har att<br>besvara - inte, såsom i den traditionella tryckfrihets- eller yttrandefrihets-<br>rättegången, bara frågor om rättsfakta - utan även frågor om rättsföljd. Ytter-</p>
<p>145</p>
<p>10 Riksdagen 1995J96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>ligare klarlägganden på denna punkt bör enligt tingsrättens mening komma till<br>stånd.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Om det förekommit väsentliga brott<br>mot radiolagen (1966:755) eller avtalen får staten efter ett skiljeförfarande<br>säga upp avtalet. Av avtalet med TV4 framgår dessutom att skiljeförfarandet<br>får inledas först sedan TV4 skriftligen anmodats att vidta rättelse och någon<br>sådan rättelse inte vidtagits inom skälig tid.</p>
<p>I likhet med vad som nu gäller bör väsentliga brott mot bestämmelserna i<br>lagen eller mot tillståndsvillkoren kunna resultera i en återkallelse av rege-<br>ringens sändningstillstånd. Att avvikelsen skall vara väsentlig tar sikte på<br>såväl dess omfattning som betydelsen av bestämmelsen eller villkoret. Som<br>framgår av avsnitt 6.4 och 6.5 föreslås att bestämmelser som har med till-<br>ståndens bestånd att göra anges i lag. En konsekvens av detta blir att skilje-<br>förfarandet, som hör avtalskonstruktionen till, bör frångås. Ett annat skäl till<br>att frångå skiljeförfarandet är att allmänheten bör ha insyn i frågor som angår<br>tillståndets eventuella bestånd. Sådana frågor bör därför prövas av myndig-<br>heter och av domstolar.</p>
<p>TV4 anser att förslaget är en oacceptabel dramatisk försämring av rättsä-<br>kerheten. Den nuvarande ordningen bör därför enligt TV4 gälla även i<br>fortsättningen.</p>
<p>Regeringen anser att stor försiktighet bör gälla vid återkallelse av tillstånd<br>som meddelats av regeringen. Regeringen har därför föreslagit att återkallelse<br>endast skall få ske under förutsättning att detta inte framstår som en alltför<br>ingripande åtgärd (avsnitt 12.1). Ett ytterligare villkor för återkallelse bör<br>även i fortsättningen vara att tillståndshavaren väsentligt brutit mot lagen. Att<br>därutöver införa en rättelsemöjlighet finner regeringen inte behövligt. Det kan<br>nämnas att någon motsvarande rättelsemöjlighet inte finns i statens avtal med<br>Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio, vilket<br>inte innebär att sådana tillstånd är lättare att återkalla än avtalet med TV4. Till<br>detta kommer att företagen i praktiken kommer att ha haft möjlighet till<br>rättelse. Det torde knappast bli aktuellt att inleda ett förfarande om återkallelse<br>om inte dessförinnan andra sanktionsmöjligheter - främst avgift - använts<br>men överträdelsen ändå fortgår. Något särskilt krav om att företaget först<br>skall ha fått tillfälle till rättelse är därför enligt regeringens uppfattning inte<br>behövligt.</p>
<p>Enligt vad som framgår av avsnitt 6.3 skall den som redan har fått ett till-<br>stånd av regeringen inte kunna få ytterligare ett sådant. Det är emellertid av<br>vikt att motverka otillåtna nätverksbildningar och andra former av dominans<br>inte bara vid tillståndstillfället utan också under hela tillståndstiden. Enligt<br>lokalradiolagen (1993:120), där en motsvarande bestämmelse redan finns,<br>kan därför återkallelse ske om tillståndshavaren under tillståndstiden direkt<br>eller indirekt förvärvar ytterligare ett tillstånd. Det eller de tillstånd som har<br>meddelats efter det första tillståndet skall då återkallas (28 § andra stycket).<br>Om behörighetsbristen redan fanns när tillståndet meddelades får återkallelse<br>endast ske om tillståndsbeslutet påverkats av felaktiga eller ofullständiga<br>uppgifter från tillståndsinnehavaren (28 § tredje stycket). Något utrymme för<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>146</p>
<p>återkallelse finns alltså inte i fall där tillståndsmyndigheten har ändrat sig och Prop. 1995/96:160<br>vill återkalla tillståndet men där varken vilseledande eller nya omständigheter<br>har förekommit (se bet. 1992/93:KU 15 s. 22).</p>
<p>Vad som nu gäller enligt lokalradiolagen bör även gälla för återkallelse av<br>tillstånd som meddelats av regeringen. En bestämmelse om detta bör införas i<br>den nya radio- och TV-lagen.</p>
<p>Eftersom det är regeringen som meddelar tillstånd bör det också ankomma<br>på regeringen att ta initiativet till en eventuell återkallelse av detta. Regeringen<br>bör därför anmäla frågan om återkallelse till behörig myndighet. Myndigheten<br>har då rätt att göra en självständig bedömning av frågan på samma sätt som<br>när regeringen anmält en tryckt skrift till åtal hos JK (9 kap. 2 § andra stycket<br>tryckfrihetsförordningen).</p>
<p>Radiolagsutredningen har föreslagit att allmän domstol, på talan av JK,<br>skall pröva frågan om återkallelse skall ske på grund av missbruk av ytt-<br>randefriheten. JK har emellertid uttryckt tveksamhet att låta den myndigheten<br>föra talan vid domstol.</p>
<p>Enligt 16 § lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten är det<br>JK som skall föra talan i domstol om förbud mot egensändning när ytt-<br>randefriheten missbrukats, t.ex. genom sändningar av pornografiska bilder<br>och ensidigt inriktade våldsskildringar. Likaså avses JK få förelägga vite om<br>ett företag vid upprepade tillfällen sänder våldsframställningar eller porno-<br>grafiska bilder i strid mot radio- och TV-lagen (se avsnitt 11.3). Regeringen<br>anser att samma ordning även bör gälla andra fall som rör ingripanden som<br>har med programmens innehåll att göra. Den situationen skulle kunna uppstå<br>att en och samma våldsskildring prövas vid domstol på talan av först JK<br>angående utdömande av vite och därefter av en annan myndighet angående<br>återkallelse av tillstånd. Utöver att JK är den som handhar sådana frågor finns<br>det också en risk för dubbla processer om en annan ordning skulle väljas.<br>Regeringen anser därför den enda rimliga ordningen vara att JK för talan i<br>sådana återkallelsefrågor. Det torde dock ytterst sällan bli aktuellt att föra en<br>sådan talan. Radiolagsutredningen har föreslagit att talan skall föras av JK om<br>det är fråga om missbruk av yttrandefriheten och att i inga fall prövningen<br>skall ankomma på Radio- och TV-verket. Då det ej är helt otvetydigt vad som<br>skall anses vara missbruk av yttrandefriheten och det framstår som olämpligt<br>att regeringen skall avgöra detta i det enskilda fallet föreslår regeringen att det<br>i lagen direkt anges vilka överträdelser som skall medföra att talan skall föras<br>av JK. Utgångspunkten bör givitvis vara att det skall vara fråga om över-<br>trädelser som typiskt sett är att hänföra till missbruk av yttrandefriheten.<br>Överträdelser av reklambestämmelsema bör inte föras dit. I dessa fall liksom<br>när det är fråga om överträdelser som ej har med missbruk av yttrandefriheten<br>att göra bör prövningen ankomma på Radio- och TV-verket. Regeringen<br>återkommer till frågan i författningskommentaren (avsnitt 14).</p>
<p>Talan om återkallelse bör föras i enlighet med bestämmelserna om ytt-<br>randefrihetsmål, dvs. i tingsrätt under eventuell medverkan av jury (jfr 3 kap.<br>4 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen). Lagrådet uttalade i ärendet om<br>kabellagen att juryn skall pröva frågan om bifall eller avslag på Justitie-<br></p>
<p>147</p>
<p>kanslerns framställning (KU 1985/86:7 s. 44). Juryn skall alltså pröva frågan<br>om återkallelse. Samma ordning bör gälla i de nu föreliggande fallen. Detta<br>innebär att om minst sex av de nio jurymännen är ense om att återkallelse skall<br>ske skall också rätten pröva denna fråga. I annat fall skall JK:s framställning<br>ogillas. Detta överensstämmer med vad som sägs om juryprövningen i<br>12 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.</p>
<p>I de fall Radio- och TV-verket får besluta om återkallelse av tillstånd anser<br>regeringen att verket skall inhämta Granskningsnämndens yttrande om över-<br>trädelsen rör villkor eller bestämmelser som nämnden har tillsynen över.<br>Anser inte Granskningsnämnden att överträdelsen är väsentlig bör någon<br>återkallelse inte få ske. Detta bör komma till uttryck i lagen.</p>
<h4>12.3 Återkallelse av närradio- och lokalradiotillstånd</h4>
<p>Regeringens förslag: Tillstånd att sända närradio och lokalradio får<br>återkallas på grunder som inte har med programinnehållet att göra,<br>enligt i huvudsak samma principer som nu. Återkallelse på grund av att<br>utgivare saknas skall dock inte längre få ske.</p>
<p>Radio- och TV-verket får bestämma en tid av högst ett år inom<br>vilken tillståndshavaren inte får erhålla nytt närradiotillstånd. Någon<br>motsvarande regel föreslås inte för lokalradion.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-<br>slag utan erinran. Radio- och TV-verket är tveksam till utredningens förslag<br>att ta bort möjligheten att återkalla sändningstillstånd för närradio på grund av<br>att tillståndshavaren inte anmält utgivare (13 § 2 närradiolagen). Verket anser<br>att det föreligger en risk att föreningarna inte finner skäl att anmäla någon<br>utgivare om de dels inte behöver göra det i samband med tillståndsansökan<br>(jfr 5 § närradiolagen), dels inte heller riskerar att sändningstillståndet återkal-<br>las. Detsamma gäller för lokalradion.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Frågan hur den framtida lokal- och<br>närradion skall regleras utreds som tidigare nämnts för närvarande av Lokal-<br>och närradiokommittén. Några sakliga ändringar bör därför inte nu göras,<br>dock med ett undantag.</p>
<p>Enligt 13 § 2 närradiolagen (1982:459) och 28 § första stycket 3 lokal-<br>radiolagen (1993:120) kan återkallelse ske om tillståndshavaren sänder när-<br>radio trots att det inte finns utgivare eller trots att anmälan om utgivare eller<br>ställföreträdare inte har gjorts. Utredningen, som anser att det är tillräckligt att<br>straff enligt lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens<br>och yttrandefrihetsgrundlagens områden kan utgå, föreslår att denna om-<br>ständighet inte längre skall vara en grund för återkallelse. Radio- och TV-<br>verket är tveksam till detta förslag på grund av att det då föreligger en risk att<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>148</p>
<p>föreningarna inte finner skäl att anmäla någon utgivare alls. Som framgår av<br>avsnitt 6.3 anser regeringen att närradiotillstånd inte heller i fortsättningen<br>skall få ges förrän föreningarna anmält ansvarig utgivare. Möjligen bör det-<br>samma gälla för sökanden av lokalradiotillstånd. Detta bör dock närmare<br>övervägas av den särskilda kommittén. Regeringen anser att det är mindre<br>tillfredsställande att frånvaro av ansvarig utgivare skall kunna leda till såväl<br>straff som återkallelse. Regeringen ansluter sig därför till vad utredningen fö-<br>reslagit.</p>
<h4>12.4 Återkallelse av närradiotillstånd på grund av allvarligt<br>yttrandefrihetsmissbruk</h4>
<p>Regeringens förslag: Närradiotillstånd får även i fortsättningen<br>återkallas om allvarligt yttrandefrihetsmissbruk förekommit. Den be-<br>slutande myndigheten får bestämma en tid av högst ett år, eller om det<br>finns synnerliga skäl högst fem år, inom vilken tillståndshavaren inte<br>får ges nytt tillstånd.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-<br>slag utan erinran. Riksåklagaren anser att det är inkonsekvent och en brist att<br>man inte kan ingripa med återkallelse vid yttrandefrihetsbrott i lokalradion<br>medan detta är möjligt såvitt avser närradion. Justitiekanslern (JK) har inte<br>någon erinran emot att nu gällande möjlighet att återkalla ett närradiotillstånd<br>på grund av allvarlig yttrandefrihetsmissbruk förblir oförändrad i den nya la-<br>gen. JK konstaterar att förslaget innebär att tillstånd som meddelats av rege-<br>ringen. liksom tillstånd att bedriva närradioverksamhet skall kunna återkallas<br>på grund av missbruk av yttrandefriheten, medan sådan möjlighet inte tycks<br>föreligga beträffande tillstånd att sända lokalradio.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat (rskr.<br>1992/93:168) att det skall finnas möjlighet för domstol att, om det finns<br>synnerliga skäl, återkalla ett närradiotillstånd under högst fem år om program<br>innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttran-<br>defriheten (16 § närradiolagen [1982:459]). Några remissinstanser ifrågasatte<br>då om inte en motsvarande regel borde gälla även för lokalradion. Även<br>Lagrådet efterlyste en sådan regel. Regeringen ansåg dock inte detta behövligt<br>med hänsyn till att närradion och lokalradion torde ha olika syften. Enligt<br>regeringen fick frågan övervägas på nytt om utvecklingen gick i en annan<br>riktning och om det skulle finnas behov av en sådan regel (prop. 1992/93:70<br>s. 40).</p>
<p>Regleringen har återigen utsatts för kritik. Vad som kan konstateras är att<br>lokalradion huvudsakligen kommit att bli en musikradio. Något missbruk av<br>yttrandefriheten har inte heller förekommit i lokalradion. Med hänsyn härtill<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>149</p>
<p>och till att en kommitté för närvarande utreder hur den framtida lokal- och Prop. 1995/96:160<br>närradion skall regleras föreslår regeringen inte några förändringar av vad<br>som nu gäller.</p>
<p>Mål om yttrandefrihetsbrott handläggs i enlighet med de särskilda bestäm-<br>melser om förfarandet som finns i bl.a. yttrandefrihetsgrundlagen. Sådana<br>mål prövas under medverkan av jury, såvida inte båda parter har förklarat sig<br>avstå från detta. Det finns inte några bestämmelser i närradiolagen som anger<br>vad juryn skall pröva. Enligt vad som närmare framgår av föregående avsnitt<br>bör juryns prövning avse frågan om återkallelse skall ske. Detta bör framgå<br>av lagen.</p>
<h4>12.5 Återkallelse av förordnande som lokalt<br>kabelsändarföretag</h4>
<p>Regeringens förslag: Radio- och TV-verket får återkalla ett förord-<br>nande som lokalt kabelsändarföretag om någon sändningsverksamhet<br>inte förekommit eller om sådan verksamhet endast förekommit i obe-<br>tydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre månader.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar utredningens för-<br>slag utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det förekommer att lokala kabel-<br>sändarföretag inte utnyttjar den kanal som företaget fått sig tilldelad enligt<br>lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. Enligt nu gällande<br>regler kan Radio- och TV-verket först efter förordnandetidens utgång, dvs.<br>efter tre år, vägra att förnya förordnandet.</p>
<p>Om kabelsändarföretaget inte bedriver någon sändningsverksamhet eller<br>endast bedriver sådan verksamhet i obetydlig omfattning bör något annat<br>kabelsändarföretag, eller kanske kabeloperatören själv, ges möjlighet att be-<br>driva sändningar i dess ställe. Denna möjlighet bör finnas även om tiden för<br>förordnandet inte löpt ut. Radio- och TV-verket bör därför ges möjlighet<br>att, om nu nämnda omständigheter föreligger, återkalla ett förordnande som<br>lokalt kabelsändarföretag efter en viss tid, lämpligen tre månader. Mot-<br>svarande återkallelsegrund finns i närradiolagen (1982:459), lokalradiolagen<br>(1993:120) och i lagen (1993:599) om radiokommunikation. Viss ledning av<br>vad som menas med obetydlig omfattning kan hämtas från lokalradioproposi-<br>tionen (prop. 1992/93:70 s. 52 f.).</p>
<p>150</p>
<h3>13 Instansordningen</h3>
<p>Regeringens förslag: Den första domstolsprövningen av mål enligt<br>den nya radio- och TV-lagen skall göras i länsrätt i stället för<br>kammarrätt. Bestämmelserna om tvåpartsprocess i förvaltningsprocess-<br>lagen (1971:291) skall därvid gälla. Om en enskild överklagar ett beslut<br>blir den myndighet som först beslutade i saken den enskildes motpart.<br>Även den beslutande myndigheten får därigenom rätt att överklaga<br>länsrättens dom. För prövning i kammarrätt krävs prövningstillstånd<br>utom såvitt avser påförande av särskild avgift.</p>
<p>Radiolagsutredningens förslag innebär att någon förändring av nu<br>gällande överklagandebestämmelser inte görs.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i<br>Stockholms län anser att den första domstolsprövningen av mål enligt den nya<br>radio- och TV-lagen skall ske i länsrätt i stället för kammarrätt. Länsrätten<br>förordar att alla ansökningar och överklaganden skall göras till länsrätten i det<br>län där beslutsmyndigheterna finns. Länsrätten och Radio- och TV-verket<br>anser att bestämmelserna om tvåpartsprocess i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) bör gälla för nu aktuella mål.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Bakgrund</p>
<p>För närvarande prövas radiorättsliga mål huvudsakligen av kammarrätten.<br>Mål enligt lagen (1993:599) om radiokommunikation prövas däremot av läns-<br>rätten. Mål om utdömande av vite prövas också vanligtvis av länsrätten.<br>Radiolagsutredningen har i avvaktan på resultatet av bl.a. Domstolsutred-<br>ningens förslag förordat att radiorättsliga mål även i fortsättningen bör få<br>överklagas direkt till kammarrätten. Mål om utdömande av avgift bör enligt<br>utredningen däremot prövas i länsrätt. Enligt utredningen bör även de senare<br>målen bli föremål för prövning i minst två instanser.</p>
<p>Domstolsutredningen avlämnade i januari 1992 betänkandet Domstolarna<br>inför 2000-talet - Arbetsuppgifter och förfaranderegler (SOU 1991:106).<br>Utredningens förslag har successivt genomförts. Lagändringarna innebär<br>bl.a. att länsrätt givits en allmän behörighet att pröva mål som första dom-<br>stolsinstans. att det i princip krävs prövningstillstånd för de till länsrätt<br>nedflyttade måltyperna samt att en obligatorisk tvåpartsprocess införs i för-<br>valtningsprocessen, där det allmänna företräds av den myndighet som först<br>beslutade i saken (se t.ex. prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr.<br>1993/94:319. prop. 1992/93:210, bet. 1993/94:JuUl, rskr. 1993/94:1, SFS<br>1993:1619. prop. 1992/93:185, bet. 1992/93:SoU26, rskr. 1992/93:356,<br>SFS 1993:581, prop. 1994/95:27, bet. 1994'/95:JuU6, rskr. 1994/95:165<br>samt prop. 1995/96:22. bet. 1995/96:JuU7, rskr. 95/96:55).</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>151</p>
<p>Förvaltningsdomstol eller allmän domstol?</p>
<p>Utgångspunkten bör vara att likartade mål skall handläggas i en enhetlig<br>instansordning. En enhetlig ordning är, som Radiolagsutredningen påpekar,<br>inte bara till fördel för klaganden utan en sådan torde även gynna prejudikat-<br>bildningen. rättssäkerheten och medföra processekonomiska fördelar. Radio-<br>lagsutredningen har därför närmast lutat åt att förlägga processen i allmän<br>domstol och inte som nu i förvaltningsdomstol. Enligt utredningen är det en<br>fördel om konkurrensskadeavgiften och marknadsstörningsavgiften prövas i<br>samma slutinstans som den nu föreslagna särskilda avgiften.</p>
<p>En ny marknadsföringslag (1995:450) har nu trätt i kraft. Enligt den nya<br>lagen skall prövningen av marknadsföringsmål ske i Stockholms tingsrätt<br>som första instans och Marknadsdomstolen som andra och sista instans.</p>
<p>Regeringen finner det inte lämpligt att denna ordning skall gälla inom<br>radiorätten. Detta skulle nämligen innebära att även mål om t.ex. åsiktsreklam<br>och reklamvolym skulle kunna prövas av Marknadsdomstolen. Tankegången<br>har inte heller lett till något större gensvar bland remissinstanserna. Rege-<br>ringen anser att radiorättsliga mål även i fortsättningen bör prövas av förvalt-<br>ningsdomstol.</p>
<p>Länsrätt eller kammarrätt?</p>
<p>Såväl Kammarrätten i Stockholm som Länsrätten i Stockholms län har<br>förordat att prövningen i första instans skall ske i länsrätten. Detta överens-<br>stämmer också med den utveckling som ägt rum sedan Domstolsutredningen<br>avlämnade sitt betänkande i januari 1992 (SOU 1991:106). Målsättningen har<br>varit att tyngpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans, dvs. i<br>tingsrätt respektive länsrätt. Principen kan sägas vara så gott som helt genom-<br>förd vid de allmänna domstolarna. Detsamma kan även sägas gälla förvalt-<br>ningsdomstolarna. Fr.o.m. den 1 maj 1996 kommer ytterligare ett stort antal<br>mål att vara överflyttade från kammarrätt till länsrätt.</p>
<p>Enligt regeringens mening har inte de radiorättsliga målen några särdrag<br>som motiverar att avsteg görs från huvudprincipen att den första domstols-<br>prövningen skall ligga i länsrätt. Det förhållandet att vissa måltyper före-<br>kommer i begränsad omfattning utgör inget skäl mot att flytta ned målen<br>eftersom inte heller kammarättema kan anses ha upparbetat någon särskilt<br>kompetens inom dessa områden. Däremot kan argumentet att antalet mål kan<br>förväntas bli begränsat samt att de dessutom är tämligen speciella till sitt<br>innehåll vara skäl för att förlägga prövningen till en och samma länsrätt.<br>Eftersom samtliga beslutsmyndigheter ligger i Stockholms län innebär detta<br>automatiskt att prövningen kommer att ske vid Länsrätten i Sockholms län.<br>Det är mot denna bakgrund naturligt att koncentrera mål om påförande av<br>särskild avgift till Länsrätten i Stockholms län.</p>
<p>Regeringen föreslår sammanfattningsvis att de radiorättsliga mål som nu<br>prövas av kammarrätt i stället prövas av länsrätt som första domstolsinstans.<br>Några avsteg från vad som normalt gäller om behörig länsrätt föreslås inte.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>152</p>
<p>Prövn ings tillstånd</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Den föreslagna nedflyttningen av de radiorättsliga målen från kammarrätt till<br>länsrätt innebär att instanskedjan förlängs med en domstolsinstans. Innan ett<br>mål anhängiggörs i länsrätt har ärendet redan prövats av en myndighet. De<br>aktuella målen är många gånger av en sådan karaktär att den enskilde ofta har<br>ett starkt intresse av att få ett avgörande inom rimlig tid. Ett system med en<br>obegränsad rätt till prövning i kammarrätt skulle medföra en alltför lång<br>instanskedja för dessa mål samt en risk för en inte obetydlig tidsutdräkt innan<br>ett lagakraftvunnet avgörande föreligger. I likhet med vad som gäller för de<br>måltyper som redan enligt tidigare reformer flyttats ned till länsrätt bör det<br>därför även för nu aktuella måltyper ställas upp ett krav på prövningstillstånd i<br>ledet länsrätt - kammarrätt.</p>
<p>Mål om särskild avgift är en helt ny målgrupp som kan innefatta kompli-<br>cerade ställningstaganden. Regeringen anser mot denna bakgrund att det för<br>närvarande inte finns skäl att införa krav på prövningstillstånd för sådana mål.</p>
<p>Tvåpartsprocess</p>
<p>Den 1 maj 1996 kommer en obligatorisk tvåpartsprocess att införas i för-<br>val tningsprocessen. Ändringen innebär att det allmänna företräds av den<br>myndighet som först beslutade i saken och att en förvaltningsmyndighet vars<br>beslut ändras av en förvaltningsdomstol som huvudregel skall kunna<br>överklaga domstolens dom (prop. 1995/96:22, bet. 1995/96:JuU7, rskr.<br>1995/96:55). Denna ordning ger ett vidgat utrymme för prejudikatbildning<br>och möjlighet för myndigheterna att få en ändring till stånd när ett domstols-<br>avgörande materiellt sett blivit oriktigt.</p>
<p>Regeringen anser att dessa skäl har bärkraft även i nu aktuella ärenden. En<br>ordning som innebär att all rättsbildning inom nu aktuell målgrupp - när talan<br>bifallits - stannar i länsrätt kan inte anses tillfredsställande. Några särskilda<br>skäl att frångå vad som normalt skall anses gälla mål som prövas i länsrätt<br>som första domstolsinstans finns inte heller. Länsrätten i Stockholms län och<br>Radio- och TV-verket har dessutom förordat en tvåpartsprocess. Med hänsyn<br>härtill anser regeringen att några avsteg från bestämmelserna om tvåparts-<br>process i förvaltningsprocesslagen (1971:291) inte bör göras. Bestämmel-<br>serna om att överklagandet inte behöver kommuniceras med företrädare för<br>det allmänna samt att beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa sig vid<br>påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och<br>avgörande kommer därigenom också att gälla för nu aktuella mål.</p>
<p>153</p>
<h3>14 Kostnader och ikraftträdande</h3>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Den föreslagna lagen medför inga större ändringar i sak. Vissa ytterligare<br>uppgifter tillkommer dock för de tillämpande myndigheterna, närmast Justitie-<br>kanslem. Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV.<br>Även Konsumentombudsmannen får vissa nya uppgifter. Det är svårt att i<br>förväg uttala sig om detta kommer att kräva att ytterligare resurser tillförs till<br>dessa myndigheter. Regeringen får återkomma i denna fråga när lagen varit i<br>kraft någon tid och konsekvenserna går att överblicka. Skulle det bli aktuellt<br>med en resursförstärkning vid någon eller några av de angivna myndigheterna<br>får regeringen återkomma till riksdagen i en kommande budgetproposition.</p>
<p>Förslaget innebär också att en ny sanktion, en särskild avgift, införs.<br>Ärenden om sådana avgifter skall handläggas vid de allmänna förvaltnings-<br>domstolarna. Det kan alltså inte bortses ifrån att detta kommer att medföra att<br>antalet mål ökar. Å andra sidan kommer vitessanktioner att användas i något<br>färre fall än hittills. Det är omöjligt att uttala sig om hur många mål om året det<br>kan bli fråga om men ökningen är med största sannolikhet marginell. Några<br>ytterligare resurser till domstolarna med anledning av detta anser regeringen<br>inte behövas.</p>
<p>De nu gällande avtalen med public service-bolagen upphör med utgången<br>av år 1996. Regeringen föreslår senare idag att en proposition med förslag om<br>villkor för public service-företagen för perioden den 1 januari 1997 - den 31<br>december 2001 skall överlämnas till riksdagen. I denna proposition har<br>regeringen utgått från förslagen i radio- och TV-lagen. För att koncessions-<br>villkor skall kunna beslutas med stöd av den nya lagen bör denna träda ikraft<br>något före årsskiftet, förslagsvis den 1 december 1996.</p>
<h3>15 Författningskommentarer</h3>
<h4>15.1 Förslaget till radio- och TV-lag</h4>
<p>Som anförts i den allmänna motiveringen avsnitt 5.2 är radio en teknisk term<br>som också omfattar TV-sändningar. Ordet används också i denna betydelse i<br>radiolagen (1966:755). Med radio avses alltså sändningar som sker med hjälp<br>av radiovågor som utbreder sig i rymden utan särskild ledare (jfr 1 § radio-<br>lagen). I vanligt språkbruk däremot avses med radio, ljudradio, oavsett om<br>sändningen sker genom radio i teknisk mening eller genom tråd. I den nya<br>lagen används ordet i denna betydelse. Beteckningen Radio- och TV-verket är<br>ett exempel på användning av den senare betydelsen av ordet radio. Då lagen<br>bör ges en benämning som också kan användas i dagligt tal har beteckningen<br>Radio- och TV-lag valts trots att termen radio inte används i själva lagtexten.<br>Något problem vid tillämpningen torde detta inte behöva medföra.</p>
<p>154</p>
<h5>1 kap. Lagens tillämpningsområde</h5>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>1 § I denna lag finns föreskrifter om sändningar av ljudradio- och TV-<br>program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med<br>tekniska hjälpmedel.</p>
<p>En sändning anses riktad till allmänheten endast om den samtidigt<br>och utan särskild begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta<br>emot den.</p>
<p>I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Vissa begränsningar av till-<br>lämpningsområdet framgår dock av 2^4 §§.</p>
<p>Lagens tillämpningsområde behandlas utförligt i den allmänna motive-<br>ringen avsnitt 5.2. Lagen är tillämplig på ljudradio- och televisionsprogram<br>som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälp-<br>medel. Lagen gäller såväl tillståndspliktig verksamhet som verksamhet som<br>inte kräver tillstånd. Liksom nuvarande lagstiftning förutsätter lagen att den<br>som har tillstånd att bedriva sändningsverksamheten också är den som<br>faktiskt bedriver den. Om tillståndshavaren upplåtit sändningstid åt någon<br>annan är han ändå ansvarig för att reglerna i denna lag följs.</p>
<p>Krävs inget tillstånd ligger ansvaret hos den som bedriver verksamheten.<br>Vem som är den som enligt lagen skall anses bedriva sändningsverksamheten<br>får bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter, varvid särskilt bör<br>beaktas var den tekniska och juridiska programkontrollen är belägen och var<br>den dagliga ledningen av verksamheten utövas (jfr prop. 1992/93:75 s. 46).<br>En annan omständighet som kan användas till ledning för bedömningen är<br>registreringen. Myndigheterna bör kunna utgå från att den som låtit registrera<br>sig också är den som bedriver sändningsverksamheten, om inte något annat<br>visas (jfr 2 kap. 4 §).</p>
<p>Lagen innehåller också bestämmelser om vidaresändning av program. Med<br>detta avses dels sändning av program som sänds, eller kort tid dessförinnan,<br>sänts av någon annan (se 3 kap. 5 §), dels de skyldigheter en kabeloperatör<br>har. Hans skyldigheter utgörs av vad som brukar kallas "must carry" eller<br>sändningsplikt och anges i 8 kap. 1 §. Dessutom har han en skyldighet att<br>bereda utrymme för sändningar av ett lokalt kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2<br>§. Dessa skyldigheter åvilar var och en som äger eller annars förfogar över en<br>anläggning för trådsändning. Bestämmelser om vidaresändning finns också i<br>8 kap. 4 §. Enligt denna bestämmelse finns skyldighet till viss vidaresändning<br>också för den som sänder med hjälp av radio på höga frekvenser. Lagen<br>innehåller också vissa skyldigheter för satellitentreprenörer. Vad som avses<br>med satellitentreprenör framgår av 2 kap. 3 §. Satellitentreprenörens skyldig-<br>heter motsvarar vad som i dag gäller enligt lagen (1992:1356) om satellit-<br>sändningar av televisionsprogram till allmänheten.</p>
<p>Paragrafens andra stycke har utformats i huvudsak efter förslag av Lag-<br>rådet. se avsnitt 5.2.</p>
<p>155</p>
<p>2 § Lagen gäller för sändningar genom tråd endast om sändningen når<br>fler än 100 bostäder. Vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § första stycket om<br>kabeloperatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når fler<br>än tio bostäder.</p>
<p>Inga andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och</p>
<p>3 §§ gäller för sändningar genom tråd som når 100 bostäder eller färre.</p>
<p>Iförs ta stycket anges en begränsning i lagens räckvidd i fråga om tråd-<br>sändningar. Lagen gäller inte för sändningar som inte når fler än 100 bostäder<br>(jfr dock 8 kap. 1 § om sändningsplikt). Betydelsen av detta finns beskriven i<br>avsnitt 5.2.</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 4 § lagen (1991:2027) om kabel-<br>sändningar till allmänheten. De bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen<br>(YGL) som inte får undantas reglerar meddelarfriheten (1 kap. 2 §) och<br>censurförbudet (1 kap. 3 §). Stöd för bestämmelsen finns i 1 kap. 6 § YGL.<br>Se närmare prop. 1991/92:53 s. 35 f. och 55.</p>
<p>3 § Lagen gäller för sådana sändningar av ljudradioprogram över<br>satellit som kan tas emot i Sverige, om den som bedriver sändnings-<br>verksamheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker<br>från en sändare här i landet.</p>
<p>Till skillnad från de nu gällande lagarna skall den föreslagna lagen omfatta<br>även satellitsändningar av ljudradioprogram. Bakgrunden till detta anges i<br>avsnitt 5.2. Paragrafen som har satellitlagens regler som förebild har ingen<br>anknytning till EES-området eftersom det inte finns något direktiv på ljud-<br>radiområdet motsvarande EG:s TV-direktiv (se avsnitt 4.2.3). Endast använd-<br>ningen av svensk satellitkapacitet ger inte svensk jurisdiktion. Med hemvist<br>avses liksom i fråga om televisionssändningar detsamma som enligt 10 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Lagrådet har beträffande hemvistbegreppet påpekat att också när det gäller<br>att bedöma om en juridisk person har hemvist i Sverige eller ej, det visser-<br>ligen i princip anses avgörande var styrelsen enligt bolagsordning eller andra<br>av den juridiska personen antagna bestämmelser skall ha sitt säte, men såväl i<br>doktrin som i rättspraxis har antagits att man vid denna bedömning kan bortse<br>från fiktiva uppgifter om styrelsens säte även om dessa har registrerats.</p>
<p>Regeringen instämmer i vad Lagrådet anfört och är medveten om att det är<br>det synsätt som är gällande och att det kan komma att få praktisk betydelse för<br>bedömningen av hemvistet för programföretag som agerar på den svenska<br>marknaden. Jurisdiktionskriterierna i TV-direktivet är för närvarande föremål<br>för översyn. Regeringen kan få anledning att återkomma i frågan.</p>
<p>Paragrafens lydelse har utformats efter förslag av Lagrådet.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>156</p>
<p>4 § Lagen gäller för sändningar av TV-program över satellit om<br>sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och</p>
<p>1. den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i<br>Sverige,</p>
<p>2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller</p>
<p>3. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet<br>som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.</p>
<p>Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte, om den som bedriver sänd-<br>ningsverksamheten har sitt hemvist i en annan stat som är bunden av<br>avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>Paragrafen överensstämmer med 2 § satellitlagen. Ledning för paragrafens<br>tillämpning kan fås genom prop. 1992/93:75 s. 24 f. och 47. Som anmärkts<br>ovan avses med hemvist detsamma som enligt 10 kap. rättegångsbalken (jfr<br>dock Lagrådets kommentar som har redovisats i anslutning till 3 §). Det är<br>emellertid nödvändigt att de svenska jurisdiktionsreglerna överensstämmer<br>med vad som gäller i övrigt inom EES. Om arbetet med revision av TV-<br>direktivet leder till en precisering av jurisdiktionskriteriema kan denna be-<br>stämmelse behöva ändras.</p>
<p>5 § Andra föreskrifter än 3 kap. 3 § första stycket 1 avseende villkor<br>om förbud att sända reklam och 7 kap. 11 § om förbud att sända reklam<br>gäller inte för ljud i TV-sändning, om ljudet helt stämmer överens med<br>en ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag<br>eller lokalradiolagen (1993:120) eller för vilken den sändande låtit<br>registrera sig.</p>
<p>Bestämmelsen är en nyhet men har i viss mån en motsvarighet i 3 § satellit-<br>lagen. Det är inte ovanligt att en ljudradiosändning används som bakgrund till<br>en televisionssändning, främst när det sänds endast stillbild eller text i pauser<br>till den ordinarie sändningsverksamheten. Att kräva t.ex. att reklamidentifie-<br>ring skall ske i bild därför att det i bakgrundsljudet förekommer ett reklam-<br>inslag skulle varken vara praktiskt genomförbart eller meningsfullt. Bestäm-<br>melserna i lagen gäller därför inte för ljud som överensstämmer med en<br>ljudradiosändning som har tillstånd eller för vilken registrering skett. Det är<br>då tillräckligt att den på detta sätt identifierbare sändande ansvarar för<br>ljudradiosändningen. Om det för TV-sändningen enligt lag eller tillståndsvill-<br>kor råder reklamförbud, jfr 7 kap. 11 § och 3 kap. 3 §, gäller dock detta.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening är det lättare att uppfatta hur tillämpningsområdet<br>har avgränsats om paragrafen hänvisar till aktuella lagrum. Regeringen an-<br>sluter sig till bedömningen och utformar paragrafen med en redaktionell<br>ändring i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>157</p>
<h5>2 kap. Tillstånd och registrering</h5>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>1 § För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor<br>på frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från<br>radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd<br>enligt denna lag eller lokalradiolagen (1993:120). Tillstånd krävs inte<br>heller för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller<br>hörselskadade och som äger rum under högst fyra timmar om dygnet<br>från en sådan radiosändare.</p>
<p>Föreskrifter om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i<br>lagen (1993:599) om radiokommunikation.</p>
<p>Som framgår av den allmänna motiveringen avsnitt 6.1 är ett av skälen till att<br>ljudradio- och TV-verksamhet regleras knappheten på tillgängliga frekvenser.<br>För att fördela dessa knappa resurser är det nödvändigt att för vissa sänd-<br>ningar uppställa krav på tillstånd. Detta krav bör emellertid inte gå utöver vad<br>som behövs på grund av knappheten på frekvenser.</p>
<p>\ första stycket begränsas därför kravet på tillstånd till sändningar som sker<br>med hjälp av radio på frekvens under 3 GHz. Den närmare motiveringen till<br>gränsdragningen för det tillståndspliktiga området finns i avsnitt 6.1. Sänd-<br>ningar i tråd eller över satellit är fortfarande tillståndsfria.</p>
<p>I andra stycket begränsas tillståndplikten ytterligare. Förutsättningen för att<br>en sändning av sökbar text-TV skall vara tillståndsfri är dels att den sändare<br>som används för sändningen av sökbar text-TV annars används för någon<br>tillståndspliktig verksamhet, dels att den som bedriver den verksamheten har<br>tillstånd. Etableringsfriheten gäller också sändningar som är särskilt an-<br>passade för syn- eller hörselskadade. Förutsättningarna är desamma som<br>ifråga om sökbar text-TV frånsett att det därutöver krävs att de sänds under<br>högst fyra timmar per dygn. Detta ger utrymme för att radiotidningar sänds<br>utan tillstånd. Om en sådan skall sändas i närradio krävs dock också att<br>tidningsutgivare träffar överenskommelse med en tillståndshavare eller den<br>som är ansvarig för närradiosändaren och på så sätt tilldelas sändningstid. I<br>uttrycket "särskilt anpassad för" ligger att sändningen skall rikta sig särskilt<br>till de syn- eller hörselskadade. Att en sändning sker i ljudradio eller är textad<br>innebär alltså inte automatiskt att den skall anses vara särskilt anpassad för<br>syn- eller hörselskadade. Att den som bedriver tillståndsfri verksamhet skall<br>registrera sig framgår av 2 kap. 3 §.</p>
<p>Bestämmelsen i tredje stycket syftar till att erinra om att tillstånd kan krävas<br>för innehav av radiosändare etc. enligt lagen (1993:599) om radiokommu-<br>nikation. Av särskild betydelse är föreskriften i 9 § andra stycket radiokom-<br>munikationslagen enligt vilken tillstånd att inneha och använda radiosändare<br>för sådana utsändningar som förutsätter att sökanden eller någon annan som<br>sökanden utför utsändningsuppdrag åt, fått medgivande enligt annan lag eller<br>enligt bestämmelser meddelade med stöd av annan lag, får meddelas endast<br>om sådant medgivande föreligger.</p>
<p>158</p>
<p>2 § Tillstånd att sända TV-program och tillstånd att till hela landet eller<br>till utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio enligt 4 kap. meddelas av Radio- och<br>TV-verket.</p>
<p>Tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket<br>enligt lokalradiolagen (1993:120).</p>
<p>Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att under en be-<br>gränsad tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradio-<br>program som inte är närradio eller lokalradio. Verket får förena ett<br>sådant tillstånd med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att före-<br>skrifterna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker<br>med stöd av ett sådant tillstånd.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela tillstånd att sända<br>ljudradioprogram i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för när-<br>radio eller lokalradio. Tillstånd att bedriva lokala digitala ljudradio-<br>sändningar meddelas också av regeringen.</p>
<p>1 första sty cket anges i vilka fall tillstånd meddelas av regeringen. Det gäller<br>tillstånd att sända televisionsprogram och att i hela landet eller till utlandet<br>sända ljudradioprogram. Det motsvarar i huvudsak vad som gäller i dag enligt<br>5 § radiolagen. Tillstånd till lokala digitala sändningar enligt femte stycket<br>andra punkten kan dock ske enligt radiolagen idag. Bestämmelsen förutsätter<br>naturligtvis att sändningarna är tillståndspliktiga enligt 1 §. För sändningar i<br>tråd och över satellit krävs inga tillstånd. Bestämmelsen har behandlats i<br>avsnitt 6.2.</p>
<p>Enligt andra stycket lämnar Radio- och TV-verket tillstånd att sända när-<br>radio. Av tredje stycket framgår att bestämmelserna om lokalradio tills vidare<br>finns kvar i lokalradiolagen (1993:120, se avsnitt 5.1).</p>
<p>Radio- och TV-verket får vidare ge tillstånd för tillfälliga sändningar som<br>skall pågå under högst två veckor, se fjärde stycket. Det kan gälla sändningar<br>från evenemang eller provsändningar. De tillfälliga sändningarna kan vara<br>både ljudradio- och televisionssändningar. Normalt saknas anledning att<br>tillämpa bestämmelserna i 6 och 7 kap. om sändningarnas innehåll och om<br>reklam på sådana tillfälliga sändningar. Därför föreskrivs att verket får besluta<br>om undantag från bestämmelserna i dessa båda kapitel. Det kan dock inte<br>uteslutas att det ibland kan vara lämpligt att vissa regler i 6 eller 7 kap.<br>behöver tillämpas också på sådana tillfälliga sändningar, t.ex. bestämmelsen<br>om beriktigande ifråga om sändningar med stor genomslagkraft. Verket får<br>även för de tillfälliga sändningarna enligt bestämmelsen ställa de villkor som<br>anges i 3 kap. 1-3 §§.</p>
<p>Regeringen kan enligt femte stycket även i andra fall besluta om tillstånd<br>om det finns särskilda skäl. Om sådana skäl föreligger bestämmer regeringen<br>själv. Bestämmelsen kan tillämpas om någon i undantagsfall inte kan ges<br>tillstånd till lokalradio- eller närradiosändningar eller om tillstånd kan ges men<br>det redan från början står klart att sökanden inte kan leva upp till reglerna för<br>de sändningsformerna. Bestämmelsen skulle kunna tillämpas t.ex. för att ge<br>en glesbygdssändning dispens från de regler om egenproduktion som upp-<br>ställs i lokalradiolagen eller för att i gränsområdena tillåta att programmaterial</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>159</p>
<p>från en samarbetspartner på andra sidan gränsen sänds i närradio. Ett annat<br>fall där undantagsbestämmelsen kan tillämpas är i krigs- och krigsfaresitua-<br>tioner, se avsnitt 6.2.</p>
<p>Då det skall vara fråga om särskilda skäl är bestämmelsens räckvidd be-<br>gränsad till mycket speciella situationer. Det krävs därför att den sökande kan<br>visa starka skäl för att han skall få sända trots att han inte förmår uppfylla de<br>krav som ställs på sändningarna. De sändningar som får tillstånd av rege-<br>ringen är varken närradio eller lokalradio och regeringen kan förena dessa<br>tillstånd med villkor enligt 3 kap. Bestämmelsen har utformats i enlighet med<br>Lagrådets förslag.</p>
<p>I femte stycket finns även en bestämmelse om digitala ljudradiosändningar.<br>Skälet till detta finns redovisat i avsnitt 6.2.</p>
<p>3 § Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte<br>behövs tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sänd-<br>ningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellit-<br>entreprenör) skall anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-<br>verket.</p>
<p>1 anmälan skall anges</p>
<p>1. namn, firma eller motsvarande,</p>
<p>2. ställföreträdare för juridisk person,</p>
<p>3. postadress och telefonnummer, och</p>
<p>4. uppgift om den verksamhet som bedrivs.</p>
<p>Enligt den nya lagen ställs vissa krav i fråga om innehåll, t.ex. i fråga om<br>reklam, även på sådana verksamheter som inte kräver tillstånd. För att under-<br>lätta tillsynen av sådan verksamhet föreskrivs i första stycket en skyldighet till<br>anmälan för registrering. Skyldigheten gäller liksom för närvarande för dem<br>som sänder i satellit och för satellitentreprenörer, dvs. de som för annans<br>räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapa-<br>citet (jfr 5-9 §§ satellitlagen). Dessutom föreskrivs nu av samma skäl anmäl-<br>ningsplikt för dem som sänder ursprungligt i kabel och andra som bedriver<br>sändningsverksamhet för vilka inga tillstånd krävs, t.ex sändningar för syn-<br>eller hörselskadade enlig 2 kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>I andra stycket anges vilka uppgifter som anmälan skall innehålla. I<br>uttrycket "uppgift om den verksamhet som bedrivs" ryms uppgift om på<br>vilken ort den anmälningsskyldige bedriver kabelsändningar och dylikt.</p>
<p>4 § Radio- och TV-verket skall upprätta ett register avseende dem som<br>har tillstånd som avses i 2 § eller som har anmält sig enligt 3 §.<br>Registret får föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får<br>endast innehålla sådana uppgifter som avses i 3 § andra stycket, 6 kap.</p>
<p>9 §. 9 kap. 4-7 §§ samt 22 § andra stycket och 29 § lokalradiolagen<br>(1993:120).</p>
<p>Bestämmelsen ger stöd för att upprätta ett dataregister över dem som bedriver<br>tillståndsfri verksamhet enligt lagen eller är satellitentreprenörer. Regler om ett</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>160</p>
<p>sådant register finns nu i 5 § satellitlagen. Då det kan innehålla känsliga Prop. 1995/96:160<br>uppgifter om t.ex. ägarförhållanden bör det även i fortsättningen ha stöd i lag,<br>jfr prop. 1993/94:217 om en reformerad datalag s. 21. Registret får endast<br>innehålla sådana uppgifter som lämnas av de registreringsskyldiga enligt 3 §<br>andra stycket, samt uppgifter om europeiskt programinnehåll, beteckningar<br>och uppgifter om ägarandelar, finansiering och liknande enligt 6 och 9 kap.</p>
<h5>3 kap. Sändningar med tillstånd av regeringen</h5>
<p>Lagrådet har i anslutning till bestämmelserna om tillståndsvillkor yttrat:</p>
<p>3 kap. 1-4 §§. I dessa paragrafer anges att regeringen får ställa vissa<br>villkor för sändningstillstånd som meddelas av regeringen. Villkoren avser<br>dels hur sändningsrätten skall utövas, dels innehållet i programmen.<br>Generella bestämmelser om programinnehållet finns i 6 kap. En saklig<br>skillnad mot vad som för närvarande gäller enligt 6 § radiolagen är att<br>kraven på opartiskhet och saklighet inte följer direkt av lagen utan kommer<br>att gälla endast om de föreskrivs som villkor i samband med sändnings-<br>tillståndet. Skälet härtill är enligt lagrådsremissen att krav på opartiskhet<br>och saklighet inte bör gälla för vissa sändningar som regeringen lämnar<br>tillstånd till, t.ex. för reklamsändningar. Detsamma synes kunna bli fallet,<br>om digitala ljudradiosändningar kan komma att tillåtas för t.ex. sändningar<br>av ett programföretag som avser att föra en politisk kampanj.</p>
<p>Lagrådet delar den i remissen uttryckta uppfattningen att kraven på<br>opartiskhet och saklighet inte kan ställas i alla de fall där regeringen med-<br>delar sändningstillstånd. Det kan synas lämpligt att dessa och liknande icke<br>generella krav på programinnehållet anges i det kapitel som behandlar<br>villkor för att få utöva sändningsrätten. Enligt Lagrådets mening är det<br>dock systematiskt mer tillfredsställande att samtliga bestämmelser som rör<br>programinnehållet, även sådana som inte har generell giltighet, samlas i<br>6 kap. och, i vad gäller reklam och andra annonser, i 7 kap. I 3 kap.<br>kommer då att tas upp endast de villkor som rör utövandet av sändnings-<br>rätten i närmast tekniskt och administrativt avseende.</p>
<p>Mot denna bakgrund förordar Lagrådet att bestämmelserna i 1 § samt</p>
<p>2 § 9-13 flyttas till 6 kap. samt att vad som sägs i 3 § flyttas till 7 kap. I</p>
<p>3 kap. bör då göras en hänvisning till de paragrafer som i 6 och 7 kap.<br>behandlar villkor rörande programinnehållet.</p>
<p>Regeringen instämmer i och för sig i att det kan vara en fördel att alla be-<br>stämmelser om sändningarnas innehåll skall samlas i ett kapitel. A andra sidan<br>ligger det klara fördelar i att bestämmelser om vilka villkor som får ställas i<br>sändningar med tillstånd av regeringen finns samlat på ett ställe. Den indel-<br>ning av bestämmelserna som Radiolagsutredningen föreslagit och som rege-<br>ringen anslutit sig till i lagrådsremissen är därför, enligt regeringens mening,<br>att föredra. Härigenom undviks också hänvisningar mellan olika kapitel.<br>Regeringen anser därför inte att det finns tillräckliga skäl att frångå systema-<br>tiken i lagrådsremissen.</p>
<p>161</p>
<p>11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>1 § Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med<br>villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och<br>sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och<br>informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.</p>
<p>Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i</p>
<p>2 och 3 § § samt 4 § andra stycket.</p>
<p>I första stycket ges regeringen rätt att ställa vissa allmänna villkor på sänd-<br>ningsverksamheten. Bestämmelsen motsvarar 6 § radiolagen första stycket<br>som dock gäller för alla sändningar med tillstånd enligt 5 § radiolagen. Här är<br>det i stället fråga om ett villkor som regeringen får, men inte måste, ställa på<br>verksamheten. Demokratibestämmelsen som enligt 6 § radiolagen får tas in i<br>avtalet anges direkt i radio- och TV-lagen (se 6 kap. 1 §). Bakgrunden till<br>bestämmelsen framgår av avsnitt 6.4.</p>
<p>Om reklam tillåts i en sändning som regeringen lämnar tillstånd till, bör<br>villkoret om opartiskhet och saklighet normalt inte gälla för reklamen. Det<br>ankommer på regeringen att bestämma om villkor enligt första stycket skall<br>gälla reklam och program som inte är reklam och som sänds på uppdrag av<br>någon annan.</p>
<p>Av andra stycket framgår att de villkor som anges i första stycket inte är<br>de enda villkor som regeringen får förena ett tillstånd med. Regeringen får<br>dessutom ställa upp de villkor som anges i 2-4 §§. Några andra villkor för<br>rätten att sända skall regeringen inte få ställa.</p>
<p>Att regeringen kan ställa villkor för rätt till statsbidrag är en annan sak.<br>Brott mot ett sådant villkor innebär inte annat än att regeringen kan låta bli att<br>betala ut bidraget och företaget kan redan från början avböja utan att det<br>påverkar dess rätt att sända. Se närmare om detta i avsnitt 6.4.</p>
<p>2 § Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att</p>
<p>1. sända program till hela landet eller till viss del av landet,</p>
<p>2. sända under en viss minsta tid,</p>
<p>3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,</p>
<p>4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn-<br>eller hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket,</p>
<p>5. utforma sändningarna på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för<br>funktionshindrade,</p>
<p>6. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av<br>regeringen,</p>
<p>7. använda en viss sändningsteknik,</p>
<p>8. använda vissa radiosändare,</p>
<p>9. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genom-<br>slagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden<br>för sändning av programmen,</p>
<p>10. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om beriktigande<br>även i fråga om ljudradion,</p>
<p>11. sända genmälen,</p>
<p>12. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,</p>
<p>13. sända ett mångsidigt programutbud,</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>162</p>
<p>14. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten<br>om en myndighet begär det,</p>
<p>15. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som<br>är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer<br>överens med de villkor som har meddelats enligt denna lag, och</p>
<p>16. utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas<br>emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.</p>
<p>I denna paragraf anges en rad villkor av ganska olika slag som regeringen får<br>ställa för rätten att sända. I huvudsak återfinns de punkter som räknas upp i<br>avtalen med de nuvarande programföretagen. De kommenteras punkt för<br>punkt nedan.</p>
<p>1. Skyldighet att sända program i hela landet eller i viss del av landet.</p>
<p>I tillståndsbeslutet anges vilken rätt företaget har att sända. Statsmakterna<br>har tidigare ansett att staten bör få ställa krav på att sändningarna når hela eller<br>nästan hela befolkningen. Stöd för ett sådant villkor ges i denna punkt.</p>
<p>2. Skyldighet att sända under viss minsta tid.</p>
<p>Om tillståndet inte säger något annat får programföretaget sända 24 timmar<br>per dygn. I gällande avtal ställs emellertid krav på minsta sändningstid per<br>vecka. Ett sådant villkor får fortfarande ställas.</p>
<p>3. Skyldighet att samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje<br>område.</p>
<p>Bestämmelsen i 3 kap. 6 § innebär att det antal kanaler tillståndshavaren får<br>sända i skall anges i tillståndsbeslutet. I avtalen med Sveriges Television AB<br>och Sveriges Radio AB uppställs för närvarande krav på antal kanaler. Denna<br>punkt ger stöd för ett motsvarande krav. Begreppet kanal används inte, se<br>kommentaren till 3 kap. 6 §.</p>
<p>4. Skyldighet att bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade<br>för syn- och hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket andra meningen .<br>Denna punkt syftar till att ge stöd för krav på att programföretaget distribuerar<br>program det inte självt producerat, i första hand radiotidningar och mot-<br>svarande. Villkoret måste emellertid uttryckas som en allmän skyldighet (jfr 3<br>kap. 4 § YGL).</p>
<p>5. Skyldighet att utforma sändningar på ett sådant sätt att de är tillgängliga<br>för funktionshindrade.</p>
<p>Det framstår som självklart att regeringen även i fortsättningen skall kunna<br>kräva att program för syn- och hörselskadade skall sändas. Ett sådant krav<br>har tidigare ansetts rymmas i p. 13 nedan, skyldighet att sända ett mångsidigt<br>programutbud. Det är dock lämpligare att klart ange det krav som kan ställas.</p>
<p>Bemyndigandet ger regeringen rätt att ställa villkor om olika åtgärder för att<br>personer med t.ex. syn- eller hörselnedsättning skall kunna ta del av pro-<br>grammen. Som exempel på sådana villkor kan nämnas skyldighet att texta<br>även svenskspråkiga program. I tillståndsvillkor kan även anges omfattningen<br>av åtgärderna, t.ex. att en viss lägsta andel av programmen skall vara textade.</p>
<p>Genom att krav av detta slag får ställas som tillståndsvillkor kan även<br>andra programföretag än de avgiftsfinansierade åläggas skyldighet att göra<br>programmen lättare tillgängliga för funktionshindrade.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>163</p>
<p>Därmed innebär bestämmelsen inte någon skyldighet att sända program<br>som är särskilt avsedda för funktionshindrade.</p>
<p>6. Sky ldighet att bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av<br>tillstånd av regeringen.</p>
<p>Punkten ger stöd för ett villkor att bereda utrymme för sändningar som<br>sker med stöd av tillstånd av regeringen, t.ex. Sveriges Utbildningsradios<br>program.</p>
<p>7. Skyldighet att använda en viss sändningsteknik.</p>
<p>Någon motsvarighet till detta villkor finns inte för närvarande. Det är<br>emellertid nödvändigt att lämna utrymme för villkor av denna typ om staten<br>skall ha något inflytande på introduktionen av ny teknik, se avsnitt 4.1.</p>
<p>8. Skyldighet att använda vissa radiosändare.</p>
<p>Krav på att viss sändare skall användas finns i 23 § radiolagen och får<br>uppställas enligt 4 § lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska<br>televisionsprogram. Bestämmelsen i radiolagen har tillkommit för att möj-<br>liggöra att danska sändningar, i avsikt att förbättra mottagningsförhållandena i<br>Danmark, får sändas ut från svensk botten. Det tillstånd som gäller för de<br>finska sändningarna ställer krav på att Nackasändaren används. Sådana krav<br>får fortfarande ställas. Krav på användning av viss sändare kan behöva ställas<br>också med anledning av införandet av ny teknik. I detta villkor ryms också<br>villkor om räckvidd och om att antennen skall riktas på något angivet sätt,<br>t.ex. mot utlandet.</p>
<p>9. Skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda<br>genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt<br>tiden för sändning av programmen.</p>
<p>Denna punkt motsvarar 7 § första stycket 4 radiolagen.</p>
<p>10. Skyldighet att iaktta bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om<br>beriktigande även i fråga om ljudradion.</p>
<p>Bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om beriktigande gäller endast för<br>sändningar i televisionen för vilka det finns ett krav på beriktiganderegler i<br>TV-direktivet artikel 23. Regeringen får emellertid enligt 3 kap. 1 § ställa som<br>villkor att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt. En skyldighet att<br>beriktiga felaktigheter är naturlig i fråga om sådana sändningar. Ett sådant<br>villkor uppställs också för närvarande för Sveriges Radio AB.</p>
<p>11. Skyldighet att sända genmälen.</p>
<p>Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio<br>AB och TV 4 AB är enligt avtalen skyldiga att sända genmälen (jfr 7 § första<br>stycket 1 radiolagen). Regeringen får ställa sådana villkor även i fortsätt-<br>ningen med stöd av denna punkt.</p>
<p>12. Skyldighet att i programverksamheten respektera den enskildes<br>privatliv.</p>
<p>Ett sådant villkor får nu ställas enligt 7 § första stycket 2 radiolagen och<br>finns också i samtliga avtal.</p>
<p>13. Skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud.</p>
<p>Punkten motsvarar 7 § första stycket 3 radiolagen. Avtalen ställer en rad<br>krav på programutbudet såsom att sända viss minsta mängd nyheter, barn-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>164</p>
<p>program, teater etc. Under denna punkt faller också krav på produktion utan- Prop. 1995/96:160<br>för programföretaget självt. Däremot ryms inte sådana rent organisatoriska<br>frågor som redaktionernas antal eller geografiska placering.</p>
<p>14. Skyldighet att kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för<br>allmänheten om en myndighet begär det.</p>
<p>Enligt 23 § lokalradiolagen skall meddelanden som är av vikt för all-<br>mänheten sändas i lokalradion i en nödsituation. Detta skall då ske kost-<br>nadsfritt. Ett motsvarande villkor finns i avtalet med TV 4 AB. Enligt 7 §<br>första stycket 5 radiolagen får i avtal mellan regeringen och programföretagen<br>föreskrivas en skyldighet att på begäran av myndighet sända meddelande till<br>allmänheten. Villkoret som regeringen får ställa på de tillståndspliktiga sänd-<br>ningarna bör utformas i en vidare mening än för lokalradion, vilket dock inte<br>hindrar regeringen från att ställa mindre långtgående skyldigheter än vad som<br>är tillåtet.</p>
<p>15. Skyldighet att till Granskningsnämnden för radio och TV lämna<br>uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program<br>står i överensstämmelse med de villkor som har meddelats enligt denna lag.</p>
<p>Regeringen kan med stöd av villkorskatalogen ovan ställa en rad krav på<br>utbudet. För att granska efterlevnaden av villkoren kan Granskningsnämnden<br>behöva få tillgång till annat än inspelningsmaterial, t.ex programtablåer, spon-<br>soravtal etc. Gränsen för bestämmelsens tillämpning sätts vid att det skall vara<br>fråga om material för granskning och att uppgifterna skall vara nödvändiga.</p>
<p>16. Utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av<br>en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet. Det finns i dag inte<br>något uttryckligt förbud mot att kryptera sändningar som sker med stöd av<br>regeringens tillstånd. Detta är dock underförstått. En sändning av ett public<br>service-bolag bör inte krypteras i avsikt att programföretaget skall kunna ta<br>betalt av publiken. Detta sammanhänger med den begränsade tillgången på<br>frekvensutrymme. Vill programföretaget ta betalt av lyssnare eller tittare får<br>det använda sig av tillståndsfria sändningsformer, dvs. satellit- och tråd-<br>sändningar. Villkoret har utvecklats närmare i avsnitt 6.4.</p>
<p>3 § Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända</p>
<p>1. reklam eller andra annonser, och</p>
<p>2. även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 §<br>andra stycket och 9 §.</p>
<p>Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att<br>diskriminera annonsörer.</p>
<p>De villkor som får ställas enligt 2 § avser inte särskilt reklam och andra<br>annonser. Även i fråga om sådana bör bestämda villkor få ställas upp. Ord-<br>ningen liknar den som gäller i dag enligt radiolagen. Således tillåts för när-<br>varande villkor om reklamförbud enligt 7 § radiolagen. Sådana villkor gäller<br>också för Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbild-<br>ningsradio AB. Att regeringen får ställa villkor om reklamförbud innefattar<br>också att regeringen får ställa villkor för reklamen. Regeringen får också ställa<br></p>
<p>165</p>
<p>strängare villkor för andra annonser och för sponsrade program. De regler Prop. 1995/96:160<br>som annars gäller är minimiregler och har huvudsakligen sin grund i TV-<br>direktivet. Regeringen kan alltså inte med stöd av denna bestämmelse dispen-<br>sera från minimireglerna i 7 kap.</p>
<p>Regeringen får vidare enligt andra stycket föreskriva en skyldighet att inte<br>diskriminera annonsörer. En sådan skyldighet finns för närvarande i 12 §<br>radiolagen.</p>
<p>4 § Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen, vare sig direkt eller<br>genom företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav<br>eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande.</p>
<p>Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och<br>inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än<br>i begränsad omfattning.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller inte staten.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket har utformats med förebild i 5 § lokalradio-<br>lagen. I fråga om tillstånd som regeringen meddelar är den dock en nyhet<br>vilken behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.3.</p>
<p>Även andra stycket är nytt. Som anmärkts under 1 § är uppräkningen av<br>tillåtna villkor uttömmande. Några andra villkor för rätten att sända än de som<br>anges i detta kapitel får inte uppställas, vilket följer av att yttrandefrihets-<br>inskränkningar skall ha stöd i lag. Ett villkor av det slag som här föreslås är<br>otvivelaktigt en yttrandefrihetsinskränkning. Statsmakterna har emellertid an-<br>sett att villkor om vem som äger ett företag med tillstånd bör få uppställas. Se<br>t.ex. prop. 1990/91:149 som föregick beslutet om att inrätta den tredje<br>markkanalen. Eftersom aktier kan säljas fritt vore det helt meningslöst att<br>uppställa villkor om ägande, om villkoret inte också gällde under tillstånds-<br>tiden. Genom denna bestämmelse ges stöd åt sådana villkor om ägande som<br>återfinns i avtalet med TV 4 AB.</p>
<p>Tredje stycket har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat, se<br>avsnitt 6.3.</p>
<p>5 § Ett tillstånd som meddelas av regeringen får innebära rätt att<br>endast vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid<br>dessförinnan sänts av någon annan. I ett sådant beslut får föreskrivas<br>att bestämmelserna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som<br>sker med stöd av tillståndet.</p>
<p>Ibland innefattar ett tillstånd enligt den nuvarande lagstiftningen endast rätt att<br>vidaresända program som sänds av någon annan. Denna möjlighet behövs<br>även i fortsättningen. Enligt 23 § radiolagen får regeringen under vissa förut-<br>sättningar besluta att reglerna i radiolagen inte skall gälla för sändningar som<br>utländska företag bedriver i Sverige i sändningsverksamhet riktad till hem-<br>landet. Bestämmelsen har tillkommit för att möjliggöra att danska TV 2 sänder<br>till Danmark från svensk mark för att medge bättre mottagningsförhållanden.</p>
<p>166</p>
<p>Ett sådant tillstånd skulle rymmas inom den föreslagna bestämmelsen. Där Prop. 1995/96:160<br>ryms också det tillstånd som Sverigefinska riksförbundet har för att sända<br>finska TV-program i Sverige.</p>
<p>Regeringen ges i denna paragraf rätt att i tillståndsbeslutet ange att bestäm-<br>melserna i 6 och 7 kap. i den föreslagna lagen inte skall gälla för sådana<br>vidaresändningar som avses i denna paragraf. Det är emellertid inte nöd-<br>vändigt att regeringen meddelar dispens från hela 6 och 7 kap. För närvarande<br>gäller undantag från motsvarande bestämmelser i radiolagen för de finska<br>sändningarna (3 § lagen [1986:3] om rundradiosändning av finländska<br>televisionssändningar) men vissa bestämmelser motsvarande dem som finns i<br>radiolagen återfinns i stället i avtalet. Att sändningar som avses i denna<br>paragraf inte skall granskas av Granskningsnämnden för radio och TV<br>framgår av 9 kap. 2 § tredje stycket.</p>
<p>6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen innebär rätt att samtidigt<br>sända det antal program i varje område under den del av dygnet som<br>anges i tillståndet.</p>
<p>1 bestämmelsen anges att ett tillstånd som regeringen meddelat innebär rätt att<br>samtidigt sända det antal program i varje område som anges i tillståndet.<br>Härmed avses vad som i dagligt tal kallas "kanal". Innebörden av kanal-<br>begreppet är emellertid oklar och används därför inte. Regeringen skall alltså<br>alltid i tillståndsbeslutet tala om hur många program som samtidigt får sändas.<br>Så sker redan i dag i de avtal som regeringen träffar med programföretagen.<br>Att regeringen också får ställa krav på att ett visst minsta antal program skall<br>sändas samtidigt framgår av 3 kap. 2 § 2. Det har ibland hävdats att ett<br>tillstånd enligt den nu gällande radiolagen inte skulle kunna begränsas geo-<br>grafiskt. Ett tillstånd enligt denna lag kan begränsas såväl geografiskt som i<br>tiden. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.2.</p>
<p>Ett tillstånd kan avse rätt att sända program under hela dygnet eller en viss<br>del av detta. Det senare kan bli aktuellt om flera programföretag önskar dela<br>på en kanal.</p>
<p>7 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen gäller för viss tid.</p>
<p>Ett tillstånd som har meddelats för en tid av minst fyra år förlängs på<br>oförändrade villkor med ytterligare fyra år. om tillståndshavaren önskar<br>det och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång med-<br>delat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar<br>förändra villkoren.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket överensstämmer med bestämmelsen i 5 § andra<br>stycket radiolagen. Ingen bestämd tid slås fast i lagen. Bestämmelsen har<br>motiverats i avsnitt 6.5.</p>
<p>Den verksamhet som bedrivs kan vara mycket omfattande och beröra<br>många anställda. Den som har ett tillstånd bör bl.a. därför om möjligt i god tid<br>kunna få besked om regeringen anser att han kan få fortsätta på oförändrade<br></p>
<p>167</p>
<p>villkor. I andra stycket föreskrivs därför att om regeringen inte senast två år<br>före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas<br>eller att regeringen önskar förändra villkoren, är tillståndet förlängt på oför-<br>ändrade villkor, självfallet dock endast om tillståndshavaren önskar oför-<br>ändrade villkor. Detta gäller dock endast om tillståndet är bestämt för en tid av<br>fyra år eller längre.</p>
<p>8 § Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande<br>ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen<br>avser att förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast<br>innehålla villkor som den sökande godtagit.</p>
<p>Enligt nu gällande ordning bestäms villkoren för sändningsrätten i ett avtal<br>mellan regeringen och programföretaget. Som framgått av avsnitt 6.4 är<br>avtalet knappast att betrakta som ett avtal i egentlig mening utan snarare ett<br>förvaltningsbeslut av regeringen. Nyttan med avtalskonstruktionen har främst<br>legat i att programföretaget genom undertecknandet av avtalet har förklarat sig<br>införstått med och accepterat villkoren. En motsvarande ordning föreskrivs<br>här.</p>
<h5>4 kap. Närradio</h5>
<p>1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.</p>
<p>Paragrafen innehåller en definition av vad som är närradio.</p>
<p>2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar<br>och det är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända<br>närradioprogram i en kommun. Om det finns särskilda skäl får det<br>samtidigt sändas mer än ett närradioprogram i kommunen.</p>
<p>Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på cirka tio<br>kilometer. Radio- och TV-verket får i särskilda fall besluta om större<br>sändningsområden. Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att<br>sändningarna kan tas emot i hela kommunen.</p>
<p>Vad som sägs [första stycket motsvarar 6 § första stycket andra och tredje<br>meningen närradiolagen (1982:459). Enligt 3 kap. 2 § tredje stycket YGL<br>skall det finnas möjlighet för sammanslutningar att sända ljudradioprogram i<br>lokala radiosändningar i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser<br>medger. Denna princip får ett uttryck här. Om det bara finns tekniska möj-<br>ligheter och en sådan sammanslutning som anges i 4 § vill det skall Radio-<br>och TV-verket se till att en sådan möjlighet öppnas. Bestämmelsen ger också<br>en anvisning om förhållandet mellan närradio och lokalradio. Medan den<br>första möjligheten skall finnas om någon vill det, krävs det särskilda skäl för<br>att det skall få sändas mer än ett program samtidigt i kommunen. Exempel på<br>fall då sådana skäl kan tänkas, lämnas i prop. 1992/93:70 s. 35 f. Där nämns<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>168</p>
<p>kommuner med stor folkmängd eller kommuner med flera större tätorter.<br>Förhållandet mellan närradio och lokalradio skulle kunna uttryckas så att<br>närradion har företräde när det gäller den första möjligheten att sända närradio<br>medan motsatsen gäller i förhållande till rätten att sända ytterligare ett program<br>samtidigt i kommunen. Uttrycket sändningsmöjlighet har utmönstrats, i stället<br>talas här om att samtidigt sända mer än ett närradioprogram. Någon saklig<br>ändring är inte avsedd. Innebörden är att Radio- och TV-verket kan fördela<br>sändningstid mellan ytterligare en grupp sammanslutningar. Att de sedan kan<br>besluta att sända från en eller flera sändare allt efter vad de kommer överens<br>om följer av att det inte längre finns något monopol på utsändningen.</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 6 a § första stycket närradio-<br>lagen. I den nu gällande bestämmelsen föreskrivs också att medgivande till<br>större räckvidd inte skall lämnas om inte en majoritet av de sändnings-<br>berättigade sammanslutningarna i kommunen önskar det. Bestämmelsen torde<br>ha sin bakgrund i tanken att majoriteten inte skall tvingas till kostnads-<br>krävande sändningar som den inte önskar. Sedan sändarmonopolet avskaffats<br>saknar bestämmelsen fog. Inget hindrar nämligen att sändningarna sker från<br>olika sändare med olika räckvidd så länge sändningarna inte sker samtidigt.</p>
<p>3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio<br>och under vilken tid sändningarna får ske.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.</p>
<p>Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de<br>sökandes önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur<br>ges åt den sökande som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en<br>viss tidpunkt. Beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för<br>ett år. Radio- och TV-verket får ompröva ett beslut om fördelning av<br>sändningstid, om det finns särskilda skäl.</p>
<p>\ första stycket slås fast att det är Radio- och TV-verket som bestämmer vilka<br>som får sända närradio och under vilken tid sändningarna får ske. Det mot-<br>svarar vad som gäller i dag (7 § första stycket närradiolagen). Sändningstiden<br>får inte överlåtas. Detta framgår indirekt av 10 kap. 10 §. Det innebär också<br>att Granskningsnämnden för radio och TV har rätt att utgå ifrån att den som<br>har tilldelats en viss sändningstid också är den som sänder.</p>
<p>Av andra stycket framgår att tillstånd att sända närradio fortsättningvis<br>gäller för viss tid. Detta är en ändring mot vad som nu gäller enligt 8 § andra<br>stycket närradiolagen. Befintliga tillstånd påverkas inte av bestämmelsen.</p>
<p>Tredje stycket första till och med tredje meningen motsvarar 8 § när-<br>radiolagen. Enligt de två sista meningarna, varav den sistnämnda av dessa är<br>ny, gäller ett beslut om sändningstid tills vidare, dock längst ett år, men ett<br>beslut om fördelning av sändningstid får omprövas om det finns särskilda<br>skäl. Detta stämmer överens med Närradionämndens praxis. Om möjlighet att<br>ompröva ett beslut om sändningstid inte fanns skulle det finnas risk för att en<br>tillståndshavare som disponerar 24 timmar därför att inga andra intressenter<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>169</p>
<p>fanns vid tiden för fördelning av sändningstiden, skulle kunna stänga ute alla Prop. 1995/96:160<br>andra sammanslutningar. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 6.5.</p>
<p>4 § Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska</p>
<p>personer:</p>
<p>1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sänd-<br>ningsområdet.</p>
<p>2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända<br>program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver<br>inom sändningsområdet.</p>
<p>3. Församlingar inom Svenska kyrkan.</p>
<p>4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och<br>högskolor.</p>
<p>5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde</p>
<p>för gemensamma närradioändamål (närradioföreningar).</p>
<p>Lokala ideella föreningar som avses i 1 och 2 får meddelas tillstånd</p>
<p>att sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i<br>sändningsområdet i minst ett år före dagen för ansökan om tillstånd.<br>Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.</p>
<p>Bestämmelsen anger vem som kan få tillstånd att sända närradio. Uppräk-<br>ningen är uttömmande och motsvarar 4 § närradiolagen.</p>
<p>5 § Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att samman-<br>slutningen har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt yttrande-<br>frihetsgrundlagen.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 5 § närradiolagen och har behandlats kort i avsnitt</p>
<p>6.3.</p>
<p>6 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har till-<br>stånd att sända lokalradio eller digital ljudradio.</p>
<p>Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att<br>sända lokalradio eller digital ljudradio. Tillståndet att sända närradio<br>upphör då från och med den dag sändningar får ske med stöd av till-<br>ståndet att sända lokalradio eller digital ljudradio.</p>
<p>Första stycket motsvarar 3 § andra stycket närradiolagen förutom bestäm-<br>melsen om digital ljudradio.</p>
<p>Andra stycket överensstämmer med 3 § tredje stycket närradiolagen från-<br>sett tillägget om digital ljudradio.</p>
<p>170</p>
<p>7 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får ut-<br>nyttjas av någon annan under en tid av högst tre månader, om en inne-<br>havare av tillstånd att sända närradio mot vilken det har riktats ett<br>föreläggande vid vite enligt denna lag, avstår sändningstid eller avsäger<br>sig sitt sändningstillstånd.</p>
<p>En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för<br>vilka det krävs tillstånd enligt denna lag.</p>
<p>Första stycket motsvarar i huvudsak 7 § andra stycket närradiolagen. Bak-<br>grunden till bestämmelsen framgår av prop. 1992/93:70 s. 57.</p>
<p>Andra stycket-, För att undvika att närradio sammanblandas med och<br>förväxlas med annan radio föreskrivs att sändare som används för närradio<br>inte får användas för andra sändningar. Till skillnad mot vad som nu före-<br>skrivs i 6 a § närradiolagen gäller detta dock bara tillståndspliktiga sänd-<br>ningar. Detta ger utrymme för att radiotidningar och andra sändningar som är<br>särskilt anpassade för synskadade och enligt 2 kap. 1 § andra stycket inte<br>kräver tillstånd, får sändas från en närradiosändare.</p>
<h5>5 kap. Lokalradio</h5>
<p>1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga lokala ljudradio-<br>sändningar än sådana som kräver tillstånd av regeringen eller som får<br>ske endast under en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller<br>som är närradio.</p>
<p>Bestämmelser om lokalradio finns i lokalradiolagen (1993:120).</p>
<p>Definitionen av lokalradio återfinns i förs ta stycket. Den är egentligen negativ,<br>dvs. allt som är tillståndspliktig ljudradio och inte är närradio, sådana sänd-<br>ningar som regeringen ger tillstånd till eller tillfälliga sändningar enligt 2 kap.<br>2 § fjärde stycket, är lokalradio.</p>
<p>Av andra stycket framgår att de nuvarande reglerna i lokalradiolagen tills<br>vidare bör fortsätta att gälla. I avsnitt 5.1 har redogjorts för skälen för detta.</p>
<h5>6 kap. Sändningarnas innehåll m.m.</h5>
<p>1 § Den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram<br>efter tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som<br>helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och<br>principen om alla människors lika värde och den enskilda människans<br>frihet och värdighet.</p>
<p>Demokratibestämmelsen motsvaras av den som för närvarande finns i 6 §<br>fjärde stycket radiolagen och 12 § första stycket satellitlagen. Beträffande<br>bestämmelsens innebörd, se prop. 1977/78:91 s. 230. Bestämmelsen gäller<br>nu alla TV-sändningar som lagen omfattar samt de ljudradiosändningar som<br>sker med stöd av tillstånd av regeringen. Bakgrunden till införandet av regeln<br>i lagen beskrivs i avsnitt 7.1.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>171</p>
<p>Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen skall finnas i en egen paragraf<br>med hänsyn till dess centrala betydelse. Regeringen ansluter sig till denna<br>bedömning.</p>
<p>2 § Program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen<br>karaktär eller med pornografiska bilder får inte sändas i televisionen<br>under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att<br>barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är för-<br>svarligt.</p>
<p>Enligt TV-direktivet artikel 22 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att<br>säkerställa att TV-sändningar från företag inom deras jurisdiktion inte all-<br>varligt skadar den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minder-<br>åriga. Detta skall särskilt gälla program som innehåller pornografi eller<br>meningslöst våld. Någon bestämmelse som medger ingripande mot sådana<br>sändningar finns inte för närvarande, utom i fråga om rent brottsliga sänd-<br>ningar. En motsvarighet finns dock i bestämmelsen om förbud mot egen-<br>sändning i 16 § kabellagen och om mediets särskilda genomslagskraft i 12 §<br>andra stycket satellitlagen. Som utvecklats i avsnitt 7.2 bör en bestämmelse<br>nu införas. Bestämmelsen har utformats med tanke på att den skall skydda<br>minderåriga på det sätt som anges i artikel 22. Bestämmelsen syftar inte till att<br>hindra vuxna från att ta del av program de skulle kunna finna stötande. Be-<br>stämmelsen gäller endast TV-program, vilket dels beror på att direktivet<br>endast gäller TV. dels på att regler om våld eller pornografi i ljudradion inte<br>skulle fylla något praktiskt behov.</p>
<p>I reklamkapitlet talas om barn under tolv år, i denna paragraf om barn. Det<br>beror på att det kan finnas skäl att skydda även något äldre barn från vålds-<br>och pomografisändningar. Detta skall beaktas vid bedömningen av när det<br>finns en betydande risk för att barn kan se programmen. Sändningarna kan<br>också utformas på sådant sätt att risken är mindre än normalt för att barn ser<br>dem. Så är fallet med krypterade sändningar. Om sändningen är kodad får<br>ansvaret för att barnet inte ser en olämplig avkodad sändning huvudsakligen<br>anses ligga på barnets föräldrar. Vid en domstols prövning av om bestämmel-<br>sen har överträtts får en samlad bedömning göras av det skadliga innehåll<br>sändningen har samt tidpunkten för och tillgängligheten av sändningen.</p>
<p>I vissa fall kan det dock anses försvarligt att ändå visa våldsskildringar<br>eller pornografi, t.ex. som ett led i nyhetsförmedling eller i samband med en<br>debatt om våld eller pornografi. Det krävs dock att det är försvarligt av<br>särskilda skäl. Att bilderna ingår i en film med konstnärligt värde innebär inte<br>utan vidare att det är försvarligt att visa en våldsskildring eller pornografiska<br>bilder. Ibland kan det anses tillräckligt att programmet föregåtts av en tydlig<br>varning. Om det skall kunna anses tillräckligt bör bero av en allsidig be-<br>dömning där programmets art och tidpunkten för sändningen ingår i bedöm-<br>ningen. Ingripande kan ske enligt 10 kap. 11 §, dock endast vid upprepade<br>överträdelser.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>172</p>
<p>Paragrafen har utformats i huvudsak efter förslag av Lagrådet, se avsnitt Prop. 1995/96:160</p>
<p>7.2.</p>
<p>3 § Uppgifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam<br>och som sänts på annat sätt än genom tråd, skall beriktigas när det är<br>befogat.</p>
<p>Även uppgifter som förekommit i TV-program som inte är reklam<br>och som sänts genom tråd bör beriktigas när det är befogat.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket har en motsvarighet i 12 § satellitlagen och i<br>samtliga avtal. En sådan bestämmelse krävs enligt artikel 23 i TV-direktivet.<br>Se närmare avsnitt 7.4.</p>
<p>Som närmare utvecklats i avsnitt 7.4 är det inte möjligt att utan ändring av<br>YGL låta bestämmelsen i första stycket omfatta trådsändningar. Oavsett om<br>beriktigandet skall framtvingas genom statligt ingripande, vilket torde kräva<br>en ändring i YGL, eller ej bör beriktigande ske också av uppgifter i tråd-<br>sändningar om det är befogat. Detta sägs i andra stycket.</p>
<p>4 § Program som inte är reklam får inte på ett otillbörligt sätt gynna<br>kommersiella intressen.</p>
<p>En liknande bestämmelse finns för alla sändningsformer i 6 § andra stycket<br>radiolagen. 10 § första stycket närradiolagen, 24 § första stycket lokalradio-<br>lagen, 8 § första stycket kabellagen respektive 15 § första stycket satellit-<br>lagen. Överträdelse av bestämmelsen kan sanktioneras med den särskilda<br>avgiften, se 10 kap. 5 § radio- och TV-lagen och 31 b § lokalradiolagen. När<br>det gäller vederhäftighet i reklam gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen<br>(1995:450).</p>
<p>5 § I sändningar för vilka villkor om opartiskhet gäller får det inte<br>förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och<br>som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller<br>åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.</p>
<p>Att sådana meddelanden skall anses som annonser framgår av 7 kap.</p>
<p>1 §•</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket motsvarar 10 § radiolagen. Den nya lagen<br>förutsätter emellertid inte att alla sändningar har ett krav på opartiskhet och<br>saklighet. Det är meningslöst att begränsa mängden politiska eller andra<br>åsikter i annonser om krav på opartiskhet inte gäller för de vanliga program-<br>men. Föreskriften gäller därför bara för sådana sändningar för vilka det ställs<br>krav om opartiskhet. Se närmare om s.k. åsiktsreklam i avsnitt 8.7.</p>
<p>I andra stycket finns en påminnelse om att sådana sändningar som nämns i<br>första stycket enligt 7 kap. 1 § är att betrakta som annonser vilket får till följd<br>att de skall räknas in i den mängd tillåtna annonser som föreskrivs i 7 kap.</p>
<p>173</p>
<p>6 § I närradio får det endast sändas program som har framställts sär-<br>skilt för den egna verksamheten. I enstaka fall får det dock förekomma<br>sändningar som inte framställts enbart för den egna verksamheten, om<br>de är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar.</p>
<p>Bestämmelsen som innehåller det s.k. riksförbudet för närradion motsvarar<br>11 § första stycket närradiolagen. Liksom tidigare gäller ett undantag från<br>bestämmelsen, men detta har fått en något annorlunda utformning. Som fram-<br>går av avsnitt 7.6 har bestämmelsen i närradiolagen enligt motiven avsetts få<br>en ganska restriktiv tillämpning. Detta har dock inte fått något tydligt uttryck i<br>lagtexten. Bland annat på grund av den kritik som Regeringsrätten riktat mot<br>vissa förelägganden av Närradionämnden har bestämmelsen utformats i när-<br>mare anslutning till vad som angavs i förarbetena till närradiolagen. För att<br>undantagsbestämmelsen i andra meningen skall kunna bli tillämplig krävs dels<br>att det är fråga om enstaka fall, dels att sändningen är av särskilt intresse för<br>tillståndshavarens medlemmar. Att det skall vara fråga om enstaka fall innebär<br>att ett enstaka arrangemang av stort intresse kan få förekomma, men inte t.ex.<br>alla matcher i årets ishockeyserie. Att det skall vara fråga om sändningar av<br>särskilt intresse för medlemmarna innebär att sändningen typiskt sett skall<br>vara intressant för medlemmar i föreningar av aktuellt slag. Att medlemmarna<br>i det lokala politiska partiet är ovanligt intresserade av ishockey medför därför<br>inte att partiet med stöd av bestämmelsen kan ägna sig åt att sända ishockey i<br>närradion.</p>
<p>7 § En närradioförenings programutbud får innehålla endast</p>
<p>1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillstånds-<br>havama,</p>
<p>2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,</p>
<p>3. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar<br>om närradioverksamheten på orten, och</p>
<p>4. provsändningar av program, framställda av juridiska personer<br>som är behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall<br>under högst tre månader.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 11 § andra stycket närradiolagen och reglerar vad en<br>närradioförening får sända. Vad som avses med en närradioförening framgår<br>av 4 kap. 4 § första stycket 5.</p>
<p>8 § Den som sänder TV-program över satellit eller med stöd av till-<br>stånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, se<br>till att mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av<br>europeiskt ursprung och att minst tio procent av den årliga sändnings-<br>tiden eller minst tio procent av programbudgeten avser program av<br>europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter.<br>Som sändningstid anses här tid då det sänds program med annat inne-<br>håll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. I sändningstiden skall<br>inte heller räknas in sändningar av endast text.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>174</p>
<p>TV-sändningar enligt första stycket och ljudradiosändningar som<br>sker med stöd av tillstånd av regeringen skall, om det inte finns sär-<br>skilda skäl mot det, i betydande omfattning innehålla program på<br>svenska språket, program med svenska artister och verk av svenska<br>upphovsmän.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket har sin motsvarighet i 13 § satellitlagen och<br>7 a § radiolagen, i den senare dock endast uttryckt som en rapporterings-<br>skyldighet. Här är det en positiv skyldighet att sända viss mängd europeiska<br>program och program framställda av fristående producenter. Bestämmelsen<br>har sin bakgrund i TV-direktivet artikel 4-7. Se också prop. 1992/93:75 s. 8<br>f. Uttrycket "om det inte finns särskilda skäl" har sin betydelse främst i fråga<br>om kanaler med specialinriktning. När det här talas om att i sändningarna inte<br>skall inräknas sändningar av endast text, avses såväl sökbar text-TV som en<br>vanlig sändning där endast text visas. Bestämmelsen är inte sanktionerad. En<br>skyldighet att rapportera hur bestämmelsen efterlevts finns i 9 kap. 4 §. Den<br>bestämmelsen är däremot sanktionerad.</p>
<p>Enligt andra stycket skall en TV-sändning och en ljudradiosändning som<br>kräver tillstånd av regeringen, om inte särskilda skäl föranleder annat, i<br>betydande omfattning innehålla på visst sätt beskrivet svenskt material. Detta<br>motsvarar i huvudsak vad som redan gäller enligt avtalen och 13 § satellit-<br>lagen. Särskilda skäl kan t.ex. föreligga om sändningarna vänder sig till<br>invandrare. Bestämmelsen har stöd i artikel 8 i TV-direktivet som tillåter att<br>medlemsstaterna av språkpolitiska skäl har strängare eller mer detaljerade<br>regler för programmens ursprung. Med uttrycken "svenska artister" eller<br>"svenska upphovsmän" avses givetvis inte ett krav på svenskt medborgar-<br>skap, utan i stället en närmare anknytning till det svenska språket och till<br>svenskt kulturliv.</p>
<p>Lagrådet har beträffande bestämmelsen om svenska produktioner anfört.</p>
<p>Vad som i detta sammanhang avses med "verk av svenska upphovsmän"<br>framstår som något oklart. Oklarheten hänför sig främst till frågan om "verk"<br>skall förstås i samma mening som i lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk elller i någon annan mening. Skall begreppet<br>verk tilläggas samma betydelse som i upphovsrättslagen, inbegriper begreppet<br>det helt övervägande antalet program. Även program avseende exempelvis<br>nyheter, sport, tävlingar och annonser får nämligen som regel anses uppnå<br>verkshöjd i upphovsrättslig mening.</p>
<p>En föreskrift motsvarande den nu föreslagna finns i de nuvarande avtalen<br>med programföretagen liksom i 13 § satellitlagen. Med hänsyn till avtalens<br>uppbyggnad i övrigt och till vissa tidigare förarbetsuttalanden (prop.<br>1985/86:99 s. 35 f och 1990/91:149) kan man få intrycket att vad som har<br>åsyftats i första hand är verk av svenska upphovsmän inom musik, litteratur,<br>teater, film, drama eller motsvarande uttrycksformer och att t.ex. nyheter,<br>sport, tävlingar och annonser faller utanför vad som avses. Med den före-<br>slagna utformningen av paragrafen blir denna tolkning knappast möjlig, efter-<br>som nyheter, sport, tävlingar och annonser uttryckligen undantas i första men<br>inte i andra stycket och det därför är svårt att hävda annat än att program med<br>sådant innehåll inbegrips i andra styckets tillämpningsområde. I så fall får<br>emellertid föreskriften att sändningarna skall innehålla verk av svenska upp-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>175</p>
<p>hovsmän knappast någon självständig betydelse vid sidan av vad som före- Prop. 1995/96:160<br>skrivs om att de skall innehålla program på svenska språket.</p>
<p>I avsaknad av upplysning om vad som har avsetts med bestämmelsen<br>anser sig Lagrådet inte böra föreslå någon alternativ lydelse utan inskränker<br>sig till att konstatera att, om något förtydligande inte kommer till stånd, be-<br>stämmelsen i nu aktuell del får antas åsyfta verk i upphovsrättslig mening.</p>
<p>Regeringen delar Lagrådets bedömning att det av tidigare motivuttalanden<br>framgår att vad som åsyftats med verk av svenska upphovsmän är sådana<br>inom musik, litteratur, teater, film, drama eller motsvarande uttrycksformer.<br>Regeringen anser således att det i detta sammanhang inte är verk i upphovs-<br>rättslagens mening som åsyftas utan verk i en mer allmän betydelse avseende<br>de nämnda kulturformerna. Detta har också Granskningsnämnden ansett (SB<br>526/95). Att undantag inte särskilt gjorts för nyheter, sport, tävlingar och<br>annonser medför enligt regeringens uppfattning inte att bestämmelsen saknar<br>självständig betydelse.</p>
<p>9 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda en sådan<br>beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-<br>verket. Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme<br>eller, om detta inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-TV<br>skall beteckningen anges löpande.</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV och, framför allt, den vanlige tittaren<br>och lyssnaren bör kunna identifiera den som sänder. Sändningsbeteckningen<br>skall, enligt denna paragraf, anges varje sändningstimme eller, om det inte är<br>möjligt, mellan programmen. Det motsvarar vad som nu gäller för lokalradion<br>enligt 22 § andra stycket lokalradiolagen och för satellitsändningarna enligt<br>14 § satellitlagen. Undantaget kan vara tillämpligt där det skulle vara stötande<br>att bryta programmet för sådana meddelanden, t.ex. i en gudstjänst eller<br>dylikt. I sökbar text-TV skall beteckningen anges löpande, dvs. i bild. Vilken<br>beteckning som helst får dock inte användas. Den måste ha särskiljnings-<br>förmåga och skall därför godkännas av Radio- och TV-verket. Att en beteck-<br>ning godkänts av Radio- och TV-verket innebär inte något skydd mot t.ex.<br>en talan enligt varumärkes- eller firmalagstiftningen. Eftersom lokalradiobe-<br>stämmelserna tills vidare finns kvar i lokalradiolagen gäller således 22 § andra<br>stycket lokalradiolagen och inte denna bestämmelse för sändningar i<br>lokalradio. Bestämmelsen gäller även trådsändningar.</p>
<h5>7 kap. Reklam och annan annonsering</h5>
<p>1 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en<br>särskild signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.<br>Signaturen skall i televisionen bestå av både ljud och bild. 1 sökbar text-<br>TV och i försäljningsprogram som avses i 5 § tredje stycket skall<br>signaturen alltid vara löpande, men behöver endast anges i bild.</p>
<p>176</p>
<p>I fråga om sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får<br>regeringen medge undantag från skyldigheten enligt första stycket och<br>från kravet enligt 6 §.</p>
<p>Med annonser avses reklam samt sändningar som utan att vara<br>reklam sänds på uppdrag av någon annan.</p>
<p>Reklam måste enligt artikel 10:1 i TV-direktivet kunna identifieras som sådan.<br>Därför föreskrivs i första stycket att det före och efter varje sändning av<br>annonser skall sändas en särskild signatur som tydligt skiljer annonserna från<br>de övriga sändningarna. En sådan skyldighet gäller redan enligt de nuvarande<br>lagarna där regeln dock uttryckts något annorlunda. Att angivelsen i text-TV<br>skall vara löpande innebär att den måste synas i bild under hela den tid<br>annonser sänds.</p>
<p>Andra stycket innehåller en dispensregel. Den avser skyldigheten att omge<br>reklaminslag med ljud- och bildsignaturer och att annonstiden måste vara<br>minst en minut. Genom att reklambegreppet enligt den föreslagna lagen är<br>detsamma som i marknadsrätten (se avsnitt 8.3) är reklam för egen verk-<br>samhet också att anse som reklam eftersom det inte finns något krav på<br>vederlag. Viss sådan reklam, t.ex. Utbildningsradions reklam för kursböcker,<br>har hittills ansetts acceptabel även i en kanal som inte är reklamfinansierad.<br>Det skulle emellertid framstå som egendomligt att sådana meddelanden skulle<br>behöva omges med reklamsignatur och vara längre än en minut i en kanal som<br>inte i övrigt får sända reklam.</p>
<p>Tredje stycket anger vad som är annonser. Dit räknas reklam, men också<br>sändningar som inte är reklam, men sänds på uppdrag av någon annan. Av<br>detta följer att s.k. åsiktsreklam normalt är att betrakta som annonser. Med<br>reklam avses detsamma som i marknadsrätten, se avsnitt 8.3.</p>
<p>2 § Av en annons som inte är reklam skall det framgå i vems intresse<br>den sänds. Om reklamidentifiering finns bestämmelser i 5 § marknads-<br>föringslagen (1995:450).</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar i princip 9 § första stycket radiolagen som har fått<br>efterföljare i de andra lagarna (10 b § första stycket närradiolagen, 26 § första<br>stycket lokalradioiagen, 10 § första stycket kabellagen och 20 § första stycket<br>satellitlagen). Bestämmelsen har sin grund i den europeiska TV-konven-<br>tionens artikel 13 som i sin tur motsvaras av artikel 10:1 i TV-direktivet. Se<br>vidare prop. 1990/91:149 s. 89 f. En nyhet är dock att bestämmelsen enbart<br>gäller annonser som inte är reklam, t.ex. åsiktsreklam. Skälet till detta är att<br>det redan följer av 5 § marknadsföringslagen (1995:450) att även reklam skall<br>ha en sändarangivelse.</p>
<p>3 § I annonser får det inte uppträda personer som spelar en fram-<br>trädande roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller<br>nyhetskommentarer.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>177</p>
<p>12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>Liksom de två föregående paragraferna i detta kapitel har bestämmelsen sin Prop. 1995/96:160<br>bakgrund i TV-konventionens och TV-direktivets bestämmelser om reklam-<br>identifiering (prop. 1990/91:149 s. 88 f.).</p>
<p>Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i dag i 9 § andra stycket<br>radiolagen, 10 b § andra stycket närradiolagen, 26 § andra stycket lokalradio-<br>lagen, 10 § andra stycket kabellagen och 20 § andra stycket satellitlagen).<br>Syftet är att undvika att tittaren eller lyssnaren förväxlar en annons med<br>nyhetsinslag. Det är således först när nyhetsuppläsaren, eller motsvarande,<br>själv framträder som bestämmelsen blir tillämplig. Bestämmelsen gäller såväl<br>för annonser som är reklam som för sådana som inte är det, t.ex. åsikts-<br>annonser. Det är dock olika organ som bedömer efterlevnaden av den i de<br>olika fallen. Konsumentombudsmannen övervakar att den del av bestäm-<br>melsen som tar sikte på innehållet i reklamen efterlevs medan Gransknings-<br>nämnden övervakar att övriga annonser inte har ett sådant innehåll (se 9 kap.<br>2 §). Av detta följer att bestämmelsen sanktioneras enligt marknadsförings-<br>lagen i det förra fallet (se 10 kap. 7 §) och enligt den nya radio- och TV-lagen<br>i det senare (se 10 kap. 5 § 3).</p>
<p>4 § Reklam i en TV-sändning får inte syfta till att fånga uppmärk-<br>samheten hos barn under tolv år.</p>
<p>I reklam i en TV-sändning får det inte uppträda personer eller figurer<br>som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder<br>sig till barn under tolv år.</p>
<p>Bestämmelserna i denna paragraf, som endast gäller television, motiveras<br>närmare i avsnitt 8.5. Den har inte någon direkt motsvarighet i EG-rätten.</p>
<p>5 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan<br>hela klockslag. I TV-sändning får denna tid dock i rena undantagsfall<br>utsträckas till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en<br>timme mellan hela klockslag får annonser sändas under högst tio pro-<br>cent av den tiden.</p>
<p>Annonser får i en TV-sändning sändas under högst tio procent av<br>sändningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändnings-<br>tiden mellan klockan 18.00 och 24.00.</p>
<p>Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publi-<br>ken erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får<br>trots vad som sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med<br>programtjänst avses ett samlat utbud av program som sänds under en<br>gemensam beteckning. Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § skall<br>programtjänstens beteckning anges i början och i slutet av sändningen.</p>
<p>Första sty cket anger den största tid mellan hela klockslag under vilken det får<br>sändas reklam. Huvudregeln är liksom tidigare att den tiden är åtta minuter.<br>Som framgår av avsnitt 8.9 är detta en nyhet såvitt avser närradio. Vidare<br>anges att tiden i televisionssändning, i rena undantagsfall, får utsträckas till<br>högst tio minuter. Det skall således vara fråga om speciella och sällsynta fall.<br></p>
<p>178</p>
<p>Bestämmelsen har sin bakgrund i kravet på att annonser skall placeras mellan Prop. 1995/96:160<br>programmen. Eftersom motsvarande krav inte uppställs för ljudradion saknas<br>där motiv för undantagsregeln. Om sändningstiden inte omfattar en timme<br>mellan hela klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den tid<br>som sändningar pågår. Denna bestämmelse som är en nyhet sammanhänger<br>med att det i närradion inte sällan förekommer att en viss sammanslutning<br>svarar endast för en del av en timme, ibland så kort tid som 15 minuter.</p>
<p>I andra stycket anges en särskild mängdregel för televisionen. Den mot-<br>svarar 13 § första stycket radiolagen, 12 § första stycket kabellagen och 22 §<br>första stycket satellitlagen.</p>
<p>Det tredje stycket är en nyhet. Motiven för bestämmelsen har utvecklats<br>utförligt i avsnitt 8.8.</p>
<p>6 § Den sammanlagda annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle<br>får inte understiga en minut sedan sändningstiden för den särskilda<br>signaturen har frånräknats.</p>
<p>Bestämmelsen har sin motsvarighet i 14 § radiolagen, 13 § kabellagen och<br>23 § satellitlagen och syftar bl.a. till att uppfylla kravet i artikel 10:2 TV-<br>direktivet. Bestämmelsen har ibland tolkats som att ett enskilt reklaminslag<br>inte får vara kortare än en minut. Detta har dock inte varit avsikten. Be-<br>stämmelsen har därför förtydligats genom att orden "den sammanlagda" har<br>lagts till (se avsnitt 8.4).</p>
<p>1 § Annonser skall i TV-sändning sändas mellan programmen.<br>Annonser får dock avbryta ett program, om de sänds</p>
<p>1. i pauser i sportprogram där det förekommer längre pauser eller i<br>pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser<br>för publiken,</p>
<p>2. mellan delar av program som består av avslutade delar och där<br>varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.</p>
<p>Vid tillämpningen av första stycket skall ett program som inte består<br>av annat än, utom angivande av namn eller källa, ett enkelt<br>meddelande om tid, väderlek, nyheter eller dylikt, inte betraktas som<br>ett särskilt program.</p>
<p>Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program<br>eller en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under<br>tolv år såvida det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.</p>
<p>Första stycket: Att annonser i televisionssändning skall sändas mellan pro-<br>grammen har gällt sedan reklam första gången tilläts i televisionssändningar<br>och är en princip som gäller enligt TV-konventionen och TV-direktivet (se<br>artikel 11) där dock möjligheterna till avbrott är något större. Bestämmelsen<br>motsvarar 15 § radiolagen.</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket har tillkommit efter förslag av Lagrådet (se<br>avsnitt 8.9).</p>
<p>179</p>
<p>Bestämmelsen i tredje stycket har inte någon direkt motsvarighet i TV-<br>direktivet. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 8.5) framgår att reglerna för<br>reklam till barn och hur annonser skall placeras i relation till barnprogram<br>föreslås förbli i huvudsak desamma som tidigare. Avsikten är att reklam,<br>liksom tidigare, inte skall få sändas under en paus före eller efter ett barn-<br>program eller en del av ett barnprogram. Sponsringsmeddelanden skall även i<br>fortsättningen få omge barnprogram under förutsättning att de övriga bestäm-<br>melserna i lagen följs, som t.ex. att meddelandet inte får syfta till fånga<br>uppmärksamheten hos barn (7 kap. 4 §). Undantaget i sista meningen behövs<br>eftersom begreppet "reklam" även omfattar sponsringsmeddelanden.</p>
<p>8 § Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har<br>bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten<br>eller som framställer audiovisuella verk (sponsrat program), skall på<br>lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället<br>anges vem eller vilka bidragsgivarna är. I sökbar text-TV skall ett<br>sådant meddelande lämnas löpande. Sådana uppgifter behöver inte om-<br>ges av signatur på det sätt som anges i 1 § första stycket och skall inte<br>räknas in i den annonstid som anges i 5 §.</p>
<p>Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhets-<br>kommentarer får inte sponsras.</p>
<p>I radiolagen finns inga generella regler om sponsring. Enligt 7 § andra stycket<br>3 får regeringen dock ställa som villkor att programföretaget talar om vem<br>sponsorn är. Bestämmelser motsvarande första stycket finns i alla avtalen.<br>Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgift om vem sponsorn är finns<br>också i 10 § första stycket närradiolagen, 24 § första stycket lokalradiolagen,<br>8 § första stycket kabellagen respektive 15 § första stycket satellitlagen.<br>Uppgiften skall lämnas före och efter programmet. Om programföretaget så<br>önskar räcker det att uppgiften lämnas vid ett av dessa tillfällen. Däremot<br>finns inget stöd för att lämna en sådan uppgift ett stycke in i programmet. En<br>uppgift om vem som sponsrat programmet är i regel att anse som reklam och<br>därmed enligt 7 kap. 1 § tredje stycket att anse som en annons. Uppgiften<br>skall därför enligt 7 § lämnas mellan programmen eller i pauserna på det sätt<br>som anges där. Enligt sista meningen i första stycket behöver uppgift om<br>sponsor dock inte omges av signatur. Att en uppgift om sponsor skall lämnas<br>löpande i sökbar text-TV är en följd av att det inte förekommer några program<br>av sedvanlig typ där.</p>
<p>Liksom tidigare får nyhetsprogram och nyhetskommentarer inte vara<br>sponsrade. Detta framgår av andra stycket. En motsvarighet till bestämmelsen<br>finns bl.a. i 18 § satellitlagen.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>180</p>
<p>9 § Bestämmelser om förbud mot reklam för alkoholdrycker och<br>tobaksvaror finns i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om<br>marknadsföring av alkoholdrycker och tobakslagen (1993:581). Ett<br>program får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet<br>gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror.</p>
<p>Förbud mot att sända reklam i ljudradio eller television gäller för närvarande<br>i fråga om alkohol enligt 2 § lagen (1978:763) om marknadsföring av<br>alkoholdrycker och i fråga om tobaksvaror enligt 12 § tobakslagen<br>(1993:581), därav hänvisningen. Andra meningen innebär att ett program<br>som finansierats av någon som bedriver sådan verksamhet som sägs i<br>paragrafen inte får sändas. Normalt är redan ett sponsringsmeddelande att<br>anse som reklam och därför otillåtet. Regeln motsvarar vad som gäller enligt<br>avtalsvillkoren och 17 § satellitlagen. Enligt artikel 17 i TV-direktivet får<br>program inte sponsras av den vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning<br>eller försäljning av bl.a. tobak.</p>
<p>10 § Reklam för receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk be-<br>handling som endast är tillgänglig efter ordination får inte sändas i<br>televisionen såvida det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.</p>
<p>Förbudet att sända reklam för receptbelagda läkemedel och medicinsk behand-<br>ling som är tillgänglig endast efter ordination är en nyhet som motiveras av att<br>en motsvarande bestämmelse finns i artikel 14 i TV-direktivet, se avsnitt 8.6.<br>Lagrådet har anfört att lagrådsremissens uttryckssätt "ordinerad medicinsk<br>behandling" inte ter sig helt korrekt, eftersom det tycks avse endast behand-<br>lingar som redan har ordinerats patienter. Mot bakgrund av vad som gäller<br>tillgängligheten av behandlingar inom svensk hälso- och sjukvård anser Lag-<br>rådet det inte heller lämpligt att direkt ansluta till de ordalag som används i<br>TV-direktivet. Lagrådet föreslår därför att ordet "ordinerad" utelämnas.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till Lagrådets uppfattning att uttryckssättet "ordine-<br>rad behandling” är något missvisande. Regeringen anser det samtidigt inte<br>önskvärt att utvidga förbudet till att omfatta fler förfaringssätt än nödvändigt<br>för uppfyllande av TV-direktivet. Enligt regeringen uppfattning bör lydelsen i<br>stället anpassas närmare till direktivets lydelse av vilket framgår att det är<br>sådan medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter ordination som<br>avses.</p>
<p>Undantaget för sponsringsmeddelanden behövs eftersom reklambegreppet<br>även omfattar sådana meddelanden.</p>
<p>11 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam såvida det inte<br>är fråga om meddelanden som avses i 8 §.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 9 § andra stycket kabellagen. Motivet till den fram-<br>går av prop. 1991/92:53 s. 41. Vad som avses med ett lokalt kabelsändar-<br>företag och kraven för att anses som ett sådant framgår av 8 kap. 2 § respek-</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>181</p>
<p>tive 8 kap. 5 §. Lokala kabelsändarföretag får inte heller sända reklam i<br>sökbar text-TV. Undantaget för sponsringsmeddelanden behövs eftersom<br>reklambegreppet även omfattar sådana meddelanden.</p>
<p>12 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som<br>den sändande gör för sin programverksamhet.</p>
<p>Bestämmelserna i 5 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 8.3 används en något annorlunda definition av reklam<br>än tidigare. I den föreslagna lagen används genomgående marknadrättens<br>reklambegrepp. Detta får emellertid till följd att reklam för den sändandes<br>egen verksamhet också blir att anse som reklam i radio- och TV-lagens<br>mening. Att reklam för den egna programverksamheten, dvs. vanligen s.k.<br>programglimtar eller trailers skulle behöva omges med reklamsignatur eller<br>omfattas av mängdreglema kan inte anses fylla någon funktion. Första stycket<br>gör därför undantag för reklam för kommande program etc. i förhållande till<br>hela 7 kap. Undantaget gäller emellertid inte reklam för annan egen verksam-<br>het än programverksamheten. Där gäller huvudregeln. Att reklam för den<br>egna programverksamheten inte behöver omges av signatur innebär givetvis<br>inte att den inte får sändas inom ett reklamblock om programföretaget så<br>önskar.</p>
<p>I andra stycket anges att bestämmelserna i 5 och 7 §§ inte gäller sökbar<br>text-TV. Även detta motsvarar vad som gällt tidigare (jfr 16 § radiolagen).<br>Bestämmelserna skulle knappast gå att tillämpa på sådan verksamhet då det<br>inte förekommer några program i egentlig mening i sökbar text-TV, se avsnitt<br>8.4.</p>
<h5>8 kap. Vidaresändningar i kabelnät</h5>
<p>1 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för<br>trådsändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån<br>sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i fastig-<br>heter som är anslutna till anläggningen kan ta emot sådana TV-sänd-<br>ningar som sker med stöd av tillstånd från regeringen och som är<br>avsedda att kunna tas emot av var och en i området. Sändningarna skall<br>kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva<br>mottagningen. Sändningsplikten gäller även sändningar som en till-<br>ståndshavare sänder för att uppfylla skyldigheten att sända till hela<br>landet eller till delar av landet, men där sättet att sända inte kräver<br>regeringens tillstånd.</p>
<p>Sändningsplikten omfattar inte sändningar som sker med stöd av<br>tillstånd enligt 2 kap. 2 § femte stycket eller med stöd av tillstånd till<br>vidaresändning enligt 3 kap. 5 §.</p>
<p>Den s.k. must carry-skyldigheten eller sändningsplikten, dvs. skyldigheten<br>att distribuera vissa program har behandlats i avsnitt 9. Där framgår bl.a. att<br>bakom reglerna ligger uppfattningen att program som är avsedda att tas emot</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>182</p>
<p>av var och en med enkel utrustning också skall vara tillgängliga för var och<br>en. Skyldighet att distribuera vissa allmänt tillgängliga program föreskrivs i<br>första stycket. En skillnad mot de regler som nu gäller enligt 6 § första stycket<br>1 kabellagen är att distributionsskyldighet i fortsättningen gäller om sänd-<br>ningarna når fler än tio bostäder, dvs. minst elva, i stället för som tidigare<br>minst 101. Av ordet "bostäder" följer att sändningar till t.ex. sjukhus, hotell,<br>sportanläggningar, arbetsplatser, varuhus och liknande inte skall inräknas. De<br>program som måste distribueras är sådana TV-sändningar som bedrivs med<br>stöd av tillstånd av regeringen, dvs. i dag Kanal 1, TV 2 och TV4. Liksom<br>tidigare gäller att om en ny kanal tillkommer omfattas den automatiskt av<br>skyldigheten. Av 6 § framgår dock att Radio- och TV-verket får besluta om<br>undantag från skyldigheten. Skyldigheten gäller emellertid bara om sänd-<br>ningarna är avsedda för området. Någon skyldighet att distribuera en lokal<br>sändning från en annan del av Sverige föreligger inte även om den på grund<br>av goda mottagningsförhållanden skulle kunna tas emot i området. Distribu-<br>tionen skall ske på ett tillfredsställande sätt, vilket innebär ett visst kvalitets-<br>krav. Den behöver dock inte ske i kabelnätet. Det är i och för sig tillåtet att<br>använda t.ex. en äldre centralantennanläggning för distribution av de program<br>som omfattas av skyldigheten. Enligt 3 kap. 2 § första stycket 1 kan rege-<br>ringen ställa krav på att sändning sker till hela landet eller en del av det. Om<br>tillståndshavaren uppfyller detta krav genom att till en del av landet sända över<br>satellit, såsom för närvarande sker enligt avtalet mellan regeringen och TV4,<br>skall även dessa program vidaresändas. Det är emellertid endast om den<br>tillståndsfria sändningen sker för att uppfylla en sådan skyldighet som<br>sändningsplikt föreligger. Om tillståndshavaren frivilligt avstår från att sända i<br>en del av landet kan den som är ansluten till ett kabelnät inte på grund av<br>bestämmelsen i denna paragraf kräva att få del av sändningen.</p>
<p>Sändningsplikt föreligger inte i förhållande till program som endast är<br>vidaresända. Det framgår av andra stycket. I sak motsvarar det vad som nu<br>gäller. Någon sådan skyldighet gäller inte heller i förhållande till sådana sänd-<br>ningar som regeringen lämnat tillstånd till enligt undantagsregeln i 2 kap. 2 §<br>femte stycket.</p>
<p>2 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för<br>trådsändning där TV-program vidaresänds till allmänheten och varifrån<br>sändningarna når fler än 100 bostäder skall i varje kommun där han<br>eller hon har en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt<br>bestämt utrymme för sändningar av TV-program från ett eller flera av<br>Radio- och TV-verket utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).</p>
<p>Distributionsplikt föreligger för närvarande även gentemot en lokal kanal<br>enligt 6 § första stycket 2 kabellagen. Motsvarande skyldighet föreskrivs i<br>denna paragraf. Skyldigheten gäller även här för den som äger eller annars<br>förfogar över en anläggning för trådsändning där det bedrivs vidaresändning<br>till allmänheten av TV-program. Gränsen för nätens storlek är densamma som<br>nu, dvs. det krävs att sändningarna når fler än 100 bostäder för att be-</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>183</p>
<p>stämmelsen skall vara tillämplig. Skyldigheten omfattar sändningar från ett<br>eller flera lokala kabelsändarföretag. Vilka krav som ställs på ett sådant<br>framgår av 5 §. Mer än en kanal eller flera samtidigt sända program skall<br>kabeloperatören inte behöva distribuera. Uttrycket "eller flera" syftar på det<br>fall att Radio- och TV-verket beslutar att flera företag skall dela på en kanal.<br>Det kan också tänkas att det finns flera lokala kabelsändarföretag som<br>exempelvis verkar inom olika delar av en kommun. Det ankommer då på<br>verket att besluta vilket företag som skall ha förmånen i förhållande till den<br>enskilde operatören (jfr prop. 1991/92:53 s. 42).</p>
<p>3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte om vidaresändningama i<br>anläggningen endast avser TV-program från sändare på jordytan på<br>lägre frekvens än 3 gigahertz.</p>
<p>Ingen skall tvingas att inrätta eller vidmakthålla en centralantennanläggning.<br>Därför föreskrivs att om vidaresändningama i anläggningen endast avser<br>televisionssändningar från sändare från jordytan för lägre frekvens än 3 Ghz,<br>dvs. sådana sändningar som normalt kräver tillstånd av regeringen, föreligger<br>inte skyldigheterna enligt 1 och 2 §§. Detta motsvarar i huvudsak dagens<br>regler i 6 § kabellagen, se vidare avsnitt 9.</p>
<p>4 § Den som vidaresänder TV-program med hjälp av radiovågor på<br>frekvens över 3 gigahertz skall i varje kommun där han eller hon be-<br>driver en sådan verksamhet kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt<br>bestämt utrymme för sändningar av TV-program från ett eller flera<br>lokala kabelsändarföretag.</p>
<p>Denna bestämmelse är en nyhet. Den innehåller en skyldighet att distribuera<br>sändningar från ett lokalt kabelsändarföretag även för den som sänder med<br>hjälp av radio på hög frekvens, över 3 Ghz. Sådana sändningar är inte<br>tillståndspliktiga. Frågan har behandlats i avsnitt 9.</p>
<p>5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person<br>som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan<br>antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin<br>verksamhet.</p>
<p>Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva<br>efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.</p>
<p>Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag<br>skall avse högst tre år.</p>
<p>I paragrafen som motsvarar 7 § kabellagen anges bl.a. vilka krav som ställs<br>på ett lokalt kabelsändarföretag. Att ett sådant inte får sända reklam framgår<br>av 7 kap. 11 §.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>184</p>
<p>6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna Prop. 1995/96:160<br>enligt 1,2 och 4 §§ om det finns särskilda skäl till det.</p>
<p>Liksom tidigare får Radio- och TV-verket medge undantag från sändnings-<br>plikt eller skyldighet att bereda utrymme för en lokal kanal om det finns<br>särskilda skäl. I prop. 1991/92:53 sägs om motsvarande bestämmelse i 6 §<br>andra stycket kabellagen att den kan tillämpas t.ex. om en ny kanal tillkommer<br>eller i förhållande till nätinnehavare av nät med få kanaler eller av mindre<br>omfattning (s. 56). Om en ny kanal tillkommer kan det behövas ett visst<br>uppskov med förpliktelsen för att möjliggöra tekniska omställningar.</p>
<h5>9 kap. Granskning och tillsyn</h5>
<p>1 § Justitiekanslern övervakar genom granskning i efterhand om sända<br>program innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid<br>med 6 kap. 2 §.</p>
<p>Bestämmelsen som är ny motiveras i avsnitt 10.1.</p>
<p>2 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom gransk-<br>ning i efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna<br>lag och de villkor som kan gälla för sändningarna.</p>
<p>Bestämmelserna om reklam i 7 kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas dock<br>av Konsumentombudsmannen.</p>
<p>Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt</p>
<p>3 kap. 5 § skall inte granskas av Granskningsnämnden för radio och</p>
<p>TV.</p>
<p>Finner Granskningsnämnden för radio och TV att en sändning<br>innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap.<br>2 §. skall nämnden göra anmälan om förhållandet till Justitiekanslern.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket motsvarar 17 § första stycket radiolagen.<br>Granskningsnämnden har också uppgifter enligt de övriga radiorättsliga lagar-<br>na. Någon ändring i förhållandet mellan Granskningsnämnden och Radio-<br>och TV-verket såsom det bestämdes med anledning av förslagen i prop.<br>1993/94:160 görs inte här. Nämnden skall granska om sändningarna står i<br>överensstämmelse med lagen och med de villkor som kan gälla för sänd-<br>ningarna. Vilka dessa villkor kan vara framgår av 3 kap. Som framgår av<br>avsnitt 10.1 får Marknadsdomstolen anses vara mer lämpad att bedöma vissa<br>regler, t.ex. vad som är barnreklam etc. Därför föreskrivs att nämnden inte<br>skall granska efterlevnaden av vissa regler om reklam. När det sägs att<br>nämnden inte skall granska efterlevnaden av bestämmelser om "reklam" får<br>detta en särskild betydelse vid tillämpningen av 7 kap. 3 §. Denna paragraf<br>innehåller nämligen föreskrifter om sådant som inte är reklam och inte heller<br>annan marknadsföring. Om en nyhetsuppläsare uppträder i en annons som<br>inte är reklam utan i stället t.ex. i ett politiskt budskap, är detta otillåtet enligt</p>
<p>185</p>
<p>7 kap. 3 §. Det ankommer på Granskningsnämnden för radio och TV att Prop. 1995/96:160<br>bevaka sådana frågor.</p>
<p>Enligt andra stycket skall nämnden inte heller granska sådana sändningar<br>som sker med tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap. 5 §. Sådana sändning-<br>ar avser ju bara rätt att vidaresända det som någon annan sänt. Det är då fullt<br>tillräckligt att dessa sändningar granskas (om det överhuvudtaget är ett<br>svenskt intresse).</p>
<p>Bestämmelsen i fjärde stycket har tillkommit efter förslag av Lagrådet.</p>
<p>3 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande<br>och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal<br>regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall<br>vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller<br>ha varit ordinarie domare.</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ord-<br>föranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden<br>som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse får dock<br>avgöras av ordföranden eller en vice ordförande. Regeringen får före-<br>skriva att en tjänsteman hos nämnden skall ha rätt att fatta beslut på<br>nämndens vägnar, dock inte beslut som innebär att den sändande brustit<br>vid tillämpningen av denna lag eller de villkor som gäller för sänd-<br>ningarna.</p>
<p>Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och<br>TV kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16<br>kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Denna paragraf överensstämmer helt med 17 § tredje-femte styckena<br>radiolagen. Se närmare prop. 1993/94:160 s. 41 f.</p>
<p>4 § Var och en som sänder TV-program över satellit eller med stöd av<br>tillstånd av regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa<br>hur stor andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som<br>avses i 6 kap. 8 § första stycket.</p>
<p>Bestämmelsen som motsvarar 7 a § radiolagen innehåller en förpliktelse att<br>redovisa hur 6 kap. 8 § första stycket har följts. Anledningen är Sveriges<br>rapporteringsskyldighet i detta avseende enligt TV-direktivet artikel 4:3, se<br>prop. 1992/93:75 s. 7 f.</p>
<p>5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder TV-<br>program över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen lämna<br>upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt verk-<br>samheten finansieras.</p>
<p>Paragrafen har utformats med 8 § satellitlagen som förebild.</p>
<p>186</p>
<p>6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall en satellitentreprenör<br>lämna upplysningar om vem som är uppdragsgivare, uppdragsgivarens<br>adress, programtjänstens beteckning samt hur sändningen över satellit<br>sker.</p>
<p>Motsvarigheten till denna bestämmelse finns i 9 § satellitlagen.</p>
<p>7 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som fått tillstånd av<br>regeringen lämna upplysningar om sådana innehav av aktier eller<br>andelar eller ingångna avtal som medför att han eller hon har inflytande<br>i ett annat företag med sådant tillstånd. Vidare skall på begäran av<br>Radio- och TV-verket ett företag som är tillståndshavare lämna<br>uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar eller ingångna avtal<br>som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande i<br>företaget.</p>
<p>Ingen får ha mer än ett tillstånd till sådana sändningar som kräver tillstånd av<br>regeringen. Detta omfattar även att ha ett på visst sätt beskrivet bestämmande<br>inflytande över företag med sådana tillstånd (se 3 kap. 4 § första stycket). Om<br>Radio- och TV-verket skall ha någon möjlighet att kontrollera att bestäm-<br>melsen efterlevs krävs att verket kan få tillgång till uppgifter om vem som<br>äger aktier m.m. Upplysningen skall alltså lämnas av den som har tillstånd att<br>sända annat än närradio, dvs. sändningar som kräver regeringens tillstånd.<br>Uppgiftsskyldigheten omfattar således bara sådana tillstånd. Bestämmelsen<br>har utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat.</p>
<p>Bestämmelserna som rör lokalradion återfinns i lokalradiolagen<br>(1993:120).</p>
<p>8 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med<br>föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-<br>lagens områden har spelat in ett program, skall på begäran av Gransk-<br>ningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket eller Konsu-<br>mentombudsmannen utan kostnad lämna en sådan inspelning till<br>myndigheten.</p>
<p>Skyldighet att lämna inspelning till Granskningsnämnden gäller för när-<br>varande enligt alla lagarna. En sådan skyldighet är nödvändig för att nämnden<br>skall kunna utföra sin granskningsuppgift. Även verket behöver ibland ha<br>tillgång till inspelningar, t.ex. för bedömning av om verksamheten bedrivs<br>endast i begränsad omfattning och tillståndet därför bör återkallas etc. Enligt<br>nu gällande bestämmelser är verkets rätt att begära in inspelningar begränsad<br>till vissa sändningsformer, så inte enligt denna paragraf. Även Konsument-<br>ombudsmannen behöver ha tillgång till inspelningar för att fullgöra tillsynen<br>enligt 9 kap. 2 § andra stycket. Det ligger i sakens natur att myndigheterna<br>inte får begära in inspelningar i andra fall än då det finns ett verkligt behov av<br>dem.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>187</p>
<h5>10 kap. Straff och avgifter m.m.</h5>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan<br>tillstånd där tillstånd krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse</p>
<p>1 högst sex månader.</p>
<p>Straffbestämmelsen för att sända ljudradio- eller TV-program utan tillstånd<br>återfinns här. Den har en motsvarighet i 21 § radiolagen där det högsta straffet<br>dock är fängelse i ett år. Det nya straffmaximum överensstämmer med vad<br>som gäller enligt radiokommunikationslagen (18 § ).</p>
<p>2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från en radio-<br>anläggning på öppna havet eller i luftrummet över det eller som upp-<br>rättar eller innehar en sådan anläggning, döms till böter eller fängelse i<br>högst sex månader, om</p>
<p>- sändningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land<br>som är anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande<br>av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier, eller</p>
<p>- sändningen orsakar att radioanvändning i något av dessa länder<br>blir skadligt påverkad.</p>
<p>Den som utomlands begått ett sådant brott döms, om han eller hon<br>finns här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap.</p>
<p>2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första<br>och andra styckena brottsbalken.</p>
<p>Åtal får väckas endast efter förordnande av regeringen eller den<br>myndighet regeringen bestämmer mot</p>
<p>- svenska medborgare för brott som rör sändningar som inte är<br>avsedda att tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar<br>att radioanvändningar blir skadligt påverkade här, eller</p>
<p>- utlänningar även i andra fall än som anges i 2 kap. 5 §<br>brottsbalken.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 1 och 2 §§ och 5 § första stycket lagen (1966:78) om<br>förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet men har givits en<br>annan språklig utformning. Av den nya lagens inledande paragraf framgår att<br>den endast träffar sändningar till allmänheten. Kommunikation per radio<br>mellan enskilda träffas således aldrig av bestämmelsen även om den till även-<br>tyrs skulle störa radioanvändningen i utlandet. Detta torde överensstämma<br>med vad som gäller enligt 1966 års lag.</p>
<p>3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmäl-<br>ningsskyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.</p>
<p>Om någon som enligt 2 kap. 3 § är skyldig att låta registrera sig, underlåter att<br>göra det kan han dömas till böter.</p>
<p>188</p>
<p>4 § Egendom som använts vid brott enligt 2 § skall förklaras för-<br>verkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan<br>dess värde förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall<br>förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna<br>lag eller föremålets värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt<br>för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det.</p>
<p>Sändare som används som hjälpmedel vid brott kan förverkas. Bestämmelser<br>om detta finns för närvarande i 21 § andra stycket radiolagen och i 3 § lagen<br>(1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet.<br>Något behov av en särskild bestämmelse om förverkande av sändaren för<br>brott mot 1 § torde dock inte behövas. Om tillstånd saknas enligt denna lag<br>skall ett tillstånd att inneha sändare enligt radiokommunikationslagen normalt<br>återkallas (13 § första stycket 2). Radiokommunikationslagen har en egen<br>återkallelseregel i 18 §. I de undantagsfall återkallelse av tillstånd att inneha<br>sändare inte skall ske. bör något behov av förverkande heller inte föreligga.<br>Paragrafen innehåller således bara en bestämmelse om förverkande för brott<br>mot 2 §. De allmänna reglerna om förverkande i 36 kap. brottsbalken blir<br>tillämpliga på förverkande enligt denna lag.</p>
<p>5 § Den som åsidosätter de bestämmelser och villkor som anges i<br>denna paragraf får åläggas att betala en särskild avgift. Detta gäller</p>
<p>1. villkor om annonser och sponsrade program som föreskrivits med<br>stöd av 3 kap. 3 § första stycket,</p>
<p>2. bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen<br>enligt 6 kap. 4 §,</p>
<p>3. bestämmelserna om annonser i 7 kap. 1 och 5-7 §§,</p>
<p>4. bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 5 § och 7<br>kap. 2 och 3 §§,</p>
<p>5. bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§, eller</p>
<p>6. bestämmelsen om reklam i 7 kap. 11 §.</p>
<p>Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt<br>beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning.</p>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>Som framgått av avsnitt 11.2 har de sanktioner som använts för brott mot<br>bestämmelserna om reklam, främst vite, visat sig mindre lämpliga. I stället<br>införs genom första sty cket en särskild avgift för brott mot vissa uppräknade<br>regler eller villkor om annonser m.m. Stycket har utformats i enlighet med<br>x ad Lagrådet har förordat. Beslutet meddelas i första instans av länsrätten på<br>talan av Granskningsnämnden för radio och TV (se 12 kap. 4 § första<br>stycket).</p>
<p>Vilka omständigheter som skall beaktas vid bedömning av om avgift skall<br>utgå framgår av andra stycket. Dit hör överträdelsens art, varaktighet och om-<br>fattning. Med uttrycket "överträdelsens art" avses att hänsyn skall tas både till<br>det slag av överträdelse som är föremål för bedömning och till det mått av<br>uppsät. nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom överträdel-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>189</p>
<p>sen. Överträdelser som har tydlig karaktär av nonchalans inför klara regler<br>bör ofta mötas med en avgiftssanktion. Vid bedömningen skall hänsyn även<br>tas till hur länge en överträdelse har pågått och till förfarandets omfattning och<br>spridning bland allmänheten. Ju större del av allmänheten som nås av sänd-<br>ningarna desto allvarligare bör överträdelsen anses vara. Någon särskild be-<br>stämmelse om rättelse finns inte. Om den sändande vid upptäckten av att han<br>överträtt en bestämmelse omedelbart upphör med detta påverkar det rimligen<br>omfattningen av överträdelsen och därmed avgiftens storlek.</p>
<p>Tredje sty cket säger endast att avgiften tillfaller staten.</p>
<p>6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och<br>högst fem miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent<br>av den sändandes årsomsättning under det föregående räkenskapsåret.</p>
<p>När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständig-<br>heter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras<br>samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning<br>av överträdelsen.</p>
<p>Den särskilda avgift som föreslås i föregående paragraf skall enligt första<br>stycket vara lägst 5 000 kronor och högst 5 miljoner kronor. Den bör dock<br>inte överstiga tio procent av den sändandes årsomsättning under närmast<br>föregående räkenskapsår.</p>
<p>Enligt andra stycket skall vid bestämmandet av avgiftens storlek särskilt<br>beaktas de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om<br>avgift skall påföras, dvs. särskilt de som anges i 5 § andra stycket, samt de<br>intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av över-<br>trädelsen. Avgiften bör aldrig sättas så lågt att överträdelsen så att säga går<br>med vinst, dvs. att avgiften sätts lägre än intäkterna för det otillåtna för-<br>farandet. Detta bör gälla även om avgiften därigenom kommer att överstiga tio<br>procent av årsomsättningen. Om uppgifter saknas eller om överträdelsen sker<br>under programföretagets första verksamhetsår, får årsomsättning och intäkter<br>uppskattas med hjälp av de uppgifter som går att få.</p>
<p>7 § En handling som strider mot 7 kap. 3, 4 och 10 §§ skall vid<br>tillämpningen av 4. 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450)<br>anses vara otillbörlig mot konsumenter. En sådan handling kan medföra<br>marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknads-<br>föringslagen.</p>
<p>Hänvisningen klargör att överträdelser av förbuden mot nyhetskommen-<br>tatorers medverkan i reklam, bamreklam samt läkemedelsreklam m.m. bl.a.<br>kan avgiftssanktioneras enligt bestämmelserna i marknadsföringslagen. För-<br>slaget motiveras i avsnitt 11.2.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>190</p>
<p>8 § Granskningsnämnden för radio och TV får besluta att den<br>sändande på lämpligt sätt skall offentliggöra nämndens beslut, när<br>nämnden funnit att någon har brutit mot villkor som beslutats med stöd<br>av 3 kap. 1 §, 2 § eller 3 § andra stycket, eller bestämmelsen om<br>beriktigande i 6 kap. 3 § första stycket.</p>
<p>Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära<br>att offentliggörande måste ske i den sändandes program.</p>
<p>Om den sändande brutit mot villkor om annat än reklam eller mot be-<br>stämmelsen om beriktigande i 6 kap. 3 § första stycket får Gransknings-<br>nämnden enligt första stycket efter modell av 27 § satellitlagen förelägga<br>honom att på lämpligt sätt offentliggöra nämndens avgörande. I kravet på att<br>nämndens beslut skall offentliggöras på lämpligt sätt ligger bl.a. att offent-<br>liggörandet skall ske på ett sådant sätt att dess spridning står i rimlig<br>proportion till den spridning som den felaktiga uppgiften hade och att det har<br>en geografisk anknytning till det kränkta subjektet (se prop. 1992/93:75 s. 30<br>och 55). Att uppmaningen i 6 kap. 3 § andra stycket, om att beriktigande bör<br>ske även i trådsändningar, inte är sanktionerad framgår av kommentaren till<br>den bestämmelsen.</p>
<p>Att föreläggandet såsom föreskrivs i andra stycket inte får innebära att<br>offentliggörandet måste ske i den sändandes eget program beror på att<br>föreläggandet annars skulle kunna stå i strid med bestämmelsen i 3 kap. 4 §<br>YGL om att den som sänder radioprogram (dvs. både ljudradio och tele-<br>vision) självständigt avgör vad som skall förekomma i programmen och<br>4 kap. 3 § om utgivarens ensamrätt att bestämma över sändningarnas inne-<br>håll. Med den sändande avses den som ansvarar för att lagen följs, dvs. i<br>fråga om tillståndspliktig verksamhet den som har tillståndet och i fråga om<br>annan verksamhet den som sänder. Nämnden får förena sitt föreläggande med<br>vite.</p>
<p>9 § Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf<br>får föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas<br>med vite. Detta gäller bestämmelser om</p>
<p>1. närradiosändningars innehåll (6 kap. 6 och 7 §§),</p>
<p>2. beteckningar (6 kap. 9 §),</p>
<p>3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala<br>kabelsändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§),</p>
<p>4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV-verket<br>(9 kap. 4-7 §§), eller</p>
<p>5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §).</p>
<p>Föreläggande enligt första stycket 1, 2 och 5 får meddelas av<br>Granskningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första<br>stycket 3-5 får meddelas av Radio- och TV-verket. Föreläggande enligt<br>första stycket 5 får även meddelas av Konsumentombudsmannen.</p>
<p>För vissa fall är vite alltjämt den lämpligaste metoden att åstadkomma reg-<br>lernas efterlevnad (se avsnitt 11.3). I första stycket av denna paragraf anges i<br>vilka fall Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>191</p>
<p>får meddela förelägganden om att följa bestämmelserna, med eller utan vite.<br>Det gäller brott mot regler om närradiosändningarnas innehåll i 6 kap., om<br>sändningsbeteckningar, om sändningsplikt eller skyldighet att lämna utrymme<br>för lokala kabelsändarföretag, skyldighet att lämna upplysningar om ägande<br>m.m. samt skyldighet att lämna inspelning.</p>
<p>Andra stycket anger vilka förelägganden som meddelas av Gransknings-<br>nämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket samt Konsumentombuds-<br>mannen.</p>
<p>10 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda någon att<br>överträda beslut om sändningstid i närradion eller att låta någon annan i<br>sitt ställe utnyttja sådan sändningstid. Föreläggandet får förenas med<br>vite.</p>
<p>Föreskriften motsvarar den som nu återfinns i 13 a § 1 närradiolagen.</p>
<p>11 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar eller<br>pornografiska bilder i televisionen på tider och sätt som avses i 6 kap.</p>
<p>2 § får Justitiekanslern förelägga honom eller henne att inte på nytt<br>sända sådana program på tider och på sådant sätt att det finns en<br>betydande risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet får<br>förenas med vite.</p>
<p>Enligt 6 kap. 2 § får vissa våldsframställningar och pornografiska bilder inte<br>sändas i televisionen på sådant sätt att det finns betydande risk att barn kan se<br>programmen, om det inte på grund av särskilda skäl ändå är försvarligt. Sker<br>överträdelse av bestämmelsen vid upprepade tillfällen får föreläggande med-<br>delas honom att upphöra med sådana sändningar. Vad som menas med upp-<br>repade tillfällen har berörts i avsnitt 11.3.</p>
<p>Föreläggande meddelas av Justitiekanslern och skall innebära att den<br>sändande åläggs att inte på nytt sända sådana program. Föreläggandet bör<br>innehålla en tidsgräns vilken normalt inte bör sättas under ett år.</p>
<p>12 § Om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige, får<br>Granskningsnämnden för radio och TV förelägga satellitentreprenören<br>att följa de bestämmelser och villkor som anges i 5 §. Föreläggandet får<br>förenas med vite.</p>
<p>Föreläggande enligt 9 eller 11 § får riktas mot satellitentreprenören,<br>om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige.</p>
<p>Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått till-<br>gång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentre-<br>prenörens uppdragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får<br>föreläggande enligt första eller andra stycket i stället riktas mot upp-<br>dragsgivaren.</p>
<p>Ibland finns det inte någon sändande i Sverige." Trots det kan svensk lag vara<br>tillämplig, se 1 kap. 3 och 4 §§. I sådant fall får satellitentreprenören svara för</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>192</p>
<p>att bestämmelserna följs. Bestämmelserna i denna paragraf följer förebil-<br>derna i 29 § andra och tredje styckena i satellitlagen. Motiveringen i prop.<br>1992/93:75 s. 56 kan ge vägledning. Utgångspunkten är att satellitentrepre-<br>nören genom avtal med den sändande skall försäkra sig om att reglerna följs.<br>Vad som menas med satellitentreprenör framgår av 2 kap. 3 §.</p>
<h5>11 kap. Återkallelse av tillstånd</h5>
<p>1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program skall återkallas<br>på begäran av tillståndshavaren. Ett sådant beslut får också återkallas<br>enligt vad som anges i 2-4 §§. Beslut om återkallelse enligt någon av<br>dessa paragrafer får meddelas endast om det i betraktande av skälen för<br>åtgärden inte framstår som alltför ingripande.</p>
<p>Tillstånd att sända ljudradio eller television får liksom enligt gällande lag-<br>stiftning återkallas. Bestämmelsen uttrycker vidare principen att återkallelse-<br>möjligheten skall användas med försiktighet (se avsnitt 12). Den förekommer<br>även i gällande lagstiftning (se 28 § andra stycket lokalradiolagen). Det<br>innebär också att en domstol i speciella fall kan avslå en myndighets begäran<br>om återkallelse. Se också Radiolagsutredningens remissyttrande över för-<br>slaget till lokalradiolag (prop. 1992/93:70 s. 126). Där nämns bl.a. att det<br>ibland skulle te sig stötande om tillståndet drogs in med anledning av att<br>verksamheten bedrivits i obetydlig omfattning (jfr 3 § 2). Bestämmelsen kan<br>sägas motsvara den s.k. instruktionen i yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap.<br>5 §). Jämför även den s.k. proportionalitetsprincipen i regeringsformen enligt<br>vilken en begränsning i yttrandefriheten aldrig får gå utöver vad som är<br>nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den (3 kap. 3 § YGL<br>och 2 kap. 12 andra stycket RF).</p>
<p>Bestämmelsen har huvudsakligen utformats i enlighet med vad Lagrådet<br>förordat (se avsnitt 12.2).</p>
<p>2 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om<br>tillståndshavaren väsentligt brutit mot de villkor som förenats med<br>tillståndet med stöd av 3 kap. 1-3 §§ eller mot föreskrifterna i 6 kap.<br>1-5 §§ eller 7 kap. 1-10 §§.</p>
<p>Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas, om<br>tillståndshavaren förfogar över mer än ett sådant tillstånd, antingen<br>direkt eller genom företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller<br>andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande.<br>Återkallelsen skall då avse det eller de tillstånd som meddelats efter det<br>första tillståndet.</p>
<p>Tillstånd som meddelats av regeringen får enligt första stycket återkallas om<br>tillståndshavaren väsentligt brutit mot lagen eller villkor som meddelats med<br>stöd av lagen. Det motsvarar vad som gäller enligt avtalen. Varje avvikelse<br>kan dock inte föranleda återkallelse. Det krävs att avvikelsen är väsentlig,<br>vilket kan ta sikte på såväl dess omfattning som betydelsen av bestämmelsen</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>193</p>
<p>13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>eller villkoret. En ytterligare förutsättning är att regeringen anmält saken,<br>vilket framgår av 12 kap. 2 § första stycket. Som har framhållits i den<br>allmänna motiveringen (avsnitt 12.2) bör en förutsättning i de flesta fall också<br>vara att tillståndshavaren inte låtit sig rättas av andra sanktioner, närmast<br>avgift eller vite.</p>
<p>Återkallelse kan enligt andra stycket ske också om tillståndshavaren<br>kommit att direkt eller indirekt förfoga över mer än ett tillstånd. I det fallet<br>föreskrivs att återkallelsen skall avse det eller de tillstånd som meddelats<br>senast.</p>
<p>3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren</p>
<p>1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §,</p>
<p>2. inte utnyttjat rätten att sända närradio under tre på varandra<br>följande månader, eller</p>
<p>3. inte har betalat avgift i ett ärende om närradio inom föreskriven<br>tid, och har förelagts att betala den vid påföljd att tillståndet annars kan<br>återkallas.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att<br>ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt<br>missbruk av yttrandefriheten.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket motsvarar 13 § närradiolagen, vilken fick sin<br>lydelse efter förslag i prop. 1992/93:70, se s. 31 f. Möjligheten att återkalla<br>ett tillstånd på grund av att utgivare saknas har dock utmönstrats såsom<br>obehövlig. Skyldigheten att utse utgivare är straffsanktionerad i 3 kap. 20 §<br>lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt-<br>randefrihetsgrundlagens områden.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 16 § första stycket första meningen närradio-<br>lagen. Av avsnitt 11.3 framgår att bestämmelsen bör tillämpas med för-<br>siktighet.</p>
<p>4 § I beslut om återkallelse av ett tillstånd att sända närradio får<br>bestämmas en tid av högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte får<br>erhålla ett nytt tillstånd.</p>
<p>I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att<br>tillståndshavaren inte får erhålla ett nytt tillstånd inom en tid av högst ett<br>år, eller om det finns synnerliga skäl, högst fem år.</p>
<p>Detta gäller även om den som hade tillstånd när yttrandefrihetsbrottet<br>begicks inte har tillstånd att sända närradio vid tiden för domen.</p>
<p>Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden intill<br>dess domen vinner laga kraft.</p>
<p>Enligt första stycket får Radio- och TV-verket, när ett närradiotillstånd<br>återkallas bestämma en tid om högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte<br>kan få ett nytt tillstånd. Bestämmelsen motsvarar 13 § andra stycket närradio-<br>lagen. Utan en sådan bestämmelse skulle den som fått sitt tillstånd återkallat<br>nästa dag kunna söka, och räkna med att få, nytt tillstånd om han uppfyllde de<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>194</p>
<p>krav som anges i 4 kap. 4 §. Andra och tredje stycket motsvarar de delar av Prop. 1995/96:160<br>16 § närradiolagen som inte ingår i 3 § radio- och TV-lagen.</p>
<p>5 § Har tillstånd meddelats enligt denna lag trots att tillståndshavaren<br>saknade behörighet enligt 3 kap. 4 § första stycket, får tillståndet<br>återkallas endast om beslutet om tillståndet påverkats av felaktiga eller<br>ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.</p>
<p>Om någon kommit att förfoga över ett tillstånd trots att behörighetsbrist före-<br>legat kan tillståndet komma att återkallas enligt 2 § andra stycket. Att till-<br>ståndet skulle kunna återkallas på grund av att tillståndsmyndigheten, dvs.<br>regeringen eller Radio- och TV-verket gjort fel eller helt enkelt ändrat sig<br>skulle vara oskäligt. Därför föreskrivs här att tillstånd får återkallas endast om<br>beslutet om tillstånd påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från<br>tillståndshavaren. En motsvarande bestämmelse finns i lokalradiolagen.</p>
<p>6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om<br>någon sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan<br>verksamhet förekommit endast i obetydlig omfattning under en<br>sammanhängande tid av minst tre månader.</p>
<p>Bestämmelsen är en nyhet men bygger på en gammal princip, nämligen att<br>knappa sändningsresurser skall användas i största möjliga utsträckning. På<br>samma sätt som ett lokalradio- eller närradiotillstånd som inte används kan<br>återkallas, kan ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag som inte ut-<br>nyttjas återkallas. Sådan återkallelse kan naturligtvis ske också om det inte<br>finns något annat företag som kan få förordnande. Kabeloperatören kan ju<br>vilja upplåta sändningsmöjligheten till någon som betalar eller också vill han<br>kanske sända själv.</p>
<h5>12 kap. Handläggningen av ärenden om avgifter, vite och<br>återkallelse</h5>
<p>1 § Ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av<br>villkor som meddelats med stöd av 3 kap. 1 § eller 3 kap. 2 § 9-12 och<br>om överträdelse av 6 kap. 1-3 §§ skall på talan av Justitiekanslern tas<br>upp av allmän domstol.</p>
<p>I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Radio-<br>och TV-verket.</p>
<p>I första stycket anges i vilka fall talan om återkallelse skall tas upp av allmän<br>domstol på talan av Justitiekanslern (jfr 3 kap. 5 § YGL). Gemensamt för<br>dessa fall är att de bestämmelser som har överträtts har med innehållet i<br>programmet att göra, det är alltså fråga om missbruk av yttrandefriheten.</p>
<p>Enligt andra stycket skall övriga ärenden om återkallelse tas upp av Radio-</p>
<p>och TV-verket, bl.a. överträdelser av bestämmelserna om annonser.</p>
<p>195</p>
<p>2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får en fråga om åter- Prop. 1995/96:160<br>kallelse tas upp först efter anmälan av regeringen, om inte tillstånds-<br>havaren själv begärt att tillståndet skall återkallas.</p>
<p>Är det fråga om återkallelse på grund av överträdelse av bestämmelse</p>
<p>i denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Gransk-<br>ningsnämnden för radio och TV enligt 9 kap. 2 § skall Radio- och TV-<br>verket begära in yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast<br>om nämnden finner att överträdelsen är väsentlig.</p>
<p>Första stycket har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat (se avsnitt</p>
<p>12.1).</p>
<p>I de fall där det inte är fråga om återkallelse på grund av missbruk av<br>yttrandefriheten och där saken rör sådant som Granskningsnämnden för radio<br>och TV skall bedöma enligt 9 kap. 2 §, skall Radio- och TV-verket inhämta<br>yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden finner att<br>överträdelsen är väsentlig. Uppdelningen av uppgifterna mellan nämnden och<br>verket följer de principer som lades fast när myndigheterna inrättades (prop.<br>1993/94:160. bet. 1993/94:KU37, rskr. 1993/94:276). Enligt den fördel-<br>ningen skall verket handha bl.a. tillståndsärenden medan nämnden sköter all<br>granskning.</p>
<p>Radio- och TV-verket och Justitiekanslern skall självständigt pröva frågan<br>om återkallelse skall ske respektive om talan skall föras vid domstol om<br>återkallelse.</p>
<p>3 § För rättegången i mål enligt 1 § första stycket tillämpas bestäm-<br>melserna för yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den<br>tilltalade, skall tillämpas för den som talan om återkallelse riktar sig<br>mot. Juryns prövning skall avse frågan om återkallelse skall ske.</p>
<p>Domstolen får förordna att domen skall gälla även för tiden intill<br>dess den vinner laga kraft.</p>
<p>I paragrafen föreskrivs i enlighet med 3 kap. 5 § andra stycket YGL, att om<br>det är fråga om återkallelse på grund av missbruk av yttrandefriheten, skall<br>bestämmelserna i yttrandefrihetsmål tillämpas (9 kap. 1 § YGL och 8-9 kap.<br>lagen [1991:1559] med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt-<br>randefrihetsgrundlagens områden). De bestämmelser som gäller för tilltalad<br>tillämpas därvid på den som talan om återkallelse riktar sig mot. Den slutliga<br>fråga juryn skall ta ställning till, är om tillståndet skall återkallas eller inte.<br>Omröstningsreglerna i 12 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen skall tillämpas<br>mot denna bakgrund, bl.a. skall även rätten pröva frågan om återkallelse skall<br>ske om minst sex av de nio jurymännen är ense om att återkallelse skall ske. 1<br>annat fall skall Justitiekanslems framställning ogillas.</p>
<p>Att domstolen får förordna att domen skall gälla omedelbart stämmer<br>överens med vad som gäller vid dom om förbud mot egensändning enligt<br>16 § tredje stycket kabellagen.</p>
<p>196</p>
<p>4 § Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Länsrätten i<br>Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden för radio och TV.</p>
<p>Frågan om särskild avgift faller om den som talan riktas mot inte del-<br>getts ansökan inom fem år från det överträdelsen upphörde. Ett beslut<br>om avgift upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem år från<br>det att domen vann laga kraft.</p>
<p>Av första stycket framgår att frågor om särskild avgift enligt 9 kap. 5 §<br>prövas av Länsrätten i Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden<br>för radio och TV.</p>
<p>Andra stycket innehåller preskriptionsbestämmelser för avgiften. Före-<br>bilden finns i 26 och 27 §§ Marknadsföringslagen (1995:450). Bestämmelsen<br>skall beaktas även om part inte begärt det.</p>
<p>5 § Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern<br>enligt 10 kap. 11 § prövas av allmän domstol på talan av Justitie-<br>kanslern. För rättegången i ett sådant mål tillämpas bestämmelserna för<br>yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den tilltalade,<br>skall tillämpas för den som talan om utdömande av vite riktar sig mot.<br>Juryns prövning skall avse frågan om vitet skall dömas ut.</p>
<p>Frågor om utdömande av vite i andra fall prövas i enlighet med vad<br>som i allmänhet är föreskrivet om vite.</p>
<p>Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt 10 kap.<br>11 § prövas av allmän domstol, dvs. av tingsrätt. Ett mål om utdömande av<br>vite skulle ändå enligt 7 § lagen (1985:206) om viten prövas i tingsrätt. Enligt<br>8 § samma lag skulle dock handläggningen följa rättegångsbalkens regler om<br>brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. Eftersom det här är<br>fråga om vad som enligt YGL utgör missbruk av yttrandefriheten skall saken<br>kunna avgöras av jury enligt 3 kap. 5 § YGL.</p>
<p>Andra stycket innehåller endast en upplysning om att frågor om vite i andra<br>fall än som avses i första stycket, prövas i enlighet med vad som i allmänhet<br>är föreskrivet om vite, dvs. främst lagen (1985:206) om viten.</p>
<h5>13 kap. Överklagande</h5>
<p>1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande<br>av tillstånd att sända närradio, fördelning av sändningstid i närradion<br>och återkallelse av tillstånd får överklagas hos allmän förvaltnings-<br>domstol.</p>
<p>Beslutet gäller omedelbart, även om det överklagas.</p>
<p>I paragrafen anges att beslut av Radio- och TV-verket om närradiotillstånd,<br>fördelning av sändningstid i närradion och om återkallelse av tillstånd får<br>överklagas hos länsrätten. Om Radio- och TV-verket beslutat om återkallelse<br>av ett tillstånd efter inhämtande av yttrande från Granskningsnämnden kom-<br>mer även Granskningsnämndens ställningstagande till frågan om överträdelse<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>197</p>
<p>förekommit under överinstansens prövning. Beslutet skall överklagas till<br>länsrätt, och inte som nu till kammarrätt, se avsnitt 13.</p>
<p>2 § Även följande beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol, nämligen beslut om</p>
<p>1. beteckningar enligt 6 kap. 9 §,</p>
<p>2. förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 §,</p>
<p>3. återkallelse av ett sådant förordnande enligt 11 kap. 6 §, och</p>
<p>4. beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt och<br>skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag.</p>
<p>Beslut om återkallelse av ett förordnande som anges i 2 gäller<br>omedelbart, även om det överklagas.</p>
<p>I paragrafen anges vilka beslut som Radio- och TV-verket meddelat och som<br>inte gäller tillstånd som får överklagas. Vilka vitesförelägganden som får<br>överklagas framgår dock av 3 §. Enligt denna paragraf får verkets beslut om<br>beteckningar, förordnande av lokala kabelsändarföretag och återkallelse av<br>sådant förordnande överklagas hos länsrätten, liksom verkets beslut om<br>undantag från s.k. sändningsplikt eller dylikt enligt 8 kap. 1, 2 och 4 §§.<br>Enligt andra stycket skall beslutet om återkallelse av förordnande som lokalt<br>kabelsändarföretag gälla omedelbart.</p>
<p>3 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och<br>TV-verket om förelägganden som har förenats med vite enligt 10 kap.</p>
<p>8 §, 9 § första stycket 1-3 samt 10 § får överklagas hos allmän förvalt-<br>ningsdomstol.</p>
<p>Förelägganden enligt 10 kap. 8 §, 9 § första stycket 1 och 2 samt</p>
<p>10 § gäller omedelbart, även om de överklagas.</p>
<p>Alla förelägganden som förenats med vite får inte överklagas. Uppdelningen<br>följer den princip som föreslagits i prop. 1993/94:160 s. 43 f. och som<br>antagits av riksdagen. Enligt första stycket får de förelägganden som har stöd<br>i 10 kap. 7 §, 8 § första stycket 1-3 samt 9 § och som förenats med vite<br>överklagas. Sålunda får förelägganden vid vite som går ut på att offentliggöra<br>beslut av Granskningsnämnden överklagas, liksom beslut som vid vite till-<br>håller den sändande att följa vissa bestämmelser om innehållet m.m.</p>
<p>Vissa förelägganden gäller enligt andra stycket omedelbart även om de<br>överklagas. Om innebörden av detta se prop. 1993/94:160 s. 45 f.</p>
<p>4 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av<br>beslut som meddelats av länsrätt enligt 1-3 §§.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 13.</p>
<p>5 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och<br>Radio- och TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>198</p>
<p>Enligt denna paragraf får inga andra beslut än de som sägs i 1-3 §§ Prop. 1995/96:160<br>överklagas. Det betyder bl. a. att beslut om föreläggande att tillhandahålla<br>inspelning enligt 9 kap. 8 § inte får överklagas. Om vitet döms ut kan över-<br>klagande av detta beslut dock ske. Prövningen följer då bestämmelserna i<br>viteslagen (1985:206).</p>
<p>Vissa avgöranden sker emellertid genom dom. Det gäller t.ex. länsrättens<br>avgöranden i fråga om särskild avgift eller om allmän domstols avgöranden i<br>fråga om återkallelse efter talan av Justitiekanslern. Någon begränsning i<br>rätten att överklaga i dessa mål gäller givetvis inte. Justitiekanslems beslut om<br>att meddela föreläggande kan inte överklagas (jfr 12 § förordningen<br>[1975:1345] med instruktion för Justitiekanslern)</p>
<h5>Övergångsbestämmelser</h5>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>2. Genom lagen upphävs lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot</p>
<p>rundradiosändning på öppna havet,</p>
<p>radiolagen (1966:755),</p>
<p>lagen (1981:508) om radiotidningar,</p>
<p>närradiolagen (1982:459),</p>
<p>lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisions-</p>
<p>program,</p>
<p>lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,</p>
<p>lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till<br>allmänheten.</p>
<p>3. Bestämmelserna i 13 kap. tillämpas inte i de fall där det första<br>beslutet i ärendet fattats före den 1 december 1996. I övrigt gäller de<br>upphävda lagarna om sändningen ägt rum före ikraftträdandet.</p>
<p>En ny tillståndsperiod för public service-företagen börjar löpa den 1 januari<br>1997. För att koncessionsvillkoren skall kunna beslutas med stöd av radio-<br>och TV-lagen bör denna träda i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>Första meningen i punkt 3 tar sikte på förslaget om nedflyttning av över-<br>klagade mål från kammarrätt till länsrätt och om den tvåpartsprocess i de<br>allmänna förvaltningsdomstolarna som genomförs även för det radiorättsliga<br>området. För de mål som avgjorts av förvaltningsmyndighet före ikraft-<br>trädandet bör de äldre reglerna om partsrepresentation och överklagande gälla.</p>
<p>I övrigt gäller äldre bestämmelser om sändningarna skett före ikraft-<br>trädandet. Av de allmänna principer som gäller inom straffrätten följer dock<br>att den nya bestämmelsen om sänkt straffmaximum skall tillämpas även på<br>sändningar som skett före ikraftträdandet.</p>
<p>Avsaknaden av andra övergångsbestämmelser innebär bl.a. att tillstånds-<br>beslut som meddelats enligt äldre bestämmelser fortfarande är gällande,<br>liksom beslut om undantag från kabeloperatörs skyldigheter.</p>
<p>199</p>
<h4>15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med<br>vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker</h4>
<p>2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av<br>alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkohol-<br>drycker. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknads-<br>föringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller<br>som uppmanar till bruk av alkohol.</p>
<p>Vid marknadsföring av alkoholdrycker får inte användas kommer-<br>siella annonser i ljudradio- eller TV-program. Detta gäller även för<br>sådana TV-sändningar över satellit som omfattas av radio- och TV-<br>lagen (1996:000).</p>
<p>Vid marknadsföring av spritdrycker, vin eller starköl får inte an-<br>vändas kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra skrifter<br>på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende<br>på ordningen för utgivningen är jämförbara med periodiska skrifter.<br>Detta gäller dock inte i fråga om skrifter som tillhandahålls endast på<br>försäljningsställen för sådana drycker.</p>
<p>Ändringen innebär inte någon förändring i sak.</p>
<p>3 § En handling som strider mot 2 § skall vid tillämpningen av 4, 14<br>och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otillbörlig mot<br>konsumenter. En handling som strider mot 2 § andra stycket kan med-<br>föra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ mark-<br>nadsföringslagen.</p>
<p>Hänvisningen klargör att inte bara vite, utan även marknadsstörningsavgift,<br>kan komma ifråga som reaktion, se avsnitt 11.2.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<h4>15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om<br>TV-avgift</h4>
<p>7 § TV-avgiften är 1 524 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra<br>poster om 381 kronor.</p>
<p>Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas<br>senast sista vardagen före avgiftsperiodens början.</p>
<p>För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgifts-<br>perioden skall avgiften betalas med så stort belopp i förhållande till<br>årsavgiften som motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till<br>jämnt antal kronor.</p>
<p>Förslag om höjning av TV-avgiften föreslås senare i dag i proposition<br>1996/97:161 om en radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001. Av<br>lagtekniska skäl har lagförslaget tagits med i denna proposition.</p>
<p>200</p>
<p>8 § Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgifts-<br>skyldig för innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet<br>till bolaget.</p>
<p>Yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning i detaljhandeln av TV-mot-<br>tagare skall av överlåtaren respektive uthyraren anmälas till bolaget<br>inom den tid som regeringen bestämmer. Anmälan skall innehålla de<br>uppgifter som behövs för fastställandet av avgiftsskyldighetenför inne-<br>havet av TV-mottagaren.</p>
<p>Den som förvärvar eller hyr en TV-mottagare av någon enligt andra<br>stycket eller av den som företräder honom eller henne är skyldig att på<br>begäran lämna överlåtaren eller upplåtaren de uppgifter som överlåtaren<br>eller upplåtaren behöver för att fullgöra sin anmälningsskyldighet.</p>
<p>Bestämmelsens andra och tredje stycke motsvarar 20 § radiolagen.</p>
<p>22 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>1. underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 8 § första<br>eller andra stycket,</p>
<p>2. lämnar ofullständiga eller oriktiga uppgifter i en anmälan som<br>avses i 8 § andra stycket, eller</p>
<p>3. lämnar oriktiga uppgifter vid fullgörandet av den uppgifts-<br>skyldighet som avses i 8 § tredje stycket.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket 2 och 3 gäller inte om gärningen är be-<br>lagd med straff i brottsbalken.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar huvudsakligen 22 § radiolagen.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<h4>15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:886) om<br>granskning och kontroll av filmer och videogram</h4>
<p>2 § Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och video-<br>gram som</p>
<p>1. sänds i ett TV-program som omfattas av yttrandefrihets-<br>grundlagen,</p>
<p>2. utgör reklam för vara eller tjänst,</p>
<p>3. visas vid varumässa, utställning eller sportevenemang, om inte<br>själva visningen utgör en allmän sammankomst,</p>
<p>4. visas inom ett museum som ett led i museets normala utställ-<br>nings verksamhet och är en dokumentär framställning.</p>
<p>Syftet med bestämmelsen i sin nuvarande lydelse är att radiolagens censur-<br>förbud inte skall bli verkningslöst om en film eller ett videogram visas i ett<br>TV-program vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Eftersom<br>censurförbudet efter den nya lagens ikraftträdande endast återfinns i yttran-<br>defrihetsgrundlagen framstår det som lämpligare att hänvisa till denna lag.</p>
<p>201</p>
<h4>15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med Prop. 1995/96:160<br>föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-<br>hetsgrundlagens områden.</h4>
<h5>3 kap.</h5>
<h5>Sändningar med tillstånd av regeringen</h5>
<p>3 § Varje sammanslutning som avser att sända ljudradio med stöd av</p>
<p>4 kap. radio- och TV-lagen (1996:000) skall utse en utgivare för<br>programverksamheten. Sammanslutningen skall till Radio- och TV-<br>verket anmäla vem som är utgivare.</p>
<p>Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans<br>uppdrag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare.<br>Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.</p>
<p>Ändringen är av redaktionell natur.</p>
<p>7 § Om en sändning som är särskilt anpassad för synskadade<br>(radiotidning) består av en sammanställning av material från flera<br>periodiska skrifter (sammanställda radiotidningar) skall utgivare utses<br>av ägarna till de periodiska skrifter ur vilka materialet hämtats. Utgivare<br>skall utses för programverksamheten.</p>
<p>Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga<br>förlagan till radiotidningen skall till Taltidningsnämnden anmäla vem<br>som är utgivare.</p>
<p>Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans<br>uppdrag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall<br>anmälas så som sägs i andra stycket.</p>
<p>I och med att lagen (1981:508) om radiotidningar upphävs kommer regle-<br>ringen av sådana tidningar endast att avse statsbidrag. Sådana bestämmelser<br>kan ges i förordning. En översyn av de gällande bestämmelserna kommer att<br>göras. Bestämmelser om utgivare måste dock anges i lag (jfr 4 kap. 1 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen). Eftersom någon definition av radiotidning inte<br>längre finns måste en sådan anges i tillämpningslagen. Den föreslagna<br>definitionen blir något vidare än den som idag finns i lagen om radiotidningar<br>och som sannolikt kommer att gälla för att en radiotidning skall vara<br>statsbidragsberättigad. Detta saknar dock praktisk betydelse.</p>
<p>12 § Om ett programföretag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första<br>stycket radio- och TV-lagen (1996:000) att sända radioprogram också<br>driver verksamhet för sändning till allmänheten av ljud, bilder eller text<br>genom tråd, tillämpas 1 och 2 § § i fråga om verksamheten.</p>
<p>Ändringen är av redaktionell natur.</p>
<p>202</p>
<h5>5 kap.</h5>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>3 § Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att<br>varje program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radio-<br>program som avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen.<br>Inspelningen skall bevaras i minst sex månader från sändningen.</p>
<p>Den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändnings-<br>verksamhet över satellit eller som upplåter satellitkapacitet skall också<br>ombesörja att varje program spelas in och bevaras. Detta gäller dock<br>inte om någon annan skall göra detta enligt första stycket.</p>
<p>Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad<br>vidaresändning av radioprogram genom trådnät.</p>
<p>Ändringen avser andra stycket och innebär att den subsidiära inspelnings-<br>skyldighet för satellitentreprenörer som för närvarande finns i 10 § lagen<br>(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten<br>flyttas hit. Se närmare om bestämmelsens innebörd i prop. 1992/93:75 s. 50.<br>Det är först om det saknas ett satellitprogramföretag i Sverige som be-<br>stämmelsen kan bli tillämplig.</p>
<p>6 § Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot<br>honom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett<br>sådant brott i programmet har rätt att hos den som driver sändnings-<br>verksamheten kostnadsfritt ta del av en inspelning av programmet. Den<br>enskilde har också rätt att utan kostnad få en kopia av inspelningen eller<br>en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i programmet. Vad som sägs<br>i detta stycke gäller dock inte, om det är uppenbart att han inte berörs av<br>programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.</p>
<p>Den skyldighet som avses i första stycket vilar i fråga om sådana<br>radiotidningar som anges i 3 kap. 7 § på ägaren till den periodiska skrift<br>som utgör den huvudsakliga förlagan.</p>
<p>Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som<br>innehåller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som<br>ges ut här i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar<br>som avses i 4 kap. 1 § vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av<br>en upptagning och få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift som<br>utgör den huvudsakliga förlagan.</p>
<p>Ändringen är av redaktionell natur.</p>
<p>7 § I lokalradiolagen (1993:120) och i radio- och TV-lagen<br>(1996:000) finns ytterligare bestämmelser om skyldighet att tillhanda-<br>hålla inspelningar av radioprogram.</p>
<p>1 lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns<br>bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till<br>bibliotek eller till Arkivet för ljud och bild.</p>
<p>Ändringen är av redaktionell natur.</p>
<p>203</p>
<h4>15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om<br>koncessionsavgift på televisionens område</h4>
<p>I § Ett programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och<br>TV-lagen (1996:000) har tillstånd att i hela landet sända TV-program<br>skall betala koncessionsavgift till staten enligt denna lag under<br>förutsättning att företaget har rätt att sända reklam i sådan sändning och<br>är ensamt om denna rätt här i landet.</p>
<p>Ändringen är av redaktionell natur.</p>
<p>II § Radio- och TV-verkets beslut enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket<br>och 10 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Andra beslut av Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte<br>överklagas.</p>
<p>Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldig-<br>heten att betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.</p>
<p>Ändringarna föranleds av att överklaganden inte längre skall ske till kammar-<br>rätt utan till länsrätt. Ändringarna har behandlats i den allmänna motiveringen<br>avsnitt 13.</p>
<h4>15.7 Förslaget till lag om ändring i lokalradiolagen<br>(1993:120)</h4>
<p>1 § Denna lag innehåller föreskrifter om lokalradio. Vad som avses<br>med lokalradio framgår av 5 kap. 1 § radio- och TV-lagen (1996:000).</p>
<p>Bestämmelsen innehåller en hänvisning till radio- och TV-lagens definition<br>om vad som är lokalradio.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>6 § Staten, landsting, kommuner eller programföretag med tillstånd<br>enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen (1996:000) kan<br>inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket ett sådant organ på<br>grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestäm-<br>mande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.</p>
<p>Ändringen föranleds av att hänvisning nu skall ske till radio- och TV-lagen i<br>stället för till radiolagen. Bestämmelsen innebär inget hinder för den som får<br>tillstånd enligt 2 kap. 2 § femte stycket att också ha lokalradiotillstånd. Den<br>övervägande delen av de privata programföretag som är intresserade att sända<br>digital ljudradio äger mer eller mindre del i företag som har lokalradiotillstånd.<br>Det bör inte finnas något hinder för detta (jfr 28*§).</p>
<p>204</p>
<p>24 § Program som inte är reklam får inte pä ett otillbörligt sätt gynna<br>kommersiella intressen.</p>
<p>Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats<br>av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten (spons-<br>rats), skall det på lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller<br>vid ettdera tillfället anges vem eller vilka bidragsgivarna är. Sådana<br>uppgifter behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i 25 §<br>första stycket och skall inte räknas in i den annonstid som anges i 27 §.</p>
<p>Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhets-<br>kommentarer får inte sponsras.</p>
<p>Ett program får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verk-<br>samhet gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller<br>tobaksvaror.</p>
<p>Bestämmelsens första stycke motsvarar i sak vad som nu gäller. Eftersom<br>termen "vederlag" inte används i radio- och TV-lagen har den lagens lydelse<br>överförts till lokalradiolagen. Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer<br>huvudsakligen med gällande lydelse av lokalradiolagen (24 § första stycket).<br>Sponsringsförbudet i tredje stycket är nytt. Båda dessa bestämmelser mot-<br>svarar vad som gäller för annan sändningsverksamhet, se 7 kap. 8 § radio-<br>och TV-lagen. Bestämmelsen i fjärde stycket motsvarar 7 kap. 9 § andra<br>meningen radio- och TV-lagen och är en nyhet för lokalradion. Bestäm-<br>melserna bör så långt möjligt vara enhetliga mellan olika sändningar.</p>
<p>25 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en<br>särskild signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.</p>
<p>Med annonser avses reklam samt sändningar som utan att vara<br>reklam sänds på uppdrag av någon annan.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 7 kap. 1 § första stycket första meningen och 1 §<br>tredje stycket i den nya radio- och TV-lagen. Första stycket motsvarar nu<br>gällande bestämmelser, se 25 § lokalradiolagen och 1 § radiolagen. Bakgrun-<br>den till andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen avsnitt 8.3<br>och i kommentaren till 7 kap. 1 §.</p>
<p>26 § Av en annons som inte är reklam skall det framgå i vems intresse<br>den sänds. Om reklamidentifiering finns bestämmelser i 5 § marknads-<br>föringslagen (1995:450).</p>
<p>I annonser får det inte uppträda personer som spelar en framträdande<br>roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhets-<br>kommentarer.</p>
<p>Bestämmelsen överensstämmer med 7 kap. 2 och 3 §§ i den nya radio- och<br>TV-lagen. se kommentaren till bestämmelserna. Motsvarande regler finns i<br>nuvarande lydelse av 26 §.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>205</p>
<p>27 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan<br>hela klockslag.</p>
<p>Bestämmelsen överensstämmer i lydelse med motsvarande regel i 7 kap. 5 §<br>första stycket radio- och TV-lagen. I den bestämmelsen finns även en före-<br>skrift om annonser för det fall sändningstiden inte omfattar en timme mellan<br>hela klockslag. Bestämmelsen fyller en funktion för närradio eftersom vissa<br>tillståndshavare inte sänder en hel timme men den skulle inte fylla någon<br>funktion för lokalradio och förs därför inte över i lokalradiolagen. Någon<br>större förändring i sak mot nuvarande bestämmelser innebär inte ändringen.<br>Enligt nuvarande regler får dock annonser i rena undantagsfall förekomma<br>under tio minuter. Denna undantagsregel skall framledes endast gälla för<br>annonser i televisionen.</p>
<p>27 a § Bestämmelserna i 25-27 §§ gäller inte för sådan reklam som<br>den sändande gör för sin programverksamhet.</p>
<p>Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i lokalradiolagen men överens-<br>stämmer med 7 kap. 12 § första stycket radio- och TV-lagen. Bakgrunden till<br>bestämmelsen är att det i radio- och TV-lagen används en något annorlunda<br>definition av reklam än vad som gäller idag. Marknadsrättens reklambegrepp<br>tillämpas vilket innebär att reklam för den egna verksamheten också blir att<br>anse som reklam, se kommentaren till 7 kap. 12 §.</p>
<p>28 § Radio- och TV-verket får återkalla tillstånd att sända lokalradio,<br>om tillståndshavaren</p>
<p>1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter till-<br>ståndstidens början, eller</p>
<p>2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig<br>omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor.</p>
<p>Förfogar någon direkt eller genom företag, i vilket han på grund av<br>aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande<br>inflytande, över mer än ett tillstånd att sända lokalradio, skall Radio-<br>och TV-verket återkalla det eller de tillstånd som har meddelats efter det<br>första tillståndet. Förfogar staten, landsting, kommun eller ett program-<br>företag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-<br>lagen (1996:000) direkt eller genom företag, i vilket ett sådant organ på<br>grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestäm-<br>mande inflytande, över ett tillstånd att sända lokalradio, skall verket<br>återkalla detta tillstånd.</p>
<p>Om Radio- och TV-verket har meddelat ett tillstånd att sända<br>lokalradio eller medgivit en överlåtelse av ett sådant tillstånd trots att det<br>förelåg en behörighetsbrist enligt 5 eller 6 §, får tillståndet återkallas<br>med stöd av andra stycket, bara om beslutet om tillståndet eller med-<br>givandet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från till-<br>ståndshavaren.</p>
<p>Beslut om återkallelse får meddelas endast om det i betraktande av<br>skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>206</p>
<p>Ändringen föranleds av motsvarande ändringar i radio- och TV-lagen. Skälen<br>finns redovisade i den allmänna motiveringen avsnitt 12.1. Fjärde stycket har<br>huvudsakligen utformats efter förslag av Lagrådet.</p>
<p>31 a § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan<br>tillstånd där sådant krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i<br>högst sex månader.</p>
<p>Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna<br>lag eller föremålets värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt<br>för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det.</p>
<p>Paragrafen är likalydande med 10 kap. 1 § och 4 § andra stycket i den nya<br>radio- och TV-lagen. I huvudsak motsvarande bestämmelser finns för när-<br>varande i 21 § radiolagen som enligt hänvisningen i 3 § lokalradiolagen även<br>gäller för lokalradion. Straffmaximum har dock sänkts, se den allmänna<br>motiveringen avsnitt 11.1.</p>
<p>31 b § Den som åsidosätter vad som sägs i 24 , 25 eller 26 § får<br>åläggas att betala en särskild avgift.</p>
<p>Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt<br>beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning.</p>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>Bestämmelsen är ny och gäller den särskilda sanktion som kan bli aktuell vid<br>överträdelse av vissa reklam- och annonsbestämmelser. Motsvarande bestäm-<br>melse finns i 10 kap. 5 § radio- och TV-lagen, se den allmänna motiveringen<br>avsnitt 11.2. Bestämmelsens första stycke har utformats efter förslag av<br>Lagrådet.</p>
<p>31 c § En handling som strider mot 26 § andra stycket skall vid<br>tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450)<br>anses vara otillbörlig mot konsumenter. En sådan handling kan medföra<br>marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknads-<br>föringslagen.</p>
<p>Bestämmelsen är ny och motsvaras av 10 kap. 7 § radio- och TV-lagen.<br>Skälen till bestämmelsen har redovisats i avsnitt 8.2.</p>
<p>31 d § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och<br>högst fem miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent<br>av den sändandes årsomsättning det föregående räkenskapsåret.</p>
<p>När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständig-<br>heter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras<br>samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha erhållit med<br>anledning av överträdelsen.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>207</p>
<p>Bestämmelsen gäller den särskilda avgift som kan fastställas vid överträdelser<br>av vissa reklam- och annonsbestämmelser. Radio- och TV-lagens motsvarig-<br>het finns i 10 kap. 6 §, se kommentaren till bestämmelsen.</p>
<p>31 e § Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Länsrätten i<br>Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden för radio och TV.</p>
<p>Frågan om särskild avgift faller, om den som talan riktas mot inte<br>delgetts ansökan inom fem år från det överträdelsen upphörde. Ett<br>beslut om avgift upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem<br>år från det att domen vann laga kraft.</p>
<p>Bestämmelsen gäller handläggningen av ärenden om avgifter. Länsrätten<br>prövar frågan på talan av Granskningsnämnden. Preskriptionsbestämmelsen<br>finns i andra stycket . Motsvarande bestämmelse finns i 12 kap. 4 § radio-<br>och TV-lagen.</p>
<p>39 § Beslut som Radio- och TV-verket har meddelat får överklagas<br>hos allmän förvaltningsdomstol. Verkets beslut om sändningsom-<br>rådenas omfattning får dock inte överklagas.</p>
<p>Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV om föreläggande<br>som har förenats med vite får överklagas hos allmän förvaltnings-<br>domstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Beslut enligt 31 § får dock inte överklagas.</p>
<p>Ändringarna är föranledda av det nya enhetliga systemet för överklagande av<br>de allmänna förvaltningsdomstolarnas avgöranden. Ändringarna har behand-<br>lats i den allmänna motiveringen avsnitt 13.</p>
<h4>15.8 Förslaget till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)</h4>
<p>12 § En näringsidkare som marknadsför tobaksvaror till konsumenter<br>får inte använda kommersiella annonser i periodiska skrifter eller i<br>andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämp-<br>lig. Inte heller får vid sådan marknadsföring användas kommersiella<br>annonser i ljudradio- eller TV-program. Detta gäller även sådana TV-<br>sändningar över satellit som omfattas av radio- och TV-lagen<br>(1996:000).</p>
<p>Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat<br>sätt än som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild<br>måttfullhet. I synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring<br>inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.</p>
<p>Andra meningen motsvarar vad som gäller i dag.</p>
<p>14 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot 12 § skall vid<br>tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450)<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>208</p>
<p>anses vara otillbörlig mot konsumenter. En marknadsföringsåtgärd som Prop. 1995/96:160<br>strider mot 12 § första stycket andra och tredje meningen kan medföra<br>marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknads-<br>föringslagen.</p>
<p>Hänvisningen klargör att inte bara vite, utan även marknadsstörningsavgift,</p>
<p>kan komma ifråga som reaktion, se avsnitt 11.2.</p>
<h4>15.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1392) om<br>pliktexpemplar av dokument</h4>
<p>18 § Av ljudradio- och televisionsprogram, som skall spelas in enligt<br>5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-<br>förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, skall plikt-<br>exemplar lämnas i form av en sådan inspelning av programmet som<br>skall göras enligt bestämmelsen.</p>
<p>Av ljudradio- och televisionsprogram, som svenskt programföretag<br>får sända med stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket radio-<br>och TV-lagen (1996:000) eller som genom satellitsändning som utgår<br>från Sverige förmedlas till allmänheten från svenskt programföretag,<br>skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning.</p>
<p>Av andra ljudradio- och televisionsprogram än som avses i andra<br>stycket skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning som ägt rum<br>under högst fyra veckor per kalenderår. Regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer får besluta för vilka veckor som<br>pliktexemplar skall lämnas.</p>
<p>Ändringen i andra stycket föranleds av att tillståndsplikten nu regleras i<br>2 kap. 2 § radio- och TV-lagen. Bestämmelsen har kommenterats utförligt i<br>avsnitt 5.2.</p>
<h4>15.10 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen<br>(1995:450)</h4>
<p>2 § Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva<br>efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet.</p>
<p>Lagen tillämpas också på sådana TV-sändningar över satellit som<br>omfattas av radio- och TV-lagen (1996:000).</p>
<p>I andra stycket har endast en redaktionell ändring gjorts.</p>
<p>22 § En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift</p>
<p>i marknadsstörningsavgift). om näringsidkaren eller någon som handlar<br>på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit<br>mot någon bestämmelse i 5-13 §§.</p>
<p>Detsamma gäller om en näringsidkare eller någon som handlar på<br>dennes vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av<br>bestämmelserna i 2 § andra stycket lagen (1978:763) med vissa be-</p>
<p>14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>209</p>
<p>stämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, 26 § andra stycket<br>lokalradiolagen (1993:120), 12 § första stycket andra och tredje<br>meningen tobakslagen (1993:581) eller 7 kap. 3, 4 eller 10 §§ radio-<br>och TV-lagen (1996:000).</p>
<p>Vad som sägs i första och andra stycket gäller också en<br>näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har<br>bidragit till överträdelsen.</p>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>Den sakliga förändringen innebär att de marknadsrättsligt grundande<br>bestämmelserna avseende ljudradio och TV i alkoholreklamlagen, tobaks-<br>lagen, lokalradiolagen samt radio- och TV-lagen även kan avgiftssank-<br>tioneras.</p>
<p>Enligt andra stycket kan en näringsidkare åläggas marknadsstörningsavgift<br>om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar över-<br>träder någon av de uppräknade bestämmelserna. Den som medverkat till<br>överträdelsen kan åläggas avgift enligt tredje stycket. Sålunda kan ett<br>programföretag åläggas marknadsstörningsavgift om det överträder t.ex.<br>förbudet i radio- och TV-lagen mot bamreklam i TV. Eftersom radio- och TV-<br>lagen riktar sig mot programföretagen kan en annonsör endast åläggas<br>marknadsstörningsavgift för att ha medverkat till programföretagets över-<br>trädelse. Vid överträdelse av t.ex. förbudet i alkoholreklamlagen mot alkohol-<br>reklam i TV blir förhållandet i stället det omvända eftersom det här är fråga<br>om en marknadsrättslig lagstiftning. Förbudet riktar sig här till annonsören<br>och programföretaget kan endast åläggas marknadsstörningsavgift i egenskap<br>av medverkande. Denna skillnad är dock av formell natur och har i sig inte<br>någon betydelse för hur de olika aktörerna skall bedömas i det särskilda fallet.</p>
<p>Marknadsstörningsavgift får inte under något förhållande dömas ut enligt<br>den gjorda ändringen för åtgärder som vidtagits före lagändringens ikraft-<br>trädande.</p>
<h4>15.11 Övriga förslag till lagändringar</h4>
<p>Regeln om att i fråga om om radio- och trådsändningars innehåll gäller<br>bestämmelserna i radiolagen (1966:755) har utgått ur varumärkeslagen<br>(1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga<br>verk, patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), växtförädlar-<br>rättslagen (1971:392). firmalagen (1974:156) och lagen (1992:1685) om<br>skydd för kretsmönster för halvledarprodukter. Ändringen medför att det är<br>möjligt att rikta vitesförbud mot innehållet i sådana sändningar (se avsnitt<br>10.2).</p>
<p>I lotterilagen (1994:1000) har endast en redaktionell ändring gjorts.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>210</p>
<h2>Sammanfattning av betänkandet</h2>
<h4>Inledning</h4>
<p>Sedan jag i juni 1985 fick uppdraget att göra en översyn av den radiorättsliga<br>lagstiftningen har förutsättningarna ändrats i väsentliga delar. Det tidigare<br>radio- och TV-monopolet är definitivt brutet. Yttrandefriheten i radio och TV<br>skyddas genom en ny grundlag. De radiotekniska frågorna har flyttats ut ur<br>radiolagen och regleras i en egen lag om radiokommunikation. Radiolags-<br>utredningen har medverkat vid dessa förändringar bl.a. genom att avge för-<br>slag till lagstiftning för reklam-TV och satellitsändningar.</p>
<p>Den översyn som jag har i uppdrag att göra är i grunden av teknisk natur.<br>Det ingår inte i uppdraget att göra politiska avvägningar eller att föreslå änd-<br>ringar i förhållande till vad jag uppfattar som statsmakternas önskemål om<br>vad som skall gälla för en viss verksamhet.</p>
<p>Det går emellertid inte att bortse från de stora förändringar som har inträf-<br>fat under utredningstiden. Den nu gällande radiolagstiftningen är uppbyggd<br>för en monopolsituation, då Sveriges Radio hade ensamrätt på ljudradio- och<br>TV-sändningar till allmänheten. När så småningom andra gavs möjlighet att<br>sända skedde det först genom att nya lagar tillkom, enligt vilka noggrant<br>definierade sändningsverksamheter kunde tillåtas. Närradiolagen, radiotid-<br>ningslagen och 1986 års kabellag är exempel på detta.</p>
<p>Den lagstiftning som har tillkommit sedan början av 1990-talet har emel-<br>lertid etableringsfriheten som grundprincip. Både 1992 års kabellag och<br>satellitlagen förutsätter att sändningsverksamheten får bedrivas av var och en.<br>Lokalradiolagen ställer visserligen upp krav på tillstånd för att få sända, men<br>lagstiftaren räknar med att ett stort antal tillstånd skall lämnas.</p>
<p>Mitt förslag till reformerad radiolagstiftning utgår från att etableringsfrihet<br>numera bör vara det normala även för radion och televisionen.</p>
<p>Krav på tillstånd föreslås emellertid för vissa trådlösa sändningar på fre-<br>kvenser under 1 GHz. Skälet för detta tillståndskrav är att det måste finnas<br>möjlighet att styra användningen av sändningsfrekvenser efter massmedie-<br>politiskt betingade önskemål, i varje fall i den del av frekvensspektrum som<br>är särskilt lämpad för radio- och TV-sändningar till allmänheten.</p>
<p>Behovet att styra frekvensanvändningen är ett av skälen för att villkoren<br>för radio- och TV-sändningar behöver regleras utöver vad som följer av all-<br>män lagstiftning. Ett annat skäl för regleringsbehovet är att radion och tele-<br>visionen har en särskild genomslagskraft genom att sändningarna når ett stort<br>antal människor samtidigt i deras hem. Genom att radion och televisionen<br>skall kunna fungera som massmedier i allmänhetens tjänst måste det vidare<br>finnas möjlighet för staten att ställa krav som sammanhänger med detta upp-<br>drag.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>211</p>
<h4>Behov av ytterligare utredning</h4>
<p>För närvarande pågår en snabb utveckling av sändningstekniken för radio och<br>TV. Genom digitalteknik kommer ett mycket större antal program än tidigare<br>att kunna sändas ut inom ett givet frekvensutrymme. Ledningar med låg över-<br>föringskapacitet, t.ex. vanliga telefonledningar, kommer att kunna användas<br>för att befordra TV-program eller ljudradioprogram med hög kvalitet.</p>
<p>Jag anser att samma regler bör gälla för innehållet oberoende av genom<br>vilken teknisk metod sändningarna befordras till den mottagande.</p>
<p>Det är emellertid inte möjligt att förutse alla konsekvenser som en radikalt<br>annorlunda teknik kan komma att få för behovet av lagstiftning. Jag ger några<br>exempel på frågor som behöver utredas vidare. Det gäller möjligheten att<br>ställa villkor för trådsändningar, vissa gränsdragningsproblem på trådsänd-<br>ningamas område, yttrandefrihetsskyddet för betalteletjänster samt behovet av<br>lagstiftning i samband med införande av ny sändningsteknik.</p>
<h4>Nio lagar blir två</h4>
<p>Mitt förslag till lagstiftning innebär att bestämmelserna om radio- och TV-<br>sändningar till allmänheten förs samman till två nya lagar. Huvuddelen av<br>reglerna finns i radio- och TV-lagen. Regler om koncessionsavgifter samlas i<br>en särskild lag om koncessionsavgift för radio och TV.</p>
<p>De båda föreslagna lagarna ersätter radiolagen (1966:755), närradiolagen<br>(1982:459). lokalradiolagen (1993:120), lagen (1986:3) om rundradiosänd-<br>ning av finländska televisionsprogram, lagen (1981:508) om radiotidningar,<br>lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänhe-<br>ten, lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, lagen (1992:72)<br>om koncessionsavgift på televisionens område samt lagen (1966:78) om för-<br>bud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet.</p>
<p>Vissa ändringar föreslås i lagen (1989:41) om TV-avgift, lagen<br>(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-<br>hetsgrundlagens områden, lagen (1993:599) om radiokommunikation och<br>telelagen (1993:597). Lagen (1993:1367) om förbud mot viss avkodnings-<br>utrustning berörs inte av mitt förslag.</p>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>Radio- och TV-lagen föreslås gälla verksamhet som består i att sätta samman<br>ljudradio- och televisionsprogram och sända eller låta sända dem till allmän-<br>heten. I lagen finns också bestämmelser om vidaresändningar av program<br>samt om vissa skyldigheter för satellitentreprenörer.</p>
<h4>Tillståndsplikt för sändningar begränsas</h4>
<p>När det gäller innehållet i de föreslagna lagarna har jag i huvudsak utgått från<br>nuvarande, av statsmakterna beslutade regler. Principen om etableringsfrihet<br>som huvudregel medför emellertid vissa förändringar när det gäller vilken<br>sändningsverksamhet som skall kräva tillstånd.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>212</p>
<p>Jag har redan nämnt att jag föreslår att sändningar på frekvenser över 1<br>GHz skall få ske utan tillstånd enligt radio- och TV-lagen. Därmed blir det<br>möjligt att bedriva s.k. mikrovågssändningar på ungefär samma villkor som<br>sändningar i kabelnät. Tillstånd enligt radiokommunikationslagen kommer<br>dock att krävas för användningen av sändarna.</p>
<p>Jag föreslår också att tillstånd inte skall krävas för att sända sökbar text-TV<br>eller program som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade, om<br>sändningarna sker från radiosändare som används för andra sändningar med<br>tillstånd. I fråga om program för syn- och hörselskadade föreslås att sänd-<br>ningar utan tillstånd skall få ske under högst tre timmar om dygnet. Något<br>särskilt tillstånd kommer alltså normalt inte att behövas för att sända radiotid-<br>ningar, utan det räcker att tidningsföretaget träffar överenskommelse med den<br>som annars använder sändaren. Förslaget är inte avsett att påverka statens<br>stöd till radiotidningama.</p>
<p>För sådan sändningsverksamhet som föreslås vara tillståndsfri, dvs., för-<br>utom de nu nämnda, även sändningar i kabel och över satellit, föreslås att den<br>som bedriver verksamheten skall vara skyldig att anmäla sig för registrering.<br>Även s.k. satellitentreprenörer föreslås vara anmälningsskyldiga. Syftet med<br>registreringen är att det skall kunna fastställas vem som är ansvarig för verk-<br>samheten.</p>
<h4>Regeringen och Radio- och TV-verket<br>tillståndsmyndigheter</h4>
<p>Tillstånd för tillståndspliktiga sändningar skall enligt förslaget meddelas an-<br>tingen av regeringen eller av Radio- och TV-verket.</p>
<p>Regeringen föreslås vara tillståndsmyndighet för televisionssändningar<br>samt för ljudradiosändningar i hela landet eller till utlandet.</p>
<p>Skälet för att regeringen har valts som tillståndsmyndighet är att varje till-<br>ståndsärende får stor betydelse, att tillståndsvillkoren behöver utformas indi-<br>viduellt och att det kommer att bli fråga om ett litet antal ärenden.</p>
<p>Även i andra fall än de nu angivna skall regeringen kunna meddela tillstånd<br>om det finns synnerliga skäl. Det som åsyftas är fall där tillstånd inte kan<br>meddelas enligt gällande rätt eller då den avsedda sändningsverksamheten inte<br>kan bedrivas inom ramen för de regler som gäller.</p>
<p>Radio- och TV-verket föreslås vara tillståndsmyndighet i övriga fall, dvs.<br>för närradio och lokalradio. Radio- och TV-verket föreslås vidare få meddela<br>tillstånd för sändningar under en begränsad tid om högst två veckor. Verket<br>skall också ha hand om registreringen av den registreringspliktiga verksam-<br>heten.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>213</p>
<h4>Sändningstillstånd som meddelas av regeringen</h4>
<h5>Tillståndets innebörd</h5>
<p>Innebörden av ett tillstånd som meddelats av regeringen är att tillståndshava-<br>ren har rätt att sända TV-program i hela landet eller i den del av landet som<br>anges i tillståndet eller rätt att sända ljudradioprogram i hela landet eller till<br>utlandet. Tillståndet ger också tillståndshavaren rätt att samtidigt sända det<br>antal program i vatje område som anges i tillståndet.</p>
<p>Regeringen skall också få besluta att ett tillstånd endast skall innebära rätt<br>att vidaresända televisionsprogram som samtidigt sänds eller kort tid dessför-<br>innan har sänts av någon annan. I sådana fall kan regeringen besluta att de<br>regler som annars gäller för sändningarnas innehåll inte skall tillämpas.</p>
<p>Tillståndstiden för sändningar med tillstånd av regeringen föreslås vara sex<br>år. Regeringen föreslås få förlänga tillståndet i fyra år. Om regeringen inte<br>senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer<br>att förlängas är tillståndet förlängt på oförändrade villkor under ytterligre fyra<br>år. om tillståndshavaren önskar det.</p>
<p>Sändningar som sker med stöd av regeringens tillstånd skall inte få vara<br>utformade på sådant sätt att de endast kan tas emot av en begränsad del av<br>allmänheten i sändningsområdet. Den föreslagna regeln innebär förbud mot<br>kryptering. Någon motsvarande regel finns inte i dag, men torde vara under-<br>förstådd.</p>
<h5>Villkor för tillstånd</h5>
<p>De regler som föreslås gälla för innehållet i alla slags sändningar anges i lag-<br>bestämmelser. För de sändningar för vilka regeringen meddelar tillstånd<br>föreslås att regeringen dessutom får ange villkor av olika slag. Tillstånds-<br>villkoren ersätter nuvarande ordning med avtal mellan regeringen och pro-<br>gramföretagen. Den föreslagna lagen innehåller en uppräkning av olika vill-<br>kor för sändningstillståndet som regeringen skall få ställa. Vissa av tillstånd-<br>svillkoren innebär att tillståndshavaren åläggs strängare regler eller mer långt-<br>gående förpliktelser än som följer av de allmänna reglerna. Jag återkommer<br>till dessa villkor i samband med att jag redovisar vilka regler jag föreslår för<br>sändningar i allmänhet.</p>
<p>För de programföretag som finansieras med TV-avgiftsmedel. dvs. för<br>närvarande Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildnings-<br>radio kan regeringen ställa ytterligare villkor. Dessa kommer inte att vara<br>anknutna till sändningstillståndet utan till rätten att erhålla statsbidrag.</p>
<p>Sändningsverksamhetens omfattning</p>
<p>Som nämnts i det föregående skall i sändningstillståndet anges vad tillstånds-<br>havaren får göra, t.ex. sända i hela landet eller sända ett visst antal program.<br>Regeringen föreslås emellertid få ställa villkor som avser vad tillståndsha-<br>varen skall uppfylla vad gäller sändningsverksamhetens omfattning. Dessa<br>villkor får avse skyldighet att sända program i hela landet eller i viss del av<br>landet, att sända under viss minsta tid och att samtidigt sända ett visst minsta<br>antal program i varje område.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>214</p>
<p>Program för syn- och hörselskadade</p>
<p>Ett annat villkor gäller skyldighet att bereda utrymme för sändningar som är<br>särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade. Detta villkor har en motsva-<br>righet i en avtalsförpliktelse för Sveriges Radio att bereda utrymme för radio-<br>tidningar.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Viss sändningsteknik och vissa radiosändare</p>
<p>Två av de föreslagna villkoren gäller skyldighet att använda viss sänd-<br>ningsteknik och att använda vissa radiosändare.</p>
<p>För närvarande finns inte något som motsvarar ett villkor att använda viss<br>sändningsteknik. Jag har dock bedömt att regeringen bör kunna föreskriva<br>om och när en ny sändningsteknik skall börja användas. För att regeringen<br>skall ha en sådan möjlighet talar bl.a. den stora betydelse frågan har för all-<br>mänheten, genom att en ny sändningsteknik kan kräva att befintliga mottagare<br>byts ut. Det är också angeläget att förutsättningarna att använda ny sänd-<br>ningsteknik är sådana att yttrande- och informationsfriheten inte inskränks.</p>
<p>Ett villkor om att använda viss radiosändare kan med nuvarande regler<br>ställas om tillståndet endast avser vidaresändning av utländska TV-program,<br>antingen för mottagning i Sverige eller för mottagning i det utländska pro-<br>grammets hemland. Det föreslagna bemyndigandet har dock en vidare inne-<br>börd. Om regeringen ställer som villkor att en viss sändningsteknik skall an-<br>vändas kan regeringen också behöva sätta som villkor att vissa sändare skall<br>användas. Ett sådant villkor kan t.ex. ha innebörden att olika, kanske konkur-<br>rerande, programföretag skall använda samma digitala sändare.</p>
<h5>Villkoren skall godtas av den sökande</h5>
<p>Jag föreslår att den sökande skall ges möjlighet att yttra sig över de villkor<br>som regeringen avser att förena med sändningstillståndet. Ett beslut om<br>sändningstillstånd bör endast få meddelas om den sökande har meddelat att<br>han godtar villkoren. Härigenom bör man kunna räkna med att de villkor som<br>beslutas är skäliga och att tillståndshavaren har möjlighet att uppfylla dem.</p>
<h4>Tillstånd att sända lokalradio och närradio</h4>
<p>Tillstånd som inte skall meddelas av regeringen meddelas av Radio- och TV-<br>verket. Riksdagen har nyligen behandlat reglerna för tillstånd att sända lokal-<br>radio. Vid samma tillfälle skedde ganska omfattande ändringar i fråga om när-<br>radion, dock inte i vad avser vilka som kan få tillstånd eller det sätt på vilket<br>tillstånd meddelas. Jag har inte föreslagit några ändringar i sak av dessa<br>regler.</p>
<h4>Regler för innehållet i allmänhet</h4>
<p>Min principiella uppfattning är att etiska frågor i samband med progaminne-<br>hållet i radio och TV inte bör regleras i lag. I stället bör de företag som är<br>verksamma inom området söka enas om vad som bör gälla i fråga om t.ex.<br>skydd av privatlivets helgd, publicering av genmälen och sändning av pro-<br></p>
<p>215</p>
<p>gram med "känsligt" innehåll. Det bör också vara dessa företags sak att se till<br>att reglerna efterlevs. Förebilder för en sådan ordning finns t.ex. inom<br>dagspressen. I två fall föreslår jag emellertid lagregler av här angivet slag. Det<br>gäller områden där Sverige enligt EES-avtalet är skyldigt att upprätthålla en<br>viss minimistandard.</p>
<p>För de sändningsverksamheter för vilka det krävs tillstånd av regeringen<br>kan det finnas anledning att ställa mer omfattande krav än för sändningar i<br>allmänhet. Därför föreslår jag att regeringen skall kunna ställa upp villkor<br>som går längre än vad som föreskrivs i de allmänt giltiga lagreglerna. Bl.a.<br>bör regeringen kunna föreskriva skyldighet att i programverksamheten<br>respektera den enskildes privatliv.</p>
<h5>Opartiskhet och saklighet. Demokratiregeln</h5>
<p>I nuvarande lagstiftning anges kraven på opartiskhet och saklighet och den<br>s.k. demokratiregeln i radiolagen. Innebörden är att dessa regler gäller obliga-<br>toriskt för alla sändningsverksamheter som får tillstånd av regeringen. Enligt<br>min mening är det inte säkert att statsmakterna i framtiden kommer att anse att<br>krav av detta slag skall ställas på all sändningsverksamhet för vilken rege-<br>ringens tillstånd krävs, dvs. på alla trådlösa TV-sändningar och på alla ljud-<br>radiosändningar i hela riket eller till utlandet. Jag föreslår därför att dessa<br>regler i stället skall ingå bland de villkor som regeringen får ställa för sänd-<br>ningstillståndet.</p>
<p>Regeringen föreslås sålunda få ställa som villkor för ett sändningstillstånd<br>att sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av att en<br>vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och<br>televisionen samt att verksamheten som helhet skall präglas av det demokra-<br>tiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde<br>och den enskilda människans frihet och värdighet.</p>
<h5>Andel europeiska program m.m.</h5>
<p>Med hänsyn till vad som föreskrivs i EG:s TV-direktiv föreslås att den som<br>sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av tillstånd av rege-<br>ringen skall se till att minst hälften av den årliga sändningstiden upptas av<br>program av europeiskt ursprung och att minst tio procent av den årliga sänd-<br>ningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avser program av<br>europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter. Skyl-<br>digheten föreslås gälla om inte särskilda skäl föranleder annat. Som sänd-<br>ningstid i detta sammanhang räknas den tid då programföretaget sänder<br>program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. Inte<br>heller sändningar av enbart text räknas in i sändningstiden.</p>
<p>En motsvarande regel finns i dag i satellitlagen. Förslaget innebär att<br>skyldigheten utsträcks också till marksändande TV-företag. De nuvarande<br>programföretagen torde inte ha några svårigheter att uppfylla kraven.</p>
<p>Jag föreslår vidare att TV-sändningar över satellit eller med stöd av till-<br>stånd av regeringen, om inte särskilda skäl föranleder annat, i betydande om-<br>fattning skall innehålla program på svenska språket, program med svenska<br>artister eller verk av svenska upphovsmän. '</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>216</p>
<p>En motsvarande bestämmelse finns i satellitlagen och i statens avtal med<br>samtliga public service-företag. Bestämmelsens syfte är att värna det svenska<br>språket och den svenska kulturen.</p>
<h5>Ett mångsidigt programutbud</h5>
<p>Några ytterligare lagregler om programverksamhetens allmänna inriktning<br>föreslås inte. Däremot bör regeringen kunna ställa villkor för sändningstill-<br>stånd som meddelas av regeringen, vilka innebär skyldighet att sända ett<br>mångsidigt programutbud.</p>
<h5>Närradiosändningars och lokalradiosändningars innehåll</h5>
<p>Reglerna för innehållet i närradiosändningar och lokalradiosändningar före-<br>slås vara i stort sett oförändrade.</p>
<p>Bestämmelsen om det s.k. riksförbudet i närradion föreslås dock få en<br>annan utformning. Enligt mitt förslag skall den som har tillstånd att sända<br>närradio inte få sända program som inte har framställts särskilt för den egna<br>verksamheten. I enstaka fall skall dock sändningar som är av särskilt intresse<br>för tillståndshavarens medlemmar få förekomma.</p>
<p>Den föreslagna formuleringen svarar bättre än den nuvarande mot det som<br>är syftet med bestämmelsen, nämligen att slå vakt om närradions karaktär av<br>föreningsradio och motverka kommersialiseringen av närradion.</p>
<h5>Våld och pornografi</h5>
<p>Det skall inte få förekomma sändningar av televisionsprogram som innehåller<br>våldsframställningar eller pornografiska bilder under sådan tid och på sådant<br>sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen. Om det är<br>försvarligt får dock sådana program sändas.</p>
<p>Bestämmelsen tar sikte på program som sänds okrypterat under sådan tid<br>på dygnet att det kan bedömas att barn kan komma att se sändningen. Genom<br>bestämmelsen uppfyller Sverige de krav som ställs i artikel 22 i TV-direk-<br>tivet.</p>
<p>Regeringen föreslås få ställa upp tillståndsvillkor som innebär skyldighet<br>att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när<br>det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av<br>programmen. Det innebär att programföretagen även i andra fall skall iaktta<br>varsamhet vid sändning av program som kan verka skrämmande eller upp-<br>rörande på publiken.</p>
<h5>Sändningarnas beteckningar</h5>
<p>Den som sänder program skall använda en av Radio- och TV-verket godkänd<br>beteckning. Denna skall normalt sändas minst en gång i timmen. Syftet med<br>den föreslagna bestämmelsen är att lyssnaren skall veta vem den sändande är.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>217</p>
<h5>neriktigande</h5>
<p>I TV-direktivet finns ett krav på att det skall finnas möjlighet till beriktigande,<br>dvs. att felaktiga sakuppgifter korrigeras.</p>
<p>Jag föreslår en lagregel av innebörden att uppgifter som förekommit i ett<br>televisionsprogram som inte är reklam skall beriktigas när det är befogat.<br>Regeln föreslås vara tvingande endast i fråga om trådlösa sändningar. Or-<br>saken till att en tvingande regel inte föreslås för kabelsändningar är att<br>yttrandefrihetsgrundlagen inte medger det.</p>
<p>Jag föreslår inte någon lagstadgad genmälesrätt, dvs. en rätt att få bemöta<br>åsikter som har framförts i ett program. Regeringen bör emellertid få ställa<br>upp tillståndsvillkor om skyldighet att sända genmälen. I tillståndsvillkor bör<br>också få föreskrivas skyldighet för tillståndshavaren att även iaktta lagens<br>bestämmelser om beriktigande för ljudradion.</p>
<h5>Myndighetsmeddelanden</h5>
<p>Om en myndighet begär det i en nödsituation skall meddelanden som är av<br>vikt för allmänheten sändas i lokalradion utan särskild ersättning.</p>
<p>Bestämmelsen föreslås endast gälla för lokalradion, i avvaktan på att vad<br>som skall gälla för radion och televisionen vid krig och krigsfara ses över av<br>en parlamentarisk kommitté.</p>
<p>Regeringen föreslås få ställa upp motsvarande tillståndsvillkor.</p>
<h4>Regler för reklam och sponsring</h4>
<p>Jag föreslår inte några omfattande sakliga ändringar i bestämmelserna om<br>reklam och sponsring.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h5>Annonsmarkering</h5>
<p>Annonser, varmed avses reklam och sändningar som inte är reklam och som<br>sänds på uppdrag av någon annan, skall inledas och avslutas med en särskild<br>signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.</p>
<h5>Annonser i TV</h5>
<p>Inga ändringar föreslås av reglerna för annonsering i televisionen. Annon-<br>serna får placeras mellan programmen, i längre pauser i sportsändningar och<br>vissa andra program samt mellan delarna i program som är sammansatta av<br>olika avslutade delar. Restriktionerna i fråga om TV-reklam riktad till barn<br>föreslås vara oförändrade. Sändningstiden för annonser föreslås få uppgå till<br>högst åtta minuter under en timme mellan hela klockslag. I undantagsfall får<br>tiden utökas till tio minuter. Annonser får sändas under högst tio procent av<br>sändninastiden per dygn och tio procent av sändningstiden mellan kl. 18 och<br>24.</p>
<p>218</p>
<h5>Annonser i ljudradio</h5>
<p>I fråga om reklam i ljudradio föreslås vissa smärre ändringar. Sändningstiden<br>föreslås få vara högst åtta minuter per timme utan möjlighet till utökning.<br>Regeln om högsta sändningstid för annonser föreslås gälla även för när-<br>radion. Inga restriktioner föreslås i fråga om hur annonserna får placeras.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h5>Sponsrade program</h5>
<p>Reglerna för sponsring av program föreslås vara oförändrade. Sponsors-<br>meddelande skall lämnas före eller efter programmet. Nyhetsprogram m.m.<br>får inte sponsras. Företag som har som huvudsaklig verksamhet att tillverka<br>eller sälja alkoholdrycker, tobaksvaror eller receptbelagda läkemedel får inte<br>vara sponsorer.</p>
<h5>Smygreklam m.m.</h5>
<p>Reglerna om reklam kompletteras av ett förbud att i program som inte är<br>reklam på ett otillbörligt sätt gynna kommersiella intressen. Syftet med regeln<br>är att motverka smygreklam. En motsvarande regel finns i nuvarande lag-<br>stiftning.</p>
<h5>Regeringen kan ställa strängare villkor</h5>
<p>För sändningar med tillstånd av regeringen kan regeringen ställa upp villkor<br>som bl.a. skall kunna gälla förbud mot att sända reklam, förbud mot att sända<br>även andra sponsrade program än sådana som är förbjudna enligt lagen, för-<br>bud mot att sända program som inte är reklam och som sänds på uppdrag av<br>någon annan samt förbud mot att diskriminera annonsörer. Regeringen<br>föreslås också kunna ställa som villkor att högsta tillåtna sändningstiden för<br>annonser skall vara kortare än vad som anges i lagen.</p>
<h5>Försäljningsprogram i TV</h5>
<p>Jag har särskilt övervägt vad som bör gälla för s.k. försäljningsprogram,<br>dvs. TV-program där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster. Mitt<br>förslag innebär att sådana program får förekomma under högst en timme per<br>dygn, utöver den sändningstid som är tillåten för vanliga annonser. För-<br>säljningsprogram och övriga annonser får dock uppta högst tjugo procent av<br>sändningstiden per dygn. Ingen skillnad bör göras mellan försäljningspro-<br>gram i programföretagets egen regi och sådana program som sänds mot<br>vederlag på andras uppdrag.</p>
<h4>Skyldighet att vidaresända vissa program i kabelnät</h4>
<h5>Marksända TV-program</h5>
<p>Jag föreslår att skyldighet för innehavare av kabelnät att se till att de mark-<br>sända TV-programmen utan kostnad för själva mottagningen kan tas emot av<br>de boende i anslutna fastigheter skall gälla om sändningarna kan tas emot i<br>fler än tio bostäder. Skälet till att jag föreslår en sänkning från nuvarande<br>gräns på 100 bostäder är att jag bedömer att tillgången till de marksända TV-<br>programmen är så väsentlig för alla som bor i Sverige att möjligheten att ta<br>emot programmen bör vara garanterad. 100-gränsen är så hög att den inbju-<br>der till kringgåenden.</p>
<p>219</p>
<p>För närvarande omfattar nätinnehavarnas skyldighet även ljudradiopro-<br>gram. Jag bedömer emellertid att det inte finns något behov av en sådan be-<br>stämmelse, och föreslår därför att endast TV-program skall omfattas.</p>
<p>Övriga ändringar är av teknisk natur och innebär inte några större sakliga<br>ändringar. De TV-program som omfattas är sådana som sänds med stöd av<br>tillstånd av regeringen, dock inte sändningar som sker med stöd av tillstånd<br>till vidaresändning. Om det av tillståndsvilkoren framgår att t.ex. boende i<br>glesbygdsområden skall kunna ta emot programmen från satellit, omfattar<br>nätinnehavarens skyldighet även satellitsändningarna.</p>
<p>Jag har övervägt om ansvaret för skyldigheten att befordra de marksända<br>TV-programmen skall läggas på fastighetsägaren i stället för på nätinnehava-<br>ren, men föreslår inga ändringar. Jag vill dock betona att nätinnehavaren kan<br>uppfylla sin skyldighet genom att tillhandahålla de marksända programmen<br>tillsammans med andra program om det sker utan kostnad för själva mottag-<br>ningen. Om en boende önskar att vissa program filtreras bort kan han inte<br>kräva att få del av samtliga program som omfattas av sändningsplikten.</p>
<h5>De lokala kabelsändarföretagens sändningar</h5>
<p>Inga ändringar föreslås när det gäller nätinnehavares skyldighet att tillhanda-<br>hålla kanalutrymme för de lokala kabelsändarföretagens sändningar. En sådan<br>skyldighet inträder alltså först när sändningarna når fler än 100 bostäder.</p>
<p>Med hänsyn till att mikrovågssändningar kan komma att ersätta kabelnät<br>föreslås att skyldigheten att tillhandahålla kanalutrymme för lokala kabelsän-<br>darföretag också skall gälla den som vidaresänder TV-program i mikrovågs-<br>sändning.</p>
<h5>Undantag för centralantennanläggningar</h5>
<p>Liksom för närvarande föreslås att skyldigheterna att tillhandahålla kanalut-<br>rymme och att vidaresända vissa program inte skall gälla för vanliga central-<br>antennanläggningar, dvs. anläggningar för trådsändning där det endast vida-<br>resänds TV-program från marksändare på lägre frekvens än 1 GHz.</p>
<h4>Tillsyn m.m.</h4>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV skall övervaka efterlevnaden av de<br>regler som gäller för sändningars innehåll. Radio- och TV-verket skall över-<br>vaka att övriga regler efterlevs. De som är skyldiga att spela in program skall<br>pä begäran lämna sådana referensinspelningar till granskningsnämnden eller<br>verket. Jag föreslår också att de som bedriver sändningsverksamhet skall vara<br>skyldiga att lämna olika upplysningar till Radio- och TV-verket.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>220</p>
<h4>Återkallelse av tillstånd m.m.</h4>
<p>Om den som sänder med stöd av tillstånd av regeringen på ett väsentlig sätt<br>har brutit mot den föreslagna lagen eller mot villkor för sändningstillståndet<br>får tillståndet återkallas. Beslut om återkallelse föreslås fattas på olika sätt be-<br>roende på överträdelsens art.</p>
<p>Om överträdelsen innebär missbruk av yttrandefriheten skall regeringen<br>anmäla saken till prövning av Justitiekanslern (JK). Beslut om återkallelse<br>fattas av domstol under medverkan av jury och på talan av JK.</p>
<p>Om överträdelsen inte innebär missbruk av yttrandefriheten skall rege-<br>ringen anmäla saken till Radio- och TV-verket. Verket skall inhämta yttrande<br>från Granskningsnämnden för radio och TV. Om nämnden finner att en<br>väsentlig överträdelse har skett får tillståndet återkallas av Radio- och TV-<br>verket.</p>
<p>Radio- och TV-verket får också återkalla ett tillstånd av regeringen om till-<br>ståndshavaren direkt eller genom företag i vilket han har ett bestämmande in-<br>flytande förfogar över mer än ett sådant tillstånd.</p>
<p>Jag föreslår inga sakliga förändringar av reglerna för återkallelse av till-<br>stånd att sända närradio eller lokalradio.</p>
<p>Jag föreslår att Radio- och TV-verket skall få återkalla ett förordnande som<br>lokalt kabelsändarföretag om sändningsrätten endast utnyttjats i obetydlig om-<br>fattning.</p>
<h4>Straff m.m.</h4>
<p>Vissa förfaranden föreslås vara straffbelagda. Böter eller fängelse i högst sex<br>månader föreslås för den som sänder program utan tillstånd där sådant krävs,<br>eller för den som sänder till allmänheten från sändare på öppna havet utanför<br>nationella territorier. Skyldigheten att anmäla sig för registrering föreslås vara<br>sanktionerad med böter.</p>
<p>För brott mot vissa bestämmelser om reklam m.m. föreslås en ny sanktion<br>i form av en särskild avgift. Avgiften föreslås kunna fastställas till lägst fem<br>tusen kronor och högst tre miljoner kronor. Den bör dock högst kunna utgöra<br>tio procent av den sändandes årsomsättning. Beslut om avgift fattas av läns-<br>rätten på talan av Granskningsnämnden för radio och TV.</p>
<p>Jag föreslår att vitesföreläggande skall kunna tillgripas vid brott mot vissa<br>andra av de föreslagna reglerna. Det gäller vid upprepade brott mot förbudet<br>att sända pornografi eller våldsskildringar i TV på sådant sätt att barn kan ta<br>del av programmen. I sådant fall föreslås JK kunna förelägga den sändande<br>att inte på nytt sända sådana program. Ett sådant föreläggande får förenas<br>med vite.</p>
<p>Även bestämmelserna om närradions och lokalradions innehåll (utom de<br>som gäller reklam m.m.), sändningarnas beteckningar, skyldigheten att vida-<br>resända vissa TV-program och att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändar-<br>företag samt skyldigheten att lämna vissa uppgifter och inspelningar till<br>Radio- och TV-verket eller Granskningsnämnden för radio och TV föreslås<br>vara vitessanktionerade.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>221</p>
<p>Den som sänder program kan åläggas att på lämpligt sätt offentliggöra<br>beslut av Granskningsnämnden för radio och TV enligt vilket den sändande<br>har brutit mot en tvingande regel om beriktigande eller mot villkor för sänd-<br>ningstillstånd som meddelats av regeringen. Ett sådant föreläggande får för-<br>enas med vite.</p>
<h4>Överklagandebestämmelser</h4>
<p>Avgöranden av domstol om återkallelse av sändningstillstånd eller påförande<br>av avgift föreslås kunna överklagas.</p>
<p>Även beslut av Radio- och TV-verket om meddelande av tillstånd, åter-<br>kallelse av tillstånd och om medgivande till överlåtelse av tillstånd skall få<br>överklagas.</p>
<p>Förslagen innebär att även beslut om återkallelse av tillstånd som medde-<br>lats av regeringen blir överklagbart.</p>
<p>I likhet med vad som gäller nu föreslås att beslut om omfattningen av<br>sändningsområde för lokal- och närradion inte skall kunna överklagas.</p>
<p>Även beslut av Radio- och TV-verket om beteckningar, förordnande av<br>lokala kabelsändarföretag, återkallelse av ett sådant förordnande samt om<br>undantag från skyldigheten att vidaresända vissa TV-program eller att till-<br>handahålla kanal för lokala kabelsändarföretag föreslås få överklagas.</p>
<p>De flesta förelägganden som har förenats med vite föreslås kunna över-<br>klagas.</p>
<h4>Förslaget till koncessionsavgiftslag</h4>
<p>I förslaget till lag om koncessionsavgift för radio och TV samlas de bestäm-<br>melser om avgift som nu finns i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på<br>televisionens område och i lokalradiolagen (1993:120). Den föreslagna lagen<br>innehåller också bestämmelser om förfarandet vid lokalradioauktioner.</p>
<p>Jag föreslår inte några sakliga ändringar i jämförelse med vad som gäller<br>nu.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>222</p>
<h2>Betänkandets lagförslag</h2>
<h4>/</h4>
<h4>1 Förslag till radio- och TV-lag</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>1 kap. Lagens tillämpningsområde</h5>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om verksamhet som består i att sätta<br>samman ljudradio- eller televisionsprogram och sända eller låta sända dem till<br>allmänheten. Vidare finns bestämmelser om vidaresändningar av program<br>samt om vissa skyldigheter för satellitentreprenörer.</p>
<p>2 § För sändningar genom tråd gäller bestämmelserna i denna lag endast om<br>sändningen når fler än 100 bostäder. Vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § första<br>stycket om kabeloperatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når<br>fler än 10 bostäder.</p>
<p>För sändningar genom tråd som inte når fler än 100 bostäder gäller inte<br>andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§.</p>
<p>3 § För sändningar av ljudradioprogram över satellit är denna lag tillämplig<br>om sändningen kan tas emot i Sverige och den som bedriver sändningsverk-<br>samheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en<br>sändare här i landet.</p>
<p>4 § För sändningar av televisionsprogram över satellit är denna lag tillämp-<br>lig om sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och</p>
<p>1. den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige,</p>
<p>2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller</p>
<p>3. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en<br>svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.</p>
<p>Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte om den som bedriver sändnings-<br>verksamheten har sitt hemvist i ett annat land inom EES.</p>
<p>5 § Andra bestämmelser och villkor än sådana som avser förbud att sända<br>reklam gäller inte för ljud i televisionssändning om ljudet helt överensstäm-<br>mer med en ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag<br>eller för vilken den sändande låtit registrera sig.</p>
<h5>2 kap. Tillstånid och registrering</h5>
<p>1 § För att sända ljudradio- eller televisionsprogram enligt denna lag krävs<br>tillstånd endast om sändningarna sker med hjälp av radio på frekvens under<br>1 gigahertz.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från radio-<br>sändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt denna<br>lag. Tillstånd krävs inte heller för sändningar som är särskilt anpassade för<br>syn- eller hörselskadade och som äger rum under högst tre timmar om dygnet<br>från en sådan radiosändare.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>223</p>
<p>Bestämmelser om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i<br>lagen (1993:599) om radiokommunikation.</p>
<p>2 § Tillstånd att sända televisionsprogram eller att i hela landet eller till<br>utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl kan regeringen meddela tillstånd även i andra<br>fall än som anges i första stycket.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio och lokalradio meddelas av Radio- och TV-<br>verket. Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att sända ljudradio-<br>och televisionsprogram under en begränsad tid om högst två veckor. Verket<br>får förena ett sådant tillstånd med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att<br>bestämmelserna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker<br>med stöd av sådant tillstånd.</p>
<p>3 § Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte behövs<br>tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sändningsverk-<br>samhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör) skall<br>anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket.</p>
<p>I anmälan skall anges</p>
<p>1. namn, firma eller motsvarande,</p>
<p>2. ställföreträdare för juridisk person,</p>
<p>3. postadress och telefonnummer, och</p>
<p>4. uppgift om den verksamhet som bedrivs.</p>
<p>4 § För att underlätta tillsynen skall Radio- och TV-verket upprätta ett<br>register. Registret får föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får<br>endast innehålla sådana uppgifter som avses i 3 § andra stycket, 6 kap. 10 §<br>och 9 kap. 3-6 §§.</p>
<h5>3 kap. Sändningar som kräver tillstånd av regeringen</h5>
<p>1 § Ett sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med vill-<br>kor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt och<br>med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall<br>råda i ljudradion och televisionen samt att verksamheten som helhet skall<br>präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla<br>människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.</p>
<p>Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i<br>2-f §§•</p>
<p>2 § Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att</p>
<p>1. sända program i hela landet eller i viss del av landet,</p>
<p>2. sända under en viss minsta tid,</p>
<p>3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,</p>
<p>4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller<br>hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket andra meningen eller för sänd-<br>ningar som sker med stöd av tillstånd av regeringen,</p>
<p>5. använda en viss sändningsteknik,</p>
<p>6. använda vissa radiosändare,</p>
<p>7. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft<br>när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av<br>programmen.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>224</p>
<p>8. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket om beriktigande även i<br>fråga om ljudradion,</p>
<p>9. sända genmälen,</p>
<p>10. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,</p>
<p>11. sända ett mångsidigt programutbud,</p>
<p>12. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten i en<br>nödsituation om en myndighet begär det, och</p>
<p>13. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är<br>nödvändiga för nämndens tillsyn över om sända program står i överens-<br>stämmelse med de villkor som meddelats enligt denna lag.</p>
<p>3 § Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända</p>
<p>1. reklam eller andra annonser, samt</p>
<p>2. även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 § andra<br>stycket och 9 §.</p>
<p>Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att<br>diskriminera annonsörer.</p>
<p>4 § Ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han på grund av<br>aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få<br>mer än ett tillstånd av regeringen.</p>
<p>Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och in-<br>flytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i<br>begränsad omfattning.</p>
<p>5 § Ett tillstånd som meddelas av regeringen får innebära rätt att endast<br>vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av<br>någon annan. I ett sådant beslut får föreskrivas att bestämmelserna i 6 och<br>7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av tillståndet.</p>
<p>6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen innebär rätt att samtidigt sända<br>det antal program i varje område som anges i tillståndet.</p>
<p>Sändningar som sker med stöd av ett sådant tillstånd får inte vara utfor-<br>made på sådant sätt att de endast kan tas emot av en begränsad del av allmän-<br>heten i sändningsområdet.</p>
<p>7 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen gäller i sex år. Regeringen får<br>förlänga tillståndet med fyra år åt gången.</p>
<p>Ett tillstånd förlängs på oförändrade villkor under ytterligare fyra år om<br>tillståndshavaren önskar det och regeringen inte senast två år före tillstånds-<br>tidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att rege-<br>ringen önskar förändra villkoren.</p>
<p>Bestämmelserna i första och andra stycket gäller inte sådana tillstånd som<br>avses i 2 kap. 2 § andra stycket. Sådana tillstånd skall meddelas för viss tid.</p>
<p>8 § Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges<br>tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att<br>förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får meddelas endast om<br>den sökande förklarat att han godtar villkoren.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>225</p>
<p>15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<h5>4 kap. Närradio</h5>
<p>1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.</p>
<p>2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det<br>är tekniskt möjligt skall det finnas en möjlighet att sända närradioprogram i en<br>kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas mer än ett när-<br>radioprogram i kommunen.</p>
<p>Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på cirka tio kilometer.<br>Radio- och TV-verket får i särskilda fall besluta om större sändningsom-<br>råden. Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna kan<br>tas emot i hela kommunen.</p>
<p>3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio och<br>under vilken tid sändningarna får ske.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.</p>
<p>Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de sökandes<br>önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur ges åt den<br>sökande som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.<br>Beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år. Radio- och<br>TV-verket får ompröva beslut om fördelning av sändningstid om det finns<br>särskilda skäl.</p>
<p>4 § Ett tillstånd att sända närradio kan endast ges till följande juridiska<br>personer:</p>
<p>1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändnings-<br>området.</p>
<p>2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända pro-<br>gram som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom<br>sändningsområdet.</p>
<p>3. Församlingar inom Svenska kyrkan.</p>
<p>4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och hög-<br>skolor.</p>
<p>5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för<br>gemensamma närradioändamål (närradioföreningar).</p>
<p>Lokala ideella föreningar som avses i 1 och 2 får meddelas tillstånd att<br>sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i sändnings-<br>området i minst ett år före dagen för ansökan om tillstånd. Om det finns sär-<br>skilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.</p>
<p>5 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har tillstånd att<br>sända lokalradio.</p>
<p>Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att sända<br>lokalradio. Tillståndet att sända närradio upphör då från och med den dag<br>sändningar får ske med stöd av tillstånd att sända lokalradio.</p>
<p>6 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får utnyttjas av<br>någon annan under en tid av högst tre månader, om en innehavare av tillstånd<br>att sända närradio mot vilken det har riktats ett föreläggande vid vite enligt<br>denna lag. avstår sändningstid.</p>
<p>En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för vilka<br>tillstånd krävs enligt denna lag.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>226</p>
<h5>5 kap. Lokalradio</h5>
<p>1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga ljudradiosändningar än<br>sådana som kräver tillstånd av regeringen, som får ske endast under en<br>begränsad tid enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller som är närradio.</p>
<p>2 § Sändningsområden för lokalradio skall bestämmas med beaktande av<br>vad som är naturliga lokala intresseområden. Sändningsområdena skall utfor-<br>mas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas. Flera tillstånd kan lämnas för<br>samma sändningsområde.</p>
<p>Ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han på grund av<br>aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få<br>mer än ett tillstånd att sända lokalradio.</p>
<p>3 § Staten, ett landsting, en kommun eller den som sänder med stöd av till-<br>stånd av regeringen kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket ett<br>sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett<br>bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.</p>
<p>4 § Tillstånd får inte ges till</p>
<p>1. någon som ger ut en dagstidning,</p>
<p>2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har<br>ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller</p>
<p>3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande<br>inflytande.</p>
<p>Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som<br>normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.</p>
<p>5 § Ett tillstånd att sända lokalradio gäller till utgången av en tillståndsperiod<br>om åtta år. Den första tillståndsperioden skall räknas från och med den<br>1 januari 1993.</p>
<p>Om tillståndshavaren begär det före en tillståndsperiods slut, skall Radio-<br>och TV-verket vid utgången av tillståndsperioden förlänga tillståndet med<br>ytterligare en tillståndsperiod. Som tillståndshavare skall anses också den<br>vars sändningsområde efter ändrad indelning enligt 6 § genomgått endast<br>sådana förändringar att sändningsområdet framstår som väsentligen det-<br>samma som före den ändrade indelningen. Tillståndet skall dock inte för-<br>längas, om det finns grund för återkallelse av tillståndet enligt 10 kap. 4 §.</p>
<p>6 § Vid utgången av varje tillståndsperiod får Radio- och TV-verket besluta<br>om en förändrad indelning av sändningsområden. Om en berörd tillstånds-<br>havare motsätter sig en viss förändring, får den vidtas endast om ändrade<br>tekniska förhållanden föranleder det eller den befintliga indelningen annars<br>framstår som olämplig.</p>
<p>Beslut om ändrad indelning av sändningsområden får inte fattas senare än<br>två månader före tillståndsperiodens utgång.</p>
<p>Radio- och TV-verket skall för varje sändningsområde som ingår i den nya<br>indelningen senast två månader före utgången av den löpande tillståndsperio-<br>den meddela särskilt beslut om vem som skall anses som tillståndshavare.<br>Om ingen kan anses som tillståndshavare, skall tillstånd för sändningsom-<br>rådet kungöras ledigt enligt de närmare föreskrifter regeringen meddelar.<br>Kungörelse får ske först sedan beslutet vunnit laga kraft.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>227</p>
<p>7 § Har Radio- och TV-verket beslutat om ändrad indelning av sändnings-<br>områden, får myndigheten medge en tillståndshavare att sända efter tillstånds-<br>periodens slut i avvaktan på att nämndens beslut enligt 6 § tredje stycket<br>vinner laga kraft. Sådant medgivande skall lämnas för ett visst sändnings-<br>område under viss tid.</p>
<p>8 § Ett tillstånd att sända lokalradio får meddelas först sedan betalning gjorts<br>enligt de närmare bestämmelser om förfarandet som finns i lagen (1995:000)<br>om koncessionsavgift för radio och TV.</p>
<p>9 § Om det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd att sända lokalradio,<br>skall urvalet göras vid en auktion som avser storleken av den årliga avgift<br>som tillståndshavaren skall erlägga till staten. Närmare bestämmelser om<br>förfarandet finns i lagen (1995:000) om koncessionsavgift för radio och TV.</p>
<p>10 § Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om Radio- och TV-verket<br>medger det. Sådant medgivande skall lämnas om förvärvaren är behörig att få<br>tillstånd. Om verket inte medger överlåtelsen, är den utan verkan enligt denna<br>lag. Bestämmelser om skyldighet för förvärvaren att betala koncessionsavgift<br>finns i lagen (1995:000) om koncessionsavgift för radio och TV.</p>
<p>Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldig-<br>heter enligt denna lag som belöper på tiden efter beslutet om medgivande.</p>
<p>Om ett föreläggande enligt 11 kap. 8 § har meddelats mot den tidigare<br>innehavaren, gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. Radio- och<br>TV-verket skall i samband med att den medger överlåtelsen underrätta honom<br>om det. Sker inte det är föreläggandet inte gällande mot den nye innehavaren.</p>
<p>11 § Beslut om tillstånd enligt 6 § tredje stycket gäller från den dag beslutet<br>vinner laga kraft. Radio- och TV-verket får även i annat beslut om tillstånd att<br>sända lokalradio förordna att beslutet inte skall gälla omedelbart.</p>
<p>12 § Den som vill frånträda ett tillstånd skall skriftligen anmäla det till<br>Radio- och TV-verket. Tillståndet skall anses frånträtt när anmälan kommit in<br>till verket eller den senare dag som anges i anmälan.</p>
<p>13 § Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör<br>tillståndet att gälla.</p>
<p>14 § Om tillståndshavaren avlider upphör tillståndet att gälla tre månader<br>efter dödsfallet. Har en ansökan om medgivande till överlåtelse enligt 10 §<br>kommit in till Radio- och TV-verket innan tillståndet har upphört att gälla<br>skall den dock alltid prövas.</p>
<h5>6 kap. Sändningarnas innehåll och beteckningar</h5>
<p>1 § Våldsframställningar eller pornografiska bilder får inte sändas i televi-<br>sionen under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att<br>barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.</p>
<p>2 § Uppgifter som förekommit i ett televisionsprogram som inte är reklam<br>och som sänts på annat sätt än genom tråd, skaH beriktigas när det är befogat.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>228</p>
<p>Även uppgifter som förekommit i televisionsprogram som sänts genom tråd<br>bör beriktigas när det är befogat.</p>
<p>3 § Meddelanden som är av vikt för allmänheten skall i en nödsituation<br>sändas kostnadsfritt i lokalradion om en myndighet begär det.</p>
<p>4 § Program som inte är reklam får inte på ett otillbörligt sätt gynna kom-<br>mersiella intressen.</p>
<p>5 § I sändningar för vilka gäller villkor om opartiskhet får det inte före-<br>komma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar<br>till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intresse-<br>frågor på arbetsmarknaden.</p>
<p>Att sådana meddelanden som avses i första stycket skall anses som annonser<br>framgår av 7 kap. 1 §.</p>
<p>6 § I närradio får det endast sändas program som har framställts särskilt för<br>den egna verksamheten. I enstaka fall får det dock förekomma sändningar<br>som inte framställts enbart för den egna verksamheten om de är av särskilt<br>intresse för tillståndshavarens medlemmar.</p>
<p>7 § En närradioförenings programutbud får innehålla endast</p>
<p>1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndsha-<br>varna,</p>
<p>2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,</p>
<p>3. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om<br>närradioverksamheten på orten, och</p>
<p>4. provsändningar av program, framställda av juridiska personer som är<br>behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall under högst tre<br>månader.</p>
<p>8 § Den som har tillstånd att sända lokalradio skall under minst en tredjedel<br>av sändningstiden varje dygn sända program som framställts särskilt för den<br>egna verksamheten.</p>
<p>9 § Den som sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av till-<br>stånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl däremot, se till att<br>mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt<br>ursprung och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio<br>procent av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har<br>framställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses här tid då<br>det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annon-<br>ser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av endast text.</p>
<p>Televisionssändning enligt första stycket och ljudradiosändning som sker<br>med stöd av tillstånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl där-<br>emot. i betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program<br>med svenska artister eller verk av svenska upphovsmän.</p>
<p>10 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda en sådan<br>beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-verket.<br>Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme eller, om detta<br>inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-TV skall beteckningen<br>anges löpande.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>229</p>
<h5>7 kap. Reklam och annan annonsering</h5>
<p>1 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en särskild<br>signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar. Signaturen<br>skall i televisionen bestå av både ljud och bild. I sökbar text-TV skall signa-<br>turen alltid vara löpande, men behöver endast anges i bild.</p>
<p>I fråga om sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får regeringen i<br>särskilda fall medge undantag från skyldigheten i första stycket.</p>
<p>Som annonser räknas reklam samt sändningar som inte är reklam och som<br>sänds på uppdrag av någon annan.</p>
<p>2 § Av en annons skall det framgå i vems intresse den sänds.</p>
<p>3 § I annonser får det inte uppträda personer som spelar en framträdande<br>roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskom-<br>mentarer.</p>
<p>4 § Reklam i en televisionssändning får inte syfta till att fånga uppmärksam-<br>heten hos barn under 12 år.</p>
<p>I reklam i en televisionssändning får det inte uppträda personer eller figurer<br>som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till<br>barn under 12 år.</p>
<p>5 § Reklam för alkoholdrycker, tobaksvaror och receptbelagda läkemedel<br>får inte sändas.</p>
<p>6 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan hela<br>klockslag. I televisionssändning får denna tid dock i rena undantagsfall<br>utsträckas till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme<br>mellan hela klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den<br>tiden.</p>
<p>Annonser får i en televisionssändning sändas under högst tio procent av<br>sändningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändningstiden<br>mellan klockan 18.00 och 24.00.</p>
<p>Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får program i en<br>televisionssändning där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster<br>(försäljningsprogram) sändas under högst en timme per dygn. Den samman-<br>lagda sändningstiden för försäljningsprogram och övriga annonser får dock<br>uppgå till högst tjugo procent av sändningstiden per dygn.</p>
<p>7 § Annonser skall i televisionssändning sändas mellan programmen.<br>Annonser får dock avbryta ett program, om de sänds</p>
<p>1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i<br>pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för<br>publiken,</p>
<p>2. mellan delar av program, som består av avslutade delar och där varje del<br>som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.</p>
<p>Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program som<br>huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.</p>
<p>8 § Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av<br>någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som fram-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>230</p>
<p>ställer audiovisuella verk (sponsrat program), skall det på lämpligt sätt i<br>början eller slutet av programmet anges vem eller vilka bidragsgivarna är. I<br>sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpande. Sådana uppgifter<br>behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i 1 § första stycket och<br>skall inte räknas in i den annonstid som anges i 6 §.</p>
<p>Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommen-<br>tarer får inte sponsras.</p>
<p>9 § Ett program får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet är<br>tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker, tobak eller receptbelagda<br>läkemedel.</p>
<p>10 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam.</p>
<p>11 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som den<br>sändande gör för sin programverksamhet.</p>
<p>Bestämmelserna i 6 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.</p>
<h5>8 kap. Vidaresändningar i kabelnät m.m.</h5>
<p>1 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för tråd-<br>sändning där det sker vidaresändning till allmänheten av televisionsprogram<br>skall, om sändningarna når fler än tio bostäder, se till att de boende i fastig-<br>heter som är anslutna till anläggningen på ett tillfredsställande sätt och utan<br>kostnad för själva mottagningen kan ta emot sådana televisionssändningar<br>som sker med stöd av tillstånd från regeringen och som är avsedda att kunna<br>tas emot av var och en i området. Om tillståndshavaren för att uppfylla en<br>skyldighet att sända i hela landet eller i del av landet, sänder på något sätt som<br>inte kräver regeringens tillstånd, gäller sändningsplikten även dessa sänd-<br>ningar.</p>
<p>Sändningsplikt enligt första stycket omfattar inte sändningar som sker med<br>stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller med stöd av tillstånd till<br>vidaresändning enligt 3 kap. 5 §.</p>
<p>2 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för tråd-<br>sändning där det sker vidaresändning till allmänheten av televisionsprogram<br>skall, om sändningarna når fler än 100 bostäder, i varje kommun där han har<br>en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar av<br>televisionsprogram från ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda<br>företag (lokala kabelsändarföretag).</p>
<p>3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte om vidaresändningama i anlägg-<br>ningen endast avser televisionsprogram från sändare på jordytan för lägre<br>frekvens än 1 gigahertz.</p>
<p>4 § Den som vidaresänder televisionsprogram med hjälp av radio på fre-<br>kvens över 1 gigahertz skall i varje kommun där han bedriver sådan verk-<br>samhet kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar av televisions-<br>program från ett eller flera lokala kabelsändarföretag.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>231</p>
<p>5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person som har<br>bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika in-<br>tressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.</p>
<p>Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter<br>vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.</p>
<p>Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag skall<br>avse högst tre år.</p>
<p>6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna enligt 1,<br>2 och 4 §§ om det finns särskilda skäl till det.</p>
<h5>9 kap. Tillsyn m.m.</h5>
<p>1 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i<br>efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna lag och de<br>villkor som kan gälla för sändningarna. Granskningen omfattar dock inte vad<br>som sägs om reklam i 7 kap. 3-5 §§.</p>
<p>Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap.</p>
<p>5 § skall inte granskas av nämnden.</p>
<p>2 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex<br>andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen be-<br>stämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande.<br>Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller<br>en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden som uppenbart inte<br>är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden<br>eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos<br>nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut<br>som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av denna lag eller de<br>villkor som gäller för sändningarna.</p>
<p>Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV<br>kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rätte-<br>gångsbalken.</p>
<p>3 § Var och en som sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av<br>tillstånd av regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur<br>stor andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som avses i</p>
<p>6 kap. 9 § första stycket.</p>
<p>4 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder televisions-<br>program över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen lämna upp-<br>lysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt verksamheten<br>finansierats.</p>
<p>5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall en satellitentreprenör lämna<br>upplysningar om vem som är uppdragsgivare och dennes adress samt hur<br>sändningen över satellit sker.</p>
<p>6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som har tillstånd att<br>sända lokalradio eller som fått tillstånd av regeringen, lämna upplysningar om<br>sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har sådana tillstånd och om</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>232</p>
<p>avtal som han har träffat med företag som har sådana tillstånd. På begäran av<br>Radio- och TV-verket skall ett företag som är tillståndshavare lämna uppgifter<br>om sådana innehav av aktier eller andelar i företaget och avtal som innebär att<br>någon ensam har ett bestämmande inflytande i företaget.</p>
<p>7 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter<br>på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har<br>spelat in ett program, skall på begäran av Granskningsnämnden för radio och<br>TV eller Radio- och TV-verket utan kostnad lämna en sådan inspelning till<br>nämnden respektive verket.</p>
<h5>10 kap. Återkallelse av tillstånd m.m.</h5>
<p>1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller televisionsprogram får återkallas<br>enligt vad som anges i 2-5 §§.</p>
<p>Beslut om återkallelse av tillstånd får meddelas endast om det framstår som<br>en inte alltför ingripande åtgärd.</p>
<p>2 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om tillstånds-<br>havaren väsentligt brutit mot denna lag eller mot villkor för tillstånd enligt<br>denna lag.</p>
<p>Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas om tillstånds-<br>havaren direkt eller genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andels-<br>innehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, förfogar över mer<br>än ett sådant tillstånd. Återkallelsen skall då avse det eller de tillstånd som<br>meddelats efter det första tillståndet.</p>
<p>3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren</p>
<p>1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §,</p>
<p>2. inte utnyttjar rätten att sända närradio under tre på varandra följande<br>månader, eller</p>
<p>3. inte betalar avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, och har<br>förelagts att betala den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att ett<br>program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk<br>av yttrandefriheten.</p>
<p>4 § Ett tillstånd att sända lokalradio får återkallas om</p>
<p>1. tillståndshavaren inte inlett lokalradiosändningar inom sex månader efter<br>tillståndstidens böijan,</p>
<p>2. tillståndshavaren annars inte utnyttjat rätten att sända lokalradio eller<br>sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst<br>fyra veckor.</p>
<p>3. tillståndshavaren direkt eller genom företag i vilket han på grund av<br>aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande,<br>förfogar över mer än ett sådant tillstånd, eller</p>
<p>4. staten, ett landsting, en kommun eller någon som har tillstånd som<br>meddelats av regeringen, direkt eller genom företag i vilket ett sådant organ<br>på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande<br>inflytande, förfogar över tillståndet.</p>
<p>I fall som avses i första stycket 3 skall återkallelsen avse det eller de<br>tillstånd som har meddelats efter det första tillståndet.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>233</p>
<p>5 § Har tillstånd meddelats enligt denna lag eller har överlåtelse av tillstånd<br>medgivits trots att tillståndshavaren saknade behörighet enligt 3 kap. 4 §<br>första stycket eller 5 kap. 2 eller 3 §, får tillståndet återkallas endast om<br>beslutet om tillståndet eller medgivandet påverkats av felaktiga eller ofull-<br>ständiga uppgifter från tillståndshavaren.</p>
<p>6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om någon<br>sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan verksamhet förekommit<br>endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre<br>månader.</p>
<p>7 § När Radio- och TV-verket beslutar att återkalla ett tillstånd att sända när-<br>radio får myndigheten bestämma en tid om högst ett år inom vilken tillstånds-<br>havaren inte får erhålla nytt tillstånd.</p>
<p>I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att tillstånds-<br>havaren inte får erhålla nytt tillstånd inom en tid av högst ett år, eller om det<br>finns synnerliga skäl, högst fem år. Detta gäller även om den som hade till-<br>stånd när yttrandefrihetsbrottet begicks inte har tillstånd att sända närradio vid<br>tiden för domen. Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden<br>intill dess domen vinner laga kraft.</p>
<h5>11 kap. Straff m.m.</h5>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd<br>där sådant krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex<br>månader.</p>
<p>2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från radioanläggning på<br>öppna havet eller i luftrummet däröver eller som upprättar eller innehar sådan<br>anläggning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om sänd-<br>ningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land som är anslutet<br>till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradiosänd-<br>ningar från stationer utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar<br>att radioanvändning i något av dessa länder blir skadligt påverkad.</p>
<p>Den som utom landet begått brott som avses i första stycket döms, om han<br>finns här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 §<br>brottsbalken inte är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra<br>styckena brottsbalken.</p>
<p>Åtal mot svensk medborgare för brott som rör sändning, vilken inte är<br>avsedd att tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar att<br>radioanvändning blir skadligt påverkad här, eller åtal mot utlänning får även i<br>annat fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förord-<br>nande av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.</p>
<p>3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings-<br>skyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.</p>
<p>4 § Egendom som varit föremål för brott enligt 2 § skall förklaras för-<br>verkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess<br>värde förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras<br>förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>234</p>
<p>Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller<br>dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga<br>brott eller det finns andra särskilda skäl för det.</p>
<p>5 § Den som brutit mot de bestämmelser och villkor som anges i denna<br>paragraf skall betala en särskild avgift. Detta gäller</p>
<p>1. villkor om reklam och annan annonsering som föreskrivits med stöd av<br>3 kap. 3 § första stycket,</p>
<p>2. förbudet mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen enligt</p>
<p>6 kap. 4 §,</p>
<p>3. bestämmelserna om annonser i 7 kap. 1, 2, 6, 7 och 10 §§,</p>
<p>4. bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 5 § och 7 kap.<br>3 §, eller</p>
<p>5. bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§.</p>
<p>Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt beakta<br>överträdelsens art. varaktighet och omfattning.</p>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst tre<br>miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändan-<br>des årsomsättning under närmast föregående räkenskapsår.</p>
<p>När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter<br>som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de in-<br>täkter som den sändande kan beräknas ha erhållit med anledning av över-<br>trädelsen.</p>
<p>7 § När Granskningsnämnden för radio och TV funnit att någon har brutit<br>mot villkor som beslutats med stöd av 3 kap. 1, 2 eller 3 § andra stycket eller<br>mot bestämmelsen om beriktigande i 6 kap. 2 § första stycket, far nämnden<br>besluta att den sändande skall på lämpligt sätt offentliggöra nämndens beslut.</p>
<p>Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära att<br>offentliggörande måste ske i ett program som han sänder.</p>
<p>8 § Den som bryter mot de bestämmelser som anges i denna paragraf får<br>föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite.<br>Detta gäller bestämmelser om</p>
<p>1. närradio- och lokalradiosändningars innehåll (6 kap. 6-8 §§), eller</p>
<p>2. beteckningar (6 kap. 10 §),</p>
<p>3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabel-<br>sändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§),</p>
<p>4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till verket (9 kap. 3-6 § §), eller</p>
<p>5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 7 §).</p>
<p>Föreläggande enligt första stycket 1, 2 och 5 får meddelas av Gransk-<br>ningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första stycket 3-5 får<br>meddelas av Radio- och TV-verket.</p>
<p>9 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda någon att överträda<br>beslut om sändningstid i närradion eller att låta annan i sitt ställe utnyttja<br>sådan sändningstid. Föreläggandet får förenas med vite.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>10 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana våldsframställningar<br>eller pornografiska bilder i televisionen som avses i 6 kap. 1 § får Justitie-<br></p>
<p>235</p>
<p>kanslern förelägga honom att inte på nytt sända sådana program. Föreläggan-<br>det får förenas med vite.</p>
<p>11 § Talan enligt 5 § och föreläggande enligt 8 och 10 §§ får riktas mot<br>satellitentreprenören om den som sänder över satellit inte har hemvist i<br>Sverige. Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått till-<br>gång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentrepre-<br>nörens uppdragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får förelägg-<br>andet och talan i stället riktas mot uppdragsgivaren.</p>
<h5>12 kap. Om handläggningen</h5>
<p>1 § Ärenden om återkallelse av tillstånd tas upp av Radio- och TV-verket.</p>
<p>Är det fråga om återkallelse på grund av missbruk av yttrandefriheten,<br>skall i stället allmän domstol ta upp frågan på talan av Justitiekanslern.</p>
<p>2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får frågan om återkallelse tas<br>upp först efter anmälan av regeringen.</p>
<p>Är det fråga om återkallelse på grund av överträdelse av bestämmelse i<br>denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Gransknings-<br>nämnden för radio och TV enligt 9 kap. 1 § skall Radio- och TV-verket in-<br>hämta yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden<br>finner att överträdelsen är väsentlig.</p>
<p>3 § För rättegången i mål där fråga är om återkallelse på grund av missbruk<br>av yttrandefriheten tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad som<br>i nämnda bestämmelser rör tilltalad, skall tillämpas för den som talan om<br>återkallelse riktar sig mot. Juryns prövning skall avse frågan om återkallelse<br>skall ske.</p>
<p>4 § Länsrätten prövar frågor om särskild avgift på talan av Gransknings-<br>nämnden för radio och TV.</p>
<p>För att säkerställa ett anspråk på särskild avgift får rätten besluta om kvar-<br>stad. Bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran<br>skall därvid tillämpas.</p>
<p>Frågan om särskild avgift förfaller om den som talan riktas mot inte del-<br>getts stämningsansökan inom två år från det överträdelsen upphörde. Ett<br>beslut om avgift upphör att gälla om verkställighet inte har skett inom fem år<br>från det att domen vann laga kraft.</p>
<p>5 § Fråga om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt<br>11 kap. 10 § prövas av allmän domstol på talan av Justitiekanslern. Om rätte-<br>gången i sådant mål gäller vad som sägs i 3 §. Juryns prövning skall dock<br>avse frågan om vitet skall dömas ut.</p>
<p>Fråga om utdömande av vite i annat fall prövas i enlighet med vad som i<br>allmänhet är föreskrivet om vite.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>236</p>
<h5>13 kap. Överklagandebestämmelser m.m.</h5>
<p>1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande av<br>tillstånd, återkallelse av tillstånd och om medgivande till överlåtelse av ett<br>tillstånd får överklagas hos kammarrätten. Ett beslut om omfattningen av ett<br>sändningsområde får dock inte överklagas.</p>
<p>2 § Även följande beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos<br>kammarrätten, nämligen beslut om</p>
<p>1. beteckningar enligt 6 kap. 10 §,</p>
<p>2. förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 §,</p>
<p>3. återkallelse av ett sådant förordnande enligt 10 kap. 8 §, samt</p>
<p>4. beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt samt skyldig-<br>het att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag.</p>
<p>3 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-<br>verket om förelägganden som har förenats med vite enligt 11 kap. 7 §, 8 §<br>första stycket 1-3 samt 9 § får överklagas hos kammarrätten.</p>
<p>Förelägganden enligt 11 kap. 7 §, 8 § första stycket 1, 2 och 9 § gäller<br>omedelbart, även om de överklagas.</p>
<p>4 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och<br>TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h5>Övergångsbestämmelser</h5>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1966:78) om<br>förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet, radiolagen<br>(1966:755). lagen (1981:508) om radiotidningar, närradiolagen (1982:459),<br>lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram, la-<br>gen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, lagen (1992:72) om<br>koncessionsavgift på televisionens område, lagen (1992:1356) om satellit-<br>sändningar av televisionsprogram till allmänheten, och lokalradiolagen<br>(1993:120) skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. I fråga om sändningar före ikraftträdandet gäller de äldre bestämmel-<br>serna.</p>
<p>237</p>
<h4>2 Förslag till lag om koncessionsavgift för radio och<br>TV</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>1 kap. Lagens tillämpningsområde</h5>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om koncessionsavgift för sådana<br>ljudradio- och televisionsprogram som sänds med stöd av tillstånd enligt<br>radio- och TV-lagen (1995:000).</p>
<p>2 § Lagen är tillämplig på den som har tillstånd att sända televisionsprogram</p>
<p>1 hela landet under förutsättning att han har rätt att sända reklam i sådan sänd-<br>ning och är ensam om denna rätt här i landet.</p>
<p>3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela<br>föreskrifter om avgift i ärenden om närradio.</p>
<p>4 § Som sådan sändningsverksamhet som grundar skyldighet att betala kon-<br>cessionsavgift skall inte räknas provsändningar av televisionsprogram i<br>ringa omfattning eller sändningar av sådana ljudradio- och televisionsprogram<br>som sker under en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § tredje stycket radio- och<br>TV-lagen (1995:000).</p>
<h5>2 kap. Koncessionsavgift för televisionssändningar</h5>
<p>1 § Koncessionsavgiften för televisionssändningar består av en fast del och<br>en rörlig del och beräknas från och med månaden efter den då sändnings-<br>verksamheten påbörjats.</p>
<p>2 § Den fasta delen av koncessionsavgiften uppgår till 4 167 000 kronor för<br>vatje månad under vilken sändningsverksamhet har bedrivits.</p>
<p>Den fasta delen av avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn<br>till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det år som<br>avgiften avser och konsumentprisindex för oktober månad 1991. Beloppet<br>avrundas sedan nedåt till närmaste tusental kronor.</p>
<p>3 § Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderår i<br>sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör vederlag till tillstånds-<br>havaren för att han sänder annonser och tas ut med</p>
<p>- 20 procent av intäkterna till den del de överstiger 750 miljoner men inte</p>
<p>1 000 miljoner kronor,</p>
<p>- 40 procent av intäkterna till den del de överstiger 1 000 miljoner men inte</p>
<p>2 000 miljoner kronor,</p>
<p>- 50 procent av intäkterna till den del de överstiger 2 000 miljoner kronor.</p>
<p>I intäkter som utgör vederlag för att tillståndshavaren sänder annonser in-<br>räknas intäkter som tillförts någon annan, om det framgår av omständig-<br>heterna att de utgör sådant vederlag till tillståndshavaren.</p>
<p>Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga grunder.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>238</p>
<p>De i första stycket angivna beloppsgränsema skall justeras på ett sätt som<br>motsvarar det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga om den fasta delen av<br>koncessionsavgiften.</p>
<p>4 § Radio- och TV-verket skall senast den 31 december varje år fastställa<br>det belopp som enligt 2 § skall utgå för månad under det följande kalender-<br>året.</p>
<p>Om tillståndshavaren begär det skall Radio- och TV-verket besluta huru-<br>vida det under en viss månad har förekommit sådan sändningsverksamhet att<br>han är skyldig att betala avgift enligt 2 § för den månaden. I övrigt skall<br>Radio- och TV-verket inte fatta beslut om skyldighet att betala avgift enligt<br>2 §, om det inte behövs för verkställighet enligt 4 kap. 3 §.</p>
<p>Avgift enligt 2 § skall betalas före utgången av den månad som avgiften<br>avser.</p>
<p>5 § Tillståndshavaren skall senast den 15 februari varje år lämna Radio- och<br>TV-verket de uppgifter som behövs för att fastställa den rörliga delen av<br>koncessionsavgiften för televisionssändning för föregående år. Om sådana<br>uppgifter inte lämnas eller de lämnade uppgifterna är ofullständiga, får Radio-<br>och TV-verket förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten.</p>
<p>Radio- och TV-verket meddelar senast den 1 mars beslut om det belopp till<br>vilket den rörliga delen av koncessionsavgiften uppgår for föregående år. Om<br>tillståndshavaren inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt första stycket<br>första meningen, meddelar Radio- och TV-verket beslut snarast möjligt efter<br>det att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.</p>
<p>Den rörliga delen av koncessionsavgiften skall betalas senast den 31 mars<br>om Radio- och TV-verket har meddelat beslut om avgiften senast under mars<br>månad. I annat fall skall avgiften betalas så snart Radio- och TV-verket<br>meddelat beslut om avgiften.</p>
<p>6 § Ränta skall betalas på koncessionsavgift för televisionssändning från<br>förfallodagen. Räntesatsen bestäms enligt 6 § räntelagen (1975:635).</p>
<p>Om Radio- och TV-verket har fattat beslut om den rörliga delen av kon-<br>cessionsavgiften efter utgången av mars månad, skall ränta ändå betalas från<br>den 31 mars.</p>
<p>Radio- och TV-verket beslutar om ränta.</p>
<p>7 § Om den inbetalade koncessionsavgiften för televisionssändning över-<br>stiger vad tillståndshavaren skall betala enligt 2 § eller eller enligt beslut av<br>Radio- och TV-verket eller domstol, skall det överskjutande beloppet betalas<br>tillbaka till honom.</p>
<p>Ränta skall betalas på belopp som återbetalas. Räntan beräknas efter en<br>räntesats motsvarande det av riksbanken fastställda diskonto, som gällde vid<br>utgången av året närmast före det år då återbetalningen äger rum.</p>
<p>8 § Radio- och TV-verket skall ompröva ett beslut som har betydelse för<br>skyldigheten att betala koncessionsavgift för televisionssändning eller ränta,<br>om tillståndshavaren begär det eller det finns andra skäl.</p>
<p>Ett omprövningsbeslut som är till tillståndshavarens nackdel får inte med-<br>delas efter utgången av det tredje året efter det år då det ursprungliga beslutet<br>meddelades. Ett omprövningsbeslut får inte i något fall meddelas efter ut-<br>gången av det sjätte året efter det år då det ursprungliga beslutet meddelades.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>239</p>
<p>Om ett beslut som anges i första stycket har överprövats av domstol, får<br>Radio- och TV-verket inte ompröva den fråga som domstolens beslut avser.</p>
<p>9 § Revision för kontroll av att koncessionsavgift för televisionssändning<br>har erlagts i enlighet med bestämmelserna i denna lag skall utföras av Riks-<br>skatteverket eller av skattemyndighet. Beslut om revision fattas efter fram-<br>ställning av Radio- och TV-verket. Vid revision gäller 3 kap. 7-15 §§ lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.<br>Härvid gäller de bestämmelser som avser beskattningsmyndighet i stället den<br>myndighet som skall utföra revisionen.</p>
<h5>3 kap. Koncessionsavgift för lokalradiosändningar</h5>
<p>1 § Koncessionsavgiften för lokalradiosändningar uppgår till minst 20 000<br>kronor per år (minimiavgiften).</p>
<p>När tillstånd att sända lokalradio meddelas efter budgivning vid auktion,<br>skall koncessionsavgiften fastställas till det högsta godtagna budet. I annat<br>fall skall avgiften fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften.</p>
<p>Avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan<br>konsumentprisindex för oktober månad året före det år som avgiften avser<br>och konsumentprisindex för oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan<br>nedåt till närmaste hundratal kronor.</p>
<p>2 § Om det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd att sända lokalradio<br>skall Radio- och TV-verket bereda dem tillfälle att före viss dag samordna an-<br>sökningarna. Om det efter den dagen alltjämt finns två eller flera ansökningar,<br>skall verket kalla sökandena till en auktion. I kallelsen skall anges sista dag<br>för anmälan om deltagande i auktionen.</p>
<p>Om Radio- och TV-verket har meddelat beslut om avvisning av en an-<br>sökan, får auktionen inte hållas förrän beslutet har vunnit laga kraft.</p>
<p>Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält<br>sig till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom<br>två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som<br>motsvarar minimiavgiften. Sker ingen sådan betalning förfaller hans ansökan.</p>
<p>3 § Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig<br>till auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse<br>det högsta belopp som sökandena är villiga att betala i årsavgift.</p>
<p>Sedan budgivningen avslutats skall den som lämnat det högsta budet<br>genast betala tio procent av beloppet, dock lägst ett belopp motsvarande<br>minimiavgiften. Radio- och TV-verket kan dock på begäran göra ett kort<br>uppehåll i handläggningen för att ge honom tillfälle att anskaffa medel för<br>betalningen, om uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet.<br>Om betalning inte sker, skall auktionen fortsätta.</p>
<p>4 § I ett beslut om lokalradiotillstånd skall Radio- och TV-verket ange den<br>årliga koncessionsavgift som tillståndshavaren skall betala samt det belopp<br>som skall betalas vid varje i 5 § angiven förfallodag under det första kalen-<br>deråret.</p>
<p>Radio- och TV-verket skall senast den 31 december varje år fastställa det<br>belopp som skall betalas varje förfallodag under det följande kalenderåret.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>240</p>
<p>5 § Skyldighet att betala koncessionsavgift gäller från och med den dag då<br>sändningar får bedrivas med stöd av lokalradiotillståndet. Att viss del av av-<br>giften skall betalas dessförinnan framgår av 2 och 3 §§.</p>
<p>Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 2 eller 3 §§, betalas<br>med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari,<br>april, juli och oktober månad.</p>
<p>6 § Den som får medgivande av Radio- och TV-verket att sända lokalradio<br>efter tillståndsperiodens slut enligt vad som närmare framgår av 5 kap. 7 §<br>radio- och TV-lagen skall betala en koncessionsavgift som motsvarar vad han<br>skulle ha betalat om tillståndet förlängts.</p>
<p>7 § Frånträds eller återkallas ett tillstånd att sända lokalradio gäller skyldig-<br>heten att betala koncessionsavgiften till och med nittio dagar efter det att till-<br>ståndet frånträtts eller återkallats.</p>
<p>Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon<br>annan övertagit tillståndet.</p>
<p>8 § Om den inbetalade koncessionsavgiften för lokalradiosändning över-<br>stiger vad tillståndshavaren enligt beslut av Radio- och TV-verket eller<br>domstol skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas till honom.<br>Avgift som betalas enligt 2 eller 3 §§ skall dock inte återbetalas.</p>
<h5>4 kap. Gemensamma bestämmelser</h5>
<p>1 § Betalning skall ske till Radio- och TV-verket.</p>
<p>2 § Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet rege-<br>ringen bestämmer meddela anstånd med betalning av koncessionsavgift och<br>ränta. Om det finns synnerliga skäl får regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att<br>betala avgift och ränta för en viss period.</p>
<p>3 § Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om avgiften eller<br>räntan är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 5 kap. 16-17 §§<br>lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga<br>delar.</p>
<p>Dröjsmålsavgift på fordran enligt första stycket skall inte utgå i fråga om<br>koncessionsavgift för televisionssändning.</p>
<p>4 § Radio- och TV-verkets beslut om koncessionsavgift för televisionssänd-<br>ning enligt 2 kap. 5-7 §§, 9 § andra stycket och 10 § samt verkets beslut om<br>koncessionsavgift för lokalradiosändning får överklagas hos kammarrätten.<br>Andra beslut av Radio- och TV-verket får inte överklagas.</p>
<p>Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att<br>betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1992:72) om kon-<br>cessionsavgift på televisionens område skall upphöra att gälla.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>241</p>
<p>16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<h4>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med Prop. 1995/96:160<br>vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker Bilaga 2</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:763) med vissa bestämmelser<br>om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Att reklam för alkoholdrycker inte<br>får sändas i ljudradio- eller televi-<br>sionsprogram framgår av radio- och<br>TV-lagen (1995:000).</p>
<p>Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol<br>skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid<br>gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas<br>som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.</p>
<p>Vid marknadsföring av alkohol-<br>dryckfår inte användas kommersiell<br>annons i ljudradio- eller televisions-<br>program. Detta gäller även för så-<br>dana televisionssändningar som om-<br>fattas av lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionspro-<br>gram till allmänheten och som kan<br>tas emot endast i något annat land<br>som är bundet av avtalet om Europe-<br>iska ekonomiska samarbetsområdet<br></p>
<p>(EES-avtalet).</p>
<p>Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kom-<br>mersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihets-<br>förordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess<br>utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om<br>skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för sådan dryck.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>'Senaste lydelse 1992:1359.</p>
<p>242</p>
<h4>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om<br>TV-avgift</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 och 22 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>8§</p>
<p>Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för<br>innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget.</p>
<p>Yrkesmässig överlåtelse eller ut-<br>hyrning i detaljhandeln av TV-mot-<br>tagare skall av överlåtaren respektive<br>uthyraren anmälas till bolaget inom<br>den tid som regeringen bestämmer.<br>Sådan anmälan skall innehålla de<br>uppgifter som behövs för fastställan-<br>de av avgiftsskyldigheten för inneha-<br>vet av TV-mottagaren.</p>
<p>Den som förvärvar eller hyr en<br>TV-mottagare av någon enligt andra<br>stycket eller den som företräder<br>honom är skyldig att på begäran<br>lämna överlåtaren eller upplåtaren de<br>uppgifter som denne behöver för att<br>fullgöra sin anmälningsskyldighet.</p>
<p>22 §</p>
<p>Den som bryter mot 8 § döms till Till böter döms den som<br>böter.                                     1. underlåter att fullgöra sin an-</p>
<p>mälningsskyldighet enligt 8 § första<br>eller andra stycket,</p>
<p>2. uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>lämnar ofullständiga eller oriktiga<br>uppgifter i en anmälan som avses i<br>8 § andra stycket, eller</p>
<p>3. uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>lämnar oriktiga uppgifter vid full-<br>görande av den uppgiftsskyldighet<br>som avses i 8 § tredje stycket.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket 2<br>och 3 gäller inte om gärningen är<br>belagd med straff i brottsbalken.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>243</p>
<h4>5 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med Prop. 1995/96:160<br>föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och                  Bilaga 2</h4>
<h4>yttrandefrihetsgrundlagens områden</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 lagen (1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>3§</p>
<p>Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje<br>program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram som<br>avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen skall<br>bevaras i minst sex månader från sändningen.</p>
<p>Den som här i landet för någon<br>annans räkning bedriver sändnings-<br>verksamhet över satellit eller som<br>upplåter satellitkapacitet skall också<br>ombesörja att varje program spelas<br>in och bevaras. Detta gäller dock inte<br>om någon annan skall göra detta<br>enligt första stycket.</p>
<p>Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad<br>vidaresändning av radioprogram genom trådnät.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>244</p>
<h4>6 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) Prop. 1995/96:160</h4>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 12 § tobakslagen (1993:581) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>12 §<sup>2</sup></p>
<p>En näringsidkare som marknads-<br>för tobaksvara till konsumenter får<br>inte använda kommersiella annonser<br>i periodisk skrift eller i annan<br>därmed jämförbar skrift på vilken<br>tryckfrihetsförordningen är tillämp-<br>lig. Inte heller får vid sådan mark-<br>nadsföring användas kommersiella<br>annonser i ljudradio- eller televi-<br>sionsprogram. Detta gäller även så-<br>dana televisionssändningar som om-<br>fattas av lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisions-<br>program till allmänheten och som<br>kan tas emot endast i något annat<br>land som är bundet av avtalet om<br>Europeiska ekonomiska samarbets-</p>
<p>En näringsidkare som marknads-<br>för tobaksvara till konsumenter får<br>inte använda kommersiella annon<br>ser i periodisk skrift eller i annan<br>därmed jämförbar skrift på vilken<br>tryckfrihetsförordningen är tillämp-<br>lig. Att reklam för tobaksvaror inte<br>får sändas i ljudradio- eller tele-<br>visionsprogram framgår av radio-<br>och TV-lagen (1995:000).</p>
<p>området (EES-avtalet).</p>
<p>Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat sätt än<br>som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild måttfullhet. I<br>synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring inte får vara påträng-<br>ande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p><sup>2</sup>Senaste lydelse 1994:98.</p>
<p>245</p>
<h4>7 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>Förbud mot censuringripanden</h5>
<p>29 a § Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller<br>föreskriva förhandsgranskning av telemeddelande och ej heller förbjuda för-<br>medling av telemeddelanden på grund av deras innehåll, såvida inte annat<br>följer av lag.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>246</p>
<h4>8 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om<br>radiokommunikation</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>Förbud mot censuringripanden</h5>
<p>17 a § Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller<br>föreskriva förhandsgranskning av radiokommunikation och ej heller förbjuda<br>radiokommunikation på grund av dess innehåll, såvida inte annat följer av<br>lag.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>247</p>
<p>Förteckning över vilka remissinstanser som<br>har yttrat sig över betänkandet Ny<br>lagstiftning om Radio och TV (SOU<br>1994:105)</p>
<p>Efter remiss har yttranden över betänkandet inkommit från följande remiss-<br>instanser</p>
<p>Justitiekanslern. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för västra<br>Sverige, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i<br>Stockholms län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Post- och telestyrelsen,<br>Riksskatteverket, Statskontoret, Riksrevisions-verket, Stockholms universi-<br>tetet, Göteborgs universitetet, Lunds universitetet, Statens kulturråd, Radio-<br>och TV-verket, Gransknings-nämnden för radio och TV, Taltidnings-<br>nämnden. Våldsskildringsrådet, Statens invandrarverk, Marknadsdomstolen,<br>Konkurrensverket. Konsumentverket/KO, Barnombudsmannen, Arkivet för<br>ljud och bild (ALB), Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,<br>Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB,<br>TV4 AB, Teracom Svensk Rundradio AB, Svenska Kabel-TV-föreningen,<br>Svenska Kabel-TV AB, Kabelvision KB, Stjärn-TV-nätet AB, FilmNet Tele-<br>vision AB. Industriförvaltnings AB Kinnevik, Sveriges Närradioförbund,<br>Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges Industriförbund,<br>Sveriges Reklamförbund, Annonsörföreningen, Sveriges Marknadsförbund,<br>Sveriges Köpmannaförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges<br>advokatsamfund. Tidningsutgivarna, Föreningen för svensk forskning om<br>medier och kommunikation (FSMK), Konstnärliga och litterära yrkes-<br>utövares samarbetsnämnd (KLYS), Copyswede, Svenska teaterförbundet,<br>Svenska journalistförbundet, Svenska tonsättares internationella musikbyrå<br>(STIM), Föreningen svenska kompositörer av populärmusik (SKAP),<br>Synskadades riksförbund. Sveriges dövas riksförbund (SDR), Sverigefinska<br>Riksförbundet. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges<br>Fastighetsägareförbund. Hyresgästernas Riksförbund, Riksbyggen och<br>Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SCB).</p>
<p>Yttranden har också inkommit från John Crafoord, Föreningen Öppna<br>kanalen i Göteborg, Föreningen Öppna kanalen i Stockholm, Föreningen<br>Kristna Radionätet. Scandinavian Broadcasting System AB (SBS), Nykter-<br>hetsörelsens Landsförbund. Folkrörelsernas Medieforum, Arne Granfoss och<br>Nacka Närradioförening.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>248</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h2>2 Lagtext</h2>
<h4>2.1 Förslag till radio-och TV-lag</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>1 kap. Lagens tillämpningsområde</h5>
<p>1 § I denna lag finns föreskrifter om sändningar av ljudradio- och TV-<br>program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska<br>hjälpmedel.</p>
<p>2 § Lagen gäller för sändningar genom tråd endast om sändningen når fler<br>än 100 bostäder. Vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § första stycket om kabel-<br>operatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når fler än 10 bo-<br>städer.</p>
<p>Inga andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§<br>gäller för sändningar genom tråd som når 100 bostäder eller färre.</p>
<p>3 § Lagen gäller för sändningar av ljudradioprogram över satellit om<br>sändningen kan tas emot i Sverige och den som bedriver sändningsverk-<br>samheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en<br>sändare här i landet.</p>
<p>4 § Lagen gäller för sändningar av TV-program över satellit om sändningen<br>kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet och</p>
<p>1. den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige,</p>
<p>2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller</p>
<p>3. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en<br>svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.</p>
<p>Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte, om den som bedriver sändnings-<br>verksamheten har sitt hemvist i ett annat land som är bundet av avtalet om<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>5 § Andra föreskrifter och villkor än sådana som avser förbud att sända<br>reklam gäller inte för ljud i TV-sändning om ljudet helt stämmer överens med<br>en ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag eller för<br>vilken den sändande låtit registrera sig.</p>
<h5>2 kap. Tillstånd och registrering</h5>
<p>1 § För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radio på<br>frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från<br>radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt<br>denna lag. Tillstånd krävs inte heller för sändningar som är särskilt anpassade<br>för syn- eller hörselskadade och som äger rum under högst fyra timmar om<br>dygnet från en sådan radiosändare.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>249</p>
<p>Föreskrifter om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i lagen<br>(1993:599) om radiokommunikation.</p>
<p>2 § Tillstånd att sända TV-program och tillstånd att i hela landet eller till<br>utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio enligt 4 kap. meddelas av Radio- och TV-<br>verket.</p>
<p>Tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket enligt<br>lokalradiolagen (1993:120).</p>
<p>Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att under en begränsad<br>tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradioprogram som inte är<br>närradio eller lokalradio. Verket får förena ett sådant tillstånd med villkor<br>enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att föreskrifterna i 6 och 7 kap. inte skall<br>tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant tillstånd.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl får regeringen meddela tillstånd att sända<br>ljudradioprogram i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för närradio<br>eller lokalradio. Tillstånd att bedriva lokala digitala ljudradiosändningar<br>meddelas också av regeringen.</p>
<p>3 § Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte behövs<br>tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sändningsverk-<br>samhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör) skall<br>anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket.</p>
<p>I anmälan skall anges</p>
<p>1. namn, firma eller motsvarande,</p>
<p>2. ställföreträdare för juridisk person,</p>
<p>3. postadress och telefonnummer, och</p>
<p>4. uppgift om verksamhet som bedrivs.</p>
<p>4 § Radio- och TV-verket skall upprätta ett register avseende dem som<br>anmält sig enligt 3 §. Registret får föras med hjälp av automatisk<br>databehandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter som avses i</p>
<p>3 § andra stycket, 6 kap. 8 § samt 9 kap. 4—7 §§.</p>
<h5>3 kap. Sändningar som kräver tillstånd av regeringen</h5>
<p>1 § Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med villkor<br>som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med<br>beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i<br>ljudradion och televisionen.</p>
<p>Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i 2 och<br>3 §§ samt 4 § andra stycket.</p>
<p>2 § Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att</p>
<p>1. sända program i hela landet eller i en viss del av landet,</p>
<p>2. sända under en viss minsta tid,</p>
<p>3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,</p>
<p>4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller<br>hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket andra meningen,</p>
<p>5. utforma sändningar på sådant sätt att de blir tillgängliga för funk-<br>tionshindrade,</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>250</p>
<p>6. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av<br>regeringen,</p>
<p>7. använda en viss sändningsteknik,</p>
<p>8. använda vissa radiosändare,</p>
<p>9. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft<br>när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av<br>programmen,</p>
<p>10. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket om beriktigande även i<br>fråga om ljudradion,</p>
<p>11. sända genmälen,</p>
<p>12. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,</p>
<p>13. sända ett mångsidigt programutbud,</p>
<p>14. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en<br>myndighet begär det,</p>
<p>15. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är<br>nödvändiga för nämndens tillsyn över om sända program stämmer överens<br>med de villkor som meddelats enligt denna lag, och</p>
<p>16. utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av<br>en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.</p>
<p>3 § Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända</p>
<p>1. reklam eller andra annonser, och</p>
<p>2. även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 § andra<br>stycket och 9 §.</p>
<p>Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att<br>diskriminera annonsörer.</p>
<p>4 § Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen, vare sig direkt eller<br>genom företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav eller<br>avtal ensam har ett bestämmande inflytande.</p>
<p>Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och in-<br>flytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i<br>begränsad omfattning.</p>
<p>5 § Ett tillstånd som meddelas av regeringen får innebära rätt att endast<br>vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av<br>någon annan. I ett sådant beslut får föreskrivas att bestämmelserna i 6 och<br>7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av tillståndet.</p>
<p>6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen innebär rätt att samtidigt sända<br>det antal program i varje område som anges i tillståndet.</p>
<p>7 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen gäller för viss tid.</p>
<p>Ett tillstånd som har meddelats för en tid av minst fyra år förlängs på<br>oförändrade villkor med ytterligare fyra år, om tillståndshavaren önskar det<br>och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att<br>tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra<br>villkoren.</p>
<p>8 § Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges<br>tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att<br>förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast innehålla<br>villkor som den sökande godtagit.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>251</p>
<h5>4 kap. Närradio</h5>
<p>1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.</p>
<p>2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det<br>är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända närradioprogram i<br>en kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas mer än ett<br>närradioprogram i kommunen.</p>
<p>Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på cirka tio kilometer.<br>Radio- och TV-verket får i särskilda fall besluta om större sändnings-<br>områden. Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna<br>kan tas emot i hela kommunen.</p>
<p>3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio och<br>under vilken tid sändningarna får ske.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.</p>
<p>Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de sökandes<br>önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur ges åt den<br>sökande som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.<br>Beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år. Radio- och<br>TV-verket får ompröva ett beslut om fördelning av sändningstid, om det finns<br>särskilda skäl.</p>
<p>4 § Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska<br>personer:</p>
<p>1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändnings-<br>området.</p>
<p>2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända pro-<br>gram som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom<br>sändningsområdet.</p>
<p>3. Församlingar inom Svenska kyrkan.</p>
<p>4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och<br>högskolor.</p>
<p>5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för<br>gemensamma närradioändamål (närradioföreningar).</p>
<p>Lokala ideella föreningar som avses i 1 och 2 får meddelas tillstånd att<br>sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i sändnings-<br>området i minst ett år före dagen för ansökan om tillstånd. Om det finns<br>särskilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.</p>
<p>5 § Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslutningen<br>har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt yttrandefrihetsgrundlagen.</p>
<p>6 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har tillstånd att<br>sända lokalradio eller digital ljudradio.</p>
<p>Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att sända<br>lokalradio eller digital ljudradio. Tillståndet att sända närradio upphör då från<br>och med den dag sändningar får ske med stöd av tillståndet att sända<br>lokalradio eller digital ljudradio.</p>
<p>7 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får utnyttjas av<br>någon annan under en tid av högst tre månader,-om en innehavare av tillstånd<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>252</p>
<p>att sända närradio mot vilken det har riktats ett föreläggande vid vite enligt<br>denna lag, avstår sändningstid eller avsäger sig sitt sändningstillstånd.</p>
<p>En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för vilka<br>det krävs tillstånd enligt denna lag.</p>
<h5>5 kap. Lokalradio</h5>
<p>1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga lokala ljudradiosändningar<br>än sådana som kräver tillstånd av regeringen eller som får ske endast under en<br>begränsad tid enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller som är närradio.</p>
<p>Bestämmelser om lokalradio finns i lokalradiolagen (1993:120).</p>
<h5>6 kap. Sändningarnas innehåll och beteckningar</h5>
<p>1 § Våldsskildringar eller pornografiska bilder får inte sändas i televisionen<br>under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn<br>kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.</p>
<p>Den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram med stöd<br>av tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet<br>präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla<br>människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.</p>
<p>2 § Uppgifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam och<br>som sänts på annat sätt än genom tråd, skall beriktigas när det är befogat.</p>
<p>Även uppgifter som förekommit i TV-program som inte är reklam och som<br>sänts genom tråd bör beriktigas när det är befogat.</p>
<p>3 § Program som inte är reklam får inte på ett otillbörligt sätt gynna<br>kommersiella intressen.</p>
<p>4 § I sändningar för vilka villkor om opartiskhet gäller får det inte<br>förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som<br>syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i<br>intressefrågor på arbetsmarknaden.</p>
<p>Att sådana meddelanden skall anses som annonser framgår av 7 kap. 1 §.</p>
<p>5 § I närradio får det endast sändas program som har framställts särskilt för<br>den egna verksamheten. 1 enstaka fall får det dock förekomma sändningar<br>som inte framställts enbart för den egna verksamheten, om de är av särskilt<br>intresse för tillståndshavarens medlemmar.</p>
<p>6 S En närradioförenings programutbud får innehålla endast</p>
<p>1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillstånds-<br>havama.</p>
<p>2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,</p>
<p>3. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om<br>närradioverksamheten på orten, och</p>
<p>4. provsändningar av program, framställda av juridiska personer som är<br>behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall under högst tre<br>månader.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>253</p>
<p>7 § Den som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd av<br>regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, se till att mer än<br>hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt ur-<br>sprung och att minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio<br>procent av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har<br>framställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses här tid då<br>det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annon-<br>ser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av endast text.</p>
<p>TV-sändningar enligt första stycket och ljudradiosändningar som sker med<br>stöd av tillstånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, i<br>betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med<br>svenska artister och verk av svenska upphovsmän.</p>
<p>8 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda en sådan<br>beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-verket.<br>Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme eller, om detta<br>inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-TV skall beteckningen<br>anges löpande.</p>
<h5>7 kap. Reklam och annan annonsering</h5>
<p>1 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en särskild<br>signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar. Signaturen<br>skall i televisionen bestå av både ljud och bild. I sökbar text-TV och i<br>försäljningsprogram som avses i 5 § tredje stycket skall signaturen alltid vara<br>löpande, men behöver endast anges i bild.</p>
<p>I fråga om sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får regeringen<br>medge undantag från skyldigheten enligt första stycket och från kravet enligt<br>6 §.</p>
<p>Med annonser avses reklam samt sändningar som utan att vara reklam<br>sänds på uppdrag av någon annan.</p>
<p>2 § Av en annons som inte är reklam skall det framgå i vems intresse den<br>sänds. Om reklamidentifiering finns också bestämmelser i 5 § marknads-<br>föringslagen (1995:450).</p>
<p>3 § I annonser får det inte uppträda personer som spelar en framträdande<br>roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommenta-<br>rer.</p>
<p>4 § Reklam i en TV-sändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten<br>hos barn under 12 år.</p>
<p>I reklam i en TV-sändning får det inte uppträda personer eller figurer som<br>spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn<br>under 12 år.</p>
<p>5 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan hela<br>klockslag. I TV-sändning får denna tid dock i rena undantagsfall utsträckas<br>till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela<br>klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den tiden.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>254</p>
<p>Annonser får i en TV-sändning sändas under högst tio procent av sänd-<br>ningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändningstiden mellan<br>klockan 18.00 och 24.00.</p>
<p>Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken<br>erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad som<br>sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med programtjänst avses<br>ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning.<br>Utöver vad som följer av 6 kap. 8 § skall programtjänstens beteckning anges<br>i början och i slutet av sändningen.</p>
<p>6 § Den sammanlagda annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte<br>understiga en minut sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har<br>frånräknats.</p>
<p>7 § Annonser skall i TV-sändning sändas mellan programmen. Annonser<br>får dock avbryta ett program, om de sänds</p>
<p>1. i pauser i sportprogram där det förekommer längre pauser eller i pauser<br>i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för<br>publiken,</p>
<p>2. mellan delar av program som består av avslutade delar och där varje del<br>som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.</p>
<p>Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program eller en<br>del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år såvida<br>det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.</p>
<p>8 § Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av<br>någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som fram-<br>ställer audiovisuella verk (sponsrat program), på lämpligt sätt i början och<br>slutet av programmet eller vid ettdera tillfället anges vem eller vilka bidrags-<br>givarna är. I sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpande.<br>Sådana uppgifter behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i 1 §<br>första stycket och skall inte räknas in i den annonstid som anges i 5 §.</p>
<p>Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommen-<br>tarer får inte sponsras.</p>
<p>9 § Bestämmelser om förbud mot reklam för alkoholdrycker och tobaks-<br>varor finns i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring<br>av alkoholdrycker och tobakslagen (1993:581). Ett program får inte sponsras<br>av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av<br>alkoholdrycker eller tobaksvaror.</p>
<p>10 § Reklam för receptbelagda läkemedel och ordinerad medicinsk behand-<br>ling får inte sändas i televisionen såvida det inte är fråga om meddelanden<br>som avses i 8 §.</p>
<p>11 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam såvida det inte är<br>fråga om meddelanden som avses i 8 §.</p>
<p>12 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som den<br>sändande gör för sin programverksamhet.</p>
<p>Bestämmelserna i 5 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>255</p>
<h5>8 kap. Vidaresändningar i kabelnät</h5>
<p>1 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för<br>trådsändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån<br>sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i fastigheter<br>som är anslutna till anläggningen kan ta emot sådana TV-sändningar som sker<br>med stöd av tillstånd från regeringen och som är avsedda att kunna tas emot<br>av var och en i området. Sändningarna skall kunna tas emot på ett till-<br>fredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen. Sändnings-<br>plikten gäller även sändningar som en tillståndshavare sänder för att uppfylla<br>skyldigheten att sända i hela landet eller i delar av landet, men där sättet att<br>sända inte kräver regeringens tillstånd.</p>
<p>Sändningsplikten omfattar inte sändningar som sker med stöd av tillstånd<br>enligt 2 kap. 2 § femte stycket eller med stöd av tillstånd till vidaresändning<br>enligt 3 kap. 5 §.</p>
<p>2 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för<br>trådsändning där TV-program vidaresänds till allmänheten och varifrån<br>sändningarna når fler än 100 bostäder skall i varje kommun där han eller hon<br>har en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar<br>av TV-program från ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda företag<br>(lokala kabelsändarföretag).</p>
<p>3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte om vidaresändningama i<br>anläggningen endast avser TV-program från sändare på jordytan på lägre<br>frekvens än 3 gigahertz.</p>
<p>4 § Den som vidaresänder TV-program med hjälp av radio på frekvens över<br>3 gigahertz skall i varje kommun där han eller hon bedriver en sådan verk-<br>samhet kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar av TV-program<br>från ett eller flera lokala kabelsändarföretag.</p>
<p>5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person som har<br>bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika<br>intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.</p>
<p>Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter<br>vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.</p>
<p>Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag skall<br>avse högst tre år.</p>
<p>6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna enligt 1,<br>2 och 4 §§ om det finns särskilda skäl till det.</p>
<h5>9 kap. Granskning och tillsyn</h5>
<p>1 § Justitiekanslern övervakar genom granskning i efterhand om sända<br>program innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med<br>6 kap. 1 § första stycket.</p>
<p>2 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i<br>efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna lag och de<br>villkor som kan gälla för sändningarna.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>256</p>
<p>Bestämmelserna om reklam i 7 kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas dock av<br>Konsumentombudsmannen.</p>
<p>Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap.</p>
<p>5 § skall inte granskas av Granskningsnämnden för radio och TV.</p>
<p>3 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex<br>andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen be-<br>stämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande.<br>Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller<br>en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden som uppenbart inte<br>är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden<br>eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos<br>nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut<br>som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av denna lag eller de<br>villkor som gäller för sändningarna.</p>
<p>Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV<br>kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rätte-<br>gångsbalken.</p>
<p>4 § Var och en som sänder TV-program över satellit eller med stöd av<br>tillstånd av regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur<br>stor andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som avses i</p>
<p>6 kap. 7 § första stycket.</p>
<p>5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder TV-program<br>över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen lämna upplysningar om<br>vem som äger företaget och på vilket sätt verksamheten finansieras.</p>
<p>6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall en satellitentreprenör lämna<br>upplysningar om vem som är uppdragsgivare, uppdragsgivarens adress,<br>programtjänstens beteckning samt hur sändningen över satellit sker.</p>
<p>7 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som fått tillstånd av<br>regeringen lämna upplysningar om sitt innehav av aktier eller andelar i företag<br>som har ett sådant tillstånd och om avtal som han eller hon har träffat med<br>företag som har ett sådant tillstånd. Vidare skall på begäran av Radio- och<br>TV-verket ett företag som är tillståndshavare lämna uppgifter om sådana<br>innehav av aktier eller andelar i företaget och om sådana avtal som innebär att<br>någon ensam har ett bestämmande inflytande i företaget.</p>
<p>8 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter<br>på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har<br>spelat in ett program, skall på begäran av Granskningsnämnden för radio och<br>TV eller Radio- och TV-verket utan kostnad lämna en sådan inspelning till<br>nämnden respektive verket.</p>
<h5>10 kap. Straff och avgifter m.m.</h5>
<p>1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd<br>där tillstånd krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex<br>månader.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>257</p>
<p>17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från en radioanläggning<br>på öppna havet eller i luftrummet över det eller som upprättar eller innehar en<br>sådan anläggning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om</p>
<p>- sändningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land som är<br>anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradio-<br>sändningar från stationer utanför nationella territorier, eller</p>
<p>- sändningen orsakar att radioanvändning i något av dessa länder blir<br>skadligt påverkad.</p>
<p>Den som utomlands begått ett sådant brott döms, om han eller hon finns<br>här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 §<br>brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra styckena<br>brottsbalken.</p>
<p>Åtal får väckas endast efter förordnande av regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer mot</p>
<p>- svenska medborgare för brott som rör sändningar som inte är avsedda att<br>tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar att radio-<br>användningar blir skadligt påverkade här, eller</p>
<p>- utlänningar även i andra fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken.</p>
<p>3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings-<br>skyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.</p>
<p>4 § Egendom som använts vid brott enligt 2 § skall förklaras förverkad, om<br>det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde<br>förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras förverkat,<br>om det inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller<br>dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga<br>brott eller det finns andra särskilda skäl för det.</p>
<p>5 § Den som åsidosätter de bestämmelser och villkor som anges i denna<br>paragraf skall betala en särskild avgift. Detta gäller</p>
<p>1. villkor om reklam och annan annonsering som föreskrivits med stöd av<br>3 kap. 3 § första stycket,</p>
<p>2. bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen enligt</p>
<p>6 kap. 3 §,</p>
<p>3. bestämmelserna om annonser i 7 kap. 1 och 5-7 §§,</p>
<p>4. bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 4 § och 7 kap.<br>2 och 3 §§,</p>
<p>5. bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§, eller</p>
<p>6. bestämmelsen om reklam i 7 kap. 11 §.</p>
<p>Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt beakta<br>överträdelsens art, varaktighet och omfattning.</p>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst fem<br>miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändan-<br>des årsomsättning under det föregående räkenskapsåret.</p>
<p>När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter<br>som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de<br>intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av överträ-<br>delsen.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>258</p>
<p>7 § En handling som strider mot 7 kap. 3, 4 och 10 §§ skall vid tillämp-<br>ningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450) anses vara<br>otillbörlig mot konsumenter. En sådan handling kan medföra marknadsstör-<br>ningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknadsföringslagen.</p>
<p>8 § Granskningsnämnden för radio och TV får besluta att den sändande på<br>lämpligt sätt skall offentliggöra nämndens beslut, när nämnden funnit att<br>någon har brutit mot villkor som beslutats med stöd av 3 kap. 1 §, 2 § eller<br>3 § andra stycket, eller bestämmelsen om beriktigande i 6 kap. 2 § första<br>stycket.</p>
<p>Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära att<br>offentliggörande måste ske i ett program som han eller hon sänder.</p>
<p>9 § Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf får<br>föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite.<br>Detta gäller bestämmelser om</p>
<p>1. närradiosändningars innehåll (6 kap. 5 och 6 §§), eller</p>
<p>2. beteckningar (6 kap. 8 §),</p>
<p>3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabel-<br>sändarföretag (8 kap. 1. 2 och 4 §§),</p>
<p>4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV-verket<br>(9 kap. 4-7 §§), eller</p>
<p>5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §).</p>
<p>Föreläggande enligt första stycket 1, 2 och 5 får meddelas av Gransk-<br>ningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första stycket 3-5 får<br>meddelas av Radio- och TV-verket.</p>
<p>10 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda någon att överträda<br>beslut om sändningstid i närradion eller att låta någon annan i sitt ställe<br>utnyttja sådan sändningstid. Föreläggandet får förenas med vite.</p>
<p>11 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar eller<br>pornografiska bilder i televisionen på tider och sätt som avses i 6 kap. 1 §<br>första stycket, får Justitiekanslern förelägga honom eller henne att inte på nytt<br>sända sådana program på tider och på sådant sätt att det finns en betydande<br>risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet får förenas med vite.</p>
<p>12 § Om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige, får<br>Granskningsnämnden för radio och TV förelägga satellitentreprenören att<br>följa de bestämmelser och villkor som anges i 5 §. Föreläggandet får förenas<br>med vite.</p>
<p>Föreläggande enligt 9 och 11 §§ får riktas mot satellitentreprenören, om<br>den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige.</p>
<p>Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått tillgång till<br>sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp-<br>dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får föreläggande enligt<br>första och andra stycket i stället riktas mot uppdragsgivaren.</p>
<h5>11 kap. Återkallelse av tillstånd</h5>
<p>1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV»program får återkallas enligt<br>vad som anges i 2^4 §§.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>259</p>
<p>Beslut om återkallelse av tillstånd får meddelas endast om det framstår<br>som en inte alltför ingripande åtgärd.</p>
<p>2 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om tillstånds-<br>havaren väsentligt brutit mot de villkor som förenats med tillståndet med stöd<br>av 3 kap. 1^4 §§ eller mot föreskrifterna i 6 kap. 1-4 §§ eller 7 kap. 1-10<br>§§•</p>
<p>Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas, om<br>tillståndshavaren förfogar över mer än ett sådant tillstånd, antingen direkt eller<br>genom företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller andelsinnehav<br>eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande. Återkallelsen skall då avse<br>det eller de tillstånd som meddelats efter det första tillståndet.</p>
<p>3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren</p>
<p>1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §,</p>
<p>2. inte utnyttjat rätten att sända närradio under tre på varandra följande<br>månader, eller</p>
<p>3. inte har betalat avgift i ett ärende om närradio inom föreskriven tid, och<br>har förelagts att betala den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.</p>
<p>Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att ett<br>program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk<br>av yttrandefriheten.</p>
<p>4 § I beslut om återkallelse av ett tillstånd att sända närradio får bestämmas<br>en tid av högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte får erhålla ett nytt<br>tillstånd.</p>
<p>I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att tillstånds-<br>havaren inte får erhålla ett nytt tillstånd inom en tid av högst ett år, eller om<br>det finns synnerliga skäl, högst fem år. Detta gäller även om den som hade<br>tillstånd när yttrandefrihetsbrottet begicks inte har tillstånd att sända närradio<br>vid tiden för domen.</p>
<p>Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden intill dess<br>domen vinner laga kraft.</p>
<p>5 § Har tillstånd meddelats enligt denna lag eller har överlåtelse av tillstånd<br>medgivits trots att tillståndshavaren saknade behörighet enligt 3 kap. 4 §<br>första stycket får tillståndet återkallas endast om beslutet om tillståndet eller<br>medgivandet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från till-<br>ståndshavaren.</p>
<p>6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om någon<br>sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan verksamhet förekommit<br>endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre<br>månader.</p>
<h5>12 kap. Handläggningen av ärenden om avgifter, vite och<br>återkallelse</h5>
<p>1 § Ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av villkor<br>som meddelats med stöd av 3 kap. 1 § eller 3 kap. 2 § 9-12 och om<br>överträdelse av 6 kap. 1 eller 2 § skall på talan-av Justitiekanslern tas upp av<br>allmän domstol.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>260</p>
<p>I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Radio- och TV-<br>verket.</p>
<p>2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får frågan om återkallelse tas<br>upp först efter anmälan av regeringen.</p>
<p>Är det fråga om återkallelse på grund av överträdelse av bestämmelse i<br>denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Gransknings-<br>nämnden för radio och TV enligt 9 kap. 2 § skall Radio- och TV-verket<br>begära in yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om<br>nämnden finner att överträdelsen är väsentlig.</p>
<p>3 § För rättegången i mål enligt 1 § första stycket tillämpas bestämmelserna<br>för yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall<br>tillämpas för den som talan om återkallelse riktar sig mot. Juryns prövning<br>skall avse frågan om återkallelse skall ske.</p>
<p>Domstolen får förordna att domen skall gälla även för tiden intill dess den<br>vinner laga kraft.</p>
<p>4 § Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Länsrätten i<br>Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden för radio och TV.</p>
<p>Frågan om särskild avgift faller om den som talan riktas mot inte delgetts<br>ansökan inom fem år från det överträdelsen upphörde. Ett beslut om avgift<br>upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem år från det att domen<br>vann laga kraft.</p>
<p>5 § Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt<br>10 kap. 11 § prövas av allmän domstol på talan av Justitiekanslern. För rätte-<br>gången i ett sådant mål tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad<br>som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall tillämpas för den som talan<br>om utdömande av vite riktar sig mot. Juryns prövning skall avse frågan om<br>vitet skall dömas ut.</p>
<p>Frågor om utdömande av vite i andra fall prövas i enlighet med vad som i<br>allmänhet är föreskrivet om vite.</p>
<h5>13 kap. Överklagande</h5>
<p>1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande av<br>tillstånd att sända närradio, fördelning av sändningstid i närradion och åter-<br>kallelse av tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Beslutet gäller omedelbart, även om det överklagas.</p>
<p>2 § Även följande beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol, nämligen beslut om</p>
<p>1. beteckningar enligt 6 kap. 8 §,</p>
<p>2. förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 §,</p>
<p>3. återkallelse av ett sådant förordnande enligt 11 kap. 6 §, och</p>
<p>4. beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt och skyldighet<br>att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag.</p>
<p>Beslut om återkallelse av ett förordnande som anges i 2 gäller omedelbart,<br>även om det överklagas.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>261</p>
<p>3 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-<br>verket om förelägganden som har förenats med vite enligt 10 kap.</p>
<p>8 §, 9 § första stycket 1-3 samt 10 § får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Förelägganden enligt 10 kap. 8 §, 9 § första stycket 1 och 2 samt 10 §<br>gäller omedelbart, även om de överklagas.</p>
<p>4 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut<br>som meddelats av länsrätt enligt 1-3 §§.</p>
<p>5 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och<br>TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h5>Övergångsbestämmelser</h5>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>2. Genom lagen upphävs</p>
<p>lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna<br>havet,</p>
<p>radiolagen (1966:755).</p>
<p>lagen (1981:508) om radiotidningar,</p>
<p>närradiolagen (1982:459),</p>
<p>lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram,</p>
<p>lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,</p>
<p>lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän-<br>heten.</p>
<p>3. Bestämmelserna i 13 kap. tillämpas inte i de fall där det första beslutet i<br>ärendet fattats före den 1 december 1996.1 övrigt gäller de upphävda lagarna<br>om sändningen ägt rum före ikraftträdandet.</p>
<p>262</p>
<h4>2.2 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen<br>(1960:644)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 37 a § varumärkningslagen (1960:644) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>37 a §3</p>
<p>På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1-3 §§ eller den<br>som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får domstolen vid<br>vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det<br>skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesför-<br>bud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats.<br>Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig,<br>om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar<br>käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>-Senaste lydelse 1994:232.</p>
<p>263</p>
<h4>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om<br>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 53 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>53 a §4</p>
<p>På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som<br>på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite<br>förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som<br>avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång<br>eller överträdelse som avses i 53 § förekommer och om det skäligen kan<br>befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den<br>ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för<br>tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte<br>ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-<br>het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-<br>den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta.<br>I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-<br>heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i<br>rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p><sup>4</sup>Senaste lydelse 1994:233.</p>
<p>264</p>
<h4>2.4 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 57 a § patentlagen (1967:837) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>57 a §5</p>
<p>På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att<br>utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör<br>patentintrång att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det<br>skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för<br>tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte<br>ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar<br>käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i<br>rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>1 fråga om radio- och t råd sänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>-"'Senaste lydelse 1994:234.</p>
<p>265</p>
<h4>2.5 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen<br>(1970:485)</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 35 a § mönsterskyddslagen (1970:485) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>35 a §<sup>6</sup></p>
<p>På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att<br>utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör mönsterintrång<br>att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det<br>skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för<br>tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte<br>ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar<br>käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i<br>rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p><sup>6</sup>Senaste lydelse 1994:235.</p>
<p>266</p>
<h4>2.6 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen<br>(1971:392)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 36 a § växtförädlarrättslagen (1971:392) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>36 a §<sup>7</sup></p>
<p>På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens har rätt att<br>utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör intrång i<br>växtförädlarrätten att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det<br>skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till växtsorten, får domstolen meddela vitesförbud för<br>tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte<br>ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar<br>käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i<br>rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fräga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:236.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>267</p>
<h4>2.7 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) Prop. 1995/96:160<br>Bilaga 4</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 15 § firmalagen (1974:156) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>15 §8</p>
<p>Om ett näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder<br>eller allmän ordning eller är vilseledande, får domstolen vid vite förbjuda<br>innehavaren att använda kännetecknet.</p>
<p>Ett sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i någon annans<br>rätt till näringskännetecken (firmaintrång).</p>
<p>Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av kännetecknet<br>eller dess användning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av<br>den myndighet som regeringen bestämmer och av sammanslutning av berörda<br>näringsidkare.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång förekommer och om<br>det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har<br>beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt fjärde stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar<br>käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt fjärde stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i<br>rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet eller,<br>om detta meddelats enligt första stycket, av den myndighet som regeringen<br>bestämmer. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>1 fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p><sup>8</sup>Senaste lydelse 1994:237.</p>
<p>268</p>
<h4>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med Prop. 1995/96:160<br>vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker Bilaga 4</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1978:763) med vissa bestäm-<br>melser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Med hänsyn till de hälsorisker<br>som är förbundna med bruk av alko-<br>hol skall särskild måttfullhet iakttas<br>vid marknadsföring av alkohol-<br>dryck. Därvid gäller särskilt att<br>reklam- eller annan marknads-<br>föringsåtgärd inte får företas som är<br>påträngande eller uppsökande eller<br>som uppmanar till bruk av alkohol.</p>
<p>Vid marknadsföring av alkohol-<br>dryck får inte användas kommersiell<br>annons i ljudradio- eller televisions-<br>program. Detta gäller även för så-<br>dana televisionssändningar som om-<br>fattas av lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionspro-<br>gram till allmänheten och som kan<br>tas emot endast i något annat land<br>som är bundet av avtalet om Euro-<br>peiska ekonomiska samarbetsom-<br>rådet (EES-avtalet).</p>
<p>Vid marknadsföring av sprit-<br>dryck, vin eller starköl får ej an-<br>vändas kommersiell annons i perio-<br>disk skrift eller annan skrift på<br>vilken tryckfrihetsförordningen är<br>tillämplig och som med avseende på<br>ordningen för dess utgivning är jäm-<br>förbar med periodisk skrift. Detta<br>gäller dock ej i fråga om skrift som<br>tillhandahålls endast på försäljnings-<br>ställe för sådan dryck.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2§<sup>9</sup></p>
<p>Med hänsyn till de hälsorisker<br>som är förbundna med bruk av alko-<br>hol skall särskild måttfullhet iakttas<br>vid marknadsföring av alkohol-<br>drycker. Därvid gäller särskilt att<br>reklam- eller annan marknads-<br>föringsåtgärd inte får företas som är<br>påträngande eller uppsökande eller<br>som uppmanar till bruk av alkohol.</p>
<p>Vid marknadsföring av alkohol-<br>drycker får inte användas kommer-<br>siella annonser i ljudradio- eller TV-<br>program. Detta gäller även för<br>sådana TV-sändningar över satellit<br>som omfattas av radio- och TV-lagen<br>(1996:000).</p>
<p>Vid marknadsföring av sprit-<br>drycker, vin eller starköl får inte an-<br>vändas kommersiella annonser i<br>periodiska skrifter eller andra skrifter<br>på vilka tryckfrihetsförordningen är<br>tillämplig och som med avseende på<br>ordningen för utgivningen är jämför-<br>bara med periodiska skrifter. Detta<br>gäller dock inte i fråga om skrifter<br>som tillhandahålls endast på försälj-<br>ningsställen för sådana drycker.</p>
<p><sup>9</sup>Senaste lydelse 1992:1359.</p>
<p>269</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>3</p>
<p>Handling som strider mot 2 §<br>skall vid tillämpning av marknads-<br>föringslagen (1995:450) anses vara<br>otillbörlig mot konsumenter.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§10</p>
<p>En handling som strider mot 2 §<br>andra stycket skall vid tillämpningen<br>av 4, 14 och 19 §§ marknads-<br>föringslagen (1995:450) anses vara<br>otillbörlig mot konsumenter. En<br>sådan handling kan medföra mark-<br>nadsstömingsavgift enligt bestäm-<br>melserna i 22-28 §§ marknads-<br>föringslagen.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>'^Senaste lydelse 1995:453.</p>
<p>270</p>
<h4>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-<br>avgift</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 och 22 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>8§</p>
<p>Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för<br>innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget.</p>
<p>Yrkesmässig överlåtelse eller ut-<br>hyrning i detaljhandeln av TV-mot-<br>tagare skall av överlåtaren respektive<br>uthyraren anmälas till bolaget inom<br>den tid som regeringen bestämmer.<br>Anmälan skall innehålla de uppgifter<br>som behövs för fastställandet av<br>avgiftsskyldigheten för innehavet av<br>TV-mottagaren.</p>
<p>Den som förvärvar eller hyr en<br>TV-mottagare av någon enligt andra<br>stycket eller av den som företräder<br>honom eller henne är skyldig att på<br>begäran lämna överlåtaren eller upp-<br>låtaren de uppgifter som överlåtaren<br>eller upplåtaren behöver för att full-<br>göra sin anmälningsskyldighet.</p>
<p>22 §</p>
<p>Den som bryter mot 8 § döms till Till böter döms den som upp-<br>böter.                                  såtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>1. underlåter att fullgöra sin an-<br>mälningsskyldighet enligt 8 § första<br>eller andra stycket,</p>
<p>2. lämnar ofullständiga eller orik-<br>tiga uppgifter i en anmälan som av-<br>ses i 8 § andra stycket, eller</p>
<p>3. lämnar oriktiga uppgifter vid<br>fullgörandet av den uppgiftsskyl-<br>dighet som avses i 8 § tredje stycket.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket 2<br>och 3 gäller inte om gärningen är be-<br>lagd med straff i brottsbalken.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>271</p>
<h4>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om<br>granskning och kontroll av filmer och videogram;</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:886) om granskning och<br>kontroll av filmer och videogram skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>2§1</p>
<p>Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och videogram som</p>
<p>1. sänds i radiosändning,</p>
<p>2. sänds i trådsändning om sänd-<br>ningen är en vidaresändning av en<br>sändning från en satellit eller annars<br>av en rundradiosändning eller om<br>sändningen är en egensändning i<br>enlighet med bestämmelserna i lagen<br>(1991:2027} om kabelsändningar till<br>allmänheten,</p>
<p>3. utgör reklam för vara eller<br>tjänst.</p>
<p>4. visas vid varumässa, utställ-<br>ning eller sportevenemang, om inte<br>själva visningen utgör en allmän<br>sammankomst,</p>
<p>5. visas inom ett museum som ett<br>led i museets normala utställnings-<br>verksamhet och är en dokumentär<br>framställning.</p>
<p>1. sänds i ett TV-program som<br>omfattas av yttrandefrihetsgrund-<br>lagen,</p>
<p>2. utgör reklam för vara eller<br>tjänst,</p>
<p>3. visas vid varumässa, utställ-<br>ning eller sportevenemang, om inte<br>själva visningen utgör en allmän<br>sammankomst,</p>
<p>4. visas inom ett museum som ett<br>led i museets normala utställnings-<br>verksamhet och är en dokumentär<br>framställning.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>272</p>
<h4>2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med<br>föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens områden</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden</p>
<p>dels att 3 kap. 3, 7 och 12 §§ samt 5 kap. 3 och 7 §§ skall ha följande<br>lydelse,</p>
<p>dels att rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall lyda "Sändningar med<br>tillstånd av regeringen".</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3 kap.</p>
<p>3 §"</p>
<p>Varje sammanslutning som avser<br>att sända ljudradio med stöd av<br>närradiolagen (1982:459) skall utse<br>en utgivare för programverksam-<br>heten. Sammanslutningen skall till<br>Radio- och TV-verket anmäla vem</p>
<p>Varje sammanslutning som avser<br>att sända ljudradio med stöd av 4<br>kap. radio- och TV-lagen (1996:00)<br>skall utse en utgivare för program-<br>verksamheten. Sammanslutningen<br>skall till Radio- och TV-verket an-</p>
<p>som är utgivare.                      mäla vem som är utgivare.</p>
<p>Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans<br>uppdrag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne<br>skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.</p>
<p>3 kap.</p>
<p>7§</p>
<p>Utgivare av sådana radiotidningar<br>som anges i 1 § första stycket 2 b)<br>lagen (1981:508) om radiotidningar<br>utses, såvitt gäller den del av<br>radiotidningen som utgörs av en<br>sammanställning, av de samverkan-<br>de ägarna till de periodiska skrifter<br>ur vilka materialet hämtas. Utgiva-<br>ren skall utses för programverksam-<br>heten.</p>
<p>Om en sändning som är särskilt<br>anpassad för synskadade (radiotid-<br>ning) består av en sammanställning<br>av material från flera periodiska<br>skrifter (sammanställda radiotid-<br>ningar), skall utgivare utses av<br>ägarna till de periodiska skrifter ur<br>vilka materialet hämtats. Utgivaren<br>skall utses för programverksam-<br>heten.</p>
<p>Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till<br>radiotidningen skall till Taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.</p>
<p>Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-<br>drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så<br>som sägs i andra stycket.</p>
<p><sup>11</sup> Senaste lydelse 1994:400.</p>
<p>18 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>273</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3 kap.</p>
<p>12</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Om ett programföretag som har<br>tillstånd enligt 5 § första stycket<br>radiolagen (1966:755) att sända<br>radioprogram också driver verk-<br>samhet för sändning till allmänheten<br>av ljud, bilder eller text genom tråd,<br>tillämpas 1 och 2 §§ i fråga om<br>verksamheten.</p>
<p>§</p>
<p>Om ett programföretag som har<br>tillstånd enligt 2 kap. 1 § första<br>stycket radio- och TV-lagen att sända<br>radioprogram också driver verksam-<br>het för sändning till allmänheten av<br>ljud, bilder eller text genom tråd,<br>tillämpas 1 och 2 §§ i fråga om verk-<br>samheten.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>3§</p>
<p>Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje<br>program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram som<br>avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen skall<br>bevaras i minst sex månader från sändningen.</p>
<p>Den som här i landet för någon<br>annans räkning bedriver sändnings-<br>verksamhet över satellit eller som<br>upplåter satellitkapacitet skall också<br>ombesörja att varje program spelas<br>in och bevaras. Detta gäller dock inte<br>om någon annan skall göra detta en-<br>ligt första stycket.</p>
<p>Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad<br>vidaresändning av radioprogram genom trådnät.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>6§</p>
<p>Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot honom i<br>ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant brott i<br>programmet har rätt hos den som driver sändningsverksamheten kostnadsfritt<br>ta del av en inspelning av programmet. Den enskilde har också rätt att utan<br>kostnad få en kopia av inspelningen eller en bestyrkt utskrift av vad som har<br>yttrats i programmet. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte, om det är<br>uppenbart att han inte berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara<br>målsägande.</p>
<p>Den skyldighet som avses i första<br>stycket vilar i fråga om sådana<br>radiotidningar som anges i 1 § första<br>stycket 2 b) lagen (1981:508) om<br>radiotidningar på ägaren till den<br>periodiska skrift som utgör den<br>huvudsakliga förlagan.</p>
<p>Den skyldighet som avses i första<br>stycket vilar i fråga om sådana<br>radiotidningar som anges i 3 kap.<br>7 § på ägaren till den periodiska<br>skrift som utgör den huvudsakliga<br>förlagan.</p>
<p>274</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som<br>innehåller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut<br>här i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar som avses i<br>4 kap. 1 § vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av en upptagning och<br>få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga<br>förlagan.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>7 §12</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>I närradiolagen (1982:459), lagen<br>(1991:2027) om kabelsändningar till<br>allmänheten, lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionspro-<br>gram till allmänheten och i lokal-<br>radiolagen (1993:120) finns ytter-<br>ligare bestämmelser om skyldighet<br>att tillhandahålla inspelningar av</p>
<p>I lokalradiolagen (1993:120) och i<br>radio- och TV-lagen (1990:00) finns<br>ytterligare bestämmelser om skyl-<br>dighet att tillhandahålla inspelningar<br>av radioprogram</p>
<p>radioprogram.</p>
<p>I lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns bestämmelser<br>om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till<br>Arkivet för ljud och bild.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p><sup>12</sup>Senaste lydelse 1993:1394.</p>
<p>275</p>
<h4>2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om<br>koncessionsavgift på televisionens område</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 och 11 §§ lagen (1992:72) om koncessions-<br>avgift på televisionens område skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett programföretag som enligt 5 §<br>radiolagen (1966:755) har tillstånd<br>att i hela landet sända televisions-<br>program i rundradiosändning skall<br>betala koncessionsavgift till staten<br>enligt denna lag under förutsättning<br>att företaget har rätt att sända reklam<br>mot vederlag i sådan sändning och<br>är ensamt om denna rätt här i landet.</p>
<p>Ett programföretag som enligt<br>2 kap. 2 § första stycket radio- och<br>TV-lagen (1996:000) har tillstånd att<br>i hela landet sända TV-program skall<br>betala koncessionsavgift till staten<br>enligt denna lag under förutsättning<br>att företaget har rätt att sända reklam<br>i sådan sändning och är ensamt om<br>denna rätt här i landet.</p>
<p>11 §></p>
<p>Radio- och TV-verkets beslut</p>
<p>Radio- och TV-verkets beslut</p>
<p>enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och<br>10 § får överklagas hos kammar-<br>rätten.</p>
<p>enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och<br>10 § får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid över-<br>klagande till kammarrätten.</p>
<p>Andra beslut av Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte överklagas.</p>
<p>Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att<br>betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Bestämmelsen i 11 § i sin<br>nya lydelse tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats<br>dessförinnan.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:402.</p>
<p>276</p>
<h4>2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om Prop. 1995/96:160<br>skydd för kretsmönster för halvledarprodukter               Bilaga 4</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1992:1685) om skydd för krets-<br>mönster för halvledarprodukter skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>9 a §'3</p>
<p>På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av<br>licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den<br>som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt 9 § att<br>fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång<br>eller överträdelse enligt 9 § förekommer och om det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av ensamrätten<br>till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att<br>målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar<br>käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.<br>Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av<br>svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats<br>enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i<br>fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i<br>rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I<br>samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsänd-<br>ningars innehåll gäller bestämmel-<br>ema i radiolagen (1966:755). Lag<br>(1994:238).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p><sup>13</sup>Senaste lydelse 1994:238.</p>
<p>277</p>
<h4>2.14 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen<br>(1993:120)</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lokalradiolagen (1993:120)<br>dels att 2 och 3 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 1, 6, 24—28 och 39 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 27 a § samt<br>31 a - e §§, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse</p>
<p>Denna lag innehåller föreskrifter<br>om lokala rundradiosändningar av<br>radioprogram i ljudradio (lokal-<br>radio).</p>
<p>Lagen gäller inte sådana sänd-<br>ningar som bedrivs med stöd av<br>närradiolagen (1982:459) eller 5 §<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag innehåller föreskrifter<br>om lokalradio. Vad som avses med<br>lokalradio framgår av 5 kap. 1 §<br>radio- och TV-lagen (1996:000).</p>
<p>6§</p>
<p>Staten, landsting, kommun eller<br>programföretag med tillstånd enligt<br>5 § radiolagen (1966:755) kan inte,<br>vare sig direkt eller genom företag i<br>vilket ett sådant organ på grund av<br>aktie- eller andelsinnehav eller avtal<br>ensamt har ett bestämmande in-<br>flytande, få tillstånd att sända lokal-<br>radio.</p>
<p>Staten, landsting, kommuner eller<br>programföretag med tillstånd enligt 2<br>kap. 2 § första stycket radio- och<br>TV-lagen (1996:000) kan inte, vare<br>sig direkt eller genom företag i vilket<br>ett sådant organ på grund av aktie-<br>eller andelsinnehav eller avtal ensamt<br>har ett bestämmande inflytande, få<br>tillstånd att sända lokalradio.</p>
<p>24 §</p>
<p>Program som inte är reklam får<br>inte på ett otillbörligt sätt gynna<br>kommersiella intressen.</p>
<p>Den som sänder lokalradio enligt<br>denna lag får inte i en sändning mot<br>vederlag eller annars på ett otill-<br>börligt sätt gynna ett kommersiellt<br>intresse. Om ett program helt eller<br>delvis bekostats av någon annan än<br>den som bedriver sändningsverk-<br>samheten, skall detta anges på lämp-<br>ligt sätt i början och i slutet av<br>programmet.</p>
<p>278</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreskrifterna i första stycket<br>gäller inte vad som sänds under<br>annonstid.</p>
<p>25</p>
<p>Reklam mot vederlag och pro-<br>gram mot betalning får sändas<br>endast under annonstid.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Om ett program som inte är en<br>annons helt eller delvis har bekostats<br>av någon annan än den som bedriver<br>sändningsverksamheten (sponsrats),<br>skall det på lämpligt sätt i böljan och<br>slutet av programmet eller vid ettdera<br>tillfället anges vem eller vilka<br>bidragsgivarna är. Sådana uppgifter<br>behöver inte omges av signatur på<br>det sätt som anges i 25 § första<br>stycket och skall inte räknas in i den<br>annonstid som anges i 27 §.</p>
<p>Ett program som huvudsakligen<br>handlar om nyheter eller nyhetskom-<br>mentarer får inte sponsras.</p>
<p>Ett program får inte sponsras av<br>någon vars huvudsakliga verksamhet<br>gäller tillverkning eller försäljning av<br>alkoholdrycker eller tobaksvaror.</p>
<p>§</p>
<p>Före och efter varje sändning av<br>annonser skall det sändas en särskild<br>signatur som tydligt skiljer annon-<br>serna från övriga sändningar.</p>
<p>Med annonser avses reklam samt<br>sändningar som utan att vara reklam<br>sänds på uppdrag av någon annan.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Av en annons som sänds under<br>annonstid skall det framgå i vems<br>intresse sändningen sker.</p>
<p>I annonser som sänds mot be-<br>talning eller annat vederlag får det<br>inte uppträda personer som spelar en<br>framträdande roll i radioprogram<br>som huvudsakligen handlar om<br>nyheter eller nyhetskommentarer.</p>
<p>§</p>
<p>Av en annons som inte är reklam<br>skall det framgå i vems intresse den<br>sänds. Om reklamidentifiering finns<br>också bestämmelser i 5 § marknads-<br>föringslagen (1995:450).</p>
<p>I annonser får det inte uppträda<br>personer som spelar en framträdande<br>roll i program som huvudsakligen<br>handlar om nyheter eller nyhetskom-<br>mentarer.</p>
<p>279</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>27 §</p>
<p>Annonser får sändas högst åtta<br>minuter under en timme mellan hela<br>klockslag.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Inom en sändningstid av en<br></p>
<p>timme mellan hela klockslag får<br>annonser förekomma under högst<br>åtta eller, i rena undantagsfall, tio<br>minuter.</p>
<p>27a §</p>
<p>Bestämmelserna i 25-27 §§ gäller<br>inte för sådan reklam som den<br>sändande gör för sin program-<br>verksamhet.</p>
<p>28 §1</p>
<p>Radio- och TV-verket får återkalla tillstånd att sända lokalradio, om<br>tillståndshavaren</p>
<p>1. inte inlett sändningsverksam-<br>heten inom sex månader efter till-<br>ståndstidens början,</p>
<p>2. annars inte utnyttjat rätten att<br>sända eller sänt endast i obetydlig<br>omfattning under en sammanhäng-<br>ande tid av minst fyra veckor, eller</p>
<p>3. sänder eller låter sända<br>program trots att det inte finns<br>utgivare för programverksamheten<br>enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen<br>(1991.1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och ytt-<br>randefrihetsgrundlagens områden<br>eller trots att anmälan om utgivare<br>eller ställföreträdare inte har gjorts<br>enligt vad som föreskrivs där.</p>
<p>Förfogar någon direkt eller<br>genom företag, i vilket han på grund<br>av aktie- eller andelsinnehav eller<br>avtal ensam har ett bestämmande in-<br>flytande, över mer än ett tillstånd att<br>sända lokalradio, skall Radio- och<br>TV-verket återkalla det eller de till-<br>stånd som har meddelats efter det</p>
<p>1. inte inlett sändningsverksam-<br>heten inom sex månader efter till-<br>ståndstidens början, eller</p>
<p>2. annars inte utnyttjat rätten att<br>sända eller sänt endast i obetydlig<br>omfattning under en sammanhäng-<br>ande tid av minst fyra veckor.</p>
<p>Förfogar någon direkt eller<br>genom företag, i vilket han på grund<br>av aktie- eller andelsinnehav eller<br>avtal ensam har ett bestämmande in-<br>flytande, över mer än ett tillstånd att<br>sända lokalradio, skall Radio- och<br>TV-verket återkalla det eller de till-<br>stånd som har meddelats efter det</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:404.</p>
<p>280</p>
<p>Nuvarande lydelse<br></p>
<p>första tillståndet, om inte återkallel-<br>sen framstår som en alltför in-<br>gripande åtgärd. Förfogar staten,<br>landsting, kommun eller ett pro-<br>gramföretag med tillstånd enligt 5 §<br>radio lag en (1966:755) direkt eller<br>genom företag, i vilket ett sådant<br>organ på grund av aktie- eller<br>andelsinnehav eller avtal ensamt har<br>ett bestämmande inflytande, över ett<br>tillstånd att sända lokalradio, skall<br>verket återkalla detta tillstånd.</p>
<p>Om Radio- och TV-verket har m</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>första tillståndet. Förfogar staten,<br>landsting, kommun eller ett pro-<br>gramföretag med tillstånd enligt<br>2 kap. 2 § första stycket radio- och<br>TV-lagen (1996:000) direkt eller<br>genom företag, i vilket ett sådant<br>organ på grund av aktie- eller andels-<br>innehav eller avtal ensamt har ett<br>bestämmande inflytande, över ett<br>tillstånd att sända lokalradio, skall<br>verket återkalla detta tillstånd.</p>
<p>lelat ett tillstånd att sända lokalradio</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>eller medgivit en överlåtelse av ett sådant tillstånd trots att det förelåg en<br>behörighetsbrist enligt 5 eller 6 §, får tillståndet återkallas med stöd av andra<br>stycket, bara om beslutet om tillståndet eller medgivandet påverkats av<br>felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.</p>
<p>Beslut om återkallelse av tillstånd</p>
<p>får meddelas endast om det framstår<br>som en inte alltför ingripande åtgärd.</p>
<p>31 a§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet sänder program utan<br>tillstånd där sådant krävs enligt<br>denna lag döms till böter eller<br>fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Ett föremål som har använts som<br>hjälpmedel vid brott enligt denna lag<br>eller dess värde får förklaras<br>förverkat, om det är nödvändigt för<br>att förebygga brott eller det finns<br>andra särskilda skäl för det.</p>
<p>31 b §</p>
<p>Den som åsidosätter vad som<br>sägs i 24,25 eller 26 § skall betala<br>en särskild avgift.</p>
<p>Vid prövning av frågan om avgift<br>skall påföras skall rätten särskilt<br>beakta överträdelsens art, varaktighet<br>och omfattning.</p>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>281</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>31 c §</p>
<p>En handling som strider mot 26 §<br>andra stycket skall vid tillämpningen<br>av 4, 14 och 19 §§ marknads-<br>föringslagen (1995:450) anses vara<br>otillbörlig mot konsumenter. En<br>sådan handling kan medföra mark-<br>nadsstömingsavgift enligt bestäm-<br>melserna i 22-28 §§ marknads-<br>föringslagen.</p>
<p>31 d §</p>
<p>Den särskilda avgiften fastställs<br>till lägst fem tusen kronor och högst<br>fem miljoner kronor. Avgiften bör<br>dock inte överstiga tio procent av<br>den sändandes årsomsättning under<br>det föregående räkenskapsåret.</p>
<p>När avgiftens storlek fastställs<br>skall särskilt beaktas de omständig-<br>heter som legat till grund för pröv-<br>ning av frågan om avgift skall på-<br>föras samt de intäkter som den<br>sändande kan beräknas ha fått med<br>anledning av överträdelsen.</p>
<p>31 e §</p>
<p>Frågor om påförande av särskild<br>avgift prövas av Länsrätten i Stock-<br>holms län på ansökan av Gransk-<br>ningsnämnden för radio och TV.</p>
<p>Frågan om särskild avgift faller,<br>om den som talan riktas mot inte<br>delgetts ansökan inom fem år från<br>det överträdelsen upphörde. Ett<br>beslut om avgift upphör att gälla om<br>beslutet inte verkställts inom fem år<br>från det att domen vann laga kraft.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>282</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>39 §2</p>
<p>Beslut som Radio- och TV-verket<br>har meddelat får överklagas hos<br>kammarrätten. Verkets beslut om<br>sändningsområdenas omfattning får<br>dock inte överklagas.</p>
<p>Beslut av Granskningsnämnden<br>för radio och TV om föreläggande<br>som har förenats med vite får<br>överklagas hos kammarrätten.</p>
<p>Beslut som Radio- och TV-verket<br>har meddelat får överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. Verkets<br>beslut om sändningsområdenas<br>omfattning får dock inte överklagas.</p>
<p>Beslut av Granskningsnämnden<br>för radio och TV om föreläggande<br>som har förenats med vite får över-<br>klagas hos allmän förvaltnings-<br>domstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid över-<br>klagande till kammarrätten.</p>
<p>Beslut enligt 31 § får dock inte överklagas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Bestämmelsen i 39 § i sin<br>nya lydelse tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats<br>dessförinnan.</p>
<p><sup>2</sup>Senaste lydelse 1994:404.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>283</p>
<h3>2.15 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 12 och 14 §§ tobakslagen (1993:581) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>12 §'</p>
<p>En näringsidkare som marknads-<br>för tobaksvara till konsumenter får<br>inte använda kommersiella annon-<br>ser i periodisk skrift eller i annan<br>därmed jämförbar skrift på vilken<br>tryckfrihetsförordningen är tillämp-<br>lig. Inte heller får vid sådan mark-<br>nadsföring användas kommersiella<br>annonser i ljudradio- eller televi-<br>sionsprogram. Detta gäller även så-<br>dana televisionssändningar som om-<br>fattas av lagen (1992:1356) om<br>satellitsändningar av televisionspro-<br>gram till allmänheten och som kan<br>tas emot endast i något annat land<br>som är bundet av avtalet om Euro-</p>
<p>En näringsidkare som marknads-<br>för tobaksvaror till konsumenter får<br>inte använda kommersiella annon-<br>ser i periodiska skrifter eller i andra<br>jämförbara skrifter på vilka<br>tryckfrihetsförordningen är tillämp-<br>lig. Inte heller får vid sådan mark-<br>nadsföring användas kommersiella<br>annonser i ljudradio- eller TV-<br>program. Detta gäller även sådana<br>TV-sändningar över satellit som<br>omfattas av radio- och TV-lagen<br>(1996:000).</p>
<p>peiska ekonomiska samarbetsom-<br>rådet (EES-avtalet).</p>
<p>Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat sätt än<br>som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild måttfullhet. I<br>synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring inte får vara på-<br>trängande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.</p>
<p>14 §2</p>
<p>Marknadsföringsåtgärd som<br>strider mot 12 § skall vid tillämp-<br>ningen av marknadsföringslagen<br>(1995:450) anses vara otillbörlig<br>mot konsumenter.</p>
<p>En marknadsföringsåtgärd som<br>strider mot 12 § skall vid tillämp-<br>ningen av 4, 14 och 19 §§ mark-<br>nadsföringslagen (1995:450) anses<br>vara otillbörlig mot konsumenter. En<br>åtgärd enligt 12 § första stycket<br>andra meningen kan medföra mark-<br>nadsstömingsavgift enligt bestäm-<br>melserna i 22-28§§ marknads-<br>föringslagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>'Senaste lydelse 1994:98.<br>^Senaste lydelse 1995:460.</p>
<p>284</p>
<h4>2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om<br>pliktexemplar av dokument</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av<br>dokument skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>18 §</p>
<p>Av ljudradio- och televisionsprogram, som skall spelas in enligt 5 kap. 3 §<br>lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och<br>yttrandefrihetsgrundlagens områden, skall pliktexemplar lämnas i form av en<br>sådan inspelning av programmet som skall göras enligt bestämmelsen.</p>
<p>Av ljudradio- och televisionspro-<br>gram, som svenskt programföretag<br>får sända med stöd av tillstånd enligt<br>5 § radiolagen (1966:755) eller som<br>genom satellitsändning som utgår<br>från Sverige förmedlas till allmän-<br>heten från svenskt programföretag,<br>skall ett pliktexemplar lämnas av<br>varje sändning.</p>
<p>Av ljudradio- och televisionspro-<br>gram, som svenskt programföretag<br>får sända med stöd av tillstånd enligt<br>2 kap. 2 § första stycket radio- och<br>TV-lagen eller som genom satellit-<br>sändning som utgår från Sverige<br>förmedlas till allmänheten från<br>svenskt programföretag, skall ett<br>pliktexemplar lämnas av varje sänd-<br>ning.</p>
<p>Av andra ljudradio- och televisionsprogram än som avses i andra stycket<br>skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning som ägt rum under högst<br>fyra veckor per kalenderår. Regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer får besluta för vilka veckor som pliktexemplar skall lämnas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>285</p>
<h3>2.17 Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)</h3>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1994:1000) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>18</p>
<p>Ett egentligt lotteri enligt 16 och<br>television utan särskilt tillstånd.</p>
<p>Tillstånd att anordna sådana lotte-<br>rier i lokalradio enligt lokalradio-<br>lagen (1993:120), närradio enligt<br>närradiolagen (1982:459) eller egen-<br>sändningar av television i kabelnät<br>enligt lagen (1991:2027) om kabel-<br>sändningar till allmänheten får<br>lämnas bara om det kan antas att<br>marknaden för lokala lotterier inte<br>försämras.</p>
<p>17 §§ får inte anordnas i radio eller</p>
<p>Tillstånd att anordna sådana lotte-<br>rier i lokalradio enligt lokalradio-<br>lagen (1993:120), närradio eller<br>andra trådsändningar av television än<br>vidaresändningar enligt radio- och<br>TV-lagen (1996:000) får lämnas bara<br>om det kan antas att marknaden för<br>lokala lotterier inte försämras.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>286</p>
<h4>2.18 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen<br>(1995:450)</h4>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 och 22 §§ marknadsföringslagen (1995:450)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2</p>
<p>Lagen tillämpas då näringsidkare<br>produkter i sin näringsverksamhet.</p>
<p>Lagen tillämpas också på sådana<br>televisionssändningar som omfattas av<br>lagen (1992:1356) om satellitsänd-<br>ningar av televisionsprogram till all-<br>mänheten och som kan tas emot<br>endast i något annat land som är<br>bundet av avtalet om Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet (EES-<br>avtalet).</p>
<p>marknadsför eller själva efterfrågar</p>
<p>Lagen tillämpas också på sådana<br>TV-sändningar över satellit som<br>omfattas av radio- och TV-lagen<br>(1996:000).</p>
<p>22 §</p>
<p>En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-<br>störningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på närings-<br>idkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon</p>
<p>bestämmelse i 5-13 §§.</p>
<p>Detsamma gäller en näringsidkare<br>som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>väsentligt har bidragit till överträ-<br>delsen.</p>
<p>Detsamma gäller en näringsidkare<br>som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>bryter mot någon av bestämmelserna<br>i 2 § andra stycket lagen (1978:763)<br>med vissa bestämmelser om mark-<br>nadsföring av alkoholdrycker, 26 §<br>andra stycket lokalradiolagen<br>(1993:120), 12 § första stycket<br>andra meningen tobakslagen<br>(1993:581) eller 7 kap. 3, 4 och<br>10 §§ radio- och TV-lagen<br>(1996:000).</p>
<p>Vad som sägs i första och andra<br>stycket gäller också näringsidkare<br>som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>väsentligt har bidragit till överträ-<br>delsen.</p>
<p>Avgiften tillfaller staten.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.</p>
<p>2. Bestämmelsen i 22 § i sin nya lydelse tillämpas endast på överträdelser<br>som ägt rum efter ikraftträdandet.</p>
<p>287</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h5>LAGRÅDET</h5>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-02-23</p>
<p>Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,<br>regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 1 februari 1996 (Kulturdepartementet) har rege-<br>ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till radio- och TV-lag,<br>m.fl.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Lena<br>Hjelmtorp och Monica Bengtsson.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.</p>
<p>Sedan radiolagen tillkom år 1966 har den tekniska utvecklingen, framför<br>allt vad gäller televisionen, medfört en utvidgning av den rättsliga regleringen<br>av programverksamheten i ljudradio och television. Regelverket består för<br>närvarande av ett stort antal författningar. Ett huvudsyfte med förslagen i<br>lagrådsremissen är att sammanföra dessa författningar till en gemensam lag,<br>radio- och TV-lagen. Lagen (1989:41) om TV-avgift och lagen (1992:72) om<br>koncessionsavgift på televisionens område kommer dock att finnas kvar. Inte<br>heller lokalradiolagen (1993:120) inarbetas nu i den nya radio- och TV-lagen.<br>Avsikten är dock att så skall ske, när den pågående översynen av lokal-<br>radiolagen har avslutats.</p>
<p>Lagrådet vill inledningsvis framhålla att den föreslagna lagen generellt sett<br>far anses väl ägnad att förenkla och förtydliga det radiorättsliga regelverket. I<br>vissa avseenden anser emellertid Lagrådet att lagens struktur och systematik<br>inte leder till ett sådant resultat. Det gäller framför allt förhållandet mellan<br>bestämmelserna i 3 och 6 kap. Lagrådet återkommer till den frågan i det<br>följande.</p>
<p>Förslaget till radio- och TV-lag</p>
<h5>1 kap.</h5>
<p>1 §</p>
<p>Enligt paragrafen omfattar lagen sändningar av ljudradio- och TV-program<br>som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälp-<br>medel. Detta överensstämmer med vad som i 1 kap. 6 § första stycket<br>yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) föreskrivs i fråga om YGL:s tillämpnings-<br>område. Med att en sändning är riktad till allmänheten avses enligt förarbetena<br>till YGL att den sändande utan särskild begäran från mottagaren riktar<br>sändningen till vem som helst som vill ta emot den (prop. 1986/87:151 s. 164<br>och 1990/91:64 s. 110).</p>
<p>288</p>
<p>Av remissens allmänna motivering (avsnitt 5.2) framgår i överensstäm-<br>melse härmed att den nya lagen inte avses vara tillämplig i annat fall än om en<br>sändning gjorts samtidigt tillgänglig för en obestämd krets av personer utan<br>särskild efterfrågan eller beställning. Denna förutsättning har så stor praktisk<br>betydelse för lagens räckvidd att det enligt Lagrådets mening skulle vara ägnat<br>att underlätta förståelsen av lagens tillämpningsområde om den uttryckligen<br>anges i paragrafen, trots att detta inte har skett i YGL. Lagrådet förordar<br>därför att paragrafen kompletteras med ett nytt stycke av följande lydelse: "En<br>sändning anses riktad till allmänheten endast om den samtidigt och utan<br>särskild begäran är tillgänglig för en obestämd krets av personer".</p>
<p>Enligt 1 § i den nuvarande radiolagen (1966:755) förstås med program en<br>radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än,<br>utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, ny-<br>heter eller dylikt. I det remitterade förslaget definieras inte begreppet pro-<br>gram, vilket avses innebära att programbegreppet skall bli detsamma som<br>enligt YGL med följd att enkla meddelanden inte längre undantas. I och för<br>sig är det en fördel att den nya lagens och YGL:s programbegrepp samman-<br>faller. Den i förhållande till gällande lag ändrade innebörden av begreppet kan<br>emellertid tänkas medföra svårigheter vid tillämpningen av reklambestäm-<br>melsema. Lagrådet återkommer till frågan vid 7 kap. 7 §.</p>
<p>3 §</p>
<p>Enligt paragrafen kan det ha betydelse för lagens tillämplighet på sändningar<br>av ljudradioprogram över satellit, om den som bedriver sändningen har sitt<br>hemvist i Sverige. I författningskommentarerna anges det att hemvist avses<br>innebära detsamma som enligt 10 kap. rättegångsbalken. Den bestämmelse i<br>nämnda kapitel som i detta sammanhang närmast har praktisk betydelse är 1 §<br>tredje stycket, enligt vilket en juridisk person anses ha hemvist i den ort där<br>styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen inte är bestämt eller det inte<br>finns någon styrelse, den ort där förvaltningen förs. Det bör dock upp-<br>märksammas att bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken i första hand<br>reglerar frågan vilken svensk domstol som är behörig i mål som faller under<br>svensk jurisdiktion och inte omedelbart förutsättningarna för att en fysisk<br>eller juridisk person över huvud taget skall anses ha hemvist inom riket.<br>Också när det gäller att bedöma om en juridisk person har hemvist i Sverige<br>eller ej anses det visserligen i princip avgörande var styrelsen enligt bolags-<br>ordning eller andra av den juridiska personen antagna bestämmelser skall ha<br>sitt säte, men såväl i doktrin som i rättspraxis har antagits att man vid denna<br>bedömning kan bortse från fiktiva uppgifter om styrelsens säte även om dessa<br>har registrerats (se t.ex. Dennemark, Om svensk domstols behörighet i<br>internationella förmögenhetsrättsliga mål, s. 84 ff och Fitger, Rättegångs-<br>balken I s. 10:7-9). Med hänsyn till förhållandena på förevarande område är<br>det inte otänkbart att denna distinktion kan få praktisk betydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>289</p>
<p>19 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160</p>
<p>Som paragrafen enligt det remitterade förslaget har redigerats blir det inte<br>helt klart hur de alternativa förutsättningarna för lagens tillämplighet förhåller<br>sig till varandra. Lagrådet föreslår att paragrafen erhåller följande lydelse:<br>"Lagen gäller för sådana sändningar av ljudradioprogram över satellit som<br>kan tas emot i Sverige, om den som bedriver sändningsverksamheten har sitt<br>hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i<br>landet."</p>
<h5>4 §</h5>
<p>Även enligt denna paragraf kan det få betydelse för lagens tillämplighet i<br>vilket land den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist. Lag-<br>rådet får med anledning härav hänvisa till vad som i den frågan har anförts<br>vid 3 §.</p>
<h5>5 §</h5>
<p>Enligt paragrafen skall lagens bestämmelser inte gälla för ljud i TV-sändning<br>om ljudet överensstämmer med en ljudradiosändning som sker med tillstånd<br>eller för vilken registrering skett. Härifrån görs undantag för lagregler och<br>tillståndsvillkor som avser förbud att sända reklam. Enligt Lagrådets mening<br>skulle det bli lättare att uppfatta hur tillämpningsområdet har avgränsats, om<br>paragrafen direkt anger de lagrum som innehåller föreskrifter eller villkor om<br>reklamförbud. Sådana föreskrifter eller villkor förekommer i 3 kap. 3 § och<br>7 kap. 11 §. Lagrådet förordar därför att paragrafen, med beaktande av vad<br>Lagrådet i det följande föreslår beträffande placeringen av bestämmelserna i<br>3 kap. 3 §, utformas enligt följande: "Andra föreskrifter än 7 kap. 11 § om<br>förbud att sända reklam och 7 kap. 12 § avseende villkor om sådant förbud<br>gäller inte för ljud i TV-sändning, om ljudet helt stämmer överens med en<br>ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag eller lokal-<br>radiolagen (1993:120) eller för vilken den sändande låtit registrera sig."</p>
<p>2 kap.</p>
<h5>2 §</h5>
<p>Enligt femte stycket ges regeringen möjlighet att meddela tillstånd att sända<br>ljudradioprogram i lokala sändningar, trots att sändningarna inte uppfyller<br>kraven för närradio eller lokalradio. För sådan tillståndsgivning förutsätts<br>enligt den föreslagna lagtexten att synnerliga skäl föreligger. I författnings-<br>kommentaren anförs att bestämmelsen kan tillämpas om någon i undantagsfall<br>inte kan ges tillstånd till lokalradio- eller närradiosändningar eller om tillstånd<br>kan ges men det redan från början står klart att sökanden inte kan leva upp till<br>reglerna för dessa sändningsformer. Vidare anförs att bestämmelsen skulle<br>kunna tillämpas t.ex. för att ge en glesbygdssändning dispens från de regler<br>om egenproduktion som uppställs i lokalradiolagen eller för att i gräns-<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>290</p>
<p>områdena tillåta att programmaterial från en samarbetspartner på andra sidan<br>gränsen sänds i närradio. Ett annat fall som nämns är krigs- eller krigs-<br>faresituationer. Bestämmelsens räckvidd anges vara begränsad till mycket<br>speciella situationer, varför det bör krävas att den sökande kan visa mycket<br>starka skäl för att få sända trots att han inte förmår uppfylla de krav som ställs<br>på sändningarna.</p>
<p>Lagrådet har förståelse för önskemålet att reservera den här avsedda<br>tillståndsgivningen för mera speciella situationer. De undantagsfall som enligt<br>motiven avses komma in under regleringen i femte stycket synes dock inte<br>genomgående vara så speciella att kravet på synnerliga skäl för tillstånd<br>framstår som adekvat. Enligt Lagrådets åsikt bör i stället uttrycket "särskilda<br>skäl" väljas för att det skall bli möjligt att i tillämpningen fullt täcka in de<br>avsedda situationerna. Bestämmelsen torde även med denna förändring ha en<br>klar undantagskaraktär och ge erforderligt stöd för en återhållsam tillstånds-<br>praxis.</p>
<p>3 kap.</p>
<h5>1-4 §§</h5>
<p>I dessa paragrafer anges att regeringen får ställa vissa villkor för sändnings-<br>tillstånd som meddelas av regeringen. Villkoren avser dels hur sändnings-<br>rätten skall utövas, dels innehållet i programmen. Generella bestämmelser om<br>programinnehållet finns i 6 kap.</p>
<p>En saklig skillnad mot vad som för närvarande gäller enligt 6 § radiolagen<br>är att kraven på opartiskhet och saklighet inte följer direkt av lagen utan<br>kommer att gälla endast om de föreskrivs som villkor i samband med sänd-<br>ningstillståndet. Skälet härtill är enligt lagrådsremissen att krav på opartiskhet<br>och saklighet inte bör gälla för vissa sändningar som regeringen lämnar<br>tillstånd till. t.ex. för reklamsändningar. Detsamma synes kunna bli fallet, om<br>digitala ljudradiosändningar kan komma att tillåtas för t.ex. sändningar av ett<br>programföretag som avser att föra en politisk kampanj.</p>
<p>Lagrådet delar den i remissen uttryckta uppfattningen att kraven på opar-<br>tiskhet och saklighet inte kan ställas i alla de fall där regeringen meddelar<br>sändningstillstånd. Det kan synas lämpligt att dessa och liknande icke gene-<br>rella krav på programinnehållet anges i det kapitel som behandlar villkor för<br>att få utöva sändningsrätten. Enligt Lagrådets mening är det dock systematiskt<br>mer tillfredsställande att samtliga bestämmelser som rör programinnehållet,<br>även sådana som inte har generell giltighet, samlas i 6 kap. och, i vad gäller<br>reklam och andra annonser, i 7 kap. I 3 kap. kommer då att tas upp endast de<br>villkor som rör utövandet av sändningsrätten i närmast tekniskt och<br>administrativt avseende.</p>
<p>Mot denna bakgrund förordar Lagrådet att bestämmelserna i 1 § samt 2 §<br>9-13 flyttas till 6 kap. samt att vad som sägs i 3 § flyttas till 7 kap. I 3 kap.<br>bör då göras en hänvisning till de paragrafer som i 6 och 7 kap. behandlar<br>villkor rörande programinnehållet.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>291</p>
<p>I lagrådsremissens författningskommentar framhålls att ett programföretag<br>får sända 24 timmar per dygn, om inte annat sägs i tillståndet. Enligt Lag-<br>rådets mening är en begränsning av sändningsrätten till viss del av dygnet att<br>betrakta som ett villkor för sändningsrätten och bör därför tas upp i para-<br>grafen.</p>
<p>Innebörden av bestämmelsen i 4 § första stycket är att en fysisk eller<br>juridisk person inte kan få mer än ett tillstånd av regeringen och att ett företag,<br>i vilket den fysiska eller juridiska personen ensam har ett bestämmande<br>inflytande, därvid skall likställas med personen själv.</p>
<p>Även om bestämmelser med motsvarande syfte vanligen har en annan<br>konstruktion - se t.ex. 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) och 4 kap.<br>3 § konkurslagen (1987:672) - får paragrafen, som har förebild i 5 § lokal-<br>radiolagen, anses ge uttryck åt den avsedda innebörden på ett godtagbart sätt.</p>
<p>Det kan ifrågasättas om inte staten skall anses ha ett bestämmande<br>inflytande över Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges<br>Utbildningsradio AB i den mening som avses i första stycket. Avsikten är<br>emellertid självfallet inte att det skall föreligga något hinder mot att dessa<br>företag samtidigt har tillstånd av regeringen. Lagrådet föreslår därför att det i<br>ett sista stycke i paragrafen föreskrivs att första stycket inte har tillämpning på<br>staten.</p>
<p>På grund av det anförda och med vissa redaktionella ändringar i övrigt<br>föreslår Lagrådet att 3 kap. inleds med tre paragrafer av följande lydelse.</p>
<h5>"3 kap. Sändningar med tillstånd av regeringen</h5>
<p>1 § I sändningstillstånd som regeringen meddelar får som villkor föreskrivas<br>skyldighet att</p>
<p>1. sända program till hela landet eller till en viss del av landet,</p>
<p>2. sända program endast under en viss del av dygnet,</p>
<p>3. sända under en viss minsta tid,</p>
<p>4. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,</p>
<p>5. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller<br>hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket,</p>
<p>6. utforma sändningar på sådant sätt att de blir tillgängliga för funktions-<br>hindrade,</p>
<p>7. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av<br>regeringen,</p>
<p>8. använda en viss sändningsteknik.</p>
<p>9. använda vissa radiosändare,</p>
<p>10. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten, om<br>en myndighet begär det.</p>
<p>11. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är<br>nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer överens<br>med de villkor som har meddelats enligt denna lag, och</p>
<p>12. utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av<br>en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>292</p>
<p>2 § Att det i sändningstillstånd som regeringen meddelar får föreskrivas<br>villkor som avser programinnehållet framgår av 6 och 7 kap.</p>
<p>3 § Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen, vare sig direkt eller<br>genom företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav eller<br>avtal ensam har ett bestämmande inflytande.</p>
<p>Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och in-<br>flytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i<br>begränsad omfattning.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller inte staten."</p>
<p>Om Lagrådets förslag godtas, får 5-8 §§ i lagrådsremissen beteckningarna<br>4-7 §§.</p>
<p>6 kap.</p>
<h5>Rubriken</h5>
<p>Enligt Lagrådets mening är en kapitelrubrik av lydelsen Programinnehåll<br>m.m. att föredra framför den i lagrådsremissen föreslagna.</p>
<h5>1 §</h5>
<p>Med hänsyn till demokratibestämmelsens centrala betydelse anser Lagrådet att<br>den bör inleda kapitlet om programinnehåll och placeras i en egen paragraf.</p>
<p>Av skäl som Lagrådet anfört under 3 kap. bör de villkor som regeringen i<br>samband med sändningstillstånd föreskriver i fråga om programinnehållet<br>placeras i detta kapitel, lämpligen i en ny 2 §.</p>
<p>Om dessa Lagrådets förslag följs, bör bestämmelserna i 1 § första stycket<br>om våldsskildringar och pornografiska bilder tas in i en ny 3 §.</p>
<p>I lagrådsremissens allmänna motiv sägs att det i lagtexten inte bör närmare<br>anges vad som kan utgöra våld respektive pornografi. Detta anses i stället<br>böra överlämnas till rättstillämpningen. Bestämmelsen bör enligt motiven<br>självfallet inte innebära förbud mot att sända program som varken vuxna eller<br>barn uppfattar som olämpligt, även om det i någon mening kan sägas visa<br>våld. Lagrådet delar uppfattningen att våldet i ett program bör vara på visst<br>sätt kvalificerat för att drabbas av förbudet. En sådan kvalifikation finns i<br>16 kap. 10 c § brottsbalken vid beskrivningen av brottet otillåten utlämning<br>av film eller videogram. För att sådant brott skall föreligga krävs att utläm-<br>nandet avser rörliga bilder med ingående skildringar av verklighetstrogen<br>karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur. En<br>liknande beskrivning av det våld som avses i förevarande paragraf bör enligt<br>Lagrådets mening införas i lagtexten.</p>
<p>Lagrådet föreslår att 1 § ersätts med tre paragrafer av följande lydelse.</p>
<p>"1 § Den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram efter<br>tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet<br>präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla<br>människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>293</p>
<p>2 § I sändningstillstånd som regeringen meddelar får föreskrivas villkor som<br>innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med<br>beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i<br>ljudradion och televisionen.</p>
<p>I sådant sändningstillstånd får också föreskrivas villkor som avser<br>skyldighet att bestämma programmens ämnen, utformning och sändningstid<br>på sådant sätt att hänsyn tas till ljudradions och televisionens särskilda<br>genomslagskraft, att i programverksamheten respektera den enskildes privat-<br>liv samt att sända ett mångsidigt programutbud.</p>
<p>3 § Program med ingående våldsskildring av verklighetstrogen karaktär eller<br>pornografiska bilder får inte sändas i televisionen under sådan tid och på<br>sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om<br>det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt."</p>
<h5>2 §</h5>
<p>I denna paragraf anges att beriktigande skall ske beträffande uppgift i ett TV-<br>program som inte är reklam och som inte sänds genom tråd. Sker sändningen<br>genom tråd bör beriktigande ske. I båda fallen förutsätts att ett beriktigande är<br>befogat. Rådets TV-direktiv skulle kunna tolkas så att beriktigande av felaktig<br>uppgift är obligatorisk även när uppgiften förekommit i trådsändning. Som<br>påpekas i lagrådsremissen skulle emellertid ett sådant obligatorium inte vara<br>förenligt med 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt remissen är en<br>ändring i den grundlagen inte befogad i detta sammanhang. Lagrådet delar<br>den uppfattningen.</p>
<p>Paragrafen behandlar inte frågan om genmäle. Frågan behandlades vid<br>tillkomsten av satellitsändningslagen. Vid lagrådsgranskningen uttalades att<br>TV-direktivets bestämmelse om genmäle eller motsvarande i och för sig<br>tillgodosågs genom vad som betecknades beriktigande (prop. 1992/93:75<br>s. 30). I TV-direktivets artikel 23 med rubriken Rätt till genmäle talas uttryck-<br>ligen om genmäle eller motsvarande. Enligt Lagrådets mening skulle direk-<br>tivets intentioner komma till bättre uttryck, om det i radio och TV-lagen tas in<br>en bestämmelse om rätt till genmäle. En förutsättning för sådan rätt bör,<br>liksom beträffande beriktigande, vara att ett genmäle är befogat. Lagrådet<br>anser att det i så fall inte behöver befaras att det uppkommer några sådana<br>negativa effekter som nämns i remissen.</p>
<p>I förevarande lagrådsremiss föreslås i 3 kap. 2 § 11 att skyldighet att sända<br>genmäle skall kunna föreskrivas som villkor, när regeringen meddelar<br>sändningstillstånd. Ett genmäle får enligt Lagrådets mening anses röra<br>programinnehållet. Av skäl som Lagrådet anfört under 3 kap. bör därför<br>bestämmelsen om genmäle ingå i 6 kap. Eftersom detsamma kan sägas om ett<br>beriktigande föreslår Lagrådet att 2 §, som om Lagrådets under 1 § gjorda<br>förslag godtas får beteckningen 4 §, ges följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>294</p>
<p>"4 § Uppgifter i ett TV-program som inte är reklam och som har sänts på<br>annat sätt än genom tråd skall beriktigas eller få bemötas med genmäle, när<br>det är befogat.</p>
<p>Uppgifter som har sänts i ett TV-program som inte är reklam och som har<br>sänts genom tråd bör beriktigas eller få bemötas med genmäle, när det är<br>befogat.</p>
<p>I sändningstillstånd som regeringen meddelar får föreskrivas att be-<br>stämmelsen i första stycket skall iakttas även i fråga om ljudradion."</p>
<h5>7 §</h5>
<p>För TV- och ljudradiosändningar som sker med tillstånd av regeringen samt<br>TV-sändningar över satellit föreslås enligt andra stycket att de, om det inte<br>finns särskilda skäl mot det, i betydande omfattning skall innehålla program<br>på svenska språket, program med svenska artister och verk av svenska<br>upphovsmän.</p>
<p>Vad som i detta sammanhang avses med "verk av svenska upphovsmän"<br>framstår som något oklart. Oklarheten hänför sig främst till frågan om "verk"<br>skall förstås i samma mening som i lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk eller i någon annan mening. Skall begreppet<br>verk tilläggas samma betydelse som i upphovsrättslagen, inbegriper be-<br>greppet det helt övervägande antalet program. Även program avseende exem-<br>pelvis nyheter, sport, tävlingar och annonser får nämligen som regel anses<br>uppnå verkshöjd i upphovsrättslig mening.</p>
<p>En föreskrift motsvarande den nu föreslagna finns i de nuvarande avtalen<br>med programföretagen liksom i 13 § satellitlagen. Med hänsyn till avtalens<br>uppbyggnad i övrigt och till vissa tidigare förarbetsuttalanden (prop.<br>1985/86:99 s. 35 f och 1990/91:149) kan man få intrycket att vad som har<br>åsyftats i första hand är verk av svenska upphovsmän inom musik, litteratur,<br>teater, film, drama eller motsvarande uttrycksformer och att t.ex. nyheter,<br>sport, tävlingar och annonser faller utanför vad som avses. Med den före-<br>slagna utformningen av paragrafen blir denna tolkning knappast möjlig,<br>eftersom nyheter, sport, tävlingar och annonser uttryckligen undantas i första<br>men inte i andra stycket och det därför är svårt att hävda annat än att program<br>med sådant innehåll inbegrips i andra styckets tillämpningsområde. I så fall<br>får emellertid föreskriften att sändningarna skall innehålla verk av svenska<br>upphovsmän knappast någon självständig betydelse vid sidan av vad som<br>föreskrivs om att de skall innehålla program på svenska språket.</p>
<p>I avsaknad av upplysning om vad som har avsetts med bestämmelsen<br>anser sig Lagrådet inte böra föreslå någon alternativ lydelse utan inskränker<br>sig till att konstatera att, om något förtydligande inte kommer till stånd,<br>bestämmelsen i nu aktuell del får antas åsyfta verk i upphovsrättslig mening.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>295</p>
<p>7 kap.</p>
<h5>1 §</h5>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>I tredje stycket föreslås en definition av begreppet annons. Annons avses<br>utgöra ett samlingsbegrepp för reklam och vissa andra program. Dessa andra<br>program beskrivs i lagtexten såsom sändningar som sänds på uppdrag av<br>någon annan. Avsikten anges vara att inrymma t.ex. åsiktsannonser eller<br>informationsmeddelanden vare sig det utgår betalning eller ej. Definitionen<br>skall vara till hjälp vid bestämningen av vilka program som skall få sändas<br>endast på vissa tider.</p>
<p>Med hänsyn särskilt till det sistnämnda bör det vara av praktisk betydelse<br>att avgränsningen av annonsbegreppet är så pass skarp att några påtagliga<br>tillämpningsproblem inte uppstår. Enligt Lagrådets bedömning kan ifråga-<br>sättas om den föreslagna avgränsningen är tillfredsställande. Bl.a. kan frågan<br>ställas om definitionen inte inbegriper sådana vidaresändningar som nämns i<br>lagförslagets 3 kap. 5 §, dvs. fall där sändningen avser program som<br>samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av någon annan. Även t.ex.<br>en sändning som innefattar genmäle från någon som berörts av ett i tidigare<br>sändning framfört värdeomdöme skulle kunna tänkas falla in under den<br>föreslagna definitionen på annons med hänsyn till att sändningen i någon<br>mening sker på uppdrag av annan än programföretaget.</p>
<p>Tydligt är dock att en så vidsträckt tolkning av definitionen som nu antytts<br>inte är avsedd. I lagrådsremissen framhålls att det föreslagna annonsbe-<br>greppet anknyter såväl till redan gällande system som till det nya. Bakom<br>hänvisningen till gällande system får antas ligga att erfarenheterna av detta,<br>inbegripet den praxis som utbildats, talar för att större tillämpningsproblem<br>inte kommer att uppstå med den valda definitionen. Under denna förut-<br>sättning anser Lagrådet, som inte finner sig ha tillräckligt underlag för att<br>lämna något eget förslag i frågan, att definitionsbestämmelsen kan godtas i<br>föreslaget skick.</p>
<h5>7 §</h5>
<p>I överensstämmelse med 15 § radiolagen innebär denna paragraf att annonser<br>i en TV-sändning som regel skall sändas mellan programmen och endast i<br>vissa angivna fall får avbryta ett program. Av den allmänna motiveringen<br>(avsnitt 5.2) synes framgå att nuvarande praxis när det gäller frågan hur man<br>skiljer ett program från ett annat är avsedd att i stort sett behållas oförändrad.</p>
<p>Som Lagrådet påpekat vid 1 kap. 1 § måste dock i detta sammanhang be-<br>aktas att programbegreppet föreslås ändrat genom remissen. Enligt 1 § i den<br>nuvarande radiolagen (1966:755) förstås med program en radiosändnings<br>eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av<br>namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt. I<br>det remitterade förslaget definieras inte begreppet program, vilket avses<br>innebära att programbegreppet skall bli detsamma som enligt YGL. Följden<br>av detta blir att enkla meddelanden inte längre undantas.</p>
<p>296</p>
<p>Av remissens allmänna motivering (avsnitt 5.2) framgår i enlighet härmed<br>uttryckligen att enkla meddelanden såsom Fröken Ur avses innebära ett<br>program. I annat sammanhang i samma avsnitt uttalas emellertid att, om ett<br>inslag inte för tittaren direkt framstår som ett eget program och det dessutom<br>är uppenbart att syftet med inslaget är att få omge detta med reklam eller att få<br>sponsra inslaget, detta inte bör betraktas som ett program i den mening som<br>avses i lagen. Dessa uttalanden synes motsägelsefulla och kan befaras<br>medföra osäkerhet i tillämpningen.</p>
<p>Under förutsättning att avsikten är att nuvarande praxis i princip skall be-<br>hållas, synes det lämpligt att det nuvarande undantaget för enkla meddelanden<br>införs i denna paragraf, förslagsvis som ett andra stycke av följande lydelse:<br>"Vid tillämpningen av första stycket skall ett program som inte består av annat<br>än, utom angivande av namn eller källa, ett enkelt meddelande om tid, väder-<br>lek, nyheter eller dylikt, inte betraktas som ett särskilt program". Det bör<br>framhållas att en sådan föreskrift inte utesluter att t.ex. ett meddelande om<br>väderlek som inte är helt kortvarigt i enlighet med nuvarande praxis betraktas<br>som ett särskilt program.</p>
<h5>10 §</h5>
<p>Reklamförbudet i paragrafen avser, förutom receptbelagda läkemedel, ordi-<br>nerad medicinsk behandling. Bestämmelsen är motiverad av hänsyn till ett<br>motsvarande förbud enligt artikel 14 i TV-direktivet. Direktivets förbud<br>omfattar utöver läkemedel medicinska behandlingar som är tillgängliga endast<br>efter ordination. Det föreslagna uttryckssättet ordinerad medicinsk behandling<br>ter sig inte helt korrekt, eftersom det tycks avse endast behandlingar som<br>redan har ordinerats patienter. Mot bakgrund av vad som gäller om tillgäng-<br>ligheten av behandlingar inom svensk hälso- och sjukvård synes det inte<br>heller lämpligt att direkt ansluta till de ordalag som används i artikel 14 i<br>direktivet. En lösning bör därför kunna vara att utelämna den i remissen före-<br>slagna bestämningen i fråga om ordination och därmed låta reklamförbudet få<br>generell omfattning avseende medicinska behandlingar. Lagrådet vill förorda<br>att bestämmelsen utformas i enlighet härmed.</p>
<h5>12 §</h5>
<p>Godtas Lagrådets förslag att 3 kap. 3 § flyttas till 7 kap., bör den placeras i<br>detta kapitel som 12 §. Förevarande 12 § bör då ges beteckningen 13 §.</p>
<p>9 kap.</p>
<h5>1 och 2 §§</h5>
<p>Bestämmelsen i 1 § innebär enligt förslaget att JK genom granskning i<br>efterhand skall övervaka om sända program innehåller våldsskildringar eller<br>pornografiska bilder i strid med 6 kap. 1 § (6 kap. 3 § enligt Lagrådets</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>297</p>
<p>förslag). Fråga uppkommer hur den övervakning som i enlighet härmed<br>avses ske genom JK:s försorg förhåller sig till den övervakning som enligt<br>2 § första stycket förevarande kapitel ankommer på Granskningsnämnden för<br>radio och TV.</p>
<p>Enligt den allmänna motiveringen i den utformning som den har erhållit i<br>det remitterade förslaget (avsnitt 10.1) vill det synas som om utgångspunkten<br>har varit att Granskningsnämnden inte skall övervaka några sändningar i de<br>hänseenden som enligt 1 § faller på JK. En sådan lösning står i och för sig i<br>överensstämmelse med den strävan att undvika prövningar av samma fråga<br>hos olika organ som i förslaget bl.a. har kommit till uttryck i 2 § andra<br>stycket.</p>
<p>Som bestämmelsen i 2 § första stycket om Granskningsnämndens över-<br>vakning har utformats har emellertid inte något undantag gjorts för den<br>granskning som avses ske genom JK:s försorg, och Granskningsnämnden<br>synes därmed bli skyldig att granska sändningarna även från denna utgångs-<br>punkt. Till förmån för denna ordning talar det förhållandet att en sändning i<br>strid med förbudet mot våldsskildringar och pornografiska bilder mycket ofta<br>kan förutsättas bryta även mot någon annan bestämmelse, t.ex. villkor som<br>innebär skyldighet att ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft<br>när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av<br>programmen. Det är vidare att märka att den reaktion som i första hand avses<br>stå till buds för JK är vitesföreläggande, som dock får utfärdas först i den<br>händelse någon vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar och porno-<br>grafiska bilder i strid med förbudet. Om det på grund av anmälningar från<br>allmänheten eller på annat sätt kommer till Granskningsnämndens kännedom<br>att överträdelse av förbudet har ägt rum av någon som inte tidigare brutit mot<br>detta, kan det därför vara ägnat att underlätta JK:s granskning om Gransk-<br>ningsnämnden gör ett uttalande i saken. Lämpligen bör då den ordningen<br>gälla att Granskningsnämnden gör anmälan till JK, om nämnden finner att en<br>överträdelse av förbudet har ägt rum.</p>
<p>För att förhållandet mellan JK:s och Granskningsnämndens övervakning<br>skall klart framgå av lagtexten bör med dessa utgångspunkter ett tillägg göras<br>till 2 §. förslagsvis i ett fjärde stycke av följande lydelse: "Finner Gransk-<br>ningsnämnden för radio och TV att en sändning innehåller våldsskildring eller<br>pornografisk bild i strid med 6 kap. 3 §, skall nämnden göra anmälan om<br>förhållandet till Justitiekanslern".</p>
<h5>7 §</h5>
<p>Paragrafen innebär att den som har tillstånd av regeringen skall lämna upp-<br>gifter till Radio- och TV-verket om innehav av aktier i andra företag med<br>sådant tillstånd eller avtal med sådana företag. Vidare skall företag som är<br>tillståndshavare lämna uppgifter om innehav av aktier i företaget eller avtal<br>med detta som innebär att någon ensam har bestämmande inflytande över<br>företaget. Av 2 kap. 4 § följer att Radio- och TV-verkets register inte får</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>298</p>
<p>innehålla andra uppgifter än sådana som lämnas enligt denna paragraf och<br>vissa andra bestämmelser.</p>
<p>Det är emellertid fullt tänkbart att någon kan ha bestämmande inflytande<br>över ett företag utan att själv äga aktier i eller stå i avtalsförhållande till detta.<br>Så t.ex. kan aktierna i det företag som har tillstånd ägas av ett annat aktie-<br>bolag, vars samtliga aktier ägs av en viss fysisk person. I ett sådant fall blir<br>det företag som är tillståndshavare enligt paragrafen skyldigt att uppge det<br>andra aktiebolagets namn men inte dess ägares, och ägarens namn får inte<br>heller antecknas i Radio- och TV-verkets register. Även andra liknande fall<br>kan tänkas förekomma. Reglerna fyller därmed inte fullt ut den avsedda<br>funktionen.</p>
<p>Lagrådet föreslår med anledning härav att paragrafen erhåller följande<br>lydelse:</p>
<p>"På begäran av Radio- och TV-verket skall den som fått tillstånd av<br>regeringen lämna upplysningar om sådana innehav av aktier eller andelar eller<br>ingångna avtal som medför att han eller hon har inflytande i ett annat företag<br>med sådant tillstånd. Vidare skall på begäran av Radio- och TV-verket ett<br>företag som är tillståndshavare lämna uppgifter om sådana innehav av aktier<br>eller andelar eller ingångna avtal som innebär att någon ensam har ett<br>bestämmande inflytande i företaget."</p>
<p>10 kap.</p>
<h5>5 §</h5>
<p>Lagrådet</p>
<p>I lagrådsremissen föreslås en för det radiorättsliga området ny sanktion,<br>särskild avgift, för brott mot vissa föreskrifter eller villkor om reklam och<br>annan annonsering. Bestämmelserna om avgiftssanktionen anges i huvudsak<br>vara anpassade till motsvarande bestämmelser i marknadsföringslagen<br>(1995:450). Avgiften skall tas ut efter beslut av domstol utan hänsyn till om<br>uppsåt eller oaktsamhet förelegat vid överträdelsen, s.k. strikt ansvar.<br>Emellertid framgår av remissens allmänna motivering (avsnitt 11.2) att dom-<br>stolen vid sin prövning inte, så som förekommer vid en del andra avgifts-<br>typer. enbart skall konstatera om överträdelse skett och - vid jakande svar -<br>regelmässigt bestämma avgiften enligt en schablonmässig norm. Avgifts-<br>systemet, sådant det beskrivs i motiven, synes i stället förutsätta en närmare<br>prövning om överträdelse i det särskilda fallet skall föranleda att avgift<br>påförs. Jfr t.ex. vad som i remissen sägs om att domstolen vid sin prövning<br>om avgift skall dömas ut bl.a. skall ta hänsyn till det mått av uppsåt,<br>nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom överträdelsen.<br>Uttalandet belyses med exempel som visar att utdömande av avgift bör vara<br>beroende bl.a. av vilken typ av regler som överträdelsen avser.</p>
<p>Den föreslagna lagtexten i första stycket återspeglar enligt Lagrådets<br>mening inte tillfredsställande att avsikten är att ge domstolen ett sådant ut-<br>rymme för prövning som motiven anger. I stället tyder lagtexten på att över-<br>trädelse av de bestämmelser och villkor som räknas upp regelmässigt skall<br></p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>299</p>
<p>följas av en avgiftssanktion. Andra styckets prövningsregel kan inte anses väl<br>avpassad till en sådan huvudprincip. Lagrådet förordar att paragrafens lydelse<br>jämkas så att lagtext och motiv bättre korresponderar med varandra. Detta kan<br>enklast ske genom att i första stycket ordet "skall” ersätts av "får åläggas att”.<br>Härmed uppnås för övrigt också ökad överensstämmelse med bestämmel-<br>serna om marknadsstörningsavgift i 32 § marknadsföringslagen.</p>
<p>Munck</p>
<p>Förslaget innebär att de bestämmelser om otillbörligt kommersiellt gynnande<br>som i dag är vitessanktionerade enligt de radiorättsliga lagarna i stället skall<br>avgiftssanktioneras. Avgiftssanktion införs enligt förslaget även för ytter-<br>ligare en betydelsefull grupp av fall, nämligen överträdelser av de bestämmel-<br>ser om otillbörligt kommersiellt gynnande som i dag återfinns i radiolagen<br>och som för närvarande inte är föremål for någon ekonomisk sanktion.</p>
<p>I vad mån överträdelserna på området har bedömts vara så frekventa att de<br>har ansetts utgöra ett mera påtagligt problem synes inte framgå av remissen.<br>Man kan också hysa viss tvekan huruvida det nya sanktionssystemet i så fall<br>är ägnat att påverka antalet överträdelser. Förslaget innebär naturligtvis dock<br>från vissa synpunkter en effektivisering.</p>
<p>Förslaget kan emellertid också medföra vissa konsekvenser som framstår<br>som något diskutabla. När det gäller överträdelser av de bestämmelser om<br>otillbörligt kommersiellt gynnande som i dag återfinns i radiolagen innebär<br>gällande ordning att ett uttalande av Granskningsnämnden för radio och TV<br>har varit slutgiltigt och därmed har kunnat bilda underlag för en praxis. Enligt<br>förslaget skall i stället Granskningsnämnden - utom i lindrigare fall - väcka<br>talan mot programföretaget vid Länsrätten i Stockholms län, och det blir<br>därmed beroende på länsrättens och dess överinstansers bedömning i vad<br>mån en överträdelse skall anses ha ägt rum eller inte. Eftersom det kan förut-<br>sättas att avgörandena i dessa mål kommer att överklagas i betydande om-<br>fattning, kan det ta åtskillig tid innan något slutgiltigt avgörande föreligger,<br>och det kan bli förvaltningsdomstolarna snarare än Granskningsnämnden<br>som kommer att svara för utvecklingen av praxis på området. Sanktions-<br>systemet i sig torde dessutom bli förenat med vissa tillämpningssvårigheter,<br>inte minst när det gäller den beräkning av programföretagets intäkter av en<br>överträdelse som förutsätts få betydelse för avgiftens storlek. För ett organ<br>som i likhet med Granskningsnämnden avses arbeta kollegialt och under<br>domstolsliknande former kan det också tänkas medföra vissa svårigheter att<br>ikläda sig rollen som part i en process.</p>
<p>Det får emellertid förutsättas att reglerna efter någon tid kommer att<br>utvärderas och att därför eventuella praktiska olägenheter kan undanröjas.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>300</p>
<p>11 kap.</p>
<h5>1 §</h5>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>I vissa fall kan det tänkas att den som har tillstånd att sända ljudradio- eller<br>TV-program har ett intresse av att själv kunna utverka en återkallelse av<br>tillståndet. Ett exempel erbjuder det fallet att denne avser att söka tillstånd för<br>annan sändningsverksamhet. Det får förutsättas att det i enlighet med vanliga<br>principer har varit avsikten att ett tillstånd skall återkallas på begäran av<br>tillståndshavaren. Till förebyggande av tvekan på denna punkt bör detta<br>uttryckligen anges i lagtexten. Lagrådet föreslår med anledning härav att<br>paragrafen med vissa redaktionella ändringar i övrigt får följande lydelse:</p>
<p>"Ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program skall återkallas på<br>begäran av tillståndshavaren. Ett sådant tillstånd får också återkallas enligt<br>vad som anges i 2-4 §§. Beslut om återkallelse enligt någon av nämnda para-<br>grafer får meddelas endast om det inte i betraktande av skälen för åtgärden<br>framstår som alltför ingripande."</p>
<p>Godtas förslaget, kommer det av 12 kap. 1 § andra stycket att följa att<br>beslut om återkallelse på programföretagets egen begäran skall meddelas av<br>Radio- och TV-verket, något som också synes innebära en lämplig ordning.</p>
<p>12 kap.</p>
<h5>1 och 2 §§</h5>
<p>Enligt förslaget kan beroende på omständigheterna flera olika organ bli<br>inkopplade på frågor om återkallelse av ett tillstånd, nämligen - förutom rege-<br>ringen - Justitiekanslern, Radio- och TV-verket, Granskningsnämnden för<br>radio och TV, de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna. Det är<br>därför tänkbart att dessa, låt vara säkerligen sällsynta fall kan ge upphov till<br>vissa tillämpningssvårigheter.</p>
<p>Ett exempel erbjuder det fallet att ett programföretag har överträtt såväl<br>bestämmelserna om programmens innehåll som föreskrifterna om reklam och<br>sponsring. Ärendet om återkallelse skall i det förra fallet anhängiggöras i<br>allmän domstol och i det senare hos Radio- och TV-verket med fullföljd till<br>förvaltningsdomstol, vilket synes innebära att en sammanvägning av över-<br>trädelsernas betydelse för frågan om återkallelse inte kommer att kunna äga<br>rum.</p>
<p>Som redan antytts kan emellertid ärenden om återkallelse förutsättas bli<br>sällsynta. Skulle praktiska olägenheter ge sig till känna, kan förutsättas att de<br>ansvariga myndigheterna fäster regeringens uppmärksamhet på detta.</p>
<p>Med hänsyn till vad Lagrådet föreslagit vid 11 kap. 1 § bör lämpligen for-<br>muleringen av 12 kap. 2 § första stycket jämkas så att stycket erhåller följan-<br>de lydelse: "Har tillståndet meddelats av regeringen, får en fråga om åter-<br>kallelse tas upp först efter anmälan av regeringen, om inte tillståndshavaren<br>själv begärt att tillståndet skall återkallas".</p>
<p>301</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)</p>
<h5>25 §</h5>
<p>Vad Lagrådet anfört i anslutning till 7 kap. 1 § förslaget till radio- och TV-lag<br>har motsvarande giltighet med avseende på definitionen av annonser i andra<br>stycket av förevarande paragraf.</p>
<h5>28 §</h5>
<p>Med hänvisning till vad Lagrådet har anfört vid 11 kap. 1 § förslaget till<br>radio- och TV-lag föreslår Lagrådet att sista stycket i paragrafen ges följande<br>lydelse: "Beslut om återkallelse får meddelas endast om det inte i betraktande<br>av skälen för åtgärden framstår som alltför ingripande."</p>
<h5>31 b §</h5>
<p>Bestämmelsen om särskild avgift är utformad efter samma modell som<br>10 kap. 5 § i förslaget till radio- och TV-lag. Av skäl som Lagrådet anfört vid<br>nämnda paragraf föreslår Lagrådet att den nu aktuella avgiftsbestämmelsens<br>lydelse jämkas på samma sätt som förordats där.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Förslagen lämnas utan erinran.</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>302</p>
<p>Kulturdepartementet</p>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1996</p>
<p>Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Thalén,<br>Freivalds. Wallström, Tham, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog,<br>Johansson</p>
<p>Föredragande: statsrådet Wallström</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1995/96:160 Radio- och TV-lag.</p>
<p>303</p>
<h3>Rättsdatablad</h3>
<p>Prop. 1995/96:160</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som    Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp-   bakomliggande</p>
<p>häver eller upprepar EG-regler<br>ett normgivningsbe-<br>myndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Radio- och TV-lagen</p></td><td>
<p>389L0552</p></td></tr>
</table>
<p>gotab 49620, Stockholm 1996</p>
<p>304</p>