Prop.
1995/96:156
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 29 februari 1996
Ingvar Carlsson
Anna Lindh
(Justitiedepartementet)
Propositionen innehåller förslag om en förlängning till utgången av år
1998 av försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk
kontroll.
I propositionen föreslås vidare att försöksverksamheten utvidgas till att
avse hela landet och till att omfatta fängelsestraff på högst tre månader.
Utvidgningen föreslås ske den 1 januari 1997.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 156
Prop. 1995/96:156
1 Förslag till riksdagsbeslut
2 Lagtext
3 Ärendet och dess beredning......................... 8
3.1 Lagrådet ................................. 9
4 Bakgrund .....................................9
4.1 Det pågående försöket........................9
4.2 Utvärderingen av det pågående försöket............ 10
4.3 Straffsystemkommitténs förslag ................. 13
5 Försöket bör fortsätta ............................ 15
6 Försöket bör utvidgas............................ 17
7 Dopningsmedel förbjuds.......................... 22
8 Ett flexiblare förfarande införs för prövning av
om verkställighet utanför anstalt skall upphöra .......... 23
9 Försöket fortsätter i övrigt i princip oförändrat........... 26
10 Genomförande av det fortsatta försöket
11 Kostnadsfrågor
12 Utvärdering av det fortsatta försöket
13 Författningskommentar
29
30
33
33
Bilaga 1 Promemorians lagförslag.................... 44
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ................. 49
Bilaga 3 Lagrådets yttrande ........................ 54
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 februari 1996 56
Prop. 1995/96:156
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om försöks-
verksamhet med intensivövervakning med elektronisk
kontroll
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om försöks-
verksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll
dels att 1,2, 4, 5, 12, 14, 16, 17 och 19 §§ samt punkt 1 i ikraft-
trädande- och övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 18 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag är tillämplig vid
verkställighet av dom på fäng-
else, dock inte fängelse som
ådömts enligt 28 kap. 3 § brotts-
balken, om den dömde skall
undergå fängelse i högst två
månader och har sin bostad inom
Denna lag är tillämplig vid
verkställighet av dom på fäng-
else, dock inte fängelse som
ådömts enligt 28 kap. 3 § brotts-
balken, om den dömde skall
undergå fängelse i högst tre
månader.
något av verksamhetsområdena
för frivårdsmyndigheterna i Karl-
skoga, Luleå, Malmö Norra,
Malmö Södra, Norrköping eller
Sundsvall.
I fall som avses i 1 § far, på ansökan av den dömde, beslutas att
fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan far inte
bifallas om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av
någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan
avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför
anstalt.
Beträffande verkställigheten
utanför anstalt skall, i stället för
bestämmelserna i 26 kap. 5-
24 §§ brottsbalken och lagen
(1974: 203) om kriminalvård i
anstalt, gälla vad som föreskrivs
i denna lag.
Verkställigheten utanför an-
stalt bedrivs under ledning av
frivårdsmyndigheterna i Karl-
skoga, Luleå, Malmö Norra,
Malmö Södra, Norrköping och
Sundsvall.
Beträffande verkställigheten
utanför anstalt skall, i stället för
bestämmelserna i 26 kap. 5 §
brottsbalken och lagen (1974:
203) om kriminalvård i anstalt,
gälla vad som föreskrivs i denna
lag. Äger villkorlig frigivning
rum, skall denna lag inte till-
lämpas på den fortsatta verk-
ställigheten av fängelsestraffet.
Vad som gäller för intagna enligt
26 kap. 7 £ brottsbalken gäller
också för dem som undergår
verkställighet utanför anstalt.
Verkställigheten utanför an-
stalt bedrivs under ledning av
den frivårdsmyndighet inom vars
verksamhetsområde den dömde
har sin bostad.
Prop. 1995/96:156
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försöija sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom
enligt denna lag och enligt före-
skrift som meddelats med stöd av
lagen. Han skall avhålla sig från
alkohol och andra beroende-
framkallande medel.
Den dömde är, om inte annat
föranleds av medicinska eller
liknande skäl, skyldig att under
verkställigheten på anmaning
lämna blod-, urin- eller utand-
ningsprov för kontroll av att han
inte är påverkad av beroende-
framkallande medel. Elektroniska
hjälpmedel far användas för att
kontrollera att den dömde av-
håller sig från alkohol.
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försörja sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom
enligt denna lag och enligt före-
skrift som meddelats med stöd av
lagen. Han skall avhålla sig från
alkohol och andra beroende-
framkallande medel samt sådana
medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel.
Den dömde är, om inte annat
föranleds av medicinska eller
liknande skäl, skyldig att under
verkställigheten på anmaning
lämna blod-, urin- eller utand-
ningsprov för kontroll av att han
inte är påverkad av sådana medel
som avses i första stycket andra
meningen. Elektroniska hjälp-
medel får användas för att
kontrollera att den dömde av-
håller sig från alkohol.
Prop. 1995/96:156
Den dömde skall betala en avgift, om det är motiverat med hänsyn till
hans möjligheter att erhålla inkomst under verkställigheten utanför anstalt.
Avgiften uppgår till femtio
kronor per dag som verkställig-
heten skall pågå. Avgiften skall
betalas i förskott och tillfaller
staten.
Avgiften uppgår till femtio
kronor per dag som verkställig-
heten skall pågå, dock högst
3 000 kronor. Avgiften skall
betalas i förskott och tillföras
brottsofferfonden.
12 §
Bestämmelser om hur en dom skall befordras till verkställighet och hur
tid för sådan verkställighet skall beräknas finns i lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m.m. Bestämmelserna i 10 § andra-femte styckena
och 12 § i den lagen om förpassning till kriminalvårdsanstalt m.m. och
om uppskov med verkställighet skall dock inte gälla i fråga om
verkställighet utanför anstalt enligt denna lag.
Vid tillämpning av 10 § första
stycket lagen om beräkning av
strafftid m.m. på verkställighet
utanför anstalt enligt denna lag
skall den dömde föreläggas att
påbörja verkställigheten i sin
bostad en viss dag. Strafftiden
skall räknas från den dagen. Vid
tillämpning av bestämmelsen om
nåd i 13 § lagen om beräkning
av strafftid m.m. på sådan verk-
ställighet skall sista dag vara den
dag verkställigheten skall på-
börjas. Bestämmelsen i 25 §
samma lag om sammanläggning
av strafftider skall inte tillämpas
under verkställigheten utanför
anstalt, om det sammanlagda
straffet därvid kommer att över-
Vid tillämpning av 10 § första
stycket lagen om beräkning av
strafftid m.m. på verkställighet
utanför anstalt enligt denna lag
skall den dömde föreläggas att
påbörja verkställigheten i sin
bostad en viss dag. Strafftiden
skall räknas från den dagen. Vid
tillämpning av bestämmelsen om
nåd i 13 § lagen om beräkning
av strafftid m.m. på sådan verk-
ställighet skall sista dag vara den
dag verkställigheten skall på-
börjas. Bestämmelsen i 25 §
samma lag om sammanläggning
av strafftider skall inte tillämpas
under verkställigheten utanför
anstalt, om det sammanlagda
straffet därvid kommer att över-
stiga två månader. stiga tre månader.
Av 15 § första stycket tredje meningen nedan framgår att övervak -
ningsnämnden i visst fall skall fastställa hur många dagar av fängelse-
straffet som verkställts utanför anstalt.
14 §
Beslutet om verkställighet utanför anstalt skall upphävas, om den
elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att
upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning skall
dock inte föranleda upphävande av beslut om verkställighet utanför
anstalt.
Beslut om verkställighet utanför anstalt skall upphävas om den dömde
1. åsidosätter vad som åligger honom enligt denna lag eller enligt en
föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom till
Prop. 1995/96:156
last inte är av mindre betydelse,
2. begär att så skall ske,
3. när verkställigheten skall
påbörjas har en annan bostadsort
än som anges i 1 § eller är
häktad eller intagen i kriminal-
vårdsanstalt av någon annan
anledning än för verkställighet av
det straff som beslutet avser eller
4. innan verkställighet utanför
anstalt har påbörjats, antingen
döms på nytt till fängelse eller
far villkorligt medgiven frihet
förverkad enligt 26 kap. 19 §
eller 34 kap. 4 § brottsbalken på
sådan tid att han skall undergå
fängelse i mer än två månader.
3. inte följer föreläggandet att
påbörja verkställigheten eller,
när verkställigheten skall på-
börjas, är häktad eller intagen i
kriminalvårdsanstalt av någon
annan anledning än för verkstäl-
lighet av det straff som beslutet
avser eller
4. innan verkställigheten har
påbörjats, antingen döms på nytt
till fängelse eller far villkorligt
medgiven frihet förverkad enligt
26 kap. 19 § eller 34 kap. 4 §
brottsbalken på sådan tid att han
skall undergå fängelse i mer än
tre månader.
16 §
Uppkommer fråga om att
upphäva beslut om verkställighet
utanför anstalt, far övervaknings-
nämnden bestämma att beslutet
tills vidare inte skall gälla. Över-
vakningsnämnden skall i sådana
fall skyndsamt ta upp frågan om
upphävande av beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt till
slutlig prövning. Härvid gäller
inte 15 § andra stycket.
Uppkommer fråga om att
upphäva beslut om verkställighet
utanför anstalt, får den frivårds-
myndighet som leder verkställig-
heten bestämma att beslutet tills
vidare inte skall gälla. Frivårds-
myndighetens beslut gäller ome-
delbart. Övervakningsnämnden
skall senast den första arbets-
dagen efter den dag då ett
sådant beslut meddelades pröva
om det skall bestå. Fastställer
inte nämnden beslutet inom den
tiden, upphör det att gälla.
I fall då beslut om verk-
ställighet utanför anstalt tills
vidare inte skall gälla skall över-
vakningsnämnden skyndsamt ta
upp fråsan om upphävande av
beslutet till slutlig prövning.
Beslut enligt denna paragraf får
inte meddelas efter den fast-
ställda dagen för strafftidens slut.
17 §
Om övervakningsnämnden be-
stämmer att beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt skall
upphävas eller att beslutet tills
vidare inte skall gälla, skall den
dömde föras till en kriminal-
vårdsanstalt för fortsatt verkstäl-
lighet av fängelsestraffet. Polis-
myndigheten i den ort där den
dömde vistas skall förpassa
honom till en sådan anstalt.
Om övervakningsnämnden be-
stämmer att beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt skall
upphävas eller om det bestäms
att beslutet tills vidare inte skall
gälla, skall den dömde, om verk-
ställigheten har påbörjats, föras
till en kriminalvårdsanstalt för
fortsatt verkställighet av fängel-
sestraffet. Polismyndigheten i
den ort där den dömde vistas
skall förpassa honom till en
sådan anstalt.
Prop. 1995/96:156
Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, far
polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminal-
vårdsanstalten i stället för att förpassa honom dit.
18 a §
Frågor som avses i 15 och
16 §§ prövas av den övervak-
ningsnämnd inom vars verksam-
hetsområde den frivårdsmyndig-
het som leder verkställigheten är
verksam. Om det finns särskilda
skäl, får även en annan övervak-
ningsnämnd pröva sådana
frågor.
19 §
Vid slutlig prövning av fråga
om upphävande av beslut om
verkställighet utanför anstalt
skall övervakningsnämnden bestå
av ordförande och minst två
andra ledamöter.
Övervakningsnämndens beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om
inte annat förordnas.
Den dömde far hos Kriminalvårdsnämnden överklaga ett beslut som
fattats av en övervakningsnämnd enligt denna lag.
Kriminalvårdsnämndens beslut far inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den
1 augusti 1994 och upphör att
gälla den 31 juli 1996. Lagen
skall dock även därefter tillämpas
på verkställighet utanför anstalt
som pågår eller om vilken beslut
1. Denna lag träder i kraft den
1 augusti 1994 och upphör att
gälla vid utgången av år 1998.
Lagen skall dock även därefter
tillämpas på verkställighet utan-
för anstalt som pågår eller om
föreligger när lagen upphör att
gälla. En ansökan enligt 9 §
första stycket som har gjorts
innan lagen upphört att gälla
skall prövas enligt lagen.
Beslutas det i sådant fall om
verkställighet utanför anstalt skall
lagen fortsätta att tillämpas på
denna verkställighet.
vilken beslut föreligger när lagen Prop. 1995/96:156
upphör att gälla. En ansökan
enligt 9 § första stycket som har
gjorts innan lagen upphört att
gälla skall prövas enligt lagen.
Beslutas det i sådant fall om
verkställighet utanför anstalt skall
lagen fortsätta att tillämpas på
denna verkställighet.
Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 § och punkt 1 i ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna den 1 augusti 1996, samt i övrigt den
1 januari 1997.
Den 1 augusti 1994 inleddes inom sex frivårdsdistrikt en tidsbegränsad
försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Under försöksperioden kan fängelsestraff på högst två månader i vissa fall
verkställas utanför anstalt i form av intensivövervakning med elektronisk
kontroll. Försöksperioden löper ut den 31 juli 1996.
Försöksverksamheten har bl.a. syftat till att ge underlag för Straff-
systemkommitténs överväganden, om intensivövervakning med elektronisk
kontroll bör bli ett permanent inslag i det svenska straffsystemet.
Kommittén har nyligen överlämnat sitt betänkande Ett reformerat straff-
system (SOU 1995:91) och bl.a. föreslagit att elektronisk övervakning
skall införas i det ordinarie straffsystemet. Eftersom kommittén gjort en
översyn av hela det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och upp-
byggnad kan det förväntas att beredningen av kommitténs förslag blir
omfattande och tar avsevärd tid i anspråk.
Inom Justitiedepartementet har mot denna bakgrund upprättats
promemorian Utvidgad försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll (Ds 1995:77). Promemorian innehåller förslag om hur
intensivövervakning med elektronisk kontroll skall användas efter det att
nuvarande försöksperiod löpt ut, i avvaktan på den slutliga beredningen
av Straffsystemkommitténs förslag. Promemorians lagförslag finns i
bilaga 1.
Promemorian var den 10 januari 1996 föremål för ett remissmöte i
Justitiedepartementet. Vid remissmötet lämnades synpunkter av Svea
hovrätt. Luleå tingsrätt. Sollentuna tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Länsrätten
i Stockholms län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminal-
vårdsstyrelsen, Kriminalvårdsnämnden, Övervakningsnämnden i Lin-
köping. Övervakningsnämnden i Luleå, Övervakningsnämnden i Malmö,
Brottsförebyggande rådet, Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Sveriges
Frivårdstjänstemän och Föreningen styresmän och assistenter inom
kriminalvården. Skriftliga yttranden över promemorian har lämnats av g
Riksdagens ombudsmän, Helsingborgs tingsrätt, Norrköpings tingsrätt,
Uppsala tingsrätt, Övervakningsnämnden i Sundsvall, Övervaknings- Prop. 1995/96:156
nämnden i Örebro, Datainspektionen och Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet. Brottsoffermyndigheten och Juridiska fakultets-
nämnden vid Lunds universitet har avstått från att lämna synpunkter på
förslagen i promemorian.
En sammanställning över de synpunkter som framfördes vid remiss-
mötet har upprättats i Justitiedepartementet. Sammanställningen samt de
skriftliga yttrandena över promemorian finns tillgängliga i Justitie-
departementet (dnr Ju95/2088).
Propositionen disponeras på så sätt att först behandlas det pågående
försöket med intensivövervakning med elektronisk kontroll, utvärderingen
av det försöket samt Straffsystemkommitténs förslag (avsnitt 4). Därefter
berörs frågor om en fortsättning och en utvidgning av det pågående
försöket (avsnitt 5 resp. 6), frågor om dopningsmedel (avsnitt 7) och vissa
förfarandefrågor (avsnitt 8). Vidare behandlas andra spörsmål om en
fortsatt försöksverksamhet samt kostnads- och utvärderingsfrågor (avsnitt
9-12). Propositionen avslutas med en författningskommentar (avsnitt 13).
3.1 Lagrådet
Regeringen beslutade den 1 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådets xttrande finns i bilaga 3.
Lagrådet förordar att förlängningen av giltighetstiden för den ifråga-
varande lagen görs genom en ändring av punkt 1 i övergångsbestäm-
melserna. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
Vidare anser Lagrådet att frågor om förfarandet vid upphävande av
beslut om verkställighet utanför anstalt behöver övervägas ytterligare.
Lagrådet pekar på att bl.a. rättssäkerhetsskäl talar för en lösning som
innebär att övervakningsnämndens slutliga prövning av sådana frågor, för
att kunna fa någon betydelse för verkställigheten, måste göras innan den
fastställda dagen för strafftidens slut har passerats. Regeringen har i
propositionen utformat de nämnda förfarandereglema utifrån vad Lagrådet
sålunda framfört (se avsnitt 8).
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
4.1 Det pågående försöket
Den tvååriga försöksverksamheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll inleddes den 1 augusti 1994 inom Karlskoga, Luleå,
Malmö Norra. Malmö Södra, Norrköpings och Sundsvalls fri vårdsdistrikt
(se prop. 1993/94:184. bet. 1993/94:JuU28, rskr. 1993/94:322, lagen,
1994:451. om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektro-
nisk kontroll samt förordningen, 1994:1060, i samma ämne).
Bakgrunden till försöksverksamheten är intresset av att utveckla Prop. 1995/96:156
alternativ till fängelse och att det numera finns elektronisk övervak-
ningsteknik som kan användas i det utvecklingsarbetet. Den hittillsvarande
försöksverksamheten har som nämnts syftat bl.a. till att ge underlag för
Straffsystemkommitténs överväganden. Försöksverksamheten bör vidare
kunna ge kunskap om hur elektronisk övervakningsteknik fungerar under
svenska förhållanden och om hur kriminalvårdens arbetsformer i en
verksamhet av detta slag bör utformas. En av avsikterna bakom
försöksverksamheten har varit att skapa en form för den straffrättsliga
reaktionen som är i princip lika ingripande som verkställighet i anstalt
men som inte kräver lika mycket resurser. Härigenom kan undvikas de
negativa effekter för den enskilde som en vistelse i anstalt kan medföra
samtidigt som verkställighetstiden tas till vara för att sätta in olika
behandlings- eller påverkansprogram som kan medverka till att den
dömde inte fortsätter att begå brott.
Under försöksperioden kan fängelsestraff på högst två månader i vissa
fall verkställas utanför anstalt i form av intensivövervakning med
elektronisk kontroll. En förutsättning för sådan verkställighet är att den
dömde bor inom något av verksamhetsområdena för frivårds-
myndighetema i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norr-
köping eller Sundsvall. Försöksverksamheten bedrivs under ledning av
dessa ffivårdsmyndigheter.
Den som deltar i försöksverksamheten är förbjuden att lämna sin
bostad annat än för vissa av frivårdsmyndigheten bestämda ändamål och
på särskilt angivna tider. Sådana ändamål kan vara arbete, studier,
behandling, deltagande i kriminalvårdens programverksamhet eller kon-
takter med frivårdsmyndigheten. Efterlevnaden av förbudet att lämna
bostaden kontrolleras under hela verkställighetstiden med elektroniska
hjälpmedel. Elektronisk kontroll far avse också att den dömde fullständigt
avhåller sig från alkohol. Den dömde åläggs i vissa fall att betala en
avgift på 50 kronor per dag som skall verkställas. Vid misskötsamhet tas
den dömde in i kriminalvårdsanstalt för att där undergå fortsatt
verkställighet av straffet.
4.2 Utvärderingen av det pågående försöket
Den 15 september 1994 uppdrog den dåvarande regeringen åt Brotts-
förebyggande rådet (BRÅ) att utvärdera försöksverksamheten med
intensivövervakning med elektronisk kontroll. I uppdraget sägs att
utvärderingen av försöket i största möjliga utsträckning bör belysa
förhållanden som är av betydelse för att kunna bedöma om intensiv-
övervakning med elektronisk kontroll är ett bärkraftigt alternativ till
fängelse. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 oktober 1996.
BRÅ har den 12 maj 1995 till regeringen överlämnat en delredovisning
av utvärderingsuppdraget. Delredovisningen innehåller en samman-
ställning av erfarenheterna under försöksverksamhetens första sju
månader. I sammanfattningen av delredovisningen framförs följande.
10
- Under verksamhetens första sju månader har totalt 405 personer Prop. 1995/96:156
erbjudits möjlighet att ansöka om deltagande i försöksverksamheten med
intensivövervakning med elektronisk kontroll. Av dessa har 304 besvarat
erbjudandet. Två tredjedelar av dessa, eller 202 personer, har ansökt om
att fa delta. Antalet dömda som hittills deltagit i verksamheten är färre än
vad som förväntats, främst beroende på att antalet fängelsedomar med
strafftider på högst två månader minskat i jämförelse med motsvarande
period året innan. Andelen som ansökte var även den något lägre än vad
som hade beräknats. Frågan är ännu inte helt utredd, men det finns om-
ständigheter som talar för att de som inte ansökte om att delta var mer
kriminellt belastade än övriga. Sju personer återtog sin ansökan efter att
ha blivit informerade om vilka krav som ställs på dem som skall delta i
verksamheten. Detta, tillsammans med att var tredje valde att avtjäna
straffet i anstalt, skulle kunna tyda på att intensivövervakning med
elektroniska hjälpmedel uppfattas som en sträng påföljd.
- Fjorton av ansökningarna avslogs. Anledningen till detta var att de
praktiska förutsättningarna för denna form av verkställighet saknades.
Sålunda beviljades 93 procent av de ansökningar som inte återtagits under
utredningstiden.
- Under de sju första månaderna av verksamheten har sammanlagt 116
personer fullföljt verkställigheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll. Under samma period avbröts verkställigheten för sex
personer p.g.a. misskötsamhet och ytterligare sex erhöll en erinran p.g.a.
smärre regelöverträdelser.
- Ungefar hälften av deltagarna var dömda för rattfylleri och nästan var
femte för misshandelsbrott. Kvinnorna utgjorde nio procent av deltagarna
och andelen utländska medborgare var också nio procent.
- De dömda skall betala en avgift på 50 kronor per verkställighetsdag, om
det är motiverat med hänsyn till deras inkomstmöjligheter. Under de
första sju månaderna har 60 procent av dem som fullföljt verkställigheten
erlagt sådan avgift. Härigenom har brottsofferfonden tillförts ca 130 000
kr.
- Kontrollnivån av de dömda har varit mycket hög. Oanmälda hembesök
har varit ofta förekommande, liksom kontroll av att förbudet att använda
berusningsmedel iakttas.
- Toleransen mot avvikelser från det som bestämts för verkställigheten
har varit mycket liten. Den elektroniska kontrollen av utegångsförbudet
gör att även den minsta försening har kunnat observeras.
- De dömda som har deltagit i försöksverksamheten har uppfattat
verkställigheten som sträng, men har ansett att den är att föredra framför
att avtjäna tiden på anstalt. Den programverksamhet de dömda har 11
föreskrift att delta i har av många uppfattats som ett meningsfullt inslag Prop. 1995/96:156
i verkställigheten.
- Arbetsformerna i distrikten har utvecklats på ett likartat sätt, vilket den
av Kriminalvårdsstyrelsen inrättade projektgruppen, med företrädare för
bl.a. samtliga i verksamheten berörda frivårdsmyndigheter, har medverkat
till. Mindre skillnader förekommer dock. I fyra distrikt har ansvaret för
den praktiska verksamheten legat på två tjänstemän. I övriga distrikt har
intensivövervakningsärendena fördelats mellan tjänstemännen på
traditionellt sätt. Frivårdsmyndighetema har anlitat biträdande övervakare
i olika utsträckning och för olika uppgifter. Verksamheten har dock pågått
för kort tid för att någon värdering av arbetsformerna skall vara möjlig.
- Engagemanget från den frivårdspersonal som varit direkt berörd av
försöksverksamheten har hittills varit mycket stort. Personalen ser
intensivövervakning som ett bärkraftigt alternativ till fängelsestraff. En
viss besvikelse över att antalet övervakade har varit fa har dock uttryckts.
- Den tekniska utrustningen fungerar i sina grundläggande delar (dvs.
sändare, mottagare och centraldator) numera tillfredsställande. Den anses
allmänt som tillförlitlig och användarvänlig. Inledningsvis uppstod dock
en rad problem av teknisk natur, vilket medförde att falsklarm var vanligt
förekommande. Dessa problem är till stora delar åtgärdade, bl.a. har
programvaran uppgraderats och apparaturen modifierats.
- Den tekniska kringutrustningen, dels ett mobilt övervakningssystem,
dels en apparatur som på elektronisk väg kontrollerar att den övervakade
iakttar förbudet mot alkoholkonsumtion, har inte motsvarat förvänt-
ningarna. Det mobila systemet för att övervaka den dömdes närvaro på
sysselsättningsplatsen har använts i mycket begränsad omfattning. Detta
beror delvis på att övervakningspersonalen mer sällan gör personliga
kontroller av den dömdes närvaro på arbetsplatsen eller därmed jämförbar
sysselsättningsplats, delvis på att personalen inte anser att utrustningen är
helt tillförlitlig. Försöken med elektronisk mätning av utandningsluften
har endast använts under en mycket kort period och beträffande ett fatal
dömda. Denna teknik har ännu stora tekniska brister.
- Erfarenheterna från försöksverksamheten visar att intensivövervakning
med elektroniska hjälpmedel från ekonomisk synpunkt kan bli ett mer
fördelaktigt alternativ än fängelse. Om frivårdspersonalens kapacitet
utnyttjas fullt ut, vilket innebär att vaije tjänsteman handlägger 10-12
ärenden var, beräknas den genomsnittliga dygnskostnaden understiga 400
kronor. Eftersom deltagarna i försöksverksamheten varit förhållandevis fa,
har kostnaderna hittills per dag och övervakad blivit betydligt högre än
vad som beräknats.
I tablån nedan redovisas antalet övervakade den 28 februari 1995, det
högsta dagsantalet övervakade och hur många av de övervakade som
12
fullföljt respektive avbrutit verkställigheten under den första sjumånaders- Prop. 1995/96:156
perioden.
|
Karl- |
Luleå |
Malmö Norra |
Malmö Södra |
Norr- |
Sund- | |
|
Antalet |
6 |
14 |
5 |
5 |
4 |
8 |
|
Högst antal |
17 |
23 |
12 |
11 |
10 |
13 |
|
Antal |
24 |
20 |
20 |
24 |
16 |
12 |
|
Antal |
1 |
1 |
2 |
2 |
0 |
0 |
Här bör tilläggas att det av uppgifter från Kriminalvårdsstyrelsen
avseende de tolv första månaderna av försöket framgår bl.a. att 23 verk-
ställigheter har avbrutits medan 311 har fullföljts. Antalet pågående
verkställigheter den 31 juli 1995 var 62.
4.3 Straffsystemkommitténs förslag
Straffsystemkommittén har nyligen överlämnat sitt betänkande Ett
reformerat straffsystem (SOU 1995:91). Kommittén har föreslagit en
genomgripande förändring av påföljdssystemet. Betänkandet har remitte-
rats till ett stort antal myndigheter och organisationer. Remisstiden går ut
den 3 juni 1996.
En av kommitténs huvuduppgifter har varit att överväga möjligheterna
att vidareutveckla olika alternativ till fängelsestraff. I denna del föreslår
kommittén bl.a. att elektronisk övervakning införs i det ordinarie straff-
systemet. Enligt förslaget skall domstolen när den dömer till fängelse
bestämma, om straffet skall verkställas genom elektronisk övervakning
eller i anstalt. Elektronisk övervakning skall enligt kommitténs förslag
användas i relativt stor omfattning.
I sammanfattningen av betänkandet framför kommittén följande i fråga
om fängelse genom elektronisk övervakning.
Fängelse skall alltså finnas i två former - fängelse genom
elektronisk övervakning och fängelse i anstalt. Detta innebär att
fängelse genom elektronisk övervakning skall vara en form av
13
straff som döms ut av domstol. Även för fängelse genom Prop. 1995/96:156
elektronisk övervakning gäller att praktiska hinder inte far finnas
för att domstolen skall kunna döma den som uppfyller de legala
förutsättningarna till detta straff. Det skall därför ankomma på
övervakningsmyndigheten att se till att förutsättningar i det
enskilda fallet finns för att genomföra verkställigheten. Myn-
digheten skall också ansvara för verkställigheten.
Det grundläggande innehållet i fängelse genom elektronisk
övervakning skall utgöras av en intensiv övervakning av den
dömde och ett förbud för honom att vistas utanför sin bostad
annat än på särskilt angivna tider. Övervakningen skall alltså, på
samma sätt som under den försöksverksamhet som bedrivits
med elektronisk övervakning, vara väsentligt intensivare än den
som för närvarande förekommer vid skyddstillsyn. Under hela
verkställigheten skall elektroniska hjälpmedel användas för
kontroll av att utegångsförbudet efterlevs. Deltagande i påver-
kansprogram skall utgöra ett obligatoriskt inslag i verkställig-
heten.
Verkställigheten skall pågå under den i domen angivna
strafftiden. Vi har övervägt om någon motsvarighet till institutet
villkorlig frigivning bör införas vid fängelse genom elektronisk
övervakning, men funnit att ett sådant system skulle ha alltför
stora nackdelar. Vi föreslår därför i stället att utegångsförbudet,
vid längre strafftider, efter hand skall kunna lindras något.
Under verkställigheten skall den dömde vara underkastad ett
krav på fullständig avhållsamhet från varje form av berusnings-
medel. Någon avgift motsvarande den som gäller under försöks-
verksamheten skall inte tas ut av den som döms till fängelse
genom elektronisk övervakning. De rättviseskäl som motiverade
en sådan avgift under försöksverksamheten har inte bärighet när
elektronisk övervakning införs som en permanent del av straff-
systemet. I vissa avseenden skall det vara obligatoriskt att
meddela den dömde beslut om vad han skall iaktta under verk-
ställigheten. Det gäller t.ex. bostad under verkställigheten,
sysselsättning och tider under vilka han tillåts att vistas utanför
sin bostad.
Här bör slutligen anmärkas att Straffsystemkommitténs betänkande
innehåller en redogörelse för olika tekniska hjälpmedel vid intensiv-
övervakning (s. 272 ff.) och en beskrivning av intensivövervakning med
elektroniska hjälpmedel i andra länder (s. 275 ff.).
14
Prop. 1995/96:156
Regeringens forslag: Försöksverksamheten förlängs till utgången
av år 1998.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Synpunkter på förslaget i promemorian: I stort sett alla remiss-
instanser är positiva till att försöksverksamheten förlängs.
Uppsala tingsrätt avstyrker att förslaget i befintligt skick läggs till
grund för lagstiftning med hänsyn till att det är principiellt oacceptabelt
att det är en kriminalvårdsmyndighet, och inte domstolen, som avgör om
ett fängelsestraff skall fa verkställas genom intensivövervakning med
elektronisk kontroll och att det finns ett behov av att kunna kombinera en
elektronisk övervakning med dagsböter. Datainspektionen framför kritik
när det gäller försöksverksamhetens påverkan på skyddet för den
personliga integriteten.
Skälen för regeringens förslag: Straffsystemkommittén har haft i
uppdrag att se över hela det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och
uppbyggnad. En fråga som kommittén har övervägt är om intensiv-
övervakning med elektronisk kontroll bör bli ett permanent inslag i det
svenska straffsystemet. Kommittén har i sitt nyligen avlämnade
betänkande föreslagit bl.a. att elektronisk övervakning skall införas i det
ordinarie straffsystemet. Betänkandet har som nämnts remitterats med
remisstid till den 3 juni 1996. Med hänsyn till de av kommittén
behandlade frågornas betydelse och komplexitet är det troligt att bered-
ningen av kommitténs förslag kommer att ta åtskillig tid i anspråk.
Försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll
är tidsbegränsad och löper ut den 31 juli 1996. Någon permanent
lagstiftning om intensivövervakning med elektronisk kontroll kommer inte
att kunna genomföras till denna tidpunkt.
Frågan uppkommer sålunda om intensivövervakning med elektronisk
kontroll bör användas efter det att försöksperioden löpt ut, i avvaktan på
att frågor om en permanent infogning i straffsystemet av denna form av
straffrättslig reaktion far sin lösning.
Av intresse är därvid de erfarenheter från försöksverksamheten som
BRÅ har presenterat i sin delredovisning (se avsnitt 4.2). Erfarenheterna
måste sammantaget sägas vara positiva. I delredovisningen framkommer
bl.a. att nivån på kontrollen av de dömda har varit mycket hög och att de
dömda uppfattar verkställigheten som sträng, men ändå föredrar denna
verkställighetsform framför vistelse i anstalt. Den programverksamhet som
de dömda deltar i har av många uppfattats som ett meningsfullt inslag i
verkställigheten. Enligt delredovisningen har 116 personer avtjänat hela
sitt fängelsestraff utanför anstalt. Bara i sex fall har misskötsamhet lett till
att verkställigheten utanför anstalt avbrutits och det trots att toleransen
mot avvikelser från vad som bestämts har varit mycket liten. Den
15
praktiska verksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll Prop. 1995/96:156
förefaller ha fungerat väl.
Vidare bör beaktas att det finns starka skäl för att ta till vara på
möjligheterna att utveckla fängelsestraffet från inlåsning i anstalt till
mindre skadliga och kostnadskrävande former, inte minst när det gäller
de i vårt land vanligt förekommande korta fängelsestraffen. I många
sådana fall torde andra former av frihetsinskränkande åtgärder än
inlåsning i anstalt vara mer lämpliga med hänsyn till det brottsföre-
byggande och brottsbekämpande syftet bakom samhällets ingripande.
Användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll är ett led
i detta utvecklingsarbete.
Redan de hittillsvarande erfarenheterna visar att intensivövervakning
med elektronisk kontroll gör det möjligt att upprätthålla en långtgående
frihetsinskränkning utan att ta in den dömde i anstalt. Det grundläggande
innehållet i intensivövervakningen innefattar ett krav på att den dömde
skall uppehålla sig i sin bostad under tid då han inte fullgör en
sysselsättningsplikt eller deltar i någon godkänd aktivitet och att han
därvid fullständigt skall avhålla sig från alkohol och andra droger. Genom
utegångsförbudet och den intensiva övervakningen far den dömde
vidkännas en betydande inskränkning av sin frihet. Härigenom bör kravet
på en adekvat straffrättslig reaktion kunna tillgodoses, samtidigt som
åtgärder kan vidtas för att främja den dömdes anpassning i samhället och
skadliga verkningar av en anstaltsvistelse undvikas.
Vad som nu framförts om den positiva inledningen av försöks-
verksamheten och intresset av att utveckla frihetsstraffet talar för att
intensivövervakning med elektronisk kontroll bör kunna utvecklas till ett
permanent inslag i påföljdssystemet.
Av betydelse i detta sammanhang är också att det genom en fortsatt
försöksverksamhet kan tillskapas ytterligare beredningsunderlag. De
erfarenheter av intensivövervakning som gjorts framför allt i Förenta
staterna kan inte utan vidare överföras till Sverige med hänsyn till
skillnader i bl.a. straffrättssystemen. Självfallet är BRÅ:s utvärdering av
det nu pågående försöket och Straffsystemkommitténs förslag att införa
elektronisk övervakning i det ordinarie straffsystemet av största intresse.
Vidare torde frågan om hur intensivövervakning med elektronisk kontroll
kan infogas i det svenska straffsystemet komma att belysas ytterligare vid
beredningen av kommitténs förslag. Mot bakgrund av att denna fråga är
av stor kriminalpolitisk betydelse är det emellertid ändå värdefullt med
ytterligare beredningsunderlag. En fortsatt försöksverksamhet kan, inte
minst om den utvidgas i enlighet med vad som föreslås i det följande,
tillskapa ett sådant underlag.
Med hänsyn till det anförda anser regeringen, i likhet med nästan alla
remissinstanser, att försöksverksamheten bör fortsätta efter det att den
första försöksperioden har löpt ut. Datainspektionen har betänkligheter i
fråga om den påverkan som försöksverksamheten kan ha på skyddet av
den personliga integriteten. Försöksverksamheten innebär att fängelsestraff
16
under vissa förutsättningar kan verkställas utanför anstalt i stället för i Prop. 1995/96:156
anstalt. Det framstår som uppenbart att integritetsintrånget blir mindre vid
denna form av verkställighet än om den dömde tas in i anstalt.
Regeringen kan därför inte dela Datainspektionens farhågor. De
synpunkter som Uppsala tingsrätt har framfört kommer att beröras i det
följande avsnittet.
Det ligger i försöksverksamhetens natur att den bör pågå endast under
en begränsad tid. En ny försöksperiod bör lämpligen löpa till utgången av
år 1998. Det bör anmärkas att riksdagen nyligen beslutat för-
länga giltighetstiden för lagen (1989:928) om samhällstjänst till utgången
av år 1998 (se prop. 1995/96:51, bet. 1995/96:JuU6, rskr. 1995/96:54 och
SFS 1995:1361).
Regeringens förslag: Försöksverksamheten utvidgas till att avse
hela landet och till att omfatta fängelsestraff på högst tre månader.
Utvidgningen sker den 1 januari 1997.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens, dock att
utvidgningen föreslås ske den 1 oktober 1996.
Synpunkter på förslagen i promemorian: Förslagen mottas positivt
av en stor majoritet av remissinstanserna.
Några remissinstanser framför kritik. Uppsala tingsrätt anser som
nämnts att det är principiellt oacceptabelt att det är en kriminalvårds-
myndighet, och inte domstolen, som avgör om ett fängelsestraff skall fa
verkställas genom intensivövervakning med elektronisk kontroll och att
det finns ett behov av att kunna kombinera en elektronisk övervakning
med dagsböter. Liknande synpunkter framförs av Luleå tingsrätt.
Helsingborgs tingsrätt ifrågasätter lämpligheten av att använda institutet
villkorlig frigivning och förordar att fängelsestraff som skall verkställas
utanför anstalt avtjänas fullt ut.
Enligt Övervakningsnämnden i Malmö finns det skäl som talar för att
försöksverksamheten bör utvidgas till att omfatta något längre fängelse-
straff än sådana på tre månader. Föreningen Sveriges Fri vårdstjänstemän
förordar att utvidgningen sker först den 1 januari 1997.
Skälen för regeringens förslag:
Utvidgning till hela landet
Ett krav för att få delta i den pågående försöksverksamheten är att den
dömde är bosatt inom något av verksamhetsområdena för frivårds-
17
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 156
myndigheterna i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norr- Prop. 1995/96:156
köping eller Sundsvall. Försöksverksamheten är sålunda geografiskt
begränsad. Bakgrunden härtill är att det av resursskäl inte har ansetts
försvarbart att inleda en rikstäckande försöksverksamhet (se prop.
1993/94:184 s. 15).
De positiva erfarenheterna av den nuvarande försöksverksamheten
medför att skälen for en geografisk begränsning inte längre har samma
tyngd. Med hänsyn till principen om likhet inför lagen kan det också
finnas betänkligheter mot en geografiskt begränsad försöksverksamhet på
kriminalpolitikens område. Dessa betänkligheter torde öka i styrka om
försöksverksamheten, såsom föreslagits i det föregående, sträcks ut i
tiden. Principen om likhet inför lagen talar således för att ett fortsatt
försök med intensivövervakning med elektronisk kontroll skall omfatta
hela landet. Vidare kan det genom en försöksverksamhet i hela landet
tillskapas ett mer tillförlitligt underlag för att bedöma frågor som
uppkommer vid en infogning av intensivövervakning med elektronisk
kontroll i det svenska straffsystemet. Också ekonomiska skäl talar för att
försöksverksamheten bör utvidgas till hela landet.
En utvidgning av försöksverksamheten till hela landet och i enlighet
med vad som föreslås i det följande medför att intensivövervakning med
elektronisk kontroll far en mera påtaglig roll i straffsystemet. Detta talar
i och för sig för att ställning redan nu borde tas till Straffsystem-
kommitténs förslag att införa elektronisk övervakning i det ordinarie
straffsystemet. Denna fråga hänger emellertid nära samman med
kommitténs förslag till utformning av påföljdssystemet i stort. Bered-
ningen härav kommer att ta relativt lång tid i anspråk. Någon förändring
av intensivövervakningens rättsliga ställning i sanktionssystemet bör
därför inte, som vissa remissinstanser förordat, ske nu. Också den
utvidgade försöksverksamheten bör således vara upplagd som en ren
verkställighetsreglering. Detta innebär, liksom hittills, att några särskilda
regler för domstolarna med avseende på försöksverksamheten inte behövs.
Domstolarna skall alltså välja och utmäta påföljd enligt vanliga regler,
utan hänsyn till den pågående försöksverksamheten. Det innebär vidare
att frivårdsmyndighetema skall avge sedvanligt underlag till domstolen i
form av Yttranden beträffande förutsättningarna för att utdöma en
frivårdspåföljd. Därmed torde också under den fortsatta försöksverksam-
heten kunna bortses från risken för att intensivövervakning med
elektronisk kontroll kommer att användas i fall då påföljden inte skulle
ha bestämts till fängelse utan till någon form av kriminalvård i frihet (s.k.
net widening).
Utvidgning till fängelse i högst tre månader
I det pågående försöket kan den delta som är dömd till högst två
månaders fängelse. Från ett sådant straff kan villkorlig frigivning inte
18
förekomma, eftersom en sådan frigivning förutsätter att två månader av Prop. 1995/96:156
strafftiden har avtjänats (26 kap. 6 § andra stycket brottsbalken). Reglerna
om villkorlig frigivning innebär att den som är dömd till fängelse i tre
månader normalt villkorligt friges efter att ha avtjänat två månader av
strafftiden.
Vad nu sagts betyder att den som är dömd till fängelse i tre månader
vanligtvis avtjänar samma tid i anstalt som den som är dömd till fängelse
i två månader. De hittillsvarande erfarenheterna från försöksverksamheten
ger vid handen att en långtgående frihetsinskränkning, som är jämförbar
med verkställighet i anstalt, effektivt kan upprätthållas under två månaders
tid. Verkställighet i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll
bör därför även när det gäller domar på fängelse i tre månader kunna
tillgodose kravet på en adekvat straffrättslig reaktion.
Även andra skäl talar för att försöksverksamheten bör utvidgas till att
omfatta fängelsestraff på upp till tre månader. Det är sålunda i och för sig
önskvärt att också de som är dömda till fängelse i tre månader kan få del
av de åtgärder som inom försöksverksamhetens ram vidtas för att främja
de dömdas anpassning i samhället, liksom att slippa skadliga verkningar
av en anstaltsvistelse. Också intresset av att tillskapa ytterligare bered-
ningsunderlag talar för att de som är dömda till fängelse i högst tre
månader bör kunna fa delta i försöksverksamheten. I samma riktning talar
det förhållandet att det är svårt för frivårdsmyndighetema att bedriva en
effektiv försöksverksamhet om antalet deltagare är litet. Mot denna
bakgrund och av ekonomiska skäl bör försöksverksamheten utvidgas på
så sätt att också fängelsestraff på tre månader, om förutsättningar i övrigt
föreligger, skall kunna verkställas utanför anstalt i form av intensiv-
övervakning med elektronisk kontroll. Bl.a. mot bakgrund av att den nu
behandlade utvidgningen av försöksverksamheten kommer att ställa
mycket stora krav på kriminalvården bör det inte komma i fråga att, som
en remissinstans varit inne på, ytterligare utvidga försöket.
En utvidgning av försöksverksamheten till att omfatta fängelsestraff på
tre månader för med sig att vissa deltagare kommer att friges enligt
reglerna i brottsbalken om villkorlig frigivning. Med hänsyn till att fråga
är om en försöksverksamhet som lagts upp som en verkställighetsfråga
bör reglerna i brottsbalken om villkorlig frigivning tillämpas också vid
verkställighet av fängelsestraff inom försöksverksamhetens ram. Det kan
anmärkas att det är relevant att använda termen villkorlig frigivning bl.a.
därför att den som avtjänar sitt straff i form av intensivövervakning med
elektronisk kontroll är ffihetsberövad.
En utvidgning till längre strafftider medför att frivårdsmyndighetema
i vissa fall skall förbereda villkorlig frigivning. Denna uppgift måste ses
i belysning av att verkställigheten utanför anstalt förutsätter att den dömde
har bostad och sysselsättning och sålunda kan sägas vara redan från
böijan inriktad på att bibehålla eller främja den dömdes anpassning i
samhället. Det torde emellertid ändå i vissa fall finnas skäl för fri-
vårdsmyndigheten att ägna särskild omsorg åt att förbereda den villkorliga
19
frigivningen. Vid behov bör sålunda frivårdsmyndigheten, på samma sätt Prop. 1995/96:156
som beträffande de som är intagna i anstalt, ta kontakter med myn-
digheter, organisationer och enskilda personer som kan bidra till att den
dömdes anpassning i samhället främjas.
Det finns därvid anledning att särskilt peka på att det är av central
betydelse att komma till rätta med föreliggande missbruksproblem. Detta
torde ofta kräva ett intensivt arbete under lång tid. De åtgärder mot
drogmissbruk som sätts in under verkställigheten utanför anstalt kan
därför i de allra flesta fall inte ses isolerade utan som ett första steg i ett
rehabiliteringsprogram. Ambitionen bör naturligtvis vara att lägga en
grund så att den dömde efter verkställigheten av egen kraft skall kunna
och vilja fortsätta med behandling eller andra åtgärder for att komma till
rätta med sina missbruksproblem. Särskild uppmärksamhet bör därför
även under den fortsatta försöksverksamheten ägnas åt att den dömde
under verkställigheten utanför anstalt far hjälp med att knyta de kontakter
som behövs för en sådan uppföljning.
Här bör slutligen tilläggas att den tillkommande gruppen dömda i flera
avseenden skiljer sig från den grupp dömda som nu kan delta i försöket.
Av Kriminalvårdsstyrelsens statistik avseende intagna i kriminalvårds-
anstalt under år 1994 framgår således bl.a. följande.
Dömda till högst
två månader
Dömda till mer
än två månader,
dock högst tre
Huvudbrott
|
Trafiknykterhetsbrott |
41 % |
14 % |
|
Våldsbrott |
18 % |
24 % |
|
Tillgreppsbrott Brott mot totalför- |
10 % |
23 % |
|
svarsplikten |
5 % |
4 % |
Fängelsedomar under
de senaste fem åren
|
Ingen |
71% |
49 % |
|
1 dom |
15 % |
21 % |
|
2 domar |
6 % |
12 % |
|
3.4 eller 5 domar |
6 % |
14 % |
|
mer än 5 domar |
1 % |
4% |
Kriminalvårdsstyrelsens undersökning beträffande dem som frigavs från
kriminalvårdsanstalter under oktober månad 1992 gav bl.a. följande
resultat.
20
|
Dömda till högst |
Dömda till mer |
Prop. 1995/96:156 | |
|
Har bostad |
94 % |
89 % | |
|
Arbetslösa |
40 % |
52 % | |
|
Alkoholmissbrukare |
37 % |
52 % | |
|
Missbrukat narkotika | |||
|
under året före | |||
|
frihetsberövandet |
21 % |
44 % |
Utvidgningen sker den 1 januari 1997
Den pågående försöksperioden löper ut den 31 juli 1996. Eftersom den
nu förordade utvidgningen av försöksverksamheten ställer stora krav på
kriminalvården är det mindre lämpligt att utvidgningen sker i anslutning
till att en ny försökperiod inleds, inte minst med hänsyn till att denna
tidpunkt infaller under semestertid. Till det kommer att kriminalvården
bör fa en rimlig tid för att förbereda utvidgningen. Med hänsyn härtill och
till vad Kriminalvårdsstyrelsen upplyst i sin rapport den 20 februari 1996
(se avsnitt 10) bör utvidgningen lämpligen ske den 1 januari 1997.
Det kan inte uteslutas att det uppkommer stora balanser hos frivårds-
myndighetema när den utvidgade försöksverksamheten inleds. En sådan
situation kan medföra att verkställigheten av fängelsestraff kommer att
fördröjas på ett sätt som inte är acceptabelt. Det möter svårigheter att nu
närmare bedöma vilka balanser det kan bli fråga om, bl.a. därför att detta
är beroende av hur stort intresset för försöksverksamheten kommer att
vara bland de dömda. Man bör emellertid också ha i minnet att farhågor
av detta slag inför den nu pågående försöksverksamheten inte förefaller
ha besannats. Dessutom gäller redan nu att domar meddelade före den 1
maj 1994 inte omfattas av försöksverksamheten (se punkt 2 i övergångs-
bestämmelserna till lagen, 1994:451, om försöksverksamhet med inten-
sivövervakning med elektronisk kontroll). Med hänsyn härtill och till att
utvidgningen förläggs till den 1 januari 1997 bör det kunna undvikas att
utesluta ytterligare domar från den utvidgade försöksverksamheten.
Därigenom uppnås också att samma regler i detta hänseende kommer att
gälla i de ursprungliga sex frivårdsdistrikten och de tillkommande
distrikten.
21
Prop. 1995/96:156
Regeringens forslag: Den dömde förbjuds att använda dop-
ningsmedel och blir skyldig att lämna bl.a. urinprov för kontroll av
att förbudet efterlevs.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Synpunkter på förslaget i promemorian: Alla remissinstanser
som yttrat sig över förslaget lämnar det utan erinran. Helsingsborgs
tingsrätt framhåller att det måste tillses att såväl rutinerna kring prov-
tagningen som analysen och tolkningen av resultaten far en sådan
utformning att risken för misstag utesluts.
Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 juli 1995 gäller i fråga
om intagna i kriminalvårdsanstalt att kroppsbesiktning i form av urinprov
eller liknande far tas även i syfte att utröna om dopningsmedel har
använts (se prop. 1994/95:124, bet. 1994/95:JuU20, rskr. 1994/95:331
samt lagen, 1995:492, om ändring i lagen, 1974:203, om kriminalvård i
anstalt). En motsvarande kontrollmöjlighet bör införas för dem som deltar
i försöksverksamheten. Det bör också framgå av lagen att den dömde
skall avhålla sig från dopningsmedel.
Det far ankomma på frivårdsmyndighetema att anordna en effektiv och
rättssäker kontroll av att förbudet mot dopningsmedel efterlevs. Det
betyder bl.a. att den som överträder förbudet skall löpa en påtaglig risk
att bli upptäckt. Liksom när det gäller droger bör det inte finnas någon
tolerans mot användning av dopningsmedel av den som står under
intensivövervakning. Verkställigheten utanför anstalt skall sålunda upp-
höra om den dömde har använt dopningsmedel eller vägrat att medverka
vid kontroll av om han använt sådana medel. Till skillnad mot vad som
under försöksverksamheten gäller i fråga om förbudet mot att använda
droger bör det beträffande dopningsmedel inte ställas upp något krav på
att rutinmässiga kontroller skall företas.
22
Regeringens förslag: Även fortsättningsvis prövar övervak-
ningsnämnden frågor om upphörande av verkställighet utanför
anstalt. Frivårdsmyndigheten anförtros dock att besluta att sådan
verkställighet tills vidare skall upphöra. Nämnden åläggs att skynd-
samt pröva om ett sådant beslut skall bestå.
I vissa fall far en övervakningsnämnd fatta ett beslut som annars
skulle ankomma på en annan nämnd. Ordföranden i en övervak-
ningsnämnd far i brådskande fall på nämndens vägnar även slutligt
pröva frågor om upphörande av verkställighet utanför anstalt.
Frågor om upphörande av verkställighet utanför anstalt måste
prövas innan den fastställda dagen för strafftidens slut har passerats.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens, dock att
prövning av frågor om upphörande av verkställighet utanför anstalt i visst
fall far göras efter den fastställda dagen för strafftidens slut.
Synpunkter på förslagen i promemorian: En stor majoritet av
remissinstanserna lämnar förslagen utan erinran.
Övervakningsnämnden i Linköping ifrågasätter om ffivårdsmyndig-
hetema bör anförtros att besluta om att verkställigheten utanför anstalt
tills vidare skall upphöra. Övervakningsnämnden i Malmö pekar på att det
kan krävas tre prövningar av upphörandefrågan och efterlyser ett enklare
förfarande.
Med anledning av den aviserade beredskapstjänstgöringen för över-
vakningsnämnder framhåller några instanser att det torde krävas att fler
än två nämnder tjänstgör samtidigt samt att det finns ett värde i att
föredraganden är känd för nämnden.
Skälen för regeringens förslag: För att intensivövervakning med
elektronisk kontroll skall framstå som en trovärdig och därmed accepterad
form av verkställighet av fängelsestraff är det nödvändigt att varje mis-
skötsamhet föranleder en snabb och tydlig reaktion. Normalt skall
misskötsamhet leda till att verkställigheten utanför anstalt upphör och att
den dömde tas in i kriminalvårdsanstalt för att avtjäna den del av straffet
som återstår. Frivårdsmyndighetemas arbete måste därför organiseras så
att åtgärder kan vidtas i princip dygnet runt och givetvis även under
veckoslut och helger.
I och med att försöksverksamheten utvidgas kommer det att ställas
större krav på det organ som har att besluta om upphörande av
verkställighet utanför anstalt. Det finns därför skäl av både ekonomisk
och praktisk natur som talar för att frivårdsmyndigheten bör få fatta vissa
brådskande beslut om att verkställighet utanför anstalt skall upphöra. Att
anförtro frivårdsmyndighetema denna beslutsbefogenhet framstår som
naturligt eftersom det är fråga om ett organ inom kriminalvården och om
23
frågor om verkställighet av straff. Av betydelse i detta sammanhang är
vidare att den stränga bedömning av misskötsamhet som gäller under
försöksverksamheten i förekommande fall normalt innebär att verk-
ställigheten utanför anstalt skall upphöra. Erfarenheterna från den
hittillsvarande försöksverksamheten tyder också på att bedömningen av nu
aktuella frågor varit relativt okomplicerad.
Frivårdsmyndighetemas kompetens bör mot denna bakgrund tas till vara
vid prövningen av om verkställigheten utanför anstalt skall upphöra. Detta
bör lämpligen ske på så sätt att den frivårdsmyndighet som leder
verkställigheten far pröva om verkställigheten utanför anstalt tills vidare
skall upphöra. Därigenom åstadkoms bl.a. att det inte blir nödvändigt att
övervakningsnämndema skall kunna fatta beslut under kvälls- och
nattetid.
Också i den fortsatta försöksverksamheten bör det ankomma på
övervakningsnämndema att göra den slutliga prövningen av frågor om
upphävande av beslut om verkställighet utanför anstalt. Nämndernas
huvudansvar för denna prövning bör komma till uttryck genom att de
åläggs att pröva om frivårdsmyndighetens beslut att sådan verkställighet
tills vidare skall upphöra skall bestå eller inte. Denna prövning bör utföras
inom kort tid från det att frivårdsmyndigheten fattade sitt beslut,
lämpligen senast påföljande arbetsdag. Vad det i dessa fall i praktiken blir
fråga om är att ordföranden i nämnden, på nämndens vägnar, prövar om
frivårdsmyndighetens beslut skall fastställas eller upphävas.
Som nämnts tidigare bör det inte vara nödvändigt att en över-
vakningsnämnd kan fatta beslut under kvälls- och nattetid. Däremot står
det klart att prövningar från nämndens sida av frågor om upphörande av
verkställighet utanför anstalt ibland måste kunna företas på dagtid under
andra dagar än vanliga arbetsdagar, exempelvis under veckoslut och
helgdagar. Sådana frågor kan nämligen aktualiseras exempelvis när kort
tid återstår till den fastställda dagen för strafftidens slut eller till den
fastställda tidigaste tidpunkten då villkorlig frigivning kan komma i fråga.
Också i fall då det finns anledning att upphäva ett beslut av en
frivårdsmyndighet om att verkställigheten utanför anstalt tills vidare skall
upphöra kan det vara nödvändigt att nämnden agerar under andra dagar
än vanliga arbetsdagar. Det är ur ekonomisk synpunkt oförsvarbart att
kräva att landets samtliga övervakningsnämnder skall kunna fatta beslut
under sådan tid. I stället bör några nämnder på dagtid under andra dagar
än vanliga arbetsdagar ha beredskapstjänstgöring enligt ett rullande
schema och därvid svara för hela landet.
Mot bakgrund av vad som i promemorian sägs om två nämnder i
beredskapstjänstgöring har flera instanser framhållit att det torde krävas
att fler nämnder tjänstgör samtidigt. Denna fråga och andra frågor som
rör den närmare utformningen av övervakningsnämndemas beredskaps-
tjänstgöring far tas upp i ett annat sammanhang. Här bör dock anmärkas
att det, med hänsyn till det antal frivårdsmyndigheter och övervak-
ningsnämnder som är berörda, inte är möjligt att tillskapa en ordning för
Prop. 1995/96:156
24
beredskapstjänstgöring som garanterar att föredraganden är känd för Prop. 1995/96:156
nämnden.
För att åstadkomma ett mer flexibelt förfarande för prövning av frågor
om upphörande av verkställighet utanför anstalt bör det slutligen bli
möjligt för ordföranden i en övervakningsnämnd att i brådskande fall på
nämndens vägnar även slutligt pröva frågor om upphörande av verk-
ställighet utanför anstalt. Som nämnts kan situationen vara den att kort
tid återstår till den fastställda dagen för strafftidens slut eller till den
fastställda tidigaste tidpunkten då villkorlig frigivning kan komma i fråga.
En remissinstans har efterlyst ett enklare förfarande för prövning av om
verkställigheten utanför anstalt skall upphöra. En förenkling skulle
onekligen åstadkommas om det i sådana fall där frivårdsmyndigheten har
beslutat att verkställigheten utanför anstalt tills vidare skall upphöra bara
krävdes att övervakningsnämnden prövade upphörandefrågan vid ett
tillfälle. En sådan ordning torde emellertid - med hänsyn till att nämndens
prövning måste ske kort tid efter det att frivårdsmyndigheten fattat sitt
beslut - föra med sig minskade förutsättningar för att utnyttja fullsuttna
nämnder och ordinarie nämnder. Det kan också förutses svårigheter med
att hinna fa fram ett tillräckligt beslutsunderlag. Att generellt föreskriva
en sådan ordning bör därför inte komma i fråga. Även om det sålunda
inte torde vara lämpligt att förfarandet för nu aktuella situationer bygger
på att övervakningsnämnden vid endast ett tillfälle skall pröva upp-
hörandefrågan bör det strykas under att inget hindrar att så sker om
förutsättningar därför föreligger i det enskilda fallet.
Här bör sluligen behandlas vad Lagrådet har framfört i fråga om
förfarandet vid upphävande av beslut om verkställighet utanför anstalt.
Det nu gällande förfarandet har utformats mot bakgrund av den stränga
syn på misskötsamhet som gäller under försöksverksamheten. Som nämnts
skall misskötsamhet från den dömdes sida normalt föranleda att verk-
ställigheten utanför anstalt upphör och att den dömde tas in i
kriminal vårdsanstalt för att där avtjäna den del av straffet som återstår.
Dessutom kan det i vissa fall bestämmas att tid under vilken den dömde
har misskött sig inte skall räknas in i verkställigheten. För att i praktiken
möjliggöra den sistnämnda reaktionen också i fall då misskötsamhet
inträffar mycket nära den fastställda dagen för strafftidens slut far
upphörandefrågan enligt det nuvarande regelsystemet i vissa fall prövas
efter den dagen. Avsikten är att den dömde i dessa fall skall vara fortsatt
frihetsberövad i avvaktan på prövningen. Lagrådet har pekat på att bl.a.
rättssäkerhetsskäl talar för en annan lösning, nämligen att prövningen, för
att den skall kunna fa någon betydelse för verkställigheten, måste göras
innan den fastställda dagen för strafftidens slut har passerats. Frågan har,
bedömd enligt hittillsvarande erfarenheter, begränsad praktisk betydelse.
Regeringen har dock tagit intryck av de rättsäkerhetsskäl som Lagrådet
anfört. Regelsystemet för den utvidgade försöksverksamheten - både vad
gäller prövningar inför den fastställda tidigaste tidpunkt då villkorlig
frigivning kan komma i fråga och inför den fastställda dagen för
25
strafftidens slut - bör därför utformas i enlighet med vad Lagrådet fram- Prop. 1995/96:156
fört. Ändringen leder till att det i något fall kan inträffa att det inte
kommer till stånd någon prövning av om den tid under vilken den dömde
har misskött sig skall räknas in i verkställigheten. Det torde dock i sådana
fall inskränka sig till någon eller några enstaka dagar.
Regeringens bedömning: Reglerna för den pågående försöks-
verksamheten bör i princip gälla också för ett fortsatt och utvidgat
försök.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Synpunkter på bedömningen i promemorian: Bedömningen har inte
mött någon erinran från majoriteten av remissinstanserna. Några
remissinstanser har tagit upp frågor som inte särskilt behandlas i
promemorian. Kritik har således riktats bl.a. mot reglerna om förfarandet
vid prövning av om någon skall fa delta i försöksverksamheten samt mot
att deltagarna i försöksverksamheten i vissa fall är skyldiga att betala
avgifter.
Skälen för regeringens bedömning: Erfarenheterna från det hittills-
varande försöket ger vid handen att det nuvarande regelsystemet fallit väl
ut. Det har sålunda inte framkommit skäl att, utöver vad som berörts i det
föregående, ändra de grundläggande principerna för försöksverksamheten
eller den relativt detaljerade regleringen av verkställigheten utanför
anstalt. I princip bör alltså samma regler gälla för den nya försöks-
perioden. De synpunkter som några remissinstanser framfört på frågor
som inte särskilt behandlats i promemorian bör inte nu föranleda någon
ändring av regelsystemet för försöksverksamheten. Synpunkterna bör
däremot ingå i underlaget för att ta ställning till Straffsystemkommitténs
förslag (se avsnitt 4.3) eller beaktas i samband med överväganden om
beslutsordningen inom kriminalvården. Det bör anmärkas att frågor av sist
nämnt slag har uppmärksammats inom Justitiedepartementet.
Även den fortsatta försöksverksamheten bör sålunda gå ut på att
kontrollera den dömde och beskära hans rörelsefrihet på ett sätt som är
jämförbart med verkställighet i anstalt men också, och i lika hög grad, på
att sätta in olika behandlings- och påverkansprogram för att försöka
motverka fortsatt brottslighet från den dömdes sida efter verkställigheten.
Det finns anledning att stryka under att den elektroniska kontrollen inte
skall ersätta den mänskliga kontakten mellan den dömde och kriminal-
vården. Sådana mänskliga kontakter bör tvärtom vara ett centralt inslag
i en intensivövervakning. Vad den elektroniska kontrollen syftar till är
främst att kontrollera att de frihetsinskränkande föreskrifterna efterlevs.
26
Detta är viktigt inte minst för att göra intensivövervakningen till en Prop. 1995/96:156
trovärdig och för allmänheten godtagbar straffrättslig reaktion i de fall
som omfattas av försöksverksamheten.
Även om de regler som styr den pågående försöksverksamheten i
princip bör gälla för ett fortsatt försök finns det anledning att ta upp vissa
frågor. Såväl de hittillsvarande erfarenheterna från försöksverksamheten
som utvidgningen av densamma ger nämligen upphov till ett antal
ytterligare frågor av olika slag.
En sådan fråga gäller informationen till de dömda om försöks-
verksamheten. Det är bl.a. av rättviseskäl viktigt att sådan information
lämnas och frivårdsmyndighetema har också ålagts en skyldighet i detta
hänseende (se 10 § lagen, 1994:451, om försöksverksamhet med inten-
sivövervakning med elektronisk kontroll). Det kan antas att en förbättrad
information till de dömda kan leda till att en större andel av dem deltar
i försöksverksamheten. Information till de dömda bör därför lämnas redan
i samband med förfarandet vid domstolen. Denna ordning bör lämpligen
införas i och med att försöksverksamheten utvidgas till hela landet.
Det bör också uppmärksammas att det under den hittillsvarande
försöksverksamheten funnits ett inte obetydligt antal personer bland de
övervakade som inte behärskar det svenska språket. Det är självfallet inte
meningsfullt att kräva att dessa personer skall delta i programverksamhet
som bedrivs på svenska. Å andra sidan är det i princip inte heller
godtagbart att verkställigheten utanför anstalt inte innehåller någon annan
verksamhet än upprätthållande av den för den dömde vanliga syssel-
sättningen. Av bl.a. rättviseskäl bör det undvikas att från försöks-
verksamheten utesluta personer som inte kan svenska. När det gäller
innehållet i verkställigheten i dessa fall far det i stället lämnas åt fri-
vårdsmyndighetema att finna lämpliga lösningar utifrån de lokala
förutsättningarna. Aktiviteter som syftar till att ge den dömde kunskaper
i det svenska språket bör exempelvis kunna förekomma. Att ställa upp
villkor om utförande av oavlönat arbete är också en möjlighet som står
till buds.
Intensivövervakning förutsätter att frivårdsmyndighetens personal kan
kommunicera med den dömde. Det torde inte kunna undvikas att
språksvårigheter undantagsvis kan omöjliggöra en meningsfull verk-
ställighet i denna form och att en ansökan till följd härav kan behöva
avslås. Det bör dock strykas under att det bl.a. av rättviseskäl är en viktig
uppgift för frivårdsmyndighetema att försöka tillskapa förutsättningar för
att även personer som inte behärskar svenska språket kan delta i
försöksverksamheten.
Vad som i det föregående sagts om svårigheten att anordna meningsfull
programverksamhet har också en viss bäring på andra deltagare i
försöksverksamheten, exempelvis en del av dem som dömts för pliktbrott.
För sistnämnda kategori torde särskilt oavlönat arbete kunna vara ett
lämpligt inslag i verkställigheten.
27
Kravet på att den dömde skall ha tillgång till fungerande telefon med
tillhörande abonnemang bör också beröras. Inför en ny försöksperiod
finns det anledning att betona att frivårdsmyndighetema skall försöka
bidra till att skapa förutsättningarna för verkställighet utanför anstalt. Om
det är praktiskt möjligt och ekonomiskt rimligt bör frivårdsmyndigheten
i princip kunna åstadkomma att den dömde under verkställigheten får
tillgång till telefon med tillhörande abonnemang.
Även i den fortsatta försöksverksamheten bör en ansökan om
verkställighet utanför anstalt kunna avslås om det möter svårigheter att
hinna ordna en lämplig verkställighet utanför anstalt. Det finns anledning
att peka på att en sådan situation kan föreligga redan när den dömde har
börjat avtjäna straffet i anstalt.
Det finns också anledning att uppmärksamma några ytterligare frågor
som berör kriminalvårdens organisation och arbetssätt.
Som nämnts har många av de dömda som deltagit i försöks-
verksamheten uppfattat programverksamheten som ett meningsfullt inslag
i verkställigheten. Även om erfarenheterna sålunda är positiva finns det
anledning att peka på att programverksamheten till stor del har förlagts
till kontorstid. Det betyder att programverksamheten ofta bedrivs under
den tid när de övervakade normalt arbetar. För många övervakade torde
lördagar och söndagar, förutom möjlighet till en timmes utevistelse per
dag, inte innebära annat än vistelse i bostaden. I den fortsatta försöks-
verksamheten bör kriminalvården sträva efter att bättre tillgodose intresset
av att dömda, särskilt ensamboende, inte isoleras i sina bostäder under
veckoslut. Vid behov bör det sålunda eftersträvas att program-
verksamheten, med bibehållen kvalité, i ökad utsträckning förläggs på
annan tid än normal arbetstid. Också omfattningen av program-
verksamheten bör öka.
I och med att försöksverksamheten utvidgas till hela landet kommer den
att beröra landets samtliga 49 frivårdsmyndigheter. Det finns anledning
att peka på att det i vart fall i storstadsområdena kan finnas skäl för en
samverkan mellan myndigheter inom kriminalvården med närbelägna
verksamhetsområden. Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att
överväga behovet av en sådan samverkan och att utveckla formerna för
den.
Under det hittillsvarande försöket har var och en av de sex för-
söksmyndighetema fått bygga upp en viss teknisk kompetens. Det har inte
varit problemfritt för dessa myndigheter att hantera den tekniska
övervakningen av den elektroniska kontrollen. Inför utvidgningen av
försöket till hela landet torde det finnas anledning att på nytt överväga
frågan om hur den tekniska övervakningen av den elektroniska kontrollen
skall organiseras. En möjlighet är att det inrättas en för hela landet
gemensam övervakningscentral. Kriminalvården bör här ha fria händer att
utforma den tekniska övervakningen på effektivast och billigast sätt. Det
bör dock betonas att arbetet bör vara så organiserat att misskötsamhet
Prop. 1995/96:156
28
upptäcks och åtgärder kan sättas in i princip dygnet runt och givetvis även Prop. 1995/96:156
under veckoslut och helger.
En fråga av teknisk natur som bör uppmärksammas gäller alko-
holkontroll på distans. Sådan kontroll sker med hjälp av en i den dömdes
bostad installerad anordning för mätning av alkoholhalten i utand-
ningsluften. Den hittills använda tekniken för kontroll på distans av att
den dömde avhåller sig från alkohol har inte fungerat tillfredsställande.
Fortsatta ansträngningar bör göras för att pröva alkoholkontroll på distans.
Kriminalvården bör således studera olika tekniker och pröva dem som
visar sig fungera.
Den kriminalpolitiska betydelsen av en fortsatt och utvidgad försöks-
verksamhet skall inte underskattas. I och med utvidgningen ökar om-
fattningen av försöksverksamheten i betydande grad. Härigenom kommer
försöksverksamheten att beröra landets samtliga 49 frivårdsmyndigheter.
Det råder ingen tvekan om att utvidgningen av försöksverksamheten
kommer att ställa mycket stora krav på kriminalvården och särskilt på
frivårdsmyndighetema.
Regeringen har mot denna bakgrund den 29 juni 1995 uppdragit åt
Kriminalvårdsstyrelsen att planera utvidgningen av försöksverksamheten.
I uppdraget ingår bl.a. att genomföra nödvändig utbildning och anskaffa
den tekniska utrustning som erfordras för en fortsatt försöksverksamhet.
I uppdraget ingår även att beräkna kostnaderna för genomförande av en
fortsatt försöksverksamhet. Kriminalvårdsstyrelsen har ålagts att
rapportera vilka åtgärder som vidtagits för att förbereda en fortsatt
försöksverksamhet och vilka ytterligare åtgärder som planeras.
Kriminalvårdsstyrelsen har i en första redovisning den 27 oktober 1995
framfört bl.a. följande.
Projektet för det pågående försöket med intensivövervakning med
elektronisk kontroll har omstrukturerats och anpassats till de nya
förutsättningarna som följer av regeringens uppdrag. Den nya
projektorganisationen har utformats så att samtliga regionmyndigheter
är representerade i den centrala projektgruppen med ett klart uttalat
ansvar för planering och förberedelser i den egna regionen. De
nuvarande försöksmyndighetema har fatt en central roll i för-
beredelsearbetet inför det fortsatta försöket. Ett antal centrala
arbetsgrupper har inrättats med ansvar för olika delområden. Detta
innebär att samtliga delar av den pågående försöksverksamheten
kommer att genomlysas och omprövas i syfte att vidareutveckla
arbetsformer, metoder och regler. Eftersom upphandlingen av den
tekniska utrustningen är komplicerad och tidsödande har projekt-
arbetet initialt fokuserats på att utarbeta en kravspecifikation och
29
distribuera en anbudsförfrågan till tänkbara leverantörer. Krimi- Prop. 1995/96:156
nalvårdens planering och förberedelser har hittills kunnat fullföljas i
enlighet med projektplanen och det finns därför inte skäl att ändra
den av regeringen fastställda tidplanen som innebär att det utvidgade
försöket skall starta den 1 oktober 1996.
Kriminalvårdsstyrelsen har därefter i en rapport den 20 februari 1996
upplyst att den beslutat byta leverantör av teknisk utrustning m.m. samt
framfört bl.a. följande.
Kriminalvårdsstyrelsen bedömer att den nya leverantören har god
kompetens och är lämplig för ett långsiktigt samarbete inom
produktområdet. Den nya utrustningen är användarvänlig för fri-
vårdspersonalen och programvaran och föreslagen systemlösning är
väl anpassad till kriminalvårdens nuvarande datasystem och datamiljö.
På sikt innebär detta sannolikt goda möjligheter att tillgodose
svenska behov och krav på framtida utveckling och anpassning av
system och utrustning. Dessutom beräknas kostnaderna bli lägre
jämfört med andra tillgängliga alternativ.
Kriminalvårdsstyrelsen anser emellertid att bytet av leverantör på
kort sikt innebär ett visst risktagande i och med att försöket samtidigt
utvidgas till hela landet. Den elektroniska utrustningens driftssäkerhet
är nämligen av avgörande betydelse för rättsväsendets och det övriga
samhällets uppfattning om huruvida intensivövervakning med
elektronisk kontroll kan utgöra ett trovärdigt alternativ till traditionellt
fängelse. Inriktningen måste därför vara att säkerställa fullgod
funktionalitet hos utrustningen och kvalitetssäkra personalens
handhavande innan det utvidgade försöket startar. Det förtjänar även
påpekas att de nuvarande försökmyndighetema genom bytet av
leverantör inte heller i samma utsträckning kan fungera som hand-
ledare för den övriga frivården i tekniska frågor. Enligt Kriminal-
vårdsstyrelsens bedömning är det därför nödvändigt att utöka tiden för
testning och utprovning av utrustningen och för träning av personalen
under realistiska former. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de
övriga omfattande utvecklingsinsatser som för närvarande berör
frivården hemställer Kriminalvårdsstyrelsen att starten för det
utvidgade försöket senareläggs till den 1 januari 1997.
Som framgår av det föregående föreslås utvidgningen av försöks-
verksamheten ske den 1 januari 1997 (se avsnitt 6).
Den utvidgade försöksverksamheten kommer att fa betydelse för statens
kostnader för kriminalvård. Om försöksverksamheten i enlighet med vad
30
som förordas i denna promemoria utvidgas till att avse hela landet och till Prop. 1995/96:156
att omfatta fängelsestraff på upp till tre månader torde det, i vart fall på
viss sikt, uppkomma en besparingspotential inom kriminalvården. Det
säger sig självt att det är en viktig uppgift för kriminalvården att ta till
vara sådana möjligheter till besparingar, inte minst i rådande stats-
finansiella läge. För kriminalvården gäller det alltså bl.a. att organisera
försöksverksamheten på så sätt att den kompetens och kapacitet som finns
inom hela kriminalvårdsor ganisationen, bl.a. i fråga om personal, utnyttjas
på bästa sätt.
Att närmare beräkna besparingspotentialen inom kriminalvården är, som
några remissinstanser varit inne på, förenat med flera osäkerhetsfaktorer.
En osäkerhetsfaktor gäller hur stor andel av dem som är dömda till
högst tre månaders fängelse som kommer att avtjäna straffet utanför
anstalt. Underhandsuppgifter från pågående försök pekar på att cirka 60 %
deltar i försöket. Det bör eftersträvas att en större andel av de dömda
deltar i försöksverksamheten. Här måste emellertid också beaktas att det
finns anledning att anta att den tillkommande gruppen, dvs. de som är
dömda till längre straff än två månader, kommer att delta i
försöksverksamheten i något mindre utsträckning än den grupp dömda
som har kortare strafftider.
Av betydelse för besparingspotentialen är självfallet också kriminal-
vårdens kostnader för intensivövervakning med elektronisk kontroll. I
BRÅ:s redovisning har den genomsnittliga dygnskostnaden beräknats
understiga 400 kronor om frivårdspersonalens kapacitet utnyttjas fullt ut,
vilket innebär att varje tjänsteman handlägger 10-12 ärenden var. Det bör
anmärkas att kostnaden för intensivövervakning också påverkas av
omfattningen av kriminalvårdens programverksamhet och av när sådan
verksamhet bedrivs.
Kriminalvårdsstyrelsen har i en rapport den 20 februari 1996 redovisat
att styrelsen har beräknat den genomsnittliga dygnskostnaden för
intensivövervakning med elektronisk kontroll till 440 kronor för det första
året av det utvidgade försöket. I den beräknade dygnskostnaden har
inräknats kostnader för inrättande av en för hela landet gemensam
övervakningscentral och en utökning av kriminalvårdens program-
verksamhet med beaktande av att sådan verksamhet skall bedrivas även
under veckoslut. Styrelsen har med hänsyn till de nya försöks-
myndighetemas bristande erfarenhet inom området och den stora
omställning det innebär att tillämpa ny teknik och nya arbetsformer
beräknat personalresurserna utifrån normen att en årsarbetskraft klarar att
handlägga i genomsnitt åtta ärenden samtidigt.
Det torde stå klart att intensivövervakning med elektronisk kontroll är
ett påtagligt billigare alternativ än en placering på en öppen anstalt.
Dygnskostnaden per klient för placering i öppen lokalanstalt uppgick
budgetåret 1994/95 till 1 042 kronor.
Ytterligare en faktor att ta med i beräkningen är hur många personer
som i framtiden kommer att avtjäna fängelsestraff på högst tre månader.
31
Nedan redovisas kriminalvårdens statistik över dels antalet intagna i Prop. 1995/96:156
anstalt under åren 1991-1994, dels antalet inskrivna i anstalt per den 1
oktober nämnda år.
Antal dömda till fängelse som intagits i anstalt under
åren 1991-1994
|
Strafftids- |
Utdömt antal månader 1991 1992 1993 1994 i genomsnitt för nyin- tagna år 1992 i resp. strafftidsintervall |
|
< 2 mån |
0,93 |
4264 |
4504 |
4541 |
4807 |
|
= 2 mån < 3 mån |
2,01 |
1628 |
1649 |
1704 |
1886 |
|
= 3 mån < 4 mån |
3,01 |
1119 |
1039 |
1152 |
1238 |
|
Summa |
7011 |
7192 |
7397 |
7931 |
Inskrivna i anstalt den 1 oktober 1991-1994
|
Strafftids- |
Utdömt antal månader 1991 1992 1993 1994 tagna år 1992 i resp. strafftidsintervall |
|
< 2 mån |
0,93 |
354 |
364 |
426 |
393 |
|
= 2 mån < 3 mån |
2,01 |
272 |
292 |
313 |
263 |
|
= 3 mån < 4 mån |
3,01 |
203 |
202 |
201 |
194 |
|
Summa |
829 |
858 |
940 |
850 |
Det torde mot denna bakgrund stå klart att en utvidgad försöks-
verksamhet medför att det uppkommer en betydande besparingspotential
inom kriminalvården. Det är vanskligt att närmare beräkna hur stora
besparingar som blir möjliga. Ett rimligt antagande utifrån de uppgifter
som nu är tillgängliga kan vara att den årliga besparingspotentialen inom
kriminalvården på sikt ligger i storleksordningen 70-90 miljoner kronor.
En utvidgad försöksverksamhet torde föra med sig en betydande för-
ändring av kriminalvårdens verksamhet. Medan frivårdsmyndighetema
32
tillförs nya arbetsuppgifter och därför behöver ökade resurser torde det Prop. 1995/96:156
uppkomma utrymme för att avveckla anstalter. För att besparingar skall
kunna realiseras krävs att anstalter kan läggas ned och att
beläggningsnivån i övrigt möjliggör nedläggning. Även om det bör ställas
stora krav på flexibilitet inom kriminalvården är det ofrånkomligt att
denna behöver en viss tid for att anpassa sin verksamhet efter de nya
förutsättningar som torde bli en följd av att försöksverksamheten utvidgas.
Man far vidare räkna med att det också under en tid efter utvidgningen,
som föreslås ske den 1 januari 1997, kommer att krävas särskilda insatser
av olika slag från kriminalvårdens sida for att fa till stånd en väl
fungerande försöksverksamhet.
Det bör också nämnas att brottsofferfonden i en utvidgad för-
söksverksamhet kommer att tillföras betydligt större belopp med
anledning av att de dömda i vissa fall är skyldiga att betala en avgift.
Från det att försöksverksamheten började till halvårsskiftet 1995 inflöt
218 000 kronor till brottsofferfonden. En utvidgad försöksverksamhet
torde föra med sig en flerfaldig ökning av de avgifter som förs till
fonden.
Självfallet kommer en fortsatt och utvidgad försöksverksamhet att i
ekonomiskt hänseende också beröra de dömda som far möjlighet att
avtjäna sina straff utanför anstalt. Deltagarna i försöksverksamheten skall
i vissa fall betala en avgift och drabbas också av vissa kostnader i anled-
ning av verkställigheten. Deltagarna kan emellertid behålla sina inkomster
under straffverkställigheten, vilket sammantaget innebär en betydande
ekonomisk fördel för dem och för andra som berörs av deras ekonomi.
Som nämnts är ett av syftena med en fortsatt försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll vid verkställighet av korta
fängelsestraff att tillskapa ytterligare beredningsunderlag i frågor om en
permanent infogning i straffsystemet av denna form av straffrättslig
reaktion. Uppdraget att utvärdera det nu pågående försöket (se avsnitt 4.2)
bör mot denna bakgrund utvidgas till att också avse det fortsatta försöket.
Sedan detta pågått en tid bör det lämnas en delredovisning av det
utvidgade uppdraget.
1 § Denna lag är tillämplig vid verkställighet av dom på fängelse,
dock inte fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, om den
dömde skall undergå fängelse i högst tre månader.
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 156
Ändringarna i paragrafen är föranledda av att försöksverksamheten Prop. 1995/96:156
utvidgas dels till att avse verkställighet av domar på fängelse i högst tre
månader, dels till att avse hela landet (se avsnitt 6).
Kravet på att den dömde skall ha sin bostad inom något av
verksamhetsområdena för vissa ffivårdsmyndigheter har sålunda slopats.
I anslutning härtill bör anmärkas att det självfallet inte kan komma i fråga
att tillämpa lagen i sådana fall där den dömde har sin bostad utomlands.
I sådana situationer bör särskilda skäl, i enlighet med 2 § nedan, anses
tala mot verkställighet utanför anstalt och en ansökan om sådan
verkställighet bör följaktligen inte bifallas.
2 § I fall som avses i 1 § far, på ansökan av den dömde, beslutas att
fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan far inte
bifallas om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av
någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan
avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför
anstalt.
Beträffande verkställigheten utanför anstalt skall, i stället för
bestämmelserna i 26 kap. 5 § brottsbalken och lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt, gälla vad som föreskrivs i denna lag. Äger
villkorlig frigivning rum, skall denna lag inte tillämpas på den fortsatta
verkställigheten av fängelsestraffet. Vad som gäller för intagna enligt
26 kap. 7 § brottsbalken gäller också för dem som undergår
verkställighet utanför anstalt.
Verkställigheten utanför anstalt bedrivs under ledning av den
frivårdsmyndighet inom vars verksamhetsområde den dömde har sin
bostad.
Paragrafens andra och tredje stycken har ändrats med anledning av att
försöksverksamheten utvidgas (se avsnitt 6).
Ändringarna i andra stycket är föranledda av att försöksverksamheten
utvidgas till att omfatta fängelsestraff på högst tre månader eller sålunda
fängelsestraff från vilka villkorlig frigivning kan förekomma.
Ändringen i andra stycket första meningen innebär att bestämmelserna
i 26 kap. 6-24 §§ brottsbalken om villkorlig frigivning m.m. kan tillämpas
på verkställighet utanför anstalt enligt försökslagen.
För deltagarna i försöksverksamheten bör i princip gälla samma regler
om villkorlig frigivning som för dömda som avtjänar sina straff i anstalt.
För att åstadkomma detta behövs en anpassning av bestämmelsen om
senareläggning av villkorlig frigivning (26 kap. 7 § brottsbalken). En
föreskrift om det har intagits i förevarande styckes tredje mening.
De bestämmelser om villkorlig frigivning som aktualiseras under
försöksverksamheten innebär bl.a. att vissa deltagare skall villkorligt
friges när två månader av strafftiden har avtjänats, om inte dessförinnan
antingen kriminalvården har påkallat Kriminalvårdsnämndens prövning av
frågan om villkorlig frigivning eller den dömde har begärt att frigivningen
34
skall uppskjutas (26 kap. 6 och 9 §§ brottsbalken). De som deltar i Prop. 1995/96:156
försöksverksamheten för att avtjäna fängelsestraff som är längre än två
månader torde normalt komma att villkorligt friges när två månader av
straffet har avtjänats.
Det förhållandet att det för deltagarna i försöksverksamheten i princip
bör gälla samma regler om villkorlig frigivning som för dömda som
avtjänar sina straff i anstalt innebär vidare bl.a. att frivårdsmyndigheten
kan besluta att den villkorligt frigivne skall stå under övervakning (se
26 kap. 11 § brottsbalken). Det kan anmärkas att frivårdsmyndighetemas
prövning av frågor av detta slag torde bli relativt okomplicerad mot
bakgrund av att försöksverksamheten avser verkställighet av korta
fängelsestraff och att det är frivårdsmyndighetema som leder verkställig-
heten.
Bestämmelsen i andra stycket andra meningen, som är ny, anger att
försökslagen inte skall tillämpas på den fortsatta verkställigheten av
fängelsestraffet om villkorlig frigivning äger rum. I sådana fall skall i
stället bestämmelserna i bl.a. 26 kap. brottsbalken tillämpas på den
fortsatta verkställigheten av straffet.
Bestämmelsen i andra meningen för med sig att de myndigheter som
har att tillämpa försökslagen i förekommande fall måste vara upp-
märksamma på vilken den tidigaste dagen för villkorlig frigivning är.
Bestämmelser om hur tid för verkställighet skall beräknas finns i lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid m.m. I den lagen (20 §) föreskrivs
att Kriminalvårdsstyrelsen så snart det kan ske skall fastställa dagen för
strafftidens slut och den tidigaste tidpunkt då villkorlig frigivning kan
komma i fråga. Ett sådant strafftidsbeslut skall meddelas också om
verkställigheten av ett fängelsestraff sker inom försöksverksamhetens ram.
Det kan sålunda när villkorlig frigivning är förestående aktualiseras att
verkställigheten utanför anstalt bör upphöra. Bestämmelsen i andra
meningen innebär att något beslut härom inte kan fattas sedan villkorlig
frigivning väl ägt rum, vilket som nämnts normalt kommer att ske vid den
fastställda tidigaste tidpunkt då sådan frigivning kan komma i fråga. För
att åstadkomma en adekvat reaktion på en misskötsamhet kan det sålunda,
om villkorlig frigivning är förestående, krävas skyndsam handläggning av
en fråga enligt 15 eller 16 § om upphörande av verkställighet utanför
anstalt. För att verkställigheten utanför anstalt i sådana fall skall kunna
övergå i verkställighet i anstalt måste det således, innan den fastställda
tidigaste tidpunkten för villkorlig frigivning har passerats, bestämmas att
verkställigheten utanför anstalt skall upphöra eller tills vidare upphöra.
Av betydelse är också att övervakningsnämnden, om den beslutar att
verkställigheten utanför anstalt skall upphöra, skall fastställa hur många
dagar av fängelsestraffet som verkställts utanför anstalt. I de nu aktuella
situationerna skall Kriminalvårdsstyrelsen utfärda ett nytt strafftidsbeslut
(20 § andra stycket lagen, 1974:202, om beräkning av strafftid m.m.).
Den beräkning som därvid görs skall utgå från bl.a. nämndens beslut om
det antal dagar av fängelsestraffet som verkställts utanför anstalt. För att
35
nämndens prövning av hur många dagar av fängelsestraffet som verk- Prop. 1995/96:156
ställts utanför anstalt skall få betydelse för den fortsatta verkställigheten
i anstalt måste ett nytt strafftidsbeslut föreligga innan den ursprungligen
fastställda tidigaste tidpunkten för villkorlig frigivning har passerats.
Också detta förhållande kan kräva skyndsam handläggning av en fråga
enligt 15 eller 16 § om upphörande av verkställighet utanför anstalt. Det
bör tilläggas att sådan skyndsamhet naturligtvis också kan påkallas av att
verkställigheten utanför anstalt kanske inte bör upphöra utan fa fortgå.
Övervakningsnämnden kan, i fall då någon som är villkorligt frigiven
allvarligt åsidosätter sina åligganden, förklara den villkorligt medgivna
friheten förverkad till en tid av högst en månad varje gång (26 kap. 19 §
brottsbalken). Verkställigheten av en sådan åtgärd kan inte ske i form av
intensivövervakning med elektronisk kontroll eftersom försökslagen endast
gäller verkställighet av dom på fängelse (se 1 §). För sådana fall där
övervakningsnämndens beslut avser en deltagare i försöksverksamheten
som har villkorligt frigivits tillkommer dessutom att förevarande
bestämmelse anger att försökslagen inte skall tillämpas på den fortsatta
verkställigheten av fängelsestraffet. Försökslagen torde däremot i och för
sig kunna vara tillämplig vid verkställighet av en dom på fängelse när
någon som har villkorligt frigivits från försöksverksamheten döms för nya
brott och villkorligt medgiven frihet därvid förklaras helt eller delvis
förverkad. I en sådan situation torde det dock ändå inte föreligga
förutsättningar för intensivövervakning med elektronisk kontroll eftersom
en person bara bör fa delta i försöksverksamheten en gång (se prop.
1993/94:184 s. 34).
Den nu behandlade bestämmelsen ställer i och för sig inte upp något
hinder mot att en överprövning av frågor om verkställigheten utanför
anstalt enligt försökslagen äger rum även sedan den dömde har villkorligt
frigivits. En annan sak är att den som villkorligt frigivits normalt inte
torde ha något befogat intresse av att fa en sådan överprövning utförd.
Bestämmelsen i 26 kap. 7 § brottsbalken om senareläggning av vill-
korlig frigivning tar sikte på förutsättningarna för intagnas anpassning i
samhället. Bestämmelsen kan aktualiseras om kriminalvården begär att
Kriminalvårdsnämnden skall pröva frågan om senareläggning av villkorlig
frigivning för någon som deltar i försöksverksamheten. För att bestäm-
melsen skall kunna tillämpas i sådana fall har i andra stycket tredje
meningen föreskrivits att vad som enligt den bestämmelsen gäller för
intagna också skall gälla för dem som undergår verkställighet utanför
anstalt.
Det finns anledning att något beröra förutsättningarna för senare-
läggning av villkorlig frigivning för dem som undergår intensiv-
övervakning med elektronisk kontroll. Vid bedömningen av om den
vilkorliga frigivningen skall senareläggas skall det således särskilt beaktas
om förutsättningarna för den dömdes anpassning i samhället framstår som
speciellt ogynnsamma med hänsyn till bl.a. hans uppförande under
anstaltstiden. Den som deltar i försöksverksamheten skall uppehålla sig
36
i sin bostad under tid då han eller hon inte fullgör en sysselsättningsplikt Prop. 1995/96:156
eller deltar i någon godkänd aktivitet. Om deltagaren inte sköter sig eller
följer de krav som ställts upp skall han eller hon överföras till en
kriminalvårdsanstalt för att fullgöra straffet. Mot bakgrund av den stränga
synen på misskötsamhet torde utrymmet för att låta misskötsamhet
resultera i en senareläggning av den villkorliga frigivningen bli mycket
begränsat. Det har mot denna bakgrund inte ansetts erforderligt att det vid
prövningen av fråga om senareläggning av villkorlig frigivning särskilt
skall beaktas hur den som avtjänar sitt straff utanför anstalt har uppfört
sig under sådan verkställighet. Någon anpassning i detta hänseende av den
nämnda bestämmelsen i 26 kap. 7 § brottsbalken om senareläggning av
villkorlig frigivning har följaktligen inte företagits.
Ändringen i tredje stycket, som är föranledd av att försöks-
verksamheten utvidgas till att avse hela landet, torde inte fordra någon
kommentar.
4 § Den dömde skall under verkställigheten utanför anstalt iaktta sköt-
samhet. efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt rätta sig efter vad
som åligger honom enligt denna lag och enligt föreskrift som
meddelats med stöd av lagen. Han skall avhålla sig från alkohol och
andra beroendeframkallande medel samt sådana medel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel.
Den dömde är, om inte annat föranleds av medicinska eller liknande
skäl, skyldig att under verkställigheten på anmaning lämna blod-, urin-
eller utandningsprov för kontroll av att han inte är påverkad av sådana
medel som avses i första stycket andra meningen. Elektroniska
' jälpmedel får användas för att kontrollera att den dömde avhåller sig
från alkohol.
I första stycket har införts en föreskrift om att den dömde skall avhålla
sig från dopningsmedel. Genom en ändring i andra stycket har det införts
en möjlighet att kontrollera att förbudet mot att använda dopningsmedel
efterle\ s. Sådana kontroller kan för närvarande ske genom urinprov.
Ändringarna har berörts i det föregående (se avsnitt 7). Det kan tilläggas
att ändringen i förevarande paragraf föreslås träda i kraft den 1 augusti
1996.
5 § Den dömde skall betala en avgift, om det är motiverat med hän-
syn till hans möjligheter att erhålla inkomst under verkställigheten
utanför anstalt.
Avgiften uppgår till femtio kronor per dag som verkställigheten skall
pågå, dock högst 3 000 kronor. Avgiften skall betalas i förskott och
tillföras brottsofferfonden.
I andra stycket första meningen har införts en bestämmelse om att
avgiften högst kan uppgå till 3000 kr. Bestämmelsen är föranledd av att
försöksverksamheten utvidgas till att omfatta fängelsestraff på högst tre Prop. 1995/96:156
månader.
Skyldigheten att betala avgift har införts mot bakgrund av att
verkställigheten utanför anstalt, till skillnad mot en vistelse i fängelse, i
princip inte påverkar den dömdes inkomstmöjligheter (se prop.
1993/94:184 s. 19 ff.). Eftersom deltagare i försöksverksamheten med
längre straff än två månader också om de avtjänade straffet i anstalt
normalt skulle villkorligt friges efter två månader bör de inte vara
skyldiga att betala ett högre sammanlagt avgiftsbelopp än det som
motsvarar två månaders verkställighet eller 3 000 kr (60 x 50 = 3 000).
Även om försökslagen inte skall tillämpas på den fortsatta verkställigheten
om den dömde villkorligt friges bör denna begränsning framgå av lagen.
Avgiften skall nämligen betalas i förskott och det står frivårds-
myndigheten fritt att bestämma om avgiften vid ett tillfälle skall betalas
förskottsvis för hela verkställighetstiden eller vid flera tillfällen för delar
av tiden. Genom ändringen tydliggörs att det inte kan förekomma att
avgift belöper på tid efter villkorlig frigivning och dessutom att någon
ytterligare avgift inte skall tas ut i de, som det far förmodas, mycket
ovanliga fall när någon under mer än två månader undergår
intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Ända sedan försöksverksamheten började den 1 augusti 1994 har
avgifterna från deltagarna i försöksverksamheten tillförts brotts-
offerfonden. Bestämmelser om denna fond finns i lagen (1994:419) om
brottsofferfond, vilken lag trädde i kraft den 1 juli 1994. Det förhållandet
att avgiften skall tillföras brottsofferfonden bör framgå direkt av lagen.
Andra stycket andra meningen har ändrats i enlighet därmed.
12 § Bestämmelser om hur en dom skall befordras till verkställighet
och hur tid för sådan verkställighet skall beräknas finns i lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid m.m. Bestämmelserna i 10 §
andra-femte styckena och 12 § i den lagen om förpassning till
kriminalvårdsanstalt m.m. och om uppskov med verkställighet skall
dock inte gälla i fråga om verkställighet utanför anstalt enligt denna
lag.
Vid tillämpning av 10 § första stycket lagen om beräkning av
strafftid m.m. på verkställighet utanför anstalt enligt denna lag skall
den dömde föreläggas att påbörja verkställigheten i sin bostad en viss
dag. Strafftiden skall räknas från den dagen. Vid tillämpning av
bestämmelsen om nåd i 13 § lagen om beräkning av strafftid m.m. på
sådan verkställighet skall sista dag vara den dag verkställigheten skall
påbörjas. Bestämmelsen i 25 § samma lag om sammanläggning av
strafftider skall inte tillämpas under verkställigheten utanför anstalt, om
det sammanlagda straffet därvid kommer att överstiga tre månader.
Av 15 § första stycket tredje meningen nedan framgår att övervak
ningsnämnden i visst fall skall fastställa hur många dagar av fängelse-
straffet som verkställts utanför anstalt.
38
I andra stycket fjärde meningen har föreskrivits att bestämmelserna om Prop. 1995/96:156
sammanläggning i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. inte
skall tillämpas under verkställigheten utanför anstalt om det sammanlagda
straffet överstiger tre månader. Ändringen är en följd av att
försöksverksamheten utvidgas till att att omfatta fängelsestraff på högst
tre månader (se avsnitt 6).
14 § Beslutet om verkställighet utanför anstalt skall upphävas, om den
elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att
upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning skall
dock inte föranleda upphävande av beslut om verkställighet utanför
anstalt.
Beslut om verkställighet utanför anstalt skall upphävas om den
dömde
1. åsidosätter vad som åligger honom enligt denna lag eller enligt
en föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger
honom till last inte är av mindre betydelse,
2. begär att så skall ske,
3. inte följer föreläggandet att påbörja verkställigheten eller, när
verkställigheten skall påbörjas, är häktad eller intagen i kriminal-
vårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det
straff som beslutet avser eller
4. innan verkställigheten har påbörjats, antingen döms på nytt till
fängelse eller far villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap.
19 § eller 34 kap. 4 § brottsbalken på sådan tid att han skall undergå
fängelse i mer än tre månader.
I det nuvarande andra stycket 3 finns en bestämmelse om att verk-
ställigheten utanför anstalt skall upphöra om den dömde, när
verkställigheten skall påbörjas, har en arman bostadsort än inom något av
verksamhetsområdena för de sex frivårdsmyndigheter som nu deltar i
försöksverksamheten. Denna upphörandegrund har slopats till följd av att
försöksverksamheten inte längre skall vara geografiskt begränsad. I
förtydligande syfte har i stället införts en bestämmelse om att beslutet om
verkställighet utanför anstalt skall upphävas om den dömde inte följer
föreläggandet att påbörja sådan verkställighet i sin bostad.
Som en följd av att försöksverksamheten utvidgas till att omfatta
fängelsestraff på upp till tre månader har beträffande de situationer som
behandlas i andra stycket 4 föreskrivits att beslutet om verkställighet
utanför anstalt skall upphävas om den dömde skall undergå fängelse i mer
än tre månader.
16 § Uppkommer fråga om att upphäva beslut om verkställighet
utanför anstalt, far den frivårdsmyndighet som leder verkställigheten
bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla. Frivårdsmyndighetens
beslut gäller omedelbart. Övervakningsnämnden skall senast den första
39
arbetsdagen efter den dag då ett sådant beslut meddelades pröva om Prop. 1995/96:156
det skall bestå. Fastställer inte nämnden beslutet inom den tiden,
upphör det att gälla.
I fall då beslut om verkställighet utanför anstalt tills vidare inte skall
gälla skall övervakningsnämnden skyndsamt ta upp frågan om
upphävande av beslutet till slutlig prövning.
Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas efter den fastställda
dagen för strafftidens slut.
Ändringarna i första stycket syftar till att åstadkomma ett mer flexibelt
förfarande for prövning av om verkställighet utanför anstalt skall upphöra.
Ändringarna har behandlats i det föregående (se avsnitt 8).
Det förfarande som regleras i första stycket kan kräva medverkan från,
förutom den frivårdsmyndighet som leder verkställigheten, både den
övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den nämnda frivårds-
myndigheten är verksam och den övervakningsnämnd som har beredskap.
Närmare bestämmelser om samarbetet mellan myndigheter och nämnder
bör meddelas i den till försökslagen hörande förordningen.
Här bör anmärkas att det är av största vikt att en frivårdsmyndighet
omgående underrättar övervakningsnämnden om ett beslut om att verk-
ställigheten utanför anstalt tills vidare skall upphöra. Den ordinarie
övervakningsnämnden bör i princip alltid fa en sådan underrättelse. Om
frivårdsmyndighetens beslut fattas på en dag som föregår en dag som inte
är en vanlig arbetsdag - dvs. lördag, söndag, annan allmän helgdag,
midsommarafton, julafton eller nyårsafton - bör också den övervak-
ningsnämnd som kommer att ha beredskap underrättas om beslutet. De nu
behandlade underrättelserna krävs för att övervakningsnämnden i
praktiken skall ha en möjlighet att snabbt pröva om frivårdsmyndighetens
beslut skall bestå eller inte. Finner en nämnd som har beredskap vid en
sådan prövning att beslutet skall upphävas bör nämnden självfallet
omedelbart meddela ett beslut av den innebörden. Anser nämnden i stället
att beslutet bör fastställas far den ta ställning till om det är lämpligt att
avgöra ärendet i enlighet därmed eller om det bör överlåtas åt den
ordinarie övervakningsnämnden att avgöra frågan närmast följande
arbetsdag. Sistnämnda förfarande torde i de flesta fall vara att föredra mot
bakgrund av att den ordinarie övervakningsnämnden normalt ändå skall
slutligt pröva frågan om verkställigheten utanför anstalt skall upphöra och
med hänsyn till intresset av att ta till vara den ordinarie övervak-
ningsnämndens särskilda kompetens i ärendet.
Situationen kan, som framgår i det följande, vara en annan om frågan
om upphörande av verkställigheten utanför anstalt aktualiseras mot
strafftidens slut eller när villkorlig frigivning är nära förestående. I vissa
sådana fäll kan det sålunda vara nödvändigt att den övervakningsnämnd
som har beredskap prövar om frivårdsmyndighetens beslut skall bestå
eller inte och det oavsett om beslutet fastställs eller upphävs. Situationen
40
kan någon gång till och med medföra att denna nämnd bör slutligt pröva Prop. 1995/96:156
frågan om verkställigheten utanför anstalt skall upphöra.
Som nämnts i det föregående är det inget som hindrar att över-
vakningsnämnden, i fall då frivårdsmyndigheten beslutat att verk-
ställigheten utanför anstalt tills vidare skall upphöra, vid ett tillfälle prövar
upphörandefrågan om förutsättningar därför föreligger. Detta gäller
oavsett om den slutliga prövningen kan utföras av ordföranden ensam på
nämndens vägnar eller om en sådan prövning kräver föllsutten nämnd.
Om det således redan när nämnden skall ompröva frivårdsmyndighetens
beslut föreligger förutsättningar för att företa den slutliga prövningen kan
nämnden, om den anser att verkställigheten utanför anstalt skall upphöra,
nöja sig med att företa den slutliga prövningen. Någon särskild om-
prövning av frivårdsmyndighetens beslut erfordras då inte utan nämndens
beslut att verkställigheten utanför anstalt skall upphöra ersätter fri-
vårdsmyndighetens beslut om att sådan verkställighet tills vidare skall
upphöra. Om nämnden i nu aktuella situationer i stället finner att
verkställigheten utanför anstalt bör fa fortgå bör däremot självfallet fri-
vårdsmyndighetens beslut upphävas.
Bestämmelserna i andra stycket motsvarar nuvarande 16 § andra
meningen. Det förhållandet att övervakningsnämnden kan upphäva ett
beslut om att verkställigheten utanför anstalt tills vidare skall upphöra har
föranlett en mindre justering av bestämmelsen. I övrigt har bestämmel-
serna inte ändrats i sak.
Mot bakgrund av vad Lagrådet framfört (se avsnitt 8) har i tredje
stycket, som är nytt, föreskrivits att beslut enligt förevarande paragraf inte
far meddelas efter den fastställda dagen för strafftidens slut. Innebörden
härav är att den dömde skall friges den dagen om det inte innan så har
skett har fastställts en ny senare dag för strafftidens slut. I fall då den
fastställda dagen för strafftidens slut är nära förestående kan det alltså -
liksom när kort tid återstår till den fastställda tidigaste tidpunkten för
villkorlig frigivning - finnas anledning till särskild skyndsamhet med
prövningar enligt förevarande paragraf. Frågor av detta slag har berörts
i kommentaren till 2 §.
17 § Om övervakningsnämnden bestämmer att beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt skall upphävas eller om det bestäms att
beslutet tills vidare inte skall gälla, skall den dömde, om verkställig-
heten har påbörjats, föras till en kriminalvårdsanstalt för fortsatt verk-
ställighet av fängelsestraffet. Polismyndigheten i den ort där den
dömde vistas skall förpassa honom till en sådan anstalt.
Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, far
polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårds-
anstalten i stället för att förpassa honom dit.
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 156
Första stycket första meningen har ändrats till följd av att frivårds- Prop. 1995/96:156
myndigheten tilläggs befogenhet att bestämma att beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt tills vidare inte skall gälla.
I sådana fall där det redan innan verkställigheten har påbörjats bestäms
att beslutet om verkställighet utanför anstalt skall upphävas skall den
dömde självfallet inte föras till en anstalt för fortsatt verkställighet av
fängelsestraffet. I förtydligande syfte har ett tillägg av denna innebörd
gjorts i första stycket första meningen.
18 a § Frågor som avses i 15 och 16 §§ prövas av den övervak-
ningsnämnd inom vars verksamhetsområde den frivårdsmyndighet som
leder verkställigheten är verksam. Om det finns särskilda skäl, far även
en annan övervakningsnämnd pröva sådana frågor.
I paragrafen, som är ny, behandlas övervakningsnämndens beslut enligt
15 och 16 §§. De frågor som avses gäller dels övervakningsnämndens
prövning av ett beslut av frivårdsmyndigheten om att verkställigheten
utanför anstalt tills vidare skall upphöra, dels nämndens slutliga prövning
av om ett beslut om verkställighet utanför anstalt skall upphävas.
I första meningen slås fast att frågor av detta slag skall prövas av den
övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den frivårdsmyndighet
som leder verkställigheten är verksam. Bestämmelser om övervak-
ningsnämndemas och frivårdsmyndighetemas verksamhetsområden finns
i förordningen (1994:351) om övervakningsnämndemas verksamhets-
områden m.m. respektive i förordningen (1990:1018) med instruktion för
Kriminalvårdsverket.
I andra meningen har föreskrivits att, om det finns särskilda skäl, en
annan övervakningsnämnd än den ordinarie far pröva frågor enligt 15 och
16 §§. Särskilda skäl bör anses föreligga i sådana fall där prövningar av
detta slag måste företas på andra dagar än vanliga arbetsdagar, exempelvis
under veckoslut och helger. Om ärendet bör fa ett snart avgörande men
detta ändå kan anstå till en vanlig arbetsdag bör det normalt inte anses
föreligga särskilda skäl för att en annan nämnd än den ordinarie prövar
ärendet. Det finns självfallet ett intresse av att ta till vara på de kunskaper
och erfarenheter som finns hos den ordinarie nämnden.
19 § Övervakningsnämndens beslut enligt denna lag gäller omedelbart,
om inte annat förordnas.
Den dömde far hos Kriminalvårdsnämnden överklaga ett beslut som
fattats av en övervakningsnämnd enligt denna lag.
Kriminalvårdsnämndens beslut far inte överklagas.
Ändringen innebär att det nuvarande första stycket har slopas. I detta
stycke föreskrivs att övervakningsnämnden vid slutlig prövning av fråga
om upphävande av beslut om verkställighet utanför anstalt skall bestå av
ordförande och minst två andra ledamöter. I och med utvidgningen av
42
försöksverksamheten har det ansetts nödvändigt att göra det möjligt for Prop. 1995/96:156
nämndens ordförande att i brådskande fall av detta slag ensam besluta på
nämndens vägnar.
Övervakningsnämndens sammansättning vid prövning av frågor enligt
försökslagen kommer fortsättningsvis att regleras i brottsbalken (se
37 kap. 1-2 §§ brottsbalken). Dessa regler innebär bl.a. att ordföranden
ensam far besluta på nämndens vägnar i brådskande fall. Övervaknings-
nämndens omprövning av frivårdsmyndighetens beslut om att verkställig-
heten utanför anstalt tills vidare skall upphöra torde regelmässigt vara av
sådan brådskande karaktär att nämndens ordförande far fatta beslut på
nämndens vägnar. Den slutliga prövningen av om verkställigheten utanför
anstalt skall upphöra kommer normalt inte att vara av denna karaktär. Det
kan emellertid av skäl som tidigare berörts inträffa att prövningen inte
kan anstå till dess att ett sammanträde med en fullsutten nämnd kan äga
rum. Lagändringen innebär att ordföranden i sådana brådskande fall kan
besluta på nämndens vägnar.
Enligt regleringen i brottsbalken är ordförandebeslut också tillåtna i
ärenden av mindre vikt. Övervakningsnämndens slutliga prövning av
frågor om upphävande av beslut om verkställighet utanför anstalt torde
sällan vara av mindre vikt. I sådana fall där prövningen äger rum innan
verkställigheten utanför anstalt har påbörjats kan dock ärendet hos
övervakningsnämnden vara av mindre vikt, exempelvis om den dömde
själv begärt att beslutet om verkställighet utanför anstalt skall upphävas.
43
Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:451)
om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektro-
nisk kontroll, dels ändring i samma lag
Prop. 1995/96:156
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om försöksverksam-
het med intensivövervakning med elektronisk kontroll, som gäller till den
31 juli 1996,
dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998,
dels att 1,2, 4, 5, 12, 14, 16, 17 och 19 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 18 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag är tillämplig vid
verkställighet av dom på fäng-
else, dock inte fängelse som
ådömts enligt 28 kap. 3 § brotts-
balken, om den dömde skall
undergå fängelse i högst två
månader och har sin bostad inom
något av verksamhetsområdena
för frivårdsmyndighetema i Karl-
skoga, Luleå, Malmö Norra,
Malmö Södra, Norrköping eller
Sundsvall.
Denna lag är tillämplig vid
verkställighet av dom på fäng-
else, dock inte fängelse som
ådömts enligt 28 kap. 3 § brotts-
balken, om den dömde skall
undergå fängelse i högst tre
månader.
I fall som avses i 1 § far, pa ansökan av den dömde, beslutas att
fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan far inte
bifallas om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av
någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan
avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför
anstalt.
Beträffande verkställigheten
utanför anstalt skall, i stället för
bestämmelserna i 26 kap.
5-24 §§ brottsbalken och lagen
(1974:203) om kriminalvård i
anstalt, gälla vad som föreskrivs
i denna lag.
Beträffande verkställigheten
utanför anstalt skall, i stället för
bestämmelserna i 26 kap. 5 §
brottsbalken och lagen (1974:
203) om kriminalvård i anstalt,
gälla vad som föreskrivs i denna
lag. Äger villkorlig frigivning
rum skall denna lag inte till-
lämpas på den fortsatta verk-
ställigheten av fängelsestraffet.
44
Verkställigheten utanför an-
stalt bedrivs under ledning av
frivårdsmyndighetema i Karl-
skoga, Luleå, Malmö Norra,
Malmö Södra, Norrköping och
Sundsvall.
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försörja sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom
enligt denna lag och enligt före-
skrift som meddelats med stöd av
lagen. Han skall avhålla sig från
alkohol och andra beroende-
framkallande medel.
Den dömde är, om inte annat
föranleds av medicinska eller
liknande skäl, skyldig att under
verkställigheten på anmaning
lämna blod-, urin- eller utand-
ningsprov för kontroll av att han
inte är påverkad av beroende-
framkallande medel. Elektroniska
hjälpmedel får användas för att
kontrollera att den dömde av-
håller sig från alkohol.
Vad som gäller för intagna enligt
26 kap. 7 £ brottsbalken gäller
också för dem som undergår
verkställighet utanför anstalt.
Verkställigheten utanför an-
stalt bedrivs under ledning av
den frivårdsmyndighet inom vars
verksamhetsområde den dömde
har sin bostad.
4§
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försörja sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom
enligt denna lag och enligt före-
skrift som meddelats med stöd av
lagen. Han skall avhålla sig från
alkohol och andra beroende-
framkallande medel samt sådana
medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel.
Den dömde är, om inte annat
föranleds av medicinska eller
liknande skäl, skyldig att under
verkställigheten på anmaning
lämna blod-, urin- eller utand-
ningsprov för kontroll av att han
inte är påverkad av sådana medel
som avses i första stycket andra
meningen. Elektroniska hjälp-
medel far användas för att
kontrollera att den dömde av-
håller sig från alkohol.
Prop. 1995/96:156
Bilaga 1
Den dömde skall betala en avgift, om det är motiverat med hänsyn till
hans möjligheter att erhålla inkomst under verkställigheten utanför anstalt.
Avgiften uppgår till femtio
kronor per dag som verk-
ställigheten skall pågå. Avgiften
skall betalas i förskott och till-
faller staten.
Avgiften uppgår till femtio
kronor per dag som verk-
ställigheten skall pågå, dock
högst 3 000 kronor. Avgiften
skall betalas i förskott och till-
föras brottsofferfonden.
45
12 §
Bestämmelser om hur en dom skall befordras till verkställighet och hur
tid för sådan verkställighet skall beräknas finns i lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m.m. Bestämmelserna i 10 § andra-femte styckena
och 12 § i den lagen om förpassning till kriminal vårdsanstalt m.m. och
om uppskov med verkställighet skall dock inte gälla i fråga om
verkställighet utanför anstalt enligt denna lag.
Prop. 1995/96:156
Bilaga 1
Vid tillämpning av 10 § första
stycket lagen om beräkning av
strafftid m.m. på verkställighet
utanför anstalt enligt denna lag
skall den dömde föreläggas att
påbörja verkställigheten i sin
bostad en viss dag. Strafftiden
skall räknas från den dagen. Vid
tillämpning av bestämmelsen om
nåd i 13 § lagen om beräkning
av strafftid m.m. på sådan verk-
ställighet skall sista dag vara den
dag verkställigheten skall på-
börjas. Bestämmelsen i 25 §
samma lag om sammanläggning
av strafftider skall inte tillämpas
under verkställigheten utanför
anstalt, om det sammanlagda
straffet därvid kommer att över-
Vid tillämpning av 10 § första
stycket lagen om beräkning av
strafftid m.m. på verkställighet
utanför anstalt enligt denna lag
skall den dömde föreläggas att
påbörja verkställigheten i sin
bostad en viss dag. Strafftiden
skall räknas från den dagen. Vid
tillämpning av bestämmelsen om
nåd i 13 § lagen om beräkning
av strafftid m.m. på sådan verk-
ställighet skall sista dag vara den
dag verkställigheten skall på-
börjas. Bestämmelsen i 25 §
samma lag om sammanläggning
av strafftider skall inte tillämpas
under verkställigheten utanför
anstalt, om det sammanlagda
straffet därvid kommer att över-
stiga två månader. stiga tre månader.
Av 15 § första stycket tredje meningen nedan framgår att övervak-
ningsnämnden i visst fall skall fastställa hur många dagar av fängelse-
straffet som verkställts utanför anstalt.
14 §
Beslutet om verkställighet utanför anstalt skall upphävas, om den
elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att
upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning skall
dock inte föranleda upphävande av beslut om verkställighet utanför
anstalt.
Beslut om verkställighet utanför anstalt skall upphävas om den dömde
1. åsidosätter vad som åligger honom enligt denna lag eller enligt en
föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom till
last inte är av mindre betydelse,
2. begär att så skall ske,
3. när verkställigheten skall
påböijas har en annan bostadsort
än som anges i 1 § eller är
häktad eller intagen i kriminal-
vårdsanstalt av någon annan an-
3. inte följer föreläggandet att
påbörja verkställigheten utanför
anstalt eller, när verkställigheten
skall påböijas, är häktad eller
intagen i kriminalvårdsanstalt av
någon annan anledning än för
ledning än för verkställighet av
det straff som beslutet avser eller
4. innan verkställighet utanför
anstalt har påbörjats, antingen
döms på nytt till fängelse eller
far villkorligt medgiven frihet
förverkad enligt 26 kap. 19 §
eller 34 kap. 4 § brottsbalken på
sådan tid att han skall undergå
fängelse i mer än två månader.
Uppkommer fråga om att
upphäva beslut om verkställighet
utanför anstalt, far övervaknings-
nämnden bestämma att beslutet
tills vidare inte skall gälla. Över-
vakningsnämnden skall i sådana
fall skyndsamt ta upp frågan om
upphävande av beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt till
slutlig prövning. Härvid gäller
inte 15 § andra stycket.
Om övervakningsnämnden be-
stämmer att beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt skall
upphävas eller att beslutet tills
vidare inte skall gälla, skall den
dömde föras till en kriminal-
vårdsanstalt för fortsatt verk-
ställighet av fängelsestraffet.
Polismyndigheten i den ort där
verkställighet av det straff som
beslutet avser eller
4. innan verkställighet utanför
anstalt har påbörjats, antingen
döms på nytt till fängelse eller
far villkorligt medgiven frihet
förverkad enligt 26 kap. 19 §
eller 34 kap. 4 § brottsbalken på
sådan tid att han skall undergå
fängelse i mer än tre månader.
§
Uppkommer fråga om att
upphäva beslut om verkställighet
utanför anstalt, far den frivårds-
myndighet som leder verkställig-
heten bestämma att beslutet tills
vidare inte skall gälla. Frivårds-
myndighetens beslut gäller ome-
delbart. Övervakningsnämnden
skall senast den första vardagen
efter den dag då ett sådant beslut
meddelades pröva om det skall
bestå. Fastställer inte nämnden
beslutet inom sagda tid upphör
det att gälla.
I fall då beslut om verk-
ställighet utanför anstalt tills
vidare inte skall gälla skall
övervakningsnämnden skyndsamt
ta upp frågan om upphävande av
beslutet till slutlig prövning.
Härvid gäller inte 15 § andra
stycket. Den dömde får inte
villkorligt friges innan nämnden
slutligt prövat frågan om upp-
hävande av beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt.
§
Om övervakningsnämnden be-
stämmer att beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt skall
upphävas eller om frivårds-
myndigheten bestämmer att be-
slutet tills vidare inte skall gälla,
skall den dömde, om verk-
ställigheten har påbörjats, föras
till en kriminalvårdsanstalt för
Prop. 1995/96:156
Bilaga 1
den dömde vistas skall förpassa fortsatt verkställighet av fängel- Prop. 1995/96:156
honom till en sådan anstalt. sestraffet. Polismyndigheten i Bilaga 1
den ort där den dömde vistas
skall förpassa honom till en
sådan anstalt.
Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, far
polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårds-
anstalten i stället för att förpassa honom dit.
18 a §
Frågor som avses i 15 och
16 §§ prövas av den övervak-
ningsnämnd inom vars verksam-
hetsområde den frivårdsmyndig-
het som leder verkställigheten är
verksam. Om det finns särskilda
skäl, får även en annan övervak-
ningsnämnd pröva sådana
frågor.
19 §
Vid slutlig prövning av fråga
om upphävande av beslut om
verkställighet utanför anstalt
skall övervakningsnämnden bestå
av ordförande och minst två
andra ledamöter.
Övervakningsnämndens beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om
inte annat förordnas.
Den dömde får hos Kriminalvårdsnämnden överklaga ett beslut som
fattats av en övervakningsnämnd enligt denna lag.
Kriminalvårdsnämndens beslut får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft, i fråga om 1, 2, 5, 12, 14 , 16. 17, 18 a och
19 §§ den 1 oktober 1996, samt i övrigt den 1 augusti 1996.
48
Bilaga 2
Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:451)
om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektro-
nisk kontroll, dels ändring i samma lag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om försöksverk-
samhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll, som gäller till
den 31 juli 1996,
dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998,
dels att 1, 2, 4, 5, 12, 14, 16, 17 och 19 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 18 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag är tillämplig vid
verkställighet av dom på fängel-
se, dock inte fängelse som
ådömts enligt 28 kap. 3 § brotts-
balken, om den dömde skall
undergå fängelse i högst två
månader och har sin bostad inom
något av verksamhetsområdena
för frivårdsmyndighetema i Karl-
skoga, Luleå, Malmö Norra,
Malmö Södra. Norrköping eller
Sundsvall.
1 §
Denna lag är tillämplig vid
verkställighet av dom på fängel-
se, dock inte fängelse som
ådömts enligt 28 kap. 3 § brotts-
balken, om den dömde skall
undergå fängelse i högst tre
månader.
I fall som avses i 1 § far, på ansökan av den dömde, beslutas att
fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan far inte
bifallas om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av
någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan
avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför
anstalt.
Beträffande verkställigheten
utanför anstalt skall, i stället för
bestämmelserna i 26 kap. 5-
24 §§ brottsbalken och lagen
(1974:203) om kriminalvård i
anstalt, gälla vad som föreskrivs
i denna lag.
Beträffande verkställigheten
utanför anstalt skall, i stället för
bestämmelserna i 26 kap. 5 §
brottsbalken och lagen (1974:
203) om kriminalvård i anstalt,
gälla vad som föreskrivs i denna
lag. Äger villkorlig frigivning
rum skall denna lag inte
tillämpas på den fortsatta
verkställigheten av fängelse-
49
Verkställigheten utanför an-
stalt bedrivs under ledning av
frivårdsmyndighetema i Karl-
skoga, Luleå, Malmö Norra,
Malmö Södra, Norrköping och
Sundsvall.
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försörja sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom
enligt denna lag och enligt före-
skrift som meddelats med stöd av
lagen. Han skall avhålla sig från
alkohol och andra beroende-
framkallande medel.
Den dömde är, om inte annat
föranleds av medicinska eller
liknande skäl, skyldig att under
verkställigheten på anmaning
lämna blod-, urin- eller utand-
ningsprov för kontroll av att han
inte är påverkad av beroende-
framkallande medel. Elektroniska
hjälpmedel far användas för att
kontrollera att den dömde av-
håller sig från alkohol.
straffet. Vad som gäller för
intagna enligt 26 kap. 7 £ brotts-
balken gäller också för dem som
undergår verkställighet utanför
anstalt.
Verkställigheten utanför an-
stalt bedrivs under ledning av
den frivårdsmyndighet inom vars
verksamhetsområde den dömde
har sin bostad.
4 §
Den dömde skall under verk-
ställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka
försörja sig samt i övrigt rätta sig
efter vad som åligger honom
enligt denna lag och enligt före-
skrift som meddelats med stöd av
lagen. Han skall avhålla sig från
alkohol och andra beroende-
framkallande medel samt sådana
medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel. Den dömde är,
om inte annat föranleds av medi-
cinska eller liknande skäl,
skyldig att under verkställigheten
på anmaning lämna blod-, urin-
eller utandningsprov för kontroll
av att han inte är påverkad av
sådana medel som avses i första
stycket andra meningen. Elektro-
niska hjälpmedel far användas
för att kontrollera att den dömde
avhåller sig från alkohol.
Prop. 1995/96:156
Bilaga 2
Den dömde skall betala en avgift, om det är motiverat med hänsyn till
hans möjligheter att erhålla inkomst under verkställigheten utanför anstalt.
Avgiften uppgår till femtio
kronor per dag som verkställig-
heten skall pågå. Avgiften skall
betalas i förskott och tillfaller
staten.
Avgiften uppgår till femtio
kronor per dag som verkställig-
heten skall pågå, dock högst
3 000 kronor. Avgiften skall
betalas i förskott och tillföras
brottsofferfonden.
50
12 §
Bestämmelser om hur en dom skall befordras till verkställighet och hur
tid för sådan verkställighet skall beräknas finns i lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m.m. Bestämmelserna i 10 § andra-femte styckena
och 12 § i den lagen om förpassning till kriminalvårdsanstalt m.m. och
om uppskov med verkställighet skall dock inte gälla i fråga om
verkställighet utanför anstalt enligt denna lag.
Prop. 1995/96:156
Bilaga 2
Vid tillämpning av 10 § första
stycket lagen om beräkning av
strafftid m.m. på verkställighet
utanför anstalt enligt denna lag
skall den dömde föreläggas att
påbörja verkställigheten i sin
bostad en viss dag. Strafftiden
skall räknas från den dagen. Vid
tillämpning av bestämmelsen om
nåd i 13 § lagen om beräkning
av strafftid m.m. på sådan verk-
ställighet skall sista dag vara den
dag verkställigheten skall på-
börjas. Bestämmelsen i 25 §
samma lag om sammanläggning
av strafftider skall inte tillämpas
under verkställigheten utanför
anstalt, om det sammanlagda
straffet därvid kommer att över-
Vid tillämpning av 10 § första
stycket lagen om beräkning av
strafftid m.m. på verkställighet
utanför anstalt enligt denna lag
skall den dömde föreläggas att
påbörja verkställigheten i sin
bostad en viss dag. Strafftiden
skall räknas från den dagen. Vid
tillämpning av bestämmelsen om
nåd i 13 § lagen om beräkning
av strafftid m.m. på sådan verk-
ställighet skall sista dag vara den
dag verkställigheten skall på-
börjas. Bestämmelsen i 25 §
samma lag om sammanläggning
av strafftider skall inte tillämpas
under verkställigheten utanför
anstalt, om det sammanlagda
straffet därvid kommer att över-
stiga två månader. stiga tre månader.
Av 15 § första stycket tredje meningen nedan framgår att övervak-
ningsnämnden i visst fall skall fastställa hur många dagar av fängelse-
straffet som verkställts utanför anstalt.
14 §
Beslutet om verkställighet utanför anstalt skall upphävas, om den
elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att
upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning skall
dock inte föranleda upphävande av beslut om verkställighet utanför
anstalt.
Beslut om verkställighet utanför anstalt skall upphävas om den dömde
1. åsidosätter vad som åligger honom enligt denna lag eller enligt en
föreskrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom till
last inte är av mindre betydelse,
2. begär att så skall ske,
3. när verkställigheten skall
påbörjas har en annan bostadsort
än som anges i 1 § eller är
häktad eller intagen i kriminal-
vårdsanstalt av någon annan
3. inte följer föreläggandet att
påbörja verkställigheten utanför
anstalt eller, när verkställigheten
skall påbörjas, är häktad eller
intagen i kriminalvårdsanstalt av
någon annan anledning än för
51
anledning än för verkställighet av
det straff som beslutet avser eller
4. innan verkställighet utanför
anstalt har påbörjats, antingen
döms på nytt till fängelse eller
far villkorligt medgiven frihet
förverkad enligt 26 kap. 19 §
eller 34 kap. 4 § brottsbalken på
sådan tid att han skall undergå
fängelse i mer än två månader.
verkställighet av det straff som Prop. 1995/96:156
beslutet avser eller Bilaga 2
4. innan verkställighet utanför
anstalt har påbörjats, antingen
döms på nytt till fängelse eller
får villkorligt medgiven frihet
förverkad enligt 26 kap. 19 §
eller 34 kap. 4 § brottsbalken på
sådan tid att han skall undergå
fängelse i mer än tre månader.
Uppkommer fråga om att upp-
häva beslut om verkställighet
utanför anstalt, får övervaknings-
nämnden bestämma att beslutet
tills vidare inte skall gälla. Över-
vakningsnämnden skall i sådana
fall skyndsamt ta upp frågan om
upphävande av beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt till
slutlig prövning. Härvid gäller
inte 15 § andra stycket.
Om övervakningsnämnden be-
stämmer att beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt skall
upphävas eller att beslutet tills
vidare inte skall gälla, skall den
dömde föras till en kriminal-
vårdsanstalt för fortsatt verk-
ställighet av fängelsestraffet.
Polismyndigheten i den ort där
den dömde vistas skall förpassa
honom till en sådan anstalt.
§
Uppkommer fråga om att
upphäva beslut om verkställighet
utanför anstalt, får den frivårds-
myndighet som leder verkställig-
heten bestämma att beslutet tills
vidare inte skall gälla. Frivårds-
myndighetens beslut gäller ome-
delbart. Övervakningsnämnden
skall senast den första arbets-
dagen efter den dag då ett
sådant beslut meddelades pröva
om det skall bestå. Fastställer
inte nämnden beslutet inom den
tiden upphör det att gälla.
I fall då beslut om verk-
ställighet utanför anstalt tills
vidare inte skall gälla skall
övervakningsnämnden skyndsamt
ta upp frågan om upphävande av
beslutet till slutlig prövning.
Härvid gäller inte 15 § andra
stycket. Den dömde får inte
villkorligt friges innan nämnden
gjort den slutliga prövningen.
§
Om övervakningsnämnden be-
stämmer att beslutet om verk-
ställighet utanför anstalt skall
upphävas eller om frivårdsmyn-
digheten bestämmer att beslutet
tills vidare inte skall gälla, skall
den dömde, om verkställigheten
har påbörjats, föras till en
kriminalvårdsanstalt för fortsatt
verkställighet av fängelsestraffet.
Polismyndigheten i den ort där
52
den dömde vistas skall förpassa Prop. 1995/96:156
honom till en sådan anstalt. Bilaga 2
Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, far
polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårds-
anstalten i stället för att förpassa honom dit.
18 a §
Frågor som avses i 15 och
16 §§ prövas av den övervak-
ningsnämnd inom vars verk-
samhetsområde den frivårdsmyn-
dighet som leder verkställigheten
är verksam. Om det finns sär-
skilda skäl, får även en annan
övervakningsnämnd pröva såda-
na frågor.
19 §
Vid slutlig prövning av fråga
om upphävande av beslut om
verkställighet utanför anstalt
skall övervakningsnämnden bestå
av ordförande och minst två
andra ledamöter.
Övervakningsnämndens beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om
inte annat förordnas.
Den dömde far hos Kriminalvårdsnämnden överklaga ett beslut som
fattats av en övervakningsnämnd enligt denna lag.
Kriminalvårdsnämndens beslut far inte överklagas.
Denna lag träder i kraft, i fråga om 1, 2, 5, 12, 14, 16, 17, 18 a och
19 §§ den 1 oktober 1996, samt i övrigt den 1 augusti 1996.
53
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-02-13
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-
ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 1 februari 1996 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
dels fortsatt giltighet av lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll, dels ändring i samma lag.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Lars Sjöström.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
I lagrådsremissen föreslås att lagen om försöksverksamhet med intensiv-
övervakning med elektronisk kontroll, som gäller till den 31 juli 1996,
skall fa förlängd giltighet till utgången av år 1998. Vidare föreslås
ändringar i en del paragrafer.
När den aktuella lagen kom till, gjordes den tidsbegränsad genom en
föreskrift i punkt 1 i övergångsbestämmelserna. Föreskriften om giltig-
hetstid förenades med särskilda bestämmelser om bl.a. verkställighet som
skulle komma att pågå när giltighetstiden gick ut. I det nu remitterade
lagförslaget förlängs lagens giltighetstid till utgången av år 1998 genom
en bestämmelse härom i lagens ingress. Några särskilda bestämmelser om
t.ex. verkställighet som pågår vid utgången av år 1998 föreslås inte.
Lagrådet förordar att man följer samma ordning som tillämpades vid
lagens tillkomst och att förlängningen av giltighetstiden sålunda görs
genom en ändring av punkt 1 av övergångsbestämmelserna. På det sättet
blir de gällande reglerna om pågående verkställighet automatiskt tillämp-
liga även när den nu föreslagna giltighetstiden går ut.
1 75 och 16 §§ behandlas fall då det uppkommer fråga om att upphäva
ett beslut om verkställighet utanför anstalt, t.ex. på grund av att den
dömde har åsidosatt vad som åligger honom enligt lagen. Huvud-
bestämmelsen om upphävande av beslut om verkställighet utanför anstalt
finns i 15 §. medan 16 § handlar om interimistiska beslut och om slutlig
prövning efter det att ett interimistiskt beslut har fattats. I lagrådsremissen
föreslås att interimistiska beslut skall meddelas av frivårdsmyndigheten
och överprövas av övervakningsnämnden (16 § första stycket). Det
ankommer därefter på övervakningsnämnden att skyndsamt ta upp frågan
om upphävande av beslutet om verkställighet utanför anstalt till slutlig
prövning (16 § andra stycket).
Avsikten är att, när övervakningsnämnden har upphävt ett beslut om
verkställighet utanför anstalt, den dömde skall föras till en kriminal-
vårdsanstalt för fortsatt verkställighet av fängelsestraffet. Detsamma skall
gälla när det har meddelats ett interimistiskt beslut om att verkställighet
utanför anstalt tills vidare inte skall äga rum. Uttryckliga bestämmelser
härom finns i 17 §.
Det är uppenbart att den dömde inte kan föras till en kriminal-
vårdsanstalt eller hållas kvar där efter det att strafftiden har gått ut. Den
Prop. 1995/96:156
Bilaga 3
54
sista dagen för strafftiden skall framgå av ett beslut av Kriminal-
vårdsstyrelsen (20 § lagen, 1974:202, om beräkning av strafftid m.m.).
Senast den dagen måste, enligt en särskild bestämmelse i 15 § andra
stycket i den nu aktuella lagen, övervakningsnämnden fatta sådana beslut
om upphävande av beslut om verkställighet utanför anstalt som avses i
15 §•
I 16 § i dess nuvarande lydelse finns emellertid en föreskrift om att
15 § andra stycket inte gäller beträffande sådana beslut om upphävande
som fattas av övervakningsnämnden efter ett tidigare interimistiskt beslut.
En motsvarande föreskrift skall enligt remissen tas in i det nya andra
stycket i 16 §.
Den nu berörda föreskriften väcker vissa frågor. Rimligen måste de
interimistiska beslut om upphörande av verkställighet utanför anstalt som
fattas enligt 16 § meddelas innan den fastställda dagen för strafftidens slut
har passerats. Frågan är då vad som inträffar i fall då ett interimistiskt
beslut meddelas kort tid före strafftidens slut och övervakningsnämnden
inte hinner göra sin slutliga prövning före den tidpunkten. Är avsikten att
den dömde skall kunna hållas kvar i anstalten i avvaktan på över-
vakningsnämndens beslut, trots att den tidigare fastställda slutdagen för
strafftiden har passerats? Och skall övervakningsnämnden, när den gör sin
slutliga prövning, kunna åstadkomma att anstaltstiden förlängas ytter-
ligare?
Enligt Lagrådets mening behöver de angivna frågorna övervägas
ytterligare. Vill man åstadkomma ett system som innebär att den dömde,
efter det att han har tagits in i anstalt som följd av ett interimistiskt beslut,
kan hållas kvar där efter den sista dag för strafftiden som tidigare har
fastställts, krävs särskilda bestämmelser.
En annan lösning, som är enklare och dessutom ägnad att säkerställa
den enskildes rättssäkerhetsintressen, är att göra bestämmelsen i 15 §
andra stycket tillämplig även beträffande sådana övervakningsnämnds-
beslut som avses i 16 §. Övervakningsnämndens slutliga prövning måste
i så fall, för att kunna fa någon betydelse för verkställigheten, göras innan
den fastställda dagen för strafftidens slut har passerats.
Prop. 1995/96:156
Bilaga 3
55
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 februari 1996
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Thalén,
Persson, Tham, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar proposition 1995/96:156 Utvidgad försöksverksamhet
med intensivövervakning med elektronisk kontroll.
gotab 49615, Stockholm 1996
56