Ekonomisk vårproposition med förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken,
utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret
1995/96, m.m.
Prop.
1995/96:150
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 april 1996
Göran Persson
Erik Asbrink
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomi-
ska politiken. Regeringens finansplan redovisas jämte förslag till utgiftstak
för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten.
Regeringen redovisar även en bedömning av kommunsektorns ekonomiska
utveckling och förslag till ändrade anslag på tilläggsbudget för budgetåret
1995/96. Dessutom redovisas en förnyad beräkning av budgetutvecklingen
för innevarande budgetår.
I propositionen görs en uppföljning med hänsyn till målen för budgetpo-
litiken. Återstående delar av saneringsprogrammet med budgetförstärkning-
ar uppgående till 118 miljarder kronor preciseras. För att uppnå tidigare
uppställda mål för de offentliga finanserna åren 1997 och 1998 krävs enligt
regeringens bedömning budgetförstärkningar utöver 118-miljarderspro-
grammet. Regeringen föreslår därför ytterligare budgetförstärkande åtgär-
der till ett sammanlagt belopp av 10 miljarder kronor år 1997 och ytterliga-
re 12 miljarder kronor år 1998.
Regeringen förslår ett utgiftstak för staten på 723 miljarder kronor år
1997, 720 miljarder kronor år 1998 och 735 miljarder kronor år 1999. Ut-
giftstaket för staten fördelas på de av riksdagen fastställda utgiftsområdena
och socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150.
Prop. 1995/96:150
1 Förslag till riksdagsbeslut............................. 5
2 Lagtext ......................................... 8
2.1 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1997 ................. 8
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m......................... 9
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting ....... 10
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämnings-
avgift för kommuner och landsting ................. 11
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m........... 12
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:411) om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter .................................. 13
3 Finansplan......................................... 14
3.1 En politik för halvering av arbetslösheten ........... 14
3.2 Den ekonomiska utvecklingen..................... 16
3.3 Den ekonomiska politikens inriktning............... 24
3.3.1 Tillväxt och sysselsättning................... 24
3.3.2 Finans-och penningpolitiken ................ 30
3.3.3 Den europeiska dimensionen................. 37
3.3.4 Fördelningspolitiken ....................... 41
3.3.5 Budgetpolitiken ........................... 46
3.3.6 Skatteawikelser........................... 51
3.3.7 Den kommunala sektorn .................... 52
4 Utgiftstak för den offentliga sektorn .................... 55
4.1 Ett tak för de offentliga utgifterna.................. 56
4.2 Förutsättningar för den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken.............................. 58
4.2.1 Budgetpolitiska restriktioner................. 58
4.2.2 Allmänekonomiska förutsättningar............ 59
4.2.3 Konsekvenskalkylen ....................... 59
4.2.4 Politiska prioriteringar...................... 60
4.2.5 Behov av ytterligare åtgärder................. 62
4.3 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling
under perioden 1997-2001 ........................ 64
4.4 Inkomster och utgifter för de socialförsäkringar som
redovisas vid sidan av statsbudgeten................ 70
4.5 Utgiftstak för den offentliga sektorn uppdelat på
stat och kommun................................ 70
4.6 Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten, med fördelning på
utgiftsområden m.m............................. 72
4.6.1 Utgiftstak för staten fördelat på
utgiftsområden m.m........................ 72
4.6.2 Beskrivning av utgiftsområden m.m........... 74
5 Uppföljning........................................ 103
5.1 Uppföljning av budgetåret 1994/95 ................. 103
5.1.1 Årsredovisning för staten 1994/95 ............ 103
5.1.2 Regeringens bedömningar och åtgärder med
anledning av revisionens iakttagelser.......... 110
5.1.3 Jämförelse statsbudget och utfall 1994/95 ...... 125
5.1.4 Redovisning av skatteawikelser.............. 126
5.2 Uppföljning av budgetåret 1995/96 ................. 129
5.3 Avstämning av saneringsprogrammet............... 131
6 Tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 .................. 144
6.1 Inledning...................................... 144
6.2 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) .......... 147
6.3 Socialdepartementet (femte huvudtiteln) ............ 149
6.4 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) ...... 154
6.5 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) ........ 158
6.6 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) .... 163
6.7 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln) ........... 166
6.8 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) ........... 170
7 Kommunsektorn .................................... 171
7.1 Allmänna förutsättningar ......................... 171
7.2 De senaste årens utveckling ....................... 173
7.3 Den kommunala ekonomin de närmaste åren......... 176
7.3.1 Riktlinjer för utvecklingen av skatteinkomster
och statsbidrag ............................ 176
7.3.2 Minskning i särskilda fall av det generella stats-
bidraget till kommuner och landsting åren 1997
och 1998 ................................. 178
7.3.3 Vissa regeländringar vid beräkning av preliminära
kommunalskattemedel ...................... 182
7.3.4 Kommunal ekonomi i balans................. 185
7.3.5 Ekonomiska regleringar mellan staten och de
kyrkliga kommunerna år 1997 ................ 189
7.4 Kommunsektorns utveckling fram till år 2001 ........ 191
7.4.1 Kommunsektorns ekonomi.................. 191
7.4.2 Den kommunala verksamheten............... 193
7.4.3 Sysselsättningen inom den kommunala sektorn .. 195
Prop. 1995/96:150
|
7.5 |
Övriga frågor................................... 197 Prop. 1995/96:150 7.5.1 Reglering av kompensation för avtalspensioner till lärare m.tl.............................. 197 7.5.2 Kommuner och landsting med betalningssvårigheter....................... 199 7.5.3 Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting ................................. 199 |
|
7.6 |
Upprättade lagförslag............................ 200 |
|
Bilaga 1 |
Svensk ekonomi |
|
Bilaga 2 |
Avstämning av det svenska konvergensprogrammet |
|
Bilaga 3 |
Redovisning av skatteawikelser |
|
Bilaga 4 |
Remissammanställning KUSK |
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1996
Regeringen föreslår att riksdagen
såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket
1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som regeringen förordat,
2. godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1997-
1999 (avsnitt 4.5),
3. godkänner regeringens förslag till utformning av utgiftstak för staten
och den offentliga sektorn (avsnitt 4.1),
4. fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten för år 1997 till 723 miljarder kronor, för år
1998 till 720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder kro-
nor (avsnitt 4.5),
5. godkänner den preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden
(avsnitt 4.6.1),
6. godkänner beräkningen av utgifterna inom den kommunala sektorn
för åren 1997-1999 (avsnitt 4.5),
Prop. 1995/96:150
såvitt avser kommunsektorn
7. antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1997,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebi-
tering av skatt, m.m.,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting,
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting,
11. godkänner regeringens förslag att kompensera kommuner och lands-
ting avseende pensioner och andra trygghetsförmåner till lärare, skol-
ledare och syokonsulenter (avsnitt 7.5.1),
såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
13. antar regeringens förslag till lag omändring i lagen (1995:411) om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,
14. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget
Försvarsmakten med 3 295 094 000 kronor,
15 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 Prop. 1995/96:150
öka det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens
försvarshistoriska museer med 2 000 000 kronor,
16. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Flygtekniska
försöksanstalten med 5 000 000 kronor,
17. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget
Riksförsäkringsverket med 38 000 000 kronor,
18. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Allmänna
försäkringskassor med 30 000 000 kronor,
19. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag
till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. med
393 750 000 kronor,
20. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget Bidrag till
folkbildningen med 72 000 000 kronor,
21. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
Övriga utgifter inom grundutbildningen med 35 910 000 kronor,
22. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Vissa
ersättningar för klinisk utbildning och forskning med 755 016 000
kronor,
23. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget
Studiemedel m.m. med 134 000 000 kronor,
24. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reserva-
tionsanslaget Vuxenstudiestödm.m. med 328 666 000 kronor,
25. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens
jordbruksverk med 2 000 000 kronor,
26. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag Från
EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruks-
omräkningskursen på 173 000 000 kronor,
27. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
under nionde huvudtiteln anvisa ett ramanslag Fiskevård på
6 917 000 kronor,
28. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget
Ersättningar för viltskador m.m. med 10 000 000 kronor,
29. godkänner vad regeringen föreslår i fråga om datortek under tionde
huvudtiteln,
30. godkänner vad regeringen förslår i fråga om höjt finansieringsbidrag Prop. 1995/96:150
vid arbetsplatsintroduktion under tionde huvudtiteln,
31. godkänner den föreslagna användningen av medel på det under
tionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Överföring av och andra
åtgärder för flyktingar m.m.,
32. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under tolfte huvudtiteln anvisade ramanslaget Sveriges
geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m.
med 9 500 000 kronor,
33. godkänner en utökning av investeringsplanen för Affärsverket
svenska kraftnät för budgetåret 1995/96 med 500 000 000 kronor att
finansieras med verkets egna medel (avsnitt 6.7),
34. bemyndigar regeringen att, intill ett sammanlagt belopp om
1 500 000 000 kronor, teckna borgen för lån eller utfärda
kreditgarantier till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät
förvaltar statens aktier eller andelar (avsnitt 6.7),
3 5. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under trettonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. med
3 500 000 kronor,
36. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under trettonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget
EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa med 4 841 000 kronor.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:150
Härigenom föreskrivs följande.
Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets fordran
enligt 4 a § ljärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordran
vid ingången av år 1997 minskas med 5,7 procent.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Härigenom föreskrivs att i 4 § andra och tredje styckena lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m. orden "i december” skall bytas ut mot
"senast i september”.
Prop. 1995/96:150
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Härigenom föreskrivs att i 8 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting orden "10 september” skall bytas ut mot "1
oktober”.
Prop. 1995/96:150
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
10
Härigenom föreskrivs att i 8 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift
för kommuner oeh landsting orden "10 september” skall bytas ut mot "1
oktober”.
Prop. 1995/96:150
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
11
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§‘
Visar någon att han i den omfattning som anges i andra stycket har köpt
prisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3 § eller har erlagt
patientavgift för öppen hälso- och sjukvård som ombesöijs av staten, ett
landsting eller kommun som inte tillhör ett landsting eller för vård eller
behandling enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning eller lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik är han befriad från att
därefter betala för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller under den tid som
återstår av ett år, räknat från det första vårdtillfället, behandlingstillfället
eller läkemedelsinköpet.
För kostnadsfrielse enligt första
stycket fordras att prisnedsatta läke-
medel har inköpts för eller
patientavgifter erlagts med
sammanlagt minst 7 800 kronor.
Om ett landsting eller en kommun
som inte ingår i ett landsting har
beslutat att för sin del tillämpa ett
lägsta belopp som understiger 1 800
kronor, skall i stället det beloppet
gälla för kostnadsbefrielse enligt
första stycket för den som är bosatt
inom landstinget respektive
kommunen.
För kostnadsbefrielse enligt
första stycket fordras att
prisnedsatta läkemedel har inköpts
för eller patient-av gifter erlagts med
sammanlagt minst 2 500 kronor.
Om ett landsting eller en kommun
som inte ingår i ett landsting har
beslutat att för sin del tillämpa ett
lägsta belopp som understiger 2 500
kronor, skall i stället det beloppet
gälla för kostnadsbefrielse enligt
första stycket för den som är bosatt
inom landstinget respektive
kommunen.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin
vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för vårdtill-
fällen, behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för bamen sammanlagt
uppgår till vad som sägs i andra stycket.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även
barn som under denna tid fyller 16 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den
med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit
gift eller har haft barn med föräldern.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
2. En kostnadsbefrielse enligt 7§ som gäller ikraftträdandet skall bestå
enligt äldre föreskrifter även efter ikraftträdandet.
‘Senaste lydelse 1995:840
12
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
2
För en ersättare som avses i 1 §
får arbetsgivaren göra avdrag med
500 kronor per arbetsdag som
ersättaren har varit anställd.
3
Arbetsgivaren får göra avdrag
med högst 75 kronor per
utbildningstimme, dock sammanlagt
högst 40 000 kronor, för varje
arbetstagare som deltar i av
länsarbetsnämnden godkänd
yrkesinriktad utbildning eller
utbildning som ökar arbetstagarens
förutsättningar att tillgodogöra sig
ny teknik eller utföra nya
arbetsuppgifter
Föreslagen lydelse
§
För en ersättare som avses i 1 §
får arbetsgivaren göra avdrag med
400 kronor per arbetsdag som
ersättaren har varit anställd.
§
Arbetsgivaren får göra avdrag
med högst 35 kronor per
utbildningstimme, dock sammanlagt
högst 20 000 kronor, för varje
arbetstagare som deltar i av
länsarbetsnämnden godkänd
yrkesinriktad utbildning eller
utbildning som ökar arbetstagarens
förutsättningar att tillgodogöra sig
ny teknik eller utföra nya
arbetsuppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser skall tillämpas
då ersättare påbörjat sin anställning före ikraftträdande.
13
Att minska arbetslösheten är regeringens främsta uppgift. Den djupa lågkon-
junkturen, krisen i den finansiella sektorn och den kraftigt sjunkande syssel-
sättningen är de viktigaste orsakerna till sammanbrottet i de offentliga finan-
serna och till de ansträngningar på välfärden som nationen har upplevt sedan
början av 1990-talet. Arbetslösheten är en viktig faktor bakom de ökande
inkomstskillnaderna under senare år. Den skapar klyftor och påfrestningar
för både vuxna och barn. Arbetslösheten utgör också ett allvarligt hot mot
kommunernas möjligheter att upprätthålla en god kvalitet i utbildning, vård
och omsorg. Målet är att halvera den öppna arbetslösheten från 8 procent
1994 till 4 procent år 2000.
Kampen mot arbetslösheten kräver en samverkan av politiken inom flera
områden och en medverkan från hela det svenska samhället. För det första
måste det finnas en god samhällsekonomisk grund för en hållbar utveckling
och en hög sysselsättning. Sunda statsfinanser och prisstabilitet är nödvändi-
ga delar av en sådan grund. Därför är regeringen fast besluten att fullfölja
budgetsaneringen. Att fullfölja saneringen av de offentliga finanserna är en
avgörande förutsättning för att räntorna skall kunna pressas ner och för att
vårt lands ekonomi varaktigt skall kunna stärkas. Målen är att stabilisera
statsskulden som andel av BNP 1996, begränsa underskottet i de offentliga
finanserna till mindre än 3 procent av BNP 1997 och att Sverige skall ha de
offentliga finanserna i balans 1998.
De bedömningar av den ekonomiska utvecklingen som nu kan göras visar
att Sverige är nära att nå balans i de offentliga finanserna 1998. Det krävs
emellertid vissa ytterligare insatser för att fullt ut nå målen. Därför föreslås
i denna proposition ett statsfinansiellt program i fem punkter:
- Det saneringsprogram för besparingar och inkomsförstärkningar om 118
miljarder kronor som riksdagen har fattat beslut om ligger fast. De åter-
stående delarna av programmet preciseras.
- Överskridandena under budgetåret 1995/96 finansieras med åtgärder
inom berört departements ansvarsområde där detta har bedömts vara
möjligt.
- De reformer som föreslås är fullt finansierade. Det gäller bland annat en
omfattande utbildningssatsning.
- Ett treårigt utgiftstak för den statliga sektorn läggs fast. Det sätter tydliga
ramar för statens utgifter de närmaste åren.
- Det konvergensprogram som regeringen överlämnade till EU i juni 1995
följs upp. För att nå de uppsatta balansmålen genomförs ytterligare bud-
getförstärkningar med ca 10 miljarder kronor 1997 och ca 12 miljarder
kronor 1998. Av detta utgör ca 6 miljarder kronor permanenta bespa-
Prop. 1995/96:150
14
ringar och ca 2 miljarder kronor permanenta inkomstförstärkningar. Sa-
neringsprogrammet utvidgas därmed från 118 miljarder kronor till
126 miljarder kronor. Den förbättring av de offentliga finanserna som
härmed uppnås - från ett underskott på 12,4 procent av BNP 1993 till
balans 1998 - saknar motstycke bland OECD-ländema.
För det andra måste utbildningen förbättras och byggas ut. Gymnasies-
kolans kvalitet måste höjas, alla ungdomar skall tillförsäkras en god utbild-
ning som lägger grunden för ett livslångt lärande. Den reguljära utbildning-
en byggs ut med 100.000 platser i vuxenutbildningen för att ge människor
med låg utbildningsnivå en chans att förbättra sina kunskaper och därmed
sina möjligheter på arbetsmarknaden. Samtidigt tillskapas 30.000 nya plat-
ser i högskolan. Denna utbyggnad av vuxenutbildningen och högskolan
avlöser de tillfälliga utbildningsplatser som har finansierats med arbetsmark-
nadspolitiska medel. Arbetslösheten skall bekämpas med välutbildade kvin-
nor och män som har en stark ställning på arbetsmarknaden, inte med ökade
löneskillnader och försämrad social trygghet. En god välfärd är en bra bas
för en hög tillväxt och dessutom en avgörande faktor för att tillväxten skall
komma alla till del. Trygga, kunniga, jämlika och jämställda människor
utvecklar Sverige som nation. Därigenom nås en effektivare produktion med
fler i arbete.
För det tredje måste villkoren för företagande förbättras. Sverige behöver
fler företag och företagare. I Sverige finns en social och politisk stabilitet
med ett gott samarbetsklimat. Här finns en kompetent och välutbildad ar-
betskraft Här finns en utbredd medvetenhet hos medborgarna och företagen
om betydelsen av att värna miljön. Här finns ett högt utvecklat tekniskt kun-
nande, en väl utbyggd infrastruktur och en väl utvecklad produktionsappa-
rat. Sverige satsar relativt mer på forskning och utveckling än flertalet andra
länder Den svenska företagsbeskattningen är förmånlig vid en internationell
jämförelse. Andra områden behöver förbättras och utvecklas. Näringspoliti-
kens lokala och regionala roll måste stärkas. Arbetsmarknadspolitiken måste
effektiviseras ytterligare och kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken
måste utvecklas. Ekonomisk brottslighet måste bekämpas. Kapitalförsörj-
ningen måste förbättras. Regeringen föreslår inrättandet av en sjätte AP-
fondsstyrelse med goda möjligheter att placera sina tillgångar i små och
medelstora företag.
Fördelfjärde krävs ett nytt kontrakt för samverkan. En bred uppslutning
kring kampen mot arbetslöshet är av avgörande betydelse för möjligheterna
att uppnå en tillfredsställande tillväxt och sysselsättning. Det finns inga
enkla eller snabba lösningar på den uppgift Sverige står inför. För att Sveri-
ge skall komma tillbaka till en situation med hög sysselsättning och sunda
statsfinanser krävs stora ansträngningar, och på kort sikt också betydande
uppoffringar. De åtgärder som vidtas måste ha en acceptabel fördelningspo-
litisk profil. Medborgarnas vilja att axla denna börda kommer att vara bero-
ende av att alla bär sin del och att ansträngningarna och uppoffringarna leder
till resultat. För att så snabbt som möjligt ta Sverige ut ur massarbetslöshe-
ten behövs därför samverkan inom flera områden:
Prop. 1995/96:150
15
- Lönebildningen måste förbättras. Sverige måste även vid väsentligt lägre
arbetslöshetsnivåer än den nuvarande få en lönekostnadsutveckling på
god europeisk nivå. Arbetsmarknadens parter har ansvaret för att finna
former för en lönebildning som bidrar till att minska arbetslösheten. Re-
geringen kommer inom kort att inbjuda arbetsmarknadens parter till
överläggningar för att få deras syn på den framtida lönebildningen. Par-
terna bör då gemensamt redovisa hur lönebildningen i Sverige skall ut-
formas för att ge en lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå vid låg
arbetslöshet.
- Kommunerna måste medverka till en god utveckling. I enlighet med en
nyligen träffad överenskommelse utfäster sig kommunförbunden bland
annat att verka för att kommuner och landsting inte höjer skatten under
1997 och 1998 och att de i möjligaste mån undviker att säga upp fast
anställd personal så att denna inte hamnar i öppen arbetslöshet. Regering-
en åtar sig bland annat att hålla statsbidragen på en nominellt oförändrad
nivå och avvaktar med att införa ett lagstadgat balanskrav för kommuner-
na till 1999 och för landstingen till år 2000.
- Regeringen kommer också att fortsätta verka för en bred uppslutning i
Europa för kampen mot arbetslösheten. Sveriges medlemskap i Europeis-
ka unionen (EU) ger därvid nya möjligheter. EU-toppmötena har vid
upprepade tillfällen under senare tid slagit fast att sysselsättningen är den
högst prioriterade frågan och allt fler länder sluter upp bakom tanken på
att utforma en gemensam strategi mot arbetslösheten, en fråga som den
svenska regeringen drivit intensivt sedan Sverige blev medlem i EU.
Regeringen och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den
ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för
den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona.
Detta samarbete fullföljs nu genom en utbildningssatsning, ett förstärkt
saneringsprogram och de i denna proposition redovisade förslagen rörande
den ekonomiska politiken, utgiftstaket, kommunsektorn och tilläggsbudget
förbudgetåret 1995/96.
Målsättningen att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 är djärv
och svår att uppnå. Men med en aktiv medverkan, inte bara från andra parti-
er i riksdagen utan också från arbetsmarknadens parter och hela svenska
folket, kan vi nå målet. Regeringen bjuder in till en samverkan för att be-
tvinga arbetslösheten.
Den internationella utvecklingen
Tillväxten i OECD-området dämpades betydligt i slutet av 1995. Avmatt-
ningen var särskilt påtaglig i EU. Det sammanhänger bland annat med den
ekonomiska politik som har förts i området under de senaste åren. De korta
Prop. 1995/96:150
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150
16
räntorna har hållits på en relativt hög nivå. Den genomsnittliga korta real-
räntan i EU-området var 3,8 procent i slutet av 1995. Också de långa räntor-
na har varit höga. De steg betydligt under 1994 och låg som högst kring
årsskiftet 1994/95. Den genomsnittliga långa realräntan var ca 5 procent i
slutet av 1995. Vidare har EU-ländemas sammanvägda effektiva växelkurs
mot resten av världen förstärkts med 5 å 6 procent under det senaste året.
Även finanspolitiken har varit restriktiv för att minska de stora underskotten
i de offentliga finanserna. Dessa faktorer har sammantagna bidragit till att
dämpa den ekonomiska aktiviteten.
Arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. Den har under de senaste två
åren legat på ca 7,5 procent i OECD och ca 11 procent i EU. Mot slutet av
1995 steg arbetslösheten i flera länder, bl. a. Tyskland och Frankrike. Infla-
tionen i OECD och EU har däremot sjunkit. Den ligger i EU för närvarande
på ca 3 procent per år och flera länder har en inflationstakt under 2 procent.
Det mest troliga är att den nuvarande avmattningen i EU blir tillfällig och
att den således inte är inledningen till en långvarig recession. Flera faktorer
talar för detta. Inflationen är låg, vilket underlättar för centralbankerna att
föra en lättare penningpolitik. De nominella räntorna har fallit betydligt
under senare tid. De korta räntorna har sänkts i flera länder i slutet av 1995
och i början av 1996, och de långa räntorna ligger ca 1,5 procentenheter
under den nivå de låg på när de var som högst. Lönsamheten i industrin är
fortsatt hög och aktiebörserna har utvecklats positivt. Valutaturbulensen har
avtagit, vilket har bidragit till minskad osäkerhet hos ekonomiska aktörer.
Dollarn har stigit under de första månaderna 1996, något som i sin tur bidrar
till en stärkt konkurrenskraft för EU-området.
Vidare är avmattningen koncentrerad till vissa länder i EU, medan ut-
vecklingen i andra industriländer är betydligt bättre. Det är särskilt i Tysk-
land och Frankrike som konjunkturen är svag, medan exempelvis Storbri-
tannien och Italien, vilkas valutor har deprecierat i förhållande till ecun, har
en starkare tillväxt.
Mot de positiva tecknen i ekonomin står ett antal ogynnsamma konjunk-
turindikatorer. Det gäller bland annat hushållens låga förtroende för den
ekonomiska utvecklingen, något som vanligtvis förebådar en fortsatt svag
ekonomisk aktivitet. En tendens till ökad arbetslöshet kan dessutom leda till
att förtroendet försvagas ytterligare. Företagens förtroende har också min-
skat och investeringsplanerna för den närmaste framtiden är nedreviderade.
Osäkerhet om den framtida ekonomiska politiken i EU och osäkerhet om
medlemsländernas möjlighet att 1997 klara konvergenskraven för
deltagande i den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp 1999
(EMU) skulle kunna leda till en förnyad turbulens på valuta- och räntemark-
nadema, vilket skulle kunna påverka den ekonomiska tillväxten i EU nega-
tivt.
Avmattningen av den ekonomiska aktiviteten under de sista kvartalen
1995 och det första kvartalet 1996 talar för att den genomsnittliga tillväxten
i EU blir betydligt lägre i år än vad som förutsågs i hösten 1995. Den torde
stanna vid 1,7 procent. De gynnsamma faktorer som nämnts ovan bör dock
leda till en förstärkning av tillväxten under andra halvåret 1996 och för 1997
bedöms tillväxten i EU komma att uppgå till 2,5 procent.
Prop. 1995/96:150
17
I Förenta staterna har tillväxten också mattats av något, men den bedöms
ändå komma att uppgå till drygt 2 procent både 1996 och 1997. Efter flera
år av stagnation har den japanska ekonomin böljat återhämta sig. Mycket
låga räntor i kombination med finanspolitiska stimulansåtgärder har bidragit
till återhämtningen och tillväxten bedöms komma att bli 2-3 procent 1996
och 1997.
Även tillväxten utanför OECD-området bedöms bli god under 1996 och
1997. Det gäller i synnerhet de asiatiska ekonomierna. Kinas ekonomiska
tillväxt väntas ligga nära 10 procent och övriga dynamiska asiatiska ekono-
mier 2 procentenheter lägre. Flertalet östeuropeiska länderna har nu börjat
återhämta sig efter den djupa krisen i samband med planekonomins samm-
anbrott. Den svenska exporten till Östeuropa tillhörde de delar av exporten
som växte kraftigtast 1995, dock svarar den fortfarande för bara en liten
andel av exporten. De central- och sydamerikanska ekonomierna har hämtat
sig efter de problem som uppstod i samband med Mexikokrisen i början av
1995 och de väntas växa med mellan 3 och 5 procent. Sammantaget väntas
världshandeln expandera med nära 8 procent per år de kommande två åren.
Prop. 1995/96:150
Tabell 3.1 Internationella förutsättningar
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
BNP-tillväxt | ||||
|
OECD |
3,0 |
2,1 |
2,0 |
2,5 |
|
EU |
2,9 |
2,5 |
1,7 |
2,5 |
|
Konsumentpriser | ||||
|
OECD |
2,3 |
2,3 |
2,4 |
2,4 |
|
EU |
3,0 |
3,1 |
2,7 |
2,6 |
|
Arbetslöshet | ||||
|
OECD |
8,0 |
7,8 |
7,9 |
7,9 |
|
EU |
11,5 |
11,1 |
11,0 |
10,9 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den svenska ekonomin
Den ekonomiska politiken ger nu resultat. Sverige har lämnat den allvarliga
situation då underskotten i de offentliga finanserna ökade kraftigt, räntorna
steg till extremt höga nivåer och arbetslösheten flerdubblades. Den samlade
produktionen växer nu igen. Utvecklingen under 1995 var god. BNP-
tillväxten var 3 procent. Industriinvesteringarna ökade med närmare 40
procent och produktionskapaciteten byggdes ut. Sysselsättningen ökade med
över 60.000 personer och arbetslösheten började minska. Den offentliga
sektorns finansiella underskott minskade från ca 11 procent av BNP 1994
till ca 8 procent av BNP 1995 och de långa räntorna sjönk kraftigt under
året. Bytesbalansen förbättrades markant, främst beroende på den snabba
18
exporttillväxten. Överskottet i bytesbalansen uppgick till ca 2 procent av Prop. 1995/96:150
BNP 1995, vilket är den högsta siffran sedan 1973.
Arbetslösheten är emellertid fortfarande hög. Den höga tillväxttakten
1995 förde visserligen med sig att sysselsättningen ökade betydligt, men
eftersom utbudet av arbetskraft och medelarbetstiden också steg, blev ned-
gången i den öppna arbetslösheten blygsam. Detta understryker den stora
utmaning som regeringen står inför för att uppnå målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000. Den öppna arbetslösheten minskade från 8,0
procent 1994 till 7,7 procent 1995. Minskningen hänförs enbart till arbets-
lösheten för män. Den kvinnliga öppna arbetslöshetsnivån var 1995 dock
fortfarande lägre än den manliga, 6,9 procent jämfört med 8,4 procent. An-
talet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade också något. Den
sammanlagda andelen öppet arbetslösa och personer i åtgärder föll därmed
från ca 13 procent 1994 till ca 12 procent 1995.
Inflationstrycket i den svenska ekonomin har minskat markant. Den sva-
ga utvecklingen av inhemsk efterfrågan under 1995, särskilt av den privata
konsumtionen, höll tillbaka inflationsimpulsema från efterfrågesidan. Denna
utveckling accentuerades av att kronan stärktes, vilket medförde att upp-
gången av importprisema hejdades. Produktiviteten inom näringslivet fort-
satte dessutom att utvecklas tämligen gynnsamt. Trots den goda tillväxten
var prisökningarna måttliga. Konsumentprisindex ökade med 2,6 procent
under loppet av året och nettoprisindex med bara 1,0 procent. Inflationen
1995 blev därmed ca en halv procentenhet lägre än vad som förutsågs i
början av året. En motsvarande överskattning har gjorts även de senaste
åren. De förbättrade inflationsutsiktema och de minskande inflationsförvänt-
ningarna möjliggjorde för Riksbanken att i början av 1996 inleda en sänk-
ning av styrräntorna - hittills i år har reporäntan sänkts med närmare 2 pro-
centenheter.
Mot slutet av 1995 fanns flera tecken på en avmattning av konjunkturlä-
get. Den internationella tillväxten avtog och prognoserna för 1996 revidera-
des ned. Svenska företag mötte en vikande exportefterfrågan. Prognosen för
den svenska ekonomins utveckling under 1996 och 1997 bygger på att den
internationella konjunkturavmattningen blir kortvarig, i enlighet med vad
som har anförts ovan. Möjligheterna är då goda för att exporten på nytt skall
kunna expandera. Den vikande inflationstakten i många länder skapar också
förutsättningar för låga räntor, vilket är gynnsamt för Sverige. Positiva im-
pulser från omvärlden kan väntas leda till betydande spridningseffekter på
den inhemska ekonomin.
Tillväxten förväntas mot denna bakgrund bli drygt 1 procent 1996 för att
stiga till 2 procent 1997. Den privata konsumtionen bör kunna förstärkas de
närmaste åren till följd av både stigande inkomster och en fallande sparkvot;
när räntorna sjunker stärks förtroendet och ökar villigheten att låna till bo-
stad och kapitalvaror. Samtidigt väntas de samlade investeringarna fortsätta
att öka, om än i långsammare takt. Visserligen bromsas näringslivets inve-
steringar upp, men detta motverkas av att bostadsbyggandet vänder upp efter
det ras som inleddes 1992. BNP-siffroma hålls dock nere av att det inom
näringslivet finns behov av att minska lagren. Trots en relativt snabb upp-
gång av skatteintäkterna väntas den kommunala konsumtionen fortsätta att
19
falla under 1996. Nedgången bromsas dock upp 1997. Den statliga Prop. 1995/96:150
konsumtionen är svårbedömd främst på grund av variationer i de militära
inköpen. Den underliggande trenden visar på en fortsatt måttlig nedgång.
Den relativt låga aktiviteten gör att inflationstrycket i den svenska ekonomin
torde förbli lågt, något som skulle accentueras om kronkursen steg ytterliga-
re. Inflationen beräknas bli omkring två procent per år de närmaste två åren.
Den svagare tillväxten beräknas leda till en fortsatt om än måttlig ökning
av sysselsättningen. I kombination med den föreslagna kraftiga utbyggnaden
av antalet utbildningsplatser bör detta leda till att den öppna arbetslösheten
kan minska till 6,5 procent 1997.
Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Privat konsumtion |
0,8 |
0,3 |
0,8 |
1,7 |
2,2 |
2,4 |
2,2 |
|
Offentlig konsumtion |
-0,5 |
-2,3 |
0,9 |
-1,1 |
-1,2 |
-0,8 |
-0,3 |
|
Stat |
-0,1 |
-4,5 |
5,2 |
-3,3 |
-1,8 |
-0,9 |
-1,0 |
|
Kommuner |
-0,7 |
-1,2 |
-1,0 |
0,0 |
-0,9 |
-0,7 |
0,0 |
|
Bruttoinvesteringar |
-0,2 |
10,6 |
10,0 |
2,4 |
7,4 |
6,1 |
4,0 |
|
Näringsliv exkl. bostäder |
14,4 |
24,5 |
10,9 |
2,1 |
6,8 |
7,0 |
4,7 |
|
Bostäder |
-35,3 |
-27,9 |
19,2 |
5,6 |
15,0 |
10,0 |
10,0 |
|
Offentliga myndigheter |
10,6 |
1,6 |
0,1 |
1,1 |
3,5 |
-2,0 |
-6,2 |
|
Lagerförändring (bidrag till BNP) |
1,5 |
0,5 |
-1,0 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
14,1 |
11,4 |
4,5 |
6,1 |
5,4 |
5,3 |
5,1 |
|
Import |
13,4 |
8,7 |
5,0 |
4,7 |
5,3 |
5,4 |
5,6 |
|
BNP |
2,6 |
3,0 |
1,4 |
2,0 |
2,5 |
2,5 |
2,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 33 Nyckeltal, basalternativ
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Procentuell förändring KPI dec.-dec. |
2,6 |
2,6 |
1,9 |
2,3 |
2,2 |
2,3 |
2,2 |
|
Timlön |
2,4 |
3,4 |
5,3 |
4,3 |
4,0 |
4,0 |
4,0 |
|
Sysselsättning, personer |
-0,9 |
1,6 |
0,4 |
0,9 |
1,3 |
1,1 |
0,6 |
|
Real disponibel inkomst |
1,1 |
-0,1 |
0,8 |
0,3 |
1,3 |
2,1 |
1,9 |
|
Nivå i procent |
8,0 |
7,7 |
7,2 |
6,5 |
6,1 |
5,8 |
5,7 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder |
5,2 |
4,4 |
5,2 |
5,2 |
4,6 |
4,0 |
3,8 |
|
Hushållens nettosparkvot |
8,6 |
8,2 |
8,3 |
7,0 |
6,2 |
5,9 |
5,6 |
Källa: Finansdepartementet.
I en särskild bilaga till finansplanen görs kalkyler för den ekonomiska
utvecklingen de närmaste fem åren. Osäkerheten är för stor för att kunna
20
göra regelrätta prognoser för en så lång period. Därför görs dessa kalkyler Prop. 1995/96:150
med utgångspunkt från vissa grundläggande antaganden. Vidare redovisas
två olika alternativ, en relativt försiktig baskalkyl, som ligger till grund för
den medelfristigt inriktade budgetpolitiken, och en kalkyl med högre tillväxt,
vilken avser att visa vad som krävs för att den öppna arbetslösheten skall
kunna reduceras till 4 procent år 2000.
I båda alternativen antas tillväxten i OECD-området uppgå till 2,5 pro-
cent per år fr.o.m. 1998. De medelfristiga kalkylerna bygger vidare på anta-
gandet om en fortsatt god samhällsekonomisk grund för den inhemska till-
växten med sunda statsfinanser och prisstabilitet. Därmed föreligger goda
förutsättningar för att räntemarginalen mot utlandet gradvis skall krympa
och att kronan skall förstärkas något i takt med att förtroendet för den svens-
ka ekonomin stärks bland finansiella placerare.
I basaltemativet antas BNP-tillväxten bli 2 till 2,5 procent per år under
kalkylperioden. Med tanke på det relativt låga resursutnyttjandet i den
svenska ekonomin i utgångsläget bör tillväxten kunna bli högre än den
trendmässiga de närmaste åren. Under åren 1998 och 1999 antas tillväxten
därför i basaltemativet ligga 0,5 procentenheter över en mer långsiktig trend
på 2 procent per år. Drivkraften i tillväxtprocessen är investeringarna och
successivt i allt högre grad den privata konsumtionen. Arbetslösheten faller
något under perioden ned till under 6 procent. Inflationstakten beräknas
ligga nära Riksbankens inflationsmål under hela kalkylperioden.
I tillväxtaltemativet antas BNP-tillväxten bli omkring 3 procent per år
under kalkylperioden. Denna kalkyl bygger på att lönebildningen fungerar
bra samt att övriga förbättringar i arbetsmarknadens funktionssätt liksom
tillväxtbefrämjande åtgärder får ett starkt genomslag i ett medelfristigt per-
spektiv. Genom att alla parter tar ett ansvar för att främja högre sysselsätt-
ning blir utrymmet för ekonomisk återhämtning större, dvs. det blir möjligt
att få till stånd en högre tillväxt utan att det uppstår ett löne- och pristryck. I
detta scenario antas att förtroendet för den svenska ekonomin förstärks snab-
bare. Därigenom skapas förutsättningar för en starkare uppgång av konsum-
tion och investeringar. Den öppna arbetslösheten halveras fram till år 2000.
Regeringens politik inriktas på att förverkliga detta alternativ.
Det finns styrkefaktorer i den svenska ekonomin som kan leda till en
gynnsam utveckling under återstoden av decenniet. Den konkurrensutsatta
sektorns lönsamhet är hög historiskt sett och svenska företag har utrymme
att sänka sina marginaler för att hålla uppe marknadsandelarna. Det privata
finansiella sparandet har varit högt under en period, vilket gör att hushålls-
sektom som helhet är välkonsoliderad. Om framtidsförväntningarna blir mer
positiva finns en betydande potential för konsumtionsökning, särskilt om
kampen mot arbetslösheten blir framgångsrik. Den låga inflationstakten
möjliggör en krympande räntemarginal gentemot omvärlden. Kommer den
svenska ekonomin in i en sådan positiv spiral förbättras de offentliga finan-
serna i än snabbare takt, vilket bör förstärka tendensen mot en avtagande
räntemarginal gentemot omvärlden.
Det finns emellertid också risker. Ett uppenbart osäkerhetsmoment är den
internationella konjunkturen. Men även inhemska faktorer kan dämpa
tillväxten. Den stora ökningen av statsskulden som har skett under början av
21
1990-talet har gjort den svenska ekonomin sårbar. Samma inverkan har
Sveriges oförmånliga inflationshistoria. Även om utvecklingen i båda dessa
avseenden markant håller på att förbättras, visar erfarenheten att förtroendet
snabbt kan raseras och att det tar tid att bygga upp det igen. Vid oro på de
internationella finansiella marknaderna kan det därför inte uteslutas att Sve-
rige under något år framöver åter kan komma att drabbas hårdare än många
andra länder. Utvecklingen på arbetsmarknaden inger också oro. Om löner-
na i Sverige även fortsättningsvis ökar snabbare än i omvärlden kan detta
förhindra en minskning av arbetslösheten.
Prop. 1995/96:150
Procentuell förändring
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Privat konsumtion |
0,8 |
2,0 |
2,5 |
2,7 |
2,5 |
|
Offentlig konsumtion |
0,9 |
-0,7 |
-0,5 |
-0,1 |
0,3 |
|
Bruttoinvesteringar |
10,0 |
4,6 |
9,1 |
7,7 |
5,8 |
|
Export |
4,5 |
6,1 |
5,8 |
5,7 |
5,5 |
|
Import |
5,0 |
5,0 |
5,6 |
5,6 |
5,8 |
|
BNP |
1,4 |
2,5 |
3,2 |
3,2 |
2,7 |
|
Nyckeltal: | |||||
|
KPI dec.-dec. |
1,9 |
2,0 |
2,0 |
2,0 |
2,0 |
|
Timlön |
5,1 |
4,0 |
3,5 |
3,5 |
3,5 |
|
Öppen arbetslöshet, nivå i procent |
7,2 |
6,1 |
5,3 |
4,6 |
4,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Den offentliga sektorns finanser
De offentliga finanserna har under de senaste två åren förstärkts i snabb takt.
Det offentliga sparandeunderskottet är emellertid fortfarande utomordentligt
stort. Underskottet har minskat från 12,4 procent av BNP 1993 till 8,1 pro-
cent av BNP 1995.1 år beräknas underskottet uppgå till 86 miljarder kronor
eller 5,1 procent av BNP. Statsskulden motsvarade ca 85 procent av BNP
vid utgången av 1995.
Trots den snabba förbättringen av de offentliga finanserna blev under-
skottet 1995 större än vad som beräknades i höstas i den s.k. tillväxtproposi-
tionen (prop. 1994/95:25), 8,1 procent av BNP i stället för 6,8 procent av
BNP. Både statens och kommunernas underskott blev större än väntat. Skat-
teintäkterna blev lägre än beräknat, bl.a. till följd av en svagare tillväxt och
en mindre ökning av sysselsättningen än förutsett. Transfereringsutgiftema
blev däremot högre än beräknat.
Förbättringen av de offentliga finanserna beräknas fortsätta i snabb takt
de närmaste åren. Den svagare konjunkturutveckling som nu förutses främst
för 1996 borde visserligen i sig föranleda en ytterligare nedrevidering av
utsikterna för det offentliga sparandet. Det finns emellertid ett flertal faktorer
22
som tyder på att de offentliga finansernas underliggande utveckling är star-
kare än tidigare beräknat. Det är främst skatteintäkterna som väntas öka
snabbare. Till följd av det försämrade utgångsläget år 1995 kommer dock
underskotten de närmaste åren att bli större än tidigare beräknat. Utan beslut
om ytterligare förstärkningar av de offentliga finanserna skulle underskottet
i det finansiella sparandet uppgå till 3,3 procent av BNP 1997 och 0,8 pro-
cent av BNP 1998.
Underskotten i de offentliga finanserna torde således i frånvaro av ytterli-
gare åtgärder bli något större de närmaste åren än tidigare beräknat. I till-
växtpropositionen gjordes bedömningen att underskottet i de offentliga fi-
nanserna skulle bli mindre än 3 procent av BNP 1997 och att balans i de
offentliga finanserna skulle uppnås 1998. Om inte ytterligare budgetförstär-
kande åtgärder skulle vidtas utöver det budgetsaneringsprogram på 118
miljarder kronor som redan har beslutats, skulle det fattas 6 miljarder kronor
för att nå ett underskott på 3 procent av BNP 1997. Det skulle kvarstå ett
finansiellt underskott på 14 miljarder kronor 1998. Konvergensprogrammets
mål att eliminera underskottet skulle nås först år 1999.
Prop. 1995/96:150
Procent av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
59,6 |
60,1 |
62,8 |
62,5 |
62,3 |
61,8 |
62,0 |
|
Skatter och avgifter |
50,0 |
50,4 |
53,3 |
53,5 |
53,5 |
53,4 |
53,7 |
|
Utgifter |
70,4 |
68,2 |
67,9 |
65,8 |
63,1 |
61,2 |
60,2 |
|
Transfereringar till hushåll |
25,6 |
24,3 |
23,3 |
22,5 |
21,6 |
21,1 |
20,8 |
|
Konsumtion och investeringar |
30,5 |
28,9 |
29,7 |
28,9 |
28,1 |
27,4 |
27,1 |
|
Finansiellt sparande |
-10,8 |
-8,1 |
-5,1 |
-3,3 |
-0,8 |
0,6 |
1,8 |
|
Primärt sparande |
-9,8 |
-6,7 |
-2,8 |
-0,8 |
1,3 |
2,6 |
3,8 |
|
Statsskuld |
84,4 |
84,8 |
86,8 |
85,8 |
82,5 |
78,5 |
74,3 |
|
Konsoliderad bruttoskuld |
79,3 |
79,7 |
81,6 |
81,3 |
78,6 |
74,9 |
71,0 |
|
Nettoskuld |
23,7 |
27,7 |
32,0 |
33,2 |
32,6 |
30,8 |
28,2 |
|
Ytterligare budgetförstärkningar |
0,6 |
0,8 |
0,5 |
0,5 | |||
|
Finansiellt sparande |
-2,7 |
0,0 |
1,2 |
2,3 | |||
|
Konsoliderad bruttoskuld |
80,7 |
79,7 |
75,3 |
71,3 |
66,9 |
För att de offentliga finanserna skall vara i balans 1998 föreslås ytterliga-
re budgetförstärkningar, vilka redovisas längst ner i tabell 3.5. Dessa ytterli-
gare förstärkningar har inte beaktats i prognoserna för den ekonomiska
utvecklingen. Åtgärderna är inte fullt ut preciserade, men beaktas vid beräk-
ningen av utgiftstaken för de kommande åren. De torde i sig få en viss ned-
dragande effekt på efterfrågan och tillväxten. Men den dämpande effekten
motverkas av att fasthållande vid balansmålen för de offentliga finanserna
dels stärker förtroendet för den ekonomiska politiken, dels leder till lägre
23
räntor än om regering och riksdag skulle skjuta på balansmålen. Därmed
leder budgetförstärkningarna till lägre räntor, vilka stärker tillväxten. Om-
fattningen av budgetförstärkningarna är måttlig i relation till BNP. De rör
sig om ca 0,6 procent av BNP 1997 och ytterligare 0,2 procent av BNP
1998, varav en del är inleveranser m.m. vilka inte torde ha någon dämpande
effekt på den inhemska efterfrågan. Med hänsyn till de stärkande effekterna
via ökat förtroende och lägre räntor, vilka är att vänta redan innevarande år,
torde tillväxten inte påverkas annat än marginellt. Den utbildningssatsning
som redovisas och dess finansiering har inräknats i prognoserna. Dessa
åtgärder börjar få effekt redan andra halvåret 1996.
Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna är anmärkningsvärd
vid en internationell jämförelse. År 1993 hade Sverige näst Grekland det
största offentliga underskottet bland OECD-ländema. År 1998 kommer
Sverige med nuvarande projektioner och de åtgärder som nu föreslås att
tillhöra det fatal länder i EU som når balans i de offentliga finanserna. Det är
till synes bara Danmark, Finland och Luxemburg som också har möjligheter
att nå en sådan balans. Denna förbättring saknar motstycke bland OECD-
ländema.
Att minska arbetslösheten är regeringens främsta uppgift. Målet är att Sveri-
ge skall halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. I tillväxtpropositio-
nen redovisades regeringens dagordning för tillväxt och sysselsättning. Den
politiken fullföljs nu genom initiativ på flera områden. Utgångspunkten är
att sunda statsfinanser och stabila priser ger de bästa förutsättningarna för en
långsiktigt uthållig tillväxt. Idén om det livslånga lärandet skall förverkligas
genom en kraftfull satsning på utbildning. Politiken inriktas på att skapa
goda villkor för företag och företagande. För att åter nå full sysselsättning
behövs ett nytt kontrakt för samverkan.
En halverad arbetslöshet
En halvering av den öppna arbetslösheten, från 8 procent 1994 till 4 procent
år 2000, är ett mycket ambitiöst mål. Under den djupa lågkonjunkturen i
böljan av 1990-talet förlorades mer än 500.000 arbetstillfällen. Vart åttonde
jobb försvann från den svenska arbetsmarknaden. Under de senaste två åren
har återhämtningen varit stark. Från 1994 till 1995 ökade sysselsättningen
med drygt 60.000 personer. Samtidigt ökade emellertid också utbudet av
arbetskraft. Många som inte fann det lönt att söka jobb när arbetslösheten
steg i början av 1990-talet sökte sig åter ut på arbetsmarknaden när det blev
meningsfullt att söka jobb. Över 50.000 personer tillkom till arbetskraften.
Det medförde att arbetslösheten bara minskade marginellt. Den öppna ar-
betslösheten minskade från 8,0 procent av arbetskraften 1994 till 7,7 pro-
Prop. 1995/96:150
24
cent 1995. Även framöver far man räkna med att samma faktorer gör sig Prop. 1995/96:150
gällande. I takt med att fler får arbete kommer också fler av dem som gett
upp och lämnat arbetskraften att återvända. Till detta kommer den normala
årliga ökningen av arbetskraften. Sverige kommer att behöva flera år av god
sysselsättningstillväxt för att lyckas i kampen mot massarbetslösheten.
Målet att halvera arbetslösheten är ambitiöst även i ett internationellt
perspektiv. I EU är den öppna arbetslösheten ca 11 procent. De senaste
årens relativt goda tillväxt har bara förmått att reducera arbetslösheten mar-
ginellt, från 11,5 procent när den var som högst 1994. Däremot har USA
och Japan varit mer framgångsrika i kampen mot arbetslösheten. I USA har
den reducerats från ca 7,5 procent när den var som högst 1992 till ca 5,5
procent 1995.1 Japan har arbetslösheten visserligen stigit något under den
senaste långvariga stagnationen, men den ligger fortfarande på en låg nivå
på drygt 3 procent. Allt fler länder i Europa sätter nu kampen mot arbets-
lösheten högst på dagordningen. Exempelvis har både Tyskland och Finland
satt upp som mål att halvera arbetslösheten till år 2000. Även för EU som
helhet diskuteras samma ambition, men den har inte ännu antagits som offi-
ciellt mål för unionen.
Diagram 3.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud
Såvitt nu kan bedömas kommer det att bli svårt men inte omöjligt att nå
målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.1 denna proposition
redovisas en prognos för den ekonomiska utvecklingen under 1996 och
1997. Till denna har fogats medelfristiga kalkyler för åren 1998 - 2000.
Baskalkylen bygger på relativt försiktiga antaganden. Tillväxten beräknas
till 2-2,5 procent per år fram till sekelskiftet. Med dessa antaganden minskar
den öppna arbetslösheten dock endast till 5,7 procent år 2000. För att nå
målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 procent kommer en
starkare utveckling att behövas. Det s.k. tillväxtaltemativet redovisar en
sådan utveckling. I detta alternativ fungerar ekonomin bättre. Lönebildning-
25
en ger kostnadsökningar på god europeisk nivå vid en betydligt lägre arbets- Prop. 1995/96:150
löshet än dagens. Tillväxten är högre, sysselsättningen ökar snabbare och
den öppna arbetslösheten reduceras till 4 procent år 2000.
Diagram 3.2 Öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansde-
partementet.
Det viktigaste budskapet till dem som idag är arbetslösa eller som hotas
av arbetslöshet, oavsett kön och ålder, är att det går att komma tillbaka till en
hög och full sysselsättning, och att riksdag och regering beslutsamt kommer
att göra vad som går för att förverkliga detta mål. Det viktigaste budskapet
till löntagarna och deras fackliga organisationer är att utan deras stöd och
medverkan kommer detta inte att vara möjligt. Det viktigaste budskapet till
arbetsgivarna är att inte försitta denna möjlighet att nå stabilitet och en ny
samförståndsanda.
Det livslånga lärandet
Utbildningspolitiken är av central betydelse för ansträngningarna att stärka
tillväxten, öka sysselsättningen, minska klyftorna och trygga välfärden. Fler
människor i utbildning - såväl i skolan och högskolan som i vuxenutbild-
ningen - innebär ökade investeringar i kunskap och kompetens.
I höstens tillväxtproposition aviserade regeringen ett omfattande program
för utbildning och kompetensutveckling. Nu konkretiseras denna offensiva
utbildningssatsning. Den reguljära utbildningen byggs ut med 100.000 plat-
ser i vuxenutbildningen. Kommunerna kommer att ges en viktig roll för att
utforma de lokala modellerna för den utbildningssatsning som i första hand
skall rikta sig till arbetslösa med lägre utbildningsnivå än 3-årigt gymna-
sium. Dessutom tilkommer 30.000 nya platser i högskolan. Denna utbygg-
26
nad av vuxenutbildningen och högskolan avlöser de tillfälliga utbildnings-
platser som har finansierats med arbetsmarknadspolitiska medel. Särskild
uppmärksamhet ägnas åt behoven inom områdena naturvetenskap, teknik
och språk. Programmet innebär en väsentlig förstärkning av Sveriges
utvecklings- och expansionsförutsättningar. Som ett led i programmet ingår
en fortsatt utbyggnad främst av de mindre och medelstora högskolorna för
att stärka utvecklingskraften och produktionsförutsättningama i olika delar
av landet Utbyggnaden sker med särskild tyngdpunkt på Malmö, Sundsvall-
Härnösand-Östersund, Bergslagen och sydöstra Sverige. Utbildningsprog-
rammet finansieras genom en höjning av energiskatterna samt effektivise-
ringar och ändringar av reglerna inom arbetsmarknadspolitiken.
Den grundläggande utbildningen är av central betydelse för många ar-
betslösa. Den bör i första hand erbjudas inom det reguljära utbildnings-
väsendet. Gränsdragningen mellan arbetmarknadsutbildning och reguljär
utbildning ses därför över. Inrikningen bör vara att arbetsmarknadsutbild-
ningen skall renodlas mot främst omställningsutbildning.
Regeringen återkommer under våren till riksdagen med en proposition
om en fortsatt förnyelse av sysselsättningspolitiken. Kampen mot långtidsar-
betslösheten kommer att ha fortsatt hög priorititet. Arbetsmarknadspolitiken
bör även bidra till att främja jämställdheten på arbetsmarknaden - den senas-
te konjunkturuppgången har främst ökat de arbetslösa männens chanser att
få ett arbete. Den ännu höga ungdomsarbetslösheten är ett hot mot en god
ekonomisk utveckling, men också mot de ungas möjligheter att få spela en
roll i samhällslivet. Det är regeringens målsättning att ungdomar inte skall
vara arbetslösa mer än hundra dagar, utan att övergå till utbildning eller
sysselsättning. Invandrarnas kompetens måste bättre tas tillvara. Därmed
kan Sveriges möjligheter stärkas i den ökande internationaliseringen.
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken stöder människor i svåra omställ-
ningsperioder och underlättar strukturomvandlingen. Syftet är att att indivi-
den skall kunna återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Den aktiva ar-
betsmarknadspolitiken bygger samtidigt på ett ömsesidigt åtagande. Rätten
till ersättning är förenad med bestämda skyldigheter. Den som aktivt söker
arbete och tar alla rimliga möjligheter att stärka sina utsikter att finna arbete
får också stöd av samhället. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har aldrig
varit och får inte nedgraderas till att enbart vara en väg till ytterligare en
ersättningsperiod. De åtgärder som sätts in skall ingå i en individuell hand-
lingsplan för en återgång till den reguljära arbetsmarknaden. Det finns där-
för skäl att tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsför-
säkring i linje med vad som anfördes i tillväxtpropositionen. Regeringen
avser att återkomma i sysselsättningspropositionen med förslag om en bortre
parentes i arbetslöshetsförsäkringen.
Goda villkor för företag och företagande
För att komma tillrätta med arbetslöshetsproblemet måste staten erbjuda
goda villkor för företag och företagande. Sverige måste ha livskraftiga före-
tag som förmår att hävda sig i både den inhemska och den internationella
Prop. 1995/96:150
27
konkurrensen. Det är framför allt i näringslivet som sysselsättningen måste Prop. 1995/96:150
öka, inte minst i de små och medelstora företagen. Särskild uppmärksamhet
måste riktas mot kvinnors företagande och dess behov av riskkapital. En
expansion av det privata näringslivet innebär en förstärkning av hela Sveri-
ges ekonomi, och är därför viktig för att vi skall kunna bevara de offentliga
verksamheterna.
Näringspolitikens syfte är att stödja företagens möjligheter att utvecklas
och att utnyttja både personalens kompetens och de möjligheter som ställs
till förfogande av ny teknik. Genom en ständig strukturomvandling måste de
företag som inte förmår att hävda sig i konkurrensen ersättas av nya livskraf-
tiga företag. En ständig utveckling av ekonomin mot en successivt allt mera
högförädlad produktion är nödvändig för att åter uppnå en hög sysselsätt-
ning och för att upprätthålla en hög levnadsstandard. Den närmare integra-
tion som nu sker mellan handels- och näringspolitiken syftar till att bredda
näringspolitiken och skapa en fastare bas för en aktiv tillväxtpolitik. Möjlig-
heterna att utveckla och förädla företagsidéer bör förbättras.
Näringspolitiken måste vidare vara inriktad på att stärka konkurrens och
konkurrensförmåga. En väl fungerande konkurrens är nödvändig för att
upprätthålla ett tillräckligt omvandlingstryck i ekonomin och därmed en
strukturomvandling som flyttar produktionsresurser från lågproduktiv verk-
samhet till högproduktiv. Regeringen ser nu, i enlighet med tillväxtproposi-
tionen, över konkurrenslagstiftningen samt utreder konkurrensförhållandet
inom livsmedelshandel och livsmedelsindustri. Inrättandet av en byggkost-
nadsdelegation planeras, med syfte att genom olika åtgärder främja låga
byggkostnader och ökad konkurrens i byggsektorn. Även de statliga före-
tagsstöden och deras effekter på det svenska näringslivet ses över. Utred-
ningen om företagsstöden skall bland annat överväga alternativ till finansiel-
la stöd och se över möjligheterna att omfördela företagsstödet till andra
ändamål. Effektivisering av kampen mot den ekonomiska brottsligheten,
bl a. genom en bättre myndighetsorganisation, bidrar till att förbättra kon-
kurrensförhållandena för det seriösa näringslivet.
Tillgången till riskkapital skall förbättras med AP-fondens utökade möj-
ligheter att förvärva aktier. En sjätte AP-fondstyrelse kommer att inrättas,
vilken kommer att ges möjlighet att förvärva aktier i både börsnoterade och
onoterade bolag för ytterligare 10 miljarder kronor. Särskilda regler införs
som gör det möjligt för denna fondstyrelse att gå in i riskkapitalföretag.
Genom skattereformen 1990-91 fick Sverige ett stabilare skattesystem.
Svensk företagsbeskattning är idag mycket konkurrenskraftig vid en interna-
tionell jämförelse. Företagsbeskattningen skall så långt möjligt vara neutral
i förhållande till olika verksamhetsinriktningar, verksamhetsformer och
verksamhetsbeslut. Istället för selektiva skattelättnader bör skattesystemet
karakteriseras av likformighet och stabila regler. Företagsskatteutredningen
ser nu över företagsbeskattningen i syfte att finna ett system som ytterligare
stimulerar företagens nyinvesteringar och försörjning med riskkapital. Ut-
redningsarbetet skall bedrivas så att de nya reglerna skall kunna gälla lf.o.m.
inkomståret 1998. Riksdagen har dessutom fattat beslut om införandet av ett
tillfälligt riskkapitalavdrag samt om en utvidgad kvittningsrätt för enskilda
näringsidkare.
28
Arbetsrätten behöver förändras. Arbetsrätten måste ha en ändamålsenlig
utformning och spegla en rimlig avvägning mellan löntagarnas behov av
skydd mot godtyckliga och diskriminerande beslut och företagens behov av
att kontinuerligt kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till
förändrade förutsättningar och behov. Den skall också vara utformad så att
den inte försvårar för företagen att expandera och nysatsa. Arbetsrättskom-
missionen, med företrädare för arbetsmarknadens parter, kommer att inom
kort redovisa sina överväganden inom detta område. I kommissionens arbete
ingår att se över anställningsformerna, exempelvis tiderna för visstidsan-
ställning vid arbetsanhopning, och reglerna för återanställning. I första hand
skall kommissionen söka avtalslösningar på de problem den diskuterar.
Miljöpolitiken spelar en central roll i en strategi för ökad sysselsättning.
Nästa tillväxtperiod i de moderna ekonomierna kan komma som ett resultat
av just de krav på omställning av produktion och konsumtion som miljön
ställer Kretsloppssamhället ger nya jobb och nya företag. Miljösektom
bedöms idag utgöra ett av de områden som kommer att uppvisa den högsta
marknadstillväxten under kommande decennier. Det är i samspelet mellan
en alltmer ambitiös miljöpolitik och ett näringsliv som är berett till omvand-
ling, som Sverige kan förnya redan etablerade näringar och finna nya fram-
gångsrika verksamheter, vilka ger nya arbetstillfällen. Regeringens ambition
är att Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångs-
land i strävan att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle. I detta perspektiv
formas också jordbrukspolitiken. En fortsatt reformering av EU:s gemen-
sammajordbrukspolitik är därvidlag angelägen.
Ett nytt energisystem skall utvecklas. Avvecklingen av kärnkraften bör
inledas under mandatperioden och därefter fortsätta i jämn takt. Den skall
ske på ett sådant sätt att den elintensiva industrins konkurrensläge inte även-
tyras. En energiförsörjning till internationellt konkurrenskraftiga priser är en
viktig förutsättning för näringslivets utveckling. På grundval av 1991 års
energiöverenskommelse, Energikommissionens betänkande och remisssva-
ren på detta inbjuds samtliga riksdagspartier till överläggningar om energi-
politiken. Regeringen eftersträvar en bred parlamentarisk majoritet kring
frågan om omställningen av energisystemet.
Den regionala utvecklingen blir allt viktigare. Tillväxten måste komma
hela landet till del. Varje region i Sverige bär på en egen tillväxtkraft, och
denna måste tas till vara för att den sammanlagda utvecklingen skall bli så
positiv som möjligt. Det behövs ett aktivt statligt stöd till regional utveck-
ling, framför allt i form av en fortsatt utbyggnad av de mindre och medelsto-
ra högskolorna. Samtidigt måste olika aktörer på både lokal och regional
nivå själva aktivt bidra till att skapa starka och dynamiska tillväxtprocesser i
sin region.
Ett nytt kontrakt för samverkan
Uppgiften att halvera arbetslösheten måste bli utgångspunkt för en bred
nationell kraftsamling. Under de framgångsrika decennierna efter andra
världskriget levererade arbetsmarknadens parter en stabil arbetsmarknad och
Prop. 1995/96:150
29
lönebildning. Detta bidrog till att möjliggöra sociala reformer och ökad
trygghet I dag står det svenska välfärdssamhället inför ett avgörande vägval.
Om det ekonomiska utrymme som skapas genom en ökad tillväxt helt tas i
anspråk för bättre villkor och högre köpkraft för dem som redan har arbete,
så kommer det att ske på bekostnad av möjligheterna att minska arbetslöshe-
ten.
Lönebildningen är av avgörande betydelse för möjligheterna att nå tillba-
ka till full sysselsättning. Internationaliseringen av ekonomin har medfört
ökade krav på en sund och balanserad inhemsk lönebildning. Sveriges möj-
ligheter att halvera arbetslösheten är beroende av att lönebildningen funge-
rar väl. Ansvaret för detta ligger på arbetsmarknadens parter. De måste vilja
och kunna ta ansvaret för löneutvecklingen. Partema bör gemensamt för
regeringen redovisa hur lönebildningen skall ge en kostnadsutveckling på
god europeisk nivå vid en betydligt lägre arbetslöshetsnivå än dagens.
Även på utbildningsområdet har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.
Arbetsgivarna kan inte räkna med att klara sin kompetensförsörjning enbart
genom att ersätta befintliga anställda med andra som har fått sin utbildning
bekostad med skattemedel. Istället måste de själva, enskilt och genom sina
branschsammanslutningar, ta ansvar för att vårda, underhålla och utveckla
kompetensen hos sin egen arbetskraft. Regeringen kommer att inbjuda ar-
betsmarknadens parter till överläggningar i dessa frågor.
Finans pol itiken
En av de mest framträdande konsekvenserna av lågkonjunkturen i början av
1990-talet var sammanbrottet i de offentliga finanserna. Ett överskott i den
offentliga sektom på 4 procent av BNP 1990 förbyttes på bara tre år till ett
underskott på mer än 12 procent av BNP 1993. Underskott av den storleken
hotar välfärdsstatens långsiktiga överlevnad. Ränteutgifterna växer okontrol-
lerat och driver därmed upp skatterna och tränger ut andra utgifter. Risken
för försvagad krona och ökad inflation får långivarna att kräva kompensation
i form av höga räntor, vilket i sin tur riskerar att knäcka tillväxten. Dessutom
blir ett land med så stora underskott mycket utsatt vid kriser på de internatio-
nella kapitalmarknaderna.
Regeringen har under budgetåret 1994/95 lagt fram och fått riksdagens
stöd för ett budgetsaneringsprogram omfattande 118 miljarder kronor eller
7,5 procent av BNP. Merparten av programmet består av utgiftsminskning-
ar Programmet har vägletts av tre principer. Det skall genomföras i snab-
bast möjliga takt för att minska landets beroende av de internationella kapi-
talmarknaderna, stärka förtroendet för den ekonomiska politiken och ge
möjlighet till en mindre stram penningpolitik. Det skall vara uthålligt och
stabilt; de offentliga finanserna måste klara en kommande lågkonjunktur.
Det skall bäras rättvist; saneringsprogrammet måste ha en rimlig fördel-
ningsprofil.
Prop. 1995/96:150
30
Den sammantagna effekten av saneringsprogrammet och den ekonomiska Prop. 1995/96:150
återhämtningen har hejdat statsskuldens utveckling och lett till ett dramatiskt
minskat budgetunderskott. Statsskulden mätt som andel av BNP stabiliseras
under innevarande år och börjar minska nästa år i enlighet med de mål som
har satts upp för budgetpolitiken. De offentliga finanserna förbättras i snabb
takt. Underskottet i de offentliga finanserna minskade till 8 procent av BNP
1995 och i år förutses en fortsatt minskning till drygt 5 procent av BNP.
Även om utvecklingen av de offentliga finanserna försämrats jämfört
med prognoserna i höstas, ligger den väl i linje med beräkningarna i kom-
pletteringspropositionen våren 1995 och i det konvergensprogram som
regeringen överlämnade till EU i juni 1995. BNP-tillväxten blev något star-
kare i fjol, men den torde bli svagare i år än vad som då beräknades. Under-
skottet i de offentliga finanserna blev mindre ifjol (8 i stället för 9 procent av
BNP), men det beräknas överensstämma med bedömningen i konvergens-
programmet i år (drygt 5 procent av BNP).
Diagram 33 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Trots de hittillsvarande framgångarna är budgetunderskottet och stats-
skulden fortfarande mycket stora och sårbarheten vid internationella kriser
finns kvar. Utan tillkommande åtgärder kommer målen för budgetpolitiken
inte att nås fullt ut. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas till 3,3
procent av BNP 1997 och 0,8 procent av BNP 1998. Det innebär att det
fattas ca 6 miljarder kronor 1997 och ca 14 miljarder kronor 1998 för att
målen skall nås.
Denna situation har föranlett svåra överväganden. Visserligen är finans-
politiken i utgångsläget mycket stram och kalkylerna över utvecklingen av
de offentliga finanserna osäkra samtidigt som det saknas konjunkturpolitiska
skäl för att strama åt finanspolitiken ytterligare. Det är i sig mycket restrik-
tivt att hålla fast vid 118-miljarderspaketet, att finansiera överskridanden, att
finansiera utbildningsreformen m.m. och att införa tydliga nominella utgifts-
31
tak. Redan i det beslutade budgetsaneringsprogrammet ligger budgetför- Prop. 1995/96:150
stärkningar på ca 1 procent av BNP både 1997 och 1998. Vidare förbättras
de offentliga finanserna i snabb takt och balans uppnås 1999 även utan
ytterligare åtgärder. Sverige har ett av de mest ambitiösa målen i EU och den
utan jämförelse bästa utvecklingen av de offentliga finanserna.
Diagram 3.4 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld
Det stärker emellertid trovärdigheten för den ekonomiska politiken om
statsmakterna håller fast vid de mål som har satts upp. Efter de senaste årens
stora underskott och snabba skuldökning måste utvecklingen skyndsamt
vändas och finansiell stryka åter skapas; både för att vi skall klara av att
möta lågkonjunkturer och för att trygga välfärden. Därmed leder ytterligare
budgetförstärkningar till ökad tillförsikt om framtiden och lägre räntor, vil-
ket motverkar de dämpande effekterna på efterfrågan av förstärkningarna.
Vidare finns det en risk att de offentliga finanserna utvecklas sämre än be-
räknat. Dels kan konjunkturutvecklingen bli svagare, dels kan de offentliga
utgifterna 1997 ha underskattats.
Budgetsaneringen måste därför fortsätta med full kraft. Målen för budget-
politiken ligger fast: att stabilisera statsskulden som andel av BNP 1996, att
begränsa underskottet i de offentliga finanserna till mindre än 3 procent av
BNP 1997 och att Sverige skall ha de offentliga finanserna i balans 1998.
Det finns en stark uppslutning kring målet att nå balans i de offentliga finan-
serna 1998. En bred majoritet i riksdagen har ställt sig bakom detta mål och
för Socialdemokraternas del finns ett kongressbeslut från i mars 1996 att de
offentliga finanserna skall vara i balans 1998. Och målet ligger inom räck-
håll. Det är med nuvarande bedömningar av den ekonomiska utvecklingen
relativt måttliga förstärkningar som behövs för att nå balans 1998. En varak-
tigt god tillväxt och hög sysselsättning måste byggas under av sunda statsfi-
nanser. Att hålla fast vid budgetsaneringen stärker därmed möjligheterna att
halvera arbetslösheten till år 2000.
32
Med hänsyn till att de offentliga finanserna även utan ytterligare budget- Prop. 1995/96:150
förstärkningar förbättras i snabb takt och att det inte finns några konjunktur-
politiska skäl att strama åt ekonomin kan en del av åtgärderna genomföras
som engångsförstärkningar i form av senareläggningar av inköp och extra
inleveranser från statliga affärsverk och företag. Dessutom finns det fördel-
ningspolitiska skäl att komplettera utgiftsneddragningarna med vissa skatte-
höjningar. Vidare avser regeringen att fullfölja den utförsäljning av statliga
tillgångar (Nordbanken, Securum, m.m.) på ca 50 miljarder kronor som
aviserades i konvergensprogrammet. Det kommer att sänka statsskulden och
i någon mån bidra till minskningen av underskottet i de offentliga finanserna
(försäljningsintäkterna inräknas inte i budgetförstärkningarna, men däremot
skillnaden mellan räntan på den minskade statsskulden och de normala inle-
veranserna från de aktuella tillgångarna).
Skattepolitiken
Det framtida utrymmet för skattehöjningar är starkt begränsat. Ett stabilt
skattesystem som bygger på sunda principer är en förutsättning för att möta
framtida krav. Därför måste i möjligaste mån täta förändringar i skattereg-
lerna undvikas. På några områden är dock fortsatta reformer motiverade. Det
gäller företagsbeskattningen, miljö- och energiskatterna och skatte-
kontrollen.
Skattereformen 1991 gav Sverige ett modernt och bra skattesystem. De
svenska företagsskattereglema blev mycket konkurrenskraftiga vid en inter-
nationell jämförelse. Samtidigt medförde den omläggning som beslutades
hösten 1993 ett ökat skatteuttag på företagen. Regeringen har därför tidigare
uttalat att skatteuttaget på detta område skall sänkas, samt avsatt en ram för
detta på två miljarder kronor. I höstas beslutades om ett tillfälligt riskkapi-
talavdrag och en utvidgad kvittningsrätt för enskilda näringsidkare för att
understödja nyföretagande och expansion. Samtidigt gavs 1992 års företags-
skatteutredning i uppdrag att pröva en ny modell för en generell skattelätt-
nad på företagsnivå för att ytterligare förbättra de skattemässiga villkoren för
företagens nyinvesteringar och kapitalförsörjning. Om utredningen finner
avgörande hinder mot att införa en generell modell på företagsnivå skall
utredningen istället presentera förslag till en selektiv lättnad med inriktning
på mindre företag. Avsikten är att de nya reglerna skall kunna tillämpas från
och med inkomståret 1998.
Sedan årsskiftet gäller nya regler för redovisning och inbetalning av mer-
värdesskatt. Normalt skall skatten redovisas månadsvis senast den 20 i den
efterföljande månaden. Regeringen föreslår nu att företag med en skatteplik-
tig omsättning under 40 miljoner kronor per år skall redovisa skatten senast
den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden. Ändringen bör gälla från
den 1 juli 1996.
Inom miljö- och energipolitiken finns skäl att utveckla användandet av
skatter och avgifter för att styra om mot ett ekologiskt mer uthålligt samhäl-
le. Ett omvandlingstryck i form av högre beskattning är viktigt för att skynda
på en omställning som är nödvändig. Regeringen föreslår i anslutning till
3 Riksdagen 1995/96.1 saml. Nr 150
33
denna proposition höjda energiskatter som en del av finansieringen av ut- Prop. 1995/96:150
bildningssatsningarna och för att bidra till den nödvändiga omställningen av
energisystemet. Skatterna på energi uppgår i år till ca 50 miljarder kronor.
Energiskattehöjningarna ger en sammanlagd inkomstförstärkning på ca 5
miljarder kronor. Höjningen sker i två steg, den 1 september 1996 och den 1
juli 1997. Inom Skatteväxlingskommittén utreds möjligheterna till en ökad
miljörelatering av skattesystemet. Regeringen avser därefter att pröva möj-
ligheterna till en sådan s.k. grön skatteväxling.
Energibeskattningen förändras även i andra avseenden. Regeringen har
tidigare i år presenterat ett förslag som innebär en fördubbling av industrins
koldioxidskatt utan att den energiintensiva industrin drabbas alltför hårt.
Skatten på el från äldre vattenkraftverk avses föras över till en fastighetsskatt
på ett intäktsneutralt sätt. Miljöskatten på inrikes flygtrafik är utformad på
ett sätt som inte är förenligt med EG:s regler och föreslås därför slopas.
Arbete pågår med syfte att utforma en skatt med en likvärdig styreffekt.
Bilförmåner beskattas f.n. med en fast schablon som bygger på fordonets
anskaffningskostnad. Det finns enligt regeringens mening skäl att överväga
en ändring så att en rörlig del införs utan att det samlade skatteuttaget änd-
ras. Finansdepartementet avser att inom kort remissbehandla en promemoria
om beskattningen av bilförmån.
Regeringen föreslår även ett antal andra förändringar på skatteområdet
med syfte att förstärka statens inkomster. Grundbeloppet i den statliga skat-
ten på förvärvsinkomster höjs från 100 kr till 200 kr. Företagens rätt till
avdrag för representationskostnader reduceras till hälften av nu gällande
nivå från och med inkomståret 1997. Senare i vår lämnas förslag till beslut
om redan aviserade höjningar av den allmänna egenavgiften till sjukförsäk-
ringen med en procentenhet vardera 1997 och 1998. Därmed kan sjukför-
säkringsavgiften minskas med 1,1 procent för vart och ett av åren samtidigt
som den allmänna löneavgiften höjs lika mycket. Den särskilda löneskatten
justeras i motsvarande mån och även vissa andra skatter som påverkas av
socialavgifterna.
I avvaktan på kommande förslag till ny förmögenhetsskatt föreslås vissa
justeringar fr o m. 1997 års taxering. Fribeloppet höjs till 900.000 kronor
för att dämpa genomslaget av 1996 års fastighetstaxering. Denna åtgärd
finansieras genom att vissa marknadsnoterade aktier skall tas upp till fulla
marknadsvärdet.
För att stimulera byggverksamheten och motverka arbetslösheten under
1996 och 1997 kommer regeringen att senare i vår presentera förslag om
skattereduktion för nedlagda arbetskostnader.
Tilltron till skattepolitiken kräver att skatter debiteras och uppbärs på ett
effektivt sätt. För närvarande pågår ett brett inriktat arbete för att skärpa
skattekontrollen och för att motverka skattebrott, skatteflykt och skatteun-
dandraganden i olika avseenden. En effektiv skattekontroll leder till förbätra-
de offentliga finanser, bättre skattemoral och en bättre fungerande marknad
genom att skattefuskets betydelse som konkurrensfördel minskar. Förslag
om förbättrad kontroll av yrkesmässiga transporter av mineraloljor, alkohol
och tobak har nyligen presenterats. Skattekontrollutredningen skall utforma
34
en obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet för reavinster och reaförluster på
aktier m.m. Kontrollen av mervärdesskatten skall effektiviseras.
Ett flertal utredningar arbetar med att utforma nya regler som ger skatte-
förvaltningen utökade befogenheter och underlättar arbetet både vid deklara-
tion och skattekontroll. Kontrolluppgiftsskyldighet har införts för aktieutdel-
ningar och försäljningspriset på aktier. Skatteflyktsklausulen har återinförts
i avvaktan på att en ny lag har hunnit utformas. Skattebrottslagen har setts
över och regeringen har lagt förslag till förbättringar som gör den lättare att
tillämpa för berörda myndigheter. För såväl de skattskyldiga som för skatte-
förvaltningen är ytterligare förenklingar av skattereglerna önskvärda. Riks-
skatteverket har i anslutning till sin fördjupade anslagsframställning föresla-
git ett stort antal förenklingar som skulle frigöra ytterligare resurser inom
skatteförvaltningen för skattekontroll. Regeringen har inlett en analys av de
olika förslagen, bl.a. deras förenlighet med andra angelägna skattepolitiska
mål. Några av de förenklingar som verket förordat har förelagts riksdagen.
Internationaliseringen kommer att ställa nya krav på skattesystemet. Vårt
medlemskap i EU ger samtidigt möjligheter att påverka skattepolitiken i
Europa. Sverige kommer att fortsätta att driva frågan om en gemensam
energi- och koldioxidskatt. Ett annat viktigt område gäller kapitalbeskatt-
ningen, där det är angeläget att gemensamma åtgärder vidtas för att säker-
ställa en effektiv beskattning. På företagsbeskattningens område är det ange-
läget att motverka förekomsten av skattegynnade zoner som snedvrider
konkurrensen mellan länder.
Debatten kring 1990-91 års skattereform har varit intensiv allt sedan dess
tillkomst och behovet av en sammanfattande utvärdering är stort. Ett väsent-
ligt bidrag till en sådan utvärdering har getts av en särskild kommitté som i
november 1995 presenterade sitt betänkande. Betänkandet har remissbe-
handlats. Kommittén har haft en svår och omfattande uppgift. Samtidigt med
att skattereformen genomfördes drabbades den svenska ekonomin av den
djupaste konjunkturnedgången sedan 1930-talet. Skattereglerna förändrades
också, i flera fall genom långtgående avsteg från reformprincipema. Den
kraftiga lågkonjunkturen och turbulensen på skatteområdet efter reformen
har gjort det svårt att renodla effekterna av reformen, samtidigt som analy-
sen av samspelet mellan reformen och den ekonomiska utvecklingen har
blivit en central fråga.
Enligt kommittén har skattereformens mål på flertalet punkter uppfyllts
väl. Det nya skattesystemet är mer robust, skatteplaneringen har minskat,
beteendena styrs inte lika mycket av skattereglerna och beskattningen har
blivit mer samhällsekonomiskt effektiv. Kommittén noterar dock att refor-
men i efterhand visat sig tidsmässigt dåligt anpassad till konjunkturförloppet
och till den tidigare avregleringen av kreditmarknaden. Reformen anses
också ha bidragit till att fördjupa lågkonjunkturen utan att vara en primär
faktor i krisförloppet. Samtidigt konstateras att reformen i olika avseenden
var nödvändig mot bakgrund av såväl inhemska negativa erfarenheter av det
gamla skattesystemet som den fortgående internationaliseringen av den
svenska ekonomin.
Kommittén konstaterar vidare att reformen på kort sikt inte var fullt ut
finansierad. För de första åren beräknas underfinansieringen ha uppgått till
Prop. 1995/96:150
35
ca 35 miljarder kronor per år. Hänsyn har då även tagits till reformens effek- Prop. 1995/96:150
ter på konjunkturen. Samtidigt registerar kommittén tendenser till återhämt-
ning på flera områden, bl. a. vad gäller kapital- och företagsskatteinkomster-
na. Kommittén konstaterar också att reformen i fördelningspolitiskt avseen-
de givit det avsedda resultatet för de allra flesta grupper, men att utfallet för
den tiondel av hushållen som har de högsta inkomsterna har blivit något
bättre än vad som var avsett. Kommittén har därvid inte kunnat beakta hur
den återstående finansieringen kommer att påverka den fördelningspolitiska
bilden. Bland annat har bam- och bostadsbidragen inte höjts på det sätt som
var avsett.
Regeringen kan i långa stycken dela utredningens uppfattning, även om
exempelvis de vinster som en samhällsekonomiskt mer effektiv beskattning
ger är svåra att kvantifiera, särskilt för en period med stort undemyttjande av
resurserna i den svenska ekonomin. Regeringen slår vakt om de grundprin-
ciper som låg bakom skattereformen: enkelhet och likformighet, stimulans
av arbete och sparande samt minskade möjligheter till skatteplanering och
fusk.
Underfinansieringen av skattereformen är dock ett problem. Genom sena-
re åtgärder, särskilt i det saneringsprogram som introducerades genom den
ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994, har emellertid korrigeringar
i dessa avseenden gjorts. Vidare är villkoret att gruppen höginkomsttagare
själva skulle betala sina skattesänkningar av allt att döma inte uppfyllt. Den
tillfälliga värnskatten har från 1995 bidragit till en bättre fördelningsprofil.
Värnskatten kommer enligt gällande lagstiftning att upphöra inkomståret
1999. Regeringen kommer att föreslå riksdagen hur det samlade skatte- och
avgiftsuttaget för höginkomsttagare skall justeras för att en bättre fördel-
ningsprofil skall uppnås.
Med nu redovisade undantag har 1990-91 års skattereform givit de åsyf-
tade resultaten. Genom riksdagens beslut hösten 1994 har också de föränd-
ringar av reformen som gjordes under perioden 1992-1994, särskilt på kapi-
talbeskattningens område, i allt väsentligt korrigerats. Detta innebär att skat-
tesystemet har en stabil struktur som det är angeläget att bevara, inte minst
mot bakgrund av de senaste årens turbulens.
Penningpolitiken
Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som övergri-
pande uppgift att värna penningvärdet. Den spelar en viktig roll för att skapa
den stabila samhällsekonomiska miljö som är en av grundpelarna i regering-
ens strategi för tillväxt och sysselsättning. Prisstabilitet stärker möjligheter-
na till en god ekonomisk utveckling och gör ett land mindre sårbart vid oro
på de internationella kapitalmarknaderna. Beslut om investeringar i ny pro-
duktionskapacitet och andra långsiktiga beslut främjas av en miljö präglad
av stabila priser. Riksbanksfullmäktige har definierat målet prisstabilitet som
att ökningen i konsumentpriserna skall begränsas till 2 procent med en tole-
rans om 1 procentenhet uppåt och nedåt. Riksbankens mål ligger väl i linje
36
med vad som kan bedömas vara en god europeisk nivå. Regeringen stöder Prop. 1995/96:150
denna inriktning av penningpolitiken.
Inflationstakten har avtagit under det senaste året och den uppgår nu till
mindre än 2 procent i årstakt. Avtagande inflationsförväntningar indikerar
också att trovärdigheten i Riksbankens inflationsmål har stärkts. Budgetsa-
neringen har ökat förtroendet för den ekonomiska politiken och minskat
trycket på penningpolitiken. Den har därmed bidragit till att det blivit möj-
ligt för Riksbanken att under de senaste månaderna sänka de korta räntorna.
Reporäntan har sänkts med närmare 2 procentenheter sedan årsskiftet
1995/1996. Det ökade förtroendet för den ekonomiska politiken har också
lett till fallande obligationsräntor och en förstärkning av kronan. Under det
senaste året har räntan på 5-åriga statsobligationer sänkts med över 3 pro-
centenheter och kronan stärkts med ca 15 procent.
Sveriges medlemskap i EU har förändrat förutsättningarna för penning-
och valutapolitiken. Sverige har nu möjligheter att delta i det europeiska
valutasamarbetet och skall senare ta ställning till deltagande i den europeiska
växelkursmekanismen (ERM) och den monetära unionens tredje etapp
(EMU).
En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd, men måste för att vara
robust underbyggas med låg inflation och god balans i de offentliga finan-
serna. Det är inte aktuellt att knyta kronan till ERM.
Såvitt nu kan bedömas kommer ett beslut om deltagande i EMU att behö-
va fattas av riksdagen hösten 1997 eftersom ett beslut i EU om vilka länder
som skall ingå i EMU den 1 januari 1999 väntas i böljan av 1998. Det är
viktigt att beslutet förbereds väl med både faktaunderlag och en bred allmän
debatt. Regeringen har därför tillsatt en expertutredning för att ta fram
underlag inför beslutet. Den skall vara klar i oktober 1996.
Sverige har anslutit sig till EG-fördraget. Inriktningen i fördraget är att
penningpolitiken utan att åsidosätta målet om prisstabilitet bör bidra till att
uppfylla övriga mål för den ekonomiska politiken såsom hållbar tillväxt och
hög sysselsättning. Fördraget innebär också vissa åtaganden rörande Riks-
bankens ställning. Vidare finns skäl att se över ansvarsfördelningen för
valutapolitiken; i Sverige är det Riksbanken som beslutar om växelkursregi-
men medan motsvarande beslutskompetens ligger hos regeringen i övriga
Eu-länder. Detta har uppmärksammats av Riksbanksfullmäktige, som i en
skrivelse till riksdagens finansutskott har begärt en översyn av den svenska
lagstiftningen rörande Riksbanken.
Mot bakgrund av alla nya förutsättningar för penning- och valutapoliti-
ken som beskrivits ovan har ett arbete påbörjats för att förbereda de föränd-
ringar i lagstiftningen som är motiverade i den nya situationen.
Det europeiska samarbetet syftar till dels att knyta samman de europeiska
staterna i en så stark intressegemenskap att ett nytt europeiskt storkrig blir
en omöjlighet; dels att skapa en stark och dynamisk gemensam ekonomi. Ett
väsentligt mål för samarbetet är att fortgående förbättra levnads- och arbets-
37
villkoren för medborgarna. Målet skall enligt EU:s grundfördrag nås genom
en gemensam politik för att främja en utveckling av näringslivet, en hållbar
och icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön, en hög nivå i fråga
om sysselsättning och socialt skydd, ekonomisk och social sammanhållning
samt solidaritet.
Vägledande för samarbetet på det ekonomiska området är de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som Europeiska rådet årligen antar.
De senaste riktlinjerna antogs i juni 1995. Rådet pekade i dessa på behovet
av dels fortsatta förbättringar av de strukturella förutsättningarna för tillväxt,
dels växelkurser som speglade de bakomliggande ekonomiska förhållande-
na. Medlemsländerna uppmanades att fortsatt verka för pris- och växelkurs-
stabilitet, för sunda offentliga finanser, och för främjande av konkurrens-
kraft och hållbar tillväxt. Länderna uppmanades särskilt att föra en mer aktiv
och effektiv arbetsmarknadspolitik.
Grundfördraget innehåller också ett åtagande från medlemsländerna att
sträva efter att undvika alltför stora underskott i de offentliga finanserna. Vid
den senaste granskningen bedömdes 12 av de 15 medlemsländerna ha ett för
stort budgetunderskott eller en för stor offentlig skuld. Härutöver finns ett
åtagande från medlemsländerna att sträva efter en sådan finansiell och mo-
netär stabilitet att de kan delta i den planerade valutaunionen. Villkoren för
deltagande beskrivs i de s.k. konvergenskriterierna. De motsvarar de krav
som generellt bör ställas på en sund och balanserad ekonomi. Sverige har i
likhet med andra medlemsländer lagt fram ett s.k. konvergensprogram som
redovisar inriktningen av landets ekonomiska politik och de förväntade
resultaten. Det svenska programmet har tagits mycket väl emot. Den halv-
årsvisa uppföljning som genomförs av det svenska konvergensprogrammet
framhålls av EG-kommissionen som ett föredöme för andra länder.
Prop. 1995/96:150
Arbetslösheten - en europeisk utmaning
Den alltför höga arbetslösheten och den låga sysselsättningen är det europe-
iska samarbetets allvarligaste utmaning. Tudelningen mellan de som har
jobb och de som går utan hotar att underminera både fredsprojektet och de
ekonomiska visionerna. Om det europeiska samarbetet skall kunna svara
mot visionerna om ett ‘Medborgarnas Europa’ måste det också kunna visa
att det förmår vara en del av lösningen på sysselsättningsproblemen.
Utvecklingen i Europa kommer att vara av stor betydelse för Sveriges
möjligheter att komma tillbaka till en hög och full sysselsättning. Det är inte
frågan om att EU eller EU-samarbetet kommer att lösa Sveriges sysselsätt-
ningsproblem. Sverige måste själv svara för de avgörande insatserna för en
ökad sysselsättning genom att utveckla den egna ekonomins funktionssätt
och omställningsförmåga. Det svenska välfärdssamhället bygger emellertid
på en omfattande handel med omvärlden. Utan en tillräckligt stark och stabil
utveckling på de viktigaste exportmarknaderna så hämmas Sveriges egen
utveckling. Omvänt kommer en stark och dynamisk europeisk ekonomi att
skapa goda förutsättningar för en hög svensk tillväxt och sysselsättning.
En ekonomisk expansion i ett land ger positiva effekter för de kring-
38
liggande ländernas ekonomier. Denna effekt förstärks av att den europeiska Prop. 1995/96:150
ekonomin är betydligt mer sluten än de enskilda ländernas ekonomier. En
mycket stor andel av ländernas utrikeshandel sker med andra europeiska
länder. Utrikeshandelns andel av BNP för EU som helhet, frånräknat den
interna handeln med andra EU-länder uppgår till ca 10 procent. 1 detta avse-
ende är EU en relativt sluten ekonomi och jämförbar med USA och Japan.
Om varje land lämnas att på egen hand söka lösningen på sina sysselsätt-
ningsproblem, ökar riskerna för att varje enskilt land söker öka sin export
och minska sin import. Det europeiska samarbetet ger emellertid nya möj-
ligheter i den ekonomiska politiken. Om länderna istället gemensamt för en
tillväxt- och sysselsättningsinriktad politik kan de förstärka effekterna av de
nationella åtgärderna.
Sysselsättningen står nu överst på EU:s dagordning. Under 1995 har
medlemsländerna utarbetat medelfristiga nationella sysselsättningsprogram.
Europeiska rådet uttalade vid sitt möte i Madrid i december 1995 att det
huvudsakliga sociala, ekonomiska och politiska målet för Europeiska unio-
nen och dess medlemsländer är fler jobb, och förklarade sig fast beslutet att
fortsätta ansträngningarna att minska arbetslösheten. Rådet uppmanade
medlemsländerna att, med beaktande av situationen i det enskilda landet,
särskilt prioritera:
- utvidgade utbildningsprogram, särskilt för arbetslösa;
- ökad flexibilitet inom sådana områden som arbetsorganisation och
arbetstid;
- lönebikostnader som är förenliga med målet att minska arbetslösheten;
- en fortsatt återhållsam lönebildning, som kopplas till produktiviteten;
- sociala skyddssystem som bevarar uppnådda nivåer utan att motverka
arbetssökandet;
- omvandling av passiva insatser för arbetslösa till aktiva sysselsättnings-
åtgärder;
- förbättrat informationsutbyte mellan arbetsgivare och arbetssökande;
- lokala sysselsättningsinitiativ.
Vid toppmötet i Turin i mars 1996, som inledde regeringskonferensen om
EU:s grundfördrag, slogs ånyo fast att sysselsättningen är den högst priorite-
rade frågan för EU.
Arbetet för en ökad sysselsättning i EU
Sverige har sedan landet blev medlem i den Europeiska unionen vid årsskif-
tet 1994/95 varit pådrivande i sysselsättningsfrågorna. De svenska insatser-
na har bidragit till att stärka det pågående arbetet inom EU. Inför fördragsö-
versynen har regeringen vid den nyligen inledda regeringskonferensen aktu-
aliserat förändringar i EU:s grundfördrag i syfte att ge ett starkare fördrags-
mässigt stöd åt arbetet med sysselsättningsfrågorna. Regeringen kommer att
fortsätta att driva sysselsättningsfrågorna inom EU-samarbetet. Fyra frågor
står på den svenska dagordningen.
39
Den första är att Sverige vill fl till stånd ett förstärkt gemensamt åtagande
från medlemsländerna att aktivt förbättra förutsättningarna för expansion
och ökad sysselsättning. Inriktningen skall vara på åtgärder för att förebygga
och begränsa strukturella obalanser på arbetsmarknaden och förbättra ar-
betsmarknadens funktionssätt. Åtagandet bör vara så tydligt att det kan läg-
gas till grund för en återkommande strukturerad uppföljning av vad respek-
tive land har uppnått
Vad som bör göras är mycket beroende av varje lands förutsättningar,
institutionella struktur och politiska kultur. Sverige vill inte skapa några nya
gemensamma program som finansieras över EU:s budget eller fl till stånd
bindande beslut på EU-nivå om hur enskilda länder skall gå tillväga. Genom
en uppföljning inriktad på vad varje land faktiskt har uppnått blir det emel-
lertid möjligt för varje land att ställa sina egna resultat mot vad andra länder
har uppnått med sina åtgärder. De svenska erfarenheterna av en aktiv arbets-
marknadspolitik är så goda att det finns övertygande skäl för att anta att en
sådan politik står sig väl vid en internationell jämförelse.
Den andra är att det finns ett behov av att öka medlemsländernas medve-
tenhet om hur starkt beroende de europeiska staternas ekonomier är av va-
randra, och om den ömsesidiga påverkan från staternas ekonomiska politik.
En växande medvetenhet om de ömsesidiga beroendena skulle kunna leda
till en fördjupad dialog inom ramen för EU:s finansministerråd och till ökat
hänsynstagande till de sammanlagda effekterna för den europeiska ekono-
min av de enskilda ländernas ekonomiska politik. Den planerade monetära
unionen för också med sig ett behov av en finanspolitisk samordning särskilt
mellan de länder som ingår i denna.
Etablerande av transeuropeiska nätverk (TEN) och investeringar inom
miljöområdet har också stor betydelse för det fortsatta arbetet på att stärka
den gemensamma europeiska ekonomin och det europeiska näringslivets
konkurrensförmåga. Genom den Europeiska Investeringsbanken och den
Europeiska Investeringsfonden ökar möjligheterna att lämna lån på konkur-
renskraftiga villkor till såväl privata som offentliga investeringar. Ett medel
för att främja en balanserad utveckling inom hela EU-området är de s.k.
strukturfonderna.
Den tredje är att de europeiska staterna i sina överväganden och beslut
behöver lägga ökad vikt vid konjunkturcyklerna och stabiliseringspolitiken.
På detta område kan de åstadkomma mer om de förmår att se till den europe-
iska helheten istället för att enbart se till det egna utbytet av de egna åtgär-
derna. För att staterna skall kunna låta budgetsaldot försvagas under en
konjunkturnedgång måste de emellertid ha tillräckligt starka statsfinanser att
starta med så att den tillfälliga försvagningen inte utlöser en finansiell oro
som driver upp räntorna. En effektiv stabiliseringspolitik kräver en tillräck-
ligt stor åtstramning av finanspolitiken under uppgångsfasen i konjunkturen.
Den jjärde är att Sverige vill stärka kopplingen mellan ekonomisk politik
och arbetsmarknadspolitik. Medan Sverige traditionellt har sett den aktiva
arbetsmarknadspolitiken som ett led i den ekonomiska tillväxtpolitiken be-
handlas den inom EU alltför ofta som en del av socialpolitiken. Sverige vill
därför att de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som EU fast-
ställer varje år också skall lägga stor vikt vid sysselsättningsfrågorna, samt
Prop. 1995/96:150
40
att uppföljningen av vad som åstadkommits på sysselsättningsområdet skall Prop. 1995/96:150
integreras med uppföljningen av den allmänna politiken och av utvecklingen
när det gäller monetär och finansiell stabilitet.
Europa utvidgas österut
Införandet av ett demokratiskt styrelseskick i de central- och östeuropeiska
staterna har förändrat Europas politiska och ekonomiska karta. Genom de
fortgående politiska och institutionella reformerna skapas förutsättningar för
en stark och dynamisk utveckling. Ett antal central- och östeuropeiska stater
har ansökt om medlemskap i EU. I riksdagen råder enighet om att den pågå-
ende regeringskonferensen bör lägga grunden för EU:s utvidgning. Sverige
kommer tillsammans med andra länder att kraftfullt verka för att förhand-
lingarna inleds för alla ansökarländer en kort tid efter det att regeringskonfe-
rensen har avslutats. Ländernas egna politiska, ekonomiska och institutionel-
la framsteg bör vara avgörande för när de kan bli medlemmar. Utvidgningen
medför också ett behov av översyn av EU:s institutioner och verksamheter.
Bland annat krävs reformering av EU:s jordbruks- och regionalpolitik för att
en utvidgning inte skall medföra ökade kostnader för EU.
För Sveriges del är utvecklingen i Östersjöregionen av särskild betydelse.
Länderna kommer att bli viktiga marknader för svenska företag. År 1990
bjöd den dåvarande statsministern in till en historisk konferens i Ronneby
angående samarbetet kring Östersjön. Huvudämnet var miljön. I maj 1996
möts regeringscheferna från ländema runt Östersjön igen på svenskt initiativ
i Visby för att dra upp riktlinjerna för det fortsatta samarbetet. Visbykonfe-
rensen måste bli ett startskott för en bred offensiv för utveckling och förny-
else runt Östersjön. Den Europeiska unionen och de internationella finansi-
ella institutionerna skall engageras för Östersjöfrågoma. Tre frågor kommer
att stå i fokus:
Östersjön skall bli en symbol för fredlig samlevnad. Våra grannar i öst
och sydöst skall få hjälp att bygga stabila samhällen. Den demokratiska
utvecklingen skall befästas och fördjupas.
Östersjön skall bli en symbol för ekonomisk utveckling. Området runt
Östersjön skall knytas samman genom handel, investeringar och infrastruk-
tur. Det ekonomiska samarbetet skall utvecklas och handeln breddas.
Östersjön skall bli en symbol för en framgångsrik miljöpolitik. Det ge-
mensamma intresset av en hållbar utveckling skall främjas genom insatser
för att rena Östersjön, stärka kärnsäkerheten i området, effektivisera energi-
användningen och främja användningen av fömybar energi.
En god fördelningspolitik är en nödvändig del av en politik för omvandling
och tillväxt. När alla tillförsäkras möjligheter att delta i samhällsutveckling-
en och bli delaktiga av dess frukter skapas en bred och stabil grund för pro-
duktion och fortsatt utveckling. De allvarligaste hoten mot en rättvis fördel-
41
ning kommer från stora utbildningsklyftor och en hög arbetslöshet. Den Prop. 1995/96:150
viktigaste fördelningspolitiska uppgiften är därför att göra det möjligt för
alla som kan arbeta att försörja sig på sitt arbete. Därtill kommer betydelse-
fulla omfördelande insatser via en väl fungerande offentlig sektor samt skat-
ter och bidrag
Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet ledde till ett kraftigt fall i
sysselsättningen och till en betydande obalans i de offentliga finanserna.
Den snabba ökningen av statsskulden och statsskuldräntoma utgjorde ett
allvarligt hot mot det svenska välfärdssamhället. En fortsatt skulduppbygg-
nad skulle ha medfört att den växande räntebördan hade fortsatt att tränga ut
andra angelägna utgifter. När staten på detta sätt förlorar kontrollen över
budgetutvecklingen och måste skära ner utgifterna för verksamheter och
transfereringar, drabbar detta ofrånkomligen dem som har behov av samhäl-
lets stöd och bistånd. Den statsfmansiella obalansen utgör därför också ett
allvarligt hot mot samhällets fördelningspolitiska ambitioner.
De åtgärder som riksdagen har beslutat i syfte att skapa balans mellan
statens inkomster och utgifter har inneburit både höjda skatter och sänkta
utgifter. Ambitionen att så långt möjligt värna vård, omsorg och utbildning
har inneburit att utgiftsminskningarna främst har lagts på bidrag och ersätt-
ningar till hushållen och på den statliga verksamheten. Av fördelningspoli-
tiska skäl har skatteåtgärderna utformats så att de särskilt påverkar grupper
med högre inkomster. Några exempel på detta är full skatt för utdelningsin-
komster, full skatt för realisationsvinster, bibehållen förmögenhetsskatt och
värnskatt.
Sverige i ett internationellt perspektiv
Sedan böljan av 1980-talet har inkomstspridningen i Sverige ökat så att den
1993 var nära den nivå som gällde i början av 1970-talet. Skillnaderna i
ekonomisk standard mellan välbeställda och ekonomiskt svaga hushåll har
ökat. Ungdomar har fått en svagare relativ ekonomisk position och
pensionärer en relativt bättre. Utvecklingen ställer ökade krav på en politik
som säkrar en hög sysselsättning och en rättvis fördelning av välfärden samt
främjar jämställdheten mellan kvinnor och män, samtidigt som den ger ett
pålitligt skydd för utsatta grupper och motverkar segregation.
Många andra länder har erfarit en liknande utveckling. OECD har under
hösten 1995 publicerat en omfattande inkomstfördelningsstudie. Undersök-
ningen visar att inkomstskillnaderna under 1980-talet ökade påtagligt också
i Finland, Norge, Belgien, Holland, Storbritannien, Kanada, Australien och
USA - dvs. i stort sett i alla länder för vilka det finns undersökningar av
detta slag. Det tyder på att även andra faktorer än nationell politik är av stor
betydelse för utvecklingen.
OECD:s undersökning visar emellertid också att Sverige i likhet med
övriga nordiska länder i slutet av 1980-talet hade en jämnare fördelning av
den ekonomiska välfärden än andra länder, oavsett hur man mäter. Detta
sammanhänger både med en mindre spridning i löner och arbetstider och
med stora utjämningseffekter av skatter och transfereringar.
42
Ännu finns det inga studier som jämför olika länder i början av Prop. 1995/96:150
1990-talet I Finland, Norge, USA och Storbritannien finns årliga undersök-
ningar, vilka dock inte är fullt jämförbara. De tyder på att inkomstspridning-
en hittills under 1990-talet har fortsatt att öka i dessa länder. Inför föränd-
ringar som driver fram växande ekonomiska klyftor är det särskilt viktigt att
slå vakt om de generella välfärdssystem som effektivt bidrar till en rättvis
fördelning.
Sveriges nittiotal
Ett antal studier har genomförts under senare tid av inkomst- och förmögen-
hetsfördelningens utveckling i början av 1990-talet. Förutsättningarna har
under denna period förändrats främst genom skattereformen, den ekonomis-
ka krisen och saneringen av de offentliga finanserna. Det finns än så länge
endast uppgifter om den faktiska utvecklingen t.o.m. 1993. Betydande an-
strängningar har dock gjorts för att bedöma fördelningseffekterna av de
därefter beslutade förändringarna i skatte- och bidragssystemen.
Syftet med skattereformen 1990-91 var att förenkla skattesystemet, göra
beskattningen mer likformig, bl.a. för att minska möjligheterna till skattepla-
nering, och att göra skattesystemet mer effektivt genom att bredda skatteba-
serna och sänka skattesatserna. Avsikten var att skattereformen skulle vara
finansierad och att höginkomsttagarna själva skulle betala sina marginalskat-
tesänkningar genom basbreddningar och en mer enhetlig kapitalbeskattning.
Genom basbreddningama lyfte skattereformen fram tidigare icke beskattade
inkomster till redovisning och beskattning, vilket gett en skenbar ökning av
inkomstsskillnadema. Skattereformen har, som redovisats ovan, utvärderats
av en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté. Utvärderingen visar att effek-
terna av skattereformen var fördelningspolitiskt neutrala, men att hushåll
med höga inkomster inte på det sätt som var avsett själva betalade sina sänk-
ta skatter. Diagram 3.5 visar att hushåll med olika ekonomisk standard i
genomsnitt fick en ganska lika relativ ökning av den disponibla inkomsten
som följd av regeländringar i skattereformen, oavsett om effekten beräkna-
des på statistiska data före eller efter reformen. Decilgrupp 1 fick en lägre
ökning, men i denna grupp ingår många personer som endast tillfälligt har
låga inkomster, t ex. studerande och värnpliktiga. Utvärderingen av skattere-
formen har remissbehandlats och skall bli föremål för fortsatt analys och
överväganden.
43
Procent
Decilgrupp
Källa: Skattereformal 1990-1991. En utvärdering. SOU 1995:104, bilaga 5.
Särskilda studier har nyligen genomförts av hur ensamföräldrar och ål-
derspensionärer påverkas av den ekonomiska krisen och saneringsprogram-
met. Rapporten "Ensamföräldrarna och den ekonomiska krisen" visar bl. a.
att ensamföräldrarnas ekonomiska standard beräknas ha sjunkit med 10-15
procent under åren 1989-96 till följd av bl.a. den ökade arbetslösheten och
neddragningarna av transfereringarna.
Av rapporten "Pensionärerna och den ekonomiska krisen" framgår bl. a.
att vid början av 1990-talet hade pensionärerna i genomsnitt en ekonomisk
standard som motsvarade ca 80 procent av standarden för löntagarhushåll.
Fram till 1996 beräknas denna andel ha ökat till ca 93 procent. Ålderspen-
sionärer beräknas 1996 ha 5-10 procent högre standard än barnfamiljer,
med den gängse justeringen för skillnader i försörjningsbörda, och upp till
25 procent högre standard än ensamföräldrar. För enskilda pensionärer har
dock den ekonomiska standarden minskat med i genomsnitt ca 2,5 procent
1993-1996 som följd av främst höjda skatter och reducerad höjning av bas-
beloppet. De sammantagna direkta effekterna av regeländringar är något
lindrigare för ålderspensionärer än för den övriga befolkningen, och lindri-
gare för pensionärer med enbart grundpension än för ATP-pensionärer.
Fördelningseffekterna av saneringsprogrammet har utförligt redovisats i
1995 års budgetproposition (prop 1994/95:100) och kompletteringsproposi-
tion (prop 1994/95:150). Analyserna visar att åtgärderna i saneringspro-
grammet har en rimlig fördelningsprofil. Sänkta transfereringar berör visser-
ligen särskilt hushåll med måttliga eller låga inkomster, men de kompense-
ras delvis av sänkt mervärdesskatt på livsmedel. Hushåll med hög ekono-
misk standard bidrar med en mycket stor andel av budgetförstärkningarna,
bl.a. genom höjda skatter och egenavgifter. I denna proposition redovisas
ytterligare åtgärder inom skatte- och bidragssystemen för att precisera sane-
44
ringsprogrammet, finansiera överskridanden och nå de uppsatta balansmålen. Prop. 1995/96:150
Fördelningseffekterna både av saneringsprogrammet och samtliga i denna
proposition redovisade åtgärder framgår av diagram .6. I de nya beräkning-
arna ingår bl. a. effekterna av nya regler för bostadsbidrag och för nytt un-
derhållsstöd till särlevande föräldrar, förändrade regler för sjukpenning och
förtidspension, förlängd arbetsgivarperiod för sjukförsäkringen, höjda ener-
giskatter och andra skatteändringar samt föreslagna tillkommande bespa-
ringar bl. a. inom pensionsområdet. Huvuddelen av förslagen har kunnat
efterbildas helt men i de fall det saknas detaljerade förslag har bästa möjliga
antaganden gjorts för att kunna visa de troliga fördelningseffekterna. Beräk-
ningen är utförd med samma metoder och definitioner som användes för
analyserna av saneringsprogrammet. Diagrammet visar således de kombine-
rade direkta effekterna av åtgärderna inom skatte- och bidragssystemen när
de trätt i kraft (fullfunktion). Ingen hänsyn tas till eventuella ändrade beteen-
den bland hushållen eller till effekter på räntor och sysselsättning.
Om man beaktar både saneringsprogrammets effekter och effekter av nu
redovisade åtgärder bidrar hushållen i decilgruppema 9 och 10 tillsammans
med ca 37 procent av de sammantagna budgetförstärkningarna. Decilgrupp
1 och 2 bidrar tillsammans med ca 15 procent. Alla grupper deltar på olika
sätt i de uppoffringar som är nödvändiga för att sanera de offentliga finan-
serna.
Diagram 3.6 Andel av den totala budgetförstärkningen i saneringspro-
grammet och nu redovisade åtgärder som resp, decilgrupp bidrar med
Procent
Decilgrupp
Källa: Finansdepartementet.
Förslagen i denna proposition berör i något högre grad hushåll med låga
eller genomsnittliga inkomster jämfört med saneringsprogrammet, vilket
sammanhänger med att de största besparingarna sker i olika sociala transfe-
reringar. Visserligen är förändringarna i bostadstöden m.fl. system utforma-
de för att minimera negativa fördelningspolitiska verkningar och höjda er-
sättningsnivåer kompenserar delvis de grupper som berörs. Höjda ersätt-
45
ningar och andra fördelningspolitiskt motiverade justeringar bl.a. inom skat-
terna kan dock inte fullt ut uppväga effekterna av minskade transfereringar.
De olika undersökningar som finns av utvecklingen under de senaste åren
omfattar i stort sett endast hur inkomstfördelningen påverkas av ändrade
regler i skatte- och bidragssystemen. Samtidigt har det emellertid också skett
andra stora förändringar. Tillgångsvärdena har fallit för bl.a. egna bostäder.
Krisen i ekonomin har medfört hög arbetslöshet, men återhämtningen har
gett en allt bättre reallöneutveckling i de expanderade sektorerna och ökade
vinster för många företag. Kommunerna och landstingen möter växande
behov av och efterfrågan på vård, omsorg och service, men eftersom resur-
serna är begränsade måste avgifterna höjas och verksamheten koncentreras
till prioriterade områden och grupper. Ett stort antal genomgripande refor-
mer förbereds och har genomförts inom det sociala området (bostadsbidrag,
socialbidrag, underhållsstöd, pensioner) samt inom arbetsmarknadspoliti-
ken. Fördelningseffekterna av den ekonomiska krisen, arbetslösheten, sane-
ringsprogrammet och förändringarna i de kommunala verksamheterna måste
följas mycket noga. Regeringen kommer att återkomma med fortsatta analy-
ser av fördelningseffekterna i takt med att nytt material kommer fram.
Ändrade regler inom skatter och socialförsäkringar har en stor betydelse
för de ekonomiska villkoren för flertalet hushåll. Det står emellertid klart
redan nu att det är den höga arbetslösheten som mer än något annat skapar
orättvisor, vidgar klyftor och urholkar den sociala tryggheten. Den viktigaste
fördelningspolitiska uppgiften är därför att genom en sund och uthållig
finans- och penningpolitik, en aktiv arbetsmarknadspolitik och stora sats-
ningar på utbildning åter ge alla människor möjlighet att försörja sig genom
eget arbete.
I det konvergensprogram som regeringen överlämnade till EU i juni 1995
preciserade regeringen två övergripande budgetpolitiska mål - att stabilisera
statsskulden som andel av BNP 1996 och att eliminera underskottet i de
offentliga finanserna 1998. Dessa mål ligger fast. Vidare har regeringen vid
flera tillfällen upprepat att Sverige måste uppfylla EU:s konvergenskriterier
1997, vilket bl.a. innebär att underskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande får vara högst 3 procent av BNP detta år. Därför genomförs ett
program i fem punkter.
Saneringsprogrammet på ca 118 miljarder kronor ligger fast
Sedan hösten 1994 har ett omfattande program för att stärka de offentliga
finanserna lagts fram och antagits av riksdagen. Programmet, som omfattar
ca 118 miljarder kronor i 1994/95 års priser, har antagits i flera steg. I pro-
grammet ingår även åtgärder som har beslutats före regeringsskiftet hösten
1994 och som träder i kraft under perioden 1995-1998. Programmets ge-
nomförande följs upp halvårsvis. Den första detaljerade uppföljningen gjor-
Prop. 1995/96:150
46
des i tillväxtpropositionen hösten 1995 och den andra görs i denna proposi- Prop. 1995/96:150
tion. I fortsättningen kommer uppföljningen att ske i budgetpropositionen i
september och i samband med den ekonomiska vårpropositionen i april.
Riksdagen har fattat principbeslut om hela saneringsprogrammet och
angett hur mycket somskallsparas inom repektive departementsområde.
Några av de specifika åtgärder som krävs för att uppnå hela beloppet har
dock inte preciserats tidigare. Av denna anledning delades programmet vid
den första uppföljningen in i tre kategorier: (1) Preciserade beslut fattade
av riksdagen. Denna grupp avser åtgärder där inga ytterligare riksdagsbeslut
krävs för genomförande. (2) Aviserade beslut. Härmed avses åtgärder där
det finns principbeslut om åtgärdens inriktning och belopp, men slutligt
beslut av riksdagen saknas. I denna kategori ingår även de förslag som läggs
i anslutning till denna proposition. (3) Återstår att åtgärda. Härmed avses
målsatta belopp, men där åtgärdernas inriktning ännu ej preciserats.
Vid uppföljningen i november 1995 fanns preciserade beslut uppgående
till ca 91 miljarder kronor, aviserade beslut om ca 24 miljarder kronor me-
dan ca 2 miljarder kronor återstod att åtgärda. Aviserade beslut fanns både
vad avser inkomster och utgifter. På inkomstsidan utgjordes de främst av de
aviserade höjningarna av egenavgiftema till sjukförsäkringen. På utgiftssi-
dan ingick åtgärder som var föremål för utredningar, t.ex. bostadsbidragsu-
tredningen och sjuk- och arbetsskadeberedningen. Sedan dess har flera av de
aviserade besluten preciserats.
Sammantaget innebär detta att av de 118 miljarder kronorna finns nu
preciserade förslag som beslutats av riksdagen på ca 100 miljarder kronor,
ca 17 miljarder utgörs av förslag som ännu inte beslutats av riksdagen. De
delar som återstår att åtgärda kommer som utlovades i tillväxtpropositionen
att föreläggas riksdagen senast i budgetpropositionen i september 1996.
Programmet kommer därmed i sin helhet och i detalj att ha förelagts riksda-
gen.
Effekt 1998 i miljarder kronor, 1994/1995 års priser
|
Inkomster |
Utgifter |
Totalt | |
|
Preciserade beslut |
47,9 |
51,6 |
99,5 |
|
Aviserade beslut: | |||
|
propositioner under våren |
9,4 |
2,5 |
11,9 |
|
under beredning eller utredning |
0 |
6,2 |
6,2 |
|
Återstår att åtgärda |
0 |
0,0 |
0,0 |
|
Totalt |
57,3 |
60,3 |
117,6 |
Källa: Finansdepartementet.
47
Huvuddelen av överskridandena under budgetåret 1995/96 finansieras Prop. 1995/96:150
En noggrann uppföljning av utgifterna är en förutsättning för att regeringen
i tid skall kunna vidta de åtgärder som krävs för att hålla utgifterna inom
anvisade ramar. Därför genomförs ett antal förändringar för att strama upp
rutinerna för budgetuppföljning och budgetprognoser. Varje halvår gör
numera samtliga departement en genomgång av den beräknade utgiftsnivån
för innevarande budgetår inom sina områden och rapporterar denna till
Finansdepartementet. För vissa anslag görs denna uppföljning och redovis-
ning till Finansdepartementet varje kvartal. Två gånger per år, i samband
med vår- respektive budgetpropositionen kommer regeringen att redovisa
denna uppföljning för riksdagen, samt presentera förslag till åtgärder för att
finansiera eventuella överskridanden. Inkomstutvecklingen kommer att
följas upp av Finansdepartementet. Vidare har Riksrevisionsverket fått i
uppdrag att i samråd med Konjunkturinstitutet självständigt göra budget-
prognoser och redovisa eventuella skillnader mellan de båda myndigheter-
nas prognoser avseende de offentliga finansernas utveckling. Verket följer
månadsvis upp budgetutfallet och förser fackdepartementen med aktuella
uppgifter för att underlätta och förbättra departementens beräkningar.
I statsbudgeten beräknades budgetunderskottet för pågående 18-måna-
ders budgetår till ca 215 miljarder kronor. Motsvarande siffra är nu ca
24 miljarder lägre, dvs. budgetunderskottet beräknas till ca 191 miljarder
kronor. Den huvudsakliga orsaken till förbättringen är att statsskuldsräntor-
na nu beräknas bli ca 16 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten främst till
följd av ett gynnsammare ränteläge och en starkare krona. Utgifterna exklu-
sive statsskuldsräntoma har däremot sammantagna ökat något. Inkomsterna
beräknas nu bli ca 24 miljarder högre än i statsbudgeten.
Miljarder kronor
|
1995/96 18 månader |
Statsbudget Inkl. Prop 1995/96:64 |
Vårproposition |
|
Inkomster |
763,1 |
787,4 |
|
Utgifter exkl. statsskuldsräntor |
846,0 |
862,4 |
|
Statskuldsräntor |
132,0 |
116,2 |
|
Budgetsaldo |
-214,9 |
-191,2 |
Källa: Finansdepartementet.
Aktuella beräkningar av överskridanden för det 18 månader långa budge-
tåret 1995/96 bekräftar i huvudsak de iakttagelser som gjordes i tillväxtpro-
positionen.
För att säkerställa att överskridandena inte leder till försämringar av stats-
finanserna och ett ökat lånebehov i förhållande till statsbudgeten aviserar
regeringen i denna proposition ett antal fmansieringsåtgärder. överskridan-
48
dena finansieras med åtgärder inom berört departements ansvarsområde där
detta har bedömts vara möjligt. Inom Socialdepartementets område har
finansieringen inte kunnat ske genom regelförändringar under innevarande
budgetår när det gäller överskridanden av anslagen för assistansersättning,
bostadsbidrag och sjukvårdsförmåner. Dessa överskridanden har istället
finansierats genom utgiftsminskningar under kommande budgetår.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område beräknas utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen överskrida budgeten med ca 11 miljarder kronor,
bland annat på grund av högre arbetslöshet än beräknat. Överskridandet
kommer delvis att finansieras inom Arbetsmarknadsdepartementets område.
Som framgår av uppföljningen i avsnitt 5.2 ligger de förväntade totala
utgifterna för budgetåret 1995/96 i stort sett på budgeterad nivå. Orsaken till
detta är att överskridandena balanseras av lägre utgifter för räntor på stats-
skulden. Regeringen betraktar generellt sett inte detta som en finansiering. I
rådande konjunkturläge gör regeringen dock den bedömningen att det leder
till en bättre avvägd finanspolitik att inte kräva finansiering av resterande del
av överskridandet.
De reformer som föreslås är fullt finansierade
De reformer som redovisas i denna proposition och genomförs de närmaste
åren är fullt finansierade. Det gäller bland annat den omfattande utbild-
ningssatsningen som beräknas höja utgiftsnivån med ca 10 miljarder kronor
1999 när den är fullt genomförd. Denna reform finansieras fullt ut med dels
de tidigare redovisade höjningarna av energiskatter på ca 5 miljarder kronor,
dels minskade utgifter till följd av effektiviseringar och regeländringar inom
arb etsm arkn adsp o litiken.
Ett treårigt utgiftstak för den statliga sektorn läggs fast
I syfte att förbättra de offentliga finanserna och skärpa kontrollen av budge-
tutvecklingen har regeringen initierat flera institutionella förändringar. Den
mest genomgripande förändringen är förslaget att införa ett tak för de statli-
ga utgifterna. Utgiftstaket innebär att regering och riksdag får en ökad kon-
troll över de offentliga utgifterna. Detta är av stor betydelse för att inte till-
fälliga händelser och plötsliga utgiftsökningar skall tvinga fram beslut och
driva politiken framför sig. Utgiftstaket premierar långsiktighet och politisk
styrning. Det skapar också bättre förutsättningar för att politiska priorite-
ringar skall styra utvecklingen inom olika områden. Med ett tak för utgifter-
na finns klara ramar för vad olika ändamål far medföra i form av utgifter.
Därmed kan prioriteringar på ett klarare sätt göras.
Utgiftstaket beslutas för hela den statliga sektorn exklusive statsskulds-
räntor men inklusive socialförsäkringssystemet utanför statsbudgeten. Efter-
som kommuner och landsting själva beslutar om sina utgifter i enlighet med
den kommunala självstyrelsens princip måste utgiftstaket ges en annan inne-
börd för kommunsektorn än för den statliga sektorn. Ramarna för kommun-
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150
Prop. 1995/96:150
49
sektom bör i första hand uppnås genom restriktioner för inkomstutveckling- Prop. 1995/96:150
en, främst vad avser kommunalskatter och statsbidrag. Med hjälp av ett
sådant tak, i kombination med ett aviserat lagstadgat krav om ekonomisk
balans i kommunerna, kan kommunsektorns utgifter hållas på en nivå som
är långsiktigt samhällsekonomiskt hållbar. En överenskommelse har nyligen
träffats med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet om kom-
munsektorns ekonomiska ramar för de närmaste åren.
Utgiftstaket är treårigt och nominellt Det utgiftstak som föreslås i denna
proposition omfattar följaktligen åren 1997, 1998 och 1999. Besluten rullas
sedan årligen. Våren 1997 förlängs utgiftstaksbeslutet sålunda med ytterliga-
re ett år till år 2000. Taket sätts i respektive års prisnivå. Detta gör att taken
blir relativt lätta att följa upp och jämföra med utfallet. Den nominella
principen innebär att det inte ges utrymme för att låta oväntad inflation öka
utgifterna. Detta bidrar till att hålla nere inflationen och inflationsförvänt-
ningarna på dagens låga nivåer. Beräkningarna bygger på en mängd anta-
ganden om den ekonomiska utvecklingen: tillväxt, arbetslöshet, inflation
mfl. Skulle antagandena inte infrias kommer detta så långt möjligt att hante-
ras inom ramen för den flexibilitet som systemet medger. Utgiftstaket utgör
en övre gräns. De statliga utgifterna får inte överstiga utgiftstaket, men skul-
le utvecklingen bli sådan att utgifterna understiger de beräknade skall detta
utrymme i enlighet med vad som angavs i konvergensprogrammet användas
till att minska skuldbördan. Statsbudgetens utgifter är vidare indelade i 27
utgiftsområden. Ett av dessa - statsskuldräntor - ingår ej i utgiftstaket. Soci-
alförsäkringssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar ATP, delpension
och arbetsskadeförsäkring. Dessa jämte de nyss nämnda 26 utgiftsområdena
och en budgeteringsmarginal ingår i utgiftstaket.
Regeringen avser att senare under året föreslå en budgetlag. Som ett led i
arbetet med att stärka den statliga budgetprocessen tillsatte regeringen våren
1995 en särskild utredare med uppgift att undersöka behovet av ett fastare
regelverk för den statliga budgetprocessen och att lämna förslag på detta
område. Utredningen har nu avlämnat sitt betänkande “Budgetlag - rege-
ringens befogenheter på finansmaktens område” (SOU 1996:14). Den kon-
staterar att centrala delar av den statliga budgetprocessen är ofullständigt
reglerade. Statsmaktemas ställningstaganden är i många frågor spridda på
äldre propositioner och utskottsyttranden, vilket riskerar att skapa oklarhet
om vad som gäller. Sverige avviker också genom sin avsaknad av en budget-
lag från vad som betraktas som internationell norm på området. Utredningen
remissbehandlas för närvarande. Avsikten är att en budgetlag skall kunna
träda i kraft den 1 januari 1997.
Konvergensprogrammet följs upp
Underskottet i de offentliga finanserna beräknas till 3,3 procent av BNP
1997 och till 0,8 procent av BNP 1998 om inga ytterligare åtgärder vidtas
för att förstärka de offentliga finanserna. Det innebär att det fattas ca 6
miljarder kronor för att nå ned till ett underskott på 3 procent av BNP 1997
och att det fattas ca 14 miljarder kronor för att nå balans 1998.
50
För att målen för budgetpolitiken skall uppnås måste ytterligare budget- Prop. 1995/96.150
förstärkningar vidtas. År 1997 förstärks därför budgeten med ca 10 miljar-
der kronor och 1998 med ca 12 miljarder. Av detta utgör ca 6 miljarder
kronor permanenta besparingar och ca 2 miljarder kronor permanenta in-
komstförstärkningar. Tillsammans med ränteeffekter nås därmed balans i de
offentliga finanserna 1998.
Miljarder kronor
|
1997 |
1998 |
1999 | |
|
Utgiftsminskningar |
6,2 |
8,5 |
5,8 |
|
Inkomstförstärkningar |
3,6 |
3,8 |
3,5 |
|
Summa |
9,8 |
123 |
93 |
|
Summa, inkl, ränteeffekter |
10,6 |
14,0 |
11,7 |
Källa: Finansdepartementet.
Utgiftsminskningarna redovisas i detalj i senare kapitel. Bland inkomst-
förstärkningarna ingår de skattehöjningar som redovisas ovan, en höjning av
bankernas avgifter till insättargarantisystemet, vissa ökade inleveranser
m.m.
Ett system för garanti av insättningar i bank är i kraft sedan den 1 januari
1996. Systemet finansieras av bankerna gemensamt med en årlig avgift på i
genomsnitt 0,25 procent av den garanterade inlåningsvolymen. Avgifterna
placeras på konto i Riksgäldskontoret och påverkar därmed det offentliga
sparandet positivt även om statsbudgetens saldo inte påverkas. För att stärka
de offentliga finanserna föreslås avgiften höjas till 0,50 procent från den 1
januari 1997. Det innebär ett ökat offentligt sparande med ca 750 miljoner
kronor. Därmed kan också systemets finansiella styrka snabbare byggas
upp.
Vid sidan av de stöd som redovisas på statsbudgetens utgiftssida finns också
stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skattelagstift-
ningen som hittills inte redovisats på ett samlat sätt. Kostnader för olika
stödformer är inte alltid direkt jämförbara eftersom vissa stöd är skatteplikti-
ga medan andra är undantagna från skatteplikt. I det nya systemet med tak
för olika utgiftsområden är det angeläget att dessa skillnader i redovisning
beaktas inför förändringar i olika utgiftsområden. Som ett underlag för riks-
dagens överväganden och för den offentliga diskussionen är det angeläget att
även dessa stöd redovisas. En redovisning av skatteawikelser lämnas i bila-
ga 3.
Redovisningen av skatteawikelser syftar till att åstadkomma en rättvisan-
de jämförelse av olika stöd. Ett direkt stöd, som redovisas på budgetens
51
utgiftssida, är i princip föremål för förnyade beslut varje budgetår. Ett indi- Prop. 1995/96:150
rekt stöd via en skatteawikelse ingår däremot inte i den årliga budgetproces-
sen och stödet består utan årliga omprövningar efter det att lagförslaget en
gång godtagits. Ofta innebär detta en automatisk uppräkning av det stöd som
lämnas via skatteawikelser med risk för en okontrollerad utveckling.
En redovisning av dessa stöd ger en möjlighet till en kontinuerlig pröv-
ning av samma slag som görs för transfereringar på budgetens utgiftssida.
De totala skatteawikelsema uppgår till knappt 180 miljarder kronor in-
komståret 1996. Detta kan jämföras med statsbudgetens totala utgifter om
685 miljarder kronor. Räknat netto uppgår awikelsema till knappt 100 mi-
ljarder kronor.
Den kommunala verksamheten har under de senaste åren påverkats kraftigt
av den ekonomiska krisen och av det ansträngda statsfmansiella läget. Den
drastiskt minskade sysselsättningen har bidragit till att kommunernas och
landstingens skatteinkomster har utvecklats svagt samtidigt som den fler-
dubblade arbetslösheten har ökat trycket på utgiftssidan.
Kommuner och landsting har under den första delen av 1990-talet min-
skat sin konsumtionsvolym och sysselsättning för att anpassa ekonomin
efter de samhällsekonomiska förutsättningar som har gällt. Sektorn som
helhet har kunnat upprätthålla ett positivt eller obetydligt negativt finansiellt
sparande under perioden. Det kommunala skatteuttaget har dock ökat med
ca 0,6 procentenheter åren 1995 och 1996, efter att i stort sett ha legat kon-
stant i fyra år till följd av skattestopp och andra åtgärder för att hålla ner det
kommunala skatteuttaget. Det samlade kommunala skatteuttaget uppgår till
31,66 procent 1996, inklusive de kyrkliga kommunerna (1,19 procent).
Den verksamhet som kommuner och landsting bedriver är av utomor-
dentligt stor betydelse för människomas välfärd. Verksamheter som barn-
omsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg måste därför värnas och utvecklas,
även i en ekonomiskt ansträngd situation. Regeringens principiella grundsyn
är att de offentliga verksamheterna i kommuner och landsting skall priorite-
ras framför transfereringar och statlig verksamhet. Det statsfmansiella läget
är emellertid alltjämt så allvarligt att reform utrymmet under de närmaste
åren är mycket begränsat. I den mån det finns något sådant utrymme, måste
de extra resurserna i första hand gå till förbättringar av vården, omsorgen
och utbildningen.
Mot bakgrund av behoven inom vård, omsorg och utbildning och med
hänsyn till den höga arbetslösheten, finner regeringen det angeläget att kom-
munerna och landstingen under de närmaste åren inte bidrar till att arbets-
lösheten ökar.
Regeringen har överlagt med företrädare för Kommun- och Landstings-
förbunden om förutsättningarna för de kommande årens verksamhet i syfte
att skapa stabila spelregler. De båda förbunden och regeringen är i princip
överens om att verksamheten i kommuner och landsting under 1997 och
1998 bör utvecklas på följande grunder.
52
Kommun- och Landstingsförbunden utfäster sig att verka för att skatterna
inte höjs i kommuner och landsting under åren 1997 och 1998. De åtar sig
att verka för att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att säga
upp fast anställd personal så att denna inte hamnar i öppen arbetslöshet och
de åtar sig att verka för att det kommunala förnyelsearbetet drivs vidare i
syfte att göra verksamheten bättre och mer kostnadseffektiv.
Regeringen å sin sida åtar sig att hålla statsbidragen på en nominellt ofö-
rändrad nivå även 1997 och 1998 och garanterar att kommunsektorn far
behålla sina skatteinkomster oavsett ekonomisk utveckling. Statens 118-
miljardersprogram för att sanera statsfinanserna skall fullföljas. Därutöver
åtar sig staten att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler som påverkar
det kommunala skatteunderlaget och det kommunala utgiffstrycket. Finansi-
eringsprincipen skall gälla. Staten åtar sig vidare att genomföra avreglering-
ar bl.a. i fråga om socialbidragen, i syfte att minska trycket på de kommuna-
la kostnaderna. Slutligen avvaktar staten med att införa ett lagstadgat balan-
skrav för kommunerna till år 1999 och för landstingen till år 2000.
Med utgångspunkt från denna överenskommelse förutses ett ökat under-
skott i kommunernas finansiella sparande 1997 och 1998, men en minsk-
ning av underskotten därefter. Kalkylen bygger således på förutsättningarna
att de generella statsbidragen är nominellt oförändrade och att skatteuttaget
inte ökar. Konsumtionen beräknas fortsätta att minska med ca 1 procent
1996, medan den årliga genomsnittliga minskningstakten därefter beräknas
bli lägre. Utifrån dessa förutsättningar bedöms att det balanskrav som avise-
ras i propositionen bör kunna uppfyllas.
Prop. 1995/96:150
53
Tabell 3.9 Kommunsektorns finanser Prop. 1995/96:150
Miljarder kronor, löpande priser
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
381,8 |
388,7 |
404,6 |
405,5 |
416,0 |
432,8 |
449,4 |
|
Utgifter |
386,9 |
394,6 |
404,9 |
416,2 |
426,3 |
437,7 |
452,3 |
|
Finansiellt sparande |
-5,1 |
-5,9 |
-0,3 |
-10,7 |
-10,3 |
-4,9 |
-2,9 |
|
Procent av BNP |
-0,3 |
-0,4 |
0,0 |
-0,6 |
-0,6 |
-0,3 |
-0,1 |
|
Konsumtionsvolym, |
-0,7 |
-1,2 |
-1,0 |
0,0 |
-0,9 |
-0,7 |
0,0 |
Källa: Finansdepartementet.
De enskilda kommunernas och landstingens situation varierar kraftigt.
Vissa kommuner och landsting har en mycket svag ekonomisk ställning
medan andra har en stark ställning med betydande överskott. Skillnaderna
mellan kommunerna och landstingen beror på både skillnader i utgångsläget
före lågkonjunkturen och skillnader i skatteunderlagets tillväxt och deras
anpassningsförmåga. Det nya bidrags- och utjämningssystem som trädde i
kraft 1996 syftar till att ge kommunerna och landstingen mer likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för att bedriva sin verksamhet. En parlamenta-
risk beredning är tillsatt för att följa upp reformen.
Regeringen lägger i denna proposition fram förslag till principer för en
lagstiftning om kommunal ekonomi i balans som avses träda i kraft 1999 för
kommunerna och 2000 för landstingen. Vidare anmäler regeringen att den
senare under år 1996 kommer att förelägga riksdagen förslag om en kom-
munal redovisningslag samt lagförslag avseende kommuner och landsting
med betalningssvårigheter. Regeringen aviserar också ett förslag om att de
kommuner och landsting som höjer skattesatsen åren 1997 och 1998 skall få
vidkännas en minskning av sitt statsbidrag.
54
Prop. 1995/96:150
1. De offentliga utgifterna beräknas till 1 042 miljarder kronor år
1997,1 051 miljarder kronor år 1998 och 1 077 miljarder kronor år
1999.
2. Ett tak för de statliga utgifterna, omfattande statsbudgeten exklusi-
ve utgifter för räntor på statsskulden men inklusive socialförsäk-
ringssektorn vid sidan om statsbudgeten, fastställs till 723 miljarder
kronor år 1997, 720 miljarder kronor år 1998 och 735 miljarder
kronor år 1999.
3. Fördelningen av de statliga utgifterna för de ifrågavarande åren på
26 utgiftsområden, socialförsäkringen vid sidan av statsbudgeten
och en budgeteringsmarginal gäller som riktlinje för den fortsatta
budgetberedningen.
4. Utgifterna inom den kommunala sektorn beräknas till 437 miljarder
kronor år 1997, 448 miljarder kronor år 1998 och 459 miljarder
kronor år 1999.
I föreliggande kapitel presenteras regeringens förslag till utgiftstak för
åren 1997-1999. Utgiftstaket för den offentliga sektorn får en något annan
form än vad som förutsågs i prop. 1994/95:150. Konstruktionen, som redo-
visas i avsnitt 4.1 nedan, innebär att riksdagen fattar beslut om ett tak för de
statliga utgifterna, medan ett tak beräknas för den kommunala sektorn och
för den offentliga sektorn som helhet.
I förutsättningarna för beräkningen av utgiftstaket ingår dels antaganden
om den allmänna ekonomiska utvecklingen, dels en analys av vad tidigare
beslut på det budgetpolitiska och andra områden innebär. Därutöver påver-
kas beräkningarna av nya prioriteringar.
Tidigare budgetpolitiska åtaganden summeras i avsnitt 4.2.1. Analysen
visar att målen för den offentliga sektorns sparande avseende åren 1997 och
1998 inte nås med de åtgärder som hittills beslutats. Det föreligger alltså ett
behov av ytterligare budgetförstärkande åtgärder. Sådana presenteras över-
siktligt i avsnitt 4.2.5 och mer utförligt i genomgången av berörda utgifts-
områden. Mot bakgrund av den träffade överenskommelsen på den kom-
munala sidan föreslås de kompletterande budgetförstärkningarna uteslutan-
de inom den statliga sektorn.
En kalkyl avseende statsbudgetens och statsskuldens utveckling för
perioden 1997- 2001 med de aviserade åtgärderna inkluderade i förutsätt-
ningarna redovisas i avsnitt 4.3. Denna kalkyl visar att de budgetpolitiska
målen nås under förutsättning att kompletterande budgetförstärkningar
beslutas i enlighet med aviserade förslag. I avsnitt 4.4 redovisas inkomst-
och utgiftsutvecklingen för de socialförsäkringar som redovisas vid sidan
av statsbudgeten.
55
I avsnitt 4.5 presenteras beräkningen av taket för de offentliga utgifterna Prop. 1995/96:150
för perioden 1997-1999. I underlaget för denna beräkning ingår dels taket
för de statliga utgifterna, som underställs riksdagen för beslut, dels en be-
räkning av utgifterna inom den kommunala sektorn, för vilka redogörs mer
utförligt i kapitel 7.
Avslutningsvis görs i avsnitt 4.6 en fördelning av de statliga utgifterna
på utgiftsområden och socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner denna fördelning som en rikt-
linje för den fortsatta budgetberedningen.
Riksdagen beslutade våren 1995 på regeringens förslag att införa ett tak för
de offentliga utgifterna (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr.
1994/95:447). I december 1995 informerade finansministern riksdagen om
det fortsatta utvecklingsarbetet i regeringskansliet kring utgiftstaket och
därtill relaterade frågor.
Utgiftstakets konstruktion
Enligt riksdagsbeslutet skall taket vara nominellt, flerårigt och omfatta hela
den offentliga sektorn. Takets nominella karaktär innebär att beslut fattas
om belopp i kronor vid ett visst tillfälle på basis av tillgänglig information.
Informationen avser både allmänekonomiska faktorer som BNP-utveckling
och mer specifika faktorer som priser och volymer på skilda områden. Alla
ingående uppskattningar är behäftade med större eller mindre osäkerhet. Att
taket är nominellt innebär att inflationen inte särbehandlas i osäkerhetshän-
seende.
Regeringen anser att utgiftstaket skall vara treårigt. Det innebär att rege-
ringen nu förelägger riksdagen ett förslag om utgiftstak avseende åren
1997,1998 och 1999. Detta beslut rullas våren 1997. Det innebär att beslu-
ten avseende åren 1998 och 1999 ligger fast, om inte särskilda omständig-
heter föranleder en ändring av tidigare beslut, samtidigt som ett beslut avse-
ende år 2000 fattas.
Beträffande takets omfattning delade riksdagen regeringens bedömning
att hela den offentliga sektorns utgifter med undantag för räntorna på stats-
skulden bör omfattas. Finansutskottet ställde sig exempelvis tveksamt till att
undanta konjunkturkänsliga utgifter. Som finansministern meddelade i
riksdagen i december 1995 delar regeringen denna bedömning. Det huvud-
sakliga skälet är att stabiliseringspolitiken verkar framför allt via budgetens
inkomstsida; vid en konjunkturavmattning minskar statens inkomster mer
än utgifterna ökar. Den aviserade konstruktionen av utgiftstaket ger också
möjligheter till betydande anpassning på utgiftssidan.
Konstruktionen av utgiftstaket lämnades i någon mån öppen i beslutet
våren 1995. Såväl konstitutionsutskottet som finansutskottet utgick i sina
yttranden från att förslaget vad avser den kommunala sektorn blir förenligt
56
med grundlagens bestämmelser om den kommunala självstyrelsen. Inne-
börden av denna självstyrelse är bland annat att statsmakterna inte utövar ett
direkt inflytande över kommunsektorns inkomster och utgifter. Däremot
sker en påverkan via de allmänna ekonomiska förutsättningarna och lagreg-
leringen av den kommunala verksamheten. Staten fastställer också storle-
ken på och fördelningen av de statliga bidragen till den kommunala sektorn
och anger därigenom också riktlinjer för det skattefmansierade utrymmet,
dvs. hur stora inkomster i form av statsbidrag och skatteinkomster sektorn
beräknas förfoga över för de nästkommande åren givet ett visst skatteuttag.
I kombination med ett aviserat, senare kommande förslag om ett balanskrav
på kommuner och landsting kommer detta att innebära en långsiktig restrik-
tion på utgiftsnivån.
Som framgått av finansplanen har regeringen och de politiska företrädar-
na för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet kommit över-
ens om riktlinjer för kommunernas och landstingens ekonomi under åren
1997 och 1998.1 dessa riktlinjer ingår att det kommunala skatteuttaget inte
får öka men att kommunsektorns skatteinkomster tillåts följa den samhälls-
ekonomiska utvecklingen. För att motverka att kommunernas inkomster
och därmed utgiftsutrymmet ökar till följd av ett höjt kommunalt skatteut-
tag aviseras ett förslag om att det generella statsbidraget minskas för de
kommuner och landsting som höjer skatten åren 1997 eller 1998.
Med dessa förutsättningar är ett nominellt utgiftstak för den kommunala
sektom ingen adekvat lösning. I stället bör riksdagen godkänna en beräk-
ning av de kommunala utgifterna i enlighet med de ekonomiska och regel-
mässiga förutsättningar som föreligger. Därmed bör även riksdagsbeslutet
avseende utgifterna inom hela den offentliga sektom relateras till en beräk-
ning.
Utgiftstaket för den statliga sektom omfattar utgifterna på statsbudgeten
exklusive utgifterna för räntor på statsskulden men inklusive utgifter för de
socialförsäkringar som redovisas vid sidan av statsbudgeten. Riksdagen
föreläggs nu ett förslag till beslut om ett statligt utgiftstak omfattande dessa
båda block för åren 1997,1998 och 1999. Däijämte redovisas en fördelning
av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden som riktlinje för den fortsatta
budgetberedningen.
Riksdagen har beslutat om riktlinjer för en reformering av ålderspen-
sionssystemet (prop. 1993/94:240, bet. 1993/94:SfU24, rskr 1993/94:439)
med inriktning att förmånerna i det framtida ålderspensionssystemet skall
vara avgiftsbestämda och att ålderspensionen särskiljs som en fristående
försäkringsgren. Förhållandet mellan ett nominellt utgiftstak och det refor-
merade ålderspensionssystemet behandlas ej i denna proposition, eftersom
utbetalningar av ålderspension enligt reformerade regler inte skall ske under
den beslutsperiod som omfattas av regeringens förslag.
Behovet av marginal
Under den treårsperiod som utgiftstaket omfattar kan såväl den makroeko-
nomiska utvecklingen som de ekonomiska konsekvenserna av redan fattade
Prop. 1995/96:150
57
beslut bli annorlunda än vad som antagits. Detta aktualiserar behovet av att Prop. 1995/96:150
ha en viss marginal i utgiftstaket. Avsikten med en sådan marginal är inte
att skapa utrymme för ofinansierade utgiftsökningar. Det är dock lätt att
föreställa sig en makroekonomisk utveckling som leder till en högre utgifts-
nivå utan att saldot för den skull försämras. En högre inflationstakt är ett
sådant exempel, då både utgifter och inkomster ökar.
En marginal på utgiftssidan skall inte innebära att respekten för saldore-
laterade mål minskar utan tjänar i första hand till att ge flexibilitet och där-
med minska risken för revideringar av utgiftstaket. Budgeteringsmarginalen
ingår inte i de nedanstående beräkningarna av statsbudgetens utveck-ling.
Ett ianspråkstagande av budgeteringsmarginalen utan motverkande finansi-
eringsåtgärder försämrar därmed budgetsaldot. En beräkning av budgete-
ringsmarginalen görs i avsnitt 4.6.2.
I förutsättningarna för beräkningen av utgiftstaket ingår dels antaganden
om den allmänekonomiska utvecklingen, dels redan fattade politiska beslut.
De förra har presenterats i finansplanen och beskrivs mer utförligt i bilaga 1
Svensk ekonomi. De senare avser restriktioner på skuldkvoten, den offent-
liga sektoms finansiella sparande, skatte- och avgiftshöjningar samt krav på
finansiering av överskridanden och av EU-medlemskapet.
På basis av de allmänekonomiska antagandena har utgifts- och inkomst-
utvecklingen analyserats under förutsättningen att inga nya beslut med
ekonomiska konsekvenser fattas. Denna kalkyl visar att ett av de budgetpo-
litiska målen - kraven på det finansiella sparandet i offentlig sektor - inte
uppfylls. Det föreligger alltså ett behov av ytterligare budgetförstärkande
åtgärder. Sådana presenteras i avsnitt 4.2.5.
De budgetpolitiska restriktioner som regeringen ålagt sig under innevaran-
de mandatperiod och som riksdagen ställt sig bakom kan sammanfattas
enligt följande:
* Skuldkvoten (statsskulden i relation till BNP) skall stabiliseras senast år
1996 (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447)).
* Underskottet i den offentliga sektoms finansiella sparande får inte över-
stiga 3 procent av BNP år 1997 (Konvergensprogrammet juni 1995).
* De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998 (prop. 1994/95:150).
* Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat (prop.
1994/95:150).
* Anslagsöverskridanden under pågående budgetår skall finansieras, även
när det gäller regelstyrda anslag (prop. 1994/95:150).
58
* EU-medlemskapet skall finansieras fullt ut (prop. 1994/95:40, bet. Prop. 1995/96:150
1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67).
De allmänna ekonomiska förutsättningarna som ingår i underlaget redo-
visas i det så kallade basscenariot i bilaga 1 Svensk ekonomi och kan
sammanfattas på följande sätt:
* BNP-tillväxten under år 1996 blir 1,4 procent för att därefter stiga till 2,5
procent per år under åren 1998 och 1999.
* Den totala arbetslösheten sjunker från drygt 12 procent år 1995 till
knappt 10 procent år 1999.
* Prisökningstakten blir 1,6 procent år 1996 och 2,3 till 2,5 procent under
återstoden av perioden till och med år 1999. Räntenivån för femåriga
statsobligationer sjunker från 9,9 procent år 1995 till 7 procent år 1999.
* Investeringar, export och import återgår till mer normala nivåer från de
historiskt mycket höga värdena år 1995.
Regeringen har mot bakgrund av ovanstående antaganden beräknat konse-
kvenserna av redan fattade beslut för den offentliga sektorn och för staten.
Förutsättningarna för denna konsekvenskalkyl är bland annat:
* Ekonomin utvecklas enligt ovan angivna förutsättningar.
* Saneringsprogrammet om 118 miljarder kronor fullföljs.
* Anslagsöverskridanden finansieras.
* Inga ofinansierade reformer eller skattesänkningar genomförs under
perioden.
* Statsbidragen till kommuner, organisationer m.m. jämte andra bidrag
som inte är indexerade räknas inte upp under perioden.
* Behållningen på reservations- och ramanslag minskar med 4,5 miljarder
kronor år 1997 och antas därefter vara oförändrade.
Dessa kalkylförutsättningar bygger, med undantag för den sistnämnda,
på en strikt tolkning av vad som är fattade beslut. Även i de fall man tidiga-
re genom enskilda beslut har anpassat bidragsnivåer efter prisutvecklingen
antas nominellt oförändrade belopp.
Beträffande behållningarna på reservations- och ramanslagen gäller att
dessa under innevarande och följande år påverkas av besparingar, vilket
kan förväntas minska anslagsbehållningen. Uppföljningen av innevarande
budgetår (avsnitt 5.2) stöder detta antagande.
Slutsatsen av konsekvenskalkylen är att de budgetpolitiska målen av-
seende den offentliga sektorns finansiella sparande åren 1997 och 1998 inte
59
nås. Enligt regeringens bedömning krävs budgetförstärkande åtgärder på 10 Prop. 1995/96:150
miljarder kronor år 1997 och ytterligare 12 miljarder kronor år 1998.
En fortsättning av nuvarande politik - strikt tolkad som ett fullföljande av
redan fattade beslut - leder i sig till förändringar. Den offentliga sektorns
utgifter sedda i relation till BNP beräknas falla från drygt 67 procent år
1996 till drygt 61 procent år 1999 (konsoliderade siffror). Detta är en kraf-
tig reduktion. Huvuddelen av denna minskning (omkring 5 procentenheter)
ligger på statsbudgetens utgifter exklusive statsskuld sräntor. En mindre
minskning (1,4 procentenheter) ligger på den kommunala sektorn, medan
socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten liksom utgifterna för stats-
skuldsräntor motsvarar en relativt stabil andel av BNP. Den i förhållande till
staten mindre minskningen på det kommunala området kan ses som ett
uttryck för viljan att prioritera kommunala verksamheter framför transfere-
ringar.
I det följande presenteras förslag till prioriterade områden för de kom-
mande åren. Samtliga förslag är finansierade. De påverkar alltså inte det
finansiella sparandet och därmed inte heller behovet av budgetförstärkande
åtgärder.
Utbildningssatsningar under perioden 1996-1999
Som framgått av finansplanen avser regeringen att föreslå riksdagen en
större varaktig utbildningssatsning.
Antalet platser under perioden 1997-1999 framgår av nedanstående
tabell.
|
Antal |
Ht 1997 |
Ht 1998 |
Ht 1999 |
|
Komvux inkl, basår |
86 300 |
85 500 |
87 500 |
|
Kvalificerad yrkesutbildning |
3 700 |
4 500 |
2 500 |
|
Folkbildning |
10 000 |
10 000 |
10 000 |
|
Högskola |
15 000 |
25 000 |
30 000 |
|
Summa |
115 000 |
125 000 |
130 000 |
Regeringen presenterar i förslaget till tilläggsbudget åtgärder avseende
innevarande budgetår. Regeringen avser att återkomma med förslag till
utformning av utbildningssatsningen och studiefinansieringen inom vuxen-
utbildningen för åren 1997 och 1998. Kommunerna kommer att ges ett stort
ansvar för att genomföra satsningen inom vuxenutbildningen.
60
De tillfälliga insatser inom utbildningsområdet som har genomförtsunder
åren 1992-1996 (den s.k. A/U-ramen) och som finansierats med konjunk-
turrelaterade medel kommer att upphöra och ersättas med de varaktiga
insatserna inom utbildningsområdet fr.o.m. den 1 januari 1997.
Förändringar inom social- och arbetslöshetsförsäkringen
Regeringen avser att föreslå att ersättningsnivåerna inom sjuk- och föräldra-
försäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen höjs från 75 procent till 80
procent från och med den 1 januari 1998.
Kontrollfunktionen i staten
Det är av fundamental betydelse för den offentliga sektorns legitimitet att
de skatter som statsmakterna beslutat om faktiskt betalas och att bidrag av
olika slag når enbart dem de är avsedda för. I ett statsfinansiellt trängt läge
blir dessa krav särskilt starka. Regeringen har vidtagit åtgärder på inkomst-
sidan bl.a. genom en särskild satsning på effektivare skattekontroll. Vidare
beslutade regeringen i april 1995 om en strategi för samhällets samlade
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Riksrevisionsverket har visat att åtgärder är påkallade även på utgiftssi-
dan (RRV 1995:32, RRV 1996:3). Kontrollresurser måste dimensioneras så
att den totala kostnaden för felaktigt utbetalade bidrag och för kontroller
minimeras. Särskilt intresse bör fokuseras på Riksförsäkringsverket och
Arbetsmarknadsverket, som administrerar mycket stora transfereringar,
liksom på de myndigheter som svarar för merparten av betalningarna av
EU-relaterade medel i Sverige. Kontrollinsatserna på central, regional och
lokal nivå bör dessutom utformas så att befintlig information utnyttjas så
effektivt som möjligt. Revisionen behöver stärkas.
Regeringen avser att föreslå en total ram för förstärkning av kontroll-
funktionen i staten om 100 miljoner kronor år 1997, 120 miljoner kronor år
1998 och 125 miljoner kronor år 1999. Inom denna ram bör resurser avsät-
tas även för bekämpning av ekobrotten.
Finansiering
Kostnaden för utbildningssatsningen beräknas netto till 7,9 miljarder kro-
nor år 1997, 9,2 miljarder kronor år 1998 samt 9,9 miljarder kronor år
1999. Den avses bli finansierad genom regeländringar inom arbetsmark-
nadspolitiken och höjda energiskatter från år 1996. Finansieringen av åtgär-
der under innevarande budgetår beskrivs i kapitel 6. Inom Arbetsmarknads-
departementets område finansieras utbildningssatsningarna samt de höjda
ersättningsnivåerna inom arbetslöshetsförsäkringen dels genom förändring-
ar inom arbetslöshetsförsäkringen, dels genom effektivisering av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna. De totala besparingarna i detta syfte beräk-
Prop. 1995/96:150
61
nas netto uppgå till 5,3 miljarder kronor år 1997, 6,3 miljarder kronor år Prop. 1995/96:150
1998 samt 6,6 miljarder kronor år 1999.
De höjda ersättningsnivåerna inom sjuk- och föräldraförsäkringen fin-
ansieras genom regeländringar för beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst och besparingar i tandvårdsförsäkringen.
Förstärkningen av kontrollfunktionen i staten finansieras gemensamt
från flera departements verksamhetsområden.
Som framgått av det tidigare bedöms hittills vidtagna åtgärder inom ramen
för saneringsprogrammet vara otillräckliga för att målen avseende det fi-
nansiella sparandet i offentlig sektor åren 1997 och 1998 skall nås. Med
anledning av detta har regeringen beslutat att föreslå riksdagen tillkomman-
de budgetförstärkningar motsvarande 10 miljarder kronor år 1997 och
ytterligare 12 miljarder kronor år 1998. Detta ger med ränteeffekten 11
respektive 14 miljarder kronor åren 1997 och 1998. Åtgärderna utgör en
kombination av utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar med över-
vikt för de förstnämnda. De presenteras översiktligt i nedanstående tabell.
Som nämnts i finansplanen avser regeringen att senare i vår framlägga en
proposition om skattereduktion för reparationsåtgärder. Detta har avräknats
från budgetförstärkningsåtgärdema.
62
Tabell 4.1 Budgetförstärkningar 1997-1999
Miljoner kronor, nettoeffekt
Prop. 1995/96:150
|
1997 |
1998 |
1999 | |
|
U t giftsminskningar | |||
|
UO1: Rikets styrelse |
.... | ||
|
UO2: Samhällsekonomi och finansförvaltning |
.... |
6 |
6 |
|
UO3: Skatteförvaltning och uppbörd |
.... |
24 |
24 |
|
UO4: Rättsväsendet |
— |
30 |
30 |
|
UO5: Utrikesförvalt. och internat. samverkan |
250 |
250 |
250 |
|
UO6: Totalförsvar |
___ |
2 200 |
200 |
|
UO7: Internationellt bistånd |
1 200 |
600 |
— |
|
UO8: Invandrare och flyktingar |
.... |
.... |
.... |
|
UO9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
.... |
300 |
400 |
|
UO10: Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp |
345 |
400 |
200 |
|
UO11: Ekon, trygghet vid ålderdom |
740 |
1 030 |
1 225 |
|
UO12: Ekon, trygghet för familjer och barn |
530 |
615 |
715 |
|
UO13: Ekon, trygghet vid arbetslöshet |
700 |
.... |
—. |
|
UO14: Arbetsmarknad och arbetsliv |
100 |
130 |
130 |
|
UO15: Studiestöd |
25 |
25 |
25 |
|
UO16: Utbildning och universitetsforskning |
320 |
400 |
400 |
|
UO17: Kultur, medier, trossamfund och fritid |
150 |
150 |
150 |
|
UO18: Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg. |
90 |
90 |
90 |
|
UO19: Regional utjämning och utveckling |
100 |
100 |
100 |
|
UO20: Allmän miljö- och naturvård |
.... |
50 |
50 |
|
UO21: Energi |
.... |
.... |
.... |
|
UO22: Kommunikationer |
.... |
380 |
30 |
|
UO23: Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när. |
170 |
170 |
170 |
|
UO24: Näringsliv |
200 |
300 |
300 |
|
Summa |
4 920 |
7 250 |
4 495 |
|
Övrigt | |||
|
Förlängd arbetsgivarperiod |
1 100 |
1 100 |
1 100 |
|
Halvering barnpension i form av ATP |
150 |
150 |
150 |
|
Summa utgiftsminskningar |
6170 |
8 500 |
5 745 |
|
Inkomstförstärkningar | |||
|
Höjd insättningsgaranti |
1 000 |
800 |
800 |
|
Sänkt representationsavdrag |
.... |
500 |
500 |
|
Garantiavgifter |
150 |
150 |
150 |
|
200 kronor statlig skatt |
600 |
600 |
600 |
|
Inleveranser och ränteeffekt | |||
|
av utförsäljningar |
3 400 |
3 800 |
1 500 |
|
Ändrad momsperiod |
-30 |
-30 |
-30 |
|
Avgår t.f.a. skatteavdrag ROT1 |
-1 500 |
-2 000 |
.... |
|
Summa inkomstförstärkningar |
3 620 |
3 820 |
3 520 |
|
Summa budgetförstärkningar |
9 790 |
12 320 |
9 265 |
|
Minskade statsskuldsräntor t.f.a. | |||
|
lägre lånebehov |
800 |
1 700 |
2 400 |
|
Budgetförstärkningar inkl, ränteeffekter |
10 590 |
14 020 |
11 665 |
1 Beloppet är brutto. Skattebortfallet motverkas av skatteintäkter från ROT-verksam-
heten.
63
Förstärkningarna på utgiftssidan berörs närmare under respektive ut-
giftsområde. Åtgärderna på skatteområdet beskrivs utförligt i propositionen
Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet
(prop. 1995/96:198), som överlämnas till riksdagen samtidigt med denna
proposition. Några inkomstförstärkningar har berörts i finansplanen. Övri-
ga åtgärder kommenteras i det följande.
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förlängs från två till fyra veckor.
Arbetsgivarna kompenseras delvis. Till den del arbetsgivarna inte kompen-
seras innebär förslaget en skattehöjning.
Beträffande statliga garantier är grundregeln att en avgift skall tas ut
motsvarande den ekonomiska risk som staten löper. Från denna regel har
gjorts vissa undantag, vilka innebär att ifrågavarande projekt subventione-
ras. Riksgäldskontoret har per 1 juni 1995 uppskattat subventionselementet
i sin garantiportfölj till omkring 300 miljoner kronor. I detta belopp är inte
medräknade bland annat subventionerna inom infrastrukturområdet till
Öresundskonsortiet, Arlandabanan och Dennis-överenskommelsen.
Regeringen gör för närvarande en översyn av garantiverksamheten i
syfte att skapa bättre överensstämmelse mellan faktisk risk och avgift. Re-
geringen gör bedömningen att statens inkomster från garantiavgifter skulle
kunna ökas med 150 miljoner kronor från och med år 1997 och återkom-
mer i höstens budgetproposition med preciserade förslag.
För närvarande pågår en översyn inom regeringskansliet av statens be-
talningssystem. Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utrett vissa
förändringar av betalningssystemet med anledning av den partiella avregle-
ringen av statens betalningssystem 1994. Denna utredning inkom till rege-
ringen i mars 1995. På basis av RRV:s utredning och inkomna samrådsytt-
randen bedömer regeringen att det finns en potential för effektivitetsvinster
inom statens betalningssystem. Hur stora dessa är kan dock inte uppskattas
just nu. Den fortsatta översynen av statens betalningssystem kommer att
inriktas på att finna en lösning för hanteringen av statens betalningar som
innebär effektivitetsvinster både vad avser kostnader och informationshan-
tering.
I det följande redovisas beräkningar som inkluderar de av regeringen före-
slagna budgetförstärkningarna på 10 miljarder kronor år 1997 och 12 mil-
jarder kronor år 1998.
Statsbudgetens inkomster
År 1997 beräknas statsbudgetens inkomster till 618 miljarder kronor. Åren
1998 och 1999 beräknas inkomsterna till 653 respektive 671 miljarder
kronor. Inkomsterna följer den makroekonomiska utvecklingen väl. Ut-
Prop. 1995/96:150
64
vecklingen av den privata konsumtionen, lönesumman och inflationen styr Prop. 1995/96:150
i stor utsträckning inkomstutvecklingen. I relation till BNP ligger inkom-
sterna på en nivå strax över 35 procent åren 1997 och 1998, och sjunker
därefter till 34,5 procent år 1999. Aren 2000-2001 beräknas inkomsterna
ligga på en nivå strax under 35 procent i relation till BNP. Från år 1995 till
år 1997 ökar inkomsterna väsentligt både nominellt och i relation till BNP.
Detta förklaras av flera faktorer. En orsak är de ökningar av skatter och
andra inkomster som beslutats inom ramen för saneringsprogrammet och
där ytterligare åtgärder nu tillkommer. Andra orsaker är av teknisk natur.
Från och med den 1 juli 1995 bruttoredovisas sjuk- och föräldraförsäkring-
en på statsbudgeten, vilket höjer både inkomsterna och utgifterna med sam-
ma belopp. Vid samma tidpunkt lyftes även Arbetsmarknadsfondens in-
komster och utgifter in på statsbudgeten. Lånebehovet påverkades inte av
förändringarna, men det redovisade budgetsaldot försämrades till följd av
Arbetsmarknadsfondens underskott. Dessa förändringar påverkar bara det
andra halvåret 1995 men slår igenom fullt ut år 1996. (För en närmare be-
skrivning, se proposition 1994/95:100, bil. 1).
Tabell 4.2 Statsbudgetens inkomster 1995-2001 i miljarder kronor och i relation
till BNP
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Miljarder kronor Procent av BNP |
465,6 28,5 |
571,9 34,0 |
618,5 35,1 |
652,6 35,3 |
670,6 34,5 |
703,6 34,8 |
730,6 34,6 |
Statsbudgetens utgifter
Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor beräknas i löpande pri-
ser för år 1997 till 575 miljarder kronor och för åren 1998 och 1999 till 565
respektive 570 miljarder kronor. Utgifterna är alltså i stort sett oförändrade
mellan åren 1997 och 1999 i nominella tal. Detta innebär att utgifterna realt
sett faller under perioden. I relation till BNP sjunker utgifterna kraftigt.
Mellan åren 1997 och 1999 minskar utgifterna i relation till BNP med drygt
3 procentenheter, från knappt 33 procent till drygt 29 procent. Aren 2000
och 2001 beräknas utgifterna fortsätta att minska för att år 2001 motsvara
27,5 procent av BNP.
Den fallande utgiftsandelen förklaras av flera faktorer. Minskningen av
transfereringarna till hushållen bidrar mellan åren 1997 och 1999 med ca 1
procent av BNP. Fallande utgifter för ersättning till arbetslösa, främst till
följd av en successivt minskande arbetslöshet, står för en väsentlig del av
minskningen. Transfereringarna till företag minskar med 0,8 procent av
BNP. Nedtrappningen av räntebidragen kombinerat med gradvis fallande
räntor ligger bakom större delen av denna minskning. De statliga transfere-
ringarna till kommunerna beräknas vara nominellt oförändrade fram till år
1999. Dessa utgifter minskar därför med ca 0,5 procent av BNP. Besparing-
65
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150
ar inom den statliga konsumtionen bidrar också till att hålla utgifterna nere.
I relation till BNP beräknas den statliga konsumtionen minska med 0,5
procent från är 1997 till år 1999. Övriga transfereringar och statliga investe-
ringar svarar för den resterande delen av minskningen.
Utgifternas utveckling varierar dock kraftigt mellan budgetens olika
utgiftsområden. På vissa områden ökar utgifterna betydligt. Utgifterna för
exempelvis läkemedelsförmåner stiger nominellt med ca 11 procent mellan
åren 1997 och 1999. Utgifterna för den svenska avgiften till EG-budgeten
ökar också, med ca 12 procent i nominella siffror.
Den kraftiga utgiftsökningen mellan åren 1995 och 1996 kan liksom
motsvarande inkomstökning till stor del förklaras av ändrade redovisnings-
principer. En annan bidragande faktor är att myndigheterna för år 1996
beräknar att utnyttja delar av sina reserverade medel från tidigare år, medan
behållningen på reservations- och ramanslag under tidigare år ökat. Dessa
båda faktorer svarar för uppskattningsvis tre fjärdedelar av utgiftsökningen.
Den kraftiga ökning av utgifterna som inträffade under 1993, (se diagram-
met), förklaras till hälften av att medel avsattes för att stärka det finansiella
systemet.
Diagram 4.1 Statsbudgetens inkomster och utgifter 1980-2001 i
relation till BNP
Prop. 1995/96:150
Anm. Kalkylen för statens inkomster för åren 1997-2001 bygger i huvudsak på in-
komstberäkningar från Riksrevisionsverket. I diagrammet är inkomst- och utgiftsseri-
ema för perioden 1980-1994 angivna i brutna kalenderår, dvs. 1980 avser budgetåret
1979/80. Fr.o.m. 1995 är serierna angivna på kalenderårsbasis.
66
Prop. 1995/96:150
Tabell 4.3 Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor 1995-2001
Miljarder kronor och i relation till BNP1
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Miljarder kronor |
513,4 31,4 |
589,7 35,0 |
574,9 32,7 |
565,0 30,5 |
570,2 29,4 |
577,1 28,5 |
580,2 27,5 |
11 beloppet för år 1997 ingår minskade anslagsbehållningar.
Statsskuldsräntor
Utgifterna för statsskuldsräntor var år 1995 105 miljarder kronor men be-
räknas falla år 1996 till 96 miljarder kronor till följd av lägre marknadsränta
och realiserade valutakursvinster på drygt 3 miljarder kronor. De senare
uppstår då Riksgäldskontoret löser ett utlandslån vid en tidpunkt då kronan
är starkare än när lånet togs. År 1997 uppvisar räntorna en högsta nivå och
beräknas till ca 110 miljarder kronor. Den högre nivån år 1997 beror på
flera faktorer. Räntorna på Arbetsmarknadsfondens ackumulerade skuld,
vilken uppgår till ca 87 miljarder kronor, räknas från och med år 1997 in i
statsskuldsräntoma. Detta höjer ränteutgifterna med ca 7 miljarder kronor.
Någon saldoförsämring uppstår dock inte, då utgifterna på utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet minskar med samma belopp. Där-
utöver ger valutaeffekter en försämring på 5-6 miljarder kronor mellan åren
1996 och 1997.
Statsskuldsräntoma kan variera kraftigt mellan enskilda år bland annat
till följd av att stora lån emitteras eller förfaller till betalning vid specifika
tidpunkter. Under perioden 1995-2000 är statsskuldsräntoma relativt stabi-
la, men över en något längre tidsperiod är statsskuldsräntoma fallande.
Statens lånebehov, faller kraftigt, och statsskulden beräknas frän år 1999
börja minska även nominellt, vilket bidrar till minskade utgifter för stats-
skuldsräntor. Som andel av budgetens totala utgifter beräknas räntorna
minska betydligt. År 1995 utgjorde statsskuldsräntoma knappt 17 procent
av statsbudgetens totala utgifter, och år 2001 beräknas motsvarande siffra
till 12 procent.
Tabell 4.4 Statsskuldsräntor 1995-2001
Miljarder kronor och i relation till BNP
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Miljarder kronor |
104,7 |
95,5 |
109,6 |
106,3 |
102,5 |
104,9 |
81,1 |
|
Procent av BNP |
6,4 |
5,7 |
6,2 |
5,7 |
5,3 |
5,2 |
3,8 |
67
Statsbudgetens saldo
Prop. 1995/96:150
Statsbudgetens saldo förbättras markant mellan åren 1997 och 1999. Bud-
getunderskottet beräknas år 1997 till 66 miljarder kronor. Åren 1998 och
1999 beräknas budgetunderskottet till 19 respektive 2 miljarder kronor. Av
denna förbättring på 64 miljarder kronor beror 57 miljarder på ett bättre
primärsaldo och 7 miljarder på lägre statsskuldsräntor.
Statsbudgetens saldo kommer framgent att bli ett mindre betydelsefullt
mått på de offentliga finanserna än tidigare. Regeringens budgetpolitiska
mål är formulerade som krav på den offentliga sektoms finansiella sparande
och omfattar staten (statsbudgeten och socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten) och kommunerna. Detta mått är betydligt stabilare än
budgetsaldot. Regeringens verktyg för att nå budgetmålen är utgiftstaket.
Framöver kommer därför fokus i den konkreta budgetpolitiken att ligga på
de offentliga utgifterna snarare än på utvecklingen av statsbudgetens saldo.
Lånebehov och statsskuld
Statens lånebehov har minskat kraftigt från sin högsta nivå, 242 miljarder
kronor år 1993, och beräknas falla ytterligare mellan åren 1995 och 1999.
År 1995 var statens lånebehov 139 miljarder kronor, och år 1999 beräknas
det till -15 miljarder kronor, dvs. år 1999 uppstår ett sparande i stället för ett
lånebehov. I relation till BNP har lånebehovet fallit från 16,7 procent 1993
till 8,5 procent 1995 och beräknas till -0,8 procent år 1999. En viktig orsak
till denna utveckling är som ovan nämnts budgetförstärkningarna i sane-
ringsprogrammet, som bidragit till att utgifterna ligger kvar på en nominellt
oförändrad nivå. Utgifterna exklusive statsskuldsräntor ökar visserligen
mellan åren 1995 och 1996, men detta beror som tidigare nämnts till stor
del på ändrade redovisningsprinciper. Från år 1996 till år 1999 faller utgif-
terna i relation till BNP med drygt 5 procentenheter, från 35 procent till
drygt 29 procent. Under åren 2000 och 2001 ökar sparandet ytterligare och
beräknas vara 79 miljarder kronor år 2001.
Statsskulden beräknas vara som högst i relation till BNP år 1996, då den
uppgår till 86,8 procent. Därefter beräknas statsskulden falla markant för att
år 1999 motsvara 76,8 procent av BNP. I nominella tal beräknas statsskul-
den öka till år 1998 men falla från och med år 1999.
68
Diagram 4.2 Statens lånebehov i relation till BNP 1980-2001
Prop. 1995/96:150
Diagram 4.3 Statsskulden i relation till BNP 1980-2001
69
Prop. 1995/96:150
Tabell 4.S Statens lånebehov och statsskuld 1995-2001
Mljarder kronor och i relation till BNP
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Lånebehov, mdkr |
138,6 |
76,3 |
48,7 |
2,3 |
-15,2 |
-33,7 |
-78,8 |
|
Lånebehov % | |||||||
|
av BNP |
8,5 |
4,5 |
2,8 |
0,1 |
-0,8 |
-1,7 |
-3,7 |
|
Statsskuld, mdkr |
1386,2 |
1461,4 |
1500,4 |
1503,2 |
1491,0 |
1460,7 |
1386,1 |
|
Statsskuld % | |||||||
|
av BNP |
84,8 |
86,8 |
85,2 |
81,2 |
76,8 |
72,1 |
65,7 |
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten omfattar den allmänna
tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen.
Inkomster, utgifter och finansiellt sparande under perioden 1997-1999
framgår av tabell 4.6 nedan. Utgifterna för ATP utgör ca 95 procent av de
totala utgifterna. Vid beräkningen har hänsyn tagits till effekter av de
åtgärder som ingår i det tidigare beslutade saneringsprogrammet liksom till
tidigare redovisade tillkommande budgetförstärkningsåtgärder.
Tabell 4.6 Inkomster, utgifter och finansiellt sparande för
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Miljarder kronor, löpande priser
|
1997 |
1998 |
1999 | |
|
Inkomster |
152,0 |
152,5 |
151,6 |
|
Utgifter |
132,6 |
136,7 |
142,2 |
|
Finansiellt sparande |
19,5 |
15,7 |
9,4 |
De samlade utgifterna för den offentliga sektorn erhålls som summan av
utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av stats-
budgeten och den beräknade utgiftsnivån för kommunerna, med avdrag för
det beräknade flödet mellan stat och kommunal sektor. Beräkningarna base-
ras på antagandet att de tillkommande budgetförstärkningar som aviserats
också genomförs. Även de politiska prioriteringar som redovisats i avsnitt
4.2 ingår i förutsättningarna.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen ett tak för de statliga
utgifterna uppgående till 723 miljarder kronor år 1997, 720 miljarder kro-
nor år 1998 och 735 miljarder kronor år 1999.
70
Som framgår av avsnitt 7.4 beräknas utgiftsnivån i den kommunala sek-
tom för åren 1997, 1998 och 1999 till 437, 448 resp. 459 miljarder kronor.
I dessa utgifter är utjämningsavgiften om 21,2 miljarder kronor inkluderad.
Dessa tre tal definierar utgiftstaket för kommunerna respektive år. Det tota-
la utgiftstaket erhålls genom en summering av utgiftstaken för staten och
den kommunala sektom, justerad för interna transaktioner. Utgiftstaken för
staten och för hela offentliga sektom är avrundade uppåt.
Prop. 1995/96:150
Tabell 4.7 Utgiftstak för offentlig sektor 1997-1999
Miljarder kronor, löpande priser
|
1997 |
1998 |
1999 | |
|
Staten inklusive social- | |||
|
försäkringssektorn |
723 |
720 |
735 |
|
Kommunerna |
437 |
448 |
459 |
|
Interna transaktioner |
-118 |
-117 |
-117 |
|
Summa offentlig sektor |
1 042 |
1 051 |
1 077 |
Det statliga utgiftstaket kan komma att justeras av flera skäl. Under hös-
ten 1996 avser regeringen att överlämna en energipolitisk proposition till
riksdagen. Avsikten är att även de åtgärder som föreslås i den energipolitis-
ka propositionen skall vara statsfinansiellt neutrala, dvs. finansieras fullt ut
på statsbudgetens utgifts- eller inkomstsida. Om finansieringen till viss del
sker på inkomstsidan, kommer utgiftstaket att behöva revideras.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1994/95:41, bet. 1994/95:SfU6, rskr
1994/95:81) förs fr.o.m. 1 januari 1995 en viss del av ATP-avgiftema över
till en särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret. Utbetalningar av dessa
särskilt förvaltade medel till individuella premiereservkonton i enlighet med
principbeslutet om en reformering av ålderspensionssystemet (prop.
1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr 1993/94:439) kan öka de offentliga
utgifterna och därmed påverka utgiftstaket.
Även i samband med att statliga ålderspensionsavgifter införs kan utgift-
staken komma att behöva justeras. Detta blir följden av att pensionsgrun-
dande ersättningar och belopp kommer att utgöra underlag för statliga ål-
derspensionsavgifter. Denna förändring har ingen effekt på statsbudgetens
saldo. Förändrade utgiftstak till följd av införandet av statliga ålderspen-
sionsavgifter är därmed att betrakta som en teknisk justering.
Ytterligare ett exempel på förändringar som kan påverka utgiftstaket är
ändringar av skatteregler och andra förändringar som föranleder en regle-
ring av statens bidrag till kommunerna.
71
Riksdagen har beslutat om en indelning av statsbudgetens utgifter i 27 ut-
giftsområden (bet. 1995/96:KU21, rskr. 1995/96:157). I det statliga utgifts-
taket ingår samtliga utgiftsområden utom utgiftsområde 26 Statsskuldsrän-
tor m.m. Vidare ingår de delar av socialförsäkringssektorn som redovisas
vid sidan av statsbudgeten, beräknad minskning av anslagsbehållningar och
en budgeteringsmarginal.
De ramar som redovisas nedan för respektive utgiftsområde är prelimi-
nära. Vissa tekniska justeringar av ramarna kommer att göras inför 1996 års
budgetproposition. Exempelvis har de presenterade ramarna beräknats i
löpande priser. Förvaltningskostnadsanslagen har för år 1997 räknats upp
på sedvanligt sätt. För åren 1998 och 1999 har en schablonmässig uppräk-
ning gjorts. Den definitiva omräkningen för åren 1998 och 1999 görs i
respektive års budgetarbete.
Pris- och lönekänsliga anslag för år 1997 beräknas slutligt först inför
1996 års budgetproposition. Den definitiva pris- och löneomräkningen av
dessa anslag kommer att baseras på de antaganden om den ekonomiska
utvecklingen som då görs.
Utöver de ovan redovisade rent tekniska justeringarna av ramarna avser
regeringen att under våren 1996 lägga fram förslag till riksdagen som kan
påverka fördelningen mellan ramarna för utgiftsområdena utan att detta
påverkar taket för de totala statliga utgifterna. Regeringen avser exempel-
vis, som nämnts i finansplanen, att till riksdagen avlämna en sysselsätt-
ningspolitisk proposition. Vidare kommer regeringen att samtidigt med
budgetpropositionen avlämna en forskningspolitisk proposition.
Prop. 1995/96:150
72
I tabell 4.8 nedan redovisas regeringens preliminära fördelning av ut- Prop. 1995/96:150
giftstaket på utgiftsområden. Därefter ges en kort beskrivning av utgiftsom-
rådena samt socialförsäkringen vid sidan av statsbudgeten. Budgeterings-
marginalen beskrivs avslutningsvis i detta avsnitt.
Tabell 4.8 Statligt utgiftstak åren 1997-1999
Miljoner kronor, löpande priser
|
1996' |
1997 |
1998 |
1 |
.999 | |
|
UO1: Rikets styrelse |
3 591 |
3 676 |
3 902 |
3 |
848 |
|
UO2: Samhällsekonomi och finansförvaltning |
3 335 |
3 861 |
2 816 |
2 |
862 |
|
UO3: Skatteförvaltning och uppbörd |
5 180 |
5 678 |
5 739 |
5 |
935 |
|
UO4: Rättsväsendet |
20 606 |
21 189 |
21 499 |
22 |
209 |
|
UO5: Utrikesförvalt. och intemat. samverkan |
3 454 |
2 724 |
2759 |
2 |
1834 |
|
UO6: Totalförsvar |
41 142 |
41 533 |
40 568 |
43 |
472 |
|
UO7: Internationellt bistånd |
12 240 |
10 926 |
11 511 |
11 |
286 |
|
UO8: Invandrare och flyktingar |
6 365 |
3 368 |
3 487 |
3 |
350 |
|
UO9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
23 446 |
23 837 |
23 389 |
25 |
068 |
|
UO10: Ekon, trygghet vid sjukdom och handikapp |
39 800 |
36 186 |
37 591 |
39 |
357 |
|
UO11: Ekon, trygghet vid ålderdom |
65 290 |
64 256 |
64 690 |
65 |
479 |
|
UO12: Ekon, trygghet för familjer och barn |
36 735 |
35 981 |
37 199 |
37 |
891 |
|
UO13: Ekon, trygghet vid arbetslöshet |
48 414 |
36 091 |
36 102 |
34 |
610 |
|
UO14: Arbetsmarknad och arbetsliv |
40 029 |
46 756 |
43 934 |
41 |
922 |
|
UO15: Studiestöd |
11 420 |
18918 |
19 932 |
20 |
483 |
|
UO16: Utbildning och universitetsforskning |
23 131 |
25 623 |
26 436 |
27 |
596 |
|
UO17: Kultur, medier, trossamfund och fritid |
6 919 |
7 074 |
7212 |
7 |
394 |
|
UO18: Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg. |
40 048 |
34 769 |
27 705 |
23 |
726 |
|
UO19: Regional utjämning och utveckling |
2 831 |
3 499 |
3 487 |
3 |
510 |
|
UO20: Allmän miljö- och naturvård |
1 370 |
1 300 |
1 143 |
1 |
109 |
|
UO21: Energi |
1 030 |
558 |
496 |
441 | |
|
UO22: Kommunikationer |
25 620 |
25 037 |
24 504 |
25 |
465 |
|
UO23: Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när. |
10 673 |
12 537 |
12 554 |
12 |
631 |
|
UO24: Näringsliv |
3 594 |
2 793 |
2 543 |
2 |
553 |
|
UO25: Allmänna bidrag till kommuner |
78 433 |
79 833 |
79 883 |
79 |
983 |
|
(UO26: Statsskuldsräntor m.m.) | |||||
|
UO27: Avgiften till Europeiska gemenskapen |
20 000 |
22 500 |
24 030 |
25 |
240 |
|
Summa utgiftsområden |
574 696 |
570 501 |
565 113 |
570 |
254 |
|
Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten |
129 215 |
132 554 |
136 749 |
142 |
198 |
|
Minskning av anslagsbehållningar |
4 500 |
0 |
0 | ||
|
Budgeteringsmarginal |
15 000 |
18 000 |
22 |
000 | |
|
Totalt staten |
703 911 |
722 555 |
719 862 |
734 |
452 |
'Siffran för 1996 är schablonmässigt beräknad på 1995/96 års statsbudget.
73
4.6.2 Beskrivning av utgiftsområden m.m. Prop. 1995/96:150
Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen.
Dessutom ingår utgifter för den demokratiska processen, bl.a. allmänna val
och stöd till politiska partier. Vidare omfattar utgiftsområdet utgifter för
massmedier, bl.a. presstöd, och myndigheterna Justitiekanslem, Datain-
spektionen och Sametinget. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår
under år 1996 till 3,6 miljarder kronor.
Beslutade besparingar på förvaltningsanslagen kommer att fullföljas.
Riksdagen har sedan tidigare planerade utgiftsökningar för åren 1997-1999
med ca 50,70 respektive 20 miljoner kronor. Dessa belopp har beaktats i de
ramar som regeringen har beräknat för utgiftsområdet.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet för år 1997 till 3 676
miljoner kronor, för år 1998 till 3 902 miljoner kronor och för år 1999 till
3 848 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter: Riksrevisionsverket, Stats-
kontoret, Statistiska Centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Finansinspektio-
nen, Riksgäldskontoret m.fl. Andra större utgifter är kostnaderna för stats-
skuldens upplåning och låneförvaltning samt inbetalning till Europeiska
Investeringsbanken, EIB. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår
under år 1996 till 3,3 miljarder kronor.
Utgifterna inom utgiftsområdet sjunker mellan åren 1997 och 1998 med
ca 1 miljard kronor, främst beroende på att Sveriges inbetalningar till Euro-
peiska Investeringsbanken minskar kraftigt.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att ytterligare besparingar på 6 miljoner kronor görs på myndigheterna
inom området fr.o.m. år 1998. Därutöver har de ökade kostnaderna för
uppbyggnaden av ett ADB-baserat lägenhetsregister beaktats.
Regeringen har vidare avsatt 100 miljoner kronor år 1997, 120 miljoner
kronor år 1998 och 125 miljoner kronor år 1999 för att förstärka kontroll-
funktionen i staten. Resurserna bör fördelas på berörda utgiftsområden och
myndigheter efter särskild prövning.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
3 861 miljoner kronor, för år 1998 till 2 816 miljoner kronor och för år
1999 till 2 862 miljoner kronor.
74
Prop. 1995/96:150
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Tull-
verket. De totala utgifterna för området uppgår under år 1996 till 5,5 mil-
jarder kronor, varav 4,5 miljarder kronor för skatteförvaltningen.
Regeringen har tidigare beslutat om en särskild satsning på utbyggd
skattekontroll. Denna innebär fr.o.m. innevarande budgetår ett resurstill-
skott på 200 miljoner kronor per år. Regeringen kommer under de närmaste
åren att inom skatteområdet särskilt prioritera bl.a. insatserna mot ekono-
misk brottslighet. Riksdagens beslut år 1995 om besparingar inom skatte-
förvaltningen innebär att anslagen reduceras med cirka 270 miljoner kronor
fram till år 1998.
Vad gäller Tullverket har medlemskapet i EU lett till grundläggande
förändringar av gränsformaliteter och kontroll. Detta har bl.a. inneburit en
kraftig minskning av Tullverkets arbetsvolymer. Med anledning av detta
har riksdagen fattat beslut om att anpassa Tullverkets dimensionering efter
de nya förutsättningarna. Beslutet innebär en minskning av Tullverkets
anslag med 288 miljoner kronor under budgetåren 1995/96 och 1997.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att ytterligare besparingar på 24 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet
fr.o.m. år 1998.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknat för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
5 678 miljoner kronor, för år 1998 till 5 739 miljoner kronor samt för år
1999 till 5 935 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet,
rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rå-
det, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden.
De totala utgifterna för området uppgår under år 1996 till 20,6 miljarder
kronor, varav polisväsendets utgifter motsvarar ca 10 miljarder kronor.
Inom rättsväsendets utgiftsområde genomförs besparingar på 462 miljo-
ner kronor budgetåret 1995/96. Ytterligare besparingar på ca 670 miljoner
kronor (prisnivå 1995/96) kommer att genomföras t.o.m. budgetåret 1998,
varav hälften under budgetåret 1997. Besparingarna förutsätter att en rad
kostnadssänkande åtgärder vidtas inom samtliga verksamhetsområden.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet med 30 miljoner kronor
fr.o.m. år 1998.
Det övergripande målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten
och öka människors trygghet mot att utsättas för brott. Centrala uppgifter
för rättsväsendet är att förbättra och förstärka den enskildes rättssäkerhet
och rättstrygghet samt att verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på
frivillig väg.
Prioriterade områden är effektivisering av rättsväsendet och modemise-
75
ring av kriminalpolitiken. Sakfrågor som kommer att prioriteras är åtgärder
för att åstadkomma ett effektivt brottsförebyggande arbete, en ny organisa-
tion för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten samt Schengensam-
arbetet.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknat för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
21 189 miljoner kronor, för år 1998 till 21 499 miljoner kronor och för år
1999 till 22 209 miljoner kronor. Vissa av de medel som avsatts för för-
stärkning av den statliga kontrollfunktionen (utgiftsområde 2) bör få dispo-
neras för satsningen på bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader för Utrikesde-
partementet och de 96 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationel-
la organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspoli-
tik samt information om Sverige i utlandet. De totala utgifterna för utgifts-
området uppgår under år 1996 till ca 3,5 miljarder kronor, varav anslaget
till utrikesförvaltningen utgör ca 1,7 miljarder kronor.
Effektivitetskravet på statlig konsumtion har för budgetåret 1995/96
inneburit bl.a. nedläggning av sju utlandsmyndigheter, indragning av ett
stort antal tjänster vid kvarvarande myndigheter samt rationaliseringar vad
gäller fastigheter och bostäder utomlands. Riksdagens beslut år 1995 om
besparingar under perioden fram till år 1998 innebär också minskade bi-
drag till nordiskt samarbete.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att ytterligare besparingar på 20 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet
fr.o.m. år 1998. Regeringen har också tagit hänsyn till att den del av ansla-
get för fredsfrämjande verksamhet som avser insatser med trupp utomlands
fr.o.m. 1997 förs över till utgiftsområde 6 Totalförsvar. I förhållande till år
1996 har anslaget först minskats med 250 miljoner kronor. Preliminärt har
återstående medel fördelats med ca 150 miljoner kronor på utgiftsområde 5
och ca 530 miljoner kronor på utgiftsområde 6 (efter hänsyn tagen till ge-
nomförd besparing), men fördelningen skall övervägas ytterligare i det
fortsatta budgetarbetet bl.a. mot bakgrund av utvecklingen i Bosnien. Rege-
ringen gör bedömningen att de fredsfrämjande insatserna framgent kommer
att få ett ökat civilt inslag.
Utrikesdepartementet genomför nu en mycket genomgripande omorga-
nisation för att anpassa departementet till de nya uppgifter som den till-
tagande internationaliseringen medfört. Bland de områden som kommer att
ägnas särskild uppmärksamhet under de närmaste åren är ett utvidgat och
förstärkt EU-samarbete, stöd till FN:s och andra internationella organisatio-
ners arbete för internationell fred, säkerhet och mänskliga rättigheter samt
ett utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
Prop. 1995/96:150
76
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till Prop. 1995/96:150
2 724 miljoner kronor, för år 1998 till 2 759 miljoner kronor och för år
1999 till 2 834 miljoner kronor.
Utgiftsområde omfattar verksamheter inom det militära och det civila för-
svaret, totalförsvaret närstående myndigheter samt viss annan verksamhet.
Till utgiftsområdet räknas även den internationella fredsfrämjande verk-
samhet som genomförs med militär trupp utomlands. Med totalförsvar
avses den verksamhet som är nödvändig för att förbereda landet inför yttre
hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Under krigsförhål-
landen omfattar totalförsvaret hela den samhällsverksamhet som då skall
bedrivas. De totala utgifterna för utgiftsområdet kommer under år 1996 att
uppgå till 41,0 miljarder kronor.
Hösten 1995 fattade statsmakterna beslut om inriktningen för totalför-
svaret och de ekonomiska ramarna för kommande försvarsbeslutsperiod.
Den fortsatta planeringen utgår ifrån statsmakternas bedömning i försvars-
beslutet del 1 (prop. 1995/96:12, bet. 1995/96:FöUl, rskr. 1995/96:45) att
det säkerhetspolitiska läget medger att besparingar om totalt 4 miljarder
kronor kan genomföras t.o.m. år 2001. Av dessa 4 miljarder kronor har
besparingsåtgärder motsvarande 1,3 miljarder kronor redan vidtagits under
innevarande budgetår. Ytterligare utgiftsbegränsningar om 0,7 miljarder
kronor skall uppnås fram t.o.m. år 1998. De ytterligare utgiftsbegränsning-
ama om 2 miljarder kronor åren 1999-2001 genomförs stegvis.
Regeringen har vid beräkningen av utgiftsramarna för åren 1997-1999
utgått från att vissa förändringar görs inom utgiftsområdet. Innevarande
budgetår kommer engångsvisa och tidigarelagda inleveranser om likvida
medel på 600 miljoner kronor att genomföras. Förändringar kommer att ske
inom det civila försvaret för sammanlagt 250 miljoner kronor. Fr.o.m. år
1998 kommer utgiftsbegränsningar om 200 miljoner kronor att genomföras
främst genom strukturella förändringar inom utgiftsområdets myndigheter.
Därutöver kommer materielbeställningar för år 1998 att senareläggas och
anslaget minskas under år 1998 med 2 000 miljoner kronor. Detta belopp
kommer att återläggas under åren 2000 och 2001. Återläggningen sker
således under totalförsvarsbeslutsperioden men tidpunkten för när detta
skall ske får slutgiltigt bedömas i samband med kontrollstationen 1998 mot
bakgrund av bl.a. sysselsättningsskäl.
När det gäller övergripande frågor inom området återkommer regeringen
till riksdagen i en försvarspolitisk proposition som avser perioden 1997-
2001. Försvarsbeslutet år 1996 kommer, förutom ett fömyat säkerhetspoli-
tiskt ställningstagande, att innefatta ställningstaganden till den kvantitativa
och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det
militära försvarets grundorganisation i fred samt inriktningen av det civila
försvarets verksamhet i krig och fred. Regeringen avser att, under försvars-
beslutsperioden 1997-2001, genomföra en säkerhetspolitisk kontrollstation
1998.
77
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram Prop. 1995/96:150
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
41 533 miljoner kronor, för år 1998 till 40 568 miljoner kronor och för år
1999 till 43 472 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder samt länder i
Central- och Östeuropa. För år 1996 beräknas de totala utgifterna till 12,2
miljarder kronor varav ca 11,4 miljarder kronor för utvecklingssamarbetet
med u-länder och ca 0,8 miljarder kronor för samarbetet med Central- och
Östeuropa. Den totala biståndsramen (inkl, avräkningar från andra utgifts-
områden) för samarbetet med u-länder beräknas till 13,4 miljarder kronor.
Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentmålet för bistånds-
ramen när de statsfmansiella förutsättningarna föreligger. Saneringen av de
offentliga finanserna har emellertid nödvändiggjort ett avsteg från enpro-
centmålet. Riksdagen har tidigare beslutat att hålla biståndet på en nominellt
oförändrad nivå. Regeringen har i sin beräkning av den ekonomiska ramen
utgått från att biståndsramen sänks till en nivå som motsvarar 0,7 procent
av BNI. Även efter denna åtgärd uppfyller Sverige det av FN antagna 0,7
procent målet.
Från biståndsramen avräknas vissa asylkostnader, medel för EU:s ge-
mensamma bistånd samt vissa administrationskostnader. För år 1997 sänks
asylavräkningama med 200 miljoner kronor jämfört med innevarande bud-
getår. Avräkningens storlek för åren 1998 och 1999 skall beräknas på vid
budgeteringstillfället tillgängligt prognosunderlag. Ytterligare 25 miljoner
kronor kommer fr.o.m. 1997 att avräknas för bl.a. administrationskostna-
der.
Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet med u-
länder är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De av riksdagen fastlagda
biståndspolitiska målen är att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och poli-
tisk självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk sam-
hällsutveckling samt en framsynt hushållning med naturresurser och om-
sorg om miljön. Regeringen har i en proposition till riksdagen under våren
1996 föreslagit att jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett sjätte
mål för biståndet.
Samarbetet med Central- och Östeuropa utgör en viktig del av svensk
utrikes- och säkerhetspolitik. De övergripande målsättningarna för samar-
betet med Central- och Östeuropa är att främja en säkerhetsgemenskap,
fördjupa demokratin, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt
stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Samarbetet sker främst i Estland,
Lettland, Litauen, Polen och nordvästra Ryssland. Insatser kan även göras i
andra länder i övriga Central- och Östeuropa. Riksdagen har beslutat om ett
samarbetsprogram omfattande budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Rege-
ringen kommer under år 1998 att lämna förslag på omfattningen och inrikt-
ningen för samarbetet efter år 1998.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
78
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till Prop. 1995/96:150
10 926 miljoner kronor, för år 1998 till 11511 miljoner kronor och för är
1999 till 11 286 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar den statliga flykting-, invandrings- och invandrar-
politiken. Invandrarpolitiken ingår dessutom indirekt i de flesta andra ut-
giftsområden. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år 1996
till 6,4 miljarder kronor, varav för asylsökandes försörjning 1,2 miljarder
kronor och för statlig ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet
4,3 miljarder kronor.
Utgifterna påverkas främst av hur många asylsökande och anhöriga till
dessa som söker sig till Sverige, hur lång asylutredningstiden är och slutli-
gen av hur många utlänningar som beviljas uppehållstillstånd.
Antalet asylsökande och antalet flyktingar med uppehållstillstånd som
tas emot i kommunerna har efter en kraftig uppgång under första delen av
1990-talet minskat under det senaste året. Därmed minskar kostnaderna
inom utgiftsområdet. Situationen på arbetsmarknaden kan dock innebära en
risk för långsiktiga kostnader för invandringen.
Den stora flykting- och anhöriginvandringen under de senaste tjugo åren
har förändrat det svenska samhället. Prioriteringar för att underlätta invand-
rarnas integration bör ske inom andra statliga utgiftsområden, främst vad
gäller arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Kostnadsfördelningen mel-
lan stat och kommun kommer inför budgetåret 1998 att ses över. Inom
ramen för utgiftsområdet kommer särskilda insatser i invandrarområden att
ges fortsatt prioritet.
Invandrarpolitiken i sin helhet har setts över. Efter remissbehandling av
den invandrarpolitiska kommitténs betänkande avser regeringen att åter-
komma med förslag till riksdagen. Vad gäller flykting- och invandringspo-
litiken ämnar regeringen föreslå riksdagen förändringar i en särskild propo-
sition.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringens beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
3 368 miljoner kronor, för år 1998 till 3 487 miljoner kronor och och för år
1999 till 3 350 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg
inklusive utgifterna för de flesta myndigheterna under Socialdepartementet,
bidrag till organisationer inom det sociala området samt stimulans- och
utvecklingsbidrag för skilda ändamål. Statens utgifter inom området uppgår
år 1996 till ca 23,4 miljarder kronor, varav anslagen sjukvårdsförmåner och
kostnader för statlig assistansersättning utgör sammanlagt ca 82 procent.
Statens utgifter inom utgiftsområdet utgör endast en mindre del av de sam-
79
lade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg efter- Prop. 1995/96:150
som verksamhetsområdet i allt väsentligt är en kommunal angelägenhet.
Regeringen har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder, exempel-
vis höjda egenavgifter och införande av ett referensprissystem, för att däm-
pa kostnadsutvecklingen vad avser läkemedel. En fortsatt kostnadsökning
kan dock förutses eftersom nya och effektivare, men också dyrare läkeme-
del fortlöpande introduceras samtidigt som volymerna ökar genom att be-
folkningen åldras samt att allt fler behandlingar ges i öppenvård.
År 1994 infördes den statliga assistansersättningen som ett ekonomiskt
stöd till personlig assistans för personer med stora funktionshinder. Utgifts-
utvecklingen underskattades inledningsvis bl.a. eftersom målgrupperna och
deras ansökningsbenägenhet inte var kända och behovsnivåema var svåra
att förutse. Regeringen har nyligen lagt en proposition om den statliga assis-
tansersättningen (prop. 1995/96:146) i vilken vissa mindre besparingar
föreslagits.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de
utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera
överskridanden av anslag under innevarande budgetår.
En besparing görs på kostnader för statlig assistansersättning i enlighet
med nyss nämnda proposition. Besparings- och strukturåtgärder vidtas
inom systemet för sjukvårdsförmåner rörande såväl tandvård som läkeme-
del. Dessa besparingar uppgår till 1 270 miljoner kronor åren 1997, 1998
och 1999. Besparingen inom tandvården är beräknad till 350 miljoner kro-
nor, och förutsätter att regeringen beslutar om att en reviderad tandvårds-
taxa skall gälla fr.o.m. den 1 oktober 1996. Besparingarna inom läkemedel-
sområdet uppgår till 920 miljoner kronor och innebär att egenkostnadstaket
i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel höjs
till lägst 2500 kronor fr.o.m. den 1 juli 1996 samt att förmånssystemet re-
formeras per den 1 januari 1997 med utgångspunkt i de förslag som presen-
teras av kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation (HSU 2000) i betänkandet SOU 1995:122 Reform på recept.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom rege-
ringskansliet.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen för vårpro-
positionen utgått från att ytterligare besparingsåtgärder genomförs inom
utgiftsområdet.
HSU:s förslag om förstärkta läkemedelskommittéer och en bättre upp-
följning av läkemedelsförskrivningen samt formerna för prisförhandlingar-
na med läkemedelsindustrin förutses ytterligare dämpa kostnadsutveckling-
en. Regeringen avser att under år 1996 i en proposition behandla frågan om
Apoteksbolagets framtida roll. Mot denna bakgrund har regeringen vid
beräkning av den ekonomiska ramen utgått från ytterligare besparingar
inom läkemedelsområdet med 300 miljoner kronor år 1998 och 400 miljo-
ner kronor år 1999.
Regeringen avser att föreslå att de statliga subventionerna inom tand-
vårdsområdet fr.o.m. år 1998 begränsas till att endast gälla vissa grupper
som till följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda tandvårdsbe-
80
hov. Barn- och ungdomstandvården, som finansieras av landstingen, berörs
inte av förslaget. Besparingen inom tandvårdsförsäkringen beräknas till 900
miljoner kronor och avser att bidra till finansiering av de höjda ersättnings-
nivåerna i sjuk- och föräldraförsäkringen.
Regeringen avser att snarast inleda överläggningar med kommun- och
landstingsförbunden om huvudmannaskapsförändringar för läkemedel.
Dessa överläggningar bör också behandla frågor rörande bl.a. assistanser-
sättningen och utformningen av socialbidragen.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen för utgiftsområdet
uppgår för år 1997 till 23 837 miljoner kronor, för år 1998 till 23 389 mil-
joner kronor och för år 1999 till 25 068 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa.
Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabilite-
ringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar. Där-
utöver ingår folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension i
utgiftsområdet. Inom detta område redovisas även administrationskostna-
derna för socialförsäkringen, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Statens utgifter inom området uppgår år 1996 till ca
39,8 miljarder kronor. I sammanhanget skall noteras att ATP i form av
förtidspension samt utgifterna för arbetsskadeförsäkringen finansieras vid
sidan av statsbudgeten.
De senaste åren har omfattande regelförändringar genomförts inom sys-
temen för sjukersättning och ersättning vid arbetsskada. Inriktningen har
varit att göra reglerna enklare och mer rättvisa, förbättra möjligheterna att
stävja överutnyttjande och att stärka arbetslinjen. Dessa åtgärder har resulte-
rat i minskade utgifter inom såväl sjukförsäkringen som arbetsskadeförsäk-
ringen.
Sjuk- och arbetsskadekommittén har i uppdrag att analysera och lämna
förslag till utformning av försäkringsskydd vid inkomstbortfall orsakat av
ohälsa, hur rehabiliterande insatser skall organiseras samt hur drivkrafterna
för förebyggande insatser kan stärkas. Utgångspunkten för kommitténs
arbete är att försäkringen ges en tydligt avgränsad roll, att försäkringsskyd-
det uppfyller krav på effektivitet och rättvisa samt att arbetslinjen stärks och
att statens utgifter begränsas. Kommittén lämnade ett delbetänkande (SOU
1995:149) i december 1995 och skall lämna sitt slutbetänkande i juni 1996.
Såväl konstruktionen av regelverket för socialförsäkringarna som social-
försäkringsadministrationens effektivitet är viktiga för utgifternas utveck-
ling. De närmaste åren skall omfattande förändringar genomföras i
försäkrings- och bidragssystemen samtidigt som det ställs ökade krav på
effektivare kontroll och ökad kvalitet. En utredning om socialförsäkringens
organisationsstruktur skall lämna sitt slutbetänkande i slutet av april 1996.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de
Prop. 1995/96:150
81
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150
utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera
överskridanden av anslag under innevarande budgetår. Besparingsåtgärder-
na i detta syfte beräknas uppgå till 800 miljoner kronor per år 1997-1999
och fördelar sig lika mellan sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen.
Detta motsvarar 400 miljoner kronor under detta utgiftsområde. Förslaget
innebär att sjukpenninggrundande inkomst (SGI) beräknas enligt förslag
från sjuk- och arbetsskadekommittén. I beräkningarna har även beaktats att
resursförstärkning, motsvarande 40 miljoner kronor år 1997, tillförs Riks-
försäkringsverket och försäkringskassorna till följd av administrativa mer-
kostnader i samband med genomförande av ändrade regler på vissa områ-
den inom socialförsäkringen. De extra resurserna till socialförsäkringsadmi-
nistrationen finansieras genom omprioriteringar inom Socialdepartementets
utgiftsområden.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen för vårpro-
positionen utgått från att ytterligare budgetförstärkningar genomförs inom
utgiftsområdet. De ytterligare budgetförstärkningarna uppgår totalt till
1 485 miljoner kronor år 1997, 1 500 miljoner kronor år 1998 och till 1 300
miljoner kronor år 1999.
Regeringen avser att fr.o.m. år 1997 förlänga arbetsgivarperioden i sjuk-
försäkringen från 14 till 28 dagar. Åtgärden innebär en förstärkning av
statsbudgetens saldo med 1 100 miljoner kronor. Under sjuklöneperioden
baseras ersättningen på aktuell inkomst. Endast en liten del av det samlade
antalet sjukfall kommer att påverkas av de nya reglerna för fastställande av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Regeringen avser vidare att göra en översyn av effekterna av de senaste
årens rehabiliteringssatsningar. I avvaktan på resultat av en sådan översyn
minskas tillfälligt den ram som försäkringskassorna har till förfogande för
köp av yrkesinriktad rehabilitering med 200 miljoner kronor åren 1997 och
1998. Som en effekt av den föreslagna förlängningen av arbetsgivarperio-
den i sjukförsäkringen samt vunna erfarenheter under senare år inom områ-
det kommer att arbetsgivarnas insats och engagemang för anställdas rehabi-
litering öka.
Försäkringskassorna har under ett antal år inom ramen för statens öve-
renskommelse med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen disponerat särskilda medel för upphandling av medi-
cinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser från hälso- och sjukvården.
Denna samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och försäkringskassorna
kan nu anses vara etablerad och i huvudsak förutsättas ske med befintliga
resurser varför en neddragning av särskilda stimulansmedel med 185 miljo-
ner kronor år 1997 och 200 miljoner kronor år 1998 respektive år 1999 kan
vara motiverad.
I beräkningarna har beaktats att ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen
och närståendepenningen höjs till 80 procent fr.o.m. år 1998. Höjningen av
ersättningsnivåerna finansieras genom förändringar i beräkningen av sjuk-
penninggrundande inkomst (SGI) samt med förändringar i tandvårdsför-
säkringen som redogjordes för under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg. Besparingen i SGI beräknas till 980 miljoner kronor per
år fr.o.m. 1998 och fördelar sig lika mellan sjukförsäkringen och föräldra-
försäkringen.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
Prop. 1995/96:150
82
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till Prop. 1995/96:150
36 186 miljoner kronor, för år 1998 till 37 591 miljoner kronor och för år
1999 till 39 357 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders-
pension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt
särskilt pensionstillägg.
Statens utgifter inom området uppgår år 1996 till ca 65,3 miljarder kro-
nor. I sammanhanget skall noteras att ATP i form av ålders- och efterlevan-
depensioner till vuxna finansieras vid sidan om statsbudgeten.
Utgifterna för ålderspensioner från folkpensioneringen beräknas minska
något under den kommande femårsperioden. ATP-utgiftema stiger i och
med att en allt större andel av ålderspensionärerna tjänat in en allt högre rätt
till ATP. Detta medför samtidigt att utgifterna för pensionstillskotten min-
skar. Även den begränsade uppräkningen av basbeloppet har en återhållan-
de effekt på utgifterna. Antalet nytillkommande pensionärer minskar svagt
under de närmaste åren, vilket också påverkar utgifterna. Några år in på
2000-talet kommer den demografiska utvecklingen dock att leda till ett ökat
antal ålderspensionärer och därmed ökade utgifter.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de
utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera
överskridanden av anslag under innevarande budgetår. Besparingsåtgärder-
na i detta syfte omfattar inkomstprövning av folkpension för änkepensionä-
rer samt förändrad antagandepoängsberäkning för ATP för förtidspensionä-
rer. Besparingen av inkomstprövning av folkpension för änkepensionärer
beräknas till 385 miljoner kronor år 1997 och 500 miljoner kronor år 1998
och 1999. Besparingen på antagandepoängsberäkningen beräknas till 75
miljoner kronor år 1997, 300 miljoner kronor år 1998 och 600 miljoner
kronor år 1999. Den förändrade antagandepoängsberäkningen redovisas i
socialförsäkringssektorn vid sidan om statsbudgeten. Besparingskravet
inompensionsområdet i syfte att finansiera saneringsprogrammet och över-
skridanden av anslag under innevarande budgetår uppgår till 400 miljoner
kronor åren 1997, 1998 och 1999. Den sammanlagda besparingseffekten av
ovan redovisade åtgärder överstiger sålunda besparingskravet varför den
överskjutande besparingen ingår i de ytterligare besparingar som regering-
en har utgått från vid beräkningen av den ekonomiska ramen för vårpropo-
sitionen.
De ytterligare besparingarna omfattar ett flertal åtgärder inom utgiftsom-
rådet. Kompensationsgraden i bostadstillägget till pensionärer sänks från 85
procent till 83 procent. Vidare skall innehav av fritidsfastighet ingå i in-
komstprövningen av bostadstillägget. Omställningspensionen förkortas från
tolv till sex månader. För efterlevandepension till vuxna genomförs motsva-
rande växling mellan folkpension och pensionstillskott som tidigare ge-
nomförts i förtidspensioneringen. Detta innebär att folkpensionen sänks
83
med sex procentenheter samtidigt som pensionstillskottet höjs i motsvaran-
de utsträckning. Sammantaget beräknas besparingseffekten av dessa ytterli-
gare åtgärder till 735 miljoner kronor år 1997 och 910 miljoner kronor åren
1998 och 1999. Dessa åtgärder avses träda i kraft den 1 januari 1997. Dock
träder inkomstprövningen av folkpension för änkepensionärer samt att
fritid sfastigheter skall påverka bostadstillägget i kraft den 1 april 1997.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
64 256 miljoner kronor, för år 1998 till 64 690 miljoner kronor och för år
1999 till 65 479 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom
bostadsbidragen, som återfinns i utgiftsområde 18). Stödet utgörs av
allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott, folkpension i
form av barnpension samt vårdbidrag för barn med funktionshinder. Vidare
ingår ett särskilt stöd till ensamstående adoptivföräldrar samt bidrag till
omkostnader vid adoption av barn från utlandet. Statens utgifter inom om-
rådet uppgår år 1996 till 36,7 miljarder kronor. I sammanhanget skall note-
ras att ATP i form av barnpension finansieras vid sidan om statsbudgeten.
Utgifterna för de familjepolitiska stöden styrs av en mängd olika fakto-
rer. Den demografiska utvecklingen och den allmänna pris- och löneut-
vecklingen är därvid de faktorer som har störst betydelse för utgiftsutveck-
lingen.
När det gäller den demografiska utvecklingen bör noteras att antalet
födda barn på senare tid har minskat långt mer än vad som antagits i tidiga-
re prognoser. I vad mån denna minskning är tillfällig eller bestående för en
längre tid är osäkert.
Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn och
stödet till ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt beredningsar-
bete. En proposition med förslag till nya regler planeras före sommaren
1996.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de
utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera
överskridanden av anslag under innevarande budgetår. Besparingsåtgärder-
na i detta syfte beräknas till 900 miljoner kronor. Besparingsåtgärderna
innefattar modifieringar av förslaget till underhållsstöd till barn med särle-
vande föräldrar (Ds 1996:2) motsvarande 500 miljoner kronor. Återstoden
av besparingarna utgörs av de förändringar i sjukpenninggrundande in-
komst (SGI) motsvarande 400 miljoner kronor som beskrivits under ut-
giftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen för vårpro-
positionen utgått från att ytterligare besparingsåtgärder genomförs inom
utgiftsområdet.
Dessa besparingsåtgärder innefattar ytterligare modifieringar av förslaget
Prop. 1995/96:150
84
till nytt underhållstöd till barn med särlevande föräldrar (Ds 1995:2) mot- Prop. 1995/96:150
svarande 370 miljoner kronor år 1997, 535 miljoner kronor år 1998 och
635 miljoner kronor år 1999. Dessutom slopas den förhöjda ersättningen
inom föräldrapenningen i samband med barns födelse eller adoption som
utges till vardera föräldern under en månad (s.k. pappa-/mammamånad)
vilket beräknas ge en besparing på motsvarande 275 miljoner kronor år
1997 och 135 miljoner kronor åren 1998 och 1999. Dessa åtgärder avses
träda i kraft den 1 januari 1997. Till förändringarna i föräldraförsäkringen
kopplas inga övergångsregler.
I beräkningarna har även beaktats att ersättningsnivåerna höjs till 80
procent i föräldraförsäkringen och havandeskapspenningen år 1998. De
höjda ersättningsnivåerna finansieras med de förändrade regler för sjukpen-
ninggrundande inkomst (SGI) som redogjordes för under utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt med förändringar i
tandvårdsförsäkringen som redogjordes för under utgiftsområde 9 Hälso-
vård, sjukvård och social omsorg. Ungefär hälften av den besparing som
blir följden av de förändrade SGI-reglema faller inom utgiftsområde 12.
Detta motsvarar 490 miljoner kronor.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomförs inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
35 981 miljoner kronor, för år 1998 till 37 199 miljoner kronor och för år
1999 till 37 891 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, kostnader för
kontant arbetsmarknadsstöd samt bidrag till lönegarantiersättning.
Utgiftsområdet är starkt konjunkturberoende, framförallt vad gäller ar-
betslöshetens omfattning, men även av antalet företagskonkurser. Utgifter-
na påverkas också av regelverkets utformning. Det gäller bl.a. möjligheter-
na att kvalificera till arbetslöshetsersättning som avgör hur stor del av de
arbetslösa som är ersättningsberättigade, ersättningsperiodemas längd och
nivåer. De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas under år 1996
uppgå till drygt 48 miljarder kronor varav utgifterna för arbetslöshetsför-
säkringen beräknas utgöra ca 31 miljarder kronor.
Arbetslöshetsersättningen har under senare år präglats av stora utgiftsök-
ningar. Av statsfmansiella skäl och som ett led i att stärka arbetslinjen har
regering och riksdag sedan mandatperiodens början beslutat om mycket
omfattande förändringar inom utgiftsområdet. Sammantaget innebär de
vidtagna åtgärderna att utgifterna varaktigt minskas med knappt 7 miljarder
kronor årligen fr.o.m. 1998.
Möjligheterna att kvalificera sig till arbetslöshetsersättning har stramats
upp bl.a. genom att kravet på individens anknytning till arbetsmarknaden
har skärpts. Detta har genomförts dels genom krav på fler arbetade dagar
under fler månader i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1995,
dels genom att för en första ersättningsperiod fr.o.m. den 1 januari 1996
kräva att reguljärt arbete skall ha utförts.
85
För att förmå arbetsgivarna att i högre grad erbjuda heltidstjänster har
möjligheterna att erhålla arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete
fr.o.m. den 1 januari 1996 skärpts för personer med tillsvidareanställning på
deltid.
Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänktes den 1 januari 1996
från 80 procent till 75 procent av den tidigare inkomsten. Samtidigt sänktes
grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet till 230 kronor per dag.
För att motverka självförvållad arbetslöshet och för att hindra fusk med
arbetslöshetsersättning har antalet avstängnings- och frånkännandedagar
utökats fr.o.m. den 1 januari 1996.
Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen för vårpro-
positionen utgått från att ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet.
Besparingarna motiveras i viss mån av statsfmansiella skäl, men framförallt
syftar de till att finansiera dels utbildningssatsningar som skall genomföras
med böljan under innevarande år, dels de höjda ersättningsnivåerna inom
arbetslöshetsförsäkringen från 75 procent till 80 procent fr.o.m. 1 januari
1998. Dessa satsningar finansieras delvis genom regelförändringar inom
arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen avser att i en sysselsättningspolitisk
proposition i vår närmare precisera inriktningen och utformningen av dessa
besparingsåtgärder. De sammanlagda bruttobesparingama inom utgiftsom-
råde 13 beräknas till 5,5 miljarder kronor under 1997, 6,0 miljarder kronor
år 1998 och 6,5 miljarder kronor år 1999.
Inom arbetslöshetsförsäkringen har antalet ersättningstagare med långa
perioder av arbetslöshet ökat kraftigt under de senaste åren. Ofta har dessa
personer mot slutet av en ersättningsperiod gått i en konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att därefter åter leva på arbetslöshetser-
sättning. lu längre personerna befinner sig i denna situation, desto svårare
får de att komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Även om
dessa personer var och en drabbats av arbetslöshet av olika skäl, är det
vanligt med en bristande utbildningsbakgrund. Ofta behövs ett grundläg-
gande kunskapslyft.
Regeringen har för avsikt att under utgiftsområde 15 Studiestöd, 16
Utbildning och universitetsforskning och 17 Kultur, medier, trossamfund
och fritid föreslå omfattande utbildningssatsningar motsvarande ca 130 000
platser inom Komvux, den kvalificerade yrkesutbildningen, folkbildningen
och högskolan. Finansieringen av dessa utbildningar bör delvis ske inom
utgiftsområde 13. Utbildningssatsningarna innebär i sig att de förväntade
utgifterna för arbetslöshetsersättningen kommer att minska.
För att minimera förekomsten av långa arbetslöshetsperioder och för att
ytterligare understryka arbetslöshetsersättningens roll som en omställnings-
ersättning har regeringen i proposition 1995/96:25 En politik för arbete,
trygghet och utveckling (bet. 1995/96:FiUl, rskr. 1995/96:132) påtalat
behovet av en bortre parentes inom arbetslöshetsersättningen. Individen
skall endast kunna erhålla ersättning under en begränsad tidsperiod. Rege-
ringens kommande förslag i detta avseende kommer att ställa ökade krav på
effektiva insatser i syfte att förhindra att personer utförsäkras.
Regeringen har tidigare framhållit att så snart utgiftsläget tillåter skall en
höjning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen genomföras. Rege-
Prop. 1995/96:150
86
ringen har för avsikt att föreslå en höjning av kompensationsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
36 091 miljoner kronor, för år 1998 till 36 102 miljoner kronor och för år
1999 till 34 610 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ar-
betslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt ut-
gifter för statliga arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns även
utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombuds-
mannen (JämO) som har som mål för sin verksamhet att främja jämställdhet
mellan kvinnor och män i arbetslivet och verka för att jämställdhetslagens
föreskrifter följs. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år
1996 till ca 40,0 miljarder kronor varav utgifterna för konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder utgör ca 20,0 miljarder kronor.
Utgiftsområdets kostnader för myndigheternas verksamhet styrs i
huvudsak av statsmakternas beslut om medelstilldelning. Denna medelstill-
delning grundar sig till stor del på det förväntade behovet av konjunkturbe-
roende arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som bl.a. skall bidra till att utjäm-
na svängningarna i ekonomin. Vidare finns en koppling till regelverkets
utformning vad gäller bl.a. bidragsnivåer och de arbetsmarknadspolitiska
åtgärdernas längd och utformning.
Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fr.o.m. budgetåret
1995/96 en rad åtgärder genomförts i syfte att hävda arbetslinjen och upp-
rätthålla flexibiliteten på arbetsmarknaden. Inom arbetslivsområdet har
organisationen av arbetslivsforskningen förändrats med en ny myndighets-
struktur. Inom jämställdhetsområdet prioriteras åtgärder som leder till att ett
jämställdhetsperspektiv införlivas i alla politikområden. Riksdag och rege-
ring har vidare beslutat att statliga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995 skall
betala och redovisa lagstagdade arbetsgivaravgifter, allmän löneavgift och
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, enligt samma regler som
gäller för arbetsmarknaden i övrigt. För utgiftsområdet gäller generellt att
det av riksdagen fastlagda besparingskravet om elva procent på offentlig
konsumtion fullföljs. Sammantaget har vidtagna åtgärder inom utgiftsområ-
det inneburit varaktiga bruttobesparingar uppgående till ca 7 miljarder kro-
nor årligen fr.o.m. år 1998.
Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått från att
besparingar utöver de som riksdag och regering tidigare beslutat om görs
inom utgiftsområdet. Ett skärpt effektivitetskrav motsvarande 200 miljoner
kronor per år åläggs Samhall AB fr.o.m. år 1997. Ytterligare besparingar
motsvarande 30 miljoner kronor läggs fr.o.m. år 1998 på myndigheterna
inom utgiftsområdet. Vidare skall utgifterna för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna minskas med ca 1 300 miljoner kronor fr.o.m. år 1997 genom
effektiviseringar och/eller regelförändringar. Regeringen avser att i en sys-
Prop. 1995/96:150
87
selsättningspolitisk proposition i vår närmare precisera utformningen av
dessa besparingsåtgärder. Besparingarna motiveras av statsfmansiella skäl,
men är också en del i finansieringen av de utbildningssatsningar regeringen
har för avsikt att föreslå under utgiftsområde 15 Studiestöd, 16 Utbildning
och universitetsforskning och 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. De
sammanlagda bruttobesparingama uppgår till ca 1,5 miljarder kronor år
1997, ca 1,6 miljarder kronor år 1998 och ca 1,6 miljarder kronor år 1999.
Vad gäller det av riksdagen fastlagda besparingskravet på offentlig kon-
sumtion skall detta ifråga om Arbetsmarknadsverket inte tas ut på arbetsför-
medlingarna utan istället fullt ut tas ut på den centrala och regionala organi-
sationen.
Anslaget Jämställdhetsombudsmannen skall prioriteras inom ramen för
utgiftsområdet.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
46 756 miljoner kronor, för år 1998 till 43 934 miljoner kronor år 1998 och
för år 1999 till 41 922 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier på
gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier. De totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgår under år 1996 till ca 11 miljarder kronor varav mer-
parten avser studiemedel.
Flertalet anslag är rättighetsstyrda och anslagsbelastningen är bl.a. bero-
ende av antalet utbildningsplatser. En parlamentariskt sammansatt kommitté
gör för närvarande en övergripande översyn av studiestödssystemet. Kom-
mittén skall enligt direktiven lämna förslag till ett mer sammanhållet studie-
stödssystem.
I takt med den stigande arbetslösheten har medel för tillfälliga insatser
inom utbildningsområdet tillförts anslagen för att kunna erbjuda komplette-
rande utbildning för personer som är eller riskerar att bli arbetslösa.
Regeringen har i beräkningen av den ekonomiska ramen för vårproposi-
tionen utgått från att saneringsprogrammet skall fullföljas i enlighet med
riksdagens beslut år 1995. I förra årets budgetproposition (1994/95:100
bil.9) redovisades således ett besparingsprogram som skulle genomföras
under en treårsperiod fram t o m budgetåret 1998.1 beräkningen av utgift-
staket för utgiftsområdet Studiestöd har som ett led i detta program en ne-
dräkning gjorts med sammanlagt 197 miljoner kronor för budgetåret 1997.
För budgetåret 1998 uppgår besparingarna till ytterligare 163 miljoner
kronor.
Utöver ovan angivna besparingar har utgångspunkten varit att ytterligare
besparingar avseende studiemedel görs om ca 25 miljoner kronor från och
med år 1997.
Under utgiftsområdet har vidare utgifter för treårsperioden 1997-1999
beräknats för den omfattande utbildningssatsningen på 130 000 platser
inom komvux, folkhögskola, kvalificerad yrkesutbildning och högskola
Prop. 1995/96:150
88
som regeringen senare avser att föreslå riksdagen. Under utgiftsområdet har
dessutom beräknats utgifter för en förbättrad studiefinansiering för vuxen-
studerande med 600 miljoner kronor från och med budgetåret 1998. Ut-
giftsökningarna har beräknats till ca 6 miljarder kronor för 1997, ca 7 mil-
jarder kronor för 1998 samt ca 7 miljarder kronor år 1999.
Regeringen kommer senare också att föreslå att de tillfälliga insatser
inom utbildningsområdet som under åren 1992-1996 genomförts av kon-
junkturskäl skall upphöra. Dessa tillfälliga insatser beräknas ersättas med de
varaktiga insatserna inom utbildningsområdet från och med den 1 januari
1997.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen för utgiftsområdet
beräknas för år 1997 till 18 918 miljoner kronor, för år 1998 till 19 932
miljoner kronor och för år 1999 till 20 483 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsendet, vuxenutbildning, kvalifi-
cerad yrkesutbildning, högskoleutbildning samt universitetsforskning. De
totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår år 1996 till ca 23 miljarder kro-
nor.
För att fullfölja det besparingsprogram som redovisades i budgetproposi-
tionen (1994/95:100 bil.9) och som sträcker sig över en treårsperiod fram
till och med budgetåret 1998 har besparingar gjorts om sammanlagt 544
miljoner kronor för budgetåret 1997 och ytterligare 271 miljoner kronor
1998. Merparten av besparingarna avser besparingar inom verksamhetsom-
rådet Universitet och högskolor m.m. samt verksamhetsområdet Nationella
och internationella forskningsresurser. Övriga besparingar avser området
Skolväsendet.
Regeringen har i beräkningarna för den ekonomiska ramen för åren
1997-1999 utgått från att ytterligare besparingar skall göras. Besparingarna
uppgår till sammanlagt 320 miljoner kronor år 1997 och 400 miljoner kro-
nor åren 1998 och 1999 och avser i huvudsak forskning samt i viss ut-
sträckning fortbildning inom skolväsendet. Ambitionen är att huvuddelen
av dessa besparingar skall kunna kompenseras genom stiftelsemedel.
Regeringen avser vidare att föreslå riksdagen att omfattande utbildnings-
satsningar inom utbildningsväsendet genomförs under treårsperioden 1997-
1999. Förslagen kommer att omfatta kommunal vuxenutbildning, kvalifice-
rad yrkesutbildning samt högskoleutbildning. Alla tänkbara utbildnings-
anordnare från skolväsendet till universitet och högskolor skall aktiveras
för att åstadkomma en så god utbildningssituation som möjligt för den en-
skilde individen. För att tillgodose skiftande behov och förutsättningar
krävs ett utvecklat samarbete mellan individen, arbetsförmedlingen och
olika lokala aktörer - studieförbund, arbetsmarknadens parter, folkrörelser
och kommuner.
Beräkningen av utgifterna för 1997-1999 baseras på att ca 90 000 platser
tillskapas på gymnasienivå i den kommunala vuxenutbildningen. Inom den
Prop. 1995/96:150
89
ramen har insatser bl.a. beräknats för basärsutbildning som leder till behö- Prop. 1995/96:150
righet för studier i högskolan inom naturvetenskapliga och tekniska utbild-
ningsområden.
Beräkningarna har också baserats på att försöksverksamheten med den
s.k. kvalificerade yrkesutbildningen utvidgas till att omfatta ytterligare ca
3 000 platser under treårsperioden.
Inom högskolan har beräknats att 15 000 nya platser skapas från och
med höstterminen 1997 och att ytterligare 10 000 platser skapas hösttermi-
nen 1998. Utbyggnaden fullföljs hösten 1999. Då beräknas 30 000 nya
högskoleplatser totalt ha skapats.
De tillfälliga insatser inom utbildningsområdet som under åren 1992-
1996 genomförts av konjunkturskäl avses upphöra . Dessa tillfälliga in-
satser ersätts med de ovan redovisade varaktiga insatserna inom utbild-
ningsområdet från och med den 1 januari 1997.
När det gäller övergripande frågor inom forskningsområdet återkommer
regeringen till riksdagen i en forskningspolitisk proposition som avser bud-
getåren 1997-1999.1 det sammanhanget kan omfördelningar mellan olika
utgiftsområden behöva prövas.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen för utgiftsområdet
beräknas för år 1997 till 25 623 miljoner kronor, för år 1998 till 26 436
miljoner kronor och för år 1999 till 27 596 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, exkl. presstöd och vissa andra
massmediefrågor, dvs. frågor om arkiv, museer, kulturmiljövård,
konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek, litteratur, tidskrifter, bildkonst,
konsthantverk, hemslöjd och film samt den samiska kulturen. Till utgifts-
området hör också folkbildningen. Dessa utgifter innefattar statsbidrag till
folkhögskolorna och studieförbunden, bidrag till kontakttolkutbildning
samt för vissa handikappåtgärder inom folkbildningen.
Utgiftsområdet omfattar även stöd till trossamfund, ungdomsfrågor,
folkrörelse- och idrottsfrågor samt restaureringsarbeten vid de kungliga
slotten m.m. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår år 1996 till ca
6,9 miljarder kronor, varav 3,8 miljarder kronor hänför sig till kulturområ-
det och 2,2 miljarder kronor till folkbildningen.
Förslaget till ram för utgiftsområdet under perioden 1997-1999 grundar
sig på riksdagens tidigare fattade beslut om besparingar på statlig konsum-
tion. Vidare har en ytterligare besparing på 100 miljoner kronor beräknats
för folkbildningen och sammanlagt 55 miljoner kronor för idrotts- och
ungdomsfrågor. Ä andra sidan ges folkbildningen ökade möjligheter ge-
nom den utbildningssatsning regeringen nämnt i det föregående. För bud-
getåret 1997 har en engångsbesparing gjorts inom Kulturdepartementets
område med 20 miljoner kronor.
Den ekonomiska ramen medger vissa satsningar inom kulturområdet.
Dessa kommer att presenteras i propositionen om den framtida kulturpoliti-
90
ken, som kommer att läggas fram under hösten 1996. Därvid kommer sär-
skild vikt att läggas vid frågor om konstnärernas villkor, barn- och ung-
domskultur samt kultur i hela landet.
I underlaget till beräknad ram ingår 10 000 nya platser på folkhögskolor-
na inom ramen för de omfattande utbildningssatsningar som regeringen
senare kommer att föreslå. De tillfälliga insatser i form av platser inom
folkhögskolorna som tidigare har genomförts skall sålunda ersättas av var-
aktiga insatser.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
7 074 miljoner kronor, för år 1998 till 7 212 miljoner kronor och för år
1999 till 7 394 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för räntebidrag, bostadsbidrag,
Bostadskreditnämndens garantiverksamhet samt länsstyrelserna. Det ut-
giftsmässigt största sakanslaget är anslaget för räntebidrag m.m. De mest
betydelsefulla faktorerna för det statsfmansiella utfallet på detta anslag är
räntenivån och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Reglerna för ränte-
bidrag har en direkt koppling till marknadsräntan på bostadsobligationer.
De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år 1996 till 40 mil-
jarder kronor, varav utgifterna för räntebidragen uppgår till ca 29 miljarder
kronor. De minskade utgifterna för utgiftsområdet över perioden 1997-
1999 beror främst på sjunkande räntebidrag för ny- och ombyggnad av
bostäder enligt 1991 års regler eller äldre.
Samhällets kostnader för bostadsbidrag har ökat kraftigt under senare år.
Den allmänna ekonomiska utvecklingen med hög arbetslöshet, höga räntor
och därmed höga boendekostnader har tillsammans med regelförändringar
och ökad ansökningsfrekvens haft stor betydelse. Kraftfulla åtgärder har
föreslagits från regeringen (prop. 1995/96:186) för att bryta kostnadsök-
ningen.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet bl.a. på länsstyrelserna.
Besparingarna totalt inom utgiftsområdet uppgår till 90 miljoner kronor år
1997 och till 170 miljoner kronor från år 1998.
Prioriterade frågor inom området är utformningen av stödet till bostads-
produktionen, utvecklingen av byggkostnaderna, förbättrad kvalitet och till-
gänglighet i fråga om geografisk information samt kostnadseffektivitet i
processen för fastighetsbildning.
När det gäller stödet till den fortsatta produktionen av bostäder kommer
förändringar att aktualiseras i samband med att den bostadspolitiska utred-
ningen lämnar sitt slutbetänkande hösten 1996. Utredningen skall utforma
sina förslag med utgångspunkt i att statens ekonomiska insatser måste be-
Prop. 1995/96:150
91
gränsas och att statens möjligheter att styra utgifterna behöver förbättras. Prop. 1995/96:150
Fördelningen mellan generellt, riktat och behovsprövat stöd skall övervä-
gas.
Byggkostnaderna har under lång tid fortsatt att öka och i en takt som
väsentligt överstiger prisutvecklingen inom andra områden. Behovet av
förbättrad konkurrens och produktivitet inom byggsektorn kommer därför
att ägnas stor uppmärksamhet.
För att stärka statens geotekniska instituts ansvar för forskning och ut-
veckling inom infrastrukturområdet har 8 miljoner kronor överförts från
utgiftsområde 22.
Plan- och bygglagen (1987:10) är föremål för en fortsatt översyn inom
ramen för plan- och byggutredningen. I utredningens uppdrag ingår också
att se över lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Inom lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten pågår ett omfattande
förnyelsearbete vad gäller bl.a. fastighetsbildningsprocessen och en effektiv
försöijning av grundläggande landskaps- och fastighetsinformation.
Regeringen har i prop. 1995/96:38 föreslagit att Kristianstads och Mal-
möhus län läggs samman till Skåne län. Som en följd härav beräknas bespa-
ringar kunna göras genom att berörda länsstyrelser förs samman till en
länsstyrelse. När det gäller den framtida länsindelningen i Västsverige har
regeringen tillkallat en särskild utredare för att dels se över den geografiska
utformningen, dels beskriva en länsstyrelseorganisation i ett nytt väst-
svenskt län.
Regionberedningens betänkande (SOU 1995:27) om bl.a. ansvarsfördel-
ningen på den regionala nivån är föremål för beredning i regeringskansliet.
Regeringen planerar att återkomma i denna fråga till riksdagen.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
34 769 miljoner kronor, för år 1998 till 27 705 miljoner kronor och för år
1999 till 23 726 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar regionalpolitik. Detta sakområde brukar benämnas
den "lilla" regionalpolitiken. Med den ”stora” regionalpolitiken avses sa-
kområden inom andra samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa andra
samhällssektorer är sammantaget mer betydelsefull än den lilla regionalpo-
litiken.
Utgiftsområdet omfattar främst olika former av företagsstöd samt medel
som länsstyrelserna förfogar över för en del av medfinansieringen av EG:s
strukturfondsprogram. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under
år 1996 till ca 2,8 miljarder kronor.
På senare tid har verksamheten inom utgiftsområdet påverkats av förbe-
redelser för att ta del av återflödet av medel från EG:s strukturfonder. Det
sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt inriktade åtgärder
beräknas under perioden 1995-1999 komma att uppgå till ca 5,5 miljarder
kronor.
92
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att besparingar skall göras på företagsstöd i form av driftstöd som lämnas i
vissa regionalpolitiska stödområden. Besparingarna uppgår till 150 miljoner
kronor från år 1997. Att besparingen sker på driftstöd motiveras främst av
att dessa stödformer är de som är minst inriktade på att skapa ekonomisk
tillväxt, vilket är en av regeringen prioriterad målsättning. Vissa av dessa
stödformer bedöms också eventuellt inte överensstämma med Europeiska
gemenskapernas statsstödsregler.
Denna besparing är enligt regeringens bedömning möjlig utan att för-
sämra möjligheterna att uppnå de regionalpolitiska målen.
De övergripande målen för regionalpolitiken är uthållig tillväxt, rättvisa
och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela
landet. De regionala obalanserna tenderar att öka. En balanserad regional
utveckling är en förutsättning för att den tillväxtorienterade politik som
regeringen driver skall bli framgångsrik.
Under 1996 kommer regeringen att ta ställning till de förslag som den
pågående Företagsstödsutredningen väntas lägga fram under våren. Kom-
mittén ser över olika former av företagsstöd inom närings-, arbets-
marknads- och regionalpolitiken.
Som tidigare nämnts har utvecklingen inom många samhällssektorer stor
betydelse för den regionala utvecklingen. Regeringen tillsatte under hösten
1995 en särskild utredare som skall kartlägga de regionala konsekvenserna
av avregleringar inom olika statliga sektorer. Regeringen beräknar under
1997 ta ställning till resultatet av utredarens arbete.
Utgifterna inom området påverkas främst av den ekonomiska konjunk-
turens utveckling. En uppåtgående konjunktur innebär t.ex. en ökad inves-
teringsvilja hos företagen som i sin tur ökar efterfrågan på företagsstöd.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
3 499 miljoner kronor, för år 1998 till 3 487 miljoner kronor och för 1999
till 3 510 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård,
vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljöforsk-
ning, avfallsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor
kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. Utgiftsområ-
det omfattar vidare utgifter för Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämn-
den för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut och
Statens kämkraftinspektion. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår
1996 till ca 1,4 miljarder kronor, varav ca 1,2 miljarder kronor för miljö-
vård och 0,2 miljarder kronor för strålskydd och kärnsäkerhet.
För år 1996 har riksdagen beslutat om besparingar inom utgiftsområdet
om sammanlagt 232 miljoner kronor. Riksdagens beslut innebär vidare att
därutöver skall 20 miljoner kronor sparas fr.o.m. år 1997 och ytterligare
127 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
Prop. 1995/96:150
93
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att ytterligare besparingar utöver de tidigare beslutade görs inom utgiftsom-
rådet. Dessa besparingar uppgår till 50 miljoner kronor år 1998. Vidare
bortfaller fr.o.m. 1999 resterande medel från energiskatteöverenskommel-
sen, 58 miljoner kronor. Ambitionen är att vissa besparingar skall kunna
kompenseras genom medel från Stiftelsen för strategisk miljöforskning
(MISTRA).
Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den
biologiska mångfalden, främja en långsiktig god hushållning med naturre-
surser samt skydda natur- och kulturlandskap. Regeringen har som ambi-
tion att Sverige skall bli ledande i Europa med att systematiskt bygga ett
ekologiskt hållbart samhälle. En inriktning är att utveckla Östersjön till att
bli en symbol för en framgångsrik miljöpolitik.
Prioriterade områden i regeringens miljöarbete är: ett grönare näringsliv
(inkl, kretslopp/avfall, kemikalier och trafik), Östeijön/Östeuropa, natur-
vård och miljöpolitiska styrmedel.
Insatserna för ett mer miljöanpassat näringsliv bör fortsätta. Företagens
miljöanpassning kan bidra till ökad tillväxt och sysselsättning. En viktig
uppgift är att driva på miljöarbetet inom olika sektorer. Sektorsansvaret för
miljöfrågorna måste öka.
Förslag om en miljöbalk avses lämnas till riksdagen våren 1997 med
ikraftträdande den 1 januari 1998. Förslaget syftar till en samordnad och
skärpt miljölagstiftning och kan leda till ändringar i miljövårdens organisa-
tion. Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag till bl.a. nya och
omarbetade miljömål i en samlad miljöproposition våren 1998.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
1 300 miljoner kronor, för år 1998 till 1 144 miljoner kronor och för år
1999 till 1 109 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar anslag för energiforskning och energiteknisk ut-
veckling inklusive bioenergiforskning samt stöd till upphandling av energi-
effektiv teknik. Inom ramen för 1991 års energipolitiska program för ny
energiteknik, som avslutas under innevarande år, stöds genom bidrag, inve-
steringar i vindkraftverk, solvärmeanläggningar och biobränsleeldade kraft-
värmeverk. Verksamheten bedrivs i huvudsak inom Närings- och tekni-
kutvecklingsverket (NUTEK). Viss verksamhet bedrivs inom Boverket och
Statens råd för byggnadsforskning. Utgiftsområdet omfattar också
verksamheten inom Statens oljelager. Statens oljelager har till uppgift att
förvalta statens civila beredskapslager av olja för krigssituationer. Statens
oljelagers verksamhet kommer att avvecklas år 1999. De totala utgifterna
för utgiftsområdet år 1996 uppgår till ca 1,0 miljard kronor.
Affärsverket svenska kraftnäts verksamhet återfinns inom utgiftsområ-
det. Verket driver och förvaltar det svenska storkraftnätet för el.
Den parlamentariskt sammansatta Energikommissionen överlämnade sitt
Prop. 1995/96:150
94
slutbetänkande i december 1995 (Omställning av energisystemet SOU Prop. 1995/96:150
1995:139). Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposi-
tion om energipolitiska riktlinjer m.m. hösten 1996.
Preliminärt uppgår ramen för år 1997 till 558 miljoner kronor, för år
1998 till 496 miljoner kronor och för år 1999 till 441 miljoner kronor. Ra-
men kan komma att påverkas av beslut i den energipolitiska propositionen
hösten 1996. Åtgärder som beslutas i den energipolitiska propositionen
förutsätts vara statsfinansiellt neutrala.
Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar
ochjämvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post, telekom-
munikationer samt forskning. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår
under år 1996 till 25,6 miljarder kronor varav utgifterna för vägar och järn-
vägar utgör ca 23 miljarder kronor.
Sedan 1991 har riksdag och regering beslutat om mycket omfattande
ökningar av anslagen främst till investeringar i vägar och järnvägar. Riks-
dagsbeslutet våren 1991, om ökade anslag till utbyggnad av infrastrukturen
som ett medel för att skapa ekonomisk tillväxt, lade grunden till de nu pågå-
ende satsningarna på investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikan-
läggningar.
Riksdagen beslutade i juni 1993 om långsiktiga investeringsplaner för
vägar och järnvägar för perioden 1994-2003. Beslutet omfattade även en
ytterligare ökning av de ekonomiska ramarna för infrastrukturinvesteringar-
na. Därtill skall räknas de järnvägs- och väginvesteringar som finansieras
genom avgifter på trafiken. Riksdagens beslut 1995 om besparingar på
kommunikationsområdet under perioden fram till år 1998 innebär en sena-
reläggning av infrastrukturutbyggnaden.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från
att ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet. Besparingarna uppgår
till 210 miljoner kronor år 1997 samt ytterligare 95 miljoner kronor från år
1998. Dessutom kommer utgifter inom utgiftsområdet om 350 miljoner
kronor som planerats till år 1998 att senareläggas till år 2000-2001. Av
dessa medel återläggs 175 miljoner kronor år 2000 och 175 miljoner kronor
år 2001.
Underhållet av infrastrukturen är sedan länge eftersatt. Det omfattande
investeringsprogrammet som nu pågår kommer på sikt att ytterligare öka
kraven på underhållsinsatser. Regeringen avser återkomma till riksdagen
med förslag till åtgärder för drift och underhåll i ett långsiktigt perspektiv
och inom ramen för befintliga resurser. Underhållsfrågoma kommer att
övervägas i samband med revideringen av de långsiktiga investeringspla-
nerna 1996-97. Förslag till nytt kommunikationspolitiskt beslut utarbetas
till 1998.
Förslaget till nytt kommunikationspolitiskt beslut syftar bl.a. till att å-
stadkomma ett miljöanpassat transportsystem i ett europeiskt perspektiv.
En ny kommunikationspolitik inbegriper vidare åtgärder för att främja
95
användningen av informationsteknik. Prop. 1995/96:150
Under 1996 kommer regeringen att lämna förslag till riksdagen om den
framtida sjöfartspolitiken, bl.a. om rederistödet.
Uppföljning och översyn inom postområdet kan komma att påverka
resursfördelningen under de närmaste åren. Även en översyn av teleområ-
det pågår.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
25 037 miljoner kronor, för år 1998 till 24 504 miljoner kronor och för år
1999 till 25 465 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar utgifter inom ramen för EG:s gemensamma jord-
brukspolitik, den gemensamma fiskepolitiken samt nationellt beslutade
åtgärder inom dessa näringar. Vidare redovisas utgifter för växtskydd, djur-
skydd och djurhälsovård samt livsmedelskontroll. Utgiftsområdet innefattar
också anslag till högre utbildning och forskning som rör vård och utnyttjan-
de av biologiska naturresurser. Vidare ingår anslag till Skogsvårdsorganisa-
tionen, skogsbruk och rennäringen. De totala utgifterna för utgiftsområdet
uppgår år 1996 till 10,8 miljarder kronor.
Den dominerande delen av utgifterna är förknippade med EG:s gemen-
sammajordbrukspolitik. Mer än hälften av utgifterna är en följd av obliga-
toriska åtgärder som i sin helhet finansieras från EG:s gemensamma budget
(EG:s jordbruksfonds garantisektion). Även de av EG delfinansierade stöd-
och ersättningssystemen, bl.a. miljöersättningar och stöd till s.k. mindre
gynnade områden, utgör en väsentlig andel av utgiftsområdet.
För de olika strukturprogrammen har femåriga planer fastställts avseen-
de perioden 1995-1999. Av planerna framgår vilka resurser som skall av-
sättas nationellt respektive från EG:s jordbruksfond. Det gällande femåriga
obligatoriska miljöersättningsprogrammet baseras på bidragsbeslut med en
femårig giltighetstid.
Efter år 1997 kommer samtliga utgifter som härrör från 1990 års om-
ställningsbeslut rörande livsmedelssektorn att ha upphört.
Under de kommande åren kommer utvecklingen inom utgiftsområdet i
stort sett helt att styras av utvecklingen av de anslag som har sin utgångs-
punkt i EG:s regelverk och förändringar av den gemensamma jordbrukspo-
litiken som kan komma att äga rum. I flera fall är anslagsbelastningen till
viss del beroende av den svenska kronans utveckling.
Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått ifrån
att nettobesparingar på totalt 216 miljoner kronor skall genomföras inom
utgiftsområdet, varav 193 miljoner kronor skall tas ut år 1997. Besparingar
kommer bl.a. ske genom avveckling av stödet till företagshälsovård inom
jordbruksområdet och minskade medel för beredskapslagring av livsmedel.
Därutöver tillkommer en avveckling av avbytarverksamheten. Verksam-
heten i glesbygd och jourverksamheten kommer dock att upprätthållas.
Vidare har regeringen vid sin beräkning av ramen för utgiftsområdet
96
tagit hänsyn till ett förväntat ökat återflöde från EG-budgeten vilket inte Prop. 1995/96:150
påverkar statsbudgetens saldo, men väl belastningen på berörda anslag och
därmed utgiftsområdesramen.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
12 537 miljoner kronor, för år 1998 till 12 554 miljoner kronor och för år
1999 till 12 631 miljoner kronor.
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna näringspolitik, teknologisk infra-
struktur, marknads- och konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveck-
ling, konsumentfrågor, kooperativ utveckling samt exportfrämjande. De
totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår år 1996 till 3,6 miljarder kronor.
Riksdagen fattade år 1993 beslut om regeringens forskningspolitik för
åren 1993/94-1995/96. Beslutet innebar bl.a. en förstärkning av informa-
tionsteknologisk FoU samt en inledande satsning på uppbyggandet av ett
antal s.k. kompetenscentra vid högskolor. ALMI Företagspartner AB och
dess regionala dotterbolag tillskapades 1994 med uppgifter inom främst
rådgivning och finansiering för små och medelstora företag. Efter riksdags-
beslut 1995 bildades Delegationen för utländska investeringar i Sverige
samt en ny myndighet och ett halvstatligt bolag på turistområdet. Som ett
led i konsumentpolitiken har regeringen till riksdagen överlämnat skrivelse
1995/96:181 Konsumentpolitik i EU - mål och inriktning för det svenska
arbetet.
Under den fortsatta mandatperioden kommer småföretagens betydelse
som skapare av sysselsättning m.m. att uppmärksammas i högre grad.
Inom det konkurrensfrämjande området kan anslagsbehovet de närmaste
åren komma att påverkas av bl.a. den pågående uppföljningen av konkur-
renslagen.
Den av regeringen tillsatta utredningen om statens roll för att främja
utvecklingen av den svenska gruvnäringen kommer att utgöra ett viktigt
underlag för delar av den fortsatta näringspolitiken.
Hösten 1996 kommer regeringen att till riksdagen överlämna en forsk-
ningspolitisk proposition avseende budgetåren 1997-1999. I det samman-
hanget kan omfördelningar mellan olika utgiftsområden behöva prövas.
Regeringen avser, i enlighet med vad som angivits i regeringsförklaring-
en, att i den forskningpolitiska propositionen bl.a. stärka den tvärvetenskap-
liga och tillämpade forskningen.
Förutom tidigare besparingsåtaganden har varaktiga besparingar beräk-
nats på forskningsanslagen uppgående till 200 miljoner kronor fr.o.m. år
1997 och ytterligare 100 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Ambitionen är att
huvuddelen av dessa besparingar skall kunna kompenseras genom stiftelse-
medel. Den slutliga fördelningen av dessa besparingar på statsbudgetens
anslag kommer att avgöras i beredningen inför forskningspropositionen, då
storleken på de medel som allokeras till detta utgiftsområde fastställs.
97
7 Riksdagen 1995/96. I saml. Nr 150
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram Prop. 1995/96:150
som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
2 793 miljoner kronor, för år 1998 till 2 543 miljoner kronor och för år
1999 till 2 553 miljoner kronor.
Utgiftsområdet Allmänna bidrag till kommuner består av anslagen Gene-
rellt statsbidrag till kommuner, Generellt statsbidrag till landsting, Särskilda
insatser för vissa kommuner och landsting, samt Statligt utjämningsbidrag
till kommuner och landsting. De generella statsbidragen till kommuner och
landsting samt anslaget för särskilda insatser uppgår år 1996 till 57,2 mil-
jarder kronor. Utjämningsbidraget uppgår samma år till 21,2 miljarder kro-
nor och motsvaras av en lika hög utjämningsavgift för kommuner och land-
sting som bokförs på statsbudgetens inkomstsida. De totala utgifterna inom
utgiftsområdet uppgår år 1996 till 78,4 miljarder kronor.
Statens styrning av kommunsektorn sker genom lagstiftning och statsbi-
drag. Dessutom sker en påverkan genom att staten anger riktlinjer för det
skattefmansierade utrymmet. Regeringen bedömer det av konstitutionella
skäl inte som möjligt att direkt styra den kommunala utgiftsnivån. I stället
bör detta ske indirekt genom restriktioner för de kommunala inkomsterna.
Regeringen aviserar i denna proposition ett förslag om vissa sanktioner vid
skattehöjningar med innebörden att statsbidragen till kommuner och land-
sting minskas vid ett ökat skatteuttag.
Anslagen till kommunsektorn fastställs årligen av riksdagen och grundas
på en bedömning av det skattefmansierade utrymmet. Det finns således
ingen automatik i beräkningen av statsbidragen till kommunsektorn. De
senaste åren har bidragen hållits i huvudsak nominellt oförändrade med
undantag av sådana justeringar som gjorts med hänsyn till verksamhetsfö-
rändringar som reglerats enligt finansieringsprincipen.
I syfte att skapa stabila planeringsförutsättningar för kommunsektorn har
regeringen och företrädare för Svenska Kommunförbundet och Landstings-
förbundet i en överenskommelse enats om riktlinjer för kommunernas och
landstingens ekonomiska utveckling under åren 1997 och 1998.
Regeringen anser mot denna bakgrund att de generella statsbidragen bör
hållas på en nominellt oförändrad nivå under åren 1997 och 1998, med
undantag av regleringar enligt finansieringsprincipen. I avsnitt 7.5.1 fö-
reslår regeringen att den statliga kompensationen till kommuner och lands-
ting för pensioner och andra trygghetsförmåner för lärare m.fl. fr.o.m. år
1997 inkluderas i de generella statsbidragen. Regeringen avser också att
senare lämna förslag i syfte att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler
som påverkar det kommunala skatteunderlaget och det kommunala utgifts-
trycket. Detta gäller dock inte de förslag som omfattas av 118 miljarders
programmet för att sanera de offentliga finanserna.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet till 79 833 miljoner kro-
nor för år 1997, till 79 883 miljoner kronor för år 1998 och till 79 983
miljoner kronor för år 1999.
98
Prop. 1995/96:150
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden samt oförutsedda
utgifter.
Statsskuldsräntoma ingår som tidigare nämnts i inledningskapitlet inte i
utgiftstaket.
Utgifterna för statsskuldsräntor styrs av flera faktorer. Till att börja med
avgörs utgifterna dels av hur stor statsskulden är i början av beräkningspe-
rioden, dels av hur stort primärt lånebehov, (lånebehov exkl utgifter för
statsskuldsräntor), som beräknas uppstå under själva perioden. Därutöver
styrs utgifterna av makroekonomiska variabler såsom inhemska och utländ-
ska räntenivåer samt växelkurser.
Även ett antal tekniska faktorer får effekter på de redovisade statsskulds-
räntomas storlek. Dessa tekniska faktorer hänger till stor del samman med
vilken emissionsteknik som Riksgäldskontoret väljer att använda sig av vid
förvaltningen av statsskulden. Ett exempel är Riksgäld skontorets upplåning
via emission av ett begränsat antal s.k. benchmarklån. Lånen löper med fast
kupongränta. Om marknadsräntan vid emissionstillfället avviker från den
fastställda kupongräntan uppstår över- eller underkurser som påverkar
statsbudgeten vid emissionstillfället. I de fall Riksgäldskontoret väljer att
förtidsinlösa delar av stora benchmarklån får detta till följd att kursvinster
eller kursförluster uppstår som i sin tur påverkar nettoutgiftema för stats-
skuldsräntoma.
Ett annat exempel är användandet av så kallade nollkupongobligationer,
vilket innebär att all ränta redovisas på statsbudgeten först efter ett antal år,
vid obligationens förfallotidpunkt. Utbetalningarna för statsskuldsräntoma
skjuts på detta sätt framåt i tiden. Riksgäldskontoret har vid sidan av de
redovisade räntorna beräknat periodiserade räntor på statsskulden där hän-
syn tagits till effekter av ovan angivna slag. Dessa periodiserade räntor är
högre än de redovisade för alla år fram till 1999. De periodiserade räntorna
ligger mellan 6 och 11 miljarder kronor högre än de som redovisats i den
tabell för åren 1996 till 1999 som återfinns i avsnitt 4.3. Tas hänsyn till
dessa effekter ökar alltså kostnaderna för statsskuldsräntoma de närmaste
åren. Å andra sidan minskar kostnaderna för räntorna längre fram i tiden
och utvecklingen mot minskande statsskuldsräntor blir än tydligare.
Regeringen beräknar utgifterna för år 1997 till 109 600 miljoner kronor,
för år 1998 till 106 300 miljoner kronor och för år 1999 till 102 500 miljo-
ner kronor.
Utgiftsområdet omfattar Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens all-
männa budget (EG-budgeten). EG-budgeten omfattar Europeiska gemen-
skapens samtliga förväntade inkomster och utgifter. Budgeten finansieras
huvudsakligen (till ca 99 procent) av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av
avgifter från medlemsländerna.
Den sammanlagda avgiften från medlemsländerna till gemenskapsbud-
99
geten består av fyra huvudkomponenter: tullar, jordbruks- och sockeravgif- Prop. 1995/96:150
ter, mervärdesskattebaserad avgift och en avgift beräknad på bruttona-tio-
nalinkomsten. Den svenska avgiften budgeteras på fyra anslag motsvarande
uppdelningen i dessa fyra komponenter.
Återbetalningen av delar av avgiften enligt den s.k. infasningsöverens-
kommelsen budgeteras under inkomsttitel.
Gemenskapsbudgetens omfattning styrs av fleråriga budgetbeslut. Det
nuvarande beslutet avser perioden fram t.o.m. år 1999. Det tak som gäller
för 1999 förlängs tills annat beslutas. Taket uttrycks som procentuell andel
av gemenskapens samlade BNI. För år 1997 uppgår taket till 1,24 procent
av BNI, för år 1998 till 1,26 procent av BNI och för år 1999 till 1,27 pro-
cent av BNI. Beslutet innebär således en real ökning av gemenskapsbudge-
tens omfattning och därmed Sveriges avgift till budgeten. Budgetbesluten
konkretiseras ytterligare i ramar för EG-budgetens utgiftskategorier och
anslagsbehov i de s.k. finansiella perspektiven. Dessa fungerar som tak för
den årliga gemenskapsbudgeten.
Den svenska avgiften påverkas förutom av besluten avseende budgetens
omslutning och dess genomförande också av hur finansieringen fördelas
mellan avgiftsslagen och medlemsländerna. Till följd av handelsöverens-
kommelser förväntas tullinkomsterna minska. Samtidigt minskar enligt
fattade beslut uttaget i förhållande till momsbasen. Detta kommer att leda
till att BNI-avgiften får ökad betydelse som finansieringskälla för EG-bud-
geten, vilket i sin tur leder till att Sveriges avgift ökar.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet för år 1997 till 22 500
miljoner kronor, för år 1998 till 24 030 miljoner kronor och för år 1999 till
25 240 miljoner kronor.
Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan
av statsbudgeten finns dock den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpen-
sionen samt arbetsskadeförsäkringen.
Allmän tilläggspension utges i form av ålderspension, förtidspension,
efterlevandepension till vuxna samt barnpension. Administrationskostna-
derna finansieras inom systemet. Utgifterna för socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten uppgår år 1996 till 129,2 miljarder kronor. Ut-
gifterna for ATP styrs av antalet ålderspensionärer, utvecklingen av intjäna-
de ATP-poäng samt den allmänna prisutvecklingen.
ATP finansieras genom en tilläggspensionsavgift som för närvarande är
13 procent för både arbetsgivare och egenföretagare, en allmän ålderspen-
sionsavgift på 1 procent för löntagare samt via avkastning från allmänna
pensionsfonden (AP-fonden). I enlighet med de av riksdagen beslutade
riktlinjerna för ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter inte tas ut på
inkomstdelar som överstiger förmånstaket. Mot denna bakgrunden gäller
fr.o.m. 1 januari 1995 att 7 procent av intäkterna av ATP-avgiften förs till
statsbudgeten. Vidare förs fr.o.m. denna tidpunkt en viss andel (för närva-
rande 11 procent) av intäkterna av ATP-avgiften över till en särskild för-
100
valtning hos Riksgäldskontoret för att pensionsrätter inom det kommande Prop. 1995/96:150
premiereservsystemet inom det reformerade ålderspensionssystemet skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. inkomståret 1995 för försäkrade födda år 1939
eller senare.
Delpension beviljas försäkrad mellan 61 och 64 år som minskat sin ar-
betstid med minst fem timmar och som mest tio timmar per vecka. Delpen-
sionen finansieras med delpensionsavgiften och avkastning på delpensions-
fonden. Avgiften uppgår för närvarande till 0,2 procent för både arbetsgiva-
re och egenföretagare. Den 1 juli 1994 gjordes inskränkningar i rätten till
delpension. Förändringarna har lett till en kraftig minskning av antalet ny-
beviljade delpensioner. I samband med att ålderspension enligt de reforme-
rade reglerna kommer att börja utbetalas fr.o.m. år 2 000 skall inga nya
delpensioner beviljas.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egen-
företagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av
skada i sitt arbete. Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas egenlivräntor,
efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall samt ersätt-
nig i samband med sjukhusvård utom riket, tandvård och ersättning för sär-
skilda hjälpmedel. Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras via en social-
avgift och avkastning från arbetsskadefonden. Avgiften till arbetsskadeför-
säkringen är 1,38 procent för arbetsgivare och 1,4 procent för egenföretage-
re. Fonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. De löpande underskotten
har finansierats över statsbudgeten. Sedan budgetåret 1994/95 är dock ut-
gifterna lägre än inkomsterna.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått frän
att beslutade besparingsåtgärder inom socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten genomförs.
Vidare har ytterligare besparingsåtgärder beaktats i beräkningarna. Åt-
gärderna innefattar besparingar i ATP i form av sänkt barnpension, förkor-
tad omställningspension för vuxna från tolv till sex månader samt förändrad
beräkning av s.k. antagandepoäng för förtidspensionärer. Förändringarna i
barnpensionen och omställningspensionen avses träda i kraft den 1 januari
1997 och den förändrade antagandepoängsberäkningen den 1 juli 1997.
Besparingarna uppgår till 420 miljoner kronor år 1997,655 miljoner kronor
år 1998 samt 955 miljoner kronor år 1999.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram
som regeringen beräknar för denna del av socialförsäkringssektorn. Ramen
uppgår för år 1997 till 132 554 miljoner kronor, för år 1998 till 136 749
miljoner kronor och för år 1999 till 142 198 miljoner kronor.
Behovet av en budgeteringsmarginal har motiverats i avsnitt 4.4. Osäkerhe-
ten framför allt vad gäller vissa makroekonomiska variabler som inflation,
räntenivå och arbetslöshet gör det nödvändigt med en marginal för att min-
ska risken för en revidering av utgiftsbeslutet. Respekten för saldorelatera-
de mål skall inte minska på grund av budgeteringsmarginalen.
101
En osäkerhetsfaktor vid sidan av de makroekonomiska är förbrukningen Prop. 1995/96:150
av sparade anslagsmedel på reservations- och ramanslag. Vid beräkningen
av utgiftstaket för staten har antagits att behållningen på dessa anslag min-
skar med 4,5 miljarder kronor år 1997.
Dimensioneringen av budgeteringsmarginalen måste baseras på en av-
vägning mellan kraven på stramhet i finanspolitiken och risken för att ut-
giftstaket ej kan hållas om inte ett visst utrymme finns för att hantera effek-
terna av en annan ekonomisk utveckling än förväntat. Rådande osäkerhet
beträffande utgiftsutvecklingen talar för en marginal på en till ett par pro-
cent. Eftersom osäkerheten stiger över tiden, bör detta gälla också budgete-
ringsmarginalen. Budgeteringsmarginalen har beräknats på en bas av cirka
700 miljarder kronor med drygt 1,5 procent för år 1997, 2 procent för år
1998 och 2,5 procent för år 1999.
I en marginal bör dessutom reserveras utrymme för vissa saldoneutrala
förändringar som av olika skäl inte bör synliggöras på budgeten.
Mot bakgrund av ovanstående har budgeteringsmarginalen beräknats för
år 1997 till 15 000 miljoner kronor, för år 1998 till 18 000 miljoner kronor
och för år 1999 till 22 000 miljoner kronor.
102
Prop. 1995/96:150
Den förändrade budgetprocessen med ramar och utgiftstak ställer ökade
krav på uppföljning, både under löpande budgetår och efter budgetårets
slut. Den sistnämnda kommer i framtiden att presenteras i budgetproposi-
tionen, men på grund av övergången från det brutna budgetåret till det
kalenderårsbaserade sker redovisningen i år i denna proposition.
En årsredovisning för staten har för andra året publicerats av Riksrevi-
sionsverket och kommenteras inledningsvis. Årsredovisningen, som fortfa-
rande är under utveckling, är en teknisk sammanställning av revisionellt
granskade årsredovisningar för myndigheterna samt bolag där staten har ett
väsentligt inflytande.
I uppföljningen av budgetåret 1994/95 ingår också regeringens bedöm-
ningar och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser samt några
observationer kring statsbudget, prognoser och utfall för detta budgetår.
Vidare ges en översiktlig redovisning av skatteawikelser. En grundligare
bakgrundsbeskrivning och lägesredovisning av skatteawikelser återfinns i
bilaga 3.
I avsnitt 5.2 görs en uppföljning av utgiftsutvecklingen innevarande
budgetår, med regeringens åtgärder för att möta överskridanden. Vidare
presenteras en avstämning av tidigare beslutat saneringsprogram (avsnitt
5.3).
5.1.1 Årsredovisning för staten 1994/95
Riksrevisionsverket (RRV) har upprättat en årsredovisning för staten avse-
ende budgetåret 1994/95. Årsredovisningen omfattar dels balans- och resul-
taträkning samt finansieringsanalys för den juridiska personen staten, dels
en sammanställning av den statliga sektorns tillgångar och skulder.
Den juridiska personen staten omfattar enligt RRV:s definition i
huvudsak myndigheterna under regering och riksdag. I begreppet ingår
även de allmänna försäkringskassorna samt de fonder som redovisas av
myndigheter. Riksbanken och AP-fonden faller utanför begreppet. I andra
sammanhang, exempelvis i Statistiska centralbyråns nationalräkenskaper
(NR), definieras staten på delvis annat sätt.
I den statliga sektom ingår myndigheterna samt Riksbanken, AP-fonden
och bolag där staten har ett väsentligt inflytande. Väsentligt inflytande defi-
nieras här som en ägarandel uppgående till minst 20 procent. Med denna
definition bortfaller stiftelser bildade av staten, vilka är självägande.
Det pågår ett löpande utvecklingsarbete beträffande årsredovisningens
innehåll och de redovisningsprinciper som ligger till grund för redovisning-
en. Detta gäller bl.a. begreppsapparat, avgränsningsprinciper och såväl
redovisningsmässigt som textmässigt innehåll. Nämnas kan att Budgetlags-
103
utredningen i sitt betänkande (SOU 1996:14) har föreslagit att årsredovis-
ningen för staten, förutom balans- och resultaträkning samt finansierings-
analys, skall innehålla det slutliga utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar
och anslag.
Ett viktigt syfte med årsredovisningen är att den skall utgöra ett underlag
för uppföljning och analys av statens verksamhet sedd över tiden. Emeller-
tid kommer det först på några års sikt att bli möjligt att presentera tidsserier
över centrala nyckeltal och på annat sätt redogöra för statens ekonomiska
utveckling i ett längre perspektiv. Årsredovisningen för staten lämnas nu
för andra gången, vilket gör det möjligt att analysera vissa förändringar som
skett i sammansättningen av de ingående posterna. Detta gäller emellertid
inte finansieringsanalysen för staten, vilken framställts för första gången.
I årsredovisningen för staten lämnas en samlad bild av statens ställning
och resultat. Begreppet nettoförmögenhet, dvs. statens samlade tillgångar
minus dess skulder, bör i detta sammanhang tolkas med stor försiktighet.
Statens skulder kan inte utan vidare kvittas mot tillgångarna, bl.a. beroende
på att samtliga tillgångar inte är av finansiell natur och därför inte finns
tillgängliga för att reducera statens skulder på kort sikt. Dessutom finns
tillgångar av betydande värde som är avsedda att användas i viss verksam-
het och som i praktiken inte heller finns tillgängliga för att reducera skul-
derna på längre sikt. Värderingen av statens tillgångar är dessutom i många
fall betydligt mer osäker än värderingen av skulderna. Det gäller exempel-
vis tillgångar som inte har något alternativt användningsområde och som
därför inte kan avyttras.
Årsredovisningen för staten visar att den juridiska personen statens net-
toförmögenhet uppgick till minus 1 004 miljarder kronor per den 30 juni
1995. Detta innebär en minskning av nettoförmögenheten med 81 miljarder
kronor jämfört med föregående budgetår. Förändringen motsvaras i princip
av statsskuldens ökning samt den förstärkning av statens tillgångssida som
invärderingen av bl.a. vägar och krigsmateriel medfört. Om invärderingen
ej gjorts skulle nettoförmögenheten minskat med ytterligare ca 90 miljarder
kronor, vilket innebär en minskning med ca 171 miljarder kronor i förhål-
lande till föregående budgetår. Sammanfattningsvis bekräftar årsredovis-
ningen för staten bilden av en svag statsfinansiell ställning.
Årsredovisningen för staten bygger på uppgifter från de ingående myndig-
heternas och bolagens årsredovisningar eller i vissa fall delårsrapporter. Till
skillnad från myndigheternas årsredovisningar avser bolagens årsredovis-
ningar kalenderår och inte budgetår. Denna avvikelse har inte korrigerats i
sammanställningen av den statliga sektorn. Problemet kommer emellertid
att upphöra i och med statens övergång till kalenderårsbudget fr.o.m. räken-
skapsåret 1997.
Eliminering av mellanhavanden inom och mellan de ingående organisa-
tionerna i den statliga sektorn har endast gjorts i viss utsträckning.
Redovisningen i staten skall följa bokföringsförordningen (1979:1212)
Prop. 1995/96:150
104
och ske i enlighet med god redovisningssed. Detta innebär bl.a. att omsätt- Prop. 1995/96:150
ningstillgångar och kortfristiga skulder värderas enligt lägsta respektive
högsta värdets princip och att anläggningstillgångar värderas till historiska
anskaffningsvärden med avdrag för ackumulerade avskrivningar enligt
plan. I årsredovisningen för staten har vissa undantag från bokförings-
förordningens generella regler gjorts. De mest väsentliga undantagen inne-
bär att
* uppbörd och transfereringar i huvudsak redovisas kassamässigt eftersom
avräkningen mot statsbudgeten sker med betalningstillfället som grund,
* värdet på jämvägsbanor saknas,
* värdet på statens upparbetade skuld för kompletteringspensioner till
statstjänstemän saknas.
Dessutom har vissa myndigheter inom Försvarsdepartementets ansvarsom-
råde medgivits dispens från att invärdera anläggningstillgångar som anskaf-
fats före budgetåret 1993/94.
För att bättre beakta förmögenhetsaspektema i redovisningen har balans-
räkningen för staten i vissa fall kompletterats med s.k. omräknade värden.
Det omräknade värdet för aktier och andelar definieras som bolagets eget
kapital samt 70 procent av de obeskattade reserverna. När det gäller ej bok-
förda poster såsom jämvägsbanor och upparbetade kompletteringspensio-
ner har beräknade värden angivits. Beträffande materiella anläggningstill-
gångar har tillgångarnas återanskaffningsvärde, minskat med ackumulerade
avskrivningar enligt plan, redovisats.
Beträffande tillgångar med mycket svårbestämbara värden, exempelvis
museisamlingar, bibliotek och nationalparker, sker ingen tillgångsredovis-
ning hos myndigheterna. Värdet av sådana tillgångar saknas i årsredovis-
ningen för staten.
Den ekonomiska ställningen
För den juridiska personen staten har såväl tillgångar som skulder ökat i
värde sedan föregående budgetår, men då skulderna har ökat mer än till-
gångarna har nettoförmögenheten minskat i värde. Omsättningstillgångar-
nas värde har ökat med 38 miljarder kronor, vilket främst beror på att för-
svarets förråd av ammunition och annan krigsmateriel har invärderats i
balansräkningen. Anläggningstillgångarna har ökat med 58 miljarder kro-
nor, främst beroende på att statens vägar har invärderats.
På skuldsidan är det i huvudsak statsskuldens ökning som givit upphov
till förändringarna jämfört med föregående budgetår. Statsskuldens ökning
uppgår enligt redovisningen till 192 miljarder kronor, vilket innebär att
statsskulden enligt den konsoliderade balansräkningen uppgick till 1 369
miljarder kronor per den 30 juni 1995. Detta belopp är 1,1 miljarder lägre
än den av Riksgäldskontoret redovisade statsskulden, vilket beror på att
105
Arbetslivsfondens innehav av statsskuldväxlar uppgående till 1,1 miljarder Prop. 1995/96:150
kronor har eliminerats.
Statens nettoförmögenhet har därmed minskat med 81 miljarder kronor
jämfört med förgående budgetår och uppgick per den 30 juni 1995 till
minus 1 004 miljarder kronor. Förändringen förklaras dels av årets under-
skott enligt den konsoliderade resultaträkningen, minus 189 miljarder kro-
nor, dels av transaktioner som bokförts direkt mot balansräkningen utan att
passera resultaträkningen. Exempel på sådana transaktioner är invärdering-
en av omsättnings- och anläggningstillgångar enligt vad som beskrivits
ovan.
Som inledningsvis nämnts har vissa poster i balansräkningen omräknats
för att bättre spegla aktuella förmögenhetsvärden. De omräknade värdena
av såväl tillgångar som skulder är högre än motsvarande bokförda värden.
Det omräknade värdet för tillgångarna är 731 miljarder kronor och för
skulderna 1613 miljarder kronor. Nettoförmögenheten i omräknade värden
är därmed minus 882 miljarder kronor att jämföra med minus 1 004 mil-
jarder kronor enligt bokföringen.
Utöver skuldposterna i balansräkningen har staten ansvarsförbindelser
uppgående till 176 miljarder kronor bestående av utställda kreditgarantier
samt den s.k. premiereserven för framtida pensioner uppgående till 3,9 mil-
jarder kronor.
106
Prop. 1995/96:150
Tabell 5.1 Konsoliderad balansräkning för den juridiska personen staten
Miljarder kronor
|
Bokförda |
Bokförda |
Omräknade | |
|
Tillgångar | |||
|
Omsättningstillgångar |
83 |
121 |
125 |
|
Periodavgränsningsposter |
26 |
42 |
41 |
|
Anläggningstillgångar |
289 |
347 |
565 |
|
Summa |
398 |
510 |
731 |
|
Skulder | |||
|
Kortfristiga skulder |
46 |
39 |
39 |
|
Periodavgränsningsposter |
85 |
90 |
90 |
|
Långfristiga skulder |
1190 |
1385 |
1484 |
|
Summa |
1321 |
1514 |
1613 |
|
Nettoförmögenhet |
-923 |
-1004 |
-882 |
|
Summa skulder och eget |
398 |
510 |
731 |
|
Ansvarsförbindelser |
176 |
Det ekonomiska utfallet
Det ekonomiska utfallet av statens verksamhet budgetåret 1994/95 blev
minus 189 miljarder kronor. Såväl intäkter som kostnader ökade i relation
till föregående räkenskapsår, men då statens intäkter ökade mer än kostna-
derna blev resultatet en förbättring jämfört med föregående år uppgående
till 31 miljarder kronor. På inkomstsidan var det främst inkomstskatten som
bidrog till ökningen under perioden, medan ökningarna på kostnadssidan
bl.a. förklaras av ökade kostnader för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
samt den nytillkomna avgiften till EG-budgeten. Andra kostnader, exem-
pelvis avseende räntebidrag, minskade under perioden. Vad beträffar de
finansiella kostnaderna för statsskulden ökade dessa med 28 miljarder kro-
nor.
107
Tabell 5.2 Konsoliderad resultaträkning för den juridiska personen staten
Miljarder kronor
Prop. 1995/96:150
|
Budgetåret 1994/95 |
Budgetåret 1993/94 | |
|
Verksamhetens intäk- | ||
|
Skatter m.m. |
545 |
465 |
|
Intäkter av avgifter och |
38 |
54 |
|
Intäkter av bidrag |
37 |
40 |
|
Summa |
620 |
559 |
|
Verksamhetens kostna- | ||
|
Transfereringar och bi- |
541 |
531 |
|
Kostnader för personal1 |
63 |
- |
|
Övriga driftkostnader |
82 |
142 |
|
Avskrivningar |
16 |
18 |
|
Summa |
702 |
691 |
|
Verks amhetsutfall |
-82 |
-132 |
|
Finansiella intäkter och | ||
|
Finansiella intäkter |
71 |
60 |
|
Finansiella kostnader |
178 |
148 |
|
Summa |
-107 |
-88 |
|
Underskott |
-189 |
-220 |
1 Särredovisas första gången 1994/95
Det finansiella flödet
Finansieringsanalysen för staten har framställts för första gången och sak-
nar därmed jämförelsevärden. Av analysen framgår att statens kassaflöde,
dvs. summan av statens in- och utbetalningar, uppgick till minus 195 mil-
jarder kronor under budgetåret 1994/95. Det negativa kassaflödet var till
största delen hänförligt till statens finansiella verksamhet.
108
Prop. 1995/96:150
Den statliga sektorns samlade tillgångar uppgick år 1994 till 2 162
miljarder kronor, varav 510 miljarder kronor hänför sig till den juridiska
personen staten. I relation till bruttonationalprodukten (BNP) för budgetåret
1994/95, som enligt RRV beräknats till 1 579 miljarder kronor, utgjorde de
samlade tillgångarna 137 procent.
De samlade skulderna uppgick under motsvarande period till 2 495 mil-
jarder kronor, dvs. 158 procent av BNP. Den största enskilda skuldposten
var statsskulden som efter eliminering uppgick till 1 369 miljarder kronor
(87 procent av BNP).
Differensen mellan tillgångar och skulder uppgår till minus 333 milj-
arder kronor, vilket innebär att den statliga sektorns samlade nettoförmö-
genhet var negativ vid utgången av år 1994. Nettoförmögenhetens värde
minskade med 82 miljarder kronor jämfört med föregående år. Om man
istället för bokförda värden betraktar omräknade värden framgår att den
statliga sektorns samlade nettoförmögenhet beräknades uppgå till minus
341 miljarder kronor vid utgången av år 1994. Beloppet består av den juri-
diska personen statens omräknade nettoförmögenhet på minus 882 milj-
arder kronor samt AP-fondens kapital om 541 miljarder kronor.
109
Prop. 1995/96:150
Tabell 5.3 Sammanställning av den statliga sektorn
Miljarder kronor
|
Myndigheter |
Statliga bolag |
Statliga banker |
Riksbanken | |||||
|
Ar 1994/95 |
1993/94 |
1994 |
1993 |
1994 |
1993 |
1994 |
1993 | |
|
Summa |
510 |
398 |
344 |
362 |
560 |
619 |
269 |
275 |
|
Summa |
1514 |
1321 |
246 |
274 |
527 |
593 |
204 |
192 |
|
Nettoför- |
-1004 |
-923 |
98 |
88 |
33 |
26 |
65 |
83 |
|
AP-fonden |
Eliminering |
Totalt bokförda |
Omräknade | |||||
|
Ar |
1994 |
1993 |
1994 |
1993 |
1994 |
1993 |
1994 |
1993 |
|
Summa |
544 |
548 |
-66 |
-58 |
2162 |
2144 | ||
|
Summa |
3 |
14 |
2495 |
2395 | ||||
|
Nettoför- |
541 |
534 |
-66 |
-58 |
-333 |
-251 |
-341 |
-228 |
Riksrevisionsverket (RRV) och dess revisorer granskar och avger revi-
sionsberättelser för myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer.
RRV har under 1995 medverkat i revision av cirka 400 organisationer,
varav 260 myndigheter. Revisionen kan föranleda kritik av varierande grad.
Den allvarligaste formen av kritik innebär att revisionsobjektet erhåller
revisionsberättelse med invändning. Om en myndighet erhåller revisionsbe-
rättelse med invändning skall myndigheten till regeringen redovisa de åt-
gärder myndigheten avser att vidta med anledning av invändningen. I de
fall revisionens iakttagelser är av sådan art att de bör komma myndighetens
ledning och styrelse tillkänna avger RRV s.k. revisionsrapporter. Myndig-
heternas styrelser är ålagda att besluta om åtgärder med anledning av
RRV:s revisionsrapporter. Granskningen år 1995 har resulterat i 15 revi-
sionsberättelser med invändning, varav en berättelse avser ett aktiebolag
och övriga avser myndigheter. Detta innebär en märkbar förändring i för-
110
hällande till föregående budgetår då 31 revisionsberättelser med invändning
avlämnades. De senaste tre årens utveckling med ökning av antalet invänd-
ningar har således brutits. Även antalet revisionsrapporter till de granskade
organisationernas styrelser har minskat.
Regeringskansliets revisionskontor gör i princip motsvarande årliga
revision av departementen inklusive utrikesförvaltningen, regeringskansli-
ets förvaltningskontor, RRV samt Svenska institutet. Revisionskontorets
granskning har inte föranlett någon invändning.
En utgångspunkt för regeringens beredning av revisionens iakttagelser är
att ineffektiv användning och/eller bristfällig redovisning av statliga medel
inte kan accepteras. Det primära ansvaret för att påtalade brister och miss-
förhållanden åtgärdas ligger hos organisationernas ledning.
I det följande lämnas en redogörelse för vilka bedömningar regeringen
gör med anledning av revisionens iakttagelser samt vilka åtgärder regering-
en, inom ramen för sitt kontroll- och stymingsansvar, har vidtagit eller
avser att vidta för att undanröja påtalade brister.
Frågor av generell karaktär
Det faktum att antalet revisionsberättelser med invändningar har halverats
och antalet avlämnade rapporter till de granskade organisationernas styrel-
ser har minskat med ett fyrtiotal i förhållande till föregående år tyder på att
det har skett förbättringar inom det ekonomiadministrativa området. Många
myndigheter har lagt ned ett omfattande arbete på att förbättra sina admini-
strativa rutiner.
Brister kvarstår dock fortfarande och RRV har i sina revisionsrapporter
riktat allvarlig kritik mot de granskade organisationerna. Flera av de rappor-
ter som har avlämnats avseende budgetåret 1994/95 behandlar frågor som
kan föras tillbaka på bristande intern kontroll eller brister i ledningarnas
förvaltning inom granskade myndigheter och andra organisationer.
Mot bakgrund av de senaste årens omfattande delegering av ekonomiad-
ministrativa befogenheter från statsmaktsnivå till myndighetsnivå anser
regeringen att det är av största vikt att respektive myndighetsledning tar
ansvar för styrning och uppföljning samt ser till att rutiner och organisa-
toriska förhållanden är så ordnade att god intem kontroll kan upprätthållas
inom myndigheten. Som ett led i arbetet med att stärka de interna kontroll-
funktionerna inom myndigheterna har regeringen genom förordning
(1995:686) beslutat att större myndigheter skall inrätta intern revision från
och med den 1 juli 1995. RRV har emellertid uppmärksammat regeringen
på att samtliga berörda myndigheter ännu inte har efterlevt regeringens
beslut. I sammanhanget nämns särskilt myndigheter inom högskoleområ-
det. Regeringen ser allvarligt på de av revisionen uppmärksammade brister-
na beträffande intemkontrollen och kommer att påtala vikten av att intern
revision etableras inom berörda myndigheter.
Det statsfmansiella läget inskärper vikten av att så kostnadseffektivt som
Prop. 1995/96:150
111
möjligt tillvarata statens intressen. RRV har återigen framfört att det enligt Prop. 1995/96:150
verkets bedömning föreligger ett behov av effektivare kontroll inom myn-
dighetsområden som hanterar stora medelsflöden avseende transfereringar
och uppbörd. Med effektivare kontroll avses att det skall finnas rutiner som
säkerställer att olika typer av bidrag och stöd endast utbetalas till dem som
är berättigade till bidrag och då med rätt belopp. I sin rapport om fusk och
systembrister i välfärdssystemen har RRV konstaterat betydande brister i
detta avseende. I rapporten uppskattas omfattningen av fusk, överutnyttjan-
de och systembrister i granskade system uppgå till mellan 5 och 7 miljarder
kronor årligen (RRV dnr 1995:32).
Regeringen delar RRV:s bedömning att det föreligger ett behov av att
förstärka kontrollrutinerna och kraven kring statlig bidrags- och stödverk-
samhet. Som framgått av kapitel 4 avser regeringen att avsätta särskilda
medel för att stärka kontrollfunktionen i staten. Ramen uppgår till 100 mil-
joner kronor år 1997 för att därefter öka.
En förutsättning för att kontrollverksamheten i staten skall kunna funge-
ra effektivt är att ansvarsförhållandena är tydliga i de fall flera myndigheter
eller organisationer är engagerade i bidrags- eller stödverksamhet. RRV har
uppmärksammat regeringen på att det i vissa fall föreligger oklarheter be-
träffande hos vilken part ansvaret ligger. Regeringen har för avsikt att i
förekommande fall på ett tydligare sätt klargöra ansvarsförhållandena mel-
lan berörda parter.
RRV har återigen fört fram att små myndigheter har svårt att prestera en
tillförlitlig redovisning och upprätthålla godtagbar ekonomiadministrativ
kompetens. I föregående års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150
bil. 1) nämndes bl.a. att RRV hade uppmärksammat att särskilt de mindre
myndigheterna uppfattar regelverket om kapitalförsörjning som betungande
i förhållande till den verksamhet som bedrivs. Regeringen har fr.o.m. den
1 juli 1995 infört bestämmelser i kapitalförsörjningsförordningen
(1992:406) som bör innebära lättnader beträffande myndigheternas lånead-
ministration. Även vid översyn av förordningar i övrigt kommer de små
myndigheternas speciella förhållanden att beaktas.
RRV har även påtalat att vissa ekonomiadministrativa brister hos myn-
digheterna ibland beror på otydliga eller felaktigt utformade regeringsbeslut
som vanligtvis rör undantag från gällande regelverk. För att komma tillrätta
med dessa problem kommer särskilda utbildningsinsatser på det ekonomi-
administrativa området att genomföras inom regeringskansliet med början
innevarande år.
RRV har vidare påvisat problem förknippade med avgiftsfinansierad
verksamhet. Bland armat föreligger vid blandfinansierad verksamhet en risk
att anslagsfinansierad verksamhet subventioneras med avgifter eller vice
versa. Vidare redovisar många myndigheter avgiftsfinansierad verksamhet
under anslag på ett felaktigt sätt vilket bland annat försvårar uppföljningen
av de av riksdagen fastlagda sparkraven på statlig konsumtion. Regeringen
har för avsikt att se över den avgiftsfinansierade verksamheten. En arbets-
grupp har bildats med representanter för Finansdepartementet och RRV
med uppgift att överväga åtgärder för att komma tillrätta med bl.a. av revi-
sionen identifierade brister.
112
Den 1 juli 1993 infördes ett generellt system för räntebeläggning av de Prop. 1995/96:150
medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten. Räntekon-
tomodellen skall i princip vara neutral, dvs. varken medföra positiva eller
negativa finansiella effekter för myndigheterna som kollektiv. RRV har
påtalat att många myndigheter redovisar stora belopp som ans lagssparande
respektive utgående reservation och att flertalet myndigheters likviditet är
god. Många myndigheter redovisar därför betydligt större belopp som rän-
teintäkter än som räntekostnader. Regeringen kommer med anledning av de
iakttagelser som gjorts att genomföra en översyn av räntekontomodellen.
Regeringen avser att bättre ta tillvara de statsfmansiella aspekterna i ränte-
kontomodellen.
RRV konstaterar att det är nödvändigt med en anpassning av resultat-
styrningen till de särskilda förhållanden som råder vid respektive myndig-
het. Den anpassning verket anser vara nödvändig avser t.ex. målformule-
ringar, återrapporteringskrav eller rapporteringens periodicitet för vissa små
myndigheter. Regeringen har under hösten 1995 påböljat en översyn av
förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslags-
framställning och en ny förordning beräknas träda i kraft den 1 januari
1997. RRV:s iakttagelser kommer att beaktas i detta arbete. Den nya förord-
ningen kommer att avspegla ett synsätt som innebär att anpassningar kan
göras till de särskilda förhållanden som råder vid olika myndigheter.
I likhet med föregående år har RRV tagit upp frågor kring styrningen av
statlig verksamhet som bedrivs i annan form än myndighetsform. I rege-
ringskansliet pågår inom ramen för en interdepartemental arbetsgrupp ett
arbete som syftar till att åstadkomma en mer samordnad och effektiv ägar-
förvaltning av de statliga bolagen. Ett led i detta arbete har redovisats i
propositionen Aktiv förvaltning av statens företag säg ande (prop.
1995/96:141). Förutsättningarna för att utveckla en mer aktiv statlig ägar-
roll kommer att studeras vidare. Regeringen avser att återkomma till riksda-
gen i denna fråga senast under det kommande året.
Till följd av Sveriges medlemskap i EU har betydande insatser gjorts vid
berörda myndigheter för att implementera administrationen av medel från
EG:s budget. RRV pekar i sin rapport på att det i flera avseenden finns
svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande standard på den interna kon-
trollen vid ett flertal av de berörda myndigheterna.
Till en del torde de brister RRV uppmärksammat kunna hänföras till
bristande erfarenhet av EG:s regel- och kontrollsystem, men också av bris-
tande medvetenhet om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att hantera
de risker som dessa medelsflöden utsätts för i form av fusk, fel och misstag.
Den av regeringen nyligen inrättade delegationen för samverkan mellan
berörda myndigheter och departement för nationella åtgärder för att bättre
bekämpa bedrägerier, missbruk och annan oegentlig hantering och använd-
ning av EU-relaterade medel, bör till en del kunna överbrygga detta. För att
försäkra sig om att EG:s medel används korrekt är det väsentligt att ansvari-
ga myndigheter kan kontrollera att villkoren för bidragen eller betalningar-
na är uppfyllda, bland annat genom kontroller på plats hos slutmottagaren.
Branschsaneringsutredningen (dir. 1995:142) undersöker bl.a. möjligheter-
na att införa kontroller för att säkerställa att bidrag inte felaktigt ges till
113
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150
företag på grund av att myndigheter saknar kännedom om misskötsamhet, Prop. 1995/96:150
olagligt beteende eller liknande förhållanden. Utredningen skall redovisa
sitt arbete senast i april 1997. Inom Finansdepartementet övervägs för när-
varande en lagreglerad rätt för RRV att, i likhet med EU:s revisionsrätt
liksom RRV:s motsvarighet i Finland, utföra granskning hos slutmottagare
eller motsvarande för att därigenom kunna verifiera att EU:s medel admini-
strerats och använts korrekt och säkert i Sverige.
Vissa frågor inom några departementsområden
Inom Justitiedepartementets verksamhetsområde har RRV liksom tidigare
uppmärksammat regeringen på att bristen på helhetssyn inom rättsväsendet
medför risk för ineffektiv styrning och bristfälligt resursutnyttjande. Rege-
ringen tillsatte i mars förra året en särskild utredare som skulle utreda frågor
om en samlad resultatredovisning för det kriminalpolitiska området. Upp-
draget redovisades i januari 1996 och en försöksverksamhet med en samlad
resultatredovisning för rättsväsendet kommer att genomföras (Rättsväsen-
dets resultat - så kan det redovisas, SOU 1995:136). En samlad resultatre-
dovisning bör ge bättre förutsättningar för effektivt resursutnyttjande och
effektiv styrning av rättsväsendet.
Vidare har RRV ånyo uppmärksammat regeringen på betydelsen av en
samlad syn på informationsförsörjningen inom rättsväsendet. Den s.k. RI-
utredningen (Ju 1994:09) föreslår i betänkandet IT och verksamhetsfömy-
else inom rättsväsendet att en ny myndighet skall inrättas med uppgift att
svara för den övergripande samordningen av rättsväsendets informations-
försörjning (SOU 1995:32). Enligt regeringens uppfattning bör emellertid
en sådan samordning kunna organiseras av berörda myndigheter inom
ramen för deras ordinarie verksamhet. De berörda myndigheterna inom
rättsväsendet har därför fått i uppdrag att lämna förslag till en strategi för
samordning av rättsväsendets informationsförsörjning. Uppdraget skall
redovisas senast den 2 september 1996. Regeringen kommer därefter att ta
ställning till och fastställa i vilken utsträckning den föreslagna strategin
skall läggas till grund för den fortsatta samordningen. Regeringen kommer
då också att fastställa mål för den fortsatta verksamheten.
Av principiellt intresse är RRV:s iakttagelser om entledigande av perso-
nal i samband med sammanslagningen den 1 juli 1995 av myndigheterna
SIDA, BITS, SAREC, Swedecorp och Styrelsen för u-landsutbildning inom
Utrikesdepartementets verksamhetsområde. RRV är kritisk till utformning-
en av de avgångsvederlag eller retroaktiva löner som utbetalats i samband
med entledigande. Regeringen anser att frågan är av stor principiell vikt.
Med anledning av RRV:s iakttagelser har en diskussion inletts mellan rege-
ringskansliet, Arbetsgivarverket och RRV. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen i denna fråga.
RRV har vidare granskat Exportkreditnämndens långfristiga garantigiv-
ning och därvid haft synpunkter på bl.a. riskspridningen och på hur sam-
hällsintresset beaktas. Dessa frågor är under beredning inom regerings-
kansliet.
114
RRV har lämnat revisionsberättelse med invändning avseende två myn-
digheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde (Försvarsmak-
ten och Fortifikationsverket, se nedan). Föregående budgetår lämnades
invändning for sju myndigheter. Den positiva utvecklingen kan hänföras till
att myndigheterna generellt har ökat sin ekonomiadministrativa kompetens
samt att de omfattande omstruktureringar som berörde flera myndigheter
inom området nu är genomförda. Fortfarande konstateras dock ett behov av
att ytterligare förbättra styrning, kontroll och redovisningssystem för vissa
myndigheter.
Beträffande Överstyrelsen för Civil Beredskap (ÖCB) har RRV upp-
märksammat regeringen på att ÖCB:s medel avseende beredskapslager har
ökat under de senaste åren till följd av utförsäljningar som inte inneburit
motsvarande återinvesteringar. Regeringen avser därför att snarast fatta
beslut om att 350 miljoner kronor skall inlevereras till statskassan.
RRV har funnit att generella brister och systemfel hindrar effektiviteten
i vissa bidragssystem inom Socialdepartementets verksamhetsområde.
Vidare bör enligt RRV statens kontrollmöjligheter förbättras. RRV anser
också att kraven bör skärpas på resultatstyrning och tillsyn över hur gällan-
de regler tillämpas och utvecklas.
Socialdepartementet bedriver i samverkan med Riksförsäkringsverket ett
omfattande arbete för att komma till rätta med problemen. Regeringen har
nyligen lagt fram ett förslag till riksdagen om regelförändringar vad gäller
bostadsbidrag innefattande åtgärder för ökad kostnadskontroll och minska-
de utgifter (prop. 1995/96:186 Nya regler för bostadsbidrag). Vidare avser
regeringen att under våren lämna en proposition till riksdagen om ändring
av reglerna för samhällsstöd till barn vars föräldrar inte bor tillsammans.
Regeländringarna syftar till att uppnå bättre fungerande bidragssystem
jämte kostnadsminskningar.
Mot bakgrund av ett uppdrag till RRV som redovisats i tre särskilda
rapporter (RRV 1995:32, RRV 1995:33 och RRV 1995:34) bedrivs utöver
de ovan redovisade systemförändringarna ett arbete med att ta fram åtgär-
der för att komma till rätta med fusk och överutnyttjande inom förmånssys-
temen. I detta sammanhang kan framhållas att det för närvarande pågår en
översyn av registerlagregleringen i enlighet med vad som anfördes i rege-
ringens proposition 1995/96:128 om bl.a. vissa registerfrågor inom social-
försäkringsadministrationen. Avsikten är bl.a. att bättre ta tillvara ADB-
tekniken för kontroll- och uppföljningsändamål. Härvid är dock avvägning-
en mellan rättssäkerhet, administrativ effektivitet och skydd för den person-
liga integriteten av stor betydelse.
Frågan rörande skärpta krav på resultatstyrningen och tillsynen över
regeltillämpningen har studerats i samverkan mellan Socialdepartementet,
Riksförsäkringsverket och RRV. Arbetet har delvis skett mot bakgrund av
att RRV lämnade revisionsberättelse med invändning avseende Riksförsäk-
ringsverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94. Innehållet i årsredovis-
ningen för budgetåret 1994/95 utgör emellertid ett betydligt bättre underlag
för styrning av socialförsäkringsadministrationens verksamhet än tidigare
årsredovisningar. Utvecklingsarbetet fortsätter alltjämt. I sammanhanget
kan noteras att den pågående utredningen om socialförsäkringsadministra-
Prop. 1995/96:150
115
tionens organisation kommer att redovisa sitt uppdrag under april månad
1996.
Beträffande Finansdepartementets verksamhetsområde har RRV upp-
märksammat regeringen på behovet av åtgärder för förstärkt riskkontroll
inom Riksgäldskontorets verksamhetsområde. Enligt RRV är det framför
allt angeläget att riskkontrollen förstärks inom avdelningen utlandsmar-
knad, delvis till följd av den omfattande volymtillväxten i avdelningens
derivatportfölj under senare år. Regeringen anser det vara av hög prioritet
att Riksgäldskontoret vidtar åtgärder som säkerställer god intern kontroll
inom hela Riksgäldskontorets verksamhetsområde. Som ett led i detta a-
rbete har en omorganisation av Riksgäldskontoret genomförts. Dessutom
implementeras för närvarande ett nytt finansadministrativt system. Rege-
ringen kommer fortlöpande bevaka att även andra åtgärder vidtas som leder
till skärpt riskkontroll.
RRV har vidare föreslagit att Riksskatteverkets ansvar för samordningen
mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet skall anges i instruktio-
nerna för dessa förvaltningar. För att indrivningsarbetet skall kunna bedri-
vas effektivt är det av stor vikt att kronofogdemyndigheterna och skatte-
myndigheterna samverkar på ett rationellt sätt. Skattebetalningsutredningen
(dir. 1993:22) kommer inom kort att lägga fram ett förslag om införande av
ett system med så kallade skattekonton. Om förslaget genomförs kommer
bl.a kravet på återrapportering till skattemyndigheterna under indrivnings-
arbetet att förändras. Enligt regeringens mening bör frågan om en närmare
reglering av samordningen mellan skattemyndigheterna och kronofogde-
myndigheterna övervägas i samband med utredningens förslag.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde har RRV på
flera punkter uppmärksammat att det finns brister i Arbetsmarknadsverkets
(AMV) interna styrning, kontroll och uppföljningsverksamhet. Anslagspos-
ten 1 under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas
för bl.a. tillfälliga personalförstärkningar. Under budgetåret 1994/95 fick
högst 395 miljoner kronor användas för detta ändamål. Mot bakgrund av
överskridande på berörd anslagspost (se nedan) omfördes efter räkenskap-
sårets utgång utgifter för 55 miljoner kronor till anslaget A 1. Arbetsmark-
nadsverkets förvaltningskostnader med motiveringen att det i första hand är
förvaltningsanslaget som skall belastas med personalkostnader. Effekten av
förfarandet blev att det redovisade överutnyttjandet av anslagsposten 1
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder blev lägre än det annars
skulle ha blivit. Denna redovisningsprincip tillämpades dock inte i föregå-
ende årsredovisning. RRV ifrågasätter förfaringssättet men förutsätter att
principen skall tillämpas framöver.
Regeringen anser att det inträffade ytterligare förstärker bilden av att
uppföljningen och den interna styrningen inte fungerar tillfredsställande
inom AMV. Avsikten med personalförstärkningsramen är att, under vissa
förutsättningar, möjliggöra en personalstyrka vid arbetsförmedlingen ut-
över vad förvaltningsanslaget medger. Någon generell utbytbarhet mellan
medlen för tillfälliga personalförstärkningar och medlen på förvaltnings-
anslaget finns inte. Det är inte acceptabelt att med hjälp av redovisningstek-
nik undvika överskridanden av ett anslag eller en anslagspost. Regeringen
Prop. 1995/96:150
116
förutsätter att AMV framdeles i redovisningen särskiljer medlen från de två
anslagen på ett korrekt och konsekvent sätt.
Vad gäller tillsynen av arbetslöshetskassorna konstaterar RRV att allt
färre ärenden granskats under de senaste tre åren. Regeringen har uppmärk-
sammat riksdagen på de bristande resurserna inom tillsynsverksamheten
och AMV har för innevarande budgetår tilldelats ytterligare medel för till-
synsverksamheten. Regeringen avser att följa upp hur dessa medel utnytt-
jas.
RRV förordar en samordning inom intemrevisionsfunktionen vid AMV.
Arbetsmarknadsstyrelsen ( AMS) har lämnat ett förslag till regeringen om
en centralisering av intemrevisionsfunktionen. Regeringen kommer att ta
ställning till detta förslag i samband med översynen av AMV:s framtida
organisation.
Beträffande intemkontrollen i bidragshanteringen har RRV särskilt upp-
märksammat säkerheten i bidragshantering av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som finansieras genom nedsättning av arbetsgivares sociala avgif-
ter. Det handlar främst om utbildningsvikariat. RRV har på regeringens
uppdrag lämnat förslag till åtgärder för att få till stånd effektiv kontroll och
rättvisande ekonomisk redovisning samt förbättrad uppföljning inom områ-
det. Regeringen ser för närvarande över samtliga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och kommer att ta ställning till förslaget i detta sammanhang.
Arbetet inom AMV med att förbättra styrning, uppföljning och kontroll
kommer kontinuerligt att bevakas från regeringens sida bl.a. inom ramen
för en arbetsgrupp med representanter för AMS och Arbetsmarknadsdepar-
tementet.
RRV har tidigare påtalat att myndigheter inom vissa verksamhetsområ-
den har bildat stiftelser och köpt bolag utan regeringens tillstånd. Med an-
ledning av riksdagens ställningstagande när det gäller former för statlig
verksamhet har regeringen den 29 februari 1996 beslutat att samtliga statli-
ga universitet och högskolor inom Utbildningsdepartementets verksamhets-
område skall ompröva sina nuvarande engagemang i bolag, stiftelser och
andra associationer samt pröva huruvida eventuella ansökningar om nya
engagemang skall vidhållas. Ett liknande beslut har fattats inom Civildepar-
tementets verksamhetsområde beträffande länsstyrelserna.
Vid RRV:s granskning av lärares arbetstid och övertimmar har fram-
kommit att schablonmässiga beräkningsgrunder använts och att beräkning-
ar på icke avtalsenliga grunder har förekommit, vilket medfört att övertid-
sersättning har utbetalats med felaktiga belopp. Vidare har RRV granskat
lärares bisysslor och avlämnat en rapport. Regeringen har under året tillsatt
en utredning som har till uppgift att utreda tjänsteorganisationen för lärare
vid statliga universitet och högskolor (dir. 1996:3) som bl.a. skall behandla
dessa frågor. Utbildningsdepartementet har också i skrivelser till högskolor-
na redogjort för gällande bestämmelser samt rektorernas ansvar.
Många myndigheter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområ-
de har problem med att upprätthålla en jämn och hög nivå på kontrollen av
de statliga medlen. Regeringen har fr.o.m. budgetåret 1994/95 ålagt univer-
sitet och högskolor att inrätta intern revision. RRV har funnit att flera hög-
skolor inte har vidtagit några åtgärder för att efterkomma bestämmelserna.
Prop. 1995/96:150
117
Vid några högskolor har åtgärder vidtagits men verksamheten har ännu inte Prop. 1995/96:150
kommit igång. Regeringen ser mycket allvarligt på att högskolorna inte har
följt kravet på inrättande av intemrevision. De högskolor som inte har följt
kravet skall enligt ett särskilt regeringsbeslut inkomma med en redovisning
av att intemrevision inrättats och att en fastlagd revisionsplan finns. Om
detta inte kan uppvisas senast den 14 juni 1996 avser regeringen att aktuali-
sera frågan om styrelsemas sammansättning.
Högskolornas årsredovisningar har på grund av vissa brister inte kunnat
tjäna som ett fullgott underlag för regeringens styrning. I samband med
Högskoleverkets arbete med att ta in information från högskolorna utifrån
de krav som har formulerats i regleringsbrev, högskoleförordningen
(1993:100) samt förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m.
vid universitet och högskolor har det vidare - på grund av den bristande
enhetligheten i efterlevnaden av föreskrifterna - visat sig vara svårt att göra
de sammanställningar som krävs.
Regeringen har uppmärksammat behovet av att ytterligare öka insatserna
för att tillse att högskolornas redovisning håller hög kvalitet och är jämför-
bar mellan högskolorna.
Regeringen har med anledning av detta den 8 februari 1996 beslutat att
ge RRV och Högskoleverket ett gemensamt uppdrag att utarbeta komplette-
rande föreskrifter och råd avseende den ekonomiska redovisningen för
universitet och högskolor. I de fall det av projektet framgår att det för upp-
följning och styrning på nationell nivå är väsentligt att redovisningen görs
på ett likformigt sätt vid samtliga högskolor, skall RRV efter samråd med
Högskoleverket utfärda kompletterande föreskrifter senast den 30 augusti
1996 att gälla fr.o.m kalenderåret 1997.1 övrigt skall råd publiceras i lämp-
lig form.
RRV har granskat fördelning och uppföljning av utbetalade forsknings-
medel vid Forskningsrådsnämnden (FRN), Humanistisk-Samhällsvetenska-
pliga forskningsrådet (HSFR), Medicinska forskningsrådet (MFR), Natur-
vetenskapliga forskningsrådet (NFR), Socialvetenskapliga forskningsrådet
(SFR), Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) samt Teknikvetenska-
pliga forskningsrådet (TFR). Syftet med granskningen har varit att bedöma
forskningsrådens rutiner samt få en uppfattning om hur vanligt det är att
forskningsrådens ledamöter och suppleanter erhåller forskningsbidrag från
de råd i vilka de medverkar. Samtliga forskningsråd utom FRN har erhållit
revisionsrapport över iakttagna brister. Det område där flest svagheter har
identifierats är uppföljning av forskningsprojekt. Även rutiner för hantering
av jäv sfrågor brister.
Mot bakgrund av RRV:s iakttagelser samt de redogörelser myndigheter-
na har lämnat med anledning av granskningsresultaten har regeringen den
14 mars 1996 fattat beslut om att forskningsråden och i tillämpliga delar
även Forskningsrådsnämnden skall ansvara för att en ekonomisk uppfölj-
ning, utifrån gemensamma grundprinciper, görs av de medel som betalas ut
av forskningsråden till universitet och högskolor samt senast den 14 juni
1996 inkomma till regeringen med en redogörelse för grundprinciperna.
Uppföljning skall göras årligen av samtliga avslutade projekt samt av ett
urval av de pågående projekten. RRV skall följa upp vidtagna åtgärder.
118
Samtliga forskningsråd har redovisat att de har infört jävsregler. Rege-
ringen har givit RRV i uppdrag att verifiera de åtgärder som forskningsrå-
den vidtagit.
När det gäller Jordbruksdepartementet verksamhetsområde har RRV vid
granskning av Statens jordbruksverks (S JV) verksamhet påtalat allvarliga
brister inom områdena organisation, intern kontroll och ADB-system. Re-
geringen är medveten om att de arbetsuppgifter SJV blev ålagda i samband
med inträdet i EU utfördes under hård tidspress och med knappa resurser.
Regeringen anser dock att bristerna är av den karaktären att de måste åtgär-
das skyndsamt. Detta inskärps av de krav som ställs på Jordbruksverket
såsom utbetalningsställe för jordbruksfonden. Enligt EG-kommissionens
förordning (EG) nr 1663/95 måste ett utbetalningsställe vara ackrediterat
för att få hantera betalningar till och från EG:s jordbruksfonds garantisek-
tion och för att ackreditering skall beviljas måste verket uppfylla ett antal
krav som ställs på redovisnings- och förvaltningsrutinema. Mot bakgrund
av RRV:s iakttagelser beviljade regeringen den 12 oktober 1995 SJV endast
tillfällig ackreditering samt gav SJV i uppdrag att åtgärda bristerna senast
den 31 januari respektive den 1 april 1996. Vidare har regeringen uppdragit
åt RRV att senast den 10 maj 1996 verifiera i vad mån de åtgärder SJV
vidtagit överensstämmer med de villkor som gäller för ackreditering.
Inom Kulturdepartementets verksamhetsområde konstaterar RRV i lik-
het med föregående år brister i resultatredovisningen, den interna styrning-
en och uppföljningen. RRV har lämnat rapport till styrelserna för sex myn-
digheter för brister inom nämnda områden. För att komma tillrätta med
bristerna har departementet anordnat särskilda seminarier om årsredovis-
ningarna. Seminarierna ingår i den kontinuerliga dialogen mellan departe-
mentet och myndigheterna. Vidare har samtal förts med varje myndighet
om årsredovisningens utformning.
Några stiftelser m.fl. organ inom departementets område har för första
gången lämnat resultatredovisningar. Då institutionerna inte har haft till-
gång till de utbildningar som anordnats av RRV för myndigheterna är årsre-
dovisningarna något bristfälliga och bör förbättras. Av denna anledning har
departementet anordnat ett särskilt seminarium för dessa institutioner och
det finns även planer på att anordna särskilda utbildningar för dem.
Regeringen anser att rapporteringen av resultat inom Miljödepartemen-
tets verksamhetsområde bör utvecklas ytterligare. I flera fall föreligger pro-
blem med att beskriva och mäta verksamheten i kvantitativa termer samt att
redovisa effekter av utförd verksamhet. Regeringen poängterar vikten av att
det påbörjade arbetet med resultatstyrning fortsätter och vidareutvecklas.
En viktig del i detta arbete är att ta fram uppföljningsbara och tydliga verk-
samhetsmål. Ett exempel på sådant utvecklingsarbete är samarbetet mellan
Naturvårdsverket, Miljödepartementet och Finansdepartementet i syfte att
vidareutveckla verksamhetsmålen inför 1997 års regleringsbrev.
Prop. 1995/96:150
119
Prop. 1995/96:150
Invändningar med anledning av att resultatredovisning saknas eller är
bristfällig
För räkenskapsåret 1993/94 lämnade RRV totalt nio skäl för invändningen
i revisionsberättelsen avseende Försvarsmakten. Försvarsmakten har under
den granskade perioden genomfört ett åtgärdsprogram, vilket har medfört
högre informationskvalitet i årsredovisningen för budgetåret 1994/95. An-
talet skäl för invändningen har därmed minskat väsentligt.
RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen mot den av Försvars-
makten inlämnade resultatredovisningen med hänvisning till att den inte
uppfyller väsentliga krav enligt förordningen (1993:134) om myndigheters
årsredovisning och anslagsframställning. Den avgörande anledningen till
detta är att den ekonomiska redovisningen inte ger en rättvisande bild av
programmens kostnader, bl.a. genom att utgifter för krigsmateriel inte pe-
riodiserats genom årliga avskrivningar. Vidare anger RRV att det av redo-
visningen inte framgår hur använda medel under året bidragit till förban-
dens uppnådda krigsduglighetsvärde. RRV bedömer att det krävs ett ut-
vecklingsarbete över flera år innan en rättvisande bild kan redovisas av ett
krigsförbands verkliga kostnader.
Ett sådant utvecklingsarbete pågår inom Försvarsdepartementet och
Försvarsmakten. I detta arbete ingår bl.a. att invärdera befintlig krigsmateri-
el och periodisera utgifterna för all krigsmateriel samt att åstadkomma en
tydligare koppling mellan resurser, prestationer och uppsatta mål. Resultatet
av genomfört utvecklingsarbete kommer att redovisas i nästkommande
årsredovisning.
RRV har även lämnat invändning mot Fortifikationsverkets (FortV)
årsredovisning när det gäller resultatredovisningen, som enligt RRV inte
uppfyller de krav som ställs. Bl.a. saknas redovisning av väsentliga slut-
prestationer, volymer, totala intäkter och kostnader samt hur dessa utveck-
lats över tiden.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 godkänt inrikt-
ningen i ett av FortV inlämnat förslag till mätmetoder och resultatmått. I
den första delårsrapporten för budgetåret 1995/96 har FortV tagit ett första
steg mot att redovisa verksamheten enligt denna struktur. Under återstoden
av budgetåret kommer ambitionsnivån att höjas i takt med informationssys-
temets utveckling. Regeringen bedömer att de vidtagna åtgärderna torde
medföra betydande förbättringar inom området. Regeringen avser dock att
noggrant följa utveckligen och efterhand ytterligare precisera sina krav i
detta avseende om erfarenheterna visar på ett sådant behov.
RRV har i sin revisionsberättelse avseende Arbetslivsfonden bedömt att
resultatredovisningen inte uppfyller väsentliga krav och därför inte ger en
rättvisande bild av verksamheten under räkenskapsåret 1994/95. Förord-
ningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställ-
ning kom i vissa delar formellt att gälla för Arbetslivsfonden först genom
ett särskilt regeringsbeslut den 11 maj 1995. Eftersom Arbetslivsfondens
verksamhet - liksom dess administration - upphörde den 1 juli 1995
120
(prop. 1992/93:100. bil. 11, bet. 1992/93:AU12, rskr. 1992/93:203) blev Prop. 1995/96:150
möjligheterna för fonden att fullt ut efterkomma kraven i det särskilda rege-
ringsbeslutet begränsade.
Regeringen har genom beslut i december 1995 uppdragit åt Arbetslivsin-
stitutet att, mot bakgrund av genomförda uppföljningar och utvärderingar
m.m. avseende Arbetslivsfondens verksamhet, analysera och sammanfatta
de resultat och effekter som fondens insatser har givit upphov till. Uppdra-
get skall slutredovisas senast vid årsskiftet 1996/97. Regeringen avser att
därefter återkomma till riksdagen i denna fråga. Regeringen kommer vidare
att tillvarata erfarenheterna från Arbetslivsfondens system med s.k. kun-
skapscheckar vad beträffar kontrollen av utbetalningar från Europeiska
socialfonden.
Invändningar med anledning av allvarliga brister i förvaltning eller
redovisning
RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen över Vägverkets årsredo-
visning avseende 1994. Enligt RRV finns brister avseende den interna
kontrollen samt efterlevnaden av gällande regelverk. Enligt verkets mening
finns dessutom behov av ytterligare affärsjuridisk kompetens. RRV har
även påtalat risker för att statens ekonomiska intressen inte tillgodosetts på
ett tillfredsställande sätt samt att upphandling skett utan konkurrens. Väg-
verket har till regeringen redovisat vilka åtgärder som vidtagits med anled-
ning av RRV:s kritik. Regeringen bedömer att de vidtagna åtgärderna är
relevanta. Regeringen avser emellertid att följa upp att vidtagna åtgärder har
haft avsedd effekt, bl.a. inom ramen för den löpande mål- och resultatdialo-
gen med myndigheten. Såvitt avser Vägverkets årsredovisning för år 1995
har RRV avgivit en revisionsberättelse utan invändning.
Närings- och tekniksutvecklingsverket (NUTEK) fick invändning i revi-
sionsberättelsen avseende ledningens förvaltning. RRV konstaterade brister
i NUTEK:s beredning av beslut, huvudsakligen rörande dokumentation av
beslutsunderlag. NUTEK har informerat regeringen och RRV om de åtgär-
der verket har vidtagit eller ämnar vidta för att skapa en ändamålsenlig
struktur för beredning, kontroll och uppföljning av beslut. Ett led i detta
arbete är den intemrevisionsfunktion som har inrättats vid NUTEK.
Regeringens bedömning är att de åtgärder som hittills vidtagits och de
som planeras torde medföra att förhållandena avsevärt förbättras. Regering-
en avser dock att följa upp att effekterna av vidtagna åtgärder samt det fort-
satta förbättringsarbetet på NUTEK medför att såväl kontrollstrukturen som
dess tillämpning anpassas till de krav som kan ställas på verksamheten. En
dialog med NUTEK har därför inletts.
RRV har lämnat invändning mot att Fortifikationsverket (FortV) inte har
finansierat investeringar i anläggningstillgångar uppgående till drygt 500
miljoner kronor med lån i Riksgäldskontoret. FortV har därigenom inte
uppfyllt kraven i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406). FortV har i
en skrivelse framfört att de ansett att de är undantagna från kapitalförsöij-
ningsförordningen i detta avseende och hemställt om regeringens ställ-
121
ningstagande. Av regleringsbrev för budgetåren 1994/95 och 1995/96 Prop. 1995/96:150
framgår dock att FortV inte har varit undantaget från skyldigheten att finan-
siera sina investeringar i anläggningstillgångar genom att uppta lån i Riks-
gäldskontoret.
Efter avslutat budgetår har FortV upptagit lån för vissa av de ovan
nämnda investeringarna. Regeringen förutsätter att FortV fortsättningsvis
kommer att uppfylla kapitalförsörjningens krav avseende lånefinansiering
av anläggningstillgångar.
För Karolinska institutet har RRV lämnat invändning med anledning av
brister i den ekonomiadministrativa styrningen och kontrollen, vilka väsent-
ligen påverkat tillförlitligheten i underlaget till årsredovisningen. RRV har
p.g.a. dessa brister inte kunnat bedöma om årsredovisningen i allt väsentligt
varit rättvisande. Karolinska institutet har i en skrivelse givit RRV rätt i dess
kritik samt anmält att institutet har vidtagit åtgärder för att förändra rutiner
och anvisningar m.m.
Mot bakgrund av att institutet arbetar för att komma tillrätta med brister-
na har regeringen givit RRV i uppdrag att under budgetåret 1995/96 göra
fördjupade granskningar av Karolinska institutet, vilka skall avrapporteras
till regeringen senast den 31 oktober 1996. Regeringen avser att på grund-
val av de fortsatta granskningarna ta ställning till om institutets problem kan
lösas inom myndigheten eller om det behövs extern medverkan.
Beträffande Högskolan i Gävle/Sandviken har RRV avgivit revisionsbe-
rättelse med invändning p.g.a. att högskolestyrelsen beslutat om arvode till
rektor för ett särskilt uppdrag avseende högskolans FoU-verksamhet. Det
extra arvodet motiverades av att uppdraget skulle medföra merarbete för
rektor. Det är emellertid endast regeringen som kan besluta om ersättning
till rektor vid en högskola.
Regeringen har påtalat för högskolan att styrelsen inte haft behörighet att
besluta om ersättningen. Eventuella framtida överträdelser av detta slag
kommer att medföra att regeringen tar upp bl.a. frågan om återbetalning av
felaktigt utbetalad ersättning.
Sameskolstyrelsen har erhållit revisionsberättelse med invändning bero-
ende på att årsredovisningen saknat anslagsredovisning. Sameskolstyrelsen
har i en skrivelse med anledning av RRV:s granskning redogjort för att de
interna rutinerna skall förbättras och att årsredovisningen skall vara kom-
plett och korrekt när den inlämnas framdeles. Sameskolstyrelsen har på
regeringens uppdrag kompletterat årsredovisningen i vissa avseenden.
Kammarkollegiet har erhållit revisionsberättelse med invändning. För
invändningen finns två skäl dels att avräkning mot statsbudgeten har gjorts
i strid mot gällande regelverk varför anslagsredovisning samt resultat- och
balansräkning inte är rättvisande, dels att den interna kontrollen har väsent-
liga brister.
Kammarkollegiet inrättade den 1 januari 1996 en central controllerfunk-
tion och myndigheten fortsätter i övrigt att stärka ekonomifunktionen ge-
nom ett ökat ADB-stöd. Regeringen bedömer för närvarande att dessa åt-
gärder är tillfredsställande. Regeringen avser dock att, bl.a. inom ramen för
den löpande mål- och resultatdialogen, närmare följa resultatet av de ekono-
miadministrativa insatserna.
122
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har erhållit revisionsberättelse med in-
vändning. Datorer, annan utrustning och förbättringsutgifter på armans
fastighet till ett sammanlagt värde av 4,3 miljoner kronor har inte klassifice-
rats och bokförts som anläggningstillgång. Detta står i strid med bokfö-
ringsförordningen (1979:1212). Som en konsekvens av förfarandet har
aktuella investeringar i anläggningstillgångar inte finansierats via lån i Riks-
gäldskontoret, vilket strider mot kapitalförsörjningsförordningen
(1992:406).
Länsstyrelsen har med anledning av invändningen i revisionsberättelsen
aktiverat dessa tillgångar, varefter lån upptagits i Riksgäldskontoret. Civil-
departementet har i särskild skrivelse inför länsstyrelsernas arbete med
anslagsframställningarna för år 1997 lyft fram skyldigheten att följa kapital-
försöijningsförordningen. Regeringen förutsätter att Länsstyrelsen i Gävle-
borgs län även fortsättningsvis följer såväl kapitalförsörjningsförordningen
som bokföringsförordningen.
Folkens museum - etnografiska har erhållit revisionsberättelse med in-
vändning med hänvisning till att årsredovisningen inte motsvarar de krav
som ställs. RRV anser att hela ekonomifunktionen bör ses över då årsredo-
visningen har stora brister. Museet har påbörjat en omorganisation och
arbetar med att förbättra de administrativa rutinerna. Samråd sker mellan
Kulturdepartementet och museet i syfte att snabbt få en lösning på prob-
lemen.
Beträffande Statens biograjbyrå har RRV avgivit en revisionsberättelse
med invändning med anledning av att myndighetens styrelse inte fattat
beslut om årsredovisningen. Biografbyråns styrelse har därefter den 24
november 1995 fattat beslut om att fastställa årsredovisningen. Regeringen
förutsätter att förfarandet inte kommer att upprepas.
Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet har erhållit
revisionsberättelse med invändning eftersom årsredovisningen lämnades in
för sent. Regeringen utgår frän att fastställda tidpunkter respekteras fram-
gent då för sent inlämnade årsredovisningar negativt påverkar förutsätt-
ningarna för regeringen att på ett tillfredsställande sätt bedöma och avrap-
portera verksamheten till riksdagen.
Invändning avseende hantering av anslag i strid med riksdagens eller
regeringens beslut
RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen över Arbetsmark-
nadsverkets (AMV) årsredovisning med anledning av ett anslagsöverskri-
dande och ett överskridande av en anslagspost. Dels har anslagsposten 1
under reservationsanslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder överskri-
dits med drygt 280 miljoner kronor, dels har reservationsanslaget B 5. Sär-
skilda åtgärder för arbetshandikappade utnyttjats utöver tilldelade medel
med knappt 200 miljoner kronor. Överskridandet under anslaget A 2. här-
rör från anslagspost 1 som överutnyttjats med knappt 210 miljoner kronor.
Överskridandet skulle dessutom, såvitt RRV kan bedöma, ha blivit sam-
manlagt omkring 100 miljoner kronor större om periodiceringen av utgifter
Prop. 1995/96:150
123
och anslagsavräkning varit riktig. RRV anser att överskridandena och felpe-
riodiceringama visar på brister i AMV:s interna styrning och uppföljning.
RRV menar vidare att anslagen bör förses med någon form av bemyndigan-
deramar.
Regeringen ser mycket allvarligt på det inträffade och delar RRV:s be-
dömning att det finns brister i AMV:s interna styrning och uppföljning.
Regeringen anser att den flexibilitet mellan budgetår som RRV efterlyser
kan tillgodoses genom förändringar i anslagsstrukturen.
Riksdagen har i samband med proposition 1995/96:61 Anställning med
lönebidrag (bet. 1995/96:AU4, rskr. 1995/96:61) fattat beslut om att över-
skridandet på anslaget B 5 skall finansieras med de medel som tilldelats
under innevarande budgetår på anslaget. Överskridandet på anslagsposten 1
under anslaget A 2 avräknas de tilldelade medlen på anslagsposten för inne-
varande budgetår.
För att under innevarande budgetår undvika överskridanden har rege-
ringen i regleringsbrevet för AMV angivit att Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) varje månad skall redovisa medelsförbrukningen fördelad på olika
åtgärder/ändamål samt en prognos över hur mycket som beräknas utbetalas
från anslagen fram till den 31 december 1995, den 30 juni 1996 samt till
slutet av budgetåret. AMS skall också redovisa medel under anslagen som
intecknats genom beslut men ännu ej utbetalats.
Vad gäller anslaget B 4 innevarande budgetår, vilket motsvarar anslaget
B 5 budgetåret 1994/95, sker en ytterligare bevakning av utgiftsutveckligen
i och med den återrapportering riksdagen krävt i samband med tilldelningen
av extra medel för lönebidragen (bet. 1995/96:AU4, rskr. 1995/96:61).
Som ett led i förstärkningen av den löpande uppföljningen av verksamheten
under innevarande budgetår har regeringen beslutat att myndigheter som
omfattas av förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och
anslagsframställning skall upprätta delårsrapport per den 31 december 1995
och per den 30 juni 1996. Riksrevisionsverket (RRV) har ålagts att granska
dessa delårsrapporter samt avge revisorsintyg avseende genomförd gran-
skning.
RRV har granskat delårsrapportema per den sista december 1995 och
därvid funnit brister som utmynnat i revisorsintyg med invändning i ett
tjugotal fall. Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen 1996, då
även delårsrapportema per den 30 juni 1996 har inkommit till regeringen,
återkomma till riksdagen i de fall det bedöms nödvändigt att särskilt kom-
mentera revisionens iakttagelser. Då lämnas också en redogörelse för de
åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av de iakttagelser som
gjorts vid granskningen av delårsrapportema.
Prop. 1995/96:150
124
Prop. 1995/96:150
Statsbudgetens utfall för budgetåret 1994/95 redovisades i november 1995
(RRV 1995:11). På några poster skilde sig utfallet från den prognos som
regeringen publicerade i kompletteringspropositionen i april 1995.
Tabell 5.4 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1994/95
Miljarder kronor
|
Statsbudget 1994/95 |
Kompl.prop. |
Utfall | |
|
Inkomster |
368,2 |
427,0 |
423,2 |
|
Utgifter exkl. statsskuldsräntor |
442,8 |
462,6 |
456,2 |
|
Statsskuldsräntor |
76,0 |
125,3 |
123,2 |
|
Saldo |
-150,6 |
-160,9 |
-156,2 |
Från statsbudgeten som beslutades i juni 1994 till kompletteringspropo-
sitionen i april 1995 ökade de beräknade inkomsterna med ca 60 miljarder
kronor, från 368 till 427 miljarder kronor. Denna ökning beror till stor del
på ökade företagsskatter, bl.a. fick nya regler för aktiebeskattning större
effekter än väntat på skatteinkomsterna. Även för fysiska personer under-
skattades effekten av de höjda aktieskattema. En annan bidragande orsak
till de ökade inkomsterna är försäljningen av aktier i Pharmacia AB, som
gav en budgetförstärkning på 9 miljarder kronor.
Utgifterna ökade under samma period från 519 till 588 miljarder kronor,
dvs. med 70 miljarder kronor. Ökningen beror huvudsakligen på att rän-
teutgifterna avseende statsskulden i statsbudgeten underskattades med 50
miljarder kronor, vilket förklaras av att marknadsräntorna legat på en högre
nivå än förväntat. I övrigt förklaras 12 miljarder kronor av utgiftsökningen
av medlemskapet i EU.
Det slutliga utfallet visar att både inkomsterna och utgifterna överskatta-
des något i kompletteringspropositionen. Statens inkomster för 1994/95
blev 4 miljarder kronor lägre än vad som prognosticerades i komplette-
ringspropositionen. Statens utgifter blev 8 miljarder kronor lägre än vad
som prognosticerats, varav statsskuldsräntoma svarade för 2 miljarder kro-
nor.
Statsbudgetens utveckling mellan budgetåret 1994/95 och 1995/96
(12 månader)
Budgetåret 1995/96 sträcker sig, som ett resultat av övergången till kalen-
derbudgetår, över 18 månader. För att kunna göra en meningsfull jämförel-
se med utfallet föregående budgetår har beräkningar gjorts även för budget-
årets tolv första månader. Beräkningen för 1995/96 nedan bygger på upp-
gifter som inkommit från departementen i februari 1996.
125
Tabell 5.5 Statsbudgetens inkomster och utgifter 1994/95 och 1995/96 Prop. 1995/96:150
12 månader, miljarder kronor
|
1994/95 Utfall |
1995/96 (12 mån) Kvartalsuppföljning | |
|
Inkomster |
423,2 |
547,5* |
|
Utgifter exkl. statsskulds- | ||
|
räntor |
456,2 |
565,1 |
|
Statsskuldsräntor |
123,2 |
107,3 |
|
Saldo |
-156,2 |
-124,9 |
1 Inkomstberäkningen bygger på underlag från Riksrevisionsverket
Inkomsterna har ökat mellan åren med 124 miljarder kronor. Största
delen, ca 95 miljarder kronor, hänför sig till lagstadgade socialavgifter och
beror till stor del på att sjukförsäkringsavgiften, arbetsmarknadsavgiften,
arbetarskyddsavgiften och lönegarantiavgiften bruttoredovisas fr.o.m
den 1 juli 1995 samt att sjukförsäkringsavgiften höjdes med en procenten-
het den 1 januari 1996 (för närmare beskrivning se prop. 1994/95:100, bil.
1).
Utgifterna exklusive statsskuldsräntor har ökat mellan åren med 90 milj-
arder kronor. Liksom på inkomstsidan beror det till stor del på tekniska
faktorer. Bruttoredovisningen av ovan nämnda trygghetssystem beräknas
på utgiftssidan ge en ökning med ca 40 miljarder kronor. Arbetslöshetser-
sättningen finansierades tidigare från Arbetsmarknadsfonden som redovisas
vid sidan av statsbudgeten. Sedan den 1 juli 1995 redovisas ersättningen
över anslag på statsbudgeten, vilket ger en utgiftsökning med ca 50 mil-
jarder kronor budgetåret 1995/96 (tolv månader). Till viss del motverkas
utgiftsökningen av inkomster från arbetsmarknadsavgiften. Eftersom Ar-
betsmarknadsfonden uppvisar ett negativt finansiellt sparande leder dock
omläggningen till en försämring av budgetsaldot.
Statsskuldsräntoma har minskat med 16 miljarder kronor mellan åren.
Framför allt förklaras det av den förstärkning av kronan som skett under
1995/96, vilket medfört att valutaförlusterna blivit lägre. Dessutom leder
fallande marknadsräntor till något lägre utgifter för statsskuldsräntoma.
Regeringen redovisar i denna proposition för första gången en samman-
ställning av s.k. skatteawikelser. Denna redovisning av skatteawikelser
skall ses mot bakgrund av Finansutskottets uttalanden (1990/91 :FiU30,
rskr. 1990/91:386). Den fullständiga redovisningen av skatteawikelser
återfinns i bilaga 3.
Samhällets stöd till hushåll och individer och andra grupper redovisas i
126
huvudsak på statsbudgetens utgiftssida. Kostnaderna för dessa stöd är inte
alltid direkt jämförbara eftersom vissa stöd är skattepliktiga medan andra är
undantagna från skatteplikt. I det nya systemet med ramar för olika utgifts-
områden är det angeläget att dessa brister i redovisningen undanröjs för att
underlätta prioriteringar mellan olika utgiftsområden.
Vid sidan av de stöd som redovisas på statsbudgetens utgiftssida finns
också stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skatte-
lagstiftningen, vilka hittills inte har redovisats samlat. Exempel på sådana
stöd är det särskilda grundavdraget för pensionärer, avdrag för kostnader
for resor till och från arbetet, nedsatta socialavgifter för arbetsgivare i vissa
kommuner och den lägre skattesatsen vad gäller mervärdesskatt för livsme-
del. Goda skäl finns för dessa särregler, men det är önskvärt att effekterna
av dem redovisas så att en jämförelse mellan olika stödformer blir möjlig.
Ett stöd, som redovisas på budgetens utgiftssida i form av ett anslag är
föremål för beslut inför vaije budgetår. Ett indirekt stöd via en skatteawi-
kelse prövas däremot inte automatiskt i den årliga budgetprocessen. Det
indirekta stöd som ges via skatteawikelsen följs därför inte upp.
Som ett underlag för riksdagens överväganden och för den offentliga
diskussionen kring statens finanser är det angeläget att även stöd i form av
skatteawikelser redovisas. Därigenom ges en möjlighet till en kontinuerlig
prövning av samma slag som görs av utgifterna på statsbudgeten.
För att identifiera en särregel eller en s.k. skatteawikelse måste det exis-
terande regelsystemet sättas i relation till en jämförelsenorm. I den norm
som tillämpas i redovisningen av skatteawikelser gäller bland annat enhet-
liga avdrags- och skatteregler samt generell skatteplikt för inkomster. En-
hetliga skatteregler innebär att det särskilda grundavdraget för pensionärer
räknas om till en skattepliktig pension, så att nettot efter skatt beräknat med
vanligt grundavdrag blir detsamma som enligt gällande regler. Det tillkom-
mande beloppet visar hur mycket pensionerna skulle behöva öka i frånvaro
av det särskilda grundavdraget och vid oförändrade nettobetalningar till
pensionärskollektivet. En sådan redovisning ger en mer korrekt redovisning
av vad olika stödformer kostar. Det bör i detta sammanhang understrykas
att redovisningen av skatteawikelser enbart syftar till att åstadkomma en
rättvisande jämförelse av olika stöd.
Awikelsema redovisas både netto och brutto. I den statliga budgetbered-
ningen är nettokostnaden vanligen av störst intresse, men detta skulle kräva
en redovisning av statsbudgetens utgifter i nettotermer. I redovisningen
nedan har för samtliga icke skattepliktiga transfereringar inklusive det sär-
skilda grundavdraget nettoawikelsen satts till noll.
De totala skatteawikelsema har med utgångspunkt i den beräkningsme-
tod som redovisas i bilaga 3 uppskattats till knappt 174 miljarder kronor av-
seende inkomståret 1996. Awikelsema uppgår netto till knappt 78 milj-
arder kronor, vilket motsvarar drygt 12 procent av statsbudgetens utgifter.
Metoderna för redovisning av skatteawikelser är under utveckling och
kommer successivt att förfinas.
Prop. 1995/96:150
127
Tabell 5.6. Skatteavvikelserna fördelade på utgiftsområden
Miljarder kronor
Prop. 1995/96:150
Utgiftsområde
Skatteförmån brutto
1993 1994 1995
1996
Skatteförmån netto
1993 1994 1995
1996
1 Rikets styrelse
|
2 Samhällsekonomi och | ||||||||
|
finansförvaltning 3 Skatteförvaltning och 4 Rättsväsendet 5 Utrikesförvaltning o 6 Totalförsvar 7 Internationellt bistånd 8 Invandrare och |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
|
flyktingar 9 Hälsovård,sjukvård och | ||||||||
|
social omsorg |
5,1 |
6,0 |
6,2 |
5,9 |
0,9 |
0,9 |
0,9 |
0,7 |
|
10 Ekonomisk trygghet vid 11 Eknomisk trygghet vid |
4,0 |
3,9 |
3,9 |
3,8 | ||||
|
ålderdom |
28,8 |
30,6 |
37,2 |
38,2 |
7,6 |
7,3 |
11,9 |
12,3 |
|
12 Ekonomisk trygghet för 13 Ekonomisk trygghet vid |
19,1 |
20,0 |
21,7 |
19,8 | ||||
|
arbetslöshet |
5,5 |
5,7 |
5,6 |
5,1 | ||||
|
14 Arbetsmarknad och arbetsliv |
1,7 |
4,9 |
3,0 |
3,2 |
1,2 |
3,5 |
2,2 |
2,3 |
|
15 Studiestöd 16 Utbildning och |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
|
universitetsforskning 17 Kultur, medier, trossamfund |
4,8 |
5,5 |
5,7 |
6,6 | ||||
|
och fritid |
8,1 |
8,4 |
9,1 |
8,8 |
6,1 |
6,3 |
6,8 |
6,6 |
|
18 Samhällsplanering,bostads- 19 Regional utjämning |
22,1 |
23,9 |
19,6 |
9,7 |
15,3 |
16,2 |
13,8 |
6,8 |
|
och utveckling |
0,7 |
0,7 |
1,5 |
1,5 |
0,5 |
0,5 |
1,0 |
1,0 |
|
20 Allmän miljö- och naturvård |
3,3 |
3,4 |
1,9 |
1,9 | ||||
|
21 Energi |
0,0 |
0,0 |
3,0 |
3,4 |
0,0 |
0,0 |
1,8 |
2,1 |
|
22 Kommunikationer 23 Jord- o skogsbruk, fiske |
2,2 |
3,1 |
10,9 |
11,5 |
1,7 |
2,4 |
7,7 |
8,1 |
|
med anslutande näringar |
2,8 |
2,9 |
2,7 |
3,2 |
1,5 |
1,5 |
1,3 |
1,4 |
|
24 Näringsliv 25 Allmänna bidrag till |
10,2 |
23,0 |
14,4 |
17,1 |
7,1 |
15,5 |
9,6 |
11,1 |
|
kommuner | ||||||||
|
26 Statsskuldsräntor 27 Avgiften till Europeiska 30 Generell skatteförmån |
18,9 |
28,0 |
17,5 |
32,8 |
12,8 |
19,1 |
11,9 |
23,6 |
|
varav till hushåll |
7,8 |
12,9 |
7,0 |
7,1 |
5,2 |
8,6 |
4,5 |
4,6 |
|
Summa skatteawikelser |
134,0 |
166,7 |
165,5 |
173,9 |
54,6 |
73,3 |
70,9 |
78,0 |
128
B udgetutvecklingen
För att kunna följa utgiftsutvecklingen och i god tid upptäcka eventuella
tendenser till överskridanden görs numera inom regeringskansliet kvartals-
visa uppföljningar av statsbudgeten. Regeringen kommer två gånger per år,
i samband med den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen,
att redovisa denna uppföljning för riksdagen samt presentera förslag till
åtgärder för att finansiera eventuella överskridanden. Den senaste kvartals-
uppföljningen som gjordes i februari innevarande år, tyder på överskridan-
den på ett antal områden. Regeringen lämnar i det följande en redogörelse
för de olika åtgärder som kommer att vidtas för att komma till rätta med
utgiftsutvecklingen.
Prop. 1995/96:150
Tabell 5.7 Inkomster och utgifter budgetåret 1995/96
(18 månader) Miljarder kronor
|
Statsbudget1 |
Kvartals- | |
|
Inkomster |
763,1 |
787,42 |
|
Utgifter exkl. | ||
|
statsskuldsräntor |
846,0 |
862,4 |
|
Statsskuldsräntor |
132,0 |
116,2 |
|
Saldo |
-214,9 |
-191,2 |
1 Inklusive utjämningsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med propositionen
1995/96:64
2 Inkomstberäkningen bygger på underlag från Riksrevisionsverket
Som framgår av tabellen beräknas statsbudgetens inkomster nu bli något
högre än vad som beräknades i juni 1995. Inkomsterna för det 18 månader
långa budgetåret beräknades då till ca 723 miljarder kronor. Ytterligare ca
40 miljarder kronor tillkom hösten 1995 i och med proposition 1995/96:64
Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting m.m. Enligt nu
aktuella beräkningar bedöms inkomsterna bli 787 miljarder kronor. Huvud-
orsaken till denna ytterligare ökning med 24 miljarder kronor är riksdags-
beslut om nya skatter och andra inkomster.
Utgifterna exklusive statsskuldsräntor beräknas bli något högre än i den
fastslagna budgeten. Detta beror dels på överskridanden, dels på att myn-
digheterna bedöms utnyttja reservationsmedel i större utsträckning än tidi-
gare beräknat.
Räntorna på statsskulden beräknas nu bli betydligt lägre än i statsbudge-
ten från juni 1995. Huvudorsaken är fallande marknadsräntor och en star-
kare krona.
129
9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150
Rättelse: S. 144 rad 15 Står: föreslås---Rättat till: för---
De totala utgifterna beräknas uppgå till 979 miljarder kronor, dvs. i stort
sett samma belopp som i statsbudgeten.
Åtgärder för att finansiera överskridanden och nya åtaganden
Ökade utgifter i förhållande till statsbudgeten kan uppstå av flera skäl. En-
ligt regeringen bör ökade utgifter finansieras oavsett om utgiftsökningen
bedöms vara av engångskaraktär eller varaktig. Vad gäller varaktiga utgifts-
ökningar på regelstyrda anslag är det viktigt att regeländringar snabbt kom-
mer till stånd. Under löpande budgetår kan möjligheterna att ändra i regel-
system oeh på så sätt förhindra överskrid anden vara små. Effekten av en
åtgärd måste därför värderas över flera år.
Kvartalsuppföljningen tyder på betydande överskrid anden på vissa en-
skilda utgiftsanslag. De största förväntade överskridandena återfinns inom
Social- och Arbetsmarknadsdepartementens verksamhetsområden.
Överskridandena på Socialdepartementets verksamhetsområde beror på
volymökningar inom regelstyrda anslag. Vad gäller bostadsbidrag finns
förutom kravet att finansiera ett förväntat överskridande på 1,8 miljarder
kronor även ett kvarvarande besparingskrav på 1,5 miljarder kronor i sane-
ringsprogrammet. Regeringen har i proposition 1995/96:186 Nya regler för
bostadsbidrag lagt fram förslag till regelförändringar som kommer att min-
ska utgifterna för bostadsbidrag år 1997. För innevarande budgetår kom-
mer inte överskridandet att kunna åtgärdas genom regelförändringar. Rege-
ringen har därför beslutat att överskridandet skall hanteras genom varaktiga
besparingar under de kommande fem åren (1997-2001). Överskridandena
avseende assistansersättningen och sjukvårdsförmåner på 0,7 respektive 3,4
miljarder kronor kommer att hanteras på ett likartat sett.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde beräknas
utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen överskrida budgeten med ca 11
miljarder kronor. Överskridandet kommer delvis att finansieras inom
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde. Som framgått ligger
de förväntade totala utgifterna för budgetåret 1995/96 i stort sett på budge-
terad nivå. Huvudorsaken till detta är lägre utgifter för räntor på statsskul-
den. Regeringen betraktar generellt sett inte sänkta ränteutgifter som en
finansiering. I rådande konjunkturläge gör regeringen dock den bedöm-
ningen att det leder till en bättre avvägd finanspolitik att inte finansiera
resterande del av överskridandet.
Vid sidan av dessa större överskridanden föreligger ett antal mindre.
Dessa överskrid anden åtgärdas i huvudsak inom respektive departements
verksamhetsområde.
Statliga tjänstepensioner är en utgift som redovisas på statsbudgetens
inkomstsida. Sedan budgeteringstillfället har utgifterna ökat med 1,3 mil-
jarder kronor till följd av att staten av Arbetsdomstolen retroaktivt ålagts att
betala ut pensioner till f.d. statstjänstemän. Den varaktiga utgiftsökningen
beräknas bli ca 300 miljoner kronor per år. Både den engångsvisa, retroak-
tiva utbetalningen och den varaktiga utgiftsökningen bör finansieras från
flera departementsområden. Den engångsvisa utbetalningen finansieras
Prop. 1995/96:150
130
genom engångsvisa indragningar innevarande budgetår.
I kapitel 6 redovisas förslag till nya och ändrade anslag för innevarande
budgetår (tilläggsbudget för 1995/96). Utgiftsökningarna summerar till
drygt 1 999 miljoner kronor.
Prop. 1995/96:150
I det konvergensprogram för Sverige som presenterades i juni 1995 redo-
gjordes översiktligt för det saneringsprogram för de offentliga finanserna
som regeringen förelagt riksdagen i fyra steg sedan november 1994. Pro-
grammet har beräknats ge en sammantagen förstärkning av de offentliga
finanserna år 1998 med ca 118 miljarder kronor. Riksdagen har fattat prin-
cipbeslut om hela saneringsprogrammet på ca 118 miljarder kronor.
De tillkommande budgetförstärkningsåtgärder som motiveras av målet
för den offentliga sektorns finansiella sparande har beskrivits i avsnitt 4.2.5.
Dessa åtaganden innebär en utvidgning av saneringsprogrammet och kom-
mer framgent att ingå i uppföljningen av detta.
I tabell 5.8 nedan redovisas saneringsprogrammet så som det lades fram
i kompletteringspropositionen våren 1995.
131
Tabell 5.8 Förstärkning av de offentliga finanserna enligt saneringsprogrammet Prop. 1995/96:150
Effekt 1998, miljarder kronor
Effekter av beslut under föregående mandatperiod
18,3
Proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder
- Inkomstförstärkningar
- Avgår därav orsakade inkomstminskningar
- Utgiftsminskningar
- Avgår därav orsakade inkomstminskningar
Sammanlagd förstärkning
36,6
-0,3
24,8
-4,7
56,4
Förslag i budgetpropositionen exkl. tidigare aviserade förstärkningar
- Utgiftsminskningar
- Avgår därav orsakade inkomstminskningar
- Avgår justeringar i riksdagen m.m.
- Avgår handlingsprogrammet mot arbetslöshet
Sammanlagd förstärkning
24,6
-2,1
-2,1
-1,1
19,3
Finansiering av medlemskapet i EU
- Inkomstförstärkningar i prop. 1994/95:19
- Avgår därav orsakade utgiftsökningar
- Inkomstförstärkningar i prop. 1994/95:203
- Utgiftsminskningar presenterade i budget- och
kompletteringspropositionema
Sammanlagd förstärkning
12,4
-0,2
1,8
6,0
20,0
Kompletteringspropositionen mm.
- Sänkt mervärdesskatt på livsmedel
- Utgiftsminskningar
- Inkomstförstärkningar
- Diverse överskridanden
Sammanlagd förstärkning
-7,7
9,9
2,6
-1,2
3,6
Summa föreslagna och beslutade åtgärder
117,6
132
För att underlätta uppföljningen av beslutsläget vad gäller saneringspro- Prop. 1995/96:150
grammet har budgetåtgärderna delats in i följande tre grupper:
|
Preciserade beslut |
Denna grupp avser åtgärder där inga ytter- |
|
Aviserade beslut |
Denna grupp avser åtgärder där principbeslut |
|
Återstår att åtgärda |
Denna grupp avser åtgärder där principbeslut |
I prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling pre-
senterades en första uppföljning av beslutsläget vad gäller saneringspro-
grammet. Vid det tillfället, november 1995, fanns preciserade beslut på ca
91 miljarder kronor och aviserade beslut på ca 24 miljarder kronor. Det
återstod 2,2 miljarder kronor att åtgärda. I tabell 5.9 redogörs för beslutslä-
get så som det presenterades i prop. 1995/96:25.
Tabell 5.9 Förstärkning av de offentliga finanserna , beslutsläget i november 1995
Effekt år 1998, miljarder kronor
|
Inkomster |
Utgifter |
Totalt | |
|
Preciserade beslut fattade av | |||
|
riksdagen |
40,4 |
50,9 |
91,3 |
|
Aviserade beslut |
15,7 |
8,4 |
24,1 |
|
Återstår att åtgärda |
0,0 |
2,2 |
2,2 |
|
Totalt |
56,1 |
61,5 |
117,6 |
133
Sedan november 1995 har flera av besparingarna konkretiserats och för
vissa av de tidigare aviserade besparingarna finns nu ett riksdagsbeslut.
Vid föregående uppföljning återstod 2,2 miljarder kronor att åtgärda. Av
dem är nu samtliga preciserade och ingår i de två övriga grupperna.
Det aktuella beslutsläget redovisas i tabell 5.10.
Prop. 1995/96:150
Tabell 5. 10 Förstärkning av de offentliga Finanserna, beslutsläget i mars 1996
Effekt år 1998, miljarder kronor
|
Inkomster |
Utgifter |
Totalt |
Ändringar | |
|
Preciserade beslut fattade | ||||
|
av riksdagen |
47,9 |
51,6 |
99,5 |
+8,2 |
|
Aviserade beslut |
9,4 |
8,6 |
18,0 |
-6,1 |
|
Återstår att åtgärda |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
-2,2 |
|
Totalt |
57,3 |
60,3 |
117,6 |
Anm. Siffrorna i tabellen summrerar inte p.g.a avrundningseffekter
Diagram 5.1 Förstärkning av de offentliga finanserna, beslutläget i mars 1996
Effekt 1998, miljarder kronor
Av det totala saneringssprogrammet på ca 118 miljarder kronor förelig-
ger nu riksdagsbeslut som summerar till ca 100 miljarder kronor. Det är en
ökning med närmare 9 miljarder kronor jämfört med uppföljningen i prop.
1995/96:25. Främst är det inkomstförstärkningar som tidigare grupperats
134
som aviserade men som nu beslutats av riksdagen. Som exempel kan näm- Prop. 1995/96:150
nas ändrade tidpunkter för momsuppbörd och moms på dagstidningar.
I nuläget återstår besparingar om 18 miljarder kronor i gruppen avisera-
de beslut. Största delen, 9,4 miljarder kronor, ligger på inkomstsidan och
avser höjda egenavgifter i sjukförsäkringen. Den resterande delen är ut-
giftsminskningar varav åtgärder inom Socialdepartementets område står för
6 miljarder kronor. Av dem föreligger propositioner på 2,5 miljarder kronor
och utredningsförslag på ytterligare ca 3 miljarder kronor. Ytterligare en
stor post, 704 miljoner kronor, utgörs av utgiftsminskningar som inte be-
döms kunna bäras inom det område som ursprungligen avsågs. Av dessa är
250 miljoner kronor engångsvis till följd av att besparingen på invandring
senarelagts. Detta belopp sparas engångsvis genom inleveranser och in-
dragningar av anslagsbehållningar. Resterande besparingskrav på 454 mil-
joner kronor bedöms inte kunna genomföras inom Jordbruksdepartemen-
tets verksamhetsområde och finansieras nu varaktigt genom neddragningar
inom flera departements verksamhetsområden.
En stor del av besparingarna i denna kategori har fördelats på utgiftsom-
råden. Den slutliga preciseringen kommer i allt väsentligt att ske i samband
med höstens budgetproposition.
135
Tabell 5.11 Saneringsprogrammet
Uppföljning av budgetförstärkningar'
Effekt 1998, miljoner kronor
Prop. 1995/96:150
Preciserade beslut fattade av riksdagen
Inkomster 47 945
Utgifter 51 590
Summa preciserade beslut 99 535
Aviserade beslut
Inkomster:
Höjd egenavgift till sjukförsäkringen 9 400
Summa inkomster 9 400
|
Utgifter: | |||
|
Justitiedepartementet |
600 | ||
|
Socialdepartementet |
6 025 | ||
|
Enligt prop: | |||
|
-Bostadsbidrag (prop. 1995/96:186) |
2 300 | ||
|
-Assistansersättning (prop. 1995/96:146) |
215 | ||
|
Enligt utredning: | |||
|
-Förtidspensioner |
1 380 | ||
|
-SGI |
480 | ||
|
-Underhållsstöd |
500 | ||
|
-Läkemedel |
550 | ||
|
Övrigt |
600 | ||
|
Miljödepartementet |
222 | ||
|
Näringsdepartementet |
560 | ||
|
Jordbruksdepartementet |
46 | ||
|
Kulturdepartementet |
100 | ||
|
Övrigt |
704 | ||
|
(finansieras kollektivt) | |||
|
Arbetsmarknadsdepartementet | |||
|
- Invandring |
370 | ||
|
Summa utgifter |
8 627 | ||
|
Summa aviserade beslut |
18 027 | ||
|
Återstår att åtgärda | |||
|
Inkomster |
0 | ||
|
Utgifter |
0 | ||
|
Summa återstår att åtgärda |
0 | ||
Totalt
117 562
‘Sedan uppföljningen i proposition 1994/95:25 har viss omfördelning av åtgärderna
skett.
136
En mer detaljerad genomgång av beslutade åtgärder återfinns i bilaga till
detta avsnitt.
Nya beräkningar av avgiften till EG-budgeten visar på ett ökat finansie-
ringsbehov om ca 0,5 miljarder kronor jämfört med tidigare beräkningar.
Detta finansieringsbehov avräknas mot den ännu ej helt utnyttjade ramen
för sänkt företagsbeskattning. Regeringen avser att återkomma med en
bedömning av finansieringsbehovet efter år 1998.
Prop. 1995/96:150
137
Bilaga till kap. 5
Prop. 1995/96:150
Miljoner kronor, netto Effekt 1998
UTGIFTER
Tidigare beslutade åtgärder
Pensioner 2 200
Sjukförsäkring m.m. 600
Familjepolitik 900
Räntebidrag 1 800
Övergång till Danellsystemet 3 900
Proposition 1994/95:25
Socialdepartementet
Skärpt prövning av förtidspension 1 300
och sjukpenning
Sänkta flerbarnstillägg 540
Reducerad uppräkning av basbeloppet 5 700
Bidragsförskott/underhållsbidrag 760
Avskaffat vårdnadsbidrag 2 300
Jordbruksdepartementet
Beredskapslagring 200
Avbytarverksamhet 100
Försvarsdepartem entet
Besparing 2 000
Utrikesdepartementet
Asylkostnader 300
Utbildningsdepartementet
Avindexering av studiemedel 182
Budgetproposition 1994/95:100
Justitiedepartementet
Rättshjälp 14
Partistöd 12
Domstolarna 89
Polisen 235
Kriminalvård 50
138
|
Utrikesdepartementet | |
|
Bistånd |
707 |
|
Samarbete Central- och Östeuropa |
335 |
|
Slopat Efta-bidrag |
114 |
|
Övrigt |
457 |
|
Socialdepartementet | |
|
Sänkta barnbidrag |
2 345 |
|
Utfasning flerbarnstillägg |
307 |
|
F öräldraförsäkring |
130 |
|
Ändrade utbetalningstidpunkter |
50 |
|
Sänkt folkpension för vissa gifta |
920 |
|
Diverse förslag bostadstillägg pensionärer |
900 |
|
Sänkt folkpension/höjt pensiontillskott | |
|
för förtidspensionärer |
580 |
|
Ändrade utbetalningstidpunkter för pensioner |
350 |
|
Höjning av tak för avgift för vårddag till 80kr |
45 |
|
Höjning av högkostnadsskyddet vid sjukvård |
200 |
|
Tandvård |
600 |
|
Läkemedel |
540 |
|
Statlig konsumtion |
726 |
|
Kommunikationsdepartementet | |
|
Minskade investeringar i vägar |
968 |
|
Minskade investeringar i järnvägar |
1 289 |
|
Minskat bidrag till fritidsbåtsändamål m.m. |
15 |
|
Minskad ersättning till Posten |
150 |
|
Minskat bidrag till enskilda vägar |
328 |
|
Minskat bidrag till flygplatser |
15 |
|
Övrigt |
9 |
|
Statlig konsumtion |
126 |
|
Finansdepartementet | |
|
Skatte- och exekutionsväsendet |
409 |
|
Fastighetsförvaltning och lokalförsöijning |
98 |
|
Statliga arbetsgivarfrågor |
101 |
|
EU-besparing |
421 |
|
Övriga myndigheter |
355 |
|
Utbildningsdepartementet | |
|
Skolsektorn |
200 |
|
Studiestöd |
925 |
|
Universitet och högskolor |
1 024 |
|
Forskning |
254 |
|
Jordbruksdepartementet | |
|
EG:s miljöprogram |
624 |
|
Forskning och utbildning |
200 |
Prop. 1995/96:150
139
Stöd till mindre gynnade områden
Övrigt
Arbetsmarknadsdepartementet
Utbildningsbidrag
Utbildning i företag
Regionalpolitik
Arbetsvillkor/Normalarbetstid
Permitteringslön
Statlig konsumtion
Särskilda bidrag
Invandring
Samhall AB
Utbildningsbidrag på sommaren
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Utbildningsbidrag utlandet
Arbetsliv
Kulturdepartementet
Statlig konsumtion
Besparing Sveriges Radio och TV
Näringsdepartementet
Europeiskt FoU-samarbete
Produktivitets- och effektivitetskrav på myndigheter
Ränteeffekter av engångsvisa inleveranser
Övrigt
Civildepartementet
Organisationsbidrag
Statlig konsumtion
Miljödepartementet
Bidrag till miljöarbete
Bidrag till kalkningsverksamhet
Miljöforskning
Miljöinsatser i Östersjön
Övrigt
Kungliga hov- och slottsstaten
Socialdepartementet
75% ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkring
Läkemedel
Tandvård
Kommunikationsdepartementet
50
172
615
1 433
244
1 509
200
482
287
140
285
100
496
100
201
48
551
316
80
19
35
87
280
31
38
30
46
70
5
2015
300
200
Prop. 1995/96:150
140
Minskad investering i järnvägar
75
Prop. 1995/96:150
Utbildningsdepartementet
Europeisk forskningssamverkan 55
Utvecklingsverksamhet och internationell
samverkan 20
75% ersättningsnivå i vuxenstudiestöden 259
Arbetsmarknadsdepartementet
Sänkt ersättning rek.stöd och beredskapsarbete 1213
Inträde i A-kassan plus karens vid egen uppsägning 800
Regeländringar arbetsmarknadspolitiska åtgärder 620
Deltid, sänkt ersättning för fasta tjänster 190
Finansieringsavgift för arbetsplatsintroduktion 240
Starthjälp 125
Invandring 93
75% ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen 1510
Kulturdepartementet
EU-finansiering 25
Näringsdepartementet
Främjande av kvinnors företagande 35
Investeringsfrämj ande 15
Civildepartementet
Statlig konsumtion 16
Organisationsbidrag 8
Miljödepartementet
Kalkning 20
Miljöforskning 25
SKEKämsäkerhetsforskning 5
Ingen kompensation för allmän löneavgift 87 5
Summa utgiftsminskningar 56 688
INKOMSTER
Tidigare beslutade åtgärder
Förändrade egenavgifter 9 600
Proposition 1994/95:25
Värnskatt 4 200
Enhetlig kapitalbeskattning 7 500
Bevarad förmögenhetsskatt 1 900
Avkastningsskatt 1 900
141
|
Minskad indexering |
4 400 |
|
Egenavgift |
4 700 |
|
Interaktionseffekter |
-400 |
|
Skatteadininistrationsersättning | |
|
kyrkliga kommuner |
500 |
|
Övriga skatteförändringar |
4 700 |
|
Ej reducerade indexering för tak för egenavgifter |
200 |
|
Proposition 1994/95:203 | |
|
Fastighetsskatt industri |
800 |
|
Fastighetsskatt kommuner lokalt |
2 100 |
|
Energiskatt arbetsredskap |
500 |
|
Allmän höjning CÖ2-skatt |
600 |
|
Höjd vattenskatt |
700 |
|
Höjd kämkraftskatt |
500 |
|
Skatt på naturgrus |
100 |
|
Höjd energiskatt på el |
300 |
|
Indexering av försäljningsskatt |
500 |
|
Begränsad avdragsrätt pensionsförsäkringar |
900 |
|
Allmän löneavgift m.m. |
6 200 |
|
Förändrad moms/punktskatter |
1 100 |
|
Handelsgödselavgift |
200 |
|
Kompletteringspropositionen 1994/95:150 | |
|
Tidningsmoms |
320 |
|
Ändrad momsuppbörd |
500 |
|
Sjukvårdsförmåner |
200 |
|
Reducerat grundavdrag |
700 |
|
Kärnkraft |
400 |
|
Sänkt representationsavdrag |
400 |
|
Moms begagnade varor |
400 |
|
Kontrolluppgiftsskyldighet aktier |
300 |
|
Höjd skatt folköl |
250 |
|
Tullen (från utgiftssidan) |
75 |
|
Inkomstförstärkning Socialdepartementet |
300 |
|
Summa inkomstförstärkningar |
57 545 |
|
TOTALT beslutade budgetförstärkningar |
114 233 |
Prop. 1995/96:150
142
|
Avgår diverse budgetförsvagningar: |
Prop. 1995/96:150 |
|
Strukturfond Arbetslöshetsreform Minskad avtrappning räntebidrag |
-820 |
|
TOTALT beslutade budgetförstärkningar |
99 535 |
143
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på
tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa
nya anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår.
De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas
och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande.
Om ytterligare framställningar om förändringar av anslag för innevarande
budgetår skulle visa sig ofrånkomliga, kommer de att föreläggas riksdagen
under hösten 1996.
De anslagsförändringar som begärs innebär en nettoökning som uppgår
till drygt 1 999 miljoner kronor (tabell 6.1). I detta ingår utgifter som
sammanhänger med från EG-budgeten finansierad kompensation för
revalvering av jordbruksomräkningskursen och fiskevård för vilka det
föreslås nya anslag till ett belopp av knappt 180 miljoner kronor.
För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna har regeringen
tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt
finansierade genom samtidigt beslutade utgifitssänkningar eller
inkomstökningar (prop. 1994/95:100 bil. 1).
Finansiering sker i huvudsak inom respektive departementsområde med
undantag av utbildningssatsningarna inom Utbildningsdepartementets
område, vilka till största delen finansieras genom vissa regelförändringar
inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde.
Totalt föreslås i tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
utgiftsökningar på drygt 1 999 miljoner kronor och utgiftsminskningar på
knappt 3 300 miljoner kronor, varav 3 288 miljoner kronor avser medel till
Försvarsmakten som p.g.a. leveransförseningar i stället bör budgeteras år
1997. Regeringens förslag innebär således att budgeten för år 1995/96
minskas med 1 300 miljoner kronor.
144
Tabell 6.1 Specifikation avförändringarna i utgiftsanslagen för budgetåret
1995/96 i förhållande till statsbudgeten
1000-tals kronor
Prop. 1995/96:150
Belopp Förslag till Förändring
i stats- nytt anslags- Ökning (+)
budgeten' belopp Minskning (-)
Försvarsdepartementet
|
Försvarsmakten, ramanslag |
59 260 534 |
55 965 440 |
- 3 295 094 | |
|
Statens försvarshistoriska museer, ramanslag |
68 201 |
70 201 |
+ |
2 000 |
|
Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag |
30 244 |
35 244 |
+ |
5 000 |
|
Summa: |
59 358 979 |
56 070 885 |
- |
3 288 094 |
|
Socialdepartementet | ||||
|
Riksförsäkringsverket, ramanslag |
819 326 |
857 326 |
+ |
38 000 |
|
Allmänna försäkringskassor, ramanslag |
6 420 407 |
6 450 407 |
+ |
30 000 |
|
Summa' |
7 239 733 |
7 307 733 |
+ |
68 000 |
Utbildningsdepartementet
Bidrag till viss verksamhet inom det kommu-
|
nala skolväsendet mm, förslagsanslag |
2 1565102 |
2 550 260 |
+ |
393 750 |
|
Bidrag till folkbildningen |
3 630 357 ’ |
3 702 357 |
+ |
72 000 |
|
Övriga utgifter inom grundutbildningen, | ||||
|
reservationsanslag |
1 622 33R1 |
1 658 248 |
+ |
35 910 |
|
Vissa ersättningar för klinisk utbildning | ||||
|
och forskning, ramanslag |
2 296 979 |
3 051 995 |
+ |
755 016 |
|
Studiemedel mm., förslagsanslag |
11 309 260 5 |
11 443 260 |
+ |
134 000 |
|
Vuxenstudiestöd mm, reservationsanslag |
3 960 175 6 |
4 288 841 |
4- |
328 666 |
|
Summa' |
24 975 619' |
26 694 961 |
+ 1719 342 | |
1 Inkl. prop. 1995/96:105
1 Varav 511 905 tkr föreslagna i prop 1995/96:105
’ Varav 158 000 tkr föreslagna iprop 1995/96:105
4 Varav 173 285 tkr föreslagna i prop 1995/96:105
5 Varav 286 135 tkr föreslagna i prop 1995/96:105
6 Varav 475 575 tkr föreslagna i prop 1995/96:105
145
10 Riksdagen.1395/96. i saml, Nr 150
Rättelse: S. 145 rad 18 Summor flyttade till rätt kolumn
Tabell 6.1 (forts.)
1000-tals kronor
Prop. 1995/96:150
|
Belopp i stats- |
Förslag till |
Förändring Ökning (+) Minskning (-) | ||
|
Jordbruksdepartementet Statens jordbruksverk, ramanslag |
244 500 |
246 500 |
+ |
2 000 |
|
Från EG-budgeten finansierad kompensation |
0 |
173 000 |
+ |
173 000 |
|
Fiskevård, ramanslag |
0 |
6917 |
4- |
6917 |
|
Ersättning Kr viltskador m.m., Krslagsanslag |
38 300 |
48 300 |
+ |
10 000 |
|
Summa: |
282 800 |
474 717 |
+ |
191 917 |
|
Näringsdepartementet Sveriges geologiska undersökning: Geologisk |
201 400 |
210 900 |
+ |
9 500 |
|
Summa: |
201 400 |
210 900 |
+ |
9 500 |
|
Civildepartementet Bidrag till nationell och internationell |
171 103 |
174 603 |
+ |
3 500 |
|
EU:s utbytesprogram Ungdom Kr Europa, Krslagsanslag |
7 841 |
3 000 |
- |
4 841 |
|
Summa: |
178 944 |
177 603 |
- |
1 341 |
|
Summa totalt: 92 237 47S |
90 936 799 |
1 300 676 | ||
146
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Försvarsmaktens
verksamhet uppfört ett ramanslag på 59 260 534 000 kronor.
I samband med övergången från tidigare budgetårsindelning till
kalenderårsvisa budgetår uppmärksammades att medelsbehovetet under
perioden juni 1996 till juni 1997 var ojämnt fördelat. Medelsbehovet var
större under hösten än under våren. I den nya budgetårsindelningen
budgeterades därför medlen till det artonmånaders långa budgetåret
1995/96 istället för till det nya budgetåret 1997 så att Försvarsmaktens
halvårsvisa behov av betalningsmedel skulle kunna tillgodoses utan att
planeringen ändrades. Således budgeterades 3 288 094 000 kronor till
budgetåret 1995/96 istället för till budgetåret 1997.
På grund av bl.a. leveransförseningar har medelsbehovet förändrats.
Regeringen anser därför att de till 1995/96 budgeterade medlen istället bör
budgeteras till budgetåret 1997. Anslaget för innevarande budgetår kan
därför minskas med 3 288 094 000 kronor. I det följande föreslår
regeringen att anslaget skall minskas med ytterligare 7 000 000 kronor för
att finansiera resursförstärkningar inom Försvarsdepartementes
verksamhetsområde. Totalt föreslås en minskning av anslaget med
3 295 094 000 kronor.
1 statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Statens
försvarshistoriska museers verksamhet uppfört ett ramanslag på 68 201 000
kronor.
Regeringen beslutade den 11 maj 1994 att uppdra åt Statens
fastighetsverk att uppföra ett nytt Marinmuseum i Karlskrona. Regeringen
har vidare den 6 juli 1995 uppdragit åt Statens fastighetsverk att projektera
och utföra ombyggnad av Armémuseum i Stockholm. Under sommaren
1997 respektive under året 1998 beräknas inflyttning kunna ske.
Investeringar i museernas basutställningar medför ökade kapitalkostnader
för myndigheten under innevarande budgetår.
De ökade kapitalkostnaderna kan beräknas till 2 000 000 kronor.
Regeringen bedömer att myndigheten inte har möjligheter att inom den för
innevarande år tilldelade anslagsramen göra omprioriteringar för att
finansiera dessa kostnader. Regeringen anser att innevarande års anslag till
Statens försvarshistoriska museer på tilläggsbudget skall ökas med
2 000 000 kronor. Det totala anslagsbeloppet blir därigenom 70 201 000
kronor. Regeringen föreslår att utgiftsökningen finansieras genom att
anslaget Försvarsmakten minskas med motsvarande belopp.
147
G 6. Flygtekniska försöksanstalten
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Flygtekniska
försöksanstaltens verksamhet uppfört ett ramanslag på 30 244 000 kronor.
Behov av ytterligare investeringar i vindtunnlama under budgetåret
1995/96 föreligger. Investeringarna medför ökade kapitalkostnader för
myndigheten under innevarande budgetår.
Kapitalkostnaderna för budgetåret 1995/96 kan beräknas till 5 000 000
kronor. Regeringen bedömer att myndigheten inte har möjligheter att inom
den för innevarande år tilldelade anslagsramen göra omprioriteringar för att
finansiera dessa kostnader. Regeringen föreslår därför att innevarande års
anslag till Flygtekniska försöksanstalten på tilläggsbudget ökas med
5 000 000 kronor. Totalbeloppet blir 35 244 000 kronor. Regeringen
föreslår att utgiftsökningen finansieras genom att anslaget Försvarsmakten
minskas med motsvarande belopp.
Prop. 1995/96:150
148
Läkemedelsförmånen
Prop. 1995/96:150
Regeringens förslag: Egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för
öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel höjs från lägst 1 800
kronor till lägst 2 500 kronor fr.o.m. den 1 juli 1996.
Skälen för regeringens förslag: Sjukförsäkringens kostnader för
läkemedelsförmånen har hittills av olika orsaker ökat mer än beräknat
under budgetåret 1995/96. En betydande del av denna ökning beror på den
allt snabbare övergången till nya och dyrare men också effektivare
läkemedel samt på den pågående omstruktureringen från sluten till öppen
sjukvård vilket leder till att en ökad volym prisnedsatta läkemedel förskrivs
1 öppen vård. Utvecklingen i dessa avseenden bedöms i huvudsak ha
positiva kostnadskonsekvenser för vårdsektorn och medföra en bättre
livskvalitet för många människor.
Däremot kan vi konstatera att de kraftigt höjda egenavgiftema för
prisnedsatta läkemedel under förra året inte fick avsedda besparingseffekter
beroende på att förmånssystemet genom sin konstruktion av
högkostnadsskyddet har en kostnadsdrivande effekt. Detta medför även
negativa kostnadseffekter för sjukvårdshuvudmännen i form av fler
avgiftsfria besök i den öppna vården.
Det är därför enligt regeringens bedömning motiverat att vidta åtgärder
för att motverka kostnadsutvecklingen i detta avseende. I avvaktan på den
planerade ändringen av förmånssystemet nästa år anser vi att detta bäst sker
genom en höjning av högkostnadsskyddet från lägst 1 800 kronor högst
2 500 kronor för en 12-månadersperiod.
Den nu föreslagna höjningen av egenkostnadstaket i
högkostnadsskyddet, som förutsätter ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader m.m., beräknas minska försäkringens
kostnader med 370 miljoner kronor per år. Förslaget innebär vidare att
sjukvårdshuvudmännens inkomster för patientavgifter beräknas öka med ca
250 miljoner kronor på helårsbasis. För innevarande budgetår beräknas
förslaget minska anslaget med 185 miljoner kronor. Lagförslaget återfinns
i avsnitt 2.5.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation
(HSU 2000) har i sitt delbetänkande Reform på recept (SOU 1995:122)
lämnat förslag om en genomgripande reformering av läkemedelsförmånen
både vad gäller förmånssystemets utformning och kostnadsansvaret för
detta. Förslaget har remissbehandlats och bereds nu inom regeringskansliet.
149
Avsikten är att en proposition om förändringar i läkemedelsförmånen, med Prop. 1995/96:150
utgångspunkt i utredningens förslag, skall kunna föreläggas riksdagen efter
sommaren 1996 så att det nya systemet kan träda i kraft den 1 januari 1997.
Tandvårdsförsäkringen
Regeringens bedömning: Den 1 oktober 1996 införs en reviderad
tandvårdstaxa. Samtidigt slopas försäkringsersättningen för ädla metaller
i tandtekniska arbeten.
Vidare avser regeringen att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att
utarbeta förslag om en tandvårdsförsäkring som fr.o.m. år 1998 endast
ger ekonomiskt stöd till vissa s.k. särskilda patientgrupper i samhället.
Skälen för regeringens bedömning: I prop. 1995/96:119 Reformerad
tandvårdsförsäkring framhöll regeringen det angelägna i att företa en
revidering av gällande tandvårdstaxa i syfte att förenkla och förbättra denna.
Propositionen innehåller en detaljerad redovisning av hur taxan bör revideras
och skälen för detta. Regeringen tvingades dock återkalla propositionen då
det inte förelåg erforderligt stöd för förslaget i riksdagen.
Eldigt regeringens bedömning är det emellertid nödvändigt att fullfölja det
aviserade förändringsarbetet angående åtgärdstaxan och Riksförsäkringsverket
kommer inom kort att få i uppdrag att utarbeta ett förslag till reviderad
tandvårdstaxa som i princip utgår från förslaget i den återkallade
propositionen. Det innebär således att den nuvarande åtgärdsförteckningen
omformas så att vissa åtgärder sammanförs så att alla tjänster, inkl,
tandtekniskt arbete och allt material för en viss behandlingsåtgärd samlas
under en åtgärdsrubrik med ett arvode. Vidare bör arvodena för respektive
åtgärd vägas samman med utgångspunkt i principen om lägsta effektiva
omhändertagandenivå. Självrisken på 700 kronor behålls och ersättningen
från försäkringen bör vara 35 procent för behandlingskostnader upp t.o.m.
13 500 kronor då ett särskilt högkostnads-skydd inträder med 70 procent
ersättning. Försäkringsersättningen för ädelmetall i de tandtekniska arbetena
bör avskaffas.
Med utgångspunkt från dessa förändringar skall den reviderade taxan
grundas på en utgiftsram om 1 901 miljoner kronor, vilket är 350 miljoner
kronor lägre än vad som tidigare gällt för år 1996. Förslaget beräknas för
innevarande budgetår minska anslaget med 88 miljoner kronor.
Regeringen har också för avsikt att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att
utarbeta förslag som utgår från att samtliga subventioner i
tandvårdsförsäkringen slopas med undantag för ett ekonomiskt skydd för de
s.k. särskilda patientgrupperna dvs. grupper som till följd av sjukdom eller
funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov. För detta ändamål skall avsättas
en utgiftsram på högst 1 000 miljoner kronor, vilket innebär en ytterligare
utgiftsminskning på ca 900 miljoner kronor. Denna omstrukturering av
tandvårdsförsäkringen är planerad att träda i kraft den 1 januari 1998.
150
Prop. 1995/96:150
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Riksförsäkringsverket
uppfört ett ramanslag på 819 326 000 kronor och för de allmänna
försäkringskassorna ett ramanslag på 6 420 407 000 kronor.
Genomförandekostnader för det reformerade ålderspensionssystemet
Riksdagen beslutade den 8 juni 1994 på grundval av propositionen
1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet om riktlinjer för
en genomgripande reform av det allmänna ålderspensionssystemet
(bet. 1993/94 :SfU24, rskr,1993/94:439).
Den dåvarande regeringen beslutade den 23 juni 1994 att inom
Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp, benämnd Genomförandegruppen,
med företrädare för de politiska partier som ställt sig bakom förslagen i den
angivna propositionen. Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka
vid det fortsatta beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen.
1 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil.6) föreslog regeringen
att pensionsreformen skall träda ikraft den 1 januari 1997. Riksdagen godkände
förslaget (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343).
Härefter har Socialdepartementet i en departementspromemoria Reformerat
pensionssystem - lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41)
redovisat förslag till lagstiftning vad avser intjänande och beräkning av
inkomstgrundad ålderspension, m.m. Departementspromemorian har under
hösten 1995 remissbehandlats. Den socialdemokratiska partikongressen har
nyligen antagit riktlinjer för ett brett upplagt samråd kring det kommande
pensionssystemet. Utifrån detta samråd avser regeringen att ta ställning till
de frågor som fortfarande är öppna inom ramen för pensionsöverenskommelsen.
Regeringen eftersträvar en bred politisk uppslutning kring reformeringen av
pensionssystemet.
Med utgångspunkt i av statsmakterna gjorda ställningstaganden bedrivs
sedan något år tillbaka ett omfattande utvecklingsarbete vid
Riksförsäkringsverket.
För arbetet med pensionsprojektet krävs resursförstärkning vid
Riksförsäkringsverket fr.o.m. innevarande budgetår. Med hänsyn till att det
är fråga om utvecklingsarbete som beräknas bli av betydande värde för
verksamheten under lång tid framöver kan låneramen i Riksgäldskontoret
disponeras. Regeringen har i regleringsbrev den 15 juni 1995 avseende
socialförsäkringsadministrationen meddelat beslut om låneramens storlek för
budgetåret 1995/96. Regeringen beräknade härvid lånebehovet för det
reformerade pensionssystemet till 130 miljoner kronor. Det är nu regeringens
avsikt att besluta om ökning av låneramen med ytterligare 88 miljoner kronor.
De räntekostnader som skall betalas för lån för arbetet med pensionssystemet
under innevarande budgetår beräknas till 13 miljoner kronor. För detta belopp
behöver medel tillföras Riksförsäkringsverkets anslag.
151
Med hänsyn till den stora betydelse pensionen har för allmänheten är
informationen om det reformerade pensionssystemet av stor vikt. Vissa
informationsinsatser har också redan genomförts. Enligt regeringens
bedömning behövs fortsatta insatser. Informationsbehovet omfattar såväl
generell information genom Riksförsäkringsverkets försorg som mer riktad
information via försäkringskassorna. Av vikt är att försäkringskassorna har
en god kunskapsnivå och beredskap för att kunna besvara allmänhetens
frågor. Regeringen beräknar medelsbehovet för generella informationsinsatser
under budgetåret 1995/96 till 10 miljoner kronor. Av medlen avses viss del
ställas till regeringens disposition. För försäkringskassorna beräknas ett
ytterligare medelsbehov om 5 miljoner kronor.
Regeringen anser mot bakgrund härav att för förberedelser för det
reformerade pensionssystemet skall för innevarande budgetår ramanslaget
till Riksförsäkringsverket tillföras 23 miljoner kronor och ramanslaget till
Allmänna försäkringskassor 5 miljoner kronor.
Kostnaderna för den löpande administrationen och genomförandet av
pensionsreformen bör enligt regeringens mening finansieras inom ramen för
det allmänna pensionssystemet. En sådan ordning ligger i linje med
nuvarande princip för finansieringen av ATP-systemets administration.
Regeringen avser att i samband med förslag om den närmare utformningen
och finansieringen av det reformerade pensionssystemet återkomma till
riksdagen angående finansiering av administrationen.
Genomförandekostnader för reform om nya regler för bostadsbidrag
I propositionen 1995/96:186 Nya regler för bostadsbidrag har regeringen
lämnat förslag till ändrade regler för bostadsbidrag. Förslagen omfattar i första
hand ett nytt inkomstprövningssystem som beräknas innebära betydande
kostnadsminskningar. Regeländringarna skall enligt regeringens förslag i
huvudsak träda i kraft den 1 januari 1997. I propositionen anges att de
administrativa konsekvenserna av det nya regelsystemet inledningsvis kommer
att bli påtagliga. Inför ikraftträdandet krävs förberedelsearbete hos såväl
Riksförsäkringsverket som försäkringskassorna. I propositionen anges också
att Riksförsäkringsverket beräknat kostnaderna för förberedelser som omfattar
utveckling av ADB-system, uppbyggnaden av administrativa rutiner,
utbildning av försäkringskassornas personal samt information till 15 miljoner
kronor.
Regeringen återkommer här beträffande behovet av resurstillskott för
förberedelsearbetet avseende innevarande budgetår. Utöver för tidigare
beräknade kostnader behövs 25 miljoner kronor för försäkringskassornas
handläggning av bidragsärenden inför årsskiftet 1996/97. För
genomförandekostnadema bör Riksförsäkringsverkets ramanslag tillföras
15 miljoner kronor och försäkringskassornas ramanslag 25 miljoner kronor.
Resursförstärkningen för administrationen är en förutsättning för
genomförandet av bostadsbidragsreformen och beloppen finansieras främst
via besparingar till följd av reformen.
Prop. 1995/96:150
152
Sammantaget innebär förslagen ett ökat anslagsbehov för anslaget F 1.
Riksförsäkringsverket med 38 000 000 kronor och för anslaget F 2. Allmänna
försäkringskassor med 30 000 000 kronor.
Prop. 1995/96:150
153
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
förslagsanslag på 1 644 605 000 kronor.
Innevarande läsår har extra statsbidrag på drygt 1 500 miljoner kronor
anvisats under detta anslag för sysselsättningsskapande åtgärder inom
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning. Detta motsvarar 16 000
platser inom gymnasieskolan och 42 500 platser i vuxenutbildningen, varav
17 000 platser för tredje året i komvux och 1 500 platser för basår inom
komvux.
Regeringen föreslog i propositionen med förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop. 1995/96:105) riksdagen att anvisa
ytterligare 511 905 000 kronor under detta anslag. Medel beräknades då för
insatser under höstterminen 1996 med 35 300 platser i komvux, varav 3 300
för yrkesutbildning och 4 000 för basår, samt för att höstterminen 1996 inleda
försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning med 1 700 platser. En
närmare redovisning har lämnats i propositionen om kvalificerad
yrkesutbildning m.m. (prop. 1995/96:145) för hur kostnaderna för kvalificerad
yrkesutbildning har beräknats. Riksdagen har ännu inte tagit ställning till
förslagen i dessa propositioner.
Regeringen föreslår nu, som en inledning på en större utbildningssatsning,
att ytterligare 25 000 platser inrättas i komvux för höstterminen 1996. Med
ändring av förslaget i prop. 1995/96:105 kan kostnaderna beräknas för
samtliga 56 300 platser - utöver platserna för kvalificerad yrkesutbildning
och basåret - till i genomsnitt ca 28 100 kronor per helårsplats. Motivet för
detta är att bidrag för yrkesutbildning inte bör vara enhetligt utan ta hänsyn
till att det finns betydande kostnadsskillnader mellan yrkesutbildningar av
olika slag. Den sammanlagda kostnaden för komvux, basår och kvalificerad
yrkesutbildning beräknas till 905 655 000 kronor för höstterminen 1996.
Ökningen i förhållande till prop. 1995/96:105 är 393 750 000 kronor.
Förslag avseende ökade kostnader för studiemedel och vuxenstudiestöd
behandlas under anslagen E 4. Studiemedel m.m. resp. E 5. Vuxenstudiestöd
m.m.
Prop. 1995/96:150
154
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
obetecknat anslag på 3 472 357 000 kronor.
Regeringen föreslog i prop. 1995/96: 105 med förslag till tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 att Folkbildningsrådet erhåller
ytterligare 50 miljoner kronor för särskilda kurser för arbetslösa förlagda till
studieförbund och folkhögskolor under hösten 1996. Regeringen föreslog
även att ytterligare 108 miljoner kronor skulle anvisas för att möjliggöra ca
6 000 extra platser inom folkhögskolan under höstterminen 1996. Regeringen
meddelade sin avsikt att i budgetpropositionen för budgetåret 1997 återkomma
till riksdagen med motsvarande förslag avseende första halvåret 1997.
Regeringen föreslår, utöver vad som föreslagits i prop. 1995/96:105, att
ytterligare 72 000 000 kronor, anvisas för att möjliggöra ca 4 000 fler platser
inom folkhögskolan under höstterminen 1996. Såvitt gäller resurser för dessa
platser för första halvåret 1997 avser regeringen att återkomma i
budgetpropositionen för budgetåret 1997.
Prop. 1995/96:150
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 1 449 053 000 kronor.
Under detta anslag har riksdagen anvisat medel för vissa särskilda åtgärder
under läsåret 1995/96 för att, mot bakgrund av den höga arbetslösheten,
erbjuda fler studerande plats i högskolan.
Regeringen har i propositionen Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96 (prop. 1995/96:105) föreslagit att de tillfälliga
utbildningssatsningarna bör förlängas att gälla under läsåret 1996/97. Detta
förslag innebar enviss minskning i omfattningen av platser i förhållande till
vad som gäller för innevarande budgetår. Regeringens förslag innebar att
resurser skulle anvisas för de sista sex månaderna av budgetåret 1995/96 för
5 000 platser inom de humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska
utbildningsområdena, för 2 600 basårsplatser samt för 1 200 platser inom
aspirantutbildning för arbetslösa invandrare med akademisk utbildning.
Regeringen anförde vidare att om universiteten och högskolorna bedömde
det möjligt att öka antalet basårsplatser utöver de föreslagna antalet, skulle
en omfördelning av platser från de humanistiska, samhällsvetenskapliga och
juridiska utbildningsområdena till basårsplatser göras inom ramen för de
anvisade medlen.
155
Efter att universitetens och högskolornas uppfattning inhämtats har det visat
sig att antalet basårsplatser kan utökas till cirka 3 400 varför antalet platser
inom de humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska utbildnings-
områdena reduceras.
Regeringen föreslår, utöver vad som föreslagits i prop. 1995/96:105, att
ytterligare resurser anvisas för de sista sex månaderna av budgetåret 1995/96
för 2 000 platser varav 1 450 platser inom de humanistiska, samhälls-
vetenskapliga och juridiska utbildningsområdena. Därmed bibehålls läsåret
1996/97 sammanivå inom dessa utbildningsområden som gäller innevarande
läsår. De övriga 550 platserna bör avse naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar.
Kostnaderna för de nu föreslagna platserna uppgår till 35 910 000 kronor
för de sista sex månaderna av budgetåret 1995/96. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen för budgetåret 1997 avseende resurser under
vårterminen 1997 för de föreslagna platserna.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 2 296 979 000 kronor. Medlen avser att täcka ersättning till
landsting/kommuner för sammanlagt 18 månader.
Enligt avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. samt
avtal om samarbete om tandläkarutbildning och forskning m.m skall statens
ersättning till berörda landsting/kommuner betalas i sin helhet den 15 juli och
avse det aktuella kalenderåret. Budgetåret 1995/96 omfattar således två
utbetalningstiUfällen, den 15 juli 1995 och den 15 juli 1996, varför medel för
två hela kalenderår borde ha anvisats under anslaget.
Regeringen beräknar ersättningsbeloppet för två kalenderår till
3 051 995 000 kronor, dvs. en ökning med 755 016 000 kronor. Den ökade
belastningen som detta innebär för statsbudgeten och därmed för statens
upplåningsbehov och ränteutgifter, finansieras bl.a. av att den minskade
dimensioneringen på läkar- och tandläkarutbildningarna minskar belastningen
på detta anslag.
Vidare görs en indragning av reserverade medel på anslaget C 45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. med ca 65 miljoner
kronor.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns det för detta ändamål uppfört
ett förslagsanslag på 11 023 125 000 kronor.
Under anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m. föreslås ytterligare medel till bl.a. platser i komvux för
höstterminen 1996. Vidare föreslås under anslaget B 1. Bidrag till
folkbildningen medel för platser i folkhögskolan för höstterminen 1996.
Prop. 1995/96:150
156
Regeringen räknar med att hälften av de studerande på dessa platser kommer
att välja studiemedel. Resurser till studiemedel bör därför anvisas till 12 500
platser i komvux och 2 000 platser i folkhögskolan för höstterminen 1996.
Studiemedel motsvarande dessa platser beräknas till 116 miljoner kronor.
Regeringen avser att i budgetpropositionen för budgetåret 1997 återkomma
till riksdagen med ett nytt förslag om studiestöd för dessa platser avseende
år 1997.
Under anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning föreslås medel
för tillfälliga utbildningssatsningar inom den högre utbildningen.
Satsningarna avser 2 000 platser och kostnaderna för studiemedel för de
studerande beräknas till 18 miljoner kronor.
Totalt beräknas således kostnaderna för studiemedel för de särskilda
satsningarna under hösten 1996 uppgå till 134 000 000 kronor.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationanslag på 3 484 600 000 kronor.
Under anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m. föreslår regeringen medel till platser i bl.a. komvux för
höstterminen 1996. Vidare föreslås under anslaget B 1. Bidrag till
folkbildningen medel för platser i folkhögskolan för höstterminen 1996.
Regeringen räknar med att hälften av de studerande på dessa platser
kommer att välja särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) och föreslår
därför att det för svuxa anslås medel till motsvarande ytterligare 12 500
platser i gymnasial komvux och 2 000 platser i folkhögskolan för
höstterminen 1996. Resurser för svuxa motsvarande dessa platser beräknas
till 328 666 000 kronor avseende hösten 1996. Regeringen avser att i
budgetpropositionen för budgetåret 1997 återkomma till riksdagen med
förslag om studiestöd för dessa platser avseende år 1997.
Prop. 1995/96:150
157
Gränskontrollstationer
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 244 500 000 kronor.
Med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) måste
Sverige i enlighet med EG:s bestämmelser upprätta gränskontrollstationer mot
tredje land. Vid dessa skall alla levande djur och djurprodukter som
importeras till gemenskapen kontrolleras. Statens jordbruksverk (SJV) har
det övergripande myndighetsansvaret för införselfrågor avseende levande
djur och djurprodukter enligt förordningen (1994:1830) om införsel av
levande djur m.m. SJV förordnar officiell veterinär på vissa platser med
särskild befogenhet som gränskontrollveterinär. Hur en gränskontrollstation
skall se ut och hur kontrollerna skall utföras är strikt reglerat i EG:s regelverk.
I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:251) om
gränskontrollveterinärer samt om införselorter m.m. anges via vilka orter
införsel får ske av djur och djurprodukter från land utanför EU. Genom en
ändring i föreskrifterna (SJVFS 1995:190) upphörde möjligheten att föra in
levande djur via Stockholms hamn den 18 december 1995. Via Stockholms
hamn får därefter endast införsel av djurprodukter ske.
I skrivelse den 12 december 1995 till kommuner som har internationell
hamn eller flygplats har SJV meddelat att verket kommer att besluta om en
begränsning av antalet gränskontrollstationer. Gränsen mot Norge undantas
tills vidare. De gränskontrollstationer som SJV i skrivelsen i första hand
åsyftar är Arlanda flygplats (djur och djurprodukter), Göteborgs hamn (djur
och djurprodukter), Stockholms hamn (djurprodukter) och Ystads hamn
(djurprodukter). SJV anger att det finns möjlighet att inrätta ytterligare
gränskontrollstationer utöver dessa under förutsättning att kommuner eller
företag tar ansvar för finansieringen av uppbyggnad och drift av dem. Driften
skall i huvudsak finansieras via avgifter från importörerna.
Regeringen föreslår att ett engångsbelopp på 2 miljoner kronor tillförs
ramanslaget Statens jordbruksverk för att användas för bidrag till täckande
av investeringskostnader för gränskontrollstationer. Finansiering sker genom
att prisregleringsmedel, som redovisas under anslaget, inlevereras till
inkomsttitel på statsbudgeten.
Prop. 1995/96:150
158
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för
innevarande år.
Europeiska unionens råd antog den 18 december 1995 en förordning om
kompensation för märkbara sänkningar av jordbruksomräkningskursema före
den 1 juli 1996 (förordning (EG) nr 2990/95, EGT nr L312/7). Denna
föreskriver att Sverige, i det fall en sådan sänkning av kursen sker, får bevilja
stöd till jordbruket under tre på varandra följande tolvmånadersperioder med
böljan efter den månad då kursen revalverades. Beloppet för den andra och
den tredje perioden skall minskas med en tredjedel av det belopp som ges
under den första perioden. Stödet får inte inriktas på en viss produktion.
Den svenska kronans jordbruksomräkningskurs gentemot ecun
revalverades den 11 januari 1996 med 3,3 procent. Det innebär att EG:s
förordning nu är tillämplig för Sverige. Det kompensationsbelopp som utgår
från EG-budgeten har fastställts till 86,5 miljoner kronor för 1996. Nästa år
utgår följaktligen två tredjedelar av detta belopp - 57,67 miljoner - och år
1998 en tredjedel - 28,83 miljoner, dvs. totalt 173 miljoner kronor.
På den svenska statsbudgeten tas anslag upp motsvarande de belopp som
Sverige erhåller från EG-budgeten. För utbetalning av stödet krävs därför att
ett särskilt anslag på den svenska statsbudgeten anvisas.
Tillämpningsreglerna för stödet fastställs i EG-kommissionens förordning
(EG) nr 2921/95 av den 18 december 1995 om närmare bestämmelser om
kompensation för sänkning av vissa jordbruksomräkningskurser (EGT nr
L305/60 ändrad genom förordning (EG) nr 459/96 (EGT nr L 64/12).
Förordningen föreskriver att man i detta fall får använda medlen antingen
till kollektiva åtgärder av allmänt intresse för jordbruket, t.ex. forskning, eller
till andra av EG-kommissionen redan godkända nationella stöd. Ytterligare
ett krav är att stödet inte får ersätta nationella utgifter, den s.k.
additionalitetsprincipen. Åtgärderna skall således till sin art eller storlek
utgöra ett komplement till åtgärder som Sverige skulle ha vidtagit om detta
stöd inte beviljats. De får inte heller åtnjuta annat stöd från gemenskapen.
Om stödet per jordbruksföretag i genomsnitt underskrider 400 ecu (mot-
svarar drygt 3 500 kronor), får man avstå från att fördela stödet direkt till
företagen. Det stöd Sverige får ge ligger långt under denna gräns. Det
genomsnittliga stödbeloppet är så litet, ca 1 000 kronor, att kostnaden för att
fördela det på företagsnivå skulle bli orimligt stor i förhållande till stödets
storlek. Stödet kommer därför inte att fördelas till jordbruksföretagen.
Fördelningen av stödet till olika ändamål skall godkännas av
kommissionen innan utbetalning får ske. Ansökan skall lämnas före den 31
december 1996. Därefter har kommissionen två månader till sitt förfogande
att behandla ärendet och ge sitt utlåtande.
Regeringen avser att utforma detaljplanerna för stödet och sedan i enlighet
med EG:s regelverk underställa dessa kommissionen för godkännande.
Regeringen har för avsikt att i detta sammanhang prioritera forskning och
utveckling inom jordbrukssektorn samt marknadsfrämjande åtgärder för
jordbruksprodukter. Därutöver kan vissa andra kollektiva ändamål, såsom
kartor för skiftesidentifiering samt verksamheten med s.k. maskinringar, bli
159
aktuella. Samtliga dessa ändamål kan komma i fråga endast under Prop. 1995/96:150
förutsättning att de kan utformas så att de stämmer överens med de krav som
ställs i EG:s regelverk.
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för
innevarande budgetår.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns uppfört ett
reservationsanslag på 5 418 000 kronor för Bidrag till fiskevård och ett
förslagsanslag på 1 500 000 kronor för Ersättning för intrång i enskild
fiskerätt m.m.
Regeringen beslöt den 22 november 1995 (skr. 1995/96:114) att återkalla
proposition 1994/95:231 Allmän fiskevårdsavgift m.m. Syftet med den i
propositionen föreslagna fiskevårdsavgiften var att finansiera angelägna
fiskevårdsinsatser. I skrivelsen till riksdagen förklarade regeringen som sin
avsikt att lägga fram förslag till annan finansiering av dessa insatser.
Regeringen föreslår nu att vissa statliga insatser för fiskevården även i
fortsättningen skall finansieras över statsbudgeten. Medlen bör användas för
att uppdatera och färdigbehandla ansökningar om bidrag till förrättnings-
kostnader för fiskevårdsområden som inkommit före den 1 september 1990,
men även för bidrag till att i övrigt bilda eller omarrondera fiskevårdsområden.
Fisketillsyn längs kusterna och i de stora sjöarna är sådan verksamhet som
ingår i den allmänna fiskevården och bör få stöd. I fiskevården ingår också
åtgärder för biotop- och fiskevård såsom utsättningar av angelägna arter och
insatser för att bevara hotade fiskarter.
Länsstyrelserna har en viktig roll i bildande och ombildande av
fiskevårdsområden samt för att tillse att en fisketillsyn i form av
fisketillsyningsman upprätthålls. Beslut om bidrag för dessa ändamål bör därför
även fortsättningsvis fattas av länsstyrelserna.
Med hänvisning till vad regeringen ovan anfört bör ett ramanslag till
Fiskevård tas upp på statsbudgeten med 6 917 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslagen Bidrag till fiskevård och Ersättning för intrång i enskild
fiskerätt m.m, som står till regeringens disposition, inte kommer att tas i anspråk
under budgetåret 1995/96.
160
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
förslagsanslag på 38 300 000 kronor.
I prop. 1992/93:32 om samemaoch samisk kultur m.m. tog regeringen upp
frågan om ersättning för rovdjursrivna renar. Enligt förordningen (1976:430)
om ersättning vid vissa skador av rovdjur i dess lydelse före dén 1 januari 1996
lämnades ersättning för vaije ren som skadats eller dödats genom angrepp av
bjöm, varg, järv, lo eller öm om renen återfunnits. I propositionen föreslog
regeringen att ett nytt ersättningssystem införs. Det nya systemet innebär i
korthet att rennäringen årligen får disponera ett belopp motsvarande det skäliga
värdet av de renar som har rivits av rovdjur. Fördelningen av ersättningen skall
baseras på rovdjursförekomst. Sametinget svarar för administrationen och
fördelningen i samverkan med Statens naturvårdsverk. Riksdagen godtog
förslaget (bet. 1992/93 :BoU8, rskr. 1992/93:115). Det nya ersättningssystemet
för rovdjursrivna renar infördes den 1 januari 1996.
Regeringen bedömde i den nämnda propositionen antalet rovdjursdödade
renar till knappt 20 000, varav 16 000 är kalvar. Som ett fast belopp för
ersättning för rovdjursrivna renar kalenderåret 1996 föreslog regeringen i prop.
1994/95:100, bil. 10, att 14 miljoner kronor anvisas, vilket enligt propositionen
får anses motsvara de rivna renamas slaktvärde. Riksdagen godtog förslaget,
men uttalade att det närmast får anses givet att regeringen, om så anses
erforderligt, återkommer till riksdagen i ärendet i 1995 års
kompletteringsproposition eller i annat sammanhang om beredningen av
Naturvårdsverkets och Sametingets gemensamt utarbetade förslag till den
närmare utformningen av systemet för insamling, bearbetning och redovisning
av rapporterade rovdjursobservationer föranleder en omprövning av frågan
(bet. 1994/95 :BoU 16, rskr. 1994/95:272).
Riksdagen har därefter den 21 februari 1996 gett regeringen till känna att
regeringen under våren 1996 bör återkomma till riksdagen med ett förslag
som innebär att ytterligare medel ställs till förfogande för genomförandet av
det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar (bet. 1995/96 :BoU7,
rskr. 1995/96:153).
Regeringens bedömning i prop. 1992/93:32 om samema och samisk kultur
m.m. att antalet rovdjursrivna renar uppgick till knappt 20 000 baserade sig
på Naturvårdsverkets rapport 3899, Förslag till nytt ersättningssystem för
rovdjursrivna renar från april 1991. Bedömningen av renamas totala slaktvärde
i prop. 1994/95:100 bil. 10 baserade sig på detta antal och det då kända
avräkningspriset på renkött.
Genom bl.a. Naturvårdsverkets och Sametingets rapport i februari 1995
med förslag till utformningen av det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna
renar har framkommit att rovdjursstammama sedan år 1991 ökat i
renskötselområdet. Det är framför allt lodjuret som har ökat i antal, men även
björnstammen växer. För kungsörn och järv är bilden mer oklar.
Naturvårdsverket gör mot denna bakgrund den bedömningen att det verkliga
antalet rovdjursrivna renar i dag sannolikt ligger på ca 24 000 djur, varav 18 000
utgörs av kalvar. Till grund for bedömningen ligger enligt verket tillgängliga
rovdjursinventeringar och utbetalda rovdjursersättningar.
II Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150
Prop. 1995/96:150
161
Avräkningspriset på renkött har stigit till drygt 29,50 kronor per kilo. De Prop. 1995/96:150
rovdjursrivna renarnas slaktvärde, inklusive det statliga pristillägg som betalas
till renägaren vid slakt, uppgår därmed till ca 25 miljoner kronor.
Med hänsyn till de förändringar som skett vad gäller antalet rovdjursrivna
renar och avräkningspriset på renkött sedan riksdagen tog ställning till
ersättningen för rovdjursrivna renar, föreslår regeringen att ytterligare
10 miljoner kronor anvisas för ändamålet.
Inom Jordbruksdepartementet utreds möjligheterna att inom ramen för EU:s
miljöersättningsprogram ta fram ett program med syfte att bevara livskraftiga
stammar av de stora rovdjuren i renskötselområdet. Programmet avses innefatta
ersättning för de skador rovdjuren åstadkommer baserat på rovdjursförekomst
enligt riksdagens beslut. Ett ersättningssystem som kan medfmansieras av EU
måste emellertid anpassas till de krav som ställs i den rådsförordning
EEG 2078/92 som ligger till grund för en sådan stödåtgärd. Utan att binda
sig för det som tidigare sagts om ersättningssystemets konstruktion, föreslår
därför regeringen att de delar, t.ex. villkor, sanktions- och kontrollsystem, som
kräver anpassning till gällande regelverk, lämnas öppna. Eftersom
miljöersättningsprogram förutsätter femåriga åtaganden bör det även lämnas
öppet i vilken utsträckning ersättningssystemet kan byggas ut med hänvisning
till eventuella förändringar i rovdjursstammama.
Enligt gjorda bedömningar kommer anslaget Bil. Miljöersättningar inom
jordbruket inte att utnyttjas fullt ut under innevarande år. Mot bakgrund dels
av överskridanden på andra anslag inom Jordbruksdepartementets
verksamhetsområde, dels målsättningen beträffande ersättningen för
rovdjursrivna renar i miljöprogrammet har regeringen valt att för närvarande
inte föreslå EG-kommissionen några förändringar i miljöprogrammet. Även
de nu föreslagna ökade resurserna för ersättning för rovdjursrivna renar under
1996 ryms inom ramen för detta underutnyttjande. Således innebär inte detta
tillskott ökad belastning på statsbudgeten.
162
Prop. 1995/96:150
Regeringens förslag: Även arbetslösa som har fyllt 25 år ges möjlighet
att delta i datortek.
Skälen för regeringens förslag: Efter förslag i prop. 1994/95:218 En
effektivare arbetsmarknadspolitikm.m. (bet. 1994/95:AU 15, rskr. 1994/95:398)
infördes fr.o.m. den 1 juli 1995 datortek för arbetslösa ungdomar i åldern 20-24
år som ett led i arbetet med att utveckla Sverige till ett ledande land inom
informationstekniken. Syftet med datortek är att arbetssökande skall kunna
få möjlighet att lära sig använda informationsteknik som ett hjälpmedel inom
olika yrken och verksamheter parallellt med arbetsmarknadsinriktade
projektarbeten. Den senare delen är en form av utvidgad
vägledning/jobbsökaraktivitet som syftar till att vidga arbetsmarknaden för
arbetslösa.
För budgetåret 1995/96 har det beräknats att minst 20 000 ungdomar i
genomsnitt per månad skall delta i Datortekens verksamhet.
Kvinnornas andel av de arbetssökande ökar. Såväl äldre män som kvinnor
saknar erfarenhet av ny informationsteknik. För kvinnor som av olika skäl
måste lämna anställning inom offentlig sektor är också behovet av kunskap
om ny teknik och vidgade yrkesval av särskilt stor betydelse.
Det är således fler grupper bland de arbetssökande än ungdomarna som
har behov av de insatser som Datorteken kan erbjuda.
Enligt regeringens bedömning finns redan nu möjlighet och behov av att
öppna Datorteken även för personer som fyllt 25 år.
En vidgning av målgruppen bör inte innebära att de totala kostnaderna för
datortek överstiger det belopp som angivits i regleringsbrevet för innevarande
budgetår.
Regeringens förslag: Finansieringsbidraget vid arbetsplatsintroduktion
höjs från 1 000 kronor till 2 000 kronor per månad för praktik som påböijas
fr.o.m. den 1 juli 1996.
Skälen för regeringens förslag: För att uppnå ett effektivare utnyttjande av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna sammanslogs flera av dessa till en ny
163
åtgärdsform (Arbetsplatsintroduktion, API) fr.o.m. den 1 juli 1995.
API är en åtgärd for arbetslösa personer som har fyllt 20 år. Den består av
praktik under en period av högst sex månader. Att få möjlighet att skaffa sig
arbetslivserfarenhet kan för många arbetslösa vara skillnaden mellan arbete
och arbetslöshet, då de flesta arbetsgivare är mest intresserade av personer
med aktuell arbetslivserfarenhet. Det är därför viktigt för den arbetslöse att
få denna möjlighet.
Innan en arbetslös anvisas en introduktionsplats skall arbetsgivaren, genom
en skriftlig överenskommelse med länsarbetsnämnden, ha åtagit sig att i
samband med anvisningstidens slut till staten betala ett finansieringsbidrag
om 1 000 kronor per månad. Undantag från finansieringsbidrag kan göras
beträffande arbetslösa som har fyllt 60 år, invandrare, arbetshandikappade
samt de som deltar i praktikperioder i vägledningssyfte.
Som en delfinansiering fr.o.m. andra halvåret av den utbildningssatsning
som tidigare har redovisats bör finansieringsbidraget vid API höjas till 2 000
kronor för praktik som påbörjas fr.o.m. den 1 juli 1996. De grupper som
fortsättningsvis bör undantas från att omfattas av finansieringsbidraget bör
vara arbetslösa som fyllt 60 år, invandrare, arbetshandikappade samt personer
som deltar i praktikperioder i vägledningssyfte under maximalt fyra veckor.
Det generella undantaget beträffande finasieringsbidrag avseende personer
som deltar i praktikperioder i vägledningsyftet slopas således fr.o.m. den 1
juli 1996. Höjningen beräknas innebära en inkomstförstärkning på ca 120
miljoner kronor för tiden den 1 juli - den 31 december 1996.
Prop. 1995/96:150
Regeringens förslag: Avdraget från arbetsgivaravgiften vid
utbildningsvikariat sänks från 500 kronor till 400 kronor per dag för
arbetsgivarens lönekostnader för en vikarie som anställs i stället för den
som deltar i utbildning. Avdraget från arbetsgivaravgiften för
arbetsgivarens utbildningskostnader för den som utbildas sänks från högst
75 kronor till högst 35 kronor per utbildningstimme. Det totala avdraget
för utbildningskostnader sänks från högst 40 000 till högst 20 000 kronor
för varje anställd som deltar i utbildning. Förslagen gäller för
utbildningsvikariat som påbörjas den 1 juli 1996 eller senare.
Skälen för regeringens förslag: Utbildningsvikariat innebär för närvarande
att arbetsgivaren får göra avdrag från arbetsgivaravgiften med 500 kronor
per dag för lönekostnader för en vikarie som anvisas av arbetsförmedlingen
for en anställd som deltar i utbildning. Om den anställde deltar i yrkesinriktad
utbildning som bedöms öka hans eller hennes förutsättningar att tillgodogöra
sig ny teknik eller nya arbetsuppgifter har arbetsgivaren dessutom möjlighet
att göra avdrag från arbetsgivaravgiften för utbildningskostnader med högst
75 kronor per utbildningstimme, dock med högst 40 000 kronor för vaije
anställd som utbildar sig.
164
Som en ytterligare delfinansiering fr.o.m. andra halvåret 1996 av den Prop. 1995/96:150
utbildningssatsning som regeringen tidigare i dag har redovisat bör avdragen
från arbetsgivaravgiften vid utbildningsvikariat sänkas.
Således bör det avdrag som arbetsgivaren får göra för den vikarie som anställs
i stället för en anställd som utbildar sig sänkas från 500 till 400 kronor per
dag. Likaså bör möjligheten för arbetsgivaren till avdrag från arbetsgivaravgiften
för utbildningskostnader för den anställde minskas från 75 till 35 kronor per
utbildningstimme. Det totala avdraget i det sistnämnda avseendet bör få uppgå
till högst 20 000 kronor för varje anställd som utbildar sig.
Förslagen innebär en inkomstförstärkning på ca 380 miljoner kronor för
tiden den 1 juli - den 31 december 1996.
Ändringsförslagen bör avse utbildningsvikariat som påbörjas den 1 juli
1996 eller senare.
Förslagen innebär ändringar i 2 och 3 §§ lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (19981:691) om socialavgifter. Ett förslag till lagändring
har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Lagförslaget återfinns i
avsnitt 2.6.
I Dayton-fördraget ingår en särskild bilaga om bl.a. repatriering av flyktingar
från Bosnien-Herzegovina. FN:s flyktingkommisarie (UNHCR) har i avtalet
fått en uttalad roll att tillsammans med de fördragsslutande parterna utarbeta
en repatrieringsplan. UNHCR har nyligen presenterat en sådan plan för de
länder som givit skydd åt större grupper av bosnier, däribland Sverige.
Mot bakgrund härav föreslår regeringen att högst 25 miljoner kronor av
de medel som anvisats under förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder
för flyktingar m.m. får användas för bidrag till resekostnader under år 1996
för utlänningar som förbereder att återvända till Bosnien-Herzegovina.
165
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 201 400 000 kronor.
Sveriges geologiskaundersökning (SGU) är en central förvaltningsmyndighet
för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. Det
övergripande målet för SGU:s verksamhet är att undersöka, dokumentera och
beskriva Sveriges geologi för att tillhandahålla geologisk information som
behövs särskilt inom områdena miljö och hälsa, fysisk planering och hushållning
med naturresurser, naturresursförsöijning, jord- och skogsbruk och totalförsvar
samt att marknadsföra denna information. SGU är chefsmyndighet för
Bergsstaten, dvs. landets två bergmästarämbeten.
I besparingssyfte föreslog regeringen i budgetpropositionen 1995 (prop.
1994/95:100 bil. 13, s. 96-97) att den maringeologiska verksamheten vid SGU
skulleawecklas.Kostnademafördenmaringeologiskaverksamhetenberäknades
till 19,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Dethuvudsakligamotivet för denmaringeologiskaverksamheten som bedrivs
är att inventera landets marina sand- och gruvresurser. Andra motiv för
verksamheten är att skaffa beslutsunderlag för miljö och fysisk planering.
Mot bakgrund av motioner från de flesta rik sdag sp artiema bedömde riksdagen
att SGU:s maringeologiska verksamhet är av sådan betydelse att en nedläggning
inte kan komma ifråga (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. 1994/95:NU 18, rskr.
1994/95:300). Riksdagen konstaterade att det är uppenbart att
användningsområdena för den aktuella informationen har relevans för flera
departementsområden. Enligt riksdagen vore det naturligt om en samfinansiering
mellan berörda departement kunde införas. Regeringen anmodades att ta fram
förslag med denna innebörd.
För att förhindra att den maringeolo giska verksamheten upphör och i avvaktan
på ett förslag av regeringen beslöt riksdagen att anslaget till SGU skulle ökas
med 10 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt riksdagen
torde det föreslagna beloppet inte vara tillräckligt för att verksamheten skall
kunna bedrivas under hela det förlängda budgetåret 1995/96. Regeringen borde
därför under innevarande budgetår återkomma till riksdagen med förslag som
säkerställerverksamhetenpålängre sikt. Som en tillfällig engångsvis finansiering
av den föreslagna ökningen förordade riksdagen att motsvarande belopp skulle
föras bort från Energiteknikfondens innestående medel i Riksgäldskontoret
som en besparing. Riksdagen underströk att den föreslagna överföringen inte
är någon bestående besparing. Regeringen borde återkomma till riksdagen
med förslag om en bestående finansiering. Detta måste utformas så att en ökning
av budgetunderskottet inte uppstår.
166
Regeringen anser att de ökade kostnaderna för den maringeologiska Prop. 1995/96:150
verksamheten under det förlängda budgetåret 1995/96 bör finansieras genom
indragning av reservationsmedel och anslagssparande uppgående till ett belopp
om 9,5 miljoner kronor.
Tilldenavriksdagenförordadesamfinansieringenmellan berördadepartement
avser regeringen återkomma i 1996 års budgetproposition.
Investeringar under budgetåret 1995/96 m.m.
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har i skrivelse den 28 mars
1996 redogjort för sin planerade medverkan i ett projekt avseende uppförande
och förvaltning av en likströmslänk mellan Sverige och Polen. Enligt planerna
skall projektet genomföras av ett tänkt polskt-svenskt aktiebolag som till 50
procent skall ägas av Svenska kraftnät, till 49 procent av Vattenfall AB och
till 1 procent av det polska företaget Polski Sieci Electroenergetyczne (PSE).
PSE ägs av polska staten och ansvarar för produktion och överföring av el
i Polen, samt för elhandeln med utlandet. Avsikten är att PSE på sikt skall öka
sin andel i bolaget samtidigt som Vattenfalls ägarandel minskar.
Likströmslänken planeras ha en effekt på 600-800 megawatt. Den totala
investeringen i projektet bedöms uppgå till ca 3 miljarder kronor. Avsikten
är att investeringen skall genomföras av bolaget för Polen-länken och finansieras
genom lån som bolaget tar upp. Bolagets delägare skall medverka i
finansieringen. Svenska kraftnäts andel i projektet anges i skrivelsen till ca
1,5 miljarder kronor.
Enligt skrivelsen avser Svenska kraftnät att finansiera sin medverkan genom
att dels teckna borgen för sin andel i de lån som bolaget för Polen-länken tar
upp, dels lämna delägarlån till bolaget från internt genererade medel.
I skrivelsen hemställer Svenska kraftnät att med egna medel få lämna
delägarlån om 500 miljoner kronor till bolaget för Polen-länken. Vidare hemställs
om bemyndigande till Svenska kraftnät att, intill ett belopp om 1,5 miljarder
kronor, teckna borgen för verkets andel av bolagets lån. Fördelningen mellan
borgen och delägarlån föreslås kunna bestämmas av Svenska kraftnät. Den
blir beroende av dels i vilken utsträckning bolaget kan teckna lån, dels
inriktningen att minimera kapitalkostnaderna.
Genom riksdagens beslut år 1992 (prop.1991/92:133, bet. 1991/92:NU30,
rskr. 1991/92:322) fastställdes riktlinjer för verksamheten med det svenska
storkraftnätet. Enligt riktlinjerna skall det svenska storkraftnätet och de statligt
ägda utlandsförbindelserna förvaltas av en från kraftproducenterna fristående
organisation, Affärsverket svenska kraftnät. Vidare anges att principen när
det gäller ägande av utlandsförbindelserna bör vara att Svenska kraftnät skall
äga och förvalta en tillräckligt stor andel av utlandsförbindelserna för att
säkerställa svenska konsumenters och producenters möjligheter att sluta avtal
om kraftaffärer med köpare och säljare utomlands. Enligt propositionen
167
(1994/95:222) Ny ellagstiftning bör, för att tillgodose samhällets intresse av
långsiktig försöijningstrygghet i elsystemet, en strävan vara att tillkommande
utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten. Hösten 1995 tillkallades en
särskild utredare med uppdrag att bl.a. pröva behovet av och möjligheterna
att genom en lagreglering tillgodose denna strävan i fråga om ägandet av
utlandsförbindelser (dir. 1995:112). Utredningen kommer inom kort att redovisa
sina överväganden och förslag.
Det är angeläget att staten genom Svenska kraftnät tillförsäkras ett
bestämmande inflytande över en eventuell likströmslänk mellan Sverige och
Polen. Därigenom kan samhällets intresse av en långsiktig försöijningstrygghet
i elsystemet tillgodoses.
Ett genomförande av projektet för en likströmslänk mellan Sverige och Polen
förutsätter koncession enligt lagen (1902:71) innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar (ellagen). Enligt föreskrifterna i ellagen skall ansökan
om koncession för utlandsförbindelse prövas av regeringen. Vidare föreskrivs
att koncession för utlandsförbindelse inte får meddelas om förbindelsen skulle
hota den långsiktiga försörjningstryggheten.
Enligt Svenska kraftnät är avsikten att bolaget för Polen-länken under våren
1996 skall lämna in en ansökan om koncession för likströmslänken till
regeringens prövning. De finansiella förutsättningarna för investeringsprojektet
bör klarläggas inför en sådan prövning.
Riksdagen har våren 1995 beslutat om bl.a. Svenska kraftnäts investerings-
och finansieringsplan för åren 1995-1997 (prop. 1994/95:100, bet.
1994/95:NU18, rskr. 1994/95:300). I beslutet fastställs investeringsramen till
totalt 1,2 miljarder kronor under perioden, fördelat med 400 miljoner kronor
per år. Enligt beslutet skall samtliga investeringar täckas genom egen finansiering.
Det aktuella investeringsprojektet har tillkommit efter att investeringsplanen
fastställdes.
Mot den här redovisade bakgrunden bör den nu gällande investerings- och
finansieringsplanen utökas med 500 miljoner kronor för år 1996 för att inom
investeringsramen skapa utrymme för Svenska kraftnät att lämna delägarlån
till bolaget för Polen-länken. Ökningen skall finansieras med verkets egna
medel. Regeringen avser attihöstens budgetproposition återkomma till riksdagen
med förslag till investerings- och finansieringsplan avseende perioden 1997-
1999.
Svenska kraftnäts medverkan i projektet för en likströmslänk mellan Sverige
och Polen förutsätter också att staten tecknar borgen för lån till det tänkta bolaget
för Polen-förbindelsen intill högst 1,5 miljarder kronor, alternativt utfärdar
kreditgarantier intill högst motsvarande belopp. För budgetåret 1995/96 är
regeringen bemyndigad att teckna borgen för bolag i vilka Svenska kraftnät
förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175 miljoner kronor
(prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:NU18, rskr. 1994/95:300). Detta
bemyndigande bör med hänsyn till vad som nyss anförts ökas till 1,5 miljarder
kronor och vidgas till att omfatta även kreditgarantier. Under förutsättning
av riksdagens bemyndigande och ett beslut om koncession för
högspänningskabeln, avser regeringen föreskriva att avgifter, motsvarande
statens risk i samband med borgensteckning och kreditgarantigivning, skall
tas ut från bolaget för Polen-länken. Regeringen avser uppdra åt
Prop. 1995/96:150
168
Riksgäldskontoret att fastställa avgifterna. Prop. 1995/96:150
Regeringen har bemyndigats av riksdagen att inom en ram av 13 5 miljoner
kronor besluta i frågor som rör förvärv av aktier och bildande av bolag inom
Svenska kraftnäts verksamhetsområde (prop. 1994/95:100, bet. 1994/95 :NU 18,
rskr. 1994/95:300). Svenska kraftnäts andel av aktiekapitalet i det tänkta bolaget
för Polen-förbindelsen kommer enligt vad regeringen inhämtat att vara lägre
än detta belopp. Regeringen kan således besluta om bolagsbildning inom ramen
för nu gällande bemyndigande av riksdagen.
Av Svenska kraftnäts skrivelse i ärendet framgår att en likströmslänk mellan
Sverige och Polen förutsätter vissa kompletterande investeringar i det svenska
storkraftnätet. Dessa beräknas uppgå till sammanlagt ca 310 miljoner kronor,
varav ca 280 miljoner kronor infaller under åren 1998 och 1999. Förutsatt
att det nu aktuella projektet realiseras skall dessa investeringar ingå i den
kommande investerings- och finansieringsplanen för Svenska kraftnät avseende
åren 1997-1999 som regeringen avser underställa riksdagen i
budgetpropositionen hösten 1996.
Det tänkta bolaget för Polen-länken bör ses som ett dotterbolag till Svenska
kraftnät och skall därmed konsolideras i affärsverkskoncemens redovisning.
Den upplåning som planeras i bolaget kommer således att påverka
affärsverkskoncemens finansiella ställning. Enligt Svenska kraftnät beräknas
soliditeten för affärsverkskoncemen minska från dagens nivå på 46 procent
till ca 40 procent år 1998 då investeringen planeras vara fullt genomförd. Detta
väntas dock inte få någon påverkan på stamnätsavgiftema eller på verkets
avkastning.
169
Prop. 1995/96:150
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 171 103 000 kronor.
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte har hos regeringen hemställt
om att få upplösa Stiftelsen samt ansökt om medel för att täcka vissa
merkostnader i samband med upplösningen. Regeringen föreslår att medel
ställs till regeringens disposition för att täcka dessa kostnader.
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer har i en skrivelse redogjort
för sina avsikter att tillsammans med andra organisationer bilda en
samarbetsorganisation med uppgift att främja internationellt ungdomsutbyte.
Regeringen föreslår att den nya samarbetsorganisationen engångsvis beviljas
ett startbidrag om högst 1, 5 miljoner kronor.
Regeringen föreslår vidare att vissa medel ställs till regeringens disposition
dels för att stärka Sveriges medverkan i EU :s arbete med ungdomsfrågor och
dels för insatser inom området ungdom, IT och samhällsinformation.
Regeringen föreslår mot bakgrund härav att innevarande års anslag till Bidrag
till nationell och internationell ungdomsverksamhet ökas med 3,5 miljoner
kronor.
Utgiftsökningen finansieras genom en minskning av anslaget till EU:s
utbytesprogram Ungdom för Europa. I statsbudgeten för innevarande budgetår
finns för detta ändamål uppfört ett förslagsanslag på 7 841 000 kronor. Genom
att medlemsavgiften för utbytesprogrammet kommer att betalas i annan ordning
inom ramen för EG-budgeten kommer anslaget inte att utnyttjas för anvisat
ändamål. Riksdagen har i december 1995 (prop. 1995/96:111, bet.
1995/96:KrU6, rskr. 1995/96:74) beslutat att högst 3 000 000 kronor av anslaget
får användas för att genomföra en världskongress i Sverige under år 1996 om
kommersiell sexuell exploatering av barn. Regeringen föreslår att anslaget
tillEU:sutbytesprogramUngdomförEuropaminskasmedresterande4 841000
kronor. Regeringens förslag innebär en nettobesparing på statsbudgeten med
1 341 000 kronor.
170
Prop. 1995/96:150
Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten i vid
mening utvecklas på ett sätt som är förenligt med kravet på samhälls-
ekonomisk balans. Kommunsektorns ekonomiska omfattning och betydelse
för välfärden medför att staten har behov av att kunna påverka sektorns
utveckling. Staten styr kommunsektorn främst genom nivån på stats-
bidragen och genom lagstiftning som reglerar den kommunala verksam-
heten. Bedömningen av kommunsektorns ekonomiska utrymme bör baseras
på en avvägning mellan totala samhällsekonomiska förutsättningar och
aktuella behov av kommunal verksamhet samt förenas med respekt för den
kommunala självstyrelsen.
De senaste åren har starkt präglats av obalanser i den svenska ekonomin.
Riksdagen har beslutat om ett program för att sanera de offentliga finanser-
na. Vidtagna åtgärder har främst riktats mot statliga transfereringssystem.
Målet har varit att i möjligaste mån värna den kommunala verksamheten.
Det har emellertid inte varit möjligt att helt undanta kommunsektorn
eftersom syftet med programmet då skulle kunna äventyras. Kommuner
och landsting har mött denna situation med att förändra och effektivisera
sin verksamhet. Genom sin förmåga att anpassa ekonomin har
kommunsektorn bidragit till saneringen av de offentliga finanserna. En
minskning av konsumtionsvolymen har kunnat ske utan några påtagliga,
generella kvalitetsförsämringar i viktiga verksamheter som vård, omsorg
och utbildning.
Kommunsektorn är starkt beroende av en god tillväxt och en hög syssel-
sättning. Arbetslösheten är ett grundproblem för både statens och kommu-
nernas ekonomi, eftersom både skatteinkomster och utgifter påverkas nega-
tivt. Den ekonomiska politiken måste därför inriktas mot en minskad
arbetslöshet.
De närmaste åren kommer att kännetecknas av fortsatta åtgärder för att
förbättra de offentliga finanserna. Saneringsprogrammet skall fullföljas.
Utrymmet för generella skattehöjningar är starkt begränsat. I syfte att stärka
de offentliga finanserna har riksdagen beslutat att införa ett tak för de
offentliga utgifterna. Regeringens bedömning av den kommunala ekono-
min och de generella statsbidragen måste sålunda göras utifrån kravet på
stabilisering av de offentliga finanserna, målet att minska arbetslösheten
och strävan att upprätthålla fortsatt god kvalitet i den kommunala verk-
samheten.
För att i denna situation värna och utveckla de för välfärden viktiga
verksamheterna är det nödvändigt att kommuner och landsting erhåller
stabila förutsättningar som gör det möjligt att planera för en längre tids-
period än ett år. Regeringen och de politiska företrädarna för Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet har därför kommit överens
om vilka riktlinjer som bör gälla för den kommunala ekonomin under åren
1997 och 1998.
171
Överenskommelsen innebär att de generella statsbidragen inte minskas Prop. 1995/96:150
utan kommer att hållas på en nominellt oförändrad nivå åren 1997 och
1998. Överenskommelsen innebär också att regeringen, utöver vad som föl-
jer av finansieringsprincipen, under åren 1997 och 1998 kommer att lämna
förslag för att ekonomiskt reglera även andra nya statliga beslut som på-
verkar det kommunala utgiftstrycket eller det kommunala skatteunderlaget.
Detta gäller dock inte effekter av det redan antagna 118-
miljardersprogrammet för att sanera de offentliga finanserna.
Det kommunala förnyelsearbetet har varit framgångsrikt. Övergången
till generella statsbidrag har bidragit till att den kommunala verksamheten
har kunnat bedrivas mer effektivt. Det är av största vikt att förnyelsearbetet
drivs vidare i kommuner och landsting. Regeringen avser att underlätta
detta arbete genom att senare återkomma med förslag till avreglering av den
kommunala verksamheten, bl.a. i fråga om socialbidragen, i syfte att
minska utgiftstrycket.
Kommuner och landsting kommer enligt överenskommelsen att få be-
hålla sina skatteinkomster oavsett samhällsekonomisk utveckling. Sektorns
inkomster, och därigenom utgiftsutrymme, kommer att påverkas om det
kommunala skatteunderlaget får en annan utveckling än vad som nu
prognostiseras. Regeringen har i flera propositioner uttalat att utrymmet för
ytterligare skattehöjningar är mycket begränsat. Samtidigt har kommunerna
och landstingen inför åren 1995 och 1996 sammantaget ökat det
genomsnittliga skatteuttaget med ca 0,6 procentenheter. Skattehöjningarna
kan i vissa fall anses vara en nödvändig anpassning. Fortsatta skatte-
höjningar i sektorn bör dock inte få ske eftersom detta minskar hushållens
köpkraft och därigenom hämmar den ekonomiska tillväxten.
De båda kommunförbunden har åtagit sig att verka för att kommunal-
skatterna inte höjs under åren 1997 och 1998. För att ytterligare motverka
skattehöjningar avser regeringen att återkomma med ett förslag som innebär
att statsbidraget, med vissa undantag, minskas för den kommun eller det
landsting som höjer skatten åren 1997 och 1998.
De enskilda kommunernas och landstingens ekonomiska situation varie-
rar kraftigt, från en stark ekonomisk ställning i vissa fall till en mycket svag
ställning i andra. Exempel finns på kommuner och landsting som haft svårt
att anpassa sin verksamhet till de ekonomiska ramarna och i stället valt att
underbalansera budgeten. Regeringen aviserade i föregående års komplette-
ringsproposition att en översyn skyndsamt skulle göras av kommunallagens
kapitel om ekonomisk förvaltning. Syftet var att återinföra regler om
ekonomisk balans. I denna proposition aviserar regeringen ett förslag om
att införa ett sådant balanskrav för kommuner och landsting. Det är
emellertid nödvändigt att ge alla kommuner och landsting en rimlig tid för
att anpassa sig till detta krav. Därför anser regeringen att balanskravet bör
gälla fr.o.m. år 1999 för kommunerna och fr.o.m. år 2000 för landstingen.
172
Prop. 1995/96:150
Detta avsnitt innehåller en beskrivning av kommunsektorns ekonomiska
situation och utveckling under åren 1991-1994. Redovisningen har i vissa
fall kompletterats med preliminära uppgifter för år 1995.
Finansiellt sparande
Det finansiella sparandet utgör skillnaden mellan inkomster och utgifter.
Efter att ha varit negativt mellan åren 1985 och 1991 var det finansiella
sparandet kraftigt positivt åren 1992 och 1993. Därefter blev det åter nega-
tivt år 1994. Preliminära uppgifter för år 1995 visar på ett negativt finan-
siellt sparande på knappt 6 miljarder kronor.
Miljarder kronor, löpande priser
|
År |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
19951 |
|
Finansiellt sparande |
-1,8 |
15,6 |
10,0 |
-5,1 |
-5,9 |
|
varav | |||||
|
- kommuner |
-1,7 |
9,3 |
3,1 |
-4,6 |
-3,9 |
|
- landsting |
0,5 |
6,2 |
7,6 |
0,4 |
0,3 |
|
- övriga2 |
-0,5 |
0,0 |
-0,7 |
-0,9 |
-2,3 |
1 Preliminärt utfall
2 Kyrkokommuner och kommunalförbund
Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet
Kommunsektorns kraftigt förbättrade finansiella sparande mellan åren
1991 och 1992 berodde främst på tillfälligt ökade skatteinkomster till följd
av den tvååriga eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalning av
kommunalskattemedel i kombination med nedväxlingen av pris- och
löneökningstakten under dessa år. Effekten av den tvååriga eftersläpningen
finns inte kvar efter år 1994, då det nya systemet för utbetalning av
skattemedel slagit igenom fullt ut. Skillnaden mellan preliminärt utbetalade
och slutgiltigt beräknade kommunalskattemedel beror i dag endast på
avvikelse mellan prognostiserad och verklig skatteunderlagsutveckling och
kan vara såväl positiv som negativ.
År 1994 uppvisade sektorn ett sparandeunderskott som kan hänföras till
kommuner, kyrkokommuner och kommunalförbund. Preliminära uppgifter
för år 1995 visar en mindre försämring av sparandet. Kommuner, kyrko-
kommuner samt kommunalförbund redovisar ett fortsatt sparande-
underskott medan landstingen även detta år uppvisar överskott.
Underskottet år 1995 i det finansiella sparandet motsvarar drygt en
procent av sektorns totala inkomster eller ungefär en fjärdedel av sektorns
investeringar.
173
Ekonomiskt resultat
Prop. 1995/96:150
Medan finansiellt sparande mäter skillnaden mellan inkomster och utgifter,
utgör ekonomiskt resultat enligt en resultaträkning skillnaden mellan
intäkter och kostnader. De två sistnämnda begreppen är inkomster och
utgifter periodiserade till ett visst verksamhetsår.
Miljarder kronor, löpande priser
|
År |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
|
Verksamhetens intäkter |
134,4 |
150,7 |
107,9 |
107,3 |
|
Verksamhetens kostnader |
-365,4 |
-385,7 |
-385,8 |
-396,5 |
|
Verksamhetens nettokostnader |
-231,1 |
-235,0 |
-277,9 |
-289,2 |
|
Skatteintäkter |
229,1 |
261,6 |
260,3 |
265,5 |
|
Generella statsbidrag |
20,8 |
11,0 |
44,8 |
39,8 |
|
Finansnetto |
-4,9 |
-4,9 |
-2,8 |
-0,6 |
|
Resultat efter skatteintäkter och | ||||
|
finansnetto (resultat 2) |
14,0 |
32,7 |
24,3 |
15,5 |
|
Avskrivningar |
-15,0 |
-13,2 |
-13,4 |
-13,3 |
|
Förändring av pensionsskuld1 |
-12,2 |
-11,3 |
-9,6 | |
|
Extraordinära poster |
-2,5 |
-0,2 |
-1,4 |
4,7 |
|
Förändring av eget kapital |
-3,5 |
7,1 |
-1,7 |
-2,7 |
|
(resultat 3) | ||||
|
varav | ||||
|
- kommuner |
-4,0 |
3,4 |
-5,5 |
1,1 |
|
- landsting |
-0,5 |
1,2 |
1,5 |
-5,3 |
|
- kyrkokommuner |
1,1 |
2,2 |
2,1 |
1,5 |
|
- kommunalförbund |
-0,1 |
0,3 |
0,1 |
0,0 |
|
Förändring av eget kapital | ||||
|
exklusive pensionsskuldsförändring |
19,3 |
9,6 |
6,9 |
1 Särredovisas första gången år 1992. För år 1992 (dock ej år 1993 och 1994)
ingår även pensionsskuldens förändring avseende lärare m.fl.
Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet
För sektorn som helhet försämrades resultat 3, dvs. förändring av eget
kapital, mellan åren 1993 och 1994 med ca 1 miljard kronor. Kommunerna
uppvisar en resultatförbättring år 1994 medan landstingen och
kyrkokommunerna redovisar en resultatförsämring. Resultaträkningen visar
också att det finns skillnader inom sektorn år 1994, då landstingen samman-
lagt redovisar negativt resultat medan övriga redovisar positiva resultat.
Uppgifterna för åren 1991-1994 är inte fullt jämförbara, bl.a. på grund
av att pensionsskuldens förändring har hanterats olika. Detta medför att för-
ändringen av eget kapital inte är direkt jämförbar de olika åren.
174
Kommunernas resultatförbättring år 1994 beror i första hand på att de
extraordinära intäkterna ökade samtidigt som de extraordinära kostnaderna
minskade. Dessutom var den redovisade ökningen av pensionsskulden,
vilken redovisas som en kostnad i resultaträkningen, betydligt mindre år
1994 än år 1993, vilket också förbättrade resultatet. Den jämförelsevis låga
ökningen av pensionsskulden beror bl.a. på de senaste årens minskande
inflationstakt.
Preliminära uppgifter för år 1995 visar att kommunernas resultat 3 för-
bättras från 1 till 3 miljarder kronor. Detta beror bl.a. på ökade skattein-
täkter på grund av delavräkning på 1995 års preliminära skattemedelsut-
betalningar (ca 2 miljarder kronor) samt slutavräkning på 1994 års skatte-
medelsutbetalningar (ca 3 miljarder kronor).
Landstingens resultat försämrades mellan åren 1993 och 1994, beroende
på att verksamhetens nettokostnader ökade med sex procent samtidigt som
skatteintäkterna minskade med tre procent. Preliminär resultaträkning för
landstingen år 1995 finns ännu inte tillgänglig.
För de enskilda kommunerna varierar det ekonomiska resultatet kraftigt
för år 1994. Av samtliga 286 kommuner år 1994 redovisade 139 ett nega-
tivt resultat 3'. Preliminära uppgifter för år 1995 visar att 129 2 kommuner
redovisar ett negativt resultat 3.
Ett negativt resultat 2 innebär att löpande intäkter inte täcker de löpande
kostnaderna. Ar 1994 redovisade ett tjugotal kommuner ett negativt resultat
2, samtidigt som ett sjuttiotal kommuner redovisade ett positivt resultat 2
som översteg tio procent av skatteintäkter och generella statsbidrag. För år
1995 är motsvarande siffror ett femtontal kommuner respektive ett åttiotal
kommuner. För att en kommun år 1994 skall ha ett positivt resultat 3 enligt
nuvarande redovisningspraxis bör resultat 2 minst uppgå till mellan sex och
nio procent av skatteintäkter och generella statsbidrag.
Även för de enskilda landstingen varierar det ekonomiska resultatet för
år 1994, dock inte lika mycket som för kommunerna. Av samtliga 23
landsting redovisade 19 ett negativt resultat 3. Ett landsting redovisade år
1994 löpande intäkter som inte täckte de löpande kostnaderna samtidigt
som tre landsting redovisade ett positivt resultat 2 som översteg tio procent
av skatteintäkter och generella statsbidrag. För att ett landsting år 1994 skall
ha ett positivt resultat 3 enligt nuvarande redovisningspraxis bör resultat 2
minst uppgå till omkring tio procent av skatteintäkter och generella stats-
bidrag.
År 1994 uppgick kommunernas soliditet exklusive pensionsskuld till
59 procent och landstingens till 71 procent exklusive pensionsskuld. Kom-
munerna redovisar en minskning av soliditeten med två procentenheter och
landstingen en minskning med en procentenhet sedan år 1993.
Prop. 1995/96:150
1 Källa: “Vad kostar verksamheten i din kommun, Bokslut 1994", Svenska Kommunförbun-
det och Statistiska centralbyrån.
2 Totalt 284 av landets 288 kommuner (motsvarande 99,6 % av befolkningen) har besvarat
SCB:s enkät.
175
Sammanfattande bedömning
Prop. 1995/96:150
Sammantaget får sektorns ekonomiska resultat, utifrån gällande förutsätt-
ningar, betraktas som relativt gott år 1994. Kommunerna redovisar enligt
preliminära uppgifter ett förbättrat resultat år 1995 bl.a. tack vare stora del-
och slutavräkning ar av kommunalskattemedel. En spridning finns dock,
såväl mellan som inom delsektorema. Flera kommuner och landsting be-
höver förbättra sitt resultat för att få balans i ekonomin.
Regeringen har samtidigt med denna proposition överlämnat en skrivelse
till riksdagen om utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.
1995/96:194). Av skrivelsen framgår att kostnadsneddragningar skett i
delar av den kommunala verksamheten samtidigt som en viss expansion
skett inom t.ex. skola och barnomsorg. Det material som redovisas ger inte
grund för att påstå att kvaliteten generellt sett försämrats inom vård, omsorg
och utbildning. Skillnader mellan enskilda kommuner och landsting har
hittills tenderat att öka, men genom det system för utjämning av inkomster
och strukturella kostnader som riksdagen beslutat om under 1995, för-
bättras de ekonomiska förutsättningarna för en likvärdig verksamhet i olika
kommuner och landsting.
Regeringens bedömning: De generella statsbidragen till kommuner
och landsting bör för åren 1997 och 1998 vara nominellt oförändrade
i förhållande till 1996 års bidrag, med undantag av regleringar enligt
finansieringsprincipen.
Nya och ändrade regler, utöver vad som omfattas av regeringens
118-miljardersprogram för sanering av de offentliga finanserna, bör
under åren 1997 och 1998 regleras ekonomiskt om de påverkar kom-
munsektorns skatteinkomster eller det kommunala utgiftstrycket.
Utifrån nuvarande förutsättningar bör de generella statsbidragen
vara nominellt oförändrade även för år 1999.
Skälen för regeringens bedömning: För år 1996 uppgår de generella
statsbidragen till kommuner och landsting sammanlagt till 56 788 miljoner
kronor, varav 44 740 miljoner kronor till kommunerna och 12 048 miljoner
kronor till landstingen. Det statliga utjämningsbidraget till kommuner och
landsting har for år 1996 fastställts till 21 245 miljoner kronor. Utjämnings-
bidraget motsvaras av en statlig utjämningsavgift för kommuner och
landsting, som dessa betalar till staten. Utjämningsavgiften beräknas uppgå
till samma belopp som utjämningsbidraget, dvs. 21 245 miljoner kronor.
Därutöver finns ett anslag om 400 miljoner kronor för särskilda insatser för
vissa kommuner och landsting.
176
Den ekonomiska situationen ställer krav på en mycket måttfull utgifts- Prop. 1995/96.150
utveckling de närmaste åren. Riksdagen har beslutat om att införa ett tak för
de offentliga utgifterna. Avsikten är att därigenom få en ökad kontroll över
de offentliga utgifternas utveckling. Ett utgiftstak föreslås för åren 1997-
1999 för hela den statliga sektorn, dvs. utgifterna på statsbudgeten
exklusive statsskuldsräntor men inklusive socialförsäkringssystemet vid
sidan av statsbudgeten. För kommunsektorn får utgiftstaket en annan inne-
börd. Enligt regeringens uppfattning bör målet om utgiftsbegränsning för
kommunsektorn i första hand uppnås genom vissa restriktioner för sektorns
inkomstutveckling i kombination med det i denna proposition aviserade
lagstadgade kravet på ekonomisk balans. Statsbidragen till kommuner och
landsting bör vara nominellt oförändrade åren 1997 och 1998. Därutöver
skall ekonomiska regleringar göras till följd av finansieringsprincipen m.m.
För närvarande bedömer regeringen att de generella statsbidragen bör
kunna ligga kvar på en i förhållande till föregående år nominellt oförändrad
nivå även år 1999. Bidragsnivån för år 1999 kommer emellertid att prövas
på nytt.
Kommunsektorns skatteinkomster för de närmaste åren kan endast be-
räknas utifrån prognoser för den samhällsekonomiska utvecklingen. Om
denna utveckling blir bättre än den prognostiserade kommer sektorns
skatteinkomster att öka i förhållande till nu föreliggande beräkningar. Även
det motsatta förhållandet kan uppstå. Sådana förändringar av utfallet i
förhållande till prognoserna bör inte föranleda några åtgärder från statens
sida. En förbättrad ekonomisk utveckling avses således komma kommun-
sektorn till del i form av ökade skatteinkomster. Detta kan i och för sig
innebära att den totalt beräknade ramen för de offentliga utgifterna ändras.
Regeringen förutsätter att det genomsnittliga kommunala skatteuttaget inte
ökar.
Det tidigare beslutade 118-miljardersprogrammet för sanering av de
offentliga finanserna måste fullföljas i alla delar, även i de delar som på-
verkar kommunsektorn. Om nya eller ändrade regler föreslås därutöver,
som påverkar de kommunala skatteinkomsterna eller det kommunala ut-
giftstrycket, kommer regeringen att föreslå en ekonomisk reglering mellan
staten och kommunsektorn genom en justering av statsbidragsnivån. Detta
ligger i linje med den tidigare redovisade överenskommelsen mellan före-
trädare för regeringen och de båda kommunförbunden.
Ett förslag till statsbidragsnivå för år 1997 kommer att lämnas i höstens
budgetproposition. De föreslagna generella statsbidragen till kommuner
respektive landsting kommer då att innefatta en reglering till följd av det i
denna proposition föreslagna systemet för kompensation avseende lärar-
pensioner m.m. (avsnitt 7.5.1). Förslaget innebär att statsbidraget till kom-
muner skall ökas med 1 320 miljoner kronor för år 1997, och statsbidraget
till landsting ökas med 80 miljoner kronor för samma år. Därutöver
kommer statsbidragsnivån för år 1997 att justeras med anledning av andra
förslag som påverkar den kommunala ekonomin.
Fr.o.m. den 1 januari 1996 gäller ett nytt system för konkurrenskorrige-
ring avseende kommunernas och landstingens kostnader för ingående mer-
177
12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150
värdesskatt (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). För Prop 1995/96:150
att täcka kommunernas och landstingens kostnader för att finansiera syste-
met gjordes en ekonomisk reglering genom att de generella statsbidragen
till kommuner och landsting höjdes med sammanlagt 19 miljarder kronor
fr.o.m. år 1996. Eftersom underlaget för den fastställda regleringen var
osäkert, uttalade regeringen att en uppföljning borde göras när säkrare
uppgifter finns att tillgå. Regeringen avser att återkomma med ett förslag
om kompletterande reglering i budgetpropositionen.
I samband med införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
för kommuner och landsting år 1996 tillfördes de generella statsbidragen
sammanlagt 2 035 miljoner kronor. Dessa medel utgjorde huvuddelen av
kommunsektorns kompensation för höjda arbetsgivaravgifter m.m. till följd
av EU-inträdet. Av de totala medlen tillfördes kommunerna 822 miljoner
kronor och landstingen 1213 miljoner kronor. Fördelningen, som skedde
med utgångspunkt i kostnaderna för de föreslagna införandereglema samt
kostnadsutjämningen i det nya systemet, innebar en överkompensation till
landstingen i förhållande till deras relativa andel av kommunsektorn. För år
1997 beräknas kostnaden för landstingens införanderegler att minska och
kostnaden för kommunernas införanderegler att öka. Mot denna bakgrund
kommer regeringen inför år 1997 att föreslå att ett belopp förs över från det
generella bidraget till landsting till det generella bidraget till kommuner.
Regeringen kommer även för år 1997 att föreslå ett anslag för särskilda
insatser för vissa kommuner och landsting (avsnitt 7.5.3). Anslaget är för
närvarande beräknat till 400 miljoner kronor.
Regeringens bedömning: Om en kommun eller ett landsting fast-
ställer en högre skattesats för åren 1997 eller 1998 än den som gällde
för år 1996, bör det generella statsbidraget till kommunen respektive
landstinget minskas med ett belopp som motsvarar hälften av de ökade
skatteinkomster som följer av skattehöjningen.
Undantag från statsbidragsminskning bör medges för de kommuner
vilkas skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga utjäm-
ningsbidraget enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till
kommuner.
Undantag bör medges även för sådana fall då ändringen av skatte-
satsen görs till följd av att uppgifter fördelas om mellan kommuner och
landsting. Om så sker, bör den som tar över uppgifter få höja sin
skattesats i samma mån som den som blir avlastad uppgifter sänker sin
skattesats, utan att det generella statsbidraget minskas.
178
Prop. 1995/96:150
Bakgrund
Som ett led i åtgärderna att komma till rätta med problemen i landets ekono-
mi har riksdagen, som tidigare nämnts, antagit ett program för sanering av
de offentliga finanserna, det s.k. 118-miljardersprogrammet. Regeringen
uttalade i detta sammanhang att de offentliga utgifternas nivå är avgörande
för hur de offentliga finanserna kommer att utvecklas och att utrymmet för
ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat. Skatteuttaget kan inte höjas
nämnvärt utan risk för negativa ekonomiska återverkningar (prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145 och 146 samt prop.
1994/95:150, bet. 1994/95 :FiU20, rskr. 1994/95:416).
Det var mot denna bakgrund som regeringen i 1995 års kompletterings-
proposition föreslog att riksdagen fr.o.m. år 1997 skall fastställa ett tak för
de offentliga utgifterna, i syfte att förbättra kontrollen över utgiftsutveck-
lingen. Riksdagen godkände vad regeringen anförde i denna fråga.
Regeringen lade i 1995 års kompletteringsproposition även fram förslag
till ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting.
Efter riksdagsbehandlingen och riksdagens uttryckliga begäran återkom
regeringen till riksdagen med ett reviderat förslag hösten 1995 (prop.
1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116), vilket antogs av riks-
dagen. Det nya systemet infördes den 1 januari 1996.
I en överenskommelse som träffats mellan regeringen, Svenska Kom-
munförbundet och Landstingsförbundet har de båda förbunden utfäst sig att
verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting inför åren 1997
och 1998.1 detta sammanhang har regeringen också klargjort att man avser
att föreslå åtgärder i form av innehållna statsbidrag om kommuner och
landsting ändå höjer skatten.
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar tillämpades för åren 1991-
1994. Därefter har den genomsnittliga kommunala skattesatsen ökat; år
1995 med 45 öre per skattekrona och år 1996 med ytterligare 16 öre per
skattekrona. Den genomsnittliga kommunala skattesatsen uppgår år 1996
till 31,66 kronor per skattekrona (inklusive kyrkliga kommuner).
Regeringen anser mot denna bakgrund att åtgärder bör vidtas i syfte att
motverka fortsatta skattehöjningar och förbättra kontrollen över de offent-
liga utgifterna. Om en kommun eller ett landsting inför åren 1997 eller
1998 höjer skatten bör därför det generella statsbidraget till kommunen
eller landstinget minskas.
Ett tak för de offentliga utgifterna
Vid behandlingen av regeringens förslag om ett tak för de offentliga ut-
gifterna konstaterade finansutskottet att regeringens budgetberedning har
179
stramals upp på senare år, och att även riksdagen kommer att börja tillämpa
en ny beredningsform. Förslaget om ett utgiftstak innebär att också det
tredje ledet i budgetprocessen - genomförandefasen - stramas upp.
Konstitutionsutskottet förutsatte i sitt yttrande över regeringens förslag
(1994/95 :KU6y) att regeringen ordentligt utreder om det aviserade försla-
get om ett utgiftstak är förenligt med kommunernas enligt regeringsformen
tillförsäkrade självstyrelse. Finansutskottet utgick från att så sker (bet.
1994/95 :FiU20).
Utgiftstaket måste emellertid, som tidigare nämnts, ges en annan inne-
börd för kommuner och landsting eftersom staten inte direkt kan styra de
kommunala utgifterna. Enligt regeringens uppfattning bör målet om ut-
giftsbegränsning för kommunsektorn i stället uppnås genom vissa restrik-
tioner för inkomstutvecklingen, främst vad avser kommunalskatter och
statsbidrag. Med hjälp av sådana restriktioner, i kombination med ett kom-
mande lagstadgat krav på ekonomisk balans som aviseras i denna pro-
position, torde kommunsektorns utgifter kunna begränsas till en nivå som
är långsiktigt samhällsekonomiskt hållbar.
Prop. 1995/96:150
Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem
Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting in-
fördes den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr.
1995/96:116). Tanken är att utjämningen skall leda till att skillnader i
skattesatser främst skall spegla skillnader i effektivitet, val av ambitionsnivå
och avgiftspolitik. Enligt regeringens uppfattning är det på sikt önskvärt att
skillnaderna i skattesatser minskar.
Införandet av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet innebär såväl
inkomstökningar som inkomstminskningar för enskilda kommuner och
landsting i förhållande till tidigare gällande system. För att ge kommuner
och landsting möjlighet att anpassa verksamheten till inkomstföränd-
ringama tillämpas därför under de första åtta åren införanderegler. För de
tre kommuner (Danderyd, Lidingö och Täby), vilkas skattekraft för år 1993
översteg garantinivån i det statliga utjämningsbidraget enligt lagen
(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner, gäller särskilda in-
föranderegler som innebär krav på en snabbare anpassning.
Även om införandereglema övergångsvis dämpar bidragsförändringar-
na, kan minskade bidragsinkomster likväl skapa ett visst incitament att höja
skattesatsen i vissa kommuner och landsting.
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar åren 1991-1994
Under åren 1991-1993 begränsades rätten för landsting och kommuner
samt församlingar eller kyrkliga samfälligheter att höja skatteuttaget enligt
180
lagen (1990:608) om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt
och lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för
år 1993.
I kompletteringspropositionen år 1990 (prop. 1989/90:150, bil. 4, bet.
1989/90:FiU29, rskr. 1989/90:359) lade regeringen fram ett lagförslag som
innebar att den kommunala utdebiteringen åren 1991 och 1992 inte fick
vara högre än den utdebitering som fastställts för år 1990. Ett undantag
föreslogs dock för skattehöjningar i samband med s.k. skatteväxlingar.
Som skäl för förslaget angavs i propositionen att en fortsatt utveckling
mot högre kommunalskatter skulle äventyra de effekter som skattereformen
syftade till att uppnå. Regeringen framhöll att det även fanns andra skäl att
ta upp frågan om åtgärder som motverkar kommunala skattehöjningar. Som
ett led i en allmän åtstramning borde tillfälliga åtgärder i syfte att förhindra
kommunala skattehöjningar kunna övervägas. Regeringen anförde också att
det var angeläget att skillnaderna i kommunal utdebitering minskar.
Regeringen hade inhämtat Lagrådets yttrande över ett lagförslag som
innebar ett ettårigt skattestopp. Lagrådet ansåg därvid att en ettårig be-
gränsning i kommuners m.fl. rätt att ta ut skatt inte gick utöver vad som
från konstitutionell synpunkt kunde anses möjligt att acceptera.
Regeringen lade i 1992 års kompletteringsproposition (prop.
1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) fram ett lag-
förslag som innebar att skattestoppet skulle förlängas att gälla även för år
1993. Även detta lagförslag remitterades till Lagrådet. Med hänsyn till vad
som förekommit i 1990 års lagstiftningsärende fann sig Lagrådet från kon-
stitutionell synpunkt kunna godta den föreslagna förlängningen med ett år.
Det kommunala skattestoppet upphörde vid utgången av år 1993. För år
1994 tillämpades en arman metod för att motverka skattehöjningar. Meto-
den innebar att kommuner och landsting som inte höjde skatten fick en
särskild ekonomisk kompensation (prop. 1993/94:150 bil. 7, bet.
1994/95 :FiU 19, rskr. 1993/94:442).
Prop. 1995/96:150
Översyn av grundlagen vad gäller den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten
Mot bakgrund av den diskussion om beskattningsrätten som föranleddes av
förslaget till nytt statsbidrags- och utjämningssystem (bet. 1994/95:FiU 19)
har en parlamentarisk kommitté tillkallats med uppgift att analysera inne-
börden av den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess
förhållande till grundlagsbestämmelserna (dir. 1995:111). Om kommittén
finner att det behövs förtydliganden av eller ändringar i grundlagsbestäm-
melserna om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten, skall
kommittén lämna förslag till sådana ändringar.
Kommittén skall enligt direktiven redovisa sitt uppdrag senast den 1 juli
1996.
181
Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och ProP 1995/96.150
landsting åren 1997 och 1998
Regeringen kommer senare, under förutsättning av Lagrådets tillstyrkande,
att föreslå att om en kommun eller ett landsting höjer skattesatsen inför åren
1997 eller 1998 i förhållande till den som gäller för år 1996, skall det
generella statsbidraget till kommunen respektive landstinget minskas med
ett belopp motsvarande hälften av de ökade skatteinkomster som följer av
skattesatshöjningen.
För de kommuner (Danderyd, Lidingö och Täby) för vilka införande-
reglerna ställer krav på en snabbare anpassning kan emellertid föreligga
särskilda behov att höja skatten under de närmaste åren. Dessa kommuner
har för närvarande de lägsta skattesatserna. För dessa kommuner avser
regeringen förslå att undantag görs från ovan beskrivna åtgärder. Om dessa
kommuner höjer skatten inför åren 1997 och 1998 kommer ingen
reducering av det generella statsbidraget till kommunen att göras.
Undantag från statsbidragsminskning föreslås även då en ändring av
skattesatsen görs till följd av att uppgifter fördelas om mellan kommuner
och landsting. Om så sker bör den som tar över uppgifter få höja sin
skattesats i samma mån som den som blir avlastad uppgifter sänker sin
skattesats, utan att det generella statsbidraget minskas.
Mot bakgrund av vad som förekommit i tidigare lagstiftningsärenden av-
seende tillfälliga begränsningar av kommuners m.fl. rätt att ta ut skatt anser
regeringen att den åtgärd som beskrivits ovan är förenlig med rege-
ringsformens bestämmelser i fråga om den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten.
Regeringen anser likväl att förslaget till lag om minskning i särskilda fall
av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och
1998, innan det föreläggs riksdagen för beslut, bör prövas av Lagrådet. Av
denna anledning läggs inte nu fram något lagförslag.
Det kommande förslaget avses inte omfatta församlingar och kyrkliga
samfälligheter.
Regeringens förslag: De uppräkningsfaktörer som ligger till grund för
beräkningen av preliminära kommunalskattemedel skall fastställas
senast i september månad året före det år då de preliminära kommu-
nalskattemedlen utbetalas. Med kommunalskattemedel avses även
landstingsskattemedel.
Statistiska centralbyrån skall senast den 1 oktober lämna uppgifter
till varje kommun och landsting om preliminära utjämningsbidrag och
utjämningsavgifter för nästkommande år.
182
Skälen for regeringens förslag: Ar 1993 ändrades systemet för utbe- Prop. 1995/96:150
talning av kommunalskattemedel (prop. 1991/92:150 del II, bet.
1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345). Förändringarna omfattade inte de
kyrkliga kommunerna.
Före är 1993 beräknades kommunalskattemedlen utifrån de beskatt-
ningsbara inkomsterna två år tidigare. När utfallet av de beskattningsbara
inkomsterna förelåg gjordes en slutavräkning. Skatteinkomsternas utveck-
ling bestämdes i hög grad av den allmänna löneutvecklingen två år tidigare.
Utgifterna påverkas däremot direkt av förändringar av löner och priser.
Det utbetalningssystem som infördes år 1993 syftar till att de kommunal-
skattemedel som betalas ut under ett år skall beräknas i detta års lönenivå.
Beräkningen av de preliminära kommunalskattemedlen måste därför bygga
på en prognos avseende de beskattningsbara inkomsterna. Även i det nya
utbetalningssystemet ligger de beskattningsbara inkomsterna två år tidigare
till grund för beräkningen men räknas upp till utbetalningsårets nivå. Detta
sker genom att de två år gamla beskattningsbara inkomsterna - skatteunder-
laget - multipliceras med två uppräkningsfaktorer. Dessa uttrycker den
prognostiserade utvecklingen av skatteunderlaget för hela landet under året
före respektive det år preliminära kommunalskattemedel utbetalas.
Eftersom de preliminära kommunalskattemedlen beräknas utifrån en
prognos tillämpas ett slutavräkningsförfarande även i det nu gällande
systemet.
Enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall regeringen, eller den
myndighet regeringen bestämmer, under december månad fastställa upp-
räkningsfaktorer som skall ligga till grund för beräkning av preliminära
kommunalskattemedel det närmast följande året. Regeringen har genom
förordningen (1992:1592) om uppräkningsfaktorer uppdragit åt Riks-
revisionsverket (RRV) att senast den 15 augusti preliminärt beräkna och
senast den 20 december fastställa uppräkningsfaktorema för nästkommande
år.
En slutlig beräkning av statsbidrag och preliminära kommunalskatte-
medel för nästkommande år görs på basis av det taxeringsutfall som före-
ligger i slutet av året samt utifrån de i december fastställda uppräknings-
faktorema.
De preliminära uppräkningsfaktorer som RRV fastställer i augusti an-
vänds av Statistiska centralbyrån (SCB) vid de preliminära statsbidrags-
beräkningar som SCB skall göra avseende det närmast följande året.
Resultatet av dessa preliminära beräkningar skall vara kommuner och
landsting tillhanda senast den 10 september enligt lagen (1995:1515) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting.
Enligt kommunallagen 8 kap. 8 § skall fullmäktige i kommuner och
landsting, om inte särskilda skäl föreligger, före november månads utgång
fastställa budgeten för nästkommande år. Enligt 8 kap. 9 § i samma lag
skall fidlmäktige också fastställa skattesatsen inom denna tid. Detta innebär
183
att budgeten normalt fastställs av kommunen eller landstinget innan de
slutliga beräkningarna av statsbidrag och preliminära skattemedel har
gjorts. Av olika anledningar, inte minst på grund av ändrade prognoser över
den makroekonomiska utvecklingen, kan de uppräkningsfaktorer som fast-
ställs i december avvika från de i augusti preliminärt beräknade. Om de
fastställda uppräkningsfaktorema blir väsentligt lägre än de preliminärt
beräknade, finns det risk för att den budget som beslutats blir under-
balanserad eftersom de preliminära skattemedlen minskar. Detta skapar
problem för såväl planeringen av verksamheten som möjligheterna att
uppfylla det aviserade balanskravet.
Det främsta skälet till att uppräkningsfaktorema fastställs först i decem-
ber är dels att det slutliga utfallet av föregående års taxering då föreligger,
dels att det medger hänsynstagande till de mest aktuella prognoserna för
den ekonomiska utvecklingen, vilken bl.a. styr skatteunderlagsutveck-
lingen. Även om en sen tidpunkt för fastställande av uppräkningsfaktorema
kan vara motiverad för att kunna ta hänsyn till de mest aktuella bedöm-
ningarna avseende den samhällsekonomiska utvecklingen, måste detta
vägas mot nackdelarna.
En avvägning måste göras mellan behovet av stabila planeringsförut-
sättningar för kommuner och landsting och behovet av att göra så aktuella
prognoser som möjligt. Regeringen anser att de nackdelar i prognoshän-
seende som en tidigareläggning av fastställandetidpunkten medför mer än
väl uppvägs av de fördelar som detta medför i planeringshänseende.
Nackdelarna i prognoshänseende kan minskas genom förbättrade metoder
för att tidigare kunna prognostisera utfallet av taxeringen.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att uppräkningsfaktorema för
beräkning av preliminära kommunalskattemedel skall fastställas senast i
september månad året före utbetalningsåret. Närmare tidpunkt kommer att
preciseras i förordning. Tidpunkten för fastställandet av uppräkningsfak-
torer bör dock vara senast den 20 september. Därmed finns det inte längre
något behov av att beräkna preliminära uppräkningsfaktorer. Den tidpunkt
vid vilken SCB:s preliminära beräkningar av statsbidrag skall vara kom-
muner och landsting tillhanda föreslås flyttas från den 10 september till den
1 oktober.
Det slutliga taxeringsutfallet skall även i fortsättningen ligga till grund
för de definitiva beräkningarna av statsbidrag samt för beräkningar av
preliminära kommunalskattemedel för nästkommande år.
Ovan beskrivna regeländringar avses träda i kraft den 1 juli 1996.
Prop. 1995/96:150
184
Prop. 1995/96:150
Regeringens bedömning: I kommunallagen (1991:900) bör införas ett
krav på att de kommunala budgetarna varje år skall upprättas så att
intäkterna överstiger kostnaderna (balanskrav). Överstiger kostnaderna
intäkterna för räkenskapsåret bör detta regleras under de närmaste två
åren efter det år då underskottet uppkom.
Den ekonomiska belastningen till följd av de kommunala avtals-
pensionerna bör omfattas av balanskravet. Därvid bör beaktas dels
kostnaderna för sådana förmåner som intjänas efter en bestämd tid-
punkt och dels utbetalningar för förmåner som har intjänats före denna
tidpunkt.
Balanskravet bör införas fr.o.m. år 1999 för kommunerna och
fr.o.m. år 2000 för landstingen.
Bakgrund
Under 1990-talet har vissa kommuner och landsting haft svårt att anpassa
verksamheten till sina ekonomiska ramar. Några har valt att underbalansera
sina budgetar och t.o.m. lånefinansierat löpande kostnader för verksam-
heten. Det finns också exempel på kommuner som under årens lopp har in-
gått borgensförbindelser av stor omfattning, främst för sina bostadsföretag,
och därvid underskattat de framtida följderna för den egna ekonomin.
Mot denna bakgrund uttalade regeringen i förra årets kompletteringspro-
position att det skyndsamt skulle göras en översyn av kommunallagens be-
stämmelser om ekonomisk förvaltning. Översynen skulle syfta till att skapa
bättre förutsättningar för kommuner och landsting att åstadkomma en god
ekonomisk hushållning. Ett förslag skulle tas fram om hur ett krav på
balanserad budget skulle uttryckas i kommunallagen och vilka effekter på
den kommunala redovisningen som ett sådant krav kunde ge upphov till.
Regeringen uttalade också att det skulle utarbetas ett förslag om en lag-
reglering av kommunernas låneverksamhet. Utgångspunkten skulle vara att
rätten att ta upp lån i huvudsak begränsades till investeringsverksamhet.
Riksdagen har beslutat om att införa ett tak för de offentliga utgifterna.
Ett balanskrav ökar, i kombination med vissa restriktioner för den kom-
munala inkomstutvecklingen, statens möjligheter att påverka kommun-
sektorns utgiftsnivå.
Den 4 maj 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartemen-
tet att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av kommu-
nallagens ekonomikapitel. I september 1995 avlämnades rapporten Kom-
munal ekonomi i balans (Ds 1995:57). I rapporten föreslås bl.a.
- att budgeten skall upprättas så att intäkterna varje år överstiger kostna-
derna,
13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150
185
- att eventuellt underskott i utfallet skall täckas senast under det andra året
efter det år underskottet uppkommit,
- att om kostnaderna enligt årsbokslutet överstiger intäkterna skall i års-
redovisningen anges när och på vilket sätt underskottet avses täckas med
ett motsvarande överskott,
- att det utarbetas en särskild kommunal bokföringslag och
- att det inrättas ett nytt oberoende organ som skall överta den roll som de
båda kommunförbundens gemensamma referensgrupp i redovisnings-
frågor nu har på redovisningsområdet.
Med hänsyn till hur förslaget till balanskrav har utformats ansåg arbets-
gruppen att det inte finns något behov av en särskild lagregel som begrän-
sar rätten att ta upp lån till att i huvudsak avse investeringsverksamhet.
Gruppen ansåg vidare att pensionskostnaderna skall beaktas i ett balanskrav
men lämnade frågan om på vilket sätt de skall ingå öppen för fortsatta över-
väganden.
Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats. Remissutfallet har visat att
det finns ett starkt stöd för att bereda arbetsgruppens förslag vidare.
Prop. 1995/96:150
Balanskravets utformning
Regeringen avser att i höst återkomma med förslag till lagreglering av ett
balanskrav. Den fortsatta beredningen sker utifrån den här angivna inrikt-
ningen.
Ett balanskrav bör införas fr.o.m. år 1999 för kommunerna och fr.o.m. år
2000 för landstingen. I balanskravet ligger att budgeten skall upprättas så
att intäkterna varje år skall överstiga kostnaderna. Uppstår underskott bör
detta regleras under de närmaste två åren efter det år då underskottet upp-
kom. Kostnaderna för de kommunala avtalspensionerna bör beaktas enligt
den modell som arbetsgruppen kallar den blandade modellen. Frågan om
hanteringen av pensionerna behandlas närmare i det följande.
För att ge extra stadga och styrka åt balanskravet har regeringen också
for avsikt att i höst föreslå en kommunal redovisningslag och att det inrättas
ett nytt oberoende organ med uppgift att utveckla god redovisningssed
inom kommunsektorn. En departementspromemoria med förslag på dessa
punkter kommer att remissbehandlas inom kort.
186
Kommunala avtalspensioner
Prop. 1995/96:150
I diskussionen om kommunernas och landstingens ekonomi har under se-
nare år frågan om deras pensionsåtaganden tagit en central plats. Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet har presenterat flera utred-
ningar som behandlar denna fråga. Regeringen beslutade hösten 1994 att
tillsätta en arbetsgrupp som skulle utreda hanteringen av avtalspensioner i
kommuner och landsting. I augusti 1995 överlämnade gruppen sin rapport
Kommunala avtalspensioner (Ds 1995:46).
I dag är villkoren för de kommunala avtalspensionerna reglerade i
kollektivavtal. Avtalspensionernas fortsatta utformning är således en fråga
för arbetsmarknadens parter. I detta avsnitt redogör regeringen endast för
sin syn på hur pensionerna bör beaktas i balanskravet. Regeringen åter-
kommer till frågan om redovisningen av pensionsförmånerna i samband
med att förslag lämnas till kommunal redovisningslag.
Historiskt har endast löpande utbetalningar till pensionärer tagits upp i
den kommunala redovisningen, dvs. pensionerna har hanterats enligt en s.k.
fördelningsmodell. Denna modell innebär att nuvarande skattebetalare
finansierar utbetalningar som härrör från tidigare intjänade pensionsför-
måner. De förmåner som tjänas in i dag skall på motsvarande sätt finansie-
ras av framtida skattebetalare. Därigenom behöver inga avsättningar göras
som motsvarar de pensionsförmåner som löpande tjänas in. I stället utgår
fördelningsmodellen från den kommunala verksamhetens varaktiga karak-
tär, dvs. verksamheten kan bara upphöra genom politiska beslut. Ingen
hänsyn tas i denna modell till demografiska variationer över tiden. Framtida
pensionsutbetalningar anses vara säkerställda genom beskattningsrätten.
Under andra hälften av 1980-talet infördes en ny budget- och redovis-
ningsmodell i kommuner och landsting. Modellen utvecklades av de båda
kommunförbunden och rekommenderades av dessa till sina medlemmar.
Syftet var att få den kommunala budget- och redovisningsmodellen mer
enkel och enhetlig bl.a. genom en anpassning till näringslivets redovisning.
I samband med att den nya modellen infördes inrättade Svenska Kommun-
förbundet och Landstingsförbundet en gemensam referensgrupp för att
främja god redovisningssed i kommuner och landsting. Den fråga
referensgruppen först tog sig an var hur pensionsskulden skulle redovisas.
Referensgruppens rekommendation innebär att kommuner och landsting
bör redovisa de historiskt intjänade pensionsförmånerna som en skuld i
balansräkningen. Pensionsskulden kan sägas motsvara nuvärdet av de
framtida utbetalningarna för hittills intjänade pensionsförmåner. I resultat-
räkningen bör de under året intjänade förmånerna samt en ränte- och in-
flationsuppräkning av pensionsskulden kostnadsredovisas. Rekommenda-
tionen innebär att redovisningen av pensionskostnaderna bör ske enligt en
s.k. fonderad modell. För närvarande följer ca 90 procent av kommunerna
och samtliga landsting utom ett denna rekommendation.
187
När ett balanskrav införs är det viktigt att bestämma kravets utformning Prop. 1995/96.150
i fråga om på vilket sätt de kommunala pensionerna skall belasta ekonomin
över tiden. Den arbetsgrupp som utarbetade förslag till krav på ekonomi i
balans föreslog, som tidigare nämnts, att pensionskostnaderna skall
inkluderas i kravet. Gruppen lämnade dock inget förslag om på vilket sätt
detta skulle ske. I stället redovisades tre alternativa modeller. Förutom för-
delningsmodellen och fonderingsmodellen, som beskrivits ovan, presen-
terades ytterligare ett alternativ som benämndes blandad modell.
Den blandade modellen innebär att en viss tidpunkt väljs efter vilken en
successiv övergång kan ske från fördelningsmodellen till en fonderad mo-
dell. De pensionsförmåner som har intjänats före denna tidpunkt hanteras
enligt fördelningsmodellen, dvs. belastar resultatet det år då utbetalning
sker. För pensionsförmåner som intjänas efter den fastställda tidpunkten
beaktas kostnader enligt den fonderade modellen. Efter en tid av ca 40 år
kommer den blandade modellen att motsvara den fonderade modellen.
De olika pensionsmodellemas belastning på kommunernas och lands-
tingens ekonomi över tiden är bl.a. beroende av antalet pensionärer med
kommunal kompletteringspension och av den samhällsekonomiska ut-
vecklingen. I rapporten Kommunal ekonomi i balans redovisades två alter-
nativa beräkningar för hela kommunsektorn fram t.o.m. år 2034 som i
huvudsak bygger på Långtidsutredningens (SOU 1995:4) basaltemativ
respektive eftersläpningsaltemativ. Då beräkningarna avser en lång tids-
period och är beroende av en mängd antaganden måste de emellertid be-
traktas som mycket osäkra.
Beräkningen enligt basaltemativet, som bl.a. innebär en ökning av
antalet kommunalt anställda från år 2000 och framåt, visar att de löpande
pensionsutbetalningama (fördelningsmodellen) i nuläget uppgår till mot-
svarande 0,6 procent i skatteuttag och beräknas stiga till ca 1,2 procent
omkring år 2030. Nivån år 2030 beräknas inte på något anmärkningsvärt
sätt överstiga beräknade kostnader för de båda övriga modellerna vid denna
tidpunkt. Främst den fonderade modellen, men även den blandade mo-
dellen, utgör emellertid en betydligt högre ekonomisk belastning i nuläget.
Skillnaderna mellan de olika modellerna i slutet av den beräknade
perioden är mycket beroende av gjorda antaganden. Långtidsutredningens
eftersläpningsaltemativ innebär bl.a. att antalet kommunalt anställda
minskar något fram till år 2000 för att därefter bli ungefär oförändrat. I
detta alternativ ökar skillnaderna kring år 2030 mellan fördelningsmodellen
och de båda övriga modellerna jämfört med i basaltemativet, på så sätt att
kostnaderna minskar i fonderad och blandad modell.
De flesta kommuner och landsting har högre ambition än att i nuläget
bara finansiera pensionsutbetalningama. Denna ambition att göra redovis-
ningsmässiga avsättningar synes vara rimlig bl.a. eftersom pensionsför-
månerna är långsiktiga åtaganden och finansieringen av dessa därför är be-
roende av den framtida ekonomiska tillväxten. Vidare väntas den demo-
grafiskautvecklingen, med en stigande andel äldre människor, öka behovet
av kommunal verksamhet såsom hälso- och sjukvård samt äldreomsorg.
Genom att göra redovisningsmässiga avsättningar för pensioner i nuläget
188
ökar handlingsutrymmet för att möta de framtida behoven och minskar Pr°P- 1995/96:150
känsligheten för utvecklingen av den långsiktiga tillväxten.
Regeringen anser emellertid att den s.k. fonderade modellen inte tar till-
räcklig hänsyn till att de kommunala avtalspensionerna under en lång följd
av år har hanterats enligt ett fördelningssystem. Beskattningsrätten kan i sig
sägas utgöra en garanti för förmånerna i ett fördelningssystem, vilket bör
tas i beaktande vid val av pensionsmodell i balanskravet. Med en fonderad
modell skulle kommuner och landsting varje år, förutom under året
intjänade förmåner, finansiera en förräntning på tidigare års intjänade för-
måner. Vid en direkt övergång till att i balanskravet inkludera kostnader
enligt en fonderad modell skulle nuvarande skattebetalare, enligt rege-
ringens bedömning, behöva finansiera en alltför hög kostnad som beror på
de pensionsförmåner som tidigare intjänats utan att avsättningar gjorts. I
stället bör övergången till en fonderad modell ske successivt.
Regeringen anser mot denna bakgrund att balanskravet bör formuleras så
att pensionskostnaderna beaktas enligt den s.k. blandade modellen. Med
denna modell skall kommuner och landsting finansiera den årliga kostna-
den i form av nyintjänade pensionsförmåner. Dessutom bör årets resultat
belastas med pensionsutbetalningar för de förmåner som intjänats i fördel-
ningssystemet. Nuvarande skattebetalare kommer därigenom både att
finansiera sin del av de kommunala avtalspensionerna och därutöver en del
som härrör från tidigare år. Sammantaget anser regeringen att denna hante-
ring av pensionerna i balanskravet ger en rimlig avvägning mellan ekono-
misk belastning på kort och på lång sikt.
Regeringen vill vidare framhålla avsikten att noga följa utvecklingen av
balanskravet och effekterna av den valda modellen för pensionskost-
naderna. Kommuner och landsting bör inte avhända sig en del av sina
tillgångar för finansiering av framtida pensionsutbetalningar. De medel som
kan komma att byggas upp för framtida pensioner bör i huvudsak användas
inom den offentliga sektorn, bl.a. för att finansiera kommunala investe-
ringar. Regeringen avser att tillkalla en utredning med uppgift att se över
den kommunala medelsförvaltningen.
Regeringens förslag: De kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran
vid ingången av år 1997 skall minskas med 1,7 procent med avseende
på ändringar som har påverkat det kommunala skatteunderlaget. Där-
utöver skall skattemedelsfordran minskas med 4 procent som
ersättning till staten för administrationen av församlingsskatten.
189
Skälen för regeringens förslag: I den ekonomisk-politiska propositionen Prop. 1995/96:150
(prop. 1994/95:25, bet. 1994/95FiUl, rskr. 1994/95:145 och 146) uttalade
regeringen att även de kyrkliga kommunerna bör bidra till saneringen av
statens finanser. Mot den bakgrunden beslutade riksdagen att de kyrkliga
kommunerna skall ersätta staten för administrationen av församlingsskatten.
Denna ersättning har för år 1996 fastställts till 4 procent av de kyrkliga
kommunernas skattemedelsfordran.
För de kyrkliga kommunerna får de ändringar som år 1995 påverkade
det kommunala skatteunderlaget inte effekt förrän år 1997, men då med
dubbel effekt eftersom både förskott och slutavräkning påverkas. I följande
sammanställning redovisas de tillkommande regleringar år 1997 som bör
göras mellan staten och de kyrkliga kommunerna.
Miljoner kronor
|
Slopat schablonavdrag m.m. |
-198 |
|
Allmän sjukförsäkringsavgift |
+66 |
|
Karensdag och sänkta ersättningsnivåer |
+37 |
|
Sänkt pensionsnivå |
+32 |
|
ISURV |
+12 |
|
Höjt pensionstillskott/Särskilt grundavdrag |
+8 |
|
Företagsskatt |
+74 |
|
Allmänna egenavgifter |
-140 |
|
Vårdnadsbidrag |
+30 |
|
Föräldraförsäkring |
-20 |
|
Bamomsorgsgaranti |
+12 |
|
Återreglering vårdnadsbidrag |
-60 |
|
Reformerad arbetslöshetsförsäkring |
-36 |
|
Återreglering av kvittning av underskott |
+40 |
|
Summa: |
-143 |
De tidigare beslutade (310 miljoner kronor) och de nu föreslagna regle-
ringarna (-143 miljoner kronor) uppgår sammanlagt till 167 miljoner kro-
nor, vilket beräknas motsvara en reducering av de kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran med 1,7 procent vid ingången av år 1997. Till detta
kommer den föreslagna skatteadministrationsersättningen om 4 procent.
190
Prop. 1995/96:150
Nedanstående kalkyl utgör en av delkomponenterna vid beräkningen av ut-
giftstaket för den offentliga sektorn, se avsnitt 4.5.1 den beräkning som här
redovisas ingår varken utjämningsavgiften för kommuner och landsting
eller utjämningsbidraget till kommuner och landsting, båda uppgående till
21,2 miljarder kronor. Detta har betydelse för utgifts- respektive in-
komstnivån i kalkylen men däremot inte för beräkningen av kommun-
sektorns finansiella ställning.
De kommunala utgifterna beräknas år 1996 motsvara drygt hälften av de
statliga utgifterna eller ca en ljärdedel av BNP. Även inkomsterna mot-
svarar omkring en fjärdedel av BNP. Den största andelen av inkomsterna
utgörs av skattemedel. Kommunalskatten utgör enligt preliminära uppgifter
i år ca 16 procentenheter av den totala skattekvoten på 53 procent. Det
genomsnittliga skatteuttaget i kommuner och landsting uppgår år 1996 till
30,47 procent och i de kyrkliga kommunerna till 1,19 procent av de
beskattningsbara inkomsterna.
Bedömningen av kommunsektorns finansiella utveckling som redovisas
i detta avsnitt baseras på de antaganden som görs i finansplanen. En ut-
gångspunkt för beräkningarna är att det genomsnittliga kommunala skatte-
uttaget under den närmaste femårsperioden blir detsamma som år 1996.
Den kommunala konsumtionsvolymen bedöms vara oförändrad år 1997
jämfört med år 1996. Under åren 1998 och 1999 minskar den enligt kal-
kylen med 0,9 respektive 0,7 procent. För åren därefter förväntas inga
ytterligare neddragningar av konsumtionsvolymen. I år väntas kommun-
sektorns finansiella sparande uppgå till -0,3 miljarder kronor. Enligt kal-
kylen ökar konsumtionen i löpande priser mer än skatteinkomsterna mellan
år 1996 och år 1997 och det finansiella sparandet väntas åren 1997 och
1998 bli ungefär -10 miljarder kronor för att därefter förbättras under slutet
av perioden.
191
Miljarder kronor, löpande priser
Prop. 1995/96:150
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Inkomster | ||||||
|
Skatt |
275,1 |
275,0 |
284,9 |
299,8 |
314,1 |
329,8 |
|
Bidrag från stat och | ||||||
|
socialförsäkrings- | ||||||
|
sektor |
75,6 |
75,4 |
74,1 |
74,0 |
74,1 |
74,3 |
|
Övrigt |
53,9 |
55,1 |
57,0 |
59,1 |
61,2 |
63,5 |
|
Summa |
404,6 |
405,5 |
416,0 |
432,8 |
449,4 |
467,6 |
|
Utgifter | ||||||
|
Transfereringar |
75,5 |
75,5 |
77,9 |
80,3 |
82,8 |
85,0 |
|
Konsumtion |
303,3 |
314,0 |
321,4 |
329,3 |
340,3 |
351,7 |
|
Investeringar |
26,2 |
26,7 |
27,1 |
28,1 |
29,2 |
30,3 |
|
Summa |
404,9 |
416,2 |
426,3 |
437,7 |
452,3 |
467,0 |
|
Konsumtion2, % |
-1,0 |
0,0 |
-0,9 |
-0,7 |
0,0 |
0,0 |
|
Finansiellt | ||||||
|
sparande |
-0,3 |
-10,7 |
-10,3 |
-4,9 |
-2,9 |
0,5 |
1 Utjämningsavgiften för respektive utjämningsbidraget till kommuner och
landsting om 21,2 miljarder kronor ingår inte i kalkylen.
2 Fasta priser
Anm. På grund av avrundningar summerar inte alltid delarna exakt till total-
summan.
Källa: Finansdepartementet
Kommunsektorns totala inkomster förväntas öka med 63 miljarder
kronor i löpande priser, eller 2,9 procent per år i genomsnitt, under åren
1997 till 2001.1 relation till BNP utgör detta en minskning från 24 procent
till 22 procent. Sektorns skatteinkomster förväntas i löpande priser öka med
i genomsnitt 3,7 procent per år och bedöms utgöra omkring 70 procent av
de totala inkomsterna år 2001. De generella statsbidragen bedöms vara
nominellt oförändrade under perioden, med undantag för regleringar enligt
finansieringsprincipen m.m. Deras andel av de totala inkomsterna beräknas
minska marginellt och år 2001 uppgå till 13 procent.
Utgifterna beräknas i löpande priser öka från 405 miljarder kronor till
467 miljarder kronor, eller med ca 2,9 procent årligen. Mätt i relation till
BNP innebär detta en minskning från 24 till 22 procent. De kommunala
transfereringarna till hushållen väntas öka med 3 miljarder kronor i löpande
priser under perioden. Kommunernas utgifter för socialbidrag bedöms i
löpande priser minska under åren 1996 till 1999 till följd av att antalet flyk-
tingar förväntas minska. Under åren därefter bedöms socialbidragsutgifter-
na öka något. Pensionsutbetalningar till tidigare anställda, ränteutgifter och
192
transfereringar till företag är exempel på transfereringar som bedöms öka.
Löneökningstakten beräknas bli något högre inom den kommunala
sektorn än inom näringslivet fram till och med år 1997. Aren därefter vän-
tas löneökningstakten bli lika hög eller något lägre.
Den kommunala konsumtionen bedöms under perioden öka i löpande
priser. I fasta priser förväntas den dock vara oförändrad under år 1997, för
att därefter minska med 0,9 respektive 0,7 procent under åren 1998 och
1999. Den oförändrade konsumtionsvolymen år 1997 beror på att hänsyn
har tagits till att regeringen aviserat förslag om ett ökat antal utbild-
ningsplatser inom den kommunala vuxenutbildningen. År 2000 och år
2001 antas konsumtionsvolymen vara oförändrad. Investeringarna bedöms
öka något under perioden i löpande priser.
Regeringen har i avsnitt 7.3.4 aviserat ett förslag om att införa ett kom-
munalt balanskrav som innebär att kommunernas och landstingens budgetar
skall upprättas så att intäkterna årligen överstiger kostnaderna. Balanskravet
gäller resultatet definierat enligt kommunal redovisningspraxis. Ett positivt
resultat kan vara förenligt med ett underskott i det finansiella sparandet bl.a.
beroende på investeringsnivån. Med utgångspunkt i det finansiella sparande
som redovisats ovan kan en bedömning göras av det förväntade resultatet
enligt kommuners och landstings resultaträkning. Det finns dock vissa
osäkerheter i dessa beräkningar. Det är t.ex. svårt att beakta olika
periodiseringar som görs i den kommunala redovisningen. Sammantaget
bedömer dock regeringen att kommuner och landsting som helhet har
förutsättningar att uppnå det aviserade balanskravet.
Prop. 1995/96:150
Den kommunala verksamheten påverkas av många faktorer. De yttre
ramarna anges av sektorns inkomster. Hur resurserna därefter fördelas på
olika delverksamheter och vilken total omfattning den har beror bl.a. på
sektorns åtaganden, politiska ambitioner, befolkningens storlek och
sammansättning samt produktiviteten.
När befolkningens storlek och sammansättning förändras påverkas också
behovet av eller efterfrågan på kommunala tjänster. För att spegla den
behovsförändring av kommunalt finansierade tjänster som beror på
demografin har Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet gjort
s.k. baskalkyler. Dessa har redovisats bl.a. i Långtidsutredningen 1995
(SOU 1995:4). Utgångspunkten i dessa kalkyler är att standarden på de
kommunala tjänsterna är oförändrad. Förutom befolkningsutvecklingen tas
också hänsyn till redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Ingen hänsyn
tas dock till möjligheterna att höja produktiviteten eller effektiviteten.
Enligt baskalkylen beräknas behoven av kommunal verksamhet öka med
i genomsnitt 0,8 procent per år under år 1997 till år 2001 för kommunerna
och 0,5 procent per år för landstingen. Behoven beräknas öka i en betydligt
lägre takt efter år 1998 än före detta år. Behovsutvecklingen för de enskilda
193
verksamhetsområdena varierar. Behovet av t.ex. barnomsorg kommer att
minska medan behovet av utbildning följer en motsatt utveckling.
Kalkylerna över äldre- och handikappomsorg visar på en fortsatt
behovsökning.
Den av förbunden beräknade behovsutvecklingen kan ställas mot rege-
ringens bedömning att kommunernas och landstingens konsumtion i fasta
priser beräknas minska med i genomsnitt 0,2 procent respektive 0,4 procent
per år under åren 1997 till 2001. Eftersom behovet av service ökar bl.a. på
grund av demografiska förändringar innebär detta att resurserna måste
användas på ett mer effektivt sätt för att den ursprungliga servicenivån skall
kunna upprätthållas. Det bör emellertid påpekas att en baskalkyl alltid bör
tolkas med försiktighet eftersom det är en rad olika faktorer som påverkar
utvecklingen.
Frågan om servicenivån i framtiden kan bibehållas beror till stor del på
möjligheterna att öka produktiviteten inom den kommunala verksamheten.
Analyser som gjorts tyder på att det under de senaste åren har skett pro-
duktivitetsförbättringar i kommunerna och landstingen efter ett antal år med
negativ produktivitetsutveckling. Det är framförallt inom barnomsorgen
samt inom hälso- och sjukvården som produktiviteten har förbättrats. I och
med att det har skett produktivitetsförbättringar kommer produktivitetsut-
vecklingen framöver att utgå från en högre nivå. Erfarenheter visar emeller-
tid att genom t.ex. nya organisations- och styrformer, förbättrad teknik samt
konkurrensutsättning är det möjligt att förbättra produktiviteten ytterligare.
I detta perspektiv är det viktigt att det kommunala förnyelsearbetet fortsätter
för att göra verksamheten bättre och mer kostnadseffektiv.
Förutsättningarna för produktivitetsförbättring är olika inom olika
verksamhetsområden. Inom t.ex. skolan kan det nya löne- och arbets-
tidssystemet förväntas ha betydelse för produktivitetsutvecklingen
framöver.
Den kommunala verksamheten påverkas förutom av förändringar i de-
mografin också av förändrade regler. När beslut fattas om ändrade regler
för kommunernas och landstingens verksamhet som medför en förändrad
kostnadsnivå tillämpas finansieringsprincipen. Denna innebär att det skall
ske en ekonomisk reglering. Principen gäller endast ändrade regler som
direkt tar sikte på den kommunala verksamheten. Beslut som indirekt
påverkar den kommunala ekonomin, t.ex. när reglerna för de statliga
transfereringarna förändras, skall beaktas vid bedömningen av kommun-
sektorns skattefmansierade utrymme. Regeringen avser emellertid att
föreslå att nya och ändrade regler som påverkar det kommunala skatte-
underlaget eller det kommunala utgiftstrycket, utöver vad som har aviserats
i 118-miljardersprogrammet för att sanera de offentliga finanserna, skall
regleras ekonomiskt under åren 1997 och 1998. Staten lägger därmed en
stabil grund för den kommunala verksamheten de närmaste åren.
Prop. 1995/96:150
194
Den regelöversyn som Finansdepartementet har inlett tillsammans med Pf°P- 1995/96:150
Svenska Kommunförbundet skall fortsätta. I detta arbete görs en genom-
gång av det statliga regelverket som berör kommunal verksamhet. Syftet är
att förenkla regler och därigenom minska trycket på de kommunala
kostnaderna.
Sammantaget innebär finansieringsprincipen och regeringens åtaganden
att kommunerna och landstingen ges stabila planeringsförutsättningar för
de närmaste åren. Detta underlättar sådana förändringar och produktivitets-
förbättringar inom den kommunala verksamheten som krävs på grund av
förändrade behov och strama ekonomiska förutsättningar.
Regeringen anser mot den här bakgrunden att det finns förutsättningar
för att servicenivån inom den kommunala sektorn skall kunna bibehållas de
närmaste åren.
Den kommunala sektorn sysselsätter ungefär en fjärdedel av den totala
arbetskraften. I början av 1990-talet upphörde den expansion av kommunal
verksamhet som ägt rum under många år. Antalet sysselsatta i kommuner
och landsting har under 1990-talet minskat med ca 119 000 personer. Den
relativa sysselsättningsminskningen i den kommunala sektorn har
emellertid varit lägre än i många andra sektorer på arbetsmarknaden. År
1995 uppgick antalet sysselsatta i kommuner och landsting till ca 1 029 000
personer. Antalet sysselsatta i den kommunala sektorn är därmed på
ungefär samma nivå som i böljan av 1980-talet. Till viss del beror
minskningen av att delar av den kommunala verksamheten har förts över
till kommunala bolag eller lagts ut på entreprenad utanför sektorn. Av de
anställda i den kommunala sektom utgör kvinnor ca 80 procent.
Den kommunala sektoms betydelse för sysselsättningen varierar i olika
delar av landet. I regionalpolitiska sammanhang delas Sverige in i riksom-
råden. År 1993 stod den kommunala sektom för 33 procent av de totalt
sysselsatta i riksområdet norra Norrland medan den i Stockholm sysselsatte
22 procent.
Det är rimligt att anta att sysselsättningen i kommunsektorn på längre
sikt utvecklas på ungefär samma sätt som den kommunala konsumtionen
eftersom den till största delen består av löner och arbetsgivaravgifter. I be-
dömningen av kommunsektorns finansiella utveckling beräknas den kom-
munala konsumtionen i fasta priser under åren 1997 till 2001 endast minska
under år 1998 och år 1999. Antalet sysselsatta i kommuner och landsting
bedöms därför minska under år 1998 och år 1999 med ca en procent
respektive år eller ca 10 000 personer per år.
Antalet avgångar, dvs. de personer som slutat sin anställning i den
kommunala sektorn, var under perioden november 1993 till november
1994 ca 10 procent av de anställda, vilket motsvarar mer än 100 000
personer. Detta tyder på att den beräknade minskningen av personal på total
195
nivå bör kunna lösas inom ramen för den ordinarie personalomsättningen
så att fast anställd personal ej behöver sägas upp. Politiska företrädare för
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har i överläggningar
med regeringen inför åren 1997 och 1998 också åtagit sig att verka för att
fast anställd personal i möjligaste mån inte sägs upp och hamnar i öppen
arbetslöshet.
Inom Finansdepartementet har ett arbete bedrivits med att bedöma
sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn. Arbetet har innefattat dels
en kartläggning av den historiska utvecklingen och dels en bedömning av
sysselsättningsutvecklingen för de närmaste åren och på lite längre sikt.
Den historiska utvecklingen kan kort sammanfattas enligt följande.
Sedan 1970-talets början har den kommunala verksamheten ökat kraftigt.
Den kommunala expansionen bröts i början av 1990-talet. Den kommunala
sektorns expansion spelade en stor roll för kvinnornas inträde på arbets-
marknaden. Under 1990-talet minskade antalet sysselsatta i den kommunala
sektorn. Den lågkonjunktur som drabbade Sverige några år in på 1990-talet
ledde till att statsmakterna och kommunerna satsade på olika former av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En stor andel av dem som sysselsätts i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder finns inom den kommunala sektorn.
En beräkning har gjorts av den förväntade sysselsättningsutvecklingen
inom den kommunala sektorn de närmaste åren. Beräkningarna har gjorts
med utgångspunkt i vissa grunddata på kommun- och landstingsnivå samt
i vissa antaganden när det gäller balanskrav och samhällsekonomi. Vidare
har effekterna av det nya utjämningssystemet beaktats.
De resultat som har erhållits med denna beräkningsmetod skiljer sig inte
nämnvärt från andra beräkningar som gjorts av sysselsättningseffekterna av
t.ex. kommunförbunden. Däremot påvisas vissa strukturella och geogra-
fiska mönster när det gäller sysselsättningsutvecklingen.
Det nya statsbidrags- och utjämningssystem som gäller fr.o.m. i år kom-
mer för en del av kommunerna och landstingen på sikt att innebära stora
förändringar i ekonomiska förutsättningar. För de kommuner och landsting
som får mindre intäkter i förhållande till det tidigare systemet kan kostnads-
neddragningar bli nödvändiga. De kommuner och landsting som har haft
höga statsbidrag i det tidigare systemet har haft utrymme för att hålla en
jämförelsevis hög sysselsättningsnivå inom den kommunala sektorn. Dessa
kommuner och landsting kan nu bli tvungna att minska sin sysselsättning.
Sammantaget innebär detta att anpassningskraven och därmed förändringar
i sysselsättningen inom den kommunala sektorn kommer att variera mellan
olika delar av Sverige.
Det inom Finansdepartementet bedrivna arbetet bekräftar också att den
sammanlagda personalminskning som måste ske framöver till stor del bör
kunna lösas inom ramen för naturliga avgångar.
Regeringen avser, som tidigare nämnts, att föreslå att ett lagstadgat
balanskrav för kommuner och landsting införs först år 1999 respektive år
2000. Därigenom skapas ett tidsmässigt utrymme för att anpassningar skall
kunna ske utan att fast anställd personal behöver sägas upp. Regeringen vill
Prop. 1995/96:150
196
i detta sammanhang även peka på de möjligheter som finns att träffa avtal
med berörda länsarbetsnämnder. Dessa avtal innebär att medel beviljas för
utbildningsinsatser mot att den offentliga arbetsgivaren förbinder sig att inte
säga upp fast personal under avtalsperioden.
Prop. 1995/96:150
Regeringens förslag: Nuvarande överenskommelse med Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet förlängs till att gälla
t.o.m. den 31 december 1996. Detta innebär att staten även för andra
halvåret 1996 ersätter kommuner och landsting för de faktiska utbetal-
ningarna avseende pensioner och andra trygghetsförmåner till lärare,
skolledare och syokonsulenter.
Fr.o.m. år 1997 inkluderas kompensationen till kommuner respek-
tive landsting avseende pensioner och andra trygghetsförmåner till
lärare, skolledare och syokonsulenter i de generella statsbidragen.
Fr.o.m. år 1997 ökas det generella statsbidraget till kommunerna
med 1 320 miljoner kronor. Under åren 1998 t.o.m. 2005 ökas det
generella statsbidraget ytterligare med följande belopp:
Ar 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Miljoner
kronor 50 100 160 180 210 210 200 140
Kompensationsnivån uppgår därigenom till 2 570 miljoner kronor
år 2005.
Det generella statsbidraget till landstingen ökas fr.o.m. år 1997 med
80 miljoner kronor.
Skälen för regeringens förslag: Fr.o.m. år 1991 överfördes lärare m.fl.
till kommunalt reglerade tjänster. Som en provisorisk del av regleringen av
kostnaderna för förändringen avtalades med Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet att staten längst t.o.m. budgetåret 1994/95 skulle
ersätta de faktiska utbetalningarna för pensioner och andra trygghetsförmå-
ner till lärare, skolledare och syokonsulenter. Därefter skulle bidrag ges
efter en genomsnittskostnad till kommunerna och inarbetas i sektorsbi-
draget till skolan. Sektorsbidraget till skolan upphörde emellertid fr.o.m. år
1993 och lades in i det statliga utjämningsbidraget till kommuner.
I avvaktan på en permanent lösning bestämdes under år 1994 att staten
ytterligare ett år, dvs. t.o.m. den 30 juni 1996, skulle fortsätta att ersätta de
faktiska utbetalningarna för lärares m.fl. pensioner och andra trygghetsför-
måner.
197
Den provisoriska lösningen upphör att gälla vid halvårsskiftet 1996. En Prop 1995/96:150
ny överenskommelse avseende kompensationen har träffats med Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Överenskommelsen innebär
att staten även för det andra halvåret 1996 ersätter kommuner och landsting
för de faktiska utbetalningarna för pensioner och andra trygghetsförmåner.
Anledningen är att en permanent lösning företrädesvis bör införas vid ett
årsskifte eftersom den då följer både det kommunala och statliga budget-
året.
Fr.o.m. år 1997 bör kompensationen schabloniseras och läggas in i de
generella statsbidragen till kommuner respektive till landsting. Därigenom
uppnås syftet att kommuner och landsting själva får ta ett fullt arbetsgivar-
ansvar för den berörda gruppen. Lösningen ligger också i linje med prin-
cipen att statens bidrag till kommuner och landsting, i möjligaste mån, skall
utgöra en allmän finansieringskälla samt att utjämningen av ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner respektive mellan landsting sker genom
utjämningssystemet.
Regeringen har tillsammans med de båda förbunden beräknat nivån på
kompensationen. De årliga beloppen är beräknade utifrån den förväntande
ökningen av antalet pensionerade lärare t.o.m. år 2005 och inkluderar en
värdesäkring med hänsyn till en bedömd löneutveckling under perioden.
Mot denna bakgrund bör de generella statsbidragen till kommuner och
landsting för år 1997 ökas med 1 400 miljoner kronor och kompensationen
i statsbidragen bör successivt öka till 2 650 miljoner kronor år 2005.
Landstingen kompenseras genom att det generella statsbidraget fr.o.m. år
1997 ökas med 80 miljoner kronor. Den årliga ökningen av landstingens ut-
gifter för lärarpensioner m.m. kan i sammanhanget betraktas som marginell.
Det generella statsbidraget bör därför inte ökas ytterligare fram t.o.m. år
2005. Nivån för år 1997 utgör ett beräknat genomsnitt för perioden.
Kompensationen till kommunerna bör däremot öka under perioden.
Nedanstående tabell visar den kompensation som respektive år föreslås ingå
i det generella statsbidraget. Ökningen mellan åren utgör respektive års
tillägg i statsbidraget.
Tabell 7.5 Kompensation för lärarpensioner m.m. till kommunerna
Miljoner kronor, löpande priser
|
Ar |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 |
2002 |
2003 |
2004 |
2005 |
|
Belopp |
1 320 |
1 370 |
1 470 |
1 630 |
1 810 |
2 020 |
2 230 |
2 430 |
2 570 |
Ar 2005 utgör i enlighet med tidigare överenskommelser den beräknade
långsiktiga utgiftsnivån. Detta år har sålunda kompensationen fullt ut inklu-
derats i det generella statsbidraget och den fortsatta utvecklingen får där-
efter beaktas vid bedömningen av kommunsektorns skattefmansierade
utrymme.
Regeringen är överens med Svenska Kommunförbundet och Landstings-
198
förbundet om att nuvarande regler för kompensationen, under förutsättning Prop. 1995/96:150
att riksdagen godkänner den nu föreslagna lösningen, upphör att gälla vid
utgången av år 1996.
Regeringen har de senaste åren uppmärksammat de svårigheter en kommun
eller ett landsting kommer i om de inte kan svara för sina åtaganden i form
av förfallna skulder, ingångna borgensförpliktelser m.m.
Kommunallagen innehåller inga bestämmelser om hur man hanterar
problem som uppstår när kommuner och landsting inte kan fullgöra sina
betalningsförpliktelser. Sådan lagstiftning finns bl.a. i Norge och i Finland.
I förra årets kompletteringsproposition uttalades bl.a. att regeringen hade
för avsikt att utarbeta ett förslag till lagstiftning som syftar till att hantera
nämnda problem.
En särskild utredare har lagt fram betänkandet Kommuner och landsting
med betalningssvårigheter (SOU 1996:12). I betänkandet föreslås bl.a. en
lag om statligt stöd till kommuner och landsting med betalningssvårigheter.
Huvudregeln i förslaget är att om en kommun eller ett landsting ansöker
om statligt stöd skall nödvändiga administrativa åtgärder i kommunen eller
landstinget vidtas på frivillig väg. Innan en kommun eller ett landsting
ansöker om statligt stöd skall kommunen eller landstinget ha gjort alla
rimliga ansträngningar för att på egen hand lösa sina problem.
Utredningen föreslår att regeringen skall kunna tillsätta utredningsmän
och kontrollorgan samt uppställa villkor för beviljandet av stöd. Ett sådant
villkor kan vara att vissa kommunala uppgifter övertas av kontrollorganet.
Under detta frivilliga förfarande föreslås de kommunala organen behålla
sina beslutsbefogenheter.
I betänkandet finns också förslag om att regeringen skall kunna besluta
om tvångsförvaltning av en kommun eller ett landsting under viss tid.
Beslut om sådan förvaltning kan, enligt förslaget, fattas om en kommun
eller ett landsting underlåter att medverka i eller avbryter det frivilliga för-
farandet och ett statligt ingripande ändå behövs för att sanera kommunens
eller landstingets ekonomi. I ett sådant läge föreslås ett av regeringen utsett
kontrollorgan överta större eller mindre delar av fullmäktiges och styrelsens
uppgifter enligt kommunallagen. I betänkandet föreslås ändring i regerings-
formen för att möjliggöra förslaget om tvångsförvaltning.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen har för avsikt
att efter remissbehandlingen återkomma till riksdagen.
Riksdagen beslutade i december 1995 om ett nytt utjämningssystem för
kommuner och landsting (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr.
199
1995/96:116). Det nya systemet innebär en långtgående utjämning av
skatteinkomster samt strukturella kostnadsskillnader. Regeringen konstate-
rade i 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil. 7 s. 63-
64) att trots långtgående införanderegler kan vissa kommuner och landsting
få problem vid införandet av det nya utjämningssystemet. För att tillfälligt
kunna bistå dessa kommuner och landsting föreslog regeringen att medel
skulle ställas till förfogande för rekonstruktiva åtgärder. Riksdagen anslog
därefter medel för särskilda insatser som maximalt kunde uppgå till 400
miljoner kronor år 1996 (bet. 1994/95:FiU 19, rskr. 1994/95:416). Beloppet
fastställdes i december i samband med riksdagens beslut om nytt utjäm-
ningssystem.
Hittills har regeringen inte fördelat ut de medel som avsatts för särskilda
insatser för vissa kommuner och landsting. Regeringens bedömning är
dock att det ännu är för tidigt att avgöra om alla kommuner och landsting
kan klara av sina ekonomiska åtaganden utan behov av särskilda insatser.
Därför bör regeringen även fortsättningsvis ha tillgång till de extra resurser
som de avsatta medlen utgör. Detta motiveras bl.a. av ekonomiska problem
som vissa kommuner kan få om stora borgensåtaganden måste infrias.
Om de 400 miljoner kronor som avsatts för särskilda insatser år 1996
inte behöver användas detta år, bör medlen kvarstå till regeringens för-
fogande kommande budgetår. Motsvarande belopp för detta ändamål bör
avsättas även för åren 1997 och 1998, varvid syftet med de särskilda in-
satserna som angavs i 1995 års kompletteringsproposition kan uppnås. Be-
dömningen av sådana särskilda insatser kan påverkas av ett eventuellt lag-
förslag om kommuner och landsting i betalningssvårigheter (avsnitt 7.5.2).
Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till
1. lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år
1997
2. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommu-
ner och landsting,
4. lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommu-
ner och landsting,
Lagförslagen återfinns i kapitel 2.
Prop. 1995/96:150
200
Föreliggande bilaga till 1996 års ekonomiska vårproposition beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1997.
Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig på material
från bLa. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på
underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunktu-
rinstitutet publicerade den 27 mars 1996. Ansvaret för de redovisade be-
dömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett
något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1996 och 1997
kompletteras med två alternativa scenarier över utvecklingen på medellång
sikt. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av Konjunkturinstitutets model-
ler KOSMOS och FIMO. Arbetet med bilagan har letts av departementsrå-
det Anders Palmér. Kalkylerna avslutades den 10 april 1996.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 1-4
Den svenska ekonomin utvecklades gynnsamt under 1995. Exporten fort-
satte att öka kraftigt. Investeringarna inom näringslivet, och särskilt inom
industrin, expanderade i snabb takt. Däremot blev uppgången i den privata
konsumtionen mycket måttlig beroende på stagnerande realinkomster och en
avvaktande attityd från hushållens sida. BNP-tillväxten uppgick till 3%,
vilket medförde en betydande sysselsättningsökning och möjliggjorde en
viss nedgång av den öppna arbetslösheten. Inflationstrycket dämpades grad-
vis och ökningen av konsumentprisindex stannade på 2,6% under loppet av
året. Överskottet i bytesbalansen växte till över 2% av BNP, den högsta
siffran sedan 1973. Den realekonomiska utvecklingen gynnades av en under
senare delen av året nedåtriktad trend för både korta och långa räntor. Sam-
tidigt förstärktes den svenska kronan. Underskottet i den offentliga sektorns
finansiella sparande krympte med nästan 3 procentenheter av BNP och
bruttoskuldkvoten upphörde i stort sett att växa.
Även om tillväxten var förhållandevis hög under 1995, fanns under året
förväntningar om en ännu starkare utveckling vad avser tillväxt, sysselsätt-
ning och offentliga finanser. Under hösten skedde emellertid en kraftig upp-
bromsning av den internationella konjunkturen, främst inom EU-området.
Detta påverkade framför allt det fjärde kvartalet som blev svagt i Sverige
och ekonomin tappade fart in i 1996. Dessutom skedde en ofrivillig
uppbyggnad av lagren, då företagen inte hann justera ned sina produktions-
planer i takt med den svagare efterfirågeutvecklingen.
Den avgörande frågan är om den nuvarande avmattningen - internatio-
nellt och i Sverige - utgör en tillfällig svacka eller är inledningen till en
allvarlig lågkonjunktur.
Föreliggande bedömning utgår från att de relativt gynnsamma tillväxt-
föutsättningama i Europa kommer att leda till en återhämtning under senare
delen av 1996 och under 1997. Räntorna har kommit ned i många länder,
vilket med en viss tidseftersläpning stimulerar tillväxten. Särskilt tydligt
väntas konjunkturomslaget bli i Tyskland och Frankrike. Marknadstillväxten
utanför EU är fortsatt hög. Den amerikanska ekonomin växer i en ganska
jämn takt. I Japan är uppsvinget mycket tydligt. I de nya industriländerna i
Fjärran Östern fortsätter den starka expansionen. Osäkerheterna i den inter-
nationella prognosen är dock betydande. Om arbetslösheten ligger kvar på
nuvarande höga nivåer, eller t.o.m. stiger, kan hushållen hålla tillbaka sin
konsumtion. Lägre tillväxt gör det svårare för EU-ländema att uppnå
konvergenskriteriet för deltagande i den monetära unionens tredje fas om ett
underskott i de offentliga finanserna på högst 3% 1997. Detta kan föranleda
ytterligare finanspolitiska åtstramningar i dessa länder eller oro på de finan-
siella marknaderna, vilket i så fall dämpar tillväxten ytterligare.
Under 1996 kommer den svenska ekonomin att präglas av en klar av-
mattning. Exporttillväxten bromsar upp kraftigt. Ett behov av att hålla nere
de alltför stora lagren begränsar också tillväxten. En fortsatt svag arbetsmar-
knad gör att hushållen är försiktiga och håller tillbaka sin konsumtion. En
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
positiv faktor är dock att investeringsplanerna inom näringslivet är fortsatt
expansiva. Dessutom har realräntorna sjunkit, särskilt på den korta sidan,
vilket skapar bättre förutsättningar för såväl investeringar som privat kon-
sumtion. Den offentliga konsumtionen hålls uppe av omfattande inköp till
försvaret, medan kommunerna planerar en volymnedgång. Inflationstakten
blir låg, trots höga löneökningar. Trots det allmänt svaga ekonomiska läget -
med en BNP-tillväxt på under 1,5% - kommer den öppna arbetslösheten att
falla, då volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger. Underskottet i
den offentliga sektorns finansiella sparande fortsätter att krympa. Skuldkvo-
ten ökar däremot.
Diagram 1.1 Produktionstillväxten i olika sektorer 1987-1997
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under 1997 väntas det ekonomiska läget förbättras. En internationell
återhämtning får positiva återverkningar på den svenska exporten. Lager-
anpassningen bör vara avklarad, vilket gör att efterfrågan kommer att slå
igenom i ökad produktion. Det bestående låga inflationstrycket och de lägre
realräntorna stimulerar tillväxten. Ökad efterfrågan på arbetskraft stärker
också hushållens framtidstro och därmed den privata konsumtionen. Där-
emot kommer sannolikt investeringarna att öka relativt långsamt efter de
senaste årens kraftiga uppgång. Den kommunala konsumtionen hålls uppe
på en i stort sett oförändrad nivå. De offentliga finanserna fortsätter att för-
bättras. Bruttoskulden börjar minska och underskottet väntas minska till
3,3 % av BNP, exklusive de nu aviserade åtgärderna. Ökningen av BNP
beräknas bli av storleksordningen 2%, vilket skapar förutsättningar för en
fallande arbetslöshet.
Det finns betydande osäkerheter i den här beskrivna konjunkturbilden.
Om den internationella utvecklingen blir sämre far detta direkta återverk-
ningar på exporten och investeringarna inom den konkurrensutsatta sektorn.
De negativa effekterna sprider sig sedan till den inhemska delen av ekono-
min. Ett annat osäkerhetsmoment är den privata konsumtionen. Sparkvoten
antas falla betydligt nästa år. Om arbetsmarknaden blir svagare eller om det
uppstår oro på de finansiella marknaderna kan hushållen komma att bli mer
försiktiga än vad som här antas.
Periodiseringen av försvarsinköpen är en annan källa till osäkerhet i
prognosen. I och med att dessa inköp fluktuerar kraftigt påverkas tillväxt-
profilen i betydande grad. För att beskriva den underliggande konjunktur-
utvecklingen kan förändringen av den statliga konsumtionen sättas till noll
1996 och 1997 i stället för de + 5,2% resp. - 3,3% som ligger inne i
prognosen. I ett sådant räkneexempel stiger BNP med endast 1% 1996 och
med 2,2% 1997.
Den här presenterade prognosen beaktar inte de tillkommande budget-
förstärkningarna, utöver 118-miljardersprogrammet, som nu föreslås för
1997 och 1998.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Diagram 1.2 BNP-förlopp med oförändrad statlig konsumtion, 1996 och 1997
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Tabell 1.1 Prognosförutsättningar
|
Årsgenomsnitt |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
|
BNP-tillväxt i OECD |
2,8 |
2,1 |
2,0 |
2,5 |
|
Konsumentprisökning i OECD |
2,3 |
2,3 |
2,4 |
2,4 |
|
Dollarkurs (i kr) |
7,7 |
7,1 |
6,8 |
6,6 |
|
ECU-index |
123,8 |
126,1 |
117,8 |
115 |
|
Tysk ränta 5 års statsobligation |
6,2 |
6,0 |
5,2 |
5,5 |
|
Svensk ränta 5 års statsobligation |
9,1 |
9,9 |
7,8 |
7,2 |
|
Svensk ränta 6 månaders ssvx |
7,7 |
8,9 |
7,0 |
6,5 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
En viktig utgångspunkt för prognosen för 1996 och 1997 är ränteutveck-
lingen. I denna bedömning antas att relativt små förändringar inträffar under
1996 i omvärlden, både vad avser korta och långa räntor. I takt med att den
internationella konjunkturen stärks sker en viss åtstramning av penningpoli-
tiken under 1997. För Sverige antas att det finns utrymme för sjunkande
korta räntor under 1996. De gradvis allt lägre inflationsförväntningarna och
förbättrade statsfinanserna bör möjliggöra att de svenska obligationsräntorna
går ned något fram till slutet av 1997. Trots fallande nominella räntor be-
räknas realräntorna ligga på nivån 454-5%, vilket är högt sett i ett längre
historiskt perspektiv och innebär en hämsko för den ekonomiska utveck-
lingen. För kronan väntas inga större förändringar. Möjligen kan en viss
förstärkning inträffa.
Lönerna stiger med 5-514% för ekonomin som helhet i år och ca 1
procentenhet långsammare nästa år, under förutsättning att löneglidningen
kan begränsas till historiskt låga nivåer. Industrilönema beräknas stiga med
ca en procentenhet mer i Sverige än inom EU i genomsnitt per år. Även om
de relativt låga löneökningarna under båda åren kan absorberas av stigande
produktivitet och fallande vinstmarginaler är det inte långsiktigt uthålligt att
lönerna i Sverige ökar snabbare än i omvärlden.
Inflationen i Sverige har nu kommit ned till ca 2%, trots de relativt höga
löneökningarna. En bidragande orsak till dämpningen har varit den starkare
kronan som lett till minskat pristryck från importen. Sänkningen av mer-
värdesskatten på livsmedel har i stor utsträckning neutraliserat andra pris-
höjande skatte- och subventionsförändringar. Under loppet av 1997 beräk-
nas konsumentpriserna stiga något snabbare än i år, eller med 2,3 %, bl.a.
beroende på en något starkare efterfrågan. Dessutom väntas importprisema
åter stiga något.
Exporrtillväxten mer än halveras 1996 jämfört med 1995 för att sedan
stiga något 1997. Förutom den lägre marknadstillväxten väntas också sven-
ska företag tappa marknadsandelar både i år och nästa år. Konkurrenskraften
försämras p.g.a. den högre kronkursen och de relativt omvärlden snabba
löneökningarna. Svenska företag kommer dock sannolikt att minska sina
marginaler för att hålla volymerna uppe. Priskonkurrensen underlättas av att
vinstnivåerna är höga i utgångsläget.
Den privata konsumtionen, som förra året steg med 0,3%, väntas i år öka
ungefär i takt med de disponibla inkomsterna. Arbetsmarknadsläget gör
hushållen försiktiga. Samtidigt innebär det för svenska förhållanden höga
finansiella sparandet under de senaste åren att hushållen är välkonsolidera-
de. Lägre räntor bör också stimulera köplusten. En gynnsammare
ekonomisk bild under 1997 med fallande öppen arbetslöshet och lägre
räntor bör möjliggöra en konsumtionsuppgång av storleksordningen V/r-
2%, trots att de realt disponibla inkomsterna beräknas stiga endast
marginellt Reallönerna ökar långsammare än tidigare samtidigt som finans-
politiken är stram. Sparkvoten faller därmed med drygt en procentenhet.
Osäkerheten om hushållens konsumtions- och sparbeteende är emellertid
mycket stor.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997
Miljarder Procentuell volymförändring
Kr ---------------------
|
1995 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
BNP |
1 634,9 |
2,6 |
3,0 |
1,4 |
2,0 |
|
Import |
563,8 |
13,4 |
8,7 |
5,0 |
4,7 |
|
Tillgång |
2198,7 |
4,9 |
4,3 |
2,2 |
2,6 |
|
Privat konsumtion |
853,5 |
0,8 |
0,3 |
0,8 |
1,7 |
|
Offentlig konsumtion |
422,6 |
-0,5 |
-23 |
0,9 |
-1,1 |
|
Stat |
131,3 |
-0,1 |
-4,5 |
5,2 |
-3,3 |
|
Kommuner |
291,3 |
-0,7 |
-1,2 |
-1,0 |
0,0 |
|
Bruttoinvesteringar |
237,8 |
■0,2 |
10,6 |
10,0 |
2,4 |
|
Näringsliv |
171,6 |
14,4 |
24,5 |
10,9 |
2,1 |
|
därav industri |
60,9 |
28,6 |
37,5 |
17,0 |
-4,0 |
|
Bostäder |
26,7 |
-353 |
-27,9 |
19,2 |
5,6 |
|
Myndigheter |
39,4 |
10,6 |
1,6 |
0,1 |
1,1 |
|
Lagerinvesteringar1 |
173 |
13 |
0,5 |
-1,0 |
0,1 |
|
Export |
667,3 |
14,1 |
11,4 |
43 |
6,1 |
|
Användning |
2 198,7 |
4,9 |
4,3 |
2,2 |
2,6 |
|
Tnhem.sk användning |
1 531,3 |
1,9 |
1,6 |
13 |
1,1 |
' Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den samlade investeringsvolymen hålls väl uppe i år. Den senaste
investeringsenkäten tyder på att näringslivets investeringsplaner är fortsatt
expansiva. Man har uppenbarligen en långsiktig syn på kapacitetsutbyggna-
den. Dessutom är lönsamheten god och realräntorna på väg ned. Samtidigt
har de avgiftsfinansierade infrastrukturprojekten nått höga volymer. Under
1997 väntas dock en tämligen svag investeringutveckling, främst inom
industrin. Kapaciteten är väl utbyggd för att möta efterfrågan och några nya
stora projekt inom basindustrierna verkar inte vara aktuella. Näringslivets
lönsamhet kommer sannolikt också att vara något lägre p.g.a. en starkare
krona och ökad priskonkurrens. Bostadsinvesteringama väntas vända upp i
år, från en mycket låg nivå, och uppgången hålla i sig under 1997. Bostads-
efterfrågan stiger inom vissa expansiva orter, bla. stimulerad av de lägre
realräntorna. Lagerinvesteringarnas bidrag till tillväxten blir kraftigt nega-
tivt i år. Den snabba och överraskande konjunkturavmattningen under
hösten 1995 gjorde att många företag inte hann anpassa sina insatsvaru- och
färdigvarulager till den svagare efterffågeutvecklingen. Denna anpassning
kommer i stället i år men väntas vara genomförd 1997.
Den svagare efterfrågan gör att importen växer allt långsammare fram-
över. P.g.a. att exportökningen mattas av kommer ändå nettoexportens bi-
drag till tillväxten att avta i år för att därefter återigen stiga. Överskottet i
bytesbalansen krymper under 1996 men växer sedan till 2,5% av BNP nästa
år.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 1.3 Nyckeltal
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Timlön, kostnad |
2,4 |
3,4 |
5,3 |
4,3 |
|
KPI, dec.-dec. |
2,6 |
2,6 |
1,9 |
2,3 |
|
NPI, dec.-dec. |
1,7 |
1,0 |
1,0 |
1,3 |
|
Disponibel inkomst |
1,1 |
-0,1 |
0,8 |
0,3 |
|
Sparkvot (nivå) |
8,6 |
8,2 |
8,3 |
7,0 |
|
Industriproduktion |
13,8 |
9,4 |
2,8 |
5,4 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad |
-4,5 |
0,0 |
9,9 |
2.7 |
|
Öppen arbetslöshet (nivå)' |
8,0 |
7,7 |
7,2 |
6,5 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 |
5,2 |
4,4 |
5,2 |
5,2 |
|
Handelsbalans (mdr kr) |
67,1 |
108,2 |
102,7 |
119,0 |
|
Bytesbalans (i % av BNP) |
0,4 |
2,1 |
1,8 |
2,5 |
11 % av arbetskraften.
Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.
Den relativt låga tillväxten i BNP under 1996 och 1997 (1,4% resp.
2,0%) gör att ökningen av sysselsättningen blir måttlig. I år kan endast en
utökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förhindra en uppgång av
den öppna arbetslösheten, som väntas hamna på drygt 7%. Nästa år
kommer de omfattande extraordinära utbildningsinsatserna att dämpa ut-
budet av arbetskraft. Därmed väntas den öppna arbetslösheten falla till
6,5%.
Den offentliga sektorns finanser har under de två senaste årens
ekonomiska återhämtning förstärkts med motsvarande 4,5% av BNP. Trots
konjunkturavmattningen under 1996 beräknas det finansiella sparandet i stat
och kommuner fortsätta förbättras i ungefär samma takt som under 1994
och 1995. Det finansiella underskottet beräknas i år uppgå till 86 miljarder
kronor, vilket motsvarar 5,1% av BNP. Sparandeökningen förklaras främst
av ökade inkomster. De viktigaste skattebaserna utvecklas starkare än BNP,
bland annat till följd av höga löneökningar. Vidare har en rad skattehöjning-
ar genomförts, bl.a. höjd allmän egenavgift och höjd fastighetsskatt. Samm-
antaget medför detta en höjning av skatter och avgifter, mätt som andel av
BNP, med nära tre procentenheter. De offentliga utgifterna växer något
långsammare än BNP. Besparingar, bl.a. sänkt kompensationsgrad i en rad
trygghetssystem, resulterar i en real minskning av transfereringarna till
hushållen. De stora försvarsinköpen gör att den offentliga konsumtionen
ökar något, trots att den kommunala verksamheten dras ned med 1%. Den
kraftiga - och tillfälliga - uppgången i den statliga konsumtionen 1996 ger
ett positivt bidrag till BNP-tillväxten på nästan 0,5 procentenheter.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 1.4 Finansiellt sparande
Procent av BNP, löpande pris
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Bruttosparande |
14,6 |
17,7 |
17,4 |
18,2 |
|
Realt sparande |
14,2 |
15,6 |
15,6 |
15,7 |
|
Fasta investeringar |
13,6 |
14,5 |
15,6 |
15,5 |
|
Lagerinvesteringar |
0,6 |
1,1 |
0,0 |
0,1 |
|
Finansiellt sparande |
0,4 |
2,1 |
1,8 |
2,5 |
|
Offentlig sektor |
-10,8 |
-8,1 |
-5,1 |
-3,3 |
|
Hushåll |
6,2 |
5,8 |
5,6 |
4,6 |
|
Företag |
5,0 |
4,4 |
1,3 |
1,2 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet odt Finansdepartemaitet.
Under 1997 minskar de offentliga utgifterna i reala termer och utgifts-
kvoten reduceras med två procentenheter, till knappt 66% av BNP, samtidigt
som den offentliga sektorns inkomster växer i nästan samma takt med BNP.
Utvidgningen av antalet utbildningsplatser håller uppe den kommunala
konsumtionen på en oförändrad nivå, medan statens konsumtion minskar,
bLa som följd av periodiseringen av försvarsinköp. En sjunkande arbetslös-
het bidrar till att reducera transfereringarna till hushållen. Med de samhälls-
ekonomiska förutsättningar som föreliggande prognos anger och de beslut
som hittills fattats vad gäller budgetförstärkningar beräknas den offentliga
sektorns finansiella underskott år 1997 uppgå till 57 miljarder kronor. Detta
motsvarar 3,3% av BNP och skulle innebära att Sverige, vid en strikt till-
ämpning, inte klarar att uppfylla konvergenskriterierna för deltagande i den
monetära unionen. I den ekonomiska vårpropositionen lämnar regeringen
förslag till budgetförstärkande åtgärder utöver det program på sammantaget
118 miljarder kronor som presenterades i det s.k. konvergensprogrammet i
juni 1995. Dessa åtgärder beräknas vara tillräckliga för att Sverige med
betryggande marginal skall klara underskottskriteriet.
Utöver den vanliga kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker sig t.o.m.
1997, har Finansdepartementet även gjort en analys av den svenska
ekonomins utveckling i ett medelfristigt perspektiv. Man bör vara medveten
om att osäkerheten är mycket stor i kalkyler med detta tidsperspektiv. Två
kalkyler har gjorts. Det s.k. basaltemativet, som sträcker sig fram till år
2001, illustrerar en utveckling med förhållandevis måttfulla antaganden
avseende utrymmet för ekonomisk återhämtning utan att det uppstår infla-
tionsproblem. Det s.k. högtillväxtaltemativet beskriver en utveckling med
bLa en väl fungerande lönebildning som leder till att den öppna arbetslöshe-
ten faller till fyra procent år 2000.
Ekonomiska-politiska utgångspunkter
Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik och de regler som beslutats av
riksdagen samt den finansierade utbildningssatsning som regeringen nu
föreslår. Däremot beaktas i dessa kalkyler inte de tillkommande budgetför-
stärkande åtgärder, utöver 118-miljardersprogrammet, som nu aviseras. I de
fall där det ännu inte finns några politiska beslut och där det är orimligt att
tänka sig att inga nya beslut fattas, har ett tekniskt antagande om kommande
beslut gjorts. För perioden 1997 till 2001 finns exempelvis inga beslut om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda alternativen har det antagits att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna avtar successivt i relativt långsam takt.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Förutsättningar
De internationella förutsättningarna är desamma i båda alternativen.(Se
vidare kap. 2.) De svenska räntorna och växelkursen skiljer sig dock mellan
alternativen.
Tabell 1.5 Förutsättningar 1996-2001
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
BNP OECD (16) |
2,0 |
2,5 |
2,5 |
2,5 |
2,5 |
2,5 |
|
KPIOECD(16) |
2,4 |
2,4 |
2,5 |
2,5 |
2,5 |
2,5 |
|
Marknadstillväxt, OECD (14) |
5,2 |
6,4 |
6,0 |
6,0 |
6,0 |
6,0 |
|
Tysk ränta, 5 års statsobligation |
5,2 |
5,5 |
5,8 |
6,0 |
6,0 |
6,0 |
|
Basalternativ: | ||||||
|
Svensk ränta, | ||||||
|
5 års statsobligation |
7,8 |
7,2 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
|
ECU-index |
117,8 |
115 |
114 |
114 |
114 |
114 |
|
Högtillväxtaltemativ: | ||||||
|
Svensk ränta, | ||||||
|
5 års statsobligation |
7,7 |
7,0 |
6,5 |
6,2 |
6,2 | |
|
ECU-index |
116 |
113,5 |
112 |
112 |
112 |
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Basaltemativet
I ett medelfristigt perspektiv är det mycket svårt att pricka in konjunktur-
vändningar. Kalkylerna är i stället uppbyggda kring ett tekniskt antagande
om att det vid utgången av 1997 finns outnyttjade resurser som kan tas i
anspråk, utan att det uppstår ett inflationstryck i ekonomin. Detta extra
expansionsutrymme är beroende av hur väl arbetsmarknaden och lönebild-
ningen fungerar. Under 1998 och 1999 antas tillväxten ligga 0,5
procentenheter över en mer långsiktig trend på 2% per år. Därefter stiger
BNP i takt med den underliggande tillväxten. Genom denna metod
fokuseras analysen på vad som krävs avseende t.ex. budgetförstärkningar för
att uppnå balans. Metoden ger däremot begränsad information om vad som
kan hända vid alternativa konjunkturförlopp.
Tillväxtmöjligheterna vid konstant resursutnyttjande, den s.k. underlig-
gande tillväxten, avgörs av arbetskrafts- och produktivitetsutvecklingen.
Den sistnämnda faktorn beror i sin tur bl.a. på teknisk utveckling, utbild-
ningsnivån i landet, konkurrensförhållanden, regelsystem som råder samt på
produktionens kapitalintensitet. I slutet av 1980- och i början av 1990-talet
genomfördes flera genomgripande strukturella reformer i syfte att förbättra
ekonomins långsiktiga funktionsförmåga. Dessa reformer tillsammans med
ökade utbildningsinsatser bör ha bidragit till en högre underliggande tillväxt.
I basaltemativet antas den underliggande tillväxten uppgå till 2,0 %, fördelat
på 1,4 procentenheter i produktivitetsökning och 0,6 procentenheter i
stigande timsysselsättning.
En viktig utgångspunkt för scenariet är att inflationen skall hålla sig
inom Riksbankens toleransintervall, dvs mellan 1% och 3%. Under senare
tid har förutsättningarna förbättrats för att detta skall kunna uppnås utan att
penningpolitiken för den skull behöver vara särskilt kontraktiv. Inflations-
förväntningarna har exempelvis sjunkit markant och ligger nu inom
toleransintervallet även på längre sikt. Förstärkningen av kronan innebär
också att det inte torde återstå några betydande inflationshot efter den
kraftiga deprecieringen av kronan som skedde 1993-1994.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 1.6 Försörjningsbalans 1996-2001
Miljarder kronor, 1991 års priser, procoituell förändring
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Privat konsumtion |
0,8 |
1,7 |
2,2 |
2,4 |
2,2 |
2,2 |
|
Offentlig konsumtion |
0,9 |
-1,1 |
-1,2 |
-0,8 |
-03 |
-0,1 |
|
Staten |
5,2 |
-3,3 |
-1,8 |
-0,9 |
-1,0 |
-0,5 |
|
Kommuner |
-1,0 |
0,0 |
-0,9 |
-0,7 |
0,0 |
0,0 |
|
Bruttoinvesteringar |
10,0 |
2,4 |
7,4 |
6,1 |
4,0 |
4,3 |
|
Näringslivet exkl. bostäder |
10,9 |
2,1 |
6,8 |
7,0 |
4,7 |
3,6 |
|
Bostäder |
19,2 |
5,6 |
15,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
|
Offentliga myndigheter |
0,1 |
1,1 |
3,5 |
-2,0 |
-6,2 |
0,9 |
|
Lagerförändringar (bidrag) |
-1,0 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
4,5 |
6,1 |
5,4 |
5,3 |
5,1 |
4,9 |
|
Import |
5,0 |
4,7 |
5,3 |
5,4 |
5,6 |
5,7 |
|
BNP marknadspris |
1,4 |
2,0 |
2,5 |
2,5 |
2,0 |
2,0 |
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Under perioden 1998-2001 antas löneökningarna i ekonomin som helhet
uppgå till 4% per år. Industrins arbetskraftkostnad per producerad enhet
stiger med 1,8% per år i genomsnitt. Konkurrenskraften hålls sålunda uppe
på ett helt annat sätt än under 1970- och 80-talen. Företagen antas vara
inställda på att i möjligaste mån försvara marknadsandelar och reducerar
sina vinstmarginaler något under perioden. Sänkningarna är dock ganska
blygsamma och vinstnivåerna beräknas hela tiden ligga på en hög nivå. Den
relativt goda utvecklingen av konkurrenskraften innebär att nettoexporten
beräknas ge ett positivt, men avtagande, bidrag till tillväxten under hela
perioden.
Den långsiktigt uthålliga inflationsutvecklingen och de förbättrade stats-
finanserna medför att förtroendet för den svenska ekonomin förstärks i en
sådan utsträckning att räntemarginalen mot den tyska 5-åriga statsobligatio-
nen krymper till en procentenhet år 1999. Denna räntemarginal antas förbli
oförändrad under resten av perioden. Det innebär att räntan på en 5-årig
svensk statsobligation ligger på 7%. Växelkursen antas vara oförändrad
under perioden 1998-2001, på ett ECU-index av 114.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Diagram 1.3 Förändring av BNP, sysselsättning och produktivitet 1971-2001
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Räntenedgången är en omständighet som innebär att investeringsförut-
sättningama förblir goda under hela perioden. Lönsamheten beräknas också
ligga på en hög historisk nivå, trots en viss sänkning av företagens vinst-
marginaler. Tillgången på arbetskraft och den goda makroekonomiska mil-
jön med sunda statsfinanser och prisstabilitet befrämjar långsiktiga investe-
ringar. Den relativt höga investeringsaktiviteten utgör i sin tur en förutsätt-
ning för att kostnadsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Ur denna synvinkel
sett föreligger förutsättningar för en god spiral. Även bostadsbyggandet kan
förväntas stiga i samband med att räntorna sjunker och tillväxten i ekonomin
i övrigt tilltar. Det tidigare mycket låga byggandet medför att bristsituationer
relativt snabbt kan uppkomma på vissa orter i landet.
10
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 1.7 Nyckeltal 1996-2001
Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
KPI dec.-dec. |
1,9 |
2,3 |
2,2 |
2,3 |
2,2 |
2,2 |
|
Timlön |
5,3 |
4,3 |
4,0 |
4,0 |
4,0 |
4,0 |
|
Öppen arbetslöshet |
7,2 |
6,5 |
6,1 |
5,8 |
5,7 |
5,7 |
|
Sysselsättning |
0,4 |
0,9 |
1,3 |
1,1 |
0,6 |
0,6 |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder |
5,2 |
5,2 |
4,6 |
4,0 |
3,8 |
3,8 |
|
Real disponibel inkomst |
0,8 |
0,3 |
1,3 |
2,1 |
1,9 |
1,8 |
|
Hushållens nettosparkvot |
8,3 |
7,0 |
6,2 |
5,9 |
5,6 |
5,2 |
Källa: Finansdepartementet.
Den förbättring av arbetsmarknadsläget som sker redan under 1997 inne-
bär, tillsammans med de sjunkande räntorna, att hushållens framtidstro
successivt förstärks. Den privata konsumtionen beräknas därmed kunna öka
med drygt 2% per år under perioden. En viss fortsatt sänkning av hushållens
sp arkvot antas därmed ske. Sparkvotsnivån i slutet av perioden ligger dock
betydligt högre än genomsnittet för den senaste 20-årsperioden.
Diagram 1.4 Bidrag från produktionssidan till BNP-tillväxten i Sverige 1980-2001
Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2,5% såväl 1998 som 1999.
BNP-gapet beräknas därmed vara slutet. Under den efterföljande perioden
antas produktionen öka i takt med den underliggande tillväxten, 2,0% per år.
Denna tillväxt möjliggör en ökning av sysselsättningen med 124 000 per-
soner och en gradvis sänkning av den öppna arbetslösheten till 5,7% år
11
2000. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna antas då ha minskat till en
nivå motsvarande 3,8% av arbetskraften.
Den relativt goda ekonomiska tillväxten tillsammans med de budgetför-
stärkande åtgärder som vidtagits innebär en successiv förbättring av de of-
fentliga finanserna i det medelfristiga perspektivet. Underskottet i den of-
fentliga sektorns finansiella sparande på 5,1% av BNP år 1996 vänds till ett
överskott år 1999, som år 2001 växer till nära 4% av BNP. Förbättringen
beror till största delen på fallande utgifter i förhållande till BNP. Utgifterna
i relation till BNP reduceras med knappt 10 procentenheter mellan åren
1996 och 2001, medan inkomsterna i relation till BNP i princip är oförän-
drade under samma period. Denna utveckling medför att statsskulden som
andel av BNP minskar med knappt 19 procentenheter under perioden 1996
till år 2001, för att år 2001 uppgå till 68,1 % av BNP. Den offentliga sek-
toms bruttoskuld, definierad enligt EU:s konvergenskriterium, minskar med
knappt 17 procentenheter under samma period och uppgår år 2001 till
65,0 % av BNP. Med beaktande av de tillkommande budgetförstärkningar
som nu föreslås beräknas de offentliga finanserna vara i balans år 1998.
Budgetförstärkningarna och planerade utförsäljningar av statens aktieinne-
hav bidrar till att reducera den konsoliderade bruttoskulden till drygt 60 % år
2001.
Diagram 1.5 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-2001
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Anm.: Den streckade linjen anger finansiella .'parandet sedan hänsyn tagits till de tillkommande
budgetförstärkningar som föreslås i vårpropositionen.
Källor: Statistiska caitralbyrån och Finansdepartementet.
12
Diagram 1.6 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld 1980-2001
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Anm.: Den streckade kurvan anger bruttoskulden sedan hänsyn tagits till de tillkommande
budgetförstärkningar som föreslås i vårpropositionen.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Högtillväxtaltemativet
Högtillväxtaltemativet beskriver ett ekonomiskt förlopp där arbetslösheten
reduceras till 4 % år 2000. Antaganden som är gemensamma med bas-
alternativet är de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning, föränd-
ringen av medelarbetstiden, produktivitetstillväxten inom olika sektorer samt
den internationella utvecklingen.
I jämförelse med basaltemativet bygger emellertid högtillväxtaltemativet
på en i grunden ljusare bild av den svenska ekonomins funktionssätt. Samt-
liga aktörer i ekonomin antas agera ansvarsfullt och därmed bidra till en
utveckling som är betydligt bättre än i basaltemativet. Det gynnsammare
alternativet kännetecknas av en icke-inflationistisk lönebildning och av en
framgångsrik arbetsmarknadspolitik, vilket tar sig uttryck i en väl
fungerande arbetsmarknad och ett kraftigt stärkt förtroende för den svenska
ekonomin. Den arbetskraftsreserv som finns i utgångsläget kan därigenom
bättre tas i anspråk utan att det uppstår några överhettningstendenser som
driver upp löner, priser och räntor. Detta kan också uttryckas som att jäm-
viktsarbetslösheten antas vara betydligt lägre än i basaltemativet.
Den väl fungerande lönebildningen leder till ett lägre inflationstryck.
Riksbanken antas därför föra en lättare penningpolitik än i basscenariet med
13
lägre korträntor som följd. Den mindre inflationsbenägenheten, i kombina-
tion med ett allmänt stärkt förtroende för den svenska ekonomin, resulterar
också i lägre obligationsräntor och en viss förstärkning av den svenska kro-
nan. Räntemarginalen gentemot den tyska 5-åriga statsobligationen krymper
till 0,25 procentenheter år 1999 och ECU-index sjunker till 112 i slutet av
1997 för att sedan ligga kvar på denna nivå under resten av perioden.
Som en följd av att arbetsmarknaden fungerar bättre i högtillväxtaltema-
tivet antas utrymmet för ekonomisk återhämtning utan att det uppstår in-
flationsdrivande löneökningar vara betydligt högre än i basaltemativet.
Under innevarande år antas tillväxten vara densamma som i basaltemativet.
Därefter är dock tillväxten ca 0,7 procentenheter högre i genomsnitt per år.
Detta förlopp möjliggör att den öppna arbetslösheten kan falla till 4 % år
2000.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 1.8 Arbetsmarknad, tusental personer
|
1995 |
Förändring till 2000 | ||
|
Basalt emativ |
Högtillväxtalt emativ | ||
|
Sysselsättning |
3 988 |
176 |
291 |
|
Reguljär sysselsättning |
3 931 |
195 |
309 |
|
Öppet arbetslösa |
332 |
-80 |
-155 |
|
Konjunkturberoende | |||
|
åtgärder |
189 |
21 |
21 |
|
Utbud |
4 320 |
96 |
135 |
|
Underliggande utbud |
4 451 |
94 |
133 |
Genom den gynnsammare ekonomiska utvecklingen tenderar de offent-
liga finanserna att förbättras snabbare än i basaltemativet, vid ett antagande
om samma regelverk i de båda kalkylerna. Beräkningarna baseras dock på
antagandet att underskottet i den offentliga sektoms finansiella sparande år
2000 skall vara detsamma, som andel av BNP, som i basaltemativet. Detta
skapar utrymme för högre offentlig konsumtion och en sänkning av hus-
hållens inkomstskatter, vilket ger en positiv effekt på disponibelinkomsten
och den privata konsumtionen. Hushållens framtidstro antas förstärkas så att
sparkvoten kan falla mer än i basaltemativet. Den privata konsumtionen blir
därigenom en motor i tillväxtprocessen och beräknas öka med i genomsnitt
2,4 % per år under perioden 1997-2000. Företagens framtidstro tar sig ut-
tryck i högre investeringar och fler nyanställningar. Lägre realräntor och
ökad köpkraft stimulerar även bostadsbyggandet. Exportföretagen antas
agera mer aggressivt i prissättningen och kan därför hålla en högre export-
volym. Den svenska industrin väntas också i högre grad börja producera
egna insatsvaror, vilket leder till att importandelen i exporten sjunker något.
Utrikeshandeln ger således ett högre bidrag till tillväxten än i basaltemativet.
Skillnaderna mellan dessa två kalkyler visar tydligt på vinstema av en väl
fungerande ekonomi. I högtillväxtaltemativet är, jämfört med basaltemati-
vet, år 2000 BNP-nivån 2,6 % högre, 115 000 fler personer har sysselsätt-
ning, den privata konsumtionen är 1,2 % högre och den offentliga
konsumtionen ligger 2,3 % högre.
14
Tabell 1.9 Högtillväxtaltemativet, försörjningsbalans och nyckeltal, 1995-2000
Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Privat konsumtion |
0,3 |
0,8 |
2,0 |
2,5 |
2,7 |
2,5 |
|
Offentlig konsumtion |
-2,3 |
0,9 |
-0,7 |
-0,5 |
-0,1 |
0,3 |
|
Bruttoinvesteringar |
10,6 |
10,0 |
4,6 |
9,1 |
7,7 |
5,8 |
|
Lagerförändringar (bidrag) |
0,5 |
-1,0 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
11,4 |
4,5 |
6,1 |
5,8 |
5,7 |
5,5 |
|
Import |
8,7 |
5,0 |
5,0 |
5,6 |
5,6 |
5,8 |
|
BNP marknadspris |
3,0 |
1,4 |
2,5 |
3,2 |
3,2 |
2,7 |
|
Nyckeltal: | ||||||
|
KPI dec.-dec. |
2,6 |
1,9 |
2,0 |
2,0 |
2,0 |
2,0 |
|
Kostnadstimlön |
3,4 |
5,1 |
4,0 |
3,5 |
3,5 |
3,5 |
|
Öppen arbetslöshet1 |
7,7 |
7,2 |
6,1 |
5,3 |
4,6 |
4,0 |
|
Arbetsmarknadspolitiska | ||||||
|
åtgärder1 |
4,4 |
5,2 |
5,2 |
4,6 |
3,9 |
3,8 |
|
Sysselsättning |
1,6 |
0,4 |
1,4 |
2,0 |
1,8 |
1,4 |
1 Som andel av arbetskraften.
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 1-4
15
Diagram D.l BNP-utveckling enligt bas- respektive högtillväxtaltemativ
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Diagram D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtaltemativ
16
Diagram D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive högtillväxtaltemativ Prop. 1995/96.150
Bilaga 1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
17
Den ekonomiska tillväxten i OECD-området mattades betydligt under andra
halvåret 1995. Detta gäller särskilt EU-ländema men också i Förenta
staterna har tillväxten dämpats. Den japanska ekonomin tycks däremot vara
på väg ut ur en flerårig stagnation. Avmattningen bedöms vara temporär och
den ekonomiska aktiviteten i EU och Förenta staterna väntas tillta igen
senare under prognosperioden. BNP-tillväxten i OECD-området uppskattas
till 2,0 % år 1996 för att öka till 2,5 % år 1997.
Diagram 2.1 Real BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet odi Finansdepartementet.
Den avmattning som skett inom EU under andra halvåret 1995 berodde
på flera faktorer. Den kraftiga ökningen av de långa räntorna under 1994
slog igenom med fördröjning och den oro som skapades av valutaturbulen-
sen under våren 1995 hade negativa effekter. Vidare har den ekonomiska
politiken varit stram i EU som helhet. Underskotten i de offentliga
finanserna har reducerats samtidigt som de monetära förhållandena varit
förhållandevis strama. Den effektiva växelkursen för EU mot resten av värl-
den apprecierade 1994-1995 med negativa konsekvenser för konkurrens-
kraften som följd. Den kraftiga lageruppbyggnaden som starkt bidrog till
tillväxten 1994 avtog under våren 1995. Dessa faktorer samt den höga
arbetslösheten medförde att konsumenters och företagares förtroende för
18
den ekonomiska utvecklingen dämpades markant under slutet av året. Detta
hämmar utvecklingen av privat konsumtion och investeringar i år.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 2.1 Nyckeltal för EU (15) som helhet
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
BNP-tillväxt, % förändring |
3,0 |
1,6 |
0,9 |
-0,6 |
2,9 |
2,6 |
|
Privat konsumtion, % förändring |
3,0 |
2,2 |
1,8 |
-0,3 |
13 |
1,9 |
|
Inflationstakt |
5,0 |
5,0 |
4,1 |
3,3 |
3,0 |
3,1 |
|
Underskott i offentliga finanser, | ||||||
|
% av BNP |
-3,5 |
-43 |
-5,2 |
-6,3 |
-5,5 |
-4,7 |
|
Skuldkvot i offaitlig sektor, | ||||||
|
% av BNP |
55,2 |
56,0 |
60,3 |
66,2 |
68,1 |
71,0 |
|
Korta räntor, årssiitt |
11,7 |
11,0 |
11,2 |
8,6 |
6,6 |
7,0 |
|
Långa räntor, årssmtt |
11,1 |
10,3 |
9,9 |
8,0 |
8,2 |
8,6 |
|
Real effektiv växelkurs, | ||||||
|
(1987=100)' |
109 |
106 |
110 |
94 |
94 |
98 |
|
Bytesbalans, % av BNP |
-0,7 |
-1,3 |
-1,2 |
0,0 |
0,1 |
0,3 |
1 Nominell växelkurs diskonterad med enhetsarbetskostnad i tillverkningsindustin.
Källor: EU-kommissionen och Finansdepartementet.
Det svaga konjunkturläget består sannolikt en bit in i 1996. Efterhand är
emellertid en förstärkning av den ekonomiska aktiviteten i EU att vänta. De
grundläggande tillväxtförutsättningama i den internationella ekonomin är
bättre än vid inledningen av 90-talet, då den senaste lågkonjunkturen inled-
des. Hushållens och företagens finansiella ställning är förhållandevis god
och de står därför relativt starka inför en avmattning i konjunkturen. Såväl
korta som långa räntor har fallit och situationen på valutamarknaden ser
stabilare ut idag än för ett år sedan.
Det lägre ränteläget i EU bedöms gradvis fa genomslag. De långa
räntorna börjar idag närma sig de nivåer som rådde innan de började stiga i
början av 1994. De korta räntorna har kommit ned betydligt. Mot bakgrund
av den låga inflationen, betydande ledig produktionskapacitet och konjunk-
turavmattningen kan dessutom ytterligare penningpolitiska lättnader inte
uteslutas. Lönsamheten i industrin är dessutom hög, sett ur ett historiskt
perspektiv, vilket understödjer investeringarna. Export och investeringar
främjas också av att tillväxten utanför OECD-området väntas bli god under
1996 och 1997 vilket håller uppe efterfrågan på importvaror från EU. Detta
gäller speciellt ekonomierna i Fjärran Östern, vilka växer med nära 10% per
år. I Östeuropa och Sydamerika ligger tillväxten runt 3-5%. Sammantaget
väntas värlshandeln öka med 7- 8% 1996 och 1997.
Det är främst utvecklingen i Tyskland och Frankrike som drar ner den
genomsnittliga BNP-tillväxten i EU 1996. Efter hand väntas den inhemska
efterfrågan tillta och bidra till att öka BNP-tillväxten i EU till 2,5% år 1997.
Arbetslösheten i EU bedöms minska marginellt under prognosperioden och
uppgå till ca 11% år 1997. Inflationen stabiliseras runt 2,5%. Finanspoliti-
ken väntas bli fortsatt stram mot bakgrund av att många EU-länder behöver
förstärka de offentliga finanserna. Avmattningen under 1995 och 1996 gör
det dock svårare för en rad länder att klara konvergenskriterierna för de
offentliga finanserna till år 1997.
19
Den tyska ekonomin dämpades betydligt 1995, främst under slutet av
året. BNP minskade med 0,5% från tredje till fjärde kvartalet och tillväxten
för helåret stannade vid 1,9%. Inflationstrycket har dämpats och inflationen
ligger nu under 2% Det är främst privat konsumtion och export som utveck-
lats svagt. Hushållen är försiktiga, delvis beroende på den höga arbetslöshe-
ten som stigit under inledningen av 1996.1 februari uppgick arbetslösheten
till 11,3% av arbetskraften. Finanspolitiken är restriktiv. Bundesbank har
gradvis sänkt styrräntan.
Den ekonomiska aktiviteten väntas förstärkas igen under prognosperio-
den, när inhemsk efterfrågan tilltar. BNP-tillväxten år 1996 bedöms dock
endast bli drygt 1 % för att sedan stiga till 2,3 % nästa år. Inflationstakten
stabiliseras runt 2% per år.
I Frankrike skedde en avsevärd avmattning under 1995. Den privata
konsumtionen stagnerade och BNP-tillväxten stannade vid 2,5 % . Den
svaga utvecklingen i slutet av året var delvis, men inte enbart, en effekt av
orolighetema på arbetsmarknaden i november-december. Exportutveckling-
en var också svag bl.a. som en följd av den effektiva apprecieringen av fran-
cen, men också pga den svaga tillväxten på omkringliggande exportmarkna-
der. Sedan valutakrisen våren 1995 har penningpolitiken lättats. Trots försök
att stimulera den franska ekonomin bedöms tillväxten stanna vid 1,2 % år
1996. En successiv förstärkning är att vänta och 1997 bedöms tillväxten bli
2,6 %. Inflationen beräknas ligga runt ca 2 % både 1996 och 1997.
I andra EU-länder har den inhemska eferfrågan hållits uppe relativt väl.
Aktiviteten har dock mattats av i takt med att efterfrågan på export till Tysk-
land och Frankrike har sjunkit. I Storbritannien vek konjunkturen av 1995.
BNP-tillväxten för helåret blev 2,6%. Tillväxten hämmades av lageraweck-
ling samt en svagare utveckling än väntat vad gäller export och privat kon-
sumtion. Industrin gynnas dock av att det brittiska pundets effektiva växel-
kurs har deprecierat realt under de sista åren i motsats till t.ex D-marken.
Privat konsumtion väntas påverkas positivt av genomförda korträntesänk-
ningar och BNP-tillväxten bedöms bli ca 2% år 1996 för att sedan öka till
2,5% år 1997. I Italien har deprecieringen av liran resulterat i en mycket
god exportutveckling under 1995, men exporten väntas påverkas negativt av
avmattningen på närliggande marknader. Indikatorerna pekar på en fortsatt
svag konsumtionsutveckling.
De nordiska länderna har under de senaste två åren haft en avsevärt star-
kare tillväxt än övriga OECD-länder. Liksom i Europa i övrigt mattades
tillväxten av under loppet av 1995.
I Danmark dämpades under 1995 tillväxten betydligt för de två viktigaste
drivkrafterna bakom de senaste årens kraftiga tillväxt: export och privat
konsumtiom Under 1996 förutses en fortsatt dämpad utveckling av exporten
och den inhemska efterfrågan mot bakgrund av en väntad svag ekonomisk
utveckling i kontinentala Europa och en fortsatt stram inriktning av finan-
spolitiken i Danmark. För 1997 föreligger goda förutsättningar för en för-
stärkning av tillväxten. En väntad uppgång i marknadstillväxten för
exporten och en nedgång i sparkvoten bidrar till detta. Härmed kan arbets-
lösheten reduceras något. Inflationstakten beräknas ligga kring 2!4 % under
prognosperioden.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
20
I Finland uppgick BNP-tillväxten 1995 till 4,3%. Tillväxten blev härmed
nästan lika stark som 1994 trots en viss försvagning mot slutet av året. För
1996 och 1997 förutses en nedgång i tillväxten till en årstakt omkring 3%
till följd av en dämpad exporttillväxt, en lägre lönetillväxt samt effekterna av
saneringsprogrammet för de offentliga finanserna. En fortsatt, om än be-
gränsad, nedgång i den höga arbetslösheten är sannolik. Den för närvarande
mycket låga inflationstakten beräknas stiga något, till knappt 2!4 % år 1997.
I Norge har den ekonomiska aktiviteten ökat kraftigt under de senaste två
åren. För 1995 beräknas BNP-tillväxten ha uppgått till 3,7%, varav 3,2% i
Fastlands-Norge. Sysselsättningen har ökat, de offentliga finanserna har
förstärkts samtidigt som inflationen har legat på en förhållandevis låg nivå.
1996 förutses tillväxttakten i BNP bli av ungefar samma storleksordning
som 1995. En dämpning av tillväxttakten till ca 2 1/4% är att vänta 1997
mot bakgrund av en lägre ökningstakt i oljeproduktionen samt en dämpning
av tillväxten i den privata konsumtionen. Arbetslösheten beräknas minska
från ca 5% 1995 till närmare 4% 1997. Inflationstakten väntas ligga kvar
kring 2 - 2‘/2% under de närmaste två åren.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Arlig procentuell förändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
BNP: | ||||
|
Förenta staterna |
3,5 |
2,1 |
2,2 |
2,5 |
|
Japan |
0,5 |
0,9 |
2,2 |
2,7 |
|
Tyskland |
2,9 |
1,9 |
1,1 |
2,3 |
|
Frankrike |
2,9 |
2,5 |
1,2 |
2,6 |
|
Storbritannien |
4,1 |
2,6 |
2,0 |
2,6 |
|
Norden |
3,8 |
3,4 |
2,2 |
2,4 |
|
OECD (14) |
2,8 |
2,1 |
2,0 |
2,5 |
|
EU |
2,9 |
2,6 |
1,7 |
2,5 |
|
Konsumentpriser: | ||||
|
OECD (14) |
2,3 |
2,3 |
2,4 |
2,4 |
|
EU |
3,0 |
3,1 |
2,7 |
2,6 |
|
Norden |
1,8 |
2,3 |
1,9 |
2,6 |
|
Arbetslöshet i% av arbetskraften: | ||||
|
OECD (14) |
8,0 |
7,8 |
7,9 |
7,9 |
|
EU |
11,5 |
11,1 |
11,0 |
10,9 |
|
Norden |
10,7 |
9,7 |
9,1 |
8,7 |
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I Förenta staterna dämpades BNP-tillväxten betydligt det fjärde kvartalet
1995. Den inhemska efterfrågan försvagades, då både privat konsumtion
och investeringar utvecklades dåligt. En tillfällig faktor som också bidrog var
att den offentliga konsumtionen minskade kraftigt mot slutet av året till följd
av stängningen av vissa myndigheter. Orsaken till detta var avsaknaden av
en uppgörelse beträffande den federala budgeten för budgetåret 1996. Där-
utöver avtog takten i lageruppbyggnaden. Penningpolitiken lättades under
1995. BNP-tillväxten för helåret 1995 uppgick till 2,1 %. Förutsättningarna
för en förstärkning av tillväxttakten är förhållandevis gynnsamma. Exporten
väntas utvecklas väl tack vare en relativt hög tillväxt i vissa ekonomier i
21
Asien och Latinamerika.Till följd av försvagningen av BNP-utvecklingen
mot slutet av 1995, beräknas emellertid tillväxten 1996 att stanna vid 2,2 %
för att sedan stiga till 2,5 % nästa år. Konsumentpriserna väntas ligga runt
3 % såväl 1996 som 1997.
Den japanska ekonomin utvecklades mycket svagt under 1995, men
mycket pekar på att en återhämtning nu är på väg. Under första halvan av
1995 inverkade jordbävningen i Kobe, appreciering av yenen samt sjunkan-
de aktie- och fastighetspriser negativt på hushållens och företagens framtid-
stro. Den privata konsumtionen utvecklades svagt. Under andra halvan av
1995 genomfördes åtgärder i syfte att få till stånd en depreciering av yenen
gentemot dollarn och att stimulera den inhemska efterfrågan. Åtgärderna
tycks ha fatt avsedd effekt, då hushållens och företagens framtidstro har
förbättrats. Penningpolitiken lättades under 1995. Den finansiella sektorns
ansträngda situation består emellertid. Den förbättrade framtidstron, depreci-
eringen av yenen, den relativt goda exportefterfrågan samt ytterligare, ännu
inte materialiserade, effekter av stimulansåtgärderna talar för att tillväxten
för 1996 blir 2,2 %. År 1997 bedöms tillväxten bli 2,7 %.
Risk för sämre utveckling
Det går dock inte att bortse från risken att utvecklingen blir mer negativ än
förväntat, speciellt i EU.
De största bidragen till en ökad tillväxt väntas komma från inhemsk efter-
frågan och denna hämmas i nuläget av företagens och konsumenternas bris-
tande förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Tidigare erfarenheter
tyder på att när väl förtroendet bötjar vika kan det ta tid innan det vänder
uppåt igen. Speciellt viktigt ur detta perspektiv blir hur arbetslösheten ut-
vecklas då denna starkt påverkar stämningsläget bland hushåll.
Den osäkerhet som finns om den framtida ekonomiska politiken i EU och
indirekt medlemsländernas möjligheter att klara konvergenskraven för den
tredje etappen av den monetära unionen (EMU) kan leda till förnyad turbu-
lens på valuta- och räntemarknader med negativa effekter.
Även om de nominella räntoma har sjunkit, är realräntorna fortsatt rela-
tivt höga då inflation och inflationsförväntningar också minskat. Detta gäller
framförallt de långa räntoma, vilka dessutom återigen stigit något sedan
början av året.
Utsikterna fram till år 2001
I de medelfristiga kalkylerna antas tillväxten i OECD-området bli 2,5% per
år mellan 1998 och år 2001. Detta motsvarar den potentiella tillväxten, dvs.
summan av ökningen av produktiviteten och ökningen av arbetskraften.
Detta utgör samtidigt den tillväxt som på sikt kan upprätthållas utan att löner
och priser accelererar. Den genomsnittliga BNP-tillväxten i OECD-området
har under den senaste femtonårsperioden legat nära 2,5% per år. Eftersom
industriländerna befinner sig i olika konjunkturfaser bedöms de aggregerade
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
22
tillväxttalen för världsekonomin variera i relativt liten utsträckning under
perioden för OECD-området i sin helhet. Något explicit konjunkturmönster
har inte antagits.
Inflationstakten bedöms stabiliseras på nivåer runt 2,5% fram till prog-
nosperiodens slut. Denna bedömning reflekterar att det har skett en omställ-
ning i industriländerna till en situation med lägre inflation än under 1970-
och 1980-talen. Betydelsen av låg inflation betonas idag av alla centralban-
ker och regeringar.
Diagram 2.2 BNP-tillväxt och inflation i OECD, 1970-2001
Årlig procentuell förändring
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Källor: OECD och Finansdepartementet.
23
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Sveriges export av varor fortsatte att öka starkt under 1995, även om expan-
sionen avtog mot slutet av året. Drivkraften i exportutvecklingen förra året
var en relativt stark internationell konjunktur samt kvardröjande effekter av
den konkurrenskraftsförbättring som skett under de två senaste åren. Under
1996 väntas en temporär avmattning av den internationella tillväxten samti-
digt som apprecieringen av den svenska kronan beräknas innebära att
svensk exportindustri tappar marknadsandelar. Nästa år förutses exporten
öka i takt med den stigande internationella efterfrågan. Sammantaget beräk-
nas varuexporten växa med ca 5 % 1996 och med ca 7% 1997. Även va-
ruimporten ökade starkt under 1995. Bakom uppgången låg en snabb för-
bättring av industrikonjunkturen. I år avtar importökningen i samband med
att tillväxten i ekonomin dämpas. P.g.a. sammansättningseffekter förutses
importuppgången vara relativt oförändrad under 1997 trots att aktiviteten i
ekonomin stiger igen. Den totala varuimporten ökar med ca 5 % såväl 1996
som 1997.
Tillväxten inom OECD14-området avtog mot slutet av 1995 och väntas
bli fortsatt svag under 1996. Försvagningen i år beror framför allt på en
avmattning i Europa. Förutsättningarna för att svackan blir temporär anses
goda och att 1997 blir ett år med betydligt högre tillväxt. I Förenta staterna
och Japan väntas tillväxten vara relativt stark. Utanför OECD-området växer
efterfrågan i betydligt snabbare takt, runt 10 % per år, och ger ett starkt
positivt bidrag till den totala marknadstillväxten. Sammantaget uppgår mar-
knadstillväxten till ca 6 % 1996 och ca 7% 1997.
Under 1995 gynnades exportföretagen av kvardröjande effekter av kon-
kurrenskraftsförbättringen i samband med deprecieringen av kronan under
1993 och 1994. Marknadsandelsvinsten uppgick till ca 4 %, trots att de
sammanvägda svenska exportpriserna steg snabbare än de internationella
konkurrentprisema. Under 1996 och 1997 antas kronan appreciera med ca
7 % respektive ca 2 %, mätt som årsgenomsnitt. Apprecieringen förutses
leda till en kraftig press nedåt på företagens prissättning. Under de senaste
åren har vinstmarginalerna avsevärt förbättrats och lönsamheten är god. Mot
bakgrund av detta verkar det rimligt att företagen värnar om sitt internatio-
nella konkurrensläge genom att hålla priserna nere och sänka vinstmargina-
lerna. Dessutom byggs produktionskapaciteten ut ytterligare under 1996
vilket också torde medföra att företagen pressar priserna för att inte tappa
marknadsandelar i alltför stor utsträckning. Trots kraftigt sänkta svenska
exportpriser höjs dock relativpriset med ca 2 % under 1996 och med ca
1/2 % under 1997. Svensk exportindustri antas tappa marknadsandelar med
drygt 1 % under perioden.
24
Diagram 3.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor i Prop. 1995/96:150
OECD (14), 1987-1997 Bilagal
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Skogsindustrin svarar för en större andel av exporten i Sverige än i flerta-
let andra länder. Detta medför att exportutvecklingen för industrin totalt
påverkas av efterfrågan på skogsprodukter under prognosperioden. Denna
efterfrågan har avtagit under 1995 och beräknas vara svag även under första
halvåret 1996 p.g.a. alltför stora lager. Ar 1997 beräknas lageravvecklingen
vara avslutad och efterfrågan stiga på nytt. Den totala exporten påverkas
därmed negativt under 1996 och positivt 1997 av lageromslaget inom
skogssektorn.
I ett medelfristigt perspektiv, fram till år 2001, ökar exporten med mellan
5 % och 6 %, vilket är något lägre än världsmarknadstillväxten. Svenska
exportörer bedöms tappa marknadsandelar trendmässigt med mellan 1/2 %
till 1 % i takt med att marknaden växer och konkurrensen ökar. Under hela
perioden väntas exporten till OECD-området utvecklas lite svagare än ex-
porten till övriga världen.
Importen av varor ökade starkt under 1994 och 1995. Bakom uppgången
låg framför allt en snabb förbättring av industrikonjunkturen med höga
tillväxttal för såväl export som maskininvesteringar. I år bedöms importens
ökningstakt avta markant i samband med att tillväxten i den svenska ekono-
min dämpas. Varuexportens och maskininvesteringamas ökningstakt halve-
ras i princip och lagerstockama ligger på oförändrad nivå efter en betydande
ökning förra året. Efterfrågan på import av bearbetade varor växer därmed
betydligt långsammare än under fj olåret, vilket gör att importen av bearbeta-
25
de varor bedöms öka med ca 5%, att jämföra med ca 12% 1995. Nästa år
stiger BNP något snabbare än i år. Sammansättningseffekter gör dock att
importefterfrågan ökar i relativt oförändrad takt. Den totala varuimporten
ökar med ca 5% såväl i år som nästa år.
Under perioden fram till år 2001 antas importen öka med mellan 5% och
6%. Det innebär att den även fortsättningsvis antas stiga något snabbare än
den inhemska efterfrågan, dvs importen vinner i viss mån marknadsandelar
gentemot inhemsk produktion. Detta antas främst ske som ett resultat av en
fortsatt ökad internationell specialisering.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 3.1 Export och import av varor
Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling
Kr ------------------------- -------------------
|
1995 |
1995 |
1996 |
1997 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Varuexport Bearbetade varor |
484,8 |
12,8 |
5,4 |
6,8 |
7,5 |
-3,5 |
0,0 |
|
Fartyg |
2,2 |
-70,6 |
96,4 |
3,1 |
11,9 |
-9,9 |
-2,3 |
|
Petroleumprodukter |
10,8 |
-7,7 |
-2,0 |
5,0 |
7,0 |
-6,0 |
-3,8 |
|
Övriga råvaror |
66,0 |
7,3 |
-1,5 |
4,8 |
12,8 |
-13,6 |
2,9 |
|
Summa varuexport |
563,8 |
10,6 |
4,8 |
6,6 |
8,1 |
-4,7 |
0,2 |
|
Varuimport |
374,3 |
13,2 |
5,0 |
5,4 |
4,8 |
-3,5 |
0,5 |
|
Fartyg |
1,1 |
-64,5 |
212,0 |
-13,1 |
6,0 |
-2,0 |
-2,3 |
|
Råolja |
15,0 |
-8,5 |
6,9 |
3,2 |
1,0 |
-7,2 |
-3,8 |
|
Petroleumprodukter |
11,8 |
-4,1 |
-1,9 |
-0,7 |
-0,6 |
-7,2 |
-2,3 |
|
Övriga råvaror |
55,5 |
-2,1 |
3,7 |
1,8 |
8,9 |
-5,6 |
-0,6 |
|
Summa varuimport |
457,8 |
9,2 |
5,2 |
4,6 |
5,0 |
-4,0 |
0,2 |
Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken. Denna har till följd
av ändrade statistikrutiner i samband med EU-inträdet resulterat i en överskattning av den
faktiska exporten 1994.1 naticnalräkaiskapema har man sökt kompensera för detta genom att
lägga in en korrigering på -3,5 miljarder kronor andra halvåret 1994. Exportutvecklingen år
1995 enlifjnaticnalräkenskapema respektive utrikeshandelsstatistiken skiljer sig dessutom åt av
ytterligare ett skäl. Tidigare korrigerades i nationalräkenskaperna för den del av exporten som
bestod av återinfcrseL Detta är inte längre möjligt, varför exportutvecklingen i nationalräkenska-
perna överdrivs med storleken på återinförseln.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska caitralbyrån och Finansdepartementet.
Nettoexporten har under de tre senaste åren bidragit starkt till tillväx-
ten. Särskilt betydande blev bidraget 1993 då exporten sköt fart, samtidigt
som den inhemska efterfrågan föll dramatiskt. Under 1994 sjönk bidraget
från ca 3 procentenheter till ca 1 procentenhet då importen ökade kraftigt
trots att konsumtionen fortfarande var svag. En viss normalisering av
importen under 1995, i kombination med en fortsatt stark export, resulte-
rade i att bidraget ökade till ca 1,5 procentenheter. I år bedöms tudelning-
en i ekonomin minska i takt med att den inhemska efterfrågan ökar samti-
digt som exporten utvecklas relativt svagt. Nettoexportens bidrag till
BNP-ökningen blir därmed obetydlig för att nästa år öka till ca 1 procen-
tenhet då exporten återigen blir något starkare.
Bytesbalansen visade ett överskott på ca 35 miljarder kronor 1995
vilket var en förbättring med ca 30 miljarder jämfört med 1994. Förbätt-
ringen beror på en betydligt starkare handelsbalans. Övriga poster försäm-
rades däremot Handelsbalansen förstärktes av att exporten ökade snabba-
26
re än importen avseende såväl volym som priser. Priseffekten' på handels-
balansen uppgick till ca 13 miljarder kronor. I år väntas överskotten i
såväl handelsbalans som bytesbalans bli något lägre då exporten utvecklas
svagare än importen. Nästa år är förhållandet omvänt och överskotten
stiger igen.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 3.2 Bytesbalans
Miljarder kronor
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Varuexport |
468,1 |
566,6 |
565,9 |
604,3 |
|
Varuimport |
399,1 |
458,4 |
463,1 |
485,3 |
|
Korrigermgspost |
-1,9 |
0 |
0 |
0 |
|
Handelsbalans |
67,1 |
108,2 |
102,7 |
119,0 |
|
Sjöfartsietto |
9,4 |
9,9 |
10,9 |
11,8 |
|
Övriga transporter |
0,7 |
-0,5 |
-1,0 |
-1,4 |
|
Resevaluta |
-15,8 |
-14,1 |
-14,3 |
-14,8 |
|
Övriga tjänster |
2,8 |
-1,8 |
-1,5 |
-1,0 |
|
Tjänstebalans |
-2,8 |
-6,5 |
-5,9 |
-5,3 |
|
Löner |
1,2 |
0,5 |
0,3 |
0,2 |
|
Avkastning på kapital |
-44,6 |
-46,0 |
-49,4 |
-48,2 |
|
räntaietto |
-60,3 |
-64,1 |
-63,5 |
-63,0 |
|
direktinvesteringar |
16,4 |
21,0 |
17,0 |
16,9 |
|
portföljaktier |
-0,7 |
-2,8 |
-2,9 |
-2,2 |
|
Övriga transfereringar |
-14,3 |
-21,2 |
-16,7 |
-21,7 |
|
Bytesbalansen |
6,4 |
35,0 |
31,1 |
43,8 |
|
Andel av BNP |
0,4 |
2,1 |
1,8 |
2,5 |
Anm.: Bytesbalansen år enligt Riksbankens definition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.
Resevalutanettot försämras marginellt under prognosperioden. Utlands-
resandet antas öka snabbare än utländsk turism i Sverige men försämringen
av resevalutanettot dämpas av att det blir billigare att resa utomlands till följd
av apprecieringen av kronan. Sjöfartsnettot och handel med övriga tjänster
förbättras under perioden och sammantaget förstärks tjänstebalansen något
både 1996 och 1997.
Räntenettot beräknas förbli i stort sett oförändrat under prognosperioden
trots överskott i bytesbalansen och apprecieringen av kronan. Orsaken till
detta är att svenska aktörer ökar sitt aktieinnehav istället för att minska den
räntebärande utlandsskulden. Därmed minskar inte räntebetalningarna i
någon större omfattning. Dessutom ingår numera även räntebetalningar på
finansiella derivat i räntenettot vilket främst belastar utflödet och därmed drar
ned räntenettot. Avkastningen på både utländska investeringar i Sverige och
svenska investeringar utomlands minskar sannolikt under prognosåren. Re-
sultatet blir att överskottet i avkastningen på direktinvesteringar minskar
1 Priseffekten beräknas som skillnaden mellan faktisk handelsbalans och handels-
balans vid oförändrat relativpris mellan exporten och importen, dvs. exportpriserna utvecklas
parallellt med importprisona.
27
eftersom svenska tillgångar utomlands är betydligt större än utlandets till-
gångar i Sverige.
Under 1996 och 1997 påverkas också bytesbalansen av medlemskapet i
EU. Nettobelastningen på bytesbalansen av avgiften till EU och återflödet till
Sverige uppgick till ca 8 miljarder kronor år 1995 samt beräknas uppgå till
ca 5 miljarder kronor 1996 och till ca 10 miljarder kronor 1997.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
28
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Näringslivets produktion steg med knappt 5% förra året. Den exportledda
uppgången spred sig successivt till allt fler delar av näringslivet. De sektorer
som främst riktar sig mot hushållen hade dock en betydligt svagare utveck-
ling. Mot slutet av 1995 mattades dock industrikonjunkturen av till följd av
lägre internationell tillväxt och effekterna av den starkare kronan.
Tabell 4.1 Näringslivets produktion
Procentuell volumförändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Jordbruk, fiske och skogsbruk |
1,6 |
6,3 |
0,0 |
2,0 |
|
Industri |
13,8 |
9,4 |
2,8 |
5,4 |
|
El, gas, värme och vattenverk |
-2,7 |
3,4 |
1,0 |
2,5 |
|
Byggnadsindustri |
-4,5 |
0,7 |
3,9 |
2,7 |
|
Näringslivets tjänster |
3,7 |
3,4 |
2,0 |
1,6 |
|
Summa näringsliv |
5,1 |
4,9 |
2,1 |
2,7 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Produktionen i näringslivet beräknas öka med 2% i år och med knappt
3% 1997. Innevarande år dämpas produktionstillväxten av en avmattning i
exportutvecklingen. Lagercykeln bidrar dessutom negativt till den inhemska
efterfrågeutvecklingen under 1996. Lageromslaget drar ned produktionen
inom industrisektorn som förväntas öka med knappt 3% i år mot drygt 9%
förra året.
Drivande för produktionstillväxten i näringlivet i år är den fortsatt starka
investeringsutvecklingen. Ökningstakten för investeringarna i de industrire-
laterade sektorerna är i en nedgångsfas nästan lika stor som i slutet på kon-
junkturtoppen. Dessutom ger infrastruktursatsningama och uppgången i
bostadsbyggandet ett positivt bidrag till produktionen. Det innebär att sekto-
rer såsom uppdragsverksamhet och byggnadsindustrin kan förväntas växa
relativt kraftigt i år.
Nästa år förutses en tilltagande europeisk tillväxt samt en uppgång i den
privata konsumtionen innebära en stark efterfrågan på industrivaror. Upp-
gången i industrikonjunkturen beräknas komma till stånd utan att några
flaskhalproblem uppstår. Den produktionsutbyggnad som förväntas 1995 till
1997 innebär att kapacitetsutnyttjandet faller. Uppgången i den privata kon-
sumtionen beräknas ge ett positivt bidrag till de komsumtionsrelaterade
delarna av tjänsteproduktionen. Av tjänsteproduktionen går 40% till privat
konsumtion.
I det medelfristiga perspektivet beräknas tudelningen mellan en expande-
rande exportsektor och en stagnerande hemmamarknadssektor minska. Läg-
re realräntor och stigande disponibelinkomster förutses leda till en stabil
uppgång av både bostadsproduktionen och av produktionen i de hemma-
marknadsorienterade delarna av näringslivet. Den höga lönsamheten samt
god tillgång på välutbildad arbetskraft borgar för att en måttlig expansion
kommer till stånd utan överhettningstendenser.
29
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Industrikonjunkturen mattades av andra halvåret 1995 och försvagades
ytterligare under första kvartalet i år. Uppbromsningen märks tydligast i den
cykliska basindustrin. Efterfrågan på skogsprodukter dämpades kraftigt
mellan 1994 och 1995, till stor del till följd av en tidigare lageruppbyggnad
bland slutanvändama. Branschen har försökt motverka en lageruppbyggnad
med produktionsneddragningar under hösten och inledningen av 1996.
Lagren ligger dock fortfarande på för hög nivå. Den underliggande
efterfrågeutvecklingen bedöms dock vara hygglig samtidigt som en succes-
siv förstärkning i det europeiska konjunkturläget antas medföra en kraftig
produktionsuppgång för basindustrin under loppet av andra halvåret 1996.
Förra året gynnades svensk industri av den höga ökningstakten för
bruttoinvesteringarna både i Sverige och i Europa. Svensk industri är i hög
grad specialiserad på investeringsvaror. Den oväntat kraftiga avmattningen
i Europa i år förväntas innebära en dämpad investeringsutveckling. Sam-
mantaget försämras tillväxtförutsättningama för svensk industri i år jämfört
med förra året. Denna bild bekräftas av Konjunkturinstitutets månadsbaro-
meter från februari som visar dämpade produktionsplaner för första halvå-
ret. Det som begränsar konjunkturavmattningen är den fortsatt positiva ut-
vecklingen för teleproduktindustrin där den underliggande efterfrågan är
fortsatt stark.
Under loppet av 1996 förutses industriproduktionen åter börja öka. Före-
tagens investeringsplaner innebär en fortsatt kraftig utbyggnad av produk-
tionskapaciteten. Kapitalstocken beräknas växa med ungefär 6% enbart
under 1996. Det europeiska konjunkturläget förutses successivt förstärkas
från och med andra halvåret 1996 vilket tillsammans med låga räntor väntas
innebära att investeringskonjunkturen i Europa vänder uppåt.
De svenska industriföretagen antas uppvisa ett mycket återhållsamt pris-
beteende både 1996 och 1997. Därigenom beräknas också den svenska
industrin kunna växa i takt med den europeiska efterfrågeutvecklingen under
nästa år. Under 1997 beräknas också produktionen inom den inhemskt ori-
enterade konsumtionsvaruindustrin vända uppåt när den privata
konsumtionen förstärks.
Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande låg ännu under fjärde kvartalet
1995 på relativt höga 88,3%, vilket är endast 1,7 procentenheter lägre än
högsta utnyttjandegrad under föregående högkonjunktur. Mot bakgrund av
den måttliga exportillväxten samt av att ny produktionskapacitet tas i bruk
under året bedöms kapacitetsutnyttjandet successivt sjunka. Därigenom kan
den förutsedda produktionsuppgången mot slutet av 1996 samt under 1997
komma till stånd utan tendenser till överhettning, vilket väntas bidra till en
lugn prisutveckling.
30
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 4.2 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Industriproduktion |
13,8 |
9,4 |
2,8 |
5,4 |
|
Lönekostnad per timme |
3,1 |
5,5 |
5,3 |
4,2 |
|
Produktivitet |
8,4 |
3,4 |
1,7 |
2,3 |
|
Enhetsarbetskostnad, (ULC) |
-4,9 |
2,0 |
3,5 |
1,9 |
|
14 OECD-länders ULC |
-2,1 |
0,4 |
1,3 |
1,4 |
|
14 OECD-länders ULC, SEK |
-0,4 |
2,0 |
-5,8 |
-0,8 |
|
Relativ ULC, SEK |
-4,5 |
0,0 |
9,9 |
2,7 |
|
Vinstmarginal, förändring |
1,1 |
2,3 |
-2,3 |
-0,6 |
|
Bruttoöverskottsandel1 |
35,2 |
41,3 |
35,2 |
34,1 |
1 Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Uppgifterna över
lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Anm.: Kcnkurrensländemas ULC (Unit Labour Cost, dvs. Arbetskostnad per producerad enhet)
och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till konkurrensen
med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länderna
utanför OECD-området är inte inkluderad.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Mellan 1992 och 1995 sjönk industrins relativa enhetsarbetskostnad
räknat i gemensam valuta med 32% jämfört med Sveriges 14 viktigaste
konkurrentländer. Merparten av förbättringen beror på kronförsvagningen
men den kan också delvis förklaras av relativt återhållsamma löneökningar
samt den historiskt sett snabba produktivitetstillväxten. Den positiva utveck-
lingen bryts i år. Lönekostnaderna stiger mer än i omvärlden samtidigt som
produktivitetstillväxten avtar. Löneutvecklingen i år sammanhänger dock
med industrins mycket höga vinstläge åren 1994-1995 snarare än med situa-
tionen framöver. Därtill skedde lönejusteringar relativt sent under år 1995,
vilket ger en förhållandevis hög ökning av genomsnittslönen år 1996 jäm-
fört med år 1995. Nästa år väntas avmattningen i industrikonjunkturen bidra
till att lönekostnaderna utvecklas ungefär i takt med omvärlden samtidigt
som produktivitetsstillväxten ökar igen. Den antagna apprecieringen av
kronan innebär dock att konkurrenskraften försvagas. Räknat i gemensam
valuta beräknas industrins relativa enhetsarbetskostnad öka med knappt
13% från 1995 till 1997, jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentlän-
der. Svensk industris kostnadsläge måste ändå betraktas som fortsatt fördel-
aktigt i ett internationellt perspektiv. Möjligheterna till sänkningar av vinst-
marginalerna som ett sätt att motverka de negativa effekterna av kronför-
stärkningen är utifrån detta perspektiv goda.
Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskottet brutto som andel av
förädlingsvärdet, steg ytterligare förra året och nådde en topp på drygt 41%
vilket är mycket högt såväl vid en historisk som vid en internationell jäm-
förelse. Lönsamhetsförbättringen beror till största delen på kraftigt stigande
världsmarknadspriser på råvarubaserade produkter, som utgör en större
andel av den totala industriproduktionen i Sverige än i merparten andra
OECD-länder.
I prognosen för 1996 har antagits att kronan apprecieras med ca 7%, mätt
som årsgenomsnitt, vilket motsvarar ungefär oförändrad växelkurs jämfört
med läget i slutet av mars. Konjunkturomslaget för de råvarubaserade sekto-
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 1—4
31
rerna har lett till ett rejält internationellt prisfall under hösten och under
första kvartalet 1996. Detta tillsammans med kronapprecieringen beräknas
innebära att insatsvarukostnaden sjunker med knappt 1% 1996. Stigande
lönekostnadsökningar medför ändå att de totala rörliga kostnaderna ökar
något i år.
Försvagningen i industrikonjunkturen innebär att utrymmet för ytterliga-
re prisökningar är begränsat framdeles. Den planerade kapacitetsutbyggna-
den inom exportindustrin väntas också leda till ett återhållsamt prisbeteende
hos exportföretagen medan hemmamarknadsföretagen antas behöva genom-
föra smärre marginalförstärkningar i år. Exportföretagens historiskt sett
mycket höga vinstmarginaler ger utrymme för ett aggressivt prisbeteende.
Detta stöds också av Konjunkturinstitutets industribarometer från februari
där det framgår att företagen planerar att sänka sina priser mätt i svensk
valuta. Produktpriserna bedöms sammanvägt sänkas med drygt 2% 1996.
Diagram 4.1 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Nästa år beräknas insatsvarukostnadema stiga med 2% när den interna-
tionella konjunkturen vänder upp igen. Lönekostnadsökningar något över
omvärldens medför att de rörliga kostnaderna sammantaget ökar med 2%.
Kronapprecieringen antas exportföretagen möta med sänkta marginaler.
Sammantaget medför prognosen att industrins lönsamhet sjunker avsevärt
från 1995 till 1997. Ställt i förhållande till den höga utgångsnivån är dock
lönsamhetsförändringen sannolikt av mindre betydelse för industrins fortsat-
ta expansionplaner. Vinstandelen som beräknas uppgå till 34% 1997 är då
32
fortfarande på god europeisk nivå och högre än genomsnittet för den senaste Prop. 1995/96:150
15-årsperioden som ligger på drygt 28 %. Bilaga 1
Byggproduktionen steg med knappt 1% förra året efter att ha minskat med
sammantaget 25% mellan 1990 och 1994. Under prognosperioden beräknas
byggandet öka med 7%. Uppgången under 1995 kan delvis tillskrivas de
mycket omfattande statliga åtgärder som vidtagits. Det gäller bland annat
stöd till kommunala ROT-åtgärder, bidrag till bostadsbyggandet samt möj-
lighet till direktavdrag för bygginvesteringar i näringslivet. Den höga real-
räntan innebar dock att det räntekänsliga bostadsbyggandet föll med ytterli-
gare 28 %. Bostadsbyggandets andel av BNP har inte varit så lågt under hela
efterkrigstiden. Näringslivets bygginvesteringar steg också under året främst
på grund av ett kraftigt ökat industribyggande. Industrins höga lönsamhet
samt det höga kapacitetsutnyttjandet ligger bakom uppgången.
Tabell 4.3 Byggnadsverksamhet
|
Miljarder |
Ärlig procentuell förändring |
1997 | |||
|
1994 |
1995 |
1996 | |||
|
Byggnadsinvesteringar |
113,2 |
-9,6 |
-3,1 |
7,4 |
3,5 |
|
Näringslivet |
57,2 |
11,6 |
13,7 |
5,6 |
3,4 |
|
Myndigheter |
27,8 |
10,8 |
0,1 |
0,0 |
1,4 |
|
Bostäder |
26,7 |
-35,3 |
-27,9 |
19,2 |
5,6 |
|
Reparationer och underhåll |
84,8 |
4,5 |
8,7 |
-1,0 |
1,5 |
|
Totalt |
198,0 |
-4,7 |
1,4 |
3,9 |
2,7 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det låga igångsättandet av bostäder 1994 till 1995 innebär att mycket få
bostäder färdigställs innevarande år. En fortsatt sysselsättningsökning samt
sjunkande realräntor beräknas dock leda till stigande bostadsefteifrågan.
Därigenom förväntas vakansgradema sjunka markant i expansiva områden
vilket reducerar osäkerheten vid bostadsbyggande. Bostadsräntoma beräk-
nas också ha nått nivåer som möjliggör en relativt stor uppgång i bostads-
produktionen. Bostadsbyggandet stiger därigenom hela prognosperioden.
Till följd av att de tidigare beslutade temporära bidragen till bostadsproduk-
tion försvinner 1997, beräknas bostadsinvesteringama då öka i mindre om-
fattning än i år. Industribyggandet expanderar ytterligare i år för att sedan
falla tillbaka något under 1997 när en del stora anläggningar i basindustrin
färdigställs. Ett antal större avgiftsfinansierade infrastrukturprojekt drar upp
byggandet under hela perioden. Den prognosticerade uppgången i den priva-
ta konsumtionen samt fallande räntor väntas också innebära en viss uppgång
för bygginvesteringama inom varuhandel och fastighetsförvaltning under
1997. Uppgången sker dock från låga nivåer. Sammantaget beräknas bygg-
nadsverksamheten stiga med knappt 4% i år och med knappt 3% 1997.
33
Uppbromsningen av tillväxten har inneburit att också arbetsmarknadsläget
försvagats påtagligt det senaste halvåret. Antalet sysselsatta och lediga plat-
ser planade ut samtidigt som antalet varsel om uppsägningar och konkurser
steg.
Den öppna arbetslösheten har det senaste halvåret legat något över före-
gående års nivå. Däremot har antalet deltagande i konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder varit färre. Summan av åtgärder och öppet
arbetslösa har därmed varit lägre än för ett år sedan. Skillnaden har dock
minskat kontinuerligt och var i februari 1996 endast två tiondelar. Antalet
öppet arbetslösa uppgick till ca 330 000 personer, vilket motsvarar 7,7 % av
arbetskraften. Därutöver deltog ca 5 % i åtgärder.
En fortsatt stigande medelarbetstid bidrog till att bromsa utvecklingen av
antalet sysselsatta under andra hälften av 1995. Tidigare har minskad sjuk-
frånvaro varit den främsta orsaken till uppgången i medelarbetstiden. Under
senaste halvåret har istället en ökad ordinarie arbetstid varit den främsta
anledningen. Det återspeglades i att antalet personer som skulle vilja arbeta
mer, om de inte hindrades av arbetsmarknadsskäl, samtidigt reducerades.
Till följd av en minskad övertid, en sjukfrånvaro som inte längre faller i
snabb takt samt en ökad frekvens av korttidspermitteringar förutses medel-
arbetstiden sjunka något under loppet av 1996 även om helårssiffran fort-
farande är svagt positiv till följd av den starka uppgången under loppet av
1995.
I ekonomins nedgångsfas i början av 1990-talet steg produktiviteten
snabbt Detta sammanhängde med omfattande rationaliseringar. Utveckling-
en var särskilt markant i industrin. Utrymmet för produktivitetshöjningar när
konjunkturen åter vände uppåt var därför mer begränsat än i tidigare kon-
junkturuppgångar. Under förra året ökade produktiviteten i näringslivet med
drygt 1%. Under 1996 och 1997 förutses den låga efterfrågan dämpa pro-
duktivitetsutvecklingen till 1- 1,5 %.
Produktionsökningen 1996 och 1997 räcker inte till för att sysselsättning-
en ska kunna stiga i betydande omfattning. En ökning med drygt 50 000
sysselsatta i genomsnitt väntas mellan år 1995 och år 1997. Bilden av en
svag sysselsättningsökning stöds av den låga nivån på antalet lediga platser
och uppgången av varslen som skett de senaste månaderna. Även AMS:s
nyligen publicerade prognos tyder på en dämpad sysselsättningsutveckling.
Under förra året fortsatte sysselsättningsuppgången inom industrin och
de industrirelaterade delarna av tjänstesektorn, för att mot slutet av året mat-
tas något. En viss nedgång väntas under första halvåret i år. Ett tecken på
detta är den senaste tidens varseluppgång, som till största delen kan hänföras
till industrisektorn. Mot slutet av året inleds dock en återhämtning, som
bedöms fortsätta i god takt under 1997.1 samband med att produktionsök-
ningarna inom industrin avtar i år väntas bidraget till den totala sysselsätt-
ningsökningen minska från denna sektor. Istället väntas de mer konsumtion-
sinriktade delarna av tjänstesektorn stå för en större andel av sysselsätt-
ningsökningen. Inom byggnadsverksamheten förutses en viss expansion
under prognosperioden till följd av ett ökat bostadsbyggande och tilltagande
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
34
infrastrukturinvesteringar. (Se kapitel 4 för närmare redogörelse av utveck-
lingen inom näringslivet.) Inom den offentliga verksamheten väntas syssel-
sättningen fortsätta att falla 1996 och en utplåning förutses 1997. Som fram-
går av kapitel 10 beräknas den "underliggande" kommunala sysselsättningen
minska med ca l%per år 1996 och 1997. Nivån hålls dock uppe 1997 av de
extra satsningarna på den kommunala vuxenutbildningen som nu föreslås
samt av överenskommelsen att kommunerna inte ska säga upp fast anställd
personal under 1997 och 1998.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell S.l Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrama 16-64)
Nivå F örändring från föregåoide år
|
1995 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Sysselsättning: | |||||
|
Jord- och skogsbruk |
124 |
-1 |
-11 |
-2 |
0 |
|
Industri |
803 |
-10 |
41 |
9 |
24 |
|
Byggnadsverksamhet |
224 |
-17 |
5 |
5 |
4 |
|
Privata tjänster |
1572 |
31 |
34 |
17 |
8 |
|
Kommunal verksamhet |
1079 |
-27 |
-8 |
-11 |
1 |
|
Statlig verksamhet |
184 |
-11 |
1 |
-2 |
-1 |
|
Totalt |
3988 |
-38 |
61 |
16 |
36 |
|
Arbetskraft, totalt |
4320 |
-53 |
54 |
-4 |
4 |
|
Arbetslösa, |
332 |
-16 |
-8 |
-20 |
-32 |
|
% av arbetskraften, nivå |
7,7 |
8,0 |
7,7 |
7,2 |
6,5 |
|
Personer i arbetsmarknads- | |||||
|
politiska åtgärder, nivå |
189 |
221 |
189 |
227 |
227 |
|
% av arbetskraften, nivå |
4,4 |
5,2 |
4,4 |
5,2 |
5,2 |
Anm.: Ibegreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna jobbsökaraktivitet
samt företagsutbildning Dessa beräknas omfatta ca 13 000 personer år 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Bristsituationer på arbetsmarknaden förutses inte utgöra något hinder för
produktions- eller sysselsättningsutvecklingen. Enligt Konjunkturinstitutets
barometer förväntas det inte uppstå någon brist på arbetskraft annat än för
särskilda yrkesgrupper inom vissa branscher, t.ex. gällande tekniskt utbildad
personal.
I vilken mån arbetslösheten minskar vid den beräknade ökningen av
sysselsättningen är avhängigt arbetskraftsutbudets utveckling. I prognosen
beräknas utbudet falla svagt 1996 och öka något 1997. Innevarande år stiger
antalet deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder klassade som utbild-
ning, och som därmed per definition faller utanför arbetskraften, vilket drar
ned utbudet. Nästa år förutses de extra satsningarna på reguljär utbildning
hålla tillbaka utvecklingen.
Den öppna arbetslösheten beräknas minska med drygt 50 000 personer
från 1995 till 1997. Samtidigt utökas antalet personer i arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder med närmare 20 000 personer, till en nivå motsvarande drygt
5% av arbetskraften. Den öppna arbetslösheten beräknas således falla från
7,7 procent 1995 till 6,5 procent 1997. Den s.k. totala arbetslösheten redu-
ceras därmed från drygt 12 % till 11,7 %.
35
Ett oroande tecken är att andelen långtidsarbetslösa kvarstår på en för
svenska förhållanden hög nivå, ca 35% av det totala antalet arbetslösa. Ut-
vecklingen av antalet personer som varit inskrivna på arbetsförmedlingen
längre tid än två år (som arbetssökande eller som deltagande i någon form av
arbetsmarknadspolitisk åtgärd) visar en än mer dyster tendens. Trots den
ekonomiska återhämtningen har antalet långtidsinskrivna fortsatt att stiga.
En tredjedel av det totala antalet personer inskrivna vid arbetsförmedlingen
består av personer inskrivna längre tid än två år. En hög andel långtidsin-
skrivna riskerar att medföra en sämre fungerande arbetsmarknad och löne-
bildning. De utbildningssatsningar som nu föreslås syftar till att förbättra
arbetsmarknadens funktionsförmåga samt att förhindra en permanent utslag-
ning från arbetsmarknaden och därmed hålla nere jämviktsarbetslöshetens
nivå.
Den genomsnittliga tillväxten i basaltemativet på drygt 2 % per år under
perioden 1998 till år 2001 beräknas medföra en årlig sysselsättningsökning
på i genomsnitt knappt 1%. Utbudet av arbetskraft väntas stiga efter hand
som arbetsmarknadsläget förbättras samtidigt som volymen av arbetsmar-
knadspolitiska åtgärder antas minska betydligt. Utbudsökningen hålls till-
baka av de extra satsningarna på reguljär utbildning. Vid periodens slut
antas antalet uppgå till 130 000 platser, vilket motsvarar ca 3 % av ar-
betskraften. Summan av öppen arbetslöshet plus arbetsmarknadspolitiska
åtgärder faller därmed successivt till 9,5 % av arbetskraften år 2001 från
11,7 % år 1997. Den öppna arbetslösheten faller i begränsad utsträckning,
till 5,7% år 2001.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Diagram 5.1 Antal sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetskraften
år 1980-1997
4600 -i
i- 400
c
<0
<8
JO
S 4200
<0
<0
<
4500 -
4400 — Arbetskraft
4100
4000
3900
3800
350
300
-250
-200
- 150
- 100
1980 1983 1986 1989 1992 1995
Sysselsatta
Arbetslösa
k 50
cr
o
co_
o«
w
CO
ZJ
«-*
fi»
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
36
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Preliminär statistik visar att löneutvecklingen förra året var något långsam-
mare än vad som förväntades i tillväxtpropositionen hösten 1995. Det
hänger delvis samman med att avtalen för den offentliga sektom innebar en
förskjutning av lönehöjningarna från 1995 till 1996 i förhållande till den
prognostiserade utvecklingen. Statistiken har emellertid ännu inte fångat upp
utbetalningar av retroaktiva löner. Enligt den kortperiodiska lönestatistiken
steg lönerna med 3,1%. Retroaktiva löneutbetalningar kommer sannolikt att
höja siffran till 3,4%, att jämföra med prognosen som löd på 3,6%. Det
förefaller också som att lönsamhet och arbetsmarknadsläge har haft ett be-
gränsat inflytande på lönebildningen inom olika branscher. Löneökningen i
byggsektorn blev t.ex. bara en halv procentenhet lägre än inom industrin.
De centrala avtalsförhandlingarna har nu avslutats för i stort sett hela
arbetsmarknaden. För näringslivet ger avtalen år 1996 och 1997 drygt 4%
resp, drygt 3%. Därtill kommer löneglidningen som beräknas uppgå till ca
1% per år, vilket är mycket lågt i ett historiskt perspektiv. De främsta orsa-
kerna till detta är en låg faktisk och förväntad inflation samt den mycket
svaga efterfrågan på arbetskraft. Den avspeglas i få vakanser, liten brist på
arbetskraft samt en hög arbetslöshet. Dessutom inverkar avtalens konstruk-
tion som innebär att en stor del av löneökningen, drygt hälften i flertalet
avtal, ska fördelas i lokala potter. I viss utsträckning väntas också nyinrätta-
de bonus- och vinstdelningssystem, som inte fångas upp av den traditionella
löneglidningen genom att de betalas ut genom t.ex. olika typer av pensions-
försäkringar, dämpa utvecklingen. Förändringar i arbetskraftens samman-
sättning, t.ex. att andelen yngre stiger när sysselsättningen ökar, kan margi-
nellt hålla tillbaka ökningen av genomsnittslönen. Samma effekt har ett
minskat övertidsuttag. A andra sidan motverkas detta av att sysselsättningen
stiger i branscher med relativt sett högre lönenivå.
Avtalen i den offentliga sektorn blev sammantaget något högre än i nä-
ringslivet. Bl.a. som en följd av att löneavtalen böljar gälla senare under år
1995 än i övriga sektorer blev ökningen lägre 1995 men ca 1 procentenhet
högre såväl 1996 som 1997. De höga löneavtalen i år och nästa år väntas
motverkas av en mycket låg löneglidning, runt 0,5%. Löneglidningen är
också historiskt sett lägre i den offentliga sektorn än i näringslivet.
Tabell 6.1 Löner
Årlig procentuell förändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
Avtal |
1,5 |
2,1 |
4,4 |
3,6 |
|
Löneglidning |
0,9 |
1,3 |
0,9 |
0,7 |
|
Summa |
2,4 |
3,4 |
5,3 |
4,3 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Sammantaget beräknas lönerna i hela ekonomin öka med 5,3% 1996 och
med 4,3% år 1997, mätt som årsgenomsnitt. Avtalens speciella konstruktion
medför att ökningen helåret 1996 blir något högre än den underliggande
37
utvecklingen under loppet av året. De avtalade löneökningarna ligger nämli-
gen relativt sent år 1995 medan de ligger tidigt 1996. Detta innebär att den
höga ökningen av genomsnittslönen 1996 till en del förklaras av s.k. över-
hängseffekter. Om man istället jämför löneökningarna under loppet av re-
spektive år, och således rensar bort effekterna av att avtalsrevisionema sker
vid olika tidpunkter under åren, framgår att den underliggande löneökning-
stakten ligger på ca 5% i slutet av både 1995 och 1996 och att den avtar till
ca 4% 1997.
Löneökningstakten under prognosperioden ligger över den s.k. Edin-
normen, som innebär en årlig ökning av lönekostnaden på europeisk nivå,
ca 3,5%. Med tanke på den fortsatt höga arbetslösheten måste detta tolkas
som ett tecken på brister i arbetsmarknadens - och särskilt lönebildningens -
funktionssätt. För första gången under 1990-talet väntas reallönen stiga
betydligt, särskilt år 1996 men även 1997. Detta är en uppgång som inte
motsvaras av en lika hög produktivitetstillväxt. Skulle lönerna i Sverige
även fortsättningsvis tendera att öka snabbare än i övriga Europa kan detta
försvåra en minskning av arbetslösheten.
Att löneökningstakten stiger 1996 tyder på att den faktiska arbetslösheten
ligger nära den s.k. jämviktsarbetslösheten (dvs. den nivå på arbetslösheten
som är förenlig med icke accelererande löner och priser). I det medelfristiga
basscenariot antas lönema stiga med ca 4% per år, samtidigt som den s.k.
totala arbetslösheten reduceras till 9,5%. Då har också beaktats de omfattan-
de satsningar som nu görs på utbildning och som under de närmaste åren
minskar utbudet av arbetskraft.
Även vid en internationell jämförelse är den svenska löneutvecklingen
relativt hög. Industritimlönema inom OECD beräknas stiga med i genom-
snitt ca 3,5% per år 1995 till 1997. I Sverige beräknas ökningen bli drygt
1 procentenhet högre. Motsvarande jämförelse för hela näringslivet för-
svåras av att internationell statistik avseende timlöneutvecklingen i hela
näringslivet saknas. Däremot finns prognos för hur lönema per sysselsatt
utvecklas. Som framgår av diagram 6.1 beräknas lönema i ERM(7)-länder-
na (exklusive Spanien och Portugal) öka med ca 3,5 % per år under perio-
den 1995 till 1997. Inom OECD-Europa stiger lönema något snabbare, med
uppåt 4 %. I Sverige dras utvecklingen upp av 1996 års höga ökningstakt
men skillnaden minskar dock 1997. Snittet under perioden blir ändå ytter-
ligare något högre än inom OECD-Europa. Jämförelsen försvåras dock av
att den svenska medelarbetstiden stigit betydligt åren 1992 till 1995. Upp-
gången av den svenska medelarbetstiden bidrar till en starkare ökning av lön
per sysselsatt. Slutsatsen blir dock att de svenska arbetskraftskostnaderna
ökar snabbare än i ERM(7)-ländema.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
38
Diagram 6.1 Utveckling av lönekostnad per sysselsatt i näringslivet 1988-1997
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Anm.: Sverige-prognosen för 1995 till 1997 avser Finansdepartementets nu föreliggande prog-
nos. Övrigt underlag utgörs av OECD:s bedömningar i december 1995.
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
39
Inflationstrycket i den svenska ekonomin har under de senaste månaderna
minskat i betydande grad. Detta illustreras bl.a. av att inflationstakten, mätt
som ökningen av konsumentprisindex (KPI) räknat över 12 månader, sjun-
kit från 2,6% i december förra året till 1,7% i februari. Ökningen av netto-
prisindex, i vilket indirekta skatter och subventioner exkluderas, inskränker
sig till 0,6% i februari i år jämfört med februari 1995. Man får gå tillbaka till
slutet av 1960-talet för att hitta motsvarande låga ökningstal. Också i ett
internationellt perspektiv är den svenska inflationstakten låg.
En av huvudförklaringarna till att inflationstrycket avtagit är den förstärk-
ning av den svenska kronan som skett under det senaste halvåret. Detta ger
en direkt effekt på den inhemska prisutvecklingen genom importen. De
totala importprisema har under de senaste 12 månaderna, t.o.m. februari,
fallit med drygt 2%. Importprisema på konsumtionsvaror har dock varit
oförändrade sett över 12 månader. Genom kronförstärkningen föreligger det
knappast längre någon risk för kvarvarande inflationseffekter via importpri-
sema av den tidigare deprecieringen av kronan.
Diagram 7.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Källa: Statistiska centralbyrån.
Kronförstärkningen har också, tillsammans med en vikande internationell
konjunktur, medfört att exportpriserna räknat i svenska kronor hålls tillbaka
samt att efterffågetrycket riktat mot den svenska industrin dämpats. Indu-
strins kapacitetsutnyttjande har under vintem sjunkit enligt Konjunkturinsti-
tutets barometer. Risken för kostnadsdrivande flaskhalsar i produktionen har
40
därmed avtagit. Den minskade inflationsrisken illustreras tydligt av att ök-
ningstakten, räknat över 12 månader, för industrins totala hemmamarknad-
spriser sjunkit från drygt 9% vid mitten av förra året till 1,7% i januari. För
konsumtionsvaror ligger ökningstakten på 1,4%. Under den närmaste tiden
dämpas sannolikt kostnadstrycket ytterligare i takt med att industrins pro-
duktionskapacitet byggs ut snabbare än produktionen.
På längre sikt är lönebildningen en avgörande faktor för prisutvecklingen
och, vid ett givet inflationsmål, för sysselsättningsutvecklingen. De träffade
avtalen indikerar att den svenska lönebildningen ännu inte anpassats till en
inflation på god europeisk nivå. Lönebildningen utgör därmed ett osäker-
hetsmoment för den framtida prisutvecklingen. På kort sikt förefaller emel-
lertid inte lönekostnadernas utveckling äventyra inflationsmålet. Det hänger
dels samman med att löneglidningen inom vissa brancher förefaller bli rela-
tivt låg, dels med att produktiviteten på många håll i ekonomin stiger så
snabbt att arbetskraftkostnaden per producerad enhet ökar i relativt måttlig
takt. De relativt höga löneavtalen tenderar sålunda snarare att hålla nere
sysselsättningen än att driva upp inflationen.
Såväl löneutveckling som inflationsutveckling bestäms i hög grad av
förväntningar. Den förväntade inflationen påverkar såväl löntagarnas löne-
krav som arbetsgivarnas motstånd mot löneökningar. Dessutom påverkas
sannolikt företagens möjlighet och benägenhet att övervältra ökade kost-
nader på efterföljande led. Under det senaste året har inflationsförväntning-
arna dämpats betydligt. Enligt den enkät som utförs på uppdrag av Riksban-
ken har inflationsförväntningarna på 1-2 års sikt i genomsnitt bland de till-
frågade grupperna sjunkit med ca 1 procentenhet från juni 1995 till februari
i år. Förväntningarna på fem års sikt har under samma period sjunkit med
0,8 procentenheter. I genomsnitt förväntas inflationen uppgå till 2,7% på ett
och två års sikt och 2,8% på fem års sikt. Samtliga tillfrågade grupper tror
enligt undersökningsresultatet att inflationen kommer att hålla sig inom
Riksbankens toleransram 1-3% under de närmaste 5 åren. Fortfarande ligger
dock föräntningama generellt sett över målet på 2%. Att inflationsförvänt-
ningarna dämpats kraftigt bekräftas av Aragons enkätundersökning bland
penningmarknadens aktörer. Hushållens inflationsförväntningar har, enligt
SCB s undersökning av hushållens framtidsförväntningar, under en lång
period legat lägre än vad som framkommer i övriga enkäter, runt 2%. I den
senaste mätningen steg dock förväntningarna markant till 2,8%. Det är
emellertid för tidigt att säga om detta är en tillfällighet eller en faktisk upp-
dragning av föräntningama.
De senaste årens relativt måttliga ökning av den privata konsumtionen
har bidragit till hålla nere inflationen. Mot bakgrund av bl.a. den kraftiga
deprecieringen av den svenska kronan under perioden 1993-1994 skulle
inflationen sannolikt ha blivit högre vid en mer normal utveckling av kon-
sumtionsefterfrågan. Det är emellertid troligt att ekonomin blivit mindre
inflationsbenägen, vilket bl.a. indikeras av att KPI-ökningen år 1995 blev
lägre än förväntat i t.ex. budgetpropositionen trots att tillväxten blev högre.
Konkurrensen har ökat till följd av skärpt lagstiftning och avreglering av
olika marknader, men också genom ett ökat inslag av utländska produkter,
inte minst på livsmedelsområdet. Den förväntade ökningen av den privata
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
41
konsumtionen med 0,8% i år och 1,7% nästa år bör därmed inte innebära att
inflationen riskerar att tillta i någon högre grad.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Tabell 7.1 Konsumentpriser
Arlig procaituell förändring
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 | |
|
KPI, årsgenomsnitt |
2,4 |
2,9 |
1.6 |
2,3 |
|
KPI, dec.-dec. |
2,6 |
2,6 |
1,9 |
2,3 |
|
Basbelopp |
35 200 |
35 700 |
36 200 |
36 400 |
|
NPI, årsgenomsnitt |
1,7 |
1,6 |
0,5 |
1,4 |
|
NPI, dec.-dec. |
1,7 |
1,0 |
1,0 |
1,3 |
|
IPI privat konsumtion |
3,0 |
2,7 |
1,6 |
2,8 |
|
LKP |
2,7 |
2,9 |
1,4 |
2'/t |
|
OECD, KPI |
2,3 |
2,3 |
2,4 |
2,4 |
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Anm.: Vid beräkningen av basbeloppen 1995-1997har en avräkning gjortspå 40% av uppräk-
ningsfaktom. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts for skillnaden mellan
december månads långtidsindex och korttidsindex, i enlighet med Statistiska centralbyråns
principer för inflaticnsberäkning.
Under loppet av innevarande år bedöms inflationen, mätt som föränd-
ringen av KPI, uppgå till knappt 2%, för att nästa år öka till 2,3%. Ökningen
av inflationen sker mot bakgrund av att fallet i importprisema förväntas
övergå i en viss uppgång nästa år, samtidigt som efterfrågan stärks något
genom den högre privata konsumtionen.
I år har en rad förändringar av indirekta skatter genomförts, bl.a på fastig-
hetsskatteområdet. Dessa omfattar höjd fastighetsskatt, breddat underlag för
fastighetsskatt samt nya taxeringsvärden för småhus. Dessutom skedde från
årsskiftet en höjning av vissa punktskatter samtidigt som mervärdesskatt
infördes på dagstidningar och resor till EU. I september genomförs vidare en
höjning av energiskatterna. Dessa prishöjande åtgärder beräknas samman-
taget ge ett statiskt bidrag till KPI på 1,7 procentenheter. Samtidigt sänktes
emellertid från årsskiftet mervärdesskatten på livsmedel från 21% till 12%,
vilket motsvarar en sänkning av livsmedelspriserna med 7,4% och av KPI
med 1,1%. Sammantaget beräknas dessa åtgärder ge en höjning av KPI med
0,6 procentenheter vid full övervältring. Den del av fastighetsskattehöjning-
en som avser egnahem slår automatiskt igenom i KPI med full effekt, medan
det är mer oklart hur effekten blir av övriga åtgärder. Preliminära mätningar
tyder dock på att sänkningen av livsmedelsmomsen fick ett nära nog fullt
genomslag på konsumentpriserna. Nästa år uppgår bidraget från indirekta
skatter och subventioner till 0,5 procentenheter. Bland förändringarna kan
nämnas höjda punktskatter och höjda energiskatter.
42
Diagram 7.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under perioden 1998-2001 bedöms inflationen ligga relativt väl i linje
med inflationsmålet på 2%, vilket är ett resultat av att tillväxten antas ligga
på en sådan nivå att återhämtningen sker utan ökad inflation. De totala tim-
lönerna beräknas öka med 4% per år vilket resulterar i en uppgång av nä-
ringslivets enhetsarbetskostnad med ca 2,5% per år. Samtidigt väntas vinst-
marginalerna sjunka marginellt i näringslivet. Den privata konsumtionen
ökar i relativt balanserad takt med drygt 2% per år. Dessutom byggs produk-
tionskapaciteten ut i en takt som innebär att kapacitetsutnyttjandet sjunker
successivt, med undantag för en viss uppgång år 1998.
För att kunna avgöra vilka länder som uppfyller konvergenskriterierna för
deltagande i EMU:s tredje etapp pågår inom EU ett harmoniseringsarbete
avseende konsumentprisindex. I ett första skede presenterar EU:s statistik-
kontor Eurostat siffror för de olika länderna baserade på respektive lands
eget KPI från vilket vissa områden tagits bort, bl.a kapitalkostnader för eg-
nahemsägare, charterresor, försäkringar, sjukvård och medicin. Beräknat
utifrån detta delvis harmoniserade index, IIKP, uppgick inflationen i Sverige
till 1,3% från februari 1995 till februari i år. Det motsvarar den fjärde lägsta
inflationstakten inom EU. Räknat som årsgenomsnitt beräknas IIKP öka
med ca 1,4% i år. Anledningen till att ökningstalet för IIKP blir lägre än för
KPI ligger huvudsakligen i att höjningen av fastighetsskatten för egnahem
inte räknas med i IIKP, men i KPI. Nettot av förändrade indirekta skatter
och subventioner ger därmed ett negativt bidrag till IIKP i år. Från och med
januari 1997 kommer IIKP att ersättas av ett mer fullständigt harmoniserat
43
index, HIKP, vilket utöver de områden som inkluderas i IIKP bl.a. kommer
att innefatta försäkringar och utbildning. HIKP bedöms under loppet av
nästa år öka med med ca 2,5%, vilket torde innebära att konvergenskravet
uppfylls avseende inflationen.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
44
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Hushållens realt disponibla inkomster var så gott som oförändrade mellan
1994 och 1995 enligt de preliminära nationalräkenskaperna. Det innebär att
inkomstutvecklingen blev betydligt starkare än den minskning med 1,5%,
som beräknades hösten 1995, beroende på högre tranfereringsinkomster
och lägre skattebetalningar. Tillkommande budgetförstärkningar bidrar till
en relativt svag utveckling av hushållens disponibla inkomster under de
närmaste åren. En nedgång av sparkvoten medför dock att en återhämtning
av privata konsumtionen beräknas inledas under andra halvåret 1996.
Den reala lönesummeutvecklingen före skatt gav ett positivt bidrag till
inkomstutvecklingen 1995. Detta skedde genom en kraftig ökning av syssel-
sättningen, medan den utbetalda timlönen före skatt sjönk realt. För 1996 är
det i stället löneutvecklingen som ligger bakom den starka ökningen av
lönesumman, medan sysselsättningen utvecklas svagt. Ett starkt positivt
bidrag kommer också från en fortsatt förbättring av hushållens nettoinkom-
ster av räntor och utdelningar. Det är en följd av ett högt finansiellt sparan-
de, vilket innebär att hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar
skuldbelastningen. Förändringen av direkta skatter och transfereringar från
offentlig sektor drar ned utvecklingen av den realt disponibla inkomsten med
ca 3,5 procentenheter 1996. Detta är huvudsakligen en följd av vidtagna
budgetförstärkande åtgärder. De direkta skatterna har stigit bl.a. genom höjd
egenavgift till sjukförsäkringen och kommunalskattehöjningar medan barn-
bidragen och ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna har sänkts. De realt
disponibla inkomsterna beräknas sammantaget stiga med knappt 1% i år.
Inkomstutvecklingen för 1997 karakteriseras av samma faktorer som
1996. Löne- och kapitalinkomsterna stiger medan tillkommande budgetför-
stärkande åtgärder drar ned inkomsterna. Egenavgiften till sjukförsäkringen
höjs med ytterligare 1%. Indexeringen av basbeloppet, som styr pensioner
m.m., är även för 1997 reducerad till 60%. Försatta besparingar sker bl.a. i
bostadsbidragen. Den utbetalda lönesumman stiger mindre än i år, till följd
av lägre löneökningar. De realt disponibla inkomsterna väntas vara oförän-
drade jämfört med 1996.
45
Tabell 8.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Miljarder Procentuellt bidrag till
Kr realinkomstutvecklingen
|
1995 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Lönesumma inklusive sjuklön |
686,5 |
1,6 |
3,4 |
1,9 |
2,3 |
2,2 |
1,9 |
1,9 |
|
Hushållsransfereringar från offentlig sektor |
397,0 |
-0,4 |
-1,2 |
-0,6 |
-0,4 |
-0,1 |
0,2 |
0,3 |
|
Pensioner |
211,6 |
0,1 |
0,0 |
-0,2 |
0,0 |
0,2 |
0,4 |
0,3 |
|
Sjukförsäkringar m_m. |
43,6 |
-0,3 |
-0,3 |
0,0 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
|
Arbetslöhetsbidrag m.m. |
54,4 |
-0,5 |
-0.3 |
-0,6 |
-0,5 |
-0,4 |
-0,2 |
-0,1 |
|
Övrigt |
87,5 |
0,3 |
-0,5 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
-0,1 |
|
Räntor och utdelningar, netto |
-13,1 |
1,1 |
0,8 |
0,7 |
0,6 |
0,4 |
0,5 |
0,2 |
|
Övriga inkomster, netto |
207,1 |
0,6 |
0.3 |
0,0 |
0,3 |
0,4 |
0,5 |
0,7 |
|
Direkta skatter |
348,0 |
-2,9 |
-2,4 |
-1,6 |
-1,6 |
-0,8 |
-1,2 |
-1,3 |
|
Disponibel inkomst |
929,6 |
-0,1 |
0,8 |
0,3 |
1,3 |
2,1 |
1,9 |
1,8 |
|
Privat konsumtion |
853,5 |
0,3 |
0,8 |
1,7 |
2,2 |
2,4 |
2,2 |
2,2 |
|
Sparande, nivå i % av disponibel inkomst |
8,2 |
8,3 |
7,0 |
6,2 |
5,9 |
5,6 |
5,2 | |
|
Finansiellt sparande |
10,3 |
9,8 |
8,3 |
7,0 |
6,3 |
5,7 |
5,0 |
Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI. Dispo-
nibel inkomst är deflaterad med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden
mellan KPI och IPI påverkar posten “Övriga inkomster, netto”.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den kalkylerade ekonomiska tillväxten för perioden 1998 - 2001 innebär
en positiv utveckling av hushållens realinkomster. Den reala lönesumman
stiger något mer än BNP. Transfereringsinkomstema ger endast ett svagt
bidrag till inkomstutvecklingen, delvis beroende på att stödet till arbetslösa
kan dras ned när arbetslösheten sjunker. Förbättringen av räntenettot fortsät-
ter. Visserligen sjunker det finansiella sparandet, men det ligger kvar på en
relativt hög nivå under hela kalkylperioden. Efter en tämligen svag ökning
av inkomsterna under 1998, beroende på tillkommande budgetförstärkning-
ar, ökar realinkomstema med ca 2% per år de följande tre åren.
Efter en markerad nedgång under det första kvartalet förra året ökade den
privata konsumtionen successivt under loppet av 1995. Räknat som helårs-
genomsnitt ökade den privata konsumtionen med 0,3% från 1994.
Under vintern har emellertid stämningsläget bland hushållen försämrats
i betydande grad. En förklaring till detta är sannolikt den tendens till försäm-
ring av arbetsmarknadsläget som skett under senare tid. Sysselsättningen i
antal personer har stagnerat och antalet varsel om uppsägning har åter ökat.
Andelen hushåll som tror att arbetslösheten kommer att stiga under det när-
maste året har under de senaste sex månaderna ökat från knappt 30% till
drygt 50%. Samtidigt har förväntningarna om den ekonomiska utvecklingen
i Sverige förskjutits i negativ riktning (se diagram 8.1). Detta skulle kunna
betyda att hushållen åter kommer att bli mer försiktiga och mindre konsum-
tionsbenägna. Den gradvisa konsumtionsuppgång som skett från 1993 skul-
le därmed kunna stagnera eller övergå i en viss nedgång.
46
Diagram 8.1 Hushållens framtidsförväntningar 1977-1996
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Det finns emellertid ett antal faktorer som talar för att hushållen i detta
skede skulle vara mer benägna att upprätthålla konsumtionen än exempelvis
under böijan av 1990-talet.
För det första har den kraftiga höjning av hushållens sparkvot som sked-
de i slutet av 1980-talet och böijan av 1990-talet inneburit att hushållens
finansiella situation förbättrats markant. Den finansella förmögenheten har
under de senaste 3 åren stigit från att år 1991 ha motsvarat ca 40% av den
disponibla inkomsten till ca 90% år 1995. Detta är främst en följd av att
hushållens finansiella sparande under de senaste 3 åren uppgått till ca 90
miljarder kronor per år. Dessutom har värdet av hushållens aktieinnehav
stigit. Från januari 1995 har generalindex ökat med nära 30%. Priserna på
småhus har visserligen sjunkit svagt under det andra halvåret 1995, men
som framgår av diagram 8.2 har hushållens förmögenhet trots det stigit från
att 1992 ha motsvarat ca 200% av disponibla inkomsten till att motsvara ca
235% 1995.
Sett i ett historiskt perspektiv ligger hushållens finansiella sparande på en
mycket hög nivå och det torde på längre sikt finnas ett utrymme för en viss
minskning. En förklaring till att det finansiella sparandet stigit så pass kraf-
tigt är nämligen att det reala sparandet, dvs produktionen av småhus, sjunkit
till extremt låga nivåer. En sänkning av det finansiella sparandet är därför att
förvänta när småhusbyggandet åter ökar. Dessutom kan det finansiella spa-
randet förväntas avta i takt med att hushållens behov av finansiella buffertar
gradvis tillfredställs som en följd av den höga sparandenivån, samtidigt som
arbetsmarknadsläget förbättras.
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 1-4
47
Diagram 8.2 Hushållens förmögenhetskvot 1970-1997
Förmögenhet i relation till disponibel inkomst
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
250
200
150
100
50
0
1970 1975 1980 1985 1990 1995
■ Finansiell nettoförmögenhet
Småhus och bostadsrätter
Börsaktier och fondandelar
Källor. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Den andra faktorn som talar för att konsumtionen upprätthålls är den
senaste tidens relativt snabba sänkning av marknadsräntorna. Sedan septem-
ber 1995 har räntan på ett 5-årigt villalån sjunkit med ca 1,5 procentenheter
och den rörliga villaräntan med 2 procentenheter. Det förbättrar förutsätt-
ningarna för högre fastighets- och andra tillgångpriser och innebär en lätt-
nad för skuldsatta hushåll, i synnerhet de som ännu inte hunnit amortera ned
sina lån i tillräcklig grad. Räntenedgången kan också få som resultat att
inköpen av framför allt kapitalvaror ökar. Genom att den privata
konsumtionen under ett antal år legat på en relativt låg nivå har genomsnitts-
åldern på många kapitalvaruslag stigit. Den svenska bilparken är t.ex. bland
de äldsta i Västeuropa. Det finns därmed ett uppdämt behov av att öka dessa
inköp och därigenom uppgradera kapitalvarustocken. Räntesänkningen
innebär att finansieringen av dessa inköp underlättas. I samband med att
omsättningen på fastighetsmarknaden ökar stiger också behovet av kapital-
varuinköp. När en bostad byter ägare sker ofta ett byte av gamla vitvaror
m.m. Preliminär statistik tyder på att omsättningen på småhusmarknaden
stigit markant under de senaste månaderna. Detta gäller i synnerhet stor-
stadsområdena.
48
Diagram 8.3 Privatkonsumtion 1980-1997
Säsongrensad nivå, 1991 års priser, kvartalsdata, miljoner kröner
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Sammantaget förväntas den privata konsumtionen stagnera under det
första halvåret i år, till följd av den försvagning av arbetsmarknadsläget som
skett under vintem. Mot slutet av året väntas dock konsumtionen accelerera
i takt med att det internationella konjunkturläget förbättras, och därmed
förutsättningarna för den svenska industrin. De fulla effekterna av ränte-
sänkningarna böljar då också göra sig gällande. Trots den förväntade stag-
nationen under det första halvåret beräknas konsumtionen öka med 0,8% i
år, räknat som årsgenomsnitt. Det förklaras bl.a. av att konsumtionen steg
successivt under loppet av 1995. Skulle konsumtionen ligga kvar på det
ljärde kvartalets nivå innebär det en ökning av genomsnittet med ca 0,5%.
I och med att de realt disponibla inkomsterna i år bedöms stiga med ca
1% innebär den prognostiserade konsumtionsökningen att sparkvoten i
princip ligger kvar på förra årets nivå. Under loppet av nästa år beräknas
konsumtionsuppgången fortsätta, vilket resulterar i en ökning med 1,7%
räknat som årsgenomsnitt. Då inkomsterna samtidigt beräknas stiga svagt
implicerar konsumtionsprognosen en sänkning av hushållens nettosparkvot
med drygt en procentenhet. En sparkvotssänkning i den takten är dock inte
sannolik på längre sikt. Prognosen över konsumtion och sparande har som
utgångspunkt att hushållen försöker att undvika att justera konsumtionen till
följd av tillfälliga variationer i inkomsterna och i stället försöker anpassa
konsumtionen till de förväntade långsiktiga inkomsterna. Konsumtionsök-
ningen nästa år skall därför ses mot bakgrund av att de realt disponibla in-
komsterna i genomsnitt beräknas öka med 1,8 % per år från år 1998 till
49
2001. Den privata konsumtionen beräknas under samma period öka med Prop. 1995/96:150
drygt 2% per år, vilket innebär att hushållens nettosparkvot sjunker till Bilaga 1
5,2 % år 2001.
Diagram 8.4 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot 1970-2001
Sparande i relation till di^onibel inkomst
Källor. Statistiska cattralbyrån och Finansdepartementet.
50
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
De totala bruttoinvesteringarna steg med knappt 11% förra året trots ett
fortsatt markant fall i bostadsproduktionen. Bakom uppgången ligger den
gynnsamma exportutvecklingen samt det höga vinstläget som har inneburit
starka incitament att bygga ut kapitalstocken.
Avmattningen i exportkonjunkturen under prognosperioden medför ett
mindre expansionsbehov än tidigare beräknat inom framför allt industrin.
Fallande realräntor och den fortsatt goda lönsamheten innebär ändå att in-
vesteringsvolymerna inom de exportberoende delarna av näringslivet ökar
också under 1996, för att sedan minska något nästa år när behovet av ytterli-
gare kapacitet förutses bli mindre. Under 1996 beror en del av den förvän-
tande investeringsuppgången på de stora infrastrukturprojekt som har på-
böljats. Det gäller bl.a. Öresundsbron. Ar 1997 beräknas fallande realräntor
samt den förväntande ökningen av den privata konsumtionen innebära en
investeringsstimulans för de delar av tjänstesektorn som är inriktade mot
hushållen. Bostadsbyggandet beräknas nu ha bottnat och vänder uppåt från
en mycket låg nivå. Förutom fallande bostadsräntor bidrar också låga för-
väntade vakanstal i expansiva regioner till ökade bostadsinvesteringar. Sam-
mantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna öka med 10% 1996 och
med drygt 2 % 1997.
Tabell 9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring |
1997 | |||
|
1994 |
1995 |
1996 | |||
|
Näringslivet |
171,6 |
14,4 |
24,5 |
10,9 |
2,1 |
|
Industri |
60,9 |
28,6 |
37,5 |
17,0 |
-4,0 |
|
Övrigt näringsliv |
110,7 |
9,1 |
18,8 |
7,8 |
5,5 |
|
Bostader |
26,7 |
-35,3 |
-27,9 |
19,2 |
5,6 |
|
Nybyggnad |
11,3 |
-46,9 |
-30,7 |
40,0 |
15,0 |
|
Ombyggnad |
15,5 |
-19,6 |
-25,5 |
2,0 |
-5,0 |
|
Offentliga myndigheter |
39,4 |
10,6 |
1,6 |
0,1 |
1,1 |
|
Totalt |
237,8 |
-0,2 |
10,6 |
10,0 |
2,4 |
|
Maskiner |
124,6 |
15,8 |
28,8 |
12,7 |
1,4 |
|
Bygg och anläggning |
113,2 |
-9,6 |
-3,1 |
7,4 |
3,5 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I det medelfristiga perspektivet antas investeringarna åter öka kraftigt från
och med 1998. Investeringskvoten, dvs bruttoinvesteringarnas andel av
BNP, har under de senaste åren legat på en låg nivå. Behovet av att återställa
kapitalstockarna till långsiktigt hållbara nivåer i kombination med höga
realräntor har begränsat investeringarna inom bostadssektorn och inom de
hemmamarknadsorienterade sektorerna. Utrymmet för en kraftig investe-
ringsexpansion är därför goda. Lägre realräntor, den relativt höga kapitalav-
kastningen (driftsöverskottet i förhållande till kapitalstocken) samt ett sti-
gande resursutnyttjande beräknas medföra växande investeringskvoter. Lägg
därtill att bostadsproduktionen successivt normaliseras p.g.a. de lägre real-
51
räntoma och de stigande disponibelinkomstema. Investeringskvoten beräk-
nas öka från 17% år 1997 till 20% år 2001.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Industrins investeringar steg med över 75% mellan 1993 och 1995. Bakom
den kraftiga uppgången ligger ett högt kapacitetsutnyttjande och en histo-
riskt sett mycket god lönsamhet. Under lågkonjunkturen minskade kapital-
stocken enligt Konjunkturinstitutets beräkningar med över 4%. Behovet av
ny kapacitet har således varit stort.
Diagram 9.1 Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Enligt Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari är företa-
gens investeringsplaner fortsatt expansiva också för 1996. Normalt sett
överskattar dock industriföretagen investeringarna i en avmattningsfas. Mer-
parten av de aviserade investeringarna antas ändå komma att genomföras.
En stor del av produktionsutbyggnaden sker inom exportindustrin där inve-
steringarna i många fall sträcker sig över flera år. Avskrivningstiden för
investeringar kan uppgå till 10-15 år. Därigenom bör en tillfällig avmattning
få mycket liten effekt på expansionsplanema. Eftersom lönsamheten också
beräknas bli fortsatt god antas därför investeringsutbyggnaden komma till
stånd i nästan samma omfattning som industrins planer visar. Mot bakgrund
av den prognosticerade produktionsökningen beräknas därigenom kapa-
52
citetsutnyttjandet sjunka under året. Detta bedöms medföra att investerings-
volymerna minskar något under 1997. En rad större anläggningar inom
basindustrin står klara 1996 och under första halvan av 1997. Behovet av att
därefter tillföra ytterligare kapacitet inom basindustrin bör vara måttligt.
Prognosen innebär att industrins kapitalstock sammanlagt växer med ca
10% under 1996 och 1997.
Investeringarna inom övrigt näringsliv ökade med knappt 19% förra året.
Uppgången förklaras av en fortsatt kraftig utbyggnad inom de industrirelate-
rade branscherna partihandel och uppdragsverksamhet samt av den höga
tillväxten i telekommunikationssektorn. Konjunkturavmattningen inom
industrin beräknas leda till en påtaglig dämpning av volymtillväxten inom
dessa sektorer under prognosperioden. Telekommunikationssektorn ökar
dock investeringarna ytterligare, om än i lugnare takt än under de senaste
åren.
Drivande för investeringarna i övrigt näringsliv under 1996 är istället
samfärdselinvesteringama. I de stora infrastrukturprojekten såsom Öre-
sundsbron med landanslutningar (Swedab) och Arlandabanan förväntas
volymerna nå en topp i år för att sedan plana ut. Därtill indikerar SCB:s
investeringsenkäter något stigande volymer också i de hemmamarknadsbe-
roende sektorerna. Investeringsvolymerna inom varuhandel och fastighets-
förvaltning begränsas dock fortfarande av överkapacitet samt av de höga
realräntorna. Vakanserna på kommersiella lokaler har för riket som helhet
stabiliserats på en hög nivå samtidigt som en svag prisuppgång noterats.
Inom vissa expansiva områden har dock vakanserna böljat sjunka och hy-
rorna åter börjat stiga. Den prognostiserade sysselsättningsuppgången nästa
år samt den positiva konsumtionsutvecklingen bör därför innebära att inves-
teringskvotema inom de hemmamarknadsberoende sektorerna åter ökar.
Sammantaget innebär detta att investeringarna inom övrigt näringsliv stiger
med knappt 8% 1996 och med drygt 5% 1997.
Bostadsinvesteringama föll ytterligare förra året. Mätt som andel av BNP
uppgick bostadsinvesteringama till mycket låga 1,6%. Ett flertal anledningar
kan förklara den negativa utvecklingen under perioden 1991-1995. De suc-
cessivt reducerade räntebidragen i kombination med historiskt höga realrän-
tor har höjt boendekostnaden. Osäkerheten på arbetsmarknaden har också
inneburit att flera ungdomskullar har skjutit upp inträdet på bostadsmarkna-
den. Sammantaget har detta medfört för svenska förhållanden höga vakans-
grader.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
53
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Diagram 9.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter
Påbörjad»--Outhyrda
Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år förutom år 1995 som avser 1
september. Antalet påbötjade lägorheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Vakansgraden sjönk dock något i riket som helhet föregående år som en
följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget och det låga antalet färdigställda
bostäder. I storstadsregionerna och i vissa expansiva universitetsstäder var
andelen outhyrda lägenheter mycket liten. Den höga realräntan samt bos-
tadsföretagens svaga finansiella situation har hittills motverkat en uppgång i
bostadsbyggandet. Mot slutet av 1995 kunde dock en viss ökning i antalet
påbörjade lägenheter noteras. Både antalet ansökningar och antalet beslut
om statligt stöd steg också avsevärt under 1995 vilket indikerar att nybyg-
gandet kan ta fart under 1996. Till viss del kan det stora antalet ansökningar
förklaras av det temporära investeringsbidraget för nyproduktion. Fortsatt
fallande bostadsräntor uppväger dock effekten av att investeringsbidraget
upphör. Boverket har i sin långsiktsprognos beräknat att det behöver byggas
cirka 30 000 bostäder årligen mellan 1997 och år 2000. Den relativt svaga
sysselsättnings- och inkomstutvecklingen under prognosperioden innebär
dock att uppgången i bostadsproduktionen bör bli betydligt lägre än den mer
långsiktiga jämviktsnivån som Boverket beräknat. Sammantaget beräknas
antalet påbötjade lägenheter i nyproduktion uppgå till drygt 16 000 i år och
drygt 21 000 under 1997. Trots ökningen i antalet påbörjade lägenheter bör
vakansgradema fortsätta att sjunka under prognosperioden.
Antalet påbörjade ombyggnader blev högre än beräknat under 1995.
Sannolikt låg det temporära investeringsbidraget på 15% bakom det höga
påbörjandet. Samtidigt fortsatte trenden mot mindre omfattande ombyggna-
der. Att volymen föll såpass kraftigt föregående år beror dock främst på att
54
ombyggnader med 1992 års subventionsregler ännu under 1994 påverkade
statistiken. Det särskilda stödet till verksamhet kan förväntas stimulera om-
byggnationema också under första halvåret 1996. Därefter beräknas den
reguljära ombyggnationen återgå till mer normala nivåer. Bidragen till mi-
ljöförbättrande åtgärder avseende bl.a. allergisanering bidrar dock till att
hålla uppe den totala ombyggnationen.
De senaste årens kraftiga ökning av industriproduktionen har resulterat i en
betydande uppbyggnad av industrins lager, i synnerhet insatsvarulager och
varor i arbete. I samband med att efterfrågeökningen mattades av under
loppet av förra året skedde emellertid en till stora delar ofrivillig lagerupp-
byggnad. Inom partihandeln lyckades man dra ned lagren men detaljhan-
delslagren växte ytterligare, sannolikt som en följd av den relativt svaga
konsumtionsefterfrågan. Sammantaget svarade ökningen av lagerinveste-
ringama 1995 jämfört med 1994 för 0,5 procentenheter av den totala BNP-
tillväxten förra året.
I år bedöms lagren inom industrin totalt sett vara relativt oförändrade
jämfört med förra året. Någon omfattande lagerminskning torde vara svår att
uppnå för företagen med tanke på den efterfrågestagnation som väntas under
det första halvåret i år. Den svaga efterfrågan innebär att en viss fortsatt
ofrivillig lageruppbyggnad inte kan utslutas. Handelns lager väntas minska
inom såväl parti- som detaljhandel. Totalt inom ekonomin beräknas lagren
vara i princip oförändrade jämfört med 1995. Omslaget från en betydande
lageruppbyggnad 1995 till oförändrade lager i år ger isolerat ett kraftigt
negativt bidrag till produktionstillväxten i år, motsvarande nära 1 procent av
BNP. Förra årets lageruppbyggnad bidrog dock till att importen hölls uppe.
Den egentliga effekten från lageromslaget på tillväxten torde i år på motsva-
rande sätt dämpas av att importen begränsas.
Nästa år torde industrins lager öka marginellt till följd av en tilltagande
internationell efterfrågan, medan handelslagren bedöms minska något.
Sammantaget bedöms dock lagren även 1997 vara så gott som oförändrade,
vilket innebär att lagercykelns effekt på tillväxten nästa år beräknas bli rela-
tivt neutral.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
55
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Den offentliga sektorn hade 1995 ett finansiellt sparandeunderskott på drygt
130 miljarder kronor eller motsvarande 8,1 % av BNP. Underskottet min-
skar som andel av BNP till 5,1 % i år och till 3,3 % 1997 (exkl. tillkomman-
de åtgärder). Denna utveckling medför, i kombination med bl.a. en fortsatt
appreciering av kronan, att statsskulden minskar som andel av BNP mellan
1996 och 1997. Scenariot för åren 1998-2001 visar på en fortsatt förbättring
av de offentliga finanserna. Skatteinkomsterna ökar i takt med BNP-
tillväxten medan utgifterna minskar i reala termer. Underskottet i det finan-
siella sparandet vänds 1999 till ett överskott och därmed kan statsskulden
minska även i nominella termer.
Diagram 10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2001
Anm.: Den streckade linjal inkluderar tillkommande åtgärder.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet odi Finansdepartementet.
Underskottet i det finansiella sparandet för 1995 blev 21 miljarder kronor
större än vad som beräknades i föregående prognos i november 1995.
Skatteinkomsterna blev mindre och transfereringarna till hushållen blev
högre än väntat. Nedrevideringen av skatteinkomsterna förklaras främst av
att lönesumman inte utvecklades så starkt som beräknades i höstas. Förbätt-
ringen av det finansiella sparandet från 1995 väntas emellertid nu bli något
starkare, trots att den ekonomiska tillväxten för 1996 och 1997 räknats ned.
56
Inverkan på de offentliga finanserna av nedjusteringen av tillväxten under Prop. 1995/96:150
dessa år, motverkas av att skattekvoten (skatteinkomsterna som andel av Bilaga 1
BNP) justerats upp. Det beror huvudsakligen på att de viktigaste skatteba-
serna, lönesumman och den privata konsumtionen, i den föreliggande prog-
nosen utgör en större andel av BNP.
Det försämrade utgångsläget 1995 medför dock att den offentliga sektorn,
utan ytterligare åtgärder, kan förväntas ha ett finansiellt sparandeunderskott
1998, medan förra prognosen tydde på att det skulle vara möjligt att uppnå
balans mellan inkomster och utgifter. Med de kompletterande budgetför-
stärkningar som nu föreslås skulle dock, vid i övrigt oförändrade förhållan-
den, underskottet vara eliminerat år 1998.
Tabell 10.1 Den offentliga sektorns finanser
Miljarder krcnor, löpande pris
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Inkomster |
983 |
1058 |
1101 |
1153 |
1 200 |
1256 |
1306 |
|
Procent av BNP |
60,1 |
62,8 |
62,5 |
62,3 |
67,8 |
62,0 |
61,9 |
|
Skatt» och avgifta |
824 |
897 |
942 |
990 |
1037 |
1 088 |
1 139 |
|
Procent av BNP |
50,4 |
533 |
533 |
53,5 |
53,4 |
53,7 |
54,0 |
|
Kapitalinkomsta |
94 |
89 |
86 |
88 |
86 |
90 |
87 |
|
Övriga inkomsta |
65 |
73 |
73 |
75 |
77 |
78 |
80 |
|
Utgifter |
1 115 |
1 144 |
1 158 |
1 168 |
1 188 |
1219 |
1 226 |
|
Procent av BNP |
68,2 |
67,9 |
65,8 |
63,7 |
67,2 |
60,2 |
58,7 |
|
Hushållstransfereringar |
397 |
393 |
396 |
401 |
409 |
420 |
433 |
|
Övriga transfereringar |
130 |
125 |
126 |
122 |
121 |
121 |
120 |
|
Ränteutgifta |
116 |
127 |
128 |
126 |
126 |
129 |
107 |
|
Konsumtion |
423 |
448 |
458 |
468 |
479 |
494 |
509 |
|
Investeringar |
49 |
52 |
50 |
51 |
53 |
54 |
56 |
|
Finansiellt sparande |
-132 |
-86 |
-57 |
-14 |
12 |
37 |
81 |
|
Procent av BNP |
-8,7 |
-5,1 |
-3,3 |
-0,8 |
0,6 |
1,8 |
3,8 |
|
Staten |
-144 |
-102 |
-62 |
-19 |
3 |
28 |
71 |
|
AP-fonden |
18 |
16 |
15 |
14 |
14 |
12 |
9 |
|
Kommunsektorn |
-6 |
0 |
-11 |
-10 |
-5 |
-3 |
1 |
|
Statens lånebehov, netto |
139 |
76 |
59 |
16 |
-5 |
-25 |
-70 |
|
Primärt sparande1 |
-109 |
-48 |
-15 |
23 |
51 |
76 |
101 |
|
Procent av BNP |
-6,7 |
-2,8 |
-0,8 |
1,3 |
2,6 |
3,8 |
4,8 |
|
Finansiell ställning |
454 |
540 |
584 |
603 |
598 |
572 |
497 |
|
Procent av BNP |
27,7 |
32,0 |
33,2 |
32,6 |
30,8 |
28,2 |
23,6 |
|
Konsolidaad bruttoskuld1 |
1 303 |
1 375 |
1 432 |
1 456 |
1456 |
1 437 |
1 371 |
|
Procent av BNP |
79,7 |
81,6 |
81,3 |
78,6 |
74,9 |
77,0 |
65,0 |
|
Statsskuld |
1 386 |
1 461 |
1 511 |
1 527 |
1 525 |
1 503 |
1 438 |
|
Procent av BNP |
84,8 |
86,8 |
85,8 |
82,5 |
78,5 |
74,3 |
68,7 |
|
Efta åtgärda utöva konsolideringsprogram: |
-2,6 |
0,0 |
1,1 |
2,3 |
4,4 | ||
|
Konsolidaad bruttoskuld, procait av BNP |
80,7 |
79,7 |
75,3 |
71,3 |
66,9 |
60,6 |
1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomst och ränteutgifta-.
1 Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvagenskriteria (Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsvaket, Statistiska centralbyrån
och Finansdepartementet.
57
Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 sker Prop. 1995/96:150
främst genom att skattekvoten stiger. Denna uppgång är delvis en konse- Bilaga 1
kvens av beslutade budgetförstärkningar. Skattekvoten ökar också av att
lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, till följd av höga löne-
ökningar stiger dubbelt så mycket som nominella BNP. Därtill kommer
höjda taxeringsvärden på fastigheter samt, som en tillfällig effekt, förändrad
uppbörd av mervärdesskatt. Under 1996 far staten nämligen inkomster från
13 månaders uppbörd mot 11 månader under 1995.
Tabell 10.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter
Procent av BNP
|
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Skatter och avgifter Hushållens direkta skatter och |
50,4 |
53,3 |
53,5 |
53,5 |
53,4 |
53,7 |
54,0 |
|
allmänna egenavgifter |
20,5 |
21,5 |
21,9 |
22,1 |
21,9 |
22,1 |
22,3 |
|
Företagens direkta skatter |
2,9 |
2,5 |
2,7 |
2,4 |
2,6 |
2,6 |
2,5 |
|
allmänna egenavgifter |
12,5 |
12,9 |
13,1 |
13,1 |
13,1 |
13,2 |
13,2 |
|
Mervärdesskatt |
7,1 |
7,5 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
7,1 |
7,2 |
|
Övriga indirekta skatter |
7,3 |
8,7 |
8,7 |
8,8 |
8,7 |
8,7 |
8,7 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisicusverket, Statistiska centralbyrån odi Finansdeparte-
mentet.
Besparingar leder till att de offentliga utgifterna minskar realt 1996. Ut-
giftskvoten (utgifterna som andel av BNP) minskar dock endast marginellt.
Det beror bl.a. på en relativt kraftig prisökning för den offentliga
konsumtionen, till följd av att löneavtalen för den offenliga sektom blev
klara så sent att löneutbetalningarna avseende 1995 och 1996 belastar de
offentliga utgifterna under 1996. I volym beräknas den offentliga
konsumtionen öka med knappt 1 %. Uppgången förklaras av en förskjutning
av inköp av försvarsmateriel från 1995 till 1996. Frånräknat denna faktor
minskar i stället den offentliga konsumtionen med ca 1 %.
Tillkommande budgetförstärkningar och en relativt god ekonomisk till-
växt leder till en successiv förstärkning av de offentliga finanserna under de
följande åren. Konsolideringsprogrammet för de offentliga finanserna om-
fattar, före de nu föreslagna åtgärderna, budgetförstärkningar motsvarande
7,5 % av BNP under perioden 1995-1998, varav 3,5 % faller på 1995, 2 %
på 1996 och 1 % vardera åren 1997 och 1998. Förbättringen av de offentliga
finanserna går utöver de budgetförstärkande åtgärderna. Det beror på att
skatteinkomsterna i stort sett följer BNP-utvecklingen medan utgifterna
minskar i reala termer i avsaknad av ofinansierade skattesänkningar resp,
utgiftsökningar. För perioden 1998-2001 har beaktats att den s.k. värnskat-
ten upphör 1999 samt att nedtrappningen av räntebidragen till bostäder för
såväl beståndet som tillkommande årgångar fortsätter.
Förbättringen av den offentliga sektoms finansiella sparande på drygt 9
procentenheter av BNP från 1996 till 2001 ligger helt på utgiftssidan. Ut-
giftskvoten, den offentliga sektorns utgifter som andel av BNP, faller mellan
1996 och 2001 med knappt 10 procentenheter. I reala termer beräknas de
offentliga utgifterna år 2001 vara drygt 6 % lägre än i år.
58
Diagram 10.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, procent av BNP
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Tabell 10.3 Den offentliga sektorns utgifter i 1991 års priser
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
Kronor ----------------------------
|
1995 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 | |
|
Summa utgifter |
1005 |
0,8 |
-0,8 |
-1,4 |
-1,8 |
-0,9 |
-0,1 |
-2,2 |
|
Hushållstransfereringar |
354 |
-0,9 |
-2,7 |
-1,5 |
-0,9 |
-0,2 |
0,6 |
0,7 |
|
Pensioner |
183 |
0,4 |
0,0 |
-0,7 |
0.0 |
0,9 |
1,5 |
1,3 |
|
Sjukförsäkring mm. |
39 |
-5,0 |
-6,0 |
1,0 |
2,4 |
2,6 |
1,9 |
2,3 |
|
Arbetsmarknadsstöd |
49 |
-8,1 |
-5,5 |
-10,5 |
-9,6 |
-9,4 |
-4,6 |
-1,7 |
|
Övrigt |
84 |
2,8 |
-5,3 |
0,8 |
0,0 |
0,3 |
0,0 |
-0,6 |
|
Övriga transfereringar |
116 |
11,1 |
-5,2 |
-1,8 |
-4,8 |
-2,8 |
-2,4 |
-2,4 |
|
Transfereringar till utlandet |
25 |
110,2 |
19,5 |
2,7 |
2,1 |
-1,2 |
0,5 |
0,9 |
|
Räntebidrag till bostäder |
29 |
-3,4 |
-14,0 |
-14,0 |
-28,7 |
-21,9 |
-28,3 |
-41,0 |
|
Övrigt |
62 |
-0,7 |
-11,0 |
1,3 |
0,5 |
1,5 |
1,4 |
1,4 |
|
Ränteutgifter |
103 |
8,9 |
7,4 |
-1,0 |
-3,6 |
-2,7 |
0,3 |
-19,4 |
|
Konsumtion |
384 |
-2,3 |
0,9 |
-1,1 |
-1,2 |
-0,8 |
-0,3 |
-0,1 |
|
Investeringar |
47 |
0,1 |
-7,1 |
-4,0 |
-1,2 |
0,4 |
0,8 |
-1,4 |
Anm.: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion resp, investeringar. Övriga
delar deflaterade med KPI.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Av nedgången i utgiftskvoten svarar transfereringarna till hushållen för
ca 3 procentenheter. Åtgärderna inom konsolideringsprogrammet och den
59
lägre arbetslösheten är de viktigaste bakomliggande förklaringarna. Den
reducerade uppräkningen av basbeloppet, som styr pensioner m.m., är en
viktig del av konsolideringsprogrammet. I kalylema har antagits att basbe-
loppet räknats upp med 60 % av prisökningarna t.o.m. fastställandet av
basbeloppet för 1998 och med 80 % av prisökningen för 1999 års basbe-
lopp. Därefter har antagits att basbeloppet fullt ut räknas upp i takt med
inflationen. Nettoeffekten av de minskade transfereringarna till hushållen för
den offentliga sektoms sparande är emellertid lägre eftersom dessa transfere-
ringar till övervägande delen är skattepliktiga. Sänkta ersättningsnivåer
medför därmed även sänkta skatteinkomster.
Den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar min-
skar som andel av BNP med ca 3 procentenheter. En del av denna nedgång
är inräknat i konsolideringsprogrammet. Därtill kommer en försatt svag
utveckling av den kommunala konsumtionen. I fasta (1991 års priser) min-
skar den offentliga konsumtionens andel av BNP med 3,4 procentenheter
mellan 1996 och 2001. Priset på den offentliga konsumtionen i förhållande
till det allmänna prisläget (BNP-deflatom) stiger dock under samma period
vilket gör att nedgången i löpande priser begränsas till 2,5 procentenheter.
Det omfattande och dyra bostadsbyggandet under slutet av 1980-talet
bidrog till att räntebidragen fördubblades mellan 1987 och 1995 till 32 mil-
jarder kronor. Lägre bostadsbyggande, lägre räntor och regelförändringar
medför att utgiftena för räntebidragen sjunker med ca 4 miljarder kronor per
år under prognosperioden.
En effekt av den offentliga sektorns förbättrade finanser i kombination
med antagandet om fallande räntor under perioden är att ränteutgifterna
successivt minskar. Dessa står för ca 1/4 av nedgången i utgiftskvoten
mellan 1996 och 2001.
Utvecklingen av skatteinkomster och utgifter medför att underskottet i det
finansiella sparandet reduceras till 3,3 % av BNP 1997 och till 0,8 % av
BNP 1998 (exkL tillkommande åtgärder). Därefter uppkommer ett överskott
i det finansiella sparandet, som år 2001 växer till nära 4 % av BNP. Den
offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt Maastricht-
kriteriema, stabiliseras som andel av BNP 1996 och sjunker sedan till 65 %
vid kalkylperiodens slut. Den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder
minus finansiella tillgångar, förbättras inte lika mycket som bruttoskulden
beroende på att tillgångarna inte ökar i samma takt som skulden minskar.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
60
Diagram 10.3 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld, procent av BNP
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Anm.: Bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht). Den streckade
linjen inkluderar tillkommande åtgärder.
Den statliga sektom omfattar, förutom den del av statens verksamhet som
ingår i statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten. Statliga affärsverk
och bolag ingår däremot inte.
År 1995 hade staten ett underskott i det finansiella sparandet på ca 144
miljarder kronor. Budgetunderskottet uppgick till ca 152 miljarder kronor
och statens lånebehov till ca 139 miljarder kronor. Det finansiella sparandet
visar den förändring av statens finansiella förmögenhet som sker genom
transaktioner. Värdeförändringar på tillgångar och skulder påverkar däremot
inte det finansiella sparandet. Detsamma gäller försäljning av aktier och
andra finansiella tillgångar, eftersom den finansiella förmögenhetsställning-
en inte förändras av sådana transaktioner. Statens lånebehov visar den kas-
samässiga förändringen av statsskulden inkl, realiserade värdeförändringar
på lån i utländsk valuta. Statsbudgeten omfattar inte alla delar av den statliga
verksamheten och vad som ingår kan ändras mellan åren. Som exempel kan
nämnas att arbetsmarknadsfondens underskott ingår i budgeten först från
och med andra halvåret 1995.
Den förbättring av det offentliga sparandet som beskrivs ovan motsvaras
av en ännu snabbare förstärkning av statens finanser. För 1996 beräknas
budgetunderskottet till ca 114 miljarder kronor, medan underskottet i det
61
finansiella sparandet väntas uppgå till ca 102 miljarder kronor och statens
lånebehov till ca 76 miljarder kronor. Skillnaderna för 1996 förklaras bl.a.
av att den del av influtna ATP-avgifter som sätts av till det framtida premie-
reservsystem för ålderspension inte ingår i budgeten men tillgodoräknas
statens finansiella sparande och minskar lånebehovet. Lånebehovet reduce-
ras därutöver med 18 miljarder kr genom att kämavfallsfondens tillgångar
förts över från konto i Riksbanken till Riksgäldskontoret.
Statens finanser förbättras snabbt de närmaste åren och 1999 beräknas
inkomsterna komma att överstiga utgifterna. För de följande åren har inga
ännu icke beslutade försäljningar av aktier m.m. lagts in i kalkylerna. Det
innebär att statens lånebehov ligger nära det finansiella sparandet. Statsskul-
dens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, även av att skulderna i
utländsk valuta påverkas av valutakursförändringar. Den mindre apprecie-
ring av kronan under 1996 och 1997, som ligger i prognosförutsättningama,
gör att statsskulden under dessa år skrivs ned med sammanlagt 11 miljarder
kronor. Det kan jämföras med att kronans förstärkning under 1995 medför-
de en nedskrivning av statsskulden med nära 40 miljarder kr. Som andel av
BNP beräknas statsskulden uppgå till 86,8 % vid utgången av 1996, för att
sedan minska till 85,8 % vid utgången av 1997. Det finansiella överskottet
från år 1999 och framåt innebär att statsskulden successivt kan amorteras.
Diagram 10.4 Statsskulden, procent av BNP
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Anm.: Diagrammet visar utvecklingen före tillkommande åtgärder.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan
1995 en del (11 %) av influtna inkomster från ATP-avgiften, ca 10 miljarder
62
kronor per år, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Dessa medel
är avsedda att motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett framtida premie-
reservsystem. Detta bidrar till statens finansiella sparande och reducerar
statens lånebehov, medan AP-fondens sparande reduceras med motsvarande
belopp. I kalkylerna har antagits att nuvarande ordning bibehålls under hela
perioden. Det bör dock påpekas att vid utbetalning till individuella premiere-
server reduceras det offentliga sparandet med det utbetalda beloppet, om
utbetalning sker utan särskild finansiering.
AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990. Denna utveck-
ling fortsätter under prognosperioden. Pensionsutbetalningama överstiger
avgiftsinkomsterna. En allt större del av pensionerna finansieras med avkast-
ningen på fondkapitalet. Sparandet är dock positivt under hela kalkylperio-
den och därigenom kan fondens tillgångar fortsätta att öka. AP-fonden far
fr.o.m. i år förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder kronor. Den nuvaran-
de awecklingsstyrelsen (Fond 92-94) permanentas inom ramen för AP-
fonden och byter namn till sjätte fondstyrelsen. Denna fondstyrelses place-
ringar ska i huvudsak ske i svenska aktier.
Den kommunala konsumtionen, som svarar för tre Värdedelar av utgifterna
i kommuner och landsting, har sedan 1991 minskat med i genomsnitt 1 %
per år. Andelen av BNP som förbrukas i kommunal verksamhet har därmed
reducerats med en procentenhet, till 18 %. Det finns indikationer på att pro-
duktiviteten i kommunal verksamhet stigit kraftigt under senare år, vilket
innebär att den kommunala servicen inte minskat i samma utsträckning som
konsumtionen.
Transfereringar, bl.a. socialbidrag, pensioner till f. d. anställda och sub-
ventioner av kommunala företag, har tagit en allt större del av de kommuna-
la utgifterna. Mellan 1991 och 1995 ökade transfereringarna med mer än
10 % i reala termer. Med undantag för åren 1992 och 1993 då tillfälliga
faktorer drog upp kommunernas skatteinkomster har den kommunala sek-
torn haft ett finansiellt sparandeunderskott sedan 1985.
Enligt uppgifter från nationalräkenskaperna minskade konsumtionen med
1,2 % och den kommunala sysselsättningen med 0,8 % mellan 1994 och
1995. Det finansiella underskottet beräknas ha uppgått till 6 miljarder kro-
nor.
Bl.a. uppgifter från enkäter bland kommunerna tyder på att kommuner
och landsting i år fortsätter att minska sin verksamhetsvolym. Prognosen är
att den kommunala konsumtionen i år minskar med 1,0 %. Det finansiella
sparandet förbättras något. Till en del förklaras detta av att regleringen av
kommunernas skatteinkomster för inkomståren 1994 och 1995 bidrar posi-
tivt till skatteinkomsterna.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 1-4
63
Nyligen har en överenskommelse träffats mellan regeringen och
kommun- och landstingsförbunden som bl.a. innebär att kommuner och
landsting skall sträva efter att undvika säga upp fast anställd personal. Detta
är dock förenligt med en sysselsättningsminskning till följd av naturlig av-
gång. Under 1996 beräknas sysselsättningen räknat i arbetade timmar min-
ska med 1 %.
Enligt överenskommelsen skall de kommunala inkomstskatterna inte
höjas. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen uppgår i år till 31,66
kronor per skattekrona. Det är en höjning med 16 öre jämfört med 1995.
För 1997 och åren därefter antas utdebiteringen ligga kvar på oförändrad
nivå. Under 1997 återgår kommunernas skatteinkomster till en normal nivå,
efter att tillfälligt ha dragits upp i år. Det medför en försämring av det finan-
siella sparandet i den kommunala sektorn. Underskottet mellan inkomster
och utgifter beräknas nästa år uppgå till 10 mdr kr.
Den underliggande kommunala konsumtionen har antagits fortsätta min-
ska med 1 %år 1997. Den utbildningssatsning som aviseras i vårpropositio-
nen innebär emellertid att den kommunala verksamheten ligger kvar på en
oförändrad nivå. De högre utbildningskostnaderna kommer dock helt att
täckas med statsbidrag och bidrar inte till försämringen i kommunernas
finanser.
Diagram 10.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
64
Regeringen har tidigare aviserat ett förslag om lagreglerat balanskrav på
kommunerna, med innebörden att kommunerna inte får budgetera kostnader
som överstiger inkomsterna. Balanskravet är avsett att formuleras i termer
av det resultatmått som används i den kommunala redovisningen. Detta är
förenligt med ett visst finansiellt sparandeunderskott i den kommunala sek-
torn som helhet. Enligt överenkommelsen med kommunförbunden skall
detta balanskrav gälla fr.o.m 1999 för primärkommunema och fr.o.m. år
2000 för landstingen.
De medelfristiga kalkylerna förutsätter att samtliga kommuner och land-
sting skall klara att uppfylla balanskravet vid en oförändrad kommunalskatt.
Detta kommer att kräva en förstärkning av det finansiella sparandet. De
kommunala inkomsterna i form av skatter och statsbidrag beräknas öka med
0,6 % per år i reala termer. Transfereringarna beräknas ligga i stor sett ofö-
rändrade i fasta priser. För att klara balanskravet krävs då att den kommuna-
la konsumtionen minskar med sammantaget 1 !6 % mellan 1997 och 2001.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
65
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Ränte- och valutakursutvecklingen på de internationella finansiella markna-
derna stabiliserades under sommaren 1995 efter vårens turbulens. En ex-
pansiv finans- och penningpolitik i Japan bidrog till en korrigering av dol-
larns värde gentemot yenen. Den starkare dollarn kom i sig att bli en faktor
bakom ökad stabilitet på den europeiska valutamarknaden då de svagare
europeiska valutorna i viss utsträckning stärkts i takt med dollarn. Den ex-
pansiva penningpolitiken i Japan har inneburit att de korta japanska mar-
knadsräntorna sedan en tid ligger på en nivå kring 0,5 %.
Under våren blev konjunkturavmattningen i USA allt tydligare vilket
bidrog till lägre inflationsförväntningar och sjunkande obligationsräntor.
Avmattningen fortsatte också under det andra halvåret vilket, under året,
givit Federal Reserve utrymme att justera ned styrräntorna i två omgångar.
Osäkerheten kring en förväntad budgetuppgörelse mellan presidenten och
kongressen har haft en viss negativ inverkan på de amerikanska finansiella
marknaderna. Trots detta sjönk de amerikanska obligationsräntorna under
1995 till nivåer som inte rått sedan slutet av 1993.
Diagram 11.1 Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer i några lånder
Procent
Jan Mar Maj Jul Sep Nov Jan Mar Maj Jul Sep Nov Jan Mar
Anm.: Dagsobservationer, sista observation avser 1 april 1996.
Källa: Finansdepartementet
Den fortsatt svaga europeiska konjunkturutvecklingen och låga infla-
tionsförväntningar bidrog tillsammans med den pågående budgetkonsolide-
ringen till sjunkande europeiska obligationsräntor under 1995. Tillsammans
med en ökad stabilitet inom ERM och lägre tyska styrräntor bidrog också
dessa faktorer till minskade skillnader i obligationsräntenivåer mellan de
europeiska länderna.
Sedan årsskiftet har obligationsräntorna börjat stiga i såväl USA som i
flera europeiska länder. En faktor bakom detta är att allt fler börjar skönja en
konjunkturuppgång i USA och därmed ett slut på Federal Reserves ränte-
sänkningar. Det senaste årets allmänt sjunkande avkastningskrav, som inne-
burit både fallande obligationsräntor och stigande aktiekurser i USA, före-
faller därmed åter börja öka. Obligationsränteuppgången i USA har, tillsam-
mans med förväntningar om att den nuvarande europeiska konjunkturför-
svagningen skall bli kortvarig, bidragit till stigande obligationsräntor i Euro-
pa. Den tyska 10-åriga statsobligationsräntan har stigit till en nivå omkring
6,5 % efter att vid årsskiftet legat ett par tiondels procentenheter under 6 %.
En stark D-mark tillsammans med en svag penningmängds- och konjunk-
turutveckling har inneburit att det funnits utrymme för en mer expansiv
penningpolitik i Tyskland under det senaste året. Bundesbank har sänkt sin
viktigaste styrränta, reporäntan, med 1,6 procentenheter till 3,3 % under en
period av ett år fram till och med slutet av mars 1996. Räntesänkningarna
har koncentrerats till slutet av 1995 och inledningen av 1996 då en, förvän-
tat tillfällig, konjunkturnedgång framstått som tydlig. De lägre tyska styrrän-
torna innebär att den reala 3-månadersräntan i dag ligger strax under 2 %, en
låg nivå sett i ett tioårsperspektiv. En anledning till den låga räntenivån är
den pågående budgetkonsolideringen. I många länder fästs stor vikt vid att
de offentliga finanserna förbättras. I ett flertal av de europeiska länderna är
budgetunderskottet i den offentliga sektorn större än de 3 % som utgör kon-
vergenskravet inför EMU. Finanspolitiken har sådeles inriktats på en fortsatt
budgetkonsolidering. Under den nuvarande konjunkturnedgången innebär
det att större krav ställs på lättnader i penningpolitiken vilket bidragit till
förväntningar om låga korta marknadsräntor i Europa. En allmän budget-
konsolidering kan också väntas bidra till sjunkande reala obligationsräntor.
Den långa reala obligationsräntan i Tyskland är idag omkring 5 %.
De svenska obligationsräntorna har sedan sommaren följt den internatio-
nella trenden nedåt. Obligationsräntorna har dock sjunkit mer i Sverige än i
andra europeiska länder och räntedifferensen mellan svenska och tyska 10-
åriga statsobligationer har sedan i juni 1995 halverats till ca 2 procentenhe-
ter. Den kraftiga obligationsräntenedgången i Sverige återspeglade ett ökat
förtroende för såväl budgetsaneringen som förmågan att uppnå inflations-
målet, men var också till viss del en korrigering efter den föregående turbu-
lensen på de finansiella marknaderna. Under inledningen av innevarande år
steg de svenska obligationsräntorna tillfälligt. Uppgången kan i huvudsak
kopplas till internationellt stigande räntor. Fortsatt verkar dock den svenska
obligationsmarknaden vara mer känslig för störningar än många andra
marknader, något som visas av att obligationsränteuppgången inledningsvis
var större i Sverige än i andra länder. Efter regeringsombildningen under
mars har dock de svenska obligationsräntorna åter börjat sjunka.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
67
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Diagram 11.2 Rintcutveddingen i Sverige, 1992-1996
Anm.: Dagsibsavaticner, sista observationen avser 1 april 1996.
Källa: FinansdepartementÄ.
Utländska investerares innehav av obligationer utställda i svenska kronor
ökade åter 1995. Under året nettoköpte utländska investerare räntebärande
värdepapper i svenska kronor för 48 miljarder kronor vilket kan jämföras
med föregående år då motsvarande värdepapper nettosåldes för 128 mil-
jarder kronor. Riksbanken uppskattar att det utländska innehavet av räntebä-
rande värdepapper i kronor vid årsskiftet uppgick till ca 215 miljarder kro-
nor. Därmed ägde utländska investerare vid årsskiftet omkring 17 % av den
totala utstående stocken av statsobligationer och statsskuldsväxlar.
Kronan stärktes under sommaren och hösten i takt med de lägre obliga-
tionsräntorna. Det ökade förtroendet för budgetsaneringen och låginflations-
politiken har varit avgörande också för kronans utveckling. Därtill förefaller
dollarns ökade stabilitet allmänt skapat ökad stabilitet på valutamarknaden
och på så sätt bidragit till att stärka valutor som uppfattats som mer riskfyll-
da, däribland kronan. I samband med obligationsränteuppgången under årets
böijan försvagades kronan tillfälUigt. Sedan dess har dock kronan åter app-
recierat.
68
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
Diagram 11.3 Kronans kurs, TCW-indei, 1995-1996
Anm. : Dagsobscrvaticner, sista observationen avser 1 april 1996.
Källor: Eccsvin och Finansdepartementet
Under det första halvåret 1995 höjde Riksbanken stegvis såväl reporän-
tan som in- och utlåningsräntan. Syftet med räntehöjningarna var att uppnå
Riksbankens inflationsmål på 2 %, med ett toleransintervall på ± 1 procen-
tenhet. I böijan av 1995 fanns farhågor om att inflationen skulle ta fart om
inte penningpolitiken gjordes mindre expansiv. Fasen med räntehöjningar
inleddes i augusti 1994 och avslutades under hösten 1995 med en reporänte-
nivå på 8,91 %. I sin inflationsrapport i november 1995 konstaterade Riks-
banken att de monetära förhållandena i stort sett nått en nivå som innebar en
inflationstakt under 1996 och 1997 inom toleransintervallet. Kring årsskiftet
blev bilden av en vikande konjunktur allt tydligare och i böijan av januari
sänkte Riksbanken reporäntan i ett första steg. Reporäntesänkningama har
fortsatt under årets första månader baserat på Riksbankens bedömning att
inflationen kommer att fortsätta att ligga på en nivå i linje med inflationsmå-
let.
Bankernas resultat har fortsatt att förbättras under 1995. Under året var
resultatet i samtliga större bankkoncemer positivt. Den ökade stabiliteten
inom banksystemet har möjliggjort för regeringen att föreslå riksdagen att
det statliga åtagandet att banker och vissa kreditmarknadsinstitut skall kunna
infria sina förpliktelser i rätt tid skall upphöra vid utgången av juni månad
1996. Bankernas förbättrade lönsamhet grundas i huvudsak på minskade
kreditförluster. Bankernas räntemarginaler fortsätter att sjunka. Enligt Riks-
bankens undersökning var skillnaden mellan bankernas genomsnittliga in-
och utlåningsräntor 4,9 % i slutet av förra året. Kreditefterfrågan är fortsatt
svag. Utlåningen till hushållen var i stort sett oförändrad under 1995. Bos-
tadsinstitutens utlåning till hushållen ökade under året med drygt 1 % medan
69
utlåningen från banker och övriga kreditmarknadsbolag minskade i motsva-
rande grad. Även den totala utlåningen till allmänheten var i stort sett ofö-
rändrad under 1995. Dock fortsätter utlåning i utländsk valuta att minska
samtidigt som utlåningen i svenska kronor ökar i motsvarande grad.
Kurserna på Stockholms Fondbörs steg med 17 % under 1995. Även
under de första månaderna 1996 har utvecklingen på Fondbörsen varit god.
Dock finns en oro för sjunkande aktiekurser i samband med en befarad
kursnedgång på New York-börsen. Oron baseras delvis på den mycket star-
ka kursutvecklingen på New York-börsen, där index stigit med drygt 40 %
under de senaste fem kvartalen. Kemi- och läkemedelsaktier har utvecklats
bäst på Stockholms Fondbörs det senaste året. Sjunkande obligationsräntor
har också bidragit till en god utveckling för räntekänsliga aktier. De utländ-
ska köpen av svenska aktier fortsätter, om än inte i samma omfattning som
tidigare. Rensas statistiken från affären mellan Pharmacia och Upjohn visar
den på en export av svenska aktier för ca 26 miljarder kronor under 1995
vilket ungefär motsvarar hälften av exporten föregående år. Det utländska
ägandet på Stockhomsbörsen vid årsskiftet kan uppskattas till något under
30 %.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
70
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
1 Inledning .........................................1
1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997 ..............1
1.2 Den svenska ekonomin fram t.o.m. år 2001 ...........7
Diagrambilaga till kapitel 1..........................16
2 Internationell utveckling............................18
3 Utrikeshandeln....................................24
4 Näringslivets produktion............................29
4.1 Industrin......................................30
4.2 Byggnadsverksamheten..........................31
5 Arbetsmarknad....................................34
6 Löner ......................................... 37
7 Inflation.........................................40
8 Hushållens ekonomi och privat konsumtion.............45
9 Bruttoinvesteringar ................................51
9.1 Näringslivets investeringar.......................52
9.2 Bostadsinvesteringar............................53
9.3 Lagerinvesteringar..............................55
10 Den offentliga sektorn..............................56
10.1 Den konsoliderade offentliga sektom..............56
10.2 Den statliga sektom............................61
10.3 Allmänna pensionsfonden.......................63
10.4 Den kommunala sektom........................63
11 Kapitalmarknaderna ...............................66
71
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
1.1 Prognosförutsättningar ..............................4
1.2 Försöijningsbalans, 1994-1997 .......................5
1.3 Nyckeltal .........................................6
1.4 Finansiellt sparande.................................7
1.5 Förutsättningar 1996-2001 ...........................8
1.6 Försöijningsbalans 1996-2001 ........................9
1.7 Nyckeltal 1996-2001 ............................... 11
1.8 Arbetsmarknad....................................14
1.9 Högtillväxtaltemativet, försörjningsbalans
och nyckeltal 1995-2000 ............................ 15
2.1 Nyckeltal för EU( 15) som helhet, 1990-1995 ........... 19
2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet 1994-1997 .......... 21
3.1 Export och import av varor..........................26
3.2 Bytesbalans ......................................27
4.1 Näringslivets produktion............................29
4.2 Nyckeltal för industrin..............................31
4.3 Byggnadsverksamhet...............................33
5.1 Arbetsmarknad....................................35
6.1 Löner .........................................37
7.1 Konsumentpriser..................................42
8.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion
och sparande .....................................46
9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren..................51
10.1 Den offentliga sektoms finanser......................57
10.2 Den offentliga sektoms skatter och avgifter.............58
10.3 Den offentliga sektorns utgifter i 1991 års priser.........59
72
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
1.1 Produktionstillväxten i olika sektorer 1987-1997 .........2
1.2 BNP-förlopp med oförändrad statlig
konsumtion 1996 och 1997...........................3
1.3 Förändring av BNP, sysselsättning
och produktivitet 1971-2001 ......................... 10
1.4 Bidrag till BNP-tillväxten i Sverige 1980-2001 .......... 11
1.5 Den offentliga sektorns finansiella sparande
1970-2001 ....................................... 12
1.6 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld
1980-2001 ....................................... 13
D. 1 BNP-utvecklingen enligt bas- respektive
högtillväxtaltemativ................................16
D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive
högtillväxtaltemativ................................16
D. 3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas-
respektive högtillväxtaltemativ.......................17
2.1 Real BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan ......18
2.2 BNP-tillväxt och inflation i OECD 1970-2001 .......... 23
3.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för
bearbetade varor i OECD 14, 1987-1997...............25
4.1 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997 ............ 32
5.1 Antalet sysselsatta, arbetslösa och personer
i arbetskraften 1980-1997 ........................... 36
6.1 Utveckling av lönekostnad per sysselsatt i
näringslivet 1988-1997 ............................. 39
7.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996.................40
7.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997 ............... 43
8.1 Hushållens framtidsförväntningar 1977-1996 ........... 47
8.2 Hushållens förmögenhetskvot 1970-1997 .............. 48
8.3 Privatkonsumtion 1980-1997........................49
8.4 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot
1970-2001 ....................................... 50
9.1 Investeringskvoter inklusive och
exklusive bostäder.................................52
9.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal
påbörjade lägenheter...............................54
73
10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande
1970-2001 ....................................... 56
10.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
1970-2001 ....................................... 59
10.3 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
och nettoskuld 1980-2001 ........................... 61
10.4 Statsskulden 1970-2001 ............................ 62
10.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande ..........64
11.1 Ränteutvecklingen på 10-åriga statsobligationer
i några länder.....................................66
11.2 Ränteutvecklingen i Sverige 1992-1996................68
11.3 Kronkurs, TCW-index 1995-1996 .................... 69
Prop. 1995/96:150
Bilaga 1
74
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Regeringen presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram för den ekono-
miska politiken syftande till att Sverige skall uppfylla de krav som ställts
upp för deltagande i EU:s monetära union. Programmet innefattar mål för
budgetpolitiken med innebörden att statsskulden i förhållande till BNP skall
stabiliseras år 1996 och underskottet mätt som den konsoliderade offentliga
sektorns finansiella sparande skall vara eliminerat år 1998. Konvergenspro-
grammet baserades på den bedömning av den ekonomiska utvecklingen
som gjordes i den reviderade nationalbudgeten i april 1995.1 konvergens-
programmet redovisas även ett konsolideringsprogram med åtgärder som
sammantagna ger en förstärkning av de offentliga finanserna till år 1998
med 118 miljarder kronor.
I konvergensprogrammet, som fick en bred uppslutning i riksdagen,
angavs att regeringen vaije halvår skall göra avstämningar av programmet.
En första sådan avstämning gjordes i november 1995 och redovisades i
anslutning till regeringens proposition En politik för arbete, trygghet och
utveckling (prop. 1995/96:25). I föreliggande bilaga lämnas en andra av-
stämning.
Den ekonomiska utvecklingen under år 1995 blev i flera avseende mer
gynnsam än vad som förutsattes i konvergensprogrammet. BNP-tillväxten
blev enligt de preliminära nationalräkenskaperna 3,0 procent, vilket är en
halv procentenhet mer än prognosen i april. Kronan stärktes och räntan
sjönk mer än vad som förutsågs för ett år sedan. Prisutvecklingen under
loppet av år 1995 blev också något mer gynnsam. Sysselsättningen
utvecklades dock svagare än beräknat, vilket medförde att den totala
arbetslösheten (inkl, personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder) trots den
högre tillväxten blev densamma som prognosticerades i april.
Förstärkningen av de offentliga finanserna blev större än beräknat under
1995. I konvergensprogrammet beräknades den konsoliderade offentliga
sektorns finansiella underskott uppgå till 146 miljarder kronor motsva-
rande 9,0 procent av BNP. Enligt den bedömning som nu kan göras blev
underskottet 132 miljarder kronor, vilket motsvarade 8,1 procent av BNP.
Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld uppgick vid utgången av
1995 till motsvarande 79,7 procent av BNP för 1995. Det var en påtagligt
lägre skuldkvot än vad som beräknades i konvergensprogrammet. Utöver
att det finansiella underskottet blev mindre förklaras detta bl.a. av att
apprecieringen av kronan reducerade värdet av den del av skulden som är
upptagen i utländsk valuta.
Mot slutet av 1995 mattades konjunkturen av såväl internationellt som i
Sverige, vilket har föranlett en nedrevidering av prognosen för den
ekonomiska tillväxten under 1996 och 1997.
Trots konjunkturavmattningen beräknas det offentliga sparandet
förbättras förhållandevis snabbt både 1996 och 1997. Den konsoliderade
offentliga sektorns finansiella underskott beräknas i år uppgå till 86
miljarder kronor eller 5,1 procent av BNP. För år 1997 beräknas under-
skottet, med beaktande av konsolideringsprogrammets åtgärder, uppgå till
3,3 procent av BNP. Detta indikerar att med de samhällsekonomiska
förutsättningar för de närmaste åren som nu förutses och de beslut som
hittills fattats om budgetförstärkningar skulle Sverige inte klara att uppfylla
konvergenskriterierna, eftersom underskottet överstiger 3 procent av BNP.
Bedömningen av den offentliga sektorns finanser år 1998 överens-
stämmer med den som gjordes i samband med konvergensprogrammet.
Trots en fortsatt förstärkning beräknas att det återstår ett finansiellt
sparandeunderskott på 14 miljarder kronor eller motsvarande knappt 1
procent av BNP. För att uppnå konvergensprogrammets mål krävs
budgetförstärkande åtgärder utöver det konsolideringsprogram som riks-
dagen fattat principbeslut om. Mot denna bakgrund aviserar regeringen i
den ekonomiska vårpropositionen ett antal förslag till utgiftsnedskämingar
och inkomstförstärkningar.
Den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som presenterades i april
1995 och senare låg till grund för konvergensprogrammet föregicks av en
betydande oro på de finansiella marknaderna. Denna oro var internationellt
betingad, men effekterna för Sveriges del blev stora. Den svenska kronan
försvagades under våren 1995. Räntenivån steg och räntedifferensen mot
Tyskland ökade från 2 till 4 procentenheter. Detta kan tolkas som ett
uttryck för bristande förtroende på de finansiella maknadema för att
återhämtningen i den svenska ekonomin skulle gå att förena med fortsatt
låg inflationstakt.
Under sommaren och hösten 1995 skingrades oron på den interna-
tionella kapitalmarknaden och räntenivån sjönk. Förbättrad information om
och förståelse för beslutade och aviserade åtgärder för att förbättra stats-
finanserna och en sjunkande inflationstakt bidrog till att stärka förtroendet
för den svenska ekonomin. Konsumentpriserna steg under loppet av 1995
med 2,6 procent, vilket var 0,7 procentenheter mindre än vad som beräk-
nades för ett år sedan. Dämpningen av inflationen bidrog till och förstärktes
av en stigande valutakurs. Kronan förstärktes mer än vad som förutsattes i
konvergensprogrammet och apprecierades under hösten med ca 10 procent
motECU-valutoma. Räntemarginalen mot Tyskland krympte påtagligt. De
svenska räntoma närmade sig den tyska nivån. Räntan på femåriga
statsobligationer var vid slutet av året drygt 8 procent, vilket var ca två
procentenheter lägre än vad som antogs i samband med konvergens-
programmet.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Diagram 2.1 Öppen arbetslöshet
Procent av arbetskraften
Källor. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under hösten 1995 visade tillgänglig statistik en kraftigare inhemsk
produktionsökning än vad tidigare prognoser indikerat. Den svenska ex-
porten och hushållens disponibla inkomster utvecklades bättre än väntat.
Dessa positiva signaler föranledde en upprevidering av prognosen för
BNP-tillväxten under 1995 med en procentenhet i den bedömning som låg
till grund för den första avstämningen av konvergensprogrammet i
november.
Tabell 2.1 Nyckeltal för 1995 och 1996
|
1995 |
1996 | |||||
|
Konver- |
Avstäm- |
Avstäm- |
Konver- |
Avstäm- |
Avstäm- | |
|
BNP-tillväxt |
2,5 |
3,5 |
3,0 |
2,9 |
2,7 |
1,4 |
|
KPI, årsgenomsnitt |
2,9 |
2,9 |
2,9 |
2,7 |
2,6 |
1,6 |
|
Arbetslöshet |
7,0 |
7,5 |
7,7 |
6,1 |
6,4 |
7,2 |
|
5-årig obligationsränta |
10,6 |
10,0 |
9,9 |
10,0 |
8,7 |
7,8 |
|
ECU-index |
129,0 |
126,8 |
126,1 |
125,0 |
119,5 |
117,8 |
Källa- Finansdepartementet
Mot slutet av 1995 skedde en avmattning av den internationella
konjunkturen, i synnerhet bland de europeiska länderna. Den svenska
ekonomin genomgick motsvarande utveckling. Preliminära nationalräken-
skaperför år 1995 visar att produktionsutvecklingen var mycket svag under Prop. 1995/96:150
fjärde kvartalet. För helåret 1995 beräknas BNP ha ökat med 3,0 procent. Bilaga 2
Prognosen i den förra avstämningen av konvergensprogrammet över-
skattade således styrkan i den ekonomiska utvecklingen under förra året.
Till följd av den internationella avmattningen blev det positiva bidraget från
exporten mindre än beräknat. En ökad allmän osäkerhet ledde till att
hushållens sparkvot inte minskade som förväntats i de tidigare prognoserna.
Tillsammans med neddragningar av offentlig verksamhet minskade den
inhemska konsumtionsefterfrågan.
Jämfört med den bedömning som gjordes i konvergensprogrammet blev
BNP-tillväxten år 1995 något starkare, 3,0 procent istället för 2,5 procent.
Denna skillnad motsvaras av den kraftiga lageruppbyggnad som skedde
mot slutet av 1995. Nettoexporten och den inhemska slutefterfrågan på
varor och tjänster kom att utvecklas i den takt som förutskickades i april-
prognosen.
Sedan mitten av 1994 har sysselsättningen vuxit i snabb takt och antalet
sysselsatta är nu ca 75 000 fler. Antalet arbetade timmar steg med 2 procent
förra året. Konjunkturavmattningen mot slutet av förra året fick dock
genomslag på arbetsmarknaden och sysselsättningen stagnerade. Den
genomsnittliga öppna arbetslösheten var 7,7 procent. Detta är högre än
tidigare bedömningar, men skillnaden förklaras av att antalet personer som
omfattades av arbetsmarknadspolitiska åtgärder blev mindre än beräknat.
Utsikterna för den svenska ekonomins utveckling under 1996 har fått
revideras ned jämfört med tidigare bedömningarna. Det förklaras främst av
att efterfrågan i omvärlden, särskilt i de europeiska länderna, växer
långsammare än beräknat. För EU-ländema väntas BNP-tillväxten i år
uppgå till drygt 1,5 procent mot tidigare beräknade ca 3 procent. Den
svagare internationella marknadstillväxten dämpar den svenska export-
efterfrågan. Kronan antas genomsnittligt vara starkare i år än under förra
året, vilket tillsammans med lönekostnadsökningar som ligger över
omvärldens försämrar det relativa kostnadsläget för svenska exportföretag.
Den svenska konkurrenskraften är dock fortfarande mycket stark.
Hushållens sparkvot steg kraftigt i böijan av 1990-talet och ligger på en
jämfört med tidigare mycket hög nivå. Bedömningen är att sparkvoten
kommer att reduceras. Tidigare prognoser har förutsatt att denna nedgång
skulle komma redan under 1995 och fortsätta under 1996. En svagare
konjunktur och därmed ökad osäkerhet har gjort hushållen mer försiktiga.
Sparandet förväntas därför ligga kvar på en hög nivå även under 1996,
vilket håller tillbaka återhämtningen av den privata konsumtionen.
Diagram 2.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU
Årlig procentuell forändring
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Källor. OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Diagram 2.3 Ränteutvecklingen i Sverige, dec 1994-mars 1996
Procent 5-årig statsobligation
Källor. Riksbanken och Finansdepartementet.
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 7-4
BNP-tillväxten under 1996 försvagas av ett beräknat omslag i Prop. 1995/96:150
lagercykeln. En del av efterfrågetillväxten kan tillgodoses genom Bilaga 2
avveckling av de lager som byggdes upp under 1995. Sysselsätt-
ningstillväxten begränsas till 0,5 procent mätt i arbetade timmar och 16 000
personer mätt i antal sysselsatta. Den öppna arbetslösheten minskar en halv
procentenhet till följd av att fler personer omfattas av arbetsmark-
nadspolitiska insatser. Den totala arbetslösheten stiger något.
Diagram 2.4 ECU-index, dec 1994-mars 1996
Index 1991=100
Källor. Riksbanken och Finansdepartementet.
Tabell 2.2 Försörjningsbalans
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Miljarder kr Procentuell volymförändring
|
1995 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
1994- 20002 |
Differens3 | |
|
BNP |
1 634,9 |
3,0 |
1,4 |
2,0 |
2,5 |
2,5 |
2,0 |
2,2 |
-0,1 |
|
Import |
563,8 |
8,7 |
5,0 |
4,7 |
5,3 |
5,4 |
5,6 |
5,8 |
-0,9 |
|
Tillgång |
2 198,7 |
4,3 |
2,3 |
2,7 |
3,2 |
3,2 |
2,9 |
3,1 |
-0,1 |
|
Privat konsumtion |
853,5 |
0,3 |
0,8 |
1,7 |
2,2 |
2,4 |
2,2 |
1,6 |
0,1 |
|
Offentlig konsumtion |
422,6 |
-2,3 |
0,9 |
-1,1 |
-1,2 |
-0,8 |
-0,3 |
-0,8 |
-0,3 |
|
Stat |
131,3 |
-4,5 |
5,2 |
-3,3 |
-1,8 |
-0,9 |
-1,0 |
-1,1 |
-0,6 |
|
Kommuner |
291,3 |
-1,2 |
-1,0 |
0,0 |
-0,9 |
-0,7 |
0,0 |
-0,6 |
-0,1 |
|
Bruttoinvesteringar |
237,8 |
10,6 |
10,0 |
2,4 |
7,4 |
6,1 |
4,0 |
6,7 |
-0,2 |
|
Näringsliv |
171,6 |
24,5 |
10,9 |
2,1 |
6,8 |
7,0 |
4,7 |
9,1 |
-0,1 |
|
Bostäder |
26,7 |
-27,9 |
19,2 |
5,6 |
15,0 |
10,0 |
10,0 |
4,0 |
1,1 |
|
Myndigheter |
39,4 |
1,6 |
0,1 |
1,1 |
3,5 |
-2,0 |
-6,2 |
-0,4 |
-2,4 |
|
Lagerinvesteringar1 |
17,5 |
0,5 |
-1,0 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
-0,1 |
-0,1 |
|
Export |
667,3 |
11,4 |
4,5 |
6,1 |
5,4 |
5,3 |
5,1 |
6,3 |
-0,4 |
|
Användning |
2 198,7 |
4,3 |
2,3 |
2,7 |
3,2 |
3,2 |
2,9 |
3,1 |
-0,1 |
|
Inhemsk användning |
1 513,9 |
1,6 |
1,3 |
1,2 |
2,2 |
2,3 |
1,9 |
1,8 |
0,2 |
' Förändring i procent av föregående års BNP.
2 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
3 Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
TabeU 2.3 Nyckeltal
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
1994- 2000' |
Differens2 | |
|
Timlön, kostnad |
2,4 |
3,4 |
5,3 |
4,3 |
4,0 |
4,0 |
4,0 |
4,2 |
-0,1 |
|
KPI, genomsnitt |
2,4 |
2,9 |
1,6 |
2,3 |
2,2 |
2,3 |
2,2 |
2,3 |
-0,5 |
|
Disponibel inkomst, real |
1,1 |
-0,1 |
0,8 |
0,3 |
1,3 |
2,1 |
1,9 |
1,0 |
0,2 |
|
Industriproduktion |
13,8 |
9,4 |
2,8 |
5,4 |
3,8 |
3,8 |
2,9 |
4,7 |
-0,3 |
|
Differens år20002 | |||||||||
|
Sparkvot, nivå |
8,6 |
8,2 |
8,3 |
7,0 |
6,1 |
5,8 |
5,6 |
1,3 | |
|
Öppen arbetslöshet |
8,0 |
7,7 |
7,2 |
6,5 |
6,1 |
5,8 |
5,7 |
0,1 | |
|
Arbetsmarknadspolitiska |
5,3 |
4,4 |
5,2 |
5,2 |
4,6 |
4,0 |
3,8 |
0,0 | |
|
Bytesbalans, % av BNP |
0,3 |
2,1 |
1,8 |
2,5 |
2,5 |
2,7 |
2,7 |
-0,3 | |
|
Svensk 5-årig ränta |
9,0 |
9,9 |
7,8 |
7,2 |
7,0 |
7,0 |
7,0 |
-1,0 | |
|
Tysk 5-årig ränta |
6,2 |
6,0 |
5,2 |
5,5 |
5,8 |
6,0 |
6,0 |
-0,8 | |
|
ECU-index (1991=100) |
123,8 |
126,1 |
117,8 |
115,0 |
114,0 |
114,0 |
114,0 |
0,0 | |
' Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
2 Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Flera faktorer talar för att den konjunkturavmattning som nu råder kommer
att bli kortvarig. Den allmänt låga inflationstakten ger förutsättningar för att
de internationella räntoma skall komma ned på lägre nivåer och därmed
stimulera efterfrågan. Såväl i Europa som USA väntas tillväxten år 1997 bli
betydligt starkare än i år. Den svenska ekonomin står väl rustad att möta en
ökad efterfrågan. De senaste årens investeringsnivå har medfört en utbygg-
nad av produktionskapaciteten som ger utrymme för en produktionsökning
utan att detta skapar flaskhalsar. Inflationstakten förväntas ligga kvar på en
låg nivå. Nettoexporten väntas nästa år ge ett betydligt större bidrag till
BNP-tillväxten än i år. En ljusare bild av den framtida utvecklingen och
lägre räntor bör medföra att hushållen sänker sin sparkvot och att den
privata konsumtionen, trots vikande disponibel inkomst, växer med 1,7
procent.
Enligt konvergenskriterierna för deltagande i monetära unionens tredje
etapp skall prisökningstakten inte överstiga nivån i de tre medlemsländer
som har den lägsta inflationstakten med mer än 1,5 procentenheter. Vidare
skall den långa räntan inte överstiga nivån i dessa länder med mer än två
procentenheter. Med den bedömning av den svenska ekonomin och
utvecklingen i EU-ländema som nu kan göras kommer Sverige att kunna
uppfylla dessa kriterier under år 1997. Detsamma gäller kriteriet om
växelkursstabilitet.
Bedömningen av utvecklingen under åren 1998-2000 är mer osäker och
bygger på modellbaserade kalkyler. Till grund för dessa kalkyler ligger ett
antagande om en fortsatt förhållandevis god internationell utveckling, med
en BNP-tillväxt på 2,5 procent per år inom OECD-området. Utgångs-
punkten för kalkylerna är att det år 1997 kvarstår ett gap mellan den
faktiska produktionen och den produktionsnivå som är möjlig att uppnå
genom högre sysselsättning utan att inflationstakten stiger. Detta gap
förutsätts slutas under 1998 och 1999, vilket ger utrymme för en BNP-
tillväxt på 2,5 procent vardera året. Under slutet av perioden växer BNP i
takt med den långsiktiga trenden på 2 procent per år. Med detta scenario
växer sysselsättningen med 1,0 procent i genomsnitt per år och den öppna
arbetslösheten reduceras successivt för att i slutet av perioden uppgå till 5,7
procent av arbetskraften.
Sedan 1993, då den offentliga sektorns utgifter översteg inkomsterna med
177 miljarder kronor eller 12,5 procent av BNP, har det finansiella
underskottet reducerats i snabb takt. Återhämtningen i ekonomin i kombi-
nation med de budgetförstärkande åtgärder som vidtagits hade t.o.m. år
1995 förstärkt de offentliga finanserna med motsvarande 4,5 procent av
BNP.
Målet för budgetpolitiken som det anges i konvergensprogrammet är att
eliminera underskottet och nå balans mellan inkomster och utgifter år 1998.
Vidare skall den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande-
underskott under år 1997 understiga 3 procent av BNP, vilket är det krav
som konvergenskriterierna stadgar. Därtill skall statsskulden stabiliseras år
1996. Den kalkyl som gjordes i anslutning till konvergensprogrammet
visade att dessa mål inte skulle vara möjliga att uppnå utan att vidta
ytterligare budgetförstärkningar. Vid den förra avstämningen av program-
met, i november 1995, tydde däremot kalkylen på att konvergens-
programmets mål skulle vara möjliga att uppfylla inom ramen för beslutade
och aviserade åtgärder.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Diagram 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande
Procent av BNP
Anm.: Den streckade kurvan anger finansiellt sparande efter hänsyn till budgetförstärkande
åtgärder utöver konsolideringsprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det finansiella sparandeunderskottet beräknas förra året ha uppgått till
132 miljarder kronor eller 8,1 procent av BNP. Sparandeförbättringen kom
därmed att bli starkare än vad som förutsågs i konvergensprogrammet.
Inkomstutvecklingen låg i linje med konvergensprogrammets prognos, men
de offentliga utgifterna minskade mer än beräknat. Ränteutgifterna blev,
bl.a. till följd av räntenedgången, ca 10 miljarder kronor mindre. Även de
offentliga utgifterna för konsumtion blev lägre än väntat. I volymtermer
minskade den offentliga konsumtionen med 2,3 procent mot beräknade 0,5
procent. Till viss del förklaras dock detta av en tidmässig omfördelning från
1995 till 1996 av försvarets planerade materielinköp och av löneut- Prop. 1995/96:150
betalningar till offentligt anställda. Bilaga 2
Förbättringen av det offentliga sparandet förra året blev däremot svagare
än vad bedömningen i föregående avstämning tydde på. Det finansiella
sparandet blev 20 miljarder kronor sämre än vad som beräknades i novem-
ber 1995, främst till följd av att inkomsterna blev mindre än väntat. Detta
förklaras bl.a. av att den privata konsumtionen och lönesumman inte
utvecklades så starkt som förutsattes i novemberprognosen, vilket i sin tur
innebar en långsammare tillväxt av skatteintäkterna.
Tabell 3.1 Offentliga sektorns finanser
Löpande priser
Miljarder kr Procent av BNP
|
1995 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
983 |
59,6 |
60,1 |
62,8 |
62,5 |
62,3 |
61,8 |
62,0 |
|
Skatter och avgifter |
824 |
50,0 |
50,4 |
53,3 |
53,5 |
53,5 |
53,4 |
53,7 |
|
Kapitalinkomster |
94 |
5,8 |
5,7 |
5,3 |
4,9 |
4,7 |
4,4 |
4,4 |
|
Övriga inkomster |
65 |
3,8 |
4,0 |
4,3 |
4,1 |
4,0 |
3,9 |
3,9 |
|
Utgifter |
1 115 |
70,4 |
68,2 |
67,9 |
65,8 |
63,1 |
61,2 |
60,2 |
|
Hushållstransferingar |
397 |
25,6 |
24,3 |
23,3 |
22,5 |
21,6 |
21,1 |
20,8 |
|
Övriga transfereringar |
130 |
7,5 |
7,9 |
7,4 |
7,1 |
6,6 |
6,3 |
6,0 |
|
Ränteutgifter |
116 |
6,8 |
7,1 |
7,5 |
7,3 |
6,8 |
6,5 |
6,4 |
|
Konsumtion och |
472 |
30,5 |
28,9 |
29,7 |
28,9 |
28,1 |
27,4 |
27,1 |
|
Finansiellt sparande |
-132 |
-10,8 |
-8,1 |
-5,1 |
-3,3 |
-0,8 |
0,6 |
1,8 |
|
Stat |
-144 |
-12,1 |
-8,8 |
-6,0 |
-3,5 |
-1,0 |
0,2 |
1,4 |
|
Socialförsäkring |
18 |
1,7 |
1,1 |
1,0 |
0,9 |
0,8 |
0,7 |
0,6 |
|
kommun |
-6 |
-0,3 |
-0,4 |
0,0 |
-0,6 |
-0,6 |
-0,3 |
-0,1 |
|
Primärt sparande' |
-109 |
-9,8 |
-6,7 |
-2,8 |
-0,8 |
1,3 |
2,6 |
3,8 |
|
Nettoskuld |
454 |
23,7 |
27,7 |
32,0 |
33,2 |
32,6 |
30,8 |
28,2 |
|
Konsoliderad bruttoskuld |
1 302 |
79,3 |
79,7 |
81,6 |
81,3 |
78,6 |
74,9 |
71,0 |
|
Statsskuld |
1 386 |
84,4 |
84,8 |
86,8 |
85,8 |
82,5 |
78,5 |
74,3 |
|
BNP, nivå (mdr kr) |
1 525 |
1 635 |
1 684 |
1 761 |
1 851 |
1 942 |
2 025 |
' Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter.
Källor'. Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Trots konjunkturavmattningen beräknas de offentliga finanserna påtagligt
förstärkas även mellan 1995 och 1996. Förbättringen ligger i linje med den
som förutsågs vid förra avstämningen. Den offentliga sektorns skatte- och
avgiftsintäkter hålls uppe av förhållandevis stora löneökningar. Detta
tillsammans med höjningar av fastighetsskatt och allmän sjukförsäkrings-
avgift bidrar till att skattekvoten (skatter och avgifter som andel av BNP)
stiger med nära tre procentenheter mellan 1995 och 1996. En omläggning
av uppbörden av mervärdesskatt bidrar också till att tillfälligt höja skatte-
kvoten 1996. Besparingar inom transfereringssystemen och en minskad
arbetslöshet medför att de offentliga transfereringarna till hushållen i reala
10
termer blir 2,7 procent lägre än under 1995. Tidsförskjutningen av Prop. 1995/96:150
försvarsinköp medför att den statliga konsumtionen ökar. Konsumtionen i Bilaga 2
kommuner och landsting minskar i volymtermer med ca 1 procent, men
förhållandevis höga lönekostnadsökningar gör att konsumtionsutgifterna
ändå ökar snabbare än BNP.
Det finansiella sparandeunderskottet beräknas 1996 uppgå till 86
miljarder kronor eller 5,1 procent av BNP, vilket är vilket är ungefär
detsamma som beräknades i konvergensprogrammet i april, men 0,5
procentenheter mer än vid avstämningen i november.
Med den återhämtning i konjunkturen som prognoserna nu visar
beräknas det offentliga sparandet under 1997 öka med motsvarande nära 2
procent av BNP eller ca 30 miljarder kronor. Höjda energiskatter och höjd
allmän sjukförsäkringsavgift gör att skattekvoten bibehålls på en oför-
ändrad nivå jämfört med 1996. Sparandeförstärkningen ligger, till skillnad
från 1996, främst på utgiftssidan. Såväl transfereringar till hushållen som
den offentliga konsumtionen minskar i reala termer. Det successivt för-
bättrade sparandet bromsar ökningen av den offentliga sektorns skulder och
ränteutgifterna stabiliseras mätt som andel av BNP.
Diagram3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter
Procentuell andel av BNP
Källor. Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartet.
Förstärkningen av det offentliga sparandet beräknas, trots en svagare
ekonomisk tillväxt, både 1996 och 1997 bli av samma omfattning som
prognosen vid förra avstämningen. Men genom att utgångsläget år 1995
blev sämre än vad som antogs i höstas kommer det finansiella sparande-
underskottet enligt den bedömning som nu kan göras att år 1997 uppgå till
3,3 procent av BNP och därmed överstiga målet om ett underskott under 3
procent av BNP.
11
För år 1998 är bedömningen mer osäker. Med gällande regler och
aviserade åtgärder beräknas den offentliga sektoms inkomster öka i takt
med BNP. Effekter av besparingsåtgärder och en sjunkande arbetslöshet
reducerar transfereringsutgiftema med drygt 1 procent i reala termer. En
ansträngd finansiell situation i den kommunala sektom beräknas medföra
att kommunerna drar ned sin konsumtion med ca 1 procent. Utgifts-
nedgången är emellertid inte tillräcklig för att uppnå målet med offentlig
ekonomi i balans. Beräkningarna tyder på att ett underskott på ca 15
miljarder kronor eller knappt 1 procent av BNP kommer att kvarstå 1998.
Det kan dock noteras att det primära sparandet, dvs. finansiellt sparande
exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter, beräknas uppvisa ett överskott
på drygt 20 miljarder kronor 1998.
Den bedömning av de offentliga finanserna år 1998 som nu kan göras
överensstämmer i stort sett med den som gjordes i konvergensprogrammet.
För att uppnå målen för det offentliga sparandet krävs tillkommande
åtgärder utöver de som ingår i konsolideringsprogrammet.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Tabell 3.2 Offentliga finanser
Löpande priser
Differenser mot konvergensprogrammet i procentenheter av BNP
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Inkomster |
-0,5 |
-0,5 |
1,6 |
1,1 |
0,3 |
0,1 |
0,4 |
|
Utgifter |
-0,1 |
-1,4 |
1,5 |
0,8 |
0,2 |
-0,7 |
-0,8 |
|
Finansiellt sparande |
-0,4 |
0,9 |
0,1 |
0,3 |
0,1 |
0,8 |
1,2 |
|
Primärt sparande |
-0,2 |
0,5 |
0,0 |
0,3 |
0,1 |
0,7 |
1,0 |
|
Nettoskuld |
0,4 |
-3,6 |
-2,4 |
-2,5 |
-2,1 |
-2,6 |
-3,0 |
|
Konsoliderad bruttoskuld* |
0,2 |
-4,6 |
-3,2 |
-2,6 |
-2,7 |
-3,8 |
-4,5 |
|
Statsskuld |
-0,4 |
-5,4 |
-4,5 |
-4,5 |
-5,2 |
-6,8 |
-8,0 |
1 Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.
Källa: Finansdepartementet.
I den ekonomiska vårpropositionen redovisar regeringen förslag till
åtgärder för att förstärka de offentliga finanserna utöver de som ingår i
konsolideringsprogrammet. Dessa åtgärder har inte beaktats i prognosen för
de närmaste åren. De föreslagna åtgärderna jämte ränteeffekter av tidigare
aviserade utförsäljningar beräknas medföra att underskottet med viss
marginal understiger 3 procent av BNP år 1997 och att balans kan uppnås
år 1998. Med dessa åtgärder beräknas det finansiella sparandeunderskottet
uppgå till drygt 5 procent av BNP 1997 och en balans kunna etableras år
1998.
Tabell 3.3 Offentliga finanserna efter Åtgärder utöver konsolideringsprogrammet
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 | |
|
Finansiellt sparande |
-5,1 |
-2,7 |
0,0 |
1,2 |
2,4 |
|
Konsoliderad bruttoskuld |
80,7 |
79,4 |
75,4 |
71,6 |
67,5 |
Källa: Finansdepartementet.
12
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Det konsolideringsprogram som redovisades i konvergensprogrammet
omfattar åtgärder som sammantagna ger en förstärkning av de offentliga
finanserna med 118 miljarder kronor år 1998 mätt i 1994/95 års prisläge.
Denna siffra avser nettoeffekten av åtgärderna, dvs. när hänsyn har tagits
till att minskade transfereringar också medför lägre skatteintäkter. Mätt i
relation till BNP beräknas konsolideringsprogrammet ge effekt på offent-
liga sparandet enligt följande:
Ar
1995 3,5 procent
1996 2 procent
1997 1 procent
1998 1 procent
Sammantagen effekt
5.5 procent
6.5 procent
7.5 procent
Dessa uppgifter anger konsolideringsprogrammets omfattning i termer
av beräknade direkta effekter av inkomstförstärkningar och utgifts-
minskningar. De kan inte tolkas som den totala effekt åtgärderna har på den
offentliga sektorns underskott. Även om åtgärderna i sig medför en
stramare finanspoltik skulle den ekonomiska utvecklingen vid frånvaro av
konsolideringsprogram med stor sannolikhet varit betydligt sämre bl.a. till
följd av högre räntor.
Riksdagen har fattat principbeslut om hela konsolideringsprogrammet.
Principbeslutet innebär att belopp och område där budgetförstärkningar
skall ske är fastlagda. För vissa delar av konsolideringsprogrammet behövs
dock ytterligare konkretiseringar och riksdagsbeslut innan förstärkningen
kan sägas vara fullt ut beslutad.
Av tabell 3.5 och bilaga 1 framgår det aktuella beslutsläget för konsoli-
deringsprogrammet. Av det totala programmet på 117,6 miljarder kronor
föreligger nu riksdagsbeslut på åtgärder som beräknas ge budgetför-
stärkningar på nära 100 miljarder kronor. Det är en ökning med 9 miljarder
kronor sedan föregående avstämning. Främst är det på inkomstsidan som
tidigare aviserade besparingar nu beslutats av riksdagen.
Regeringen har till riksdagen lämnat förslag till åtgärder som ger
budgetförstärkningar på ytterligare 11,9 miljarder kronor. Detta gäller
bland annat höjningen av den allmänna sjukförsäkringsavgiften med en
procentenhet år 1997 respektive år 1998. Vidare föreligger preciserade
förslag till besparingar för 5,7 miljarder kronor.
13
Tabell 3.4 KonsoUderingsprogrammets förstärkning av de offentliga finanserna, effekt Prop. 1995/96:150
1998 Bilaga 2
1994/95 års priser
|
Inkomstökningar |
55,7 |
|
Därav följande utgiftsökningar |
-0,5 |
|
Inkomstökningar netto |
55,2 |
|
Utgiftsminskningar |
69,2 |
|
Därav följande inkomstminskningar |
-6,8 |
|
Utgiftsminskningar netto |
62,4 |
|
Totalt enligt konvergensprogrammet |
117,6 |
Källa: Finansdepartementet
Tabell 3.5 Beslutsläget vad avser konsolideringsprogrammet
Nettoeffekt år 1998, 1994/95 års priser
|
Inkomster |
Utgifter |
Totalt | |
|
Preciserade beslut fattade |
47,9 |
52,0 |
99,9 |
|
Av regeringen preciserade |
9,4 |
2,5 |
11,9 |
|
Aviserade beslut |
0,0 |
5,7 |
5,7 |
|
Totalt |
57,3 |
60,2 |
117,6 |
Källa: Finansdepartementet.
I den ekonomiska vårpropositionen aviserar regeringen ytterligare
budgetförstärkande åtgärder. Dessa omfattar både utgiftsnedskämingar och
vissa inkomstförstärkningar. Sammantaget beräknas de förstärka de
offentliga finanserna med ca 11 miljarder kronor. Därtill beräknas inkoms-
terna kunna öka till följd av beslut om extraordinära inleveranser från
statliga bolag. Budgetförstärkningarna medför att den offentliga sektorns
upplåning reduceras och därmed reduceras ränteutgifterna under komm-
ande år. I konvergensprogrammet aviseras att det fram t.o.m. år 1998 skall
ske utförsäljningar av statens innehav av aktier till ett värde av 50 miljarder
kronor. Den genomförda försäljningen av aktier i Nordbanken står för 7
miljarder kronor av detta belopp. Intäkterna från försäljningar påverkar inte
i sig det finansiella sparandet, men beräknas indirekt ge en positiv effekt
genom ett förbättrat räntenetto.
14
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Tabell 3.6 Budgetförstärkningar utöver konsolideringsprogrammet
Nivåskillnad, miljarder kronor
|
1997 |
1998 |
1999 | |
|
Utgiftsminskningar |
6,3 |
8,6 |
5,8 |
|
Inkomstförstärkningar |
3,2 |
3,0 |
2,0 |
|
Summa inkl, ränteeffekter |
10,6 |
14,1 |
11,7 |
Källa: Finansdepartementet.
Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (enligt definitionen i
Maastrichtvillkoren) uppgick vid slutet av 1995 till 1 300 miljarder kronor,
vilket motsvarande 79,6 procent av BNP. Detta var påtagligt lägre än vad
som angavs i konvergensprogrammet. Skuldutvecklingen påverkas utöver
de finansiella underskotten även av värdeförändringar på skulden och
statens förmögenhetsdispositioner. Under 1995 bidrog apprecieringen av
kronan till att reducera värdet av den del av skulden som är upptagen i
utländsk valuta. Vidare minskade skulden till följd av försäljningen av delar
av statens innehav av aktier i Nordbanken. Dessa faktorer var inte beaktade
i konvergensprogrammets prognos för skuldutvecklingen 1995.
Även under 1996 kommer skuldutvecklingen att påverkas positivt av
valutakursvinster på skulden upptagen i utländsk valuta. Skulden minskar
även till följd av att kämavfallsfondens tillgångar förs över från riksbanken
till Riksgäldskontoret. Sammantaget minskar skulden med 0,8 procent av
BNP till följd av faktorer som inte räknas in i det finansiella underskottet.
Såväl statsskuld som den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld
beräknas minska i förhållande till BNP under 1997. Fr.o.m år 1999 medför
ett finansiellt överskott i den offentliga sektorn att skuldnivån reduceras.
Vid slutet av decenniet beräknas bruttoskulden uppgå till drygt 70 procent
av BNP. Om tillkommande försäljningar jämte de aviserade budgetförstärk-
ande åtgärderna tas med i kalkylen reduceras den konsoliderade brutto-
skulden till drygt 65 procent år 2000.
15
Diagram 3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto- resp, nettoskuld
Procent av BNP
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
Anm.: Den tunna streckade kurvan anger skuldutvecklingen efter tillkommande budget-
förstärkningar.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
16
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
|
Preciserade beslut fattade av riksdagen | |||
|
Inkomster |
47 945 | ||
|
Utgifter |
51 960 | ||
|
Summa preciserade beslut |
99 905 | ||
|
Av regeringen preciserade beslut | |||
|
Inkomster: | |||
|
- Höjd egenavgift till sjukförsäkringen |
9 400 | ||
|
Summa inkomster |
9 400 | ||
|
Utgifter | |||
|
- Socialdepartementet |
2515 | ||
|
- Bostadsbidrag |
2 300 | ||
|
- Assistansersättning |
215 | ||
|
Summa utgifter |
2 515 | ||
|
Summa av regeringen preciserade beslut |
11 915 | ||
|
Aviserade beslut | |||
|
Utgifter: | |||
|
- Justitiedepartementet |
600 | ||
|
- Socialdepartementet |
3 510 | ||
|
Enligt utredning: | |||
|
- Förtidspensioner |
1 380 | ||
|
- SGI |
480 | ||
|
- Underhållsstöd |
500 | ||
|
- Läkemedel |
550 | ||
|
Övrigt |
600 | ||
|
- Miljödepartementet |
222 | ||
|
- Kulturdepartementet |
100 | ||
|
- Näringsdepartementet |
560 | ||
|
- Jordbruksdepartementet |
46 | ||
|
- Övrigt |
704 | ||
|
(finansieras kollektivt) | |||
|
Summa utgifter |
5 642 | ||
|
Summa aviserade beslut |
5 642 | ||
|
Återstår att åtgärda | |||
|
Inkomster |
0 | ||
|
Utgifter: |
0 | ||
|
Summa utgifter |
0 | ||
|
Summa återstår att åtgärda |
0 | ||
|
Totalt |
117 562 |
1 Sedan presentationen av konvergensprogrammet har smärre justeringar gjorts i fördel-
ningen mellan inkomster och utgifter.
17
Innehåll sförteckning
Prop. 1995/96:150
Bilaga 2
1 Sammanfattning ...................................1
2 Utvecklingen i den svenska ekonomin..................2
2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996 .............2
2.2 Utvecklingen fram till är 2000 .....................8
3 Den offentliga sektorns finanser.......................8
3.1 Finansiellt sparande .............................8
3.2 Budgetpolitiken ...............................13
3.3 Skuldutvecklingen..............................15
Bilaga: Uppföljning av budgetförstärkningar .................17
Tabeller
2.1 Nyckeltal för 1995 och 1996 .........................3
2.2 Försöijningsbalans .................................7
2.3 Nyckeltal .........................................7
3.1 Offentliga sektorns finanser .........................10
3.2 Offentliga finanser.................................12
3.3 Offentliga finanserna efter åtgärder utöver
konsolideringsprogrammet..........................12
3.4 Konsolideringsprogrammets förstärkning
av de offentliga finanserna, effekt 1998 ................ 14
3.5 Beslutsläget vad avser konsolideringsprogrammet.......14
3.6 Budgetförstärkningar utöver konsoliderings-
programmet ......................................15
Diagram
2.1 Öppen arbetslöshet .................................3
2.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU....................5
2.3 Ränteutvecklingen i Sverige..........................5
2.4 ECU-index........................................6
3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande ................9
3.2 Offentliga sektoms inkomster och utgifter .............11
3.3 Offentliga sektoms konsoliderade brutto-
resp. nettoskuld...................................16
18
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Samhällets stöd till hushåll och individer och andra grupper redovisas i
huvudsak på statsbudgetens utgiftssida. Kostnaderna för dessa stöd är inte
alltid direkt jämförbara eftersom vissa stöd är skattepliktiga medan andra är
undantagna från skatteplikt. I det nya systemet med tak för olika
utgiftsområden är det angeläget att dessa brister i redovisningen beaktas som
ett led i beredningen av förändringar och förskjutningar mellan olika
utgiftsområden.
Vid sidan av de stöd som redovisas på statsbudgetens utgiftssida finns
också stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i
skattelagstiftningen, vilka hittills inte alls har redovisats öppet. Som ett
underlag för riksdagens överväganden och för den offentliga diskussionen är
det angeläget att även dessa stöd redovisas. Därigenom ges en möjlighet till
kontinuerlig prövning av samma slag som görs för stöd på budgetens ut-
giftssida. Förekomsten av skattestöd som ej redovisas innebär risk för
felaktiga beslut i budgetarbetet.
I denna bilaga redovisar regeringen för första gången en sammanställning
av s.k. skatteawikelser. Framställningen bygger i allt väsentligt på
betänkandet från utredningen om statliga subventioner, Förmåner och
sanktioner — en samlad redovisning (SOU 1995:36), och den särskilda
bilaga om skatteawikelser som redovisades i betänkandet. En uppdatering
har gjorts så att redovisningen täcker även år 1996. Vissa avsnitt av mer
teoretisk karaktär har uteslutits, liksom den fullständiga redovisningen av
olika riktlinjer.
Dock är denna första redovisning relativt fyllig vad gäller motiven och
innebörden av skatteawikelser och vid beskrivningen av de olika
särreglerna inom inkomstskatten, mervärdesskatten, socialavgifterna och de
särskilda löneskatterna samt vissa punktskatter. Brutto- och nettokostnader
för respektive skatteawikelse redovisas medan beräkningar av
budgeteffekterna vid ett eventuellt slopande av olika awikelser inte ingår i
redovisningen.
Identifierade särregler och beräknade effekter är inte någon absolut
sanning utan är beroende av det regelsystem som utgör jämförelsenorm. En
annan norm skulle ge andra särregler och andra effekter. Vissa riktlinjer är
självklara medan andra utgör ett val mellan olika alternativ.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Det huvudsakliga syftet med de flesta skatter är fiskalt, dvs skatterna
används som ett medel för att kunna finansiera offentliga utgifter (åtaganden
såsom försvar, rättsväsende, äldrevård, utbildning m.m.). Skatterna kan även
användas som ett medel inom andra politikområden, som konjunktur-,
bostads-, social-, familje-, miljöpolitik m.m.
För att kunna mäta ekonomiska effekter av skatter måste skatten ställas i
relation till något alternativ, en jämförelsenorm. Vid beräkningar av budget-
och fördelningseffekter mäts de ekonomiska effekterna i förhållande till
gällande regelsystem. Valet av gällande regelsystem som jämförelsenorm
innebär att normen förändras kontinuerligt. Om man istället är intresserad av
att jämföra skatternas utveckling under en längre tidsperiod, exempelvis från
ett specifikt år, kommer jämförelsenormen att utgöras av det årets
regelsystem.
Även om en del effekter av ändrade skatteregler redovisas kontinuerligt
finns ingen regelbunden samlad uppföljning som beskriver effekterna av
gällande regler efter det att dessa införts. Vid beskattningen av fysiska
personers inkomster är vissa kostnader avdragsgilla medan andra inte är
avdragsgilla. Samma förhållande gäller vid beskattningen av juridiska
personers inkomster. Inom konsumtionsbeskattningen tillämpas olika
skattesatser vad gäller mervärdesskatten. Effekterna av dessa regler beräknas
enbart vid införandetidpunkten. Senare skatteförändringar liksom
volymförändringar kan drastiskt förändra effekterna med avseende på
konkurrensneutralitet, ekonomisk effektivitet, inkomstfördelning och
budgetsaldo m.m. En korrekt redovisning i detta hänseende kräver att hela
det gällande regelsystemet ställs i relation till något alternativt regelsystem,
en j ämförelsenorm.
En jämförelsenorm kan utgöras av ett skattesystem med enhetliga
skattesatser inom olika områden medan en annan jämförelsenorm kan
utgöras av ett skattesystem som ger så små välfärdsförluster som möjligt.
Någon objektiv eller vetenskaplig fastställd norm existerar inte utan varje
vald norm blir alltid ett subjektivt val. Det viktiga med den valda normen
blir då att den är allmänt accepterad bland beslutsfattare och användare samt
att den är stabil över tiden.
En redovisning av skatteawikelser tjänar ett dubbelt syfte. Intresset kan i
vissa fall vara fokuserat på skatternas inverkan på ekonomins funktionssätt.
I andra fall syftar redovisningen till att kartlägga de dolda subventioner eller
sanktioner som vissa skatteregler innebär.
I det första fallet fokuserar redovisningen av skatteawikelser på
skattesystemets effektivitetsverkningar genom att olika slag av potentiella
snedvridningar kartläggs. Genom påverkan på individers och företags val
kan olika skatter leda till olika slag av välfärdsförluster så att samhällets
användning av resurser inte blir den effektivast möjliga. En löpande
redovisning av skatteawikelser kan i detta perspektiv fästa uppmärksamhet
på kvarvarande olikformigheter i systemet och en kontinuerlig prövning av
huruvida de motiv som ursprungligen fanns när särregeln infördes
fortfarande är giltiga.
I det andra fallet är intresset riktat mot awikelsemas roll som alternativ
till olika utgiftsprogram. En redovisning av skatteawikelser ur ett
budgetperspektiv ger en möjlighet till bättre prioriteringar på budgetens
utgiftssida. En skatteawikelserapportering ger svar på frågan hur stort
bidrag, i form av en skattepliktig eller skattefri transferering, en viss av-
vikelse motsvarar.
En awikelse i skattesystemet som medför ett stöd eller förmån benämns
skatteförmån (eng. tax expenditure) medan en awikelse i skattesystemet
som medför ett "överuttag" av skatt benämns skattesanktion (eng. tax
penalty).
I föreliggande redovisning av skatteawikelser är syftet primärt att
redovisa de awikelser som är direkt jämförbara med ett bidrag från
budgetens utgiftssida. Men därutöver indikeras de potentiella snedvridningar
som de olika awikelsema medför. Det bör i detta sammanhang understrykas
att redovisningen av skatteawikelser enbart syftar till att åstadkomma en
rättvisande jämförelse av olika stöd för att på så sätt erhålla ett bättre
underlag för budgetarbetet.
Den valda jämförelsenormen utgår från en likformig beskattning, vilket
också var en av grundpelarna i 1990 års skattereform.
Redovisningen av skatteawikelser avser regeländringar kända per 1
januari 1996, medan sammanställningen i tabell 1 redovisar skatteawikelser
för åren 1993-96.
I kapitel 2 preciseras inledningsvis innebörden av en skatteawikelse och
de olika former den kan ta sig och ett antal exempel på skatteawikelser ges.
Vidare illustreras betydelsen av en enhetlig redovisning å ena sidan mellan
stöd på budgetens inkomst- och utgiftssida, å andra sidan mellan olika stöd
på utgiftssidan.
I kapitel 3 beskrivs de valda normerna inom inkomstbeskattning,
socialavgifter och särskild löneskatt samt mervärdesskatt. För en mer
fullständig redovisning av de riktlinjer som ligger till grund för det
normaliserade skattesystemet hänvisas till kapitel 9 i bilaga 4 (SOU
1995:36, ss.79-91). I kapitlet redovisas även de största skatteawikelsema
inom respektive område.
I kapitel 4 redovisas beräkningar av de olika awikelsemas storlek.
Avslutningsvis beskrivs i kapitel 5 på ett kortfattat sätt de olika awikelsema.
En skatteawikelse utgör ett undantag eller särregel i skattelagstiftningen i
förhållande till en på visst sätt vald jämförelsenorm. Skatteawikelsen
innebär ofta en förmånligare skattebehandling av vissa ekonomiska
aktiviteter eller vissa grupper av skatteskyldiga. Varje jämförelsenorm med
vars hjälp skatteawikelser kan identifieras måste bygga på en awägning
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 1—4
mellan å ena sidan vissa mer eller mindre teoretiska principer (inkomstskatt
eller utgiftsskatt, real eller nominell beskattning) och å andra sidan ett mer
pragmatiskt förhållningssätt där allmänt accepterade avvikelser från de
"rena" principerna godtas. Den norm som presenteras och tillämpas i den
följande redovisningen är i likhet med de som används i internationella
redovisningar förhållandevis pragmatisk.
En skatteawikelse kan antingen utgöra en skatteförmån eller en skatte-
sanktion. En skatteförmån kan ta sig olika uttryck varav de vanligaste är:
* undantag från skatteplikt
(ej mervärdesskatt på biografföreställningar)
* avdrag som minskar skattebasen
(avdrag för konsumtionsräntor, avdrag för resor till och från arbetet)
* skattereduktioner som minskar skatten
(reduktion för ROT-åtgärder)
* reduktion i skattesatser
(nedsättning av socialavgifter)
* uppskov med skattebetalningar
(realisationsvinster, pensionssparande)
En av de normativa riktlinjerna inom inkomstbeskattningen innebär att
enbart kostnader som har ett direkt samband med intäkternas förvärvande
skall vara avdragsgilla. Utifrån denna riktlinje är avdrag för pensionsspa-
rande en skatteförmån. Sparande far enligt normen endast ske med
beskattade medel medan avdragsrätten för pensionssparande innebär att
sparande även tillåts med obeskattade medel. Eftersom pensionsutbe-
talningen är skattepliktig utgörs skatteförmånen i denna del av skillnaden i
marginalskatt vid inbetalningstillfället och marginalskatten på utfallande
pensioner. Möjligheten till uppskov med skattebetalningen för realisations-
vinster av fastigheter är exempel på en awikelse, där förmånen består i
uppskovet med skattebetalningen. Förmånen motsvaras i detta fall av räntan
på det uppskjutna skattebeloppet.
Under våren 1993 beslöt riksdagen att införa en skattereduktion om 30%
på löneandelen av de reparationskostnader som t.o.m. 1994 lades ned på
småhus och hyreshus (inkl, hus upplåtna med bostadsrätt). Reduktionen var
för småhus maximerad till 10 500 kr och kunde avräknas mot den skat-
tskyldiges påförda inkomst- och fastighetsskatt. De kostnader som utgjorde
underlag för reduktionen är både enligt nuvarande skatteregler och den
valda normen, vad gäller privatbostäder, att betrakta som privat konsumtion
och skall således normalt inte till någon del vara avdragsgill i inkomst-
beskattningen. För hyreshus är kostnaderna avdragsgilla både enligt
gällande skatteregler och den valda normen, men skattereduktionen innebär
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
att kostnaderna till viss del blir dubbelt avdragsgilla. Den införda skattere-
duktionen är således i förhållande till normen en skatteawikelse.
Skatt på avkastningen av pensionssparande utgick till och med inkomstå-
ret 1994 med en skattesats om 9 % på en schablonberäknad intäkt. Awikel-
sen gentemot den generella kapitalskattesatsen om 30 % utgör en awikelse.
Fr.o.m inkomståret 1995 är skattesatsen 15 % vilket ger en mindre avvikel-
se än tidigare.
En redovisning av skatteawikelser möjliggör en rättvisande jämförelse
mellan stöd på budgetens utgiftssida och stöd på inkomstsidan.
Ett stöd som redovisas på budgetens utgiftssida i form av en anslagspost
är i princip föremål för förnyade beslut inför vaije budgetår. Ett indirekt
stöd via en skatteawikelse ingår däremot inte i den årliga budgetprocessen.
Efter det att lagförslaget en gång godtagits aktualiseras det ej på samma sätt
som utgiftsanslagen i den årliga budgetprövningen. Det indirekta stöd som
ges via skatteawikelsen följs därför inte upp.
Ett exempel på ett sådant stöd är beskattningen av eget hem. År 1979
uppgick schablonintäkterna till 5 miljarder kronor och de effektiva
garantibeloppen till 2,3 miljarder kronor. En marknadsmässig avkastning på
marknadsvärdet kan uppskattas till ca 20 miljarder kronor, vilket innebar ett
nettostöd i storleksordningen 7 miljarder kr. Samma år utbetalades 4 miljar-
der kronor i räntebidrag, vilket innebar ett nettostöd om 2 miljarder kronor
eftersom bidraget var skattepliktigt. Totalt uppgick således stödet till 9
milj årder kronor netto och till 18 miljarder kronor brutto.1 Det öppet redovi-
sade stödet, räntebidragen, utgjorde 2 % av de totala statsutgifterna
(budgetåret 1979/80), medan det indirekta stödet utgjorde 7,3 %. År 1989
uppgick schablonintäkterna till 7,7 miljarder kronor och fastighetsskatten till
1,5 miljarder kronor. En marknadsmässig avkastning kan uppskattas till ca
40 miljarder kronor, vilket innebar ett nettostöd om ca 14 miljarder kronor.
Räntebidragen uppgick för samma år till 20,5 miljarder kronor brutto eller
10 miljarder kronor netto. Totalt uppgick således stödet till 24 miljarder
kronor netto och till knappt 50 miljarder kronor brutto. Räntebidragens
andel av de totala statsutgifterna (budgetåret 1989/90) var 5 % medan det
indirekta stödet uppgick till 7,6 %. Nettokostnaden för det totala stödet öka-
de således med 15 miljarder kronor medan endast 8 miljarder kronor omfat-
tades av direkta beslut.
Eftersom skatteförmåner i många fall är ett alternativ till stöd via budge-
tens utgiftssida är det viktigt att riksdagen behandlar båda dessa stödformer
på ett likartat sätt vad gäller utvärdering, kontroll och budgetprövning.
För att budgetkontrollen skall bli mer effektiv krävs att hänsyn även tas
till skatteawikelser. En konsekvent prövning av nya skatteförslag mot en
1 Stödet är beräknat efter en avkastning om 10 % och en marginalskattesats om 50 %.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
accepterad norm innebär att nya skatteförslag prövas hårdare. Eventuella
avvikelser från normen kan i lagförslaget åtföljas av en beräkning av det
stöd avvikelsen medför.
Exemplet i föregående avsnitt med för lågt fastställd avkastning och räntebi-
drag visar på de brister som finns med dagens redovisning av olika stöd.
Denna obalans elimineras genom en öppen redovisning av det indirekta
stödet.
En annan brist i redovisningen gäller den samtidiga förekomsten av
skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar på budgetens utgiftssi-
da. I frånvaro av korrigering för skatteplikt/icke skatteplikt försvåras en
rättvisande jämförelse av stödet till olika individer och hushåll. De totala
utgifterna för barnbidrag och bidragsförskott för inkomståret 1996 beräknas
uppgå till 18 miljarder kronor. Enligt de använda riktlinjerna skall samtliga
inkomster ingå i skattebasen. Frågan är hur man skall se på denna avvikelse
från normen. Två synsätt är möjliga.
Det första synsättet innebär att skattefriheten för dessa transfereringar
från den offentliga sektorn ses som en avvikelse av liknande slag som skatte-
frihet för inkomster från den privata sektorn. Med detta synsätt kan man på
marginalen beräkna hur mycket skatt som mottagaren borde betala om bi-
draget skulle ha varit skattepliktigt. Skatteawikelsen uppgår då till 8 miljar-
der kronor.
För barnbidraget, liksom för många andra av de icke skattepliktiga trans-
fereringarna till hushållen, är emellertid detta synsätt tveksamt och ger en
missvisande bild. Syftet med dessa transfereringar är att de i sin helhet skall
vara ett stöd till en viss grupp. Avvikelsen bör då fastställas genom att
beräkningen görs från utgiftssidan. Frågan blir då istället hur stort ett skatte-
pliktigt bidrag bör vara för att bidraget efter skatt skall vara lika stort som ett
icke skattepliktigt bidrag. Skatteawikelsen enligt detta beräkningssätt upp-
går till drygt 14 miljarder kronor.
Eftersom de icke skattepliktiga transfereringarna är dimensionerade för
att ge enviss förstärkning av den disponibla inkomsten för vissa grupper bör
de således inte primärt betraktas som skatteawikelser. Orsaken till skattefri-
heten är närmast administrativ. Frågan är då hur man skall uppnå jämförbar-
het i redovisningen av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar.
Valet står mellan en bruttoredovisning av icke skattepliktiga transfereringar
och en konsekvent nettoredovisning.
I ett förändringsperspektiv ger en bruttoredovisning felaktig information
i den meningen att en förändring av en transfereringarna även påverkar
skatteintäkterna på budgetens inkomstsida. Denna brist elimineras om trans-
fereringarna redovisas netto. En sådan redovisning medför att samtliga
transfereringar blir sinsemellan jämförbara samtidigt som beloppen visar
den verkliga budgetbelastningen för det offentliga.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
För att belysa skillnaden mellan dagens blandade redovisning och en
konsekvent brutto- respektive nettoredovisning redovisas nedan storleken på
räntebidrag, barnbidrag och bidragsförskott för år 1996 enligt de olika
redovisningsprinciperna. Räntebidraget är en skattepliktig transferering
medan barnbidraget och bidragsförskottet är undantagna från skatteplikt.
Nettokostnaden för räntebidragen, som brutto uppgår till 28 miljarder kro-
nor, är 20 miljarder kronor. Barnbidragen och bidragsförskotten uppgår till
18 miljarder kronor netto och till 31 miljarder kronor brutto.
Följande tablå visar dels de olika stödens storlek i miljarder kronor, dels
de olika stödens andelar enligt nuvarande redovisningsprinciper samt vid
netto- och bruttoredovisning.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Belopp i miljarder kronor
Andelar i procent
|
Idag |
Netto |
Brutto |
Idag |
Netto |
Brutto | |
|
Räntebidrag |
28,3 |
19,8 |
28,3 |
61 |
52 |
48 |
|
Barnbidrag |
18,0 |
18,0 |
31,0 |
39 |
48 |
52 |
|
Totalt |
46,4 |
37,9 |
59,4 |
100 |
100 |
100 |
Av tablån framgår att räntebidraget enligt gällande redovisningsregler
utgör 61 % av det totala stödet. Vid en nettoredovisning sjunker räntebidra-
gets andel till 52 % medan en bruttoredovisning ger en andel om 48 %.
Detta visar vikten av att det offentliga stödet redovisas på ett enhetligt sätt.
Blandningen av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar tillsam-
mans med stöd som ges via skattesystemet innebär att den fördelning på
utgiftsområden som redovisas i budgetpropositionen och i andra samman-
hang kan ge en ofullständig bild av stödens fördelning på olika områden.
För att identifiera en skatteawikelse måste det existerande regelsystemet
sättas i relation till en jämförelsenorm. Normen måste fastställas så att alla
skatteregler entydigt går att klassificera antingen som en del av normen eller
som en awikelse. Detta innebär att en redovisning fångar upp såväl små
som stora awikelser. En totalredovisning är viktig om intresset primärt är
fokuserat på att upptäcka potentiella snedvridningar genom skattelagstift-
ningen.
Om redovisningen däremot primärt syftar till att ge riksdagen ett bättre
underlag för utgiftsbeslut kan en selektering ske. Exempelvis är "ersättning
till neurosedynskadade" icke skattepliktig. Ersättningens storlek är sekretess-
belagd men det totala beloppet är av marginell betydelse. Den i förhållande
till normen låga avkastningsskatten på pensionsmedel är däremot exempel
på en avvikelse som har stor betydelse både för statsbudgetens saldo och för
fördelningspolitiken och som berör ett stort antal skattskyldiga.
Storleken på awikelsema beror som tidigare nämnts på vilken jämförel-
senorm som väljs. Avskrivningar i näringsverksamhet behandlas i skattelag-
stiftningen enligt vissa schablonregler medan de enligt den valda normen
bör hanteras efter ekonomisk livslängd. Den ekonomiska livslängden kan
fastställas på olika sätt. I Finland har den genomsnittliga livslängden beräk-
nats till 19 år för inventarier och till 40 år för fastigheter. I de beräkningar
som redovisas i kapitel 4 har använts den ekonomiska livslängd som svarar
mot företagens redovisning av planmässig avskrivning. Om strikt ekonomisk
livslängd istället hade tillämpats skulle den skattade avvikelsen blivit
annorlunda.
Valet av norm för beskattning av boende kan ske på många olika sätt och
beroende på vilken norm som väljs kommer skatteawikelsen att variera. En
möjlig riktlinje kan exempelvis vara att eget hem beskattas enligt en kon-
ventionell metod, dvs. samtliga kostnader är avdragsgilla och intäkten fast-
ställs som en hyresförmån. Denna beskattningsprincip, som fanns i 1928 års
kommunalskattelag, innebär svårigheter att fastställa förmånsvärdet och
därmed skatteawikelsens storlek. En alternativ riktlinje är schablonbeskatt-
ning, vilket innebär att en schablonintäkt motsvarande förmånsvärdet tas
upp till beskattning. Denna princip infördes på femtiotalet och innebar att
schablonintäkten skulle motsvara förmånsvärdet med avdrag för alla
driftskostnader exklusive räntor. De ränteutgifter som belastade fastigheten
var dock avdragsgilla. Detta system gäller i princip fortfarande även om
schablonintäkten är ersatt av en proportionell fastighetsskatt. En tredje möj-
lig norm är skattefrihet för privatbostäder, dvs. ingen intäkt tas upp till be-
skattning och inga kostnader är avdragsgilla. Det senare alternativet innebär
dock i sig en olikformighet eftersom avkastningen på det kapital som är
nedlagt i en fastighet undgår beskattning medan motsvarande avkastning på
bankmedel, värdepapper m.m. beskattas.
Om alternativet med schablonbeskattning av fastigheter väljs som norm,
dvs. avdrag för ränteutgifter godtas, måste både marknadsvärdet och avkast-
ningen fastställas. Genom att använda köpeskillingskoefficienter kan
marknadsvärdet på marginalen fastställas. Alternativt kan marknadsvärdet
beräknas utifrån taxeringsvärdet, eftersom detta skall motsvara 75 % av
marknadsvärdet. Som avkastning kan någon form av altemativavkastning
användas, exempelvis bankernas inlåningsränta eller den långsiktiga avkast-
ningen på värdepapper.
Om avkastningen schablonmässigt sätts till 5,5 %2 och marknadsvärdet
fastställs med köpeskillingskoefficienten, som i beräkningen är satt till 1,75,
uppgår intäkten för småhus för inkomståret 1996 till 75 miljarder kronor
och skatten till 23 miljarder kronor. Då fastighetsskatten för småhus uppgår
till 15 miljarder kronor kan skatteförmånen beräknas till 8 miljarder kronor.
Om däremot marknadsvärdet beräknas utifrån taxeringsvärdet uppgår intäk-
ten för småhus till 67 miljarder kronor och skatteförmånen till 5 miljarder
kronor.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
2 Innebär en intäkt om 7,33 % på taxeringsvärdet och motsvarar en fastighetsskatt om
2,2 % vid en kapitalskatt om 30 %. En första svånghet uppstår när det gäller att fastställa
avkastningens nivå - skall in- eller utlåningsräntan användas. Problemet blir större ju
större räntegapet är. Egentligen bör två olika avkastningssatser användas, en för eget
kapital och en för lånat kapital.
För det tredje alternativet, normen med skattefrihet för privatbostäder,
jämförs fastighetsskatten med skattereduktionen på utgiftsräntoma. I de fall
skattereduktionen är större än fastighetsskatten föreligger ett stöd och vice
versa. Ränteutgifterna för småhus beräknas uppgå till 47 miljarder kronor5,
vilket medför en skattereduktionen om drygt 14 miljarder kronor. Från den-
na reduktion skall fastighetsskatten, 15 miljarder kronor, avräknas vilket
medför en skattesanktion om 1 miljarder kronor.
Om alternativet med schablonintäktsberäkning på marknadsvärdet väljs
uppgår således skatteförmånen till 8 miljarder kronor, medan alternativet
med skattefrihet medför en skattesanktion om 1 miljarder kronor. I redovis-
ningen har schablonintäktsberäkningen på marknadsvärdet valts som norm,
dels beroende på svårigheter att uppskatta förmånsvärdet vid en norm med
konventionell beskattning, dels beroende på att normen med skattefrihet inte
är neutral visavi beskattningen av annat kapital.
Motsvarande beräkningar har även gjorts för bostadsrätter där en
schablonintäktsberäkning medför en skatteförmån på 0,5 miljarder kronor,
varav schablonintäktsberäkningen medför en skatteförmån på 3,5 miljarder
kronor och den begränsade skattereduktionen för ränteutgifter en skattesank-
tion på 3,0 miljarder kronor. Den senare skattesanktionen uppstår genom att
endast en del av föreningens ränteutgifter går att utnyttja vid skatteberäk-
ningen.
Kostnader för resor till och från arbetet är enligt gällande regler avdrags-
gilla i den mån de överstiger 6 000 kr. Skatterättsligt anses däremot denna
typ av kostnader vara privata levnadskostnader och skall således inte berätti-
ga till avdrag. Enligt detta synsätt är avdraget således en skatteawikelse.
Anledningen till att denna typ av kostnader betraktas som privata levnads-
kostnader har sitt ursprung i att den skattskyldige själv har ansetts kunna
välja sin bostadsort. Emellertid är sådana val inte alltid möjliga i praktiken.
Om det senare synsättet ligger till grund för normen kan reskostnader upp
till en viss nivå betraktas som privata levnadskostnader (närområdet) medan
kostnader över denna nivå kan ses som kostnader för intäkternas förvärvan-
de. Nivån kan antingen sättas som en beloppsgräns, som i gällande regelsys-
tem, eller som en avståndsgräns. Enligt den senare riktlinjen är avdraget för
resekostnader till och från arbetet inte någon skatteawikelse. Enligt de rikt-
linjer som används i redovisningen utgör dock denna typ av avdrag en av-
vikelse.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
1 Ränteutgifterna för skattskyldiga med småhus uppgick 1993 till ca 62 miljarder krcnor. Efter
avdrag för intäktsräntor mm kvarstår 52 miljarder krcnor. Om man antar att 10 % av avdrags-
räntoma avser kcnsumtionslån, vilka enligt den valda normen q är avdragsgilla och således
utgör en skatteförmån, kvarstår 47 miljarder krcnor.
Inom vaije skatteområde har ett antal riktlinjer tagits fram, som tillsammans
utgör normen. De första riktlinjerna inom varje skatteområde, systemav-
gränsningen, bestämmer de yttre ramarna för skattesystemet. Dessa riktlin-
jer fastställer skatteperiodens längd, vilken typ av skatteskala som är förenlig
med normen, var beskattning skall ske osv. Därefter följer en huvudnorm,
som definierar skattebasen, och ett antal riktlinjer som preciserar huvud-
normen. Slutligen finns ett antal riktlinjer som begränsar huvudnormen.
Eftersom riktlinjerna inom de tre redovisade skatteområdena är ganska om-
fattande redovisas dessa inte i sin helhet i denna bilaga (se i stället SOU
1995:36). Nedan återges istället de viktigaste riktlinjerna inom varje områ-
de.
I systemavgränsningen inom inkomstbeskattningen preciseras att skattepe-
riodens längd skall vara kalenderår eller räkenskapsår, att skatteskalan kan
vara progressiv, proportionell eller degressiv, att både sam- och särbeskatt-
ning är möjlig. Skattereduktioner är förenliga med normen om de inte har
som syfte att gynna vissa grupper av skattskyldiga.
Huvudnormen inom inkomstbeskattningen definierar skattebasen som
ökningen (eller minskningen) av nettoförmögenheten adderad med alla
konsumtionsutgifter under beskattningsperioden. Eftersom skattebasen defi-
nierad på detta sätt är omöjlig att fastställa empiriskt krävs ett antal precise-
ringar av huvudnormen.
Preciseringen av huvudnormen anger bl.a. att inget sparande får ske med
obeskattade medel, att priser, premier och stipendier utgör skattepliktig
inkomst. Även transfereringar och andra förmåner är skattepliktig inkomst
liksom förmånen av att bo i eget hem.
Riktlinjer som begränsar huvudnormen måste finnas dels för att förhindra
vissa typer av dubbelbeskattning, dels av administrativa skäl. Begränsningen
innebär bl.a. att inkomster med separat beskattning inte skall ingå i skatteba-
sen, att avdrag far ske för kostnader som krävs för intäkternas förvärvande
och att värdet av vissa typer av arbete, exempelvis hushållsarbete och ideellt
arbete, inte skall ingå i skattebasen.
Systemavgränsningens riktlinjer anger bl.a. att skattedelen i socialförsäk-
ringsavgiftema inte skall beräknas från individens perspektiv utan från ett
makroperspektiv. Vidare fastläggs vem som skall erlägga socialavgift eller
särskild löneskatt.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
10
Huvudnormen definierar skattebasen. Basen skall för egenavgifter, som
betalas av enskilda näringsidkare, i princip vara densamma som för inkomst-
skatt. För arbetsgivaravgifter skall basen i princip omfatta de ersättningar
som hos mottagaren skall beskattas som inkomst av tjänst.
Preciseringen innehåller riktlinjer om att endast ersättningar för utfört
arbete skall utgöra underlag för socialavgifter eller särskild löneskatt. Detta
innebär att transfereringar som barnbidrag, bostadsbidrag inte skall ingå i
underlaget. Ersättningar, som är förmånsgrundande enligt lagen om allmän
försäkring (AFL), skall ingå i underlaget för socialavgifter medan ersättning-
ar som inte är förmånsgrundande enligt AFL skall ingå i underlaget för sär-
skild löneskatt.
Systemavgränsningen för mervärdesskatten innebär bl.a. att yrkesmässig
omsättning krävs för skattskyldighet, att skattesatsen skall vara proportio-
nell, att offentlig myndighetsutövning inte skall vara skattepliktig, att desti-
nationsprincipen skall tillämpas i internationella transaktioner.
Enligt huvudnormen skall skattebasen innehålla allt tillhandahållande i
form av varor och tjänster.
Preciseringarna innebär bl.a. att uttag ur näringsverksamhet skall vara
skattepliktig, att uthyrning av fast egendom och att värdet av bank- och för-
säkringstjänster skall ingå i skattebasen om tjänsten är avsedd för konsum-
tion. De begränsande riktlinjerna innebär bl.a. att sparande, exempelvis
premier för livförsäkringar och investeringar, inte skall ingå i skattebasen.
Varor och tjänster som subventioneras av offentliga medel är inte skatteplik-
tiga när den ingående mervärdesskatten är högre än den utgående
mervärdesskatt som skulle utgå på det subventionerade priset.
Normen för punktskatter är betydligt svårare att fastställa än normen för
övriga skatter. Huvudnormen är att skatten skall vara proportionell, en prin-
cip som även används internationellt.
För vissa breda skattebaser, exempelvis energiskatten, innebär precise-
ringen att skatteuttaget kan variera beroende på ändamål. Detta innebär att
skatten på energi för transporter kan vara högre än skatten på energi för
uppvärmning respektive skatten på energi som används i produktionen (in-
satsvara).
Preciseringen tillåter även att vissa skattebaser klassindelas beroende på
utsläppsgrad, exempelvis bensin.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
11
Det finns anledning att dela in awikelsema i olika grupper. Som tidigare
nämnts finns skillnader mellan icke skattepliktiga offentliga transfereringar
som barnbidrag m.fl. och andra awikelser. Ett införande av skatteplikt för
offentliga transfereringar skulle vid bibehållna politiska mål ge ökade offent-
liga utgifter, finansierade genom ökade skatter. Sådana icke saldopåverkan-
de awikelser har särredovisats.
Ett införande av skatteplikt för andra inkomster eller minskade avdrags-
möjligheter kan antingen resultera i ökade skatteintäkter eller erodera den
bas som skatteawikelsen beräknats på. Exempelvis skulle ett slopat avdrag
för resor till och från arbetet ge ökade skatteintäkter medan en skattebeläg-
gning av skogsägares uttag av bränsle förmodligen skulle erodera basen.
Avvikelserna har delats upp i tre huvudgrupper, saldopåverkande respek-
tive icke saldopåverkande skatteförmåner samt saldopåverkande skattesank-
tioner. De saldopåverkande skatteförmånerna har dessutom delats upp i åtta
undergrupper.
Grupp 1 - Ej skatteplikt. Awikelser som beror på skattefrihet eller reduce-
rad skatteplikt. Förekommer i inkomstbeskattningen som inkomster som ej
är skattepliktiga, exempelvis intäkter för försäljning av vilt växande bär och
utlandstillägg. Inom mervärdesskatteområdet är upplåtelser av hyresrätter,
biografföreställningar, m.m. att hänföra till denna grupp.
Grupp 2 - Avdrag för privata levnadskostnader. Exempel på sådana
awikelser är avdrag för konsumtionsräntor (dock ej boenderäntor) och av-
drag för kostnader för resor till och från arbetet.
Grupp 3 - Avdrag för icke förvärvskälleanknutna kostnader. Exempel
på avdrag i denna grupp är kvittning av underskott av litterär verksamhet
mot inkomst av tjänst.
Grupp 4 - Avdrag som innebär räntefri skattekredit via uppskjutande av
skatten. Exempelvis pensionsförsäkringar, avsättning till periodiseringsfond
och överavskrivning på inventarier.
Grupp 5 - Lägre skattesats. Reducerad moms för livsmedel, m.m., lägre
skattesats för avkastning på pensionsförsäkringar.
Grupp 6 - För stort kostnadsavdrag. Till denna grupp hör regler som
tillåter för stora avdrag i förhållande till vad som är företagsekonomiskt
motiverat, utlandstraktamenten enligt de regler som gällde t.o.m. 1994 års
taxering.
Grupp 7 - Icke skattskyldighet för ideella föreningar m.m..
Grupp 8 - Övriga undantag. Till denna grupp har förts vissa inslag i
dubbelbeskattningsavtal, koncembidragsdispens m.m.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
12
Avvikelser som är skattesanktioner utgörs av vissa inkomster som dubbelbe-
skattas eller beskattas med en högre skattesats jämfört med andra inkoms-
ter. En skattesanktion kan också utgöras av kostnader hos ett företag som
inte är avdragsgilla i taxeringen, exempelvis kostnader för representation
som överstiger en viss nivå. I redovisningen har ingen fullständig genom-
gång gjorts av skattelagstiftningen med avseende på skattesanktioner utan
enbart enstaka sanktioner finns redovisade.
Ej saldopåverkande skatteförmåner utgörs av avvikelser som beror på icke
skatteplikt eller reducerad skatteplikt för offentliga transfereringar till den
del de inte utgör ersättning för utfört arbete. Eftersom samtliga inkomster
enligt normen är skattepliktiga blir dessa transfereringar automatiskt definie-
rade som skatteförmåner.
Exempel på icke saldopåverkande avvikelser är allmänt barnbidrag,
bidragsförskott och bostadstillägg för pensionärer. Även det särskilda grun-
davdraget för pensionärer hör till denna grupp.
En skatteawikelse kan antingen vara definitiv, dvs awikelsen innebär en
definitiv skattelättnad, eller innebära ett uppskov med beskattning. En av-
vikelse som utgörs av ett uppskov är analog med ett räntefritt lån. Effekterna
av skatteawikelser kan antingen beräknas enligt skattebortfallsmetoden,
(eng. revenue forgone - RF-metoden), skatteökningsmetoden (eng. revenue
gain-RG-metoden) eller utgiftsekvivalentmetoden (eng. outlay equivalents
- OE-metoden). Den mest vanliga beräkningsmetoden internationellt är RF-
metoden. I USA beräknar The Treasury awikelsema både enligt RF-meto-
den och OE-metoden.
Vid RF-metoden beräknas det potentiella skattebortfall som uppstår på
grund av undantaget. Beräkningen är en marginalberäkning och visar skill-
naden i skatt när beräkningen görs med respektive utan undantag. Metoden
är statisk och tar inte hänsyn till beteendeförändringar hos de skattskyldiga.
Beaktandet av beteendeförändringar kan medföra att nettoresultatet blir
negativt, dvs. ett slopande av skatteawikelsen medför minskade skatteintäk-
ter.
Vid OE-metoden räknas skatteawikelsen om till ett skattepliktigt bidrag.
Avvikelsen "resor till och från arbetet" räknas om till ett skattepliktigt bidrag
genom att det direkta skattebortfallet divideras med ett uttryck (1-t), där t är
marginalskatten, för den skattskyldige. Beräkningar för punktskatter är mer
komplexa, eftersom dessa även påverkas av mervärdesskatten.
RG-metoden används för att beräkna de ekonomiska effekterna av olika
skatteförslag. RG-metoden är en nettoberäkningsmetod, som visar nettoef-
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
13
fekten på offentliga sektorns saldo vid ett slopande eller införande av en
skatteawikelse. RG-metoden tar även hänsyn till beteendeförändringar.
Beräkningarna kan redovisas antingen kassamässigt eller periodiserat.
En periodiserad redovisning visar kostnaden för awikelsen för ett specifikt
år medan en kassamässig redovisning visar betalningsflödena under ett spe-
cifikt år. Periodiserade beräkningar utgör ett bättre beslutsunderlag, eftersom
de inte påverkas av betalningar som enbart är förskjutningar i tiden. Här har
valts en periodiserad redovisning.
Awikelsema i denna rapport redovisas i termer av utgiftsekvivalenter och
redovisas både brutto- och nettoberäknade och avser inkomståret 1996
De totala saldopåverkande skatteawikelsema beräknas brutto till 114
miljarder kronor, varav 66 miljarder kronor inom inkomstbeskattningen, 8
miljarder kronor för socialavgifter och särskild löneskatt, 37 miljarder kro-
nor inom mervärdesskatten och till 17 miljarder kronor för punktskatterna.
Sanktionerna beräknas till 14 miljarder kronor.
De nettoberäknade awikelsema uppgår totalt till 78 miljarder kronor,
varav 43 miljarder kronor inom inkomstbeskattningen, 6 miljarder kronor
för socialavgifter och särskild löneskatt, 28 miljarder kronor inom
mervärdesskatten och till 11 miljarder kronor för punktskatterna. Sanktio-
nerna beräknas till 11 miljarder kronor.
De icke saldopåverkande awikelsema beräknas till 60 miljarder kronor,
varav 48 miljarder kronor inom inkomstbeskattningen och 12 miljarder
kronor för socialavgifter och särskild löneskatt.
Samtliga skatteawikelser är marginalberäknade, vilket innebär att en
summering inte kan göras, eftersom detta medför en överskattning av det
totala beloppet avseende skatteawikelser.
En summering har ändå gjorts inte som en skattning av de totala skatteav-
vikelsema utan enbart för att erhålla en fördelning av skatteawikelsema på
olika typer, ändamål, m.m. En summering ger också en snabb bild av skatte-
awikelsemas betydelse.
Intäkter av tjänst
Under inkomst av tjänst finns 30 awikelser som berör inkomstsidan och sex
awikelser som berör avdragssidan. Knappt hälften av dessa avser icke
saldopåverkande transfereringar från offentlig sektor. De icke saldopåver-
kande awikelsema utgör awikelser enbart vid bruttoredovisningen. Awi-
kelsen är beräknad för att icke skattepliktiga transfereringar skall kunna
jämföras med andra skattepliktiga transfereringar. En sådan jämförelse görs
i tabell 7. Den viktigaste saldopåverkande awikelsen är "pensionskostnader
för arbetstagare", vilken uppgår till 5,8 miljarder kronor brutto och till 3,7
miljarder kronor netto. De icke saldopåverkande awikelsema uppgår till 32
miljarder kronor brutto.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
14
Kostnader i tjänst, allmänna avdrag och särskilt grundavdrag
Den största skatteawikelsen under denna grupp är det särskilda grundav-
draget för pensionärer. Awikelsen är inte saldopåverkande utan visar endast
hur mycket pensionerna borde öka för att pensionärskollektivet skall erhålla
samma inkomst efter skatt om pensionen beskattas som löneinkomst.
Avdrag för resor till och från arbetet utgör den största saldopåverkande
awikelsen. Awikelsen uppgår brutto till 5,9 miljarder kronor och netto till
3,8 miljarder kronor.
Avdrag för pensionspremier uppgår till knappt 10 miljarder kronor och
skatteförmånen till 0,7 miljarder kronor brutto och till 0,4 miljarder kronor
netto. Skatteförmånen är beräknad som skillnaden i marginalskatt vid
avdragstillfället och pensionsutbetalningen.
De saldopåverkande awikelsema uppgår till 7,7 miljarder kronor brutto
respektive 4,9 miljarder kronor netto.
Intäkter av näringsverksamhet
Enligt 22 § Kommunalskattelagen skall uttag av bränsle från fastighet, som
är taxerad som lantbruksenhet inte beskattas, om uttaget bränsle skall använ-
das för uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad. Skatteawikelsen
har beräknats till 1,8 miljarder kronor brutto och till knappt 0,8 miljarder
kronor netto.
Kostnader i näringsverksamhet
De största awikelsema orsakas av reglerna om återföring av skatteutjäm-
ningsreserv (surv), avsättningar till periodiseringsfonder och
direktavskrivningar för byggandsinvesteringar. Awikelsen vid återföring av
surv består dels av en räntekredit under ett till sju år för 8/10 av det reserve-
rade beloppet, dels av att 1/10 av det reserverade beloppet får överföras till
eget kapital utan skattekonsekvenser. Skatteawikelsen beräknas till 7,6
miljarder kronor brutto och till 5,1 miljarder kronor netto avseende inkomst-
året 1994. För inkomståret 1996 beräknas awikelsen till 2,0 miljarder kro-
nor respektive 1,3 miljarder kronor. För periodiseringsfonder beräknas awi-
kelsema till 9,7 miljarder kronor brutto och till 6,0 miljarder kronor netto.
Awikelsen för direktavskrivningar av byggnadsinvesteringar beräknas till
3,1 miljarder kronor brutto respektive 2,2 miljarder kronor netto.
Värdeminskning av inventarier innebär en awikelse om skattelagstift-
ningens avskrivningsregler medför en snabbare avskrivning jämfört med en
avskrivning som görs på ekonomisk livslängd. Skatteawikelsen är en ränte-
fri skattekredit och beräknas till 2,0 miljarder kronor brutto respektive 1,4
miljarder kronor netto.
Enligt 23 § Kommunalskattelagen får omedelbart avdrag ske för utgifter,
som avser anläggning av ny skog och dikning, som främjar skogsbruk.
Lagstiftningen gäller även för plantering av träd och buskar för frukt- eller
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
15
bärodling. Stödet innebär en räntefri skattekredit och beräknas uppgå till 1,3
miljarder kronor brutto och till 0,6 miljarder kronor netto.
Intäkter av kapital
Enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel är skattesat-
sen 15 %4 på en schablonberäknad avkastning. Skatteawikelsen består av
skillnaden mellan skatt på verkliga intäkter plus ränteeffekten på värdesteg-
ring minus den inbetalda avkastningsskatten. Awikelsen beräknas till 11,5
miljarder kronor brutto respektive 8,2 miljarder kronor netto.
För inkomståret 1994 föreligger en skatteawikelse genom enkelbeskatt-
ning av bolagsinkomster. Såvitt gäller realisationsvinst begränsades beskatt-
ningen till 50 % av vinsten. Denna skatteförmån upphörde 1995, då dubbel-
beskattningen återinfördes. Skatteawikelsen uppgick för 1994 till 8,8 -
miljarder kronor brutto och till 6,3 miljarder kronor netto.
De största skatteförmånerna avser avkastningen på eget hem, dvs småhus
och bostadsrätter. Skatteförmånen, när hänsyn tagits till fastighetsskatten,
beräknas för småhus till 10,7 miljarder kronor brutto och till 7,5 miljarder
kronor netto. För bostadsrätter beräknas förmånerna till 5,3 miljarder kronor
brutto respektive 3,7 miljarder kronor netto.
De saldopåverkande skattestöden uppgår till 34,6 miljarder kronor brutto
och till 24,4 miljarder kronor netto.
Kostnader i kapital
Enligt normen skall inte reduktion medges för ränteutgifter som avser
konsumtionskrediter. Denna förmån utgör den största skatteförmånen, men
eftersom det ej är möjligt att skilja konsumtionsräntor från andra räntor har
ingen beräkning kunnat göras.
Bostadsrättsföreningar vars räntekostnader överstiger de intäkter man har
att redovisa har ingen möjlighet att erhålla skattereduktion för detta under-
skott. Enligt normen utgör detta en skattesanktion som brutto beräknas till
4,2 miljarder kronor och netto till 3,0 miljarder kronor.
Skattesanktionen för räntor som enbart berättigar till 21 % reduktion
uppgår till 0,3 miljarder kronor brutto och till 0,2 miljarder kronor netto.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
4 Fram t.o.m 1994 var skattesatsen 9 %. Det är viktigt att påpeka effekten av det
schablonsystem som tillämpas. Ser man till ett enskilt år kan schablonintäkten avvika
från en normalt beräknad intäkt. Det blir då inte riktigt att beräkna avvikelsen som
skillnaden mellan den normala skattesatsen (30%) och den som tillämpas for schablon-
systemet. De avvikelser som kan uppstå enskilda år kan accepteras eftersom
pensionskapitalen är bundna över lång tid. Ett år med för hög beskattning motverkas av
ett annat år med för låg beskattning. När det gäller att studera avvikelser avseende ensta-
ka år leder schablonsystem av denna typ således till problem. Trots detta baseras beräk-
ningarna på skillnaderna mellan de olika skattesatserna. De beräknade awikelsema är
därför behäftade med mycket stor osäkerhet.
16
Undantag från skattskyldighet
Undantag från skattskyldighet innebär att den skattskyldige ej är skatteplik-
tig för vissa inkomster de erhåller. I denna grupp ingår skatteawikelsen för
Svenska Kyrkan med 0,3 miljarder kronor.
Awikelsema inom socialförsäkringen avser dels undantag från särskild
löneskatt och gäller i huvudsak de undantag som finns under inkomstbeskat-
tningen, dels undantag från allmän tilläggspensionsavgift. Dessutom finns
vissa lagreglerade tillfälliga nedsättningar och reduceringar av arbetsgiva-
ravgifter.
Undantag från särskild löneskatt
Under inkomst av tjänst bör i princip särskild löneskatt utgå på bl a flytt-
ningsbidrag, ersättning för blod och värnpliktigas förmåner.
Under näringsverksamhet bör särskild löneskatt utgå på uttag av bränsle,
anläggning av ny skog samt för avdrag för resor till och från arbetet. Stödet
uppgår till 4,2 miljarder kronor brutto och till 3,3 miljarder kronor netto.
Undantag från tilläggspensionsavgift
I princip samtliga skattepliktiga transfereringar är pensionsgrundande vad
avser ATP. Enligt gällande regler påförs dessa inte någon ATP-avgift. De
beloppsmässigt mest betydande av dessa är sjukpenning, föräldrapenning ,
livränta vid arbetsskada och arbetslöshetsersättning. I de beräkningar som
gjorts har samtliga pensionsgrundande transfereringar påförts ATP-avgift.
Av riksdagen beslutade riktlinjer för ålderspensionsreformen följer att i
framtiden skall en motsvarighet till arbetsgivaravgift införas vad gäller pen-
sionsgrundande socialförsäkringsersättningar. Skatteawikelsen uppgår till
12.2 miljarder kronor.
Nedsättning av socialavgifter
Stöd genom nedsättning av socialavgifter ges till näringslivet i vissa bran-
scher i stödområde 1 samt i den norra delen av stödområde 2. Nedsättningen
är 10 procentenheter och omfattar både arbetsgivare och egenföretagare.
Däremot gäller inte nedsättningen stat och kommun. Stödet beräknas uppgå
till 0,8 miljarder kronor brutto och till 0,5 miljarder kronor netto.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
17
Lag om tillfällig awikelse från lagen om socialavgifter
För att främja utbildning och kompetens far arbetsgivare som låter en an-
ställd deltaga i utbildning på arbetstid göra avdrag med 500 kr per arbetsdag
från det belopp som skall betalas i arbetsgivaravgifter. Förutsättningen är
dock att arbetsgivaren anställer en av länsarbetsnämnden anvisad ersättare.
Avdrag får även göras med 75 kr/tim, dock högst 40 000 kr, för anställda
som deltar i fortbildning anordnad eller godkänd av länsarbetsnämnden.
Avvikelsen beräknas till 2,8 miljarder kronor brutto och till 2,0 miljarder
kronor netto.
Undantag från skatteplikt
Undantag från skatteplikt innebär att mervärdesskatt inte utgår på tjänsten
eller varan. Totalt beräknas skatteförmånerna exklusive undantaget för upp-
låtelse av hyresrätter m.m. uppgå till 11 miljarder kronor brutto och till 6
miljarder kronor netto.
Upplåtelse av arrende, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller
annan rättighet till fastighet eller del av fastighet är inte skattepliktigt. Skat-
teförmånen beräknas till 14,5 miljarder kronor brutto och till 10,9 miljarder
kronor netto. Skatteawikelsen är inte redovisad i tabell 1, eftersom en sådan
avvikelse medför icke neutralitet mellan boende i hyresrätt och boende i eget
hem.
Mervärdesskatt utgår heller inte på TV-licenser, vilket innebär en skatte-
förmån på 1,8 miljarder kronor brutto och 1,4 miljarder kronor netto. Lotte-
rier är också undantagen från mervärdesskatteplikt, vilket innebär en
skatteförmån på 4,0 miljarder kronor brutto och 3,0 miljarder kronor netto.
Skattesats
En reducerad mervärdesskatt utgår på livsmedel, rumsuthyming, personbe-
fordran samt transport i skidliftar. Totalt beräknas stödet brutto uppgå till
26,2 miljarder kronor varav 21,2 miljarder kronor för livsmedel. Nettobe-
loppen uppgår till 19,7 miljarder kronor respektive 16,0 miljarder kronor.
För allmän nyhetstidning utgår mervärdesskatt med 6 %, vilket innebär
ett stöd om 1,9 miljarder kronor brutto och 1,4 miljarder kronor netto. Detta
stöd kan jämföras med presstödet om 0,4 miljarder kronor.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
18
Energiskatt
De största awikelsema avseende punktskatterna gäller energiskatten. Totalt
beräknas förmånsdelen i awikelsema uppgå till 17,0 miljarder kronor brutto
och till 11,0 miljarder kronor netto.
Den största enskilda awikelsen avser skatt på diesel för vilken förmånen
uppgår till 7,4 miljarder kronor brutto respektive 5,1 miljarder kronor netto.
Skatt på diesel tas för närvarande ut med mellan 15 och 20 öre per kWh
men enligt normen borde skattesatsen uppgå till 38 öre per kWh.
Det differentierade skatteuttaget på fossila bränslen medför en skatteför-
mån på 2,8 miljarder kronor respektive 1,6 miljarder kronor medan skatte-
förmånen på biobränslen beräknas till 4,2 miljarder kronor brutto respektive
2.4 miljarder kronor netto. Skattebefrielse för bandrift innebär en skatteför-
mån på 1,0 miljarder kronor brutto respektive 0,7 miljarder kronor netto.
Sanktionsdelen uppgår inom energiskatteområdet till 0,5 miljarder kro-
nor brutto respektive 0,3 miljarder kronor netto och avser skatteuttag på
energi i sektorerna jord- och skogsbruk.
Koldioxidskatt
De totala skatteförmånerna kan uppskattas till 0,5 miljarder kronor brutto
respektive 0,4 miljarder kronor netto.
Enligt gällande lagstiftning är bränsle som åtgår för produktion av elkraft
undantagen från koldioxidskatt. Undantaget innebär en skatteförmån på 0,3
miljarder kronor brutto och på 0,2 miljarder kronor netto.
Övriga punktskatter
För elkraft som produceras i vattenbaserade kraftverk utgår i vissa fall en
särskild skatt per producerad kWh. Skattesatsen varierar mellan 2 och 4
öre/kWh beroende på anläggningens ålder. Skatten är en form av inkomst-
skatt som enbart lagts på vissa kraftproducerande företag och är därför att
betrakta som en skattesanktion. Skatteawikelsen beräknas till 1,8 miljarder
kronor brutto och till 1,3 miljarder kronor netto.
Motsvarande skatt tas även ut för elkraft som produceras i kämkraftsan-
läggningar. Skatteuttaget är 1,2 öre/kWh. Skattesanktionen beräknas till 0,8
miljarder kronor brutto respektive 0,6 miljarder kronor netto.
Försäljningsskatt på motorfordon är differentierad beroende på miljö-
klass. För personbilar i miljöklass tre är skatten 2 000 kr högre jämfört med
personbilar i miljöklass två. För tunga lastbilar i miljöklass 3 är skatten 75
000 kr högre jämfört med tunga lastbilar i miljöklass 1. Det extra skatteutta-
get utgör en sanktion, som uppgår till 0,3 miljarder kronor brutto och till 0,2
mkdr netto.
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 1-4
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
19
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
I tabell 1 nedan redovisas brutto- och nettobeloppen för de enskilda av-
vikelserna. Bruttobeloppet motsvarar den transferering som krävs för att den
skattskyldiges nettoinkomst skall vara oförändrad om skatteawikelsen
slopas. Nettobeloppet utgörs av bruttobeloppet efter avdrag för skatt. De
första 119 awikelsema avser saldopåverkande awikelser som utgör förmå-
ner. Awikelsema 120-127 är sanktioner, vilket innebär att beloppet är fra-
mräknat som ett negativt skattepliktigt bidrag. Awikelsema 128-158 är icke
saldopåverkande, dvs ett slopande av awikelsen samtidigt med införande av
ett skattepliktigt bidrag påverkar inte den offentliga sektorns saldo.
Tabell 1 Skatteawikelser 1993-1996. Miljarder kronor.
Saldopåverkande
avvikelser
Skatteförmån brutto
Skatteförmån netto
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Intäkter av tjänst
1 Stipendier
2 Hittelön
3 Ersättning för blod m.m.
4 Intäkter vid försäljning
av vilt växande bär
5 Utlandstillägg
6 Kostnadsersättning
personal SIPRI
7 Kostnadsersättning till
utländska forskare
8 Utlandstraktamenten
9 Tjänsteinkomster vistelse
utomlands
10 Tjänsteinkomster utländska
fartyg
11 Pensionskostnader för
arbetstagare
12 Ersättning pga politisk
förföljelse
13 Ersättning till
neurosedynskadade
14 Kontantunderstöd av
arbetslöshetsnämnd
15 Arbetsgivares utgifter
för personalsjukvård
16 Personalrabatter mm.
0,02 0,02
0,00 0,00
0,00 Upphört
2,42 4,3
0,42 0,42
0,02 0,02
0,00 0,00
5,06 5,83
0,42 Upphört
0,01 0,01
0,00 0,00
0,00 Upphört
1,61 2,90
0,25 0,25
0,01 0,01
0,00 0,00
3,23 3,67
0,25 Upphört
Kostnader i tjänst, allmänna avdrag
17 Underskott i litterär
m.m. verksamhet
18 Avdrag för dubbel
|
bosättning |
0,68 |
0,72 |
0,76 |
0,77 |
0,45 |
0,46 |
0,48 |
0,49 | |
|
19 |
Avdrag för resor till |
6,88 |
7,33 |
5,86 |
5,89 |
4,57 |
4,70 |
3,74 |
3,77 |
|
20 21 |
Avdrag för hemresor Avdrag för |
0,72 |
0,72 |
0,69 |
0,69 |
0,48 |
0,46 |
0,44 |
0,44 |
|
22 |
Kvittning av underskott |
0,09 |
0 |
0,36 |
0,05 |
0 |
0,17 |
20
Saldopåverkande
avvikelser
Skatteförmån brutto
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Skatteförmån netto
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Intäkter av näringsverksamhet
23 Uttag av bränsle m.m. 1,40
24 Avverkningsrätt till skog
25 Näringsbidrag
26 Avgångsvederlag till
jordbrukare
27 Avyttring av näringsfastighet
och liknande
1,48 1,51 1,80
0,74 0,76 0,77
0,83
Kostnader i näringsverksamhet
|
28 |
Anläggning av skog m.m. |
1,02 |
1,09 |
1,12 |
1,33 |
0,54 |
0,56 |
0,57 |
0,61 |
|
29 |
Skogsavdrag | ||||||||
|
30 |
Substansminskning | ||||||||
|
31 |
Avdrag till och från | ||||||||
|
32 |
Bidrag till regional | ||||||||
|
33 |
Lagemedskrivning |
0,06 |
0,05 |
0,07 |
0,01 |
0,04 |
0,03 |
0,05 |
0,01 |
|
34 |
Pågående arbeten |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
|
35 |
Kämkraftsanläggning |
0,01 |
0,02 |
0,02 |
0,02 |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
|
36 |
Bostadskooperationens | ||||||||
|
garantifond |
0,03 Upphört |
0,02 Upphört | |||||||
|
37 |
Avgifter VPC |
0,08 |
0,07 |
0,07 |
0,07 |
0,06 |
0,05 |
0,05 |
0,05 |
|
38 |
Dubbelbeskattningsavtal, | ||||||||
|
39 |
Koncernbidrags dispens | ||||||||
|
40 |
Skadeförsäkringsföretag |
0,72 |
0,65 |
0,65 |
0,65 |
0,50 |
0,47 |
0,47 |
0,47 |
|
41 |
Rabatt från ekonomiska |
0,14 |
0,13 |
0,13 |
0,13 |
0,10 |
0,09 |
0,09 |
0,09 |
|
42 |
Hypoteksbank, -kassa m m |
0,01 |
0,01 |
Upphört |
0,01 |
0,01 Upphört | |||
|
43 |
Skogskonto |
0,35 |
0,34 |
0,31 |
0,37 |
0,18 |
0,17 |
0,16 |
0,17 |
|
44 |
Avsättning till | ||||||||
|
45 |
Skatteutj ämningsreserv |
3,08 Upphört |
2,02 Upphört | ||||||
|
46 |
Återföring |
7,61 |
2,38 |
2,00 |
5,13 |
1,60 |
1,31 | ||
|
47 |
Annellavdrag |
2,60 Upphört |
1,82 Upphört | ||||||
|
48 |
Överavskrivningar avseende |
1,65 |
1,71 |
1,88 |
1,96 |
1,16 |
1,23 |
1,35 |
1,41 |
|
49 |
Periodiseringsfonder |
10,01 |
9,45 |
9,72 |
6,50 |
6,08 |
5,99 | ||
|
50 |
Direktavskrivningar |
0,79 |
0,39 |
3,07 |
0,57 |
0,28 |
2,21 | ||
Intäkter och kostnader i kapital samt skattereduktioner
|
51 |
Avkastning småhus |
14,35 |
16,30 |
16,57 |
10,66 |
10,04 |
11,41 |
11,60 |
7,46 |
|
52 |
Avkastning bostadsrätter |
9,64 |
5,79 |
5,84 |
5,29 |
6,75 |
4,05 |
4,09 |
3,71 |
|
53 |
Realisationsvinst |
4,97 |
8,83 |
4,25 |
4,25 |
3,48 |
6,28 |
3,02 |
3,02 |
|
54 |
Utdelning aktier mm |
4,56 Upphört |
3,20 Upphört | ||||||
|
55 |
Uppskov reavinstbeskattning |
0,43 |
1,64 |
1,64 |
1,64 |
0,30 |
1,15 |
1,15 |
1,15 |
|
56 |
Uttag av aktier |
Upphört |
Upphört | ||||||
|
57 |
Allemansfond |
0,42 |
0,55 |
0,71 |
0,73 |
0,30 |
0,39 |
0,50 |
0,51 |
|
58 |
Avkastningsskatt |
7,81 |
5,59 |
11,46 |
11,46 |
5,47 |
3,91 |
8,18 |
8,18 |
|
59 |
Ri skkapitala vdrag |
0,59 |
0,41 | ||||||
Kostnader i kapital
60 Konsumtionskrediter
61 Reaförluster,
marknadsnoterade aktier
62 Marknadsnoterade
fordringar
21
Saldopåverkande
avvikelser
Skatteförmån brutto
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Skatteförmån netto
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Skattereduktioner mm
|
63 |
ROT-reduktioner |
1,83 |
4,40 Upphört |
1,03 |
2,52 Upphört |
|
Skattskyldighet | |||||
|
64 |
Understödsföreningar | ||||
|
65 |
Akademier m.m. | ||||
|
66 |
Företagareförening m.m. | ||||
|
67 |
Erkända arbetslöshetskassor |
m.m. | |||
|
68 |
Ideella föreningar | ||||
|
69 |
Kyrkor |
0,42 |
0,42 0,42 0,42 |
0,30 |
0,30 0,30 0,30 |
70 Ägare av vissa fastigheter
A rbetsgivaravgifter
71 Lag om nedsättning av
|
socialavgifter |
0,65 |
0,69 |
0,75 |
0,76 |
0,47 |
0,50 |
0,54 |
0,54 |
|
72 Lag om tillf avvikelse | ||||||||
|
från lagen om soc.avg |
1,69 |
2,47 |
2,17 |
2,75 |
1,22 |
1,78 |
1,56 |
1,98 |
|
73 Anställningsstöd GAS/RAS |
2,43 |
0,83 |
0,42 |
1,75 |
0,60 |
0,30 |
Särskild löneskatt
74 Utländska artister
75 Ersättning skiljemannauppdrag
7 6 Ersättning till idrottsutövare
77 Bidrag från Sveriges författarfond
78 Vinstandelsstiftelser
Mervärdesskatt, undantag från skatteplikt
79 Upplåtelse hyresrätt m.m.5
|
80 |
TV-licenser m.m. |
1,64 |
1,70 |
1,76 |
1,82 |
1,23 |
1,28 |
1,32 |
1,37 |
|
81 |
Allmän nyhetstidning |
2,23 |
2,32 |
2,39 Upphört |
1,67 |
1,74 |
1,80 Upphört | ||
|
82 |
Avgiftsfria periodiska | ||||||||
|
83 |
Annan periodisk | ||||||||
|
84 |
Internationell |
0,22 |
0,23 |
0,24 |
0,26 |
0,17 |
0,18 |
0,18 |
0,19 |
|
85 |
Immateriella rättigheter |
0,05 |
0,05 |
0,05 |
0,06 |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
|
86 |
Framförande av litterärt | ||||||||
|
87 |
Försäljning av bildkonst m.m. | ||||||||
|
88 |
Biografföreställningar |
0,18 |
0,19 |
0,21 |
0,22 |
0,14 |
0,14 |
0,16 |
0,16 |
|
89 |
Konserter och |
0,17 |
0,18 |
0,19 |
0,19 |
0,13 |
0,14 |
0,14 |
0,15 |
|
90 |
Läkemedel |
0,83 |
0,86 |
0,89 |
0,96 |
0,62 |
0,64 |
0,66 |
0,72 |
|
91 |
Frimärken, sedlar, mynt |
Upphört |
Upphört | ||||||
|
92 |
Lotterier |
3,25 |
3,38 |
3,88 |
4,03 |
2,44 |
2,54 |
2,91 |
3,02 |
|
93 |
Omsättning av nybyggda | ||||||||
|
bostäder |
2,67 |
2,77 |
2,87 |
2,87 |
2,00 |
2,08 |
2,15 |
2,15 | |
|
94 |
Postbefordran |
0,60 |
0,10 Upphört |
0,45 |
0,08 Upphört | ||||
|
95 |
Idrottsevenemang |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
0,03 |
0,03 |
0,03 |
0,03 |
|
96 |
Ej subventionerad utbildning |
0,09 |
0,10 |
0,10 |
0,10 |
0,07 |
0,08 |
0,08 |
0,08 |
5 Avvikelsen redovisas inte eftersom normen medför att kapitalkostnaden för boende
i hyresrätt och boende i egna hem behandlas på olika sätt.
22
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Saldopåverkande Skatteförmån brutto Skatteförmån netto
|
awikelser |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
|
Skattesats | ||||||||
|
97 Livsmedel |
5,31 |
5,51 |
5,71 |
21,29 |
3,99 |
4,13 |
4,28 |
15,97 |
|
98 Serveringstjänster |
1,11 |
1,15 Upphört |
0,83 |
0,86 Upphört | ||||
|
99 Rumsuthyming m.m. |
0,29 |
0,47 |
0,48 |
0,50 |
0,22 |
0,35 |
0,36 |
0,38 |
|
100 Personbefordran |
1,41 |
2,24 |
2,32 |
2,42 |
1,06 |
1,68 |
1,74 |
1,82 |
|
101 Skidliftar |
0,05 |
0,08 |
0,09 |
0,09 |
0,04 |
0,06 |
0,06 |
0,07 |
|
102 Postbefordran |
0,55 Upphört |
0,42 Upphört | ||||||
|
103 Allmän nyhetstidning |
1,89 |
1,42 | ||||||
Undantag för skattskyldighet
|
104 Ideella föreningar |
0,05 |
0,05 |
0,06 |
0,06 |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
0,04 |
|
Redovisningsperiod | ||||||||
|
105 Tidpunkten för redovisningsskyldighet | ||||||||
|
i byggnadsrörelse |
0,67 |
0,43 |
0,33 |
0,39 |
0,51 |
0,32 |
0,25 |
0,29 |
Avdrag för ingående skatt
106 Ingående skatt på jordbruksarrende
Punktskatter
Energiskatt
Inrikes transporter
|
107 |
Skatt på diesel |
6,95 |
7,40 |
4,82 |
5,13 |
|
108 |
Skattebefrielse bandrift |
0,94 |
0,98 |
0,68 |
0,70 |
|
109 |
Skattebefrielse inrikes |
0,32 |
0,32 |
0,23 |
0,23 |
|
110 |
Elförbrukning i |
0,77 |
0,78 |
0,45 |
0,45 |
|
111 |
Skatt på el för gas- |
0,12 |
0,13 |
0,08 |
0,09 |
|
112 |
Differentierat skatteuttag |
2,36 |
2,79 |
1,38 |
1,62 |
|
113 |
Skattebefrielse biobränslen |
3,87 |
4,16 |
2,27 |
2,42 |
|
114 |
Bidrag till värmeverk med |
0,38 |
0,38 |
0,27 |
0,28 |
|
115 |
Halvt avdrag för allmän |
0,10 |
0,10 |
0,07 |
0,07 |
Koldioxidskatt
|
116 Bränsle som åtgår vid | ||||
|
produktion av elkraft |
0,22 |
0,29 |
0,16 |
0,21 |
|
117 Avdrag för koldioxidskatt |
0,07 |
0,07 |
0,05 |
0,05 |
|
118 Avdrag för koldioxidskatt |
0,05 |
0,05 |
0,03 |
0,03 |
|
119 Skattebefrielse för |
0,08 |
0,08 |
0,06 |
0,06 |
23
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Saldopåverkande Skattesanktion brutto Skattesanktion netto
avvikelser ----------------------------------- -----------------------------------
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Kapital och punktskatter
Kapital
120 Ränteutgifter - 21%
|
reduktion |
-0,21 |
-0,27 |
-0,31 |
-0,32 |
-0,15 |
-0,19 |
-0,22 |
-0,23 |
|
121 Ränteutgifter | ||||||||
|
bostadsrättsföreningar |
-4,24 |
-4,24 |
-4,24 |
-4,24 |
-2,97 |
-2,97 |
-2,97 |
-2,97 |
Punktskatter
122 Energiskatt
|
förbrukning SNI1-3 |
-0,45 |
-0,47 |
-0,32 |
-0,34 | |
|
123 |
Koldioxidskatt - |
-0,26 |
-0,27 |
-0,18 |
-0,20 |
|
124 |
Skatt på viss |
-0,90 |
-1,80 |
-0,65 |
-1,30 |
|
125 |
Särskild skatt för |
-0,14 |
-0,80 |
-0,10 |
-0,58 |
|
126 |
Försäljningsskatt på |
-0,62 |
-0,30 |
-0,40 |
-0,17 |
|
127 |
Fastighetsskatt |
-2,62 -2,82 -3,07 |
-6,55 |
-1,89 -2,03 -2,21 |
-4,71 |
Ej saldopåverkande
avvikelser
Skatteförmån brutto
Skatteförmån netto
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Intäkter av tjänst
128 Flyttningsbidrag
129 Värnpliktigas förmåner
|
130 |
Socialbidrag |
3,86 |
4,70 |
4,92 |
4,89 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
131 |
Barnbidrag m.m. |
10,25 |
11,01 |
12,21 |
10,75 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
132 |
Bidragsförskott |
1,75 |
2,17 |
2,25 |
2,25 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
133 |
Särsk. bidrag till | ||||||||
|
134 |
Handikappersättning m.m. |
0,38 |
0,53 |
0,56 |
0,57 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
135 |
Bidrag till adoption |
0,02 |
0,03 |
0,03 |
0,03 | ||||
|
136 |
Engångsbidrag vid | ||||||||
|
137 |
KBT |
3,53 |
4,18 |
4,05 |
4,02 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
138 |
Bostadsbidrag |
3,79 |
4,39 |
4,83 |
4,57 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
139 |
Studiebidrag |
3,17 |
3,79 |
4,43 |
5,08 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
140 |
Ensamståendebidrag |
0,76 Upphört |
0,00 Upphört | ||||||
|
141 |
Andra transfereringar enl LAF | ||||||||
|
Kostnader i tjänst allmänna avdrag 142 Särskilt grundavdrag | |||||||||
|
pensionärer |
13,93 |
15,22 |
15,61 |
15,92 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 | |
24
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
|
Ej saldopåverkande |
Skatteförmån brutto |
Skatteförmån netto | |||||||
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | ||
|
Tilläggspensionsavgift | |||||||||
|
143 |
Sjukpenning |
2,23 |
2,40 |
2,48 |
2,41 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
144 |
F öräldrapenning |
2,48 |
2,43 |
2,34 |
2,18 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
145 |
Vårdbidrag | ||||||||
|
146 |
Dagpenning |
5,24 |
5,36 |
5,24 |
4,80 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
147 |
Kontant arbetsmarknadsstöd |
0,26 |
0,29 |
0,39 |
0,28 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
148 |
Utbildningsbidrag |
1,65 |
1,68 |
1,31 |
1,48 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
149 |
Vuxenstudiebidrag | ||||||||
|
150 |
Delpension |
0,34 |
0,35 |
0,32 |
0,26 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
151 Dagpenning reputbildning
152 Utbildningsbidrag för
doktorander
153 Timersättning komvux,
särvux o sfi
|
154 Arbetsskada, livränta 155 Startbidrag egen rörelse 156 Ersättning för 157 Beskattade förmåner |
1,41 |
0,98 |
0,84 0,80 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
Arbetsskadeförsäkring 158 Statens lönesumma |
0,66 |
0,66 |
0,34 Upphört |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
I tabell 2 redovisar awikelsema summerade och fördelade på de olika
skatteslagen. Totalt uppgår de saldopåverkande bruttoförmånema till 128
miljarder kronor för år 1996. De redovisade sanktionerna uppgår till 15
miljarder kronor medan de icke saldopåverkande awikelsema uppgår till 60
miljarder kronor. Att sanktionerna redovisas till ett relativt litet belopp beror
på som tidigare nämnts att någon egentlig genomgång av sanktioner ej gjorts
förutom genomgången på punktskatteområdet. Av tabellen framgår att de
största awikelsema finns under inkomstslaget kapital och reducerd skatte-
sats för mervärdesskatt. Under kapital förklaras awikelsen av bland annat
skatteawikelsen för småhus och bostadsrätter. Andra stora awikelser avser
avkastningsskatten och skatten på realisationsvinster. Under mervärdesskat-
ten förklaras awikelsema av framförallt av den reducerade skattesatsen på
livsmedel, vilken beräknas till 21 miljarder kronor brutto. Awikelsema
under punktskatter uppgår till knappt 18 miljarder kronor brutto. För punkt-
skatter sker ingen redovisning för inkomståren 1993 och 1994, beroende på
att normen har anpassats till den nya energiskattelagen som trädde i kraft
1995.
25
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Tabell 2. Skatteawikelser fördelade efter skatteområden. Miljarder kronor.
|
Skatteområde |
Bruttoa wikelse |
Nettoawikelse | |
|
1993 1994 |
1995 1996 1993 1994 1995 |
1996 |
|
Saldopåverkande förmåner |
85,4 |
113,9 |
113,3 |
128,4 |
59,6 |
78,5 |
77,9 |
88,5 |
|
varav inkomstbeskattning |
59,6 |
81,5 |
67,7 |
65,6 |
40,0 |
54,2 |
45,3 |
43,2 |
|
varav inkomst av tjänst |
9,2 |
11,5 |
10,5 |
11,1 |
5,5 |
6,5 |
5,8 |
6,1 |
|
varav inkomst av kapital varav inkomst av |
37,6 |
43,3 |
40,5 |
34,6 |
26,3 |
30,4 |
28,5 |
24,4 |
|
näringsverksamhet |
10,5 |
21,9 |
16,3 |
19,5 |
6,8 |
14,5 |
10,6 |
12,4 |
|
varav skattskyldighet |
0,4 |
0,4 |
0,4 |
0,4 |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
|
varav reduktioner |
1,8 |
4,4 |
1,0 |
2,5 | ||||
|
varav socialavgifter och | ||||||||
|
särskild löneskatt |
4,9 |
10,0 |
7,7 |
8,1 |
3,9 |
7,4 |
5,9 |
6,1 |
|
varav mervärdeskatt |
20,9 |
22,4 |
21,6 |
37,2 |
15,7 |
16,8 |
16,2 |
27,9 |
|
varav undantag |
12,0 |
11,9 |
12,6 |
10,6 |
9,0 |
9,0 |
9,5 |
7,9 |
|
varav skattesats |
8,2 |
10,0 |
8,6 |
26,2 |
6,1 |
7,5 |
6,4 |
19,7 |
|
varav övrigt |
0,7 |
0,5 |
0,4 |
0,5 |
0,6 |
0,4 |
0,3 |
0,3 |
|
varav punktskatter |
0.0 |
0,0 |
16,2 |
17,5 |
0,0 |
0,0 |
10,6 |
77,3 |
|
Saldopåverkande sanktioner |
-7,1 |
-7,3 |
-10,0 |
-14,7 |
-5,0 |
-5,2 |
-7,0 |
-10,5 |
|
varav inkomst av kapital |
-4,5 |
■4,5 |
-4,5 |
-4.6 |
-3.1 |
-3,2 |
-3,2 |
-3.2 |
|
varav i punktskatter |
-2,6 |
-2,8 |
-5,4 |
-10,2 |
■1,9 |
-2.0 |
-3,9 |
-7,3 |
|
Totalt saldopåverkande |
78,3 |
106,5 |
103,3 |
113,6 |
54,6 |
73,3 |
70,9 |
78,0 |
|
Ej saldopåverkande |
55,7 |
60,2 |
62,2 |
60,3 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Summa skatteawikelser |
134,0 |
166,7 |
165,4 |
173,9 |
54,6 |
73,3 |
70,9 |
78,0 |
Det bör än en gång poängteras att samtliga skatteawikelser är beräkna-
de på marginalen, varför ingen summering till totalbelopp egentligen kan
göras. Detta har ändock gjorts för att man skall få en uppfattning om awi-
kelsemas betydelse inom olika skatteområden.
I tabell 3 redovisas skatteawikelsema efter den typ av förmån awikelsen
avser. Den största awikelsen beror på för låg skattesats. Till denna grupp
har förts det för låga skatteuttaget för boende och avkastningsskatten. Även
skatteförmånen för diesel har förts till denna grupp. Andra stora awikelser
som hör till denna grupp är lägre skatt på livsmedel och personbefordran.
Avdrag för privata levnadskostnader kan till största delen förklaras av
avdraget för resor till och från arbetet. Under gruppen "räntefri skattekredit"
redovisas awikelsema till 22 miljarder kronor brutto. De största awikelser-
na avser diverse olika uppskov samt de reserveringsmöjligheter som företa-
gen har genom möjligheten att göra avsättningar till periodiseringsfonder
m.m.
26
Tabell 3. Skatteawikelser fördelade efter typ av avvikelse. Miljarder kronor.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
|
Typ av awikelse |
Bruttoavvikelse |
Nettoavvikelse |
|
1993 1994 |
1995 1996 1993 1994 1995 1996 |
|
Saldopåverkande förmåner |
85,4 |
113,9 |
113,3 |
128,4 |
59,6 |
78,5 |
77,9 |
88,5 |
|
Ej skatteplikt |
16,2 |
18,4 |
19,6 |
18,2 |
116 |
12,9 |
13,7 |
12,4 |
|
levnadsomkostnader Avdrag för icke |
7,6 |
8,0 |
6,6 |
6,7 |
5,0 |
5,2 |
4,2 |
4,3 |
|
förvärvsanknutna kostnader |
0,1 |
0,2 |
0,1 |
1,0 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
0,6 |
|
Räntefii skattekredit |
8,7 |
25,1 |
18,9 |
21,9 |
5,8 |
16,6 |
12,4 |
14,1 |
|
För låg skattesats |
47,7 |
57,2 |
67,4 |
80,0 |
33,9 |
40,8 |
47,1 |
56,7 |
|
För stort kostnadsavdrag Icke skattskyldighet för |
1,8 |
4,4 |
0,0 |
0,0 |
1,0 |
2,5 |
0,0 |
0,0 |
|
ideella föreningar |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
|
Övriga undantag |
2,7 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
1,9 |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
|
Saldopåverkande sanktioner För hög skattesats |
-7,1 |
-7,3 |
-10,0 |
-14,7 |
-5,0 |
-5,2 |
-7,0 |
-10.5 |
|
Ej saldopåverkande förmåner |
55,7 |
60,2 |
62,2 |
60,3 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Summa skatteawikelser |
134,0 |
166,7 |
165,4 |
173,9 |
54,6 |
73,3 |
70,9 |
78,0 |
I tabell 4 redovisas stödet till boende under inkomståret 1996 enligt olika
redovisningsprinciper. Enligt statsbudgetens principer redovisas stödet till
50 miljarder kronor. Beloppen är inte jämförbara i storlek eftersom räntebi-
draget är skattepliktigt medan bostadsbidraget och bostadstillägget för
pensionärer (BTP) är icke skattepliktiga transfereringar.
Om hänsyn även tas till såväl saldopåverkande som icke-saldopåverkande
avvikelser uppgår istället bruttostödet till 68 miljarder kronor medan det
netto uppgår till 47 miljarder kronor. Räntebidraget är ett generellt bidrag
kopplat till fastigheten medan BTP och bostadsbidrag är behovsprövade.
Stödet till egna hem och bostadsrätter via den för låga avkastningen är be-
räknat som avkastningen på marknadsvärdet med avdrag för fastighetsskat-
ten. Den fastighetsskatt som erläggs för flerfamilj sfastigheter ingår inte i
redovisningen. Vid en nettoredovisning av räntebidraget uppgår detta till 42
% av det totala stödet medan det enligt statsbudgetens redovisningsprinciper
uppgår till 59 %.
27
Tabell 4. Redovisning av stöd till boende enligt statsbudgetens redovisningsprind- Prop. 1995/96:150
per, nettoredovisning och bruttoredovisning. Miljarder kronor. _... ,
Kalenderåret 1996. Dllagä 3
Typ av stöd Stöd i miljarder kronor Andel av totalt stöd
|
Budget |
Brutto |
Netto Budget |
Brutto |
Netto | ||
|
Räntebidrag |
28,3 |
28,3 |
19,8 |
59% |
41% |
42% |
|
Bostadsbidrag |
9,2 |
14,1 |
9,2 |
19% |
21% |
19% |
|
KBT |
10,2 |
14,2 |
10,2 |
21% |
21% |
21% |
|
Avkastning egna hem |
0,0 |
10,7 |
7,5 |
0% |
16% |
16% |
|
Avkastning bostadsrätter |
0,0 |
5,3 |
3,7 |
0% |
8% |
8% |
|
Ränteutgifter bostadsrätter |
0,0 |
-4,2 |
-3,0 |
0% |
-6% |
-6% |
|
Summa stöd |
51,5 |
69,8 |
55,2 |
100% |
100% |
100% |
‘Budget’ anger hur bidragen redovisas i budgeten
‘Netto’ anger den nettokostnad som de olika stöden innebär
‘Brutto’ anger bruttokostnaden för de olika stöden, dvs om skatteplikt införs.
I tabell 5 redovisas stödet till massmedia dels vad som utbetalas i direkta
bidrag över statsbudgeten, dels inklusive beräknade skatteawikelser. Enligt
statsbudgeten uppgår stödet till massmedia via det allmänna presstödet till
knappt 0,4 miljarder kronor. Om hänsyn även tas till de skatteawikelser
som finns ökar bruttostödet till 4,1 miljarder kronor, dvs det stöd som ges
via skattesystemet är 10 gånger större än det stöd som anvisas via budgeten.
Netto uppgår stödet inklusive det allmänna presstödet till 3,1 miljarder kro-
nor. Av det totala stödet utgör pressstödet ca 10 % medan awikelsema utgör
ca 90 %.
Tabell 5. Redovisning av stöd till massmedia. Miljarder kronor.
Kalenderåret 1996.
Typ av stöd Stöd i miljarder kronor Andel av totalt stöd
|
Budget |
Brutto |
Netto Budget |
Brutto |
Netto | ||
|
Allmänt presstöd |
0,39 |
0,39 |
0,28 |
100% |
10% |
9% |
|
Ej mervärdesskatteplikt | ||||||
|
dagstidningar |
0,00 |
1,89 |
1,42 |
0% |
46% |
46% |
|
Ej mervärdesskatteplikt | ||||||
|
TV-Hcenser |
0,00 |
1,82 |
1,37 |
0% |
44% |
45% |
|
Ej mervärdesskatteplikt | ||||||
|
periodiska medlemsblad mm |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0% |
0% |
0% |
|
Summa stöd |
0,39 |
4,10 |
3,07 |
100% |
100% |
100% |
28
Tabell 6. Skatteawikelser fördelade på utgiftsområden. Miljarder kronor.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Utgiftsområde Bruttoawikelse Nettoavvikelse
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 | ||
|
1 |
Rikets styrelse | ||||||||
|
2 |
Samhällsekonomi och |
0,08 |
0,07 |
0,07 |
0,07 |
0,06 |
0,05 |
0,05 |
0,05 |
|
3 |
Skatteförvaltning och | ||||||||
|
4 |
Rättsväsendet | ||||||||
|
5 |
Utrikesförvaltning o | ||||||||
|
6 |
Totalförsvar |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
7 |
Internationellt bistånd | ||||||||
|
8 |
Invandrare och |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
9 |
Hälsovård,sjukvård och |
5,09 |
5,98 |
6,24 |
5,85 |
0,86 |
0,88 |
0,90 |
0,72 |
|
10 |
Ekonomisk trygghet vid |
4,03 |
3,91 |
3,89 |
3,78 | ||||
|
11 |
Ekonomisk trygghet vid |
28,76 |
30,58 |
37,19 |
38,19 |
7,56 |
7,27 |
11,85 |
12,29 |
|
12 |
Ekonomisk trygghet för |
19,06 |
20,03 |
21,65 |
19,78 | ||||
|
13 |
Ekonomisk trygghet vid |
5,50 |
5,65 |
5,63 |
5,08 | ||||
|
14 |
Arbetsmarknad och arbetsliv |
1,69 |
4,90 |
3,00 |
3,17 |
1,22 |
3,53 |
2,16 |
2,28 |
|
15 |
Studiestöd |
0,09 |
0,10 |
0,10 |
0,10 |
0,07 |
0,08 |
0,08 |
0,08 |
|
16 |
Utbildning och |
4,82 |
5,47 |
5,74 |
6,56 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
0,00 |
|
17 |
Kultur, medier, trossamfund |
8,08 |
8,41 |
9,09 |
8,82 |
6,06 |
6,31 |
6,80 |
6,60 |
|
18 |
Samhällsplanering, |
22,09 |
23,85 |
19,62 |
9,67 |
15,28 |
16,22 |
13,81 |
6,78 |
|
19 |
Regional utjämning o |
0,65 |
0,69 |
1,52 |
1,54 |
0,47 |
0,50 |
0,99 |
0,99 |
|
20 |
Allmän miljö- och naturvård |
0,00 |
0,00 |
3,33 |
3,35 |
0,00 |
0,00 |
1,93 |
1,88 |
|
21 |
Energi |
0,01 |
0,02 |
2,98 |
3,42 |
0,01 |
0,01 |
1,81 |
2,07 |
|
22 |
Kommunikationer |
2,23 |
3,12 |
10,85 |
11,46 |
1,68 |
2,36 |
7,71 |
8,13 |
|
23 |
Jord- o skogsbruk, fiske |
2,77 |
2,91 |
2,68 |
3,23 |
1,46 |
1,49 |
1,32 |
1,41 |
|
24 |
Näringsliv |
10,20 |
22,98 |
14,41 |
17,11 |
7,12 |
15,52 |
9,56 |
11,10 |
|
25 |
Allmänna bidrag till | ||||||||
|
26 |
Statsskuldsräntor | ||||||||
|
27 |
Avgiften till Europeiska | ||||||||
|
30 |
Generell skatteförmån |
18,86 |
28,04 |
17,47 |
32,77 |
12,76 |
19,07 |
11,91 |
23,64 |
|
varav till hushåll |
7,78 |
12,91 |
7,04 |
7,10 |
5,19 |
8,57 |
4,52 |
4,56 | |
|
Summa skatteawikelser |
134,01 |
166,71 |
165,45 |
173,94 |
54,61 |
73,30 |
70,88 |
78,02 | |
I tabell 6 redovisas de summerade skatteawikelsema fördelade på ut-
giftsområden. Vid bruttoredovisning återfinns de största stöden inom områ-
den ekonomisk trygghet vid ålderdom, ekonomisk trygghet för familjer och
barn samt näringsliv. Andra större områden är kommunikationer, samhälls-
planering och bostadsförsörjning samt stöd till kulturen. Awikelser som ej
kunnat hänföras till något enskilt utgiftsområde redovisas som generella
29
awikelser. Exempel på sådana awikelser är avdrag för resor till och från Prop. 1995/96:150
arbetet, uppskov med realisationsvinstbeskattning och de flesta av av- Bilaga 3
vikelsema avseende juridiska personers inkomstbeskattning. Även den lägre
skattesatsen för livsmedel har förts till denna grupp.
I tabell 7a-b redovisas ett antal olika transfereringar exklusive och inklu-
sive skatteawikelser. När hänsyn tas till skatteawikelser ökar transfere-
ringsbeloppen med mellan 50 och 60 miljarder kronor. En redovisning in-
klusive skatteawikelser gör samtliga transfereringar jämförbara. Den skill-
nad som framkommer åskålidggörs i tabell 7b, där de olika transfereringar-
nas relativa andel framgår. Enligt gängse redovisning uppgår pensionerna
till 58 % av de totala transfereringsbeloppen medan de uppgår till 54 % när
hänsyn även tas till skatteawikelser. Barn- och bidragsförskott ökar sin
andel från 4 % till 7 % av de totala transfereringarna.
Tabell 7a. Transfereringar exkl. respektive inkl, skatteawikelser 1993 - 1996.
Miljarder kronor.
|
Typ av transferering |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1993 inkl, skat |
1994 teawikels |
1995 jer |
1996 |
|
Pensioner |
172,0 |
180,4 |
185,4 |
189,0 |
186,3 |
196,0 |
201,3 |
205,2 |
|
KBT |
9,9 |
10,9 |
10,4 |
10,3 |
13,4 |
15,1 |
14,5 |
14,3 |
|
Arbetsskadeförsäkring |
10,9 |
7,5 |
6,5 |
6,2 |
12,3 |
8,5 |
7,3 |
7,0 |
|
KAS |
2,0 |
2,2 |
3,0 |
2,2 |
2,2 |
2,5 |
3,4 |
2,5 |
|
Lönegaranti |
3,3 |
1,3 |
1,0 |
0,9 |
3,3 |
1,3 |
1,0 |
0,9 |
|
Barnbidrag, bidragsförskott |
17,0 |
17,3 |
17,0 |
14,7 |
27,2 |
28,3 |
29,2 |
25,4 |
|
Bostadsbidrag Sjukförsäkring*- |
8,8 |
9,6 |
10,2 |
9,6 |
12,6 |
13,9 |
15,0 |
14,2 |
|
föräldraförsäkring |
36,3 |
37,2 |
37,1 |
35,3 |
41,0 |
42,0 |
41,9 |
39,9 |
|
Arbetslöshetsförsäkring |
40,3 |
41,3 |
40,3 |
36,9 |
45,5 |
46,6 |
45,6 |
41,7 |
|
Socialbidrag |
9,8 |
11,6 |
11,9 |
11,7 |
13,6 |
16,3 |
16,8 |
16,6 |
|
Studiebidrag |
7,7 |
8,9 |
9,7 |
10,8 |
10,9 |
12,7 |
14,1 |
15,9 |
|
Summa transfereringar |
317,8 |
328,2 |
332,4 |
327,5 |
368,3 50,5 |
383,3 55,1 |
390,1 57,7 |
383,5 56,0 |
30
Tabell 7b Transfereringar exkl. respektive inkl, skatteawikelser 1993 - 1996.
Procentuell fördelning. Miljarder kronor.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
|
Typ av transferering |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1993 |
1994 eawikelser |
1995 |
1996 |
|
Pensioner |
54 |
55 |
56 |
58 |
51 |
51 |
52 |
54 |
|
Bostadstillägg pensionärer |
3 |
3 |
3 |
3 |
4 |
4 |
4 |
4 |
|
Arbetsskadeförsäkring |
3 |
2 |
2 |
2 |
3 |
2 |
2 |
2 |
|
KAS |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
Lönegaranti |
1 |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
|
Barnbidrag, bidragsförskott |
5 |
5 |
5 |
4 |
7 |
7 |
7 |
7 |
|
Bostadsbidrag |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
4 |
4 |
4 |
|
Sjukförsäkringt- föräldraförsäkring |
11 |
11 |
11 |
11 |
11 |
11 |
11 |
10 |
|
Arbetslöshetsförsäkring |
13 |
13 |
12 |
11 |
12 |
12 |
12 |
11 |
|
Socialbidrag |
3 |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
|
Studiebidrag |
2 |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
4 |
4 |
|
Summa transfereringar |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
I tabell 8 redovisas stödet till boende. Detta stöd har tidigare redovisats i
tabell 4, men i tabell 8 särredovisas dessutom fastighetsskatten och vidare
fördelas stödet på olika kategorier av boende. Den första indelningen har
skett utifrån vilken boendeform man har, d.v.s småhus, bostadsrätt eller
hyresrätt. Under respektive fastighetsform har en gruppering skett utifrån
om ingen, halv eller hel fastighetsskatt utgår. Småhus är undantagna från
fastighetsskatt under de första fem åren. För de följande fem åren utgår halv
fastighetsskatt medan hel fastighetsskatt tas ut från och med år elva. För
flerfamilj sfastigheter gäller att ingen fastighetsskatt utgår för de första tio
åren medan halv fastighetsskatt utgår under de tre följande åren, varefter hel
fastighetsskatt utgår.
31
Prop. 1995/96:150
Tabell 8. Nettostöd till boendet fördelat efter fastighetsstyp och fastighetens ålder. Bilaga 3
Inkomstår 1996. Miljarder kronor.
|
Fastig- Skattesanktioner |
Skatte- |
Offentliga bidrag |
Summa |
Summa stöd | |
|
förmån |
stöd i |
i kr per | |||
|
netstyp Fastighets- Ej utnyttjat |
Ränte- |
Bostads- | |||
|
mdkr |
1000 kr i | ||||
|
skatt ränte- |
Marknads- |
bidrag |
bidrag |
taxerings- | |
|
avdrag |
beräknad |
inkl. KBT |
värde | ||
|
avkastning |
och bo- | ||||
|
Småhus Ingen skatt |
1,26 |
0,68 |
0,03 |
1,97 |
37 |
|
Hälv skatt -0,15 |
0,40 |
0,42 |
0,09 |
0,77 |
45 |
|
Helskatt -15,29 |
21,24 |
0,45 |
2,56 |
8,95 |
10 |
|
Bostadsrätter Ingen skatt -0,83 |
1,56 |
6,12 |
0,68 |
7,52 |
159 |
|
Halv skatt -0,35 -0,41 |
0,76 |
0,46 |
0,17 |
0,63 |
27 |
|
Helskatt -1,49 -1,73 |
3,23 |
0,04 |
1,64 |
1,69 |
17 |
|
Flerfamiljsfastigheter Ingen skatt |
11,00 |
2,97 |
13,97 |
151 | |
|
Halv skatt -0,29 |
0,60 |
0,76 |
1,06 |
24 | |
|
Hel skatt -2,49 |
0,05 |
10,44 |
8,00 |
42 | |
I de två första kolumnerna redovisas de skatteawikelser som är sanktio-
ner. Fastighetsskatten, som redovisas i den första kolumnen, är enligt nor-
men i sin helhet en sanktion. I den andra kolumnen redovisas en sanktion
som enbart berör bostadsrätter. Sanktionen består i att ingen restitution eller
återbetalning sker för de eventuella underskott som uppkommer i förening-
en. Kolumn tre redovisas skatten på den beräknade avkastningen på eget
boende. Avkastningen har beräknats som 5,5 % på fastighetens mark-
nadsvärde. Enligt normen är fastighetsskatten en sanktion, medan den skatt
som egentligen borde utgå på en beräknad avkastning är en förmån. I ijärde
kolumnen redovisas räntebidragen fördelade på de olika grupperna av fastig-
heter. Beloppen avser nettobidraget, dvs det är bidraget efter skatt som redo-
visas. I kolumn fem redovisas bostadsbidrag och bostadstillägg för
pensionärer. I kolumn 6 har de totala stöden summerats. Kolumn 7 redovi-
sar stödet i kronor per 1000 kr i taxeringsvärde fördelat på de olika boende-
typerna. Av tabellen framgår att stödet redovisat på detta sätt samvarierar
mer med fastighetens ålder än med fastighetstyp.
Även om det redovisade materialet bygger på vissa schabloner och anta-
ganden visar redovisningen att stödet till olika former av boende är en kom-
plex fråga och att det är viktigt att alla typer av stöd beaktas vid ändringar
och analyser av boendestödet.
I tabell 9 redovisas hur de icke skattepliktiga bidragen påverkar
inkomstfördelningen. Tabellerna visar hushållens sammanlagda taxerade
inkomst enligt gällande skatteregler och efter det att hänsyn tagits till de icke
skattepliktiga transfereringarna. Den korrigerade inkomsten har således
ökats med dels de icke skattepliktiga bidragen samt de skatteawikelser som
är kopplade till dessa. För exempelvis barnbidraget innebär detta att den
taxerade inkomsten har ökats med barnbidraget och den skatteawikelse som
32
avser barnbidraget. På detta sätt redovisas hur de icke skattepliktiga trans-
fereringarna, vid en omräkning till skattepliktiga transfereringar skulle på-
verka inkomsten. Tabellerna har delats upp på tre kategorier, barnfamiljer,
pensionärer och övriga.
I tabell 9A redovisas effekterna av omräkningen för gruppen barnfamil-
jer. Av tabellen framgår att det finns 47 000 hushåll med en sammanlagd
taxerad inkomst som understiger 50 000 kr. När de icke skattepliktiga bidra-
gen räknas om till skattepliktiga bidrag kommer endast 4 000 av dessa hus-
håll ligga kvar med en korrigerad inkomst som understiger 50 000 kronor.
För 17 000 hushåll har bidragen så stor betydelse att den taxerade inkomsten
efter omräkning uppgår till minst 200 000 kronor. I de lägre inkomstinter-
vallen innebär omräkningen av bidragen att hushållen flyttar upp 1-4 in-
komstklasser, vilket motsvarar en inkomst som är 25-100 000 kronor högre.
I mellaninkomstintervallen motsvarar bidragen en uppflyttning för de flesta
hushåll med upp till tre intervall, vilket motsvarar en inkomstökning med
mellan 25-75 000 kronor. För hushåll med höga inkomster motsvarar de
icke skattepliktiga bidragen att den totala skattepliktiga inkomsten flyttas
upp ett till två intervall, vilket motsvarar en inkomstökning med mellan 25-
50 000 kronor. För hushåll i de övre inkomstintervallen förklaras ökningen
av barnbidraget medan för hushållen med de lägsta inkomsterna ökningen
förklaras av barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag m.m.
Antalet hushåll med en sammanlagd taxerad inkomst som överstiger
400 000 kronor uppgår till 22 % eller 240 000. När hänsyn tas till de icke
skattepliktiga bidragen ökar andelen hushåll med inkomster över 400 000
kronor till 30 % eller 330 000 hushåll, dvs med 90 000 hushåll.
I tabell 9B redovisas effekten av omräknade bidrag på hushållens
sammanlagda taxerade inkomst för gruppen pensionärshushåll. Här är bety-
delsen av skatteawikelser inte lika markant, men är ändå betydande för
hushåll i de lägre inkomstintervallen. De bidrag som beaktats är bostadstil-
lägg för pensionärer, socialbidrag samt den skatteförmån som det särskilda
grundavdraget innebär. Den lägre skatt som det särskilda grundavdraget
medför jämfört med det vanliga grundavdraget har räknats om till ett skatte-
pliktigt bidrag.
I tabell 9C redovisas slutligen motsvarande effekter för gruppen övriga
hushåll.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
33
O\
|
r-< |
CM |
ud |
cd |
CM |
r-, |
■ CM \Q |
cd c- |
UD |
ud cd |
O\ |
00 |
r- |
CD |
UD |
CD | |||
|
UD |
cd |
00 |
• r» tt |
g |
00 |
UD CM |
tT |
CD |
O |
8 |
00 | |||||||
|
UD |
cd |
MD |
ud |
cd |
• o r- |
UD |
o ” |
^r |
CD |
CM |
CM |
CD | ||||||
|
O |
O |
O\ |
00 |
cd |
C*" |
» ud |
CM MD |
UD |
o |
UD |
CM |
O | ||||||
|
xr |
T—< |
CM |
■M- |
O |
UD |
u- |
> |
UD |
r* |
00 |
O\ |
r- o |
CD |
CD |
CM |
O |
Ch | |
|
o | ||||||||||||||||||
|
o |
UD |
O |
UD |
o |
ud |
O UD o |
UD |
8 |
UD |
o |
UD o |
UD |
O |
UD |
8 |
> | ||
|
ud |
r- |
o |
CM |
ud |
r- |
o cm ud |
C- |
CM |
UD |
c-* o |
CM |
UD |
C" |
03 d | ||||
|
1 |
'-p |
CM CM CM |
CM |
cd |
cp7 |
7 |
7 |
7 |
UD |
| ||||||||
|
i |
1 |
O |
ud |
o |
ud ö ud |
6 |
UD |
O |
UD |
O UD |
8 |
UD |
o |
UD |
ö | |||
|
o |
ud |
o |
CM |
UD C- o CM |
UD |
r- |
O |
CM |
UD t"- |
CM |
UD |
r- |
o | |||||
|
ud |
< CM CM |
CM CM |
cd |
cd |
cd cd |
■vr |
UD |
< 2 | ||||||||||
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
34
>
c3
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
04
04
9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 1—4
35
Tabell 9C. Andelen övriga hushåll fördelade efter summan av hushållens taxerade inkomst och motsvarande inkomst när hänsyn tas till effekten av skattefria
bidrag. Prognos inkomståret 1995
|
un |
O |
un |
Q |
un |
o |
un |
|
CM |
un |
c- |
O |
CM |
un |
c- |
|
cs |
CM |
cn |
cn |
rn | ||
|
Q |
un |
d> |
un |
O |
un |
o |
|
O |
cm |
un |
r- |
o |
CM |
un |
|
CM |
CM |
CM |
CM |
cn |
m |
cn |
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
36
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Stipendier är skattefria enligt kommunalskattelagen när de är avsedda för
mottagarens utbildning m.m. och inte utgör ersättning för arbete. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
Hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott är i princip ersättning för prestation. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.
Ersättningar för blod. Enligt samma princip som för hittelön är ersättn-
ing till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk skattefri. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
Intäkter av försäljning av vilt växande bär. Försäljning av vilt växande
bär och svamp samt kottar är skattefri upp till en ersättning på 5 000 kr.
Eftersom inkomsten utgör ersättning för arbete avser skatteawikelsen
inkomstskatt och socialavgifter.
Kostnadsersättning i form av utlandstillägg. Nämnda ersättningar och
därmed likställda förmåner såsom fri bostad och bostadskostnadsersättning
är ej skattepliktiga för utanför Sverige stationerad personal vid
utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som
överstiger merkostnaden.
Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI. Ersättningar avseende
ökade levnadsomkostnader och skolavgifter för barn samt fri bostad är ej
skattepliktig när ersättningen anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa ut-
ländska forskare. Skattefriheten har motiverats med svårigheter att rekrytera
forskare. Skatteawikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den
del av ersättningen som överstiger merkostnaden.
Kostnadsersättning till utländska forskare. Enligt lagen om beskattning
av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige stadgas skattefrihet för
vissa kostnadsersättningar. Särskilt beslut fordras av forskarskattenämnd.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av
ersättningen som överstiger merkostnaden.
Utlandstraktamenten. Ersättningen är ej skattepliktig om den ej översti-
ger vissa fastställda belopp. Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
socialavgifter för den del av ersättningen som överstiger merkostnader för
utlandsvistelsen. Under hösten 1993 fattade riksdagen beslut om ändrade
regler för utlandstraktamenten, varvid ersättningen i princip motsvarar den
merkostnad som uppkommer. Utlandstraktamenten utgör således inte längre
någon awikelse.
Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utomlands. Den s k ettårsregeln
medger skattefrihet i Sverige, även om ingen beskattning skett utomlands.
Om anställningen varat minst ett år i samma land och i allmänhet avsett
37
anställning hos annan än svenska staten eller svensk kommun medges befri-
else från skatt även om ingen beskattning skett i verksamhetslandet.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
Tjänsteinkomster förvärvade på vissa utländska fartyg. Skattefrihet
föreligger för anställning ombord på utländskt fartyg om anställningen och
vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos
arbetsgivare som är svensk juridisk person eller fysisk person bosatt i Sveri-
ge. Skatteawikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension. Enligt Kommunal-
skattelagen skall arbetsgivarens kostnader inte tas upp till beskattning hos
arbetstagaren om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning
eller pensionsförsäkring. Eftersom avsättningen utgör ersättning för utfört
arbete skall ersättningen ligga till grund för socialavgifter. Skatteawikelsen
vad gäller inkomstskatten beror på skillnaden i marginalskatter vid avsätt-
ning och utbetalning av pensionen.
Ersättningar p g a politisk förföljelse o dyl. Ersättningar som kommer
från utlandet och som avser ersättning p g a politisk förföljelse och liknande
har undantagits från beskattning. Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.
Ersättning till neurosedynskadade. Ersättningen är ej skattepliktig.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
Företagssjukvård. Arbetsgivarens kostnader för personalens sjukvård (i
detta sammanhang lika med ersättning för patientavgifter och receptkostna-
der) är till vissa delar avdragsgilla. Ersättningen till den anställde var skatte-
fri t.o.m. 1995. Skatteawikelsen avsåg inkomstskatt och särskild löneskatt.
Personalrabatter m.m. Personalrabatter beskattas inte. Fria resor för
anställda inom flyg eller järnväg schablonbeskattas istället för att beskattas
som andra förmåner. “Frequent flyer” rabatter beskattas inte.
Underskott i litterär verksamhet. Underskott i en förvärvskälla får normalt
inte kvittas mot överskott i en annan. Underskott i förvärvskälla som avser
aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller liknande
verksamhet får kvittas mot inkomst av tjänst till den del underskottet avser
samma år. Eftersom underskottet kan sparas för att kvittas mot framtida
intäkter i näringsverksamhet är skatteawikelsen en skattekredit inom in-
komstskatten.
Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bosättning medges i vissa fall
skattskyldig om dubbel bosättning är skälig p g a makes eller sambos
förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten
eller annan särskild omständighet. Avdraget motiveras med att det främjar
rörligheten på arbetsmarknaden. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Avdrag för resor till och från arbetet. Kostnader som överstiger 6 000 kr
(4 000 kr t.o.m. 1994) är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är
egentligen en privat levnadskostnad, varför avdraget utgör en skatteawi-
kelse.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
38
Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete på annan ort än sin hemort
äger i vissa fall rätt till avdrag för hemresor. Även detta avdrag motiveras
med ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.
Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får görs för erlagda pensions-
premier. Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i normalfallet ej
överstiga ett halvt basbelopp eller 10 % av inkomsten. Om marginalskatten
vid utbetalandet av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien upp-
står en awikelse. Eftersom "skattebortfallet" inte är definitivt utan endast
skjuter skattebetalningen framåt i tiden är awikelsen en skattekredit.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Underskott av aktiv näringsverksamhet. Underskott av aktiv näringsverk-
samhet får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetså-
ren. Avdragsrätten är belagd med olika restriktioner för att förhindra handel
med avdragsrätt och att avdragsrätt för samma förvärvskälla kan uppkomma
för flera femårsperioder. Kvittning medgavs inte för inkomståret 1995.
Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln (KL 22 § 4 st 1 p) är uttag ur närings-
verksamhet skattepliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock
undantaget från skatteplikt om fastigheten är taxerad som lantbruksenhet.
Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera
är. Enligt god redovisningssed uppkommer intäkten när bindande avtal
träffats. Enligt gällande lagstiftning (KL 24 § 5 st pl anv) tilllämpas dock i
detta fall kontantprincipen, vilket innebär att beskattningen uppskjuts, varför
en räntefri kredit uppstår.
Näringsbidrag. Med näringsstöd avses stöd som lämnas av stat eller
kommun. Beroende på hur stödet hanteras i näringsverksamheten blir effek-
ten olika. Om bidraget används för finansiering av en icke avdragsgill utgift
är bidraget i sin helhet att betrakta som en awikelse. Om däremot bidraget
används för finansiering av tillgång som enligt allmänna regler får skrivas av
med årliga värdeminskningsavdrag är awikelsen enbart en skattekredit.
Bidraget fungerar i dessa fall såsom en direktavskrivning. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.
Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall är avgångsvederlag till
jordbrukare inte skattepliktigt. Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.
Näringsfastighet och bostadsrätter i näringsverksamhet. Vinster vid
avyttring av näringsfastigheter skall beskattas i kapital enligt reavinstregler-
na, såvida fastigheterna inte är att anse som omsättningstillgångar. Under
innehavstiden har kostnaderna varit avdragsgilla i inkomstslaget
näringsverksamhet, vilket reducerat underlaget för inkomstskatt och socia-
lavgifter. Vid beräkning av realisationsvinst återförs avskrivningar och vär-
dehöj ande reparationer endast för de senaste fem åren. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt och socialavgifter på de avdrag avseende avskrivningar
och värdehöjande reparationer som gjorts före senaste femårsperiod.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
39
Anläggning av ny skog. Utgifter för anläggning av ny skog och dikning som
främjar skogsbruk far omedelbart kostnadsföras. Samma avdragsmöjligheter
gäller även för bär- och fruktodlingar för inköp och plantering av träd och
buskar. Skatteawikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskriv-
ningen.
Skogsavdrag. Vid avyttring av skog far fysisk person under innehavsti-
den avdrag med högst 50 % av anskaffningsvärdet, medan avdraget för
juridiska personer är begränsat till 25 %. Vid taxeringen för ett visst beskat-
tningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsin-
täkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskat-
tning. Å andra sidan saknas anledning att medge avdrag när värdeökningen
på skogstillväxten överstiger gjorda uttag. Skatteawikelsen uppkommer
genom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och
avser inkomstskatt och socialavgifter.
Substansminskning. Huvudregeln vad gäller avdrag för substansminsk-
ningar är ingen skatteawikelse. Enligt en altemativregel kan dock avdraget
uppgå till 75 % av täktmarkens allmänna saluvärde då utvinningen påbörja-
des. Skatteawikelsen utgörs av ränteeffekten på den snabbare avskrivning-
en.
Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet. Se under kostnader
i tjänst.
Bidrag till regional utvecklingsfond. Avdrag får göras för bidrag som
lämnas till regional utvecklingsfond. Skatteawikelsen avser inkomsskatt och
socialavgifter.
Lagemedskrivning. Enligt en altemativregel kan lager (gäller ej fastighe-
ter) tas upp till 97 % av det samlade anskaffningsvärdet. Skatteawikelsen
utgörs av en ränteeffekt på den skattelättnad som lagemedskrivningen med-
för.
Pågående arbeten. Olika bestämmelser finns för pågående arbeten som
utförs på löpande räkning och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten
på löpande räkning kan samma altemativregel som ovan användas.
Skatteawikelsen utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som
lagemedskrivningen medför.
Kärnkrafts anläggning. Företag som driver kämkrafitsanläggning får
avdrag för belopp som i räkenskaperna sätts av för framtida hantering av
utbränt kärnbränsle. Detta förfarande gäller även företag som mot förskot-
tsbetalning åtagit sig att svara för hantering av nämnda slag. Skatteeffekten
utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som det omedelbara avdraget
medför.
Bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond. Medel som
tillförs stiftelsen är avdragsgilla vid taxeringen liksom även medel som
mottages av stiftelsen är skattepliktiga. Stiftelsen är ej skattepliktig för
kapitalinkomster. Skattefriheten är slopad från och med inkomståret 1994.
Belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustrins beredskaps fond.
Medel som tillförs stiftelsen är avdragsgilla vid taxeringen liksom även
medel som mottages av stiftelsen är skattepliktiga. Stiftelsen är ej skatteplik-
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
40
tig varken för kapitalinkomster eller övriga inkomster. Skattefriheten är
slopad från och med inkomståret 1994.
Avgifter till VPC. Enligt lag är avgifter som aktiebolag erlägger till VPC
att betrakta som avdragsgill kostnad. Avgiften är i skattehänseende, trots att
registerföring vid VPC inte är frivillig för aktiebolagen, att betrakta som
medlemsavgift. Medlemsavgifter är enligt KL inte avdragsgilla. Skatteawik-
elsen avser inkomstskatt.
Taxsparing klausuler i olika dubbelbeskattningsavtal. I vissa fall kan en
skattskyldig få avräkning för den skatt som skulle ha utgått i det andra
avtalslandet även om sådan skatt inte har erlagts. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.
Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i vissa fall medge avdrag för
lämnade bidrag trots att reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Detta
förutsätter dels att avdraget redovisas öppet, dels att den verksamhet som
bedrivs av berörda företag skall vara av samhällsekonomiskt intresse.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Skadeförsäkrings företag. I vissa fall har skadeförsäkringsföretag möjlig-
het att göra extra avsättningar till säkerhetsreserven. Skatteawikelsen utgörs
av ränteeffekten på skillnaden i skatt som det extra avdraget medför.
Rabatter och liknande från ekonomiska föreningar. Ekonomiska före-
ningar far göra avdrag för rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa inte är
skattepliktiga hos mottagaren. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Hypotekskassor och andra liknande institutioner. Avdrag får göras för
det belopp som avsatts till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig
för att bygga upp fonden till ett belopp som motsvarar 2 % av inrättningens
skulder. Skatteawikelsen, som har upphört från 1995, utgörs av en ränteef-
fekt.
Skogskonto. Skogskontolagen ger möjlighet till uppskov av beskattning
av de intäkter som är hänförliga till skogsbruk. De medel som sätts in på
skogskonto utgör underlag för avdrag vid taxeringen. Avsättningen begrän-
sas i tid till 10 år på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto. Avkastning-
en på skogskonto beskattas med 15 %. Skatteawikelsen avser räntan på
skattekrediten.
Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgivare far rätt att göra avdrag för
medel som avsatts till personalstiftelse för tryggande av pensionsutfästelse.
Visst undantag finns för fåmansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter.
Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än näringsidkaren. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.
Skatteutjämningsreserv (surv). Surv var en reserveringsmöjlighet i
näringsverksamhet. Avsättning till skatteutjämningsreserv fick göras för
sista gången vid 1994 års taxering. Skatteawikelsen avser ränteeffekten på
skattekrediten.
Återföring av skatteutjämningsreserv. Avsättning till skatteutjämnings-
reserv upphörde 1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet skall återföras
till beskattning i princip i lika delar under en period om sju år, varför
skatteawikelsen kvarstår. En definitiv skattelättnad avseende skatten på 10
% av den totala avsättningen uppkommer därvid. I redovisningen har anta-
gits att denna lättnad uppkommer år 1994.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
41
Annellavdrag. För att i viss mån öka incitamenten för företagen att finan-
siera sina investeringar med nyemitterat kapital medgavs företagen t.o.m. in-
komståret 1993 avdrag för gjorda utdelningar. Avdraget var begränsat till
under året utdelade medel, dock högst 10 % av vad som inbetalts på aktien
ifråga. Det totala beloppet fick heller aldrig överstiga det belopp som inbe-
talts för aktien.
Öv er avskrivningar. Den bokföringsmässiga avskrivningstiden bestäms
av tillgångens livstid i bolaget, medan den skattemässiga avskrivningstiden
bestäms enligt lag. Detta innebär att bokföringsmässiga och skattemässiga
avskrivningar endast undantagsvis överensstämmer. Skatteregeln medger att
en tillgång skrivs av snabbare än vad som är ekonomiskt motiverat. Skatte-
awikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten.
Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är en vinstanknuten reser-
veringsmöjlighet där närmgsidkaren/bolaget kan reservera medel under
högst fem år. Reserveringsmöjligheten innebär en skattekredit på det reser-
verade beloppet.
Direkt avskrivningar. För kostnader som är nedlagda i näringsfastigheter
mellan 1 november 1994 och 31 maj 1996 erhålls ett direktavdrag med
50 %. Avdrag skall i första hand ske mot periodiseringsfond och surv-medel.
Avkastning småhus. Avkastning från eget hem behöver ej tas upp till be-
skattning. Däremot utgår fastighetsskatt med 1,7 % av taxeringsvärdet. Net-
tot av skatten på intäkten och fastighetsskatten utgör en skatteawikelse.
Avkastning bostadsrätt. Bostadsrättsföreningen skall årligen som intäkt ta
upp 3 % av fastighetens taxeringsvärde. Däremot skall medlemmarna inte ta
upp någon intäkt för sitt nyttjande. Eftersom marknadsvärdet för lägenheter-
na överstiger fastighetens marknadsvärde uppstår en skatteawikelse. Värdet
av skatteawikelsen uppgår till skillnaden i skatt på intäkten av lägenheten
och den intäkt som tas upp av föreningen samt fastighetsskatten.
Realisationsvinst. Beskattning av värdeökning på aktier som orsakas av
kvarhållen vinst i bolaget sker först vid realisationstillfället. Räntan på denna
skattekredit är en skatteawikelse. Under 1994 uppgick skatten på realisa-
tionsvinster vid försäljning av aktier till 12,5 % medan skattesatsen för övri-
ga kapitalinkomster var 30 %.
Utdelning på aktier. Under 1994 var utdelningsinkomster undantagna
från skatteplikt.
Allemansfond. Reavinster på allemansfonder beskattas till 20 % medan
reavinster på andra fondandelar beskattas till 30 %. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.
Avkastningsskatt på pensionsmedel. Särskilda skatteregler har införts
beträffande avkastningsskatt på pensionsmedel. Skattesatsen är satt till 15 %
på en schablonberäknad avkastning.
Uppskov med realisationsvinst vid försäljning av småhus och bostads-
rätt. Från och med 8 september 1993 kan den realisationsvinst som uppstår
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
42
vid försäljning under vissa omständigheter skjutas upp. Skatteawikelsen
motsvarar en räntefri kredit.
Uttag av aktier. Uttag av aktier i ett annat aktiebolag kan under vissa
omständigheter vara skattefri, trots att en utdelning av detta slag enligt hu-
vudregeln således är att anse som skattepliktig. Undantaget är borttaget från
och med 1994.
Ränteavdrag. Enligt gällande regelsystem är samtliga ränteutgifter avdrags-
gilla. Enligt normen är endast ränteutgifter för lån till investeringar och
boende avdragsgilla, vilket innebär att ränteutgifter för lån till konsumtion är
en skatteawikelse. Skatteawikelsen avser kapitalskatt.
Reaförluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier och andra finan-
siella instrument. Förluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier m.m.
får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång utan den
begränsning som i andra fall gäller avdrag för realisationsförluster.
Avdragsbegränsningen för fysiska personer är 70 % av den faktiska realisa-
tionsförlusten. Skatteawikelsen avser skatt på kapitalinkomst.
Marknadsnoterade fordringar. Realisationsvinst och realisationsförlust
behandlas i skattehänseende som ränteintäkt respektive ränteutgift. Detta
innebär att de är kvittningsbara mot varandra till 100 %. Dessa regler tilläm-
pas inte på ej marknadsnoterade fordringar. Skatteawikelsen avser skatt på
kapitalinkomst.
ROT-reduktioner. Under 1993 och 1994 medgavs en skattereduktion om
30 % på löneandelen av de reparations- och förbättringskostnader som las
ned på fastigheter. Skatteawikelsen avser skatt på kapitalinkomst och
näringsverksamhet.
Understödsföreningar. Inkomst som inte hänför sig till innehav av fastighet
är skattefri. Verksamheten far inte innefatta livförsäkringar och kapital-
understödet får högst uppgå till 1 000 kronor.
Akademier. Akademier, allmänna undervisningsverk, studentnationer och
samarbetsorgan för studentnationer är befriade från skatteplikt för all in-
komst utom inkomst av fastighet.
Företagareföreningar. All inkomst utom inkomst av fastighet är skattefri
för företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond
och regleringsförening på jordbrukets och fiskets områden.
Erkända arbetslöshetskassor m.m. All inkomst utom inkomst av fastighet
är skattefri för erkända arbetslöshetskassor, personalstiftelser med verksam-
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
43
het att lämna understöd vid arbetslöshet, allmänna försäkringskassor m fl.
Ideella föreningar. Enbart skatteplikt för inkomst av fastighet och vissa
rörelseinkomster.
Kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. Enbart skatteplikt för inkomst av
fastighet eller rörelse..
Ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2-4 §§ fastighetstaxeringslagen.
Ägare av sådan fastighet är frikallade från skattskyldighet för vissa typer av
inkomster från sådan fastighet. Undantaget gäller bl.a. nationalparker,
utbildnings- och vårdanstalter.
Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa arbetsgivare med fast driftställe
i stödområde 1 och i den norra delen av stödområde 2 erhåller under ett
antal år en nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Nedsättningen är 10 pro-
centenheter och omfattar både arbetsgivare och egenföretagare. Nedsätt-
ningen gäller inte stat och kommun.
Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter. För att främja
utbildning far arbetsgivare som låter anställd deltaga i utbildning på arbetstid
göra avdrag med 500 kr per arbetsdag från det belopp som skall betalas i
arbetsgivaravgifter. Avdrag far även göras med 75 kr/tim för anställda som
deltar i fortbildning. Totalkostnaden per person är begränsad till 40 000 kr.
Från och med den 1 juli 1996 föreslår regeringen en sänkning av avdraget
till 400 kr per arbetsdag. Även avdraget för fortbildning sänks från 75 till
högst 35 kr/tim. Totalkostnaden sänks från 40 000 till 20 000 kr per person.
Stödet är även förknippat med diverse villkor.
Generellt anställningsstöd (GAS). För nyanställningar efter den 30 sep-
tember 1993 medgavs avdrag för arbetsgivaravgifter med 15 % av de nyan-
ställdas lönesummor. Anställningen skulle avse minst sex månader och
minst 17 timmar per vecka.
Riktat anställningsstöd (RAS). Under 1995 medgavs ett riktat anställ-
ningsstöd för nyanställningar som gjordes mellan mars och juni 1995. För
dessa nyanställningar erhålls hela arbetsgivaravgiften, dock max 6 0006 lö-
per månad, i reduktion under högst tolv månader. Stödet gällde enbart
arbetsgivare med färre än 500 anställda.
Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige betalar utländska artister en speci-
ell artistskatt. Däremot behöver ej sociala avgifter eller särskild löneskatt
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
6 Motsvarar en årsarbetslön på knappt 220 000 kronor.
44
erläggas. Eftersom inkomsten inte är förmånsgrundande avser skatteawikel-
sen särskild löneskatt.
Ersättning skiljemannauppdrag. Ersättningen ingår inte i underlaget för
socialavgifter om parterna är av utländsk nationalitet. Skatteawikelsen avser
särskild löneskatt.
Ersättning till idrottsutövare. Ersättningar som inte överstiger ett halvt
basbelopp är undantaget från socialavgifter. Eftersom ersättningen inte är
förmånsgrundande utgörs awikelsen av särskild löneskatt.
Bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Ersättningen
finansieras med statliga medel och är pensionsgrundande. Eftersom ersätt-
ningen är pensionsgrundande bör den betraktas som ersättning för utfört
arbete. Awikelsen utgörs av särskild löneskatt och den delen av ATP-avgif-
ten som grundar förmån.
Bidrag till vinstandelsstiftelser. Avsättning till vinstandelsstiftelser belas-
tas inte med arbetsgivaravgifter varken vid avsättningen eller vid uttaget.
Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande bör särskild löneskatt utgå.
Upplåtelse av arrende, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller
annan rättighet till fastighet eller del av fastighet. Uthyrning och annan
upplåtelserättighet till fastighet är undantagen från mervärdesskatt.
Viss verksamhet för produktion och utsändning av radio- och tele-
visionsprogram. Innebär bl a att TV-avgiften inte belastas med mervärdess-
katt.
Periodiska medlemsblad och periodiska personaltidningar. Undanta-
get gäller även införande av annonser, tryckning m.m.
Annan periodisk publikation. Avser publikationer med huvudsakligt syfte
att verka för religiöst, nykterhetsffämjande, politiskt, miljövårdande mfl
ändamål.
Internationell personbefordran. Som export räknas transport till eller
från utlandet. Detta innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i utlandet
i sin helhet är frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både luft-,
vatten- och landtransporter. Beloppet i tabellen avser inrikes del av utrikes
buss- och tågtransporter.
Immateriella rättigheter. Undantaget gäller upplåtelse och överlåtelse av
rättigheter enligt upphovsrättslagen.
Framförande av litterärt eller konstnärligt verk. Undantag från skatte-
plikt gäller framförande av litterärt eller konstnärligt verk liksom rättighet i
fråga om ljud- eller bildupptagning av sådant framförande.
Biografföreställningar. Biografföreställningen är skattefri. Svenska
Filminstitutet finansieras å andra sidan med s.k. biografavgifter, vilka utgår
med 10 % av bruttointäkterna på huvuddelen av biografföreställningama. I
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
45
proposition 1995/96:191 föreslås att biografföreställningar fr.o.m. 1 juli
1996 skall beskattas med en skattesats om 6 %.
Konserter och cirkusföreställningar. Teater- opera- och balettföreställ-
ningar är undantagna från skatteplikt.
Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljs till sjukhus
är undantagna. Däremot utgår mervärdesskatt vid försäljning av icke
receptbelagda läkemedel.
Lotterier. Skattetekniska nackdelar med skatteplikt. All beskattning sker
i form av punktskatt.
Konsumtions räntor. Tillhandahållandet av krediten är yrkesmässig och
skall således vara skattepliktig. Underlaget utgörs av räntemarginalen.
Omsättning av nybyggda fastigheter. Undantaget gäller i huvudsak tomt-
mark, byggränta och vinst, som enligt normen borde beskattas.
Postbefordran. Brevbefordran var fram till och med 28 februari 1994
undantaget från mervärdesskatt. Under perioden 1 mars t.o.m. 31 december
utgick reducerad moms om 12 %. Från och med 1995 utgår full moms,
varför avvikelsen numera är slopad.
Försäljning av alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller
dennes dödsbo. Skattesatsen är 12 % om försäljningssumman överstiger
300 000 kronor per år. Vid omsättning av annan utgår full beskattning.
Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen nedsatt till 12 %. Som livsmedel
räknas inte vatten från vattenverk, spritdrycker, vin och starköl samt tobaks-
varor.
Allmän nyhetstidning. Från den 1 januari 1996 utgår mervärdesskatt med
en skattesats om 6 %. Tidigare var tidningar undantagna från skatteplikt.
Rumsuthyming, personbefordran samt transport i skidlifter. Skattesat-
sen är nedsatt till 12 %.
Postbefordran. Se ovan.
Ideella föreningar. Omsättning av vara eller tjänst i en ideell verksamhet
räknas inte som yrkesmässig verksamhet om föreningen är befriad från
inkomstskatt enligt lagen om statlig inkomstskatt för omsättningen ifråga.
Tidpunkten för redovisningsskyldighetens inträde i byggnads- och annan
entreprenadverksamhet. Redovisningsskyldigheten inträder två månader
efter det att fastigheten tagits i bruk. Skatteawikelsen avser räntan på skat-
tekrediten.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
46
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
Ingående skatt på jordbruksarrende. Avdragsrätten omfattar hela den ingå-
ende skatten på jordbruksarrende, även om i arrendet ingår värdet av bostad.
Skatt på dieselbränsle i motorfordon. Skattesatsen för diesel varierar mellan
15-20 öre/kWh medan skattesatsen enligt normen är 38 öre/kWh inom tran-
sportområdet.
Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift. Befrielsen gäller
elförbrukning för järnväg och tunnelbana. Skatteawikelsen uppgår till 38
öre/kWh.
Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart. Awikelsen uppgår till
38 öre/kWh.
Elförbrukning i vissa kommuner. Skatteuttaget på elektrisk kraft är ned-
satt till 4,3 öre/kWh i Norrbottens, Västebottens och Jämtlands län samt
Sollefteå, Ånge, Ömsköldsviks, Amlung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdals
och Torsby kommuner. Awikelsen i skattesatser utgörs av skillnaden mel-
lan 9,7 öre och 4,3 öre/kWh.
El för gas- värme-, vatten och elförsörjning. Skattesatsen för denna typ
av förbrukning uppgår till 7,5 öre/kWh i de kommuner som inte har nedsätt-
ning till 4,3 öre/kWh. Awikelsen i skattesats uppgår till 2,2 öre/kWh. Awi-
kelsen har störst betydelse för produktion av § ärrvärme.
Differentierat skatteuttag på fossila bränslen. Enligt normen skall skat-
teuttaget vara 9,7 öre/kWh. Awikelsema i övrigt uppgår för gasol till 8,8
öre/kWh, för naturgas 7,9 Öre/kWh, för kol 6,4 öre/kWh, för eldningsolja 5
4,2 öre/kWh samt för eldningsolja 1 3,7 öre/kWh. Två tredjedelar av awi-
kelsen tillfaller hushållen medan resterande del tillfaller företagssektorn.
Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt utgår på biobränslen, vilket
innebär en awikelse på 9,7 öre/kWh.
Bidrag till värmeverk. För värme som levereras till industrin erhåller pro-
ducenten ett bidrag om 9 öre/kWh.
Kraftvärmeanläggningar. För bränsle som förbrukas för produktion av
värme vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
kämvärmeanläggning medges avdrag med halva energiskatten.
Produktion av elkraft. För bränsle som åtgår vid produktion av elkraft utgår
ingen koldioxidskatt. Enligt normen bör skatteuttaget utgöra 25 % av de
gällande skattesatserna.
47
Metallurgiska processer. Avdrag medges för koldioxidskatt för bränslen
som används för metallurgiska processer.
Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom
energiintensiv industri. Företag inom cement-, kalk-, glas- stenindustri kan
erhålla viss nedsättning om skattebelastningen överstiger 1,2 % av försälj-
ningsvärdet.
Skattebefrielse för inrikes sjöfart. Skattebefrielse föreligger för såväl
energi- som koldioxidskatt.
Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga ränteutgifter vara avdragsgilla
om lånet avser investeringar. Dock finns en begränsning i lagstiftningen
vilket innebär att avdragseffekten är 21 % i de fall nettoränteutgiften
(kapitalinkomster fråndragna) överstiger 100 000 kr.
Räntekostnader för bostadsrättsföreningar. Avdragsrätten för räntor är
begränsad till de intäkter föreningen har.
Energiskatt. För hög skattesats för energi som används inom SNI 1, jord-
och skogsbruk (hänsyn har tagits till gällande nedsättningsregler för väx-
thusnäringen).
Koldioxidskatt. För hög skattesats för energi som används inom SNI 1,
jord- och skogsbruk (hänsyn har tagits till gällande nedsättningsregler för
växthusnäringen).
Skatt på viss elektrisk kraft. För elkraft som produceras i vattenkraftverk
utgår en särskild skatt om 4 öre/kWh om kraftverket tagits i drift före 1973.
För elkraft som produceras i anläggning som tagits i bruk mellan 1973 och
1977 är skatteuttaget 2 öre/kWh medan ingen skatt utgår för kraft som pro-
duceras i anläggning som tagits i drift efter 1977. Skatten kan likställas med
en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta
som en skattesanktion.
Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk. För elkraft som pro-
duceras i kärnkraftverk utgår en särskild skatt om 1,2 öre/kWh. Skatten kan
likställas med en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför
att betrakta som en skattesanktion.
Försäljningsskatt på motorfordon. Skatten är differentierad och normen
är satt till den skatt som utgår på personbilar i miljöklass 1. Skatten på bilar
i miljöklass 3 är 2 000 kr högre. Skatten på tunga lastbilar i miljöklass 3 är
75 000 kr högre än för lastbilar i miljöklass 1.
Fastighetsskatt på hyresfastigheter. Fastighetsskatten är en objektskatt
som enbart träffar fastighetskapital. Enbart avkastningen i form av intäkter
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
48
skall beskattas. Fastighetsskatten för småhus räknas dock av gentemot den Prop. 1995/96:150
schablonintäkt som egentligen borde utgå. Bilaga 3
Flyttningsbidrag som utgår p.g.a att den anställde flyttar till ny bostadsort
och fatt särskild ersättning av arbetsgivaren eller det allmänna är i allmänhet
skattefri. Om ersättningen väsentligt överstiger belopp som gäller för be-
fattningshavare i offentlig tjänst är det överskjutande beloppet skattepliktigt.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Värnpliktigas förmåner i form av naturaförmåner, dagersättning, be-
fattningspremie, avgångsvederlag, utbildningspremie, familjebidrag mm är
skattefri inkomst. Näringsbidrag utgör dock skattepliktig inkomst. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt.
Grundavdrag för pensionärer. Grundavdraget för skattskyldiga med
folkpension (förtidspension, änkepension mm) awiker från det grundavdrag
som aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det särskilda grundavdraget är
lika med folkpension plus pensionstillskott och reduceras med ökad
pensionsinkomst. Avdraget kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som
aktiva skattskyldiga erhåller. Syftet med avdraget är att garantera pensionä-
ren ett visst belopp efter skatt. Awikelsen avser inkomstskatt.
Socialbidrag och annan hjälp enligt socialtjänstlagen. Socialbidrag, be-
gravningshjälp samt underhåll som lämnats till intagen i kriminalvårdsan-
stalt eller patient på sjukhus är ej skattepliktiga, varför inkomstskatt ej utgår.
Allmänt barnbidrag. Barnbidrag och förlängt barnbidrag samt barnpen-
sion enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter avliden
förälder ej överstiger 0,4 basbelopp är ej skattepliktiga. Skattefriheten för
barnpension är begränsad till den garantinivå som gäller för bidragsförskott.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Kontantunderstöd utgivna av arbetslöshetsnämnd. Kontantunderstöd
som utges av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel är ej skatteplik-
tigt. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Traktamenten och särskilda bidrag till arbetslösa och till partiellt
arbetsföra samt med sådana likställda. Sådana bidrag är enligt vissa be-
stämmelser skattefria när de utgår från stat eller kommun. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.
Handikappersättning. Handikappersättning, sådan del av vårdbidrag som
utgör ersättning för merkostnader, merutgifter för resor, särskilt pensionstil-
lägg för långvarig vård av sjukt barn samt hemsjukvårdsbidrag och hem-
vårdsbidrag som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel är
skattefria. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av utländska barn är skatte-
fritt. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Engångsbidrag i samband med arbetsplacering av flyktingar. Ersätt-
ningen betalas ut vid den första arbetsplaceringen och bidraget är anpassat
49
Bostadstillägg till pensionärer. Ersättningen är skattefri. Skatteawikel-
sen avser inkomstskatt.
Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.
Ersättning som tillfaller försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Skattefriheten gäller enbart ersättningar som inte grundar sig på
förvärvsinkomster. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.
Sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, vårdbidrag,
dagpenning, kontant arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag, vuxenstudie-
bidrag, delpension, dagpenning vid repetitionsövning, utbildningsbidrag
för doktorander, timersättning vid kommunal vuxenutbildning, livränta vid
arbetsskada, startbidrag för egen rörelse, ersättning vid närståendevård.
Samtliga dessa ersättningar är skattepliktiga och pensionsgrundande.
Skatteawikelsen avser den del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän
tilläggspension.
Statliga löneutbetalningar. På löner och andra förmåner utgår normalt
fulla arbetsgivaravgifter. Vad gäller utbetalningar från staten betalas ej avgift
till arbetsskadeförsäkringen. Skatteawikelsen avser avgiften till arbets-
skadeförsäkringen. Undantaget upphörde 1 juli 1995.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
50
Prop. 1995/96:150
Bilaga 3
1 Varför en löpande rapportering av skatteawikelser? 2
2 Normen och exempel på skatteawikelser 3
2.1 Exempel på awikelser 4
2.2 Rättvisande jämförelser mellan budgetens 5
utgifts- och inkomstsida
2.3 Rättvisande jämförelser inom budgetens 6
utgiftssida
2.4 Samspelet mellan norm och awikelse 7
3 Redovisning av norm och skatteawikelser 10
3.1 Kategorisering av normer 10
3.1.1 Norm för inkomstbeskattningen 10
3.1.2 Norm för socialavgifter och särskild löneskatt 10
3.1.3 Norm för mervärdesskatt 11
3.1.4 Norm för punktskatter 11
3.2 Kategorisering av awikelser 12
3.2.1 Saldopåverkande skatteförmåner 12
3.2.2 Saldopåverkande skattesanktioner 13
3.2.3 Ej saldopåverkande skatteförmåner 13
3.3 Beräkning och redovisning av skatteawikelser 13
3.3.1 Skatteawikelser inom inkomstbeskattningen 14
3.3.2 Skatteawikelser inom socialförsäkringen 17
3.3.3 Skatteawikelser inom mervärdesskatten 18
3.3.4 Skatteawikelser inom punktskatteområdet 19
4 Beräkningsresultat 20
Tab 1 Listning av samtliga skatteawikelser 20
Tab 2 Skatteawikelser fördelade efter skatteområden 26
Tab 3 Skatteawikelser fördelade efter typ av awikelse 27
Tab 4 Redovisning av stöd till boende 28
Tab 5 Redovisning av stöd till massmedia 28
Tab 6 Skatteawikelser fördelade på utgiftsområden 29
Tab 7 Transfereringar exklusive och inklusive
skatteawikelser 30
Tab 8 Nettostöd till boende 32
Tab 9 Inkomstfördelning exklusive och inklusive
transfereringar och skatteawikelser 34
10 Riksdagen 1995196. 1 saml. Nr 150. Bil. 1-4
51
|
5 |
Beskrivning av enskilda skatteawikelser |
37 |
Prop. 1995/96:150 | |
|
5.1 |
Inkomstbeskattningen |
37 |
Bilaga 3 | |
|
5.1.1 |
Inkomst av tjänst |
37 | ||
|
5.1.2 |
Kostnader i tjänst och allmänna avdrag |
38 | ||
|
5.1.3 |
Intäkter i näringsverksamhet |
39 | ||
|
5.1.4 |
Kostnader i näringsverksamhet |
40 | ||
|
5.1.5 |
Intäkter av kapital |
42 | ||
|
5.1.6 |
Kostnader i kapital |
43 | ||
|
5.1.7 |
Skattereduktioner |
43 | ||
|
5.1.8 |
Skattskyldighet |
43 | ||
|
5.2 |
Arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt |
44 | ||
|
5.2.1 |
Arbetsgivaravgifter |
44 | ||
|
5.2.2 |
Särskild löneskatt |
44 | ||
|
5.3 |
Mervärdesskatt |
45 | ||
|
5.3.1 |
Undantag från skatteplikt |
45 | ||
|
5.3.2 |
Skattesats |
46 | ||
|
5.3.3 |
Undantag från skattskyldighet |
46 | ||
|
5.3.4 |
Redovisningsperiod |
46 | ||
|
5.3.5 |
Avdrag från ingående skatt |
47 | ||
|
5.4 |
Skatteawikelser inom punktskatteområdet |
47 | ||
|
5.4.1 |
Energiskatt |
47 | ||
|
5.4.2 |
Koldioxidskatt |
47 | ||
|
5.5 |
Skattesanktioner |
48 | ||
|
5.5.1 |
Kostnader i kapital |
48 | ||
|
5.5.2 |
Punktskatter |
48 | ||
|
5.6 |
Icke saldopåverkande skatteawikelser |
49 | ||
52
Kommittén för utvärdering av skattereformen (KUSK) anser i sitt betänkan-
de att skattereformen byggde på en i allt väsentligt korrekt analys av pro-
blemen med det gamla skattesystemet. Reformen har skapat förutsättningar
för ett effektivare utnyttjande av samhällets resurser på en rad områden. På
lång sikt kommer effektiviteten att öka, eftersom bl.a. ekonomins sparande
kommer att allokeras till samhällsekonomiskt mer lönsamma investerings-
projekt än vid de gamla skattereglerna.
Kommittén pekar på att avregleringen av kreditmarknaden och skatte-
reformen var dåligt anpassade till varandra i tiden.
Flertalet remissinstanser delar kommitténs bedömning att det var rätt att
genomföra skattereformen. SACO framhåller att det fortsatta utvecklingsar-
betet på skatteområdet bör behålla samma inriktning som skattereformen
hade. Riksskatteverket anser att skattesystemet under åren efter skatterefor-
men har belastats med regler som är avsteg från den i skattereformen uttala-
de principen att skattesystemet ska utformas för att ge skatteintäkter och
skapa fördelningseffekter medan andra mål bör uppnås genom åtgärder
utanför skattesystemets ram. Verket understryker att detta är olyckligt.
Landstingsförbundet framhåller att det var riktigt att reformen genomför-
des trots att det i efterhand har kunnat konstaterats att reformen på kort sikt
fick en negativ effekt på den samhällsekonomiska utvecklingen. Samhällsve-
tenskapliga fakulteten vid Umeå universitet hävdar att skillnaderna mellan
vad som på förhand antogs om reformen och det hittillsvarande utfallet inte
tillräckligt betonas i betänkandet. Enligt fakultetens uppfattning är kommit-
tén alltför benägen att tolka osäkerheter i beräkningar till reformens fördel
och alltför benägen att tillskriva reformen positiva effekter som sannolikt har
annan grund än skattereformen. Konjunkturinstitutet betonar att ett genom-
gående problem i utvärderingen gäller möjligheten att skilja ut vad som
skulle ha inträffat i den svenska ekonomin i avsaknad av skattereformen och
ställa detta mot den faktiska utvecklingen.
Vad gäller själva utvärderingen av skattereformen uppskattas denna som
mycket positiv av de flesta remissinstanserna. Riksrevisionsverket anser att
det finns starka motiv för att utvärdera skattesystemet. Verket anser att det
bör övervägas hur en mer kontinuerlig uppföljning skulle kunna komma till
stånd. En kontinuerlig utvärdering skulle ge underlag för vidareutveckling
av metoder för beräkningar av budgeteffekter vid regeländringar. Därmed
skapas förutsättningar för mer realistiska kalkyler. SCB ansluter sig till kom-
mitténs åsikt att reformen måste ses i ett längre perspektiv och att man där-
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
för bör fortsätta analysen av flera av de frågeställningar som tagits upp i
utredningen.
SACO pekar på att det inom utbildningspolitikens, arbetsmarknadspoliti-
kens och socialpolitikens områden har genomförts respektive kommer att
genomföras betydande reformer och framhåller att det finns starka skäl att
riksdagen beslutar om utvärdering av dessa.
SABO ifrågasätter om en studie på ett material från år 1992, endast ett år
efter reformen, är meningsfull. En förnyad studie på 1995 års underlag bör
ge bättre och mer underbyggda resultat. Kooperativa förbundet tycker att
det har gått väl kort tid för att det skall vara möjligt att göra en fullständig
utvärdering.
SCB anser att utvärderingen av skattereformen bidragit till intressant
forskning och metodutveckling på skatte- och skatterelaterade områden.
Närings- och teknikutvecklingsverket ställer sig kritisk till att gruppen
små teknikintensiva företag inte behandlas specifikt i någon av utvärdering-
ens rapporter. SCB noterar att regionalpolitiska frågor har behandlats spar-
samt och att belysning av jämställdhetsfrågor saknas trots önskemål i direk-
tiven.
Landstingsförbundet och Kommunförbundet vill erinra om att reformens
effekter på den kommunala ekonomin skulle neutraliseras genom den s.k.
avräkningsskatt som infördes i samband med reformen. För landstingens del
innebar avräkningsskatten att drygt 3 miljarder kronor drogs in till statskas-
san. Förbundet anser att denna indragning berodde på att staten räknade med
att s.k. dynamiska effekter skulle ge landstingen och kommunerna ökade
skatteinkomster. Istället drabbades landstingen och kommunerna av effek-
terna av lågkonjunkturen. En utvärdering av skattereformens betydelse för
landstingens och kommunernas ekonomi hade varit av värde. Förbunden
finner det otillfredsställande att kommittén inte gjort någon sådan utvärde-
ring trots att det ingick i dess uppdrag.
Boverket, Hyresgästernas Riksförbund och HSB Riksförbund anser att
kommittén har belyst konsekvenserna för bostadssektorn alltför lätt och
summariskt. Hyresgästernas Riksförbund uttrycker besvikelse över att neu-
traliteten mellan olika upplåtelseformer för bostäder inte har undersökts,
speciellt mot bakgrund av att neutralitet hävdades som en viktig princip vid
omläggningen. I betänkandet analyseras egnahemsägandet utförligt medan
övriga upplåtelseformer knappast behandlas alls. HSB Riksförbund redovi-
sar exempel som indikerar att reformen har haft effekter som inte är neutrala
mellan upplåtelseformema. De ifrågasätter det rimliga i att utvärdera skatte-
reformens effekter på boendet efter så kort tid. Förbundet anser att effekter-
na av skattereformen först kommer att kunna registreras med stor fördröj-
ning, och att detta borde ha vägts in i utvärderingen.
Handelns utredningsinstitut är kritisk till att någon analys av skattesyste-
mets inverkan på flyttningsbenägenheten för privatpersoner och företag ut
ur - alternativt in i - Sverige inte förekommer i utredningen. Institutet me-
nar att det är uppenbart att några av Sveriges mest framgångsrika företag
drivits ut ur landet på grund av skattesystemets utformning och andra negati-
va effekter av näringspolitiken.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
Skatteplanering
Enligt kommittén minskade incitamenten till skatteplanering genom skatte-
reformen. Enklare regler och lägre lönsamhet har enligt utredningen bidragit
till att skatteplanering har blivit mindre omfattande. De huvudsakliga kvar-
stående incitament gäller möjligheten att omvandla arbetsinkomster till
kapitalinkomster. Detta problem utgör en svår avvägning mellan horisontell
rättvisa och goda villkor för företagandet. Kommittén diskuterar skatteplane-
ring i inskränkt bemärkelse: dispositioner som saknar annan mening än
skatteminimering.
Flertalet remissinstanser delar kommitténs slutsatser om att skatteplane-
ring har minskat i omfattning. Skattemyndigheten i Stockholm menar dock
att mycket tyder på att den internationella skatteplaneringen snarare ökat i
omfattning. Skattemyndigheten i Kalmar pekar på att tiden omedelbart efter
införandet av skattereformen kännetecknades av en mycket djup lågkon-
junktur och att man därför inte bör dra för långtgående slutsatser om den
nedgång i efterfrågan på skatterådgivning som kunnat observeras.
Näringslivets skattedelegation och Juridiska fakulteten vid Stockholms
Universitet anser att reformen representerade ett nytt angreppssätt för att
förhindra skatteplanering. Allt mer utstuderad skatteplanering medför även
vissa transaktionskostnader. Med de nya lägre skattesatserna blir transak-
tionskostnaderna alltför höga i relation till skattevinsten varför den typen av
skatteplaneringsåtgärder i stort sett upphört. Näringslivets skattedelegation
anser att det på grund av de kraftigt sänkta formella skattesatserna har blivit
attraktivare för svenska internationellt aktiva företag att ta hem vinster till
beskattning i Sverige.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå Universitet påpekar att de
minskade skillnaderna mellan simulerad formell skatt och faktisk skatt för
höginkomsttagare kan tas till intäkt för att skatteplaneringen minskat mar-
kant på grund av skattereformen. Fakulteten finner dock att den stora ned-
gången i skillnaden formell-faktisk skatt ligger innan skattereformens ge-
nomförande. Den stora delen av denna inträffade dessutom före 1989, då
inte ens de första förändringarna av skattesystemet kan ha haft någon effekt.
Efter skattereformens genomförande förändras siffran relativt lite. Den enda
rimliga slutsatsen att dra av detta är att det är de förändringar i avdragsmöj-
ligheter och andra skatteregler som genomfördes under åttiotalet som haft
den största betydelsen för att minska skatteplaneringen, medan skatterefor-
mens bidrag är ganska marginellt.
Skattefusk
Kommittén bedömer att skattereformen rent tekniskt inte har inneburit några
väsentliga förändringar vad gäller möjligheten att fuska. Vissa åtgärder, som
ökad uppgiftsskyldighet och preliminärskatt på räntor och utdelningar, torde
ha haft en sänkande effekt på fusket. De sänkta skattesatserna har gjort det
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
mindre lönsamt att fuska. Sammantaget anser utredningen att reformen haft
en viss sänkande effekt på fusket, men att denna slutsats är behäftad med
stor osäkerhet.
Konkurrensverket betonar att det är positivt ur konkurrenssynpunkt att
skattesystemet genom skattereformen blivit mer robust och mindre manipu-
lerbart genom skatteplanering.
Flertalet remissinstanser instämmer i kommitténs slutsatser vad gäller
skattefusk. Enligt RSV finns det dock inget som tyder på att skattefusket
totalt sett skulle ha minskat. Varken Skattemyndigheten i Kalmar eller Skat-
temyndigheten i Stockholm delar kommitténs uppfattning att skattereformen
lett till mindre skattefusk. Skattefusket har dock ändrat karaktär dels genom
internationaliseringen av ekonomin, dels genom den breddade momsbasen.
Skattemyndigheten pekar på att momsundandragande uppdagas vid alla
typer av urvalskontroll, vilket tyder på att fusket är utbrett bland alla katego-
rier skattskyldiga. För vissa branscher utgör skattefusket en förutsättning för
att kunna konkurrera. SACO vill uppmana regering och riksdag att snarast
och kraftfullt ta itu med dessa problem.
Kommittén anser att skattereformen kan beräknas ha haft ganska liten bety-
delse för minskningen av hushållens konsumtion och den ökning av det
totala sparandet som inträffat under början av 1990-talet. Det är främst and-
ra faktorer som spelat in. Däremot har reformen enligt utredningen helt klart
bidragit till att ge sparandet en annan inriktning - det finansiella sparandet
har ökat medan det reala sparandet, bl. a i egna hem, har minskat. Reformen
uppskattas svara för ungefär hälften av det prisfall som inträffat på egna hem
mellan 1990 och 1993.
Kommittén pekar på en påtaglig uppgång av den utvidgade sparkvoten.
Sparkvoten uppgår efter skattereformen till samma nivå som under slutet av
70-talet. Den lägre reala sparkvoten och en lägre efterfrågan på varaktiga
konsumtionsvaror bidrog till att förstärka lågkonjunkturen - hur mycket vet
man inte. Denna trend började redan ett par år innan reformen.
Vad gäller hushållens konsumtionsmönster kan man enligt utredningen
observera effekter på vissa specifika varugrupper - speciellt turistnäringen -
av den breddade momsbasen och höjda indirekta skatter.
På bostadsmarknaden fick man enligt kommittén ökade drifts- och under-
hållskostnader p.g.a. momsbasbreddningen. Kapitalkostnaderna ökade ge-
nom lägre och enhetlig kapitalinkomstbeskattning. Reducerade räntesubven-
tioner har bidragit till högre kapitalkostnader för hyreshusfastigheter.
Sammantaget bidrog reformen enligt kommittén till omkring halva fallet i
villaprisema.
SCB hävdar att kommitténs synpunkter vad gäller sparande och konsum-
tion är motsägelsefulla. Å ena sidan påstår kommittén att skattereformen
haft ganska liten betydelse för minskningen av hushållens konsumtion och
ökning av det totala sparandet. Å andra sidan pekar utredningen på att efter-
frågan på eget hem har sjunkit med 10-20 procent och att halva prisfallet på
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
villamarknaden kan tillskrivas reformen, samt att hushållens nettoamortering
av skulder innebär en relativt stor minskning av konsumtionsutrymmet.
Företagarnas Riksorganisation anser att skattereformen inte lett till ett på
sikt tillräckligt högt sparande för att tillgodose behovet av privat riskkapital
inom näringslivet. Detta framgår väl av de mindre företagens svårigheter
med att få fram privat riskkapital.
Arbetsmarknadsstyrelsen finner att skattereformen har bidragit till en
ökad sparkvot hos hushållen och en låg privat konsumtion. Enligt styrelsen
talar det mesta för att hushållens sparkvot även i fortsättningen bli högre än
under 1980-talet, vilket kan vara positivt för den långsiktiga ekonomiska
utvecklingen. Inriktningen på sparandet bör dock förändras från finansiellt
sparande till investeringar i reala tillgångar (bl.a. bostäder). Beträffande
sparandets nivå anser Fullmäktige i Riksbanken det som angeläget att fram-
hålla att det svenska hushållssparandet i ett internationellt perspektiv är lågt
även efter reformen. Skattereformen gav enligt fullmäktige vidare effekter
på hushållens räntekänslighet.
Sveriges Bostadsrätters Centralorganisation anser att bostadsmarknaden
praktiskt taget har slagits sönder som delmarknad i ekonomin till följd av
skatteomläggningens effekter. Hushållen har drabbats av avsevärda förmö-
genhetsförluster samtidigt som bostadskostnaderna har drivits upp till en
internationellt extrem och tyvärr varaktig nivå. Till följd av skatteomlägg-
ningen blev den reala sparkvoten negativ samtidigt som det finansiella spa-
randet ökade kraftigt. Organisationen har svårt att se att denna bestående
allokering av hushållens sparande på något avgörande sätt kan bidra till vare
sig samhällsekonomins effektivitet eller fastighetsmarknadens tillfrisknande.
Organisationen anser därför att kommitténs utvärdering bör föranleda rege-
ringen att vidta kraftfulla åtgärder i syfte att korrigera de negativa effekter
som följt av skatteomläggningen för bostadssektorns del.
En viktig fråga som borde belysts är enligt Boverket hur prisfallet på
villor och bostadsrätter har lett till att marknadsvärdena sjunkit under
hushållens belåning och därmed skapat inlåsningseffekter och minskad
rörlighet. Verket hävdar att den totala rörligheten på bostadsmarknaden ökat
efter reformen. Rörligheten på villamarknaden har dock minskat. Inlåsnings-
effekter har troligen medfört att rörligheten har minskat även på bostadsrätt-
smarknaden. Av detta följer att det är hushållen i hyresrätter som har stått
för den ökade rörligheten.
Även Konjunkturinstitutet anser att skattereformen medverkat till att
fastighetspriserna föll med 28 procent 1991-92. Institutet ställer sig
emellertid tveksam till kommitténs bedömning att ca hälften av denna sänk-
ning var ett resultat av reformen. Starka skäl talar för att fastighetspriserna
skulle ha fallit kraftigt även om reformen inte genomförts. Samtidigt brom-
sades troligen prisfallet genom att institutionella faktorer höll tillbaka utbu-
det av småhus. Efter avregleringen på kreditmarknaden hade många hushåll
kunnat belåna upp till 85-90 procent av fastighetens marknadspris för att
finansiera konsumtion. Då priset föll så att belåningen blev högre än mark-
nadsvärdet förhindrades en försäljning av att säljaren inte kunde lösa lånen.
Reformens negativa inverkan på fastighetsmarknaden torde - snarare än i
prisfallet 1991-92 - speglas i att priserna ligger nästan stilla än i dag, trots
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
att efterfrågan och omsättning på marknaderna för småhus och bostadsrätter
har ökat sedan konjunkturen vände 1993.
SABO pekar på att skattereformen och lågkonjunkturen har skyndat på
bostadsbyggandets dramatiska nedgång. Nedgången skulle sannolikt ha
kommit under alla förhållanden. Orsaken är snarast en i förhållande till en
långsiktig behovsefterfrågan allt för stor bostadsproduktion under senare
delen av 1980-talet.
Skogsstyrelsen anser att en bidragande orsak till den relativt gynnsamma
prisutvecklingen på skogsdominerade lantbruksenheter jämfört med små-
hus, är att näringsfastigheter beskattas enligt en annan metod.
Enligt kommittén torde den gamla bolagsbeskattningen till en del ha funge-
rat som en utdelningsskatt. Bolagsbeskattningen var därför inte snedvridan-
de för företag med “överskott” på resultatregulerande åtgärder. För företag
som drabbades av den höga marginalskatten, däremot, var bolagsbeskatt-
ningen investeringsstyrande.
Kommittén framhåller att reformen ej har bidragit till raset i investering-
arna under krisåren. Dock har reformen bidragit till höjda kapitalkostnader
för de företag som kunde utnyttja investeringsfondsystemet. Detta har, å
andra sidan, lett till en mer enhetlig prövning av investeringsprojekt över
företag. Kvalitén på investeringsprojekten har ökat.
Vidare konstaterar kommittén att Sverige genom skattereformen har fatt
en internationellt konkurrenskraftig bolagsbeskattning.
Kommittén påpekar att den större komplexitet i reglerna för enskilda
näringsidkare som uppkommit krävs för att åstadkomma neutralitet. I betän-
kandet redovisas resultat som visar på bättre investeringsincitament för
enskilda näringsidkare och delägare i fåmansaktiebolag än för “vanliga”
aktiebolag.
Flertalet remissinstanser delar kommitténs bedömning att ändringarna i
bolagsbeskattningen innebär högre kvalité på investeringsbesluten och där-
med effektivare allokering av företagskapitalet. SCB riktar emellertid kritik
mot metodredovisningen vad gäller effekterna på företagens investerings-
incitament och företagens utnyttjande av olika reserveringsmöjligheter.
Vidare ifrågasätts 1984 som jämförelseår för utnyttjandegraden.
SACO hävdar att vad som nu behövs på företagsbeskattningens område
är tydliga och fasta spelregler utifrån vilka ekonomins olika aktörer kan fatta
långsiktiga beslut. Enligt organisationens mening är ett avskaffande av dub-
belbeskattningen av företagsvinster långsiktigt nödvändig. Ett sådant avskaf-
fande bör kombineras med en höjd bolagsskattesats. Därigenom uppnås en
bättre skatteneutralitet mellan arbetsinkomster och sådana inkomster som nu
vinstbeskattas.
Näringslivets skattedelegation anser inte att införandet av enkelbeskatt-
ningen under 1994 var ett brott mot skattereformen. Åtgärden utgjorde i
stället ytterligare ett steg i riktning mot likabehandling av avkastning på eget
kapital och lånat kapital och ökade neutraliteten i beskattningen av olika
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
kapitalplaceringsaltemativ. Delegationen anser vidare att skattemässig neu-
tralitet mellan olika företagsformer i stort uppnåddes genom skattereformen
och senare reformer. I ett avseende kvarstår dock neutralitetsproblem. De
särregler för famansföretag som infördes genom reformen innehåller diskri-
minerande inslag som medför att utdelning och aktievinster blir hårdare
beskattade än i flermansföretag. Särreglerna måste enligt delegationen ses
över med målet att undanröja den negativa särbehandlingen.
Enligt Företagarnas Riksorganisation nämns betydelsen av hög och
stabil tillväxt eller åtgärder som främjar sysselsättningen i mindre företag
inte på något ställe i förarbetena till skattereformen. Inte heller diskuteras
förutsättningarna för framväxten av ett annalkande kunskapssamhälle eller
tjänstesektorns betydelse. Fåmansföretagama uppfattas närmast som ett
problem när det gäller att få systemet att gå ihop och inte heller inses bety-
delsen av de mindre företagen när det gäller att anställa arbetskraft som
blivit övertalig inom den offentliga sektorn eller friställd i de större företa-
gen. Organisationen anser vidare att utvärderingen inte omfattar en analys
av de brister som funnits i reformen. Härvidlag åsyftas den i reformen bibe-
hållna dubbelbeskattningen på avkastningen på vinster i aktiebolag, utform-
ningen av de särskilda s.k. fåmansaktiebolagsreglema och de höga skatteki-
lar på tjänster som uppkom genom att moms i samband med reformen även
infördes på tjänster. Utvärderingen visar därmed att reformeringen av det
svenska skattesystemet måste fortsätta. Organisationen påpekar dock att
överensstämmelsen mellan verklig och skattepliktig vinst blivit bättre genom
reformen.
Lantbrukarnas riksförbund är kritiska till att reformeringen av beskatt-
ningen av enskild näringsverksamhet (den neutrala företagsbeskattningen)
av kommittén framställs som särskilt komplicerad. Förbundet ser det som
synnerligen angeläget att det ges en balanserad bild av olika rättsområdens
komplexitet. Ett felaktigt utpekande av ett visst skatteområde som särskilt
komplext kan förleda till ändringar som diskriminerar grupper av t.ex. före-
tagare i ekonomiskt hänseende.
Kommittén refererar till att undersökningar visar att reformen på sikt kan
leda till en ökning i antalet arbetade timmar med 2-5 procent för sammanbo-
ende män, medan effekten för sammanboende kvinnor sannolikt ligger
mycket nära noll. Kommittén påpekar att dessa genomsnittseffekter döljer
stora skillnader mellan hushåll. För makar gäller att valet av arbetstider är
ömsesidigt beroende. Nedgången i faktisk arbetstid i den senaste
konjunkturnedgången var mindre än enligt tidigare mönster.
Effekten på antalet arbetade timmar är inte den enda dimensionen av
arbetsutbudet. Det finns också en kvalitetsaspekt. Skattereformen har
medfört att utbildning och karriärval lönar sig bättre. Detta gäller även för
personer som redan är etablerade i yrkeslivet.
Kommittén pekar på att skattereformen kan väntas ha effekter på beslutet
att köpa hemtjänster. Kommittén tar emellertid inte ställning till huruvida
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 150. Bil. 1-4
det minskade hemarbetet som har kurmat observeras har ersatts av ökad
användning av arbetstjänster köpta på marknaden.
Flertalet remissinstanser delar kommitténs bedömning av effekterna på
arbetsutbudet och incitamenten till utbildning. SCB anser att diskussionen
kring arbetsutbudet visar på intressanta infallsvinklar men att kommittén
egentligen inte besvarar frågorna om reformens effekter på arbetsutbud,
utbildning, karriärval och lönebildning. Det saknas robusta resultat för ut-
vecklingen under de relevanta åren. Byrån anser att utredningen borde ha
fört ett resonemang om huruvida utgångsläget, med högre sysselsättning och
lägre marginalskatter än tidigare, kan ha haft någon betydelse för skattere-
formens effekt på arbetsutbudet. Effekten på arbetsutbudet av en marginal-
skattesänkning kan vara beroende av sysselsättningsläget och marginalskat-
tens höjd i utgångsläget. SACO hävdar att det med tanke på den rekordhöga
arbetslösheten under de senaste åren och den därav följande discourage-
worker-effekten torde vara i stort sett omöjligt att med hjälp av arbetsmar-
knadsdata från den aktuella utvärderingsperioden bedöma skattereformens
effekter på arbetsutbudet.
Skolverket påpekar att skattevariationer inte utgör det enda utbildningsin-
citamentet för en individ. En analys av vilka faktorer som ligger till grund
för individens beslut om studier måste utgå från fler förklaringsgrunder än
skattesystemet.
SACO pekar på att skattereformens sänkning av marginalskatterna till ca
50 procent torde ha positivt påverkat nyregistreringsfrekvensen vid universi-
tet och högskolor. [Omvänt] motverkar den s.k. värnskatten och andra for-
mer av höjd marginalskatt viljan till investeringar i högre utbildning. Orga-
nisationen pekar på att höga marginalskatter även påverkar en annan kvalita-
tiv dimension av arbetsutbudet, nämligen individens vilja att ta på sig mer
avancerade arbetsuppgifter, ansvar samt att utveckla verksamheten. Även
om det för många människor ligger en glädje i att utvecklas i arbetet är det
med bestämdhet så att utan en rimlig ekonomisk ersättning för extra an-
strängningar så minskar intresset för ytterligare prestationer och ansvar.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen är kommitténs bedömning att skatte-
reformen troligen kommer att ha en positiv effekt på arbetsutbudet på ett par
procent en betydligt försiktigare beräkning än den som gjordes före skattere-
formen. Styrelsen anser att den extremt djupa lågkonjunkturen 1990-1993
omöjliggör säkra slutsatser om skattereformens påverkan på arbetsutbudet.
Styrelsen menar vidare att andra instrument än skattesystemet skall använ-
das om man önskar begränsa arbetsutbudet något.
Enligt Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet förefaller
det vara en poänglös exercis att göra samlade kvantitativa uppskattningar av
utbudseffektema på det sätt som görs i betänkandet. Fakulteten framhåller
vidare att skattereformens effekter på jämställdheten mellan könen inte har
lyfts fram i betänkandet. Jämställdhetsfrågor har en särskilt stor betydelse
när allokeringen av resurser diskuteras inom hushållen. Kommittén borde
från början ha fäst större avseende vid frågeställningar kring mäns och
kvinnors tidsallokering och effekterna av förändrade skatter. Den jämställd-
hetsaspekt som tas upp i sammanställningen av utvärderingens huvudresul-
tat är ingen nyhet. Att det föreligger en negativ korseffekt mellan kvinnans
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
arbetsutbud och mannens inkomst är ett känt fenomen, vilket särskilt
uppmärksammades efter 1971 års reform om individuell inkomstbeskatt-
ning.
Att männen fått en relativt sett större skattesänkning än kvinnorna är inte
heller förvånande med hänsyn till skillnaderna i löneläge mellan heltidsarbe-
tande män och kvinnor. Att marginalskattesänkningama haft en positiv bety-
delse för en större andel män än kvinnor ligger förmodligen bakom attityd-
skillnaden beträffande reformen mellan män och kvinnor. Att kvinnor i
samtliga inkomst- och yrkesgrupper ger reformen ett markant svagare stöd
än män i samma yrkes- och inkomstkategori har överhuvudtaget inte kom-
menterats i utvärderingen.
Beträffande utformningen av varu- och tjänstebeskattningen anser Byg-
gentrepenörerna att skattereformen på ett olyckligt sätt präglades av den
ekonomiska situation som rådde under utredningstiden men som inte var
långsiktigt hållbar. Skattereformarbetet vägleddes av en långt driven likfor-
mighetsfilosofi som strider mot teorin om optimal beskattning av varor och
tjänster. Enligt denna skall - vilket också framhålles i betänkandet - varor
och tjänster som är särskilt priskänsliga beskattas med en låg skattesats me-
dan de som är prisokänsliga bör beskattas med en högre skattesats. Hur
Sverige skall undvika massarbetslöshet är idag en dominerande fråga. De
delar av arbetsmarknaden som slagits ut p.g.a. skattesystemets utformning
förefaller idag vara näraliggande alternativ för de grupper där massarbets-
lösheten permanentats. Främst gäller detta olika typer av priskänsliga varor
och tjänster riktade mot hushållskunder. En del av dessa varor och tjänster
är byggservice till hushållen. På grund av tjänstens priskänslighet uppstår
samhällsekonomiska förluster på flera sätt. Specialiseringsvinster går förlo-
rade när hushållen väljer att själva utföra arbeten istället för att anlita profes-
sionell arbetskraft. Andelen svartjobb ökar samtidigt som den totala mäng-
den arbete blir lägre än vad som är samhällsekonomiskt motiverat. Mot
bakgrund av de helt förändrade förutsättningar som nu gäller anser Byggen-
treprenörerna att en översyn bör göras av varu- och tjänstebeskattningen.
De finner det anmärkningsvärt att kommittén överhuvudtaget inte diskuterar
frågan om samhällsekonomisk effektivitet i beskattningen av varor och tjän-
ster. Deras bedömning är att argumenten för att anpassa beskattningen efter
teorin för optimal beskattning nu stärkts avsevärt.
Enligt kommittén var ett huvudsyfte med reformen ökad ekonomisk effekti-
vitet. Inkomstfördelningen var dock en viktig restriktion. Nya beräkningar,
som baserar sig på skattebasernas faktiska utveckling och som presenteras i
bilaga 5 till betänkandet visar att den fördelningskalkyl som gjordes i propo-
sitionen håller för flertalet grupper. Högre tjänstemän och hushåll i decil 10
har dock fatt en större relativ ökning av disponibel inkomst jämfört med vad
som förutsågs i propositionskalkylen. För decil 10 blev ökningen i disponi-
bel inkomst 3,4% när beräkningen utfördes på data från 1992 och 2,7% när
data från 1989 änvändes. Dessa resultat ligger nära medelvärdet för samtliga
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
hushåll som studeras (3,4 respektive 3,3%) men överstiger propositionskal-
kylens effekt på 0,2% för decil 10. Orsaker till avvikelsen i förhållande till
propositionskalkylens beräkningar är enligt kommittén bl.a. nya antaganden
om basbreddningar, mindre basbreddningar i kapital och slumpfel i urvalet.
I bilaga 1 till betänkandet presenteras en annan studie av skattereformens
fördelningsmässiga effekter. Denna studie visar bl.a. att utjämningseffekten
av skatter och bidrag, mätt med Ginikoefficienter, är minst lika god 1991-92
som 1989. Utjämningseffekten har ökat för hushåll med fler än ett barn men
minskat för övriga hushåll. Resultaten visar också att de höjningar av bam-
och bostadsbidragen som ingick i skattereformen balanserade den minskade
utjämningen genom skattesystemet.
Enligt kommittén beror den allt ojämnare fördelningen av disponibla
inkomster som observerats under senare år i huvudsak på ökad arbetslöshet
och lönespridning. Skattereformens kontraktiva effekt på efterfrågan kan
emellertid ha påverkat arbetslöshetens nivå. Skattereformens effekt på löne-
bildningen är enligt kommittén mer osäker. Kommittén påpekar också att de
budgetförstärkningar som föranleds av reformens underfinansiering kan ha
en annan fördelningsprofil än den som åsyftades i reformen.
Kommittén finner att disponibelinkomstema för pensionärerna ökade
mer än disponibelinkomstema för hushåll i aktiv ålder under perioden 1989-
92. Detta berodde enligt kommittén på pensionärernas förhållandevis låga
skuldsättning, riktad bostadsstöd och förändringar i pensionärsgruppens
sammansättning över tiden.
Kommittén finner också att skattereformen medfört en förbättrad hori-
sontell rättvisa. Spridningen i betald skatt för hushåll som har lika höga
arbetsinkomster har minskat för hushåll i de högre inkomstskikten.
Statistiska Centralbyrån anser att det finns större osäkerhet i beräkningen
av reformens effekter på inkomstfördelningen än vad kommittén visat. By-
rån anser att kommitténs arbete har satt fokus på flera frågor där det statistis-
ka underlaget bör förbättras. Det är också tveksamt om förslag som aldrig
beslutades i riksdagen skall tas med i beräkningarna. Vidare har byrån in-
vändningar mot den proportionella utläggningen av momsen som görs i
bilaga 5 till betänkandet. Hur momsen läggs ut torde ha stor inverkan på
resultatet. Byrån anser slutligen att reformens effekt på disponibelinkomsten
för de övre decilema i studien är överskattade eftersom prisfallet på egna
hem inte beaktas, och att omfördelningseffekten av reformens ändringar i
bidrag efter skatt övervärderas eftersom denna omfördelningseffekt ökar vid
en konjunkturnedgång.
Vad beträffar inkomstfördelningsundersökningen i bilaga 5 anser SACO
att det med de beräkningsmetoder och dataunderlag som utnyttjats inte är
möjligt att identifiera hur stor del av skillnaderna i förändringen av disponi-
bel inkomst för olika grupper som strikt är att hänföra till skattereformen.
Att använda dessa små och otillförlitliga skillnader till intäkt för ändringar i
skatteskalan är anmärkningsvärt. Det leder onekligen till slutsatsen att hela
skattereformen rimligen bör göras om. Det är också relevant att ställa frågor
kring huruvida den inkomstfördelning som gällde 1989 kan fungera som
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
10
norm för all framtid. Det är SACO.s uppfattning att skattereformens beslut
skall ligga fast och att manipulationer av det slag som presenterats den se-
naste tiden undergräver förtroendet för regeringens politik.
SABO anser att skattereformens finansiering till stor del har lagts på bo-
stadssektorn vilket medfört tveksamma fördelningseffekter. Om reformens
underfinansiering visar sig varaktig, och om detta skulle motivera åtgärder
för att uppnå full finansiering, kan sättet att göra detta få betydelse för bilden
av reformens fördelningseffekter. SABO anser vidare att en naturlig effekt av
skattereformens konstruktion är att fördelningen av den disponibla inkom-
sten tenderar att bli mera ojämn. Bostadshushåll med endast en vuxen får
endast en skattesänkningseffekt, men också en full bostadskostnadshöjning.
Ett genomsnittligt bostadshushåll med sammanboende vuxna får drygt två
skattesänkningseffekter på en relativt högre inkomst, men fortfarande endast
en boendekostnadsökning. SABO befarar också att reformen kan leda till en
mer differentierad hyressättning vilket kan ge upphov till ekonomisk segre-
gation. SABO understryker slutligen att det under åren efter skattereformen
skett genomgripande förändringar som motiverar en översyn av det nya
skattesystemets fördelningseffekter.
Näringslivets skattedelegation anser att skattereformen är fördelnings-
politiskt neutral. Enligt delegationens mening stämmer resultaten av de båda
fördelningsundersökningama som ligger till grund för kommitténs slutsatser
väl överens med varandra. De analyser som redovisas i betänkandet ger
inget belägg för att inkomsttagarna i de högsta inkomstklasserna vunnit på
skattereformen jämfört med andra grupper. Delegationen konstaterar att den
disponibla inkomst som analyseras i bilaga 5 inte tar hänsyn till de betydan-
de värdeförluster på villor, bostadsrätter och småhus som skattereformen
bidragit till. Enligt beräkningarna i bilaga 1 motsvarar kapitalförlusterna på
småhus 9 procent mer av de disponibla inkomsterna för decil 9 jämfört med
decil 2. Delegationen anser också att den redovisade ökningen av decil 10:s
disponibla inkomster är överskattad genom det faktum att ökningen till en
obestämbar del torde bero på just sådana beteendeförändringar som refor-
men eftersträvade - mer sparande, mer arbete, mindre avdrag, mindre ”fiffig-
heter”, bantning av högbelånade värdepappersportföljer etc. Vidare inne-
håller den 10:e decilen inte idag samma människor som 1989. I toppen av
den 10:e decilen fanns då bl.a. de som utnyttjade klippekonomin och det
gamla skattesystemets alla svagheter. Delegationen vill i detta sammanhang
också varna för att enskilda sifferuppgifter plockas ut ur analyserna för att
sedan användas utanför sitt egentliga sammanhang.
Fullmäktige i Riksgäldskontoret menar att reformen medförde större
horisontell rättvisa och även en i övrigt bra fördelningspolitisk träffbild.
Företagarnas Riksorganisation påpekar att ekonomin under åren efter
reformen befunnit sig i en extrem situation med en depression som inträffar
två till tre gånger per sekel. Under dessa omständigheter bör några alltför
långt gående slutsatser inte dras av det ekonomiska utfallet av reformen för
olika grupper, även om kommittén har gjort ett förtjänstfullt försök härtill.
Kooperativa förbundet menar att det kan ha varit riktigt att tillfälligt in-
föra den s.k. värnskatten som ett bidrag till saneringen av statsfinanserna.
Däremot anser förbundet att det är felaktigt att återgå till ett högre marginal-
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
11
skatteuttag. Om värnskatten, som numera diskuteras, skulle ersättas av ege-
navgifter på ett underlag över 7,5 basbelopp skapas en sådan effekt. Det
omstridda utfallet för decil 10 kan ha naturliga förklaringar. Bl.a. har säker-
ligen en rad förmåner växlats mot högre lön. Vidare är det sannolikt att viss
överströmning skett från tjänsteinkomster till kapitalinkomster. Vad som än
orsakat detta utfall anser KF att det knappast kan läggas till grund för att
även på sikt behålla dagens högre skattenivå. Ett sådant skatteuttag ger inci-
tament till skatteplanering, reducerat intresse för utbildning och försämrar
Sveriges konkurrensläge.
Landsorganisationen i Sverige menar att kommittén bekräftar organisa-
tionens farhågor inför skattereformen. Höginkomsttagare har fått ett vida
bättre utfall av skattereformen än vad som antogs i propositionen. Detta
beror i första hand på att dessa grupper inte betalat kapitalinkomstskatter i
den omfattning som man kalkylerade med i samband med reformen. T.ex.
blev basen på aktier betydligt mindre 1992 än 1989. Underfmansieringen av
reformen har i sin tur gett upphov till besparingar i statsbudgeten, som re-
sulterade i ytterligare fördelningspolitiska snedvridningar. En förutsättning
för att LO skulle ställa upp på reformen var det löfte regeringen gav om
reformens fördelningseffekter. Uppgörelsen innebar att regeringen skulle
korrigera reformens fördelningsmässiga profil om organisationens farhågor
skulle visa sig vara sanna.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet finner det
anmärkningsvärt att reformens inverkan på faktorinkomstema lämnas utan-
för fördelningsanalysen och är kritisk till att studien i bilaga 5 görs på hus-
hållsnivå. Fakulteten påpekar att Sverige har haft särbeskattning under 25 år
med den explicita jämställdhetsambitionen att vuxna personer bör betraktas
som självständiga inkomsttagare. Det är därför anmärkningsvärt att kommit-
tén valt att betrakta hushållet som inkomsttagare. Vidare riktas kritik mot att
beräkningarna endast utförts på personer i åldern 25-64 år. Enligt fakulteten
är frågan om skattereformen gynnat höginkomsttagare eller låginkomsttaga-
re alltjämt obesvarad.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser sig inte ha kompetens
att bedöma och ifrågasätta de slutsatser kommittén drar om reformens för-
delningseffekter men vill påpeka att resultaten är av mindre intresse idag. De
stora förändringar som skett i skatte- och transfereringssystemen efter 1992
medför enligt fakulteten att det är felaktigt att idag använda kommitténs
jämförelse mellan 1989 och 1992 för skattepolitiska åtgärder som endast
syftar till att korrigera resultat som då kanske inte uppnåddes. När det gäller
fördelningspolitiska åtgärder via skatte- och transfereringssystemen är det
nödvändigt att dagens och inte gårdagens situation bildar utgångspunkten.
Boverket anser att kommitténs beskrivning av boendekostnaderna och
deras andel av hushållsbudgeten är alltför summarisk. Analyser av viktiga
fördelningseffekter av de ökade boendekostnaderna saknas. Önskemålet om
en effektiv resursallokering kan komma i konflikt med önskemålet om en
jämt fördelad bostadsstandard. Boverket menar att kommittén tar ställning i
denna konflikt genom att utgå från att det övergripande målet är effektiv
resursallokering. Så länge fördelningseffekterna och effekterna på den sam-
hällsekonomiska effektiviteten inte är kvantifierade blir emellertid awäg-
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
12
ningen mellan samhällsekonomisk effektivitet och fördelningspolitik en
värderingsfråga. Boverket finner det också anmärkningsvärt att något försök
till analys av hur de ökade bostadskostnaderna fördelade sig mellan olika
hushållstyper och upplåtelseformer inte redovisas i utredningen, speciellt
med tanke på att utredningsexpertema noterar att inkomstfördelningen blev
betydligt ojämnare efter skattereformen när hänsyn tas till boendekostnader-
na. Boverket saknar en analys av de faktiskt realiserade kapitalförlusterna på
villamarknaden och hur de fördelats mellan olika hushållstyper. Kommittén
borde också närmare studerat effekterna av den höjning av bostadsbidragen
och de ändringar i reglerna för räntebidrag i hyres- och bostadsrätter som
gjordes i samband med skattereformen.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet anser att den
förändring i real disponibel inkomst för olika inkomstskikt som i betänkan-
det redovisas i procentform, delvis kan ge en felaktig bild, eftersom dessa
procenttal beräknas på vitt skilda bastal. Om man gör motsvarande beräk-
ning i kronor istället för i procent framträder en delvis annan bild, där refor-
men har en markant fördelningsprofil till förmån för höginkomsttagarna.
Fakulteten påpekar att en viktig del av skattereformen var växlingen från
direkta till indirekta skatter. I bedömningen av fördelningseffekterna ingår
som mått endast hur inkomstfördelningen påverkats av reformen. För att på
ett bättre sätt få en helhetsbild av fördelningseffekterna borde utredningen
ha ansträngt sig mer när det gäller frågan hur stora fördelningseffekterna av
momsförändringen blev. En intressant frågeställning är således hur stor
inkomstökning som krävs för att kompensera konsumenterna för de prisök-
ningar som följde av momsförändringama. En annan intressant fråga är hur
medborgarnas uppfattning om rättvisa hänger samman med det sätt på vilket
skattesystemet är utformat. Skapar institutioner som skattesystemet också
normer om rättvisa eller är det tvärtom så att institutioner bara kan tillskapas
om de svarar mot breda medborgargruppers rättviseuppfattningar?
Enligt Konjunkturinstitutet bör kapitalförluster (t.ex. sänkta villapriser)
orsakade av skattereformen endast beaktas om man vill utvärdera själva
övergången till det nya skattesystemet. Om man istället vill studera inkomst-
fördelningen när det nya skattesystemet väl införts, så ska de initiala kapital-
förlusterna exkluderas. Institutet påpekar att fördelningsstudiema är begrän-
sade till befolkningen i yrkesverksam ålder och att de inte omfattar företags-
och lantbrukarhushåll. Institutet beklagar att nya beräkningar av fördel-
ningseffekter endast gjorts för den yrkesaktiva befolkningen. Kommittén
hävdar att skattereformen inte kan sägas ha missgynnat pensionärerna. Un-
derlaget för den bedömningen framstår emellertid som svagt. Institutet anser
därför att kommitténs material bör kompletteras med beräkningar av refor-
mens effekter på pensionärernas disponibelinkomster. Enligt institutet inne-
bär den metod som används i bilaga 5 att fördelningseffekterna beräknas
utan hänsyn till beteendeförändringar. Höginkomsttagarna antas t.ex. ligga
kvar med stora ränteutbetalningar trots att värdet av underskottsavdragen
minskat. Det medför att resultatet har ett systematiskt fel och att det inte
direkt kan användas som en uppskattning av reformens effekter. Konjunktu-
rinstitutet anser dock att den undersökning som presenteras i bilaga 1 tar
hänsyn till att skatte- och bidragssystemet påverkar beteendet. I denna studie
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
13
jämförs de verkliga omfördelningseffektema - dvs. effekter av skatterefor-
men, beteendeförändringar som följd av reformen samt ändrade bruttoin-
komster. Tyvärr presenteras resultatet i form av Gini-koefficienter, som är
ett mycket trubbigt och svårtolkat mått på inkomstfördelningar. Den faktiska
omfördelningen framstår här som lika stor före och efter reformen, men det
bör understrykas att inkomstomfördelningen ändå kan ha ändrats avsevärt.
Institutet menar att ingen av undersökningarna klarar av att helt isolera ef-
fekterna av skattereformen och de av reformen frambringade beteendeförän-
dringarna. Det är därför svårt att med precision besvara frågan om skattere-
formens effekter på inkomstfördelningen. Förmodligen har dock reformen
inte i någon större utsträckning ändrat inkomstfördelningen.
Vid en utvärderingen av reformens fördelningsmässiga effekter kan det
enligt Fullmäktige i Riksbanken finnas anledning att överväga vilken jämfö-
relsenorm som är relevant att utgå från vid en utvärdering av skattereformen.
Det fanns i den svenska ekonomin flera strukturella obalanser under den
period som föregick reformen. Det finns anledning att ifrågasätta huruvida
utvärderingen bör utgå från denna långsiktigt ohållbara situation. Det är
enligt fullmäktiges mening troligt att jämviktsmekanismer i ekonomin förr
eller senare skulle tvingat fram korrigeringar. En utvärdering bör därför utgå
från en situation som är mera stabil, eller åtminstone diskutera vad det inne-
bär att jämförelser görs mot ett makroekonomiskt instabilt läge.
Sveriges Pensionärsförbund anser inte att det är skatteomläggningen som
missgynnat pensionärerna, men den har heller inte gynnat den enskilde pen-
sionären mer än den gynnat andra inkomsttagare i samma inkomstklass. När
kommittén påstår att pensionärshushållen haft en betydligt bättre utveckling
av de disponibla inkomsterna än hushåll i aktiv ålder bortser man från, mot
bättre vetande, att det är förändringen i sammansättningen av pensionärs-
hushållen som gett denna effekt. SPF kräver att kommitténs material kom-
pletteras med korrekta kalkyler över hur pensionärernas disponibelinkom-
ster har påverkats av skattereformen.
Pensionärernas Riksorganisation anser att den disponibla inkomsten för
decil 10 ökat väsentligt och kraftigt som en följd av reformens regelförän-
dringar. Detta har också bidragit till reformens underfinansiering. Organisa-
tionens bestämda uppfattning är att för denna grupp bör den fr.o.m. 1995 in-
förda värnskatten på 5% bibehållas samt att den allmänna egenavgiften bör
tas ut utan takbegränsning. Organisationen påpekar att kommittén inte redo-
visar någon undersökning av pensionärernas disponibelinkomster uppdelat
på olika inkomstgrupper (deciler) som man gör för de aktiva. En sådan un-
dersökning skulle ha visat en kraftigt minskad disponibel inkomst för alla
med låga pensioner. Det är enligt organisationens mening anmärkningsvärt
att en sådan redovisning inte görs i utvärderingen av skattereformen. De
konstaterar att det inte finns stöd för påståendet att pensionärshushållen har
haft en betydligt bättre utveckling av de disponibla inkomsterna än hushåll i
aktiv ålder.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
14
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
Enligt kommittén gav skattereformen upphov till ett minskat realt sparande
som tenderade att minska den aggregerade efterfrågan. Reformens underfi-
nansiering gav istället upphov till en expansiv effekt på efterfrågan. Enligt
kommitténs bedömning är nettoeffekten av dessa två motverkande faktorer
kontraktiv. Reformen antas ha skapat ett fall i BNP på knappt 1%. Kommit-
tén menar att det inte hade varit bättre att avvakta med reformen men att det
hade varit en fördel om reformen kommit tidigare. Tidsordningen mellan
kreditmarknadens avreglering och reformen var inte bra.
Fullmäktige i Riksgäldskontoret anser att konjunkturnedgången under
1990-talet hade blivit mindre om skattereformen och nödvändiga strukturel-
la reformer på utgiftssidan hade vidtagits tidigare. Det är utifrån detta synsätt
felaktigt att utpeka skattereformen som en orsak till konjunkturavmattning-
en.
Konjunkturinstitutet påpekar att skattereformen gav två motriktade effek-
ter på hushållens konsumtionsefterfrågan. Nettoeffekten på de disponibla
inkomsterna var positiv. Samtidigt stimulerades det finansiella sparandet
genom en kraftig höjning av realräntan efter skatt, till stor del beroende på
den ändrade kapitalinkomstbeskattningen. I kommittén görs bedömningen
att skattereformen gav en nedåtriktad effekt på den privata konsumtionen
och att denna effekt motsvarade ca en procent av BNP. Bedömningen är
dock enligt institutet inte invändningsfri. Skattereformens efterfrågedämpan-
de effekt i inledningsskedet kan ha överskattats av utredningen, men refor-
men kan å andra sidan ha bidragit till att förlänga lågkonjunkturen. Institutet
påpekar att utvärderingen bygger på en modell med två kategorier av hus-
håll, "keynesianska" hushåll som varken lånar eller sparar finansiellt och
"neoklassiska" hushåll som endast ändrar sin konsumtion vid bestående
ändringar av inkomster eller räntor/relativpriser och som betraktar refor-
mens underfinansiering som temporär. Inkomsteffekten för de neoklassiska
hushållen skulle därför inte ha påverkat deras konsumtion. Underfinansie-
ringen måste emellertid ha varit svår att identifiera för hushållen - särskilt
som reformen hade lanserats som fullt finansierad. Åtminstone i inlednings-
skedet (1990-92) är det därför troligt att reformens inkomsteffekt även på-
verkade de neoklassiska hushållens konsumtionen positivt.
Enligt Fullmäktige i Riksbanken finns det ett samband mellan å ena sidan
skatt på arbetsinkomster och å andra sidan pris- och inflationsutvecklingen i
en ekonomi. Kommittén berör inte detta explicit, men enligt fullmäktiges
mening kan det finnas skäl att uppmärksamma frågan, bl.a. med anledning
av senare års förändringar av skatt på arbetsinkomster. Mot bakgrund av
detta anser fullmäktige att det vid en slutlig utvärdering av skattereformen är
nödvändigt att mer utförligt än vad som skett i kommitténs analys beakta
skattesystemets effekter på pris- och inflationsutvecklingen i ekonomin. Vad
beträffar diskussionen kring reformens bidrag till konjunkturnedgången
anser fullmäktige att det kan finnas anledning att reflektera över diskussio-
nens utgångspunkter. Kommitténs resonemang om reformens bidrag till
lågkonjunkturen utgår från att reformen gav starka incitament för hushållen
att ändra sitt sparbeteende genom att minska sitt reala och öka sitt finansiella
15
sparande. I en keynesiansk modell av standardsnitt, uttolkas effekterna av
detta som ett skift nedåt i investeringar i bl.a. fastigheter och småhus, vilket
i sin tur ger en kontraktiv effekt på aggregerad efterfrågan. I detta samman-
hang är det enligt fullmäktiges mening relevant att även undersöka och för-
söka värdera de bakomliggande strukturproblem som fanns i svensk ekono-
mi vid tidpunkten för reformens genomförande. Om resultatet av en sådan
utvärdering visar på andra orsaker till skiftet i sparandet, kan slutsatserna
komma att påverkas vad gäller frågan om skattereformens bidrag till lågkon-
junkturen. Den keynesianska modell som används ger efterffågesidan största
möjliga spelrum, medan den bortser från eventuella expansiva effekter via
ekonomins utbudssida. Vidare saknar modellen komponenter för vilka me-
kanismer som styr pris- och löneanpassning. Fullmäktige anser att det hade
varit värdefullt med en belysning av dessa frågor utifrån fler och kanske
modernare modellperspektiv.
Kommittén finner med hjälp av en statisk beräkning att underfinansieringen
av skattereformens andra steg uppgick till i genomsnitt 21 miljarder kronor
under perioden 1991-93. Denna beräkning baserar sig på faktiska skatteba-
ser för 1991 och i vissa fall 1992-93. Enligt kommittén berodde prognosfe-
len i propositionskalkylen i huvudsak på att individernas inkomster utveck-
lades snabbare än förväntat, vilket medförde att skattesatssänkningama fick
ett större negativt genomslag på skatteintäkterna, och på en svagare utveck-
ling av vissa finansieringsbaser som t.ex. reavinst på aktier, underlag för
företagsskatt och moms.
Till underfinansieringen från reformens andra steg skall läggas en under-
finansiering på omkring 4 miljarder kronor från reformens första steg och en
underfinansiering på omkring 10 miljarder kronor som orsakas av reformens
kontraktiva effekt på efterfrågan.
Kommittén anser att det är oklart om reformen är underfinansierad på
lång sikt men finner att vissa faktorer tyder på en minskad underfinansiering
efter 1992. Enligt kommittén föranleder reformens underfinansiering inte
några ytterligare åtgärder eftersom statsmakterna vid tagna beslut avvägt, låt
vara indirekt, reformens försämring av statsfinanserna mot det stabilise-
ringspolitiska läget.
Riksrevisionsverket anser att bättre metoder för effektberäkningar i sam-
band med regelförändringar bör utarbetas. En finansieringskalkyl bör exem-
pelvis alltid innehålla en känslighetskalkyl i vilken olika tänkbara scenarios
analyseras.
Enligt SABO.s bedömning har bostadskonsumtionens bidrag till refor-
mens finansiering underskattats i finansieringskalkylen. Enligt organisatio-
nens egna beräkningar har bostadskonsumtionens bidrag till reformens fi-
nansiering ökat från 27 till 33 miljarder kronor, vilket främst beror på ofö-
rutsett höga investeringsvolymer och ett än högre ränteläge än vad som
förutsågs vid kalkyltillfället. Skattereformen är enligt samma beräkningar
underfinansierad med ca 30 miljarder kronor år 1992. Av den återstående
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
16
finansierade delen av skattereformen har bostäderna svarat för ca 80% netto.
Fullmäktige i Riksgäldskontoret anser att det är av stor vikt att ffamskriv-
ning av skattebaser för denna typ av beräkningar görs från ett utgångsläge
som kan anses normalt. Utgångslägets skatteinkomster överskattades emel-
lertid i den meningen att de inte var långsiktigt hållbara. Alla beteendeförän-
dringar som kan förutses bör också beaktas. Enligt fullmäktige kunde flera
inslag i skattereformen, som sänkta marginalskatter, breddad momsbas och
begränsningen av ränteavdragens värde, förväntas medföra beteendeförän-
dringar. Inga antaganden gjordes emellertid om att dessa förändringar skulle
medföra ändringar i konsumtionsmönstret eller någon anpassning av hushål-
lens balansräkningar. En effekt av detta var att de skatteintäkter som skulle
genereras av olika basbreddningar överskattades.
Enligt Företagarnas Riksorganisation visar utvärderingen att skatterefor-
men på längre sikt i stort är fullfinansierad. Kommittén visar därmed att
varken den s.k. värnskatten som infördes 1995 eller en eventuell höjning
efter denna tidpunkt skulle ligga i linje med reformens syfte.
Konjunkturinstitutet riktar kritik mot att beräkningarna av budgeteffekter-
na koncentreras till inkomstsidan, där den svaga utvecklingen av många
skattebaser medfört att skattereformens plussida kommit att få ett sämre
utfall än beräknat. Att den ekonomiska utvecklingen också medfört över-
raskningar på skattereformens utgiftssida har däremot inte rönt samma upp-
märksamhet. Beräknade budgeteffekter av ändrade transfereringsregler
saknas t.ex. helt. Höjningen av bostadsbidragen, som var en del av refor-
men, blev förmodligen betydligt dyrare än beräknat till följd av dels den
ekonomiska krisen, dels ökad flyktninginvandring. Också utvärderingen av
"minussidans" dominerande post, de sänkta inkomstskatterna, förefaller
endast delvis genomförd. Konjunkturnedgången 1991-93 bör ha inneburit
att underlaget för inkomstskatt utvecklades svagare än beräknat, och att
skattebortfallet från sänkta inkomstskattesatser blivit mindre än beräknat.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
De färre antal inkomstslag och skattesatser som infördes i samband med
reformen medförde enligt kommittén att den skattskyldige lättare fick grepp
om skatteeffekterna av olika förändringar i sin ekonomi. Enligt kommittén
uppgick skattesystemets driftskostnader till 14 miljarder kronor efter refor-
men. Skattskyldigas fullgörandekostnader uppgick till ca 2/3 av de totala
driftskostnaderna. Den resterande delen av driftskostnaderna utgjordes av
myndigheternas administrationskostnader. Kommittén finner att skatterefor-
men lett till minskade fullgörandekostnader för fysiska personer medan
fullgörandekostnadema ökat något för företagen. Fullgörandekostnadema är
mest betungande för småföretagen. Drifts- och fullgörandekostnaden per
intäktskrona är enligt kommittén högst för momsen.
Näringslivets skattedelegation anser att skattereformen i huvudsak lett till
enklare skattesystem. På några områden, t.ex. kapitalbeskattningen och
17
beskattningen av enskild näringsverksamhet, har förenklingseffektema dock
varit begränsade. Delegationen vill betona vikten av att statsmakterna visar
återhållsamhet när det gäller att lägga ytterligare uppgifter på företagen som
ett led i effektiviseringen av skattesystemet. Enligt delegationen har den
eftersträvade enkelheten uppnåtts relativt väl för löntagarna. Detta har dock
skett till priset av att utökad uppgiftsskyldighet lagts på arbetsgivarna och
tredje man.
Lantbrukarnas riksförbund framhåller att kommitténs resultat visar på att
fullgörandekostnadema är relativt sett högre för momsen jämfört med andra
stora skatter och att fullgörandekostnadema faller tyngst på de små företa-
gen. LRF konstaterar att kommitténs redogörelse för fullgörandekostnadema
avser läget före det att redovisningsperioderna förtätades till varje månad.
Kommitténs resultat visar därför helt klart att den förtätning som skett av
såväl moms- som preliminärskatteredovisningen omedelbart bör ändras.
Riksskatteverket betonar vikten av att skattereglerna görs så lätta som
möjligt att förstå, tillämpa och kontrollera. Skattemyndigheten i Stockholm
anser att skattereformens målsättning att förenkla endast uppnåddes till viss
del. Efter reformen har utvecklingen gått åt motsatt håll. Skattemyndigheten
i Kalmar menar att de förenklingar som gjorts har inneburit att granskning-
en kunnat koncentreras till de mer komplicerade deklarationerna.
Enligt kommittén består skattereformens huvudprinciper trots det stora antal
förändringar som gjorts i skattesystemet efter reformen. Som exempel på
brott mot reformens principer nämns differentieringen av momsen och lätt-
naden i kapitalbeskattningen 1992-94. Kommittén menar att tidsbegräns-
ningen av värnskatten visar på en vilja att stå fast vid principerna. De grund-
läggande principerna för företagsbeskattningen ligger kvar. En förenkling av
företagsbeskattningen är dock önskvärd.
Flertalet remissinstanser anser att stabiliteten i skattesystemet och de
grundläggande intentionerna bakom skattereformen måste upprätthållas.
Riksrevisionsverket anser t.ex. att mer genomgripande förändringar inte
bör genomföras med mindre än att utfallet på längre sikt går att utläsa. Den
höga förändringstakten och komplexiteten skapar överhuvudtaget oklara
planeringsförutsättningar för företag och näringsidkare.
Landsorganisationen i Sverige anser att flertalet av de förändringar som
gjorts i skatte- och bidragssystemet efter skattereformen i större eller mindre
grad måste betraktas som brott mot den breda uppgörelsen kring reformen.
Den första avvikelsen bestod i att höjningen av barnbidraget med cirka 1000
kronor om året aldrig kom till stånd. Ytterligare brott mot de principer som
var vägledande för reformen var differentieringen av momsskattesatsen och
den lättnad i kapitalinkomstbeskattningen som infördes mellan 1992 och
1994. Vidare har införandet av egenavgifter medfört en höjning av skatter-
na. Marginaleffekten av egenavgiftema blir störst för löntagare under bryt-
punkten medan inkomster över 7,5 basbelopp inte drabbas alls, varför ytter-
ligare fördelningsorättvisor har uppkommit genom detta.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
18
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att reformens huvud-
principer kvarstår. Fakulteten instämmer i kommitténs konstaterande att en
förutsättning för att skattesystemet skall ge de åsyftade effektivitetsvinsterna
är att reglerna hålls någorlunda stabila och att principerna som låg till grund
för reformen inte urholkas.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet finner dock goda
skäl till att ifrågasätta behovet av stabilitet i skattesystemet. Enligt fakulteten
är det är svårt att dela kommitténs övertygelse om att skattereformen, trots
de förändringar i skatte- och transfereringssystemet som genomförts, är en
stabil reform. Under nittiotalet har ett flertal av reformens principer över-
getts eller reviderats. Detta är enligt fakulteten med all sannolikhet ofrån-
komligt då skattepolitiken befinner sig i skärningspunkten för samhälleliga
fördelningskonflikter. Enligt fakulteten understryker skattereformen svårig-
heterna att predicera de faktiska utfallen av stora institutionella förändringar.
Samhällsförhållandenas komplexitet gör att osäkerheten om de samlade
resultaten från genomgripande politiska reformer är och kommer att vara
stor. Samhällspolitiskt medför detta att behovet av “piecemeal social enginee-
ring” alltid kommer att kvarstå. Just på grund av svårigheterna att på för-
hand bedöma resultatet av politiska reformer måste det finnas möjlighet att
i efterhand korrigera reformernas innehåll mot bakgrund av ny kunskap.
Hoppet om att finna stabila och långvariga spelregler i de institutionella
systemen ter sig därför inte som särskilt välgrundat. Detta är naturligtvis
inget skäl mot att genomföra genomgripande politiska reformer av det slag
som skattereformen innebar, bara att man inte avhänder sig möjligheterna
att i efterhand förändra deras innehåll.
Prop. 1995/96:150
Bilaga 4
19
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1996
Prop. 1995/96:150
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Wallström, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,
Uusmann, Ulvskog, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Pagrotsky, Östros,
Föredragande: statsrådet Åsbrink och statsråden Peterson, Wallström,
Klingvall, Johansson, Åhnberg, Schori, von Sydow, Blomberg
Regeringen beslutar propositionen 1995/96:150 Ekonomisk vårproposition
med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade
anslag för budgetåret 1995/96, m.m.
167