Regeringens proposition

1995/96:148

Lokal samverkan mot arbetslösheten

Prop.

1995/96:148

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 mars 1996

Lena Hjelm-Wallén

Leif Blomberg

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en arbetsmarknadspolitisk försöksverksamhet
skall starta i ett antal kommuner. Syftet är att finna former för förbättrad
lokal samverkan inom arbetsmarknadspolitiken. Ambitionen är att
effektivisera användningen av offentliga medel. Samverkan skall ordnas
inom ramen för arbetsförmedlingsnämnderna i försökskommunema.

Arbetsförmedlingsnämnden skall leda försöksverksamheten i kommu-
nen. Den skall utifrån den nationella arbetsmarknadspolitikens mål pröva
möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser, ge
stöd i form av kompetenshöj ande och andra insatser för dem som är
arbetslösa samt initiera och medverka i projekt av pilotkaraktär som är av-
betydelse för sysselsättningsutvecklingen i kommunen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall ta
initiativ till överläggningar med deltagande kommuner för att träffa avtal
om medfinansiering från kommunernas sida av försöksverksamheten.
Avtalen skall också ange de konkreta mål som skall uppnås inom varje
kommun och dessa skall vara baserade på de riksomfattande målen.

I några av försökskommunema bör den arbetsmarknadspolitiska
åtgärden arbetslivsutveckling (ALU) få användas på ett mer obundet sätt.
Syftet är att finna nya former för att sysselsätta de arbetslösa. Kravet på
att ALU skall vara en åtgärd i sista hand samt att den skall vara
begränsad i tiden slopas i dessa kommuner.

Försöksverksamheten skall starta den 1 juli 1996 och pågå fram till och
med den 31 december 1997.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 148

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:148

1      Förslag till riksdagsbeslut  ........................ 3

2     Lagtext ..................................... 4

3     Ärendet och dess beredning....................... 5

4    Bakgrund.................................... 6

4.1   Kommunerna och arbetsmarknadspolitiken i dag ....  6

4.2   Behovet av samverkan ökar .................. 6

4.3   Ytterligare steg mot decentralisering av arbetsmark-
nadspolitiken ............................ 7

5    Den lokala samverkan........................... 8

5.1   Försöksverksamhet i några kommuner........... 8

5.2   Finansieringen m.m........................ 10

5.3   En utvidgad möjlighet att anvisa arbetslivsutveck-

ling................................... 11

5.4   Mål och riktlinjer ......................... 12

5.5   Utvärdering ............................. 13

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996 . . 14

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1995/96:148

1.  antar regeringens förslag till lag (1996:000) om kommuners
medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmark-
nadsutvecklingen.

2.  godkänner den av regeringen föreslagna inriktningen för verksam-
heten med lokal samverkan mot arbetslösheten,

3.  godkänner vad regeringen föreslår om utnyttjandet av anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom försökskommunema budgetåren
1995/96 och 1997.

2 Lagtext

Regeringen har följande forslag till lagtext.

Prop. 1995/96:148

Förslag till lag om kommuners medverkan i försöksverksamhet med
lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen.

Härigenom föreskrivs följande.

En kommun som regeringen utser far träffa avtal med regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer om att delta i och bidra till
finansieringen av en försöksverksamhet med lokal samverkan om
arbetsmarknadsutvecklingen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och gäller till utgången av
december 1997.

3 Ärendet och dess beredning

Regeringen har tidigare (prop. 1994/95:218) föreslagit en ökad roll för
kommunerna i arbetsmarknadspolitiken. I propositionen framhölls att
staten och kommunerna bör som aktiva samarbetspartner kunna bygga
upp ett fastare förhållande med Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) som
motor och garant för att verksamheten bedrivs inom de riktlinjer som
gäller för den statliga arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen återkom senare till frågan i höstens så kallade tillväxt-
proposition, (prop. 1995/96:25) som innehöll en redogörelse för regering-
ens dagordning för tillväxt och sysselsättning. En samverkan mellan
kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling skulle kunna leda till
en effektivare arbetslöshetsbekämpning.

Ett stort antal kommuner i landet har inkommit med förslag på modeller
för hur de skulle kunna ta en aktivare del i arbetsmarknadspolitiken. De
sammantaget fyrtiotalet förslagen till projekt har stor spridning, allt i från
allmänna intresseanmälningar till konkreta projektförslag. Vissa kommu-
ner vill ta över ansvaret för hela arbetsmarknadspolitiken. Andra inriktar
sig på vissa målgrupper som exempelvis ungdomar upp till 25 år eller
invandrare. Flera av kommunerna vill att personer skall få utbilda sig,
delta i projekt m.m. medan de erhåller arbetslöshetsersättning. Vissa
förslag har en arbetsmarknadspolitisk profil medan andra har en huvud-
saklig inriktning mot näringspolitik eller utbildningssatsningar.

Inom Arbetsmarknadsdepartementet har en arbetsgrupp mot bakgrund
av de förslag som kommit in från kommunerna övervägt hur en lämplig
modell för ett ökat kommunalt inflytande i arbetsmarknadspolitiken kan
se ut. Arbetsgruppen har under sitt arbete inhämtat synpunkter från
Svenska kommunförbundet och AMS.

Prop. 1995/96:148

4 Bakgrund

Prop. 1995/96:148

4.1  Kommunerna och arbetsmarknadspolitiken i dag

Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken har fått en alltmer ökande
betydelse. Av stor betydelse var den förändring som skedde den 1 oktober
1995 då kommunerna fick ett samlat ansvar för arbetslösa ungdomar fram
till och med den 30 juni det år de fyller 20 år. Samtidigt begränsades de
statliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till att i första hand gälla
personer över 20 år.

Kommunerna har även på andra sätt fatt möjlighet att påverka
arbetsmarknadsutvecklingen. Inom länsarbetsnämnderna finns arbetsför-
medlingsnämnder. En sådan nämnd utgör ett organ för samarbete i lokala
arbetsmarknadsfrågor i syfte att utforma den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten utifrån lokala förutsättningar och behov. I nämnden skall
det bl.a. finnas företrädare för den eller de kommuner som berörs.

Till detta kommer att det redan i dag i ett flertal kommuner bedrivs
projekt i samarbete med arbetsförmedlingen. Långtidsarbetslösa, ung-
domar och socialbidragstagare är de vanligaste målgrupperna för dessa
projekt. Detta framgår av ”Kommuner & arbetsförmedlingar i samverkan
- går det?” (Kommunförbundet 1995) som bygger på enkätsvar från
landets kommuner. Projekten är av sysselsättningsskapande karaktär och
är riktade till personer som behöver skaffa sig yrkeslivserfarenhet eller
som riskerar att utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen. Kommunför-
bundet uppskattar att totalt cirka 65 000 arbetslösa personer årligen far
sysselsättning i olika arbetsmarknadsprojekt i kommunerna.

Trots att kommunerna i vissa delar av landet fått ett större inflytande
över den lokala arbetsmarknadsutvecklingen så gäller detta inte generellt.
Enligt kommunerna fungerar samarbetet i många fall tillfredsställande,
men i andra fall anser de att reellt kommunalt inflytande saknas.

4.2  Behovet av samverkan ökar

Perioden 1990-1994 försvann 592 000 arbetstillfällen. Sedan den 1 januari
1994 har det tillkommit 137 000 nya arbetstillfällen. Samtidigt har antalet
personer i arbetskraften åter ökat markant. Mellan åren 1994 och 1998
beräknas antalet arbetssökande öka med ungefär 220 000 personer.
Eftersom den svenska arbetsmarknaden aldrig tidigare har befunnit sig i
ett så dramatiskt sysselsättningsskifte ställer det stora och delvis nya krav
på arbetsmarknadspolitiken.

Redan vid utvärderingen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna under
lågkonjunkturen i början 1980-talet konstaterades att det var svårt att
bevara kvalitén och effektiviteten i åtgärderna när åtgärdsvolymen blev för
stor. Utvärderingen skedde mot bakgrund av åtgärdsvolymer på som mest
3 % av arbetskraften, en nivå som under nittiotalet passerats med god
marginal.

De frågeställningar som aktualiseras av erfarenheterna från nittiotalet

kan sammanfattas på följande sätt:                                     Prop. 1995/96:148

- Arbetsförmedlingarnas främsta uppgift är att tillsätta de lediga platserna.

De senaste åren har administrationen runt hanteringen av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna tagit mer och mer tid i anspråk. Den
renodlade platsförmedlingen har hamnat i skymundan. För att fa bästa
möjliga placeringsresultat måste kompetensen och resurserna samordnas
och fokuseras på att förkorta inskrivningstiden och fa ner antalet
långtidsarbetslösa.

- Den arbetsfördelning som traditionellt har varit gällande mellan staten
och kommunerna har förändrats. En lång tid av hög arbetslöshet har ökat
behoven av sociala insatser samtidigt som kommunerna mer har engage-
rats i arbetsmarknadspolitiska frågor. De olika politiska områdena har mer
och mer integrerats i varandra.

- Omfattande ekonomiska resurser har inte gett önskat resultat. Alltför
många stannar i socialbidragsberoende och långtidsarbetslöshet trots
omfattande insatser från både kommunerna och arbetsförmedlingarna. Det
är därför viktigt att hitta nya former som stärker samordningen av de
ekonomiska resurser som finns för att uppnå bästa möjliga resultat för
individen. I dag brister det i samordningen mellan stat och kommun
exempelvis när det gäller utbildningsinsatser. Detta kan leda till ett
ineffektivt resursutnyttjande.

- Ett större och mer uttalat individuellt arbetssätt från arbetsförmedlingen
med individuella handlingsplaner måste för att bli slagkraftigt också
bygga på den information och kunskap som kommunerna har. och sam-
ordnas med kommunernas överväganden och egna insatser.

- De skilda myndighetskulturerna både inom staten och i kommunerna
riskerar att ytterst försämra insatserna om de inte ersätts med ett mer
gemensamt arbets- och synsätt.

4.3 Ytterligare steg mot decentralisering av arbetsmark-
nadspolitiken

Kommunerna och arbetsförmedlingen har i allmänhet utvecklat en stor
energi och kreativitet att tillsammans klara utbildning och arbete åt i
första hand ungdomar. Det finns mot denna bakgrund ett behov av att
pröva om nya arbetsformer kan ge en förbättrad effektivitet i använd-
ningen av de arbetsmarknadspolitiska resurserna. Bland annat kan det vara
av intresse att pröva om en förbättrad samverkan mellan kommuner och
arbetsförmedling, och en ännu starkare lokal förankring av arbets-
marknadspolitiken, skulle kunna bidra till en ökad träffsäkerhet och för-
bättrad kvalité i åtgärderna.

För att nå ytterligare effektivitetsvinster krävs dessutom en ökad sam-
verkan även med andra berörda instanser. Försäkringskassan torde vara en
naturlig samverkanspartner i många kommuner. En individ kan ha kontakt
med både kommun, arbetsförmedling och försäkringskassa samtidigt.
Om dessa tre instanser samarbetar bör en bättre kvalité i åtgärderna kunna
uppnås samtidigt som de ekonomiska resurserna utnyttjas mer effektivt.

Det bör därför ingå i försöksverksamheten att utveckla och fördjupa Prop. 1995/96:148
samarbetet med försäkringskassan.

Samtidigt som en decentralisering kan medföra en ökad samordning och
förbättrad effektivitet är en sådan utveckling inte invändningsfri. Vikten
av att bevara den nationella arbetsmarknadspolitiken måste betonas. Den
är en central del av den ekonomiska politiken. En sammanhållen statlig
organisation för arbetsmarknadspolitiken har möjliggjort att åtgärderna fått
mycket snabba genomslag. Vidare far möjligheten att erbjudas arbets-
marknadspolitiska åtgärder liksom kvalitén i dessa inte vara avhängig av
var man bor. Likaså bör platsförmedlingen vara nationell för att underlätta
geografisk rörlighet och undvika inlåsning på de lokala arbetsmarknader-
na.

Ett ökat samarbete mellan kommunerna och AMV kan underlättas av
att arbetsförmedlingen ges en större frihet i sitt resursanvändande för att
kunna möta kommunerna i en rejäl dialog om deras möjligheter att
engagera sig i det arbetsmarknadspolitiska arbetet. Samhällets och arbets-
livets ökande komplexitet låter sig inte längre styras lika lätt av centrala
regelverk och direktiv. Lokala lösningar baserade på nationella mål bör
därför prioriteras framför centralstyrning.

5 Den lokala samverkan

5.1 Försöksverksamhet i några kommuner

Regeringens förslag: En försöksverksamhet genomförs i ett antal
kommuner. Syftet är att finna former för ökad lokal samverkan
inom arbetsmarknadspolitiken. Samverkan skall ske inom ramen
för arbetsförmedlingsnämnderna. Nämnden ges i försökskommuner-
na mer preciserade uppgifter, delvis ny sammansättning samt
ändrade befogenheter. Försöksverksamheten skall starta den 1 juli
1996 och pågå fram till utgången av år 1997.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har tidigare förordat en ökad
roll för kommunerna i arbetsmarknadspolitiken. En försöksverksamhet i
detta syfte bör nu genomföras inom ett antal kommuner i landet.

För att kunna överblicka och utvärdera försöken på ett konstruktivt sätt
är det antal kommuner som deltar i dessa försök av stor vikt. Det är
viktigt att det inte är ett ohanterligt stort antal projekt att överblicka och
utvärdera. Det får heller inte vara så få att det inte går att hämta relevant
information ur utvärderingen. Vidare är det viktigt att försöken är spridda
över landet så att man far en representativ bild av resultaten. För-
söksverksamheten bör bedrivas i ett det antal kommuner som bäst
motsvarar dessa krav. Utifrån detta är ca tio kommuner ett lämpligt antal.

Regeringen kommer under förutsättning att riksdagen godkänner
förslaget att besluta vilka kommuner som skall få delta i försöksverksam-

heten.

Arbetsförmedlingsnämnden skall leda försöksverksamheten i kommu-
nen. Arbetsförmedlingsnämnden ingår i dag i Länsarbetsnämnderna.
Arbetsförmedlingsnämndernas verksamhet regleras i förordningen
(1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket. Enligt instruk-
tionen skall arbetsförmedlingsnämnden vara ett organ för samarbete i
lokala arbetsmarknadsfrågor i syfte att utforma den arbetsmarknadspolitis-
ka verksamheten utifrån lokala förutsättningar och behov. Länsarbets-
nämnden bör överlåta åt nämnden att besluta i frågor som nämnden
lämpligen bör pröva. Nämnden består av en ordförande och det antal
ledamöter som länsarbetsnämnden bestämmer. I nämnden skall det finnas
företrädare bl.a. för den eller de kommuner som berörs.

Avsikten med förslaget är att ge arbetsförmedlingsnämnderna i
försökskommunema en något annorlunda ställning. Dessa skall fortfarande
ingå i Länsarbetsnämnderna men ges dels mer preciserade uppgifter dels
en annan sammansättning samt dels vissa ändrade befogenheter.

Arbetsförmedlingsnämndens uppgifter skall vara att

-  ansvara för att målen för den nationella arbetsmarknadspolitiken efter-
levs,

-  pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga
resurser,

-  ge stöd i form av kompetenshöjande och andra insatser till dem som
är arbetslösa, samt

-  initiera och medverka i projekt av pilotkaraktär som är av betydelse
för arbetsmarknadens utveckling i kommunen.

När det gäller sammansättningen skall nämnderna i försökskommunen,
i likhet med vad som gäller i övriga kommuner i landet, bestå av en
ordförande och det antal ledamöter som länsarbetsnämnden bestämmer.
Nämnderna skall i försökskommunema bestå av företrädare för länsarbets-
nämnden, för arbetsförmedlingen och företrädare för den eller de
kommuner som berörs. Majoriteten av ledamöterna i nämnderna skall
alltid utses efter förslag av den kommun inom vilken verksamheten
bedrivs, vilket innebär att kommunen far ett avgörande inflytande över
nämndens verksamhet. Nämnden skall ha möjlighet att inrätta samråds-
grupper med företrädare för andra parter såsom den allmänna försäkrings-
kassan, berörda myndigheter, institutioner, näringslivsorganisationer.
arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer.

När det gäller befogenheter är utgångspunkten att de medel, såväl
statliga som kommunala, som avsätts för nämndens verksamhet skall
nämnden besluta över och disponera i enlighet med de särskilda uppgifter
som nämnden har i försökskommunema.

Prop. 1995/96:148

5.2 Finansieringen m.m.

Prop. 1995/96:148

Regeringens förslag: Den statliga medverkan i försöksverksam-
heten finansieras från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall ta
initiativ till överläggningar med deltagande kommuner för att träffa
avtal om medfmansiering från kommunernas sida av denna
verksamhet. Försökskommunema ges i särskild lag rätt att delta i
verksamheten.

Skälen för regeringens förslag: Försökskommunema tillförs inte ytter-
ligare resurser. Avsikten är i stället att skapa möjligheter till samordning
av existerande medel. Denna samordning bör ske på så sätt att statliga och
kommunala medel sammanförs samt att arbetsförmedlingsnämnden, i den
sammansättning denna far i försökskommunema, skall ges rätt att besluta
över dessa medel.

Regeringen föreslår att den statliga medverkan i försöksprojekten
finansieras från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att det
belopp som har tilldelats för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i kommu-
nen i fråga far användas otraditionellt. Att använda dessa medel otraditio-
nellt innebär att man bekostar insatser som motiveras av arbetsmark-
nadsskäl och som inte ryms inom ordinarie regelverk och ej heller
berättigar till andra statliga stöd.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall dock även fortsättningsvis
användas så att de främjar ett aktivt arbetssökande och övergång till
anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Utgångspunkten för
besluten skall hela tiden vara den enskildes behov och förutsättningar.
Slutligen bör det anges att varken kommunala eller statliga medel eller
socialförsäkringsmedel får användas för öppet eller förtäckt driftstöd till
konkurrensutsatt verksamhet. Medlen far inte heller användas för åtgärder
som ersätter eller tränger ut reguljära arbetstillfällen.

Det kan finnas skäl för att inte arbetsförmedlingens hela anslag för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i försökskommunen skall ingå i arbets-
förmedlingsnämndens verksamhet. Andelen av anslaget som skall ingå i
försöksverksamheten regleras i avtalen och bör kunna variera i de olika
kommunerna.

Kommunen som deltar i försöksverksamheten skall i avtal med
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbinda sig
till att bidra till finansieringen av den gemensamma verksamheten.
Kommunens bidrag bör som huvudregel inte vara mindre än 25 procent
av de totala medlen som satsas i försöksverksamheten. I avtalet bör bl. a.
regleras storleken av de medel som kommer från den statliga respektive
kommunala sidan samt att arbetsförmedlingsnämnden skall fa disposi-
tionsrätt till de avsatta medlen för sin verksamhet.

Den kommunala kompetensen kommer till uttryck i 2 kap. 1 §
kommunallagen (1991:900). Enligt denna bestämmelse får kommuner och
landsting själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse

10

som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras Prop. 1995/96:148
medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten, en annan
kommun, ett annat landsting eller någon annan.

Gränserna för kommunernas rättsliga kompetens att över huvud taget
vidta sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa är i dag oklar. Det
är i huvudsak rättspraxis som reglerar huruvida vissa uppgifter är tillåtna
för en kommun eller inte. I princip gäller också att kommunernas åtgärder
inte utan särskilt lagstöd far ske i former som gynnar enskilda företag
eller personer. Av 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen framgår
exempelvis att individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare far
lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det.

Mot denna bakgrund gör regeringen den bedömningen att den före-
slagna försöksverksamheten, som ju bl.a. förutsätter medfinansiering från
kommunernas sida, kräver lagstöd. Regeringen föreslår därför en särskild
lag som ger kommunerna rätt att medverka i försöksverksamheten.

5.3 En utvidgad möjlighet att anvisa arbetslivsutveckiing

Regeringens förslag: Som en försöksverksamhet skall länsarbets-
nämnderna i vissa av försökskommunema kunna anvisa arbets-
livsutveckling på ett mer obundet sätt. Kravet slopas på att arbets-
livsutvecklingen skall vara en åtgärd i sista hand samt att den skall
vara begränsad i tiden. Försöksverksamheten med utvidgad arbets-
livsutveckling bör bedrivas i högst tre kommuner och omfatta högst
500 personer sammanlagt.

Skälen for regeringens förslag: Arbetslivsutveckiing är en arbets-
marknadspolitisk åtgärd som skapats för att förstärka arbetslinjen. I stället
för att passivt uppbära arbetslöshetsersättning får de arbetslösa genom
arbetslivsutvecklingen tillfälle att utföra sysslor som annars inte skulle ha
utförts. Föreningar och organisationer far en möjlighet att utveckla sin
verksamhet.

Grundläggande för arbetslivsutvecklingen är att denna inte får ersätta
arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslivsutvecklingen får inte
heller snedvrida konkurrensen. Ytterligare förutsättningar är att den arbets-
löse inte kunnat beredas arbete på den reguljära arbetsmarknaden, annan
utbildning eller någon annan lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Arbetslivsutvecklingen är således en åtgärd som skall sättas in i sista
hand.

Länsarbetsnämnden får anvisa arbetslivsutveckiing till den som får
arbetslöshetsersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbets-
marknadsstöd. Under tiden i arbetslivsutvecklingen far den arbetslöse en
ersättning motsvarande arbetslöshetsersättningen.

Arbetslivsutveckiing får avse högst sex månader. Anvisningstiden får
dock förlängas med ytterligare sex månader. En förutsättning för detta är
att det finns särskilda skäl.

11

Ett stort antal kommuner har till Arbetsmarknadsdepartementet
inkommit med förslag på hur man skulle kunna använda arbetslöshetser-
sättningen på ett mer aktivt sätt. Enligt kommunerna är det inte menings-
fullt för en arbetslös att passivt fa sitt arbetslöshetsunderstöd. Arbets-
livsutvecklingen ger visserligen en möjlighet men enligt kommunerna
borde det finnas möjligheter att mera fritt sätta in arbetslösa i olika
verksamheter. Enligt vissa kommuner borde det finnas en möjlighet till
kraftig satsning på kompetensutveckling för arbetslösa och anställda bl.a.
genom att tillåta studier med arbetslöshetsersättning.

Regeringen anser det vara av utomordentlig vikt att de arbetslösa kan
sysselsättas med meningsfull verksamhet under den tid de är arbetslösa.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att i vissa av försökskommunema
skall arbetslivsutvecklingen kunna användas på ett mer obundet sätt. Det
skall i dessa kommuner vara möjligt att anvisa arbetslivsutveckiing även
som en första åtgärd. Detta innebär att i och med att någon anmäler sig
som arbetslös hos arbetsförmedlingen skall det vara möjligt att anvisa
denne en arbetslivsutveckiing om detta bedöms vara den mest effektiva
åtgärden för individen. Vidare skall det inte finnas några tidsgränser för
åtgärden. Det skall alltså i dessa försökskommuner vara möjligt att se en
längre kompetenshöj ande utbildning som ett arbetslivsutvecklingsprojekt.
De grundläggande förutsättningarna att åtgärden inte får ersätta arbeten på
den reguljära arbetsmarknaden och inte heller snedvrida konkurrensen
skall dock gälla även i försökskommunema. Utbildningsinsatser inom
ramen för arbetslivsutveckiing skall vara en del av en individuell
handlingsplan, som upprättas gemensamt av arbetsförmedlingen och den
berörda personen.

5.4 Mål och riktlinjer

Regeringens förslag: Målet med försöksverksamheten är en
effektivare användning av offentliga medel. Riktlinjerna för Arbets-
marknadsverket skall gälla även för försöksverksamheten. Medlen
i försöksverksamheten far inte användas till att förhindra eller
försena uppsägningar inom kommunen. Kommunal verksamhet får
inte heller subventioneras.

Skälen för regeringens förslag: Försöksverksamheten syftar till att
effektivisera användningen av offentliga medel genom att stimulera och
pröva nya former för en ökad lokal samverkan i arbetsmarknadspolitiken.
Centrala regleringar bör därför vara så få som möjligt.

De centrala riktlinjer som bör gälla för försöksverksamheten är de
övergripande målen för den nationella arbetsmarknadspolitiken. Dessa är,
som de kommer till uttryck i regleringsbrevet för Arbetsmarknadsverket,
bl.a. att motverka långtidsarbetslöshet och rundgång mellan öppen arbets-
löshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Särskilt skall följande beaktas. Arbetslinjen skall gälla, dvs. ett arbete

Prop. 1995/96:148

12

på den ordinarie arbetsmarknaden skall vara målet. Arbetslösa personer Prop. 1995/96:148
får ej delta så lång tid i projekt att inlåsningseffekter uppstår. Åtgärder
som förstärker och påskyndar inträdet på och återgången till den ordinarie
arbetsmarknaden skall utnyttjas i första hand. Yrkesmässig och geografisk
rörlighet skall upprätthållas, t.ex. bör antalet personer som får flyttnings-
bidrag inte minska under försöksperioden.

I de avtal om medfinansiering som upprättas med de kommuner som
deltar i försöksverksamheten skall anges konkreta mål som skall uppnås
inom varje kommun baserat på de nationella målen för arbetsmark-
nadspolitiken.

5.5 Utvärdering

Regeringens förslag: Försöksverksamheten i kommunerna skall
följas upp. Uppföljning och utvärdering skall göras på både central
och lokal nivå. På lokal nivå skall arbetsförmedlingsnämnderna
svara för den löpande uppföljningen.

Skälen för regeringens förslag: Resultaten av verksamheten i för-
sökskommunema bör följas nära, såväl löpande som sammanhållet efter
försöksperiodens slut. En utvärdering av försöken skall visa om vinster
uppstått av samordningen i form av högre effektivitet. Utvärderingen skall
också visa om medlen använts på avsett sätt, och om ovan angivna rikt-
linjer följts. Särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan om incitamentet att
främja övergång till reguljär sysselsättning. Utvärderingen kommer att
bilda underlag för bedömning om utvidgning av verksamheten och
eventuellt behov av justeringar.

Inom Arbetsmarknadsdepartementet skall en arbetsgrupp tillsättas med
uppgift att följa och utvärdera försöksverksamheten. Ett utvärderingsupp-
drag bör samtidigt ges åt en forskargrupp som oberoende av de samverk-
ande parterna skall utvärdera försöksverksamheten. En slutlig utvärdering
skall vara färdig senast den 1 maj 1998.

13

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996

Prop. 1995/96:148

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds. Persson. Tham, Blomberg,
Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog. Lindh,
Johansson

Föredragande: statsrådet Blomberg

Regeringen beslutar proposition 1995/96:148 Lokal samverkan mot
arbetslösheten.

14

gotab 49675, Stockholm 1996