Regeringens proposition
1995/96:145

Kvalificerad yrkesutbildning m.m.

Prop.

1995/96:145

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 februari 1996

Mats Hellström

Ylva Johansson

(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en försöksverksamhet med viss
kvalificerad yrkesutbildning med stark arbetsplatsintegrering.

Den nya kvalificerade yrkesutbildningen avses ge de fördjupade teoretis-
ka och praktiska kunskaper som krävs för att självständigt och i lag utföra
kvalificerade uppgifter i en modernt organiserad produktion av varor eller
tjänster. Försöksverksamheten föreslås omfatta 1 700 nybörjarplatser och
inledas under år 1996 i syfte att vinna erfarenheter när det gäller att pröva
nya utbildningar, nya pedagogiska former och nya anordnare. Försöket
skall vidare belysa arbetslivets och de studerandes intresse och ge under-
lag för ställningstaganden till hur utbildning av detta slag kan inordnas i
utbildningssystemet.

Den huvudsakliga inriktningen av utbildningen och dess organisation
under försöksverksamheten föreslås anges i lag.

Vidare föreslås ändringar i skollagen (1985:1100) i syfte att vidga hem-
kommunernas skyldighet att i vissa fall betala interkommunal ersättning
för deltagare i påbyggnadsutbildning inom komvux.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 145

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:145

1      Förslag till riksdagsbeslut ..................... 3

2     Lagtext .................................. 3

2.1   Förslag till lag om en försöksverksamhet med

viss kvalificerad yrkesutbildning............ 3

2.2   Förslag till lag om ändring i skollagen........ 5

3     Ärendet och dess beredning.................... 7

4     Kvalificerad yrkesutbildning ................... 8

4.1   En utgångspunkt....................... 8

4.2   En ny kvalificerad yrkesutbildning .......... 9

4.3   Försöksverksamhet .................... 12

4.4   Ledning av försöksverksamheten........... 14

4.5   Vissa studieorganisatoriska frågor.......... 16

4.6    Statsfinansiella effekter ................. 17

5.    Påbyggnadsutbildningar m.m................... 18

5.1   Interkommunal ersättning................ 18

5.2   En konsekvensändring i skollagen.......... 20

Bilaga 1    Sammanfattning av betänkandet Yrkeshögskolan

Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning

(SOU 1995:38)....................... 21

Bilaga 2    Förteckning över remissinstanser........... 27

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 22 februari 1996 ............................ 29

Rättsdatablad.................................. 30

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1995/96:145

antar regeringens förslag till

1.   lag om en försöksverksamhet med viss kvalificerad yrkesutbildning,

2.   lag om ändring i skollagen (1985:1100).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om en försöksverksamhet med viss kva-
lificerad yrkesutbildning

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag ges bestämmelser om en försöksverksamhet med viss
kvalificerad yrkesutbildning.

Utbildningen kan anordnas av statliga universitet och högskolor, kom-
muner, landsting och enskilda utbildningsanordnare. Utbildningsanordnar-
na får anordna utbildningen själva eller i samverkan med andra.

Utbildningen anordnas med särskilt statsbidrag, som fördelas efter
ansökan.

2 § Utbildningen skall ge sådana fördjupade teoretiska och praktiska
kunskaper som krävs för att självständigt och i arbetslag utföra kvalifice-
rade uppgifter i en modernt organiserad produktion av varor eller tjänster.
Utbildningen skall präglas av såväl ämnesteoretiskt djup som en stark
arbetsplats integrering.

3 § Utbildningen skall väsentligen bygga på de kunskaper som eleverna
får på nationella program i gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om organisationen av utbildningen hos kommuner
och landsting samt om deras befattning i övrigt med utbildningen.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 1995/96:145
meddela föreskrifter om att enskilda utbildningsanordnare kan ges i upp-
gift att utfärda utbildningsbevis och examensbevis efter genomförd ut-
bildning.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om försöksverksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1996.

2.2 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20, 21 och 24 §§ och 12 kap. 6 §
skollagen (1985:1100)' skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:145

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

11 kap.

20

En kommun eller ett landsting är
skyldig att till sin gymnasiala vux-
enutbildning ta emot en behörig
sökande från en annan kommun,
om hemkommunen har åtagit sig
att svara för kostnaderna för ele-
vens utbildning eller om det är frå-
ga om sådan utbildning som avses
i 24 §.

21

Den som vill delta i gymnasial
vuxenutbildning skall ansöka om
detta hos styrelsen för utbildningen
i sin hemkommun. Om ansökan
avser en utbildning som en annan
kommun eller ett landsting anord-
nar eller låter anordna, skall styrel-
sen skyndsamt sända ansökan vi-
dare till styrelsen för utbildningen
där. Till ansökan skall styrelsen
foga ett yttrande av vilket det fram-
går om hemkommunen åtar sig att
svara för kostnaderna för elevens
utbildning, såvida det inte på grund
av tidigare överenskommelse är
onödigt eller det är fråga om sådan
utbildning som avses i 24 §.

§2

Kommuner och landsting är skyl-
diga att till sin gymnasiala vuxen-
utbildning ta emot en behörig sö-
kande från en annan kommun, om

1. hemkommunen har åtagit sig
att svara för kostnaderna för ele-
vens utbildning, eller

2. det är fråga om en sådan ut-
bildning eller utbildningsplats för
vilken kommunen eller landstinget
har rätt till ersättning enligt före-
skrifter som utfärdats med stöd av
24 §.

§3

Den som vill delta i gymnasial
vuxenutbildning skall ansöka om
detta hos styrelsen för utbildningen
i sin hemkommun. Om ansökan
avser en utbildning som en annan
kommun eller ett landsting anord-
nar eller låter anordna, skall styrel-
sen skyndsamt sända ansökan vi-
dare till styrelsen för utbildningen
där. Till ansökan skall styrelsen
foga ett yttrande av vilket det fram-
går om hemkommunen åtar sig att
svara för kostnaderna för elevens
utbildning, såvida det inte på grund
av tidigare överenskommelse är
onödigt eller regeringen har före-
skrivit något annat.

1 Lagen omtryckt 1991:1111.

2 Senaste lydelse 1993:326.

3 Senaste lydelse 1993:326.

Åtagande att svara för kostnaderna skall alltid lämnas om den sökande Prop. 1995/96:145
med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå
i en annan kommuns gymnasiala vuxenutbildning och påbyggnadsutbild-
ning. I sådant fall äger 5 kap. 33 § motsvarande tillämpning beträffande
ungdomar fram till och med det första kalenderhalvåret det år då ung-
domarna fyller tjugo år.

24

Beträffande sådan gymnasial vux-
enutbildning som anordnas endast
på ett begränsat antal platser i lan-
det och för vilken det finns ett all-
mänt intresse av att den står öppen
för sökande från hela landet får
regeringen meddela föreskrifter om
skyldighet för hemkommunerna att
betala ersättning till den anordnan-
de kommunen. I sådana fall skall
5 kap. 33 § tillämpas beträffande
ungdomar fram till och med det
första kalenderhalvåret det år då
ungdomarna fyller tjugo år.

§4

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet
för hemkommunen att betala ersätt-
ning för gymnasial vuxenutbildning
till den kommun eller det landsting
som anordnar utbildningen. I såda-
na fall skall 5 kap. 33 § tillämpas i
fråga om ungdomar fram till och
med det första kalenderhalvåret det
år då ungdomarna fyller tjugo år.

12 kap.

6 §5

Varje kommuninnevånare är behörig att delta i särvux om han är bosatt
i landet och i övrigt uppfyller föreskrivna villkor,

1. från och med andra kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, eller

2. när han har slutfört utbildning 2. när han har slutfört utbildning

i den frivilliga särskolan.            i gymnasiesärskolan.

Regeringen får föreskriva att också den som inte är bosatt i landet skall
vara behörig att delta.

Föreskrifter om ytterligare behörighetsvillkor och om urval mellan
behöriga sökande meddelas av regeringen.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är intagen i krimi-
nalvårdsanstalt.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1996.

4 Senaste lydelse 1993:326.

5 Senaste lydelse 1992:598.

3 Ärendet och dess beredning

Prop. 1995/96:145

Regeringen bemyndigade den 21 april 1994 det statsråd som har till
uppgift att föredra ärenden om skolväsendet att tillkalla en särskild ut-
redare med uppgift att utreda frågor om den kvalificerade eftergymnasiala
yrkesutbildningen (Utredningen om kvalificerad eftergymnasial yrkesut-
bildning, dir. 1994:36). Utredaren skulle bl.a. beskriva och definiera
behovet av kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial nivå och pröva
vilka insatser som behövs för att stimulera tillväxten av sådan utbildning.
Utredaren, utbildningschefen Rolf Nordanskog, överlämnade i april 1995
betänkandet Yrkeshögskolan - Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning
(SOU 1995:38) med förslag om uppbyggnad av en kvalificerad eftergym-
nasial yrkesutbildning m.m. till statsrådet Johansson. En sammanfattning
av betänkandet redovisas i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (dnr
U95/1362/V).

I propositionen En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop.
1995/96:25) redovisade regeringen huvuddragen i en kraftfull satsning på
en kvalitativ och kvantitativ förstärkning av utbildningsväsendet. Rege-
ringen betonade betydelsen av att bygga ut den kvalificerade yrkesut-
bildningen och anmälde sin avsikt att återkomma med förslag om en
försöksverksamhet under mandatperioden. I propositionen Förslag till
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop.
1995/96:105) begär regeringen medel för en försöksverksamhet med
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning under innevarande budgetår.

I denna proposition behandlas de frågor som krävs för ställningstagande
till förslag att inleda en försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbild-
ning.

4 Kvalificerad yrkesutbildning

Prop. 1995/96:145

4.1 En utgångspunkt

Den svenska utbildningspolitiken har sedan 1970-talet inneburit en strävan
mot en högskola som präglas både av forskningens och den högre ut-
bildningens villkor och av arbetsmarknadens och yrkeslivets omedelbara
krav. En sammanhållen högskola för den eftergymnasiala utbildningen är
en bärande idé i utbildningspolitiken. 1977 års högskolereform innebar att
ett stort antal utbildningar fördes samman med universitet och högskolor
i den nya högskolan. Som ett gemensamt tillträdeskrav ställdes avslutad
gymnasieutbildning. Under de senaste tjugo åren har högskolan breddats
påtagligt, inte minst vid de mindre och medelstora högskolorna. Kortare
yrkesinriktade utbildningar har utvecklats med utgångspunkt i arbetsmark-
nadens behov. Vidare har t.ex YTH-utbildningama och de kortare ingen-
jörsutbildningarna tillkommit.

All eftergymnasial utbildning är dock inte högskoleutbildning. Efter-
gymnasial utbildning anordnas också inom den kommunala vuxenutbild-
ningen i form av påbyggnadsutbildningar, inom folkhögskolan och vid de
s.k. kompletterande skolorna.

Utbildningsutbudet på eftergymnasial nivå är mycket brett men såväl
högskolans utbildningar som påbyggnadsutbildningarna saknar oftast en
stark arbetslivsintegrering. Få utbildningar har nämnvärda inslag av läran-
de i arbete, dvs. att en del av utbildningen sker i och genom arbete på en
arbetsplats.

I dag svarar varken högskolan eller den övriga eftergymnasiala utbild-
ningen fullt ut mot alla de nya behov som skapas bl.a. av ett alltmer
kunskapsintensivt arbetsliv. Enligt regeringens bedömning är det viktigt
att tillgodose behoven inom vissa branscher av en ny kvalificerad yrkesut-
bildning med stark arbetslivsanknytning. Det är angeläget att öka utbudet
av utbildning som är yrkesinriktad, som bygger på de kunskaper som
gymnasieskolan ger och som vänder sig till både redan yrkesverksamma
och elever, vilka kommer direkt från gymnasiet. I det följande föreslås
därför en försöksverksamhet som syftar till att på ett nytt sätt utnyttja den
samlade kompetens som finns inom högskolan och kommunerna men
även att engagera andra utbildningsanordnare främst inom arbetslivet.

Syftet med försöksverksamheten är också att utveckla och pröva nya
utbildningar samt att pröva nya pedagogiska former och modeller för att
anordna utbildning. Försöket skall vidare belysa arbetslivets och de stude-
randes intresse för en ny kvalificerad yrkesutbildning med stark arbets-
livsanknytning. Slutligen syftar försöket till att finna former för hur
utbildning av detta slag kan inordnas i utbildningssystemet.

4.2 En ny kvalificerad yrkesutbildning

Prop. 1995/96:145

Regeringens förslag: En ny kvalificerad yrkesutbildning på efter-
gymnasial nivå skall utvecklas. Den skall bidra till att tillgodose
arbetslivets behov av kompetens för en modernt organiserad pro-
duktion av varor och tjänster. Utbildningen skall förena en praktisk
inriktning med fördjupade teoretiska kunskaper. Den skall därför
ges formen av lärande i arbete på en arbetsplats under cirka en
tredjedel av utbildningstiden.

Utredningens förslag: Det finns behov av att utveckla en kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning för att möta arbetslivets behov av kompe-
tent arbetskraft. Utbildningen skall inte vara akademisk i traditionell
mening och den skall i väsentliga delar handla om att praktiskt tillämpa
känd kunskap och känd teknik. För detta krävs att utbildningen har en
tydlig förankring både i vetenskap och i arbetslivet. Eleven skall lära sig
att behärska både den teoretiska grunden och den praktiska tillämpningen.
Detta förverkligas genom att lärandet sker i arbete i en lärande organisa-
tion på en arbetsplats under en tredjedel av utbildningstiden.

Remissinstanserna delar med få undantag utredningens bedömning av
behovet av en ny kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. När det
gäller utbildningens karaktär är remissinstanserna delade i synen på ut-
redningsförslagen. Ett stort antal yttranden, t.ex. från SAF, Skogsbrukets
yrkesnämnd, AMU-Gruppen, T-skolornas rektorskonvent, flera länsstyrel-
ser samt många kommuner, bl.a. Södertälje och Olofström, delar i stort
utredningens uppfattning. Andra, exemplevis Högskolan i Kristianstad,
anser att utredningen i alltför hög grad skiljer mellan praktik och teori.

Integrationen mellan teori och tillämpning bör i stället stärkas anser t.ex.
Högskolan i Karlskrona/Ronneby och Mitthögskolan. Man delar inte
uppfattningen att det skulle finnas en grundläggande skillnad mellan
högskolans forskningsanknutna utbildning och en arbetslivsanknuten
yrkesutbildning och anser att utredningen ger uttryck för en förlegad
kunskapssyn. Lärarförbundet menar att utredningen "genom att måla upp
ett sådant motsatsförhållande mellan forskningsanknytning och arbets-
livsanknytning/tillämpad kunskap hamnar i de organisatoriska förslag som
enligt förbundet inte gagnar utvecklingen av angelägna utbildningsom-
råden". Göteborgs universitet finner bristen på forskningsanknytning
oacceptabel och Hacka kommun anser att all utbildning borde vara forsk-
nings- och arbetslivsanknuten. Telefonaktiebolaget L M Ericsson däremot
vill se yrkeshögskolan som ett komplement till högskolan och anser att
den bör utvecklas "med armbågslucka" till den nuvarande högskolan.
Annars riskerar den att "akademiseras" i dålig mening.

Ett stort antal remissinstanser, däribland RRV, Sveriges verkstadsindu-
strier och Skolverket, uttrycker tvivel på möjligheterna att förverkliga en
utbildning som till en tredjedel skall genomföras i form av lärande i
arbete på arbetsplatser. Enligt Verkstadsindustrierna ökar företagens
möjligheter att medverka "i den mån utbildningen på arbetsplatsen kan

1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 145

förläggas så att den inte stör utan helst lämnar ett positivt bidrag till den Prop. 1995/96:145
ordinarie verksamheten". Flera yttranden ifrågasätter att arbetslivet kom-
mer att ställa upp i den omfattning som krävs, men tvivel uttrycks också
i fråga om möjligheterna att förverkliga en kvalitativt god utbildning i
dessa former. Därför föreslår bl.a. CTH och Landstinget i Västmanland
att lön skall utgå från företagen under elevernas arbetsplatsförlagda ut-
bildning. SAF å sin sida framhåller att näringslivet är villigt, i första hand
genom att ställa utbildningsplatser till förfogande, att medverka till finans-
ieringen av KEY-utbildningarna, men att det är varje enskilt företag som
avgör om det vill medverka. Företagarna framhåller att förslaget inte är
orealistiskt, att det är nödvändigt att företagsförlägga mycket av utbild-
ningen, och att det är nödvändigt att ta särskild hänsyn till de små före-
tagens villkor.

Skälen för regeringens förslag: Några olika faktorer har under senare
år drivit på förändringen av produktionen av varor och tjänster. En har att
göra med utvecklingen av informationstekniken. En andra är utvecklingen
mot allt kunskapsintensivare produktion. En tredje faktor avser arbetets
organisation. De tre faktorerna är inte oberoende, utan de både förutsätter
och driver på varandra.

De produkter, de produktionsmetoder och den arbetsorganisation som
kännetecknade industrisamhället genomgår sedan något decennium en
genomgripande förändring. Många av de yrken och funktioner som ut-
bildats under ett drygt sekels industrisamhälle har fått ett nytt innehåll
eller finns inte ens kvar. Det som kommer i stället är i hög grad präglat
av informationstekniken och dess möjligheter, men också av att den nya
tekniken förändras oerhört snabbt. Att de mönster som vi kan urskilja vid
1990-talets mitt skulle bestå någon längre tid är osannolikt. Definierade
yrken och yrkeskrav är i hög grad en funktion av en jämförelsevis stabil
och allmängiltig produktionsteknik och arbetsorganisation. Det är ovisst
om vi någonsin kommer tillbaka till ett sådant läge.

Förändringarna i arbetslivet medför ökade krav på medarbetarnas för-
ändringsbenägenhet, kvalitetsmedvetande och förmåga att se helheter och
processer. Kunskaper i matematik och naturvetenskapliga ämnen, kun-
skaper om datortekniken och användningen av dessa kunskaper på den
egna arbetsplatsen, kunskaper i ekonomi och vana vid ekonomiskt tänkan-
de samt samhälls- och kulturkunskap tycks krävas i ökande utsträckning.

Kraven på medarbetarnas sociala och personliga kompetens ökar. Språk
och kommunikation, dvs. förmågan att tala, läsa, skriva och använda
information — på svenska, liksom på främmande språk — anges ofta som
en nyckelkompetens. Förmågan till problemlösning, kritiskt och kreativt
tänkande samt förmågan att sätta sig in i nya situationer och problem
liksom förmågan att förhandla och att arbeta i lag anges i många under-
sökningar som centrala kompetenser i framtidens arbetsliv.

Förändringarna är generella, de påverkar hela arbetslivet. De innebär att
nya krav ställs på hela utbildningssystemet och i synnerhet på yrkesut-
bildningen. Krav ställs också både på fortbildning och vidareutbildning av
redan anställda och på en högre utbildningsnivå hos dem som går ut på
arbetsmarknaden för första gången. Den nya gymnasieskolan har utfor-

10

mats mot denna bakgrund. Förändringsarbetet inom högskolan och annan Prop. 1995/96:145
eftergymnasial utbildning drivs på många håll i detta perspektiv.

Remissinstanserna delar med få undantag utredningens uppfattning att
utvecklingen skapat ett behov av eftergymnasial utbildning med stark
arbetslivsanknytning som f.n. inte tillgodoses på ett bra sätt. Åsikterna är
däremot delade när det gäller utredningens syn på den föreslagna utbild-
ningen i förhållande till högskoleutbildningen. Regeringen delar uppfatt-
ningen som förts fram i flera yttranden att utredningen överdrivit skillan-
den mellan högskolans forskningsanknutna utbildning och en arbetsliv-
sanknuten utbildning. De flesta som utbildar sig inom högskolan gör det
inte primärt med syfte att bedriva eget vetenskapligt arbete. Högskolans
utbildning är i många fall direkt yrkesförberedande med arbetslivspraktik
som en del av utbildningen, exempelvis lärar-, journalist-,socionom- och
sjukgymnastutbildningarna.

Däremot kan det också enligt regeringens uppfattning finnas behov av en
ny kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial nivå som kan bidra till
att tillgodose arbetslivets behov av arbetskraft men den kompetens som
krävs för att genomföra produktionen av varor och tjänster. En produktion
som hittills ofta har kunnat genomföras av personer med yrkesutbildning
på gymnasial nivå, men där det idag ställs krav på högre kompetens. En
sådan utbildning behöver förena en praktisk inriktning med fördjupade
teoretiska kunskaper och lyfta fram sådana dimensioner av kunskap som
färdighet och förtrogenhet. Den behöver innefatta både sådan teori som
ingår i högskoleutbildning och påbyggnadsutbildning och sådan kunskap
som vinns direkt i produktionen. Det krävs att utbildningen förmår inte-
grera de båda kunskapsbaserna. Samspelet mellan teori och arbetsliv är
en förutsättning för att utbildningen skall hålla en hög kvalitet och svara
mot arbetslivets och de studerandes behov och ställer stora krav på den
pedagogiska utformningen.

En ny kvalificerad yrkesutbildnings huvudinriktning skall vara att
eleverna skall lära sig att använda kunskap för att bemästra problem i
produktion av varor och tjänster. Kritiskt och kreativt tänkande samt att
lära sig se helheter och processer är därför väsentliga inslag i denna
utbildning liksom inom högskolan. För att deltagarna skall få del av och
kunna tillgodogöra sig den kunskap som genereras i produktionen och få
erfarenhet av villkoren i arbetslivet i branschen, måste en betydande del
av lärandet ske på arbetsplatser. Utbildningen bör därför ges formen av
lärande i arbete på en arbetsplats under cirka en tredjedel av utbildnings-
tiden.

Många remissinstanser har ifrågasatt möjligheterna att förverkliga en
arbetsplatsförläggning av utbildningen i den omfattning som utredningen
föreslagit. Såväl SAF och Företagarna som Industriförbundet och flera
yrkesnämnder tillstyrker emellertid utredningens förslag. Den nya kvalifi-
cerade yrkesutbildningen skall bara anordnas inom områden där den
motsvarar ett behov av arbetskraft med denna typ av kompetens. Arbets-
givarnas intresse och beredskap att ställa utbildningsplatser till förfogande
kommer att i hög grad avgöra utbildningens inriktning och omfatting. Om
arbetslivets företrädare bedömer att det föreligger ett utbildningsbehov,                   U

som kan tillgodoses med denna typ av utbildning, kommer det sannolikt

också att finnas en beredskap att medverka i utbildningen och svara för Prop. 1995/96:145
erforderlig undervisning och handledning på arbetsplatser. Från den
utgångspunkten är det nödvändigt att arbetslivets företrädare är aktiva och
medverkar till initiativ till ny utbildning och vid utformningen av utbild-
ningen tillsammans med företrädare för utbildningsanordnama.

Det finns anledning att här markera den betydelsefulla skillnaden mellan
praktik och lärande i arbete. För att ett lärande i arbete skall kunna kom-
ma till stånd krävs en modem arbetsorganisation och att arbetsplatsen
åtminstone håller på att utvecklas mot en lärande organisation. I en sådan
organisation ingår egen förkovran liksom - efter förmåga - handledning
av medarbetare i allas dagliga uppgifter. På sådana arbetsplatser strävar
man medvetet mot att hos medarbetarna utveckla den kompetens som
fordras för att stödja andras lärande. Förutsättningar skapas på så sätt för
ett kvalificerat stöd också till de elever som har en del av sin utbildning
förlagd till arbetsplatsen. Just möjligheterna att förverkliga en pedagogisk
sammanhängande helhet av teoretiska kurser och lärande i arbete är en av
de centrala frågorna i försöksverksamheten.

Medan praktiken syftar till att illustrera tillämpningen av utbildningens
teoretiska moment avser lärande i arbete att tillföra och bearbeta nytt
kunskapsstoff. Självfallet innebär dessa krav på den arbetsplatsintegrerade
utbildningen restriktioner för möjligheterna att snabbt få fram en stor
utbildningsvolym. Inom försöksverksamheten kan man ta tillvara den
kompetens rörande lärande organisationer och lärande i arbete som finns
utanför utbildningssystemet t.ex inom Arbetslivsinstitutet och som ut-
vecklas inom EU-programmet Växtkraft mål 4.

4.3 Försöksverksamhet

Regeringens förslag: En försöksverksamhet med kvalificerad yrke-
sutbildning omfattande 1 700 nybörjarplatser skall inledas under år
1996 i syfte att vinna erfarenheter när det gäller att pröva nya ut-
bildningar, nya pedagogiska former och nya anordnare. Försöket
skall vidare belysa arbetslivets och de studerandes intresse och ge
underlag för ställningstaganden till hur utbildning av detta slag kan
inordnas i utbildningssystemet.

Den huvudsakliga inriktningen av utbildningen och vissa bestäm-
melser rörande dess organisation under försöksverksamheten anges
i lag.

Utredningen föreslår att en försöksverksamhet inleds under läsåret
1995/96 i syfte att vinna erfarenheter inför det utvecklingsarbete av kvali-
ficerad eftergymnasial yrkesutbildning som förestår.

Remissinstanserna: Frågan berörs huvudsakligen av kommuner och
andra utbildningsanordnare, som anmäler sitt intresse att delta i en för-

12

söksverksamhet. Några, bl.a. LO, förordar att man börjar en uppbyggnad Prop. 1995/96:145
av kvalificerad yrkesutbildning med en försöksverksamhet.

Skälen för regeringens förslag: Det finns inom ett antal branscher
behov av arbetskraft med kompetens av det slag som en kvalificerad
yrkesutbildning avses ge. Det gäller t.ex. delar av verkstadsindustrin,
handeln, skogsbruket och skogsindustrin samt telekommunikationsindu-
strin. Från tillväxtsynpunkt är det angeläget att flaskhalsar, som kan
skapas av brist på erforderlig kompetens, elimineras så snabbt som möj-
ligt. Behov av en ny kvalificerad yrkesutbildning finns också t.ex. inom
turistnäringen och inom kontorsadministrationen. Starka skäl talar därför
för att en försöksverksamhet med denna nya typ av kvalificerad yrkesut-
bildning inleds snarast.

Försöksverksamheten bör utformas så att den bidrar till regeringens
strävanden att stimulera bl.a. kvinnors intresse för naturvetenskapligt och
tekniskt inriktade yrken. De ökade kraven på språkkunskaper, på kreativi-
tet och på arbete i platta organisationer som ställs i ett modernt arbetsliv
talar för att kvinnors erfarenheter och kunskaper är än viktigare än hittills.

Möjligheterna att få företag att ställa upp med de platser som behövs är
en av de frågor där det råder genuin osäkerhet. Såväl SAF som Före-
tagarna har tillstyrkt den föreslagna modellen, men påpekar att det slutliga
ställningstagandet att gå in i ett samarbete görs av det enskilda företaget.
För dessa beslut kan riksorganisationerna inte lämna några garantier.
Osäkerhet gäller också om några frågor där den praktiska pedagogiska
erfarenheten är liten. Det handlar bl.a. om möjligheterna att få till stånd
ett lärande i arbete på arbetsplatser som en integrerad del av en utbild-
ningsgång. Det handlar vidare om samspelet mellan skolförlagd utbildning
och lärande på arbetsplatser.

Många remissinstanser anser, att utredningens förslag om en fristående
yrkeshögskola skulle innebära en återgång till ett parallellskolesystem med
påtagliga risker för en utveckling av B-högskolor. Regeringen delar denna
uppfattning och anser att en sådan lösning är utesluten. Försöket syftar i
stället primärt till en ökning av utbildningsutbudet och till att ge underlag
för ställningstagande till hur denna typ av utbildning bäst kan inordnas i
det befintliga utbildningssystemet.

Sammantaget talar detta enligt regeringens uppfattning för att en kvalifi-
cerad yrkesutbildning av här beskrivet slag bedrivs på försök och att de
erfarenheter som vinns i en försöksverksamhet fortlöpande tas tillvara.
Försöksverksamheten skall ge underlag för ställningstaganden till hur de
aktuella utbildningsbehoven skall tillgodoses i framtiden.

Regeringen föreslår att en försöksverksamhet omfattande 1 700 nybör-
jarplatser inleds under år 1996. Målet är att en tredjedel av utbildnings-
tiden skall vara arbetsplatsförlagd.

Försöksverksamheten skall omfatta intagning av elever under åren 1996,
1997 och 1998. Den skall stå organisatoriskt fri från andra, befintliga
system. Det är angeläget att ta tillvara möjligheterna att skapa en flexibel
utbildningsorganisation. Erfarenheterna från arbetsmarknadsutbildningen
kan här vara av värde. Olika utbildningsanordnare skall kunna anordna
utbildning inom försöksverksamheten och samarbete mellan olika anord-

13

nare skall eftersträvas. En anordnare skall dock alltid vara huvudansvarig Prop. 1995/96:145
för utbildningen.

Erforderlig kompetens för hela eller delar av utbildningar kan finnas
inom högskolan, inom den kommunala skolorganisationen, inom vissa
utbildningsföretag samt inom tillverknings- och tjänsteföretag i övrigt.
Vidare är det angeläget att ta tillvara kompetens som finns inom olika
branschers utbildningsverksamheter, industriella utvecklingscentra i vissa
kommuner och liknande inrättningar. Ett nära samarbete mellan kommu-
ner, högskolor och andra utbildningsanordnare - t.ex. sådana som anordnar
arbetsmarknadsutbildning - medverkar till att en hög kvalitet i utbild-
ningen kan säkerställas. Företrädare för högskolan och den kommunala
vuxenutbildningen skall alltid medverka i den lokala ledningen av verk-
samheten.

Den försöksverksamhet som regeringen föreslår kräver vissa bestämmel-
ser i lag. Det gäller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. befogenhet för
kommun och landsting att anordna utbildning inom försöksverksamheten
och för enskilda utbildningsanordnare att utfärda examensbevis. I lag bör
vidare den huvudsakliga inriktningen av utbildningen anges. Bestämmel-
serna samlas lämpligen i en särskild lag om en försöksverksamhet med
viss kvalificerad yrkesutbildning.

4.4 Ledning av försöksverksamheten

Regeringens bedömning: Försöksverksamheten bör ledas av en
kommitté. Utbildningen bör anordnas efter beslut av kommittén av
den anordnare eller kombination av anordnare som är mest lämpad
i varje enskilt fall.

Utredningen har inte lagt något förslag rörande organisationen av en
försöksverksamhet av detta slag. Några kommentarer från remissinstanser-
na föreligger därför inte heller.

Skälen för regeringens bedömning: Ett syfte med försöksverksam-
heten är som nyss nämnts bl.a. att vinna erfarenheter när det gäller att
pröva nya utbildningar, nya pedagogiska former och nya anordnare.
Försöket skall vidare belysa arbetslivets och de studerandes intresse och
ge underlag för ställningstaganden till hur utbildning av detta slag kan
inordnas i utbildningssystemet. Det bör ankomma på regeringen att
meddela närmare föreskrifter om ramarna för utbildningens organisation
och uppläggning. Regeringen vill emellertid i detta och följande avsnitt
redogöra för den förutsedda utformningen av försöksverksamheten.

Regeringen avser att tillsätta en kommitté med uppdrag att under förut-
sättning av riksdagens bifall till föreliggande förslag förbereda försöks-
verksamheten. Avsikten är att kommittén - när ett riksdagsbeslut före-
ligger - skall leda försöket.

Kommittén skall - inom de ramar som riksdagen och regeringen anger - Prop. 1995/96:145
besluta om verksamhetens inriktning och huvudsakliga innehåll. Den
beslutar också om statsbidrag till utbildning och om dess lokalisering och
dimensionering. Kommitténs beslut avses innefatta godkännande av en
utbildningsplan, av vilken skall framgå bl.a. utbildningens mål, de huvud-
moment som utbildningen omfattar, utbildningens huvudsakliga upplägg-
ning och organisation, kompetenskrav på den undervisande personalen,
inriktningen och organisationen av det lärande i arbete som ingår, de krav
på särskilda förkunskaper som ställs för att få påbörja utbildningen,
formerna för urval mellan sökande samt en examensbeskrivning. Av
utbildningsplanen skall också framgå om några av de kurser som ingår
bör kunna tillgodoräknas vid den samverkande högskolan.

Kommittén avses även ha ansvar för att tillsyn och uppföljning samt att
en från kommittén fristående utvärdering av försöket kommer till stånd.
Kommittén kommer vidare att få i uppdrag att på grundval av erfaren-
heterna av försöket utarbeta förslag till hur den nya kvalificerade yrkesut-
bildningen kan inordnas i utbildningssystemet. Vidare kommer den ung-
domspolitiska utredningen (Dir 1995:154) att följa försöket. De utbild-
ningsanordnare som medverkar bör också åläggas ett betydande eget
ansvar för utvärdering.

Kommittén avses ha till uppgift att prioritera mellan inkomna förslag.
En viktig prioriteringsgrund är självfallet att det är fråga om utbildning
som efterfrågas av arbetslivet och som har sådan förankring att kvaliteten
inte minst i den arbetsplatsförlagda delen säkerställs. Kommittén skall
vidare prioritera projekt där en högskola, en kommun och eventuellt
någon tredje utbildningsanordnare samarbetar. Att försöksverksamheten
skall belysa den nya kvalificerade yrkesutbildningens möjligheter inom
hela arbetsmarknaden och ta tillvara både kvinnors och mäns förutsätt-
ningar är ytterligare en viktig utgångspunkt för kommitténs arbete. Sådan
utbildning som kan bidra till att bryta de traditionella könsbundna ut-
bildnings- och yrkesvalen skall lyftas fram. Därutöver skall kommittén ta
fasta på att det är väsentligt att man genom försöket utvecklar ny utbild-
ning och tillför ny utbildningskapacitet och att man inte tar över finans-
ieringen av lätt modifierade, fungerande verksamheter.

Hos varje huvudansvarig utbildningsanordnare inrättas en ledningsgrupp
för utbildningen med företrädare för de delar av arbetslivet som berörs av
utbildningen och minst en företrädare vardera för högskolan och den
kommunala vuxenutbildningen. Ledningsgruppen skall bl.a. ansvara för
att utbildningen genomförs inom givna ramar och anta studerande. De
studerande bör ges möjlighet till insyn och tillfälle att påverka utbild-
ningens uppläggning och genomförande.

15

4.5 Vissa studieorganisatoriska frågor

Regeringens bedömning: Utbildningens omfattning bör beskrivas
med ett veckopoängsystem av det slag som tillämpas i högskolan.
Den bör få avslutas med kvalificerad yrkesutbildningsexamen.
Deltagarna bör ges rätt till studiemedel under hela utbildningstiden.

Skälen för regeringens bedömning: Utbildningen inom försöksverksam-
heten avses bedrivas utan att man nu tar ställning till den framtida organi-
sationen. Utbildningen skall därför inte nu formellt inordnas i vare sig det
offentliga skolväsendet eller högskolan. Det kan dock vara praktiskt att
i några avseenden tillämpa befintliga modeller.

Eftersom det är fråga om eftergymnasial utbildning är det ändamålsen-
ligt att beskriva utbildningens omfattning med ett poängsystem där en
veckas heltidsstudier motsvarar en poäng, dvs. samma system som an-
vänds inom högskolan. Den del av utbildningen som utgörs av lärande i
arbete på en arbetsplats ingår i den tid som omfattas av poängberäkning-
en.

En utbildning som präglas av en stark arbetsplatsintegrering kommer i
hög grad att behöva anpassas till den årsrytm som präglar arbetslivet
utanför utbildningsväsendet. Verksamheten skall därför, när det är lämp-
ligt, kunna bedrivas kontinuerligt utan terminsindelning. Kalenderåret
omfattar mer än det vanliga läsårets 40 veckor/poäng och 80 poäng skall
alltså kunna uppnås på kortare tid än fyra traditionella terminer.

För tillträde till utbildningen bör krävas en viss allmän behörighet. För
att det skall bli möjligt att rekrytera deltagare från arbetslivet är det
betydelsefullt att kommittén ges möjlighet att pröva om andra erfarenheter
än formell gymnasieutbildning kan ge likvärdiga förutsättningar för en
studerande att klara utbildningen.

Frågorna om allmän behörighet och om grunden för urval mellan
sökande avses bli reglerade med utgångspunkt i den reglering som kom-
mer att gälla för högskolan. Regeringen avser att senare i vår förelägga
riksdagen förslag i dessa frågor såvitt gäller högskolan.

Det kan också vara lämpligt att anknyta till examensbegreppet vid
utformningen av dokumentationen av fullgjord utbildning. Erfarenheterna
från den försöksverksamhet med aspirantutbildning (traineeutbildning)
som pågått sedan hösten 1994 (jfr prop. 1993/94:150) visar att deltagar-
na ofta tillmäter examensbegreppet stor vikt. Den som fullgjort vad som
fordras för att bli godkänd på alla ingående moment i en kvalificerad
yrkesutbildning och uppnått 80 poäng skall kunna tilldelas bevis över
kvalificerad yrkesutbildningsexamen med viss inriktning. Formerna för
kunskapskontrollen kan variera, men avses - liksom principer för betygs-
sättning - att framgå av utbildningsplanen för varje utbildning.

Deltagarna i kvalificerad yrkesutbildning inom försöksverksamheten
avses vara berättigade till studiemedel under i princip hela studietiden,
dvs. även under den arbetsplatsförlagda delen.

Prop. 1995/96:145

16

4.6 Statsfinansiella effekter

Prop. 1995/96:145

Regeringen har i propositionen med förslag till tilläggsbudget till statsbud-
geten för budgetåret 1995/96 (prop 1995/96:105) under åttonde huvud-
titeln, anslaget A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m. beräknat medel - 51 miljoner kr. - för försöksverksam-
het med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. För studiemedel till
deltagare i utbildningen har i nämnda proposition beräknats medel under
anslaget E 4 Studiemedel m.m. Vi ger här en närmare redovisning av hur
kostnaderna för försöksverksamheten beräknats.

Utredningen beräknade statens del av kostnaderna för en kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning till 2/3 av ett genomsnitt av två schablon-
belopp per utbildningsplats och år, nämligen 60 000 kr. och 45 000 kr.
Kostnaden för 2 000 årselevplatser under det första verksamhetsåret
beräknade utredningen till 70 miljoner kr. Härtill kommer studiestödskost-
nader.

Regeringen beräknar kostnaderna för försöksverksamheten under in-
nevarande budgetår till 66 miljoner kr. varav ca 15 miljoner kr. avser
studiestöd. Helårskostnaden för genomsnittligt tvååriga utbildningar, vid
1 700 nybörjarplatser per år, kan beräknas till 264 miljoner kr. Beräk-
ningen utgår från att en tredjedel av utbildningstiden sker som lärande i
arbete på arbetsplatser utan andra kostnader för staten än studiestödskost-
naden.

Beräkningarna bygger på en jämförelsevis hög genomsnittskostnad.
Skälet härtill är dels att en försöksverksamhet med ny utbildning i be-
gränsad skala regelmässigt blir dyrare än en mer långsiktigt planerad,
reguljär utbildning, dels att en stor del av de initiativ som redan tagits
avser avancerad teknisk utbildning. I takt med att verksamheten utvecklas
bör genomsnittskostnaden sjunka.

Medel för försöksverksamheten för hösten 1996, 66 miljoner kr., har —
som nyss nämnts — i prop. 1995/96:105 beräknats under anslagen bidrag
till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. samt studi-
medel m.m. Regeringen avser att i budgetpropositionen hösten 1996 åter-
komma till frågan om medel för verksamheten under budgetåret 1997.

17

5 Påbyggnadsutbildningar m.m.

5.1 Interkommunal ersättning

Regeringens förslag: Den skyldighet att betala interkommunal
ersättning för elever i specialkurser i gymnasieskolan som nu åvilar
kommunerna skall den 1 juni 1996 ersättas av en på visst sätt be-
gränsad skyldighet för hemkommunerna att betala sådan ersättning
för elever som deltar i påbyggnadsutbildning inom komvux.
Förändringen kräver vissa ändringar i skollagen (1985:1100).

Gymnasiereformen år 1991 innebar bl.a. att specialkurser inklusive på-
byggnadsutbildningar inte längre skulle finnas inom gymnasieskolan och
att motsvarande utbildning fortsättningsvis i stället skulle få anordnas som
påbyggnadsutbildningar inom komvux. Påbyggnadsutbildning fördes
därför in som ett begrepp i 11 kap. skollagen (1985:1100). Vad som i det
kapitlet sägs om gymnasial vuxenutbildning gäller också påbyggnadsut-
bildning. Skolverket har sedermera meddelat föreskrifter om påbygg-
nadsutbildningar (SKOLFS 1995:31).

För att underlätta övergången till den nya ordningen infördes vid änd-
ringen av skollagen en övergångsbestämmelse med innebörden att kom-
muner och landsting fram till och med läsåret 1994/95 fick ta in elever på
de specialkurser/påbyggnadsutbildningar som ingick i länsskolnämndemas
organisationsbeslut för läsåret 1991/92 (p. 6 fjärde stycket till SFS
1991:1107, ändr. 1991:1111).

I budgetpropositionen 1994/95:100 (bil. 9, s. 35) konstaterade regeringen
att möjligheten att anordna motsvarande utbildningar i komvux inte var
reell. En betydande del av eleverna kommer från andra kommuner än
anordnarkommunen och dessa är som regel inte beredda att betala in-
terkommunal ersättning för gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsut-
bildning. Det är samtidigt inte realistiskt att tro att anordnarkommunema
är beredda att ta på sig kostnader för elever från andra kommuner. Riks-
dagen beslutade i enlighet med regeringens förslag att intagning till speci-
alkurser fick ske även under läsåret 1995/96 (bet. 1994/95:UbU9, rskr.
1994/95:225).

Enligt 11 kap 24 § skollagen får regeringen meddela föreskrifter om
skyldighet för hemkommunerna att betala interkommunal ersättning för
gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux, som
anordnas på ett begränsat antal platser i landet och för vilken det finns ett
allmänt intresse av att den står öppen för sökande från hela landet. Be-
stämmelsen infördes efter förslag i 1993 års budgetproposition (prop

Prop. 1995/96:145

18

1992/93:100, bil. 9, s. 28). Regeringen anmälde i budgetpropositionen Prop. 1995/96:145
1993/94:100 (bil. 9, s. 27) att detta bemyndigande utnyttjats i fråga om
teknikerutbildning samt att regeringen då inte hade några planer på att
utvidga föreskriften till att gälla för ytterligare utbildningar.

Regeringen bedömer att situationen i fråga om påbyggnadsutbildningar-
na i grunden inte har förändrats sedan läsåret 1994/95. De förslag om
försöksverksamhet med viss kvalificerad yrkesutbildning, som vi nyss
redovisat, löser inte de aktuella problemen. Däremot markerar de vikten
av ett brett utbud av utbildning på eftergymnasial nivå i kommunerna.
Osäkerheten om de framtida villkoren har emellertid i många kommuner
bromsat både förnyelsen av utbudet av påbyggnadsutbildningar och den
pedagogiska utvecklingen på området. Utbudet av kurser har minskat
drastiskt. Utbildningsdepartementet har mot denna bakgrund överlagt med
Svenska kommunförbundet i frågan.

Som framgått ovan upphör kommunernas möjlighet att ta in elever på
specialkurser i gymnasieskolan vid utgången av läsåret 1995/96. Därmed
upphör också kommunernas skyldighet att betala interkommunal ersätt-
ning för elever i sådan utbildning anordnad inom gymnasieskolan. Rege-
ringen förordar, som en ersättning för detta, att hemkommunernas skyldig-
het att betala interkommunal ersättning för elever som deltar i påbygg-
nadsutbildning inom komvux utökas. Ersättningsskyldigheten bör liksom
tidigare gälla för teknikerutbildningarna. Därutöver bör ersättningsskyldig-
heten omfatta påbyggnadsutbildningar som anordnas av kommuner och
landsting enligt de krav som anges av Statens skolverk i föreskrifter
avseende påbyggnadsutbildning inom kommunal vuxenutbildning, näm-
ligen Elinstallation - allmän behörighet (SKOLFS 1995:1), Ambulanssju-
kvård (SKOLFS 1995:29), Persontransporter med buss (SKOLFS
1995:30) och Påbyggnadsutbildningar (SKOLFS 1995:31). Rätten att
erhålla interkommunal ersättning för sådan utbildning begränsas till den
volym för sådana påbyggnadsutbildningar som inte tillgodoses genom den
tredje årskursen i gymnasieskolan och som för respektive kommun angavs
genom länsskolnämndemas organisationsbeslut för läsåret 1991/92. Det
innebär att för var och en av de berörda kommunerna och landstingen
fastställs ett antal platser, som får stå öppna för sökande från hela landet.

Genom förändringen öppnas möjligheter till förnyelse och utveckling av
denna mycket viktiga del av kommunernas utbildningsutbud. För gym-
nasial vuxenutbildning och för påbyggnadsutbildning utöver den angivna
volymen avses kommunerna kunna pröva frågan om interkommunal
ersättning på samma sätt som hittills.

Reglering i skollagen

Den nu föreslagna ordningen innebär att bemyndigandet i 11 kap. 24 §
skollagen behöver ändras. Enligt regeringens mening bör det utformas så
att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet för hemkommunerna att betala ersättning för
gymnasial vuxenutbildning till anordnande kommun eller landsting. Be-
myndigandet avser på samma sätt som enligt den nuvarande lydelsen

19

såväl gymnasial vuxenutbildning som påbyggnadsutbildning (jfr. 11 kap. Prop. 1995/96:145
2 § sista stycket skollagen).

Den skyldighet för hemkommuner att betala ersättning som anges i 11
kap. 24 § motsvaras av en bestämmelse i 11 kap. 20 § om skyldighet för
anordnande kommun eller landsting att ta emot behöriga sökande från
andra kommuner. Skyldigheten att ta emot behöriga sökande gäller dels
då hemkommunen åtar sig att betala för utbildningen, dels då det är fråga
om vissa utbildningar, angivna i föreskrifter av regeringen med stöd av
24 §. Då bemyndigandet i 24 § föreslås få en ändrad utformning bör
också bestämmelsen i 11 kap. 20 § ändras på så sätt att det framgår att
skyldigheten att ta emot behöriga sökande avser - förutom de fall där
hemkommunen åtagit sig att svara för kostnaderna - utbildningar eller
utbildningsplatser för vilka den anordnande kommuner eller landsting har
rätt till ersättning enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av 24 §.

Enligt 11 kap. 21 § skollagen gäller att styrelsen i en sökandes hem-
kommun till en ansökan skall foga ett yttrande av vilket det framgår om
kommunen åtar sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning, såvida
inte detta på grund av tidigare överenskommelse är onödigt eller det är
fråga om en sådan utbildning som avses i 24 §. Eftersom skyldigheten att
betala interkommunal ersättning med den föreslagna ändringen av 11 kap.
24 § inte enbart kommer att knytas till vissa angivna typer av utbildningar
är det inte möjligt för hemkommunen att i förväg avgöra om ersättnings-
skyldighet kan komma att föreligga för en viss sökande. Den anordnande
kommunen kan t.ex. ordna fler platser på en utbildning än kommunen kan
få ersättning för. För att en sökande från en annan kommun skall komma
i fråga även för en icke ersättningsgrundande plats torde i praktiken
krävas att hemkommunen har åtagit sig att betala för utbildningen. Mot
den bakgrunden bör hemkommunen vid översändandet av en ansökan
alltid ta ställning till om den frivilligt åtar sig att betala för utbildningen.
I vissa fall, såsom i fråga om teknikerutbildningama, står det dock redan
från början klart att ersättningsskyldighet föreligger. För sådana fall bör
regeringen bemyndigas att föreskriva om undantag från den nu angivna
huvudregeln. Av lagen bör liksom nu framgå att ett yttrande i ersättnings-
frågan inte behövs om det på grund av tidigare överenskommelse är
onödigt.

5.2 En konsekvensändring i skollagen

I samband med beslutet år 1993 om den nya läroplanen för de frivilliga
skolformerna ändrades benämningen "den frivilliga särskolan" till "gym-
nasiesärskolan" (prop. 1992/93:250). Regeringen föreslår att 12 kap. 6 §
skollagen anpassas härtill.

20

Sammanfattning av betänkandet Yrkeshögskolan Kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning (SOU 1995:38)

1. Uppdraget

Regeringen uppdrog åt en särskild utredare att ge underlag till fortsatta
ställningstaganden i fråga om strukturen för den kvalificerade eftergym-
nasiala yrkesutbildningen (KEY). I direktiven betonades vikten av en
tydlig identitet hos den delvis nya utbildningsformen, att en struktur måste
vara flexibel och anpassningsbar till mångskiftande behov samt att denna
bör gynna uppkomsten av kvalificerad yrkesutbildning. Utredningen skulle
bl. a. beskriva och definiera behovet av kvalificerad yrkesutbildning på
eftergymnasial nivå, pröva vilka olika insatser som behövs för att stimule-
ra tillväxten av KEY, pröva olika finansieringsvägar samt överväga hur
statliga stödinsatser kan utformas och administreras.

2. Utredningens utgångspunkter

Arbetslivet har genomgått en genomgripande omvandling under 1990-
talet, som medfört ökade krav på de anställdas kunskaper och färdigheter.
Livslångt lärande blir nödvändigt. För ungdomar blir möjlighetem och
viljan till utbildning efter gymnasieskolan förutsättningen för framgångsrik
yrkesverksamhet. Högskolans utbildningar tillgodoser bara delvis behoven
av KEY. Det är angeläget att åstadkomma en eftergymnasial utbildning
som är närmare anknuten till arbetsmarkanden. En utbildning som ut-
vecklar förmågan att på arbetsplatsen, tillsammans med kollegor i ett
arbetslag analysera och lösa uppkommande problem i produktionen ge-
nom tillämpning av känd kunskap.

En kvalificerad arbetslivsanknuten yrkesutbildning kräver nära samverkan
mellan de utbildningsansvariga och arbetlivet vid planering och genomfö-
rande. Arbetslivet behöver bättre utbildad arbetskraft, det kan formulera
kompetenskraven, det måste medverka vid genomförandet och det drar
nytta av resultaten. Detta motiverar att arbetslivet medverkar vid finans-
ieringen. Utredningens förslag är ett erbjudande om samverkan för att
bygga ut KEY. Finns inte intresse för sådan samverkan i konkret handling
saknas förutsättningar för en förstärkning och utbyggnad av denna ut-
bildningssektor.

3. Bakgrunden

Betänkandet ger inledningsvis en bakgrund till uppdraget och förslagen.
Utredningen beskriver i största korthet förändringar i arbetslivet och de
konsekvenser dessa har för kraven på arbetskraftens kompetens. Vidare
redovisas besluten om förändringar av statsbidragssystemen för gymnasis-
kolan och komvux och de konsekvenser detta fått för möjligheterna att
anordna påbyggnadsutbildningar. Det nuvarande utbudet av KEY beskrivs
på grundval av en enkät, som genomfördes sommaren 1994. Slutligen ger
utredningen bilder av utvecklingen av yrkesutbildning på eftergymnasial

Prop. 1995/96:145

Bilaga 1

21

nivå i några andra länder. Några historiska bakgrundsuppgifter om yrke-
sutbildningen redovisas i en bilaga.

4. Definition och pedagogisk ram

KEY har till uppgift att tillgodose arbetslivets behov av kvalificerad
arbetskraft i första hand för att genomföra produktionen. Den behöver
lyfta fram kunskap som färdighet och förtrogenhet. Den behöver förmedla
både den kunskap som vunnits i produktionen och sådan kunskap som har
vetenskaplig grund. För detta krävs att utbildningen har en tydlig föran-
kring både i beprövad vetenskap och i arbetslivet.

Utbildningen förutsätter att den studerande fullföljt utbildningen på ett
treårigt program i gymnasieskolan, eller har motsvarande kunskaper.

KEY anknyter till det polytekniska bildningsbegreppet. Utbildningen
skall inte vara akademisk i traditionell mening och den skall i väsentliga
delar handla om att praktiskt tillämpa känd kunskap och känd teknik. Den
skall ge en fördjupad eller specialiserad yrkeskompetens, vilket innebär
att eleven skall lära sig att behärska både den teoretiska grunden och den
praktiska tillämpningen. Detta kan förverkligas genom en nära knytning
av utbildningen till arbetslivet och i många fall genom att lärandet sker
i arbete i en lärande organisation.

Yrkesutbildning handlar ofta om såväl att öka deltagarnas kunskaper
inom vissa områden och samtidigt träna deras yrkesfärdigheter, som att
utveckla den egna personligheten. Detta föreslås ske genom ett medvetet
val av verksamhetsformer.

Utredningen beskriver en pedagogisk ram, som kan ge utbildningen en
särprägel. Det gäller utbildningens arbetslivsanknytning, lärande i arbete
och en utvecklingsinriktad pedagogik.

För KEY har arbetslivsanknytningen samma betydelse som forsknings-
anknytningen skall ha för högskoleutbildningen. Den skall också på ett
likartat sätt genomsyra hela utbildningen. Utredningen ser därvid ett
lärande i arbetet som en viktig förutsättning. Det syftar bl a till att delta-
garna skall fånga upp och tillgodogöra sig den kunskap som genereras
i produktionen samt utveckla sina färdigheter och personliga egenskaper.

En utvecklingsinriktad pedagogik innebär att deltagarna lär sig att ifråga-
sätta och pröva de givna förutsättningarna eller att lär sig att formulera
problem och inte endast att lösa givna problem. I utbildningen eftersträvas
därför verksamhetsformer, som bidrar till att de studerande lär sig att
påverka den omgivning där problemet skall lösas.

5. Förslag om yrkeshögskola

Efter att ha prövat olika modeller förordar utredningen att en ny struktur -
kallad Yrkeshögskolan - skapas, med uppdrag att inom ramen för till-
delade resurser ansvara för KEY. I enlighet med vad som anges i direkti-
ven föreslår utredningen, att man inte skapar en ny fast utbildningsorgani-
sation. Yrkeshögskolan kommer då att bestå av en fast organisation för
utveckling, planering, prioritering, kvalitetssäkring, utvärdering och fi-

Prop. 1995/96:145

Bilaga 1

22

nansiering av utbildning, som anordnas av många olika existerande ut-
bildningsanordnare och företag.

Yrkeshögskolan avses utgöra en parallell till univeristet och högskolor.
Med bestämningen ”parallell” vill utredningen ge uttryck åt fyra förhållan-
den. Det första är att det är fråga om eftergymnasial utbildning. För det
andra att yrkeshögskolan skall utgöra ett alternativ till högskolan för
elever, som avslutat sin utbildning på ett nationellt program i gymnasies-
kolan. För det tredje att det inte är fråga om ett stadium mellan gym-
nasiet och högskolan. För det fjärde att högskola och yrkeshögskola är i
en djupare mening ”lika värda”, men också på viktiga punkter väsensskil-
da.

6. Avgränsningar mot annan utbildning

I frågan om avgränsningen mot resp, universitet och högskolor, gym-
nasieskolan, komvux och personalutbildningen, har utredningen tolkat
uppdraget på så sätt, att tyngdpunkten ligger på att skapa ny utbildnings-
kapacitet. Att flytta fungerande utbildningar från en sektor till en annan
i syfte att renodla en systematik tillför ingen ny kapacitet. Existerande
utbildningar bör därför flyttas endast i de fall den nuvarande ordningen
medför problem eller brister, som skulle avhjälpas genom en ändring.
Utredningen föreslår att all yrkesinriktad utbildning inom gymnasieskolan
och komvux, som bygger på avslutad utbildning på nationellt program i
gymnasieskolan eller på motsvarande förkunskaper och som omfattar
minst ett års heltidsstudier, skall föras över till yrkeshögskolan. Motivet
härför är förutom innehållsligt, främst finansieringstekniskt. Även de
utbildningar som nu har ställning som fristående kompletterande gym-
nasieutbildning med statsbidrag bör, med undantag för konstskolorna,
föras över. Det kommer givetvis att krävas ett omfattande utvecklings-
arbete innan denna utbildning uppfyller de pedagogiska och organisato-
riska krav, som utredningen vill ställa på utbildning i yrkeshögskolan.
Genom överföringen markeras emellertid i vilken riktning utvecklings-
arbetet skall drivas.

7. Organisation och planering

Yrkeshögskolan avses bli definierad genom

• en pedagogisk ram,

• ett system för planering och resursfördelning och

• en ordning för examinination och kvalitetssäkring.

I fråga om planering och resurstilldelning eftersträvas en ordning, där
ansvaret för utveckling, planering och resursfördelning förs så långt ut i
organisationen som det är praktiskt möjligt. Utredningen har valt en
pluralistisk modell för anordnande av utbildningen: många olika utbild-
ningsanordnare skall kunna komma i fråga. Varje utbildningsuppdrag skall
vara tidsbegränsat; låsningarna i lokaler och fast anställd personal mini-
meras. Ansvaret för prioriteringar bör huvudsakligen ligga på regional
nivå. Den regionala indelningen bör ansluta till länen.

Prop. 1995/96:145

Bilaga 1

23

Prioriterings- och fördelningsmodellen utgörs av en kombination av
ansöknings- och anbudsförfarande med betydande inslag av dialog och
förhandling. Möjligheterna att genomföra en kvalitativt god utbildning bör
vara överordnad prioriteringsgrund

Länsstyrelserna föreslås få i uppdrag att utse en yrkeshögskolestyrelse,
som ges ett samlat ansvar för yrkeshögskolan i länet. Länsstyrelsen avses
vara värdmyndighet, men i sina ställningstaganden skall yrkeshögskole-
styrelsen vara suverän. Arbetslivet i regionen skall utgöra styrelsens flertal
och den bör tillförs kompetens inom de närings-, utbildnings- och arbets-
kraftspolitiska områdena.

För att planera och besluta om utbildning som det av olika anledningar
inte är rimligt att hantera regionalt krävs insatser på nationell nivå. Det
gäller bl.a. ansvaret för ett balanserat utbildningsutbud samt frågor om
examensordning, kvalitetssäkring, uppföljning och utvärdering. Dessa
uppgifter skulle kunna fullgöras av det blivande högskolverket, under
förutsättning att man där kan skapa respekt för yrkeshögskolans uppdrag
och särart.

8. Tillträde, urval, kvalitetssäkring m.m.

Frågorna om tillträde till utbildningen behandlas med utgångspunkt i det
regelsystem som nu gäller för högskolan. Reglerna i 8 kap 1 - 6 §§ HF
föreslås bli tillämpade också för yrkeshögskolan. Även i fråga om urval
till utbildning inom yrkeshögskolan bör högskolan kunna utgöra förebild.
Ansvaret för antagning av studerande bör ligga på styrelsen för yr-
keshögskolan i varje region.

Utbildningen inom yrkeshögskolan avses berättiga till studiemedel. Den
arbetsplatsförlagda delen av utbildningen, lärandet i arbetet, förutsätts
därvid räknas som studietid.

Särskilda åtgärder krävs för att säkerställa utbildningens kvalitet och
likvärdighet. Insatser diskuteras på tre olika områden, nämligen yr-
keshögskolestyrelsens beställarkompetens, utbildningsmiljön hos anordnar-
na samt uppföljning och utvärdering. Utbildningens arbetslivsanknytning
är det främsta instrumentet för fortlöpande kvalitetssäkring. Genom
samverkan med arbetslivets företrädare under planering och utveckling av
utbildningen säkerställs dess aktualitet och relevans. På nationell nivå
fastställs mallar för den utbildningsplan som skall utgöra huvuddokumen-
tet i planerings- och prioriteringsprocessen. Krav ställs på den fysiska
miljön och på den undervisande personalens kompetens och erfarenheter
samt på den pedagogiska miljön. Genom en examensordning normeras
kraven på de studerande. Återkommande granskning av utbildningen
bransch- eller sektorsvis föreslås ske genom ”peer-reviews”. Uppföljning
och utvärdering genomförs både regionalt och på nationell nivå.

Kraven på lärarnas kompetens har karaktär av krav, som ställs på ut-
bildningsanordnama. I fråga om teoretisk grund kan de i huvudsak ansluta
till föreskrifterna om behörighet till tjänst i högskoleförordningen. För all
utbildning inom yrkeshögskolan bör finnas ett skarpt formulerat krav på
att all undervisande personal skall ha aktuell erfarenhet av relevant yrkes-
verksamhet.

Prop. 1995/96:145

Bilaga 1

9. Examina m.m.

Utredningen för fram förslag om kreditering, examensordning och ex-
amensfordringar, som tar sin utgångspunkt i att yrkeshögskolan utgör en
parallell till högskolan. En sådan ordning motiveras bl.a. av EUs generella
utbildningsdirektiv om erkännande av examensbevis. Beslutet om ex-
amensrätt föreslås t.v. knytas till beslutet om att medge statsbidrag för
viss utbildning i en region.

Utredningen färeslår att följande examina skall kunna utfärdas inom yr-
keshögskolan: Efter fullgjord utbildning om minst 120 poäng bör yrkes-
examina kunna utfärdas. För att särskilja en yrkesexamen från yr-
keshögskola bör examensbenämningen följas av bokstäverna YH. Yr-
keshögskoleexamen med viss inriktning skall kunna utfärdas för den som
fullgjort kursfordringar om sammanlagt minst 80 poäng. Den som med
godkänt resultat gått igenom utbildning som är kortare än två år skall
kunna tilldelas Yrkeshögskolediplom med viss inriktning.

Regeringen bör i förordning ange riktlinjer för utformningen av examens-
beskrivningarna. I de generella examenskraven bör arbetslivsanknytning,
lärande i arbete och en utvecklingsinriktad pedagogik omformuleras till
mål för utbildningen, som gäller utöver de yrkesspecifika målen. Den
yrkesspecifika delen av examensbeskrivningen fastställs på nationell nivå.

10. Kostnader och finansiering

Utredningen redovisar en uppskattning av utbildningskapacitet och kost-
nader för KEY i nuvarande system. För att skapa ny utbildningskapacitet
behöver nya resurser tillföras. Utredningen betonar, att om statsmakterna
önskar att ytterligare ca 20 procent av en årskull skall förlänga sin ut-
bildning från 12 till 13, 14 eller 15 år kräver detta att ytterligare resurser
tillförs utbildningssektom.

Utredningen redovisar därutöver två vägar att tillföra resurser för ut-
byggnad av yrkeshögskolan. Den första gäller det i direktiven angivna
ökade ansvarstagandet från avnämarnas sida. Den andra är en utbyggnad
av yrkeshögskolan genom omfördelning från annan utbildning.

Den väg som ännu inte prövats för att uppnå ett ökat ekonomiskt an-
svarstagande från arbetslivets sida är att ge arbetslivet ansvar för att
genomföra en del av utbildningen. Arbetslivets andel av finansieringen
uppnås genom att arbetsgivare ställer upp som anordnare av den del av
utbildningen i form av lärande i arbete.

Utredningen diskuterar skillnaderna mellan att organisera en del av
yrkeshögskolan som lärande i arbete och arbetsplatsförlagd utbildning
inom den nya gymnasieskolan. Utredningen räknar med att det kommer
att ta tid innan all utbildning inom yrkeshögskolan är arbetsplatsförlagd
till ca 30 procent och att arbetsplatsförläggningen leder till ett lärande i
arbetet. Det allmänna och arbetslivet är ömsesidigt beroende av varandra
för att en utbildningssatsning, som båda bedömer som viktig, skall bli
verklighet.

Möjligheten till omfördelning inom utbildningsväsendet belyser utred-
ningen med två räkneexempel. Det första exemplet gäller omfördelning

Prop. 1995/96:145

Bilaga 1

från universitet och högskolor. En utbyggnad med ca 20 000 årsutbild-
ningsplatser under en femårsperiod (utredningens räkneexempel), motsva-
rar kostnadsmässigt ca 4 procent av anslagen till grundutbildning inom
högskolan. Medel av denna omfattning skulle inte kunna omfördelas utan
att högskoleutbildningens volym minskas eller kvalitet försämras. Det
andra exemplet avser de sysselsättningspolitiskt motiverade satsningarna
på förstärkning av det reguljära utbildningssystemet. Med hänsyn till att
yrkeshögskolan erbjuder en i förhållande till arbetsmarknadens behov
relevant yrkesutbildning bedömer utredningen det som "riskfritt" att binda
en mindre del av dessa resurser.

Kostnaderna för att genomföra den utbildning som föreslås bli överförd
till yrkeshögskolan beräknas till ca 560 milj. kr. För att finansiera överfö-
ringen av påbyggnadsutbildningama i gymnasieskolan och komvux
föreslås att det kommunala skatteutjämningsbidraget minskas med 495
milj. kr. och motsvarande medel tillföras yrkeshögskolan.

Efterhand som utbildningen till en tredjedel anordnas i företag minskar
statens kostnader. Efter fem år skulle en oförändrad resursram ge utrym-
me för 50 procent fler årselevplatser.

Möjligheten att snabbt utveckla relevant och kvalificerad utbildning
inom yrkeshögskolan är begränsad. Kravet på arbetsplatsförläggning utgör
en ytterligare reservation. Utredningen resursberäkningar utgår från att
medel för 2 000 platser i genomsnittligt tvååriga utbildningar skall tillfö-
ras yrkeshögskolan årligen under fem år. Utredningen bedömar detta som
detta en ambitiös utbyggnadstakt. Det första året uppskattas kostnaden till
70 milj kr., det andra till 210 milj.kr. För 10 000 intagningsplatser beräk-
nas statens kostnader till 700 milj.kr.

Utredningen föreslår att Yrkeshögskolan införs den 1 juli 1996. Upp-
byggnaden får ske successivt och särskilda åtgärder vidtas för den ut-
bildning som förs in i yrkeshögskolan bl.a. från gymnasieskolan och
komvux.

Prop. 1995/96:145

Bilaga 1

26

1. Förteckning över remissinstanser

Remissyttranden har kommit in från Försvarsmakten, Militärhögskolan,
Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Nämnden för vårdartjänst,
Jämställdhetsombudsmannen, Statskontoret, Statistiska centralbyrån
(SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Statens skolverk, Folkbildningsrådet,
Högskoleverket, Centrala studiestödsnämnden (CSN), Stockholms univer-
sitet, Kungl. Tekniska högskolan (KTH), Lärarhögskolan i Stockholm,
Idrottshögskolan i Stockholm, Kungl. Musikhögskolan i Stockholm,
Uppsala universitet, Högskolan i Falun/Borlänge med bifogade yttranden
från sektionen för humaniora och beteendevetenskap, Högskolan i Gävle-
Sandviken, Högskolan i Örebro, Linköpings universitet med bifogade
yttranden från Tekniska högskolan, Hälsouniversitetet och filosofiska
fakulteten, Lunds universitet med bifogade yttranden från Lunds tekniska
högskola och samhällsvetenskapliga fakulteten, Högskolan i Kalmar,
Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Högskolan i Kristianstad, Högskolan
i Växjö, Göteborgs universitet med bifogade yttranden från samhällsveten-
skapliga fakultetsnämnden och konstnärliga fakultetsnämnden, Chalmers
tekniska högskola (CTH), Högskolan i Karlstad, Högskolan i Luleå,
Mitthögskolan, Handelshögskolan i Stockholm, Umeå universitet, Arbets-
marknadsstyrelsen (AMS), Arbetslivsinstitutet, Statens invandrarverk,
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Ungdomsstyrelsen,
Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Läns-
styrelsen i Blekinge län med bifogade yttranden från Sölvesborgs och
Karlshamns kommuner, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Läns-
styrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Botkyrka kommun, Haninge kommun, Huddinge kom-
mun, Nacka kommun, Stockholms kommun, Södertälje kommun, Östham-
mars kommun, Katrineholms kommun, Linköpings kommun, Norrköpings
kommun, Markaryds kommun, Gotlands kommun, Olofströms kommun,
Helsingborgs kommun, Malmö kommun med bifogat yttrande från Malmö
skolstyrelse, Skurups kommun, Göteborgs kommun, Tanums kommun,
Skövde kommun, Arvika kommun, Örebro kommun, Västerås kommun,
Skellefteå kommun, Umeå kommun, Vilhelmina kommun, Arvidsjaurs
kommun, Luleå kommun, Stockholms läns landsting, Östergötlands läns
landsting, Malmöhus läns landsting, Hallands läns landsting, Västman-
lands läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Västernorrlands läns
landsting, Kungl. Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien,
Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Industriför-
bund, Företagarnas Riksorganisation, Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO) med bifogade yttranden från
Svenska Kommunalarbetareförbundet och Svenska Metallindustriarbetare-
förbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Almi Företagspartner
AB, AmuGruppen, Asea Brown Boveri AB (ABB), Elbranschens Centrala
Yrkesnämnd, Elbranschens Utvecklings- och Utbildningscenter, Elevkårer-
nas Centralorganisation, Fristående konst- och hantverksskolors samråd
med bifogade yttranden från de fristående hantverksskolorna, Carl Malm-
stens skola, Stiftelsen Capellagården, Handarbetets Vänners Skola, Stiftel-
sen Nyckelviksskolan, Stenebyskolan, Sätergläntan och de fristående

Prop. 1995/96:145

Bilaga 2

27

konstskolorna, GrafoMedia Utbildnings AB, Hälsohögskolan i Jönköping,
Hälsohögskolan i Stockholm, Hälsohögskolan i Umeå, ICA Utbildningar
AB, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Naturbrukets Yrkesnämnd,
Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning (Rvux), Skogs-
brukets Yrkesnämnd, Skogsindustrins Utbildning i Markaryd, Sveriges
Förenade Studentkårer (SFS), Sveriges Skolledarförbund, Telia AB, T-
skolomas Rektorskonvent, Utbildningsföretagens Förening, Vårdhögskolan
i Borås samt Vårdhögskolan i Göteborg.

Dessutom har yttranden kommit in från Danshögskolan, Mälardalens
högskola, Högskolan i Borås, Högskolan i Skövde, Högskolan i Troll-
hättan/Uddevalla, Sveriges Lantbruksuniversitet, Sundbybergs kommun,
Täby kommun, Nässjö kommun, Älmhults kommun, Hässleholms kom-
mun, Lysekils kommun, Mariestads kommun, Landstinget i Värmland,
Landstinget i Kopparbergs län, Sveriges Redareförening, Ingenjörssam-
fundet, Andersson Peter (Vaggeryds kommun), Beckmans Skola AB,
Civilekonomernas Riksförbund, Claes Comelius, Energibranschens Ut-
bildningsråd AB, Folkuniversitetet, Föreningen lärare i ekonomiska äm-
nen, Föreningen Rese- och Turismutbildare, Hässleholms Teknologför-
bund, Hästhållningens Yrkesnämnd och Nationella Stiftelsen för Hästhåll-
ningens Främjande, Ingenjörshögskolan i Jönköping AB, Installatörerna,
Jemkontoret och Svenska Gruvföreningen, Järfälla Socialdemokratiska
Arbetarekommun, Kalmarsunds gymnasieförbund, Komvux i Olofström,
Kubens keramikutbildning i Örebro, Livsmedelsbranschernas Yrkesnämnd,
Ljusinstitutet: Fransson Håkan, Muhr Bengt, Mångkulturellt Folkbild-
ningscentrum, RMI-Berghs Reklam och Marknadsföringsinstitut AB,
Rudolf Steinerhögskolan, Siljansutbildama AB, Skandinaviens Flygteknis-
ka Akademi (SFA), Skånestyrelsen (samarbetsorgan mellan kommuner
och landsting i Skåne), Socialdemokratiska studentförbundet, Stiftelsen
Bergsskolan, Stiftelsen Falkenbergs Konstskola, Stiftelsen Påhlmans
Handelsinstitut, Stiftelsen Österlens Konst- och hantverksskola, Städ- och
Rengöringsbranschens Yrkesnämnd, Svensk Teaterunion - Svenska ITI,
Svenska Balettskolan i Stockholm, Svenska Kommittén för Hushållsveten-
skap, Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation, Sveriges
Fotterapeuters Riksförbund, Sveriges Hantverks- och Småföretag, Sveriges
Reklamförbund, Sveriges Verkstadsindustrier, Teatrarnas Riksförbund,
Telefonaktiebolaget L M Ericsson, Thapperska skolan, Waldorfseminariet
i Kungälv, Yrkesnämnden för fabriksindustrin (YFIND), YTH-konferen-
sen samt Zenkert Roland (vice ordförande i Hässleholms Teknologför-
bund).

Prop. 1995/96:145

Bilaga 2

28

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET              Prop. 1995/96:145

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 februari 1996

Närvarande: statsrådet Hellström, ordförande, och statsråden Peterson,

Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,

Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sund-
ström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Johansson

Regeringen beslutar proposition 1995/96:145 Kvalificerad yrkesutbild-
ning m.m.

29

Rättsdatablad

Prop. 1995/96:145

Författningsrubrik

Bestämmelser som in-    Celexnummer för bak-

för, ändrar, upphäver    omliggande EG-regler

eller upprepar ett
normgivningsbemyndi-
gande

Lag om en försöksverk-
samhet med viss kvalifi-
cerad yrkesutbildning

4, 5, 6 §§

Lag om ändring i skolla-

gen (1985:1100)

11 kap. 21, 24 §,

12 kap. 6 §

30

gotab 49570, Stockholm 1996