Regeringens proposition

1995/96:140

Sveriges ratifikation av Förenta nationernas
havsrättskonvention av den 10 december 1982
och avtalet av den 28 juli 1994 om tillämpningen
av konventionens del XI

Prop.

1995/96:140

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 mars 1996

Lena Hjelm-Wallén

Mats Hellström
(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Förenta nationernas havs-
rättskonvention av den 10 december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994
om tillämpningen av konventionens del XI med de förklaringar som rege-
ringen förordat.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen antar vissa ändringar och
kompletteringar av svensk lag. Här märks förslag till lag om begränsning
av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på
utländska fartyg, förslag till lag om ersättningsskyldighet vid skada på
undervattenskablar och rörledningar m.m. samt förslag till lag om verk-
ställighet av domar och beslut som har meddelats enligt Förenta nationer-
nas havsrättskonvention av den 10 december 1982.

De nya lagarna samt ändringar i lagar föreslås träda i kraft den 1 juli
1996.

Havsrättskonventionen erbjuder ett i det närmaste heltäckande regelverk
för havens fredliga utnyttjande och inkluderar samtliga marina områden,
havsbottnen och i viss mån även luftrummet över havsområdet.

I konventionen fastställs territorialhavets maximala bredd till 12 nau-
tiska mil. Kuststatens suveräna rättigheter vad avser fiske och andra
levande tillgångar får inom ramen för en ekonomisk zon utövas upp till
200 nautiska mil från kusten. Konventionen ålägger kuststaten att bevara
dessa tillgångar samt ålägger alla stater en skyldighet att samarbeta om
bevarandet av fiskbestånden i det fria havet, inklusive sådana bestånd som

rör sig såväl i det fria havet som i staters ekonomiska zoner.

Konventionen ger vidare kuststaten suveräna rättigheter för utvinning
av icke-levande tillgångar, inklusive olja och gas, som finns på och under
kontinentalsockeln.

Konventionen upprättar en noggrann balans mellan å ena sidan kust-
statens intressen att kontrollera verksamheter i kustnära områden, å andra
sidan alla staters rätt att utnyttja det fria havet utan onödiga begräns-
ningar. Den reglerar navigationsrättigheter för handelsfartyg och statsfar-
tyg, inklusive örlogsfartyg. Konventionen ger bestämmelser om passage-
rättigheter i sund och arkipelager.

För icke-levande tillgångar på havsbottnen utanför nationell jurisdiktion,
”mänsklighetens gemensamma arv”, stipulerar konventionen en internatio-
nell regim för utforskning och utvinning. Bestämmelserna om djuphavsut-
vinning blev föremål för en genomgripande omarbetning år 1994.

Konventionen innehåller ett omfattande regelverk med förpliktande
bestämmelser till skydd för den marina miljön. Den har betecknats som
ett av de hittills mest omfattande globala instrumenten för miljövård.

Konventionen fäster även stor vikt vid marinvetenskaplig forskning och
anger alla staters rätt att bedriva sådan forskning.

Konventionen innehåller slutligen ett system för tvistlösning.

Prop. 1995/96:140

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:140

1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 9

2     Lagtext .................................... 10

2.1   Förslag till lag om begränsning av tillämpningen

av svensk lag vad gäller vissa brott begångna

på utländska fartyg ........................ 10

2.2   Förslag till lag om ersättningsskyldighet vid skada

på undervattenskablar och rörledningar m.m....... 11

2.3   Förslag till lag om verkställighet av domar och
beslut som har meddelats enligt Förenta
nationernas havsrättskonvention

av den 10 december 1982 .................... 12

2.4   Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen

(1964:822).............................. 13

2.5   Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314)

om kontinentalsockeln...................... 14

2.6   Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154)

om förbud mot dumpning av avfall i vatten ....... 16

2.7   Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88)

med bemyndigande att meddela föreskrifter om

trafik, transporter och kommunikationer.......... 17

2.8   Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661)

om immunitet och privilegier i vissa fall ......... 19

2.9   Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424)

om åtgärder mot vattenförorening från fartyg...... 20

2.10  Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950)

om kulturminnen m.m....................... 25

2.11  Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140)

om Sveriges ekonomiska zon ................. 26

2.12  Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) . . 27

3     Ärendet och dess beredning....................... 28

4     Havsrättskonventionen och tillämpningsavtalet.......... 28

4.1   Konventionens bakgrund och innehåll ........... 28

4.1.1 Havsrättskonferensema................. 28

4.1.2 Konventionens innehåll ................ 30

4.1.3 Kort historik över havsrätten............. 31

4.2   Avtalets bakgrund och innehåll................ 34

4.2.1  Avtalets tillkomst..................... 34

4.2.2 Konventionen och avtalet ............... 36

4.2.3 Avtalets innehåll ..................... 36

4.3   Rättsliga följder av konventionens och

avtalets ikraftträdande ...................... 38

4.3.1 Konventionens natur................... 38

4.3.2 Konventionens status .................. 38

4.3.3 EU:s förhållande till konventionen och

avtalet  ............................ 40

4.3.4  Rättsliga följder av ikraftträdandet.........40

4.4   Havsrätten och den svenska miljölagstiftningen.....41

4.4.1 Konventioner om skydd för den marina

miljön.............................41

4.4.2 Svensk lagstiftning om havsmiljön.........43

4.4.3 Konventionen och svensk miljölagstiftning ... 45

4.5   Havsrätten och det svenska fisket ..............47

4.5.1  Internationellt samarbete på fiskeriområdet ... 47

4.5.2 Den nuvarande regleringen av det svenska

fisket ............................. 50

5 Kommentarer till konventionens delar ............... 54

5.1    Del I (artikel 1)

Inledning............................... 55

5.2   Del II (artiklarna 2-33)

Territorialhav och angränsande zon............. 55

5.3    Del III (artiklarna 34-45)

Sund som används för internationell sjöfart .......63

5.4   Del IV (artiklarna 46-54)

Arkipelagstater........................... 67

5.5   Del V (artiklarna 55-75)

Ekonomisk zon........................... 70

5.6   Del VI (artiklarna 76-85)

Kontinentalsockeln ........................ 79

5.7   Del VII (artiklarna 86-120)

Det fria havet............................ 84

5.8   Del VIII (artikel 121)

Rättsordning för öar ....................... 94

5.9   Del IX (artiklarna 122-123)

Slutna eller delvis slutna hav .................94

5.10  Del X (artiklarna 124-132)

Kustlösa staters rätt till tillträde till och från
havet samt transitfrihet...................... 95

5.11  Del XI (artiklarna 133-191)

Området................................ 96

5.12  Del XII (artiklarna 192-237)

Skydd och bevarande av den marina miljön ...... 116

5.13  Del XIII (artiklarna 238-265)

Marinvetenskaplig forskning................. 130

5.14  Del XIV (artiklarna 266-278)

Utveckling och överföring av marin teknologi .... 136

5.15  Del XV (artiklarna 279-299)

Biläggande av tvister...................... 139

5.16  Del XVI (artiklarna 300-304)

Allmänna bestämmelser.................... 147

5.17  Del XVII (artiklarna 305-320)

Slutbestämmelser ........................ 147

Prop. 1995/96:140

5.18  Bilaga IX

Deltagande av internationella organisationer...... 150

5.19  Slutakten till Förenta nationernas tredje

havsrättskonferens, bilaga I, resolutionerna III
och IV samt bilagorna III-VI ................ 153

6     Överväganden och förslag....................... 154

6.1   Godkännande av 1982 års havsrättskonvention

och 1994 års avtal om tillämpningen av
konventionens del XI...................... 154

6.1.1  Säkerhetspolitiska aspekter ............. 155

6.1.2 Förklaringar ....................... 157

6.2   Den angränsande zonen.................... 158

6.3   Tillämpningen av straffrättsliga bestämmelser

på miljöområdet i vissa fall ................. 161

6.3.1  Begränsning av tillämpningen av svensk

lag vad gäller vissa brott begångna på
utländska fartyg..................... 161

6.3.2 Åtgärder mot förorening från fartyg....... 164

6.4   Åtgärder för att uppfylla konventionens

bestämmelser på fiskeområdet................ 166

6.5   Verkställighet av domar och beslut som

har meddelats enligt konventionen............. 167

6.6   Marinvetenskaplig forskning................. 169

6.7   Skador på undervattenskablar och rörledningar .... 171

6.8   Utläggande av undervattenskablar och

rörledningar på kontinentalsockeln............. 173

6.9   Fornfynd och skeppsvrak på havsbottnen

utanför gränserna för nationell jurisdiktion....... 174

6.10  Övriga lagförslag ........................ 176

6.11  Kostnadskonsekvenser..................... 177

7    Författningskommentar ........................ 179

7.1   Förslaget till lag om begränsning av tillämpningen

av svensk lag vad gäller vissa brott begångna
på utländska fartyg ....................... 179

7.2   Förslaget till lag om ersättningsskyldighet vid

skada på undervattenskablar
och rörledningar m.m...................... 180

7.3   Förslaget till lag om verkställighet av domar

och beslut som har meddelats enligt Förenta
nationernas havsrättskonvention
av den 10 december 1982 ................... 182

7.4   Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen

(1964:822)............................. 183

7.5   Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314)

om kontinentalsockeln..................... 184

7.6   Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1154)                             7

om förbud mot dumpning av avfall i vatten ...... 186

Prop. 1995/96:140

7.7   Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88)
med bemyndigande att meddela föreskrifter om

trafik, transporter och kommunikationer......... 187

7.8   Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661)

om immunitet och privilegier i vissa fall ........ 188

7.9   Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424)

om åtgärder mot vattenförorening från fartyg..... 189

7.10  Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950)

om kulturminnen m.m...................... 190

7.11  Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140)

om Sveriges ekonomiska zon ................ 191

7.12  Förslaget till lag om ändring i fiskelagen

(1993:787)............................. 192

Bilaga 1    Promemorians lagförslag ................... 193

Bilaga 2    Sammanställning av remissyttranden........... 212

Bilaga 3    Lagrådsremissens lagförslag................. 240

Bilaga 4    Lagrådets yttrande........................ 260

Bilaga 5 Havsrättskonventionen och tillämpningsavtalet i engelsk
och svensk lydelse (separat bilagedel)

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 7 mars 1996 .................................. 261

Rättsdatablad..................................... 262

Prop. 1995/96:140

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  godkänner Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10
december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om tillämpningen
av konventionens del XI med de förklaringar som regeringen
förordat,

2.  antar regeringens förslag till lag om begränsning av tillämpningen
av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på utländska fartyg,

3.  antar regeringens förslag till lag om ersättningsskyldighet vid skada
på undervattenskablar och rörledningar m.m.,

4.  antar regeringens förslag till lag om verkställighet av domar och
beslut som har meddelats enligt Förenta nationernas havsrättskon-
vention av den 10 december 1982,

5.  antar regeringens förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822),

6.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln,

7.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154) om
förbud mot dumpning av avfall i vatten,

8.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer,

9.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall,

10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg,

11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,

12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon,

13. antar regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787).

Prop. 1995/96:140

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1995/96:140

2.1 Förslag till lag om begränsning av tillämpningen av
svensk lag vad gäller vissa brott begångna på utländska
fartyg

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag föreskrivs med anledning av Förenta nationernas havs-
rättskonvention av den 10 december 1982 vissa begränsningar i fråga om
tillämpningen av svensk lag.

2 § Om ett brott mot bestämmelser i svensk lag om förebyggande,
begränsning och kontroll av förorening av den marina miljön begås på ett
fartyg registrerat i en främmande stat när fartyget befinner sig utanför
svenskt inre vatten, far inte strängare straff än böter dömas ut.

Detta gäller dock inte allvarliga och uppsåtliga gärningar som avser
förorening i territorialhavet.

3 § Påföljd för brott som avses i denna lag far endast dömas ut om den
misstänkte häktats eller fatt del av åtal för brottet inom tre år från det att
brottet begicks. Om påföljd för brottet faller bort tidigare enligt 35 kap.
1 § brottsbalken gäller i stället den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

10

22 Förslag till lag om ersättningsskyldighet vid skada på prOp. 1995/96:140
undervattenskablar och rörledningar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag är tillämplig på undervattenskablar och rörledningar som
finns i det fria havet eller i en ekonomisk zon.

2 § Om ägaren till en kabel eller rörledning som läggs ut eller repareras
därvid orsakar att någon annan kabel eller rörledning skadas, skall ägaren
ersätta kostnaden för att reparera skadan.

3 § Om en fartygsägare har offrat ett ankare eller ett fiskeredskap i syfte
att undvika skada på en kabel eller en rörledning, har fartygsägaren rätt
till ersättning av kabelns eller rörledningens ägare för det som har offrats.
Rätten till ersättning gäller dock endast om fartygsägaren på förhand har
vidtagit alla rimliga försiktighetsåtgärder.

4 § Talan om ersättning enligt denna lag far väckas vid svensk domstol
endast mot den som har hemvist eller säte i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

11

2.3 Förslag till lag om verkställighet av domar och beslut prop 1995/96:140
som har meddelats enligt Förenta nationernas havsrätts-
konvention av den 10 december 1982

Härigenom föreskrivs följande.

En dom eller ett beslut, som har meddelats enligt Förenta nationernas
havsrättskonvention av den 10 december 1982 och som enligt bestäm-
melse i konventionen skall kunna verkställas i varje konventionsstat, verk-
ställs här i landet som en svensk domstols lagakrafitägande dom.

Om ett fartyg skall frisläppas enligt ett beslut som har meddelats med
stöd av artikel 292 i konventionen och de villkor för frisläppandet som
anges i beslutet har uppfyllts, får fartyget inte hållas kvar i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

12

2.4 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen              prOp. 1995/96:140

(1964:822)

Härigenom föreskrivs att det i naturvårdslagen (1964:822) skall införas

två nya paragrafer, 21 a och 37 c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 a §

För att skydda den marina natur-
miljön får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer föreskriva att marinveten-
skaplig forskning inom svenskt sjö-
territorium inte får bedrivas från
forskningsfartyg som är registre-
rade i eller tillhör en annan stat,
utan tillstånd eller utan att anmä-
lan har skett.

Tillstånd får begränsas till viss
tid och förenas med villkor.

37 c §

Till böter döms befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 21 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

13

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln

Prop. 1995/96:140

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:314) om kontinental-
sockeln

dels att 8 och 15 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 15 a - 15 c §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §'

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd utövas
av myndighet som regeringen bestämmer.

Innehavare av tillstånd skall på anfordran lämna tillsynsmyndigheten de
upplysningar och handlingar som fordras för tillsynens utövande.
Tillsynsmyndigheten äger meddela bestämmelser för att trygga efter-
levnaden av föreskrift eller villkor som gäller för tillståndet.

Den som har att taga befattning med tillsyn äger tillträde till an-
läggning, fartyg eller luftfartyg, där verksamhet som omfattas av tillstånd
bedrives, och far göra sig underrättad om förhållande av betydelse för
tillämpningen av föreskrift eller villkor för tillståndet.

15

Beslut av Sveriges geologiska
undersökning i ärende som avses i
7 § och i ärende om återkallelse av
tillstånd på grund av att föreskrift
eller villkor för tillståndet har
åsidosatts samt tillsynsmyndighe-
tens beslut enligt 12 § far över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol.

Föreskrifterna i denna paragraf
gäller inte vid tillsyn enligt 15 c §.

§2

Beslut av Sveriges geologiska
undersökning i ärenden som avses
i 7 § och i ärenden om återkallelse
av tillstånd på grund av att före-
skrifter eller villkor för tillståndet
har åsidosatts samt tillsynsmyndig-
heters beslut enligt 12 § och 15 c
§ far överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Annat beslut av myndighet enligt denna lag överklagas hos regeringen.
Beslutet gäller även om det överklagas, om inte annorlunda förordnats.

1 Senaste lydelse 1974:891.

2 Senaste lydelse 1995:18.

14

15 a §

För utläggande av undervattens-
kablar och rörledningar på kon-
tinentalsockeln utanför territo-
rialgränsen krävs tillstånd av
regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Ett tillstånd skall förenas med de
villkor som behövs för att

1. möjliggöra utforskning av kon-
tinentalsockeln och utvinning av
dess naturtillgångar,

2. förhindra, begränsa och kont-
rollera föroreningar från rör-
ledningar, och

3. skydda möjligheten att använda
och reparera redan befintliga
undervattenskablar och rörled-
ningar.

Om tillståndet avser utläggande
av rörledningar, skall i beslutet
anges den sträckning av rörled-
ningen på kontinentalsockeln som
tillståndet avser.

15 b §

Bestämmelserna i 15 a § gäller
inte vid utläggande av undervat-
tenskablar och rörledningar i syfte
att utforska kontinentalsockeln eller
utvinna dess naturtillgångar.

15 c §

Tillsynen över efterlevnaden av

15 a § och villkor som har
meddelats med stöd av den para-
grafen utövas av den myndighet
som regeringen bestämmer. Till-
synsmyndigheten får meddela de
förelägganden som behövs för att
15 a § och villkor som har med-
delats med stöd av den paragrafen
skall efterlevas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Prop. 1995/96:140

15

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154) om prop. 1995/96:140
förbud mot dumpning av avfall i vatten

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om brott som enligt denna lag
har begåtts utanför svenskt inre
vatten på ett fartyg som är
registrerat i en främmande stat
finns särskilda bestämmelser i
lagen (1996:000) om begränsning
av tillämpningen av svensk lag vad
gäller vissa brott begångna på
utländska fartyg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

16

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med        prOp. 1995/96:140

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter
och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att 1 § i lagen (1975:88) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §2

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 §
eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till
komplettering av eller som ersättning för jämvägsbefordran som avses
under 1,

4. postbefordran,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt far-
tyg,

6. trafikregler, sjövägmärken eller
säkerhetsanordningar för sjötrafi-
ken inom Sveriges sjöterritorium
eller för sjötrafiken med svenska
fartyg, sjöflygplan och svävare
utanför Sveriges sjöterritorium,

6. trafikregler, sjövägmärken eller
säkerhetsanordningar för sjötrafi-
ken inom Sveriges sjöterritorium
och ekonomiska zon eller för
sjötrafiken med svenska fartyg,
sjöflygplan och svävare utanför
dessa områden,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

9. fordons beskaffenhet och utrustning,

10. registrering eller annan kontroll av fordon,

11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra
uppgifter som rör förhållandena i trafiken,

12. riksfardtjänst,

13. tillstånd att bruka svävare,

14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av
beräkningar av lön till förare vid sådana transporter,

15. användning av vattenskotrar eller annan liknande vattenfarkost.

1 Lagen omtryckt 1978:233.

2 Senaste lydelse 1993:605.

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

17

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för Prop. 1995/96:140
granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 9,

10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om
avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och
avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

18

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.

Bilaga1

Prop. 1995/96:140

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande

Internationella
organ

Fysiska personer

Tillämplig

Internationell
överenskommelse

49 Internationella
havsbottenmyndig-
heten

Företrädare för
konventionsparter
som deltar i möten
med församlingen,
rådet eller med för-
samlingens eller
rådets organ samt
generalsekreteraren
och myndighetens
personal

Förenta nationer-
nas havsrättskon-
vention av den 10
december 1982,
artiklarna 176-185
och bilaga IV
artikel 13

50 Internationella

Domstolens

havsrättsdomstolen

ledamöter

Förenta nationer-
nas havsrättskon-
vention av den 10
december 1982,
bilaga VI artikel 10

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

1 Lagen omtryckt 1994:717.

2 Senaste lydelse 1995:1307.

19

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om        prOp. 1995/96:140

åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:424) om åtgärder mot

vattenförorening från fartyg1

dels att rubriken till lagen, 1 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 1 och 3 §§, 6 kap.

2 §, 7 kap. 1-3 och 5 §§, samt rubriken till 7 kap. lagen skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 9 §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Lag (1980:424) om åtgärder mot Lag (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg         förorening från fartyg

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser
om förbud mot vattenföroreningar
från fartyg, mottagning av skadliga
ämnen från fartyg, fartygs kon-
struktion samt tillsyn och andra
åtgärder för att förebygga eller
begränsa vattenföroreningar från
fartyg.

I denna lag finns bestämmelser
om förbud mot förorening från
fartyg, mottagning av skadliga
ämnen från fartyg, fartygs kon-
struktion samt tillsyn och andra
åtgärder för att förebygga eller
begränsa förorening från fartyg.

Nuvarande Ivdelse

2 §

I lagen används beteckningar som har följande betydelse.

Beteckning

Östersjöområdet

Fartyg

Betydelse

Allt vattenområde i den egentliga
Östersjön med Bottniska viken,
Finska viken och inloppet till
Östersjön upp till latitudparal-
lellen genom Skagen i Skagerack
vid 57° 44,8'nord

Fartyg, svävare, fasta eller flytande
plattformar samt andra flytande
anordningar som används till sjöss

20

Lagen omtryckt 1983:463.

Skadligt ämne

Olja och andra ämnen som, om de Prop. 1995/96:140
kommer ut i havet eller något
annat vattenområde, kan innebära
risker för människors hälsa, vara
skadliga för den marina faunan
eller floran, skada skönhets- eller
rekreationsvärden eller störa annat
rättmätigt utnyttjande av havet eller
andra vattenområden

Utsläpp

Varje utsläpp i havet eller andra
vattenområden, såsom utström-
ning, kvittblivning, spill, läckage,
utpumpning, utspridning eller
uttömning.

Föreslagen lydelse

2 §

I lagen används beteckningar som har följande betydelse.

Beteckning

Betydelse

Östersjöområdet

Allt vattenområde i den egentliga
Östersjön med Bottniska viken,
Finska viken och inloppet till
Östersjön upp till latitudparal-
lellen genom Skagen i Skagerack
vid 57° 44,8'nord

Fartyg

Fartyg, svävare, fasta eller flytande
plattformar samt andra flytande
anordningar som används till sjöss

Skadligt ämne

Olja och andra ämnen som, om de
kommer ut i havet, i något annat
vattenområde eller i luften, kan
innebära risker för människors
hälsa, vara skadliga för den marina
faunan eller floran, skada skönhets-
eller rekreationsvärden eller störa
annat rättmätigt utnyttjande av
havet eller andra vattenområden

Utsläpp

Varje utsläpp i havet, i andra
vattenområden eller i luften, såsom
utströmning, kvittblivning, spill,
läckage, utpumpning, utspridning
eller uttömning.

21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:140

4 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om fartygs konstruk-
tion, utrustning och drift för att
förebygga eller begränsa vatten-
föroreningar och om certifikat som
visar att sådana föreskrifter är
uppfyllda.

3 §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om hur skadliga ämnen
som transporteras till sjöss i
förpackad form eller i frakt-
containrar eller på liknande sätt
skall hanteras för att vatten-
föroreningar skall förebyggas eller
begränsas.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om fartygs konstruk-
tion, utrustning och drift för att
förebygga eller begränsa föro-
rening samt om certifikat som visar
att sådana föreskrifter är uppfyllda.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om hur skadliga ämnen
som transporteras till sjöss i
förpackad form eller i frakt-
containrar eller på liknande sätt
skall hanteras för att förorening
skall förebyggas eller begränsas.

6 kap.

2 §2

Fartyg skall undergå inspektion när en tillsynsmyndighet som avses i 5
§ anser att det behövs.

Om utsläpp har skett från ett
fartyg som befinner sig i Sveriges
ekonomiska zon, gäller i fråga om
rätt att företa inspektion vad som
föreskrivs i 2 a §.

Inspektion av ett utländskt fartyg
som befinner sig i Sveriges terri-
torialhav får vidtas endast om det
föreligger klara skäl att anta att ett
förbjudet utsläpp skett från fartyget
i territorialhavet.

Om utsläpp har skett från ett
fartyg i Sveriges ekonomiska zon,
gäller i fråga om rätt att företa
inspektion vad som föreskrivs i 2 a
§•

2 Senaste lydelse 1992:1143.

22

Vid inspektion skall kontrolleras
att fartyget och dess utrustning och
driftförhållanden uppfyller kraven
på ett fullgott skydd mot vatten-
föroreningar.

Vid inspektion skall kontrolleras Prop. 1995/96:140
att fartyget och dess utrustning är
i det skick och att driftförhål-
landena är sådana som behövs for
att förebygga förorening.

7 kap. Särskilda åtgärder mot
vattenförorening

7 kap. Särskilda åtgärder mot
förorening

1

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser får föreskriva
sådana begränsningar av eller för-
bud mot trafik i farvatten inom
Sveriges sjöterritorium och ekono-
miska zon som behövs för att före-
bygga vattenföroreningar.

§3

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser far föreskriva
sådana begränsningar av eller för-
bud mot trafik i farvatten inom
Sveriges sjöterritorium och ekono-
miska zon som behövs för att före-
bygga förorening.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
sådana föreskrifter om läktring av
skadliga ämnen inom Sveriges sjö-
territorium och ekonomiska zon
som behövs för att förebygga
vattenföroreningar. Föreskrifterna
far avse förbud mot läktring inom
vissa områden.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
sådana föreskrifter om läktring av
skadliga ämnen inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska zon
som behövs för att förebygga
förorening. Föreskrifterna far avse
förbud mot läktring inom vissa
områden.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om skyldighet

1.  att rapportera vattenförore-
ningar och händelser som innebär
risk för sådana föroreningar,

2. att lämna sådana uppgifter om
fartyg och fartygs last som behövs
för att förebygga eller bekämpa
vattenföroreningar.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om skyldighet

1. att rapportera utsläpp av skad-
liga ämnen och händelser som
innebär risk för förorening,

2. att lämna sådana uppgifter om
fartyg och fartygs last som behövs
för att förebygga eller bekämpa
utsläpp av skadliga ämnen.

3 Senaste lydelse 1992:1143.

4 Senaste lydelse 1992:1143.

23

Sker utsläpp av olja eller något
annat skadligt ämne från fartyg i
strid mot gällande bestämmelser
eller kan det skäligen befaras att så
kommer att ske och finns det
grundad anledning att anta att
svenskt territorium eller svenska
intressen i övrigt kan skadas häri-
genom i avsevärd mån, får sjöfarts-
verket och annan myndighet som
regeringen utser meddela de förbud
och förelägganden, som är nödvän-
diga för att förebygga eller begrän-
sa vattenförorening, såsom

Släpps olja eller något annat
skadligt ämne ut från ett fartyg i
strid mot gällande bestämmelser
eller kan det skäligen befaras att så
kommer att ske och finns det
grundad anledning att anta att
svenskt territorium, svenskt luftrum
eller svenska intressen i övrigt kan
skadas härigenom i avsevärd mån,
far Sjöfartsverket och annan myn-
dighet som regeringen utser med-
dela de förbud och förelägganden,
som är nödvändiga för att före-
bygga eller begränsa förorening,
såsom

Prop. 1995/96:140

1. förbud mot fartygets avgång eller vidare resa,

2.  förbud att påbörja eller fortsätta lastning, lossning, läktring eller
bunkring,

3. förbud att använda viss utrustning,

4. föreläggande att fartyget skall följa en viss färdväg,

5. föreläggande att fartyget skall anlöpa eller avgå från en viss hamn
eller annan uppehållsplats,

6. föreläggande i fråga om fartygets framförande eller drift,

7. föreläggande att läktra olja eller annat skadligt ämne.

10 kap.

Om brott enligt denna lag som
har begåtts utanför svenskt inre
vatten på ett fartyg som är
registrerat i en främmande stat
finns särskilda bestämmelser /
lagen (1996:000) om begränsning
av tillämpningen av svensk lag vad
gäller vissa brott begångna på
utländska fartyg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

24

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.

Prop. 1995/96:140

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 17 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sådant fornfynd som avses i 3 § 1 tillfaller staten.

Sådant fornfynd som avses i 3 § 2 tillfaller upphittaren. Han är dock
skyldig att erbjuda staten att få lösa in det mot betalning (hembud)

1. om fornfyndet innehåller föremål som helt eller delvis består av guld,
silver, koppar, brons eller annan legering med koppar eller

2. om fornfyndet består av två eller flera föremål, som kan antas ha
blivit nedlagda tillsammans.

Fornfynd som påträffas på havs-
bottnen eller dess underlag utanför
gränserna för nationell jurisdiktion
och som bärgats av ett svenskt
fartyg eller förts till Sverige till-
faller staten.

Ett skeppsvrak som påträffas på
havsbottnen eller dess underlag
utanför gränserna för nationell
jurisdiktion och som bärgats av ett
svenskt fartyg eller förts till Sverige
tillfaller staten, om minst etthundra
år kan antas ha gått sedan skeppet
blev vrak.

17 §

Riksantikvarieämbetet far genom fyndfördelning överlåta statens rätt till
fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i framtiden på ett
tillfredsställande sätt.

Detta gäller även skeppsvrak som
avses i 4 § fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

25

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekono-
miska zon skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:140

Nuvarande lydelse

10 §

Denna lag samt de föreskrifter
och villkor som meddelas med stöd
av lagen skall inte innefatta någon
inskränkning av de enligt folkrätten
gällande rättigheterna till fri sjöfart
i den ekonomiska zonen, till över-
flygning av zonen och till utplace-
ring av kablar och rörledningar i
zonen och inte heller av några
andra rättigheter som följer av
allmänt erkända folkrättsliga grund-
satser.

Föreslagen lydelse

Denna lag samt de föreskrifter
och villkor som meddelas med stöd
av lagen skall inte innefatta någon
inskränkning av de enligt folkrätten
gällande rättigheterna till fri sjöfart
i den ekonomiska zonen och till
överflygning av zonen och inte
heller av några andra rättigheter
som följer av allmänt erkända folk-
rättsliga grundsatser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

26

2.12 Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)       prOp. 1995/96:140

Härigenom föreskrivs att 41 § fiskelagen (1993:787) skall ha följande
lydelse.

41 §

Nuvarande lydelse

Den som begår brott enligt 37

eller 40 § genom att bedriva ett
otillåtet trålfiske, döms till böter,
lägst ettusen kronor och högst ett
krontal som motsvarar etthundra
gånger antalet hästkrafter (DIN) i
motorn på det fiskefartyg som
använts för bogsering av trålen,
eller till fängelse i högst sex
månader.

Föreslagen lydelse

Den som i Sveriges ekonomiska
zon begår brott enligt 37 eller 40 §
döms till böter.

Om någon har begått brott enligt
37 eller 40 § genom att bedriva ett
otillåtet trålfiske skall, om påfölj-
den bestäms till böter, böterna
bestämmas till lägst ettusen kronor
och högst ett krontal som motsva-
rar etthundra gånger antalet häst-
krafter (DIN) i motorn på det
fiskefartyg som använts för bog-
sering av trålen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

27

3   Ärendet och dess beredning

Sverige undertecknade Förenta nationernas havsrättskonvention den 10
december 1982 i Montego Bay, Jamaica. Konventionen trädde i kraft den
16 november 1994 sedan den ratificerats av 60 stater.

Den 29 juli 1994 undertecknade Sverige ett tillämpningsavtal, som
modifierar havsrättskonventionens del XI, angående djuphavsutvinning av
mineral m.m. Detta avtal underlättade för industriländerna, och därmed
Sverige, att inleda arbetet på en ratifikation av konventionen och avtalet.

En arbetsgrupp bestående av företrädare för berörda departement under
ledning av tjänstemän från Utrikesdepartementets rättsavdelning utarbe-
tade, som grund för lagrådsremiss, en promemoria som har remissbe-
handlats.

Promemorians lagförslag bifogas som bilaga 1. En förteckning över
vilka remissinstanser som svarat samt en sammanställning av remiss-
yttranden bifogas som bilaga 2.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 15 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.1 förhållande till lagrådsremissen har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

4   Havsrättskonventionen och tillämpningsavtalet

4.1  Konventionens bakgrund och innehåll

4.1.1 Havsrättskonferenserna

FN:s havsrättskonvention (United Nations Convention on the Law of the
Sea, UNCLOS) är resultatet av FN:s tredje havsrättskonferens (1973-
1982). Förhandlingarna avslutades i New York den 30 april 1982 varefter
texten lades fram för undertecknande den 10 december samma år i
Montego Bay, Jamaica. 158 stater, däribland Sverige, undertecknade vid
detta tillfälle konventionen med förbehåll för ratifikation. Konventionen
trädde i kraft den 16 november 1994, tolv månader efter det att den
ratificerats av 60 stater. Havsrättskonventionen har betecknats som den
mest omfattande konvention som hittills framförhandlats inom FN.

En av FN:s uppgifter är att fortlöpande verka för folkrättens kodifiering.
Arbetet på en fördragsrättslig reglering av havsrätten inleddes redan år
1947, då FN:s folkrättskommission (International Law Commission, ILC)
tog sig an uppgiften och mellan åren 1949-1956 utarbetade ett utkast till
rättsordning för territorialhavet respektive det fria havet. Detta var
underlaget för FN:s första havsrättskonferens, som avslutades år 1958 i
Geneve och resulterade i fyra konventioner:

Prop. 1995/96:140

28

- Konventionen den 29 april 1958 angående territorialhavet och tilläggs- Prop. 1995/96:140
zonen (trädde i kraft den 10 september 1964),

- Konventionen den 29 april 1958 angående det fria havet (trädde i kraft
den 30 september 1962),

- Konventionen den 29 april 1958 angående fiske och skydd for havets
levande resurser (trädde i kraft den 20 mars 1966), samt

- Konventionen den 29 april 1958 angående kontinentalsockeln (trädde

i kraft den 10 juli 1964).

Vidare träffades en överenskommelse om ett fakultativt protokoll
angående obligatoriskt biläggande av tvister (trädde i kraft den 30 sep-
tember 1962).

Sverige har ratificerat konventionen angående kontinentalsockeln.

FN:s andra havsrättskonferens (1960 i Geneve) sökte stadfasta terri-
torialhavets bredd till sex nautiska mil med en därtill anslutande fiske-
zon om likaledes sex nautiska mil, men lyckades inte nå enighet kring
detta.

1958 års Genévekonventioner är alltjämt i kraft även om havsrätts-
konventionen enligt dess artikel 311.1 skall gälla mellan konventions-
statema i stället för Genévekonventionema.

Initiativet till FN:s tredje havsrättskonferensen utgick från Malta, som
år 1967 i FN:s generalförsamling bl.a. föreslog att havsbottnen utanför
nationell jurisdiktion skulle förklaras utgöra mänsklighetens gemensamma
arv. Ett av generalförsamlingen tillsatt utskott beredde frågan, varefter
församlingen den 16 december 1973 (resolution 3067/ XXVIII) fastställde
mandatet för den tredje havsrättskonferensen. Dess uppgift blev att
parallellt behandla alla aspekter på havens fredliga utnyttjande.

Konferensen behövde nio år för att slutföra sitt uppdrag. Orsaken härtill
var bl.a. det stora antalet deltagarländer, det omfattande mandatet samt
komplicerade röstningsregler, inklusive krav på konsensus. Omröstning
fick ske först när alla möjligheter till konsensus uttömts. Icke desto
mindre blev, på begäran av USA, omröstning nödvändig avseende försla-
get till konventionen i dess helhet. Vid omröstningen den 30 april 1982
i New York röstade 130 stater för (däribland de nordiska länderna) och
fyra emot (Israel, Turkiet, USA, Venezuela). Arton länder avstod.

Det förslag till konvention som godkändes omfattar 320 artiklar,
indelade i 17 delar samt nio bilagor. Härtill kommer fyra konferens-
resolutioner som utgör bilagor till slutakten. Resolution I avser inrät-
tandet av en förberedande kommission för fortsatt beredning av Internatio-
nella havsbottenmyndigheten samt Internationella havsrättsdomstolen.
Resolution II tar sikte på investeringar för pionjäraktiviteter på havs-
bottnen utanför gränserna för nationell jurisdiktion. Resolution III avser
status för ännu inte självständiga områden och resolution IV handlar om
befrielserörelser.

Den tredje havsrättskonferensen avslutades i Montego Bay, Jamaica, den
6-10 december 1982, varvid konventionen och slutakten framlades för
undertecknande. Slutakten undertecknades av 140 och konventionen av
117 stater. Totalt samlade konventionen 158 underskrifter inbegripet
"andra organisationer”. Stater, som inte undertecknade konventionen i                   29

december 1982 eller inom föreskriven tidsram, har möjlighet att ansluta

sig senare (artikel 307). Vid undertecknande och ratifikation erbjuds Prop. 1995/96:140
möjligheter att ge förklaringar avseende artikel 287 (val av obligatoriska
rättsförfaranden) och artikel 298 (fakultativa undantag för användning av
obligatoriska rättsförfaranden) samt artikel 310 (förklaringar som är i
överensstämmelse med konventionen).

Sverige avgav i samband med undertecknandet en förklaring avseende
tre sakområden. Därmed klargjordes att sunden mellan Sverige och Dan-
mark (Öresund) respektive Finland (Ålandsöama) skall betraktas som s.k.
”historiska sund” enligt konventionens artikel 35 c och att reglerna för
transitpassage således inte skall vara tillämpliga. Vidare förbehöll sig
Sverige rätten att begära föranmälan för statsfartygs oskadliga genomfart
i svenskt territorialhav. Slutligen förklarades att en neutral stats rättigheter
och skyldigheter enligt 1907 års Haagkonvention om neutrala makters
rättigheter och skyldigheter i händelse av sjökrig inte påverkas av havs-
rättskonventionen.

4.1.2 Konventionens innehåll

Konventionen erbjuder ett i det närmaste heltäckande regelverk för havens
fredliga utnyttjande och inkluderar samtliga marina områden. I vissa fall
behandlas även luftrummet över havsområdet. Efter årtionden av förhand-
lingar återspeglar konventionen samförstånd mellan stater om deras rättig-
heter att utöva jurisdiktion kring sina kuster. Ett annat viktigt element är
att den syftar till att skapa balans mellan rättigheter och skyldigheter.

I konventionen fastställs territorialhavets maximala bredd till 12 nautis-
ka mil. Kuststatens suveräna rättigheter vad avser levande tillgångar får
inom ramen för en exklusiv ekonomisk zon (EEZ) utnyttjas upp till 200
nautiska mil från baslinjerna. Konventionen ålägger kuststaten en plikt att
bevara dessa tillgångar liksom en skyldighet för alla stater att samarbeta
om bevarandet av fiskbestånden i det fria havet, inklusive sådana bestånd
som rör sig såväl i det fria havet som i staternas exklusiva ekonomiska
zoner.

Konventionen ger kuststaten suveräna rättigheter för utvinning och
utforskning av icke-levande tillgångar, inklusive olja och gas, som finns
på och under kontinentalsockeln. Enligt konventionens definition sträcker
sig kontinentalsockeln till 200 nautiska mil från baslinjerna eller, i det fall
då kontinentalhyllan sträcker sig längre ut, till den punkt där djuphavs-
bottnen vidtar, dock aldrig längre än 350 nautiska mil räknat från baslin-
jerna. Konventionen innehåller särskilda regler för hur denna punkt skall
beräknas.

Konventionen upprättar en noggrann balans mellan å ena sidan kust-
statens intressen att kontrollera verksamheter i kustnära områden, å andra
sidan alla staters rätt att utnyttja det fria havet utan onödiga begräns-
ningar. Den reglerar navigationsrättigheter för handelsfartyg och statsfar-
tyg, inklusive militära fartyg, samt flygrättigheter både i områden under
kuststatens jurisdiktion och över det fria havet. Konventionen ger bestäm-
melser om passagerättigheter i sund och arkipelager, om sjöfarten på det
fria havet och om rätten att installera och underhålla kablar och rörled-

ningar i den ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln. För icke- Prop. 1995/96:140
levande tillgångar på havsbottnen utanför nationell jurisdiktion erbjuder
konventionen en internationell regim för utforskande och utvinning. Den
reglerar privata företags tillgång till den djupa havsbottnen. Enligt kon-
ventionen upprättas en internationell organisation, Havsbottenmyndig-
heten, vars uppgift är att fördela inmutningar och upprätta ett erforderligt
regelsystem.

Bestämmelserna om djuphavsutvinning omarbetades genomgripande år

1994.

Konventionen innehåller ett omfattande regelverk med förpliktande
bestämmelser till skydd av den marina miljön. Reglerna inbegriper alla
slags föroreningar från fartyg, från landbaserad verksamhet, genom
dumpning samt genom verksamhet på havsbottnen. Berörda parter
uppmanas att samarbeta för att gemensamt lösa uppkommande problem.
Konventionen har betecknats som ett av de hittills mest omfattande
internationella instrumenten för miljövård.

Konventionen fäster även stor vikt vid marinvetenskaplig forskning för
att öka förståelsen för det nödvändiga i att hushålla med oceanernas
tillgångar. Den bekräftar alla staters rätt att bedriva marinvetenskaplig
forskning. Kuststaten ges rätt att kräva samtycke för marina forsknings-
projekt i områden under dess jurisdiktion. Konventionen ålägger kuststa-
ten att med fa undantag ge sådant samtycke. Denna rätt balanseras av
specifika regler vars syfte är att garantera att kuststaten inte utövar
kontroll utöver vad konventionstexten medger.

Konventionen innehåller slutligen ett system för tvistlösning, vars syfte
är att främja dess efterlevnad och samtidigt underlätta en fredlig lösning
av uppkommande tvister. Proceduren är flexibel genom att den erbjuder
alternativa fora och sätt för tvistlösning, samtidigt som vissa av konven-
tionens regler görs till föremål för tvingande förfaranden. Systemet ger
parterna möjligheter att från bindande tvistlösning utesluta politiskt käns-
liga ämnen, bl.a. försvarsfrågor och avgränsningar i havet.

4.1.3 Kort historik över havsrätten

Ända in i vårt sekel har de principer som drogs upp av holländaren Hugo
Grotius i hans år 1609 utgivna arbete De mare liberum (Om det fria
havet) utgjort grunden för de internationella reglerna om havet. Dessa
regler innebar att haven utanför ett smalt bälte invid kusterna, det s.k.
territorialhavet (som kom att svara mot räckvidden av ett kanonskott) var
fritt att nyttjas av alla för sjöfart, fiske och andra ändamål. Ingen nation
hade således rätt att göra anspråk på suveränitet över någon del av ”det
fria havet”. En stat kunde på det fria havet utöva jurisdiktion endast över
fartyg som förde dess egen flagg och hade inte rätt att ingripa mot andra
fartyg.

Inom territorialhavet, som vanligen kom att utgöra ett tre eller fyra
nautiska mil brett område utanför kusten (1 nautisk mil svarar i dag mot
1852 meter), hade kuststaten full suveränitet, samtidigt som utländska
fartyg hade rätt till s.k. oskadlig genomfart. Så småningom utbildades                  31

regler för alla staters rätt att bl.a. bekämpa sjöröveri och slavhandel på det Prop. 1995/96:140
fria havet. Bortsett från mindre ändringar kom dock de från Grotius
härstammande grundreglerna att bestå fram till tiden efter andra världs-
kriget.

Under efterkrigstiden kunde man se tecken på den ”havsrättens kris”
som accelererade under 1960- och 1970-talen. Redan år 1945 utfärdade
den amerikanske presidenten Truman en proklamation, vari förklarades att
tillgångarna på den s.k. kontinentalsockeln, dvs. den naturliga förläng-
ningen av landmassan utanför USA:s kust, låg under amerikansk juris-
diktion och kontroll.

Flera latinamerikanska stater proklamerade breda suveränitetszoner utan-
för kusten, i regel 200 nautiska mil. Syftet var att tillförsäkra kuststaten
rätten till de naturtillgångar som fanns i havet samt på och under havs-
bottnen närmast kusten. Den teknologiska utvecklingen, som gradvis
möjliggjorde utvinning av naturtillgångar på allt större djup samt den
tekniska utvecklingen inom fisket, medförde att allt fler stater gjorde
anspråk på bredare suveränitets- eller kontrollzoner.

År 1958 sammanträdde i Geneve FN:s första havsrättskonferens med
uppgift att kodifiera den dittills i huvudsak oskrivna havsrätten. Konferen-
sen, som under flera år förberetts i FN:s folkrättskommission (Interna-
tional Law Commission, ILC), resulterade i antagandet av de tidigare
nämnda fyra konventionerna.

Konferensen misslyckades dock med att lösa frågan om territorialhavets
bredd, som alltså inte regleras i konventionen om territorialhavet och
tilläggszonen. Denna besvärliga fråga gick inte heller att lösa vid FN:s
andra havsrättskonferens, som hölls i Geneve år 1960. Då diskuterades
bl.a. en lösning innebärande ett territorialhav om sex nautiska mil och
därutöver en exklusiv fiskezon om ytterligare sex nautiska mil. Man
lyckades dock inte fa erforderlig majoritet för dessa zoner. Förhållandet
är en god illustration av hur snabbt utvecklingen har gått.

Av de fyra Genévekonventionema 1958 var konventionen om konti-
nentalsockeln den mest nyskapande. De övriga var i huvudsak en kodi-
fiering av gällande sedvanerätt. I konventionen om kontinentalsockeln
förklarades att kuststaten hade ensamrätt till naturtillgångarna på och
under havsbottnen närmast kusten ut till ett djup av 200 meter eller så
långt därutöver som utvinning var möjlig. Detta senare kriterium, det s.k.
utvinningskriteriet, har med den tekniska utvecklingen möjliggjort en
jurisdiktionsutvidgning för kuststaten mot allt större havsdjup.

Resultaten från Genévekonventionema om havsrätten kom inte att stå
sig länge. Flera stater proklamerade bredare suveränitetszoner såsom
exklusiva fiskezoner men också bredare territorialhav. Snart talades om
behovet av en ny havsrättskonferens. Maltas FN-ambassadör Arvid Pardo
hävdade i ett tal år 1967 att havsbottnen och dess tillgångar utanför natio-
nell jurisdiktion var ”mänsklighetens gemensamma arv” och borde läggas
under en internationell regim.

År 1970 antog FN:s generalförsamling en uppmärksammad resolution
(2749/XXV), vilken förklarade att havsbottnen och dess underlag utanför
nationell jurisdiktion samt naturtillgångarna där var mänsklighetens                  32

gemensamma arv ”the common heritage of mankind”. Denna ofta åbe-

ropade resolution kan sägas ha blivit något av en ideologisk grundval för Prop. 1995/96:140
strävandena att förnya havsrätten.

Utvecklingen medförde att ytterligare en havsrättskonferens i FN:s regi,
den tredje i ordningen, inkallades. Dess första arbetssession ägde rum i
Caracas år 1974. Under åren 1974-1982 sammanträdde den tredje havs-
rättskonferensen vid elva sessioner, i regel 8-10 veckor per år. Många
varandra korsande motsättningar fanns inbyggda i konferensarbetet, både
motsättningar av nord-syd-karaktär och andra mer speciella såsom mellan
kuststater och kustlösa stater eller i geografiskt hänseende missgynnade
stater, till vilken grupp Sverige hörde. Många förutsättningar kom att
förändras under konferensens förlopp. Utvecklingen fortsatte mot allt
bredare nationella suveränitetszoner, medan området för ”det gemen-
samma arvet” ständigt minskade.

Konferensen beslutade redan i början av sin verksamhet att arbeta med
den s.k. konsensus-principen, dvs. att alla beslut måste fattas enhälligt.
Metoden ansågs nödvändig för att få fram en text som var godtagbar för
alla stater. Principen gick dock inte att upprätthålla ända till slutet.
Motsättningarna blev för stora när det gällde regimen för det internatio-
nella havsbottenområdet. Vid den avslutande omröstningen den 30 april
1982 röstade fyra stater (USA, Israel, Turkiet och Venezuela) emot
godkännande av texten. Sjutton stater, i huvudsak större västliga industri-
länder (inklusive Sverige) men även öststaterna, avstod.

Ett av konventionens syften är att skapa balans mellan rättigheter och
skyldigheter. Konventionen är en paketlösning. Reservationer till de
enskilda artiklarna är inte tillåtna. Tanken är att en konventionspart
antingen godtar hela konventionen eller inget. Detta är följden av att en
stat i vissa hänseenden får utökade rättigheter, medan den i andra
hänseenden får ökade skyldigheter. Principen om havets frihet ställs mot
ökade nationella befogenheter, fördelningen av havets tillgångar mot
nationella intressen och miljöhänsyn mot ekonomiska intressen.

En viktig fråga under konventionsarbetet, och alltjämt av vital betydelse,
är huruvida konventionen är att anses som en kodifiering av sedvane-
rättsliga regler. Många huvudpunkter i konventionen, såsom rätten till
territorialhav om 12 nautiska mil och en exklusiv ekonomisk zon om 200
nautiska mil, har nu vunnit sådan utbredning och stadga i statspraxis att
de anses som en del av den allmänna folkrätten.

Genom konventionen har statssamfundet försökt motverka den tendens
till ”krypande jurisdiktion” som finns inom havsrätten. Utvecklingen un-
der de senaste decennierna har kännetecknats av att kuststatsjurisdiktio-
nen utvidgats alltmer, först genom inrättande av allt bredare fiskezoner
samt bredare territorialhav, senare också exklusiva ekonomiska zoner och
alltmer långtgående anspråk på kontinentalsocklar.

Frågan är om konventionen för överskådlig tid kommer att hålla eller
om tendensen till ökad kuststatsjurisdiktion alltjämt kommer att göra sig
gällande.

Vissa tecken kan tyda på att den ”krypande jurisdiktionen” kommer att
fortsätta, bl.a. genom att en del territorialhavsrättigheter kan komma att
expandera ut i den exklusiva ekonomiska zonen samt att stater kan tänkas                  33

tänja på de fastslagna yttre jurisdiktionsgränsema.

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

4.2 Avtalets bakgrund och innehåll

4.2.1 Avtalets tillkomst

Det stod redan vid konventionens tillkomst klart att vissa större
industriländer inte ansåg sig i stånd att underteckna konventionen. USA
hade under Carter-administrationen varit positivt men intog efter president
Reagans tillträde en motsatt hållning. Bland EU-ländema intog Stor-
britannien och Förbundsrepubliken Tyskland samma linje som USA.

Det största problemet for dessa länder var hanteringen av den i
konventionens del XI instiftade nya folkrättsliga principen om ”mänsk-
lighetens gemensamma arv”, havsbottnen i områden utanför kuststaternas
suveränitet och jurisdiktion. Genom bestämmelserna i del XI blev det fria
utnyttjandet av havsbottnens mineralförekomster i detta område under-
kastat internationell kontroll i syfte att säkra en rimlig fördelning av dessa
tillgångar mellan alla världens stater. Kontrollen anförtroddes Internatio-
nella havsbottenmyndigheten.

Dessa industriländer menade att del XI, som enligt dem stod för en föga
ändamålsenlig lösning präglad av planekonomi och byråkrati, inte var
acceptabel. Andra industriländer, som inte omedelbart hyste betänk-
ligheter att acceptera konventionen i dess helhet, häribiand de nordiska
länderna och EG:s medlemsstater, höll dock tillbaka sina ratifikationer så
länge ett universellt deltagande i Konventionen inte var säkrat. Av
industriländerna var det endast Island som, av geopolitiska skäl, på ett
tidigt stadium ratificerade konventionen.

I samband med konventionens antagande godkände FN:s tredje havs-
rättskonferens 1982 även en resolution om upprättande av en förbere-
dande kommission (vanligtvis benämnd ”Prep. Com.”), vars uppgift var
att förbereda de institutioner, som skulle inleda sin verksamhet efter
konventionens ikraftträdande, och för att möjliggöra universell anslutning
till konventionen. Dessa försök lyckades emellertid inte fullt ut, samtidigt
som även utvecklingsländerna blev alltmer tveksamma till att ratificera
konventionen, inte minst inför utsikten att de ensamma skulle bära
kostnaderna för framtida institutioner utan bidrag från industriländerna.

Mot bakgrund av den allvarliga situation som därmed uppstått för
konventionens framtid tog FN:s generalsekreterare år 1990 initiativet att
kalla till informella konsultationer om konventionens havsbottenregim,
först begränsade till de mest intresserade staterna bland såväl utvecklings-
länder som industriländer. USA, som i motsats till Storbritannien och
Tyskland inte deltog som observatör i den förberedande kommissionen
mötte nu för första gången upp i generalsekreterarens konsultationer, som
år 1992 öppnades för alla intresserade stater. Sverige, i egenskap av
talesman för intressegruppen ”Konventionens vänner” (Friends of the
Convention, FOC) har deltagit i 15 av generalsekreterarens konsultations-
rundor. Konsultationsproceduren intensifierades då det på hösten 1993
blev klart att konventionen var nära att uppnå erforderligt antal (60)
ratifikationer för ikraftträdande. De nya ratifikationerna kom samtliga från
utvecklingsländer. Industriländerna intog fortfarande en avvaktande håll-
ning.

Det sextionde ratifikationsinstrumentet deponerades hos FN:s general-

Prop. 1995/96:140

34

sekreterare den 16 november 1993 av Guyana. Det stod därmed klart att Prop. 1995/96:140
konventionen enligt artikel 308.1 skulle träda i kraft ett år senare, dvs.
den 16 november 1994. Det framstod därför som allt angelägnare att
uppnå den kompromiss som skulle göra det möjligt för industriländerna
att delta och som samtidigt tog hänsyn till de stater som redan hade
ratificerat konventionen. Den nya amerikanska administrationen under
president Clinton kom att stå för ett mera aktivt och konstruktivt delta-
gande från USA:s sida, något som väsentligt bidrog till framgångar i
förhandlingarna.

Vid ett avslutande möte i New York färdigställdes den 3 juni 1994 en
text, innehållande såväl ett utkast till resolution i FN:s generalförsamling
som ett avtal om tillämpningen av konventionens del XI. Samtidigt
beslutades att resolutionen skulle behandlas under FN:s återupptagna 48:e
generalförsamling den 27-29 juli 1994, och att avtalet i samband härmed
skulle öppnas för undertecknande. Efter en generaldebatt med inlägg av
bl.a. Sverige blev resolutionsförslaget den 28 juli föremål för omröstning.
121 länder röstade för, däribland USA, EU-ländema och FOC-gruppen,
vilka även var medförslagställande. Ingen stat röstade emot resolutionen,
men sju länder avstod, häribiand Ryssland, som redan i generaldebatten
hade uttryckt sitt beklagande över att inte kunna stödja förslaget på grund
av ”ofullkomligheter” i avtalstexten.

Sverige skrev under avtalet med förbehåll för ratifikation, då det
öppnades för undertecknande den 29 juli. Vid detta tillfälle undertecknade
41 stater, därav 22 industriländer, inklusive USA och samtliga EU-
medlemmar samt kommissionens representant på gemenskapens vägnar.

Texten i avtalet, vilken som utgångspunkt proklamerar principen om
”mänsklighetens gemensamma arv”, utgör en acceptabel kompromiss för
båda sidor, dvs. å ena sidan de utvecklingsländer som i princip fasthåller
konventionens bestämmelser efter bokstaven och å andra sidan de
industriländer som önskar en mera pragmatisk, marknadsekonomiskt
orienterad linje vid genomförandet av konventionens bestämmelser om
utvinning av tillgångar på havsbottnen utanför gränserna för nationell
jurisdiktion. Ett avgörande argument vid förhandlingen om avtalet var att
konventionens bestämmelser inte längre passar in i nutidens världsbild
med en pågående orientering i marknadsekonomisk riktning. I motsats till
den uppfattning som gällde år 1982 anses idag utvinning av tillgångar på
havsbottnen utanför gränserna för nationell jurisdiktion inte ekonomiskt
genomförbar förrän om åtskilliga årtionden, och förmodas inte heller i
framtiden ge det ekonomiska utbyte som ursprungligen förväntats.

Den uppnådda kompromissen är tänkt att främja de industrialiserade
ländernas ratifikation respektive anslutning till konventionen, i synnerhet
de länder som 1982 inte undertecknade (USA, Storbritannien och Tysk-
land).

För svensk del har det varit av avgörande betydelse för en ratifikation
att det föreligger förutsättningar att uppnå en universell anslutning till
konventionen.

35

4.2.2 Konventionen och avtalet

I avtalet föreskrivs att betydande avsnitt i konventionens del XI och därtill
relaterade bilagor inte skall tillämpas och att nya bestämmelser skall gälla
i dess ställe. Avtalet träder i kraft 30 dagar efter den dag då det
ratificerats av 40 stater, förutsatt att dessa stater innefattar minst sju av de
stater som avses i punkt 1 a i resolution II från Förenta nationernas tredje
havsrättskonferens (hittills har fyra av dessa stater ratificerat) samt att
minst fem av dessa stater är utvecklade länder (hittills tre stater).

De i resolution II utpekade staterna är de fyra pionjärinvesterama
(Frankrike, Indien, Japan och Ryssland), jämte Belgien, Kanada, För-
bundsrepubliken Tyskland, Italien, Japan, Nederländerna, Storbritannien,
USA samt utvecklingsländer som före den 1 januari 1983 investerat minst
30 miljoner US-dollar i djuphavsutvinning.

I resolutionen understryks den avgörande betydelsen av universell anslut-
ning till konventionen. Den bekräftar vidare att konventionen och avtalet
utgör en helhet, varav följer att framtida ratifikationer av konventionen
automatiskt också är rättsligt bindande i förhållande till avtalet, samt att
en anslutning till endast avtalet är utesluten.

Avtalet utgörs av två delar, dels ett proceduravsnitt med allmänna
bestämmelser om anslutning, dels en bilaga innehållande reglerna för
genomförandet av konventionens del XI.

Avtalet innehåller även en bestämmelse om provisorisk tillämpning av
konventionens del XI och de i avtalets bilaga förekommande tillämp-
ningsbestämmelsema. En stat blir förpliktad till provisorisk tillämpning
av avtalet genom att rösta för resolutionen i FN:s generalförsamling eller
genom att underteckna avtalet, om staten i fråga inte samtidigt meddelar
FN:s generalsekreterare att den inte avser tillämpa avtalet provisoriskt.

Bestämmelsen om provisorisk tillämpning infördes som en följd av att
avtalet utgör en integrerad del av konventionen. Vidare fanns det en
utbredd önskan om att ge i synnerhet industriländer, som anslutit sig efter
konventionens ikraftträdande, möjlighet att på provisorisk bas inträda i
Havsbottenmyndigheten med därav följande rättigheter och förpliktelser,
intill dess att ratifikationsproceduren genomförts.

Provisorisk tillämpning kan maximalt utsträckas till fyra år efter
konventionens ikraftträdande, dvs. senast till den 16 november 1998. Det
bör noteras att stater, som väljer att utesluta möjligheten till provisorisk
tillämpning, därmed avskär sig från provisoriskt medlemskap i myndig-
heten. Detta är fallet för bl.a. Sverige. Regeringen har föredragit att
Sverige erhåller medlemskap i myndigheten i samband med ratifikationen
av konventionen och avtalet och fram till dess har ställning som obser-
vatör.

4.2.3 Avtalets innehåll

Enligt sin rubrik avser det avtal som godkändes av generalförsamlingen
den 28 juli 1994 tillämpningen av konventionens del XI om djuphavs-
utvinning. Avtalet föreskriver att vissa bestämmelser i del XI och därtill
relaterade bilagor inte skall tillämpas och att nya bestämmelser skall gälla

Prop. 1995/96:140

36

i dess ställe. Texterna i fråga skall tillämpas tillsammans som ett enda
instrument.

I händelse av skiljaktighet har avtalet tolkningsföreträde och tar med
andra ord i sak över bestämmelserna i del XI. Per februari 1996 har 125
stater beslutat att tillämpa avtalet provisoriskt. Avtalets sakinnehåll kan
sammanfattas i följande nio punkter (svarande mot avsnitten 1-9 i dess
bilaga).

Avsnitt 1 handlar om institutionella frågor och syftar till att kraftigt
minska kostnaderna för konventionsstatema. Detta mål skall uppnås
genom att de skilda institutionerna byggs upp successivt och på affärs-
mässig basis. Huvudtanken är att minimera den administrativa utbygg-
naden i avvaktan på att djuphavsutvinning blir aktuell först i en avlägsen
framtid.

Avsnitt 2 föreskriver att Produktionsföretaget skall inrättas successivt på
affärsmässig basis och skall grunda sin verksamhet på samriskprojekt
(joint ventures). Erforderliga affärsöverenskommelser skall framförhandlas
på en sund ekonomisk grundval och först sedan rådet har utfärdat tillstånd
för Produktionsföretaget att fungera oberoende. Det skall inte såsom
ursprungligen förutsatts finansieras av konventionspartema utan verksam-
heten skall vara självfinansierande och underkastad samma villkor som
den privata sektorn.

Avsnitt 3 ändrar reglerna för beslutsfattande genom att införa ett system
för röstning via kamrar. Om konsensus inte kan uppnås skall, när det
gäller sakfrågor, beslutet tas med två tredjedels majoritet av de 36

Prop. 1995/96:140

medlemmarna i rådet under förutsättning att ett sådant beslut inte röner
opposition i en majoritet av någon av de fem kamrarna. Två av kamrarna
kommer att vara sammansatta av världens största konsumenter av
aktuella mineralförekomster respektive av ledande investerare i djuphavs-
utvinning - kamrar där de industrialiserade länderna kommer att vara
starkt representerade. Därmed anses de industrialiserade ländernas
intressen vara tillgodosedda i beslutsprocessen.

Avsnitt 4 sätter artikel 155 angående inkallandet av en generell över-
synskonferens ur spel. En sådan anses redan ha ägt rum i och med
antagandet av tillämpningsavtalet. Ändringar i avtalet samt i del XI kan
dock alltjämt ske enligt konventionens artiklar 314, 315 och 316.

Enligt avsnitt 5 skall överföring av teknologi ske på affärsmässig grund,
och inte som tidigare på obligatorisk basis. Teknologi kan inhandlas
genom samriskprojekt (joint ventures) eller fritt köpas på den öppna
marknaden.

I avsnitt 6 föreskrivs att Havsbottenmyndighetens produktionspolitik
skall vägledas av de fria marknadskrafterna. Världshandelsorganisationen,
WTO:s bestämmelser, inklusive de nya avtal som är resultatet av
Uruguayrundan, är tillämpliga. Djuphavsutvinning far inte subventioneras
annat än om detta är tillåtet enligt WTO. Likaledes är diskriminering
mellan havsbaserad och landbaserad mineral förbjuden.

Enligt avsnitt 7 ersätts den kompensationsfond, som var avsedd för u-
länder med landbaserad mineralproduktion och som lidit ekonomiska
förluster på grund av djuphavsutvinning, med ett system för ekonomisk
ersättning finansierat av vinster från djuphavsutvinningen.

37

Avsnitt 8 förbättrar de finansiella villkoren för entreprenörer och före- Prop. 1995/96:140
skriver bl.a. att betalningarna till myndigheten skall vara i nivå med dem
som debiteras landbaserade gruvoperatörer för utvinning av de aktuella
metallerna.

Med avsnitt 9 upprättas en finanskommitté med uppgift att formulera
rekommendationer till församlingen och rådet i budgetära och finansiella
frågor.

I och med det nya avtalet har industrin för utveckling av djuphavs-
utvinning erbjudits en stabil och marknadsorienterad rättslig regim.

4.3 Rättsliga följder av konventionens och avtalets
ikraftträdande

4.3.1 Konventionens natur

Havsrättskonventionen, kompletterad av tillämpningsavtalet, reglerar i
stort sett alla aspekter på havens och dess havsbottens fredliga använd-
ning. Syftet med såväl konventionen som avtalet var att erbjuda ett
instrument med förutsättningar att fa universell anslutning. Texterna fram-
förhandlades under loppet av många år och med möjlighet för alla berörda
parter att ge uttryck för sin uppfattning.

Konventionen och avtalet utmärks av konvergens, balans mellan skilda
intressen och länder samt vad som för tiden för konventionens antagande
kunde betraktas som god framförhållning, inte minst på miljöområdet. I
konventionen beaktas såväl historiska fakta som havsrättens sedvanerätts-
liga utveckling under de senaste årtiondena.

Samtidigt bör påpekas att en sådan omfattande text, som i princip
reglerar statsverksamhet på världshaven, knappast kan ha ett precist och
klart juridiskt språk. På grund av varierande intressen, som olika grupper
av stater haft i havsrättsliga frågor, kännetecknas texten emellanåt av sve-
pande formuleringar som tillåter olika tolkningar.

4.3.2 Konventionens status

Konventionen har av statssamfundet betecknats som en av FN:s största
framgångar på det rättsliga området. Sedan år 1982 har stora delar av
konventionen tillämpats systematiskt av staterna. Många av dess bestäm-
melser har införlivats med nationell rätt (exempelvis inrättandet av ekono-
miska zoner och utvidgning av territorialhavet till 12 nautiska mil) eller
legat till grund för utarbetandet av nya FN-konventioner.

Antalet konventionsparter uppgick i februari 1996 till 83, vilket kan
jämföras med FN:s medlemsantal om 185 stater.

Enligt artikel 17 av Wienkonventionen om traktaträtt skulle havsrätts-
konventionen normalt ha trätt i kraft den 16 november 1994 med dess
samtliga delar och bilagor. Emellertid har två beslut tagits, vilka ändrar
dessa förutsättningar.

För det första godkände, som redovisats ovan, FN:s generalförsamling
den 28 juli 1994 ett tillämpningsavtal avseende konventionens del XI. Per

februari 1996 har detta avtal skrivits under av 79 stater samt av Prop. 1995/96:140
Europeiska gemenskapen, varav 43 stater ratificerat. Som ett resultat härav
saknar del XI, såsom den godkändes år 1982, numera relevans sedan
avtalet i tillämpliga delar tagit över del XI och åtnjuter tolkningsföreträde.

En andra betydelsefull ändring av konventionen vidtogs den 22
november 1994, då ett formellt möte med konventionspartema hölls vid
Förenta nationernas högkvarter i New York. Då beslöts att det första valet
av domare till Internationella havsrättsdomstolen skulle skjutas upp till
den 1 augusti 1996. Beslutet togs efter informella konsultationer med
icke-parter till konventionen. Ett stort antal av dessa är industriländer i
fard med att framlägga konventionen och avtalet för sina respektive
parlament i syfte att erhålla bemyndigande för ratifikation. Det är ett
allmänt omfattat önskemål att dessa länder skall beredas en möjlighet att
fa delta i det första valet av domare genom att anmäla kandidater och
utöva rösträtt, något som endast tillkommer konventionsstater.

I artikel 2.2 i bilaga VI föreskrivs att samtliga viktigare rättssystem
skall vara företrädda i Havsrättsdomstolen som en helhet. Vidare skall en
rimlig geografisk representation av länder vara tillförsäkrad. Brist på
balans vid beslutstillfället mellan industriländer och utvecklingsländer
skulle även medföra problem för domstolens finansiering.

I syfte att tillåta ett tillräckligt antal industri stater, huvudsakligen från
väst- och Östeuropa liksom Japan att bli konventionsstater med möjlighet
att delta i domstolens verksamhet redan från början, liksom i valen till
domare, beslutades det att bevilja en frist om 14 månader, utöver den
period om sex månader räknad från november 1994, som förutsågs när
konventionen skrevs. Detta kan ses som ett procedurbeslut i syfte att ge
full verkan åt föreskriften i artikel 2 i bilaga VI. I övriga avseenden följs
bilaga VI fullt ut. Eftersom domstolens verksamhet skall finansieras av
konventionspartema innebär vidare ett deltagande av fler stater att kostna-
derna fördelas jämnare.

Sammanfattningsvis kan om konventionens status konstateras att den
har trätt i kraft och tillämpas av konventionspartema, liksom av skilda
internationella organisationer såsom FN och dess underorgan. Konven-
tionen är inte i kraft i traktaträttslig bemärkelse för stater som inte
ratificerat den; flertalet av dessa tillämpar den dock i praktiken, både
direkt och som medlemmar av skilda internationella organisationer.

En avstämning av ratifikationsläget för enskilda länder ger vid handen
att per februari 1996 EU-ländema Tyskland, Frankrike, Italien, Grekland
och Österrike redan anslutit sig och att övriga EU-länder samt Norge
väntas ha gjort så före utgången av år 1996.

Australien och Indien har nyligen ratificerat medan Japan, Kina m.fl. är
på god väg. Ryssland har framlagt en proposition till parlamentet.

För USA:s del talar alla sakliga såväl som politiska skäl för att man
kommer att ratificera konventionen men först efter 1996 års presidentval.

39

4.3.3 EU:s förhållande till konventionen och avtalet

Prop. 1995/96:140

EG (kommissionen) är i egenskap av internationell organisation med-
signatär av konventionen och har avgivit en förklaring om sin kompetens
i relation till medlemsstaterna. EG har ännu inte tillträtt konventionen.
Vid tillträde till konventionen skall gemenskapen avge en ny förklaring
som anger vilka sakområden i konventionen som skall falla under gemen-
skapens exklusiva kompetens och vilka som skall ges blandad kompetens.
EU:s medlemsländer skall avge förklaringar om överlåtande av behörighet
i enlighet med konventionens bilaga IX artikel 5.2 (se vidare avsnitt
6.1.2).

Vad avser avtalet kommer EG till följd av avtalets artiklar 3 och 8
kunna ansluta sig till detta inom ramen för sin kompetens. Samtliga EU-
länder undertecknade avtalet den 29 juli 1994.

4.3.4 Rättsliga följder av ikraftträdandet

Konventionsstater

Konventionens ikraftträdande följer det normala mönstret enligt Wien-
konventionen för traktaträtt. För parterna emellan gäller således den
grundläggande regeln att avtal skall hållas, ”pacta sunt servanda”. Därmed
skall staternas ömsesidiga relationer i havsrättsliga frågor grundas på
havsrättskonventionen, liksom utvecklingen av statspraxis i vidare bemär-
kelse. Lagstiftning grundad på 1958 års Genévekonventioner skall återkal-
las och ersättas med nya lagar och förordningar.

Enligt artikel 31 i Wienkonventionen om traktaträtt är konventions-
partemas framtida praxis av särskild betydelse för tolkningen av havsrätts-
konventionen, i den mån att denna praxis leder till parternas samtycke vad
gäller dess uttolkning.

I havsrättskonventionens inledning fastslås att utvecklingen sedan 1960-
talet understryker behovet av en ny och allmänt accepterad konvention.
Ingen av 1958 års fyra Genévekonventioner har vunnit samma anslutning
som 1982 års konvention nu är på väg att fa; bl.a. avstod de latinameri-
kanska staterna från att ansluta sig till Genévekonventionema.

Misslyckandet med att nå enighet om territorialhavets avgränsning och
fiskejurisdiktionen i en era av snabb politisk och teknologisk utveckling
samt det faktum att definitionen av kontinentalsockeln kom att bli obsolet
på grund av ny teknologi, underminerade 1958 års Genévekonventioner.
Som ett resultat av denna utveckling föreskrivs därför (artikel 311) att
havsrättsonventionen skall ha företräde framför 1958 års Genévekonven-
tioner. Detta stadgande kommer att få ökat genomslag allteftersom ett
större antal stater ratificerar havsrättskonventionen. Härtill kommer att
konventionens ikraftträdande i efterhand kommit att bekräfta en utbredd
sedvanerättslig utveckling.

40

Icke anslutna stater

Icke anslutna stater är i strikt traktatmässig bemärkelse inte bundna av
havsrättskonventionen 0fr Wienkonventionens artikel 34). Det faktum att
de själva i många fall tillämpar konventionen (t.ex. beträffande territo-
rialhavets avgränsning, inrättandet av ekonomisk zon, iakttagandet av
passageregler etc.) samt att de inte protesterar mot andra stater som
tillämpar konventionen utgör dock en indikation på att konventionens
regler, i de flesta fall, redan utgjorde eller har kommit att utgöra gällande
sedvanerätt och i denna form binder staterna.

Internationella organisationer

Många av FN:s fackorgan, andra internationella organisationer liksom FN
har som uppdrag att handlägga havsrättsliga frågor.

Exempel på sådana organisationer är FN:s livsmedels- och jordbruks-
organisation, FAO ”Food and Agriculture Organization of the United
Nations”, Internationella arbetstagarorganisationen, ILO ”International
Labour Organization”, Internationella sjöfartsorganisationen, IMO
”International Maritime Organization”, Internationella civila luftfartsorga-
nisationen, ICAO ”International Civil Aviation Organization”, Inter-
nationella atomenergiorganet, LAEA ”International Atomic Energy
Agency” samt FN:s organisation for utveckling, vetenskap och kultur,
UNESCO ”United Nations Educational, Scientific and Cultural
Organization”. Tillsammans med FN tillämpar dessa organisationer kon-
ventionen i sin löpande verksamhet.

Konventionen innehåller i sina delar II, III, IV och XII åtskilliga
hänvisningar till IMO:s uppdrag på det havsrättsliga området. Åtskilliga
internationella konferenser som hållits efter 1982 har lagt konventionen
till grund for sitt arbete. Ett exempel är FN:s konvention om olaga handel
med psykotropa ämnen, ett annat exempel är FN:s s.k. Rio-konferens år
1992 om miljö och utveckling.

4.4 Havsrätten och den svenska miljölagstiftningen

4.4.1 Konventioner om skydd för den marina miljön

Allt eftersom hänsynen till miljön har kommit att inta en mer framträ-
dande roll både vid planeringen och genomförandet av olika typer av
miljöpåverkande verksamheter, har den svenska miljölagstiftningen i mot-
svarande mån vidgats. Även andra länders miljölagstiftning har betydelse
för tillståndet i miljön i Sverige. Det framstår numera som en självklarhet
att luft- och vattenföroreningar sprider sig utan att ta hänsyn till nationella
gränser. Mot den bakgrunden intar internationella överenskommelser på
miljöområdet en viktig plats också for den svenska miljön. När det gäller
havsmiljöfrågoma har den svenska miljölagstiftningen ofta skett både
utifrån nationella behov och efter internationella överenskommelser på
området. För svenskt vidkommande startade denna dubbla process redan
år 1929 med en vattenrättskonvention mellan Sverige och Norge. Det

Prop. 1995/96:140

41

nordiska samarbetet utvecklades därefter och kulminerade i 1974 års Prop. 1995/96:140
nordiska miljöskyddskonvention.

Förutom den inledningsvis nämnda överenskommelsen med Norge kan,
i fråga om konventioner som syftar till att motverka föroreningar och
annan påverkan vid utnyttjande av gränsöverskridande vattendrag, för
nordiskt vidkommande nämnas 1971 års gränsälvsöverenskommelse
mellan Sverige och Finland (SÖ 1971:44, 1978:44 och 1987:71). Den
påminner om den svenska miljöskyddslagen, även om överenskommelsen
är begränsad till påverkan på älvarna längs riksgränsen mot Finland.
Vidare bör i sammanhanget nämnas den år 1992 inom FN:s ekonomiska
kommission för Europa (ECE) avslutade vattendragskonventionen, som
är en allmänt hållen konvention i fråga om kuststaternas förpliktelser mot
varandra när det gäller att skydda miljön.

Vid sidan av havsrättskonventionen finns, förutom de nu nämnda
överenskommelserna, ett stort antal konventioner och andra överenskom-
melser, som innefattar regler om skydd för den marina miljön. Sverige har
tillträtt flera av dessa överenskommelser, som kan vara antingen av global
eller regional karaktär. Den nedan angivna redogörelsen är inte uttöm-
mande.

Londonkonventionen (SÖ 1974:8), som är en global konvention,
förbjuder eller reglerar dumpning av vissa särskilt angivna miljöfarliga
ämnen. Londonkonventionen reglerar också frågan om förbränning av
avfall till havs.

Bland de regionala avtalen till skydd för den marina miljön bör särskilt
nämnas Oslokonventionen (SÖ 1972:25, 1985:22 ,1987:43 och 1992:9)
samt Pariskonventionen (SÖ 1976:14) och Helsingforskonventionen (SÖ
1976:13, 1981:53 och 1984:38). Senare har tillkommit en ny Helsingfors-
konvention, 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina
miljö, som på sikt avses ersätta den nu gällande Helsingforskonven-
tionen.

Oslokonventionen omfattar Nordsjön och Nordostatlanten. Den har till
ändamål att förhindra förorening av havet på grund av dumpning från
fartyg och luftfarkoster. Pariskonventionen omfattar samma områden som
Oslokonventionen. Konventionen syftar till att förhindra havsföroreningar
från landbaserade källor. Nyligen har Oslo- och Pariskonventionema förts
samman till en gemensam konvention, konvention för skydd av den mari-
na miljön i Nordostatlanten (SÖ 1994:25).

De globala internationella reglerna om skydd för havsmiljön mot
vattenföroreningar från fartyg finns i MARPOL 73/78, dvs. 1973 års
internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg samt
ändringsprotokoll år 1978 och senare ändringar (SÖ 1980:7). Dessa regler
avser förbud mot eller begränsning av utsläpp från fartyg av olja,
kemikalier och fast avfall.

För bekämpning av föroreningar i samband med olyckor deltar Sverige
genom det s.k. Bonnavtalet (SÖ 1984:13 och 1986:51), ett avtal som
främst omfattar länderna kring Nordsjön. På det globala området för att
bekämpa speciellt oljeföroreningar finns 1990 års internationella konven-
tion om beredskap för insatser och samarbete vid förorening genom olja                 42

(SÖ 1992:16). Denna s.k. beredskapskonvention kan sägas operera genom

andra konventioner som MARPOL och Bonnavtalet och genom andra mer Prop. 1995/96:140
regionala överenskommelser.

De nordiska länderna har t.ex. ett särskilt samarbete i fråga om åtgärder
mot oljeföroreningar genom det s.k. Köpenhamnsavtalet (SÖ 1971:23).
Dessutom har Sverige bilaterala avtal med bl.a. Finland, Danmark och
Polen i frågor om miljösamarbete som rör den marina miljön i Östersjön.

Civilrättsliga ersättningsanspråk på grund av oljeutsläpp regleras av
ansvarighetskonventionen med tilläggsprotokoll (SÖ 1975:46 och 1978:
17). Ett tillägg till ersättningsreglerna har föreslagits genom prop. 1994/
95:165. Till den ordning genom vilken ersättning kan utgå hör också den
särskilda fond, oljeskadefonden, som har knutits till ansvarighetskon-
ventionen (SÖ 1975:43 och 1978:18). Ansvarighetskonventionen har
ändrats genom ett protokoll från 1992. Sverige har tillträtt det proto-
kollet (prop. 1994/95:169).

En konvention som också har betydelse vid oljebekämpning till havs i
detta sammanhang är 1969 års internationella konvention om ingripande
på det fria havet vid olyckor som är ägnade att leda till förorening genom
olja, den s.k. ingreppskonventionen (SÖ 1973:2). Ingreppskonventionen
reglerar rätten för en stat att vidta åtgärder för att skydda sina kuster och
därmed sammanhängande intressen, om en sjöolycka inträffar på det fria
havet och som kan leda till allvarlig och överhängande fara för förorening
genom olja. Genom ett tilläggsprotokoll år 1973 (SÖ 1976:12) utvidgades
ingreppskonventionen till att omfatta andra föroreningar än sådana som
härrör från olja.

Det finns också skäl att nämna 1989 års internationella konvention om
bärgning. I denna konvention åläggs bärgare, redare, ägare och befälha-
vare en skyldighet att ta ansvar för den marina miljön när bärgning utförs.
Bärgningskonventionen innehåller också ersättningsbestämmelser som
skall uppmuntra till bärgning av fartyg som skadats och som utgör ett hot
mot den marina miljön. Bärgningskonventionen träder i kraft i juli 1996.
Sverige ratificerade konventionen i december 1995, och för svenskt
vidkommande träder den i kraft den 19 december 1996. Sveriges
ratificering har föranlett ändringar i sjölagen, se SFS 1995:1312-1314.

4.4.2 Svensk lagstiftning om havsmiljön

Många av de nämnda konventionerna återspeglas på olika sätt i svenska
författningar, exempelvis genom tillämpningsföreskrifter som gränsälvs-
avtalen med Finland och Norge. Andra överenskommelser har fatt formen
av en till konventionen särskilt knuten lag. Detta gäller i fråga om lagen
(1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten och de nyss
beskrivna lagarna om vattenförorening och om ansvarighet för oljeskada
till sjöss. Andra konventioner, t.ex. 1972 års Helsingforskonvention, har
inte ansetts behöva föranleda någon svensk lagstiftning. En inte obetydlig
del av Sveriges internationella åtaganden i frågor som rör föroreningar
från fartyg kommer till uttryck genom Sjöfartsverkets föreskrifter. En
genomgång av den svenska lagstiftningen kan i detta sammanhang
begränsas till de mer framträdande författningarna på området.                            ^3

Ett av de viktigaste instrumenten för att motverka föroreningar i den Prop. 1995/96:140
marina miljön från landbaserade källor är miljöskyddslagen (1969:387).
Lagen är tillämplig i fråga om åtgärd eller användning som avser utsläpp
av avloppsvatten från byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller
annat vattenområde. Lagen är vidare tillämplig i fråga om annan använd-
ning av mark, byggnad eller anläggning som kan medföra förorening av
grundvatten, vattendrag, sjö eller annat vattenområde.

Den som bedriver miljöfarlig verksamhet skall vidta åtgärder för att
förebygga och motverka störningar från verksamheten. Han skall välja den
ur miljöskyddssynpunkt bästa platsen och använda den bästa tekniken, allt
mot bakgrund av vad som är rimligt att begära. I lagen anges vidare vissa
typer av avloppsvatten som i princip inte far släppas ut i sjöar eller andra
vattenområden. Detta gäller t.ex. avloppsvatten från tätbebyggelse och
som inte undergått längre gående rening än slamavskiljning.

Från slutet av 1960-talet har stora satsningar gjorts på utbyggnad av
kommunala reningsverk och begränsningar av industrins avloppsutsläpp.
Även om dessa insatser far sägas ha varit framgångsrika, har andra
problem tillkommit. Särskilt kommer detta till uttryck genom det överflöd
av växtnäringsämnen som sjöar och kustområdena har tillförts under det
senaste decenniet. För att motverka denna utveckling infördes år 1985
särskilda regler i miljöskyddslagen om skydd för föroreningskänsliga
områden. Därefter har också kompletterande regler, som syftar till att
skydda vattenområden för övergödning, införts genom en utvidgning i
lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

Naturvårdslagen (1964:822) skall skydda naturen mot ingrepp och hålla
den tillgänglig för friluftslivet. Lagen har fatt stor betydelse för biotop-
skyddet i den marina miljön genom de särskilda regler om strandskydd
som finns i lagen. Ett strandskydd omfattar normalt ett område om 100
meter från strandkanten, men kan utvidgas till 300 meter. Inom detta
område är det normalt inte tillåtet att uppföra byggnader. Med stöd av
naturvårdslagen kan också hotade eller sällsynta arter fridlysas eller
skyddas på annat sätt.

Som en följd av Sveriges internationella åtaganden i fråga om dump-
ning infördes lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i
vatten. Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1972, reglerar dumpning
av avfall från svenska fartyg, oberoende av var fartyget befinner sig, och
från utländska fartyg som befinner sig i svenskt territorialhav. Enligt
dumpningslagen är det förbjudet att inom Sveriges sjöterritorium släppa
ut avfall från fartyg, luftfartyg eller annat transportmedel. Bestämmelserna
i havsrättskonventionens artikel 230 påverkar dumpningslagens bestäm-
melser (se förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten och förslag till lag om begränsning av
tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på utländska
fartyg).

Dumpning far inte heller ske från svenskt fartyg i det fria havet. Avfall
som är avsett att dumpas i det fria havet får inte föras ut ur Sverige. För
brott mot lagen kan följa böter eller fängelse i högst ett år. Som en följd
av Sveriges ratifikation av 1992 års konvention om skydd av Östersjö-                  44

områdets marina miljö har dumpningslagen kompletterats med föreskrifter

om förbud mot förbränning av avfall till havs.                          Prop. 1995/96:140

I gällande svensk lagstiftning regleras skyddet av den marina miljön
mot föroreningar från fartyg genom lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg och tillhörande föreskrifter. Lagstiftningen
bygger i stor utsträckning på internationella överenskommelser. Lagstift-
ningen om vattenföroreningar innehåller bestämmelser om fartygs konst-
ruktion, förbud mot vattenförorening från fartyg, mottagning från fartyg
av rester och avfall som innehåller skadliga ämnen samt tillsyn och andra
åtgärder för att förebygga eller begränsa vattenförorening från fartyg.

Reglerna om konstruktion, utsläpp av skadliga ämnen, utrustning och
drift av fartyg är tillämpliga på svenska fartyg överallt i världen och på
utländska fartyg inom Sveriges sjöterritorium. Reglerna om utsläpp är
också tillämpliga på utländska fartyg utanför Sveriges sjöterritorium i den
mån svensk jurisdiktion föreligger enligt bestämmelserna i brottsbalken.

Med stöd av lagstiftningen om vattenföroreningar kan förbud införas
mot ett fartygs avgång eller vidare resa. Det är också möjligt för myndig-
heterna, närmast Sjöfartsverket, att meddela beslut som innebär att ett
fartyg måste följa en viss färdväg. Även Kustbevakningen har vissa
befogenheter när det gäller fartyg som uppvisar väsentliga brister i fråga
om konstruktion, utrustning eller drift. I vattenföroreningslagen finns
också regler om vattenföroreningsavgift. Sådan avgift kan tas ut om olja
eller andra förorenande ämnen släpps ut i strid mot bestämmelserna i
lagen och utsläppet inte är obetydligt. Avgiften fastställs med hänsyn till
utsläppets omfattning samt fartygets storlek. Frågor om vattenförorenings-
avgift prövas av Kustbevakningen. Även sjötrafikförordningen (1986:300)
med tillämpningsföreskrifter, som utfärdas av Sjöfartsverket, innehåller
regler av betydelse för skyddet av den marina miljön.

I sammanhanget bör också nämnas lagen (1973:1198) om ansvarighet
för oljeskada till sjöss. Denna lag reglerar ersättningsanspråk på grund av
oljeskada som orsakats av fartyg som fraktar olja. Även ersättning för
kostnad för att förhindra eller begränsa oljeskada omfattas av lagens
bestämmelser. Enligt lagen ersätts oljeskada av fartygets ägare. Lagen
bygger på den förut nämnda konventionen från år 1969, den s.k. ansvarig-
hetskonventionen. Reglerna om oljeansvar har förts in i 10 kap. sjölagen
(1994:1009). Den nya lydelsen av sjölagen träder i kraft den 30 maj 1996.
Med stöd av räddningstjänstlagen (1986:1102) har Kustbevakningen
ansvaret för miljöräddningstjänst till sjöss.

Vid sidan av de ovan angivna lagarna finns en rad andra lagar som
delvis innehåller föreskrifter till skydd för havsmiljön, men som har ett
annat regleringssyfte såsom exempelvis utvinning av havets tillgångar.
Bland dessa lagar kan främst nämnas fiskelagen (1993:787) och lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln, som båda inrymmer särskilda bestäm-
melser för skydd av havsmiljön.

4.4.3 Konventionen och svensk miljölagstiftning

Redan innan havsrättskonventionen trädde i kraft låg den till grund för
svensk lagstiftning nämligen i fråga om lagen (1992:1140) om Sveriges

45

ekonomiska zon. Denna lag trädde i kraft den 1 januari 1993. Skälet till Prop. 1995/96:140
denna lagstiftning var att rätten att inrätta en ekonomisk zon speglade den
folkrättsliga sedvanerätten och att en sådan zon utanför Sveriges sjöterrito-
rium bedömdes avsevärt kunna öka möjligheterna att infora en svensk
reglering främst till skydd för havsmiljön också utanför landets gränser.
I samband med det lagstiftningsärendet (prop. 1992/93: 54) gjordes också
ändringar i bl.a dumpningslagen, vattenföroreningslagen och räddnings-
tjänstlagen.

De materiella miljöskyddsregler som lagstiftningen om Sveriges ekono-
miska zon byggde på utgjordes av del XII i havsrättskonventionen.
Eftersom konventionen kan ses som förtydliganden av MARPOL i vissa
frågor med anknytning till ingripande mot fartyg m.m. gjordes också en
bedömning om del XII i konventionen föranledde någon ytterligare svensk
miljölagstiftning såvitt avser Sveriges sjöterritorium. Bedömningen resul-
terade i att det ansågs vara tillräckligt att utvidga gällande svensk rätt till
att omfatta den ekonomiska zonen, men att ytterligare regleringar var
onödiga för svenskt vidkommande såvitt avser stadgandena i del XII.
Endast i fråga om lagstiftningen om kontinentalsockeln gjordes materiella
ändringar i den reglering som också kan röra svenskt territorium, men då
av andra skäl än konventionen.

Del XII rör, utifrån en strävan att förstärka det marina miljöskyddet,
flera andra rättsområden än miljörätten. Såvitt angår miljörätten i begrän-
sad mening är det för Sveriges del, utöver lagen om Sveriges ekonomiska
zon, närmast miljöskyddslagen, naturvårdslagen, dumpningslagen och
vattenföroreningslagen som är berörda. Miljöskyddslagen reglerar utsläpp
till vatten från landbaserade källor. Genom vattenföroreningslagen och
dumpningslagen regleras miljöstörande verksamhet från fartyg. Natur-
vårdslagen är en bevarandelag och genom den kan den marina natur-
vården regleras.

Konventionen rymmer i fråga om miljöskyddet en rad bestämmelser
som också finns i globala eller regionala konventioner vilka Sverige i stor
utsträckning redan har anslutit sig till. Dessa konventioner har i samband
med att de har införlivats i svensk rätt prövats mot den vid tiden gällande
svenska lagstiftningen, vilken med sedvanlig lagstiftningsteknik har
anpassats till att uppfylla Sveriges internationella åtaganden.

Frågan om svensk miljölagstiftning med anledning av svensk ratifi-
cering av marina miljökonventioner har prövats senast i prop. 1992/93:
237 om godkännande av vissa marina konventioner m.m. På grundval av
denna proposition beslutade riksdagen att ratificera 1992 års Helsingfors-
konvention och konventionen om skydd av den marina miljön i Nordost-
atlanten. I den propositionen fördes också ett allmänt resonemang om
införlivandet av internationella avtal inom miljörättens område med
svensk lagstiftning.

En jämförelse mellan den svenska miljölagstiftningen och havsrätts-
konventionens bestämmelser i del XII ger vid handen att de centrala
miljölagama inte behöver ändras vid en svensk anslutning till konven-
tionen. Däremot far en ratificering vissa straffrättsliga implikationer på
miljöområdet (se avsnitt 6.3).

46

4.5 Havsrätten och det svenska fisket

4.5.1 Internationellt samarbete på fiskeriområdet

Fisket har länge varit föremål för internationella överenskommelser
rörande bevarandet och nyttjandet av gemensamma bestånd och regler för
hur fisket skall bedrivas. En stor del svenska föreskrifter för främst
yrkesfisket har sin grund i sådana åtaganden. Havsrättskonventionens
bestämmelser om bevarandet och förvaltandet av de levande tillgångarna
i havet kan sägas utgöra grunden för det internationella samarbetet på
detta område. Enligt havsrättskonventionen skall miljöfaktorer och
ekonomiska faktorer ligga till grund för bevarandeåtgärder om att skydda
eller återupprätta bestånd, och hänsyn skall även tas till fiskemönster.
Avvägningar mellan miljö- respektive ekonomiska faktorer är svåra, bl.a.
mot bakgrund av fiskets betydelse för kustfiskebefolkningamas utkomst-
möjligheter, och har med minskande fiskbestånd kommit alltmer i
förgrunden. Betydelsen av vetenskaplig information är därför stor, liksom
den rapportering om fångster m.m. som fiskarena levererar och som utgör
en del av grunddata för den vetenskapliga rådgivningen. Sådana uppgifter
utbyts inom bl.a. de regionala organisationer där beslut om fiskeförvalt-
ning tas och t.ex. kvoter fastställs. Nationellt fastställda fångstmängder är
för de viktigare fiskslagen oftast en följd av beslut vid internationella
överläggningar på basis av främst vetenskaplig rådgivning från Internatio-
nella havsforskningsrådet, ICES ”International Council for the Exploration
of the Sea”.

Enligt havsrättskonventionen skall stater som fiskar i samma område
förhandla och upprätta organisationer.

För svensk del har arbetet inom Fiskerikommissionen för Östersjön,
IBSFC ”International Baltic Sea Fishery Commission” varit betydelsefullt.
Den har upprättats för att administrera konventionen om fisket och
bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten (Gdansk-
konventionen, SÖ 1974:24) vilken reviderades 1982 (SÖ 1983:59) i
anledning av att staterna utvidgade sina fiskezoner och EG tillträdde
Gdanskkonventionen. Kommissionen lämnar rekommendationer om regle-
ring av fisket, utrustning, metoder, minimimått för fisk som får landas,
fredningstider och fredningsområden samt andra åtgärder för förbättringar
av beståndssituationen. Konventionspartema har förpliktat sig att säker-
ställa sådana åtgärder.

I Nordostatlantiska fiskerikommissionen, NEAFC ”North East Atlantic
Fisheries Commission” tas också beslut som berör svenskt fiske även om
de väsentligaste fiskeriregleringama avseende fisket i Nordsjön samt
Skagerrak och Kattegatt hittills har fastställts i årliga överenskommelser
mellan EU/Sverige och Norge. Kommissionen har upprättats med stöd av
konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordost-
atlanten (SÖ 1982:14) och äger tillämpning på Nordatlanten, Nordsjön,
Norra Ishavet, Skagerrak och Kattegatt. I denna konvention undantas bl.a.
tonfisk, lax och laxöring från tillämpningsområdet. Det åligger kommis-
sionen att reglera de fiskbestånd som finns i konventionsområdet och den
kan för fisket i områden under nationell jurisdiktion rekommendera red-
skapsregleringar, minimimått, förbudsområden och förbudstider, bestånds-

Prop. 1995/96:140

47

befrämjande åtgärder, kvantitativa fångstbegränsningar samt kontrollåt-
gärder. Enligt konventionen kan myndigheter från konventionspartema ges
rätt att ombord på de olika parternas fiskefartyg undersöka redskap, fångst
och lastutrymmen samt loggböcker varvid befälhavaren förutsätts medver-
ka för att underlätta detta. I första hand skall detta förfarande användas
utanför de nationella zonerna men det kan på berörd stats begäran även
användas inom den egna zonen.

En utförlig redovisning av de svenska åtagandena på fiskeområdet
genom åren finns i departementspromemorian Enklare fiskebestämmelser
Ds 1992:70 s. 74-82.

Konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd

Ett avtal om tillämpningen av havsrättskonventionens bestämmelser om
gränsöverskridande fiskbestånd (vanligtvis kallat konventionen om gräns-
överskridande fiskbestånd) antogs formellt av FN:s generalförsamling den
4 december 1995, varvid avtalet respektive konferensens slutakt öppnades
för undertecknande. Avtalet undertecknades av 26 stater och slutakten
undertecknades av 47 stater (däribland Europeiska gemenskapen och dess
medlemsländer Belgien, Finland, Italien, Nederländerna, Portugal, Spa-
nien, Storbritannien, Sverige och Österrike). EG respektive dess med-
lemsländer undertecknade inte avtalet vid detta tillfälle då den interna EG-
rättsliga kompetensfrågan ännu inte fastställts.

Konferensen, som pågått sedan 1993 med sammanlagt sex förhandlings-
sessioner, har sitt ursprung i FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992
(UNCED 1992). Den vid Rio-konferensen upprättade Agenda 21 reglerar
i kapitel 17 skyddet av den marina miljön inklusive de levande tillgångar-
na. Ett av programområdena för kapitel 17, område C, rör frågan om ett
hållbart nyttjande av, liksom bevarande av, de levande tillgångarna i det
fria havet.

I havsrättskonventionen regleras, något översiktligt, formerna för
samarbete avseende beståndsbevarande åtgärder för de fiskbestånd som
förekommer både inom ekonomiska zoner ut till 200 nautiska mil och i
det fria havet, s.k. gränsöverskridande fiskbestånd (jfr med konventionens
del V och del VII kapitel 2). I takt med att situationen för fiskbestånden
i världshaven kraftigt försämrats under senare år har kontroverser
uppkommit om den närmare innebörden av dessa samarbetsformer.

Flera kuststater har erfarit att fiskbestånden måste vårdas och att
överutnyttjande inte utgör en hållbar politik. Svårigheten har gällt hur den
havsrättsliga gränsen vid 200 nautiska mil skall kunna överbryggas så att
samma långtgående åtgärder för förvaltning och bevarande vidtas i såväl
det fria havet som i områden under nationell fiskejurisdiktion. Ett bety-
dande fiske försiggår utanför 200 nautiska mil och i synnerhet på sådana
platser där kontinentalsockeln löper utanför denna gräns.

Konferensens huvudsakliga mandat har varit att utarbeta ett rättsligt
instrument för hur denna situation långsiktigt skall lösas. Det nu antagna
avtalet ”Agreement for the Implementation of the Provisions of the United
Nations Convention on the Law of the Sea of 10 December 1982 Relating

Prop. 1995/96:140

48

to the Conservation and Management of Straddling Fish Stocks and Prop. 1995/96:140
Highly Migratory Fish Stocks” bygger på en samarbetsskyldighet för
kuststater och stater som fiskar på det fria havet utanför områden under
kuststaternas fiskejurisdiktion. Samarbetet skall ske i regionala organisa-
tioner eller arrangemang.

Det övergripande målet är att åstadkomma långsiktigt bevarande av
fiskbestånd och ett optimalt nyttjande av tillgångarna. En ledstjärna för all
fiskeverksamhet är att söka tillämpa en försiktighetsprincip samt att tillse
att beståndsbevarande åtgärder vidtas såväl i områden under nationell
fiskejurisdiktion som på det fria havet. Det nu framförhandlade avtalet är
inte formellt tillämpligt inom nationell fiskejurisdiktion, men kuststater
har en skyldighet att tillämpa samma beståndsbevarande åtgärder som
enligt avtalet skall gälla i det fria havet. Artiklarna 63, 64, 87 samt 116-
119 i havsrättskonventionen står i direkt relation till det framförhandlade
avtalet.

De regionala organisationerna eller arrangemangen skall vara öppna för
ansökan om medlemsskap från alla stater som har ett verkligt intresse i
fisket inom respektive organisationsområde. Ett viktigt moment i avtalet
är ramregleringen av den verkställighetsregim för bordande och inspektion
av fiskefartyg som skall upprättas inom ramen för de regionala organisa-
tionerna eller arrangemangen.

Den havsrättsliga principen om flaggstatsjurisdiktion på det fria havet
har genom avtalet modifierats vad gäller fiskefartyg. En inspekterande stat
ges rätt att vidta åtgärder mot fiskefartyg av annan flagg på det fria havet.
Dock har den inspekterande staten endast rätt att föra fartyget till hamn
för vidare inspektion vid fall av närmare specificerade allvarliga överträ-
delser och det är endast det bordade fartygets flaggstat som har rätt att
utöva vidare lagföring (frihetsberövande och åtal).

FAO.s uppförandekod för ansvarsfullt fiske

Ett mycket viktigt globalt arbete för bevarande av havets tillgångar pågår
i FAO, och resulterade under hösten 1995 i utarbetandet av en uppföran-
dekod för ansvarsfullt fiske ”International code of conduct for responsible
fishing”. En del i arbetet rör framtagande av riktlinjer för hur försiktig-
hetsprincipen skall tillämpas för fiske. Sverige var värd för ett möte i
Lysekil i den frågan i juni 1995.

Inom ramen för FAO-arbetet ligger även den av Sverige den 15
september 1994 godkända s.k. flaggkonventionen ”Agreement to promote
compliance with intemational conservation and management measures by
fishing vessels on the high seas”. För att kunna bevara havets tillgångar
är flaggkonventionen väsentlig eftersom den reglerar utflaggning av far-
tyg-

Förhandlingarna om uppförandekoden påbörjades 1992 och har inväntat
avslutningen av FN-förhandlingama om gränsöverskridande fiskbestånd
(se föregående avsnitt). Dessa två instrument, som båda härstammar från
UNCED 1992, utgör viktiga steg mot ett varaktigt nyttjande av havens
levande tillgångar och minskade risker för utfiskning och stora politiska

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

konflikter. FAO:s tekniska kommitté slutförde under tiden 25-29 septem- Prop. 1995/96:140
ber 1995 arbetet med att utforma uppförandekoden. Koden antogs under
FAO:s konferens i månadsskiftet oktober/november 1995.

Koden, som är frivillig och alltså inte ett bindande legalt instrument, är
global och omfattar allt fiske. Den innehåller riktlinjer och principer för
bl.a. fiskeriförvaltning, fångst, vidareförädling, vattenbruk och forskning
i syfte att undvika de senaste decenniernas utfiskning av viktiga bestånd
samt att åstadkomma ett varaktigt nyttjande.

Koden skall tolkas och tillämpas i enlighet med havsrättskonventionen.

Den skall också tolkas och tillämpas i överensstämmelse med relevanta
bestämmelser i konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd.

4.5.2 Den nuvarande regleringen av det svenska fisket

Den gemensamma fiskeripolitiken

Sverige omfattas som medlem i Europeiska unionen av den gemensamma
fiskeripolitiken. En utförlig beskrivning av politiken finns i prop. 1994/
95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen Del 2, bilaga 9.

Regelsystemet för den gemensamma fiskeripolitiken är uppbyggt på
Romfördragets bestämmelser om jordbruket och regleringen sker i huvud-
sak genom ett antal grundläggande förordningar som kompletteras med
åtskilliga tillämpningsförordningar. Förordningarna är direkt tillämpliga
i medlemsländerna.

Den gemensamma fiskeripolitiken omfattar enligt artikel 1 i förord-
ningen (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemen-
skapssystem för fiske och vattenbruk, nyttjandet av de levande till-
gångarna i vattnen och inom vattenbruket samt beredning och avsättning
av fiskeri- och vattenbruksprodukter om dessa verksamheter bedrivs inom
medlemsstaternas territorier eller i dess fiskevatten eller av gemenskapens
fiskefartyg.

De allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken är i fråga om
nyttjandet av tillgångarna att skydda och bevara de levande marina
akvatiska tillgångarna som är tillgängliga och får fångas och att se till att
dessa tillgångar långsiktigt nyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt
sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som är lämpliga för
sektorn varvid hänsyn skall tas till följderna för det marina ekosystemet
och producenters och konsumenters behov.

EG reglerar nyttjandet av tillgångarna bl.a. genom bestämmelser om
fredningszoner och fredningstider, minimimått för fisk som får fångas,
begränsningar av tillåtna fångstmängder, fördelning av kvoter samt regler
om fiskefartyg, redskap och metoder.

Fördelningen av tillgångarna mellan länderna bygger på den s.k. relativa
stabiliteten, vilket innebär att ett lands andel av fisketill gångarna i ett visst
vatten långsiktigt läggs fast för varje reglerad art.

Vidare träffas överenskommelser om fiske med tredje land i form av
fiskekonventioner och andra fiskeavtal. Gemenskapen är part i bl.a.
konventionen rörande fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i                 50

Östersjön och Bälten, konventionen om bevarande av Nordatlantens lax-

bestånd och konventionen för framtida multilateralt samarbete om fisket Prop. 1995/96:140
i Nordatlanten. Eftersom den gemensamma fiskeripolitiken innebär att
även den externa kompetensen i frågor som omfattas av denna politik till-
kommer gemenskapen ankommer det på gemenskapen att företräda med-
lemsländernas intressen i dessa konventioner. Sverige har därför följdrik-
tigt utträtt ur de nämnda konventionerna med följd att gemenskapen över-
tar Sveriges uppgifter som part.

Medlemsländerna får vidta åtgärder för bevarande och förvaltning av
tillgångarna i sina vatten under förutsättning att åtgärderna avser uteslu-
tande lokala bestånd som bara är av intresse för fiskare från den berörda
medlemsstaten eller tillämpliga endast på fiskare därifrån. En förut-
sättning är att åtgärderna är förenliga med målen för den gemensamma
fiskeripolitiken och inte mindre stränga än åtgärder som vidtagits av
gemenskapen.

I EG:s kontrollförordning (EEG) nr 2847/93 regleras insamlandet av
nödvändiga uppgifter för bl.a. resurspolitiken, exempelvis uppgifter om
fartyg, redskap, fiskeinriktning, fångster och landningar. Medlemsländerna
skall månadsvis meddela kommissionen vilka mängder som landats ur
olika bestånd. I förordningen ges bl.a. föreskrifter om loggboksplikt och
skyldighet att lämna landningsdeklaration samt anmälningsskyldighet vid
landning i annat land än flaggstaten.

Enligt förordningen skall varje land på sina vatten övervaka fisket och
därmed förbunden verksamhet. Detta innefattar inspektioner av bl.a. fiske-
fartyg och landningar av fisk. Landets egna fartyg som är verksamma
utanför gemenskapens vatten skall även kontrolleras. Det ankommer på
medlemsländerna att införa nationella system för att säkerställa kontrollen
av fiskefartygens verksamhet, registrering och loggböcker m.fl. hand-
lingar. En medlemsstat skall se till att lämpliga åtgärder vidtas vid över-
trädelser av den gemensamma fiskeripolitiken. De överträdelser som skall
kunna medföra sanktioner är exempelvis överfiske, användning av felak-
tiga redskap och underlåtenhet att lämna uppgifter eller anmäla land-
ningar. Åtgärderna skall vara av sådan art att de effektivt berövar de
ansvariga det ekonomiska utbytet av överträdelsen och avskräcker från
överträdelser av samma slag, exempelvis straff eller sanktioner i form av
förverkande av fångster och redskap eller indragning av licenser och andra
tillstånd.

De nationella fiskebestämmelserna

De svenska bestämmelserna om fisket finns i fiskelagen (1993:787).
Lagen reglerar rätten till fiske samt fisket inom Sveriges sjöterritorium
och inom Sveriges ekonomiska zon. I de fall som särskilt anges i lagen
gäller den även svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen.

Den ekonomiska zonen motsvarar i princip den tidigare svenska fiske-
zonen som från och med år 1978 utvidgades till att i huvudsak löpa efter
en mittlinje i förhållande till andra stater.

Till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och därmed
också fullständiga deltagande i den gemensamma fiskeripolitiken tillkom                 ^1

behov av ytterligare bestämmelser på fiskeområdet. Dessa föreskrifter Prop. 1995/96:140
infördes ursprungligen i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken (prop. 1994/95:75, bet. 1994/95JoU5, rskr.

1994/95:126). Sedan den 1 januari 1996 regleras emellertid fisket enbart
i fiskelagen (prop. 1995/96:8, bet. 1995/96JoU5, rskr. 1995/96:85). Det
innebär att alla nationella bestämmelser om fisket meddelas i fiskelagen,
inklusive sådana som kompletterar EG-förordningama på fiskeområdet,
medan lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
i princip handlar om övriga delar av den gemensamma fiskeripolitiken,
nämligen marknadsregleringen på fiskets område och strukturpolitiken
inom fisket. De nationella fiskebestämmelsema som berörs av havsrätts-
konventionen har således samlats i fiskelagen med följdförfattningar.

Enligt fiskelagen kan fiske inom sjöterritoriet ske i allmänt eller enskilt
vatten. Vad som föreskivs i fiskelagen om fisket i allmänt vatten gäller
även fisket i den ekonomiska zonen med de begränsningar som föranleds
av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Vidare gäller bestämmelserna
i fiskelagen även svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen i den
mån det föreskrivs särskilt i lagen. Fiskelagen sätter likhetstecken mellan
fisk, vattenlevande skaldjur och vattenlevande blötdjur på så sätt att vad
som föreskrivs om fisk även gäller för de övriga djuren. Däremot omfat-
tar fiskelagens regler inte vattenlevande däggdjur och alger.

Havsrättskonventionens bestämmelser om havsdäggdjuren är således för
närvarande inte en fråga för fiskelagstiftningen. I stället regleras detta i
jaktlagen (1987:259).

Fiske definieras i fiskelagen som verksamhet som syftar till att fånga
eller döda fritt levande fisk. Yrkesmässigt fiske bedrivs med stöd av
yrkesfiskelicens eller av utländsk fiskare med annat särskilt tillstånd att
bedriva yrkesfiske i Sveriges sjöterritorium eller Sveriges ekonomiska
zon.

Varje svensk medborgare far fiska i allmänt vatten och således även i
den ekonomiska zonen. Samma rätt har utländska medborgare som är
stadigvarande bosatta i landet. Andra utlänningars fiske inskränks till
användning av handredskap om inte annat medges i föreskrifter medde-
lade av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Föreskrifter för fiskevården kan avse användningen av fiskefartyg, fiske-
metoder eller redskap, fisket inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller
olika slags fisk inom en art, eller för vissa ändamål, fångst, omlastning,
bearbetning ombord, förvaring av fisk i sump, ilandföring, införsel till
landet och saluhållande av fisk som inte har en viss minsta storlek eller
som har fångats med otillåten fiskemetod eller otillåtet redskap.

Fiskelagen innehåller även bemyndiganden att meddela föreskrifter:

- om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen med

den begränsningen att fisket inte får avsevärt försvåras,

- som begränsar användningen av fiskeredskap för fritidsfisket och gör
användningen av fartyg vid yrkesmässigt fiske beroende av särskilt till-
stånd,

- om uppgiftsskyldighet för det yrkesmässiga fisket, och

- om märkning och utmärkning av redskap.                                          52

Bestämmelserna om fiskevård, hänsynen till naturvårdens intressen,

uppgiftsskyldighet samt märkning och utmärkning tillämpas även vid fiske Prop. 1995/96:140
utanför den ekonomiska zonen.

I fiskelagen finns vissa grundläggande bestämmelser om vilken hänsyn
en fiskande skall visa andra fiskande. Vidare skall redskap användas så
att de inte snärjs ihop med eller skadar andras redskap. Ingenting far
lämnas kvar efter avslutat fiske. Dessa regler gäller även for fisket utanför
den svenska ekonomiska zonen.

För kontroll av efterlevnaden av fiskebestämmelsema inom ramen för
den svenska fisketillsynen har fisketillsynsman, kustbevakningstjänsteman
eller polis rätt att fa tillträde till fartyg, fordon, områden, anläggningar,
byggnader, lokaler och andra utrymmen där fisk och utrustning for fisket
förvaras eller hanteras. Den som utövar tillsynen far göra de under-
sökningar och skall fa de upplysningar och den hjälp som behövs for
tillsynen.

Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium far efterlevnaden
av internationella överenskommelser om fiskevård och fiskets bedrivande
kontrolleras av de utländska myndigheter som anges i föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. En
sådan utländsk myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg
och ges tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt
ta del av de loggböcker och handlingar av betydelse for fisket som finns
ombord. Befälhavaren skall underlätta bordning och kontrollens genom-
förande i övrigt.

Överträdelser av föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandena
rörande fiskevård, hänsynen till naturvårdens intressen, märkning och
utmärkning av redskap, redskapsbegränsningar, uppgiftsskyldighet och
fartygstillstånd, inklusive försök och förberedelse, straffas med böter eller
fängelse i högst sex månader. Är det fråga om ett otillåtet trålfiske gäller
särskilda bestämmelser. Påföljden är då böter lägst 1000 kronor och högst
ett krontal som motsvarar etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i
motorn på det fiskefartyg som använts for bogsering av trålen, eller
fängelse i högst sex månader. För brott mot reglerna om hänsyn är påfölj-
den böter.

Den som försöker hindra genomförandet av den kontroll som utländska
myndigheter far göra döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller en befälhavare som bryter mot bestämmelsen om skyl-
dighet att underlätta bordning och kontrollens genomförande.

Fisk som varit föremål for brott enligt fiskelagen skall förverkas om det
inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller även redskap som använts
eller medförts vid brott om det inte är oskäligt liksom fiskefartyg och
andra hjälpmedel om det behövs for att förebygga brott. Som alternativ
kan värdeförverkande ske i stället. Möjligheterna att förverka är begrän-
sade vid överträdelser av lagens hänsynsregler.

Beslag far göras av sådant som skäligen kan antas ha betydelse for
utredningen av brottet eller som kan antas bli föremål för förverkande.

53

5 Kommentarer till konventionens delar

Prop. 1995/96:140

I detta avsnitt kommenteras konventionens samtliga 17 delar. Referenser
till bilagorna I-VIII finns i respektive inledningsavsnitt till konventionens
delar samt i enskilda artiklar. Bilaga IX och slutakten redovisas separat.

Tillämpningsavtalet behandlas under konventionens del XI, med referen-
ser till avtalets bilaga. På detta sätt far man en överblick av hur avtalet
påverkar del XI. Nedanstående kommentarer har följande struktur:

- en inledande beskrivning till respektive del;

- artikelvisa kommentarer med betoning på folkrättsliga aspekter;

- i artiklar som ger upphov till författningsförslag, görs hänvisningar till
avsnitt 6 ”Överväganden och förslag”.

Konventionens inledning

Inledningen anger de grundläggande principer som skall vara vägledande
vid en stats anslutning, nämligen en önskan att i samförstånd och samar-
bete lösa alla problem i samband med havsrätten och betrakta överens-
kommelsen som ett värdefullt bidrag till bevarandet av folkens fred,
rättvisa och framåtskridande. Det framhålls vidare att utvecklingen efter
Förenta nationernas konferenser om havsrätten, som hölls i Geneve 1958
och 1960, har understrukit behovet av en ny och allmänt godtagbar
konvention om havsrätten samt att problemen rörande havsområdena är
närbesläktade och bör behandlas som en helhet.

Inledningen uttrycker en önskan att konventionen skall skapa en
rättsordning för haven vilken bl.a. innebär en fredlig användning av
haven, ett rättvist och effektivt utnyttjande av deras naturtillgångar,
bevarande av deras levande tillgångar samt studium av och skydd för den
marina miljön, vilket även skulle gynna uppnåendet av en rättvis
ekonomisk världsordning som tar hänsyn till hela mänsklighetens
intressen och behov.

Staterna skall utveckla principerna i generalförsamlingens resolution
2749 (XXV) av innebörd att havsbottnen och dess underlag såväl som
dess naturtillgångar utanför nationell jurisdiktion utgör mänsklighetens
gemensamma arv, vars utforskning och utvinning skall genomföras till
hela mänsklighetens bästa.

Den internationella rättens fortgående utveckling och kodifiering av
havsrätten, som uppnås genom konventionen, kommer enligt inledningen
att stärka fred, säkerhet, samarbete och vänskapliga förbindelser mellan
alla nationer.

Slutligen fastslås att frågor, som inte regleras genom konventionen även
i fortsättningen skall styras av den allmänna folkrättens regler och
principer.

54

5.1 Del I (artikel 1)

Inledning

Artikel 1

Prop. 1995/96:140

Artikeln innehåller vissa definitioner, som främst tar sikte på havsbottnen
utanför gränserna för nationell jurisdiktion samt begreppet förorening av
den marina miljön. Den är långt ifrån uttömmande. Ytterligare definitioner
finns i konventionens övriga delar och bilagor. Av artikelns andra punkt
framgår att konventionen äger motsvarande tillämpning (mutatis mutandis)
för andra rättssubjekt än stater, däribland Europeiska gemenskapen.

5.2 Del II (artiklarna 2-33)

Territorialhav och angränsande zon

Konventionens del II innehåller bestämmelser om avgränsningen av och
ordningen i territorialhavet och den angränsande zonen. Dessa båda havs-
områden fann sin första internationella traktaträttsliga reglering i Genéve-
konventionen den 29 april 1958 angående territorialhavet och tilläggs-
zonen. Del II övertar åtskilliga av reglerna i Genévekonventionen, i vissa
fall dock med avsevärda modifikationer och tillägg. Det har t.ex. införts
bestämmelser om territorialhavets bredd (artikel 3), och nya bestäm-
melser om räta baslinjer (bl.a. artikel 7), oskadlig genomfart (artiklarna
17-26). Konventionen behandlar inte luftrummet som en särskild zon. Av
dess bestämmelser framgår emellertid att en kuststats suveränitet sträcker
sig till luftrummet över dess landterritorium, inre vatten och territorialhav.
Internationellt luftrum börjar således vid territorialhavets, och när det gäl-
ler arkipelagstater dess arkipelagvattens, yttre gräns (jfr artikel 2).

Kapitel 1. Allmänna bestämmelser

Artikel 2

I denna artikel anges rättslig status för territorialhavet, för luftrummet
över territorialhavet samt för territorialhavets botten och dess underlag.
Det fastslås att en kuststats suveränitet omfattar förutom dess landterri-
torium och inre vatten och, då det är fråga om en arkipelagstat dess arki-
pelagvatten, ett angränsande havsområde kallat territorialhav. Det anges
vidare att suveräniteten över territorialhavet skall utövas i enlighet med
denna konvention och andra folkrättsliga regler.

Kapitel 2. Territorialhavets gränser

Artiklarna 3-16 innehåller regler om territorialhavets utsträckning och hör
till de mest centrala i konventionen. I artiklarna 5-16 lämnas närmare
regler för dragning av baslinjer.

55

Artikel 3

Prop. 1995/96:140

Artikeln stadgar den rätt varje stat har att fastställa bredden av sitt
territorialhav ut till högst 12 nautiska mil räknat från baslinjer som
bestämts i enlighet med konventionen. Detta innebär en kompromiss
mellan å ena sidan de stater som traditionellt hävdat att territorialhavet
inte far vara bredare än tre nautiska mil, och å andra sidan stater som
hävdat rätten till bredare territorialhav, i vissa extrema fall ett territorial-
hav om upp till 200 nautiska mil. I dagsläget har över 120 stater ett
territorialhav om 12 nautiska mil medan ett femtontal stater, i strid med
dessa regler, försöker hävda ett bredare territorialhav.

Utvidgningen av Sveriges territorialhav till i normalfallet 12 nautiska
mil skedde den 1 juli 1979.

Artikel 4

Territorialhavets yttre gräns definieras som en linje på vilken varje
beräkningspunkt ligger på ett avstånd som svarar mot territorialhavets
bredd räknat från närmaste punkt på baslinjen.

Artikel 5

I normalfallet är baslinjen för beräkning av territorialhavets bredd identisk
med lågvattenlinjen utmed kusten, så som den anges i av kuststaten
officiellt erkända storskaliga sjökort.

Artikel 6

Vad gäller atollöar eller öar kantade av rev beräknas baslinjen med
ledning av revets lågvattenlinje mot havet, så som denna linje anges
genom lämplig symbol på av kuststaten officiellt erkända sjökort.

Artikel 7

Artikeln innehåller regler för användningen av s.k. räta baslinjer. Syftet
med att tillåta sådana är bl.a. att möjliggöra för en kuststat att innesluta
vattenområden som på grund av en nära relation med landområden
rimligen bör ha karaktären av inre vatten. Genom att använda räta bas-
linjer kan en stat även eliminera komplexa formationer, inklusive enklaver
i territorialhavet. som annars kunnat bli resultatet av en baslinjedragning
enligt artikel 5. Artikel 7 möjliggör i vissa fall att baslinjen fastställs
genom att sinsemellan förbinda lämpliga punkter. Denna metod far använ-
das endast där kustlinjen är djupt inskuren eller där en rad öar ligger
utmed kusten i dess omedelbara närhet.

Ett antal regler (punkterna 3. 4 och 6) uppställs i syfte att motverka
missbruk. Således far de räta baslinjerna inte avsevärt avvika från kustens
huvudriktning (punkt 3). Vidare far räta baslinjer inte dras till och från

56

lågvattenupphöjningar, om inte fyrar eller liknande anläggningar, som Prop. 1995/96:140
ständigt ligger ovanför vattenytan, har uppförts på dessa (punkt 4). I de
fall då metoden med räta baslinjer är tillämplig enligt punkt 1 far, vid
fastställandet av vissa baslinjer, kuststaten ta hänsyn till ekonomiska
intressen, som är karakteristiska för ifrågavarande område och vilkas
förekomst och vikt klart kan visas genom långvarig hävd (punkt 5).

Slutligen far en stat inte tillämpa systemet med räta baslinjer på sådant
sätt att en annan stats territorialhav därigenom avstängs från det fria havet
eller från en ekonomisk zon (punkt 6).

Artikel 8

I artikeln definieras inre vatten som vattenområden vilka ligger på
baslinjens landsida och därför inte skall räknas som territorialhav. Denna
bestämmelse gäller inte arkipelagvatten, för vilka särskilda beräknings-
grunder ges i del IV. Artikeln anger vidare att i de fall då dragandet av
en rät baslinje, i enlighet med den metod som anges i artikel 7, medför
att vattenområden som inte tidigare betraktats som inre vatten men som
nu innesluts av den räta baslinjen och därför betraktas som inre vatten,
skall rätt till oskadlig genomfart enligt konventionens bestämmelser gälla
i dessa vattenområden.

Artikel 9

Vid flodmynningar följer baslinjen en rät linje tvärs över mynningen
mellan punkter belägna på strändernas lågvattenlinje.

Artikel 10

Artikeln avser endast bukter vilkas kuster tillhör en och samma stat. Med
en bukt avses i konventionen en väl markerad inbuktning i kustlinjen vars
sträckning in i landet står i sådant förhållande till mynningens bredd att
den innehåller ett vattenområde omslutet av land och utgör mer än bara
en obetydlig krökning av kusten.

Artikeln anger vidare beräkningsgrunder för bestämningen av vad som
enligt konventionen anses som en bukt. Huvudprincipen är att en
inbuktning inte skall anses som en bukt om dess yta inte är minst lika stor
som ytan av en halvcirkel vars diameter är en linje dragen tvärs över
inbuktningens mynning (punkt 2).

Om en inbuktning till följd av öar har mer än en mynning, skall
halvcirkeln dras med en diameter motsvarande summan av längderna av
linjen tvärs över de olika mynningarna. Öar inom en inbuktning skall
beräknas som om de utgjorde en del av vattenområdet i inbuktningen
(punkt 3).

När avståndet mellan lågvattenpunktema vid en bukts naturliga mynning
är kortare än 24 nautiska mil far en linje dras mellan dessa båda
lågvattenpunkter. Det vatten som därigenom innesluts skall anses som inre

57

vatten (punkt 4).                                                       Prop. 1995/96:140

När avståndet mellan lågvattenpunktema vid en bukts naturliga mynning
är längre än 24 nautiska mil, far en rät baslinje på 24 nautiska mil dras
inne i bukten på sådant sätt att den innesluter största möjliga vattenområ-
den (punkt 5).

För s.k. historiska bukter gäller särskilda regler liksom då undantags-
reglerna om räta baslinjer skall tillämpas enligt artikel 7.

Artiklarna 11 och 12

Dessa artiklar ger regler för hamnar och redder. Vid beräkning av territo-
rialhavet gäller beträffande hamnar, att permanenta anläggningar som
utgör en integrerad del av hamnsystemet anses utgöra en del av kusten.
Permanenta hamnanläggningar omfattar inte anläggningar utanför kusten
(s.k. off-shore anläggningar) eller konstgjorda öar. Redder som normalt
används för lastning, lossning och ankring av fartyg skall även ifall de
ligger helt eller delvis utanför territorialhavets yttre gräns innefattas i
territorialhavet.

Artikel 13

Beträffande lågvattenupphöjningar, dvs. land som vid högt tidvatten är
beläget under havsytan, gäller att det kan generera eget territorialhav
endast om det har förbindelse med annat territorialhav. Lågvattenlinjen på
upphöjningen kan i sådant fall användas som baslinje för beräkning av
territorialhavets bredd. När en lågvattenupphöjning i sin helhet ligger
längre bort från fastlandet eller från en ö än bredden av territorialhavet
saknar den eget territorialhav.

Artikel 14

Kuststaten har med hänsyn till olika omständigheter rätt att vid faststäl-
lande av sina baslinjer kombinera de beräkningsmetoder som redovisas i
ovanstående artiklar.

Artikel 15

I fall, då två staters kuster ligger mittemot eller intill varandra, gäller som
princip att territorialhavet inte far överskrida en mittlinje (i 1958 års kon-
vention om territorialhavet och tilläggszonen på svenska benämnt median-
linje) på vilken varje beräkningspunkt ligger på lika stort avstånd från
närmaste punkter på de baslinjer från vilka bredden av vardera statens
territorialhav beräknas.

Denna bestämmelse gäller dock inte där det till följd av historisk hävd
eller andra särskilda omständigheter är nödvändigt att avgränsa de båda
staternas territorialhav på annat sätt.

58

Artikel 16

Prop. 1995/96:140

I denna artikel lämnas anvisningar hur avgränsningar skall utmärkas.
Vidare föreskrivs att kuststaten har skyldighet att offentliggöra sjökort
eller förteckningar över geografiska koordinater och deponera ett exemplar
av varje sådant sjökort eller förteckning hos Förenta nationernas general-
sekreterare.

Kapitel 3. Oskadlig genomfart i territorialhavet

Reglerna om rätten till oskadlig genomfart (innocent passage) återfinns
framförallt i artiklarna 17-32, men även i artikel 8. Konventionen
definierar ”genomfart” i artikel 18 respektive ”oskadlig genomfart” i
artikel 19. Oskadlig genomfart innefattar inte rätt till överflygning eller
rätt till undervattenspassage.

Avsnitt A. Regler för alla fartyg

Artikel 17

Artikeln fastställer den fundamentala rätten för alla stater till oskadlig
genomfart genom territorialhavet för alla kategorier av fartyg, inklusive
örlogsfartyg. Bestämmelserna om oskadlig genomfart bygger på 1958 års
Genévekonvention om territorialhavet och tilläggszonen.

Sverige avskaffade den 1 januari 1995 kravet på föranmälan för stats-
fartyg vid oskadlig genomfart av svenskt territorialhav.

Artikel 18

Enligt denna artikel omfattar genomfart rätten att passera genom terri-
torialhavet utan att inlöpa till inre vatten, liksom att inlöpa till eller gå till
havs från inre vatten respektive att anlöpa en redd eller hamnanläggning
utanför inre vatten. Genomfarten skall vara oavbruten och skyndsam men
innefattar dock rätt att stoppa och ankra i den omfattning detta samman-
hänger med normal navigation eller blir nödvändigt på grund av force
majeure eller nöd eller vid hjälp till personer, fartyg eller luftfartyg i nöd.

Denna definition av genomfart överensstämmer i stort med definitionen
i 1958 års territorialhavskonvention (artikel 14.2 och 14.3). Tre nya ele-
ment i artikel 18 skiljer dock definitionerna åt. För det första anger havs-
rättskonventionen att en hamn kan vara belägen utanför inre vatten. För
det andra stadgas det uttryckligen att genomfart skall vara oavbruten och
skyndsam. För det tredje ges fartyg under genomfart uttryckligen rätt att
stanna och ankra för att ge assistens åt personer, fartyg och luftfartyg i
fara eller nöd.

59

Artikel 19

Prop. 1995/96:140

Artikeln anger innebörden av begreppet oskadlig genomfart. Genomfart
definieras som oskadlig om den inte stör kuststatens fred, ordning eller
säkerhet. Oskadlig genomfart skall ske i enlighet med konventionen och
andra folkrättsliga regler.

I artikeln lämnas en uppräkning av handlingar inom territorialhavet, som
skall anses störa kuststatens fred, ordning eller säkerhet (punkt 2 a-1).
Denna lista av handlingar är uttömmande och ger kuststaten möjlighet att
bedöma om en genomfart är oskadlig eller inte. Handlingarna skall för att
diskvalificera genomfarten som oskadlig ha begåtts inom territorialhavet.
Detta innebär att varje bedömning av oskadlighet måste göras på basis av
handlingar begångna i territorialhavet. I punkt 2 a angående hot om eller
användning av våld görs en hänvisning till de principer som kommer till
uttryck i Förenta nationernas stadga.

Artikel 20

Artikeln, som skall läsas i samband med den föregående, stipulerar att
ubåtar och andra undervattensfarkoster, vid oskadlig genomfart, skall
framföras i övervattensläge och föra flagg.

Artikel 21

Enligt punkt 1 far en kuststat anta lagar och förordningar i enlighet med
konventionens bestämmelser och andra folkrättsliga regler om oskadlig
genomfart med avseende på alla eller något av de ämnen som uppräknas
i artikelns punkt 1 a-h. Denna detaljerade beskrivning av kuststatens rätt
att anta lagar och förordningar saknar motsvarighet i 1958 års konvention
om territorialhavet och tilläggszonen.

Kuststatens regelverk kan avse säkerhet för sjöfarten, för installationer,
kablar eller rörledningar eller ha till syfte att skydda havets levande till-
gångar, förhindra överträdelser av kuststatens lagar och föreskrifter om
fiske, tullar, skatter, invandring eller hälsovård m.m, för att bevara kust-
staters miljö och förhindra förorening av denna samt beträffande marin-
vetenskaplig forskning och hydrografisk kartläggning.

I punkt 2 stadgas att sådana lagar och förordningar inte skall avse
utformning, konstruktion, bemanning eller utrustning av utländska fartyg,
om de inte ger uttryck för allmänt accepterade internationella regler eller
standarder (exempelvis antagna av IMO ”International Maritime Organi-
zation"). Denna bestämmelse påverkar dock inte kuststatens rätt att
exempelvis vidta och verkställa nationella regelverk för anlöpande av
hamn. Den påverkar inte heller en stats rätt att föreskriva högre standard
för sina egna fartyg. Vidare föreskriver artikeln publiceringsskyldighet för
sådana lagar och förordningar antagna av kuststaten (punkt 3). Utländska
fartyg under oskadlig genomfart skall iaktta alla sådana lagar och förord-
ningar, liksom alla allmänt accepterade internationella förordningar om
förhindrande av kollisioner till sjöss (punkt 4).

60

Artikel 22

Prop. 1995/96:140

Artikeln meddelar regler om farleder och trafiksepareringssystem i terri-
torialhavet. När sjösäkerheten så kräver far kuststaten ålägga utländska
fartyg, som utövar rätten till oskadlig genomfart, att använda farleder och
trafiksepareringssystem som staten anvisar eller föreskriver för reglering
av fartygs genomfart. Detta gäller särskilt tankfartyg, atomdrivna fartyg
och fartyg lastade med atomsubstans eller andra farliga eller skadliga
substanser eller ämnen.

Vid anvisande av farleder och föreskrivande av trafiksepareringssystem
skall kuststaten ta hänsyn till rekommendationer av behörig internationell
organisation (IMO) samt till farleder som av hävd används av interna-
tionell sjöfart.

Artikel 23

Artikeln föreskriver att atomdrivna utländska fartyg och andra utländska
fartyg lastade med atomsubstans eller andra ämnen med inneboende
farliga eller skadliga egenskaper, vid utövande av rätten till oskadlig
genomfart i territorialhavet, skall medföra de dokument och iaktta de
särskilda försiktighetsmått som internationella överenskommelser fastställt
för sådana fartyg.

Artiklarna 24 och 25

Artikel 24 specificerar kuststatens skyldigheter vad avser andra fartygs rätt
till oskadlig genomfart av dess territorialhav, medan artikel 25 behandlar
kuststatens rätt att skydda sig mot genomfart som inte är oskadlig.

Det åligger kuststaten, enligt artikel 24, att inte hindra utländska fartygs
oskadliga genomfart annat än med stöd av konventionen och att behandla
utländska fartyg på ett icke diskriminerande sätt (punkt 1 a-b). Vidare
skall kuststaten offentliggöra de kända faror för sjöfarten som finns i dess
territorialhav (punkt 2).

Kuststaten har dock enligt artikel 25 rätt att, när fartyget är på väg till
inre vatten eller skall anlöpa en hamnanläggning utanför inre vatten, vidta
nödvändiga åtgärder för att hindra varje överträdelse av de villkor som
gäller för fartygets tillträde.

Vidare får kuststaten tillfälligt häva rätten till oskadlig genomfart för
utländska fartyg inom särskilt angivna områden av sitt territorialhav, om
en sådan åtgärd är av väsentlig betydelse för skyddet av statens säkerhet,
varmed även förstås vapenövningar. En förutsättning är att kuststaten inte
formellt eller faktiskt diskriminerar mellan utländska fartyg, samt att
åtgärden blivit vederbörligen kungjord (jfr punkt 3).

Artikel 26

Rätten till fri genomfart innebär även att utländska fartyg inte far krävas
på avgifter enbart för att passera genom territorialhavet. Däremot far

61

avgifter utkrävas av utländska fartyg, utan diskriminering, som betalning Prop. 1995/96:140
for särskilda tjänster som fartyget åtnjutit.

Avsnitt B. Regler för handelsfartyg och statsfartyg som används
för kommersiella ändamål

Artikel 27 (straffrättslig jurisdiktion) och artikel 28 (civilrättslig jurisdik-
tion) är i stort sett tagna från 1958 års territorialhavskonvention (artiklarna
19 och 20), men den straffrättsliga jurisdiktionen har utvidgats till att
omfatta den ekonomiska zonen (del V) och bestämmelserna om skydd och
bevarande av den marina miljön (del XII).

Artikel 27

För utövande av straffrättslig jurisdiktion inom territorialhavet uppställer
artikel 27 vissa restriktioner. Om det inte handlar om ett fartyg som är på
ingående till kuststatens inre vatten eller på väg ut från detta, bör
kuststaten inte utöva sin straffrättsliga jurisdiktion för att anhålla någon
person eller göra efterforskning med anledning av brott som begåtts
ombord på fartyget under dess genomfart. Undantag görs bl.a. för brott
som är av sådan art att det stör freden i landet eller ordningen på
territorialhavet samt när åtgärderna är nödvändiga för att bekämpa olaga
handel med narkotika eller med psykotropa ämnen.

Med undantag för reglerna i del XII eller med hänsyn till överträdelser
av lagar och förordningar antagna enligt del V, far kuststaten inte vidta
åtgärder ombord på fartyg under genomfart i territorialhavet med anled-
ning av brott begånget innan fartyget passerat in i territorialhavet.

Innehållet i artikeln överensstämmer med allmän folkrätt.

Artikel 28

Bestämmelserna i artikel 28 om civilrättslig jurisdiktion liknar dem i
artikel 27 angående straffrättslig jurisdiktion. Således bör kuststaten inte
hejda eller omdirigera ett utländskt fartyg som passerar genom territorial-
havet för att utöva civilrättslig jurisdiktion över en person ombord på
fartyget.

Kuststaten far inte, med avseende på fartyget, på civilrättslig grund
vidta exekutiva åtgärder eller kvarstad utom såvitt avser förpliktelser eller
ansvar som fartyget har ådragit sig under eller före dess genomfart av
kuststatens sjöterritorium. Kuststaten har dock rätt att i enlighet med sin
lagstiftning göra utmätning i eller beslag av ett utländskt fartyg eller
belägga detta med kvarstad, när fartyget ligger still i territorialhavet eller
passerar genom detta efter att ha lämnat inre vatten.

62

Avsnitt C. Regler för örlogsfartyg och andra statsfartyg som
används i icke-kommersiellt syfte

Artikel 29

Artikeln definierar vad som i konventionen skall anses som örlogsfartyg.
Definitionen följer i stort den i 1958 års konvention om det fria havet,
dock att begreppet örlogsfartyg genom havsrättskonventionen fått ett bre-
dare tillämpningsområde med bestämningen av tillhörighet till en stats
väpnade styrkor ”armed forces” och inte som tidigare ”naval forces”. På
ett flertal ställen i konventionen gäller andra regler för örlogsfartyg än för
civila fartyg, t.ex. artiklarna 30-32, 95, 107, 110, 111 och 236.

Artikel 30

Om ett örlogsfartyg inte rättar sig efter kuststatens lagar och föreskrifter
beträffande genomfart av territorialhavet och inte beaktar framförd anmo-
dan om att rätta sig därefter, har kuststaten rätt att kräva att fartyget ome-
delbart lämnar territorialhavet.

Artiklarna 31 och 32

För skador som ett örlogsfartyg eller annat statsfartyg, som nyttjas i icke-
kommersiellt syfte, förorsakar kuststaten gäller i enlighet med allmänna
folkrättsliga regler internationellt ansvar för flaggstaten (artikel 31). Arti-
kel 32 stadgar att inget i konventionen skall påverka immuniteten för
örlogsfartyg och andra statsfartyg som används i icke-kommersiellt syfte,
med undantag för bestämmelserna i artiklarna 17-26, 30 och 31.

Kapitel 4. Angränsande zon

Artikel 33

Inom den s.k. angränsande zonen, som maximalt far sträcka sig ut till 24
nautiska mil räknat från baslinjen, kan kuststaten utöva nödvändig kontroll
för att hindra överträdelser av sina lagar och förordningar om tullar,
skatter, invandring eller hälsovård samt hindra och bestraffa de överträ-
delser av ovan nämnda lagar som begåtts inom dess territorium eller terri-
torialhav (se vidare avsnitt 6.2).

5.3 Del III (artiklarna 34-45)

Sund som används för internationell sjöfart

Genom detta avsnitt skapas, i förhållande till tidigare gällande regler i
såväl allmän folkrätt som i 1958 års konventionen om territorialhavet och
tilläggszonen, en ny huvudregel för genomfart genom internationella sund,
den s.k. transitpassagen. Passagerätten i internationella sund, dvs. sund
som täcks av territorialhav och genom vilka det förekommer internationell

Prop. 1995/96:140

63

sjöfart, har alltid varit en viktig fråga inom havsrätten. Ekonomiska och Prop. 1995/96:140
strategiska intressen har samverkat till en strävan, särskilt från stormakters
sida, att tillförsäkra sig så fri och säker passagerätt som möjligt genom
dessa sund. I vissa sund, ibland kallade ”historiska sund”, har sedan
gammalt gällt särskilda regler. Exempel på sådana sund är Bosporen och
Dardanellema, Magellans sund samt Öresund och sundet mellan Sverige
och Åland. Genom utvidgningen av territorialhaven från tre eller fyra nau-
tiska mil till 12 nautiska mil har antalet internationella sund kommit att
väsentligt öka. Vattenvägar som är mindre än 24 nautiska mil breda blir
nu ofta täckta av territorialhav. Tidigare var bara sund av en bredd av 6
nautiska mil eller möjligen 8 nautiska mil täckta av territorialhav. Under
den tredje havsrättskonferensen 1974-1982 restes därför krav från stater
med världsomspännande strategiska intressen på en ovillkorlig rätt till fri
passage genom internationella sund. Detta blev en viktig del i avväg-
ningen av skilda intressen och i praktiken ett villkor för utvidgningen av
territorialhavet till 12 nautiska mil. I konventionen har därför skapats ett
nytt begrepp, transitpassage, som i internationella sund ger en friare
passagerätt än oskadlig genomfart. Så länge syftet med fri navigering och
överflygning är fortlöpande och sker utan dröjsmål far bl.a. undervattens-
fartyg vid transitpassage gå i undervattensläge och militära plan far företa
överflygning i stridsformering. Örlogsfartyg äger sända upp och landa
flygplan så länge detta är i överensstämmelse med god navigationspraxis.
En kuststat far inte stänga ett internationellt sund ens för militära övningar
(artikel 44). De nya reglerna gäller dock inte i historiska sund (artikel 35
c).

Kapitel 1. Allmänna bestämmelser

Artikel 34

Artikeln definierar rättslig status för vattenområden som utgör sund vilka
används för internationell sjöfart (s.k. internationella sund). Det fastslås
att de särskilda regler som fastställs i del III för genomfart genom sunden
inte i något annat avseende påverkar rättsstatus för vatten som utgör
sådana sund eller rätten för de vid sundet belägna staterna att utöva sin
suveränitet eller jurisdiktion över dessa vatten, inklusive luftrummet över
dem, eller över deras botten med underlag.

Med förbehåll för reglerna om rätten till transitpassage genom sunden
bevarar de vid sundet belägna staterna således sedvanlig folkrättslig juris-
diktion och suveränitet över det av sundet omfattade territorialhavet.

Artikel 35

Enligt artikeln berör bestämmelserna i del III inte:

- inre vatten i ett sund, utom i de fall då dragningen av en rät baslinje
enligt metoden i artikel 7 medför att områden som tidigare inte räknats
som inre vatten nu gör det,

64

- rättsordningen för vatten utanför territorialhavet, såsom ekonomiska
zoner eller fritt hav, samt

- rättsreglerna i sund där genomfarten helt eller delvis är reglerad genom
sedan gammalt gällande internationella konventioner som särskilt rör
sådana sund (s.k. historiska sund).

Den sistnämnda undantagsbestämmelsen är relevant för bl.a. Öresunds
rättsliga status liksom för havsområdet mellan Sverige och Älandsöama
(se vidare avsnitt 6.1.2).

Artikel 36

Artikeln innehåller ytterligare undantagsbestämmelser för internationella
sund. Om det i sundet finns en led genom fritt hav eller genom en eko-
nomisk zon som är lika lämplig i navigeringshänseende är reglerna i del
III om transitpassage inte tillämpliga i sundet.

Denna bestämmelse har haft särskild betydelse för Sverige, då det vid
sjöterritoriets utvidgning år 1979 uppstod "nya" sund, som inte omfatta-
des av regimen för traditionella sund och därmed skulle underkastas
reglerna för transitpassage. Frågan löstes för svensk del genom ett avtal
med Danmark av den 25 juni 1979 varigenom det etablerades en korridor
av fritt hav i Kattegatt och i södra Östersjön.

Kapitel 2. Transitpassage

Artikel 37

Artikeln inleder avsnittet om transitpassage och beskriver dess använd-
ningsområde genom en definition av begreppet internationellt sund.
Sundet skall utnyttjas av internationell sjöfart och förbinda en del av det
fria havet eller av en ekonomisk zon och en annan del av det fria havet
eller av en ekonomisk zon.

Artikel 38

Artikeln avhandlar en av de grundläggande reglerna i modem havsrätt,
nämligen rätten för alla fartyg och luftfartyg till transitpassage genom i
artikel 37 närmare definierade internationella sund.

Artikeln anger det rättsliga innehållet av begreppet transitpassage. Punkt
1 innehåller en undantagsbestämmelse som innebär att om sundet ligger
mellan en ö som tillhör en vid sundet belägen stat och dess fastland, far
transitpassage inte äga rum, om det på öns havssida finns en led genom
det fria havet eller genom en ekonomisk zon, som är lika lämplig i
navigeringshänseende.

Transitpassage i sig förutsätter oavbruten passage utan dröjsmål genom
sundet från en del av det fria havet eller ekonomisk zon till en annan del
av det fria havet eller ekonomisk zon.

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

Prop. 1995/96:140

65

Artikel 39

Prop. 1995/96:140

Huvudregeln är att ett fartyg eller luftfartyg under transitpassage skall gå
framåt utan dröjsmål och avstå från varje hot om eller bruk av våld mot
de vid sundet belägna staternas suveränitet, territoriella integritet eller
politiska oberoende, eller på något annat sätt är i strid med de folkrättsliga
principer som är nedsatta i FN-stadgan.

Vid transitpassage skall fartyg och luftfartyg avstå från aktiviteter som
är följder av det normala sättet för en oavbruten och skyndsam passage,
med undantag för en nödsituation. Det bör noteras att artikeln saknar en
motsvarande, detaljerad uppräkning av situationer som beskriver när en
genomfart inte skall betraktas som oskadlig (jfr artikel 19).

Vidare skall allmänt accepterade internationella regler för säkerheten till
sjöss inbegripet de internationella reglerna till förhindrande av kollisioner
till sjöss, liksom bestämmelser mot havsföroreningar iakttagas (jfr dock
artikel 236 angående statsfartyg). Luftfartyg i transitpassage skall iaktta
de regler som fastställts av FN:s luftfartsorganisation, ICAO, och lyssna
på föreskriven radio eller nödfrekvens.

Ubåtar har i internationella sund rätt till transitpassage i undervattens-
läge. Detta är inte direkt uttryckt i konventionen, men genom hänvis-
ningen i artikelns punkt 1 c till normalt bruk (normal mode) anses ubåtar
ha rätt att framföras på ett för sådana farkoster normalt sätt, alltså i
undervattensläge.

Artikel 40

I denna artikel föreskrivs att marinvetenskaplig forsknings- och sjömät-
ningsverksamhet inte far äga rum under transitpassage utan förhands-
tillstånd av de vid sundet belägna staterna. Reglerna om marinvetenskap-
lig forskning i allmänhet finns i konventionens del XIII.

Artikel 41

Artikeln ger på ett detaljerat sätt (punkt 1-7) de vid sundet belägna
staterna rätt att anvisa farleder och föreskriva trafiksepareringsregler i
överensstämmelse med allmänt erkända internationella föreskrifter. Dessa
regler skall antas av FN:s sjöfartsorganisation , IMO.

Artikel 42

Utöver den i artikel 41 fastställda rätten till trafikreglering ges i artikel 42
de vid sundet belägna staterna rätt att införa bestämmelser i enlighet med
internationella regler om miljöskydd beträffande fiskefartyg och fiske-
förbud inklusive förvaring ombord av fiskeredskap samt lastning och
lossning av varor, pengar eller personer i.strid med kuststatens tull-,
skatte-, immigrations- eller hälsovårdslagstiftning. Dessa nationella lagar
och föreskrifter far inte diskriminera utländska fartyg och inte i praktiken
begränsa rätten till transitpassage.

66

När det gäller fartyg och luftfartyg, som åtnjuter suverän immunitet Prop. 1995/96:140
(örlogsfartyg och andra icke-kommersiella statsfartyg, jfr artikel 32) är
flaggstaten/registerstaten internationellt ansvarig for varje förlust eller
skada som de vid sundet belägna staterna lider på grund av detta.

Artikel 43

Artikeln ålägger de vid sundet belägna staterna och de stater som utnyttjar
ett sund en samarbetsskyldighet om installation och underhåll av utrust-
ning till stöd för den internationella sjöfarten och om förhindrande och
kontroll av föroreningar från fartyg.

Artikel 44

Enligt artikeln skall de vid sundet belägna staterna inte hindra transit-
passage. Det åligger dessa stater att offentliggöra upplysningar om kända
faror för navigering eller överflygning. Rätten till transitpassage far inte
suspenderas, ens tillfälligt.

Artikel 45

Enligt denna artikel gäller reglerna för oskadlig genomfart i territorial-
havet för sund som, enligt del II kapitel 3, används för internationell
sjöfart men som undantas från reglerna om transitpassage enligt konven-
tionens artikel 38.1, eller som förbinder en del av det fria havet eller en
ekonomisk zon med främmande stats territorialhav.

Rätten till oskadlig genomfart i de ovan nämnda fallen far inte upphä-
vas. Denna bestämmelse svarar mot 1958 års territorialhavskonvention
artikel 16.4, dock med tillägg av det nya begreppet ekonomisk zon
”exclusive economic zone” (jfr artikel 37). Genomfarten i denna typ av
sund gäller inte rätten till överflygning för luftfartyg eller navigation i
undervattensläge för ubåtar (sådan genomfart gäller endast för den i
havsrättskonventionen definierade transitpassagen).

5.4 Del IV (artiklarna 46-54)

Arkipelagstater

Artiklarna 46-54 uppställer havsrättsliga regler för arkipelagstater, ett med
konventionens införande helt nytt havsrättsligt begrepp. Reglerna har
utvecklats med hänsyn till östater, och ger dessa stater ett större jurisdik-
tionsområde. Reglerna om arkipelagstater innebär vidare, att farvattnen
inom baslinjerna inte nödvändigtvis är inre vatten, varför oskadlig genom-
fart, transitpassage och överflygning för utländska luftfartyg i stor omfatt-
ning är möjlig.

67

Artikel 46

Prop. 1995/96:140

Artikeln fastlägger terminologin för begreppen arkipelagstat och arkipe-
lag.

Definitionen av en arkipelag är en grupp öar, inbegripet delar av öar,
mellanliggande vatten och andra naturföreteelser som är så nära samman-
länkade med varandra att dessa öar, vatten och andra naturföreteelser
bildar en egen geografisk, ekonomisk och politisk enhet eller vad som
historiskt har ansetts som en sådan. Av denna definition skapas begreppet
arkipelagstat, som kan bestå av en eller flera arkipelager men som saknar
anknytning till en kontinent. Av definitionen följer att en kontinentalstat
inte kan göra anspråk på arkipelaghav. Indonesien och Filippinerna utgör
exempel på arkipelagstater (som till antalet anses uppgå till ett tjugotal).

Artikel 47

Artikeln fastställer att en arkipelagstats baslinjer sträcker sig mellan de
yttersta punkterna på de yttersta öama och torrlagda rev. Utgångspunkten
för dragning av räta baslinjer i konventionens artikel 7 modifieras av
denna bestämmelse. Vid dragning av räta baslinjer gäller att dessas längd
som huvudregel inte bör överstiga 100, under vissa förutsättningar 125
nautiska mil. De far vidare inte dragas på ett sätt som märkbart avviker
från arkipelagens huvudform. Vidare får räta baslinjer komma till använd-
ning endast om i det inneslutna området inom dessa baslinjer förhållandet
mellan vattenområde och landområde är mellan 1 till 1 och 9 till 1.

Artikel 48

Fastställandet av baslinjerna (se artikel 47) kompletteras av en bestäm-
melse i artikel 48 av innebörd att bredden av territorialhavet, den angrän-
sande zonen, den ekonomiska zonen och kontinentalsockeln skall mätas
från de arkipelagbaslinjer som dragits i enlighet med artikel 47.

Artikel 49

En arkipelagstats suveränitet omfattar de vatten som omges av arkipelag-
baslinjer vilka dragits enligt artikel 47 (arkipelagvatten), oavsett vatten-
djupet eller avståndet från kusten. Suveräniteten omfattar luftrummet över
arkipelagvattnen samt bottnen med underlag och de tillgångar som finns
där.

I punkt 4 slås fast att reglerna om oskadlig genomfart i arkipelagvatten
(jfr artikel 52) inte i andra hänseenden påverkar arkipelagvattnens rättsliga
status.

68

Artikel 50

Prop. 1995/96:140

Artikeln anger rätten för arkipelagstaten att i enlighet med konventionens
artiklar 9, 10 och 11 avgränsa delar av arkipelagvattnet som inre vatten.
Dessa bestämmelser gäller dragning av baslinjer vid flodmynningar,
bukter och hamnar. Artikel 7, om räta baslinjer där kustlinjen är mycket
oregelbunden och djupt inskuren, gäller således inte for arkipelagstater.
Denna avgränsning av inre farvatten har betydelse for den rätt till oskadlig
genomfart i arkipelagvattnet, som utländska fartyg har enligt artikel 52.

Artikel 51

Enligt denna artikel är arkipelagstater förpliktade att respektera existe-
rande avtal med andra stater samt att erkänna grannstaters traditionella
fiskerättigheter och annan legitim verksamhet i vissa områden inom
arkipelagvattnet. De skall även fortsättningsvis respektera andra staters
existerande undervattenskablar. Hänvisningen till artikel 49 innebär, att
arkipelagstatema trots bestämmelserna i artikel 51 äger upprätthålla suve-
ränitet över områden där gällande avtal, undervattenskablar och traditio-
nella fiskerättigheter förekommer.

Artikel 52

Med förbehåll för artikel 53 och utan hinder av artikel 50 har alla staters
fartyg rätt till oskadlig genomfart genom arkipelagvatten enligt del II
kapitel 3. Passagerätten kan under vissa omständigheter, om det är
väsentligt för arkipelagstatens säkerhet, tillfälligt suspenderas.

Artikel 53

Artikeln inför begreppet ”arkipelagisk genomfart i farleder”, som i allt
väsentligt liknar transitpassagen i internationella sund. Artikeln ger
arkipelagstaten rätt att anvisa farleder och luftleder genom och över dess
arkipelagvatten och i angränsande territorialhav (punkt 1).

I punkt 3 definieras begreppet såsom rätten till normal navigering och
överflygning syftande endast till oavbruten, skyndsam och fri passage
mellan en del av det fria havet eller en exklusiv ekonomisk zon och en
annan del av det fria havet eller en exklusiv ekonomisk zon. Denna
bestämmelse ger ubåtar rätt till genomfart i undervattensläge (jfr artikel
39.1 c).

Om arkipelagstaten inte anvisar sådana farleder eller luftleder, kan
rätten till arkipelagisk genomfart i farleder utövas i de farleder som
normalt används för internationell sjöfart (punkt 12). Artikeln innehåller
vidare regler för hur farleder och luftleder skall upprättas. Artikelns punkt
1-5 och 12 gäller både farleder och luftleder, medan punkt 6-11 gäller
endast farleder.

69

Artikel 54

Prop. 1995/96:140

Artikeln berör skyldigheterna för fartyg och luftfartyg under passage
genom arkipelagvattnet. Hänvisning görs till vissa av reglerna i del III,
kapitel 2 om transitpassage, varvid föreskrivs att artiklarna 39, 40, 42 och
44 skall tillämpas på motsvarande sätt vid arkipelagisk genomfart.

5.5 Del V (artiklarna 55-75)
Ekonomisk zon

Konventionens del V reglerar rätten för kuststater att inrätta en ekono-
misk zon (exclusive economic zone) med en största bredd om tvåhundra
nautiska mil från baslinjerna (motsvarande ungefär 37 landmil). Tillska-
pandet av detta nya begrepp, den ekonomiska zonen, innebär en väsentlig
utvidgning av kuststatens jurisdiktionsområde. Det som tidigare var fritt
hav har i väsentliga avseenden lagts under nationell jurisdiktion. Utveck-
lingen av begreppet ekonomisk zon har sin bakgrund i kuststaternas behov
att säkra sina fiskeintressen gentemot ett stadigt ökande fjärrfiske i sina
närområden.

Under perioden 1974-1982, då FN:s tredje havsrättskonferens pågick,
kom allt fler stater att vartefter göra anspråk på breda suveränitetszoner
utanför territorialhavet. Det materiella innehållet i anspråken varierade.
Det vanligaste var inrättandet av s.k. fiskezoner, dvs. zoner där kuststaten
gjorde anspråk på exklusiv jurisdiktion avseende de levande tillgångarna.

Tillsammans med de rättigheter som grundade sig på 1958 års kontinen-
talsockelkonvention försökte därigenom många stater att utöva olika
långtgående jurisdiktion över ett område utanför territorialhavet. Denna
jurisdiktionsutövning innehöll väsentliga element av vad begreppet ”eko-
nomisk zon” kom att stå för enligt 1982 års havsrättskonvention.

Mot bakgrund av de intressemotsättningar som uppstod på grund av och
problematiken kring sk. ”krypande jurisdiktion”, införde FN:s tredje havs-
rättskonferens begreppet ekonomisk zon med två väsentliga inskränk-
ningar. Kuststaten fick inte suveränitet, som inom sjöterritoriet, över den
ekonomiska zonen. Däremot fick kuststaten vissa specificerade suveräna
rättigheter och viss specificerad jurisdiktion (se framförallt artikel 56).
Dessutom tillförsäkrades alla stater de grundläggande fria havsrättig-
hetema såsom rätten till fri sjöfart och överflygning samt rätten att lägga
undervattenskablar och rörledningar i en kuststats ekonomiska zon, dock
med de begränsningar som följer av konventionen och andra folkrättsliga
regler.

Under många år har det förts diskussioner om den ekonomiska zonens
status. Enligt svensk uppfattning är det mest korrekta synsättet att hänföra
zonen till sui generisteorin, dvs. zonen är varken fritt hav i traditionell
mening eller territorialhav. Det är dock viktigt att betona att de flesta fria
havsrättighetema (förutom t.ex. fiske) gäller i den ekonomiska zonen. Det
är vidare fastslaget att den ekonomiska zonen har sedvanerättslig status,
vilket innebär att huvudreglerna för zonen är bindande oavsett om en stat
är part till havsrättskonventionen eller inte. Det är däremot svårt att i dag

70

avgöra i vilken grad även detaljbestämmelsema om zonen är en del av Prop. 1995/96:140
den allmänna folkrätten eller inte.

Del V reglerar inte på ett uttömmande sätt den ekonomiska zonen.
Andra delar av konventionen har bestämmelser relevanta för staters
rättigheter och skyldigheter i zonen, bl.a. i del III (artiklarna 35-38 och
45), del IV (artiklarna 48 och 53), del VII (artikel 86-115, jfr artikel
58.2), del VIII (artikel 121), del XII (artiklarna 210, 211, 216, 218, 220
och 234), del XIII (artiklarna 246-249, 253 och 259), del XV (artiklarna
297 och 298) samt bilagorna I och VIII.

Bestämmelserna i del V kan delas in i två huvudgrupper: artiklarna 55-
60 och 61-73. Den första gruppen ger grundregler om zonens utsträck-
ning och fördelningen av rättigheter och skyldigheter angående användan-
det av zonen mellan kuststater och andra stater.

Den andra gruppen innehåller bestämmelser som huvudsakligen rör de
levande tillgångarna i zonen. Artikel 61 behandlar frågan om bevarandet
av de levande tillgångarna medan artikel 62 handlar om nyttjandet av
dessa tillgångar inom ramen för beståndsvården enligt artikel 61. Artikeln
beskriver vilka typer av regleringar som anses förenliga med konven-
tionen när kuststaten bestämmer enligt vilka villkor andra länders fiskare
far fiska i zonen. Artiklarna 63 (vandrande bestånd) och 64 (lång-
vandrande arter) har tillsammans med reglerna om fiske på det fria havet
i havsrättskonventionens del VII varit utgångspunkten för förhandlingarna
kring konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd.

Därutöver fastställer artikel 74 att avgränsningen av zonen gentemot
andra kuststater skall ske i överensstämmelse med folkrätten. Denna
artikel sammantaget med bestämmelserna om maximalt tillåtna bredd
(artikel 57) och zonens geografiska lokalisering (artikel 55) bestämmer
gränserna för den ekonomiska zonen.

Staters rättigheter och skyldigheter i den ekonomiska zonen måste ses
i relation till reglerna om tvistlösning. Tvister angående vissa särskilt
viktiga rättigheter och skyldigheter för kuststater är undantagna konven-
tionens tvingande tvistlösningsmekanismer (jfr bl.a. artikel 297 och 298).

Sverige har genom lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
inrättat en ekonomisk zon vars omfattning framgår av 1 § i lagen. Denna
lag tar främst sikte på miljö- och fiskerättigheter.

Artikel 55

I artikel 55 definieras den ekonomiska zonen som ett område beläget
utanför territorialhavet och angränsande till detta. Artikeln bildar utgångs-
punkt för den särskilda rättsordningen för den ekonomiska zonen.

Av artikeln framgår tydligt att den ekonomiska zonens rättsordning åter-
finns i konventionen samt att staternas rättigheter och skyldigheter regle-
ras av konventionen. Detta uttryckssätt spegler en ambition att förhindra
att krypande jurisdiktion äger rum i förhållande till vad som framför-
handlats under havsrättskonferensen.

71

Artikel 56

Prop. 1995/96:140

Artikeln beskriver kuststatens rättigheter, jurisdiktion och skyldigheter i
zonen. Den ger kuststaten suveräna rättigheter att utforska och utvinna,
bevara och förvalta levande och icke-levande naturtillgångar i vatten-
pelaren och på havsbotten med underlag samt att bedriva annan verksam-
het för ekonomisk bearbetning och utforskning av zonen, exempelvis
energiutvinning ur vatten, strömmar och vindar. Artikeln ger vidare kust-
staten jurisdiktion för att bygga och använda konstgjorda öar, anlägg-
ningar och konstruktioner, att utöva marinvetenskaplig forskning samt
skydda och bevara den marina miljön (jfr del XII). En viktig anledning
till att Sverige inrättat en ekonomisk zon är just den utvidgade juris-
diktionen avseende skydd för den marina miljön.

I artikeln finns också en generalklausul (punkt 1 c) av vilken framgår
att kuststaten även har de andra rättigheter och skyldigheter som framgår
av konventionen. Då kuststaten utövar sina rättigheter och skyldigheter
enligt konventionen skall den visa skälig hänsyn till andra staters rättig-
heter och skyldigheter (punkt 2). Språkbruket ”suveräna rättigheter” res-
pektive ”jurisdiktion” tar sikte på funktionella rättigheter men innebär
däremot inte full suveränitet över zonen. Detta framgår bl.a. av artikel 55
och artikel 58.

I anledning av det svenska lagstiftningsbehovet för reglering av under-
vattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln (se avsnitt 6.8) bör
noteras förhållandet mellan artikel 56 och konventionens bestämmelser
om kontinentalsockeln. I artikelns punkt 1 c ges kuststaten ”andra rättig-
heter och skyldigheter enligt denna konvention”. Bland dessa rättigheter
och skyldigheter finns de som behandlas i del VI om kontinentalsockeln,
särskilt föreskrifterna om undervattenskablar och rörledningar i artikel 79.

Artikel 57

Artikeln fastställer att den ekonomiska zonen inte får överskrida 200
nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas. Det
anges inte konkret hur yttergränsen för zonen skall dras, vilket däremot
görs för territorialhavet (artikel 4) och kontinentalsockeln (artikel 76.7).

Yttergränsen skiljer zonen både från de havsområden som regleras i del
VII om det fria havet, och från havsbottenområdet (jfr del XI), undan-
taget de tillfallen där kontinentalsockeln sträcker sig över 200 nautiska
mil (jfr artikel 76.4-6).

Artikel 58

I denna artikel ges grunderna för andra staters rättigheter och skyldigheter
i den ekonomiska zonen. Det hänvisas till de i del VII artikel 87 fastlagda
fria havsrättighetema till sjöfart och överflygning samt utläggande av
undervattenskablar och rörledningar. Vidare anges friheten att använda
havet på andra folkrättsligt tillåtna sätt i samband med dessa friheter, så
länge verksamheten överensstämmer med övriga bestämmelser i konven-

72

tionen. Ett exempel på sådan verksamhet är militära övningar. Artikeln Prop. 1995/96:140
fastställer vidare att de flesta bestämmelserna som rör det fria havet
(artikel 88-115) och andra folkrättsliga regler gäller i den omfattning de
överensstämmer med del V.

En motsvarande skyldighet som i artikel 56 att visa skälig hänsyn till
kuststatens rättigheter och skyldigheter finns för de stater som utövar sina
rättigheter och skyldigheter under konventionen.

Artikel 59

Artikeln ställer upp en principiell regel vid intressekonflikter mellan kust-
stater och andra stater, i de fall konventionen inte ger rättigheter eller
jurisdiktion till någon part. I sådana fall skall konflikten lösas rättvist och
i ljuset av alla relevanta omständigheter med hänsynstagande till vikten
av de intressen som rör såväl parterna som det internationella samfundet.

Artikel 60

Artikeln innehåller bestämmelser om konstgjorda öar, anläggningar och
konstruktioner i den ekonomiska zonen. Kuststaten har exklusiv rätt bl.a.
när det gäller att uppföra eller att bevilja uppförande, driva och använda
konstgjorda öar. Sådan rätt gäller även för anläggningar och konstruk-
tioner för de ändamål som bl.a. avses i artikel 56. Vidare har den exklusiv
jurisdiktion över sådana konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner.
Jurisdiktionen omfattar också, för dessa anläggningar, lagar och andra
författningar rörande tullar, skatter, hälsovård, säkerhet och invandring (jfr
artikel 33).

Kuststaten far, då så är nödvändigt, upprätta rimligt stora säkerhets-
zoner omkring dessa anläggningar, dock med högst 500 meters radie. När
kuststaten fastställer säkerhetszonens bredd skall den ta hänsyn till
tillämpliga internationella normer.

Artikeln ställer upp vissa gränser utifrån sjöfartsmässiga hänsyn. Vidare
skall anläggningarna normalt avlägsnas då de inte längre används. Dessa
anläggningar har inte status av öar och deras existens påverkar inte
avgränsningen av territorialhavet, den ekonomiska zonen eller kontinental-
sockeln. Undervattensrörledningar och kablar omfattas inte av bestäm-
melsen.

Artikel 61

Artikeln preciserar och begränsar kuststatens rättigheter för bevarande och
förvaltning av de levande tillgångarna. Artikelns centrala roll återspeglas
i att bestämmelser om nyttjande eller tilldelning av kvoter av de levande
tillgångarna (jfr artiklarna 62-64, 69 och 70) antingen direkt eller indirekt
hänvisar till artikel 61 som överordnad bestämmelse. Syftet med åtgär-
derna enligt artikeln är att uppnå målet om ett optimalt nyttjande av
tillgångarna (jfr artikel 62).

73

Kuststaten har en skyldighet att fastställa den tillåtna fångstmängden av Prop. 1995/96:140
de levande tillgångarna i sin ekonomiska zon, med beaktande av bästa
tillgängliga vetenskapliga data. Detta skall ske genom lämpliga åtgärder
för bevarande och förvaltning som säkerställer att tillgångarnas fortbestånd
inte äventyras genom ett alltför hänsynslöst nyttjande.

Åtgärderna skall enligt artikeln utformas så att kuststaten kan behålla
eller återupprätta fångstbestånden vid nivåer som kan ge det största
godtagbara utbytet. Miljömässiga och ekonomiska faktorer likväl som de
kustfiskande samhällenas förhållanden skall beaktas. I artikeln påtalas
vidare att hänsyn måste tas till utvecklingsländernas situation, fiske-
mönster, samspelet mellan olika bestånd och internationellt rekommen-
derade minimistandarder vare sig de fastställts globalt, regionalt eller sub-
regionalt.

När åtgärder vidtas skall även närbesläktade eller av beståndet beroende
arters förutsättningar beaktas. Vidare skall vetenskaplig information,
statistik och andra uppgifter av betydelse för beståndsbevarandet utbytas
genom internationella organisationer. Motsvarande bestämmelser för det
fria havet finns i artikel 119.

Tvister om fastställande av den tillåtna fångsten omfattas av undantaget
i artikel 297.3, och är därmed inte underställda reglerna om tvingande
tvistlösning.

Artikel 62

Artikeln handlar om nyttjandet av de levande tillgångarna, där kuststaten
har en skyldighet att främja ett optimalt nyttjande. Detta nyttjande bör ske
inom ramen för de bevarande- och förvaltningsåtgärder som omnämns i
artikel 61. Kuststaten skall fastställa sin egen fångstkapacitet. När kust-
staten saknar kapacitet att fånga hela den tillåtna fångstkvoten, skall andra
stater på vissa villkor ges tillgång till detta överskott.

En viktig princip är att andra staters tillgång till fiske i kuststatens
ekonomiska zon förutsätter ett överskott och är därmed begränsat till detta
överskott. Det förutsätts att kuststatens beräknande av den tillåtna fångsten
och sin egen fångstkapacitet är specificerat på ett sätt som gör det möjligt
att beräkna ett eventuellt överskott. Andra staters medborgare, som fiskar
i kuststatens ekonomiska zon, skall rätta sig efter de skyddsåtgärder och
andra villkor och bestämmelser som fastställs i kuststatens lagar och
föreskrifter. Sådana regelverk skall överensstämma med konventionen. I
artikelns punkt 4 a-k. katalogiseras vad som exempelvis kan omfattas av
sådana regelverk.

Artikel 63

Artiklarna 63-68 handlar om beståndsvårdande åtgärder för olika typer av
fiskbestånd. Artikel 63 behandlar bestånd som förekommer inom två eller
flera kuststaters ekonomiska zoner (delade bestånd) eller både inom den
ekonomiska zonen och i ett område utanför zonen som gränsar till denna
(vandrande bestånd). En del bestånd har ett vandringsmönster som gör att

74

de omfattas av bägge bestämmelserna.                                Prop. 1995/96:140

Artikeln ålägger de berörda staterna en skyldighet att förhandla med
sikte på nödvändiga samarbetsåtgärder för att säkra bevarandet och främ-
jandet av dessa bestånd. Rätten att fiska på det fria havet är inte obegrän-
sad (jfr artikel 87.1 e och artikel 116). Enligt artikel 116 b gäller rätten
med förbehåll för kuststatens rättigheter, skyldigheter och intressen. I
detta sammanhang bör uppmärksammas den nyligen slutförhandlade kon-
ventionen om gränsöverskridande fiskbestånd.

Artikel 64

Artikeln behandlar långvandrande arter (se bilaga I). Gemensamt för dessa
är att de normalt vandrar i stora havsområden, även långt utanför den
ekonomiska zonen, och därmed utöver vad som omfattas av artikel 63.
Bestämmelsen ändrar inte kuststatens suveräna rätt att förvalta sådana
långvandrande arter i sin ekonomiska zon, men för att säkra bevarande
och optimalt nyttjande av tillgångarna utanför zonen krävs det samarbete,
vilket artikeln ålägger berörda stater.

Artikeln är förbunden med bestämmelserna om fiske på det fria havet
(jfr artikel 87.1 e och artikel 116 b). Liksom i föregående artikel bör här
nämnas konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd.

Artikel 65

Artikeln behandlar marina däggdjur (jfr även artikel 120). Här ges kust-
staten eller en internationell organisation rätt att förbjuda, begränsa eller
reglera fångst av marina däggdjur. Detta gäller oberoende av övriga
bestämmelser i del V, särskilt artikel 62 om optimalt nyttjande. Bestäm-
melsen ger kuststaten rätt, men ingen skyldighet, att i sin ekonomiska zon
införa en strängare förvaltningsregim för marina däggdjur än vad som
följer av de allmänna reglerna för andra levande tillgångar.

Artikel 66

Anadroma bestånd är bestånd som föds i sötvatten och som vandrar ut till
och tillbringar merparten av sitt liv i havet, även utanför kuststatens
ekonomiska zon, för att senare vända tillbaka till sitt ursprungsställe för
att leka (t.ex. lax). Artikeln fastställer att de stater i vars älvar eller floder
sådana bestånd har sitt ursprung skall ha störst intresse och ansvar för
dessa bestånd. Bestämmelsen erkänner den centrala ställning ursprungs-
staten har för förvaltningen av anadroma bestånd. Uttrycket ”totala tillåtna
fångster” (punkt 2) omfattar även fångst utanför kuststatens ekonomiska
zon, och skiljer sig från uttrycket ”tillåten fångst” (jfr artiklarna 61 och
62) som hänför sig till fångst inom zonen. Bestämmelsen har betydelse
för fiske av sådana bestånd innanför andra staters ekonomiska zoner och
på det fria havet. Fiske på det fria havet är i princip förbjudet genom
bestämmelsen i punkt 3 a om att fiske av anadroma bestånd endast skall

75

bedrivas innanför yttergränsema för den ekonomiska zonen. Undantag ges Prop. 1995/96:140
ifall bestämmelsen skulle leda till störningar i ekonomin i någon annan
stat än ursprungsstaten. I detta fall har berörda stater samrådsskyldighet
med beaktande av ursprungsstatens krav på bevarande och behov av
bestånden. När bestånd vandrar in i eller genom annan stats vatten, skall
den staten och ursprungsstaten samarbeta om bevarande och förvaltning
av bestånden.

Artikel 67

Katadroma arter är arter som föds i havet, men som vandrar till sötvatten
och uppehåller sig där under merparten av sitt liv, för att vända tillbaka
ut till havet för att leka (t.ex. ål). Deras livscykel är alltså motsatt de
anadroma beståndens. För sådana arter är det den kuststat i vars vatten de
tillbringar merparten av sin livscykel som skall ha ansvaret för förvaltning
av dessa samt för att säkra att vandrande fisk kan komma in och ut i de
vatten dessa livscykler kräver. Fångst av katadroma arter skall endast
utövas i vatten innanför yttergränsema för ekonomiska zoner.

De generella bestämmelserna i artiklarna 61, 62 och 63 far betydelse för
katadroma arter, särskilt för andra kuststater än artemas värdland. Undan-
taget för tvingande tvistelösning i artikel 297.3 kommer även till använd-
ning i tvister angående förvaltning av katadroma arter.

Artikel 68

Artikeln anger att del V inte är tillämplig på de sedentära arter som defi-
nieras i artikel 77.4.

Artikel 69

Artiklarna 69 och 70 handlar om kustlösa staters och geografiskt miss-
gynnade staters rättigheter.

Artikel 69 fastställer att kustlösa stater, i skälig omfattning, skall ha rätt
att delta i nyttjandet av en lämplig del av överskottet av levande till-
gångar i ekonomiska zoner som tillhör kuststater i samma subregion eller
region. Att det bara gäller överskott understryks av hänvisningen till
artiklarna 61 och 62.

Artikeln anger vidare att de berörda staterna genom avtal skall fastställa
villkor och betingelser för nyttjandet av överskottet. De har därvid en
plikt att föra förhandlingar med sikte på ett ömsesidigt acceptabelt
resultat.

Artikelns punkt 3 innehåller en särregel för kustlösa utvecklingsländer
i samma subregion eller region. Då en kuststats fångstkapacitet närmar sig
en nivå som skulle göra det möjligt att fånga hela den tillåtna mängden
av de levande tillgångarna i sin ekonomiska zon, skall kuststaten och
andra berörda stater samarbeta i syfte att upprätta skäliga arrangemang på
bilateral, subregional eller regional grund för att tillåta kustlösa utveck-

76

lingsländer i samma subregion eller region att på lämpligt och tillfreds- Prop. 1995/96:140
ställande sätt delta i nyttjandet av de levande tillgångarna. Regeln går
längre än det som följer av artikelns punkt 1 och artikel 62 om att till-
gången är begränsad till överskottet. Kustlösa industristaters rätt är enligt
artikelns punkt 4 begränsad till andra industristaters ekonomiska zoner i
regionen. Bestämmelserna i punkterna 3 och 4 reflekterar uppfattningen
att ge större rättigheter till kustlösa utvecklingsländer än till kustlösa
industriländer.

Tvister angående kuststatens avgöranden om tilldelning av kvoter av
överskott och nyttjande av tillgångar är undantagna den tvingande tvist-
lösningen (jfr artikel 297.3). Ifall sådan tvist inte kan lösas på frivillig
grund skall den, om en part kräver detta och det påstås att kuststaten på
ett diskriminerande sätt nekat en annan stat tilldelning av sådana kvoter
enligt artiklarna 62, 69 och 70, överlåtas till förlikningsprocedur (jfr
artikel 297.3 b iii och bilaga V del 2).

Artikel 70

Artikeln blev framförhandlad tillsammans med föregående artikel om
kustlösa staters rätt, och har identiskt innehåll, med undantag för defini-
tionen av geografiskt missgynnade stater i punkt 2. Definitionen omfattar
två typer av kuststater. Den första avser kuststater, inräknat stater belägna
vid slutna eller delvis slutna hav, vars läge gör dem beroende av att nyttja
de levande tillgångarna i andra staters ekonomiska zoner. Den andra
gruppen omfattar kuststater vilka själva inte kan ställa krav på någon
ekonomisk zon (jfr bl.a. artikel 55).

Artikel 71

Artikel 71 gör undantag för användandet av artiklarna 69 och 70 för en
kuststat vars ekonomi till övervägande del är beroende av utvinning av de
levande tillgångarna i sin ekonomiska zon. Syftet är att skydda sådan stat
mot krav från kustlösa och geografiskt missgynnade stater på grundval av
artiklarna 69 och 70.

Artikel 72

Rättigheterna enligt artiklarna 69 och 70 kan varken direkt eller indirekt
överföras till tredje stater eller deras medborgare, med mindre annat är
bestämt av de berörda staterna. Syftet med artikel 72 är att säkra att de
rättigheter kustlösa och geografiskt missgynnade stater har enligt artik-
larna 69 och 70 utnyttjas till fördel för dessa stater i linje med artiklarnas
intentioner.

77

Artikel 73

Prop. 1995/96:140

Artikeln reglerar kuststatens kontroll av hur dess lagar och förordningar
efterlevs då den utövar sina suveräna rättigheter att utforska, nyttja, bevara
och förvalta de levande tillgångarna i sin ekonomiska zon. Kuststaten ges,
under vissa förutsättningar, rätten att borda, inspektera och kvarhålla
fartyg samt vidta vidare rättsliga åtgärder för att säkerställa att lagar och
förordningar som beslutats i enlighet med konventionen följs. Den typ av
regleringar som nämns i konventionen är bl.a. regler om fångstkvoter,
licensiering av fiskare eller fartyg, fångsttider och fångstområden, mini-
mimått och uppgiftsskyldigheter i olika avseenden (jfr artikel 62.4 a-k).

I punkt 2 utformas en central regel att kvarhållna fartyg och deras
besättning omedelbart skall frisläppas, så snart man ställt skälig borgen
eller annan säkerhet (se avsnitt 6.5).

Bestämmelsen handlar om säkerhet i anledning av ekonomiska anspråk.
Vad gäller civilrättsliga anspråk, även sådana som uppkommit i anledning
av brott, får säkerhetsåtgärder vidtas endast enligt reglerna i 4 kap.
sjölagen (1994:1009). I 4 kap. 6 § ges regler om borgen eller annan
säkerhet. Svensk lagstiftning uppfyller på denna punkt artikeln. I brottmål
kan det bli aktuellt att säkerställa att böter eller annan allmän fordran
betalas. Regler om kvarstad ges i 26 kap. rättegångsbalken. Av 26 kap.
6 § framgår att säkerhet kan ställas. Även här uppfyller den svenska
lagstiftningen konventionens krav.

Av punkt 3 framgår att kuststatens påföljder för brott mot lagar och
föreskrifter om fiske i den ekonomiska zonen inte får omfatta frihetsstraff
eller annan form av fysisk bestraffning annat än när berörda stater ingått
överenskommelse om detta. Innehållet i artikel 73 harmoniserar i huvud-
sak med den svenska fiskelagstiftningen. Emellertid finns en skillnad så
till vida att fiskelagen (1993:787) inbegriper fängelse i straffskalan för
överträdelser av fiskelagstiftningen. I 37, 40 och 41 §§ fiskelagen är
straffet för överträdelser normalt böter eller fängelse i högst 6 månader.
Undantagen rör hänsynsreglema som endast har böter i straffskalan och
än så länge även den uppgiftsskyldighet som följer av nationella bestäm-
melser med påföljden penningböter. I övrigt strider således de nationella
straffstadgandena mot konventionen.

Vid en svensk ratifikation av konventionen föreslås, med anledning av
ovanstående, att fiskelagens straffbestämmelser såvitt avser fiske i den
ekonomiska zonen endast skall inbegripa bötesstraff (se avsnitt 6.4).

I artikelns punkt 4 stadgas om kuststatens underrättelseskyldighet vid
beslag och kvarhål lande av utländska fartyg.

Artikel 74

Denna artikel och artikel 83 om avgränsningen av kontinentalsockeln är
identiska. Det fastställs att avgränsningen av zonen gentemot andra
kuststater skall ske i överensstämmelse med folkrätten, såsom återgiven
i artikel 38 i Internationella domstolens stadga (punkt 1). I de fall berörda
stater inte kan nå en överenskommelse inom rimlig tid, skall man använda
de förfaranden som fastställs i del XV (punkt 2). I avvaktan på överens-

78

kommelse enligt punkt 1 skall berörda stater samarbeta för att upprätta Prop. 1995/96:140
provisoriska arrangemang av praktisk natur. Sådana arrangemang skall
inte inverka på den slutliga avgränsningen (punkt 3). Stater kan genom
förklaring undanta artikel 74 från tvingande tvistlösning (jfr artikel 298.1
a). I sådant fall träder, vid tvist, förlikning enligt bilaga V in. I artikelns
punkt 4 anges vidare att när en gällande överenskommelse redan finns
mellan de berörda staterna, skall frågor om avgränsning av den ekono-
miska zonen avgöras i enlighet med bestämmelserna i den överenskom-
melsen.

Artikel 75

Linjerna för den ekonomiska zonens yttergränser och avgränsningen enligt
artikel 74 skall märkas ut på sjökort i en skala eller skalor som är
tillräckliga för att man skall kunna fastställa linjernas läge. Som alternativ
ges möjligheten att i stället använda sig av förteckningar över geografiska
koordinater med angivande av geodetiskt datum.

Kuststaten skall publicera sådana sjökort eller förteckningar och depo-
nera ett exemplar hos FN:s generalsekreterare.

5.6 Del VI (artiklarna 76-85)
Kontinentalsockeln

Kontinentalsockel är i grunden ett geologiskt begrepp och brukar beskri-
vas som den ”naturliga förlängningen av landmassan under havet”. Det
typiska är att havsbottnen sakta sluttar utåt. Sedan kommer en betydligt
brantare sluttning med den efterföljande s.k. kontinentalbranten, som
stupar ned mot de stora djuphavsbottnama med en annan geologisk
struktur.

Det kontinentalsockelbegrepp som används i konventionen är emellertid
”juridiskt” till sin natur. Som sådant började kontinentalsockelbegreppet
utvecklas efter andra världskriget då Förenta staterna i den s.k. Truman-
deklarationen förklarade sig ha suveränitet över kontinentalsockeln när-
mast kusterna. Begreppet blev mer utmejslat genom 1958 års konvention
om kontinentalsockeln, där kuststaten förklaras ha vissa rättigheter på
havsbottnen närmast kusten ut till ett djup av 200 meter eller så mycket
längre utanför som det är tekniskt möjligt att utvinna tillgångarna. Detta
senare s.k. utvinningskriterium har inneburit att grund skapats för en
krypande jurisdiktion genom att kuststatsjurisdiktionen flyttas ut i takt
med den tekniska utvecklingen.

I konventionen inkluderas sockelrättighetema för det första i den
ekonomiska zonen, inom vilken rättigheterna även omfattar havsbottnen.
Detta betyder att kuststaten alltid har sockelrättigheter, dvs. ensamrätt till
utforskning och utvinning av tillgångarna på havsbottnen och i dess
underlag ut till 200-milsgränsen. Men rättigheterna kan enligt konven-
tionen sträcka sig därutöver.

Beräkningsgrunderna för den nationella sockeln fastställs i konven-

79

tionens del VI enligt vissa komplicerade geologisk-oceanografiska krite- Prop. 1995/96:140
rier. En yttre gräns för sockelrättighetema har dock satts vid 350 nautiska
mil från baslinjerna, alternativt 100 nautiska mil utanför djuphavskurvan
för 2500 meter. Denna regel innebär att de nationella rättigheterna i vissa
delar av världen, där socklarna är breda, kan sträcka sig ännu längre ut än
350 nautiska mil. Emellertid är den absolut yttersta gränsen satt där
oceanryggama tar vid.

Det bör nämnas att när det gäller utvinning av tillgångar på den
nationella sockeln utanför tvåhundramilsgränsen finns enligt konven-
tionen ett visst inslag av vinstdelning. Vissa avgifter skall betalas till
Internationella havsbottenmyndigheten från det sjätte året efter det att
utvinning startats på en anläggning inom denna del av sockeln. Den över-
vägande delen av utvinningsbara tillgångar finns dock innanför två-
hundramilsgränsema.

Dessa regler rör inte Sverige, som ingenstans kommer ut till 200
nautiska mil vare sig med kontinentalsockel eller ekonomisk zon.

Artikel 76

I denna artikel definieras beräkningsgrunderna för en kuststats konti-
nentalsockel. För att förstå dessa kriterier måste man skilja mellan de
geologiska kontinentalrands- och sockelbegreppen och det juridiska konti-
nentalsockelbegreppet.

Den geologiska kontinentalranden omfattar undervattensförlängningen
av en kuststats landmassa och består av havsbottnen med underlag indelat
i tre geologiska formationer; den geologiska sockeln, sluttningen och
kontinentalbranten. Den omfattar inte djuphavsbottnen med oceanryggar
och underlag (jfr punkt 3).

I punkt 1 anges utgångspunkten för den juridiska kontinentalsockeln,
vilken omfattar havsbottnen med underlag i ett område som sträcker sig
från kuststatens territorialhav i hela den naturliga förlängningen av kust-
statens landterritorium till kontinentalrandens ytterkant. Detta är den första
beräkningsgrunden.

Den andra beräkningsgrunden anges i bestämmelsens andra moment,
vilken fastställer kontinentalsockeln till ett avstånd om 200 nautiska mil
från baslinjerna när kontinentalrandens ytterkant inte når så långt ut.
Denna formel används för beräkning av kontinentalsockeln där land-
massan stupar brant nedåt relativt nära kusten, exempelvis USA:s västkust
och Chile.

I punkt 2 stadgas att kontinentalsockeln inte får sträcka sig utöver de
gränser vilka bestäms i artikelns punkt 4-6 och som omfattar de fall där
en kuststat har en relativt långsträckt kontinentalrand.

I punkt 4 a stadgas att kuststaten skall fastställa kontinentalrandens
ytterkant, där den sträcker sig längre än 200 nautiska mil från baslinjerna.
Denna beräkningsgrund omfattar två formler beroende på om kontinental-
randens sedimentära lager sträcker sig längre ut än kontinentalbranten
eller inte.

Den första formeln utgörs av en linje som dras, enligt punkt 7, på

80

grundval av de yttersta fasta punkterna där de sedimentära bergarternas Prop. 1995/96:140
tjocklek är minst en procent av det kortaste avståndet från varje sådan
punkt till foten av kontinentalbranten. Den andra formeln utgörs av en
linje som dras, enligt punkt 7, på grundval av fasta punkter som ligger
mindre än 60 nautiska mil från foten av kontinentalbranten. I detta fall går
kontinentalbranten längre ut än de sedimentära lagren. Om inget annat kan
bevisas fastställs kontinentalbrantens fot som den punkt vid brantens bas
som har störst lutningsgrad (jfr punkt 4 b).

I punkt 5 anges ytterligare en beräkningsgrund med två formler för de
fall där kontinentalranden är långsträckt. I dessa fall fastställs den juri-
diska kontinentalsockelns yttergräns av de fasta punkterna dragna enligt
punkt 4 (jfr ovan), som antingen ligger mindre än 350 nautiska mil från
baslinjerna, eller mindre än 100 nautiska mil från 2500-metersisobaten
vilket är en linje som förbinder djup på 2500 meter.

Enligt punkt 6 får den juridiska kontinentalsockeln inte dras så långt ut
att den omfattar undervattensryggar, exempelvis den s.k. ”mid-Atlantic
ridge”. Bestämmelsen anger att den yttersta gränsen inte får överskrida
350 nautiska mil från baslinjerna, oavsett resultatet av beräknings-
grunderna i punkt 5 (jfr ovan). Dock anges vidare att punkt 6 inte
omfattar undervattenshöjder som är naturliga delar av kontinentalranden,
t.ex. dess platåer, sluttningar, krön, bankar och utlöpare. Bestämmelsen är
tillkommen för att hindra en stat från att utnyttja beräkningsgrunderna
enligt punkt 5 i syfte att tillskansa sig delar av oceanryggama. Ocean-
ryggar är inte en del av den ”naturliga förlängningen av landmassan”.

I punkt 7 anges grunden för fastställandet av kontinentalrandens ytter-
kant, vilket ligger till grund för beräkningen enligt punkt 4. Kuststaten
skall dra sin kontinentalsockels yttergränser, där sockeln går längre än 200
nautiska mil från baslinjerna, med räta linjer som inte är längre än 60
nautiska mil och som förbinder fasta punkter som angivits genom längd-
och breddgradskoordinater.

Upplysningar om gränserna för den del av kontinentalsockeln som går
utanför 200 nautiska mil från baslinjerna skall av kuststaten överlämnas
till kommissionen för kontinentalsockelgränser, vilken upprättats enligt
bilaga II (punkt 8). Kuststaten skall vidare hos FN:s generalsekreterare
deponera sjökort och andra relevanta upplysningar, bl.a. geodetiska data
(punkt 9).

Bestämmelserna i artikeln påverkar inte frågan om avgränsning av
kontinentalsockeln mellan stater med kuster som ligger mitt emot eller
intill varandra. I dessa fall tillämpas avgränsningskriteriema i artikel 83.

Artikel 77

Artikeln stadgar kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln. Kuststaten
utövar suveräna och exklusiva rättigheter över kontinentalsockeln vad
gäller utforskning och utvinning av dess naturtillgångar, vilka omfattar
mineral och andra icke-levande tillgångar på havsbottnen med underlag
(punkterna 1 och 4). Dessa rättigheter är exklusiva i den meningen att, om
inte kuststaten själv utforskar kontinentalsockeln eller utvinner sina natur-                    8 1

6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

tillgångar, ingen annan får bedriva sådan verksamhet utan kuststatens Prop. 1995/96:140
uttryckliga medgivande (jfr punkt 2). Kuststatens rättigheter över konti-
nentalsockeln är oberoende av faktiskt eller symboliskt besittningstagande
eller varje uttrycklig förklaring (punkt 3).

Vidare omfattas de levande organismer som tillhör sedentära arter, dvs.
organismer när de är mogna för fångst antingen är orörliga på eller under
havsbottnen, eller är ur stånd att röra sig utan att vara i ständig fysisk
beröring med havsbottnen eller dess underlag (jfr punkt 4).

Artikel 78

Artikeln anger överliggande vattens och luftrums rättsliga status och andra
staters rättigheter och friheter. Kuststatens rättigheter över kontinen-
talsockeln påverkar inte överliggande vattens eller luftrums rättsliga ställ-
ning, och kuststatens utövande av rättigheterna får inte störa eller på något
oförsvarligt sätt inkräkta på sjöfarten eller på andra staters rättigheter och
friheter enligt konventionen.

Artikel 79

Artikeln stadgar rättigheten för alla stater att lägga undervattenskablar och
rörledningar på en kuststats kontinentalsockel. Vissa begränsningar i
denna rätt fastställs i artikeln.

Kuststaten far bara hindra utläggande eller bibehållande av under-
vattenskablar eller rörledningar av tre skäl; för att möjliggöra utforskning
av kontinentalsockeln, för att möjliggöra utvinning av dess naturtillgångar
och för att förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar från rörled-
ningar (punkt 2). Kuststaten måste godkänna utstakningen av rörled-
ningarnas sträckning på kontinentalsockeln (punkt 3). I punkt 4 stadgas
att inget i del VI påverkar kuststatens rätt att fastställa villkor för kablar
och rörledningar som går in på dess territorium eller i dess territorialhav.
Vidare påverkas inte kuststatens jurisdiktion över kablar och rörledningar
som byggs eller används i samband med utforskning av kontinental-
sockeln eller vid utvinning av dess tillgångar, eller i samband med
verksamheten på konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under
kuststatens jurisdiktion. Det fastställs slutligen att när stater lägger ut
undervattenskablar eller rörledningar, skall de ta vederbörlig hänsyn till
redan utplacerade sådana. Det påpekas särskilt att man inte får försvåra
möjligheterna att reparera befintliga kablar eller rörledningar (punkt 5).

Bestämmelserna i artikeln föranleder lagändringar (se avsnitt 6.8).

Artikel 80

Artikeln konstaterar att konventionens artikel 60 äger motsvarande
tillämpning för konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner på konti-
nentalsockeln.

82

Artikel 81

Prop. 1995/96:140

Kuststaten har exklusiv rätt att auktorisera och reglera borrningar på
kontinentalsockeln för alla ändamål.

Artikel 82

Artikeln fastställer reglerna för avgifter och bidrag avseende utvinningen
från kontinentalsockeln utanför 200 nautiska mil. Först konstateras att
kuststaten skall betala eller bidra ”in natura” för nyttjande av de icke-
levande tillgångarna på kontinentalsockeln utanför 200 nautiska mil från
baslinjerna. Därefter fastställs i punkt 2 den betalningsordning som skall
gälla. Ett utvecklingsland som är nettoimportör av en mineraltillgång som
utvunnits från dess egen kontinentalsockel, är befriat från betalningar eller
bidrag som gäller den tillgången (punkt 3).

Slutligen anges att betalningar eller bidrag skall erläggas till Havs-
bottenmyndigheten, som sedan skall fördela dessa medel mellan konven-
tionsstatema på grundval av rättvisa fördelningskriterier. Särskild hänsyn
skall här tas till utvecklingsländernas intressen och behov.

Artikel 83

I denna artikel fastställs avgränsningskriteriema för kontinentalsockeln
mellan stater vars kuster ligger mitt emot eller intill varandra.

Avgränsningen skall, i syfte att uppnå en rättvis lösning, ske genom
överenskommelse på grundval av folkrätten och i enlighet med artikel 38
i Internationella domstolens stadga. Om man inte inom rimlig tid kan nå
en sådan överenskommelse, skall berörda stater använda de procedurer om
tvistlösning som föreskrivs i del XV. Till dess man når en överens-
kommelse enligt punkt 1, skall de berörda staterna göra sitt bästa för att
i en anda av samförstånd och samarbete upprätta provisoriska ordningar.
Dessa påverkar emellertid inte den slutliga avgränsningen. Om det redan
finns en överenskommelse mellan de berörda staterna, skall avgräns-
ningen fastställas i enlighet med denna.

Då Östersjön och Nordsjön omfattas av samma geologiska kontinental-
sockel, avgränsas för Sveriges del den juridiska kontinentalsockeln genom
avtal med intilliggande respektive motstående stater.

Artikel 84

Kontinentalsockelns yttergränser och de avgränsningslinjer som dras upp
enligt artikel 83 skall utmärkas på sjökort, alternativt på listor över
geografiska koordinater med angivet geodetiskt datum. Sjökort eller listor
skall offentliggöras och ett exemplar skall deponeras hos FN:s general-
sekreterare.

83

Artikel 85

Prop. 1995/96:140

Kuststatens rätt att utnyttja havsbottnens underlag för anläggande av
tunnlar, oavsett vattendjupet över underlaget, skall inte påverkas av del
VI.

5.7 Del VII (artiklarna 86-120)

Det fria havet

I del VII återges i stor utsträckning reglerna i Genévekonventionen den
29 april 1958 angående det fria havet, som i allt väsentligt kodifierade
redan gällande folkrätt. Havsrättskonventionen introducerar dock nya
begrepp. Medan artikel 1 i 1958 års konvention med uttrycket ”det fria
havet” inbegriper alla delar av havet som inte utgör territorialhav eller
inre vatten, gör havsrättskonventionen avkall på en uttrycklig definition
och inskränker sig i artikel 86 till att ange de områden där del VII är
tillämplig. Det måste dock betonas att vissa s.k. fria havsrättigheter allt-
jämt gäller i den ekonomiska zonen (se bl.a. artikel 58).

Till skillnad från 1958 års konvention, vars artikel 2 definierar fyra fri-
heter (sjöfart, fiske, kabel- och rördragning samt överflygning) stipuleras
i artikel 87 därutöver friheten att anlägga konstgjorda öar och andra
anläggningar samt rätten till vetenskaplig forskning. Med undantag från
friheten till sjöfart och överflygning underkastas dock de övriga nämnda
friheterna vissa inskränkningar i konventionens del IV och XIII (artikel
116-120).

Det fria havet skall vara reserverat för fredliga ändamål (jfr artikel 88).
Detta utesluter dock inte att det fria havet används för fredliga militära
ändamål (manövrar, provskjutningar etc). Av artikel 301 framgår även att
konventionsstatema när de utövar sina rättigheter och fullgör sina förplik-
telser enligt konventionen, skall avstå från varje hot om eller bruk av våld
mot någon stats territoriella integritet eller politiska oberoende eller någon
annan handling som strider mot folkrättsliga principer nedlagda i Förenta
nationernas stadga.

Ett antal artiklar stipulerar skyldighet för konventionsstater att bestraffa
vissa brott begångna på det fria havet (artikel 99 om slavtransporter samt
artiklarna 100-107 om sjöröveri). Dessa brott bestraffas enligt brottsbal-
ken. Enligt 2 kap. 3 § brottsbalken är svensk domstol behörig.

Kapitel 1. Allmänna bestämmelser

Artikel 86

I artikeln klargörs att bestämmelserna i del VII gäller för alla delar av
havet som inte ingår i en stats ekonomiska zon, territorialhav eller inre
vatten eller en arkipelagstats arkipelagvatten. Artikeln inskränker inte de
friheter som alla stater åtnjuter i den ekonomiska zonen enligt artikel 58.

84

Artikel 87

Prop. 1995/96:140

Utöver de fyra friheter som fastslogs i 1958 års konvention om det fria
havet (sjöfart, fiske, kabel- och röranläggningar samt överflygning) tiller-
känns i denna artikel alla stater också friheten att upprätta konstgjorda öar
och andra anläggningar samt friheten till vetenskaplig forskning, dock i
enlighet med andra delar av havsrättskonventionen (jfr del VI och del
XIII). För fisket lämnas särskilda bestämmelser i kapitel 2 (artikel 116-
120). Vidare föreskrivs att vederbörlig hänsyn skall tas till andra staters
intressen vad avser utövandet av de fria havsrättighetema, men även
avseende staters rättigheter vid verksamhet inom det internationella havs-
bottenområdet.

Artikel 88

Det fria havet skall vara reserverat för fredliga ändamål.

Artikel 89

I denna artikel fastställs att ingen stat rättsenligt får lägga någon del av
det fria havet under sin suveränitet.

Artiklarna 90-93

Dessa artiklar avhandlar rätten till sjöfart, fartygs statstillhörighet och
rättsställning samt fartyg som bär Förenta nationernas eller dess fackor-
gans flagg.

Varje stat har rätt att låta fartyg, som för dess flagg, segla på det fria
havet (artikel 90). Det måste föreligga ett verkligt samband mellan flagg-
staten och fartyget (artikel 91). Fartyg far segla endast under en stats
flagg och hör på det fria havet enbart under den statens jurisdiktion.
Fartyg far inte byta flagg under en resa utom när fartyget verkligen har
bytt ägare eller ändrat registrering. Ett fartyg som seglar under två eller
flera staters flagg och använder dem godtyckligt far inte gentemot andra
stater åberopa någon av dessa staters nationaliteter och kan likställas med
fartyg som saknar nationalitet (artikel 92). Fartyg som står i Förenta natio-
nernas eller dess fackorgans tjänst, även Internationella atomenergi-
organet (IAEA), äger dock föra någon av dessa organisationers flagg
(artikel 93).

Artikel 94

I artikel 94 finns en katalog över de förpliktelser som åligger flaggstaten,
bl.a. att föra sjöfartsregister och utöva effektiv kontroll i skilda avseenden
över de fartyg som för statens ifrågavarande flagg. I händelse av sjö-
olycka eller navigeringsincident på det fria havet, som antingen har
orsakat att medborgare i en annan stat har omkommit eller blivit allvarligt

85

skadad eller också orsakat att en annan stats fartyg eller anläggningar eller Prop. 1995/96:140
den marina miljön har blivit allvarligt skadad, har flaggstaten en under-
söknings- och samarbetsplikt (jfr punkt 7).

Artikel 94 är av central betydelse för konventionens efterlevnad. Katalo-
gen över flaggstatens förpliktelser utgör grunden för andra bestämmelser
i konventionen särskilt navigation, sjösäkerhet och skydd och bevarande
av den marina miljön.

Sverige uppfyller sitt flaggstatsansvar enligt katalogen, både vad gäller
civila fartyg och örlogsfartyg. Sammanfattningsvis kan följande sägas:

I punkt 2 a stadgas skyldigheten att föra fartygsregister. Bestämmelser
om detta finns i 1 kap. 2 § sjölagen. Enligt punkt 2 b skall staterna åta sig
jurisdiktion över varje fartyg som för dess flagg samt över besättningen
på fartyget i administrativa, tekniska och sociala angelägenheter. Sådana
bestämmelser finns bl.a. i fartygssäkerhetslagen (1988:49); FSL, sjö-
manslagen (1973:282) och sjöarbetstidslagen (1970:105).

I punkt 3-5 ställs det upp regler för fartygssäkerheten och dess efter-
levnad. Svensk lagstiftning om säkerheten på fartyg finns i FSL. Lagen
gäller alla fartyg som används till sjöfart såväl inom som utom Sveriges
sjöterritorium. Lagen skall dock inte tillämpas i den mån det är särskilt
föreskrivet eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser. Lagens
bestämmelser gäller örlogsfartyg endast då regeringen föreskriver det.

Verkställighetsföreskrifter till FSL finns i fartygssäkerhetsförordningen
(1988:594); FSF, som i sin tur innehåller ett stort antal bemyndiganden
för framför allt Sjöfartsverket att meddela närmare föreskrifter. Före-
skrifter för örlogsfartyg finns i förordningen (1988:595) om säkerheten på
örlogsfartyg (FSÖ) samt i föreskrifter om verkställighet till denna förord-
ning som utfardas av Sjöfartsverket.

Med stöd av bemyndigandet i FSF har Sjöfartsverket föreskrivit, att de
regler i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människo-
liv till sjöss (SOLAS - ”Safety of Life at Sea Convention”) med senare
ändringar som bl.a. rör fartygs konstruktion, byggnad, utrustning och drift,
skall tillämpas på svenska fartyg. Dessa föreskrifter finns intagna i
Sjöfartsverkets författningssamling (SJÖFS) 1980:8, 1981:11, 1984:14,
1986:6, 1989:14, 1992:4, 5 och 8 samt 1994:12 och 23. Därutöver finns
ett stort antal särskilda tillämpningsföreskrifter som rör fartygs sjövärdig-
het och som har meddelats av Sjöfartsverket.

Marinen har inrättat en fartygsinspektion som tillsammans med Sjöfarts-
verket utarbetat bestämmelser för örlogsfartyg. Härigenom och genom de
övriga regler som finns beträffande örlogsfartyg uppfyller Sverige folk-
rättens krav vad gäller säkerheten på örlogsfartyg.

I FSL finns även bestämmelser om fartygs bemanning, arbetsmiljö och
skyddsverksamhet. Bestämmelser om träning av besättning finns däremot
varken i FSL eller FSF. Bestämmelser om bl.a. träning av säkerhets-
rutiner finns i SOLAS, som genom Sjöfartsverkets föreskrifter är tillämp-
liga för svenska fartyg.

Den av IMO nyligen antagna internationella säkerhetsorganisations-
koden; ISM-koden ”International Safety Management Code” är införlivad
med svensk rätt genom ändringar i FSL (prop. 1994/95:186). Regeringen                  86

har delegerat rätten att utfärda föreskrifter om verkställighet till Sjöfarts-

verket. Enligt ISM-koden och dess riktlinjer skall rederier årligen genom- Prop. 1995/96:140
föra interna kontroller av att säkerhetsorganisationen upprätthålls på far-
tyg, vilket inbegriper träning av besättningar.

Bestämmelser om användning av signaler, bestämmelser om radiofyrar
eller andra säkerhetsanordningar samt bestämmelser om radiosändare,
finns reglerade i ett antal svenska författningar.

Enligt sjötrafikförordningen (1986:300) skall konventionen om interna-
tionella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss (de internationella
sjövägsreglema, COLREG) med 1981, 1987 och 1989 års ändringar
tillämpas för sjötrafik inom Sveriges sjöterritorium samt för trafik med
svenskt fartyg utanför sjöterritoriet, om inte annat följer av sjötrafik-
förordningen eller föreskrifter meddelade med stöd därav. Föreskrifter
finns i Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1994:21) med föreskrifter för
sjötrafiken m.m.

Då flaggstatsansvaret har stor betydelse vid förhindrande av marin
förorening, kan följande tilläggas: Bestämmelser om förhindrande,
begränsning och kontroll av förorening av den marina miljön finns i lagen
(1980:424), förordningen (1980:789) och Sjöfartsverkets kungörelse
(SJÖFS 1985:19) om åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg. Dessa
bestämmelser införlivar 1973 års internationella konvention till förhind-
rande av förorening från fartyg, med ändringar enligt 1978 års protokoll
(MARPOL 73/78) med svensk rätt. Även 1991 och 1992 års ändringar till
MARPOL 73/78 skall enligt Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1994:10)
tillämpas på svenska fartyg.

I de lagar och förordningar som nämnts ovan finns ansvarsbestäm-
melser och andra tvångsmedel för att säkerställa att bestämmelserna följs.

Artikelns punkt 7 stadgar om utredningsskyldighet vid sjöolyckor. Här
finns för svenskt vidkommande lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor. Enligt 2 § i lagen sägs bl.a. att en sjöolycka skall utredas om
flera människor har avlidit eller blivit allvarligt skadade. Ordalydelsen i
artikelns punkt 7 - loss of life - tyder närmast på att utredningsskyldighet
föreligger enligt havsrättskonventionen även då endast en person avlidit.
I förarbetena till lagen om undersökning av olyckor (prop. 1989/90:104
s. 35) sägs att det inte är tillräckligt att någon enstaka människa avlidit
utan att det som regel bör krävas att antalet avlidna eller allvarligt skada-
de skall ha uppgått till minst fem. Enligt 3 § finns dock en möjlighet för
regeringen att föreskriva eller i enskilda fall besluta att en undersökning
skall göras även när olyckan inte är av så allvarlig art som anges i 2 §.

Regeringen har i 3 § förordningen (1990:717) om undersökning av
olyckor föreskrivit att även olyckor som inte faller under 2 § i lagen om
undersökning av olyckor skall undersökas om detta är påkallat från säker-
hetssynpunkt. Undersökningarna enligt lagen om undersökning av olyckor
görs av statens haverikommission. Kravet på att utredningarna skall utfö-
ras av kvalificerade personer är därmed uppfyllt. Härigenom far det anses
att Sverige uppfyller konventionens krav enligt artikel 94.7.

87

Artiklarna 95-98

Prop. 1995/96:140

Dessa artiklar avser immunitet for örlogsfartyg och för fartyg som endast
används i icke-kommersiell statlig tjänst, straffrättslig jurisdiktion beträf-
fande kollisioner eller andra navigeringsincidenter samt skyldighet att
lämna hjälp. Artiklarna svarar mot artiklarna 8, 9, 11 och 12 i 1958 års
Genévekonvention angående det fria havet.

Enligt artikel 95 har örlogsfartyg på det fria havet full immunitet mot
jurisdiktion som utövas av andra stater än flaggstaten.

Artikel 96 föreskriver att fartyg, som ägs eller drivs av en stat och
uteslutande används i icke-kommersiell statlig tjänst, på det fria havet har
full immunitet mot jurisdiktion som utövas av andra stater än flaggstaten.

Artikel 97 avhandlar straffrättslig jurisdiktion beträffande kollisioner
eller andra navigeringsincidenter på det fria havet. Artikeln bekräftar
principen att straffrättsligt eller disciplinärt förfarande för befälhavaren
eller annan person som tjänstgör på fartyget far inledas endast inför
myndighet i flaggstaten eller i den stat där personen i fråga är medbor-
gare. Enligt Brysselöverenskommelsen den 10 maj 1952 om enhetliga
regler för straffbarhet äger endast flaggstaten föranstalta om beslag av ett
fartyg. Detta återspeglas i artikel 97.3.

Mycket talar för att artikelns bestämmelser redan är att anse som all-
mänt erkända folkrättsliga grundsatser, och då följer av 2 kap. 7 § brotts-
balken att svensk domstol inte är behörig att ta upp frågan om straffansvar
i strid med bestämmelsen. Härigenom far det anses att Sverige uppfyller
konventionens bestämmelser enligt artikel 97.

I artikel 98 föreskrivs att varje stat skall ålägga befälhavaren på ett
fartyg som för dess flagg att bistå personer och fartyg i nöd om så kan
ske utan att fartyget, dess besättning eller passagerare utsätts för allvarlig
fara. I anslutning härtill åläggs staterna att såväl enskilt som gemensamt
upprätta och upprätthålla en effektiv räddningstjänst.

Artikel 99

Varje stat är skyldig att förhindra och bestraffa slavtransporter med fartyg
som för dess flagg. Artikeln svarar i huvudsak mot artikel 13 i 1958 års
Genévekonvention angående det fria havet samt Genévekonventionen den
25 september 1926 angående slaveri (SÖ 1927:36). Nu gällande straff-
rättsliga bestämmelser och jurisdiktionsbestämmelser torde vara tillräck-
liga för att för svensk del uppfylla artikelns krav.

Artiklarna 100-107

Dessa artiklar handlar om bekämpning av sjöröveri. De svarar med fa
undantag mot artiklarna 14-21 i 1958 års konvention angående det fria
havet.

I artiklarna behandlas utförligt bekämpningen av sjöröveri, vars under-
tryckande på det fria havet kräver samarbete mellan alla stater (artikel
100). En sammanfattande bedömning av bestämmelserna i fråga gör sjö-

88

röveri till ett ”internationellt brott”.

Den i artikel 101 givna definitionen av sjöröveri inbegriper även hand-
lingar som riktas mot, förutom fartyg, även luftfartyg liksom personer
eller egendom som befinner sig ombord. Örlogsfartyg, statsfartyg eller
statliga luftfartyg vars besättning har gjort myteri jämställs, i händelse av
sjöröveri, med privata fartyg (artikel 102).

I artikel 103 definieras vilka fartyg respektive luftfartyg som skall
betraktas som piratfartyg. Dessa fartyg förlorar inte automatiskt sin
nationalitet genom att de begått brottet sjöröveri, utan endast på grundval
av flaggstatens lag (artikel 104). På det fria havet far varje stat uppbringa
piratfartyg eller piratluftfartyg och arrestera personer ombord samt
beslagta egendom som finns där. Det är domstolarna i den stat, som
företagit åtgärden, som har att fastställa vilket straff som far utdömas och
vilka åtgärder som skall vidtas (artikel 105). Den ingripande staten är
uppbringande utan tillräcklig grund (artikel 106).

Enligt 2 kap. 3 § brottsbalken är svensk lag tillämplig och svensk dom-
stol behörig i fråga om vissa mycket allvarliga brott oavsett var dessa
begåtts. Detta gäller bl.a. kapning, sjö- och luftfartssabotage jämte samt-
liga brott där minimistraffet är fängelse i fyra år eller däröver. Detta
innebär att det i jurisdiktionshänseende inte torde finnas några lagliga
hinder mot att svenska myndigheter ingriper mot sjöröveri på det fria
havet. Artiklarnas bestämmelser om samarbete är allmänt hållna och
föranleder för svensk del inte lagstiftningsåtgärder.

Artikel 108

Staterna skall samarbeta vid bekämpning av handel med narkotika och
psykotropa ämnen som bedrivs av fartyg på det fria havet i strid med
internationella konventioner.

Bland åsyftade internationella instrument avses främst FN:s narkotika-
konvention från år 1961 (SÖ 1964:59) och FN:s konvention mot olovlig
hantering av narkotika och psykotropa ämnen från 1988 (SÖ 1991:41). Då
Sverige är part till dessa båda konventioner och genom lagen (1991:453)
om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg väsentligen uppfyller arti-
keln, föranleds inte lagstiftningsåtgärder.

Artikel 109

Staterna har även en skyldighet att samarbeta för att bekämpa obehörig
radioutsändning från det fria havet. I detta syfte har varje drabbad stat rätt
att anhålla varje person eller beslagta varje fartyg, jämte sändarutrustning,
som ägnar sig åt obehörig radioutsändning (jfr även bestämmelserna i
artikel 110). Undantag gäller för utsändande av nödsignaler.

Prop. 1995/96:140

89

Artikel 110

Prop. 1995/96:140

Även om alla staters lika rätt till ostörd sjöfart är allmänt erkänd och
kommer till uttryck i denna artikel kan i vissa fall särskilda kontroll-
åtgärder vara påkallade. Dessa har anfortrotts örlogsfartyg som ges rätt att
stoppa utländska handelsfartyg for kontroll av fartygsdokument och, vid
bestående misstanke, undersöka fartyget. Detta gäller vid allvarlig miss-
tanke om sjöröveri, slavhandel, flaggmissbruk, statslöshet samt obehörig
radioutsändning. Om misstankarna visar sig vara ogrundade skall det
bordade fartyget fa ersättning för varje forlust eller skada, som kan ha
vållats.

Artikel 111

Denna artikel reglerar rätten till omedelbar förföljelse av utländska fartyg
(hot pursuit). Sådan rätt medges när kuststaten har goda skäl att anta att
ett utländskt fartyg brutit mot kuststatens lagar och förordningar. Reglerna
för omedelbar förföljelse grundar sig på artikel 23 i 1958 års konvention
angående det fria havet, men har genom havsrättskonventionen också
anpassats till att gälla även arkipelagvatten och ekonomisk zon.

Artikeln stadgar först och främst att förföljelsen måste påbörjas medan
fartyget ifråga uppehåller sig inom kuststatens inre vatten, arkipelag-
vatten, territorialhav eller angränsande zon (punkt 1). Genom artikelns
punkt 2 utvidgas rätten till omedelbar förföljelse till att även gälla vid
överträdelse mot lagar och förordningar som ägt rum i den ekonomiska
zonen och på kuststatens kontinentalsockel inklusive säkerhetszoner runt
anläggningar på kontinentalsockeln.

Rätten till förföljelse slutar så snart det förföljda fartyget når den egna
statens eller tredje stats territorialhav. Förföljelsen får endast utövas av
örlogsfartyg och militära luftfartyg, eller av andra fartyg och luftfartyg,
som är försedda med tydliga kännetecken och kan identifieras att vara i
offentlig tjänst.

Förföljelsen måste vara oavbruten alltsedan det utländska fartyget
befunnit sig på inre vatten, territorialhavet eller angränsande zon. Efter-
som kuststaten i den angränsande zonen åtnjuter endast begränsad
kompetens kan förföljelse här påbörjas endast på grund av en överträdelse
mot rättigheter till vars skydd zonen upprättats.

Förföljelsen far inte inledas förrän synlig eller hörbar stoppsignal har
sänts från ett avstånd varifrån det utländska fartyget kan se eller höra
signalen. Om ett fartyg har stoppats utanför territorialhavet under
omständigheter som inte ger rätt att omedelbart förfölja det, skall fartyget
fa ersättning för varje förlust eller skada som det kan ha lidit därigenom.

Artikel 112

Enligt artikeln har alla stater rätt att lägga ut undervattenskablar och rör-
ledningar på det fria havets botten utanför kontinentalsockeln. Bestäm-
melsen i artikel 79.5 gäller även sådana undervattenskablar och rörled-

90

ningar. Rättigheten för stater att lägga ut undervattenskablar och rörled- Prop. 1995/96:140
ningar omfattas av ”de fria havs rättigheterna” stater har i ekonomiska
zoner. Artiklarna 112-115 är tillämpliga i den ekonomiska zonen med
beaktande av kuststatens jurisdiktion över den ekonomiska zonen (jfr
artikel 58.2).

Artikel 113

Enligt artikeln skall varje stat anta lagar och förordningar för att
straffbelägga handlingar som leder till att en undervattenskabel i det fria
havet bryts sönder eller skadas. Handlingen behöver dock straffbeläggas
bara om det uppstår en risk för att telegraf- eller telefonförbindelser
avbryts eller hindras. Straffbestämmelserna skall ta sikte på gärningar som
blivit begångna uppsåtligen eller av oaktsamhet och som har utförts från
fartyg som för statens flagg eller av en person som är underkastad statens
jurisdiktion. Av artikeln framgår vidare att brott eller skada på under-
vattensrörledning eller högspänningskabel skall straffbeläggas på mot-
svarande sätt som när det gäller undervattenskablar.

Från dessa bestämmelser undantas handlingar som vidtagits för att rädda
människoliv eller fartyg, om det dessförinnan vidtagits alla nödvändiga
försiktighetsåtgärder för att undvika brottet eller skadan. Genom artikel

58.2 är artikel 113 även tillämplig i den ekonomiska zonen.

Svensk rätt far redan i dagsläget anses motsvara stora delar av
artikel 113. Den som uppsåtligen åsamkar fysisk skada på en kabel eller
en rörledning kan straffas för ett skadegörelsebrott enligt 12 kap. brotts-
balken. Av 2 kap. 3 § brottsbalken framgår det att svensk rätt är tillämp-
lig även när brott har begåtts utom riket bl.a. då brottet har förövats på ett
svenskt fartyg eller har begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som
tillhörde besättningen på fartyget.

Artikel 113 far emellertid anses innefatta ett krav på att även försök till
brott skall bestraffas; det anges nämligen att kriminaliseringen skall om-
fatta handlingar som vidtas i syfte att bryta sönder eller skada kablar eller
rörledningar, liksom andra handlingar som sannolikt leder till det resul-
tatet.

Enligt 12 kap. 5 § brottsbalken är det bara den grova skadegörelsen som
straffas redan på försöksstadiet medan andra handlingar kan föranleda
ansvar först när de utgör fullbordade brott. Vid bedömningen om brottet
är grovt skall enligt 12 kap. 3 § brottsbalken särskilt beaktas, ”om av
gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan
drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan
eljest är synnerligen kännbar”.

Det torde ofta finnas anledning att se allvarligt på brott som innebär att
någon uppsåtligen skadar kablar eller rörledningar i det fria havet, i
synnerhet om det innebär störningar av telegraf- eller telefonförbindelser.
Redan egendomens belägenhet i det fria havet torde innebära att repara-
tionsarbeten blir dyra och kanske riskfyllda, och störningar i telekommu-
nikationerna kan föranleda avsevärda kostnader lika väl som andra olägen-
heter. Skadegörelsebrotten kan därmed förhållandevis ofta bli att bedöma                 91

som grova, varför försök till brott kan straffas.

Till det anförda kommer att även oaktsamma förfaranden skall betraktas
som brott enligt artikeln. Sådana förfaranden faller inte in under 12 kap.
brottsbalken, men enligt 20 kap. 2 § sjölagen (1994:1009) straffas den
som brister i gott sjömanskap medförande sjöolycka, såvida inte oaktsam-
heten är ringa. Bestämmelsen i sjölagen får antas täcka flera av de fall
som avses med artikel 113.

Innebörden av uttrycket ”sjöolycka” är kanske inte helt klar men
uttrycket har enligt motiven en vidsträckt betydelse (prop. 1966:145
s. 201, jfr s. 188). Straffansvaret omfattar såväl navigatoriska förseelser
som oaktsamhet vid fartygets förankring och förtöjning, dvs. situationer
där skador på kablar och rörledningar kan tänkas uppkomma (prop.
1985/86:85 s. 14 och SOU 1965:18 s. 62-63). Gränserna kring bestäm-
melsen är dock inte helt tydliga, och exempelvis ligger ansvaret för en
uttolkning av lokutionen ”gott sjömanskap” delvis på rättstillämpningen
(NJA II 1967 s. 129).

Den refererade rättspraxis som finns på området är föga omfattande och
avser andra situationer än de som behandlas i artikel 113. Så mycket kan
dock konstateras att anknytningen till ”gott sjömanskap” begränsar
personkretsen till den som deltar i ett fartygs säkra framförande (prop.
1985/86:85 s. 14). Andra personer kan inte underkastas straffansvar med
stöd av 20 kap. 2 § sjölagen.

Sammanfattningsvis kan det alltså sägas att gällande svensk rätt i
huvudsak motsvarar artikel 113. Brottsbalken och sjölagen omfattar situa-
tioner där det typiskt sett kan uppstå skador på ledningar m.m. i det fria
havet och där det finns fog för att utkräva ett straffrättsligt ansvar. Några
lagstiftningsåtgärder med anledning av artikel 113 kan därmed inte anses
påkallade.

Artikel 114

Enligt artikel 114 skall varje stat anta de lagar och förordningar som
behövs för att personer under dess jurisdiktion, vilka är ägare till en
undervattenskabel eller rörledning i det fria havet, skall stå för repara-
tionskostnaderna, om de vid utläggning eller reparation av denna kabel
eller rörledning förorsakar brott eller skada på en annan kabel eller
rörledning. Genom en hänvisning i artikel 58.2 har artikel 114 gjorts
tillämplig även på kablar och rörledningar inom den ekonomiska zonen.

Denna artikel föranleder lagstiftning (se avsnitt 6.7).

Artikel 115

Enligt artikeln skall varje stat anta de lagar och förordningar som behövs
för att säkerställa att fartygsägare som kan bevisa att de har offrat ett
ankare, ett nät eller ett annat fiskeredskap för att undvika skada på en
undervattenskabel eller rörledning får ersättning av ägaren till kabeln eller
rörledningen. Ersättning skall utgå under förutsättning att fartygsägaren
på förhand har vidtagit alla rimliga försiktighetsåtgärder. Artikel 115 åter-

1995/96:140

92

finns i den del av konventionen som handlar om det fria havet. Genom
hänvisningen i artikel 58.2 kommer den också att gälla den ekonomiska
zonen.

Även denna artikel föranleder lagstiftning (se avsnitt 6.7).

Kapitel 2. Bevarande och förvaltning av de levande tillgångarna i
det fria havet

Artiklarna 116-120 behandlar fiske på det fria havet. Dessa artiklar kan
sägas utgöra grunden för huvuddelen av det internationella samarbetet på
fiskeområdet.

Artikel 116

Artikeln inskränker, vad gäller fisket på det fria havet, den i artikel 87
formulerade principen om havens frihet. Sålunda är rätten till fritt fiske
underkastad såväl fördragsrättsliga förpliktelser som en stat kan ha ingått
som speciella inskränkningar omnämnda i konventionen. Särskilt om-
nämns kuststaternas rättigheter, skyldigheter och intressen enligt artiklarna
63-67, dvs. reglerna om gränsöverskridande fiskbestånd, långvandrande
arter, marina däggdjur, anadroma bestånd och katadroma arter jämte
bestämmelserna i detta kapitel.

Artikel 117

Artikeln föreskriver att alla stater är förpliktade att själva eller i samarbete
med andra stater vidta de åtgärder, beträffande sina medborgare, som
behövs för att skydda de levande tillgångarna i det fria havet.

Artikel 118

Samarbetsskyldigheten enligt artikel 117 avser alla stater, vars medborgare
bedriver fiske i samma område. För detta ändamål skall staterna samar-
beta för att upprätta subregionala eller regionala fiskeriorganisationer.

Artikel 119

I denna artikel utvecklas de i artikel 117 angivna principerna om
bevarande av de levande bestånden i form av konkreta åtgärder. Sålunda
finns en förpliktelse för staterna att grunda sina åtgärder på bästa
tillgängliga vetenskapliga data för att skydda eller återupprätta artbestånd
med hänsyn tagen till bl.a. miljöfaktorer och ekonomiska faktorer.

Hänsyn bör tas till fiskerimönster, beståndens inbördes beroende och
allmänt rekommenderade internationella miniminormer. Arter skall åter-
ställas till nivåer som ligger över dem där deras reproduktion allvarligt
hotas.

Prop. 1995/96:140

93

Tillgänglig vetenskaplig information, statistik över fångst och andra
relevanta data skall regelmässigt utbytas genom behöriga internationella
organisationer.

Artikel 120

I denna artikel konstateras att artikel 65 också skall gälla skydd och
förvaltning av marina däggdjur i det fria havet.

5.8  Del VIII (artikel 121)

Rättsordning för öar

Denna del utgör en viss vidareutveckling i förhållande till 1958 års
Genévekonvention om territorialhavet och tilläggszonen.

Artikel 121

Artikelns första punkt definierar en ö som ett av naturen bildat land-
område omgivet av vatten och som förblir ovan vatten vid flod.

En ändringen i förhållande till 1958 års konvention om territorialhavet
och tilläggszonen finns i punkt 3, där klippor införs som ett havsrättsligt
begrepp. Det fastslås att klippor inte kan åtnjuta samma rättigheter som
öar om de inte kan utgöra grund för mänsklig bosättning eller själv-
ständigt ekonomiskt liv. Sådana klippor har i motsats till öar ingen egen
ekonomisk zon eller kontinentalsockel.

5.9  Del IX (artiklarna 122-123)

Slutna eller delvis slutna hav

Del IX innebär i jämförelse med 1958 års Genévekonvention ett nytän-
kande. Ett försök att vid FN:s första havsrättskonferens kodifiera den från
1600-talet härstammande teorien om det slutna havet (mare clausum)
misslyckades. Del IX går vidare i liberaliserande riktning vad gäller
sjöfartens frihet och andra tredjelandsrättigheter. I artiklarna 122 och 123
lämnas regler om ökat samarbete på fiskets, miljöskyddets och forsk-
ningens område.

Artikel 122

Artikeln definierar ett ”slutet eller delvis slutet hav” som en bukt, en vik
eller ett hav som omges av två eller flera stater och förbinds med ett
annat havsområde genom ett trångt utlopp eller som helt eller huvud-
sakligen utgörs av två eller flera kuststaters territorialhav och ekonomiska
zoner. Med denna definition blir t.ex. Nordsjön och Östersjön, Svarta
havet, Medelhavet, Karibiska havet och Barents hav att betrakta som
slutna eller delvis slutna hav.

Prop. 1995/96:140

94

Artikel 123

Prop. 1995/96:140

Denna artikel uppmanar kuststaterna att samarbeta med varandra när de
utövar sina rättigheter och fullgör sina skyldigheter enligt konventionen,
något som dock inte påverkar deras rättigheter gentemot tredje land. De
uppmanas emellertid att, direkt eller genom en lämplig regional organisa-
tion, söka samarbeta på tre områden, nämligen vad gäller fiske, beva-
randet av den marina miljön och samordning av vetenskaplig forsknings-
politik samt, i förekommande fall, inbjuda andra intresserade stater eller
internationella organisationer till samarbete.

5.10 Del X (artiklarna 124-132)

Kustlösa staters rätt till tillträde till och från havet samt
transitfrihet

Del X reglerar kustlösa staters rätt att få tillgång till havet. Den utgår från
artikel 3 i 1958 års konvention angående det fria havet och ger dennas
regler en vidgad innebörd. Ett fyrtiotal av världens stater är kustlösa.

Det bör noteras, att ytterligare rättigheter för kustlösa eller geografiskt
missgynnade stater återfinns i andra delar av havsrättskonventionen
(speciellt artiklarna 69-71, 160-161, 254, 266, 269 och 272). Åtskilliga av
dessa artiklar kräver att särskild hänsyn ges åt denna kategori av stater.

Havsbottenmyndighetens församling har att vid djuphavsutvinning ta
särskild hänsyn till de problem som uppstår för kustlösa och geografiskt
missgynnade stater (artiklarna 160 och 161).

Artikel 254 erbjuder ifrågavarande stater möjligheten att delta i marin-
vetenskaplig forskning i områden tillhörande närbelägna kuststater. Artik-
larna 266, 269 och 272 ålägger härutöver stater, antingen direkt eller
genom internationella organisationer, att söka utveckla de kustlösa och
missgynnade staternas vetenskapliga och teknologiska kapacitet.

Artikel 124

I denna artikel redovisas begreppsdefinitioner. Kustlös är en stat som inte
har någon havskust. Transitstat är en stat med eller utan havskust, som
ligger mellan en kustlös stat och havet och över vars territorium transito-
trafik äger rum.

Artikel 125

Artikeln reglerar rättigheter och skyldigheter för en kustlös stat respektive
en transitstat. Kustlösa stater har tillträdesrätt till och från havet för att
kunna utöva de rättigheter som fastställs i konventionen, bl.a. de rättig-
heter som rör det fria havet och rättigheter avseende mänsklighetens
gemensamma arv. För detta ändamål skall kustlösa stater åtnjuta
transitfrihet (freedom of transit) genom transitstatemas territorium med
alla slag av transportmedel (jfr punkt 1). Villkor och bestämmelser för

95

utövande av transitfrihet skall regleras mellan berörda kustlösa stater och
transitstater genom bilaterala, subregionala eller regionala överenskom-
melser (jfr punkt 2). Artikelns punkt 3 gör förbehåll för transitstatens
suveränitet över sitt territorium.

Artikel 126

Artikeln föreskriver att konventionens bestämmelser likväl som särskilda
överenskommelser om utövande av rätten att få tillträde till och från
havet, är undantagna från tillämpningen av mest-gynnad-nationsklausulen.

Artikel 127

Artikeln reglerar tull- och skattefrågor.

Artiklarna 128 och 129

Dessa artiklar ger regler för att underlätta transitotrafiken genom överens-
kommelser om frizoner eller andra tullanordningar respektive samarbete
för byggande och förbättring av transportmedel.

Artiklarna 130-132

Dessa artiklar behandlar åtgärder för att undvika eller avhjälpa förseningar
eller andra svårigheter av teknisk natur vid transitotrafik. De föreskriver
likabehandling i hamnar och ger berörda stater frihet att överenskomma
om lättnader som är mera vittgående än de som föreskrivs i konven-
tionen.

5.11 Del XI (artiklarna 133-191)

Området

Under åren efter andra världskriget uppvisades, i takt med den tekniska
utvecklingen, ett stigande intresse för att utnyttja havsbottnens tillgångar
på ett allt större avstånd från kusten och på allt större djup. År 1945
framlade USA:s president Truman en förklaring om att tillgångarna på
USA:s kontinentalsockel var underkastade amerikansk jurisdiktion, och
under 1950-talet utvidgade flera latinamerikanska stater sina suveränitets-
zoner, som regel ut till 200 nautiska mil från kusten. I Genéve-
konventionen den 29 april 1958 om kontinentalsockeln fastslogs i
överensstämmelse med denna utveckling, att kuststaterna hade rätt till
havsbottnens tillgångar intill ett avstånd av 200 nautiska mil från kusten
eller så långt utöver denna gräns som utvinning var tekniskt möjlig.

Genom den fortsatta tekniska utvecklingen tedde sig utvinnings-
kriteriet i 1958 års konvention efter hand allt mer oacceptabelt, då det
uppmuntrade krypande jurisdiktion till fördel för kuststaterna och därmed

Prop. 1995/96:140

96

ledde till fortsatta begränsningar av havens traditionella frihet.            Prop. 1995/96:140

1967 framförde därför Maltas FN-ambassadör, Arvid Pardo att havs-

bottnen och dess tillgångar borde vara ”mänsklighetens gemensamma
arv”. Denna tanke fick bred anslutning, och 1970 godkände FN:s general-
församling en epokgörande resolution (nr 2749/25), varigenom havs-
bottnen och dess underlag utanför nationell jurisdiktion och tillgångarna
däri förklarades vara mänsklighetens gemensamma arv. På denna grundval
formulerade man under de kommande åren inom ramen för FN:s tredje
havsrättskonferens den havsbottenregim, som fastlades i konventionens del
XI och de därtill hörande bilagorna III och IV. Denna regim omfattade
dock inte de ovanliggande vattenmassorna, ”det fria havet”, som regleras
i konventionens del VII.

Havsbottenregimen omfattar den del av havsbotten som inte ligger
under nationell jurisdiktion. Denna del av havsbotten och dess underlag
benämns ”området”. Avgränsningen av området i förhållande till områden
under nationell jurisdiktion företas av de enskilda kuststaterna enligt
närmare regler och i överensstämmelse med ställningstaganden från en
särskild kommission underställd FN, jfr havsrättskonventionens artikel 76
och bilaga II. Dessa regler sätter, i motsats till reglerna i 1958 års
konvention, naturbestämda begränsningar för hur långt kuststaterna kan
utvidga sitt territorium på bekostnad av andra staters råvaruintressen.

Tillgångarna i området förvaltas av ett särskilt internationellt organ,
Internationella havsbottenmyndigheten (förkortat myndigheten) som sär-
skilt upprättats för detta ändamål. Myndigheten kan tilldela rättigheter att
utforska och utvinna områdets tillgångar, och myndigheten kan själv delta
häri genom en särskild verksamhet, som anförtrotts ett myndigheten
underställt Produktionsföretag (benämnt företaget). Det åvilar bl.a. myn-
digheten att fastställa de regler, föreskrifter och procedurer som skall gälla
för utforskning och utnyttjande av områdets tillgångar och att övervaka
att konventionens bestämmelser och de fastställda reglerna, föreskrifterna
och procedurerna iakttas.

I del XI och de tillhörande bilagorna III och IV fastställs myndighetens
och företagets organisation, uppgifter och befogenheter samt de rättig-
heter och förpliktelser, som åvilar de deltagande staterna, deras stats-
företagjämte privata företag och enskilda personer, som deltar i verksam-
heten inom området. Det förutsätts vidare, att det upprättas ett särskilt
tvistlösningsorgan, Internationella havsrättsdomstolens avdelning för havs-
bottentvister, vilket har tillagts exklusiv kompetens för lösning av tvister
angående verksamheten i området. Tanken var att även länder, som själva
saknade möjligheter att utöva verksamhet på havsbottnen, skulle bli
delaktiga i vinsterna av denna verksamhet, få del av ifrågavarande tekno-
logi och dra nytta av andra länders vetenskapliga forskning. I och med
kravet på gemensam förvaltning av havsbottnens tillgångar aktualiserades
två skilda aspekter; dels fördelningen länder emellan av influtna medel,
dels skyddet för miljön mot de skador som uppkommer vid mineralut-
vinning på havsbottnen utanför gränserna för nationell jurisdiktion.

Den regim som fastställdes i del XI och bilagorna III och IV utformades
efter principer som av de ledande industriländerna ansågs vara plan-                 97

ekonomiska och byråkratiska och därför inte acceptabla. Detta medförde

7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

att konventionen vid avslutningen av FN:s tredje havsrättskonferens 1982
inte fann erforderlig anslutning. En förberedande kommission tillsattes
därför som, förutom att förbereda upprättandet av de ovannämnda institu-
tionerna inför konventionens ikraftträdande, också fick till uppgift att söka
en lösning på de problem som uppstått i samband med havsbotten-
regimen. Detta ledde emellertid inte till önskade resultat, och mot bak-
grund av den allvarliga situation som därmed uppstod för konventionens
framtid, tog FN:s generalsekreterare 1990 initiativ till en rad informella
konsultationer. Dessa konsultationer ledde till en lösning av de utestående
problemen, vilken stadfästes den 28 juli 1994 i FN:s generalförsamling i
form av en resolution och ett avtal om genomförandet av del XI jämte
bilagorna III och IV.

Avtalet gäller parallellt med den ursprungliga versionen av konven-
tionens del XI, dock att avtalet i händelse av tolkningsproblem skall ha
företräde.

I kommentarerna till de enskilda artiklarna i del XI och tillhörande
bilagor har hänsyn tagits till avtalets verkningar. Framställningen i det
följande tar sikte på det kombinerade innehållet av gällande artiklar i den
ursprungliga del XI jämte bilagorna III och IV och relevanta nytillkomna
bestämmelser i avtalet.

Mycket tack vare tillämpningsavtalet är konventionen nu på väg att
vinna universell anslutning. Avtalets antagande förutsatte ett okonven-
tionellt folkrättsligt tänkande bl.a. därigenom att en resolution i FN:s
generalförsamling i praktiken, genom traktatpartemas samtycke, fick folk-
rättsligt bindande verkan.

Kapitel 1. Allmänna bestämmelser

Artikel 133

I denna artikel införs en distinktion mellan ”tillgångar” och ”mineral” i
området (the Area). Med ”tillgångar” förstås mineraliska tillgångar som
redan finns på eller under havsbottnen medan man med ”mineral” förstår
tillgångar som har utvunnits från området. Med området avses enligt
artikel 1 den del av havsbottnen och dess underlag som ligger utanför
gränserna för nationell jurisdiktion. Enligt artikel 136 definieras tillgångar-
na i området som mänsklighetens gemensamma arv. Dessa tillgångar kan
enligt artikel 137.2 inte överlåtas. I motsats till detta innebär bestäm-
melserna i artikel 137.2 och 137.3 att egendomsrätten till mineral, som
utvunnits från området, kan överlåtas till en stat eller till en juridisk eller
fysisk person, men endast i den mån som mineralema utvunnits i överens-
stämmelse med bestämmelserna i del XI och i avtalet, och därutöver att
överlåtelsen sker i överensstämmelse med myndighetens regler, föreskrif-
ter och procedurer.

Prop. 1995/96:140

98

Artikel 134

Prop. 1995/96:140

Tillämpningsområdet för del XI och för avtalet begränsas i denna artikel
geografiskt till området. Avgränsningen av området i förhållande till den
del av havsbottnen, som ligger under nationell jurisdiktion, sker genom
att varje enskild stat på begäran av Kommissionen för kontinental-
sockelns gränser fastställer den yttre gränsen för dess kontinentalsockel
(jfr bestämmelserna i artikel 76). Avgränsningen är sålunda ett autonomt
nationellt ställningstagande, och man har inte givit myndigheten någon
kompetens i detta avseende.

Artikel 135

I denna artikel konstateras, att tillämpningsområdet för del XI och avtalet
är strikt begränsat till havsbottnen och dess underlag. Härav följer att
eventuella tillgångar i överliggande vatten och i luftrummet över dessa
vatten inte omfattas av mänsklighetens gemensamma arv.

Bestämmelserna i artikel 135 är parallella med artikel 78.1, vari
preciseras att kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln inte påverkar
rättslig status vad avser överliggande farvatten respektive luftrum. Jämför
även artikel 78.2, vars innebörd är att utövandet av rättigheter på
kontinentalsockeln inte far ingripa på eller medföra någon oberättigad
kränkning av sjöfarten eller andra staters rättigheter eller friheter som
föreskrivs i konventionen (se även artiklarna 60 och 147).

Sammanfattningsvis kan konstateras att konventionen inte ger utrymme
för att transformera varje stats rättighet över den fria havsbottnen till att
avse motsvarande rättigheter vad gäller farvatten och luftrum, som ligger
över området, detta varken för myndigheten eller för deltagande stater.

Kapitel 2. Principer som gäller för området

Artikel 136

Artikeln fastställer att området och dess tillgångar utgör mänsklighetens
gemensamma arv, dock utan att närmare definiera detta begrepp.

Artikel 137

Enligt denna artikel tillkommer alla rättigheter till områdets tillgångar hela
mänskligheten. Dessa tillgångar kan inte överlåtas och ingen stat kan
kräva eller utöva suveränitet eller suveräna rättigheter över någon del av
området eller dess tillgångar. Däremot kan mineral, som utvinns från
området, överlåtas och såväl fysiska som juridiska personer kan kräva
rättigheter till sådana mineraler, dock endast i den mån de har utvunnits
i överensstämmelse med konventionens bestämmelser.

99

Artikel 138

Prop. 1995/96:140

Med denna artikel tydliggörs att reglerna i del XI inte innebär fritt fram
för gruvutvinning i området. Denna är underkastad myndighetens kompe-
tens (jfr artikel 157.1). Vidare fastställs att all verksamhet i området skall
vara i överensstämmelse med folkrätten.

Artikel 139

I artikeln åläggs de deltagande staterna en skyldighet att var för sig
säkerställa att inte bara de själva utan också statliga företag och fysiska
och juridiska personer, som är hemmahörande i staten i fråga eller står
under dess kontroll, utövar eventuella aktiviteter i området i överens-
stämmelse med del XI. Samma skyldighet åligger internationella organisa-
tioner för såvitt avses eventuell verksamhet i området.

Deltagande stater och internationella organisationer åläggs, med förbe-
håll för folkrättens regler, ansvar för den skada som vållas på grund av att
de underlåter att uppfylla sina förpliktelser enligt del XI. Dock är myndig-
heten ansvarig för varje skada, som är en följd av rättsstridigt myndighets-
utövande (jfr bilaga III artikel 22).

Deltagande stater och internationella organisationer som uppträder till-
sammans åläggs solidariskt ansvar.

I fall av skada som vållas av fysisk eller juridisk person bortfaller
sponsorstatens ansvar, om denna stat har föranstaltat om alla nödvändiga
och passande förhållningsregler för att säkra att personen effektivt
efterlever bestämmelserna i del XI. I det sammanhanget kan särskilt
nämnas sponsorstatens förpliktelse att bistå myndigheten med att tillse att
bestämmelserna efterlevs (jfr artikel 153.4).

Deltagande stater, som är medlemmar av internationella organisationer,
åläggs att vidta erforderliga föranstaltningar för att försäkra sig om, att
sådana organisationer påtar sig sitt ansvar i enlighet med denna artikel.

Artikel 140

1 denna artikel åläggs myndigheten och de deltagande staterna att utöva
sin verksamhet i området i hela mänsklighetens intresse och tillse att
fördelningen av det eventuella utbytet av verksamhet i området fördelas
på ett rättvist sätt. Härigenom skall särskild hänsyn tagas till intressen och
behov hos utvecklingsländer och hos sådana befolkningar, som ännu inte
uppnått full självständighet.

Artikel 141

I artikeln fastslås att alla stater skall ha lika rätt att inom konventionens
ramar använda området. Vidare fastslås att .denna rätt uteslutande avser
fredliga ändamål. Bestämmelsen är generellt formulerad och preciseras
inte ytterligare i konventionen.

Frågan om fullständig avmilitarisering av området diskuterades under

100

FN:s tredje havsrättskonferens, men någon enighet nåddes inte (jfr inled- Prop. 1995/96:140
ningen till del VII samt kommentaren till artikel 88).

Artikel 142

När förekomster av tillgångar sträcker sig från området in över en
kuststats kontinentalsockel har den berörda kuststaten anspråk på att verk-
samhet i området, som syftar till utnyttjande av dessa tillgångar, utförs
med tillbörligt hänsynstagande till kuststatens rättigheter och legitima
intressen.

Den som utför sådan verksamhet i området åläggs därför i artikeln en
förpliktelse om föranmälan till och konsultationer med ifrågavarande kust-
stat om eventuella gränsöverskridande tillgångar. Utnyttjande av den del
av tillgångarna, som finns på kuststatens kontinentalsockel, kräver kust-
statens samtycke i förhand.

Oavsett bestämmelserna i del XI och i avtalet har kuststaten rätt att
vidta lämpliga åtgärder för att skydda sin kust mot föroreningsfara och
andra farliga aktiviteter, allt i överensstämmelse med bestämmelserna i del
XII om skydd och bevarande av den marina miljö.

Artikel 143

I artikeln understryks att marinvetenskaplig forskning i området skall ha
uteslutande fredliga syften och ske i hela mänsklighetens intresse och i
övrigt följa de generella principer om havsforskning som regleras i del
XIII. Alla stater och behöriga internationella organisationer har enligt
artikel 238, med förbehåll för andra staters rättigheter och förpliktelser,
rätt att utföra marinvetenskaplig forskning inom området. Myndigheten
kan utöva marinvetenskaplig forskning och den har rätt att låta andra
utöva sådan forskning för dess del på kontraktsbasis.

Myndigheten åläggs att främja marinvetenskaplig forskning i området
och skall koordinera och sprida resultaten av sådan forskning och
analyser, när sådana föreligger. Deltagande stater skall å sin sida främja
internationellt samarbete angående marinvetenskaplig forskning i området,
bl.a. genom att delta i internationella program och genom att säkra att
program utarbetas och att resultaten effektivt sprids genom myndigheten
eller, efter behov, genom andra internationella organisationer eller kanaler.
Härav framgår indirekt att de deltagande staterna, för såvitt avser marin-
vetenskaplig forskning i området, har en viss handlingsfrihet i förhållande
till myndigheten, då det inte uteslutande tillkommer denna att koordinera
havsforskningen i området och att de deltagande staterna efter behov kan
distribuera forskningsresultat genom andra kanaler.

Till slut fästs vikt vid att de deltagande staternas forskningsprogram för
området tillrättaläggs till fördel för utvecklingsländer och teknologiskt
mindre utvecklade stater med syfte att stärka dessas forskningskapacitet,
att utbilda deras och myndighetens personal.

101

Artikel 144

Prop. 1995/96:140

I denna artikel fastställs särskilda regler för överföring av teknologi i
området till myndigheten och till utvecklingsländer. Artikeln utgör ett
komplement till de allmänna bestämmelser om teknologiöverföring som
finns i del XIV.

I punkt 1 åläggs myndigheten att förvärva sådan teknologi och se till att
den överförs till utvecklingsländerna, så att alla deltagande stater kan dra
fördel därav.

I avsnitt 5 i avtalets bilaga anförs en rad ytterligare principer för
överföring av tekonologi. Här kan särskilt nämnas, att tillgången till
relevant teknologi i första hand skall sökas på den öppna marknaden eller
på basis av samriskföretag (joint ventures). Först om detta inte lyckas kan
myndigheten anmoda de deltagande staterna och deras kontrahenter att
samarbeta om att skaffa fram relevant teknologi. Deltagande stater och
deras kontrahenter är förpliktade till sådant samarbete endast på villkor att
deras immateriella rättigheter respekteras. Detta kan innebära en väsentlig
begränsning i företagets och utvecklingsländernas tillgång till avancerad
teknologi med hänsyn till skydd för de involverade företagens affärs-
mässiga intressen.

Artikel 145

Konventionens del XII innehåller generella bestämmelser för skydd och
bevarande av den marina miljön. I denna artikel åläggs deltagande stater
och myndigheten en särskild förpliktelse att garantera ett effektivt skydd
av havets miljö vid eventuella skadeverkningar till följd av djuphavs-
utvinning. Myndigheten åläggs att utfarda erforderliga regler, föreskrifter
och förfaringssätt.

Särskilt omnämnda skyddsobjekt är kusterna, ekologisk jämvikt, flora
och fauna samt naturtillgångarna i området. Som särskilda faromoment för
havsmiljön omnämns borrning, muddring, utgrävning, deponering av
avfall samt drift av fasta anläggningar.

Artikel 146

I artikeln åläggs myndigheten att utfärda regler till skydd för människoliv
vid verksamhet i området.

Artikel 147

Artikeln kompletterar bestämmelserna i artikel 135 vad gäller förhållandet
mellan verksamhet i området och utövandet av sjöfart och annan verk-
samhet i havsmiljön. Ingen av aktiviteterna har företräde, i det att den ena
verksamhetstypen skall utövas med vederbörlig hänsyn till den andra.

Vad gäller anläggningar som används för utförandet av verksamhet i
området fastställs bestämmelser svarande mot dem som avser motsva-
rande aktiviteter i den ekonomisk zonen och på kontinentalsockeln (jfr

102

artikel 60). Det skall således ges behörigt meddelande om uppförande, Prop. 1995/96:140
placering och flyttning av sådana anläggningar, det skall upprättas veder-
börliga säkerhetszoner omkring dem och de skall förses med permanenta
vamingsanordningar. De far inte placeras så att de hindrar vitala sjöfarts-
eller fiskeintressen, de får begagnas uteslutande för fredliga ändamål och
har inte folkrättslig status av öar.

Anläggningarna far i övrigt endast uppföras, placeras och flyttas i
överensstämmelse med myndighetens regler, föreskrifter och procedurer.

Artikel 148

Artikeln innehåller en avsiktsförklaring om särskilt hänsynstagande till
utvecklingsländer och geografiskt missgynnade stater.

Artikel 149

Artikeln fastställer att föremål av arkeologisk och historisk natur som
påträffas i området skall bevaras eller överlåtas till förmån för hela
mänskligheten, varvid särskild hänsyn skall tas till den företrädesrätt som
tillkommer ursprungsstaten, ursprungslandet eller den stat där föremålet
har haft sitt kulturella eller historiska och arkeologiska ursprung.

Denna artikel föranleder lagstiftning (se avsnitt 6.9).

Kapitel 3. Utnyttjande av områdets tillgångar

Artikel 150

Artikeln fastställer de överordnade principer som skall vara vägledande
för utvecklingen av områdets tillgångar. Huvudvikten läggs på att åstad-
komma en harmonisk utveckling av världsekonomin och en balanserad
tillväxt av internationell handel. Vidare skall eftersträvas en ändamålsenlig
förvaltning av tillgångarna i området liksom rimliga och stabila priser och
god försörjningssäkerhet. Dessa principer har i avsevärd mån modifierats
genom avtalet, som i avgörande mån lägger vikt vid hänsyn till fria
marknadsprinciper och affärsmässiga intressen som grundval för verksam-
heten i området.

Artikel 151

Som en följd av avtalet skall artikelns punkt 1-7 och punkt 9 inte
tillämpas, jfr avsnitt 6.7 i avtalets bilaga. Bilagans avsnitt 6 innehåller de
avtalade principerna för myndighetens produktionspolitik. För att i korthet
sammanfatta avsnittets innehåll, kan konstateras att de tidigare planekono-
miskt orienterade principerna nu har avlösts av marknadsorienterade pro-
duktionsprinciper.

Eventuella subventioner för verksamhet i området skall vara i
överensstämmelse med GATT-avtalet (numera WTO), och det får inte ske

103

någon diskriminering mellan mineral som utvunnits från området och Prop. 1995/96:140
mineral av annat ursprung. Myndigheten ges inte rätt att i samband med
godkännande av arbetsplaner för utnyttjande av tillgångar i området
fastställa begränsningar i produktionen av mineral.

Artikelns punkt 8 samt avsnittet 6 i avtalets bilaga fastställer vidare att
deltagande stater som är medlemmar i GATT eller motsvarande avtal för
lösande av tvister kan använda de procedurer som föreskrivs i avtalet.

I enlighet med artikelns punkt 10 skall myndigheten antingen utarbeta
en kompensationsordning med avsikt att kunna bistå utvecklingsländer,
som drabbas av allvarliga negativa konsekvenser för exportintäkter eller
ekonomi som följd av en nedgång i priserna för berört mineral eller
exportmängden för detta mineral, i den omfattning att sådan nedgång
förorsakas av verksamheter i området.

Myndigheten kan alternativt träffa andra uppgörelser för ekonomiskt
anpassningsbistånd, däribland samarbete med FN:s fackorgan och andra
internationella organisationer, vars uppgift är att lämna bistånd till
utvecklingsländer.

Det är viktigt att konstatera att det med avtalet beslöts att ge upp tanken
på en generell kompensationsordning inom konventionens ram. Härav
följer att endast medel, som härstammar från frivilliga bidrag eller myn-
dighetens intäkter till följd av verksamhet i området, kan användas till
ekonomiskt bistånd.

Bestämmelserna i artikelns punkt 10 skall, till följd av avsnitt 7.2 i
avtalets bilaga, genomföras med hjälp av de åtgärder för ekonomiskt
bistånd som stadgas i avsnitt 7.1. Finanskommittén, som är ett nytt organ
upprättat enligt avtalet (jfr bilagans avsnitt 9), övertar den roll i besluts-
processen som i artikeln var tilldelad den ekonomiska planeringskom-
missionen.

Artikel 152

Artikeln stadgar att myndigheten vid sin förvaltning av mänsklighetens
gemensamma arv i området skall ge alla berörda länder lika behandling,
dock att särskild hänsyn far tas för utvecklingsländer och geografiskt
missgynnade stater.

Artikel 153

Artikeln fastställer närmare regler för rätten att utöva mineralutvinning i
området (jfr artikel 141).

1 punkt 1 konstateras att verksamheten i området enligt artikel 137 skall
organiseras, bedrivas och kontrolleras av myndigheten. I punkt 2 fastställs
att verksamheten i området skall utföras antingen av företaget eller av
deltagande stater. Kvalificerade är även statliga verksamhetsgrenar i
samarbete med myndigheten, eller fysiska eller juridiska personer som är
medborgare eller hemmahörande i de deltagande staterna. Detta innebär
att icke deltagande stater och personer som inte har nära relation till en                 104

deltagande stat är avskuren från aktiviteter från området.

Företagets verksamhet skall inledningsvis inte drivas självständigt, utan Prop. 1995/96:140
skall utföras genom samriskföretag (joint ventures), jfr avsnitt 2 punkt 2
i avtalets bilaga. Som en följd av punkt 3 skall verksamhet i området
utföras i överensstämmelse med en arbetsplan, som godkäns av myndig-
heten.

I enlighet med avtalets bilaga skall arbetsplanen ha formen av ett
kontrakt med myndigheten vare sig det är företaget eller andra enheter
som skall utföra verksamheten. Kontrakten skall utarbetas i överens-
stämmelse med bestämmelserna i konventionens bilaga III och i avsnitt
1 i avtalets bilaga.

I punkt 4 åläggs myndigheten att utöva tillsyn av att verksamhet i
området utförs i överensstämmelse med konventionens bestämmelser. De
deltagande staterna åläggs i detta sammanhang att bistå myndigheten med
att säkra att aktiviteterna i området utövas i överensstämmelse med
gällande bestämmelser. Som en följd av hänvisningen till artikel 139 är
uppfyllelsen av denna förpliktelse nödvändig för att resultera i befrielse
från ansvar enligt artikel 139.2.

I punkt 5 ges myndigheten befogenhet att utöva effektiv tillsyn, bl.a.
tillgång till att inspektera alla anläggningar som används i samband med
verksamheten i området.

Artikel 154

Artikeln ålägger myndighetens församling att vart femte år företa en
generell och systematisk översyn av del XI och anslutande bilagor av det
sätt varpå det internationella rättssystemet för området har fungerat i
praktiken.

Artikel 155

Artikeln innehåller bestämmelser avseende revision av del XI och till-
hörande bilagor. I avsnitt 4 i avtalets bilaga fastställs att de speciella
procedurer som beskrivs i artikelns punkt 1, 3 och 4 inte skall tillämpas.
I stället skall man följa de procedurer som finns i konventionens artiklar
314, 315 och 316.

Proceduren för ändringar i de av konventionens bestämmelser som ute-
slutande handlar om området återfinns i artikel 314. Enligt denna procedur
skall myndighetens församling efter godkännande av rådet ta ställning till
ändringsförslag, som skriftligen framlagts av en deltagande stat. Enligt
avtalet kan vidare myndighetens församling efter framställan från rådet,
oavsett bestämmelserna i konventionens artikel 314.2, vid varje tillfälle
ta upp till revision frågor som omtalas i artikel 155.1.

Ändringar som uteslutande berör verksamhet i området, träder enligt
artikel 316.5 i kraft för alla deltagande stater ett år efter det att tre
fjärdedelar av de deltagande staterna har ratificerat eller biträtt ifråga-
varande ändringar. Detta innebär inte någon reell risk att bli bunden av
andra staters beslut då ändringar, som nämnts, först skall beslutas i                  105

myndighetens församling efter hemställan från rådet, något som till följd

av rådets beslutsregler kräver enhällighet.

Artikel 155.2 lägger fast de principer, den regim och de övriga villkor
som skall beaktas vid revisionen. Bestämmelsen söker i möjligaste mån
bevara de huvudprinciper som omfattas av del XI. I punkt 5 fastställs att
rättigheter på grund av redan ingångna kontrakt skall respekteras.

Kapitel 4. Myndigheten

Avsnitt A. Allmänna bestämmelser

Artikel 156

Myndigheten upprättades i enlighet med denna artikels punkt 1 vid kon-
ventionens ikraftträdande den 16 november 1994. Myndighetens uppgifter
beskrivs i del XI och i avtalet och dess säte är enligt punkt 4 forlagt till
Kingston, Jamaica.

Alla deltagande stater (jfr artikel 305) är i kraft av punkt 2 medlem-
mar av myndigheten. Observatörer vid FN:s tredje havsrättskonferens,
som har undertecknat slutakten, har enligt punkt 3 rätt att delta i myndig-
hetens verksamhet som observatörer i överenstämmelse med dess regler,
föreskrifter och procedurer. Utöver detta har i avtalet öppnats möjlighet
till provisorisk tillämpning av avtalet (jfr dess artikel 7). Syftet med denna
bestämmelse är att säkra bredast möjliga deltagande i myndighetens arbete
under perioden fram tills de stater, som så önskar, har haft erforderlig tid
att genomföra respektive lands nationella procedur för tillträde till eller
ratifikation av konventionen och avtalet.

Provisorisk tillämpning sker i varje givet fall i överensstämmelse med
vederbörande stats nationella eller interna lagar och föreskrifter och erbju-
der för landet i fråga samma rättigheter och förpliktelser som för andra
medlemmar. Provisorisk tillämpning är tidsbegränsad och upphör senast
den 16 november 1998.

Sverige har av konstitutionella skäl valt att inte tillämpa avtalet
provisoriskt och har för närvarande rätt att delta i myndighetens verk-
samhet som observatör.

Artikel 157

Artikeln anger i punkt 1 att de deltagande staterna skall organisera och
kontrollera verksamheten i området genom myndigheten, i synnerhet med
avseende på förvaltningen av områdets tillgångar. Detta står i överens-
stämmelse med att ingen stat kan kräva eller utöva suveränitet över någon
del av området eller dess tillgångar och att myndigheten skall handla på
hela mänsklighetens vägnar för såvitt angår områdets tillgångar (Jfr artikel
137.1 och 137.2).

Artikelns punkt 2 och avtalets bilaga avsnitt 2.1 begränsar myndighetens
befogenheter till vad som uttryckligen åläggs den i konventionen och
avtalet samt till vad som i övrigt ligger i överensstämmelse med
konventionen och som följer av eller är nödvändigt för utövandet av
myndighetens funktioner med hänsyn till verksamheten i området.

1995/96:140

106

Enligt punkt 3 är alla medlemmar av myndigheten likställda och enligt Prop. 1995/96:140
punkt 4 skall medlemmarna av hänsyn till övriga medlemmar lojalt upp-
fylla sina förpliktelser för att säkra de rättigheter och fördelar, som följer
av medlemskapet.

Artikel 158

Artikeln fastställer i punkt 1 att myndighetens huvudorgan skall vara en
församling, ett råd och ett sekretariat. Denna struktur svarar mot den
sedvanliga uppbyggnaden av internationella organisationer. De närmare
bestämmelserna for dessa organ finns i artiklarna 139-162 samt 166-169.

Vidare skall enligt punkt 2 upprättas ett produktionsföretag med uppgift
att ombesörja det direkta genomförandet av verksamheten i området enligt
artikel 153 samt transport, viss bearbetning och avsättning av de mine-
raler, som utvinns i området (jfr artikel 170.1).

I punkt 3 ges myndighetens huvudorgan bemyndigande att upprätta de
nödvändiga underorganen. Enligt artikel 163 skall det upprättas två under-
organ under rådet, nämligen Kommissionen för ekonomisk planering och
Juridiska och tekniska kommissionen. I artiklarna 164 och 165 lämnas
föreskrifter om bemanningen och arbetsuppgifterna for dessa två under-
organ.

Enligt avtalets bilaga avsnitt 9 skall det vidare upprättas en finans-
kommitté for att uppfylla kravet i konventionens artikel 162.2 y, om
upprättande av ett underordnat organ med syfte att behandla finansiella
frågor.

Med hänsyn till det övergripande målet att minimera de deltagande
staternas kostnader skall alla de organ och underorgan som upprättas
under hänvisning till konventionen och avtalet (avsnitt 1.2 i avtalets
bilaga) vara kostnadseffektiva. Denna princip skall även gälla för antalet
möten och dessas varaktighet.

Härutöver gäller att upprättandet av myndighetens organ och under-
organ och dessas funktioner skall ske endast i den mån de kommer att
fylla ett funktionellt behov i takt med utvecklingen av verksamheten i
området. Detta innebär att församlingen under den inledande fasen fram
till det djuphavsutvinning av mineraler blivit aktuell endast bör samman-
träda i den omfattning som nödvändiggörs av de uppgifter som måste
genomföras.

Artikelns punkt 4 fastställer att vart och ett av myndighetens huvud-
organ och företaget skall självständigt svara för utövandet av deras upp-
gifter och funktioner. Företaget har i viss omfattning tillagts en själv-
ständig status i förhållande till myndighetens huvudorgan.

Till följd av avtalets bilaga avsnitt 1.4, skall myndighetens funktioner
under den första tiden efter konventionens ikraftträdande utföras av
församlingen, rådet, sekretariatet, den juridiska och tekniska kommissio-
nen och finanskommittén. De funktioner som givits kommissionen for
ekonomisk planering skall utföras av den juridiska och tekniska kom-
missionen tills rådet träffar ett annat avgörande eller tills den första

107
arbetsplanen for områdets utnyttjande godkänts.

Under tiden mellan konventionens ikraftträdande och godkännandet av Prop. 1995/96:140
den första arbetsplanen, skall myndigheten enligt avtalets bilaga avsnitt
1.5 a-k koncentrera sig kring ett antal verksamhetsområden. Dessa
omfattar i huvudsak behandling av ansökningar om godkännande av
arbetsplaner och därefter övervakning av dessa, genomförande av beslut
som fattats av den förberedande kommissionen.

Myndigheten skall genomföra regelbundna analyser av förhållandena på
världsmarknaden for metaller samt göra studier av eventuella ekonomiska
följder av mineralproduktion i området för de landbaserade producenter
av mineral som sannolikt kommer att drabbas hårdast.

Vidare skall myndigheten anta sådana regler, föreskrifter och förfaran-
den som krävs för verksamheten i området allteftersom den utvecklas.
Oavsett bestämmelserna i konventionens bilaga III artikel 17.2 b och c,
skall sådana regler, föreskrifter och förfaranden ta hänsyn till villkoren i
avtalet, den ytterligare förseningen i affärsmässig gruvdrift på djuphavs-
bottnen samt den sannolika arbetstakten i området.

Myndigheten skall vidare anta regler, föreskrifter och förfaranden som
inkorporerar tillämpliga standarder for skydd och bevarande av den
marina miljön, främja marinvetenskaplig forskning avseende verksam-
heten i området samt på lämpligt sätt bearbeta reglerna, föreskrifterna och
förfarandena för utvinning, inklusive sådana som avser skyddet och
bevarandet av den marina miljön.

Avsnitt B. Församlingen

Artikel 159

Denna artikel anger församlingens sammansättning samt procedurregler
och omröstningsforfaranden.

Först och främst anges att församlingen är myndighetens högsta organ
(jfr artikel 160). Vidare fastställs bl.a. att vad avser sammansättningen
skall församlingen bestå av alla myndighetens medlemmar. Varje medlem
har en representant i församlingen, vilken kan åtföljas av suppleanter och
rådgivare. Församlingen skall hålla ordinarie årsmöten. Församlingen är
beslutsfor när en majoritet av dess medlemmar är närvarande. Varje
församlingsmedlem har en röst.

I avtalets bilaga avsnitt 3.2, anges att besluten i myndighetens organ i
regel bör vara enhälliga. Om alla försök att uppnå enhällighet har uttömts
skall beslut i församlingen rörande procedurfrågor fattas med enkel
majoritet av närvarande röstande medlemmar (jfr artikel 159.7), och två-
tredjedels majoritet av de närvarande och röstande medlemmarna vid
beslut i sakfrågor, under förutsättning att denna majoritet utgör majoritet
av de medlemmar som deltar i församlingen (jfr punkt 8). Vid tvekan
huruvida en fråga är en sakfråga, skall den behandlas som en sakfråga om
inte församlingen bestämmer något annat med den majoritet som krävs for
beslut i sakfrågor (jfr punkt 8).

Genom avtalet har rådet fått en mer framträdande roll i förhållande till
församlingen.

I avtalets bilaga avsnitt 3.4 stadgas att församlingens beslut i frågor där

även rådet har kompetens eller i frågor av administrativ, budgetär eller Prop. 1995/96:140
ekonomisk art, skall grundas på rådets rekommendationer. Vidare stadgas
att om forsamlingen inte godtar dessa rekommendationer, skall den
återförvisa ärendet till rådet för vidare överväganden. Rådet skall då på
nytt överväga frågan mot bakgrund av församlingens synpunkter. Denna
bestämmelse tar sikte på att förhindra att församlingen fattar beslut i strid
med enskilda statsgrupperingars vitala intressen (jfr artikel 161).

När minst en fjärdedel av myndighetens medlemmar ställer en skriftlig
begäran till ordföranden for rådgivande yttrande huruvida förslag i något
ärende som församlingen handlägger överensstämmer med konventionen,
skall församlingen uppmana den internationella havsrättsdomstolens avdel-
ning för havsbottentvister att avge ett rådgivande yttrande i frågan (jfr
punkt 10).

Artikel 160

Denna artikel rör församlingens kompetens och uppgifter. Församlingen
ges betydande självständig kompetens. Vidare fastställs att församlingen
är myndighetens högsta organ samt att myndighetens övriga organ är
ansvariga gentemot församlingen.

I artikelns punkt 2 a-n specificeras närmare församlingens övriga
kompetens och uppgifter. Viktigt är att församlingens kompetens i för-
hållande till rådet väsentligen har modifierats genom avtalet. I punkt 2 a
anges att församlingen utser rådets medlemmar i enlighet med artikel 161.
Regleringen av rådets sammansättning har emellertid omformulerats
genom avtalets bilaga avsnitt 3.15. Bestämmelserna i konventionens arti-
kel 161.1 skall inte gälla (jfr avtalets bilaga avsnitt 3.16). I punkt 2 b, c
och d anges att församlingen utser generalsekreterare bland de kandidater
som rådet föreslår. På rådets rekommendation utser församlingen med-
lemmar till företagets styrelse och generaldirektör samt upprättar sådana
underorgan som den finner nödvändiga for att kunna fullgöra sina upp-
gifter (jfr artikel 158.3). I punkt 2 e anges att församlingen har kompetens
att fastställa medlemmarnas ekonomiska bidrag till myndighetens admi-
nistrativa budget. Den närmare regleringen är ändrad genom avtalets
bilaga avsnitt 1.14.

Församlingen har vidare till uppgift att behandla generella frågor som
uppstår i förbindelse med verksamheten i området, framförallt vad gäller
utvecklingen av folkrätten, främjandet av internationellt samarbete samt
behandling av problem som uppstår för utvecklingsländer, främst vad
avser kustlösa stater och geografiskt missgynnade stater. Församlingen har
dessutom en plikt att upprätta ett ersättningssystem eller andra bistånds-
åtgärder for ekonomisk anpassning (jfr avtalets bilaga avsnitt 7 och kon-
ventionens artikel 151.10).

Avsnitt C. Rådet

Hela avsnittet skall tolkas enligt avtalets bilaga avsnitt 3. Dessutom utgår
delar av enskilda artiklar.

109

I artikel 161 utgår hela punkt 1 enligt avtalets bilaga avsnitt 3.16. Prop. 1995/96:140
Vidare utgår artikelns punkt 8 b-c enligt avtalets bilaga avsnitt 3.8.

I artikel 162 utgår punkt 2 j (inklusive i-ii) enligt avtalets bilaga avsnitt

3.11 b. Artikelns punkt 2 q utgår enligt avtalets bilaga avsnitt 6.7.
Artikelns punkt 2 n tolkas enligt avtalets bilaga avsnitt 7.2, och artikelns
punkt 2 y tolkas enligt avtalets bilaga avsnitt 9.9.

Artikel 164.2 d tolkas enligt avtalets bilaga avsnitt 7.2.

I artikel 165 utgår punkt 2 n enligt avtalets bilaga avsnitt 6.7.

Artikel 161

I avtalets bilaga avsnitt 3.15 anges att rådet skall bestå av 36 av
myndighetens medlemmar som valts av församlingen i enlighet med en
fastställd ordning som i stort går ut på följande:

a) fyra medlemmar enligt konsumtions- och importkriterier,

b) fyra medlemmar av de åtta stater som gjort de största investeringarna,

c) fyra medlemmar från de stater som är stora nettoexportörer av de
mineral grupper som skall utvinnas från området,

d) sex medlemmar i gruppen ”utvecklingsländer” som representerar spe-
ciella intressen, däribland stater med stor befolkning, kustlösa stater,
geografiskt missgynnade stater och de minst utvecklade staterna,

e) arton medlemmar valda så att de representerar en jämn geografisk
fördelning av platserna i rådet som helhet (fördelas på kategorierna
Afrika, Asien, Östeuropa, Latinamerika och Karibien samt Västeuropa och
andra).

Enligt artikelns punkt 2 a-c fastställs att vid val av rådsmedlemmar skall
församlingen trygga att kustlösa stater, geografiskt missgynnade stater och
kuststarer, i det senare fallet särskilt utvecklingsländer, blir represen-
terade i rimlig proportion till sin representation i församlingen. Vid
uppdelningen av rådets medlemmar i fem grupper åsyftas en avbalan-
sering av geografiska intressen mot vissa gruppers särintressen vid
omröstningar. Man har vid uppdelningen valt att särskilt tillgodose de
stora industriländerna, de största investerarna i djuphavsutvinning, de stora
mineralproducentema samt utvecklingsländerna.

Rådets medlemmar skall väljas för fyra år och kan omväljas (jfr punk-
terna 3 och 4). Vidare skall rådet mötas minst tre gånger om året (jfr
punkt 5). Rådet är beslutsmässigt när en majoritet av dess medlemmar är
närvarande (jfr punkt 6). Varje rådsmedlem har en röst (jfr punkt 7).

I artikelns punkt 8 a samt d-g anges beslutsordningen för dels procedur-
frågor dels sakfrågor. Där anges också den närmare innebörden av
begreppet ”konsensus” samt vad som skall gälla ifall tvivel uppstår
huruvida en fråga är en procedurfråga eller sakfråga (jfr närmare punkt 8
a och d-g). Artikelns punkt 9 anger att rådet skall fastställa ett tillväga-
gångssätt som gör det möjligt för en medlem av myndigheten som inte är
representerad i rådet att sända en representant till ett rådsmöte under
särskilda förutsättningar.

Generellt skall rådets avgöranden träffas med konsensus (jfr avtalets
bilaga avsnitt 3.2).

Frågor om skydd för utvecklingsländer mot ogynnsamma verkningar i Prop. 1995/96:140
form av prisändringar och ändrade avsättningsmöjligheter på grund av
utbud av mineral från området, frågor om framställningar till försam-
lingen angående myndighetens regler samt frågor om ändringar av del XI
skall avgöras med konsensus.

Artikel 162

I denna artikel fastställs rådets kompetens och uppgifter.

I punkt 1 stadgas att rådet är myndighetens verkställande organ. Vidare
anges att rådet har befogenhet att, i enlighet med av församlingen angivna
allmänna riktlinjer, fastställa de särskilda principer som myndigheten skall
följa i varje fråga eller ärende som faller inom dess kompetensområde.
Enligt punkt 1 är rådet underordnat församlingen. Genom avtalet har
denna kompetensfördelning emellertid modifierats något.

Avtalets bilaga avsnitt 3.1 och avsnitt 3.4 stadgar att myndighetens
allmänna policy skall fastställas av församlingen i samråd med rådet.
Församlingens beslut i frågor där även rådet har kompetens eller i någon
administrativ, budgetär eller ekonomisk fråga, skall grundas på rådets
rekommendationer. Om församlingen inte godtar rådets rekommendation
i någon fråga, skall den återvisa ärendet till rådet för ytterligare över-
vägande. Härvid skall rådet på nytt överväga frågan mot bakgrund av de
synpunkter som församlingen uttryckt. Denna bestämmelse är instiftad i
syfte att ge industriländerna och mineralproducentema ett ökat inflytande
över myndighetens beslut.

Rådets särskilda kompetensområden anges i artikelns punkt 2 a-i, k-p
samt r-z (jfr inledningen till detta avsnitt).

Rådet skall bl.a. övervaka och samordna genomförandet av bestäm-
melser som faller inom myndighetens kompetensområde (jfr a) och föreslå
församlingen en kandidatlista för valet av generalsekreterare (jfr b). Rådet
skall vidare rekommendera församlingen kandidater för valet av styrelse-
medlemmar i företaget och val av generaldirektör (jfr c), upprätta
nödvändiga underorgan (jfr d och avtalets bilaga avsnitt 1.4) samt anta sin
egen arbetsordning (jfr e). Med förbehåll för församlingens godkännande,
kan rådet för myndighetens räkning och inom dess kompetensområde ingå
avtal med internationella organisationer (jfr f).

Rådet har även befogenheter att granska företagets rapporter och
översända dem till församlingen med sina rekommendationer (jfr g och
avtalets bilaga avsnitt 1.15), förelägga församlingen årliga rapporter och
sådana särskilda rapporter som församlingen begär (jfr h) samt utfärda
direktiv för företaget enligt konventionens artikel 170 (jfr i).

Artikelns punkt 2 j i och ii utgår enligt avtalets bilaga avsnitt 3.11b.

Rådet skall godkänna arbetsplaner som lagts fram för företaget enligt
konventionens bilaga IV artikel 12 (jfr k). Procedurreglema i avtalets
bilaga avsnitt 3.11 a, skall gälla eftersom konventionens artikel 162.2 j
utgått. Vidare skall rådet utöva kontroll över verksamheten i området (jfr
1), samt skydda utvecklingsländer mot ogynnsamma ekonomiska verk-
ningar i enlighet med konventionens artikel 150 h. Rådet har dessutom                m

kompetens i frågor avseende ekonomiskt bistånd enligt artikel 151.10. Prop. 1995/96:140
Artikelns punkt 2 n skall tolkas enligt avtalets bilaga avsnitt 7.2.

Enligt punkt 2 o i skall rådet framställa rekommendationer till försam-
lingen om regler, föreskrifter och procedurer avseende en rättvis fördel-
ning av finansiell och annan ekonomisk behållning av verksamhet inom
området (jfr artikel 160.2 f i).

Rådet har kompetens att på myndighetens vägnar föra talan vid
Havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister (jfr punkt 2 u och v),
utfarda order i krissituationer, särskilt vad gäller förebyggande av skador
på den marina miljön (jfr punkt 2 w) samt underkänna att vissa områden
får utnyttjas av entreprenörer eller företaget, när vägande bevis visar risk
för allvarlig skada på den marina miljön (jfr punkt 2 x).

Artikelns punkt 2 y skall tolkas enligt avtalets bilaga avsnitt 9.9, vilken
stadgar att kravet i artikelns punkt 2 y att upprätta ett dotterorgan som
handhar ekonomiska frågor skall anses uppfyllt genom upprättandet av en
ekonomisk kommitté i enlighet med avsnitt 9.

Slutligen har rådet kompetens att upprätta lämpliga mekanismer för
ledning och kontroll av verksamheten inom området (jfr punkt 2 z).

Artikel 163

Artikeln fastställer att det skall upprättas två organ under rådet, dels en
kommission för ekonomisk planering, dels en juridisk och teknisk kom-
mission. Dessa organ skall bestå av 15 medlemmar (jfr punkt 2). Vid val
av kommissionernas medlemmar skall hänsyn tas till geografisk fördel-
ning (jfr punkt 4). Medlemmarna väljs för en femårsperiod (jfr punkt 6).
Kommissionernas medlemmar skall arbeta enligt rådets riktlinjer och
myndighetens regler, föreskrifter och procedurer (jfr punkt 9-13).

Enligt avtalets bilaga avsnitt 9 skall det upprättas en ekonomisk kom-
mitté (jfr artikel 162.2 y).

Artikel 164

Artikeln anger kompetens- och verksamhetsområde för Kommissionen för
ekonomisk planering.

I punkt 2 anges bl.a. att kommissionen skall följa utvecklingen av
utbud, efterfrågan och priser på mineral som kan utvinnas inom området,
samt föreslå rådet kompensationssystem för ekonomisk anpassning för ut-
vecklingsländer vid föreläggande inför församlingen enligt artikel 151.10
(jfr avtalets bilaga avsnitt 7).

Artikel 165

Artikeln anger kompetens- och verksamhetsområde för den Juridiska och
tekniska kommissionen. I punkt 2 anges bl.a. att kommissionen skall, på
rådets begäran, övervaka verksamheten inom området, göra miljökonse-
kvensvärderingar av verksamheten inom området samt granska formella

112

skriftliga arbetsplaner för verksamheten inom området enligt artikel 153.3 Prop. 1995/96:140
(jfr b).

Artikelns punkt 2 n utgår enligt avtalets bilaga avsnitt 6.7.

Avsnitt D. Sekretariatet

Artikel 166

Artikeln stadgar bl.a. att myndighetens sekretariat skall ledas av en gene-
ralsekreterare (jfr punkterna 1 och 3). Generalsekreteraren väljs av för-
samlingen för en fyraårsperiod bland kandidater som rådet har föreslagit.
Generalsekreteraren kan omväljas (jfr punkt 2).

Artiklarna 167-169

Artikel 167 rör kompetensen för myndighetens personal. Artikel 168
anger sekretariatets internationella karaktär. Här betonas särskilt att sekre-
tariatets personal skall stå fria gentemot regeringar och andra källor
utanför myndigheten samt att personalen inte far ha egna ekonomiska
intressen i någon verksamhet inom området. Artikel 169 anger i huvud-
sak att generalsekreteraren, i frågor inom myndighetens kompetens-
område, har behörighet att ingå avtal om samråd och samarbete med
internationella och icke-statliga organisationer efter godkännande av rådet.

Avsnitt E. Företaget

Artikel 170

Avsnittet består endast av artikel 170, som skall tolkas och tillämpas i
enlighet med avtalets bilaga avsnitt 2 (jfr avsnitt 2.6). Artikeln anger före-
tagets huvudsakliga verksamhetsområde. I punkt 1 stadgas att företaget är
det organ under myndigheten som direkt skall driva verksamhet inom
området. I punkt 2 hänvisas till konventionens bilaga IV (företagets stad-
ga) som fastställer dess rättshandlingsförmåga. Avtalets bilaga avsnitt 2
tar i huvudsak sikte på den verksamhet som skall bedrivas innan företaget
formellt kan börja driva egen verksamhet. Här stadgas bl.a. att myndig-
hetens sekretariat skall fullgöra företagets uppgifter i detta hänseende.

Avsnitt F. Myndighetens finansiella ställning

I detta avsnitt påverkas samtliga artiklar, utom artikel 175, av avtalet.
Artikel 171 f skall tolkas enligt avtalets bilaga avsnitt 7.2. Artikel 172 bör
jämföras med avtalets bilaga avsnitt 9.7 c. Artikel 173.2 c skall tolkas
enligt avtalets bilaga avsnitt 7.2. Artikel 174.1 utgår enligt avtalets bilaga
avsnitt 1.14.

113

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

Artikel 171

Prop. 1995/96:140

Artikeln innehåller bestämmelser om myndighetens finansiella medel.
Under artikel 171 a anges bl.a. att myndighetens medel omfattar fast-
ställda bidrag från myndighetens medlemmar enligt artikel 160.2 e (jfr
dock avtalets bilaga avsnitt 9.7 b). Vidare anges att myndighetens medel
bl.a. omfattar medel som myndigheten mottagit i samband med verksam-
het inom området (jfr b), som överförts från företaget (jfr c), frivilliga
bidrag från medlemmar (jfr e) samt inbetalningar till en ersättningsfond
(jfr f)- Myndigheten far inte uppta lån till finansiering av sina administra-
tionsutgifter (jfr d med avtalets bilaga avsnitt 1.14).

Artikel 172

Artikeln ålägger generalsekreteraren att utarbeta förslag till myndighetens
årsbudget. Rådet skall därefter behandla och förelägga församlingen den
föreslagna årsbudgeten med hänsyn till rekommendationer från den
Ekonomiska kommittén, i enlighet med bestämmelserna i avtalets bilaga
avsnitt 9.7 c.

Artikel 173

Artikeln anger riktlinjer för handhavande av myndighetens utgifter. I
punkt 2 anges att myndighetens medel i första hand skall användas till att
täcka dess administrationsutgifter. De medel som därefter återstår kan bl.a.
användas till fördelning enligt artikel 140 och artikel 160.2 g för
finansiering av företagets verksamhet enligt artikel 170.4, eller för att
kompensera utvecklingsländer enligt artikel 151.10 och artikel 160.2 1 (jfr
avtalets bilaga avsnitt 7.2).

Artikel 174

Artikelns punkt 1 utgår enligt avtalet (se detta avsnitts inledning).
Myndigheten är genom avtalets bilaga avsnitt 1.14 förhindrad att utöva
den befogenhet som anges i artikelns punkt 1. Församlingen skall enligt
artikelns punkt 2 fastställa gränserna för myndighetens befogenhetet att
uppta lån efter rekommendationer från rådet och den ekonomiska
kommittén (jfr artikel 160.2 f och avtalets bilaga avsnitt 9.7). I punkt 4
stadgas att konventionsstatema inte är ansvariga för myndighetens skulder.

Artikel 175

Myndighetens handlingar, räkenskaper och konton, inklusive dess års-
redovisning, skall årligen revideras av en oavhängig av församlingen
utsedd revisor.

114

Avsnitt G. Rättslig status, privilegier och immunitet

Artiklarna 176-183

Artikel 176 fastställer att myndigheten är en internationell juridisk person.

Artikel 177 anger att för att myndigheten skall kunna fullgöra sina
uppgifter skall den på alla konventionsstaters territorium åtnjuta de
privilegier och den immunitet som fastställs i detta avsnitt. Hänvisning
ges till konventionens bilaga IV artikel 13 vilken anger företagets rättsliga
ställning, privilegier och immunitet. Artikel 178 rör rättslig immunitet;
artikel 179 rör immunitet i fråga om husrannsakan och varje form av
tvångsåtgärd; artikel 180 rör undantag från restriktioner, reglering,
kontroll och moratorium; artikel 181 rör myndighetens arkiv och officiella
meddelanden; artikel 182 rör privilegier och immunitet för vissa personer
knutna till myndigheten och artikel 183 rör befrielse från skatter och
tullavgifter.

Dessa bestämmelser föranleder lagstiftning (se avsnitt 6.10).

Avsnitt H. Tillfälligt upphävande av medlemmars rättigheter och
privilegier

Artiklarna 184-185

Artikel 184 rör tillfälligt upphävande av rösträtten för en konventionsstat
som ligger efter med betalningar av sina finansiella bidrag till myndig-
heten, om det resterande beloppet uppgår till eller överskrider bidrags-
summan för de två senaste åren. Församlingen kan dock under vissa
förutsättningar tilldela staten rösträtt ändå.

Artikel 185 rör tillfälligt upphävande av rättigheter och privilegier som
följer av medlemskapet, då en konventionsstat bl.a. grovt och oupp-
hörligen har brutit mot bestämmelserna i konventionens del XI. Över-
trädelsen skall dock först vara fastslagen av Havsrättsdomstolens avdel-
ningen för havsbottentvister.

Kapitel 5. Biläggande av tvister och rådgivande yttranden

Artikel 186

Artikeln anger att upprättandet av en avdelning för havsbottentvister i
Havsrättsdomstolen samt dess kompetens skall regleras av bestämmel-
serna i detta kapitel samt i konventionens del XV och bilaga VI.

Artiklarna 187 och 188

Artikel 187 stadgar att avdelningen för havsbottentvister, i enlighet med
del XI och tillhörande bilagor, har jurisdiktion i tvister beträffande verk-
samhet inom området. Artikeln anger därefter vilka kategorier av tvister
det gäller.

Artikel 188 anger i vilka fall tvister kan hänskjutas till en särskild

Prop. 1995/96:140

115

avdelning av Havsrättsdomstolen eller en tillfällig avdelning inom avdel- Prop. 1995/96:140
ningen for havsbottentvister eller till bindande skiljeförfarande.

Artikel 189

Artikeln stadgar att domstolens avdelning för havsbottentvister saknar
jurisdiktion när det gäller hur myndigheten utövar sin diskretionära
kompetens enligt del XI. Vidare stadgas bl.a. att avdelningen för havs-
bottentvister inte i något fall far ersätta myndighetens prövning.

Artikel 190

Artikeln reglerar sponsrande konventionsstaters deltagande i och närvaro
vid rättsliga förhandlingar i Havsrättsdomstolens avdelning för havs-
bottentvister. Artikeln hänvisar till tvister omnämnda i artikel 187.

Artikel 191

Artikeln stadgar att Havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister
skall, på begäran av församlingen eller rådet, avge rådgivande yttranden
i rättsfrågor som uppstår inom ramen för deras verksamhet (jfr artikel
159.10).

5.12 Del XII (artiklarna 192-237)

Skydd och bevarande av den marina miljön

Havsrättskonventionen kallas ofta för den mest omfattande miljökonven-
tionen som hittills fullbordats. Detta synsätt speglar väl konventionens
ambitionsnivå att återge regler som, både genom sitt materiella innehåll
och sina hänvisningar till de lösningar som kan uppnås i särskilda fora,
inrymmer det mesta som åstadkommits i fråga om konventioner om
havsmiljön. Redan i konventionens inledning erkänner konventi onsstater-
na det önskvärda i att bl.a. skydda och bevara den marina miljön.

Del XII kan sägas utgöra ett numera folkrättsligt accepterat övergri-
pande regelverk i fråga om det marina miljöskyddet. Alla internationella
överenskommelser i framtida frågor om den marina miljön, oavsett om det
är globala eller regionala överenskommelser, kommer att styras av
bestämmelserna i del XII, i den meningen att det far anses oacceptabelt
för någon stat att ikläda sig förpliktelser som strider mot bestämmelserna
i del XII eller de principer som ligger till grund för dessa bestämmelser.

Genom del XII har konventionsstatema tagit på sig skyldigheten att
värna den marina miljön och kan göras ansvariga för att inte i tillräcklig
omfattning ha ingripit för att motverka följderna av en havsförorening i
de områden där staterna får utöva sina suveräna rättigheter. Staterna är
förpliktade att i största möjliga utsträckning vidta åtgärder för att reducera
utsläppen både från landbaserade källor och andra källor som kan

116

förorsaka föroreningar. Av naturliga skäl avser bestämmelserna främst Prop. 1995/96:140
kuststater och flaggstater, men motsvande skyldigheter gäller för alla
stater som utövar verksamhet i det s.k. området (havsbottnen och dess
underlag utanför gränserna för nationell jurisdiktion). En stat kan vidare
i egenskap av ”hamnstat” inleda rättsliga förfaranden mot fartyg och
befälhavare som har anlöpt hamn även för de fall förorening har skett
inom ett område utanför statens jurisdiktion.

Huvudansvaret för den marina miljövården när det gäller att skydda och
bevara bestående värden ligger hos kuststaten, som naturligtvis har ett
särskilt intresse i dessa frågor. De stater som kan tillgodogöra sig levande
och icke-levande tillgångar inom sitt sjöterritorium och ekonomiska zon
har ålagts en motsvarande skyldighet att skydda och bevara den marina
miljön. Det kan noteras hur konventionen vidgar ansvaret i enlighet med
den moderna miljörätten till att omfatta en skyldighet för staterna att se
till att föroreningar inte far bekämpas på ett sätt som resulterar i att
skadan eller riskerna förflyttar sig från ett område till ett annat, eller att
föroreningen övergår från en skadlig typ till en annan (jfr artikel 195).
Även när det gäller att förutse effekterna av en planerad verksamhets
påverkan på den marina miljön och skyldigheten att sprida denna
information till andra länder (artiklarna 205 och 206), har konventionen
fått en påtagligt modem utformning som folkrättsligt kodifierar viktiga
principer på miljörättens område, och som gör framförallt kuststatens
ansvar mycket tydligt i detta avseende.

Den för konventionen så viktiga balansen mellan flaggstater och kust-
stater kommer tydligt till uttryck i de regler som gäller föroreningar från
fartyg. På motsvarande sätt som flaggstaten kan reglera förhållandena
ombord på ett fartyg kan kuststaten genom sin suveränitet över sitt sjö-
territorium och sina suveräna rättigheter och jurisdiktion inom den ekono-
miska zonen införa nödvändiga regler för att motverka föroreningar inom
dessa havsområden.

De senaste decenniernas utveckling har lett till att kuststater i allt
mindre utsträckning vill tillerkänna flaggstater suveräna rättigheter i de
fall kuststaternas miljöintressen hotas av fartygstrafik. I konventionen har
konflikten lösts upp på det sättet att utifrån en målsättning att minska,
hindra och kontrollera föroreningar från fartyg skall staterna genom
behöriga internationella organisationer, dvs. IMO, eller vid en allmän
diplomatkonferens, fastställa internationella regler som löser frågan.

Konventionen betonar flaggstatens ansvar och ger ett antal vägledande
bestämmelser. Flaggstaten skall införa lagar och andra bestämmelser vilka
som minimum skall motsvara de internationella reglerna på området (jfr
artikel 211.2). Flaggstaten har vidare ett direkt ansvar för de fartyg som
för dess flagg när det gäller fartygets konstruktion, utrustning och
bemanning för att förhindra havsföroreningar (jfr artikel 94 och 194.3 b).
Dessutom har befälhavaren på fartyget skyldighet att efter begäran infor-
mera kuststaten om särskilt angivna frågor (jfr artikel 211.3).

Flaggstatens skyldighet begränsas dock av att kuststaterna inte kan gå
längre i sina krav än vad folkrättsliga regler, särskilt bestämmelsen om
s.k. oskadlig genomfart, medger. Genom ett särskilt angivet förfarande (jfr                  117

artikel 211.6 a-c) far kuststaten på grund av ekologiska eller oceanogra-

fiska förhållanden begränsa fartygstrafiken utöver fastlagda internationella Prop. 1995/96:140
normer för att skydda områden som är belägna inom sjöterritoriet eller
den ekonomiska zonen.

I fråga om möjligheterna till rättsliga ingripanden mot fartyg som
förorenar havsmiljön balanseras flaggstatens, hamnstatens och kuststatens
intressen mot varandra. Flaggstaten skall, med vissa begränsningar, vid
överträdelse av de fastlagda reglerna till skydd för den marina miljön
påbörja en utredning oberoende av var överträdelsen ägt rum, och andra
stater skall efter en berättigad begäran från flaggstaten bistå denna i dess
utredning (jfr artikel 217). Hamnstaten får i enlighet med internationella
regler företa undersökningar av ett fartyg som frivilligt anlöpt hamn för
att på så sätt säkra bevisning (jfr artikel 218). Kuststaten har på
motsvarande sätt som. för flaggstaten getts omfattande befogenheter att
ingripa när dess suveräna rättigheter hotas. De befogenheter som
kuststaten har innefattar direkta ingripanden och kan vara av ren polisiär
karaktär (jfr artikel 220). Konventionen har därför försetts med ett särskilt
avsnitt i del XII i vilket ges regler som avser att garantera att också
rimliga hänsyn tas till flaggstatens intressen (jfr framförallt artiklarna 226,
227 och 228).

Hänsynen till miljön har inte begränsats till del XII, utan de materiella
regler om miljöskydd som återfinns där speglas i andra delar av konven-
tionen som ett genomgående tema genom hänvisningar antingen till kon-
ventionen som sådan eller till allmänt accepterade folkrättsliga regler. De
för folkrätten centrala reglerna om oskadlig genomfart (jfr artikel 17-26)
gäller således inte för ett utländskt fartyg som inom territorialhavet
medverkar till en uppsåtlig och allvarlig förorening i strid med konven-
tionen, dvs. i de fall genomfarten har genomförts på ett sätt som strider
mot reglerna i del XII. Konventionen medger vidare kuststaten möjlighe-
ter att införa nationella regler till skydd för miljön i fall av oskadlig
genomfart i enlighet med folkrätten, och ålägger utländska fartyg att iaktta
dessa regler. Det bör vidare noteras att särskilda regler gäller för atom-
drivna fartyg eller fartyg som har särskilt farlig last vid oskadlig genom-
fart.

Då konventionens regelsystem genom sin uppbyggnad är föremål för en
fortgående förnyelse genom beslut i andra organ har ett samlat folkrätts-
ligt system tillskapats i fråga om det marina miljöskyddet. Med den valda
tekniken, och framför allt av det faktum att ett stort antal länder har för-
bundit sig att följa systemet, kommer konventionen att för lång tid framåt
utgöra den folkrättsliga grunden för staters rättigheter och skyldigheter i
förhållande till den den marina miljön.

Kapitel 1. Allmänna bestämmelser

Artiklarna 192-196

Kapitlet anger grundförutsättningarna för övriga bestämmelser i del XII.
Artikel 192 fastställer staters fundamentala skyldighet att skydda och
bevara den marina miljön. I artikel 193 erkänns staters suveräna rätt att                 j jg

utvinna sina naturtillgångar enligt sin miljövårdspolitik och i enlighet med

sina förpliktelser att skydda och bevara den marina miljön.

Artikel 194 fastställer skyldigheten for stater att vidta alla nödvändiga
åtgärder förenliga med konventionen for att förhindra, minska och
kontrollera marina föroreningar från varje källa. Vidare stadgas att stater
har en skyldighet att säkerställa att verksamhet under deras jurisdiktion
eller kontroll bedrivs på sådant sätt att denna verksamhet inte genom
förorening förorsakar skada för andra stater och deras miljö, samt att
förorening till följd av olyckor eller verksamhet under deras jurisdiktion
eller kontroll inte sprids bortom de områden över vilka de utövar suveräna
rättigheter i enlighet med konventionen.

I artikelns punkt 3 anges att de åtgärder som vidtas enligt del XII skall
omfatta alla källor som medför förorening av den marina miljön. I punkt
3 a-d ges vidare en specificering av de föroreningskällor dessa åtgärder
riktas mot; utsläpp från landbaserade källor, utsläpp från eller genom
atmosfären, förorening genom dumpning, förorening från fartyg, förore-
ning från anläggningar som används vid verksamhet på havsbottnen samt
förorening från andra anläggningar som bedriver verksamhet i den marina
miljön.

Artikel 195 anger skyldighet för stater att inte överföra skada eller risk
eller omvandla en form av förorening till en annan. I artikel 196 stadgas
skyldighet for stater att, vid användning av teknologi eller införande av
främmande eller nya arter till en särskild del av den marina miljön som
kan medföra betydande och skadliga förändringar, vidta alla nödvändiga
åtgärder for att förhindra, minska och kontrollera förorening.

Kapitel 2. Globalt och regionalt samarbete

Artiklarna 197-201

Detta kapitel stadgar skyldighet for stater att samarbeta globalt och
regionalt, direkt eller genom behöriga internationella organisationer, vid
utarbetandet av internationella regler. Hänsyn skall tas till speciella
regionala särdrag. Vidare skall stater underrätta berörda stater om över-
hängande eller faktisk skada, upprätta katastrofplaner for bekämpning av
föroreningar i berörda områden samt samarbeta direkt eller genom behö-
riga internationella organisationer för att främja studier, forsknings-
program och utbyte av information (jfr även artikel 242). Stater skall
samarbeta i syfte att fastställa lämpliga vetenskapliga kriterier for att
formulera bestämmelser som syftar till att förhindra, minska och kontrol-
lera marina föroreningar.

Kapitel 3. Teknisk assistans

Artiklarna 202-203

Artiklarna föreskriver främjande av vetenskapligt och tekniskt bistånd till
utvecklingsländer. Sådana skall beviljas förmånsbehandling av internatio-
nella organisationer beträffande tilldelning av lämpliga medel och tekniskt
bistånd liksom vid utnyttjande av organisationernas specialtjänster.

1995/96:140

119

Kapitel 4. Övervakning och miljöbedömning

Artiklarna 204-206

Artiklarna förpliktar stater att så långt som möjligt genom erkända veten-
skapliga metoder försöka observera, uppskatta, utvärdera och analysera
riskerna eller verkningarna av förorening av den marina miljön. I synner-
het skall staterna kontinuerligt övervaka verkningarna av all den verksam-
het de själva bedriver. Rapporter om resultat skall publiceras eller med
lämpliga intervall inlämnas till behöriga internationella organisationer.

Stater skall vidare göra bedömningar av möjliga verkningar till följd av
viss verksamhet, när de har skälig grund att anta att planerad verksamhet
under deras jurisdiktion eller kontroll kan orsaka avsevärd förorening av
eller väsentligt och skadligt förändra den marina miljön.

Kapitel 5. Internationella regler och nationell lagstiftning för att
förhindra, minska och kontrollera förorening av den marina miljön
Artikel 207

Artikeln förpliktar stater att anta lagar och förordningar för att förhindra,
minska och kontrollera förorening av den marina miljön från landbase-
rade källor inklusive floder, flodmynningar, rörledningar och utsläpps-
anordningar. Vidare fastställs att stater skall, särskilt genom behöriga
internationella organisationer eller vid en diplomatkonferens, försöka fast-
ställa globala och regionala regelverk för att hindra, minska och
kontrollera marin förorening från landbaserade källor. Hänsyn skall tas till
regionala särdrag, utvecklingsländernas ekonomiska förmåga och deras
behov av ekonomisk utveckling.

De i artikeln nämnda regelverken skall omfatta åtgärder avsedda att i
största möjliga utsträckning minimera utsläpp i den marina miljön av
giftiga, skadliga eller mycket farliga ämnen, särskilt sådana som inte är
nedbrytbara.

Artiklarna 208 och 209

Artikel 208 stadgar en skyldighet för kuststater att anta lagar och förord-
ningar för att förhindra, minska och kontrollera förorening av den marina
miljön, som uppstår genom eller i samband med verksamhet på havs-
bottnen under deras jurisdiktion. Denna skyldighet omfattar även föro-
reningar från konstgjorda öar, installationer och anläggningar under deras
jurisdiktion enligt artiklarna 60 och 80.

Artikel 209 anger att internationella regelverk skall fastställas i enlighet
med del XI för att förhindra, minska och kontrollera förorening av den
marina miljön från verksamhet som bedrivs på havsbottnen utanför grän-
serna för nationell jurisdiktion (området). Vidare stadgas att stater skall,
med förbehåll för de tillämpliga bestämmelserna i detta kapitel, anta lagar
och förordningar för att förhindra, minska och kontrollera förorening av
den marina miljön från verksamhet i området, som bedrivs från fartyg,

Prop. 1995/96:140

120

anläggningar, konstruktioner och andra anordningar som antingen för Prop. 1995/96:140
deras flagg eller är registrerade där eller som används för verksamhet
under staternas överinseende.

Artikel 210

Artikelns punkt 1 stadgar att stater skall anta lagar och förordningar för
att förhindra, minska och kontrollera förorening av den marina miljön
genom dumpning. Stater har vidare en skyldighet att vidta andra åtgärder
som kan vara nödvändiga för att förhindra, minska och kontrollera sådan
förorening (jfr punkt 2). I punkt 3 anges att sådana lagar, förordningar och
åtgärder skall säkerställa att dumpning inte genomförs utan tillstånd från
staternas behöriga myndigheter. Det föreligger en skyldighet för stater att
söka fastställa globala och regionala regelverk. Dumpning i territorialhavet
och den ekonomiska zonen eller på kontinentalsockeln far inte genomföras
utan kuststatens uttryckliga förhandsgodkännande. Kuststaten har rätt att
tillåta, reglera och kontrollera sådan dumpning efter vederbörligt samråd
med andra stater, som på grund av sitt geografiska läge negativt kan
komma att beröras (jfr punkt 5). Slutligen stadgar artikeln att nationella
lagar, förordningar och åtgärder inte skall ha mindre verkan än globala
regler och normer rörande sådan förorening (jfr punkt 6).

Artikel 211

Artikelns bestämmelser skall ses i förhållande till de skyldigheter som
uppställs i artikel 194.3 b.

Artikelns punkt 1 anger den skyldighet stater har att, genom den behö-
riga internationella organisationen (här åsyftas IMO) eller vid en allmän
diplomatkonferens, fastställa internationella regelverk för att förhindra,
minska och kontrollera förorening av den marina miljön från fartyg.
Vidare fastställs att, när så är lämpligt, stater skall främja antagandet av
farledssystem i syfte att minska risken för olyckor som skulle kunna
medföra föroreningar.

Punkten 2 fastställer att stater skall anta lagar och förordningar för att
förhindra, minska och kontrollera föroreningar från fartyg som för deras
flagg eller är registrerade i dessa stater. Lagar och förordningar skall vara
minst lika effektiva som allmänt accepterade internationella regler och
normer (exempelvis MARPOL).

Dessa punkter anger grunden för hantering av föroreningar från fartyg
och riktas i första hand mot flaggstaten. Punkt 3 har som sin utgångspunkt
hamnstatsregimen, medan punkterna 4, 5 och 6 är specifikt inriktade på
kuststatens roll. För förtydligande bör nämnas att, avseende bestäm-
melserna i del XII, begreppen flaggstat, kuststat och hamnstat är klassi-
ficeringar av en stats befogenheter relaterat till var en förorening eller
överträdelse har ägt rum.

Punkten 3 rör förhållanden då stater uppställt särskilda villkor för att
utländska fartyg skall fa tillträde till deras hamnar eller anlöpa deras
terminaler utanför kusten (off-shore-terminaler). I regionala samarbets-

121

arrangemang mellan två eller flera kuststater med identiskt uppställda krav Prop. 1995/96:140
kan dessa stater begära att befälhavaren på ett fartyg vid fard i en sådan
stats territorialhav lämnar upplysning om huruvida fartyget är på väg till
en annan stat i samarbetsarrangemanget samt om fartyget uppfyller de
krav som den staten ställer för tillträde till dess hamnar. Den aktuella
flaggstaten skall kräva att befälhavaren efterkommer kuststatens begäran
om upplysningar. I punkt 3 anges vidare att artikel 211 inte påverkar ett
fartygs fortsatta utövande av sin rätt till oskadlig genomfart eller tillämp-
ningen av artikel 25.2.

Innebörden av punkt 4 är att kuststaters lagar och förordningar för terri-
torialhavet avseende föroreningar från fartyg, far inbegripa fartyg som
utövar sin rätt till oskadlig genomfart, dock att sådana lagar och förord-
ningar, i enlighet med del II kapitel 3, inte far hindra oskadlig genomfart
av utländska fartyg. Sådan genomfart är emellertid inte ”oskadlig” vid en
gärning som avser uppsåtlig och allvarlig förorening (jfr artikel 19.2 h).

Enligt punkt 5 far kuststater, med sikte på den kontroll av efterlevnaden
som föreskrivs i kapitel 6 (verkställighet), anta lagar och förordningar
rörande förorening från fartyg, då det gäller deras ekonomiska zoner.
Dessa föreskrifter skall vara i överensstämmelse med allmänt erkända
internationella regler och normer, som fastställts genom behörig inter-
nationell organisation (här åsyftas främst IMO) eller vid en allmän diplo-
matkonferens.

Punkten 6 a-c innehåller bestämmelser för de fall där kuststater på rim-
liga grunder kan förmoda att ett bestämt och klart angivet område i deras
respektive ekonomiska zoner är ett område som kräver särskilda obliga-
toriska åtgärder för att hindra fartygsföroreningar.

När de internationella regler och normer som nämns i artikeln inte
räcker till för att bemästra särskilda förhållanden i dessa särskilda
områden, far kuststaterna konsultera alla andra berörda stater genom
behörig organisation (IMO). Kuststaterna skall underrätta organisationen
om vilka speciella omständigheter som gäller för området, offentliggöra
gränserna för varje sådant område samt ange om kuststaterna ämnar anta
ytterligare lagar och förordningar för samma område avseende fartygs-
föroreningar.

Artikel 212

Enligt denna artikel skall staterna anta lagar och förordningar avseende
förorening av den marina miljön från eller genom atmosfären. Dessa
föreskrifter skall gälla i staternas luftrum på fartyg som för statens flagg
samt på fartyg och luftfartyg som är registrerade i staten.

För svenskt vidkommande föranleder bestämmelsen vissa övervägan-
den. Beträffande luftfartyg finns bestämmelser i 3 kap. luftfartslagen
(1957:297). Enligt dessa bestämmelser skall svenska luftfartyg vara
miljövärdiga och ha ett miljövärdighetsbevis när de används vid luftfart.
Sverige torde därmed uppfylla artikel 212 vad gäller luftfartyg. När det
gäller fartyg däremot, saknas svenska lagregler inom detta område. När
vattenföroreningslagen infördes ansågs det inte lämpligt att utvidga lagen

så att den även skulle omfatta luftföroreningar från fartyg (prop. 1979/ Prop. 1995/96:140
80:167 s. 43). Detta ställningstagande baserades på att MARPOL-proto-
kollet inte omfattade luftföroreningar. För att göra svensk lag förenlig
med bestämmelsen i artikel 212, föreslås att vattenföroreningslagen görs
tillämplig även på sjöfartens utsläpp till luften.

Kapitel 6. Verkställighet

Artiklarna 213-216 avser verkställighet beträffande förorening från land-
baserade källor, från verksamhet på havsbottnen, från verksamhet i områ-
det och genom dumpning. Artiklarna 217-222 är inriktade på verkstäl-
lighet beträffande fartygsförorening. Indelning görs i flaggstats-, hamn-
stats- och kuststatsregimer.

Artiklarna 213-216

Innebörden i artiklarna 213 och 214 är, vad beträffar förorening från
landbaserade källor och från verksamhet på havsbottnen, att staterna skall
trygga tillämpningen av de lagar och förordningar som antagits enligt
artiklarna 207 och 208. Vad avser förorening från verksamhet i området
(artikel 215) skall de regler, förordningar och procedurer som fastställts
enligt del XI upprätthållas enligt reglerna i densamma. Verkställighet
beträffande förorening genom dumpning stadgas i artikel 216. Lagar och
förordningar skall upprätthållas: a) av kuststaten beträffande dumpning
inom dess territorialhav eller dess ekonomiska zon eller på dess konti-
nentalsockel, b) av flaggstaten beträffande fartyg som för dess flagg eller
fartyg eller luftfartyg som står upptagna i dess register, c) av varje stat
beträffande lastning av avfall eller annat material inom dess territorium
eller vid dess off-shore-terminaler.

Artikel 217

Utgångspunkten är att flaggstaten har en skyldighet att tillse att fartyg
som för dess flagg eller står upptaget i dess register rättar sig efter
tillämpliga internationella regelverk avseende fartygsförorening. Flaggsta-
ten skall utfärda lagar och förordningar och vidta andra nödvändiga åtgär-
der för att dessa regelverk skall kunna genomföras. Det åvilar flaggstaten
ett ansvar för att de upprätthålls oberoende av var en överträdelse äger
rum. Artikeln anger vidare vissa krav som skall ställas på fartyg, vilka till
stor del överensstämmer med den katalog över förpliktelser som åvilar
flaggstaten enligt artikel 94.

I punkt 3 stadgas certifieringsskyldigheten för fartyg. Flaggstaten skall
tillse att dess fartyg periodvis inspekteras för kontroll av att certifikaten
överensstämmer med fartygets skick. Dessa certifikat skall av andra stater
godtas som bevis för ett fartygs skick och skall anses ha samma giltighet
som de certifikat som dessa stater utfärdar, om det inte föreligger klara
skäl att anta att fartygets skick avviker väsentligt från uppgifterna i certifi-

123

katen.

Om ett fartyg bryter mot internationellt fastställda regler och normer
skall flaggstaten med förbehåll för artiklarna 218, 220 och 228 inleda en
utredning och, om det är lämpligt, inleda rättsprocess beträffande den
påstådda överträdelsen, oberoende var den ägt rum eller var en eventuell
förorening inträffat. Vid sådan utredning får flaggstaten begära bistånd
från andra stater. Flaggstaten skall på en stats begäran utreda varje över-
trädelse som ett av dess fartyg påstås ha gjort sig skyldigt till.

När tillräckliga bevis finns för att en rättsprocess skall kunna inledas,
skall sådan ske enligt flaggstatens lagar. Straffpåföljderna i flaggstatens
lagar och förordningar skall vara så stränga att de motverkar överträdel-
ser, oavsett var dessa äger rum.

Artikel 218

När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller off-shore-
terminal far staten företa undersökning och, om bevismaterialet gör det
berättigat, inleda rättsliga åtgärder beträffande varje utsläpp från detta
fartyg utanför statens inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon (jfr
punkt 1). Utsläppet skall alltså ha skett utanför statens jurisdiktions-
område. Utsläpp i hamnstatens territorialhav och ekonomiska zon regleras
i artikel 220.1 och faller då under kuststatsregimen.

Rättsliga åtgärder enligt artikelns punkt 1 far bara inledas om
hamnstaten, flaggstaten eller en stat som har skadats eller löper risk att
skadas, har begärt det eller då överträdelsen har medfört eller innebär
sannolik risk för förorening av inre vatten, territorialhav eller ekonomisk
zon tillhörande den stat som inleder rättsliga åtgärder (jfr punkt 2). I
övrigt stadgar artikeln om hamnstatens utredningsplikt och rapporterings-
skyldighet.

Artikel 219

Artikeln tillerkänner stater (även här i egenskap av hamnstater) rätten att,
med förbehåll för reglerna i kapitel 7 (garantier), vidta administrativa
åtgärder för att hindra ett fartygs avsegling från dess hamn eller off-shore-
terminal, om det kan konstateras att fartyget bryter mot tillämpliga inter-
nationella regler och normer om fartygs sjövärdighet och därmed hotar att
skada den marina miljön.

Artikel 220

Enligt punkt 1 far kuststaten i fråga om fartyg, som frivilligt befinner sig
i en hamn eller off-shore-terminal i den staten, inleda rättsligt förfarande
med avseende på överträdelser av dess lagar och förordningar som anta-
gits i enlighet med konventionen eller tillämpliga internationella regler
och normer avseende fartygsförorening, när överträdelsen ägt rum i sta-
tens territorialhav eller ekonomiska zon. I fråga om dessa överträdelser

Prop. 1995/96:140

124

ikläder sig alltså staten kuststatskompetens (jfr artikel 218). När det Prop. 1995/96:140
föreligger klara skäl att anta att ett fartyg som navigerar i en stats
territorialhav under genomfarten har brutit mot statens lagar och förord-
ningar avseende förorening från fartyg, far kuststaten enligt punkt 2, utan
förfång för tillämpningen av relevanta bestämmelser i del II kapitel 3,
företa inspektion av fartyget för att konstatera överträdelsen. När bevis-
materialet berättigar till det, far kuststaten vidta rättsliga åtgärder, inklu-
sive kvarhållande av fartyget enligt kuststatens lagar med förbehåll för
bestämmelserna i kapitel 7.

Befinner sig fartyget under gång i en stats ekonomiska zon eller
territorialhav och det föreligger klara skäl anta att fartyget i den ekono-
miska zonen har överträtt tillämpliga internationella regelverk avseende
fartygsförorening eller statens lagar och förordningar som överensstämmer
med sådana internationella regelverk, får kuststaten enligt punkt 3 begära
att fartyget lämnar dels information om identitet, registreringshamn, se-
naste och nästa anlöpningshamn, dels annan relevant information som be-
hövs.

Kuststaten får enligt punkt 5 i fall som avses i punkt 3 företa fysisk
inspektion av fartyget under förutsättning att överträdelsen har lett till ett
betydande utsläpp som har medfört eller hotat medföra betydande förore-
ning av den marina miljön. Vidare får kuststaten företa fysisk inspektion
om fartyget har vägrat ge information eller lämnat information som
uppenbarligen inte överensstämmer med verkliga förhållanden samt att
inspektion är påkallad av omständigheterna.

När det föreligger klara objektiva bevis för att ett fartyg, som befinner
sig under gång i en stats ekonomiska zon eller territorialhav, har begått
en överträdelse i den ekonomiska zonen som har lett till ett utsläpp som
har medfört avsevärd skada eller hot om avsevärd skada på statens kuster
eller därmed sammanhängande intressen eller på tillgångar i statens
territorialhav eller ekonomiska zon, får kuststaten enligt punkt 6 inleda
rättsligt förfarande mot fartyget i enlighet med sina lagar, inbegripet
kvarhållande av fartyget. En förutsättning för detta är att föreliggande
bevis motiverar åtgärden.

I punkt 7 föreskrivs att en kuststat, som har kvarhållit ett fartyg enligt
punkt 6, skall tillåta fartyget att fortsätta sin resa om fartyget har uppfyllt
krav på borgen eller annan lämplig säkerhet i enlighet med ett förfarande
som har fastställts genom behörig internationell organisation eller avtalats
på annat sätt.

Punkten 8 föreskriver att bestämmelserna i punkterna 3 och 4-7 gäller
även för nationella lagar och förordningar som antagits enligt artikel
211.6. Här bör även påpekas att, enligt artikel 233, inget i kapitel 5 och
6 påverkar den rättsliga regimen för sund som används för internationell
sjöfart. Artikel 233 gäller verkställighet av lagar och förordningar rörande
transitpassage, i enlighet med bestämmelserna i artikel 42 (i viss mån
även tillämpliga på arkipelagiska farleder enligt artikel 54).

Bestämmelsen i artikelns punkt 2 kräver lagstiftningsåtgärder (se avsnitt

6.3).

Beträffande bestämmelserna i artikelns punkt 3 och 5 om inspektion i                125

anledning av misstanke om utsläpp i den ekonomiska zonen, regleras

dessa fall i 6 kap. 2 a § lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten- Prop. 1995/96:140
förorening från fartyg. Denna paragraf infördes i samband med att Sverige
inrättade en ekonomiska zon. I förarbetena (prop. 1992/93:54 s. 59) an-
gavs att paragrafen närmast anslöt till konventionens artikel 220.

Artiklarna 221 och 222

Artikel 221 föreskriver om åtgärder for att undvika förorening som härrör
från sjöolyckor. Artikel 222 stadgar om verkställighet av regler som gäller
förorening från eller genom atmosfären.

Kapitel 7. Garantier

Detta kapitel innehåller bestämmelser om garantier, dvs. regler som utgör
skydd för den som blir föremål för verkställighetsåtgärder.

Artikel 223

Artikeln avser åtgärder för att underlätta rättsliga förfaranden. När det
gäller rättegångsförhandling, som inletts enligt del XII, skall staterna vidta
åtgärder för att underlätta vittnesförhör och upptagande av bevisning. De
skall också underlätta deltagandet i rättsliga förfaranden av officiella
representanter för behöriga internationella organisationer, för flaggstaten
och för varje stat som har berörts av förorening till följd av överträdelsen.

Artiklarna 224 och 225

Artikel 224 reglerar utövandet av verkställighetsmakten gentemot utländs-
ka fartyg.

Enbart offentliga tjänstemän eller örlogsfartyg, militära luftfartyg eller
andra fartyg eller luftfartyg, som är försedda med tydliga yttre känne-
tecken så att man kan se att de är i statstjänst och bemyndigade att utföra
sådan tjänst, har rätt att ingripa mot utländska fartyg enligt del XII.

Artikel 225 gäller skyldighet att undvika skadliga verkningar vid utö-
vandet av verkställighetsmakten. Staterna far inte sätta sjösäkerheten i fara
eller på annat sätt utsätta ett fartyg för fara eller föra det till en osäker
hamn eller ankarplats eller utsätta den marina miljön för orimligt stor risk.

Artiklarna 226 och 227

Artikel 226 avser undersökning av fartyg. Staterna får inte uppehålla ett
utländskt fartyg längre än nödvändigt för att genomföra undersökningar
föreskrivna i artiklarna 216, 218 och 220. Varje fysisk inspektion skall
begränsas till en granskning av sådana certifikat, loggböcker och andra
dokument som fartyget enligt allmänt erkända internationella regelverk
skall medföra, eller av liknande dokument som fartyget medför.

126

Ytterligare fysisk inspektion av fartyget får bara äga rum efter sådan Prop. 1995/96:140
undersökning och bara när det föreligger klara skäl att anta att fartygets
tillstånd eller dess utrustning i väsentliga avseenden inte överensstämmer
med uppgifterna i dokumenten, eller när dokumentens innehåll inte är
tillräckliga för att bekräfta eller verifiera en misstänkt överträdelse eller
när fartyget inte medför giltiga certifikat och loggböcker.

Om undersökningen visar att en överträdelse ägt rum av tillämpliga
regelverk, skall frisläppande av fartyget ske omedelbart under förutsätt-
ning att rimliga formaliteter iakttagits, såsom ställande av borgen eller
annan lämplig ekonomisk säkerhet.

När frisläppande av fartyget skulle kunna medföra orimligt stort hot mot
den marina miljön, får man med förbehåll för tillämpliga internationella
regelverk om fartygs sjövärdighet antingen vägra frige fartyget eller göra
detta under villkor att fartyget anlöper närmast lämpliga reparationsvarv.
I dessa fall skall fartygets flaggstat genast underrättas, som sedan får
ansöka om fartygets frisläppande enligt bestämmelserna i del XV.

Då artikel 226 anknyter till bestämmelserna i artikel 220, hänvisas till
de nationella överväganden som redovisats i kommentarerna till artikel
220.

Artikel 227 avser icke-diskriminering av utländska fartyg.

Artikel 228

Artikeln avser suspension och begränsningar i inledandet av rättsliga
förfaranden.

Här stadgas att en kuststat i vissa fall skall upphäva rättsliga åtgärder
som vidtagits mot ett utländskt fartyg som utanför statens territorialhav
överträtt gällande lagar och förordningar eller internationella regelverk.
Detta gäller när flaggstaten själv vidtagit rättsliga åtgärder inom sex
månader från den dag då kuststaten inledde sådana åtgärder.

Denna bestämmelse gäller dock inte när dessa avser fall av mer
omfattande skada för kuststaten, eller om flaggstaten upprepade gånger
underlåtit sin skyldighet att effektivt tillämpa gällande internationella
regelverk.

Straffrättsliga åtgärder som rör utländska fartyg måste inledas inom tre
år från den dag då överträdelsen begicks. Bestämmelserna i artikeln
inskränker inte flaggstaten att vidta egna åtgärder för att förelägga straff
enligt sina egna lagar, oberoende av rättsliga åtgärder som någon annan
stat tidigare vidtagit.

Bestämmelserna i artikeln föranleder lagstiftning (se avsnitt 6.3).

Artikel 229

Artikeln stadgar om inledande av civilrättsliga förfaranden. Av bestäm-
melsen framgår att konventionen inte inkräktar på eventuella civilrättsliga
krav i anledning av miljöförstöring av haven.

127

Artikel 230

Prop. 1995/96:140

Artikeln innehåller bl.a. bestämmelser som begränsar en stats rätt att
döma till strängare straff än ekonomiska påföljder för förorening av den
marina miljön som skett från ett utländskt fartyg inom den statens
territorialhav eller utanför detta.

Enligt punkt 1 far endast ekonomiska påföljder ådömas för överträdelser
av nationella lagar och förordningar eller tillämpliga internationella regler
och normer för förhindrande, begränsning och kontroll av förorening av
den marina miljön, som utländska fartyg begått utanför territorialhavet.

Samma bestämmelse gäller för förorening som begåtts av utländska
fartyg i territorialhavet (punkt 2), dock med undantaget att annat straff än
ekonomiska påföljder far utdömas för en gärning som avser uppsåtlig och
allvarlig förorening i territorialhavet. Denna specialreglering anknyter till
artikel 19 punkt 2 h, av vilken följer att en uppsåtlig och allvarlig
förorening i territorialhavet är att anse som ett störande av kuststatens
lugn, ordning eller säkerhet. Enligt artikel 19 medför en sådan gärning
under genomfart i territorialhavet att genomfarten inte skall anses som
oskadlig.

Bestämmelsen i artikel 27 punkt 5 om att straffrättslig jurisdiktion
ombord på ett utländskt fartyg far utövas enligt vad som stadgas i del XII,
är direkt tillämplig i fall som avses i artikel 230.2. Verkställigheten
regleras i artikel 220.

Slutligen skall enligt punkt 3 den anklagades erkända rättigheter iakttas
när rättsliga åtgärder vidtas som kan leda till ådömande av straff.

Angående genomförande i svensk rätt av bestämmelserna i artikelns
punkt 2, se avsnitt 6.3.

Artikel 231

Flaggstaten och varje annan berörd stat skall genast underrättas om
åtgärder som vidtas enligt kapitel 6. Beträffande överträdelser som begåtts
i territorialhavet gäller denna skyldighet för kuststaten endast för sådana
åtgärder som vidtagits i samband med åtal.

Artikel 232

Artikeln gäller staters skadeståndsansvar för skada eller förlust, som kan
hänföras till vidtagna verkställighetsåtgärder enligt kapitel 6. Skadestånds-
ansvar föreligger då sådana åtgärder är olagliga eller överskrider vad som
rimligen erfordras i ljuset av tillgänglig information.

Enligt artikeln skall stater se till att talan rörande sådan skada eller
förlust kan upptas vid deras nationella domstolar. Denna bestämmelse
uppfyller Sverige genom 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Åtgär-
der enligt konventionens del XII kapitel 6 torde alltid vara att anse som
myndi ghetsutövning.

128

Artikel 233

Prop. 1995/96:140

Artikeln gäller garantier beträffande sund som används för internationell
sjöfart. Inget i kapitlen 5, 6 och 7 påverkar rättsreglerna för sund som
används för internationell sjöfart.

Om ett utländskt fartyg, med undantag för fartyg som avses i kapitel 10,
har brutit mot de lagar och förordningar, som nämns i artikel 42 punkt 1
a-b, vilket förorsakat eller hotar att förorsaka större skada på den marina
miljön i sunden, far de vid sundet belägna staterna ändå vidta lämpliga
åtgärder för att ingripa och skall i så fall på motsvarande sätt iaktta
bestämmelserna i detta kapitel.

Kapitel 8. Istäckta områden

Artikel 234

Artikeln gäller istäckta områden inom gränserna för den ekonomiska
zonen, där särskilt stränga klimatiska förhållanden och förekomsten av is,
som täcker sådana områden under större delen av året, skapar hinder eller
ovanligt stora faror för sjöfarten, och där förorening av den marina miljön
skulle kunna orsaka betydande skada på eller oåterkallelig rubbning av
den ekologiska balansen.

Kuststater har rätt att anta och trygga tillämpningen av ickediskri-
minerande lagar och förordningar för att förhindra, minska och kontrol-
lera havsföroreningar från fartyg i sådana områden. Sådana föreskrifter
skall ta vederbörlig hänsyn till sjöfarten och skyddet och bevarandet av
den marina miljön på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga data.

Kapitel 9. Ansvarighet

Artikel 235

Stater är i enlighet med folkrätten ansvariga för fullgörandet av sina inter-
nationella förpliktelser avseende skyddet och bevarandet av den marina
miljön. Vidare skall stater säkerställa att rättsmedel i enlighet med deras
rättssystem finns tillgängliga för omedelbar och adekvat ersättning eller
annan gottgörelse för skada, som förorsakats genom förorening av den
marina miljön av såväl fysiska som juridiska personer under deras
jurisdiktion. I syfte att garantera snabb och adekvat ersättning har staterna
samarbetsskyldighet.

Kapitel 10. Suverän immunitet

Artikel 236

Bestämmelserna i konventionen om skydd och bevarande av den marina
miljön gäller inte örlogsfartyg, marina hjälpfartyg, andra fartyg eller luft-
fartyg, som ägs eller drivs av en stat, så länge de endast används i statlig
icke affärsmässig tjäntst. Dock föreligger en skyldighet för varje stat att

129

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

trygga att sådana fartyg eller luftfartyg, i den mån det är rimligt och Prop. 1995/96:140
praktiskt möjligt, manövreras på ett sätt som överensstämmer med kon-
ventionen.

Kapitel 11. Förpliktelser enligt andra konventioner om skydd och
bevarande av den marina miljön

Artikel 237

Bestämmelserna i del XII påverkar inte de särskilda förpliktelser som
stater har åtagit sig i tidigare ingångna särskilda konventioner och
överenskommelser avseende skyddet och bevarandet av den marina miljön
samt överenskommelser vilka kan ingås för att främja de allmänna princi-
per som föreskrivs i havsrättskonventionen.

Särskilda förpliktelser som stater åtagit sig i särskilda konventioner, bör
uppfyllas på ett sätt som är förenligt med havsrättskonventionens allmän-
na principer och ändamål.

5.13 Del XIII (artiklarna 238-265)

Marinvetenskaplig forskning

Konventionen erkänner den betydande roll som marinvetenskaplig forsk-
ning spelar för förståelsen av samspelet mellan havens och atmosfärens
kretslopp i relation till nyttjandet av havens tillgångar. Det är först under
senare årtionden som behov uppkommit att folkrättsligt reglera marin-
vetenskaplig forskning. Före FN:s första havsrättskonferens (1958) be-
drevs forskning endast i mindre skala och var regionalt begränsad. Seder-
mera öppnade den teknologiska utvecklingen nya förutsättningar för forsk-
ningen, bl.a. för ekonomiska och militära syften. Till en början baserades
forskningen i främmande staters kustzoner på arrangemang som avtalades
bilateralt från fall till fall. Vid FN:s första havsrättskonferens fästes upp-
märksamheten främst vid forskning på kontinentalsockeln. Vetenskaplig
forskning på det fria havet ansågs höra till havets friheter.

Vid FN:s tredje havsrättskonferens fastes stor uppmärksamhet vid regle-
ringen av vetenskaplig forskning i olika havszoner. Det visade sig att
frågan om forskningens art blev särskilt svår. De stater som talade för en
så stor forskningsfrihet som möjligt strävade efter att göra skillnad mellan
"rent vetenskaplig” forskning och ”nyttoforskning” som avser utvinning
av naturtillgångar. Utanför territorialhavet skulle kuststaternas kontroll-
rättigheter endast gälla det senare slaget av forskning. Kuststaterna ansåg
det svårt att göra denna skillnad; man ansåg att all vetenskaplig forskning
också har en ekonomisk betydelse. Dessutom misstänkte man att forsk-
ningen kunde användas för att skaffa upplysningar om kuststaterna i
fientligt syfte.

I konventionen stannade man för en kompromiss som erkänner skill-
naden mellan rent vetenskaplig forskning och nyttoforskning. I vardera
fallet utgår man från att kuststaten skall samtycka till verksamheten, men
kuststatens möjligheter att neka tillstånd är mer begränsad när det gäller

130

annan forskning än resursrelaterad forskning (nyttoforskning). Konven- Prop. 1995/96:140
tionen tillerkänner marinvetenskaplig forskning en betydelsefull roll för
förståelsen av havens och atmosfärens samspel. Kännedom om detta
samspel är ett nödvändigt underlag för väl underbyggda beslut för
användningen av oceanerna såväl som de kustnära vattnen.

Del XIII bekräftar alla staters rätt att utföra marinvetenskaplig forskning
och fastställer de förpliktelser som gäller för att främja ett internationellt
samarbete för sådan forskning.

Konventionen anbefaller största möjliga öppenhet vid spridning av
information om forskningsresultat.

I motsats till tidigare gällande havsrätt, enligt vilken rätten till forskning
begränsades till det fria havet, tillerkänner konventionen vissa utvidgade
rättigheter för tredje stat att fa bedriva forskning inom en stats jurisdik-
tionsområde under förutsättning av uttryckligt samtycke från kuststaten i
fråga. Del XIII tar främst sikte på forskning i ekonomiska zoner och på
kontinentalsockeln, men nämner också forskning i territorialhavet.

Å andra sidan balanseras dessa rättigheter av föreskrifter som syftar till
att garantera att tillståndsgivningen skall vara förutsebar och rimlig i syfte
att skapa maximal tillgång till forskningsresultat. Det kan konstateras att
huvuddelen av all marinvetenskaplig forskning äger rum i kustnära vatten.

Termen ”marinvetenskaplig forskning” definieras inte i konventionen.
Normalt anses den avse verksamhet i oceaner och kustnära vatten som
syftar till att öka kunskapen om den marina miljön och dess utveckling.
Begreppet marinvetenskaplig forskning innefattar däremot inte hydro-
grafiska undersökningar, militär verksamhet och inte heller utforskning
och utvinning av naturtillgångar.

Förutom i del XIII finns regler om marinvetenskaplig forskning även i
artiklarna 21, 40, 56, 87, 143, 155, 147, 297 och i slutakten.

De i del XIII uppställda förpliktelserna är av folkrättslig natur. I hän-
delse av icke-fullgörande eller skada är det ifrågakommande stat som skall
ställas till ansvar. Marinvetenskaplig forskning är förenad med skadestånd
enligt folkrättens regler (jfr artikel 263).

Kapitel 1. Allmänna bestämmelser

Artikel 238

Enligt denna artikel ges alla stater oavsett geografisk belägenhet och
behöriga internationella organisationer rätten att bedriva marinvetenskap-
lig forskning på det fria havet, samt därutöver i områden under kuststatens
jurisdiktion med förbehåll för andra staters rättigheter och skyldigheter
enligt konventionen.

Artikel 239

Artikeln bekräftar den allmänna principen att stater och behöriga inter-
nationella organisationer skall främja och underlätta marinvetenskaplig
forskning.

131

Artikel 240

Prop. 1995/96:140

Kapitel 1 i allmänhet och artikel 240 i synnerhet drar upp allmänna
riktlinjer for genomförandet av vetenskaplig havsforskning. Sådan forsk-
ning skall ske för fredliga ändamål, bedrivas med lämpliga vetenskapliga
metoder och inte obehörigen inverka på annat legitimt utnyttjande av
havet. Militär havsforskning, som är förenlig med våldsförbudet och andra
i FN-stadgan fastställda folkrättsliga grundsatser, anses i princip tjäna
fredliga ändamål.

Artikel 241

Här fastställs att verksamhetsområden inom den marinvetenskapliga forsk-
ningen inte skall utgöra rättslig grund för anspråk på någon del av den
marina miljön eller dess tillgångar. Bestämmelsen är parallell med artikel
89 och artikel 137.1 och 137.3 vad gäller fria havet respektive området.

Kapitel 2. Internationellt samarbete

Artiklarna 242-244

Dessa artiklar bildar grunden såväl för det världsomfattande som det
regionala samarbetet.

Med iakttagande av staternas suveränitet skall samarbetet på havsforsk-
ningens område främjas, särskilt vad gäller att förebygga skadlig inverkan
på personers hälsa och säkerhet och på den marina miljön (artikel 242).
I detta syfte skall stater och behöriga internationella organisationer sluta
bilaterala eller multilaterala avtal i syfte att underlätta havsforskning
(artikel 243). Staterna skall utbyta och sprida information angående
planerade större program (artikel 244).

Kapitel 3. Bedrivande och främjande av marinvetenskaplig
forskning

Artikel 245

Artikeln avser marinvetenskaplig forskning i en stats territorialhav och ger
en obetingad rätt för kuststaten att reglera, tillåta och leda sådan forsk-
ning. Tillträde till territorialhavet och villkoren under vilka ett forsk-
ningsprojekt kan genomföras är under exklusiv kontroll av kuststaten (jfr
artikel 19.2 j, artikel 21.1 g samt artiklarna 40 och 54).

I Konventionen ingår ingen särskild bestämmelse för forskning i en
kuststats inre vatten. Det är självklart att forskning i dessa vatten omfattas
av kuststatens suveränitet.

132

Artikel 246

Prop. 1995/96:140

Artikeln avser forskning inom den ekonomiska zonen och på kontinental-
sockeln. Kuststaten har rätt att reglera, bemyndiga och leda marinveten-
skaplig forskning i sin ekonomiska zon och på sin kontinentalsockel.

Tillträde för andra stater eller behöriga internationella organisationer för
att bedriva forskningsprojekt är underkastat kuststatens samtycke. Detta
samtycke skall emellertid utövas i enlighet med vissa riktlinjer och
begränsningar.

Under normala omständigheter skall kuststaten ge sitt samtycke. Det
förklaras i artikeln explicit att omständigheterna kan vara normala trots
frånvaron av diplomatiska förbindelser. Det står emellertid kuststaten fritt
att vägra sitt samtycke om forskningsprojektet har direkt betydelse för
utforskning och utvinning av naturtillgångar, både levande och icke-
levande, medför borrning i kontinentalsockeln, innefattar användning av
sprängämnen eller införande av skadliga ämnen i den marina miljön eller
medför uppförande, drift eller användning av konstgjorda öar, anlägg-
ningar eller konstruktioner.

Kuststaten kan också vägra sitt samtycke om projektet innehåller
information som är oriktig eller om den forskande staten eller den
behöriga internationella organisationen har utestående förpliktelser att
uppfylla gentemot kuststaten från tidigare forskningsprojekt.

En kuststats ovillkorliga kompetens sträcker sig dock inte till sådana
områden som finns på kontinentalsockelns förlängning utanför 200
nautiska mil, där kuststaten inte uttryckligen gjort anspråk på ”nytto-
forskning” (jfr artikel 76).

Artikel 247

Enligt denna artikel skall en kuststat anses ha tillåtit att ett projekt
genomförs inom dess ekonomiska zon eller på dess kontinentalsockel om
det rör sig om ett projekt som organiseras av en behörig internationell
organisation i vilken staten är medlem. Denna presumtion gäller om den
ifrågavarande staten godkänt det angivna projektet när organisationen
beslöt att projektet skulle genomföras eller är beredd att delta och inte har
gjort några invändningar inom fyra månader efter det att organisationen
underrättat kuststaten om projektet.

Artiklarna 248 och 249

Dessa båda artiklar fastställer de förpliktelser, som måste uppfyllas under
och efter genomförandet av forskningsprojektet. Artikel 248 föreskriver
att stater eller organisationer som står bakom ett projekt skall lämna en
utförlig beskrivning av projektet minst sex månader före datum för dess
inledande.

Forskningsverksamheten får inledas sex månader efter begäran om
kuststatens samtycke, om inte kuststaten inom fyra månader informerat
den sökande staten eller organisationen att den vägrar sitt samtycke av

133

något av de skäl som anges i artikel 246, eller att den kräver mer
information om projektet.

Artikel 250

Meddelanden om marinvetenskapliga forskningsprojekt skall lämnas ge-
nom lämpliga officiella kanaler, såvida inte annat har överenskommits.

Artikel 251

Stater skall genom behöriga internationella organisationer söka främja
fastställandet av allmänna kriterier och riktlinjer för att bistå stater, som
önskar upplysningar om marinvetenskaplig forsknings beskaffenhet och
innebörd. Genom denna bestämmelse söker man underlätta att definiera
skillnaden mellan rent vetenskaplig forskning och ”nyttoforskning”.

Artikel 252

Artikeln handlar om tyst samtycke. Stater eller behöriga internationella
organisationer får påbörja ett marinvetenskapligt forskningsprojekt sex
månader efter den dag, då de i enlighet med artikel 248 erforderliga
underrättelserna lämnats till kuststaten, såvida kuststaten inom fyra
månader efter det att den mottagit dessa underrättelser inte har informerat
den stat som bedriver forskningen att den har vägrat sitt samtycke enligt
bestämmelserna i artikel 246 eller att den kräver ytterligare upplysningar
beträffande de villkor och den information som föreskrivs enligt artiklarna
248 och 249 eller att utestående förpliktelser föreligger avseende tidigare
marinvetenskapliga forskningsprojekt.

Artikel 253

När ett forskningsprojekt inte uppfyller förpliktelserna enligt artiklarna
248, 249 och 254 äger kuststaten under närmare angivna omständigheter
rätt att kräva tillfälligt avbrytande av eller upphörande med marinveten-
skaplig forskningsverksamhet. De förpliktelser som skall uppfyllas är av
klart folkrättslig natur. Ansvaret för att de uppfylls åligger därför staten.

Artikel 254

Artikeln ger vissa rättigheter till angränsande kustlösa och geografiskt
missgynnade stater. Sålunda skall stater och behöriga internationella
organisationer, som till en kuststat framlagt en plan om att bedriva marin-
vetenskaplig forskning enligt artikel 246.3, underrätta angränsande
kustlösa och geografiskt missgynnade stater om det föreslagna forsknings-
projektet. Efter det att den berörda kuststaten givit sitt tillstånd kan de
kustlösa staterna på vissa villkor bli delaktiga i projektet.

Prop. 1995/96:140

134

Artikel 255

Prop. 1995/96:140

Artikeln uppmanar staterna att söka anta lämpliga lagar för att underlätta
marinvetenskaplig forskning, däribland tillträde till sina hamnar och att
främja bistånd till marinvetenskapliga forskningsfartyg, som iakttar de i
detta kapitel tillämpliga bestämmelserna.

Artiklarna 256 och 257

I dessa artiklar bekräftas återigen alla staters rätt till forskning på det fria
havet som en havsrättslig princip (jfr artikel 87.1 f, artikel 143.1 samt
artikel 238). Artiklarna 256 och 257 bekräftar explicit denna princip vad
gäller området och vattenpelaren utanför den ekonomiska zonen. Rätten
gäller alla stater, oavsett deras geografiska läge, och behöriga internatio-
nella organisationer. Detta innebär att även stater, som inte anslutit sig till
konventionen, har denna rätt.

Kapitel 4. Anläggningar eller utrustning för vetenskaplig forskning
i den marina miljön

Artikel 258

Uppsättandet och användningen av anläggningar för vetenskaplig forsk-
ning inom ett område av den marina miljön skall vara föremål för samma
villkor som föreskrivs i konventionen för bedrivande av marinvetenskap-
lig forskning i ett sådant område.

Artikel 259

Anläggningar eller utrustning som avses i detta kapitel har inte status som
öar. De genererar inget eget territorialhav och påverkar inte avgräns-
ningen av territorialhavet, den ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln.

Artikel 260

Säkerhetszoner av skälig bredd, som dock inte far överstiga 500 meter, får
dock inrättas runt vetenskapliga forskningsanläggningar.

Artikel 261

Upprättandet och användningen av anläggningar eller utrustning för
vetenskaplig forskning skall inte utgöra hinder för erkända internationella
farleder.

135

Artikel 262

Prop. 1995/96:140

Här lämnas föreskrifter om att anläggningar eller utrustning skall ha
identifieringsmarkeringar, som visar registreringsdatum, samt lämpliga
vamingsignaler för att säkerställa säkerheten till sjöss.

Kapitel 5. Skadeståndsansvar

Artikel 263

Artikeln innehåller principbestämmelser om det ansvar och den skade-
ståndsskyldighet enligt folkrätten som hör ihop med marinvetenskaplig
forskning.

Stater och internationella organisationer bär ansvar för att marinveten-
skaplig forskning, som de bedriver själva eller som bedrivs för deras
räkning, sker i enlighet med konventionen. Staterna och de internatio-
nella organisationerna är sålunda generellt skyldiga att övervaka också
sådan forskning som de inte själva bedriver men som sker under deras
tillsyn.

Beträffande enskilda fartyg måste det dock anses att även flaggstatens
allmänna övervakningsskyldigheter skall tillämpas på dem. I fråga om
miljöansvar till följd av marinvetenskaplig forskning hänvisas till bestäm-
melserna i artikel 235.

Kapitel 6. Biläggande av tvister och interimsåtgärder

Artikel 264

Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i kon-
ventionen beträffande marinvetenskaplig forskning skall biläggas i enlig-
het med del XV kapitel 2 och 3. Detta innebär att parterna först skall
försöka komma överens själva. Skulle detta inte lyckas, kan ett av tre
förfaranden komma till användning.

Artikel 265

När en tvist uppkommit far en stat eller en internationell organisation inte
tillåta att forskning inleds eller fortsätter utan tillstånd av kuststaten innan
tvisten har bilagts i enlighet med bestämmelserna i konventionen.

5.14 Del XIV (artiklarna 266-278)

Utveckling och överföring av marin teknologi

Denna del innehåller regler om samarbete mellan industrialiserade länder
och utvecklingsländer vad gäller vetenskaplig forskning i syfte att minska
bestående skillnader i teknologisk utveckling. Avsnittet är till allra största
del av deklaratorisk natur och ålägger fa konkreta förpliktelser. Det nöd-
vändiggör ingen förändring av svensk praxis. De i sammanhanget före-

136

kommande finansiella förpliktelserna är i huvudsak av oförbindlig art. En Prop. 1995/96:140
grundtanke är att teknologiöverföring skall ske på marknadsmässiga vill-
kor.

Kapitel 1. Allmänna bestämmelser

Artikel 266

Som sagts inledningsvis är syftet med regelsystemet att genom överföring
av forskningsresultat höja utvecklingsländernas teknologiska nivå. Detta
kan ske genom bilateralt samarbete eller genom samarbete via behöriga
internationella organisationer. Samarbetet kan även förmedlas via myn-
digheten (jfr artikel 143). Artikelns bestämmelser är fakultativa och därför
inte bindande.

Artikel 267

Artikeln, som avser skydd av legitima intressen, innebär en försvagning
av innehållet i föregående artikel. Hänsyn skall tas till rättigheter och
skyldigheter för dem som förfogar över, tillhandahåller eller mottar marin
teknologi.

Artikel 268

Principerna i artikel 266 ges sin praktiska tillämpning i artikel 268.1 syfte
att stärka utvecklingsländernas forskningskapacitet skall staterna direkt
eller genom internationella organisationer främja bl.a.

- spridning av marintekniska kunskaper,

- utveckling av lämplig marin teknologi jämte teknisk infrastruktur och

- utbildning av medborgare i utvecklingsländer.

Artikel 269

Denna artikel nämner några av de viktigaste åtgärderna som föreskrivs i
artiklarna 266, 267 och 268, nämligen att upprätta program för tekniskt
samarbete, att främja fördelaktiga betingelser för överenskommelser och
kontrakt, utbyte av vetenskapsmän m.m.

Kapitel 2. Internationellt samarbete

Artikel 270

Artikeln understryker betydelsen av internationellt samarbete i syfte att
utveckla och överföra marin teknologi genom bilaterala, regionala eller
multilaterala program med lämplig internationell finansiering.

Några omedelbara finansiella förpliktelser för svensk del kan inte här-
ledas från denna artikel.

137

Artikel 271

Prop. 1995/96:140

Enligt artikeln åläggs staterna, direkt eller genom behöriga internationella
organisationer, att främja fastställandet av allmänt erkända riktlinjer for
överföring av marin teknologi.

Artikel 272

Staterna skall enligt denna artikel söka säkerställa att behöriga inter-
nationella organisationer samordnar sin verksamhet för överföring av
marin teknologi.

Artikel 273

Staterna åläggs här att samarbeta med behöriga internationella organisa-
tioner och havsbottenmyndigheten för att underlätta överföringen av marin
teknologi till utvecklingsländer.

Artikel 274

Med förbehåll för alla legitima intressen, såsom bl.a. rättigheter och
skyldigheter för dem som förfogar över, tillhandahåller och mottar tekno-
logi skall havsbottenmyndigheten säkerställa att utbildning av forskare
från utvecklingsländerna genomförs, att teknisk dokumentation om utrust-
ning, maskiner m.m. görs tillgänglig för alla stater, att dessa erhåller hjälp
för teknologiöverföring samt finansiellt bistånd för havsforskning.

Kapitel 3. Nationella och regionala centra för marinvetenskap och
teknologi

Artikel 275

Även de här följande bestämmelserna är av fakultativt slag. De har till
syfte att främja utbyte av forskningsresultat och teknologi. Staterna skall
ge lämpligt stöd för att underlätta upprättandet och utvecklingen av natio-
nella centra för att bereda möjligheter till högre utbildning till de stater
som kan behöva och anhåller om sådant bistånd.

Artikel 276

Till komplettering av artikel 275 skall utvecklingsländerna också vid upp-
rättandet av regionala forskningscentra understödjas genom samarbete av
samtliga stater i en region.

138

Artikel 277

Prop. 1995/96:140

I artikeln återfinnes en detaljerad uppräkning av de uppgifter som regio-
nala centra skall utföra för att förse utvecklingsländerna med marin tek-
nologi.

Kapitel 4. Samarbete mellan internationella organisationer

Artikel 278

De internationella organisationer som avses i denna del och i del XIII
skall, antingen direkt eller i nära samarbete med varandra vidta alla lämp-
liga åtgärder för att säkerställa att deras uppgifter och ansvar enligt denna
del fullgörs på ett ändamålsenligt sätt.

5.15 Del XV (artiklarna 279-299)

Biläggande av tvister

Biläggande av tvister stadgas i konventionens del XV, del XI (kapitel 5),
bilagorna V, VI, VII och VIII samt i vissa enskilda artiklar (artikel 264
och bilaga IX artikel 7). Bestämmelserna tillämpas endast i de fall
parterna inte kommit överens om annat enligt en allmän överenskommelse
eller genom ett avtal som rör den aktuella tvisten. EU:s medlemsstater har
t.ex. kommit överens om att hänskjuta sina fiskeritvister till EG-dom-
stolen, vilken då har företräde framför förfarandena enligt konventionen.
De konventionsstater som inte erkänt andra tvistlösningsorgans behörighet
förpliktas att använda de förfaranden som upprättas i konventionen.

Utgångspunkten för konventionens regler om tvistlösning är att stater
skall lösa sina tvister genom förhandlingar. Om ingen lösning kan uppnås
på detta sätt skall tvisten hänskjutas till annan behandling. Konventions-
statema kan i allmänhet välja den instans som tvisten skall hänskjutas till.
Om ingen särskild överenskommelse har ingåtts kan tvisten underställas
icke-bindande förlikning enligt konventionen.

Om en lösning inte nås på detta sätt skall de tvingande bestämmelserna
tillämpas. Dessa bestämmelser kan indelas i två kategorier. Till den ena
hör de regler som leder till en för partema bindande lösning (del XV
kapitel 2), till den andra hör reglerna om förlikning och rekom-
mendationer vilka syftar till att partema skall nedlägga tvisten (artikel
284, artikel 297.2 b och 297.2 c, artikel 298.1 a samt bilaga V).

Huvudregeln i konventionen är det förfarande som leder till en bin-
dande lösning. Det finns dock undantag till denna huvudregel, uppdelade
i två typer, de ”automatiska” och ”fakultativa” undantagen. De förstnämda
gäller tvister av en viss kategori (artikel 297), i synnerhet tvister som rör
fiske och marinvetenskaplig forskning. Genom de senare har staterna
medgivits en tämligen stor rätt till undantag avseende framför allt tvister
rörande avgränsning av havsområden och militär verksamhet (artikel 298).
Undantagen omfattar dock inte tvister som gäller sjöfart och miljövård,
för vilka konventionen upprättar ett mycket effektivt tvistlösningsför-

139

farande.

Bilagorna V (förlikning), VI (Internationella havsrättsdomstolens stad-
ga), VII (skiljedom) och VIII (särskild skiljedom) är direkt knutna till
konventionens del XV.

a) förlikning

Bestämmelserna om förlikning i bilaga V är uppdelade i två huvud-
grupper:

- förlikningsförfarande enligt artikel 284 s.k. frivillig förlikning och

- förlikningsförfarande enligt bestämmelserna i del XV kapitel 3 s.k.
obligatorisk förlikning.

Själva förlikningsförfarandet är i stort sett detsamma (jfr artikel 14) och
i båda fallen är förlikningsresultatet inte bindande för parterna (jfr artikel

7.2 och artikel 14). Den väsentliga skillnaden mellan förlikningsproce-
durema är att det s.k. obligatoriska förlikningsförfarandet skall genom-
föras när en av partema så begär och underrättat den andra parten (jfr
artikel 11). Detta förfarande kan genomföras även om en av partema
uteblir (jfr artikel 12).

Det frivilliga förlikningsförfarandet kommer endast till stånd när
partema enligt artikel 284 har kommit överens om att hänskjuta tvisten till
förlikning enligt bilaga V kapitel 1. Det obligatoriska förlikningsför-
farandet är direkt kopplat till bestämmelserna i del XV kapitel 3, de s.k.
automatiska och fakultativa undantagen från de obligatoriska tvistlös-
ningsförfarandena som leder till bindande beslut. Förlikningsförfarandet
regleras särskilt i artikel 297.2 b och 297.3 b samt i artikel 298.1 a.

Syftet med förlikningen är att hjälpa partema att nå en för båda
godtagbar lösning på en tvist samt att tjäna som underlag för ett even-
tuellt bindande avtal dem emellan.

b) Internationella havsrättsdomstolen

En central roll vid biläggande av tvister spelar Internationella havs-
rättsdomstolen som upprättas genom konventionens bilaga VI (stadga för
Internationella havsrättsdomstolen). Domstolen skall ha sitt säte i
Hamburg och bestå av 21 oavhängiga ledamöter. 1 domstolen som helhet
skall säkerställas att de viktigaste rättssystemen i världen är företrädda
liksom en rättvis geografisk fördelning. Domstolen kan arbeta i plenum
eller uppdelad i avdelningar. Domstolen är beslutsmässig när elva valda
ledamöter är närvarande vid dess sammanträden. Domstolens ledamöter
skall väljas för nio år och kan omväljas. För sju ledamöter, som utsetts
vid det första valet, skall mandatet upphöra efter tre år och för ytterligare
sju ledamöter efter sex år.

Vid konventionspartemas möte i New York den 15-19 maj 1995
beslutades bl.a. att domstolens officiella språk skall vara engelska och
franska. En part i en tvist kan dock använda ett tredje språk, men skall då
stå för kostnaderna för översättning till ett av de officiella språken.
Emellertid skall på begäran av en av parterna FN-organisationen stå för

1995/96:140

140

kostnaderna för översättning av domstolens avgörande när det rör sig om Prop. 1995/96:140
ett tredje språk som är ett av FN:s officiella språk. Det beslöts vidare att
principen om kostnadseffektivitet skall gälla för hela domstolsverksam-
heten, samt att domstolen skall vara öppen även för stater vilka inte är
parter i konventionen, då målet är att uppmuntra statssamfundet att
använda domstolen.

Domstolen skall upprättas i augusti 1996, varvid val av ledamöterna
skall ske. Den skall ha sin inledande session för organisatoriska frågor i
oktober 1996. Under domstolens initialperiod (augusti 1996 - december
1997) skall beslut avseende domstolens interna arbetsordning fattas av
ledamöterna själva. Registratorverksamheten skall av kostnadsskäl hållas
på ett minimum under initialperioden, varför en registrator utses att sköta
verksamheten från FN i New York.

Tvister om användningen av havsbottnen, vilka anknyter till tillämp-
ningen av del XI, hänskjuts till domstolens avdelning för havsbotten-
tvister. Bestämmelserna om denna avdelnings sammansättning och förfa-
randen är införda i konventionens bilaga VI avsnitt 4. I detta organ kan
även andra än stater vara företrädda, bl.a. myndigheten, företaget samt
andra privata och offentliga sammanslutningar med verksamhet på djup-
havsbottnen. För tvister med anknytning till del XI är domstolen exklusivt
forum.

Artikel 39 i bilaga VI stadgar att avdelningens för havsbottentvister
beslut skall kunna verkställas inom en konventionsstats område på samma
sätt som domar eller beslut av högsta domstolen i den konventionsstat på
vars område verkställigheten söks. Denna bestämmelse föranleder lag-
stiftning (se avsnitt 6.5).

c) skiljedom

Bestämmelserna om allmänt och särskilt skiljeförfarande har intagits i
konventionens bilaga VII och VIII. Skiljedomstolarna fungerar i allmän-
het som paneler med fem ledamöter, vilka utses från en särskild lista som
för detta ändamål sammanställts av staterna. Särskilt skiljeförfarande kan
tillämpas på tvister som gäller fiske, miljö, marinvetenskaplig forskning
och sjöfart.

Kapitel 1. Allmänna bestämmelser

Artiklarna 279-285

I artikel 279 fastställs grundförutsättningen för tvistlösning. Konventions-
statema förpliktas att bilägga sina tvister, avseende tolkning eller tillämp-
ning av konventionen, med fredliga medel i enlighet med FN-stadgans
artikel 2.3, genom något av de sätt som anges i stadgans artikel 33.1.
Bestämmelserna i konventionen hindrar inte att parterna bilägger sina
tvister på något annat sätt med varje fredligt medel som de finner lämpligt
(artikel 280). Del XV tillämpas endast till de delar staterna inte har
kunnat avtala om annat förfarande, och detta inte uteslutits genom en

141

överenskommelse mellan staterna (artikel 281). När staterna kommit Prop. 1995/96:140
överens om ett förfarande som leder till bindande beslut, har sådant
förfarande förtur framför del XV, om inte staterna kommer överens om
annat (artikel 282).

Om tvist uppstår mellan parterna om konventionens tillämpning, skall
de snarast utbyta åsikter om biläggande av tvisten genom förhandlingar.
Detta gäller även om det överenskomna förfarandet inte har lett till
resultat eller om dess genomförande kräver tolkning (artikel 283).
Skyldigheten att förhandla är bindande. Enligt artikel 284 har varje
konventionspart rätt att för en annan konventionspart föreslå att tvisten
hänskjuts till förlikning enligt bilaga V kapitel 1, eller till annan förlik-
ning, s.k. frivillig förlikning. Tvister som med stöd av bestämmelserna om
havsbottentvister (del XI kapitel 5) skall biläggas i enlighet med del XV,
biläggs under detta kapitel. Om en part i tvisten inte är konventionspart
tillämpas kapitlets bestämmelser i tillämpliga delar (artikel 285).

Kapitel 2. Obligatoriska förfaranden som leder till bindande beslut

Artikel 286

Artikeln stadgar att bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på
begäran av den ena parten, då förfarandet enligt kapitel 1 inte har lett till
resultat, dock med förbehåll för undantagen enligt kapitel 3.

Artikel 287

Vid anslutning till konventionen eller därefter kan en konventionspart
skriftligen förklara att den godtar något av följande medel för behandling
av tvister som omfattas av konventionen (se vidare avsnitt 6.1.2):

- Internationella havsrättsdomstolen, upprättad enligt bilaga VI,

- Internationella domstolen,

- Skiljedomstol enligt bilaga VII,

- Skiljedomstol enligt bilaga VIII för de kategorier av tvister som upptas
i den.

Genom en förklaring kan emellertid den tvingande behörigheten hos
avdelningen för havsbottentvister till följd av del XI kapitel 5 inte
förbigås.

En part som inte avgivit förklaring anses ha godtagit den tvingande
behörigheten hos en skiljedomstol enligt bilaga VII.

Skiljedomstolen är behörig även i de fall att parterna har valt olika
organ och inte kommer överens om annat. Om parterna i en tvist har
godtagit samma förfarande för biläggande av tvisten, far den bara
överlämnas till skiljeförfarande enligt bilaga VII, såvida parterna inte
enats om annat. En förklaring kan återkallas. Återkallelsen har dock ingen
inverkan på en anhängig tvist, om inte parterna enas om något annat.
Förklaringar skall tillställas FN:s generalsekreterare.

142

Artikel 288

Prop. 1995/96:140

I denna artikel behandlas tvistlösningsorganens jurisdiktion. De organ som
anges i artikel 287 har rätt att ta upp varje tvist som gäller tolkning eller
tillämpning av konventionen eller annan överenskommelse som anknyter
till den.

Den behörighet som tillkommer Havsrättsdomstolens avdelning för
havsbottentvister eller något annat tvistlösningsorgan som avses i del XI
kapitel 5, bestäms enligt avsnittet i fråga. Tvistlösningsorganen är behö-
riga att avgöra tvister som faller under deras egen jurisdiktion.

Artikel 289

Ett tvistlösningsorgan har på begäran av parterna eller på eget initiativ,
och sedan parterna hörts, rätt att till domstolen kalla åtminstone två
vetenskapliga eller tekniska experter utan rösträtt.

Artikel 290

Ett tvistlösningsorgan har behörighet att bestämma om sådana interi-
mistiska åtgärder som behövs för att bevaka de tvistande parternas
rättigheter. Ett villkor är att tvistlösningsorganet anser sig behörigt att
behandla huvudfrågan. Ett av parterna genom konventionen bestämt organ
eller om ett sådant saknas Havsrättsdomstolen eller dess avdelning för
havsbottentvister, har rätt att bestämma om interimistiska åtgärder i
sådana fall när detta behövs för att skydda rättigheter i avvaktan på
upprättandet av en skiljedomstol. Bestämmelsen om interimistiska åtgärder
är bindande för partema.

Artikel 291

Tvister kan hänskjutas till tvistlösningsorganen dels av konventions-
statema, dels av andra sammanslutningar när det uttryckligen fastställts
i konventionen.

Det bör tilläggas att beträffande havsbottentvister bestäms i konven-
tionens artikel 187 om partsbehörighet för vissa andra parter än konven-
tionsstatema (myndigheten, företaget samt vissa andra organ som anges
i artikeln).

I bilaga VII artikel 13 samt bilaga VIII artikel 4 öppnas även för stater
utanför konventionen en möjlighet att uppträda som parter i skiljeför-
farande. I bilaga IX artikel 7 anges att konventionens tvistlösningsorgan
med undantag för Internationella domstolen, även står öppna för inter-
nationella organisationer.

143

Artikel 292

Prop. 1995/96:140

Denna artikel utgör en generell bestämmelse om omedelbart frisläppande
av fartyg och besättningar. Om en konventionsstats myndigheter har kvar-
hållit ett fartyg som för en annan konventionsstats flagg och det görs
gällande att den kvarhållande staten inte har följt konventionens bestäm-
melser om omedelbart frisläppande av fartyget eller dess besättning sedan
skälig borgen eller annan ekonomisk säkerhet ställts, kan frågan om fri-
släppande hänskjutas till ett tvistlösningsorgan som parterna i tvisten
kommit överens om.

Om parterna inte inom tio dagar från dagen för kvarhållandet kommit
överens om gemensamt tvistlösningsorgan kan frågan om frisläppande
hänskjutas till ett tvistlösningsorgan som godtagits av den kvarhållande
staten eller till Havsrättsdomstolen, såvida parterna inte kommer överens
om annat.

Begäran om frisläppande kan endast göras av flaggstaten eller på dess
vägnar.

Tvistlösningsorganet skall utan dröjsmål behandla begäran om frisläp-
pande och då endast ta ställning till själva frisläppandet. Detta skall ske
utan att handläggningen vid vederbörande inhemsk domstol av mål mot
fartyget ifråga, dess ägare eller dess besättning påverkas. Artikeln gäller
alltså endast frågan om frisläppande av fartyg eller besättning mot borgen,
och inte själva processen rörande de brott som kan ha begåtts.

Artikeln stadgar att den kvarhållande statens myndigheter skall, sedan
av internationellt tvistlösningsorgan fastställd borgen eller annan säkerhet
ställts, omedelbart följa det tvistlösningsorganets beslut om frisläppande
av fartyget eller dess besättning. Om borgen eller annan säkerhet har fast-
ställts av ett internationellt tvistlösningsorgan, kan de nationella myndig-
heterna inte kräva att en större säkerhet än denna betalas.

Artikelns bestämmelser föranleder lagstiftning (se avsnitt 6.5).

Artikel 293

Tvistlösningsorganen skall grunda sina överväganden på konventionen och
andra folkrättsliga regler som harmoniserar med konventionen.

Konventionspartema kan också befullmäktiga ett tvistlösningsorgan att
fatta ett avgörande i syfte att uppnå ett skäligt resultat (ex aequo et bono).
Av allmänna folkrättsliga principer och artikel 53 i Wienkonventionen om
traktaträtten följer dock att tvingande internationella rättsregler, som
strider mot havsrättskonventionen, tar över konventionens bestämmelser.

Regler som stöder sig på artikel 103 i FN-stadgan (t.ex. bindande sank-
tionsbeslut av säkerhetsrådet) tar likaså över bestämmelserna i konven-
tionen.

Artikel 294

Då förhandlingen inleds skall ett tvistlösningsorgan, utöver det som följer
av normala regler om behörigheten, beakta om framställan omfattas av det

144

i artikel 297 avsedda undantaget till den tvingande behörigheten vad Prop. 1995/96:140
gäller bindande beslut samt om framställan innebär missbruk av rättsliga
förfaranden. Om så är fallet, skall ansökan avskrivas.

Artikel 295

Varje tvist mellan konventionsstater om konventionens tolkning eller
tillämpning far, sedan inhemska rättsmedel uttömts och när folkrätten så
kräver, överlämnas till de förfaranden som föreskrivs i detta kapitel.
Hänvisningen till internationell rätt innebär att hänvändelsen till inhemska
organ i första hand är huvudregeln, dock med undantag. Sådana är
exempelvis situationer där effektiva inhemska rättsmedel saknas eller där
det är fråga om en tvist mellan stater.

Artikel 296

Beslut som fattas enligt detta kapitel binder parterna och endast dessa.
Besluten har alltså inte formell rättskraft. Motsvarande bestämmelse gäller
även Internationella domstolen, men i praktiken har detta dock inte
hindrat att besluten blivit viktiga prejudikat.

Kapitel 3. Begränsningar och undantag från tillämpligheten av
kapitel 2

I detta kapitel fastställs de automatiska och fakultativa undantagen i fråga
om tillämpningen av förfaranden som anges i kapitel 2 och som syftar till
bindande beslut.

Artikel 297

Tvister om en kuststats suveräna rättigheter eller jurisdiktion sorterar
under de tvingande förfarandena i kapitel 2 i tre fall:

a) om tvisten gäller en kuststats åtgärder i dess ekonomiska zon i fråga
om sjöfart, överflygning, utläggande av kablar eller annan laglig använd-
ning av havet,

b) om tvisten gäller ett fall där en stat vid utövandet av de ovan angivna
rättigheterna påstås ha brutit mot konventionen eller kränkt kuststatens,
med konventionen förenliga, lagar eller andra författningar samt

c) om det görs gällande att kuststaten brutit mot överenskommelser eller
andra bestämmelser avseende skydd och bevarande av den marina miljön.
Denna bestämmelse utesluter från tvingande förfarande sådana tvister där
det är fråga om en kuststats rätt att använda marina naturtillgångar.

Tvister rörande marinvetenskaplig forskning hör i princip till kapitel 2,
utom i de fall de rör en kuststats rätt att tillåta sådan forskning i dess
ekonomiska zon eller på kontinentalsockeln, eller rör beslut att avbryta
pågående forskning. I praktiken innebär detta att de mest betydande
forskningstvistema utesluts från det bindande förfarandet. Med vissa
10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

145

undantag hänskjuts dessa tvister till obligatorisk, men icke-bindande, Prop. 1995/96:140
förlikning.

Fiskeritvister sorterar i princip under kapitel 2, men de viktigaste fiske-
frågorna har dock uteslutits, dvs. frågor som anknyter till en kuststats
suveräna rätt att bestämma över tillgångarna i sin ekonomiska zon. Dessa
tvister blir föremål för icke-bindande förlikning om det görs gällande att
en kuststat försummat sin skyldighet att bevara och förvalta tillgångarna
i den ekonomiska zonen, eller att den på ett godtyckligt och diskrimi-
nerande sätt fastställt de största tillåtna fångstmängdema. Förliknings-
kommissionen far emellertid inte överta kuststatens prövningsrätt.

Artikel 298

Vid sidan av de automatiska undantagen i föregående artikel, har en stat
rätt att, i samband med anslutningen till konventionen eller vid senare
tillfälle genom skriftlig förklaring, utesluta en eller flera av följande
tvistekategorier:

a) tvister som rör avgränsningen av territorialhavet, kontinentalsockeln,
den ekonomiska zonen eller historiska bukter eller historiska rättigheter.
Dessa skall i regel bli föremål för förlikning enligt bilaga V kapitel 2. När
förlikningskommissionens rapport inkommit, skall staterna sträva efter en
gemensam överenskommelse eller överenskomma om ett annat tvistlös-
ningsförfarande,

b) tvister som rör militär verksamhet samt tvister som anknyter till verk-
ställighet av lagar beträffande de suveräna rättigheter som enligt artikel

297.2 och 297.3 ligger utanför en domstols behörighet,

c) tvister som är aktuella i FN:s säkerhetsråd, utom i det fall att säker-
hetsrådet stryker ärendet från sin dagordning eller hänskjuter det till
behandling enligt konventionen.

En förklaring kan när som helst återkallas. Den kan också avgränsas till
att omfatta endast en begränsad tvistkategori, en viss situation eller ett
visst område. En förklaring kan också ändras genom att en ny förklaring
inlämnas. När en stat som inlämnat förklaring ändå vill ta upp en i förkla-
ringen intagen tvist till behandling, kan motparten vägra med hänvisning
till förklaringen. Vilken konventionspart som helst kan ta upp tvisten i ett
organ som givits behörighet enligt förklaringen. Att en förklaring görs,
ändras eller återkallas påverkar inte ett ärende som redan behandlas, om
inte parterna kommer överens om annat.

Artikel 299

En tvist som är föremål för undantag enligt artikel 297 eller förklaring
enligt artikel 298, kan tas upp till bindande förfarande endast om parterna
samtycker därtill. Bestämmelserna om undantag och förklaringar påverkar
inte staternas rätt att när som helst avtala att en tvist dem emellan skall
göras till föremål för annat förfarande.

146

5.16 Del XVI (artiklarna 300,-304)
Allmänna bestämmelser

Del XVI innehåller regler av vitt skilda slag. De avser konventionens
samtliga delar och bilagor och förtjänar därför beteckningen allmänna
bestämmelser.

Artiklarna 300 och 301

Artikel 300 bekräftar den allmänna grundsatsen att traktaträttsliga förplik-
telser skall uppfyllas med gott uppsåt och utan rättighetsmissbruk (jfr bl.a.
artikel 26 i 1969 års Wienkonvention om traktaträtten). Detsamma gäller
för den i havsrättskonventionen i flera sammanhang förekommande prin-
cipen om fredlig användning av haven, artikel 301 (jfr artikel 2:4 i FN-
stadgan).

Artikel 302

Denna artikel föreskriver att nationella säkerhetsintressen har företräde
före konventionens regler om att lämna ut information. Artikeln tar inte
minst sikte på teknologiöverföring.

Artikel 303

Denna artikel avser rätten till arkeologiska och historiska fynd och bör
läsas i anslutning till artikel 149, som reglerar fynd gjorda i området.

Enligt artikel 303 ges kuststaterna rätt att inom territorialhavet och, i
förekommande fall, i den angränsande zonen kontrollera handeln med
sådana föremål. Enligt punkt 3 påverkas inte identifierbara ägares rättig-
heter och inte heller gällande bärgningsregler (se avsnitt 6.2 och 6.9).

Artikel 304

Här förklaras att konventionens bestämmelser om ansvar och skade-
ståndsskyldighet påverkar vare sig användningen av gällande folkrättsliga
regler eller utformningen av nya sådana.

5.17 Del XVII (artiklarna 305-320)

Slutbestämmelser

Del XVII innehåller vissa okonventionella inslag. Även andra rättssubjekt
än stater kan vara fördragsslutande parter (artikel 305). Vidare krävs för
konventionens ikraftträdande ratifikation av ett relativt stort antal stater
(artikel 308). Förhållandet mellan konventionen och andra internationella
överenskommelser regleras relativt detaljerat (artikel 311). För ändringar
i konventionen lämnas detaljerade regler (artikel 312-314).

Prop. 1995/96:140

147

Artikel 305

Prop. 1995/96:140

Konventionen kan undertecknas av alla stater, vissa associerade stater och
områden med full inre självstyrelse och av vissa internationella organisa-
tioner (däribland EG).

Artiklarna 306 och 307

Konventionen kräver av stater ratifikation, respektive av internationella
organisationer bekräftelse för att de skall bli bundna. Stater och andra
rättssubjekt, som omnämns i artikel 305, har rätt att ansluta sig till
konventionen efter det att tidsfristen för ratifikation löpt ut (artikel 307).

Artikel 308

Konventionen träder i kraft tolv månader efter dagen för deposition av det
sextionde ratifikationsinstrumentet.

Sedan Guyana som sextionde stat ratificerat konventionen den 16
november 1993, trädde den i kraft den 16 november 1994.

För stater som ratificerar eller ansluter sig senare träder konventionen
i kraft 30 dagar efter deposition hos Förenta nationernas general-
sekreterare av instrumentet.

För ikraftträdandet av tillämpningsavtalet gäller särskilda regler (se
kommentarer under del XI). Myndighetens församling skall samman-
träda den dag som konventionen träder i kraft och skall då utse myndig-
hetens råd. Regler, föreskrifter och förfaranden som utformats av den
förberedande kommissionen kan tillämpas interimistiskt.

Artiklarna 309 och 310

Förbehåll mot konventionen, som enligt denna inte är uttryckligen tillåtna,
far i princip inte göras. Ett tillåtet undantag finns i artikel 298, som ger
en stat rätt att exkludera vissa kategorier av tvister från de tvist-
lösningsförfaranden som omnämns i del XV kapitel 2.

Artikel 309 hindrar dock inte en stat från att avge förklaringar och att
göra andra uttalanden i samband med undertecknande respektive ratifi-
kation av konventionen, i syfte att bl.a. harmonisera sina lagar och förord-
ningar med bestämmelserna i konventionen, förutsatt att dessa inte avser
att utesluta eller ändra den rättsliga verkan av konventionen (artikel 310).

Vad avser förklaringar i anledning av Sveriges ratifikation av konven-
tionen, se avsnitt 6.1.2.

Artikel 311

Artikeln reglerar konventionens inverkan på tidigare respektive senare
ingångna avtal, till vilka samma stater är parter, på ett sätt som i det stora
hela överensstämmer med 1969 års Wienkonvention om traktaträtten.

148

Sålunda upphävs inte 1958 års Genévekonventioner om havsrätten, men Prop. 1995/96:140
havsrättskonventionen äger företräde. Redan existerande eller framtida
avtal, som uttryckligen är tillåtna eller stöds av konventionen, påverkas
inte av denna. Exempel härpå kan vara avgränsningsavtal som ingås
mellan stater med motstående kuster.

Artiklarna 312-316

Konventionen föreskriver skilda regler för ändringar vad avser verksam-
heten i området (dvs. djuphavsutvinning) och ändringar av andra delar av
konventionen.

När en period av tio år har gått från den dag när konventionen trädde
i kraft (i november år 2004) kan konventionspartema sammankalla en
revisionskonferens, om mer än hälften av konventionsstatema samtycker
till detta (artikel 312).

Härutöver kan en konventionsstat skriftligen framföra ändringsförslag
till konventionen vid varje tillfälle efter dess ikraftträdande. Dessa antas
utan att partema sammankallar någon konferens om ingen konventionsstat
inom tolv månader gjort invändningar mot ändringsförslaget (artikel 313).
I båda fallen skall ändringar till konventionen bli föremål för ratifikation.
De träder i kraft endast för stater som ratificerat dem, efter det att de har
blivit ratificerade av två tredjedelar av konventionsstatema, dock ej farre
än 60 (artikel 316.1).

Konventionsändringar som avser verksamheten inom området kan
endast antas efter godkännande av rådet och församlingen. Rådet, vars
beslutssystem inom ramen för skilda kamrar ger möjlighet att blockera
beslut, kan endast fatta beslut om ändringar med konsensus.

Då djuphavsutvinning bygger på en institutionell struktur som kan verka
endast på grundval av ett gemensamt regelsystem gällande för alla parter,
träder en ändring i kraft för alla stater ett år efter det att tre fjärdedelar av
konventionsstatema ratificerat. I tillämpningsavtalet har, vad gäller områ-
det, konventionens regler om en granskningskonferens avskaffats.

Artikel 317

En konventionsstat kan med ett års varsel säga upp konventionen.

Artikel 318

Här föreskrivs att bilagorna till konventionen utgör en integrerad del av
konventionen.

Artikel 319

Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för konven-
tionen och ges i artikeln de åligganden som normalt ankommer på en
depositarie.

149

Artikel 320

Prop. 1995/96:140

Konventionstextema på Förenta nationernas sex officiella språk skall äga
lika giltighet.

5.18 Bilaga IX

Deltagande av internationella organisationer

Konventionens artikel 305.1 f fastställer att konventionen skall stå öppen
for att undertecknas av internationella organisationer i överensstämmelse
med bilaga IX. Denna betecknas inofficiellt som ”EG-klausulen”,
eftersom bestämmelserna om internationella organisationers deltagande
har utformats med särskilt hänsynstagande till gemenskapens möjlighet att
skriva under konventionen. EG är hittills den enda internationella
organisation som uppfyller betingelserna att deltaga enligt bestämmelserna
i bilaga IX. Eftersom traktater enligt allmän folkrätt endast kan ingås
mellan stater, betecknar bilaga IX en ändrad statspraxis, som senare har
avspeglat sig i motsvarande klausuler i andra mellanfolkliga överenskom-
melser. Den rättsliga bakgrunden är den omständigheten, att EU:s
medlemsstater inte längre själva kan ingå mellanfolkliga avtal på områ-
den, där de har överfort kompetensen till gemenskapen. EG:s deltagande
är följaktligen begränsat till dess specifika kompetensområden.

Gemenskapen undertecknade konventionen den 7 december 1984. En
analog regel finns i tillämpningsavtalets artikel 8.2. Detta avtal underteck-
nades av gemenskapen den 29 juli 1994.

Artikel 1

Artikeln definierar en ”internationell organisation” enligt konventionens
artikel 305 och bilaga IX som en mellanstatlig organisation, vars med-
lemsstater till organisationen har överfört kompetens inom områden, som
faller under konventionen, bland annat kompetensen att ingå traktater.

Artikel 2

För att en internationell organisation skall fa underteckna konventionen
förutsätter artikeln att flertalet av medlemsstaterna har undertecknat kon-
ventionen.

Vidare skall organisationen vid undertecknandet avge en förklaring,
vilken närmare anger de frågor som medlemsstaterna överfört inom kon-
ventionens område. Gemenskapen avgav i samband med undertecknandet
en sådan förklaring.

Artikel 3

På samma sätt som vid undertecknande enligt artikel 2 uppställer artikel
3.1 som förutsättning för att en internationell organisation skall fa

150

deponera sitt instrument, att flertalet av medlemsstaterna deponerar eller Prop. 1995/96:140
har deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument. De instru-
ment som deponeras av den internationella organisationen skall innehålla
de åtaganden och förklaringar som krävs enligt artiklarna 4 och 5 i denna
bilaga.

Artikel 4

Artikeln ålägger en internationell organisation att åtaga sig att godkänna
de rättigheter och förpliktelser som följer av den av medlemsstaterna över-
förda kompetensen

Organisationen deltar i konventionen i den omfattning som den har
kompetens till. Följaktligen far medlemsstaterna inte utöva den kompe-
tens, som de har överlåtit till organisationen. En internationell organisa-
tions deltagande innebär å andra sidan inte någon utökning av medlems-
staternas representation. Således far organisationen inte en extra röst
utöver antalet medlemsstater (15 + 1 förblir, i EU:s fall, 15). På samma
sätt kan organisationens deltagande inte skapa rättigheter för medlems-
stater som inte deltar i konventionen.

Det kan således slås fast att konventionen har företräde i förhållande till
tillämpningsavtalet i fråga om upprättandet av den internationella organi-
sationen och de rättsakter som kan härledas därifrån.

Artikel 5

Artikeln handlar om förklaring, notifikation och underrättelse av både en
internationell organisation och dess medlemsstater angående överlåtande
av kompetens.

Enligt artikelns punkt 1 skall en internationell organisations instrument
angående bekräftelse, tillträde eller ratifikation av konventionen innehålla
en förklaring som närmare anger de sakområden i konventionen för vilka
behörighet har överförts till organisationen av de medlemsstater som är
parter i konventionen.

Punkt 2 stadgar att en medlemsstat i en internationell organisation skall,
då den ratificerar eller ansluter sig till konventionen, eller då organisa-
tionen deponerar sitt anslutningsinstrument, beroende på vilket som sker
sist, avge en förklaring som närmare anger de sakområden i konventionen
för vilken den har överfört behörighet till organisationen.

Punkt 3 innehåller en presumtionsregel som ger deltagande stater
kompetens på alla de sakområden som inte uttryckligen omfattas av den
till organisationen överförda kompetensen.

Vidare stadgas att förklaringar, notifikationer och underrättelser enligt
artikeln skall närmare ange arten och omfattningen av den överförda
kompetensen (jfr punkt 6) samt att ändringar i kompetensfördelningen
skall fortlöpande meddelas depositarien (jfr punkt 4).

Bestämmelserna i artikelns punkt 2 föranleder förklaring angående över-
låtande av behörighet till Europeiska gemenskapen (se avsnitt 6.1.2).

151

Artikel 6

Prop. 1995/96:140

De parter som har behörighet enligt artikel 5 i denna bilaga, skall vara
ansvariga for bristande iakttagande av skyldigheterna eller för varje annan
överträdelse av konventionen. Underlätelse att på begäran upplysa om
vilken part som i en konkret fråga är ansvarig medför solidariskt ansvar.

Artikel 7

Enligt denna artikel kan en internationell organisation fritt välja en eller
flera av de i konventionens artikel 287.1 a, c eller d omnämnda formerna
för biläggande av tvister.

Såsom icke-stat är organisationen förhindrad från att lösa en eventuell
tvist i den Internationella domstolen i Haag. Konventionens del XV har
emellertid analog användning på varje tvist mellan konventionsparter,
varav en eller flera är internationella organisationer.

När en internationell organisation och en eller flera av dess medlems-
stater är gemensamma parter i en tvist skall organisationen antagas ha
accepterat samma tvistlösningsmodell som medlemsstaterna. Om en
medlemsstat endast har valt Internationella domstolen enligt artikel 287,
skall organisationen och den berörda medlemsstaten anses ha godkänt
skiljedomsförfarande i enlighet med bilaga VII, såvida partema i tvisten
inte kommit överens om något annat.

Artikel 8

Artikeln fastslår att del XVII äger motsvarande tillämpning på en
internationell organisation, dock med en rad undantag som uppräknas i
artikeln:

- en internationell organisations instrument angående formell bekräftelse
skall inte räknas in i de för konventionens ikraftträdande nödvändiga
sextio ratifikationerna;

- för att åtnjuta exklusiv kompetens vid ändring av konventionen (artikel
312-315) förutsätts att organisationen har kompetensen till hela det sak-
område, som ändringen omfattar;

- när det gäller ikraftträdandet av ändringar (jfr artikel 316.1-3) betraktas
en internationell organisations instrument angående formell bekräftelse
eller anslutning till ett ändringsförslag som ratifikations- eller anslutnings-
instrument för envar medlemsstat som deltar i konventionen om hela
innehållet faller under organisationens kompetens.

Vid alla andra ändringar skall den internationella organisationens
formella bekräftelse eller tillträdesinstrument inte tas i beaktande vid
användningen av artikel 316.1 och 316.2. Organisationen talar för
samtliga medlemsstater, endast när den har exklusiv kompetens. I motsatt
fall är det varje enskild medlemsstats sak att agera. I båda fallen upprätt-
hålls principen i bilaga IX artikel 4.4, enligt vilken organisationens delta-
gande inte kan medföra någon utökad representation för medlemsstaterna;

152

- en internationell organisation kan inte säga upp konventionen enligt Prop. 1995/96:140
artikel 317, så länge en av dess medlemsstater deltar i konventionen;

- en internationell organisation skall säga upp konventionen om ingen av
dess medlemsstater längre är deltagande stat. Organisationens medlemskap
förutsätter att de i bilaga IX artikel 1 angivna kvalifikationerna är upp-
fyllda.

5.19 Slutakten till Förenta nationernas tredje
havsrättskonferens, bilaga I, resolutionerna III och IV samt
bilagorna III-VI

Slutaktens resolution III berör territorier där befolkningen inte har uppnått
fullständigt oberoende eller självstyrande status och som erkänts av
Förenta nationerna. Beträffande dessa skall bestämmelserna angående
intressen och rättigheter i konventionen genomföras till fördel för befolk-
ningen i territoriet i syfte att förbättra dess välstånd och utveckling.

Resolution IV tar sikte på nationella befrielserörelser vilka har inbjudits
att delta vid konferensen som observatörer och som ges rätt att under-
teckna konferensens slutakt i denna egenskap. Bilagorna III-V till slutak-
ten avser erkännanden till konferensens värdländer m.fl.

Bilaga VI behandlar utvecklingen av medlemsländernas vetenskapliga
forskning och teknologiutveckling på det marina området. De uppmanas
att prioritera denna verksamhet och stödja utvecklingsländernas forsk-
ningsprogram. Världsbanken, de regionala bankerna och UNDP rekom-
menderas att lämna ekonomiska bidrag. Dessa och andra organisationers
arbete är ytterligare ägnat att befasta konventionen som ett uttryck för
modem internationell rätt och en ram för tekniska arrangemang på havs-
rättens område.

153

6   Överväganden och förslag

6.1  Godkännande av 1982 års havsrättskonvention och

1994 års avtal om tillämpningen av konventionens del XI

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Förenta nationernas
havsrättskonvention av den 10 december 1982 samt avtalet av den
28 juli 1994 om tillämpningen av konventionens del XI med föl-
jande förklaringar:

- Förklaring i enlighet med artikel 310 i konventionen med inne-
börden att sunden mellan Sverige och Danmark (Öresund) respek-
tive mellan Sverige och Finland (Ålandsöama) betraktas av Sverige
som s.k. historiska sund enligt konventionens artikel 35 c,

- Förklaring i enlighet med artikel 287 i konventionen med inne-
börden att Sverige väljer Internationella domstolen i Haag för lös-
ning av tvister rörande tolkning eller tillämpning av konventionen,

- Förklaring i enlighet med konventionens bilaga IX artikel 5.2 med
innebörden att Sverige som medlem i Europeiska gemenskapen har
överfört behörighet till gemenskapen avseende vissa sakområden i
konventionen. Vidare anges att en detaljerad förklaring om den när-
mare innebörden av den överförda behörigheten kommer att göras
i enlighet med bestämmelserna i konventionens bilaga IX när ge-
menskapen tillträder konventionen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
avseende riksdagens godkännande av konventionen och avtalet. Vad avser
förklaring i enlighet med artikel 310 i konventionen, föreslår promemorian
att en sådan förklaring bör omfatta dels de ”historiska sunden”, dels
neutrala staters rättigheter och skyldigheter enligt 1907 års Haagkonven-
tion om neutrala makters rättigheter och skyldigheter i händelse av sjö-
krig. Promemorian föreslår att Sverige bör avvakta med förklaring i enlig-
het med artikel 287 i konventionen. Promemorian omfattar inte förslag till
förklaring i enlighet med konventionens bilaga IX artikel 5.2.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser förordar en ratifikation
eller har inget att erinra mot en sådan. Sveriges Advokatsamfund menar
dock att Sverige bör ratificera om i vart fall EU, USA och Japan
ratificerar. Vad avser förklaring i samband med ratifikation av konven-
tionen, har Försvarsmakten och Kungliga Örlogsmannasällskapet påtalat
det angelägna i att Sverige upprepar den förklaring som avgavs i samband
med undertecknandet av konventionen, omfattande de två sakområden
promemorian föreslår.

Skälen för regeringens förslag: Havsrättskonventionen undertecknades
av Sverige den 10 december 1982. Ett tillämpningsavtal avseende utvin-
ning av tillgångar från havsbottnen utanför gränserna för nationell juris-
diktion undertecknades av Sverige den 29 juli 1994.

Den svenska politiken har traditionellt varit uttalat positiv i fråga om
konventionen. Sverige har tillsammans med övriga nordiska länder under
en följd av år aktivt arbetat för att uppnå internationell uppslutning kring

Prop. 1995/96:140

154

konventionssystemet, bl.a. genom ordförandeskapet i intressegruppen Prop. 1995/96:140
”Konventionens vänner” (Friends of the Convention). FN:s generalsekre-
terares konsultationer, som resulterat i 1994 års tillämpningsavtal, har fått
Sveriges fulla och uttalade stöd. Sveriges intresse att åstadkomma univer-
sell anslutning till 1982 års havsrättskonvention är flera.

Konventionen är FN:s hittills mest omfattande regelverk. Den reglerar
nära nog alla upptänkliga förhållanden som avser det fredliga utnyttjandet
av de två tredjedelar av jordens yta som täcks av hav.

Även om viktiga delar av konventionen speglar sedvanerätt eller är på
väg att få sedvanerättslig status är det en avgörande skillnad mellan sed-
vanerätt och en bindande konvention. Risken för krypande jurisdiktion
undviks lättare om stater är parter till en konvention som tydligt reglerar
rättigheter och skyldigheter. Ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv är det av
avgörande vikt att så många stater som möjligt är bundna av identiska
folkrättsliga regler.

Genom konventionen införs en flexibel tvistlösningsmekanism. Detta
bidrar till att skapa säkerhet kring en enhetlig och förutsebar utveckling
av den internationella havsrätten samtidigt som den hämmar framställan-
det av tvivelaktiga krav.

Konventionen är vidare ett av de mest kraftfulla och omfattande miljö-
instrument som hittills framförhandlats. Den skapar kontraktsbundna för-
pliktelser för att skydda och bevara den marina miljön, såväl dess levande
tillgångar som den marina näringskedjan. Den ställer krav på nationell
lagstiftning för att skydda miljön från föroreningar. Denna skyldighet
innefattar även inkorporering av nya framtida standarder, allteftersom de
utarbetas och accepteras av staterna. Dessa kan genom att skapa folk-
rättslig sedvanerätt till och med komma att binda samtliga konventions-
parter, inklusive dem som inte accepterat en viss standard. Vidare möjlig-
gör reglerna om exklusiv ekonomisk zon en kontroll från kuststaternas
sida av föroreningar från främmande staters fartyg.

Regeringen föreslår därför att riksdagen skall godkänna 1982 års havs-
rättskonvention och 1994 års tillämpningsavtal.

6.1.1 Säkerhetspolitiska aspekter

De omvälvningar som inträffat efter år 1989 innebär att de politiska och
militära förutsättningarna i Europa väsentligen förändrats. Det kalla kriget
med stormaktsblockens arméer stående öga mot öga mitt i Europa har
avvecklats och de tidigare sovjetiska trupperna har återvänt till Ryssland.
Risken för storkrig i Europa är liten.

Samtidigt måste man idag räkna med ett bredare spektrum av hot och
risker. Mer långvariga ekonomiska kriser, massarbetslöshet och fattigdom
kan äventyra den långsiktiga stabiliteten. I vårt närområde skulle den
ekonomiska och ekologiska situationen kunna leda till bl.a. flykting- och
migrationsrörelser av stor omfattning och miljökatastrofer kopplade till
exempelvis kärnkrafts- eller kämavfallsolyckor. Ett annat hot är den
gränsöverskridande brottsligheten.

I ett mera traditionellt militärstrategiskt perspektiv karakteriseras det

nordiska området av dess närhet och beroende av andra strategiska Prop. 1995/96:140
regioner; Ryssland, Nordatlanten, och norra delen av det kontinentala
Europa. Östersjön, som är en centralt belägen och viktig kommunika-
tionsled, kan i händelse av konflikt komma att utgöra en konfrontations-
zon.

I närområdet står utvecklingen i Ryssland och de baltiska staterna i
centrum för våra säkerhetspolitiska intressen. De svåra omställnings-
problem som Ryssland genomgår, med åtföljande politisk instabilitet,
leder till att detta land under överskådlig tid kommer att förbli en osäker-
hetsfaktor i Europa och i det svenska närområdet.

Genom konventionen skapas ett för alla stater gällande fast regelverk
med en stabil ordning vad gäller de havsrättsliga frågorna och som binder
samtliga berörda stater. För svenskt vidkommande innebär ratificeringen
att det nuvarande regelverket, tillträdesförordningen (1992:118) och för-
ordning (1982:756) om Försvarsmaktens ingripande vid kränkningar av
Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen)
bör anpassas till vissa nytillkommande element i konventionen.

I situationer då det säkerhetspolitiska läget är instabilt är det viktigt att
Sverige kan hävda sina intressen med stöd av ett väl förankrat interna-
tionellt regelsystem.

I 1995 års försvarspolitiska proposition (prop. 1995/96:12 Totalförsvar
i förnyelse) anges bl.a. att hävdandet av Sveriges territoriella integritet är
en grundläggande förutsättning för vår säkerhetspolitik och att denna
uppgift bl.a. innebär att övervaka territorium och luftrum och ingripa mot
kränkningar eller andra överträdelser av internationell eller svensk rätt.

Existensen av en ekonomisk zon och ett framtida inrättande av en
angränsande zon ger Sverige ökade rättigheter utanför svenskt territorium.
Åtgärder för att ta i anspråk och hävda dessa rättigheter eller underlåten-
het att göra detta ger signaler om vår vilja och förmåga att hävda svenska
intressen. I den ekonomiska zonen åtnjuter alla stater de rättigheter och
skyldigheter som framgår av konventionen, samtidigt som kuststaten i
vissa fall har mer specifika rättigheter och skyldigheter.

Några formella skyldigheter uppstår inte för en stat, som inrättar en
angränsande zon. Det bör dock övervägas om internationella avtal rörande
de områden som konventionen avhandlar, t.ex. bekämpning av narkotika-
smuggling, flyktingövervakning m.m. kan ställa krav på insatser.

En grundläggande svensk inriktning bör från flera utgångspunkter vara
att söka bibehålla möjligheter att bedriva verksamhet i andra staters zoner
i likhet med vad som sker idag.

Vid kriser i Sveriges närområde är agerandet i zonerna av betydelse för
stabiliteten i närliggande kustområden och för Sveriges möjligheter att
verka i krisdämpande syfte. Olika former av samarbete mellan Östersjö-
länderna rörande zonernas regelverk och övervakning är exempel på
säkerhets främjande insatser.

En ratificering av konventionen är ur säkerhetspolitisk synpunkt av stor
betydelse för Sverige.

156

6.1.2 Förklaringar                                                Prop. 1995/96:140

Enligt artikel 309 far inga förbehåll göras mot konventionen, såvida detta
inte uttryckligen tillåts genom andra artiklar. Konventionen ger möjlig-
heter att avge förklaringar avseende artikel 287 (val av obligatoriska rätts-
förfaranden) och artikel 298 (fakultativa undantag för användning av
obligatoriska rättsförfaranden).

Vidare får en stat, då den undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till
konventionen enligt artikel 310 avge förklaringar eller göra uttalanden i
syfte att bl.a. harmonisera sina lagar och förordningar med dess bestäm-
melser förutsatt att dessa förklaringar eller uttalanden inte avser att
utesluta eller ändra den rättsliga verkan av konventionens regler, då den
avtalsslutande staten tillämpar dessa.

Ett betydande antal stater har avgivit förklaringar i enlighet med artikel
310. Det är inte Sveriges avsikt att kommentera dessa eller avge mot-
deklarationer. Däremot föreslås att man för svensk del, i likhet med andra
västeuropeiska stater, avger en allmän förklaring med användande av
ordalydelsen i artikel 310.

Sverige avgav i samband med undertecknandet av konventionen en för-
klaring avseende tre sakområden. Genom dessa klargjordes att sunden
mellan Sverige och Danmark (Öresund) respektive Finland (Ålandsöama)
skall betraktas som s.k. historiska sund enligt konventionens artikel 35 c
och att därvid reglerna för transitpassage inte skall vara tillämpliga.
Vidare gjorde Sverige en förklaring angående en neutral stats rättigheter
och skyldigheter enligt 1907 års Haagkonvention om neutrala makters
rättigheter och skyldigheter i händelse av sjökrig. Slutligen förbehöll sig
Sverige rätten att begära föranmälan för statsfartygs oskadliga genomfart
i svenskt territorialhav.

Regeringen föreslår att i samband med ratifikationen förklaringen om
historiska sund upprepas.

Vad gäller förklaringen om 1907 års Haagkonvention krävs fortsatta
överväganden.

Förklaringen om föranmälan för statsfartygs oskadliga genomfart i
svenskt territorialhav skall inte upprepas, då kravet på sådan föranmälan
numera avskaffats.

Vad gäller förklaringar avseende artiklarna 287 och 298 i konventionens
del XV angående tvistlösning, kan noteras att sådana får göras då en stat
undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till konventionen eller vid
senare tidpunkt.

Regeringen gör bedömningen att Sverige bör välja tvistlösningsorgan i
enlighet med artikel 287 i konventionen. Då Internationella havsrätts-
domstolen ännu inte upprättats, föreslår regeringen att Havsrättsdomstolen
inte bör väljas som tvistlösningsorgan i nuvarande skede. Däremot bör
Sverige göra ett val av tvistlösningsorgan för att inte, vid eventuell tvist,
bli bundet av hänskjutande av tvisten till skiljedomstol i enlighet med
konventionens bilaga VII (jfr artikel 287.3 i konventionen).

Regeringen gör bedömningen att Sverige bör välja Internationella dom-
stolen i Haag.

157

Enligt konventionens bestämmelser är en stat fri att vid senare tidpunkt
välja annat tvistlösningsorgan, varför det står Sverige fritt att, när så anses
lämpligt, välja Internationella havsrättsdomstolen.

I anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har Sverige
förbundit sig att överlåta viss behörighet till Europeiska gemenskapen.
När gemenskapen undertecknade konventionen avgavs en förklaring röran-
de de sakområden där gemenskapen har exklusiv kompetens och där det
råder blandad kompetens.

När gemenskapen tillträder konventionen kommer en motsvarande för-
klaring att avges från gemenskapens sida, i enlighet med bilaga IX artikel

5.1 i konventionen. Denna förklaring är för närvarande under utarbetande
i samarbete mellan kommissionen, rådet och medlemsländerna.

Enligt bilaga IX artikel 5.2 i konventionen skall medlemsländerna avge
en förklaring om överlåtande av behörighet. Regeringen föreslår därför att
riksdagen godkänner följande förklaring:

"Sverige erinrar om att Sverige såsom medlem i Europeiska gemenskapen
har överlåtit behörighet till gemenskapen i vissa frågor som regleras av
konventionen. En detaljerad förklaring om beskaffenheten och omfatt-
ningen av den behörighet som har överlåtits till Europeiska gemenskapen
kommer att avges i vederbörlig ordning i enlighet med bestämmelserna
i konventionens bilaga IX"

Ovanstående förklaring är en översättning av den engelska standard-
formulering som Tyskland och Österrike använt sig av vid respektive rati-
fikation.

6.2  Den angränsande zonen

Prop. 1995/96:140

Regeringens bedömning: En angränsande zon bör inrättas runt
Sveriges kuster utanför det svenska sjöterritoriet. Regeringen avser
att återkomma med förslag om inrättandet av en angränsande zon.

Promemorians förslag: I promemorian presenteras förslag till lag om
angränsande zon. Promemorian utgår från att en angränsande zon skall
inrättas i samband med ratifikationen av konventionen.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över inrättandet
av en angränsande zon, utifrån promemorians förslag, har tillstyrkt att så
skall ske. Flera av dessa remissinstanser, däribland Kustbevakningen, har
inkommit med synpunkter på författningsändringar.

Skälen för regeringens bedömning: Kuststater har rätt att inrätta en
s.k. angränsande zon (contiguous zone) utanför territorialhavet. En angrän-
sande zon far inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer
varifrån territorialhavets bredd beräknas. Sverige har idag ingen angrän-
sande zon.

158

Konventionens artikel 33 lyder:

”1. Inom ett område som gränsar till dess territorialhav, benämnd
angränsande zonen, kan kuststaten utöva nödvändig kontroll för att

(a) hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande
tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom dess territorium eller
territorialhav;

(b) bestraffa de överträdelser av ovan nämnda lagar och andra
författningar som begåtts inom dess territorium eller territorialhav.

2. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från
de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas. ”

Staters rätt att inrätta en angränsande zon kodifierades i 1958 års kon-
vention om territorialhavet och tilläggszonen. Enligt dess artikel 24 utgör
tilläggszonen en del av det fria havet.

Under förhandlingarna om 1982 års havsrättskonvention diskuterades
om det var nödvändigt att bibehålla rätten att inrätta en angränsande zon.
Kuststaterna skulle ju få rätt att inrätta ett 12 nautiska mil brett territorial-
hav, och dessutom en exklusiv ekonomisk zon, menade vissa. Under
generaldebatten kom man emellertid fram till att en angränsande zon
fyllde helt andra syften än en exklusiv ekonomisk zon och att det därför
fanns skäl att behålla den. Därmed slog konferensen fast att de rättigheter,
som kuststaten har inom sin angränsande zon, inte är identiska med de
rättigheter och skyldigheter en kuststat har inom ramen för sin ekono-
miska zon. trots att kuststatens angränsande zon många gånger ligger
inom det havsområde där kuststaten har en ekonomisk zon.

Reglerna i 1958 års konvention om territorialhavet och tilläggszonen
sammanfaller i hög grad med reglerna i 1982 års havsrättskonvention,
bortsett bl.a. från att den angränsande zonen enligt 1958 års konvention
endast fick ha en utsträckning om 12 nautiska mil men nu far ha en ut-
sträckning om 24. Ett land som har ett territorialhav som är 12 nautiska
mil brett, far alltså ”lägga till” en angränsande zon om 12 nautiska mil.

En angränsande zon kan karaktäriseras som en ”poliszon”, som primärt
syftar till att skydda kuststatens landterritorium och de lagar och förord-
ningar som gäller där. Den bör inte betraktas som en zon där kuststaten
utsträcker sin jurisdiktion i syfte att ta tillvara tillgångar och rättigheter
kopplade till havsområdet som sådant. Därmed skiljer den sig från
begreppet fiskezon, ekonomisk zon och kontinental sockel. Havsrätts-
konventionen stadgar inte att den angränsande zonen utgör fritt hav, i
motsats till 1958 års konvention. Orsaken är att, enligt modem havsrätt,
alla kuststater har rätt att inrätta ekonomisk zon. Sådana zoner utgör inte
”fritt hav” (the high seas, jfr artikel 86 i konventionen). I den mån en
angränsande zon inrättas inom kustatens ekonomiska zon, har således inte
zonen status av ”fritt hav”, utan ingår snarare som en del i den
ekonomiska zonen.

En angränsande zon ger kuststaten rättigheter men inga formella skyl-
digheter. Kuststaten behöver inte övervaka zonen för att t.ex. uppfylla
några förpliktelser. Därigenom skiljer den sig från den ekonomiska zonen,
där kuststaten har såväl rättigheter som skyldigheter. Kuststaten kan själv
välja vilka av de rättigheter zonen ger som den vill utnyttja och i vilken

Prop. 1995/96:140

159

omfattning den vill utnyttja dessa rättigheter.                              Prop. 1995/96:140

Uppkommer tvist om kuststatens kompetens i zonen, skall detta hante-
ras inom ramen för konventionens tvistlösningsmekanism enligt del XV.

En angränsande zon ger kuststaten en vidgad rätt till förföljelse (hot
pursuit). Kuststaten kan förfölja och uppbringa ett fartyg i den angrän-
sande zonen om de rättigheter kränks för vilkas skydd zonen upprättats
(jfr artikel 111.1 och artikel 33). Om en kuststat har en ekonomisk zon
men inte en angränsande zon, kan kuststaten inte påbörja förföljelse i den
angränsande zonen och ingripa mot ett fartyg som har gjort sig skyldigt
till människosmuggling eller narkotikabrott i territorialhavet. Inte heller
kan kuststatens myndigheter ingripa inom den angränsande zonen för att
förhindra sådana brott. Om däremot kuststaten har en angränsande zon,
kan förföljelse upptas även utanför territorialhavet i den angränsande
zonen.

Genom artikel 303.2 utsträcks även kuststatens rättigheter i den
angränsande zonen till arkeologiska och historiska föremål. Kuststaten har
rätt att förutsätta att flyttning av sådana föremål är att betrakta som ett
brott mot de regler som vanligen gäller i den angränsande zonen. Kust-
staten far även upprätta en angränsande zon runt öar (jfr artikel 121.2).

Kuststaten har enligt konventionen formellt ingen skyldighet att för-
handsinformera andra länder om inrättadet av en angränsande zon, men
det finns heller inget som hindrar att sådan information ges i förväg.
Enligt en rapport från FN:s generalsekreterare väljer allt fler länder att
inrätta angränsande zoner. Ett 40-tal länder har idag inrättat sådana zoner,
i första hand små stater.

I vårt närområde har såväl Finland som Norge ett slags angränsande
zon. Finland, som nyligen utökat sitt territorialhav till 12 nautiska mil,
kommer att behålla en ”tilläggszon” om två nautiska mil för tullövervak-
ningsfrågor. Det finska exemplet visar tydligt att en kuststat inte behöver
inrätta en maximalt bred angränsande zon utanför territorialhavet, inte
heller behöver den utöva alla de rättigheter den skulle kunna ha i en
angränsande zon.

Sammanfattningsvis kan konstateras att kuststaten i en angränsande zon
dels kan utöva nödvändig kontroll av ingående fartyg för att i preventivt
syfte förhindra överträdelser mot kuststatens lagar och förordningar vad
avser invandring, skatter, tullar och hälsovård (jfr artikel 33.1 a), dels
förfölja och ingripa mot utgående fartyg vid misstanke om att brott skett
inom kuststatens territorium eller territorialhav mot ovan nämnda lagar
och förordningar (jfr artikel 33.1 b och artikel 111.1). Dessa regler
innebär t.ex. att Kustbevakningen skulle kunna ingripa mot fartyg som
smugglar människor över Östersjön även utanför det svenska territorial-
havet, eller att kontrollera fartyg som misstänks bryta mot svenska tull-
bestämmelser t.ex. på narkotikaområdet.

Regeringen gör bedömningen att övervägande skäl talar till förmån för
att en angränsande zon bör inrättas. Då detta föranleder författnings-
ändringar, bl.a. i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid
polisiär övervakning, och då frågan om koordinatbestämning av zonen
kräver ytterligare överväganden, avser regeringen att återkomma med                 160

förslag om inrättandet av en angränsande zon.

6.3 Tillämpningen av straffrättsliga bestämmelser på
miljöområdet i vissa fall

6.3.1 Begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa
brott begångna på utländska fartyg

Regeringens förslag: En särskild lag infors med bestämmelser som
begränsar svensk lags tillämplighet i fråga om vissa miljöbrott när
dessa begås på utländska fartyg utanför svenskt inre vatten. För
sådana brott skall inte vid svensk domstol fa dömas till strängare
straff än böter, om det inte är fråga om en allvarlig och uppsåtlig
gärning som avser förorening i territorialhavet. I lagen tas även in
en särskild preskriptionsregel för dessa brott.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser antingen tillstyrker
promemorians förslag eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser
framhåller att det är en olycklig konsekvens av havsrättskonventionen att
Sverige måste avhända sig möjligheten att döma till fängelse i de aktuella
fallen. Några remissinstanser, bl.a. Riksåklagaren, Göteborgs universitet
samt Institutet för sjörätt och annan transporträtt framför synpunkter på
den lagtekniska utformningen av promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 230 i konventionen far
endast böter eller annan ekonomisk sanktion utdömas för brott mot
bestämmelser om förebyggande, begränsning och kontroll av förorening
av den marina miljön, som begås av utländska fartyg i eller utanför
territorialhavet. Detta gäller dock inte en uppsåtlig och allvarlig gärning
som avser förorening i territorialhavet.

Av artikel 228.2 följer bl.a. att ett förfarande för att utdöma straff för
brott som begåtts av ett utländskt fartyg mot bestämmelser om förebyg-
gande, begränsning och kontroll av förorening av den marina miljön inte
far inledas om mer än tre år har förflutit sedan brottet begicks.

Bestämmelser om straff för förorening från fartyg finns bl.a. i lagen
(1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, i brottsbalken
och i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten.

Enligt 10 kap. 1 § lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet släpper ut olja från fartyg
inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt Östersjöområdet
utanför dessa vattenområden till böter eller fängelse i högst två år. Det-
samma gäller den som inte begränsar ett sådant utsläpp. Om befälhavaren
har brustit i den tillsyn som behövs för att utsläpp inte skall ske döms
även han till böter eller fängelse i högst två år enligt 10 kap. 2 § i samma
lag. Enligt 10 kap. 3 § i lagen döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot en föreskrift om förbud eller begränsning av trafik
i vissa farvatten eller om läktring av skadliga ämnen till böter eller
fängelse i högst två år. Även en rad andra handlingar straffbeläggs i
lagen.

Enligt 13 kap. 8 a § brottsbalken döms den som förorenar bl.a. vatten

Prop. 1995/96:140

161

11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

på ett sätt som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för män- Prop. 1995/96:140
niskor eller sådana skador på djur eller växter, som inte är av ringa bety-
delse, eller annan betydande olägenhet i miljön för miljöbrott till böter
eller fängelse i högst två år, om inte behörig myndighet har tillåtit förfa-
randet eller detta är allmänt vedertaget. Om brottet är grovt döms till
fängelse i lägst sex månader eller högst sex år. Om gärningen med hän-
syn till omständigheterna kan anses försvarlig, döms inte till ansvar enligt
paragrafen. Om ett brott som nu sagts begås av oaktsamhet döms enligt
13 kap. 9 § andra punkten brottsbalken till böter eller fängelse i högst två
år.

Enligt 2 kap. 1 § brottsbalken döms alltid enligt svensk lag och vid
svensk domstol för brott som begåtts på svenskt territorium. Detsamma
gäller enligt paragrafen om det är ovisst var brottet har begåtts, men det
finns skäl anta att det har begåtts på svenskt territorium.

För brott som begåtts utanför svenskt territorium kan enligt 2 kap. 2 §
brottsbalken dömas enligt svensk lag och vid svensk domstol om brottet
begåtts bl.a. av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige,
av utlänning utan hemvist i Sverige som efter brottet blivit svensk
medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk,
isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller av annan utlänning
som finns här i landet och det enligt svensk lag kan följa fängelse i mer
än sex månader på brottet. Har brottet begåtts på ett område som inte
tillhör någon annan stat gäller vad nu sagts emellertid endast om det
enligt svensk lag kan följa svårare straff än böter på brottet.

Ytterligare bestämmelser om svensk lags tillämplighet beträffande brott
som begåtts utom riket finns i 2 kap. 3 § brottsbalken och i olika special-
straffrättsliga författningar.

I detta sammanhang bör även 2 kap. 7 § nämnas. Enligt den bestäm-
melsen gäller i fråga om svensk lags tillämplighet och svensk domstols
behörighet, utöver vad som i övrigt sägs i kapitlet, de begränsningar som
följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller, enligt vad därom
särskilt är stadgat, av överenskommelse med främmande makt.

Innehållet i artikel 230 är inte i alla delar en allmänt erkänd folkrättslig
grundsats. Det krävs således att det i lag uppställs hinder mot att döma till
strängare straff än böter i strid med artikelns innehåll. En möjlighet att
åstadkomma en sådan ordning vore att sänka straffen enligt de aktuella
bestämmelserna till enbart böter. Straffbestämmelema är emellertid
generellt utformade och tar sikte också på en rad andra situationer än de
som berörs av konventionen och där någon straffsänkning inte är
motiverad. En sådan lösning måste därför avvisas. I stället bör föreskrivas
ett specificerat undantag från möjligheten att döma till strängare straff än
böter i andra situationer än då konventionen tillåter detta. Ett sådant
undantag kan närmast jämföras med de bestämmelser om immunitet för
bl.a. främmande staters sändebud som finns i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall och som föreskriver sådan inskränk-
ning i svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet som
avses i 2 kap. 7 § brottsbalken.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts föreslås i promemorian att en                 162

särskild lag införs med bestämmelser som begränsar svensk lags tillämp-

lighet i enlighet med innehållet i artikel 230. Göteborgs universitet och Prop. 1995/96:140
Institutet för sjörätt och annan transporträtt ifrågasätter om inte prome-
morians förslag i själva verket utgör en materiell begränsning av straff-
latituden samt anför att detta överensstämmer mindre väl med lagens
rubrik. Dessa remissinstanser föreslår att man i stället generellt sätter ned
straffet för de aktuella brotten i likhet med vad som föreslås i fråga om
brott mot fiskelagen.

Artikel 230 får förstås så att den begränsar kuststatens rätt att döma till
annat än ekonomiska påföljder för de aktuella brotten endast när dessa
begåtts på utländska fartyg. Artikeln inskränker alltså inte flaggstatens rätt
att döma till strängare påföljder för samma brott. Ingenting hindrar att
kuststaten och flaggstaten har parallell domsrätt i dessa fall. Av artikel
217 framgår tvärt om att det är en skyldighet för flaggstaten att i sin
lagstiftning föreskriva tillräckligt stränga straff för överträdelse av de
aktuella bestämmelserna, oavsett var överträdelsen äger rum. Det nu
anförda talar enligt regeringens mening för att bestämmelsen i artikel 230
skall ses som en begränsning av kuststatens domsrätt i förhållande till
flaggstaten snarare än en begränsning av strafflatituden i och för sig. Att
som de ovan angivna remissinstanserna föreslår sätta ned straffet genom
en materiell bestämmelse skulle alltså mindre väl återspegla konven-
tionens innehåll och skulle kunna fa till följd att Sverige inte kunde
fullfölja sina åtaganden enligt konventionen när Sverige är flaggstat. En
sådan bestämmelse skulle dessutom kunna ge ett felaktigt intryck av att
Sverige ser mindre allvarligt på de aktuella brotten.

Regeringen instämmer på nu angivna skäl i promemorians bedömning
att en särskild lag bör införas med bestämmelser som begränsar svensk
lags tillämplighet i enlighet med innehållet i artikel 230. Promemorie-
förslaget är således utformat så att det inte utesluter svensk domsrätt i och
för sig utan endast begränsar domsrätten såvitt avser påföljden. Detta
utgör ingen principiell nyhet. En sådan begränsning finns redan före-
skriven i 2 kap. 2 § tredje stycket brottsbalken enligt vilken svensk
domsrätt begränsas så att strängare påföljd i vissa fall inte far ådömas än
vad som är stadgat för brottet enligt lagen på gämingsorten. Beträffande
utformningen i övrigt av de föreslagna bestämmelserna hänvisas till för-
fattningskommentaren.

Den föreslagna bestämmelsen innebär alltså att endast böter kan komma
i fråga som straffrättslig påföljd när förorening har skett från ett utländskt
fartyg i Sveriges ekonomiska zon. En konsekvens av detta är att svensk
lags tillämplighet och svensk domstols behörighet såvitt avser ett sådant
brott inte längre följer av 2 kap. 2 § brottsbalken. Som tidigare nämnts
krävs att strängare straff än böter är föreskrivet för brottet för att svensk
domsrätt skall följa av den bestämmelsen när brottet begåtts på ett område
som inte tillhör någon stat.

Om brottet begåtts ombord på ett svenskt fartyg är dock svensk lag
alltid tillämplig och svensk domstol behörig enligt 2 kap. 3 § första
punkten brottsbalken. Detsamma gäller enligt fjärde punkten i paragrafen,
om brottet kan anses riktat mot Sverige. Såsom påpekats av Riksåklagaren
kan emellertid ett fall av förorening från fartyg utanför svensk kust
normalt inte anses utgöra ett brott som är riktat mot Sverige i den mening

163

som avses i bestämmelsen. Härav följer således att i de allra flesta fall av Prop. 1995/96:140
förorening från ett utländskt fartyg i Sveriges ekonomiska zon kommer
bestämmelserna i 2 kap. brottsbalken ge vid handen att Sverige saknar
domsrätt över brottet.

Vad nu sagts innebär emellertid inte att Sverige skulle vara förhindrat
att ingripa med andra medel än rent straffrättsliga mot ett sådant
förfarande. Såvitt avser förorening i form av utsläpp av olja kan -
oberoende av bestämmelserna i 2 kap. brottsbalken - en särskild vatten-
föroreningsavgift tas ut av fartygets redare eller i vissa fall av annan
person enligt bestämmelserna i 8 kap. lagen om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg. En sådan avgift kan, såsom framhållits av flera
remissinstanser, många gånger antas vara en betydligt effektivare och mer
ingripande sanktion än böter. Regeringen finner därför inte skäl att i detta
sammanhang föreslå någon ändring av bestämmelserna i 2 kap. brotts-
balken för att utvidga svensk domsrätt.

Bestämmelsen i artikel 228 i konventionen, om att förfarande för att
ålägga straff måste inledas inom tre års tid, kan jämföras med reglerna om
preskription i 35 kap. brottsbalken. Enligt 35 kap. 1 § brottsbalken far
påföljd för ett brott inte ådömas om inte den misstänkte häktats eller fatt
del av åtalet för brottet inom två år om svårare straff än fängelse i ett år
inte kan följa på brottet. För sådana fall av förorening för vilka strängare
straff än böter inte skall få ådömas behöver alltså ingen åtgärd vidtas för
att uppfylla bestämmelsen i artikel 228. Bestämmelsen i artikel 228 är
emellertid även tillämplig på fallen av uppsåtlig och allvarlig förorening
i territorialhavet. I sådana fall, där det alltså är möjligt att döma ut fängel-
se i mer än ett år, är preskriptionstiden enligt den angivna bestämmelsen
i brottsbalken minst fem år. I den föreslagna lagen bör därför infogas en
bestämmelse om att påföljd för brott som avses i lagen inte far ådömas
om den misstänkte inte häktats eller fatt del av åtalet inom tre år från det
att brottet begicks.

6.3.2 Åtgärder mot förorening från fartyg

Regeringens förslag: Lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg utvidgas till att omfatta även luftföroreningar.
En bestämmelse tas in i lagen om att utländska fartyg som befinner
sig i Sveriges territorialhav far inspekteras endast om det föreligger
klara skäl att anta att fartyget gjort sig skyldigt till ett förbjudet
utsläpp i territorialhavet. En hänvisning tas också in till lagen om
begränsning av tillämpligheten av svensk lag vad gäller vissa brott
begångna på utländska fartyg.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan
tillstyrker promemorians förslag att lagen om åtgärder mot vattenföro-
rening från fartyg skall utvidgas till att omfatta även luftföroreningar.
Sjöfartsverket anför att man, för att inte denna utvidgning skall bli

164

verkningslös, kan behöva presumera att de luftföroreningar som släpps ut Prop. 1995/96:140
från fartyg skadar den marina miljön. Riksåklagaren, Göteborgs tingsrätt,
Försvarsmakten och Kustbevakningen anser att promemorians förslag om
under vilka förutsättningar ett utländskt fartyg som befinner sig i Sveriges
territorialhav far inspekteras är för strängt jämfört med konventionstexten.
Kustbevakningen anser att lagens definition på fartyg bör ändras så att
”andra flytande anordningar som används till sjöss” inte längre skall falla
in under definitionen. Kustbevakningen föreslår även att definitionen av
utsläpp skall ändras till ”varje utsläpp i vattnet eller luften inom Östersjö-
området”.

Skälen för regeringens förslag: Det saknas idag svenska lagregler vad
gäller sjöfartens utsläpp till luften. Lagen om åtgärder mot vattenföro-
rening från fartyg bygger på MARPOL-protokollet, vilket inte omfattar
sjöfartens utsläpp till luften. När lagen om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg infördes ansågs det därför inte lämpligt att låta denna omfatta
även luftföroreningar (prop. 1979/80:167 s. 43). Enligt artikel 212 i kon-
ventionen skall staterna anta sådana lagar och andra författningar att föro-
rening av den marina miljön från eller via atmosfären kan förhindras,
begränsas och kontrolleras. Det måste därför i svensk författning införas
bestämmelser som reglerar detta område. Dessa regler införs lämpligen i
lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Som en följd av detta
bör lagen även byta namn till lag (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg.

Någon för svensk rätt allmängiltig definition på fartyg finns inte. Högsta
domstolen har i NJA 1978 s. 14 och NJA 1978 s. 334 uttalat att fartygs-
begreppet ”far bestämmas med hänsyn till de funktioner det skall fylla i
olika sammanhang”. Ett grundläggande krav på ett fartyg sägs ofta vara
att det skall ha skrov och styrinrättning. Definitionen på fartyg i 1 kap.
2 § lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg är något mer om-
fattande då den även innefattar fasta eller flytande plattformar. Definitio-
nen ansluter emellertid till den definition av fartyg som görs i MARPOL-
protokollet. Det finns inte skäl att idag ändra definitionen utan den bör
även i fortsättningen ansluta till MARPOL-protokollet.

Lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg gäller, som nämnts
ovan i avsnitt 4.4.2, för svenska fartyg överallt i världen. Kustbevak-
ningens förslag till definition av ”utsläpp” skulle begränsa lagens tillämp-
lighet till Östersjöområdet, något som regeringen inte kan ställa sig
bakom.

Artikel 220.2 reglerar när kuststaten får inspektera ett utländskt fartyg
som, under genomfart av statens territorialhav, överträtt statens lagar och
andra författningar. Endast när det föreligger klara skäl att anta att så har
skett far inspektion vidtas. Någon bestämmelse som motsvarar detta finns
idag inte i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Regeringen
delar remissinstansernas åsikt att promemorians förslag i denna del
uppställer alltför stränga krav på när en inspektion får vidtas. Regeringen
föreslår att bestämmelsen utformas så att en sådan inspektion far vidtas
endast om det föreligger klara skäl att anta att det skett ett förbjudet
utsläpp i territorialhavet. Denna lydelse ansluter helt till den svenska                   165

översättningen av artikel 220.2.

Såsom redogjorts för i avsnitt 6.3.1 föreslås, för att uppfylla artikel 230, Prop. 1995/96:140
en ny lag om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller brott
begångna på utländska fartyg. I lagen om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg bör tas in en hänvisning till denna lag.

6.4 Åtgärder för att uppfylla konventionens bestämmelser
på fiskeområdet

Regeringens förslag: I fiskelagen (1993:787) införs en särskild
påföljdsbestämmelse som innebär att brott mot fiskebestämmelsema
som begås i den ekonomiska zonen endast kan straffas med böter.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Kustbevakningen anser sig inte reservationslöst
kunna tillstyrka förslaget att ta bort fängelse ur straffskalan för brott
begångna i den ekonomiska zonen. Om ändringen krävs för att uppfylla
havsrättskonventionen så bör i fortsättningen de utökade möjligheterna att
förverka fiskefartyg och andra hjälpmedel som infördes genom fiskelagen
år 1994 särskilt beaktas vid brott i den ekonomiska zonen. Även
Fiskeriverket påtalar betydelsen av fängelse i straffskalan för brott på
fiskeområdet men anser att frågan inte är av sådan dignitet att den bör
påverka ratifikationen av konventionen. Härutöver har remissinstanserna
i huvudsak framfört lagtekniska synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: Bevarandet och nyttjandet av de
levande tillgångarna i svensk ekonomisk zon och svenskt fiske utanför
denna zon omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken och regleras i
huvudsak genom EG-förordningar. Vissa lagstiftningsuppgifter faller dock
på medlemslandet, bl.a. att meddela nödvändiga regler om sanktioner.

Det är i fråga om sanktionsbestämmelsema som den svenska fiskelag-
stiftningen i vissa avseenden är oförenlig med konventionen. I fiskelagen
är straffskalan för överträdelser av fiskeföreskrifter som gäller i den eko-
nomiska zonen normalt böter eller fängelse i högst sex månader. Sådana
bestämmelser strider mot konventionens artikel 73 som bl.a. föreskriver
att kuststaternas straffpåföljder för överträdelser av föreskrifter om fisket
i den ekonomiska zonen inte får omfatta fängelse, om inte annat följer av
överenskommelser mellan berörda stater.

De aktuella straffbestämmelserna finns i 37, 40 och 41 §§ fiskelagen.
Inför en ratifikation av konventionen måste dessa bestämmelser anpassas
till innehållet i artikel 73. Möjligheten att döma till fängelse måste ut-
mönstras, i vart fall såvitt gäller överträdelser vid fiske från utländska
fartyg i den ekonomiska zonen.

Fängelse förekommer ytterst sällan som påföljd för överträdelser av
fiskebestämmelsema. Allmänt sett är det lämpligt att likartade brott mot
fiskelagstiftningen behandlas enhetligt och oberoende av om en gärning
sker innanför den svenska territorialhavsgränsen eller i den ekonomiska
zonen. En generell förändring av straffskalan som innebär att möjligheten

166

att döma till fängelse tas bort för vissa brott mot fiskelagen kan emeller- Prop. 1995/96:140
tid befaras leda till att synen på gärningens straffvärde förändras och att
den tillämpade bötesnivån på sikt sänks.

Det är vidare förenat med betydande svårigheter att kontrollera att fisket
sker i enlighet med gällande föreskrifter. Om reaktionen på brott mot
fiskebestämmelsema mildras kan det därför befaras att laglydnaden mot
fiskebestämmelsema försämras och att syftet med de åtgärder som vidtas
för bevarande och förvaltning av fiskbestånden motverkas. Regeringen
anser i likhet med remissinstanserna att en sådan utveckling vore olycklig.

En förändring av straffstadgandena i fiskelagen bör därför begränsas till
vad som är nödvändigt för att uppfylla de åtaganden som följer av en
ratifikation av konventionen. För att tillgodose behovet av att bibehålla
tillräckligt kraftfulla sanktioner samtidigt som skyldigheterna enligt kon-
ventionen uppfylls bör ett undantag från fängelse i straffskalan endast
omfatta brott som begås i den ekonomiska zonen. Härigenom tydliggörs
att avsikten är att uppfylla konventionens krav, inte att gämingstypen i sig
skall ges ett lägre straffvärde. Det förtjänas också att anmärkas att den
mest kännbara rättsverkningen av brott mot fiskelagstiftningen, förverkan-
de av fångster, redskap och fartyg, kvarstår oförändrad.

Regeringen föreslår därför att det i fiskelagen införs en särskild
påföljdsbestämmelse som bara tar sikte på fisket i den ekonomiska zonen
och som innebär att brott som begås där endast kan straffas med böter.

6.5 Verkställighet av domar och beslut som har meddelats
enligt konventionen

Regeringens förslag: En särskild lag införs som innebär dels att
vissa domar och beslut, som har meddelats enligt konventionen,
skall kunna verkställas här i landet, dels att fartyg under vissa förut-
sättningar inte får kvarhållas i Sverige.

Promemorians förslag: Den i promemorian föreslagna bestämmelsen
omfattade inte alla konventionens regler om verkställighet av beslut.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet har
påpekat att promemorians förslag inte täckte alla regler i konventionen om
verkställighet av beslut. Övriga remissinstanser som har yttrat sig i frågan
har ingen erinran mot promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Konventionen innehåller flera bestäm-
melser som innebär att domar eller beslut, som har meddelats enligt kon-
ventionen, skall kunna verkställas i konventionsstatema. Sådana bestäm-
melser finns i artikel 39 i bilaga VI och i artikel 21 i bilaga III.

I bilaga VI till konventionen finns stadgan för Internationella havsrätts-
domstolen. Enligt artikel 14 i bilaga VI skall en avdelning för havsbotten-
tvister upprättas. Avdelningen skall enligt artikel 187 i konventionen ha
domsrätt beträffande vissa tvister som rör verksamhet inom området, dvs.
havsbottnen och dess underlag utanför gränserna för nationell jurisdiktion.

167

Av artikeln framgår närmare vilka kategorier av tvister som omfattas av Prop. 1995/96:140
domsrätten. Enligt artikel 39 i bilaga VI skall avdelningens avgöranden
kunna verkställas inom konventionsstatemas områden på samma sätt som
domar eller beslut av den högsta instansen i den konventionsstat på vars
område verkställigheten söks.

I bilaga III finns bestämmelser om grundläggande villkor för prospek-
tering, undersökning och utvinning inom området. Enligt bilagans artikel
21 skall varje slutligt beslut, som har meddelats av någon domstol med
domsrätt enligt bestämmelser i konventionen och som rör Internationella
havsbottenmyndigheten och tillståndshavarens rättigheter eller skyldig-
heter, kunna verkställas i varje konventionsstat.

För att Sverige skall uppfylla kravet på verkställbarhet krävs det lag-
stiftning. Regeringen föreslår att en bestämmelse som innebär att de
aktuella avgörandena är verkställbara i Sverige införs i en särskild lag.

Enligt artikel 292 i konventionen kan vissa internationella domstolar
meddela beslut som rör en fråga som är under prövning i ett inhemskt
förfarande, nämligen huruvida ett fartyg eller dess besättning skall
kvarhållas eller frisläppas mot en viss säkerhet. Regler om omedelbart
frisläppande finns i artiklarna 73 och 226. Förfarandet enligt artikel 292
innebär inte någon prövning eller överprövning av det nationella förfaran-
det. Inför den internationella domstolen uppträder de inblandade staterna
som parter och prövningen grundar sig inte på en tolkning av de natio-
nella bestämmelserna utan på konventionens bestämmelser i artiklarna 73
och 226 om omedelbart frisläppande av ett fartyg eller dess besättning. De
situationer som kan komma i fråga torde främst vara då fartyg hålls kvar
vid misstanke om brott mot fiskelagstiftning och bestämmelser till skydd
för den marina miljön.

Beslut enligt artikel 292 torde för svensk del främst röra kvarstad vid
värdeförverkande av fartyg enligt 45 § fiskelagen (1993:787) och säker-
hetsåtgärder enligt lagstiftning till skydd för den marina miljön, såsom
kvarstad enligt 4 kap. 3 § 1 sjölagen (1994:1009) eller förbud mot fartygs
avgång enligt 7 kap. 5 och 6 §§ lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg.

Särskilt med hänsyn till att ett led i bedömningen är vilken säkerhet
som skall ställas kan det inte uteslutas att en inhemsk domstol och den
internationella domstolen kommer till olika slutsatser när det gäller frågan
om ett fartyg skall frisläppas eller inte. Om en sådan situation uppstår
medför artikel 292 att ett beslut från en internationella domstol, som inne-
bär att fartyget eller dess besättning omedelbart skall frisläppas, har
företräde framför det inhemska beslutet.

Eftersom det samtidigt kan finnas ett beslut om frisläppande enligt
artikel 292 och ett inhemskt beslut om kvarhållande är det inte möjligt att
i den svenska lagen ha en bestämmelse som gäller verkställigheten av
beslutet enligt artikel 292. Detta skulle nämligen kunna innebära en enligt
10 kap. 5 § regeringsformen otillåten överlåtelse av den grundlagsskydda-
de högsta domsmakten. Ett beslut om kvarhållande i den inhemska
processen är en interimistisk åtgärd, som när som helst kan omprövas.
Därför föreslås i stället en lösning enligt vilken den svenska domstolen                  168

eller myndigheten måste häva ett beslut om kvarhållande av ett fartyg, om

den internationella domstolen har meddelat ett beslut om frisläppande med Prop. 1995/96:140
stöd av artikel 292 och de villkor som anges i beslutet har uppfyllts.

Genom den föreslagna lösningen undviker man den situationen att det för
verkställighet samtidigt finns ett inhemskt beslut om kvarhållande och ett
beslut enligt artikel 292 om omedelbart frisläppande.

Det är inte nödvändigt med någon regel som tar sikte på frisläppande

av besättningen, eftersom de svenska bestämmelserna endast avser kvar-
hållande av fartyget som sådant.

6.6 Marinvetenskaplig forskning

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer far föreskriva om krav på tillstånd för eller
anmälan från den som från utländskt forskningsfartyg avser att
bedriva marinvetenskaplig forskning inom Sveriges sjöterritorium.
En bestämmelse om detta införs i naturvårdslagen (1964:822).

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att föreskrifterna om
marinvetenskaplig forskning i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska
zon kompletteras så att också den forskning som bedrivs inom svenskt
sjöterritorium underkastas motsvarande reglering som gäller för den eko-
nomiska zonen.

Remissinstanserna: Kustbevakningen tillstyrker förslaget. Samhälls-
vetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet och Göteborgs
universitet invänder däremot att systematiska skäl talar mot att införa
bestämmelser som rör svenskt territorium i lagen om Sveriges ekonomiska
zon. Kristinebergs marina forskningsstation uttrycker farhågor för att den
föreslagna regleringen kan försvåra forskningens villkor.

Skälen för regeringens förslag: Särskilda bestämmelser för utländska
forskningsfartyg att bedriva marinvetenskaplig forskning inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska zon finns i lagen (1966:314) om kontinen-
talsockeln, i kontinentalsockelförordningen (1966:315) och i lagen (1992:
1140) om Sveriges ekonomiska zon med tillämpningsföreskrifter. Dessu-
tom finns regler i tillträdesförordningen (1992:118) avseende tillstånd för
utländska statsfartyg som avser att bedriva marinvetenskaplig forskning.

I kontinentalsockellagstiftningen regleras frågor om tillstånd till utforsk-
ning av den svenska kontinentalsockeln.

I 9 § lagen om Sveriges ekonomiska zon stadgas som huvudregel att
utländska medborgare skall ha tillstånd att bedriva marinvetenskaplig
forskning i Sveriges ekonomiska zon. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får dock föreskriva att en ansökan om tillstånd
far ersättas med en anmälan eller att varken tillstånd eller anmälan
behövs. Av förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon följer
att utländska forskningsfartyg skall göra en anmälan enligt de föreskrifter
som Kustbevakningen meddelar i fråga om sådan marinvetenskaplig
forskning som inte omfattas av kontinentalsockellagen. Däremot saknas
en reglering motsvarande den som gäller för Sveriges ekonomiska zon,

169

när det gäller krav på tillstånd eller anmälan för utländska forsknings- Prop. 1995/96:140
fartyg som avser att bedriva marinvetenskaplig forskning i svenskt
sjöterritorium. Detta torde ha sin orsak i att både kontinentalsockellagen
och lagen om Sveriges ekonomiska zon har utformats för att reglera klart
avgränsade områden. Inte heller finns det någon heltäckande lagstiftning
som reglerar forskningsfrågor. En samlad bedömning ger också vid
handen att det inte finns någon given plats för var en lagstiftning om
tillstånd till viss forskning skall placeras.

Det framstår emellertid som önskvärt att åstadkomma en enhetlig reg-
lering i fråga om utländska forskningsfartygs rätt att bedriva marin-
vetenskaplig forskning inom områden som för sådana ändamål står under
svensk suveränitet eller jurisdiktion. Frågan är emellertid av alldeles för
begränsad betydelse för att det skulle vara aktuellt att reglera den med en
egen lag, utan i stället framstår det som mest naturligt att komplettera
någon befintlig lag med anknytning till någon verksamhet till havs. Mot
den bakgrunden föreslogs i promemorian att lagen om Sveriges ekono-
miska zon skulle kompletteras så att marinvetenskaplig forskning inom
Sveriges sjöterritorium skulle regleras genom den nyss nämnda lagen på
samma sätt som gäller för forskning i den ekonomiska zonen. Som
redovisats har några remissinstanser invänt att systematiska skäl talar mot
en sådan lösning. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
menar dessutom att det är självklart att utländska medborgare måste
begära tillstånd för marinvetenskaplig forskning inom svenskt territo-
rialhav också i frånvaro av lagstiftning om detta.

Regeringen konstaterar att lagen om Sveriges ekonomiska zon reglerar
rättigheter som tillkommer Sverige genom utvecklingen av en folkrättslig
sedvana och nu genom de regler som blir bindande för Sverige genom en
ratifikation av havsrättskonventionen. Lagen reglerar verksamheter som
bedrivs utanför Sveriges gränser. Att vid sådant förhållande införa före-
skrifter som innebär en begränsning av rätten att utnyttja svenskt sjöterri-
torium i lagen om Sveriges ekonomiska zon kan vara mindre lämpligt.
Likväl anser regeringen att det, bl.a. för att skydda den marina miljön, är
önskvärt att det finns en möjlighet att reglera marinvetenskaplig forskning
som bedrivs från utländska forskningsfartyg inom svenskt sjöterritorium.
En sådan ordning kan enligt grunderna för den svenska rättsordningen
införas endast genom att frågan regleras i lag.

En tillstånds- eller anmälningsplikt för utländska forskningsfartyg bör
med hänsyn till miljöskyddets intresse regleras i någon lagstiftning som
har sådana syften. Närmast till hand ligger lagen (1980:424) om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg eller naturvårdslagen (1964:822). Vid
valet mellan dessa båda lagar framstår naturvårdslagen som den mest
lämpade därför att den reglerar ett vidare område än vattenförorenings-
lagen. Detta gäller också med beaktande av den nu föreslagna ändringen
av sistnämnda lag. Ett ingripande från myndigheternas sida vid en
eventuell överträdelse underlättas således om bestämmelsen placeras i
naturvårdslagen. Regeringen föreslår därför att naturvårdslagen komplet-
teras med en bestämmelse som bemyndigar regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer att införa tillstånds- eller anmälningsplikt                  170

för utländska forskningsfartyg som avser att bedriva marinvetenskaplig

forskning inom Sveriges sjöterritorium. Genom att knyta kraven till Prop. 1995/96:140
utländska forskningsfartyg bör inte samarbetet med utländska forskare
som befinner sig i Sverige för att här samarbeta med svenska forskare
försvåras. I de fall forskningen sker genom gemensamma projekt där både
svenska och utländska forskningsfartyg deltar bör också kraven i fråga om
tillstånds- eller anmälningsplikt kunna ställas lägre.

6.7 Skador på undervattenskablar och rörledningar

Regeringens förslag: En särskild lag införs med bestämmelser om
skadeståndsskyldighet m.m. för den som äger en undervattenskabel
eller rörledning i det fria havet eller i en ekonomisk zon. Ägaren
skall vara strikt skadeståndsansvarig, om han vid reparation eller
utläggning av kabeln eller rörledningen orsakar skada på någon
annan kabel eller rörledning. Ägaren skall också under vissa
förutsättningar vara skyldig att ersätta en fartygsägare som har
offrat ett ankare eller ett fiskeredskap i syfte att undvika skada på
ägarens kabel eller rörledning.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Stockholms tingsrätt har synpunkter på den
lagtekniska utformningen. Övriga remissinstanser som har yttrat sig läm-
nar förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Artiklarna 114 och 115 i konventionen
föranleder lagstiftning. Dessa artiklar skall jämföras med konventionens
bestämmelser om den ekonomiska zonen (artikel 58) och kontinental-
sockeln (artikel 79).

Enligt artikel 114 skall ägaren till en undervattenskabel eller en rör-
ledning betala ersättning för reparationskostnader, om han orsakar skada
på någon annan kabel eller rörledning som ligger i det fria havet eller i
en stats ekonomiska zon (jfr artikel 58.2). Enligt konventionen är ägarens
ansvar sålunda strikt. Någon skadeståndsrättslig speciallagstiftning som tar
sikte på den situation som regleras i artikel 114 finns inte i svensk rätt.
Reglerna i skadeståndslagen (1972:207) avser enbart uppsåtliga och vårds-
lösa förfaranden. En särskild skadeståndsbestämmelse bör därför införas
i svensk rätt. Regeln bör utformas så nära konventionstexten som möjligt.
Det strikta ansvaret bör liksom enligt artikel 114 vara begränsat till att
avse kostnader som uppkommer i samband med utläggning och reparation
av undervattenskablar och rörledningar. Vidare bör ersättningsansvaret
bara gälla de reparationskostnader som uppkommer med anledning av
brott eller skada på en kabel eller rörledning.

Enligt konventionen skall skadeståndsansvaret omfatta dem som är
underkastade statens jurisdiktion. Några allmänna lagregler om vilka som
är underkastade svensk jurisdiktion på det civilrättsliga området finns inte
i svensk rätt. När frågan om svensk jurisdiktion och därmed svenska
domstolars behörighet skall lösas på de områden där en uttrycklig                171

domsrättsregel saknas brukar man med viss försiktighet söka ledning i

rättegångsbalkens forumregler. Det betyder bl.a. att svensk domsrätt i Prop. 1995/96:140
allmänhet anses föreligga om svaranden har hemvist i Sverige eller, när
svaranden är en juridisk person, har sitt säte här.

Svensk domsrätt i fråga om skadeståndsskyldighet för ägaren till kablar
och rörledningar i det fria havet eller i andra staters ekonomiska zon bör
bestämmas med hänsyn till vad som allmänt anses gälla om svensk
domsrätt. Talan om sådan skadeståndsskyldighet bör därför kunna väckas
vid svensk domstol mot den som har hemvist respektive säte här i landet.
Däremot bör domsrätten inte utsträckas till sådana fall där någon inte har
hemvist eller säte i Sverige men ändå enligt rättegångsbalkens regler
skulle kunna vara skyldig att svara här, exempelvis därför att han har
egendom i Sverige (jfr 10 kap. 3 § rättegångsbalken). Domsrätten bör
således omfatta fysiska personer med hemvist här samt juridiska personer
som har säte här i landet.

Enligt konventionens artikel 115 har en fartygsägare under vissa förut-
sättningar rätt till ersättning av ägaren till en undervattenskabel eller en
rörledning för ett ankare eller ett fiskeredskap som han har offrat för att
undvika skada på kabeln eller rörledningen. Artikeln gäller skydd för
kablar och rörledningar i det fria havet och i ekonomiska zoner (jfr artikel
58.2).

Enligt allmänna svenska principer om s.k. negotiorum gestio kan den
som offrat sin egendom anses ha rätt till ersättning som håller honom
skadeslös under förutsättning att den skada han har ådragit sig har varit
rimlig och nödvändig för att undvika skada på den andres egendom.
Rätten till ersättning finns även om den egendom som skulle räddas
faktiskt har skadats. Det är tillräckligt att uppoffringen har gjorts i syfte
att undvika skada.

Någon svensk reglering som motsvarar innehållet i artikel 115 finns dock
inte. Inte heller kan de allmänna reglerna om negotiorium gestio antas
täcka varje fall som kan omfattas av artikeln. En särskild bestämmelse om
ersättning bör därför införas. Liksom enligt konventionen bör en förut-
sättning för ersättning vara att fartygets ägare på förhand har vidtagit alla
rimliga försiktighetsåtgärder.

Artikel 115 begränsar inte ersättningsansvaret till att gälla personer som
är underkastade konventionsstatens jurisdiktion. Av allmänna regler torde
dock följa att ersättningsskyldighet endast kan åläggas fysiska eller juri-
diska personer som är underkastade svensk jurisdiktion. Vad som ovan
sagts om svensk domsrätt bör därför gälla även i fråga om denna
ersättningsskyldi ghet.

172

6.8 Utläggande av undervattenskablar och rörledningar på prop. 1995/96:140
kontinentalsockeln

Regeringens förslag: Bestämmelser infors i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln avseende krav på tillstånd för utläggande av
undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln utanför
territorialgränsen. Detta föranleder en redaktionell ändring i lagen
(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig har framfört
vissa redaktionella synpunkter till promemorians lagförslag.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 79 i konventionen stadgar
rättigheten för alla stater att lägga undervattenskablar och rörledningar på
en kuststats kontinentalsockel, dock med beaktande av kuststatens juris-
diktion över kontinentalsockeln.

Det kan tänkas olika fall då det finns behov av att lägga ut rörledningar
på kontinentalsockeln. I samband med utforskning och utvinning av
kontinentalsockelns naturtillgångar i form av exempelvis olja eller natur-
gas kan det bli nödvändigt att lägga ut rörledningar för att transportera
oljan eller gasen till land. Utforskning och utvinning av dessa naturtill-
gångar kräver alltid tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinental-
sockeln (kontinentalsockellagen). Ett sådant tillstånd kan alltid förenas
med villkor i olika hänseenden. Dragningen på kontinentalsockeln av de
rörledningar som behövs vid utforskning och utvinning av sockelns
naturtillgångar kan därför regleras inom ramen för sådana villkor.

Enligt artikeln 79.4 påverkar bestämmelserna i del VI inte kuststatens
jurisdiktion över kablar och rörledningar som används för utforskning och
utvinning av kontinentalsockelns naturtillgångar. Någon reglering beträf-
fande denna typ av rörledningar behövs alltså inte med anledning av
konventionen.

Ett annat fall då det kan finnas behov av att lägga ut rörledningar på
kontinentalsockeln är då olja eller gas skall transporteras mellan Sverige
och något annat land. En sådan rörledning ansluter då till en rörledning
på land. På svenskt territorium regleras frågan om utläggande av rörled-
ningar i lagen (1978:160) om vissa rörledningar (rörledningslagen). Denna
är bara tillämplig ut till territorialgränsen, varför en särskild reglering
måste tillskapas för dragning över kontinentalsockeln mellan territorial-
gränsen och gränsen för den ekonomiska zonen.

Motsvarande situation uppstår vid dragning av elkablar mellan Sverige
och något annat land. På svenskt territorium regleras frågan om utläg-
gande av elkablar i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestäm-
melser om elektriska anläggningar (ellagen). Även den lagen är tillämplig
bara ut till territorialgränsen, varför en särskild reglering måste tillskapas
för området därutanför.

Då rörledningslagen och ellagen är utformade med hänsyn till förhållan-
dena på land, är det lämpligare att i stället ta in regleringen i konti-

173

nentalsockellagen. Denna reglering föranleder också en mindre ändring i Prop. 1995/96:140
10 § lagen om Sveriges ekonomiska zon.

Regeringen föreslår att dessa lagar anpassas till bestämmelserna i
konventionens artikel 79. Remissinstansernas synpunkter på redaktionella
ändringar har i huvudsak tillgodosetts.

De föreslagna ändringarna i kontinentalsockellagen och lagen om
Sveriges ekonomiska zon kommenteras närmare i författningskommen-
taren.

6.9 Fornfynd och skeppsvrak på havsbottnen utanför
gränserna för nationell jurisdiktion

Regeringens förslag: En särskild regel införs i lagen (1988:950)
om kulturminnen m.m. om att fornfynd som påträffas på havs-
bottnen eller dess underlag utanför gränserna för nationell jurisdik-
tion tillfaller staten om fornfyndet bärgats av ett svenskt fartyg eller
förts till Sverige. Detsamma skall gälla skeppsvrak, om minst ett-
hundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak. Riksantik-
varieämbetet skall fa överlåta statens rätt till sådana skeppsvrak på
ett museum.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorian innefattar inte förslaget avseende skeppsvrak.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar
det utan erinran. Några remissinstanser, bl.a. Riksantikvarieämbetet och
Sjöhistoriska museet framför synpunkter med förtydligande av prome-
morians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt konventionens artikel 149 skall
föremål av arkeologisk och historisk natur som påträffas på ”havsbottnen
och dess underlag utanför gränserna för nationell jurisdiktion”, det s.k.
området, bevaras eller överlåtas till förmån för hela mänskligheten, varvid
särskild hänsyn skall tas till den företrädesrätt som tillkommer ursprungs-
staten, ursprungslandet eller den stat där föremålet har sitt kulturella eller
historiska och arkeologiska ursprung.

Artikeln omfattar endast ”föremål av arkeologisk och historisk natur”.
Regeringen tolkar innebörden av detta begrepp så att artikeln endast avser
föremål som regleras i kulturminneslagen. Någon ändring i lagen (1918:
163) med vissa bestämmelser om sjöfynd behövs därför inte.

I 2 kap. kulturminneslagen finns regler om fornminnen. Lagen gäller
endast fornminnen som finns på svenskt land- och sjöterritorium.

Enligt 2 kap. 1 § kulturminneslagen avses med fasta fomlämningar de
lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har
tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. I
bestämmelsen föreskrivs vidare att skeppsvrak är en fast fomlämning om
minst etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak.

174

Enligt 2 kap. 3 § kulturminneslagen är fornfynd föremål som saknar Prop. 1995/96:140
ägare när de hittas och som

1. påträffas i eller vid en fast fomlämning och har samband med denna
eller

2. påträffas under andra omständigheter och kan antas vara minst ett-
hundra år gamla.

I 2 kap. 4 § kulturminneslagen föreskrivs vidare att fornfynd som avses
i 3 § första punkten tillfaller staten och fornfynd som avses i 3 § andra
punkten tillfaller upphittaren med skyldighet att erbjuda staten att få lösa
in fyndet mot betalning i vissa fall.

Eftersom kulturminneslagen endast reglerar fornminnen som påträffas
i Sverige finns det ingen svensk lagstiftning som reglerar vad som gäller
för föremål som påträffas i området och som förs till Sverige. Detsamma
gäller föremål som påträffas i den ekonomiska zonen och på kontinental-
sockeln utanför territorialgränsen. Eftersom föremålet saknar ägare torde
upphittaren bli ägare till det.

Enligt artikel 149 har det land där ett sådant föremål har sitt kulturella
eller historiska och arkeologiska ursprung företrädesrätt till föremålet. Det
bör ankomma på det allmänna att se till att bestämmelsen i konventionen
uppfylls. Därför bör fornfynd - som alltså är föremål som saknar ägare
vid upphittandet - tillfalla staten. En regel med innebörd att fornfynd som
påträffas i området tillfaller staten bör införas i kulturminneslagen. Om
föremålet inte har någon anknytning till Sverige ankommer det enligt
artikeln på svenska staten att se till att föremålet överlämnas till den stat
som enligt artikeln är berättigad till det. Efter påpekande från Riksantik-
varieämbetet och Sjöhistoriska museet har paragrafen, i förhållande till
promemorians förslag, förtydligats så att det framgår att den endast gäller
fornfynd som bärgats av svenskt fartyg eller förts till Sverige.

Riksantikvarieämbetet och Sjöhistoriska museet anser även att den före-
slagna bestämmelsen om att fornfynd tillfaller staten skall omfatta skepps-
vrak, om minst etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak
eftersom innebörden av ”föremål av arkeologisk och historisk natur” i
artikel 149 är vidare än begreppet fornfynd i kulturminneslagen. Rege-
ringen instämmer i detta och föreslår att kulturminneslagen kompletteras
med en bestämmelse om detta.

Riksantikvarieämbetet och Sjöhistoriska museet har också föreslagit att
det av bestämmelsen skall framgå att till skeppsvrak skall räknas lasten
liksom samtliga lösa föremål som påträffas i eller intill vraket och som
har samband med det. Regeringen anser inte att konventionen kräver en
sådan ändring i kulturminneslagen eftersom dessa föremål är fornfynd och
omfattas av den föreslagna ändringen att föremålen tillfaller staten.

Enligt 2 kap. 17 § kulturminneslagen far Riksantikvarieämbetet överlå-
ta statens rätt till fornfynd till museum som åtar sig att vårda det i
framtiden på ett tillfredsställande sätt. Riksantikvarieämbetet och Sjöhisto-
riska museet anser att den regeln även bör gälla för skeppsvrak, som är
minst etthundra år, som hittas inom området och som har svenskt
ursprung. Regeringen instämmer i detta med hänsyn till att den föreslagna
bestämmelsen om att fornfynd tillfaller staten även föreslås omfatta                 175

skeppsvrak.

6.10 Övriga lagförslag

Prop. 1995/96:140

Regeringens förslag: Delar av Förenta nationernas havsrättskon-
vention av den 10 december 1982 inkorporeras med svensk rätt
genom en lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och pri-
vilegier i vissa fall. En ny bestämmelse infors i lagen (1971:1154)
om förbud mot dumpning av avfall i vatten och i lagen (1975:88)
med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter
och kommunikationer.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Två remissinstanser har uttalat sig över bemyndi-
gandelagen. Kustbevakningen tillstyrker förslaget. Stockholms tingsrätt
anser att uppräkningen i 1 § 6 punkten i lagen bör avslutas med ”dessa
områden”.

Skälen för regeringens förslag: En anslutning till 1982 års havsrätts-
konvention förutsätter en ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall. Enligt 4 § i lagen skall sådana internationella organ
och därtill knutna personer som anges i bilagan till lagen åtnjuta immuni-
tet och privilegier enligt vad som bestämts i avtal eller stadga som är i
kraft i förhållande till Sverige.

Genom vissa bestämmelser i konventionen ges Internationella havsbot-
tenmyndigheten och dess personal m.fl. samt Internationella havsrätts-
domstolen och domstolens ledamöter privilegier och immunitet. För att
bestämmelserna skall fa verkan i fall där svensk rätt gäller krävs att de
införlivas med svensk rätt. Detta sker lämpligen genom att det till den
nämnda bilagan till lagen fogas två nya punkter, 49 och 50, som avser de
båda organen samt berörd personkrets.

En ny paragraf införs i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av
avfall i vatten (dumpningslagen). Den anknyter till påföljdsbegränsningen
i konventionens artikel 230 och föreskriver att lagen om begränsning av
tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på utländska
fartyg skall vara tillämplig vid brott mot dumpningslagen som begåtts
utanför svenskt inre vatten. Se vidare avsnitt 6.3.1.

Enligt lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
trafik, transporter och kommunikationer (bemyndigandelagen) har rege-
ringen ett bemyndigande att meddela regler för all sjötrafik inom Sveriges
sjöterritorium. Det bör finnas en möjlighet för regeringen att meddela
sådana regler även beträffande sjötrafiken inom Sveriges ekonomiska zon.
Regeringen föreslår således att lagen ändras så att regeringen bemyndigas
att meddela regler för sjötrafiken även inom den ekonomiska zonen.
Regeringen delar den uppfattning Stockholms tingsrätt framfört om hur
detta bemyndigande bör utformas språkligt.

176

6.11 Kostnadskonsekvenser

Regeringens bedömning: Vid ratifikation av havsrättskonventionen
beräknas Sveriges årliga bidrag till Havsbottenmyndighetens och
Havsrättsdomstolens budget att uppgå till uppskattningsvis 750 000
kronor.

Skälen for regeringens bedömning: Havsbottenmyndigheten är under
upprättande i det avsevärt nedbantade skick som förutses i tillämpnings-
avtalet. Enligt avtalets bilaga avsnitt 1.14 skall myndigheten ha sin egen
budget. Intill slutet av det år som följer på det år då avtalet trätt i kraft,
skall myndighetens administrativa kostnader finansieras via FN:s reguljära
budget. Därefter skall myndighetens administrativa utgifter täckas av
bidrag från konventionspartema, inklusive de länder som tillämpar kon-
ventionen provisoriskt.

När sekretariatet i Kingston är fullt utbyggt med ett tjugotal befattnings-
havare, räknar FN:s sekretariat med att den årliga kostnaden skall uppgå
till högst 3 miljoner US-dollar.

För svensk del innebär detta att under de närmaste åren skall, med
största sannolikhet t.o.m. år 1997, bidraget till myndigheten uppgår till 1,1
procent (Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget) av 3 miljoner US-
dollar. Den årliga summan blir därmed för Sverige omkring 250 000
kronor, och skall utbetalas via FN:s reguljära budget. Efter denna tids-
period blir utfallet beroende på hur många länder som då har ratificerat
konventionen. Under förutsättning att konventionen vinner i det närmaste
universell anslutning, kommer kostnaderna att bli relativt oförändrade. Om
däremot ett land som USA skulle utebli, far de stater som ratificerat tills
vidare dela på ”uteblivna” staters andelar.

För Havsrättsdomstolen har konventionspartema fastställt en budget om

6,2 miljoner US-dollar för en inledande fas om 17 månader (augusti 1996-
december 1997). Man utgår från en personalstyrka, förutom de 21
domarna, om 21 personer med möjlighet att vid tillströmning av mål öka
personalstyrkan till 26 personer. En sådan personaluppsättning innebär en
väsentlig besparing jämfört med ett ursprungligen beräknat personalbehov
om 56 personer. Sammantaget bör därmed kostnaderna för domstolen
under initialperioden bli drygt 40 miljoner svenska kronor. Under förut-
sättning att konventionen når en tillnärmelsevis universell anslutning torde
Sveriges bidrag sannolikt hamna på en nivå som närmar sig FN:s bidrags-
nyckel. Baserat på ett sådant antagande skulle Sveriges bidrag till dom-
stolen för perioden augusti 1996 till december 1997 kunna begränsas till
mellan 450 000 och 600 000 svenska kronor.

Storleken av Sveriges årliga bidrag från och med 1998 kommer att bli
avhängigt av domstolens arbetsbörda, vilken i dagsläget är svår att förut-
säga. Det kan dock finnas anledning förmoda att beloppet knappast i
väsentlig grad kommer att avvika från realvärdet av det beräknade
bidraget för 1997.

Av allt att döma kommer tunga bidragsgivare att i en tillfredsställande
takt ratificera konventionen. Tyskland, Frankrike, Italien, Grekland och
12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

Prop. 1995/96:140

177

Österrike har redan anslutit sig och övriga EU-länder samt Norge väntas Prop. 1995/96:140
ha gjort så före utgången av 1996. Australien har ratificerat och Japan,

Kina m.fl. är på god väg. Ryssland har framlagt en proposition till parla-
mentet.

För USA:s del talar alla sakliga och politiska skäl för att landet med
stor sannolikhet kommer att ratificera men att detta sker först efter 1996
års presidentval.

178

7 Författningskommentar                           Prop. 1995/96:140

7.1 Förslaget till lag om begränsning av tillämpningen av
svensk lag vad gäller vissa brott begångna på utländska
fartyg

1 §

Paragrafen anger vad lagen handlar om samt att begränsningen av
tillämpningen av svensk lag följer av konventionen. Därigenom klargörs
att bestämmelsen utgör en sådan begränsning av svensk lags tillämplighet
som avses i 2 kap. 7 § brottsbalken.

Första stycket innehåller de begränsningar beträffande användning av
andra påföljder än böter som följer av artikel 230 i konventionen. Exem-
pel på straffbestämmelser som berörs av paragrafen är 13 kap. 8 a § och
9 § brottsbalken samt 10 kap. lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg. Begränsningen gäller enbart brott som
begåtts utanför svenskt inre vatten, dvs. i Sveriges territorialhav eller
bortom detta. Vad som skall anses som inre vatten respektive territorial-
hav framgår av lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.

I andra stycket föreskrivs undantag från begränsningen av påföljden
ifråga om uppsåtliga och allvarliga gärningar avseende förorening i terri-
torialhavet. Huruvida en gärning skall anses som allvarlig far bedömas
utifrån den skada eller risk för skada som gärningen typiskt sett kan med-
föra.

Paragrafen innehåller en särskild preskriptionsbestämmelse för brott som
avses i lagen. Bestämmelsen syftar till att hindra att straff vidtas i strid
mot tidsgränsen i artikel 228.2 i konventionen. Preskriptionsregeln får
främst betydelse i de fall som avses i 2 § andra stycket. Övriga brott, för
vilka påföljden enligt 2 § första stycket inte far bestämmas till strängare
straff än böter, preskriberas enligt 35 kap. 1 § brottsbalken redan efter två
år. Av andra meningen i paragrafen följer att brottsbalkens preskriptions-
regler gäller i dessa fall.

179

7.2 Förslaget till lag om ersättningsskyldighet vid skada på prOp. 1995/96:140
undervattenskablar och rörledningar m.m.

1 §

Enligt paragrafen är det geografiska tillämpningsområdet for lagen begrän-
sat till undervattenskablar och rörledningar som finns i det fria havet eller
i en stats ekonomiska zon.

Enligt bestämmelsen, som motsvarar artikel 114 i konventionen, är det
kabelns eller rörledningens ägare som skall ersätta reparationskostnaden.
Ofta förhåller det sig så att det är någon annan än ägaren som på dennes
uppdrag lägger ut eller reparerar kabeln eller rörledningen. Av bestäm-
melsen följer att ägaren ansvarar även i dessa fall.

Ägarens ansvar är strikt. Den som kräver ersättning behöver således inte
visa att skadan har orsakats uppsåtligen eller av vårdslöshet. Däremot
måste den skadelidande, i enlighet med vad som allmänt gäller inom
skadeståndsrätten, bevisa såväl att det har inträffat en skadegörande hän-
delse och en skada som att händelsen har orsakat skadan.

Ersättningsskyldigheten är begränsad till reparationskostnader. Om den
skadelidande kan visa att skadan orsakats uppsåtligen eller av vårdslöshet
har han enligt 5 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) möjlighet att få
ersättning även for annat än reparationskostnaden.

Enligt allmänna svenska skadeståndsprinciper gäller att den som bär ett
strikt ansvar i allmänhet har regressrätt gentemot den som svarar på grund
av eget vållande. Ägaren till en kabel eller en rörledning kan således ha
rätt att återfå vad han har utgett i ersättning for reparationskostnad av t.ex.
en nyttjanderättshavare eller en uppdragstagare, om denne är ansvarig
enligt skadeståndslagen eller andra skadeståndsrättsliga regler.

Enligt bestämmelsen, som motsvarar artikel 115 i konventionen, har en
fartygsägare rätt till ersättning för ett ankare eller ett fiskeredskap som
han har offrat i syfte att undvika skada på en kabel eller en rörledning.
Det är ägaren till kabeln eller rörledningen som är ersättningsskyldig.

I enlighet med allmänna principer åligger det en fartygsägare som har
offrat egendom att visa detta och att styrka omfattningen av sitt ersätt-
ningsanspråk. Rätten till ersättning innefattar endast det som har offrats
och endast sådan egendom som anges i bestämmelsen.

Fartygsägaren har rätt till ersättning för offrad egendom enligt bestäm-
melsen även om en skada på kabeln eller rörledningen har inträffat. Det
är tillräckligt att han visar an uppoffringen har gjorts i syfte att undvika
skada. Ersättningen förutsätter att fartygsägaren inte själv är skuld till att
egendomen fått offras. Han måste ha vidtagit alla rimliga försiktighets-
åtgärder före händelsen.

180

Bestämmelsen innehåller regler om svensk domstols behörighet att pröva
talan om skadestånd eller ersättning enligt denna lag. Enligt bestämmelsen
far talan om ersättning väckas i Sverige endast mot den som har en i
bestämmelsen angiven anknytning till Sverige. Vem som skall anses ha
hemvist eller säte här i landet far avgöras enligt allmänna regler.

Prop. 1995/96:140

181

7.3 Förslaget till lag om verkställighet av domar och beslut prOp. 1995/96:140
som har meddelats enligt Förenta nationernas havsrätts-
konvention av den 10 december 1982

I avsnitt 6.5 redogörs för de bestämmelser i konventionen som innebär att
domar eller beslut som har meddelats enligt konventionen skall kunna
verkställas i konventionsstatema.

I första stycket anges att avgöranden, som enligt konventionen skall
kunna verkställas i varje konventionsstat, verkställs i Sverige som en
svensk domstols lagakraftägande dom. Enligt 3 kap. 3 § utsökningsbalken
far en dom verkställas utan särskilda villkor när den har vunnit laga kraft.
Den valda formuleringen, som anknyter till utsökningsbalkens bestäm-
melser om exekutionstitlar, ger samma möjlighet till verkställighet som
gäller för avgöranden av Högsta domstolen.

I andra stycket ges en särskild bestämmelse för avgöranden enligt
artikel 292. Bestämmelsen innebär att ett beslut från den internationella
domstolen om omedelbart frisläppande sedan en bestämd säkerhet har
ställts, är en omständighet som medför att fartyget inte längre far kvar-
hållas sedan de villkor som anges i beslutet har uppfyllts. Detta innebär
att ett beslut om kvarhållande skall hävas av den domstol eller myndighet
som vid tillfället råder över frågan.

182

7.4 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen            prOp. 1995/96:140

(1964:822)

21 a §

Inom sitt sjöterritorium har kuststaten full suveränitet. Därav följer att
Sverige kan införa nationella regler om krav på tillstånd för eller anmälan
från fartyg som avser att bedriva marinvetenskaplig forskning i svenskt
territorialhav.

För svenskt vidkommande är det av intresse att veta vilka utländska
forskningsfartyg som befinner sig inom svenskt territorialhav bl.a. från
miljösynpunkt, eftersom det ofta visar sig vara svårt att identifiera utsläpp
från fartyg som förorenar svenska vatten och det även i övrigt är av
intresse att Kustbevakningens arbete underlättas i fråga om miljöövervak-
ning till havs.

Genom naturvårdsförordningen (1976:484) kan närmare föreskrifter ges

i fråga om vilken marinvetenskaplig forskning som skall kräva tillstånd
respektive anmälan. Som framhållits under övervägandena om marin-
vetenskaplig forskning far inte förhållandena för svenska forskare eller
forskningssamarbetet mellan Sverige och andra länder försvåras genom
den föreslagna regleringen.

37 c §

Paragrafen straffbelägger ett åsidosättande av de krav på tillstånd eller
anmälan som kan föreskrivas med stöd av 21 a §. Påföljden kan begrän-
sas till böter, eftersom regleringen far ses som en ordningsfråga. I fall av
förorening till havs finns särskilda sanktioner bl.a. i lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Med förebild hämtad från den
lagen är det fartygets befälhavare som görs straffrätts ligt ansvarig.

183

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln

I denna paragraf ges föreskrifter om tillsynen över efterlevnaden av
föreskrifter och villkor för tillstånd enligt lagen.

Genom ett tillägg i slutet av paragrafen anges nu att föreskrifterna inte
gäller vid tillsyn enligt den nya 15 c §. Föreskrifterna angående denna
tillsyn anges därmed uteslutande i den paragrafen.

15 §

I denna paragraf regleras rätten till överklagande av beslut som meddelats
enligt lagen. Bl.a. föreskrivs att tillsynsmyndighetens beslut enligt 12 §
far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I den nya 15 c § regleras
tillsynen över efterlevnaden av den nya 15 a § och villkor som har med-
delats med stöd av den paragrafen. Det föreskrivs därvid att tillsynsmyn-
digheten far meddela de förelägganden som behövs för att föreskrifter och
villkor skall efterlevas.

I förevarande paragraf stadgas nu att tillsynsmyndighetens beslut jämväl
enligt 15 c § far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Som nämns i kommentaren till 15 a § kommer de flesta ärenden enligt
den paragrafen att avgöras av regeringen. Om prövningen av någon typ
av ärenden av regeringen delegeras till en myndighet bör myndighetens
beslut lämpligen överklagas till regeringen på grund av att ett eller flera
andra länder kommer att beröras av ärendet. Dessa beslut kommer där-
med att följa föreskriften i tredje stycket i förevarande paragraf, där det
stadgas att annat beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen.

15 a §

I denna paragraf regleras tillståndsgivningen beträffande utläggande av
undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln utanför terri-
torialgränsen. Denna tillståndsgivning måste hålla sig inom ramen för
konventionens artikel 79. Därför kan man inte vägra någon att över-
huvudtaget lägga ut undervattenskablar eller rörledningar. Däremot kan
tillstånd vägras att genomföra utläggandet på en viss angiven plats, som
sökanden har ansökt om, i fall ett sådant utläggande skulle hota de intres-
sen som skall skyddas enligt andra stycket.

Enligt första stycket prövas frågan om tillstånd av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer. Eftersom ett eller flera andra länder i
de flesta fall kommer att vara inblandade i företag av denna art kommer
som huvudregel regeringen att pröva dessa frågor. Däremot bör ärendena
lämpligen beredas av en myndighet under regeringen.

Det kan också tänkas situationer då svenskt territorium inte berörs,
nämligen då en kabel eller ledning skall dras mellan två andra länder över
den svenska kontinentalsockeln. Även i dessa fall bör frågan beredas av
en myndighet under regeringen och avgöras av regeringen.

Prop. 1995/96:140

184

I andra stycket anges de villkor som skall förenas med ett tillstånd. De Prop. 1995/96:140
villkor som där anges är de villkor, som en kuststat enligt konventionens
artikel 79 har rätt att ställa upp vid utläggande av undervattenskablar och
rörledningar på kontinentalsockeln. Detta innebär att andra typer av
villkor inte far förenas med tillståndet.

I tredje stycket anges att sträckningen av en rörledning uttryckligen
skall anges i ett tillståndsbeslut. Bestämmelsen baserar sig på stadgandet
i konventionens artikel 79.3 där det sägs att kuststaten skall godkänna
sträckningen av en rörledning på kontinentalsockeln. Någon motsvarande
bestämmelse finns inte beträffande utläggande av undervattenskablar. I ett
sådant ärende måste naturligtvis sökanden ange kabelns sträckning för att
tillståndsmyndigheten skall kunna bestämma de villkor som behövs eller
eventuellt motsätta sig den föreslagna sträckningen men något uttryckligt
godkännande av sträckningen blir här inte aktuellt.

15 b §

Innebörden av denna paragraf är att utläggande av undervattenskablar och
rörledningar som sker i syfte att utforska kontinentalsockeln eller utvinna
dess naturtillgångar inte prövas enligt 15 a § utan i stället enligt 3 § och
därpå följande paragrafer. Bestämmelsen baserar sig på stadgandet i kon-
ventionens artikel 79.4.

15 c §

Frågor om tillsyn regleras i 8 §. Den tillsynen avser dock verksamhet som
består i utforskning av kontinentalsockeln och utvinning av dess naturtill-
gångar. Enligt 2 § kontinentalsockelförordningen (1966:315) utövas denna
tillsyn av Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Förevarande paragraf reglerar tillsynen över 15 a § och villkor som har
meddelats med stöd av den paragrafen. Dessa bestämmelser avser verk-
samhet som skiljer sig från övrig verksamhet som regleras i lagen. Den
lämpligaste tillsynsmyndigheten i detta fall är därför inte SGU. I stället
bör Kustbevakningen utses till tillsynsmyndighet. Kustbevakningen har för
övrigt, enligt förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon, till-
synsansvaret över marinvetenskaplig forskning i den ekonomiska zonen.

185

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1154) om prOp. 1995/96:140
förbud mot dumpning av avfall i vatten

Paragrafen är ny. Den knyter sakligt an till påfölj dsbegränsningen i
konventionens artikel 230. En hänvisning görs därför till den föreslagna
lagen om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa
brott begångna på utländska fartyg.

186

7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88) med prOp. 1995/96:140
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter
och kommunikationer

Regeringen har i sjötrafikförordningen (1986:300) meddelat föreskrifter
om bl.a. sjötrafiken och säkerhetsanordningar för sjöfarten inom Sveriges
sjöterritorium. Regeringens bemyndigande grundas på 1 § lagen (1975:
88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer (bemyndigandelagen). För att kunna uppfylla konven-
tionen i dessa delar måste vissa av bestämmelserna i sjötrafikförordningen
göras tillämpliga även i den ekonomiska zonen.

För att möjliggöra för regeringen att utvidga sjötrafikförordningens
tillämplighet till den ekonomiska zonen krävs en ändring i bemyndi-
gandelagen. I 1 § första stycket 6 har därför den ekonomiska zonen in-
förts vid sidan av Sveriges sjöterritorium när det gäller regeringens rätt att
meddela vissa föreskrifter för sjötrafiken.

187

7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall

Prop. 1995/96:140

Enligt vissa bestämmelser i havsrättskonventionen ges Internationella
havsbottenmyndigheten och dess personal m.fl. samt Internationella havs-
rättsdomstolen och dess ledamöter privilegier och immunitet. En anslut-
ning till konventionen förutsätter därför en ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall.

Till lagens bilaga fogas två nya punkter, 49 och 50, som avser Inter-
nationella havsbottenmyndigheten och dess personal samt Internationella
havsrättsdomstolen och dess ledamöter (se avsnitt 6.10).

188

7.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om prop. 1995/96:140
åtgärder mot vattenförorening från fartyg

1 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 1 och 3 §§

Ändringarna innebär att lagens bestämmelser görs tillämpliga även på sjö-
fartens utsläpp till luften, detta för att uppfylla kraven i artikel 212 i kon-
ventionen. Regeringen avser att följa upp denna utvidgning av lagens till-
lämpningsområde med motsvarande ändringar i förordningen (1980:789)
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

6 kap. 2 §

I ett nytt andra stycke har införts en bestämmelse om att ett utländskt
fartyg som befinner sig i Sveriges territorialhav och där gjort sig skyldigt
till ett förbjudet utsläpp far inspekteras endast om det föreligger klara skäl
att anta att ett utsläpp skett. Bestämmelsen ansluter till artikel 220.2 i
konventionen och omfattar, liksom bestämmelsen i 6 kap. 2 a §, utsläpp
såväl i vattnet som till luften.

I tredje stycket har ett förtydligande gjorts vad gäller hänvisningen till

6 kap. 2 a §.

Ändringen i sista stycket innebär att det vid en inspektion skall kontrol-
leras att fartyget uppfyller vad som krävs för att förebygga inte bara
vattenföroreningar utan även luftföroreningar.

7 kap. 1-3 §§ och 5 §

Även dessa ändringar följer av konventionens artikel 212 och innebär att
bestämmelserna blir tillämpliga på luftföroreningar.

10 kap. 9 §

Som redogjorts för ovan under avsnitt 6.3 föreslås att en särskild lag med
bestämmelser om begränsning av svensk lags tillämplighet i enlighet med
artikel 230 i konventionen införs. En hänvisning till denna lag har införts
i en ny paragraf i 10 kap.

189

7.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.

Prop. 1995/96:140

2 kap. 4 §

Ändringen innebär att den som finner fornfynd eller skeppsvrak som är
fomlämning på havsbottnen inom det område som regleras i konven-
tionens del XI inte förvärvar äganderätten till den. Sådana föremål skall
enligt konventionens artikel 149 bevaras eller överlåtas till förmån för
hela mänskligheten. Särskild hänsyn skall därvid tas till den företrädesrätt
som tillkommer ursprungsstaten, ursprungslandet eller den stat där
föremålet har sitt kulturella eller historiska och arkeologiska ursprung. Det
föreskrivs i paragrafen att fornfyndet eller skeppsvraket tillfaller staten om
det bärgats av svenskt fartyg eller förts till Sverige. Staten far bedöma
vem som enligt konventionen är berättigad till fornfyndet eller skepps-
vraket.

2 kap. 17 §

Ändringen innebär att paragrafen även omfattar skeppsvrak som är fast
fomlämning.

190

7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om prOp. 1995/96:140
Sveriges ekonomiska zon

10 §

I denna paragraf anges att den reglering som följer av denna lag inte
innefattar någon inskränkning i de rättigheter som följer av folkrätten.
Bland dessa rättigheter nämndes tidigare rätten till utplacering av kablar
och rörledningar i den ekonomiska zonen. Då denna rättighet nu följer av
konventionen och uttryckligen regleras i lagen (1966:314) om kontinen-
talsockeln genom det föreslagna införandet av 15 a - 15 c §§, har denna
rättighet tagits bort från denna paragraf.

191

7.12 Förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)

41 §

I paragrafen infors ett nytt första stycke i vilket det föreskrivs att den som
i Sveriges ekonomiska zon begår brott enligt 37 eller 40 § döms till böter.
Ändringen är en följd av att konventionens artikel 73 inte tillåter fängelse
för gärningar begångna i den ekonomiska zonen.

Det nya andra stycket motsvarar i huvudsak det nuvarande första
stycket. Den ändrade lydelsen innebär att bestämmelsen i fortsättningen
endast reglerar hur böter bestäms vid otillåten trålning. Vilka slags påfölj-
der som kan komma i fråga, bötesstraff eller fängelsestraff, bestäms enligt
37 eller 40 §, i den mån den särskilda bestämmelsen i första stycket om
påföljd för brott i den ekonomiska zonen inte är tillämplig.

Prop. 1995/96:140

192

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad
gäller vissa brott begångna på främmande fartyg

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag föreskrivs med anledning av Förenta nationernas
havsrättskonvention av den 10 december 1982 vissa begränsningar i fråga
om tillämpningen av svensk lag.

2 § Om ett brott mot bestämmelser i svensk lag om förebyggande,
begränsning och kontroll av förorening av den marina miljön begås på ett
fartyg registrerat i en främmande stat när detta befinner sig bortom
svenskt inre vatten, far inte dömas till strängare straff än böter.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller dock inte allvarliga och
uppsåtliga gärningar avseende förorening i territorialhavet.

3 § Påföljd för brott som avses i 2 § far endast ådömas om den
misstänkte häktats eller fått del av åtal för brottet inom tre år från det att
brottet begicks.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den

193

13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

Förslag till lag om skydd för undervattenskablar och
undervattensrörledningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser till skydd för undervattenskablar
och undervattensrörledningar, vilka finns i det fria havet eller i den
ekonomiska zonen tillhörig en stat som har tillträtt Förenta nationernas
havsrättskonvention av den 10 december 1982.

2 § Den som äger en sådan kabel eller rörledning som avses i 1 § skall
ersätta reparationskostnaden, om han eller någon annan vid utplacering
eller reparation av kabeln eller rörledningen har orsakat brott eller skada
på någon annans kabel eller rörledning.

Kabelns eller rörledningens ägare är ersättningsskyldig enligt första
stycket, även om han inte är vållande till skadan.

3 § Om en fartygsägare visar att han har offrat ett ankare, ett nät eller
ett annat fiskeredskap i syfte att undvika skada på en sådan kabel eller
rörledning som avses i 1 § har han rätt till ersättning av kabelns eller
rörledningens ägare för det som han har offrat.

Rätten till ersättning gäller dock endast under förutsättning att
fartygsägaren på förhand har vidtagit alla rimliga försiktighetsåtgärder.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den

194

Förslag till lag om verkställighet av domar och beslut av den
internationella havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister

Härigenom föreskrivs följande.

Dom eller beslut, som har meddelats av den internationella havsrätts-
domstolens avdelning för havsbottentvister, verkställs som en svensk
domstols lagakrafitägande dom.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den

195

Förslag till lag om angränsande zon

Härigenom föreskrivs följande

1 § Sveriges angränsande zon omfattar följande havsområde utanför
Sveriges sjöterritorium:1

2 § Lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring och
hälsovård skall tillämpas inom den angränsande zonen enligt vad som
föreskrivs särskilt.

3 § I lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon finns bestäm-
melser om den ekonomiska zonen. Den angränsande zonen påverkar inte
den ekonomiska zonen och den reglering som gäller för denna.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den

196

Härefter anges koordinater

Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
skall införas tre nya paragrafer, 15 a - 15 c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 a §

För utläggande av undervattens-
kablar och rörledningar på kon-
tinentalsockeln utanför territo-
rialgränsen krävs tillstånd av
regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Ett tillstånd skall förenas med
de villkor som behövs för att

1. möjliggöra utforskning av
kontinentalsockeln och utvinning
av dess naturtillgångar,

2. förhindra, begränsa och
kontrollera föroreningar från
rörledningar, och

3.  skydda möjligheten att
använda och reparera redan
befintliga undervattenskablar och
rörledningar.

Om tillståndet avser utläggande
av rörledningar skall i beslutet
anges den sträckning av rörled-
ningen på kontinentalsockeln som
tillståndet avser.

15 b §

Bestämmelserna i 15 a § gäller
inte vid utläggande av undervat-
tenskablar och rörledningar i
syfte att utforska kontinentalsoc-
keln eller utvinna dess naturtill-
gångar.

15 c §

Tillsynen över efterlevnaden av
15 a § och villkor som har med-
delats med stöd av den paragra-
fen utövas av den myndighet som

197

regeringen bestämmer. Tillsyns-
myndigheten får meddela de fö-
relägganden som behövs för att
15 a § och villkor som har med-
delats med stöd av den paragra-
fen skall efterlevas.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den

198

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Om brott som enligt denna lag
har begåtts utanför svenskt inre
vatten på ett fartyg som är
registrerat i en främmande stat
finns särskilda bestämmelser i
lagen (1996:000) om begräns-
ning av tillämpningen av svensk
lag vad gäller vissa brott be-
gångna på främmande fartyg.

Denna lag träder i kraft den

199

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer

Härigenom föreskrivs att 1 § i lagen (1975:88) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer1
skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

1. befordran i spårbunden trafik
som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik
som ombesörjes av järnvägsföre-
tag till komplettering av eller
som ersättning för järn vägsbe-
fordran som avses under 1,

4. postbefordran,

5.  rätt att driva sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium med
utländskt fartyg,

6.  trafikregler, sjövägmärken
eller säkerhetsanordningar för
sjötrafiken inom Sveriges sjö-
territorium eller för sjötrafiken
med svenska fartyg, sjöflygplan
och svävare utanför Sveriges sjö-
territorium,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

9.  fordons beskaffenhet och
utrustning,

10.   registrering eller annan
kontroll av fordon,

Föreslagen lydelse

§2

1. befordran i spårbunden trafik
som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik
som ombesörjes av järnvägsföre-
tag till komplettering av eller
som ersättning för järn vägsbe-
fordran som avses under 1,

4. postbefordran,

5.  rätt att driva sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium med
utländskt fartyg,

6.   trafikregler, sjövägmärken
eller säkerhetsanordningar för
sjötrafiken inom Sveriges sjö-
territorium och ekonomiska zon
eller för sjötrafiken med svenska
fartyg, sjöflygplan och svävare
utanför detta område,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

9.  fordons beskaffenhet och
utrustning,

10.   registrering eller annan
kontroll av fordon,

1 Lagen omtryckt 1978:233.

2 Senaste lydelse 1993:605.

200

11. skyldighet for kommunerna
att tillhandahålla föreskrifter och
andra uppgifter som rör förhål-
landena i trafiken,

11. skyldighet för kommunerna Prop. 1995/96:140
att tillhandahålla föreskrifter och Bilaga 1
andra uppgifter som rör förhål-

landena i trafiken,

12. riksfardtjänst,

12. riksfardtjänst,

13. tillstånd att bruka svävare,

13. tillstånd att bruka svävare,

14. kör- och vilotider vid väg-
transporter samt förbud mot vissa
typer av beräkningar av lön till
förare vid sådana transporter,

15. användning av vattenskotrar
eller annan liknande vatten-
farkost.

14. kör- och vilotider vid väg-
transporter samt förbud mot vissa
typer av beräkningar av lön till
förare vid sådana transporter,

15. användning av vattenskotrar
eller annan liknande vatten-
farkost.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för
granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 9,
10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om
avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och
avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den

201

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och Prop. 1995/96:140
privilegier i vissa fall                                                        Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.

Bilaga2

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande

Tillämplig
internationell
överenskommelse

Internationella
organ

Fysiska personer

49 Internationella
havsbottenmyndig-
heten

Företrädare för
Konventionsparter
som deltar i möten
med Församlingen,
Rådet, eller För-
samlingens eller
Rådets organ samt
Generalsekreteraren
och Myndighetens
personal

Förenta nationer-
nas havsrättskon-
vention av den 10
december 1982,
artiklarna 176-185
och bilaga IV
artikel 13

50 Internationella
havsrättsdomstolen
i Hamburg

Domstolens
ledamöter

Förenta nationer-
nas havsrättskon-
vention av den 10
december 1982,
bilaga VI artikel 10

Denna lag träder i kraft den

' Lagen omtryckt 1994:717.

2 Senaste lydelse....

202

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg'

dels att rubriken till lagen, 1 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 1 och 3 §§, 6 kap.
2 §, 7 kap. 1-3 och 5 §§, samt rubriken till 7 kap. lagen skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 9 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg

Föreslagen lydelse

Lag (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg

I denna lag finns bestämmelser
om förbud mot vattenföro-
reningar från fartyg, mottagning
av skadliga ämnen från fartyg,
fartygs konstruktion samt tillsyn
och andra åtgärder för att
förebygga eller begränsa vatten-
föroreningar från fartyg.

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser
om förbud mot förorening från
fartyg, mottagning av skadliga
ämnen från fartyg, fartygs konst-
ruktion samt tillsyn och andra
åtgärder för att förebygga eller
begränsa förorening från fartyg.

Nuvarande lydelse

I lagen används beteckningar som har följande betydelse.

Beteckning

Östersjöområdet

Fartyg

Betydelse

Allt vattenområde i den egentliga
Östersjön med Bottniska viken,
Finska viken och inloppet till
Östersjön upp till latitudparal-
lellen genom Skagen i Skagerack
vid 57o 44,8'nord

Fartyg, s vävare, fasta eller
flytande plattformar samt andra
flytande anordningar som an-
vänds till sjöss

203

Lagen omtryckt 1983:463.

Skadligt ämne

Olja och andra ämnen som, om Prop. 1995/96:140
de kommer ut i havet eller något Bilaga 1
annat vattenområde, kan innebära
risker för människors hälsa, vara
skadliga för den marina faunan
eller floran, skada skönhets- eller
rekreationsvärden eller störa
annat rättmätigt utnyttjande av
havet eller andra vattenområden

Utsläpp

Varje utsläpp i havet eller andra
vattenområden, såsom utström-
ning, kvittblivning, spill, läckage,
utpumpning, utspridning eller
uttömning

Föreslagen lydelse

2 §

I lagen används beteckningar som har följande betydelse.

Beteckning

Betydelse

Östersjöområdet

Allt vattenområde i den egentliga
Östersjön med Bottniska viken,
Finska viken och inloppet till
Östersjön upp till latitudparal-
lellen genom Skagen i Skagerack
vid 57o 44,8'nord

Fartyg

Fartyg, svävare, fasta eller
flytande plattformar samt andra
flytande anordningar som an-
vänds till sjöss

Skadligt ämne

Olja och andra ämnen som, om
de kommer ut i havet, i något
annat vattenområde eller i luften,
kan innebära risker för männi-
skors hälsa, vara skadliga för den
marina faunan eller floran, skada
skönhets- eller rekreationsvärden
eller störa annat rättmätigt utnytt-
jande av havet eller andra vatten-
områden

Utsläpp

Varje utsläpp i havet, i andra
vattenområden eller i luften,                 204

såsom utströmning, kvittblivning,

Nuvarande lydelse

spill, läckage, utpumpning, ut- Prop. 1995/96:140
spridning eller uttömning         Bilaga 1

Föreslagen lydelse

4 kap.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om fartygs konstruk-
tion, utrustning och drift för att
förebygga eller begränsa vatten-
föroreningar och om certifikat
som visar att sådana föreskrifter
är uppfyllda.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om hur skadliga
ämnen som transporteras till
sjöss i förpackad form eller i
fraktcontainrar eller på liknande
sätt skall hanteras för att vatten-
föroreningar skall förebyggas
eller begränsas.

§

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om fartygs konstruk-
tion, utrustning och drift för att
förebygga eller begränsa föro-
rening och om certifikat som
visar att sådana föreskrifter är
uppfyllda.

§

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om hur skadliga
ämnen som transporteras till
sjöss i förpackad form eller i
fraktcontainrar eller på liknande
sätt skall hanteras för att
förorening skall förebyggas eller
begränsas.

6 kap.

2 §2

Fartyg skall undergå inspektion när en tillsynsmyndighet som avses i 5
§ anser att det behövs.

Inspektion av ett utländskt fartyg
som befinner sig i Sveriges terri-
torialhav får vidtas då det är
uppenbart att det skett ett förbju-
det utsläpp från fartyget i terri-
torialhavet.

Om utsläpp har skett från ett fartyg som befinner sig i Sveriges
ekonomiska zon, gäller i fråga om rätt att företa inspektion vad som
föreskrivs i 2 a §.

2 Senaste lydelse 1992:1143.

205

Vid inspektion skall kontrolleras
att fartyget och dess utrustning
och driftförhållanden uppfyller
kraven på ett fullgott skydd mot
vattenföroreningar.

7 kap. Särskilda åtgärder mot
vattenförorening

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser får
föreskriva sådana begränsningar
av eller förbud mot trafik i
farvatten inom Sveriges sjöterri-
torium och ekonomiska zon som
behövs för att förebygga vatten-
föroreningar.

Vid inspektion skall kontrolleras
att fartyget och dess utrustning
och driftförhållanden är sådana
som behövs för att förebygga
förorening.

7 kap. Särskilda åtgärder mot
förorening

§3

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser får
föreskriva sådana begränsningar
av eller förbud mot trafik i
farvatten inom Sveriges sjöterri-
torium och ekonomiska zon som
behövs för att förebygga föro-
rening.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
sådana föreskrifter om läktring
av skadliga ämnen inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska
zon som behövs för att förebygga
vattenföroreningar. Föreskrifter-
na får avse förbud mot läktring
inom vissa områden.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
sådana föreskrifter om läktring
av skadliga ämnen inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska
zon som behövs för att förebygga
förorening. Föreskrifterna far
avse förbud mot läktring inom
vissa områden.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om skyldighet

1. att rapportera vatten-
föroreningar och händelser som
innebär risk för sådana föro-
reningar,

§

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om skyldighet

1. att rapportera utsläpp av
skadliga ämnen och händelser
som innebär risk för förorening,

3 Senaste lydelse 1992:1143.

4 Senaste lydelse 1992:1143.

206

2. att lämna sådana uppgifter om
fartyg och fartygs last som
behövs för att förebygga eller
bekämpa vattenföroreningar.

Sker utsläpp av olja eller något
annat skadligt ämne från fartyg i
strid mot gällande bestämmelser
eller kan det skäligen befaras att
så kommer att ske och finns det
grundad anledning att anta att
svenskt territorium eller svenska
intressen i övrigt kan skadas
härigenom i avsevärd mån, far
sjöfartsverket och annan myndig-
het som regeringen utser meddela
de förbud och förelägganden,
som är nödvändiga för att
förebygga eller begränsa vatten-
förorening, såsom

1. förbud mot fartygets avgång
eller vidare resa,

2.  förbud att påbörja eller
fortsätta lastning, lossning, läkt-
ring eller bunkring,

3.  förbud att använda viss
utrustning,

4. föreläggande att fartyget skall
följa en viss färdväg,

5. föreläggande att fartyget skall
anlöpa eller avgå från en viss
hamn eller annan uppehållsplats,

6.  föreläggande i fråga om
fartygets framförande eller drift,

7. föreläggande att läktra olja
eller annat skadligt ämne.

2. att lämna sådana uppgifter om
fartyg och fartygs last som
behövs för att förebygga eller
bekämpa utsläpp av skadliga
ämnen.

§

Sker utsläpp av olja eller något
annat skadligt ämne från ett
fartyg i strid mot gällande
bestämmelser eller kan det
skäligen befaras att så kommer
att ske och finns det grundad
anledning att anta att svenskt
territorium, svenskt luftrum eller
svenska intressen i övrigt kan
skadas härigenom i avsevärd
mån, far Sjöfartsverket och annan
myndighet som regeringen utser
meddela de förbud och före-
lägganden, som är nödvändiga
för att förebygga eller begränsa
förorening, såsom

1. förbud mot fartygets avgång
eller vidare resa,

2.  förbud att påbörja eller
fortsätta lastning, lossning, läkt-
ring eller bunkring,

3.  förbud att använda viss
utrustning,

4. föreläggande att fartyget skall
följa en viss färdväg,

5. föreläggande att fartyget skall
anlöpa eller avgå från en viss
hamn eller annan uppehållsplats,

6.  föreläggande i fråga om
fartygets framförande eller drift,

7. föreläggande att läktra olja
eller annat skadligt ämne.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

207

10 kap.

Om brott enligt denna lag som
har begåtts utanför svenskt inre
vatten på ett fartyg som är
registrerat i en främmande stat
finns särskilda bestämmelser i
lagen (1996:000) om begräns-
ning av tillämpningen av svensk
lag vad gäller vissa brott
begångna på främmande fartyg.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den

208

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Sådant fornfynd som avses i

3 § 1 tillfaller staten.

Sådant fornfynd som avses i

3 § 2 tillfaller upphittaren. Han
är dock skyldig att erbjuda staten
att få lösa in det mot betalning
(hembud)

1. om fornfyndet innehåller
föremål som helt eller delvis
består av guld, silver, koppar,
brons eller annan legering med
koppar eller

2. om fornfyndet består av två
eller flera föremål, som kan antas
ha blivit nedlagda tillsammans.

Föreslagen lydelse

4 §

Sådant fornfynd som avses i

3 § 1 tillfaller staten.

Sådant fornfynd som avses i

3 § 2 tillfaller upphittaren. Han
är dock skyldig att erbjuda staten
att få lösa in det mot betalning
(hembud)

1.  om fornfyndet innehåller
föremål som helt eller delvis
består av guld, silver, koppar,
brons eller annan legering med
koppar eller

2. om fornfyndet består av två
eller flera föremål, som kan antas
ha blivit nedlagda tillsammans.

Fornfynd som görs på den
djupa havsbotten och dennas
underlag utanför gränserna för
nationell jurisdiktion tillfaller
staten.

Denna lag träder i kraft den

209

14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges
ekonomiska zon

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 9 och 10 §§ lagen (1992:1140) om Sveriges
ekonomiska zon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Marinvetenskaplig forskning far
inte bedrivas i den ekonomiska
zonen av utländska medborgare
utan tillstånd av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer. Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer far föreskriva att en
ansökan om tillstånd skall
ersättas av en anmälan eller att
varken tillstånd eller anmälan
behövs.

Tillstånd far begränsas till viss tid
återkallelse av tillstånd och rätt till
som sägs i 8 §.

§

Marinvetenskaplig forskning får
inte bedrivas i Sveriges sjöterri-
torium eller i Sveriges ekono-
miska zon av utländska medbor-
gare utan tillstånd av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer. Regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer far föreskriva
att en ansökan om tillstånd skall
ersättas av en anmälan eller att
varken tillstånd eller anmälan
behövs.

och förenas med villkor. I fråga om
ersättning i ett sådant fall gäller vad

Denna lag samt de föreskrifter
och villkor som meddelas med
stöd av lagen skall inte innefatta
någon inskränkning av de enligt
folkrätten gällande rättigheterna
till fri sjöfart i den ekonomiska
zonen, till överflygning av zonen
och till utplacering av kablar och
rörledningar i zonen och inte
heller av några andra rättigheter
som följer av allmänt erkända
folkrättsliga grundsatser.

10 §

Denna lag samt de föreskrifter
och villkor som meddelas med
stöd av lagen skall inte innefatta
någon inskränkning av de enligt
folkrätten gällande rättigheterna
till fri sjöfart i den ekonomiska
zonen och till överflygning av
zonen och inte heller av några
andra rättigheter som följer av
allmänt erkända folkrättsliga
grundsatser.

Denna lag träder i kraft den

210

Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)

Härigenom föreskrivs att 41 § fiskelagen (1993:787) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

41

Prop. 1995/96:140

Bilaga 1

Den som begår brott enligt 37
eller 40 § genom att bedriva ett
otillåtet trålfiske, döms till böter,
lägst ettusen kronor och högst ett
krontal som motsvarar etthundra
gånger antalet hästkrafter (DIN)
i motorn på det fiskefartyg som
använts för bogsering av trålen,
eller till fängelse i högst sex
månader.

Föreslagen lydelse

§

Den som i Sveriges ekonomiska
zon begår brott enligt 37 eller
40 § döms till böter.

Om någon har begått brott enligt
37 eller 40 § genom att bedriva
otillåtet trålfiske döms, om inte
påföljden bestäms till fängelse,
till böter, lägst ettusen kronor
och högst ett krontal som
motsvarar etthundra gånger
antalet hästkrafter (DIN) i
motorn på det fiskefartyg som
använts för bogsering av trålen.

Denna lag träder i kraft den

211

Sammanställning av remissyttranden över
promemoria 1995-10-15 Sveriges tillträde till
Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10
december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om
tillämpningen av konventionens del XI

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

Innehållsförteckning

1. Förteckning över remissinstanserna

2. Allmänt

3. Den lagtekniska lösningen

4. Säkerhetspolitiska synpunkter

5. Angränsande zon

6. Marinvetenskaplig forskning

7. Kulturminnen

8. Skydd för undervattenskablar och

undervattensrörledningar

9. Straffrättsliga bestämmelser avseende
fiskeområdet

10. Straffrättsliga bestämmelser avseende
miljöområdet

1 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Hovrätten för
västra Sverige, Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslem,
Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Gotlands tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,
Kalmar tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Kommerskollegium, Försvarets
forskningsanstalt, Försvarsmakten, Gotlands militärkommando, Kungliga
Örlogsmannasällskapet, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Över-
styrelsen för civil beredskap, Luftfartsverket, Sjöfartsverket. Generaltull-
styrelsen, Riksskatteverket, Göteborgs universitet, Lunds universitet,
Institutet för sjörätt och annan transporträtt, Stockholms universitet,
Uppsala universitet, Fiskeriverket, Kristinebergs marina forskningsstation,
Statens invandrarverk, Statens sjöhistoriska museum, Riksantikvarie-
ämbetet, Sveriges geologiska undersökning, Länsstyrelsen Gotlands län,
Länsstyrelsen Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Statens naturvårdsverk, Naturvetenskapliga forskningsrådet, Ingenjörs
Vetenskaps Akademien, Oljeprospektering AB, Sjöassuradöremas före-
ning, Svenska Maskinbefalsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Sveri-
ges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund samt Sveriges Redare-
förening.

212

2 Allmänt

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig, har tillstyrkt att Sverige ratifi-
cerar 1982 års havsrättskonvention och 1994 års tillämpningsavtal.

2.1 Hovrätten för västra Sverige: Från de synpunkter hovrätten har att
beakta finner hovrätten inget att erinra mot vad som anförts i prome-
morian om ratifikation av 1982 års havsrättskonvention och 1994 års avtal
om tillämpning av konventionens del XI. Hovrätten anser heller inte att
det finns anledning till erinran mot de framlagda förslagen till lag-
ändringar för att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen.

2.2 Svea hovrätt: Hovrätten har inriktat sin granskning främst på frågan
om de lagstiftningsbehov som en svensk ratifikation av havsrättskonven-
tionen och tillämpningsavtalet ger upphov till. Med reservation för att den
korta remisstiden inte medgett någon mer ingående granskning, lämnar
Hovrätten de remitterade förslagen utan erinran.

2.3 Justitiekanslern: Sverige undertecknade havsrättskonventionen redan
år 1982 och den nu föreslagna ratificeringen av den ligger väl i linje med
den positiva inställning till och det aktiva engagemang för ett globalt
ikraftträdande av konventionen som Sverige visat under åren (Prome-
morian s. 69 f.). Justitiekanslern har således ingen erinran mot förslaget
att konventionen nu bör ratificeras.

2.4 Göteborgs tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker en ratifikation av konven-
tionen och avtalet. Mot den föreslagna följdlagstiftningen finns - med de
påpekanden som görs nedan - inget att erinra. (Påpekandena, som avser
konventionens artikel 94 st. 7, undersökningsskyldighet vid sjöolyckor,
samt artikel 220, kontroll av reglernas efterlevnad genom kuststater, har
tillgodosetts i lagrådspromemorian).

2.5 Kustbevakningen: Kustbevakningen tillstyrker att Sverige tillträder
FN:s havsrättskonvention samt 1994 års avtal om tillämpningen av kon-
ventionens del XI eftersom avtalet synes utgöra en grundläggande förut-
sättning för en mer allomfattande ratificering av konventionen.

2.6 Sjöfartsverket: Sjöfartsverket tillstyrker att Sverige tillträder FN:s
havsrättskonvention och 1994 års avtal om tillämpningen av konventio-
nens del XI. Verket tillstyrker även de lagförslag som finns med i prome-
morian.

2.7 Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet:
Konventionen har i förening med avtalet den 28 juli 1994 vunnit allmän
acceptans. Fakulteten tillstyrker ratifikation.

2.8 Institutet för sjörätt och annan transporträtt: Konventionen ligger
redan till grund för åtskillig lagstiftning i svensk rätt och den har i
förening med avtalet den 28 juli 1994 vunnit allmän acceptans. Det är för

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

213

Institutet klart att det på nuvarande stadium inte finns någon annan rimlig
väg än ratifikation av konventionen. Institutet tillstyrker ratifikation.

2.9 Stockholms universitet: Fakultetsnämnden kan inledningsvis konsta-
tera att havsrättskonventionen är ett av de viktigaste folkrättsliga doku-
ment som hittills har utarbetats av FN. Sverige har intagit en aktiv roll
under hela arbetet med forhandling och antagande av konventionen sedan
1974 och nästan alla frågor av nationellt intresse för Sverige har vunnit
gehör i detta dokument. Även Del XI av konventionen, som var den
största stötestenen för stora industriländers anslutning, har numera ändrats
genom avtalet från den 28 juli 1994. Konventionstexten har således i sin
helhet blivit godtagbar och är därmed inte något hinder för ratifikation.
Den korta remisstiden tillåter dessvärre inte någon grundlig undersökning
av den svenska översättningen av konventionen. Ett konkret fall är dock
”International Tribunal for the Law of the Sea”, som har översatts till
Internationella havsrättsdomstolen. Med tanke på den begränsade kompe-
tensen hos denna instans inom ett speciellt område, är det korrekt att an-
vända ordet ”Tribunal” i stället för ”Domstol” även på svenska.

2.10 Uppsala universitet: Fakultetsnämnden tillstyrker arbetsgruppens
förslag att Sverige bör ratificera 1982 års havsrättskonvention och 1994
års tillämpningsavtal rörande konventionens Del XI, liksom att Sverige
bör utnyttja den möjlighet som havsrättskonventionen ger att inrätta en
s.k. angränsande zon. En anslutning till havsrättskonventionen innebär att
Sverige på ett antal punkter måste modifiera, precisera och komplettera
existerande lagstiftning så att denna är förenlig med de folkrättsliga för-
pliktelser Sverige som stat ikläder sig. Arbetsgruppens förslag till lös-
ningar härvidlag förefaller i huvudsak ändamålsenliga. Trots redaktionella
invändningar finner fakultetsnämnden att promemorian är väldisponerad
och informativ och utgör en god grund för en kommande propositionstext.

2.11 Fiskeriverket: Fiskeriverket tillstyrker att havsrättskonventionen rati-
ficeras med anledning av dess numera mycket stora och viktiga betydelse
för beståndsvården och förvaltningen av de levande tillgångarna, både i
omgivande havsområden och i världen i övrigt. Konventionen utgör vidare
grunden för senare kompletteringar av det internationella regelverket, inte
minst konventionen om vandrande- och gränsöverskridande fiskebestånd.

2.12 Länsstyrelsen Gotlands län: Om den breda tillämpning som enligt
uttalande i departementets promemoria kommer till stånd, uppnås en inter-
nationell, i det närmaste heltäckande reglering av det fredliga utnyttjandet
av haven till gagn för alla stater. Det finns all anledning att ställa sig
positiv till en sådan utveckling. Eftersom konventionen inte medger reser-
vationer mot enskilda artiklar saknas anledning att närmare kommentera
artiklar lösryckta ur sitt sammanhang. Inte heller de föreslagna följd-
ändringarna i viss till konventionen anknytande nationell lagstiftning ger
Länsstyrelsen anledning till erinringar.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

214

2.13 Länsstyrelsen i Stockholms län: I innanhavet Östersjön - med dess
många kuststater - är det av särskild betydelse att utöver existerande folk-
rättsliga överenskommelser mellan enskilda stater nu i konventionsform
fa till stånd en övergripande balans mellan å ena sidan de nationella beho-
ven av utnyttjande och kontroll av kustnära vatten och å andra sidan det
allmänna intresset att utan onödiga begränsningar utnyttja det fria havet.
Länsstyrelsen välkomnar att en i stort sett heltäckande folkrättslig regim
för havsrätten nu föreligger för ratificering. Av särskild vikt är också en-
ligt Länsstyrelsens uppfattning att ett system för konfliktlösning nu etable-
ras.

2.14 Naturvårdsverket: Naturvårdsverket delar promemorians uppfatt-
ning att havsrättskonventionen numera far anses utgöra ett folkrättsligt
accepterat övergripande regelverk i fråga om det marina miljöskyddet.
Naturvårdsverket tillstyrker att Sverige ratificerar havsrättskonventionen.

2.15 Sjöassuradörerna: Utan att kommentera det materiella innehållet i
konventionen och avtalet har Sjöassuradöremas förening inga erinringar
emot att konventionen och avtalet ratificeras av Sverige.

2.16 Svenska Sjöfolksförbundet: Förbundet ser det som mycket positivt
att Sverige tar initiativet till att ratificera Förenta nationernas havsrätts-
konvention. Vidare framgår i det nya lagförslaget att den tidigare bestäm-
melsen om vattenförorening har ändrats till förorening och täcker då även
in luftföroreningar.

2.17 Sveriges Advokatsamfund: Samfundet förordar självfallet en
lösning varigenom utnyttjandet av främst havs- men också luftresurser
underkastas en övergripande, rättsligen bindande reglering till långsiktigt
skydd för miljö och natur. Det synes därför önskvärt att Sverige om
möjligt gör sin ratifikation beroende av att framför allt de ekonomiskt
betydande kuststaterna också för sin del genomför samma reglering. Detta
torde också vara en förutsättning för att regleringen skall bli effektiv och
ekonomiskt acceptabel för de stater som ansluter sig. Samfundet menar
därför att Sverige bör ratificera om i vart fall EU, USA och Japan
ratificerar. Skulle sådan enighet inte uppnås bör ratifikationsfrågan över-
vägas ytterligare.

3 Den lagtekniska lösningen

3.1 Åklagarmyndigheten i Karlskrona: Ämnet är svårgripbart och för
den enskilde åklagaren - särskilt i jour- och beredskapssammanhang -
mycket svårhanterligt, varför det för oss är angeläget att så stor del som
möjligt av konventionstexten i vad avser straff- och processrättsliga frågor
införes i författning. Som framgår av yttrandet innehåller detta även fråge-
ställningar och antaganden, som vi för egen del inte funnit lösningar till.

Artikel 27, straffrättslig jurisdiktion ombord på utländskt fartyg. Vi
delar inte den uppfattning som givits till känna i Utrikesdepartementets

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

215

promemoria att brottsbalkens kap. 2 inte behöver ändras. Emellertid är det
kanske lämpligast att väsentliga delar av artikeln införes i föreslagen ”Lag
om begränsning av tillämpning av svensk lag vad gäller vissa brott
begångna på främmande fartyg” och att hänvisning sker till denna lag i
brottsbalken.

I konventionens svenska översättning bör begreppet ”anhållande” använ-
das endast för det fall det överensstämmer med rättegångsbalkens begrepp
om anhållande. Av konventionstexten framgår att örlogsfartyg eller mili-
tära luftfartyg i vissa fall kan vidtaga myndighetsåtgärder. Dessa åtgärder
ligger utanför åklagarens kompetensområde. Ovan antecknade problem-
ställningar har i olika sammanhang sysselsatt åklagarna. Det är därför syn-
nerligen angeläget att fa utrett ansvarsfördelningen mellan åklagare och
kustbevakning i samband med ingripanden som sker ute till havs.

Domkrets och åklagardistrikt. Då fartyg befinner sig ”inom riket” (inre
vatten och territorialhav) och där begår brott föreligger forum och åkla-
gare beslutar om tvångsmedel. Forum kvarstår när fartyget lämnar riket.
Kvarstår åklagarens beslut om tvångsmedel, dvs. kan t.ex. ett beslut om
anhållande i någons frånvaro eller beslut om beslag verkställas av över-
vakningsmyndighet utom riket vid utövande av rätten till ”hot pursuit”?
Med tolkningen att rättegångsbalken gäller endast inom riket följer att
åklagarens beslut blir utan verkan när fartyget lämnar riket. Förestående
resonemang och frågeställningar leder till åklagarens bestämda krav på att
antingen i de författningar, som gäller i havet utom riket eller i 19 kap.
rättegångsbalken tydliga forumregler införs av samma typ som i fiske-
lagen samt att i författning införes bestämmelser som reglerar åklagarens
behörighet dels i geografiskt hänseende och dels i förhållande till övervak-
ningsmyndigheten i ekonomisk zon resp, i det fria havet.

Artikel 218. Promemorian, kommentar till 218, ger konventionstexten
en vidare tolkning genom att använda verbet vidtaga i stället för inleda.
Enligt vår mening kan detta tolkas som ett fullständigt rättsligt förfarande,
vilket inte torde vara konventionens mening. Inledandet av rättsligt förfa-
rande har tillkommit för att tillgodose flaggstatens eller kuststatens intres-
sen. Endast om ingen av dessa båda stater begär utredningsmaterialet far
hamnstaten fullfölja ett rättsligt förfarande. Viss tveksamhet kan föreligga
beträffande konventionens begrepp ”rättsligt förfarande”. Vedertaget
begrepp enligt svensk rätt torde innebära ett i domstol inlett förfarande.
Eventuellt kan inledande av förundersökning eller motsvarande anses
liktydigt med konventionens ”inleda rättsligt förfarande”. Ett klargörande
är önskvärt.

3.2 Försvarsmakten: Försvarsmakten noterar att frågan om vilka
ändringar i författningar som är nödvändiga för att Sverige skall kunna
vidta erforderliga kontrollåtgärder i angränsande zon är under fortsatt
beredning. Försvarsmakten anser emellertid att behovet av eventuella
ändringar i IKFN och tillträdelseförordningen bör klarläggas innan en
ratifikation av havsrättskonventionen sker. Försvarsmakten anser att det
bör kontrolleras om det finns behov av att ändra/komplettera andra än de
författningar som återfinns i författningsförslagen. Detta mot bakgrund av
att havsrättskonventionen ger Sverige ökade rättigheter som bör kunna

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

216

hävdas i olika konfliktnivåer, och att behov därmed föreligger av att
försvarsmakten kan biträda övriga myndigheter i lägen då deras förmåga
ej är tillräcklig. Försvarsmakten anser att behovet av författningsändringar
avseende bottenfasta, permanenta eller tillfälliga, konstruktioner utöver
kablar och vattenledningar ytterligare bör utredas, bl.a. avseende konst-
gjorda öar, anläggningar och konstruktioner vilka omnämns i konven-
tionens artikel 60.

3.3 Lunds universitet: Som metod för att införliva havsrättskonventionen
med svensk rätt har man valt att ”transformera” vissa delar av denna med
svensk rätt. Valet av metod beror antagligen på att man anser att endast
delar av konventionen har relevans för tillämpningen av svensk rätt och
att konventionen utformas på ett för svensk lagstiftningsmetod avvikande
sätt. Det kan emellertid finnas skäl att inkorporera havsrättskonventionen
med svensk rätt och att göra konventionstexten som sådan som gällande
svensk rätt. Endast härigenom undvikes ev. diskrepanser mellan svensk
rätt och folkrättsliga åtaganden.

3.4 Stockholms universitet: Fakultetsnämnden vill tillägga att en sådan
omfattande text, som i princip reglerar alla tänkbara statsverksamheter på
världshaven, knappast kan ha ett precist och klart juridiskt språk. På
grund av de åtskilliga och varierande intressen, som olika grupper av
stater haft i havsrättsliga frågor, kännetecknas texten ofta av svepande
formuleringar som tillåter olika tolkningar. Promemorian i sin helhet ger
ett positivt intryck av konventionen som ett dokument som innehåller svar
på alla frågor (se t.ex. kommentarer till art. 59, s. 56). Fakultetsnämnden
kan instämma i att konventionen utgör en oerhört värdefull överenskom-
melse, men det bör också betonas att det fortfarande råder stor osäkerhet
vad gäller den egentliga innebörden av ett antal bestämmelser i konven-
tionen. I sammanhanget kan arbetet inom flera internationella fora för
tolkningar av bl.a. artiklarna 59, 211, 213-222, 292, 298 och 300 nämnas.
Trots detta är konventionens fördelar så stora, att fakultetsnämnden
tillstyrker ratifikation för Sveriges del.

Lagförslaget om verkställighet av domar och beslut från den Interna-
tionella havsrättstribunalens avdelning för havsbottentvister syftar till att
uppfylla verkställighetskravet enligt artikel 39 i bilaga VI till havsrätts-
konventionen. I och med att promemorian föreslår (s. 36) att Sverige
avvaktar med förklaringar enligt artiklarna 287 och 298 angående valet av
forum för tvistlösning är det viktigt att lagförslaget formuleras på ett mer
omfattande sätt, så att alla beslut meddelade av Internationella havsrätts-
tribunalen och dess underorgan med direkt verkställighetskrav enligt
konventionen kan verkställas i Sverige på samma sätt som en svensk
domstols lagakraftägande dom.

3.5 Uppsala universitet: Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska
zon skulle behöva inkludera en referens till de rättigheter som kuststater
har gentemot andra stater i zonen enligt havsrättskonventionens artikel
58:3. Zonlagens 10 § rör enbart de rättigheter som andra stater har i den
ekonomiska zonen enligt ”allmänt erkända folkrättsliga grundsatser”,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

217

medan konventionens artikel 58:3 också inkluderar kuststatens rättigheter
”in accordance with the provisions of this Convention and other rules of
intemational law”. Lagen om Sveriges ekonomiska zon saknar varje hän-
visning till dessa s.k. residuala rättigheter och Sverige borde nu utnyttja
det utrymme havsrättskonventionen ger att täcka in dem i nationell lag-
stiftning.

Även tillträdesförordningen (1992:118) kan i ett avseende behöva anpas-
sas till havsrättskonventionens bestämmelser. Formuleringen i förord-
ningens 3 § om oskadlig genomfart (”genomfart av svenskt territorialhav
skall ske så att landets lugn, ordning och säkerhet inte störs”) behöver
utvecklas och preciseras i enlighet med kriterierna i havsrättskonven-
tionens artikel 19.

4 Säkerhetspolitiska synpunkter

4.1 Försvarsmakten: Försvarsmakten delar i allt väsentligt den säkerhets-
politiska syn som kommer till uttryck i promemorian. Försvarsmakten vill
betona vikten av att Sverige i samband med ratifikation vidmakthåller den
deklaration som avgavs i samband med undertecknandet av konventionen
vad avser de ”historiska” sunden mellan Sverige och Danmark respektive
Sverige och Finland, samt avseende neutrala staters rättigheter och skyl-
digheter enligt 1907 års Haagkonvention om neutrala makters rättigheter
och skyldigheter i händelse av sjökrig.

4.2 Försvarets forskningsanstalt: I promemorian framhålls hur rätts-
bilden efter 1989 förändrats så att ”risken för storkrig i Europa är liten”
medan olika lågnivåhot i stället kan komma att göra sig gällande. Det bör
dock påpekas att den svårbedömda och snabba politiska utvecklingen i
Ryssland åter skulle kunna aktualisera militära konflikter i närområdet
inom några år. Detta understryker ytterligare det angelägna i att ett folk-
rättsligt grundat regelverk stadfästs att gälla för Sverige och även för
Sverige omgivande havsområden.

4.3 Kungliga Örlogsmannasällskapet: Det är angeläget att Sverige i
samband med ratificeringen av konventionen tydligt upprepar deklara-
tionerna att sunden mellan Sverige och Danmark respektive Finland skall
betraktas som s.k. historiska sund samt att en neutral stats rättigheter och
skyldigheter enligt 1907 års Haagkonvention om neutrala makters rättig-
heter och skyldigheter i händelse av sjökrig inte påverkas av konven-
tionen.

4.4 Kustbevakningen: Kustbevakningen har i andra sammanhang anslutit
sig till uppfattningen att säkerhetsskyddsbegreppet bör kunna utvidgas till
att omfatta inte bara det traditionella området med militära hot och risker
utan även terrorism som innebär angrepp mot samhällets demokratiska
spelregler. Liknande synpunkter har framförts under beredningen av
höstens totalförsvarsproposition. Detta synsätt ligger nära till hands för en
myndighet som sedan länge arbetar med ett internationellt perspektiv i

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

218

frågor som rör det marina miljöskyddet och i allt högre grad, även i
kampen mot internationell, gränsöverskridande brottslighet med särskild
inriktning på Östersjön. Inte minst EU-medlemskapet har här fungerat
som en katalysator.

Regeringens proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse bygger på
ett vidgat säkerhetsbegrepp och en helhetssyn samt betonar behovet av
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Den sedan länge
i vårt land gällande grundsats som säger att militärt tvång eller våld inte
skall brukas mot den egna befolkningen eller andra civila bekräftas. Där
läggs också fast att Sveriges samarbete inom skilda fredstida säkerhets-
funktioner med alla länder i Östersjöområdet skall utvecklas och förstär-
kas.

Kustbevakningen anser av bl.a. ovanstående skäl och i överens-
stämmelse med det synsätt som präglar promemorian, att ett svenskt
tillträde till havsrättskonventionen har en allmänt stabiliserande funktion.
En ratificering har då, utöver andra positiva värden, en stor betydelse
också från säkerhetspolitisk synpunkt.

5 Angränsande zon

5.1 Riksåklagaren: Angränsande zon bör enligt vårt förmenande inrättas
på de grunder som anförts i Utrikesdepartementets promemoria. Syftet
med inrättandet av en angränsande zon och innebörden av denna bör
inledningsvis framgå av lagen. Innehållet i artikel 33 bör omsättas i
lagtext.

5.2 Kalmar tingsrätt: Tingsrätten, som har haft mål angående människo-
smuggling med båt och frågor om rätten för Kustbevakningen att preja
fartyg för lastkontroll, finner det mycket angeläget att angränsande zon
inrättas.

5.3 Stockholms tingsrätt: Tingsrätten föreslår av språkliga hänsyn att
tredje paragrafen sista stycket andra meningen får följande lydelse:
”Bestämmelserna om den angränsande zonen påverkar inte den reglering
som gäller för den ekonomiska zonen.”.

5.4 Kungl. Örlogsmannasällskapet: Det som främst utgör förändringar
för vårt vidkommande är inrättandet av en angränsande zon som för
Sveriges del sträcker sig 12 nautiska mil utanför sjöterritoriet. Detta med-
för utökade kontrollmöjligheter. Då ärendet fortfarande är under beredning
förutsätter Kungl. Örlogsmannasällskapet att det ges förnyade möjligheter
till yttrande över de förslag som utarbetats i detta avseende.

5.5 Kustbevakningen: Kustbevakningen ansluter sig till promemorians
ståndpunkt att övervägande skäl talar för att en angränsande zon inrättas.
Zonen bör ansluta till landets hela kuststräcka samt öar.

Det ligger helt i linje med Kustbevakningens nuvarande uppgifter enligt
lagar och andra författningar, inklusive regleringsbrevet, att ge myndig-

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

219

heten ansvaret för de nya civila statliga uppgifter till sjöss som följer av
ett beslut att inrätta en angränsande zon. I den mån det blir aktuellt att
övervaka skatte- och hälsovårdslagstiftningen i den angränsande zonen
torde ingen annan än Kustbevakningen ha de praktiska förutsättningar
som krävs. För den händelse det blir aktuellt får ytterligare lagändringar
angående kontrollen i den angränsande zonen övervägas avseende dessa
rättsområden.

Efter ett svenskt beslut om en angränsande zon med upp till 12 nautiska
mils bredd utanför territorialhavsgränsen kommer det ur Kustbevak-
ningens perspektiv att bli möjligt att där övervaka två av de större lag-
komplex som redan idag ingår i Kustbevakningens uppgifter, nämligen
tullagstiftningen och utlänningslagstiftningen. När det gäller skattelagstift-
ningen har Kustbevakningen f.n. endast den mer begränsade uppgift som
består i att övervaka reglerna om användning av märkt bränsle i båtar.
Något uttryckligt uppdrag avseende hälsovårdslagstiftningen har myndig-
heten f.n. inte.

I havsrättskonventionens artikel 33 anges zonens största bredd till 24
nautiska mil, räknat från baslinjerna. Däremot framgår inte, på motsva-
rande sätt som för territorialhavet, respektive den ekonomiska zonen, hur
avgränsningen mot angränsande staters territorialhavsgräns, angränsande
zon eller ekonomiska zon skall ske. Ett klargörande härav bör ske under
den fortsatta beredningen.

Kustbevakningen vill här peka på en tänkbar effekt av att kontrollen av
svensk lagstiftning om invandring geografiskt sträcks ut ytterligare 12
nautiska mil till havs. Utlänningslagstiftningen har nyligen skärpts genom
höjda straffsatser och ökade möjligheter till förverkande, bl.a. av fartyg
som används vid s.k. människosmuggling. Efter lagändringen har
“människosmugglama” utvecklat ett annat mönster genom att inte föra
sina passagerare ända in till land utan lämnat dem mer eller mindre vind
för våg ute vid territorialhavsgränsen, väl medvetna om att risken för egen
upptäckt och påföljd därvid minskar. Detta beteende är än hänsynslösare
och visar på ett avsevärt mått av cynism hos förövarna. Genom möjlig-
heten för Sverige som kuststat att ingripa i den angränsande zonen och
därifrån inleda s.k. hot pursuit för att hindra brott mot utlänningslagen
finns det en risk att ”människosmugglama” anpassar sig härtill och lämnar
av sina passagerare utanför 24-milsgränsen.

Kustbevakningen anser likväl att övervägande skäl talar för att Sverige
bör ta till vara de möjligheter som havsrättskonventionen erbjuder att
inrätta en tilläggszon. Den nyss antydda effekten får inte överskugga den
förbättrade möjlighet som öppnar sig att kunna ingripa till havs i ett
tidigare skede vid brott mot tull- och immigrationslagstiftningen. Härtill
kommer att de fartyg som används vid flyktingtransporter ofta är i
undermåligt skick. Förslaget (lagförslag nr 7) att även kunna meddela
föreskrifter om sjötrafik i den ekonomiska zonen som kan kontrolleras av
Kustbevakningen, gör att sjösäkerhetsmässigt motiverade förebyggande
ingripanden kan ske i hela den ekonomiska zonen (dvs. inklusive den
angränsande zonen) innan en akut nödsituation har uppstått. Sammantaget
bör detta leda till att smugglarnas missbruk av ”the freedom of naviga-
tion” på det fria havet för egna, själviska syften minskar avsevärt. Kust-

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

220

bevakningen är därför övervägande positiv till att en angränsande zon
inrättas.

Kustbevakningen tillstyrker förslaget till lag om angränsande zon samt
förutsätter att ordet ”tillämpas” även innefattar de åtgärder och ingri-
panden med tvångsmedel som kan vara påkallade. Kustbevakningen har
dels föreslagit ändringar i lagen (1982:395 om Kustbevakningens medver-
kan vid polisiär övervakning) så att myndighetens tjänstemän ges befo-
genhet att ingripa vid brott mot lagar och författningar om invandring och
kulturminnen i den angränsande zonen och dels pekat på att tullag-
stiftningen bör ses över så att tveksamhet inte skall råda om möjligheter
till ingripanden i den angränsande zonen vid brott mot bestämmelse om
tullar.

5.6 Generaltullstyrelsen: Från de synpunkter Generaltullstyrelsen har att
beakta tillstyrker styrelsen förslaget att inrätta en angränsande zon. Styrel-
sen föreslår en ändring i tullagen så att befogenhet att preja fartyg inom
det svemska tullområdet utökas till att gälla också den angränsande zonen.

5.7 Riksskatteverket: Riksskatteverket har inget att erinra mot att Sverige
inrättar en angränsande zon eller mot det framlagda förslaget till lag om
en sådan zon. Mot bakgrund av innehållet i konventionens artikel 33 kan
verket inte heller se, att lagen kan komma att medföra några sådana i 2
§ nämnda föreskrifter inom de ansvarsområden som verket har att bevaka.

5.8 Göteborgs universitet: Fakulteten tillstyrker att Sverige inrättar en
s.k.contiguous zone, den angränsande zonen. Det framgår såvitt fakulteten
kan finna inte klart av promemorian vilken utsträckning den föreslagna
zonen skall ha. Lagförslaget anger att koordinater skall insättas i efterhand
medan kommentaren, 4.2 påstås att den angränsande zonen ”har” en ut-
sträckning av 12 nautiska mil utanför sjöterritoriet. Men bredden beror på
vad kuststaten väljer och promemorian framhåller själv att man kan välja
mindre än maximibredd. Fakulteten har emellertid den principiella upp-
fattningen att zonen bör ha maximal utsträckning (12 nautiska mil), dock
ej utöver midvattens mellan egna och motliggande staters baslinjer samt
att den bör fastställas efter förhandlingar med grannstater där så föranleds
av kollisioner med sådana staters anspråk.

5.9 Stockholms universitet: En annan nyhet i promemorian är förslaget
till lag om angränsande zon. Inrättandet av en sådan zon är, med tanke på
de kontrollmöjligheter som den ger kuststaten, önskvärd. Lagförslagets §
3 verkar dock vara överflödig. Att angränsande zon och den ekonomiska
zonen delvis sammanfaller behöver inte föranleda nåpon särskild förkla-
ring. Anledningen till införandet av § 3 uppges bl.a. vara de menings-
skiljaktigheter som fanns bland delegater i havsrättskonferensen under
1974. Nämnden vill dock påpeka att dessa meningsskiljaktigheter snabbt
ersattes av enighet om att kuststaten åtnjuter tre olika typer av rättigheter
i dessa tre havsområden. Inom territorialhavet gäller alla tre kategorier av
rättigheter. I angränsande zonen utövar kuststaten rättigheter både
avseende angränsande zonen och den ekonomiska zonen. I den ekono-

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

221

miska zonen gäller endast denna zons rättigheter. Det finns således ingen
risk att inrättandet av en angränsande zon felaktigt skulle uppfattas som
en begränsning av delar av den ekonomiska zonen.

5.10 Länsstyrelsen i Stockholms län: Inrättandet av en s.k. angränsande
zon möjliggör utvidgade kontrollmöjligheter i olika avseenden. Länsstyrel-
sen vill understryka betydelsen av att möjligheterna till övervakning och
ingripanden förbättras, bl.a. i sådana fall som anges på s. 148 i prome-
morian. Länsstyrelsen förutsätter därför att svensk lagstiftning utan dröjs-
mål harmoniseras och anpassas till följd av inrättandet av den angränsande
zonen.

6 Marinvetenskaplig forskning

6.1 Försvarets forskningsanstalt: I promemorian föreslås att Sveriges
intresse av att kontrollera marinvetenskaplig forskning inom vår
ekonomiska zon skall tillgodoses genom en modernisering av lagen om
Sveriges ekonomiska zon (SFS 1992:1140), § 9. En omständighet, som
dock bör uppmärksammas, är att verksamhet med utländsk huvudman,
som beträffande metoder och använd utrustning måste ses som forskning,
men som har militära syften eller är militär underrättelsetjänst, också
enligt den föreslagna svenska lagstiftningen kommer att kräva tillstånd.
Om sådan "forskning” företas från fartyg eller luftfartyg med immunitet
kan problem dock uppstå vid den tilltänkta myndighetstillsynen, vilket bör
uppmärksammas i tillämpningsbestämmelser. De senare bör även upp-
märksamma möjligheten av ”anonym forskning” genom obemannade dri-
vande eller fasta mätanordningar.

En annan omständighet, som i detta sammanhang bör beaktas, är den
rätt till kontrollundersökningar, som följer av havsbottenfördragets (SÖ
1972: 18) artikel III, och som enligt fördragets bokstav skall kunna företas
i svensk ekonomisk zon utan tillstånd. Det bör vidare beaktas att havs-
bottenfördragets parter genom en deklaration 1989 utvidgade fördragets
geografiska tillämpningsområde till att omfatta alla vattenområden, den
s.k. strand-till-strand principen. Därav kan följa en undersökningsrätt även
i våra territorialhav och inre vatten.

6.2 Kustbevakningen: Kustbevakningen har i tidigare sammanhang
påpekat den egendomliga ordning som f.n. gäller för utländska med-
borgares rätt att bedriva marinvetenskaplig forskning på sjöterritoriet
respektive i den ekonomiska zonen. Ofta sker forskningsresan på bägge
sidor om territorialhavsgränsen. I det nuvarande systemet skall en anmälan
ske till Kustbevakningen inför forskning i den ekonomiska zonen medan
det inte föreligger ens motsvarande anmälningskrav om forskningen ska
bedrivas där Sverige har full suveränitet, dvs. inom sjöterritoriet.

Myndighetens uppfattning är alltjämt att den möjlighet havsrättskonven-
tionen ger att reglera forskningen skall utnyttjas fullt ut, oavsett om forsk-
ningen skall ske inom sjöterritoriet eller i zonen. Från tillsynssynpunkt bör
det ställas krav på tillstånd i bägge fallen, eftersom ett tillstånd kan förses

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

222

med erforderliga villkor och därigenom går att övervaka. Ett alternativ,
som dock inte förordas i första hand, är att införa tillståndplikt på sjöterri-
toriet och behålla nuvarande anmälningsförfarande inom den ekonomiska
zonen.

Den nuvarande ordningen med anmälningskrav i den ekonomiska zonen
och inga krav alls på sjöterritoriet är, som det påpekas i promemorian,
något av en paradox. Även om lagtekniska synpunkter kan tala för andra
lösningar delar Kustbevakningen promemorians ståndpunkt att frågan om
prövning av utländska medborgares marinvetenskapliga forskning bör
regleras i en och samma lag. Lagen om Sveriges ekonomiska zon ligger
då närmast till hands även för forskning som skall ske inom Sjöterritoriet.
Dess rubrik kan då förslagsvis kompletteras med ett tillägg av ”m.m.”.

Kustbevakningen anser, som redan framgår, att det skall krävas tillstånd
för utländska medborgares marinvetenskapliga forskning såväl i den
ekonomiska zonen som inom Sveriges sjöterritorium. För detta talar
främst tillsynsskäl genom att ett tillstånd kan förses med de särskilda
villkor som krävs i det enskilda fallet. Såvitt avser den ekonomiska zonen
blir prövningen rent administrativt mer komplicerad om det införs en till-
ståndsplikt än om det, som idag, bara behövs en anmälan. En sådan
ordning skulle inte komma att medföra något merarbete, vare sig för den
som skall bedriva forskningen, den som skall pröva en tillståndsansökan
eller den som skall övervaka forskningsresan. Eftersom forskningen enligt
Kustbevakningens nu fleråriga erfarenhet i de flesta fall berör såväl den
ekonomiska zonen som sjöterritoriet innebär en tillståndsplikt också
innanför territorialhavsgränsen inte heller någon egentlig utökning av
administrationen kring den marinvetenskapliga forskningen.

6.3 Göteborgs universitet: Av promemorians 4.3. framgår att enligt
förordningen om Sveriges ekonomiska zon utländska fartyg måste göra
anmälan om marinvetenskaplig forskning i svensk ekonomisk zon som
inte omfattas av kontinentalsockellagen men att motsvarande regel saknas
för Sveriges sjöterritorium. Promemorian vill ta in lagstiftning om detta
i lagen om Sveriges ekonomiska zon. Detta förefaller egendomligt och
knappast den lag där man skulle söka information i frågan. Fakulteten har
svårt att förstå vilka systematiska skäl som skulle göra det olämpligt att
ta in stadgande härom i kontinentalsockellagen och förordar att det tvärt-
om intas i denna lag. Om bestämmelsen ändå intas i lagen om ekonomisk
zon bör i varje fall hänvisning göras i kontinentalsockellagen.

6.4 Stockholms universitet: På sidan 171 i promemorian redovisas
gällande bestämmelser rörande marinvetenskaplig forskning av utländska
medborgare inom Sveriges ekonomiska zon (både i vattenpelaren och på
havsbottnen) och på kontinentalsockel (på havsbottnen). Därefter konsta-
teras att ”vattenpelaren som är belägen på svenskt sjöterritorium (dvs.
territorialhavet) faller helt enkelt mellan de båda nämnda lagstiftningarna”.
Slutsatsen blir att utländsk marinvetenskaplig forskning inom svenskt
territorialhav för närvarande är oreglerad. För att lösa problemet, föreslås
en ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, § 9, som
innebär att ”utländska forskningsfartyg som avser att bedriva marin-

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

223

vetenskaplig forskning i Sveriges ekonomiska zon eller Sveriges sjöterri-
torium skall inhämta tillstånd eller göra anmälan i den utsträckning som
regeringen föreskriver.” (s. 172) Att reglera en verksamhet inom terri-
torialhavet (ett område som med undantag för rätten till oskadlig genom-
fart helt och hållet är underkastat Sveriges oinskränkta suveränitet) genom
att lägga till en paragraf i en lag som gäller Sveriges ekonomiska zon (ett
område där Sverige utövar endast ett antal förutbestämda rättigheter) är
enligt fakultetsnämnden en olämplig och otillfredsställande lagstiftnings-
teknik.

Hela idén med att reglera vetenskaplig forskning inom territorialhavet
förefaller vara resultatet av en missuppfattning. Visserligen står det i havs-
rättskonventionens artikel 245 att ”Kuststaten har vid utövande av sin
suveränitet ensamrätt att reglera, bemyndiga och bedriva marin-
vetenskaplig forskning i sitt territorialhav”, men det behöver inte innebära
att en särskild lag är nödvändig för att hävda suveränitet i detta avseende.
Av artikel 21 (1 )(g) framgår det klart att utländsk vetenskaplig forskning
inom territorialhavet utan kuststatens uttryckliga medgivande, är förbju-
den. Kuststatens rätt i detta avseende är en inneboende rättighet (inherent
right), precis som rätten till fiske, överflygning, uppförande av konst-
gjorda öar osv. Det handlar om interna frågor som inte behöver särskild
reglering i förhållande till andra länder och deras medborgare. Det är med
andra ord självklart att utländska medborgare måste begära tillstånd för
sådana verksamheter inom svenskt territorialhav också i frånvaro av någon
lagstiftning härom.

6.5 Uppsala universitet: Frågan om marinvetenskaplig forskning är
knappast tillfredsställande reglerad i svensk lagstiftning. Havsrätts-
konventionens allmänna princip om staters skyldighet att främja och
underlätta marinvetenskaplig forskning (artikel 239) är särskilt relevant i
förhållandet kuststater - andra stater i kuststaternas ekonomiska zoner.
Principen i artikel 239 återspeglas f.n. inte i lagen om Sveriges ekono-
miska zon. Det är därför något förvånande, att det förslag till ändring av
denna lag som arbetsgruppen lämnar i promemorian, inte söker etablera
mer av en balans mellan alla staters rätt till marinvetenskaplig forskning
och kuststaters rätt att kräva tillstånd.

När det gäller forskning i den ekonomiska zonen och på kontinental-
sockeln skall kuststaten normalt bevilja begärt tillstånd, nämligen så länge
dess exploateringsmöjligheter inte äventyras. Den svenska zonlagen lägger
all emfas på ansökan om tillstånd på ett sätt som indikerar att regeringens
eller tillståndsmyndighetens rätt att vägra tillstånd är diskretionär, när den
under havsrättskonventionen i själva verket är inskränkt. Arbetsgruppens
förslag till lagändring (promemroians s. 19) riskerar att permanenta den
bristande balans i förevarande hänseende som lagtexten ger uttryck åt.
Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln uppvisar samma brist på balans
och inte heller beträffande den lagen har arbetsgruppen i havsrättskon-
ventionens anda sökt lyfta fram rätten till marinvetenskaplig forskning
som en allmän princip.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

224

6.6 Kristinebergs marina forskningsstation: I förslaget till lagändring
förs Sveriges sjöterritoirum om 12 nautiska mil in i lagtexten som hittills
rör den ekonomiska zonen. Detta innebär att alla utländska medborgare,
som önskar bedriva marinvetenskaplig forskning i svenska kustvatten,
först måste ha tillstånd från svenska regeringen eller någon svensk myn-
dighet som regeringen utsett att meddela sådant, för att kunna genomföra
den planerade forskningen. Avsteg från detta kan uppenbarligen ske enligt
slutet av paragrafen.

För KMF, liksom för andra svenska havsforskningsstationer, kan detta
innebära en stor och besvärande byråkrati i det fall tillstånd måste
inhämtas eller anmälan göras. Till KMF kommer varje år ca 50 utländska
forskare, som antingen vill utnyttja stationen för att få tag på visst veten-
skapligt material, som sedan i många fall bearbetas vidare vid heminsti-
tutionen, eller som kommer hit för att deltaga i forskningsprojekt som
drivs av stationens egen forskande personal. 1 flertalet fall rör det sig om
biologiska undersökningar, men det kan också vara sedimentologiska,
vattenkemiska eller fysikaliska problemställningar som man vill tackla.
Stationen ingår i ett nätverk av europeiska havsforskningsstationer med
syftet att underlätta de internationella kontakterna och utbytet av forskare,
stipendiater och kursutbud. För Sverige, som är ett litet land med begrän-
sade resurser för havsforskning, är de internationella kontakterna livsnöd-
vändiga för att uppehålla kvaliteten i forskning och kunskapsuppbyggnad.

En lagstiftning, som motverkar internationalisering inom forskning och
undervisning, blir lätt destruktiv för verksamheten med långsiktiga forsk-
ningsmässiga förluster som följd. Detta innebär även en sämre framtida
kunskap att rätt utnyttja våra kustområden (s.k. ”coastal management”).
Risken är alltså inte att svenska resurser och tillgångar kommer att utnytt-
jas på ett otillbörligt sätt, utan att Sverige hamnar på efterkälken i
kunskapsuppbyggandet.

Om man i den aktuella lagstiftningen måste medtaga territorialvattnet,
är det väsentligt att formuleringen ger stor och lätt möjlighet för forsk-
ningsstationer, som KMF, att slippa begära tillstånd eller göra anmälan
rörande utländska forskare och studenter.

KMF förordar emellertid starkt att tillägget rörande svenskt sjöterrito-
rium i berörd paragraf inte medtas i lagtexten.

7 Kulturminnen

7.1 Kammarrätten i Stockholm: Innehållet i det föreslagna tillägget till
2 kap. 4 § punkten 2 i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. föreslås
flyttad till 2 kap. 3 § i vilken paragraf anges var fornfynden påträffas.
Förslagsvis som en ny punkt 2 i 3 §. Därefter kan justering göras av vilka
punkter som avses i 2 kap. 4 § första och andra stycket.

7.2 Stockholms tingsrätt: Tingsrätten föreslår att i 4 § sista stycket ordet
”görs” ersätts med ”påträffas”. Härigenom ansluts till det språkbruk som
används i lagen, exempelvis 5 §.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

225

15 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 140

7.3 Kustbevakningen: Kustbevakningen tillstyrker att 1 § lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. anpassas till havsrättskonventionens
artikel 303 på det sätt som antyds på s. 171 i promemorian, dvs. att
skeppsvrak skall skyddas såsom fomlämning enligt kulturminneslagen
även i den angränsande zonen.

Kustbevakningen föreslår att lagen om Kustbevakningens medverkan
vid polisiär övervakning därvid anpassas så att även 1 §, p 9, som
behandlar polisiär övervakning av lagar och andra författningar om
fornminnen och sjöfynd, får tillämpas i den angränsande zonen (varvid
förslaget under rubriken Invandring ovan far justeras i motsvarande mån).

Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning gäller
vid övervakning av lagar om fornminnen och sjöfynd, men f.n. bara inom
sjöterritoriet (1 §, p 9).

På s. 148 och 171 i promemorian diskuteras om kulturminneslagen skall
kompletteras så att skeppsvrak även i den angränsande zonen skall falla
in under lagens begrepp fasta fomlämningar. Däremot lämnas inte något
förslag till lagändring. Kustbevakningen har ovan i sak tillstyrkt att en
ändring sker.

Ändringsförslaget i promemorian behandlar däremot den för svenskt
vidkommande sannolikt mindre frekventa frågan om fornfynd på den
djupa havsbottnen och dennas underlag. Om det anses påkallat att i
svensk lag reglera detta ämne bör lagtexten klarare ange att det är svenska
staten som förbehåller sig rätten till föremålet när upphittaren är svensk
och att det därefter ankommer på staten att bedöma vem som enligt
havsrättskonventionen har ”the preferential rights” till fornfyndet.

7.4 Sjöhistoriska Museet: Museet stöder till fullo RAÄs förslag till lag
om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. avseende 4 8 och
17 § 2 kap. KML.

Museet vill också trycka på det ur vetenskapligt perspektiv viktiga att
fartyg och last hålls samman som ett arkeologiskt slutet fynd.

Det är av största vikt att kulturlämningar på internationellt vatten
erhåller lagskydd. Vi delar således den uppfattningen att kulturföremål
funna på internationellt vatten, såväl äldre som yngre än etthundra år, med
svenskt ursprung bör kunna överlämnas till lämpligt svenskt museum. På
motsvarande sätt bör föremål som kan härledas till annan stat överlämnas
till respektive land.

7.5 Göteborgs universitet: Fakulteten ser inte att konventionen ger så-
dana anspråk på vrak i bottenområdet i zonen som kan motivera ändringar
i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

7.6 Riksantikvarieämbetet: Frågan om ett kulturföremåls proveniens kan
under vissa omständigheter vara svår att slutligt bestämma. Lydelsen av
artikel 149 avseende den förmånsrätt som tillkommer ursprungsstaten,
ursprungslandet eller den stat där föremålet har sitt kulturella eller histo-
riska och arkeologiska ursprung fordrar - med hänsyn till de i texten
inbyggda motsättningarna - en tolkning och bestämning. Det kan till
exempel gälla föremål som tillverkats i en sådan del av ett land, som vid

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

226

tidpunkten för tillkomsten tillhörde ett annat land. Kulturföremål som
påträffas i ett skeppsvrak kan medföra ytterligare komplikationer, till
exempel om föremålet kommit i ett lands besittning genom sjöröveri eller
som krigsbyte eller utgjort last, som tillhört ett annat land än fartyget.
Avseende skeppsvrak är det emellertid av vetenskapliga skäl synnerligen
angeläget att det behandlas som ett slutet arkeologiskt fynd. Det vill säga
att alla lösa föremål, inklusive lasten hålls samman. Allt annat förfarande
skulle strida mot lång och beprövad arkeologisk praxis.

Som bestämning till artikel 149 föreslår RAÄ dels att varje lands nuva-
rande territoriella gränser skall vara utslagsgivande för bedömning av
objektets ursprung samt att ett skeppsvraks proveniens skall bestämmas
av den flagg skeppet seglade under när det förliste, dels att samtliga
objekt, som påträffas i eller intill ett skeppsvrak och har samband med
detta - ur juridisk synvinkel - bör anses ha samma proveniens.

RAÄ har uppfattat artikel 149 på sådant sätt att endast sådana objekt
avses, som har påträffats på den djupa havsbottnen och förts till ur-
sprungsstaten eller bärgats av dennas fartyg. Detta innebär att oavsett
vilken nations fartyg som bärgat ett sådant föremål och oavsett i vilken
hamn det lossas skall det tillfalla ursprungsstaten. Genom att nationell rätt
gäller på fartyg får vidare ett svenskt fartyg - enligt föreslagen lag-
ändring - endast lossa sådant föremål, om det har svenskt ursprung, i
svensk hamn.

Ett genomförande av konventionen kräver en ändring av KML när det
gäller sådana objekt som enligt lagen är skeppsvrak eller fornfynd. Vidare
torde statens förfoganderätt över sådana sjöfynd, som inte regleras genom
KML kräva ändringar av lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om
sjöfynd.

RAÄ vill peka på en konsekvens av den föreslagna ändringen av KML,
nämligen att förslaget skulle kunna uppfattas på ett sådant sätt att
bestämmelserna i 2 kap. KML i tillämplig omfattning skulle omfatta även
sådant kulturminne som avses i konventionen och som är fast fomlämning
(skeppsvrak) eller fornfynd. Enligt RAÄ.:s mening skulle en sådan
tolkning fa vittgående konsekvenser som inte är motiverade med hänsyn
till konventionens syfte. Det bör av exempelvis propositionen framgå att
en sådan tolkning inte är avsedd.

I överensstämmelse med bestämmelserna i KML bör objekt som är
fomlämning eller fornfynd med svensk proveniens tillföras RAÄ.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör dels bestämma
att övriga föremål som avses i artikel 149 - dvs. sådana kulturföremål
som är yngre än etthundra år och som har svenskt ursprung - överlämnas
till sådant museum som bedöms lämpligt, dels att i annat fall se till att
den stat till vilken föremålets ursprung kan härledas erhåller det.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

227

8 Skydd för undervattenskablar och
undervattensrörledningar

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

8.1 Kammarrätten i Stockholm: Innehållet i de föreslagna 15 a och b
§§ i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln bör med hänsyn till att de
innehåller materiella regler eventuellt anbringas på ett tidigare ställe i
lagen.

Enligt instansordningsreformen på förvaltningsrättssidan gäller principen
att myndighetsbeslut skall prövas av förvaltningsdomstol. Om avsikten är
att detta skall gälla även myndighetsbeslut som fattas med stöd av de nu
föreslagna ändringarna i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln bör
tillägg därom göras till 15 § eller på annat sätt i den nämnda lagen.

8.2 Stockholms tingsrätt: Tingsrätten föreslår att lagens 2 § första stycke
far följande lydelse.

”Den som äger en sådan kabel eller rörledning som avses i 1 § och som
vid utläggande eller reparation av kabeln orsakar brott eller skada på
någon annans kabel skall ersätta reparationskostnaden.”

Med den lydelse som paragrafen fått i det remitterade förslaget kan
oklarhet komma att uppstå om uttrycket ”någon annan” eftersom det
används i två olika betydelser. Tingsrätten anser för övrigt att det inte
behövs något särskilt påpekande i paragrafen om att ägaren blir ersätt-
ningsskyldig även för det fall han uppdrar åt någon annan att utföra
arbetet vilket torde vara den vanliga situationen. Om en sådan bestäm-
melse anses behövlig föreslår tingsrätten att detta far komma till uttryck
i en sista mening i paragrafens första stycke. Denna mening kan förslags-
vis formuleras på följande sätt:

”Ersättningsskyldigheten avser även sådan skada som åstadkommits av
den som anlitats av ägaren.”

Tingsrätten föreslår också att ordet ”utplacering” ersätts med ordet
”utläggande" vilket harmonierar med det i 15 a § och 15 b § förslaget till
lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln använda
uttryckssättet.

8.3  Stockholms universitet: Frågan om undervattenskablar och
rörledningar i den ekonomiska zonen har upptagit en stor plats i remissen.
Den största nyheten är att den folkrättsliga friheten för varje annan stat att
utlägga undervattenskablar och rörledningar i Sveriges ekonomiska zon
har nu avskrivits från lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, §
10. En sådan utläggning föreslås att istället regleras i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln. Enligt förslag till ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln, § 15 a, skall utläggningen av undervattenskablar och
rörledningar föregås av ett tillstånd från regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer. Tillstånd kan dock inte vägras. Anledningen till en
sådan förändring och till kravet på tillstånd tycks vara en tolkning av
artikel 79 (2) i havsrättskonventionen. Betoningen i denna artikel på
kuststatens rätt till utforskning av kontinentalsockel, till utvinning av
dennas naturtillgångar och till förhindrande av förorening från rörled-

228

ningar behöver inte nödvändigtvis betyda en rätt att kräva tillstånd. Det
handlar om en avvägning mellan alla staters frihet till marinvetenskaplig
forskning inom kuststatens ekonomiska zon eller kontinentalsockel, som
enligt artikel 246 (2) havsrättskonventionen förutsätter kuststatens uttryck-
liga samtycke, är utläggning av undervattenkablar, liksom sjöfart, i
ekonomisk zon fri för varje annan stat, så länge de beaktar kuststatens
rättigheter i dessa havsområden. En föranmälan borde således vara till-
räcklig för att försäkra att utläggningen av kablar och rörledningar inte
inskränker Sveriges möjligheter att utöva sina suveräna rättigheter i den
ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln.

8.4 Sveriges Geologiska Undersökning: I specialmotiveringen till
lagändringsförslaget föreslås Nutek bli den myndighet som på regeringens
uppdrag skall handlägga frågor om rörledningar och elkablar på kontinen-
talsockeln.

SGU erinrar om att SGU hittills i frågor rörande rörledningar, elkablar,
brobyggen etc. på kontinentalsockeln alltid tagit ansvar för att detta skett
med utnyttjande av tillgänglig geologisk kunskap om bottenförhållanden.
Nödvändiga tillstånd för förberedande undersökningar har meddelats efter
samråd med bland annat Naturvårdsverket och Fiskeriverket. SGU har
vidare bevakat att omnämnda etableringar inte inkräktar på tidigare utfär-
dade rättigheter avseende undersökning och/eller bearbetning av sand och
grus, olja etc. i havet.

SGU finner att den omständigheten att Nutek prövar eller bereder
koncessioner enligt ellagen respektive rörledningslagen för landområden
inte automatiskt innebär att Nutek skall ha ansvar för etablering av under-
vattensledningar och rörledningar till havs. Man kan jämföra med kart-
framställning där vissa kartor till lands produceras av Lantmäteriverket
och andra kartor till havs av Sjöfartsverket.

Under hänvisning till SGU:s kompetens och ansvar inom det marin-
geologiska området samt inom mineralområdet föreslår SGU att kom-
mande ändringar av kontinentalsockelförordningen ger SGU uppdraget att
bereda ärenden om etablering av rörledningar, elkablar m.m. till havs. I
vart fall bör SGU vara obligatorsk remissinstans i dessa ärenden.

8.5 Oljeprospektering AB: Oljeprospektering AB konstaterar att i
förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln 15
b § undantas undervattenskablar och rörledningar som sker i syfte att ut-
forska kontinentalsockeln eller utvinna dess naturtillgångar från prövning
enligt 15a § och att därmed Sveriges geologiska undersökning, vilka anses
ha den geologiska, tekniska och juridiska kompetensen vad gäller dessa
frågor, fortsätter att vara handläggande myndighet gällande dessa frågor.
Detta synes vara en viktig lösning.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

229

9 Straffrättsliga bestämmelser avseende
fiskeområdet

9.1 Riksåklagaren: Enligt artikel 73 p 3 gäller att om överenskommelse
mellan berörda stater träffas kan fängelsestraff eller annan form av
kroppsstraff ingå i straffskalan avseende brott rörande fisket. Rubricerad
lag (lag (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeri-
politiken) torde kunna anses vara en sådan överenskommelse, vilket
innebär att i förhållande till EG-länder andra straffsatser kan tillämpas i
fiskelangen än i förhållande till icke EG-anslutna stater. Till böter eller
fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet osv. Det skall härvid anmärkas, dels att straffsatsen i rubri-
cerad lag är lika med och i vissa fall strängare än straffsatserna i
fiskelagen (1993:787), dels att där i fiskelagen krävs oaktsamhet, EG-
lagen kräver grov oaktsamhet. I FN:s havsrättskonvention berörs inte upp-
såtsfrågoma.

Med beaktande av ovanstående är det nödvändigt med en översyn av
fiskelagen. Denna bör utformas så att både EG:s och havsrätts-
konventionens regelsystem infogas i lagen på ett överskådligt sätt. Ur
åklagarsynpunkt är det inte tillfredsställande om man i fiskelagen endast
hänvisar till annan författning då det gäller EG-länder eller andra avtals-
stater. För närvarande råder ovisshet om huruvida EG:s i vissa fall
strängare regler är tvingande och sålunda skall tillämpas eller om åkla-
garen även fortsättningsvis kan tillämpa fiskelagens regler på de fall av
överträdelser som i dagsläget är föremål för prövning. Slutligen antecknas
att i ovan nämnda EG-förordning också finns en regel om vitesföreläg-
gande. Denna överensstämmer med vitesregeln i fiskelagen. Stadgandet
torde inte anses oförenligt med havsrättskonventionens regler.

Efter genomgång av konventionens bestämmelser avseende fiske finner
vi att för åklagarens vidkommande endast artikel 73 är av betydelse (se
kommentar till nämnda artikel). Artikel 73 reglerar förhållandet mellan
konventionsstatema och avser fiske i den ekonomiska zonen. I den mån
avtal träffas med andra stater gäller avtalade regler dessa stater inbördes.
Sverige har anslutit sig till EG:s gemensamma fiskeripolitik. I förhållande
till stater med vilka Sverige överhuvudtaget inte har någon överens-
kommelse på det straffrättsliga planet kan antas att Sverige ändå kommer
att tillämpa EG:s sanktionsregler. Detta innebär enligt vår mening ändring
i 41 § fiskelagen. Föreslagen ändring enligt promemorian synes inte
tillfyllest. Den ursprungliga lydelsen av 41 § bör kvarstå (gäller i territo-
rialhavet och, beträffande stater som inte endast omfattas av innehållet i
artikel 73, även i den ekonomiska zonen).

Ett andra stycke föreslås med innebörd att ”artikel 73 - stater” vid fiske

1 den ekonomiska zonen vid tillämpningen av första stycket inte kan
dömas till fängelse.

Vidare föreslås med hänvisning till ”försiktighetsregeln” i artikel 73 p

2 att motsvarande bestämmelse införes i fiskelagen. För åklagarens del är
det angeläget att klara handlingsregler lagfästes.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

230

9.2 Stockholms tingsrätt: Tingsrätten vill i anslutning till denna punkt
endast anmärka att den måttenhet som enligt vedertagen Sl-standard skall
användas för att ange effekt är kW och att måttenheten hästkrafter (DIN)
far anses vara på utgående även i allmänt språkbruk.

9.3 Kustbevakningen: Promemorian ger exempel på att det inter-
nationella regelverket på FN-nivå alltjämt är under utveckling genom kon-
ventionen om vandrande och gränsöverskridande fiskbestånd, den s.k.
uppförandekoden och flaggkonventionen.

Fram till EU-medlemskapet har det främst ankommit på Fiskeriverket
att omsätta för Sverige bindande internationella överenskommelser om
fiske i svensk lagstiftning. Som medlem i EU omfattas Sverige av EG:s
gemensamma fiskeripolitik, vilket har begränsat utrymmet för nationella
särbestämmelser. Påföljds- och sanktionssystemen är dock genomgående
nationella. Övervakningen av bestämmelser om fiske till sjöss inom
Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt vid landning ankommer
på Kustbevakningen oavsett om reglerna har beslutats på gemenskapsnivå
eller nationellt.

Ett tillträde till havsrättskonventionen inskränker möjligheten att döma
till annan påföljd än böter vid överträdelser av fiskebestämmelser i den
ekonomiska zonen. En skärpning av praxis i fråga om förverkande kan
dock bidra till att respekten för lagstiftningen ändå upprätthålls.

På motsvarande sätt som under föregående avsnitt anmäler Kustbevak-
ningen tveksamhet i sak mot förslaget att begränsa användningen av
fängelsestraff vid brott mot fiskelagstiftningen. Ett tydligt påföljdssystem
och en väl fungerande fisketillsyn är viktiga komponenter i den fiskevård
som syftar till ett uthålligt fiske. Enbart en anslutning till havsrätts-
konventionen bör rimligen inte påverka den svenska synen på straffvärdet
av olika former av fiskebrott. Också när det gäller fiskelagstiftningen talar
svårigheten att bevisa den exakta brottsplatsen mot en uppdelning av
påföljdssystemet med olika regler utanför respektive innanför territorial-
havsgränsen. Kustbevakningen kan därför inte reservationslöst tillstyrka
förslaget i denna del.

Om ett uppfyllande av havsrättskonventionen anses tvinga fram ändrade
straffbestämmelser kan ett sätt att markera att lagstiftningen inte skall
uppfattas som mildare ” eller rent av harmlös ” vara att lagstiftaren uttalar
sig för en allmän skärpning av praxis i fråga om förverkande av fångst,
redskap och fartyg. Dessa möjligheter utvidgades 1994 och torde inte vara
oförenliga med vare sig FN:s havsrättskonvention eller de regler som
gäller inom EU.

LKP gäller vid övervakning av fiskelagen även i den ekonomiska zonen
(1 §, P 3).

Kustbevakningen anser det, som redan framgått under avsnitt 3.5 och
4.5. olyckligt att möjligheterna att döma till fängelse upphör vid fiskebrott
i den ekonomiska zonen. Även om fängelsestraff sällan utdöms i samband
med fiske kan det inte förnekas, att just risken för ett frihetsstraff i all-
mänhet anses ha en preventiv effekt.

Om fängelsestraffet slopas för brott i zonen finns det anledning att
skärpa de ekonomiska sanktionerna så kraftigt att de utgör en avhållande

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

231

faktor. Påfölj dssystemet måste också utformas på ett sådant sätt att det i
en internationell jämförelse varken uppfattas som för lindrigt eller för
strängt. I annat fall kan följden bli att en svensk fiskare kan straffas
hårdare för brott i ett annat lands ekonomiska zon än vad en fiskare från
det landet riskerar för motsvarande gärning i den svenska ekonomiska
zonen. Denna situation påtalades redan i propositionen om inrättandet av
Sveriges ekonomiska zon.

De utökade möjligheter att förverka fiskefartyg och andra hjälpmedel
som infördes 1994 genom fiskelagen (prop. 1992/93:232) bör särskilt
beaktas i samband med straffmätningen om fängelsestraffet slopas vid
brott i den ekonomiska zonen.

9.4 Göteborgs universitet: I konventionens art. 73 ges regler om åtgärder
mot främmande fartyg vid brott mot kuststatens fiskeribestämmelser. I st
2 står att fartyg som beslagtagits skall släppas så snart säkerhet ställt.
Promemorian anför att bestämmelser inte erfordras, därför att saken
regleras i sjölagen 4:6. Dessa bestämmelser gäller emellertid endast skepp
och motsvarande, och regler synes erforderliga för fiskebåtar, som dessu-
tom är utsatta för betydligt fler slags säkerhetsrätter än skepp.

9.5 Uppsala universitet: I sakligt hänseende finns från straffrätts ligt håll
inget att erinra mot den föreslagna lagstiftningen. I redaktionellt hän-
seende förefaller det lämpligare att det föreslagna första stycket i 41 §
fiskelagen inarbetas i 37 och 40 §§.

9.6 Fiskeriverket: I artikel 73 föreskrivs att kuststatens påföljder för brott
mot lagar och föreskrifter om fiske i den ekonomiska zonen får omfatta
frihetsstraff eller annan form av fysisk bestraffning endast när berörda
stater ingått överenskommelse därom. Fiskelagens straffbestämmelser om-
fattar, som alternativ till dagsböter, fängelse i högst sex månader. Även
om fängelse mycket sällan utdöms i fiskemål och böter i kombination
med förverkande ger möjlighet till en kännbar bestraffning som berövar
den brottslige det ekonomiska resultatet av sin verksamhet anser Fiskeri-
verket i princip att fängelsepåföljden kan ha en allmänpreventiv betydelse
och även bör kunna tas till vid allvarliga och upprepade överträdelser. Att
fängelse finns i straffskalan är även av betydelse för möjligheter vid
brottsmisstanke att med stöd av bestämmelser i 28 kap. rättegångsblaken
utföra husrannsakan m.m. Fiskeriverket finner dock att frågan om på-
följder inte är av sådan dignitet att den bör påverka möjligheten att
ratificera konventionen. Av följsamhet till denna synes det därför nödvän-
digt att tillstyrka att fiskelagen ändras så att fängelsepåföljden borttages
för överträdelser som begås i den ekonomiska zonen.

9.7 Svenska Sjöfolksförbundet: Det nämnda lagförslaget har ett bötes-
förslag baserat på antalet hästkrafter (DIN) i motorn. Förbundet har upp-
fattningen att när man i fartygsmaskiner ändrar till kilowatt (KW) bör
man möjligen undersöka möjligheten att göra samma ändring i det nämn-
da lagförslaget.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

232

10 Straffrättsliga bestämmelser avseende
miljöområdet

10.1 Justitiekanslern: En särskild fråga som uppmärksammats här i
samband med genomgången av de lagändringar som föreslås, och som
kan inge visst bekymmer, rör förhållandet mellan å ena sidan artikel 230
i konventionen och å andra sidan den straffrättsliga regleringen i lagen
(1980:424) om vattenförorening från fartyg. Konflikten häremellan före-
slås löst genom en särskild lag om begränsningen av tillämpningen av
svensk lag vad gäller vissa brott begångna på främmande fartyg.

Förslagets innebörd tycks bli att det i framtiden ej går att med fängelse
bestraffa t.ex. oljeutsläpp från främmande fartyg på svenskt territo-
rialvatten, om utsläppet inte är uppsåtligt utan beror på grov oaktsamhet
och det även om utsläppet förorsakat allvarliga skador på den marina
miljön (promemroian s. 172 f. och 178). Detta är möjligen en inte helt
lyckad konsekvens av den föreslagna ordningen. Då det i realiteten torde
vara den ekonomiska sanktionen i form av möjligheten att ålägga
vattenföroreningsavgift som är det effektivaste remediet mot oönskade
oljeutsläpp, synes förslaget fa accepteras.

10.2 Riksåklagaren: I Utrikesdepartementets promemoria anges (s. 174)
att konventionens artikel 230 inte påkallar någon ändring av 2 kap
brottsbalken. Som grund härför anges att oljeutsläpp utanför svenskt
territorialvatten kan anses som riktade mot Sverige, varigenom svensk lag
blir tillämplig och svensk domstol behörig enligt 2 kap. 3 § 4 p brotts-
balken. Enligt min mening är det högst osäkert om sådant utsläpp om-
fattas av nämnda lagrum. Om svensk jurisdiktion skall täcka dessa fall
synes en ändring krävas avseende tillämpligheten av svensk lag.

I Utrikesdepartementets promemoria föreslås en förändrad lydelse av 6
kap. 2 § vattenföroreningslagen. Enligt förslaget far inspektion av ett
utländskt fartyg som befinner sig i Sveriges territorialhav företas då det
är ''uppenbart” att det skett ett förbjudet utsläpp från fartyget i territo-
rialhavet. Den föreslagna lydelsen är enligt promemorian (s. 115) föran-
ledd av konventionens artikel 220 p. 2. Enligt artikeln krävs emellertid
endast att det föreligger ”uppenbara skäl att anta” att ett sådant utsläpp
har skett. Konventionen medger således en mer generös skrivning än den
föreslagna.

Endast bötesstraff kommer att kunna ådömas för exempelvis brott mot
vattenföroreningslagen, som begåtts på främmande fartyg bortom svenskt
inre vatten. Det straff som sålunda kan komma att utdömas innebär inte
någon särskilt kännbar reaktion på en gärning som kan ha förödande
konsekvenser.

Att utreda de objektiva förutsättningarna för om ett brott har begåtts, är
med de metoder som idag står till buds inte särskilt komplicerat. För att
någon skall kunna fallas till ansvar för brottet krävs emellertid att åkla-
garen kan styrka att en viss bestämd person handlat antingen med upppsåt
eller förfarit oaktsamt. Ansvaret för befälhavaren löser inte detta problem
i alla fall. Detta kan vara mycket svårt och kräva stora utredningsinsatser

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

233

som inte står i rimlig proportion till det straff som kan komma att utmä-
tas. Att ta ut vattenföroreningsavgift synes vara ett effektivare sätt att rea-
gera vid oljeutsläpp och annan förorening bortom svenskt inre vatten. Det
kan också vara väsentligt kännbarare för den som driver verksamheten.
Jag anser därför att det finns skäl att så långt som möjligt använda sig av
förfarandet med vattenföroreningsavgift.

Bestämmelserna om företagsbot har visat sig vara svåra att tillämpa. En
utredning skall se över dessa bestämmelser. Företagsbot skulle efter en
sådan översyn också kunnna bli ett tänkbart medel mot vattenföro-
reningar.

Förslaget till lag om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad
gäller vissa brott begångna på främmande fartyg innehåller i 2 § första
stycket en begränsning beträffande användning av andra påföljder än
böter. I andra stycket föreskrivs undantag från begränsningen av påföljden
ifråga om allvarliga och uppsåtliga gärningar avseende förorening i terri-
torialhavet.

Ofta kan brott, som innebär skador eller störningar i miljön, objektivt
sett vara av mycket allvarlig art. När det gäller den subjektiva sidan
kanske det finns en del som talar för att det är ett uppsåtligt handlande
eller en uppsåtlig underlåtenhet som ligger bakom det inträffade. Erfaren-
hetsmässigt är det emellertid ofta svårt, när det gäller brott mot miljön, att
på den subjektiva sidan kunna styrka annat än oaktsamhet. Om brottet i
det enskilda fallet har medfört stora skadeverkningar eller risker därför
och fråga kanske tillika varit om en medveten oaktsamhet från lagöver-
trädarens sida, kan straffvärdet - oaktat gärningen inte kan påstås ha skett
uppsåtligen - vara betydande och ligga på fangelsenivå. Om skrivningen

1 2 § i det berörda författningsförslaget skulle innebära en begränsning i
påföljdshänseende till enbart böter för icke uppsåtliga gärningar, kommer
- förutom andra olägenheter från brottsbekämpningssynpunkt - en märk-
lig gränsdagning att uppkomma.

10.3 Göteborgs tingsrätt: Artikel 220 handlar om kontroll av reglernas
efterlevnad genom kuststater. Stycke 2 i den svenska (inofficiella) över-
sättningen medger inspektion av fartyget när det föreligger ”uppenbara
skäl att anta” att fartyget har överträtt statens lagar etc. I den engelska
originaltexten används uttrycket ”where there are clear grounds for
believing”.

I den svenska lagtext som föreslagits med anledning av artikeln, 6 kap.

2 § lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,
föreskrivs att inspektion får vidtas då ”det är uppenbart att det skett” ett
förbjudet utsläpp från fartyget. Såvitt tingsrätten kan förstå är den svenska
lagtexten mer restriktiv när det gäller att tillåta inspektion än konven-
tionstexten. Det skulle vara olyckligt om den slutliga lagtexten fick den
utformningen eftersom Sveriges möjligheter att ingripa mot oljeut-släpp
och dylikt därigenom skulle begränsas. Tingsrätten föreslår därför att
”uppenbart att” ersätts av ett svagare uttryck, t.ex. ”där det finns klara
misstankar”.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

234

10.4 Försvarsmakten: Förslag till lag om begränsning av tillämpningen
av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på främmande fartyg. Tex-
ten i rubriken bör ändras från ”främmande fartyg” till "”utländska fartyg”.

Texten i den föreslagna 2 § talar om ”....fartyg registrerat i en
främmande stat när detta befinner sig bortom svenskt inre vatten...”.
Försvarsmakten föreslår att texten byts ut mot ”...fartyg registrerat i en
annan stat när detta befinner sig utanför svenskt inre vatten.”.

Texten i den föreslagna 7 § (Förslag till lag om ändring i lagen (1971:
1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten) bör ges följande
lydelse ”Om brott enligt denna lag har begåtts utanför svenskt inre vatten
på ett fartyg som är registrerat i en annan stat finns särskilda bestäm-
melser i lagen (1996:000) om begränsning av tillämpningen av svensk lag
vad gäller vissa brott begångnna på utländska fartyg.”.

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg. 6 kap. 2 § innebär att inspektion får vidtas först då
det är ”uppenbart att det skett ett förbjudet utsläpp från fartyget”. Enligt
författningskommentaren avser bestämmelsen att ansluta till havsrättskon-
ventionens artikel 220 stycke 2. Vid en jämförelse med den engelska kon-
ventionstexten framgår dock att den svenska tolkningen är ovanligt sträng.

Den engelska texten av art. 220:2 lyder i den aktuella delen ”where
there are clear grounds for believing”. I den svenska översättningen av
konventionen har artikeln erhållit lydelsen ”när det föreligger uppenbara
skäl anta”, vilket språkligt medför en kraftig skärpning av förutsätt-
ningarna för ingripande jämfört med originaltexten. Försvarsmakten före-
slår därför att förslaget till författningsändring i större utsträckning ankny-
ter till originaltexten i konventionen, och att texten ӊr uppenbart att det
skett” byts ut mot ”på goda grunder kan misstänkas”.

Texten i den föreslagna 10 kap. 9 § bör ges följande lydelse ”Om brott
enligt denna lag har begåtts utanför svenskt inre vatten på ett fartyg som
är registrerat i en annan stat finns särskilda bestämmelser i lagen (1996:
000) om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott
begångna på utländska fartyg.”.

10.5 Kustbevakningen: Kustbevakningen inser de förpliktelser som följer
av ett tillträde till havsrättskonventionen och kan därför, om än med viss
tvekan i sak, ansluta sig till förslaget om en särskild lag som begränsar
möjligheten att döma till annan påföljd än böter för vissa brott som riktar
sig mot den marina miljön, begångna av utländska fartyg i och utanför
territorialhavet. Den särskilda preskriptionstiden om tre år ställer speciella
krav på effektivitet i rättsapparaten.

Fängelsestraffet markerar ett starkare avståndstagande från den svenske
lagstiftarens sida än enbart bötesstraff. Att inte längre kunna döma till
fängelsestraff vid brott som begås utanför inre vatten annat än för
”allvarliga och uppsåtliga gärningar avseende förorening i territorialhavet”
far därmed allmänt sett anses vara en försvagning mot vad som gäller
idag och kan ge en signal om att gärningen inte längre anses lika
brottslig. Utvecklingen på senare tid tyder dock snarare på motsatsen.
Sverige bör alltjämt i olika internationella fora arbeta för en sträng syn på
förorening av den marina miljön. Det är vidare viktigt att vid ett tillträde

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

235

till FN:s havsrättskonvention samtidigt markera att en eventuell ”nedväx-
ling” i påfölj dssystemet inte innebär att de straffbelagda förfarandena i sig
anses mindre staffvärda.

Till Kustbevakningens tveksamhet bidrar dessutom att det kan medföra
bevissvårigheter att i det enskilda fallet ange om brottet har förövats utan-
för eller innanför territorialhavsgränsen. Till bilden hör att ett otillåtet
utsläpp kan förflytta sig med vindar och strömmar ut eller in över grän-
sen. För att med full säkerhet kunna avgöra detta krävs närmast att en
kustbevakningsenhet finns på plats då brottet begås, vilket är mindre van-
ligt. Nya, förfinade övervakningsemtoder kan i framtiden möjligen bidra
till att minska bevissvårighetema.

Kustbevakningen ställer sig därutöver kritiskt till förslaget om en
begränsning av möjligheterna till inspektion av utländska fartyg inom
svenskt sjöterritorium. Förslaget medför att en inspektion inte kan ske i
förebyggande syfte utan först efter ett förbjudet utsläpp, som dessutom
skall vara uppenbart. Också här inser Kustbevakningen de traktatsmässiga
förpliktelserna men anser att konventionen, som nu hunnit bli ett antal år,
på denna punkt inte står i överensstämmelse med nutida synsätt inom
miljövården, som mer betonar vikten av olika förebyggande åtgärder.

Förslaget om ändring i lagen (1988:4249) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg. LKP gäller vid övervakning av vattenförorenings-
lagen även i den ekonomiska zonen (1 §, p 6).

Definitionen på ”fartyg” som redan finns i 1 kap. 2 § är inte bra. Det
faller sig inte naturligt att inordna ”andra flytande anordningar som
används till sjöss” under fartygsbegreppet. Denna definition skulle faktiskt
också kunna innefatta vakare för fiske och ljus- och ljudbojar, vilket själv-
fallet inte avsetts. Definitionen är alltså otydlig och det finns anledning
att överväga en annan avgränsning av fartygsbegreppet i vattenförore-
ningslagen.

I fråga om begreppet ”utsläpp” i samma paragraf föreslår Kustbevak-
ningen i förtydligande syfte följande ändrade lydelse: Varje utsläpp i
vattnet eller luften inom Östersjöområdet såsom utströmning, kvittbliv-
ning, spill, läckage, utpumpning, utspridning eller uttömning.

I 6 kap. 2 § föreslås i promemorian ett nytt andra stycke som medför
en inskränkning av den nu gällande möjligheten att med stöd av vatten-
föroreningslagen inspektera utländska fartyg som befinner sig i Sveriges
territorialhav när en tillsynsmyndighet anser att det behövs. Kustbevak-
ningen har förståelse för den traktatsrättsliga bundenhet som följer av ett
tillträde till havsrsättskonventionen men måste samtidigt konstatera att det
föreslagna tillägget innebär en påtaglig försvagning i kontrollen av att
fartyg som trafikerar svenskt sjöterritorium är i så gott skick att det inte
finns någon risk för utsläpp. Visserligen kommer det enligt förslaget även
framgent att vara möjligt att vidta en inspektion ”då det är uppenbart att
det skett ett förbjudet utsläpp från fartyget i territorialhavet”, dvs. först i
efterskott då miljön redan har skadats. Från preventiv synpunkt kan här
tilläggas att Kustbevakningen har polisiära befogenheter enligt LKP, som
i detta sammanhang får utövas såväl inom territorialhavet som i den eko-
nomiska zonen men endast om det förekommer anledning att misstänka
att ett brott har förövats. Detta är inte tillräckligt.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

236

Kustbevakningen förordar, att det även i framtiden finns möjlighet att
inskrida genom förebyggande inspektion och att det inte skall vara nöd-
vändigt att passivt avvakta ett utsläpp. Det måste finnas utrymme för ett
mer aktivt agerande i syfte att ge ett effektivt skydd åt den marina miljön.

10.6 Sjöfartsverket: Uttrycket ”bortom svenskt inre vatten” i 2 § (Förslag
till lag om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa
brott begångna på främmande fartyg) bör bytas ut mot ”utanför svenskt
inre vatten”.

Sjöfartsverket har förståelse för att denna lag är en följd av Sveriges
förpliktelser i samband med tillträdet till havsrättskonventionen, men vill
ändå påpeka att det blir en märklig konsekvens att miljöbrott begångna på
främmande fartyg utanför svenskt inre vatten kan komma att bestraffas
mildare än motsvarande brott begångna på svenska fartyg. Förutom att
detta kan ifrågasättas från utgångspunkten ”allas likhet inför lagen” stäm-
mer det mindre bra med Sveriges ansträngningar i det intemaitonella arbe-
tet att införa skärpta regler vid föroreningar av miljön. Det är därför vik-
tigt att det i propositionen klart framgår att lagändringen inte innebär att
de straffbelagda handlingarna anses mindre straffvärda än tidigare utan
endast utgör en anpassning till havsrättskonventionen vad gäller val av
påföljd.

Innan den punktvisa uppräkningen i 1 § första stycket (Förslag till lag
om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter
om trafik, transporter och kommunikationer) bör följande inledning skri-
vas in: ”Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8
kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller”.

Sjöfartsverket tillstyrker utvidgningen av lagens tillämpningsområde
(Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg) även till luftföroreningar från fartyg. Grunden för
denna ändring är artikel 212 i havsrättskonventionen som reglerar förore-
ningar av den marina miljön från eller genom atmosfären. I konsekvens
med denna artikel tar de föreslagna ändringarna i lagen sikte endast på
luftföroreningar från fartyg som drabbar den marina miljön. Luft-
föroreningar är dock till sin natur sådana att det inte alls är säkert att ska-
dor på miljön uppkommer i närheten av den plats där utsläppet har skett.
Tvärtom kan skadorna på miljön uppkomma långt ifrån den plats där de
har släppts ut. Det är uppenbart att det blir mycket svårt, kanske till och
med omöjligt, att bevisa att ett utsläpp av luftföroreningar från ett fartyg
har skadat just den marina miljön. Om inte den föreslagna utvidgningen
skall bli helt verkningslös verkar den enda lösningen vara att man far
presumera att de luftföroreningar som släpps ut från ett fartyg skadar även
den närliggande marina miljön, i vart fall på längre sikt. Mer praktiskt
vore att utvidga lagen tillämpningsområde till att avse alla skador på
miljön som orsakas av luftföroreningar från fartyg. Man bör i vart fall
föra ett resonemang om dessa frågor i propositionen för att klargöra vad
som avses gälla.

Man kan även ifrågasätta den praktiska tillämpningen vid luftföro-
reningar av 6 kap. 2 §, som stadgar att inspektion av ett utländskt fartyg
som befinner sig i Sveriges territorialhav far vidtas då det är uppenbart att

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

237

det skett ett förbjudet utsläpp från fartyget i territorialhavet. För det första
bör paragrafen inte bara gälla utsläpp från fartyget i territorialhavet, utan
även i luftrummet ovanför territorialhavet. Det finns idag igen annan
metod att konstatera utsläpp av luftföroreningar från fartyg än att gå
ombord på fartyget och undersöka vilket bränsle som används och vilka
eventuella åtgärder som har vidtagits för att begränsa utsläppen av luft-
föroreningar, t.ex. katalysatorrening. Att konstatera ett uppenbart förbjudet
utsläpp av luftföroreningar från ett fartyg utan att inspektera fartyget är
med dagens teknik inte möjligt. Utvidgningen av paragrafens tillämp-
ningsområde till luftföroreningar far därför endast en principiell betydelse.

10.7 Göteborgs universitet: Promemorian upptar problemet att konven-
tionens art. 230 utesluter annat än böter och andra ekonomiska sanktioner
för brott avseende havsmiljön bortom territorialhavet och för territorial-
havet tillåter fängelse endast om handlingen avsett avsiktlig och allvarlig
förorening. Här föreslås införande av ”ett specificerat undantag från
möjligheten att döma till strängare straff än böter i andra situationer än då
konventionen tillåter detta”, därför att man inte vill träffa andra straff-
stadganden än dem som konventionen avser. ”Mot bakgrund av vad
sålunda anförts” föreslås emellertid en särskild lag ”som begränsar svensk
lags tillämplighet” i enlighet med art. 230 när brottet begåtts på främ-
mande fartyg.

Det verkar egendomligt att man skulle låta ”ett specificerat undantag
från möjligheten att döma till böter” för vissa brott få formen av en lag
som utesluter svensk jurisdiktion, vilket bl.a. kunde medföra att brott
riktade mot svenskt intresse inte kunde beivras enligt svensk lag. Det
visar sig också att förslaget till ”lag om begränsning av tillämpningen av
svensk lag vad gäller vissa brott begångna på främmande fartyg” inte
handlar om en lagvalsbegränsning utan en materiell begränsning av en
strafflatitud, nämligen så att det i regel inte får dömas till strängare straff
än böter vid brott mot miljöbestämmelser begångna på utländskt fartyg.
Både lagens rubrik och dess första paragraf anger dock att det rör sig om
en lagvalsregel, och lagen blir därmed osammanhängande. Fakulteten
föreslår en omskrivning av lagrubriken och 1 § så att det klargörs att det
gäller en sådan begränsning av den materiella straffrätten som åsyftas i 2
och 3 §§ och överst s. 174 i promemorian.

Ett liknande stadgande i samma lag berörande preskriptionstiden föran-
leder motsvarande anmärkning.

En sådan lösning som fakulteten föreslår ger förslaget för övrigt på mot-
svarande fråga rörande brott mot fiskelagstiftningen, där konventionens
artikel 73 upptar en regel som för brott på den ekonomiska zonen förbju-
der fängelse- och kroppsstraff. Här framhåller promemorian att fängelse-
straff i praktiken aldrig ges, men att borttagande av fängelse ur latituden
kunde leda till uppfattningen att straffvärdet sjunker, så att lägre bötes-
belopp blir vanliga. Här föreslås ett stadgande i fiskelagen att den som i
Sveriges ekonomiska zon begår brott enl. 37 eller 40 §§ skall dömas till
böter. Det verkar bra mycket klarare än de egendomliga krusiduller som
utförts kring miljöbrotten.

I sak verkar det tveksamt om straffbegränsningens inskränkning till ut-

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

238

ländskt fartyg tillfredsställer konventionens regel eller om möjligen även
svenska fartyg skulle vara inbegripna i det skydd som konventionen vill
ge, i varje fall i den mån brottet begåtts av utländska medborgare. Skulle
det exempelvis vara tillåtligt att döma till fängelse om ett till utländskt
land bareboatchartrat svenskt fartyg bemannat med utlänningar släpper ut
olja genom tankrenngöring på svensk ekonomisk zon eller tilläggszon?

10.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen vill understryka
vikten av att definitionen i 1 kap. 2 § beträffande skadligt ämne vid den
praktiska tillämpningen även avses omfatta gödselmedel eller andra äm-
nen med gödslande effekt.

10.9 Naturvårdsverket: När det gäller förslaget till lag om begränsning
av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott på främmande fartyg
vill Naturvårdsverket uppmärksamma följande. Enligt förslaget är fängel-
sestraff undantaget - dock ej för uppsåtliga och allvarliga gärningar i
enlighet med konventionens artikel 230 - även för svenska medborgare
beträffande brott, t.ex. att genom dumpning orsaka allvarlig förorening,
begångna på ett utländskt fartyg i det svenska territorialhavet. Enligt ver-
kets uppfattning kan det inte uteslutas att förslaget här går längre än
konventionens krav på att endast bötesstraff far ådömas för brott som
begåtts av främmande fartyg.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 2

239

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Förslag till lag om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad
gäller vissa brott begångna på utländska fartyg

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag föreskrivs med anledning av Förenta nationernas
havsrättskonvention av den 10 december 1982 vissa begränsningar i fråga
om tillämpningen av svensk lag.

2 § Om ett brott mot bestämmelser i svensk lag om förebyggande,
begränsning och kontroll av förorening av den marina miljön begås på ett
fartyg registrerat i en främmande stat när fartyget befinner sig utanför
svenskt inre vatten, far inte strängare straff än böter dömas ut.

Detta gäller dock inte allvarliga och uppsåtliga gärningar som avser
förorening i territorialhavet.

3 § Påföljd för brott som avses i 2 § får endast dömas ut om den
misstänkte häktats eller fatt del av åtal för brottet inom tre år från det att
brottet begicks. Om påföljd för brottet faller bort tidigare enligt 35 kap.
1 § brottsbalken gäller i stället den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

240

Förslag till lag om ersättningsskyldighet vid skada på undervattens-
kablar och undervattensrörledningar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag är tillämplig på undervattenskablar och undervattens-
rörledningar som finns i det fria havet eller i en ekonomisk zon.

2 § Om ägaren till en kabel eller rörledning som läggs ut eller repareras
därvid orsakar att någon annan kabel eller rörledning skadas, skall ägaren
ersätta kostnaden för att reparera skadan.

3 § Om en fartygsägare har offrat ett ankare eller ett fiskeredskap i syfte
att undvika skada på en kabel eller en rörledning, har fartygsägaren rätt
till ersättning av kabelns eller rörledningens ägare för det som har offrats.
Rätten till ersättning gäller dock endast om fartygsägaren på förhand har
vidtagit alla rimliga försiktighetsåtgärder.

4 § Talan om ersättning enligt denna lag far väckas vid svensk domstol
endast mot den som har hemvist eller säte i Sverige.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

241

16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

Förslag till lag om verkställighet av domar och beslut av den Prop. 1995/96:140
internationella havsrättsdomstolen m.m.                            Bilaga 3

Härigenom föreskrivs följande.

En dom eller ett beslut som har meddelats enligt Förenta nationernas
havsrättskonvention av den 10 december 1982 och som enligt bestäm-
melse i konventionen skall kunna verkställas i varje konventionsstat, verk-
ställs här i landet som en svensk domstols lagakraftägande dom.

Om ett fartyg skall frisläppas enligt ett beslut som har meddelats
med stöd av artikel 292 i konventionen, far fartyget inte hållas kvar i
Sverige om de villkor för frisläppandet som anges i beslutet har uppfyllts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

242

Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att det i naturvårdslagen (1964:822) skall införas
två nya paragrafer, 21 a och 37 b §§, av följande lydelse.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 a §

För att skydda den marina
naturmiljön far regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva att marin-
vetenskaplig forskning inte far
bedrivas från forskningsfartyg
som är registrerade i eller tillhör
en annan stat, utan att tillstånd
har lämnats eller anmälan har
skett.

Tillstånd får begränsas till viss
tid och förenas med villkor.

37 b §

Till böter döms befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 21 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

243

Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:314) om kontinental-
sockeln

dels att 8 och 15 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 15 a - 15 c §§, av
följande lydelse.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Tillsyn över efterlevnaden av
föreskrifter och villkor för till-
stånd utövas av myndighet som
regeringen bestämmer.

Innehavare av tillstånd skall på
anfordran lämna tillsynsmyndig-
heten de upplysningar och hand-
lingar som fordras för tillsynens
utövande. Tillsynsmyndigheten
äger meddela bestämmelser för
att trygga efterlevnaden av före-
skrift eller villkor som gäller för
tillståndet.

Den som har att taga befattning
med tillsyn äger tillträde till an-
läggning, fartyg eller luftfartyg,
där verksamhet som omfattas av
tillstånd bedrives, och far göra
sig underrättad om förhållande av
betydelse för tillämpningen av
föreskrift eller villkor för tillstån-
det.

Föreslagen lydelse

§'

Tillsyn över efterlevnaden av
föreskrifter och villkor för till-
stånd utövas av myndighet som
regeringen bestämmer.

Innehavare av tillstånd skall på
anfordran lämna tillsynsmyndig-
heten de upplysningar och hand-
lingar som fordras för tillsynens
utövande. Tillsynsmyndigheten
äger meddela bestämmelser för
att trygga efterlevnaden av före-
skrift eller villkor som gäller för
tillståndet.

Den som har att taga befattning
med tillsyn äger tillträde till an-
läggning, fartyg eller luftfartyg,
där verksamhet som omfattas av
tillstånd bedrives, och far göra
sig underrättad om förhållande av
betydelse för tillämpningen av
föreskrift eller villkor för tillstån-
det.

Föreskrifterna i denna para-
graf gäller inte vid tillsyn enligt
15 c §.

244

Senaste lydelse 1974:891.

15

§2

Beslut av Sveriges geologiska
undersökning i ärende som avses
i 7 § och i ärende om återkal-
lelse av tillstånd på grund av att
föreskrift eller villkor för tillstån-
det har åsidosatts samt tillsyns-
myndighetens beslut enligt 12 §
får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Annat beslut av myndighet enligt denna lag överklagas hos regeringen.
Beslutet gäller även om det överklagas, om inte annorlunda förordnats.

Beslut av Sveriges geologiska
undersökning i ärenden som
avses i 7 § och i ärenden om
återkallelse av tillstånd på grund
av att föreskrifter eller villkor för
tillståndet har åsidosatts samt
tillsynsmyndigheters beslut enligt
12 § och 15 c § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

15 a §

För utläggande av undervattens-
kablar och rörledningar på kon-
tinentalsockeln utanför territo-
rialgränsen krävs tillstånd av
regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Ett tillstånd skall förenas med
de villkor som behövs för att

1. möjliggöra utforskning av
kontinentalsockeln och utvinning
av dess naturtillgångar,

2. förhindra, begränsa och
kontrollera föroreningar från
rörledningar, och

3.  skydda möjligheten att
använda och reparera redan
befintliga undervattenskablar och
rörledningar.

Om tillståndet avser utläggande
av rörledningar skall i beslutet
anges den sträckning av rörled-
ningen på kontinentalsockeln som
tillståndet avser.

15 b §

Bestämmelserna i 15 a § gäller
inte vid utläggande av undervat-
tenskablar och rörledningar i
syfte att utforska kontinentalsoc-
keln eller utvinna dess naturtill-
gångar.

245

2 Senaste lydelse 1995:18.

15 c §

Tillsynen över efterlevnaden av

15 a § och villkor som har med-
delats med stöd av den paragra-
fen utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Tillsyns-
myndigheten får meddela de fö-
relägganden som behövs för att
15 a § och villkor som har med-
delats med stöd av den paragra-
fen skall efterlevas.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

246

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot Prop. 1995/96:140
dumpning av avfall i vatten                                        Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten skall införas en ny paragraf, 7 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om brott som enligt denna lag
har begåtts utanför svenskt inre
vatten på ett fartyg som är
registrerat i en främmande stat,
finns särskilda bestämmelser i
lagen (1996:000) om begräns-
ning av tillämpningen av svensk
lag vad gäller vissa brott be-
gångna på utländska fartyg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

247

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande Prop. 1995/96:140
att meddela föreskrifter om trafik, transporter och                   Bilaga 3

kommunikationer

Härigenom föreskrivs att 1 § i lagen (1975:88) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 §
eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik
som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik
som ombesörjes av järnvägsföre-
tag till komplettering av eller
som ersättning för jämvägsbe-
fordran som avses under 1,

4. postbefordran,

5.  rätt att driva sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium med
utländskt fartyg,

6.  trafikregler, sjövägmärken
eller säkerhetsanordningar för
sjötrafiken inom Sveriges sjö-
territorium eller för sjötrafiken
med svenska fartyg, sjöflygplan
och svävare utanför Sveriges sjö-
territorium,

7. skeppsmätning.

8. trafik på väg eller i terräng,

9.  fordons beskaffenhet och
utrustning,

1. befordran i spårbunden trafik
som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik
som ombesörjes av järnvägsföre-
tag till komplettering av eller
som ersättning för jämvägsbe-
fordran som avses under 1,

4. postbefordran,

5.  rätt att driva sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium med
utländskt fartyg,

6.   trafikregler, sjövägmärken
eller säkerhetsanordningar för
sjötrafiken inom Sveriges sjö-
territorium och ekonomiska zon
eller för sjötrafiken med svenska
fartyg, sjöflygplan och svävare
utanför dessa områden,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng.

9.  fordons beskaffenhet och
utrustning,

1 Lagen omtryckt 1978:233.

2 Senaste lydelse 1993:605.

248

10.  registrering eller annan
kontroll av fordon,

11. skyldighet for kommunerna
att tillhandahålla föreskrifter och
andra uppgifter som rör förhål-
landena i trafiken,

12. riksfärdtjänst,

13. tillstånd att bruka svävare,

14. kör- och vilotider vid väg-
transporter samt förbud mot vissa
typer av beräkningar av lön till
förare vid sådana transporter,

15. användning av vattenskotrar
eller annan liknande vatten-
farkost.

10.   registrering eller annan
kontroll av fordon,

11. skyldighet för kommunerna
att tillhandahålla föreskrifter och
andra uppgifter som rör förhål-
landena i trafiken,

12. riksfärdtjänst,

13. tillstånd att bruka svävare,

14. kör- och vilotider vid väg-
transporter samt förbud mot vissa
typer av beräkningar av lön till
förare vid sådana transporter,

15. användning av vattenskotrar
eller annan liknande vatten-
farkost.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för
granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 9,
10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om
avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och
avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

249

17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall' skall ha följande lydelse.

Bilaga2

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande

Internationella
organ

Fysiska personer

Tillämplig
internationell
överenskommelse

49 Internationella
havsbottenmyndig-
heten

50 Internationella
havsrättsdomstolen

Företrädare för
konventionsparter
som deltar i möten
med församlingen,
rådet eller med för-
samlingens eller
rådets organ samt
generalsekreteraren
och myndighetens
personal

Domstolens
ledamöter

Förenta nationer-
nas havsrättskon-
vention av den 10
december 1982,
artiklarna 176-185
och bilaga IV
artikel 13

Förenta nationer-
nas havsrättskon-
vention av den 10
december 1982,
bilaga VI artikel 10

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

1 Lagen omtryckt 1994:717.

2 Senaste lydelse 1995:1307.

250

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg1

dels att rubriken till lagen, 1 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 1 och 3 §§, 6 kap.
2 §, 7 kap. 1-3 och 5 §§, samt rubriken till 7 kap. lagen skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 9 §, av följande
lydelse.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

Lag (1980:424) om åtgärder mot Lag (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg           förorening från fartyg

I denna lag finns bestämmelser
om förbud mot vattenföro-
reningar från fartyg, mottagning
av skadliga ämnen från fartyg,
fartygs konstruktion samt tillsyn
och andra åtgärder för att
förebygga eller begränsa vatten-
föroreningar från fartyg.

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser
om förbud mot förorening från
fartyg, mottagning av skadliga
ämnen från fartyg, fartygs konst-
ruktion samt tillsyn och andra
åtgärder för att förebygga eller
begränsa förorening från fartyg.

Nuvarande lydelse

I lagen används beteckningar som har följande betydelse.

Beteckning

Östersjöområdet

Fartyg

Betydelse

Allt vattenområde i den egentliga
Östersjön med Bottniska viken,
Finska viken och inloppet till
Östersjön upp till latitudparal-
lellen genom Skagen i Skagerack
vid 57° 44,8'nord

Fartyg, svävare, fasta eller
flytande plattformar samt andra
flytande anordningar som an-
vänds till sjöss

Lagen omtryckt 1983:463.

251

Skadligt ämne

Olja och andra ämnen som, om Prop. 1995/96:140
de kommer ut i havet eller något Bilaga 3
annat vattenområde, kan innebära
risker för människors hälsa, vara
skadliga för den marina faunan
eller floran, skada skönhets- eller
rekreationsvärden eller störa
annat rättmätigt utnyttjande av
havet eller andra vattenområden

Utsläpp

Varje utsläpp i havet eller andra
vattenområden, såsom utström-
ning, kvittblivning, spill, läckage,
utpumpning, utspridning eller
uttömning.

Föreslagen lydelse

2 §

I lagen används beteckningar som har följande betydelse.

Beteckning

Betydelse

Östersjöområdet

Allt vattenområde i den egentliga
Östersjön med Bottniska viken,
Finska viken och inloppet till
Östersjön upp till latitudparal-
lellen genom Skagen i Skagerack
vid 57° 44,8'nord

Fartyg

Fartyg, svävare, fasta eller
flytande plattformar samt andra
flytande anordningar som an-
vänds till sjöss

Skadligt ämne

Olja och andra ämnen som, om
de kommer ut i havet, i något
annat vattenområde eller i luften,
kan innebära risker för männi-
skors hälsa, vara skadliga för den
marina faunan eller floran, skada
skönhets- eller rekreationsvärden
eller störa annat rättmätigt utnytt-
jande av havet eller andra vatten-
områden

Utsläpp

Varje utsläpp i havet, i andra
vattenområden eller z luften,                 252

såsom utströmning, kvittblivning,

spill, läckage, utpumpning, ut-
spridning eller uttömning.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om fartygs konstruk-
tion, utrustning och drift för att
förebygga eller begränsa vatten-
föroreningar och om certifikat
som visar att sådana föreskrifter
är uppfyllda.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om fartygs konstruk-
tion, utrustning och drift för att
förebygga eller begränsa föro-
rening samt om certifikat som
visar att sådana föreskrifter är
uppfyllda.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om hur skadliga
ämnen som transporteras till
sjöss i förpackad form eller i
fraktcontainrar eller på liknande
sätt skall hanteras för att vatten-
föroreningar skall förebyggas
eller begränsas.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om hur skadliga
ämnen som transporteras till
sjöss i förpackad form eller i
fraktcontainrar eller på liknande
sätt skall hanteras för att
förorening skall förebyggas eller
begränsas.

6 kap.

2 §2

Fartyg skall undergå inspektion när en tillsynsmyndighet som avses i 5
§ anser att det behövs.

Inspektion av ett utländskt fartyg
som befinner sig i Sveriges terri-
torialhav får vidtas endast om
det föreligger klara skäl att anta
att ett förbjudet utsläpp skett från
fartyget i territorialhavet.

Om utsläpp har skett från ett fartyg som befinner sig i Sveriges
ekonomiska zon, gäller i fråga om rätt att företa inspektion vad som
föreskrivs i 2 a §.

2 Senaste lydelse 1992:1143.

253

Vid inspektion skall kontrolleras
att fartyget och dess utrustning
och driftförhållanden uppfyller
kraven på ett fullgott skydd mot
vattenföroreningar.

7 kap. Särskilda åtgärder mot
vattenförorening

Vid inspektion skall kontrolleras
att fartyget och dess utrustning
är i det skick och att driftför-
hållandena är sådana som
behövs for att förebygga föro-
rening.

7 kap. Särskilda åtgärder mot
förorening

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser får
föreskriva sådana begränsningar
av eller förbud mot trafik i
farvatten inom Sveriges sjöterri-
torium och ekonomiska zon som
behövs för att förebygga vatten-
föroreningar.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
sådana föreskrifter om läktring
av skadliga ämnen inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska
zon som behövs för att förebygga
vattenföroreningar. Föreskrifter-
na far avse förbud mot läktring
inom vissa områden.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om skyldighet

1. att rapportera vatten-
föroreningar och händelser som
innebär risk för sådana
föroreningar,

§3

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser får
föreskriva sådana begränsningar
av eller förbud mot trafik i
farvatten inom Sveriges sjöterri-
torium och ekonomiska zon som
behövs för att förebygga föro-
rening.

§4

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
sådana föreskrifter om läktring
av skadliga ämnen inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska
zon som behövs för att förebygga
förorening. Föreskrifterna far
avse förbud mot läktring inom
vissa områden.

§

Regeringen eller den myndighet
som regeringen utser meddelar
föreskrifter om skyldighet

1. att rapportera utsläpp av
skadliga ämnen och händelser
som innebär risk för förorening,

3 Senaste lydelse 1992:1143.

4 Senaste lydelse 1992:1143.

254

2. att lämna sådana uppgifter om
fartyg och fartygs last som
behövs för att förebygga eller
bekämpa vattenföroreningar.

2. att lämna sådana uppgifter om Prop. 1995/96:140
fartyg och fartygs last som Bilaga 3
behövs för att förebygga eller
bekämpa utsläpp av skadliga
ämnen.

Sker utsläpp av olja eller något
annat skadligt ämne från fartyg i
strid mot gällande bestämmelser
eller kan det skäligen befaras att
så kommer att ske och finns det
grundad anledning att anta att
svenskt territorium eller svenska
intressen i övrigt kan skadas
härigenom i avsevärd mån, far
sjöfartsverket och annan myndig-
het som regeringen utser meddela
de förbud och förelägganden,
som är nödvändiga för att
förebygga eller begränsa vatten-
förorening, såsom

1. förbud mot fartygets avgång
eller vidare resa,

2.  förbud att påbörja eller
fortsätta lastning, lossning, läkt-
ring eller bunkring,

3.  förbud att använda viss
utrustning,

4. föreläggande att fartyget skall
följa en viss färdväg,

5. föreläggande att fartyget skall
anlöpa eller avgå från en viss
hamn eller annan uppehållsplats,

6.  föreläggande i fråga om
fartygets framförande eller drift,

7. föreläggande att läktra olja
eller annat skadligt ämne.

§

Släpps olja eller något annat
skadligt ämne ut från ett fartyg i
strid mot gällande bestämmelser
eller kan det skäligen befaras att
så kommer att ske och finns det
grundad anledning att anta att
svenskt territorium, svenskt luft-
rum eller svenska intressen i
övrigt kan skadas härigenom i
avsevärd mån, får Sjöfartsverket
och annan myndighet som
regeringen utser meddela de
förbud och förelägganden, som är
nödvändiga för att förebygga
eller begränsa förorening, såsom

1. förbud mot fartygets avgång
eller vidare resa,

2.  förbud att påbörja eller
fortsätta lastning, lossning, läkt-
ring eller bunkring,

3.  förbud att använda viss
utrustning,

4. föreläggande att fartyget skall
följa en viss färdväg,

5. föreläggande att fartyget skall
anlöpa eller avgå från en viss
hamn eller annan uppehållsplats,

6.  föreläggande i fråga om
fartygets framförande eller drift,

7. föreläggande att läktra olja
eller annat skadligt ämne.

255

10 kap.

Om brott enligt denna lag som
har begåtts utanför svenskt inre
vatten på ett fartyg som är
registrerat i en främmande stat
finns särskilda bestämmelser i
lagen (1996:000) om begräns-
ning av tillämpningen av svensk
lag vad gäller vissa brott
begångna på utländska fartyg.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

256

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 17 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sådant fornfynd som avses i 3 § 1 tillfaller staten.

Sådant fornfynd som avses i 3 § 2 tillfaller upphittaren. Han är dock
skyldig att erbjuda staten att få lösa in det mot betalning (hembud)

1. om fornfyndet innehåller föremål som helt eller delvis består av guld,
silver, koppar, brons eller annan legering med koppar eller

2. om fornfyndet består av två eller flera föremål, som kan antas ha
blivit nedlagda tillsammans.

Fornfynd som påträffas på
havsbottnen och dess underlag
utanför gränserna för nationell
jurisdiktion och som bärgats av
ett svenskt fartyg eller förts till
Sverige tillfaller staten.

Ett skeppsvrak som påträffas på
havsbottnen och dess underlag
utanför gränserna för nationell
jurisdiktion och som bärgats av
ett svenskt fartyg eller förts till
Sverige tillfaller staten om minst
etthundra år kan antas ha gått
sedan skeppet blev vrak.

17 §

Riksantikvarieämbetet far genom fyndfördelning överlåta statens rätt till
fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i framtiden på ett
tillfredsställande sätt.

Detta gäller även skeppsvrak
som avses i 4 § fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

257

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges
ekonomiska zon

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekono-
miska zon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Denna lag samt de föreskrifter
och villkor som meddelas med
stöd av lagen skall inte innefatta
någon inskränkning av de enligt
folkrätten gällande rättigheterna
till fri sjöfart i den ekonomiska
zonen, till överflygning av zonen
och till utplacering av kablar och
rörledningar i zonen och inte
heller av några andra rättigheter
som följer av allmänt erkända
folkrättsliga grundsatser.

10 §

Denna lag samt de föreskrifter
och villkor som meddelas med
stöd av lagen skall inte innefatta
någon inskränkning av de enligt
folkrätten gällande rättigheterna
till fri sjöfart i den ekonomiska
zonen och till överflygning av
zonen och inte heller av några
andra rättigheter som följer av
allmänt erkända folkrättsliga
grundsatser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

258

Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)

Härigenom föreskrivs att 41 § fiskelagen (1993:787) skall ha följande
lydelse.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Den som begår brott enligt 37
eller 40 § genom att bedriva ett
otillåtet trålfiske, döms till böter,
lägst ettusen kronor och högst ett
krontal som motsvarar etthundra
gånger antalet hästkrafter (DIN)
i motorn på det fiskefartyg som
använts för bogsering av trålen,
eller till fängelse i högst sex
månader.

Föreslagen lydelse

§

Den som i Sveriges ekonomiska
zon begår brott enligt 37 eller
40 § döms till böter.

Om någon har begått brott
enligt 37 eller 40 § genom att
bedriva otillåtet trålfiske skall,
om påföljden bestäms till böter,
böterna bestämmas till lägst
ettusen kronor och högst ett
krontal som motsvarar etthundra
gånger antalet hästkrafter (DIN)
i motorn på det fiskefartyg som
använts för bogsering av trålen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

259

Lagrådets yttrande

Prop. 1995/96:140

Bilaga 4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 15 februari 1996 (Utrikesdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller brott begångna på
utländska fartyg, rn.fl.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av biträdande rättschefen Hans
Linton, hovrättsassessorerna Anders Perklev, Catarina Barketorp och
Bengt Agartz samt departementssekreteraren Niklas Hedman.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

260

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996

Prop. 1995/96:140

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,
Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,
Johansson

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Regeringen beslutar proposition 1995/96:140 Sveriges ratifikation av
Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 och
avtalet av den 28 juli 1994 om tillämpningen av konventionens del XI.

261

Rättsdatablad

Prop. 1995/96:140

Författningsrubrik

Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande

Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om ändring i          21 a §

naturvårdslagen

(1964:822)

Lag om ändring i lagen 8 §
(1966:314) om
kontinentalsockeln

Lag om ändring i lagen 1 §
(1975:88) med

bemyndigande att
meddela föreskrifter om
trafik, transporter och
kommunikationer

Lag om ändring i lagen
(1980:424) om åtgärder
mot vattenförorening
från fartyg

Lag om ändring i lagen
(1988:950) om
kulturminnen m.m.

4 kap. 1 och 3 §§,

7 kap. 1-3 och 5 §§

17 §

262

gotab 49610, Stockholm 1996

Regeringens proposition

1995/96:140

Havsrättskonventionen
och
tillämpningsavtalet
Bilaga 5

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5.

UNITED NATIONS CONVENTION ON THE LAW OF THE SEA      Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

The States Parties to this Convention,

Prompted by the desire to settle, in a spirit of mutual understanding and
co-operation, all issues relating to the law of the sea and aware of the
historic significance of this Convention as an important contribution to the
maintenance of peace, justice and progress for all peoples of the world,

Noting that developments since the United Nations Conferences on the Law
of the Sea held at Geneva in 1958 and 1960 have accentuated the need for
a new and generally acceptable Convention on the law of the sea,

Conscious that the problems of ocean space are closely interrelated and need
to be considered as a whole,

Recognizing the desirability of establishing through this Convention, with
due regard for the sovereignty of all States, a legal order for the seas and
oceans which will focilitate intemational communication, and will promote
the peaceful uses of the seas and oceans, the equitable and efficient
utilization of their resources, the conservation of their living resources, and
the study, protection and preservation of the marine environment,

Bearing in mind that the achievement of these goals will contribute to the
realization of a just and equitable intemational economic order which takes
into account the interests and needs of mankind as a whole and, in
particular, the special interests and needs of developing countries, whether
Coastal or land-locked,

Desiring by this Convention to develop the principles embodied in
resolution 2749 (XXV) of 17 December 1970 in which the General
Assembly of the United Nations solemnly declared inter alia that the area
of the sea-bed and ocean floor and the subsoil thereof, beyond the limits of
national jurisdiction, as well as its resources, are the common heritage of
mankind, the exploration and exploitation of which shall be carried out for
the benefit of mankind as a whole, irrespective of the geographical location
of States,

Believing that the codification and progressive development of the law of the
sea achieved in this Convention will contribute to the strengthening of
peace, security, co-operation and friendly relations among all nations in
conformity with the principles of justice and equal rights and will promote
the economic and social advancement of all peoples of the world, in
accordance with the Purposes and Principles of the United Nations as set
forth in the Charter,

Affirming that matters not regulated by this Convention continue to be
govemed by the rules and principles of general intemational law,

FÖRENTA NATIONERNAS HAVSRÄTTSKONVENTION

Konventionsstatema

som drivs av sin önskan att i en anda av ömsesidigt samförstånd och
samarbete lösa alla frågor rörande havsrätten och som är medvetna om
denna konventions historiska betydelse såsom ett värdefullt bidrag till
bevarandet av fred, rättvisa och framåtskridande för världens alla folk,

som beaktar att utvecklingen efter Förenta nationernas konferenser om
havsrätten, vilka hölls i Genéve 1958 och 1960, har understrukit behovet av
en ny och allmänt godtagbar konvention om havsrätten,

som är medvetna om att problemen rörande havsområdena är nära
besläktade med varandra och måste behandlas som en helhet,

som erkänner att det är önskvärt att genom denna konvention och med
vederbörlig hänsyn till alla staters suveränitet upprätta en rättsordning för
haven och oceanerna, som underlättar internationell kommunikation och
främjar den fredliga användningen av haven och oceanerna, ett rättvist och
effektivt utnyttjande av deras tillgångar, bevarandet av deras levande
tillgångar samt studiet, skyddet och bibehållandet av den marina miljön,

som är medvetna om att uppnåendet av dessa mål kommer att bidra till
förverkligandet av en rimlig och rättvis ekonomisk världsordning med
beaktande av hela mänsklighetens intressen och behov, och i synnerhet
särskilda intressen och behov för utvecklingsländerna, vare sig dessa är
kuststater eller kustlösa stater,

som genom denna konvention önskar utveckla de principer som uttryckts i
resolution 2749 (XXV) den 17 december 1970, i vilken Förenta nationernas
generalförsamling högtidligt förklarat bland annat att det område som
omfattar havsbottnen och dess underlag utanför gränserna för nationell
jurisdiktion såväl som dess tillgångar utgör människosläktets gemensamma
arvedel, vars utforskning och exploatering skall genomföras till hela
mänsklighetens bästa, utan hänsyn till staternas geografiska läge,

som anser att kodifieringen och den gradvisa utvecklingen av havsrätten,
som uppnås genom denna konvention, kommer att medverka till befästande
av fred, säkerhet, samarbete och vänskapliga förbindelser mellan alla
nationer i överensstämmelse med principerna om rättvisa och om lika
rättigheter samt främja världens alla folks ekonomiska och sociala
framåtskridande i enlighet med Förenta nationernas ändamål och principer,
så som dessa kommer till uttryck i stadgan,

som bekräftar att frågor som inte regleras genom denna konvention även i
fortsättningen skall styras av regler och principer nedlagda i den allmänna
folkrätten,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Have agreed as follows:

PART I

INTRODUCTION

Article 1

Use of terms and scope

1. For the purposes of this Convention:

(1) "Area" means the sea-bed and ocean floor and subsoil thereof, beyond
the limits of national jurisdiction;

(2) "Authority" means the Intemational Sea-Bed Authority;

(3) "activities in the Area" means all activities of exploration for, and
exploitation of, the resources of the Area;

(4) "pollution of the marine environment" means the introduction by man,
directly or indirectly, of substances or energy into the marine environment,
including estuaries, which results or is likely to result in such deleterious
effects as harm to living resources and marine life, hazards to human
health, hindrance to marine activities, including fishing and other legitimate
uses of the sea, impairment of quality for use of sea water and reduction of
amenities;

(5)     (a) "dumping" means:

(i) any deliberate disposal of wastes or other matter from
vessels, aircraft, platforms or other man-made structures
at sea;

(ii) any deliberate disposal of vessels, aircraft, platforms or
other man-made structures at sea;

(b) "dumping" does not include:

(i) the disposal of wastes or other matter incidental to, or
derived from the normal operations of vessels, aircraft,
platforms or other man-made structures at sea and their
equipment, other than wastes or other matter transported
by or to vessels, aircraft, platforms or other man-made
structures at sea, operating for the purpose of disposal of
such matter or derived from the treatment of such wastes
or other matter on such vessels, aircraft, platforms or
structures;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

har kommit överens om följande:

DEL I

INLEDNING

Artikel 1

Terminologi och tillämpningsområde

1. I denna konvention avses med

1) området havsbottnen och dennas underlag utanför gränserna för nationell
jurisdiktion,

2) myndigheten internationella havsbottenmyndigheten,

3) verksamhet inom området all verksamhet för att utforska och utvinna
områdets tillgångar,

4) förorening av den marina miljön människans direkta eller indirekta
tillförsel av ämnen eller energi i den marina miljön, inbegripet
flodmynningar, som får eller kan tänkas få sådana fördärvliga följder som
skador på levande tillgångar och på det marina livet, risker för människans
hälsa, hinder för marin verksamhet, inbegripet fiske och annan tillåten
användning av havet, försämring av havsvattnets användningsmöjligheter
samt begränsning av skönhets- och rekreation svärden,

5) a) dumpning:

i) vaije uppsåtligt utsläpp från avfall eller andra ämnen från
fartyg, luftfartyg, plattformar eller andra anordningar till sjöss,

ii) vaije uppsåtligt utsläpp från fartyg, luftfartyg, plattformar
eller andra anordningar till sjöss,

b) men dumpning innefattar inte:

i) utsläpp av avfall eller andra ämnen som direkt eller indirekt
härrör från normal drift av fartyg, luftfartyg, plattformar eller
andra anordningar till sjöss och tillhörande utrustning, med
undantag av avfall eller andra ämnen som transporteras av eller
till fortyg, luftfartyg, plattformar eller andra anordningar till
sjöss, vilka används för utsläpp av sådana ämnen eller härrör
från hantering av sådant avfoll eller andra ämnen ombord på
sådana fartyg, luftfartyg, plattformar eller anordningar,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

(ii) placement of matter for a purpose other than the mere
disposal thereof, provided that such placement is not
contrary to the aims of this Convention.

2.(1) "States Parties" means States which have consented to be bound by
this Convention and for which this Convention is in force.

(2) This Convention applies mutatis mutandis to the entities referred to in
article 305, paragraph l(b), (c), (d), (e) and (f), which become Parties to
this Convention in accordance with the conditions relevant to each, and to
that extern "States Parties" refers to those entities.

PART II

TERRITORIAL SEA AND CONTIGUOUS ZONE

SECTION 1. GENERAL PROVISIONS

Article 2

Legal status of the territorial sea, of the air space over the territorial sea
and of its bed and subsoil

1. The sovereignty of a Coastal State extends, beyond its land territory and
intemal waters and, in the case of an archipelagic State, its archipelagic
waters, to an adjacent belt of sea, described as the territorial sea.

2. This sovereignty extends to the air space over the territorial sea as well
as to its bed and subsoil.

3. The sovereignty over the territorial sea is exercised subject to this
Convention and to other rules of intemational law.

SECTION 2. LIMITS OF THE TERRITORIAL SEA

Article 3

Breadth of the territorial sea

Every State has the right to establish the breadth of its territorial sea up to
a limit not exceeding 12 nautical miles, measured from baselines determined
in accordance with this Convention.

Article 4

Outer limit of the territorial sea

The outer limit of the territorial sea is the line every point of which is at a
distance from the nearest point of the baseline equal to the breadth of the
territorial sea.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

ii) utläggning av ämnen i annat syfte än enbart utsläpp, under
förutsättning att sådan utläggning inte strider mot denna
konventions ändamål.

2. 1) Konventionsstatema stater som har samtyckt till att vara bundna av
denna konvention och för vilka denna konvention har trätt i kraft.

2) Denna konvention äger motsvarande tillämpning på de rättssubjekt som
anges i artikel 305.1 b - f, vilka blir parter i denna konvention i enlighet
med de villkor som är tillämpliga i vaije särskilt fall, och i detta hänseende
avses med konventionsstater sådana rättssubjekt.

DEL II

TERRITORIALHAV OCH ANGRÄNSANDE ZON

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 2

Rättsordning för territorialhavet, för luftrummet över territorialhavet samt
för dess botten och dess underlag

1. En kuststats suveränitet omfattar, utöver dess landterritorium och inre
vatten och, då det är fråga om en arkipelagstat, dess arkipelagvatten, även
ett angränsande havsområde, som benämns territorialhavet.

2. Denna suveränitet omfattar även luftrummet över territorialhavet samt
dess botten och dess underlag.

3.  Suveräniteten över territorialhavet utövas i enlighet med denna
konvention och andra folkrättsliga regler.

KAPITEL 2. TERRITORIALHAVETS GRÄNSER

Artikel 3

Territorialhavets bredd

Vaije stat har rätt att fastställa bredden av sitt territorialhav ut till en gräns
av högst tolv nautiska mil från baslinjer som fastställts i enlighet med denna
konvention.

Artikel 4

Territorialhavets yttre gräns

Territorialhavets yttre gräns är den linje på vilken vaije punkt ligger på ett
avstånd lika med territorialhavsbredden från närmaste punkt på baslinjen.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Article 5

Normal baseline

Except where otherwise provided in this Convention, the normal baseline
for measuring the breadth of the territorial sea is the low-water line along
the coast as marked on laige-scale charts officially recognized by the Coastal
State.

Article 6

Reefi

In the case of islands situated on atolls or of islands having fringing reefs,
the baseline for measuring the breadth of the territorial sea is the seaward
low-water line of the reef, as shown by the appropriate symbol on charts
officially recognized by the Coastal State.

Article 7

Straight baselines

1. In localities where the coastline is deeply indented and cut into, or if
there is a fringe of islands along the coast in its immediate vicinity, the
method of straight baselines joining appropriate points may be employed in
drawing the baseline from which the breadth of the territorial sea is
measured.

2. Where because of the presence of a delta and other natural conditions the
coastline is highly unstable, the appropriate points may be selected along the
furthest seaward extent of the low-water line and, notwithstanding
subsequent regression of the low-water line, the straight baselines shall
remain effective until changed by the Coastal State in accordance with this
Convention.

3. The drawing of straight baselines must not depart to any appreciable
extent from the general direction of the coast, and the sea areas lying within
the lines must be sufficiently closely linked to the land domain to be subject
to the régime of intemal waters.

4. Straight baselines shall not be drawn to and from low-tide elevations,
unless lighthouses or similar installations which are permanently above sea
level have been built on them or except in instances where the drawing of
baselines to and from such elevations has received general intemational
recognition.

5. Where the method of straight baselines is applicable under paragraph 1,
account may be taken, in determining particular baselines, of economic
interests peculiar to the region concemed, the reality and the importance of
which are clearly evidenced by long usage.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Artikel 5

Normal baslinje

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Om inte annat föreskrivs i denna konvention, utgörs den normala baslinjen
för beräkning av territorialhavets bredd av lågvattenlinjen utmed kusten
sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända storskaliga sjökort.

Artikel 6

Rev

Då det är fråga om atollöar eller öar kantade av rev, utgör baslinjen för
beräkning av territorialhavets bredd av revets lågvattenlinje mot havet, så
som denna anges genom lämplig symbol på av kuststaten officiellt erkända
sjökort.

Artikel 7

Räta baslinjer

1. I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren eller
där en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet, kan metoden
med räta baslinjer, som förbinder lämpliga punkter, tillämpas för att ange
den baslinje från vilken territorialhavets bredd beräknas.

2. Där kustlinjen till följd av deltabildningar och andra naturförhållanden är
mycket instabil, kan de lämpliga punkterna väljas utmed lågvattenlinjens
yttersta sträckning mot havet och, utan hinder av senare indragning av
lågvattenlinjen, skall de räta baslinjerna förbli gällande till dess att de ändras
av kuststaten i enlighet med denna konvention.

3.  Räta baslinjers sträckning får inte avsevärt avvika från kustens
huvudriktning, och de vattenområden som ligger innanför linjerna måste
ligga tillräckligt nära land för att reglerna för inre vatten skall tillämpas på
dem.

4. Räta baslinjer får inte dras till och från lågvattenupphöjning, om inte
fyrar eller liknande anläggningar, som ständigt ligger ovanför vattenytan,
har uppförts på dessa eller baslinje till eller från sådana skär har vunnit
allmänt internationellt erkännande.

5. I de fall då metoden med räta baslinjer är tillämplig enligt punkt 1 kan,
när särskilda baslinjer bestäms, hänsyn tas till ekonomiska intressen, som
är karakteristiska för ifrågavarande område och vilkas förekomst och
betydelse klart kan visas genom långvarig hävd.

6. The system of straight baselines may not be applied by a State in such  Prop. 1995/96:140

a manner as to cut off the territorial sea of another State from the high seas   Bilaga 5

or an exclusive economic zone.

Article 8

Intemal waters

1. Except as provided in Part IV, waters on the landward side of the
baseline of the territorial sea form part of the intemal waters of the State.

2. Where the establishment of a straight baseline in accordance with the
method set forth in article 7 has the effect of enclosing as intemal waters
areas which had not previously been considered as such, a right of innocent
passage as provided in this Convention shall exist in those waters.

Article 9

Mouths of rivers

If a river flows directly into the sea, the baseline shall be a straight line
across the mouth of the river between points on the low-water line of its
banks.

Article 10

Bays

1. This article relätes only to bays the coasts of which belong to a single
State.

2. For the purposes of this Convention, a bay is a well-marked indentation
whose penetration is in such proportion to the width of its mouth as to
contain land-locked waters and constitute more than a mere curvature of the
coast. An indentation shall not, however, be regarded as a bay unless its
area is as large as, or larger than, that of the semi-circle whose diameter is
a line drawn across the mouth of that indentation.

3. For the purpose of measurement, the area of an indentation is that lying
between the low-water mark around the shore of the indentation and a line
joining the low-water mark of its natural entrance points. Where, because
of the presence of islands, an indentation has more than one mouth, the
semi-circle shall be drawn on a line as long as the sum total of the lengths
of the lines across the different mouths. Islands within an indentation shall
be included as if they were part of the water area of the indentation.

4. If the distance between the low-water marks of the natural entrance
points of a bay does not exceed 24 nautical miles, a closing line may be
drawn between these two low-water marks, and the waters enclosed thereby
shall be considered as intemal waters.

5. Where the distance between the low-water marks of the natural entrance
points of a bay exceeds 24 nautical miles, a straight baseline of 24 nautical

10

6. Systemet med räta baslinjer får inte tillämpas av en stat på sådant sätt att
en annan stats territorialhav avstängs från det fria havet eller från en
ekonomisk zon.

Artikel 8
Inre vatten

1. Med undantag för vad som stadgas i del IV skall vatten innanför
baslinjen för territorialhavet utgöra del av statens inre vatten.

2. I de fall då fastställelse av en rät baslinje i enlighet med den metod som
anges i artikel 7 medför att områden, som inte tidigare betraktats såsom inre
vatten, innesluts och betraktas såsom sådana, skall rätt till oskadlig
genomfart enligt bestämmelserna i denna konvention föreligga av dessa
vattenområden.

Artikel 9

Flodmynningar

Om en flod rinner direkt ut i havet, skall baslinjen utgöras av en rät linje
tvärs över mynningen mellan punkter belägna på strändernas lågvattenlinje.

Artikel 10

Bukter

1. Denna artikel avser endast bukter vilkas kuster tillhör en och samma stat.

2. I denna konvention avses med en bukt en väl markerad inbuktning, som
tränger in i landet till ett djup som står i sådant förhållande till mynningens
bredd att den innefattar ett vattenområde omslutet av land och utgör mera
än en obetydlig inkrökning av kusten. En inbuktning skall emellertid inte
anses som en bukt, om dess yta inte är minst lika stor som ytan av en
halvcirkel, vars diameter är en linje dragen tvärs över inbuktningens
mynning.

3. Vid uppmätning skall ytan av en inbuktning anses utgöra området mellan
lågvattenlinjen utefter stranden i inbuktningen och den linje som förbinder
lågvattenpunktema vid dess naturliga mynning. Om en inbuktning till följd
av förekomsten av öar har mer än en mynning, skall halvcirkeln dras med
en diameter motsvarande summan av längderna av linjerna tvärs över de
olika mynningarna. Öar inom en inbuktning skall räknas med, som om de
utgjorde en del av vattenområdet i inbuktningen.

4. Om avståndet mellan lågvattenpunktema vid en bukts naturliga mynning
ej överstiger 24 nautiska mil, får en linje dras mellan dessa båda
lågvattenpunkter, och de vatten som därigenom innesluts skall anses som
inre vatten.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

11

miles shall be drawn within the bay in such a manner as to enclose the Prop. 1995/96:140
maximum area of water that is possible with a line of that length.           Bilaga 5

6. The foregoing provisions do not apply to so-called ''historic" bays, or in
any case where the system of straight baselines provided for in article 7 is
applied.

Article 11

Ports

For the purpose of delimiting the territorial sea, the outermost permanent
harbour works which form an integral part of the harbour system are
regarded as forming part of the coast. Off-shore installations and artificial
islands shall not be considered as permanent harbour works.

Article 12

Roadsteads

Roadsteads which are normally used for the loading, unloading and
anchoring of ships, and which would otherwise be situated wholly or partly
outside the outer limit of the territorial sea, are included in the territorial
sea.

Article 13

Low-tide elevations

1. A low-tide elevation is a naturally formed area of land which is
surrounded by and above water at low tide but submerged at high tide.
Where a low-tide elevation is situated wholly or partly at a distance not
exceeding the breadth of the territorial sea from the mainland or an island,
the low-water line on that elevation may be used as the baseline for
measuring the breadth of the territorial sea.

2. Where a low-tide elevation is wholly situated at a distance exceeding the
breadth of the territorial sea from the mainland or an island, it has no
territorial sea of its own.

Article 14

Combination of methods for determining baselines

The Coastal State may determine baselines in tum by any of the methods
provided for in the foregoing articles to suit different conditions.

Article 15

Delimitation of the territorial sea between States with opposite or

adjacent coasts

Where the coasts of two States are opposite or adjacent to each other,                   12

neither of the two States is entitled, fåiling agreement between them to the

5. När avståndet mellan lågvattenpunktema vid en bukts naturliga mynning Prop. 1995/96:140
överstiger 24 nautiska mil, skall en rät baslinje på 24 nautiska mil dras inne Bilaga 5

i bukten på så sätt att den innesluter största möjliga vattenområde.

6. Föregående bestämmelser skall inte vara tillämpliga på så kallade
"historiska" bukter eller i de fall då systemet med räta baslinjer enligt
artikel 7 tillämpas.

Artikel 11

Hamnar

Vid avgränsning av territorialhavet skall de ytterst belägna, permanenta
hamnanläggningar som utgör en integrerande del av hamnsystemet anses
utgöra en del av kusten. Anläggningar belägna utanför kusten och
konstgjorda öar skall inte anses såsom permanenta hamnanläggningar.

Artikel 12

Redder

Redder som normalt används för lastning, lossning och ankring av fartyg
och som annars skulle bli belägna helt eller delvis utanför territorialhavets
yttre gräns skall innefattas i territorialhavet.

Artikel 13

Lågvattenupphöjningar

1. En lågvatten upphöjning är ett naturligt bildat landområde, som är
omgivet av vatten och beläget över vattenytan vid lågt tidvatten men under
denna vid högt tidvatten. Om en lågvattenupphöjning är helt eller delvis
belägen på ett avstånd som ej överstiger territorialhavsbredden från
fastlandet eller en ö, kan lågvattenlinjen på upphöjningen användas som
baslinje för beräkning av territorialhavsbredden.

2. Om en lågvattenupphöjning i sin helhet är belägen på ett avstånd som
överstiger territorialhavsbredden från fastlandet eller en ö, har den inte
något eget territorialhav.

Artikel 14

Olika metoder för fastställande av baslinjer

Kuststaten får med hänsyn till olika omständigheter fastställa baslinjer enligt
en eller flera av de metoder som redovisas i ovanstående artiklar.

Artikel 15

Avgränsning av territorialhavet mellan stater med motstående eller

intilliggande kuster

Där kuster tillhörande två stater ligger mitt emot eller intill varandra, är
ingendera av de båda staterna, om annat inte avtalats mellan dem, berättigad

13

contrary, toextend its territorial sea beyond the median line every point of Prop. 1995/96:140
which is equidistant from the nearest points on the baselines from which the Bilaga 5
breadth of the territorial seas of each of the two States is measured. The
above provision does not apply, however, where it is necessary by reason
of historic title or other special circumstances to delimit the territorial seas
of the two States in a way which is at variance therewith.

Article 16

Charts and lists of geographical co-ordinates

1. The baselines for measuring the breadth of the territorial sea determined
in accordance with artides 7, 9 and 10, or the limits derived therefrom, and
the lines of delimitation drawn in accordance with artides 12 and 15 shall
be shown on charts of a scale or scales adequate for ascertaining their
position. Altematively, a list of geographical co-ordinates of points,
specifying the geodetic datum, may be substituted.

2. The Coastal State shall give due publicity to such charts or lists of
geographical co-ordinates and shall deposit a copy of each such chart or list
with the Secretary-General of the United Nations.

SECTION 3. INNOCENT PASSAGE IN THE TERRITORIAL SEA

SUBSECTION A. RULES APPLICABLE TO ALL SHIPS

Article 17

Right of innocent passage

Subject to this Convention, ships of all States, whether Coastal or
land-locked, enjoy the right of innocent passage through the territorial sea.

Article 18

Meaning of passage

1. Passage means navigation through the territorial sea for the purpose of:

(a) traversing that sea without entering intemal waters or calling at

a roadstead or port facility outside intemal waters; or

(b) proceeding to or from intemal waters or a call at such
roadstead or port facility.

2. Passage shall be continuous and expeditious. However, passage includes
stopping and anchoring, but only in so for as the same are incidental to
ordinary navigation or are rendered necessary by force majeure or distress
or for the purpose of rendering assistance to persons, ships or aircraft in
danger or distress.

14

att utsträcka sitt territorialhav utöver en mittlinje, på vilken varje punkt Prop. 1995/96:140
ligger på lika stort avstånd från närmaste punkter på de baslinjer från vilka Bilaga 5
bredden av vardera statens territorialhav beräknas. Ovanstående
bestämmelse är dock ej tillämplig, om det till följd av historisk hävd eller
andra särskilda omständigheter är nödvändigt att avgränsa de båda staternas
territorialhav på annat sätt än som föreskrivs ovan.

Artikel 16

Sjökort och förteckningar över koordinater för geografiska punkter

1. Baslinjerna för beräkning av territorialhavets bredd enligt artiklarna 7,

9 och 10 eller de därav följande gränserna samt de gränslinjer som dragits
i enlighet med artiklarna 12 och 15 skall anges i sjökort i en skala eller
skalor som är tillräckliga för att linjernas läge skall kunna fastställas.
Alternativt kan dessa ersättas av en förteckning över koordinater för
geografiska punkter med angivande av geodetiskt datum.

2.  Kuststaten skall vederbörligen offentliggöra sådana sjökort och
förteckningar över koordinater för geografiska punkter och skall deponera
ett exemplar av vaije sådant sjökort och vaije sådan förteckning hos Förenta
nationernas generalsekreterare.

KAPITEL 3. OSKADLIG GENOMFART AV TERRITORIALHAVET

AVSNITT A. REGLER TILLÄMPLIGA PÄ ALLA FARTYG

Artikel 17

Rätt till oskadlig genomfart

Om inte annat följer av bestämmelserna i denna konvention, skall alla
staters fortyg, vare sig staterna är kuststater eller ej, åtnjuta rätt till oskadlig
genomfart av territorialhavet.

Artikel 18
Innebörden av genomfart

1. Med genomfart avses färd genom territorialhavet i syfte att

a) passera detta hav utan att inlöpa till inre vatten eller anlöpa en redd
eller hamnanläggning utanför inre vatten, eller

b) inlöpa till eller gå till havs från inre vatten eller anlöpa eller lämna
sådan redd eller hamnanläggning.

2. Genomfort skall vara oavbruten och skyndsam. Genomfort innefattar
emellertid rätt att stoppa och ankra, dock endast i den mån som detta
sammanhänger med fartygets normala framförande eller nödvändiggörs av
force majeure eller nöd eller i syfte att bistå personer, fartyg eller luftfartyg
som är i fora eller nöd.

15

Article 19

Meaning of innocent passage

1. Passage is innocent so long as it is not prejudicial to the peace, good
order or security of the Coastal State. Such passage shall take place in
conformity with this Convention and with other rules of intemational law.

2. Passage of a foreign ship shall be considered to be prejudicial to the
peace, good order or security of the Coastal State if in the territorial sea it
engages in any of the following activities:

(a) any threat or use of force against the sovereignty, territorial
integrity or political independence of the Coastal State, or in any
other manner in violation of the principles of intemational law
embodied in the Charter of the United Nations;

(b) any exercise or practice with weapons of any kind;

(c) any act aimed at collecting information to the prejudice of the
defence or security of the Coastal State;

(d) any act of propaganda aimed at affecting the defence or security
of the Coastal State;

(e) the launching, landing or taking on board of any aircraft;

(f) the launching, landing or taking on board of any military
device;

(g) the loading or unloading of any commodity, currency or person
contrary to the customs, fiscal, immigration or sanitary laws and
regulations of the Coastal State;

(h) any act of wilful and serious pollution contrary to this
Convention;

(i) any fishing activities;

(j) the carrying out of research or survey activities;

(k) any act aimed at interfering with any systems of communication
or any other facilities or installations of the Coastal State;

(l) any other activity not having a direct bearing on passage.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

16

Artikel 19

Innebörden av oskadlig genomfart

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Genomfart är oskadlig om den inte stör kuststatens lugn, ordning eller
säkerhet. Genomfarten skall ske i enlighet med denna konvention och andra
folkrättsliga regler.

2. Genomfart av ett utländskt fartyg skall anses störa kuststatens lugn,
ordning eller säkerhet, om det utländska fartyget deltar i någon av följande
verksamheter i territorialhavet:

a) hot om eller användning av våld mot kuststatens suveränitet,
territoriella integritet eller politiska oberoende eller annan verksamhet
i strid med de folkrättsliga principer som kommer till uttryck i
Förenta nationernas stadga,

b) vapenövningar av alla slag,

c) åtgärder som syftar till att insamla information till skada för
kuststatens försvar eller säkerhet,

d) propagandaverksamhet som syftar till att påverka kuststatens
försvar eller säkerhet,

e) start, landning eller ombordtagning av luftfartyg,

f) avskjutning, landsättning eller ombordtagning av militär materiel,

g)  ombordtagning eller avlämning av handelsvaror, kontanta
penningmedel eller personer i strid med kuststatens lagar och andra
författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård,

h) åtgärder som medför avsiktlig och allvarlig förorening i strid med
denna konvention,

i) fiske,

j) utövande av forsknings- eller kartläggningsverksamhet,

k) åtgärder som syftar till att störa kuststatens kommunikationssystem
eller andra anordningar eller installationer,

l) vaije annan verksamhet som inte har direkt samband med
genomfarten.

17

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Article 20

Submarines and other underwater vehicles

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

In the territorial sea, submarines and other underwater vehicles are required
to navigate on the surface and to show their flag.

Article 21

Laws and regulations of the Coastal State relating to innocent passage

1. The Coastal State may adopt laws and regulations, in conformity with the
provisions of this Convention and other rules of intemational law, relating
to innocent passage through the territorial sea, in respect of all or any of the
following:

(a) the safety of navigation and the regulation of maritime traffic;

(b) the protection of navigational aids and fecilities and other
focilities or installations;

(c) the protection of cables and pipelines;

(d) the conservation of the living resources of the sea;

(e) the prevention of infringement of the fisheries laws and
regulations of the Coastal State;

(f) the preservation of the environment of the Coastal State and the
prevention, reduction and control of pollution thereof;

(g) marine scientific research and hydrographic surveys;

(h)  the prevention of infringement of the customs, fiscal,
immigration or sanitary laws and regulations of the Coastal State.

2. Such laws and regulations shall not apply to the design, construction,
manning or equipment of foreign ships unless they are giving effect to
generally accepted intemational rules or standards.

3. The Coastal State shall give due publicity to all such laws and regulations.

4. Foreign ships exercising the right of innocent passage through the
territorial sea shall comply with all such laws and regulations and all
generally acceptec intemational regulations relating to the prevention of
collisions at sea.

18

Artikel 20

Undervattensbåtar och andra undervattensfarkoster

I territorialhavet skall undervattensbåtar och andra undervattensfarkoster
framföras i övervattensläge och föra flagg.

Artikel 21

Kuststatens lagar och andra författningar om oskadlig genomfart

1. Kuststaten får anta lagar och andra författningar, i enlighet med
bestämmelserna i denna konvention och andra folkrättsliga regler, rörande
oskadlig genomfart av territorialhavet med avseende på alla eller någon av
följande frågor:

a) sjösäkerhet och reglering av trafiken till sjöss,

b) skydd för hjälpmedel och anordningar för navigering samt andra
anordningar och installationer,

c) skydd för kablar och rörledningar,

d) bevarande av havets levande tillgångar,

e) förhindrande av överträdelser av kuststatens lagar och andra
författningar på fiskets område,

f) bevarande av kuststatens miljö samt förhindrande, begränsning och
kontroll av förorening därav,

g) marinvetenskaplig forskning och hydrografisk kartläggning,

h) förhindrande av överträdelser av kuststatens lagar och andra
författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård.

2. Sådana lagar och andra författningar skall inte tillämpas på utformning,
konstruktion, bemanning eller utrustning av utländska fartyg, om de inte ger
uttryck åt allmänt accepterade internationella regler eller standarder.

3. Kuststaten skall vederbörligen offentliggöra alla sådana lagar och andra
författningar.

4.  Utländska fartyg som utövar rätten till oskadlig genomfart av
territorialhavet skall iaktta alla sådana lagar och andra författningar samt
alla allmänt accepterade internationella regler om att förhindra kollisioner
till sjöss.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

19

Article 22

Sealanes and traffic separation schemes in the territorial sea

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. A Coastal State may, where necessary having regard to the safety of
navigation, require foreign ships exercising the right of innocent passage
through its territorial sea to use such sea lanes and traffic separtion schemes
as it may designate or prescribe for the regulation of the passage of ships.

2. In particular, tankers, nuclear-powered ships and ships carrying nuclear
or other inherently dangerous or noxious substances or materials may be
required to confine their passage to such sea lanes.

3. In the designation of sea lanes and the prescription of traffic separation
schemes under this article, the Coastal State shall take into account:

(a)  the recommendations of the competent intemational
organization;

(b) any channels customarily used for intemational navigation;

(c) the special characteristics of particular ships and channels; and

(d) the density of traffic.

4. The Coastal State shall clearly indicate such sea lanes and traffic
separation schemes on charts to which due publicity shall be given.

Article 23

Foreign nuclear-powered ships and ships carrying nuclear or other
inherently dangerous or noxious substances

Foreign nuclear-powered ships and ships carrying nuclear or other
inherently dangerous or noxious substances shall, when exercising the right
of innocent passage through the territorial sea, carry documents and observe
special precautionary measures established for such ships by intemational
agreements.

Article 24

Duties of the Coastal State

1. The Coastal State shall not hamper the innocent passage of foreign ships
through the territorial sea except in accordance with this Convention. In
particular, in the application of this Convention or of any laws or
regulations adopted in conformity with this Convention, the Coastal State
shall not:

(a) impose requirements on foreign ships which have the
practical effect of denying or impairing the right of innocent
passage; or

20

Artikel 22

Farleder och trafiksepareringssystem i territorialhav

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Kuststaten får, då så är nödvändigt med hänsyn till sjösäkerheten, kräva
att utländska fortyg som utövar rätten till oskadlig genomfort av dess
territorialhav använder de farleder och tillämpar de trafiksepareringssystem
som den anvisar eller föreskriver för reglering av fårtygs genomfort.

2. Särskilt tankfartyg, atomdrivna fartyg och fartyg lastade med nukleära
eller andra farliga eller skadliga ämnen eller material kan åläggas att
begränsa sin genomfart till sådana fårleder.

3. Vid anvisande av fårleder och föreskrivande av trafiksepareringssystem
enligt denna artikel skall kuststaten ta hänsyn till

a) behörig internationell organisations rekommendationer,

b) fårleder som enligt hävd används för internationell sjöfårt,

c) särskilda fårtygs och fårleders speciella särdrag, samt

d) trafiktätheten.

4. Kuststaten skall klart ange sådana fårleder och trafiksepareringsregler på
sjökort som vederbörligen skall publiceras.

Artikel 23

Utländska atomdrivna fartyg samt fartyg lastade med nukleära eller andra
farliga eller skadliga ämnen

Utländska atomdrivna fårtyg och fårtyg lastade med nukleära eller andra
fårliga eller skadliga ämnen skall, då de utövar rätten till oskadlig genomfort
av territorialhavet, medföra de dokument och iaktta de särskilda
försiktighetsmått som i internationella avtal fåstställts för sådana fartyg.

Artikel 24

Kuststatens skyldigheter

1. Kuststaten får ej, utom med stöd av denna konvention, hindra utländska
fartygs oskadliga genomfort av territorialhavet. Kuststaten får framför allt
inte, vid tillämpning av denna konvention eller av lagar och andra
förfåttningar som antagits i enlighet med denna konvention,

a) ställa sådana krav på utländska fårtyg som fåktiskt medför att rätten
till oskadlig genomfort förvägras eller inskränks, eller

21

(b) discriminate in form or in fact against the ships of any State
or against ships carrying cargoes to, from or on behalf of any
State.

2. The Coastal State shall give appropriate publicity to any danger to
navigation, of which it has knowledge, within its territorial sea.

Article 25

Rights of protection of the Coastal State

1. The Coastal State may take the necessary steps in its territorial sea to
prevent passage which is not innocent.

2. In the case of ships proceeding to intemal waters or a call at a port
facility outside intemal waters, the Coastal State also has the right to take
the necessary steps to prevent any breach of the conditions to which
admission of those ships to intemal waters or such a call is subject.

3. The Coastal State may, without discrimination in form or in fact among
foreign ships, suspend temporarily in specified areas of its territorial sea the
innocent passage of foreign ships if such suspension is essential for the
protection of its security, including weapons exercises. Such suspension
shall take effect only after having been duly published.

Article 26

Charges which may be levied upon foreign ships

1. No chaige may be levied upon foreign ships by reason only of their
passage through the territorial sea.

2. Charges may be levied upon a foreign ship passing through the territorial
sea as payment only for specific services rendered to the ship. These
charges shall be levied without discrimination.

SUBSECTION B. RULES APPLICABLE TO MERCHANT SHIPS
AND GOVERNMENT SHIPS OPERATED FOR COMMERCIAL
PURPOSES

Article 27

Criminal jurisdiction on board a foreign ship

1. The criminal jurisdiction of the Coastal State should not be exercised on
board a foreign ship passing through the territorial sea to arrest any person
or to conduct any investigation in connection with any crime committed on
board the ship during its passage, save only in the following cases:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

(a) if the consequences of the crime extend to the Coastal State;

22

b) formellt eller faktiskt diskriminera någon stats fartyg eller fartyg
som fraktar last till eller från någon stat eller för dess räkning.

2. Kuststaten skall på lämpligt sätt offentliggöra upplysningar om de faror
för sjöfarten i dess territorialhav som den känner till.

Artikel 25

Kuststatens rätt till skydd

1. Kuststaten får inom sitt territorialhav vidta nödvändiga åtgärder för att
hindra sådan genomfart som ej är oskadlig.

2. Beträffande fartyg som är på väg till inre vatten eller skall anlöpa en
hamnanläggning utanför de inre vattnen skall kuststaten även ha rätt att vidta
nödvändiga åtgärder för att hindra vaije överträdelse av de villkor som
gäller för dessa fartygs tillträde till inre vatten eller sådan hamnanläggning.

3. Kuststaten får, såvitt den ej formellt eller faktiskt diskriminerar mellan
utländska fortyg, tillfälligt häva rätten till oskadlig genomfart för utländska
fortyg i särskilt angivna områden av dess territorialhav, om en sådan åtgärd
är av väsentlig betydelse för skyddet av dess säkerhet, varmed även förstås
vapenövningar. Åtgärden träder i kraft först sedan den blivit vederbörligen
offentliggjord.

Artikel 26

Avgifter som kan tas ut av utländska fartyg

1. Avgifter får inte tas ut av utländska fortyg enbart med anledning av deras
genomfart av territorialhavet.

2.  Avgifter får tas ut av ett utländskt fartyg, som passerar genom
territorialhavet, endast som ersättning för särskilda tjänster som fartyget
åtnjutit. Dessa avgifter skall tas ut utan diskriminering.

AVSNITT B. REGLER FÖR HANDELSFARTYG OCH
STATSFARTYG SOM NYTTJAS I KOMMERSIELLT SYFTE

Artikel 27

Straffrättslig jurisdiktion ombord på utländskt fartyg

1. Kuststatens straffrättsliga jurisdiktion bör ej utövas ombord på ett
utländskt fartyg under genomfort av territorialhavet i syfte att anhålla en
person eller utföra undersökning i anledning av brott som begåtts ombord
på fortyget under dess genomfart, utom i följande fall:

a) om brottets följder sträcker sig till kuststaten,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

23

(b) if the crime is of a kind to disturb the peace of the country or Prop. 1995/96:140
the good order of the territorial sea;                                  Bilaga 5

(c) if the assistance of the local authorities has been requested by
the master of the ship or by a diplomatic agent or consular officer
of the flag State; or

(d) if such measures are necessary for the suppression of illicit
traffic in narcotic drugs or psychotropic substances.

2. The above provisions do not affect the right of the Coastal State to take
any steps authorized by its laws for the purpose of an arrest or investigation
on board a foreign ship passing through the territorial sea after leaving
intemal waters.

3. In the cases provided for in paragraphs 1 and 2, the Coastal State shall,
if the master so requests, notify a diplomatic agent or consular officer of the
flag State before taking any steps, and shall fecilitate contact between such
agent or officer and the ship’s crew. In cases of emergency this notification
may be communicated while the measures are being taken.

4. In considering whether or in what manner an arrest should be made, the
local authorities shall have due regard to the interests of navigation.

5. Except as provided in Part XII or with respect to violations of laws and
regulations adopted in accordance with Part V, the Coastal State may not
take any steps on board a foreign ship passing through the territorial sea to
arrest any person or to conduct any investigation in connection with any
crime committed before the ship entered the territorial sea, if the ship,
proceeding from a foreign port, is only passing through the territorial sea
without entering intemal waters.

Article 28

Civil jurisdiction in relation to foreign ships

1. The Coastal State should not stop or divert a foreign ship passing through
the territorial sea for the purpose of exercising civil jurisdiction in relation
to a person on board the ship.

2. The Coastal State may not levy execution against or arrest the ship for the
purpose of any civil proceedings, save only in respect of obligations or
liabilities assumed or incurred by the ship itself in the course or for the
purpose of its voyage through the waters of the Coastal State.

3. Paragraph 2 is without prejudice to the right of the Coastal State, in
accordance with its laws, to levy execution against or to arrest, for the
purpose of any civil proceedings, a foreign ship lying in the territorial sea,
or passing through the territorial sea after leaving intemal waters.

24

b) om brottet är av sådant slag att det stör lugnet i landet eller Prop. 1995/96:140

ordningen på territorialhavet,                                            Bilaga 5

c)  om de lokala myndigheternas bistånd begärts av fartygets
befälhavare eller av en av flaggstatens diplomatiska eller konsulära
tjänstemän, eller

d) om sådana åtgärder är nödvändiga för att undertrycka olaga handel
med narkotika eller psykotropa ämnen.

2. Ovannämnda bestämmelser inverkar inte på kuststatens rätt att i enlighet
med sina lagar vidta åtgärder i syfte att företa ett anhållande eller en
undersökning ombord på ett utländskt fartyg, som passerar genom
territorialhavet efter att ha lämnat inre vatten.

3. I de fall som avses i punkterna 1 och 2 skall kuststaten, om befälhavaren
begär det, underrätta en av flaggstatens diplomatiska eller konsulära
tjänstemän innan den vidtar några åtgärder samt underlätta kontakten mellan
sådana tjänstemän och fartygets besättning. I nödsituation kan en sådan
underrättelse överlämnas medan åtgärderna vidtas.

4. Vid övervägande huruvida eller hur ett anhållande bör företas, skall de
lokala myndigheterna ta vederbörlig hänsyn till sjöfartens intressen.

5. Med undantag av vad som stadgas i del XII eller med hänsyn till
överträdelser av lagar och andra författningar antagna enligt del V, får
kuststaten inte vidta några åtgärder ombord på ett utländskt fartyg under
genomfart av territorialhavet för att anhålla en person eller genomföra
undersökning i anledning av brott som har begåtts innan fartyget inlöpte på
territorialhavet, om fartyget under gång från utländsk hamn endast passerar
genom territorialhavet utan att anlöpa inre vatten.

Artikel 28

Civilrättslig jurisdiktion beträffande utländska fartyg

1. Kuststaten bör ej hejda eller omdirigera ett utländskt fartyg under
genomfart av territorialhavet i syfte att utöva civilrättslig jurisdiktion
beträffande en person ombord på fartyget.

2. Kuststaten får ej med avseende på fartyget, på civilrättslig grund vidta
exekutiva åtgärder eller förordna om kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd
utom såvitt avser förpliktelser eller ansvar som fartyget har ådragit sig
under eller före dess genomfart av kuststatens sjöterritorium.

3. Punkt 2 inskränker ej kuststatens rätt att i enlighet med sin lagstiftning
vidta exekutiva åtgärder eller förordna om kvarstad eller annan liknande
säkerhetsåtgärd, när fartyget ligger stilla i territorialhavet eller passerar
genom detta efter att ha lämnat inre vatten.

25

SUBSECTION C. RULES APPLICABLE TO WARSHIPS AND Prop. 1995/96:140
OTHER GOVERNMENT SHIPS OPERATED FOR NON-COMMERCIAL Bilaga 5
PURPOSES

Article 29

Definition of warships

For the purposes of this Convention, "warship" means a ship belonging to
the armed forces of a State bearing the extemal marks distinguishing such
ships of its nationality, under the command of an officer duly commissioned
by the govemment of the State and whose name appears in the appropriate
service list or its equivalent, and manned by a crew which is under regular
armed forces discipline.

Article 30

Non-compliance by warships with the laws and regulations of the Coastal

State

If any warship does not comply with the laws and regulations of the Coastal

State conceming passage through the territorial sea and disregards any
request for compliance therewith which is made to it, the Coastal State may
require it to leave the territorial sea immediately.

Article 31

Responsibility of the flag State for damage caused by a warship or other

govemment ship operated for non-commercial purposes

The flag State shall bear intemational responsibility for any loss or damage
to the Coastal State resulting from the non-compliance by a warship or other
govemment ship operated for non-commercial purposes with the laws and
regulations of the Coastal State conceming passage through the territorial sea
or with the provisions of this Convention or other rules of intemational law.

Article 32

Immunities of warships and other govemment ships operated for

non-commercial purposes

With such exceptions as are contained in subsection A and in artides 30 and

31, nothing in this Convention affects the immunities of warships and other
govemment ships operated for non-commercial purposes.

SECTION 4. CONTIGUOUS ZONE

Article 33

Contiguous zone

1. In a zone contiguous to its territorial sea, described as the contiguous
zone, the Coastal State may exercise the control necessary to:                                  26

AVSNITT C. REGLER FÖR ÖRLOGSFARTYG OCH ANDRA
STATSFARTYG SOM NYTTJAS I ICKE-KOMMERSIELLT SYFTE

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Artikel 29

Definition av örlogsfartyg

I denna konvention avses med "örlogsfartyg" ett fartyg som tillhör en stats
väpnade styrkor och är försett med de yttre tecken som utmärker sådana
fartyg av dess nationalitet, som är under befäl av en av statens regering
vederbörligen utsedd officer, vars namn är upptaget i vederbörlig rulla eller
dess motsvarighet, och som är bemannat med en besättning underställd
militärt disciplinärt system.

Artikel 30

Örlogsfartygs underlåtenhet att iaktta kuststatens lagar och andra
författningar

Om ett örlogsfartyg inte iakttar kuststatens lagar och andra författningar
rörande genomfort av territorialhavet och inte beaktar en framförd anmodan
att rätta sig efter dessa, får kuststaten kräva att fartyget omedelbart skall
lämna territorialhavet.

Artikel 31

Flaggstatens ansvar för skada förorsakad av örlogsfartyg eller annat
statsfartyg som nyttjas i icke-kommersiellt syfte

Flaggstaten skall vara internationellt ansvarig för förlust eller skada som
tillfogas kuststaten till följd av att ett örlogsfartyg eller ett annat statsfartyg,
som nyttjas i icke-kommersiellt syfte, underlåter att iaktta kuststatens lagar
och andra författningar rörande genomfart av territorialhavet,
bestämmelserna i denna konvention eller andra folkrättsliga regler.

Artikel 32

Immunitet för örlogsfartyg och andra statsfartyg som nyttjas i icke-
kommersiellt syfte

Med de undantag som anges i avsnitt A samt i artiklarna 30 och 31 skall
ingenting i denna konvention inverka på immuniteten för örlogsfartyg och
andra statsfartyg, som nyttjas i icke-kommersiellt syfte.

KAPITEL 4. ANGRÄNSANDE ZON

Artikel 33

Angränsande zon

1. Inom ett område som gränsar till dess territorialhav, benämnd
angränsande zonen, kan kuststaten utöva nödvändig kontroll för att

27

(a) prevent infringement of its customs, fiscal, immigration or Prop. 1995/96:140
sanitary laws and regulations within its territory orterritorial sea; Bilaga 5

(b) punish infringement of the above laws and regulations
committed within its territory or territorial sea.

2. The contiguous zone may not extend beyond 24 nautical miles from the
baselines from which the breadth of the territorial sea is measured.

PART III

STRAITS USED FOR INTERNATIONAL NAVIGATION

SECTION 1. GENERAL PROVISIONS

Article 34

Legal status of waters forming straits used for intemational navigation

1. The régime of passage through straits used for intemational navigation
established in this Part shall not in other respects affect the legal status of
the waters forming such straits or the exercise by the States bordering the
straits of their sovereignty or jurisdiction over such waters and their air
space, bed and subsoil.

2. The sovereignty or jurisdiction of the States bordering the straits is
exercised subject to this Part and to other rules of intemational law.

Article 35

Scope of this Part

Nothing in this Part affects:

(a) any areas of intemal waters within a strait, except where the
establishment of a straight baseline in accordance with the method
set forth in article 7 has the effect of enclosing as intemal waters
areas which had not previously been considered as such;

(b) the legal status of the waters beyond the territorial seas of

States bordering straits as exclusive economic zones or high seas;

or

(c) the legal régime in straits in which passage is regulated in
whole or in part by long-standing intemational conventions in force
specifically relating to such straits.

28

a) hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande
tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom dess territorium eller
territorialhav,

b) bestraffa de överträdelser av ovan nämnda lagar och andra
författningar som begåtts inom dess territorium eller territorialhav.

2. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från
de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.

DEL ni

SUND NYTTJADE VID INTERNATIONELL SJÖFART

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 34

Rättsordning för vatten som bildar sund nyttjade vid internationell sjöfart

1. Den i denna del upprättade regleringen av genomfarten i sund nyttjade
vid internationell sjöfart får inte i andra hänseenden inverka på
rättsordningen för de vatten som bildar sådana sund eller på rätten för de
stater som är belägna vid sådana sund att utöva sin suveränitet eller
jurisdiktion över dessa vatten, bottnen och dess underlag samt deras
luftrum.

2. De vid sunden belägna staternas suveränitet och jurisdiktion skall utövas
i enlighet med bestämmelserna i denna del och andra folkrättsliga regler.

Artikel 35

Denna dels tillämpningsområde

Ingenting i denna del inverkar på

a) inre vatten i ett sund, utom i de fall då dragningen av en rät
baslinje i enlighet med den metod som anges i artikel 7 medför att
områden, som inte tidigare betraktats såsom inre vatten, avgränsas
som sådana,

b) rättsordningen för vatten utanför de vid sund belägna staternas
territorialhav, såsom ekonomiska zoner eller fritt hav, eller

c) rättsreglerna i sund där genomfarten helt eller delvis är reglerad
genom sedan gammalt gällande internationella konventioner som
särskilt rör sådana sund.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Article 36

High seas routes or routes through exclusive economic zones through
straits used for intemational navigation

This Part does not apply to a strait used for intemational navigation if there
exists through the strait a route through the high seas or through an
exclusive economic zone of similar convenience with respect to navigational
and hydrographical characteristics; in such routes, the other relevant Parts
of this Convention, including the provisions regarding the freedoms of
navigation and overflight, apply.

SECTION 2. TRANSIT PASSAGE

Article 37

Scope of this section

This section applies to straits which are used for intemational navigation
between one part of the high seas or an exclusive economic zone and
another part of the high seas or an exclusive economic zone.

Article 38

Right of transit passage

1. In straits referred to in article 37, all ships and aircraft enjoy the right of
transit passage, which shall not be impeded; except that, if the strait is
formed by an island of a State bordering the strait and its mainland, transit
passage shall not apply if there exists seaward of the island a route through
the high seas or through an exclusive economic zone of similar convenience
with respect to navigational and hydrographical characteristics.

2. Transit passage means the exercise in accordance with this Part of the
freedom of navigation and overflight solely for the purpose of continuous
and expeditious transit of the strait between one part of the high seas or an
exclusive economic zone and another part of the high seas or an exclusive
economic zone. However, the requirement of continuous and expeditious
transit does not preclude passage through the strait for the purpose of
entering, leaving or retuming from a State bordering the strait, subject to
the conditions of entry to that State.

3. Any activity which is not an exercise of the right of transit passage
through a strait remains subject to the other applicable provisions of this
Convention.

Article 39

Duties of ships and aircraft during transit passage

1. Ships and aircraft, while exercising the right of transit passage, shall:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

30

(a) proceed without delay through or over the strait;

Artikel 36                              Prop. 1995/96:140

Rutter i det fria havet eller i ekonomiska zoner genom sund använda för   Bilaga 5

internationell sjöfart

Denna del är inte tillämplig på sund som används för internationell sjöfart,
om det i sundet finns en led genom fritt hav eller genom en ekonomisk zon
som är lika lämplig ur navigeringssynpunkt och i hydrografiskt hänseende;
på dessa leder är övriga relevanta delar i denna konvention tillämpliga,
inbegripet bestämmelserna rörande rätten till fri sjöfart och överflygning.

KAPITEL 2. TRANSITPASSAGE

Artikel 37

Detta kapitels tillämpningsområde

Detta kapitel avser sund som används för internationell sjöfart mellan en del
av det fria havet eller en ekonomisk zon och en annan del av det fria havet
eller en ekonomisk zon.

Artikel 38

Rätt till transitpassage

1. I sund som avses i artikel 37 har alla fartyg och luftfartyg rätt till
transitpassage, som inte får hindras; då sundet bildas av en ö tillhörig en
stat som gränsar till sundet och statens fastland, får transitpassage dock inte
äga rum, om det på öns havssida, genom det fria havet eller genom en
ekonomisk zon, finns en led som är lika lämplig i navigerings- och i
hydrografiskt hänseende.

2. Transitpassage innebär utövande, i enlighet med denna del, av fri
navigering och överflygning, som uteslutande syftar till oavbruten och
skyndsam genomfart av sundet mellan en del av det fria havet eller en
ekonomisk zon och en annan del av det fria havet eller en ekonomisk zon.
Kravet på oavbruten och skyndsam genomfart utesluter dock inte genomfart
av sundet i syfte att inlöpa till, utlöpa från eller återvända från en stat som
gränsar till sundet enligt ifrågavarande stats tillträdesregler.

3. All verksamhet som inte innebär utövande av rätten till transitpassage
genom ett sund förblir underkastad övriga tillämpliga bestämmelser i denna
konvention.

Artikel 39

Fartygs och luftfartygs skyldigheter vid transitpassage

1. Fartyg och luftfartyg skall vid utövande av rätten till transitpassage

a) utan dröjsmål passera genom eller över sundet,

31

(b) refrain from any threat or use of force against the sovereignty, Prop. 1995/96:140
territorial integrity or political independence of States bordering the Bilaga 5

strait, or in any other manner in violation of the principles of
intemational law embodied in the Charter of the United Nations;

(c) refrain from any activities other than those incident to their
normal modes of continuous and expeditious transit unlessrendered
necessary by force majeure or by distress;

(d) comply with other relevant provisions of this Part.

2. Ships in transit passage shall:

(a) comply with generally accepted intemational regulations,
procedures and practices for safety at sea, including the Inter-
national Regulations for Preventing Collisions at Sea;

(b) comply with generally accepted intemational regulations,
procedures and practices for the prevention, reduction and control
of pollution from ships.

3. Aircraft in transit passage shall:

(a) observe the Rules of the Air established by the Intemational
Civil Aviation Organization as they apply to civil aircraft; State
aircraft will normally comply with such safety measures and will
at all times operate with due regard for the safety of navigation;

(b) at all times monitor the radio frequency assigned by the
competentintemationally designated air traffic control authority or
the appropriate intemational distress radio frequency.

Article 40

Research and survey activities

During transit passage, foreign ships, including marine scientific research
and hydrographic survey ships, may not carry out any research or survey
activities without the prior authorization of the States bordering straits.

Article 41

Sea lanes and traffic separation schemes in straits used for intemational
navigation

1. In conformity with this Part, States bordering straits may designate sea
lanes and prescribe traffic separation schemes for navigation in straits where
necessary to promote the safe passage of ships.

2. Such States may, when circumstances require, and after giving due                  32

publicity thereto, substitute other sea lanes or traffic separation schemes for

b) avstå från vaije hot om eller användning av våld mot de till sundet
gränsande staternas suveränitet, territoriella integritet eller politiska
oberoende eller annat som strider mot de folkrättsliga principerna i
Förenta nationernas stadga,

c) avstå från annan verksamhet än den som är förbunden med normal,
oavbruten och skyndsam transit, om verksamheten inte är nödvändig
till följd av force majeure eller nöd,

d) iaktta andra relevanta bestämmelser i denna del.

2. Fartyg i transitpassage skall

a) iaktta allmänt accepterade internationella regler, förfaranden och
sedvänjor för säkerhet till sjöss, inbegripet de internationella reglerna
till förhindrande av kollisioner till sjöss,

b) iaktta allmänt accepterade internationella regler, förfaranden och
sedvänjor för förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar
från fartyg.

3. Luftfartyg i transitpassage skall

a) iaktta de av internationella civila luftfartsorganisationen upprättade
trafikregler för luftfarten som gäller för civila luftfartyg;
statsluftfortyg skall i normala fall iaktta dessa säkerhetsåtgärder och
alltid framföras med vederbörlig hänsyn till sjöfortens säkerhet,

b) ständigt avlyssna den radiofrekvens som anvisats av behörig
internationellt utsedd myndighet för lufttrafikkontroll eller den
internationella nödradiofrekvensen.

Artikel 40

Forsknings- och mätningsverksamhet

Under transitpassage får utländska fartyg, inbegripet fartyg för
marinvetenskaplig forskning och sjömätning, inte genomföra forsknings- och
mätningsverksamhet utan förhandstillstånd av de stater som gränsar till
sunden.

Artikel 41

Farleder och trafiksepareringsregler i sund som används för internationell
sjöfart

1. I enlighet med denna del kan stater som gränsar till sund anvisa forleder
och föreskriva trafiksepareringsregler för sjöfart i sund, om så är
nödvändigt för att främja en säker genomfart för fortyg.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

any sea lanes or traffic separation schemes previously designated or Prop. 1995/96:140
prescribed by them.                                                     Bilaga 5

3. Such sea lanes and traffic separation schemes shall conform to generally
accepted intemational regulations.

4. Before designating or substituting sea lanes or prescribing or substituting
traffic separation schemes, States bordering straits shall refer proposals to
the competent intemational organization with a view to their adoption. The
organization may adopt only such sea lanes and traffic separation schemes
as may be agreed with the States bordering the straits, after which the States
may designate, prescribe or substitute them.

5. In respect of a strait where sea lanes or traffic separation schemes
through the waters of two or more States bordering the strait are being
proposed, the States concemed shall co-operate in formulating proposals in
consultation with the competent intemational organization.

6. States bordering straits shall clearly indicate all sea lanes and traffic
separation schemes designated or prescribed by them on charts to which due
publicity shall be given.

7. Ships in transit passage shall respect applicable sea lanes and traffic
separation schemes established in accordance with this article.

Article 42

Laws and regulations of States bordering straits relating to transit
passage

1. Subject to the provisions of this section, States bordering straits may
adopt laws and regulations relating to transit passage through straits, in
respect of all or any of the following:

(a) the safety of navigation and the regulation of maritime traffic,
as provided in article 41;

(b) the prevention, reduction and control of pollution, by giving
effect to applicable intemational regulations regarding the discharge
of oil, oily wastes and other noxious substances in the strait;

(c) with respect to fishing vessels, the prevention of fishing,
including the stowage of fishing gear;

(d) the loading or unloading of any commodity, currency or person
in contravention of the customs, fiscal, immigration or sanitary
laws and regulations of States bordering straits.

2. Dessa stater får, när omständigheterna så kräver, efter att ha gett Prop. 1995/96:140
vederbörlig publicitet härom, ersätta sådana farleder eller Bilaga 5
trafiksepareringsregler som de tidigare anvisat eller föreskrivit med andra
farleder eller trafiksepareringsregler.

3. Dessa farleder och trafiksepareringsregler skall överensstämma med
allmänt erkända internationella regler.

4. Stater som gränsar till sund skall, innan de anvisar eller ersätter farleder
eller föreskriver eller ersätter trafiksepareringsregler, hänskjuta förslagen till
behörig internationell organisation i syfte att få dem godkända.
Organisationen får endast godkänna forleder och trafiksepareringsregler om
vilka överenskommits med de stater som gränsar till sunden, varefter
staterna kan anvisa, föreskriva eller ersätta dem.

5. I fråga om sund där forleder eller trafiksepareringsregler föreslås genom
vatten tillhörande två eller flera stater som gränsar till sundet, skall berörda
stater samarbeta i syfte att utarbeta förslag i samråd med behörig
internationell organisation.

6. Stater som gränsar till sund skall klart ange alla de forleder och
trafiksepareringsregler som anvisats eller föreskrivits av dem på sjökort,
som skall vederbörligen publiceras.

7. Fartyg i transitpassage skall respektera farleder och trafikseparerings-
regler som tillkommit i enlighet med denna artikel.

Artikel 42

Lagar och andra författningar rörande transitpassage i stater som
gränsar till sund

1. Med förbehåll för bestämmelserna i detta kapitel kan de stater som
gränsar till sund anta lagar och andra författningar rörande transitpassage
genom sund med avseende på alla eller någon av följande frågor:

a) säkerhet för sjöfarten och reglering av trafiken till sjöss, i enlighet
med artikel 41,

b) förhindrande, begränsning och kontroll av förorening genom
iakttagande av tillämpliga internationella regler om utsläpp av olja,
oljeavfall och andra skadliga ämnen i sundet,

c) i fråga om fiskefartyg, förhindrande av fiske, inbegripet stuvning
av fiskedon,

d)  ombordtagning eller avlämning av handelsvaror, kontanta
penningmedel eller personer i strid med lagar och andra författningar
rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård i de stater som
gränsar till sunden.

35

2. Such laws and regulations shall not discriminate in form or in fact among
foreign ships or in their application have the practical effect of denying,
hampering or impairing the right of transit passage as defined in this
section.

3. States bordering straits shall give due publicity to all such laws and
regulations.

4. Foreign ships exercising the right of transit passage shall comply with
such laws and regulations.

5. The flag State of a ship or the State of registry of an aircraft entitled to
sovereign immunity which acts in a manner contrary to such laws and
regulations or other provisions of this Part shall bear intemational
responsibility for any loss or damage which results to States bordering
straits.

Article 43

Navigational and safety aids and other improvements and the prevention,
reduction and control of pollution

User States and States bordering a strait should by agreement co-operate:

(a) in the establishment and maintenance in a strait of necessary
navigational and safety aids or other improvements in aid of
intemational navigation; and

(b) for the prevention, reduction and control of pollution from
ships.

Article 44

Duties of States bordering straits

States bordering straits shall not hamper transit passage and shall give
appropriate publicity to any danger to navigation or overflight within or
over the strait of which they have knowledge. There shall be no suspension
of transit passage.

SECTION 3. INNOCENT PASSAGE

Article 45

Innocent passage

1. The régime of innocent passage, in accordance with Part II, section 3,
shall apply in straits used for intemational navigation:

(a) excluded from the application of the régime of transit passage
under article 38, paragraph 1; or

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

2. Dessa lagar och andra författningar skall vare sig formellt eller i Prop. 1995/96:140
praktiken diskriminera utländska fortyg eller vid tillämpning resultera i att Bilaga 5

rätten till transitpassage enligt detta kapitel vägras, hindras eller begränsas.

3. Stater som gränsar till sunden skall vederbörligen publicera alla sådana
lagar och andra författningar.

4. Utländska fartyg som utövar rätten till transitpassage skall följa dessa
lagar och andra författningar.

5. Till statsimmunitet berättigat fortygs fiaggstat eller till statsimmunitet
berättigat luftfartygs registreringsstat, som handlar på ett sätt som strider
mot dessa lagar och andra författningar eller andra bestämmelser i denna
del, skall vara internationellt ansvarig för vaije förlust eller skada som till
följd härav åsamkas stater som gränsar till sund.

Artikel 43

N'avige rings- och säkerhetshjälpmedel och andra förbättringar samt

förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar

Användarstater och stater som gränsar till ett sund skall genom
överenskommelse samarbeta

a) vid uppsättning och underhåll i ett sund av nödvändiga navigerings-
och säkerhetshjälpmedel eller andra förbättringar till hjälp för den
internationella sjöfarten, och

b) för förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar från
fartyg.

Artikel 44

Skyldigheter för stater som gränsar till sund

Stater som gränsar till sund skall inte hindra transitpassage och skall ge
lämplig publicitet åt vaije för dem bekant fora vid navigering eller
överflygning i eller över sundet. Rätten till transitpassage får inte upphävas.

KAPITEL 3. OSKADLIG GENOMFART

Artikel 45

Oskadlig genomfart

1. Reglerna för oskadlig genomfart, i enlighet med del II, kapitel 3, skall

vara tillämpliga på sund som används för internationell sjöfart och som

a) är undantagna från tillämpningen av reglerna för transitpassage

enligt artikel 38.1; eller

37

(b) between a part of the high seas or an exclusive economic zone
and the territorial sea of a foreign State.

2. There shall be no suspension of innocent passage through such straits.

PART IV

ARCHIPELAGIC STATES

Article 46

Use of terms

For the purposes of this Convention:

(a) "archipelagic State" means a State constituted wholly by one or
more archipelagos and may include other islands;

(b) "archipelago" means a group of islands, including parts of
islands, interconnecting waters and other natural features which are
so closely interrelated that such islands, waters and other
naturalfeatures form an intrinsic geographical, economic and
politicalentity, or which historically have been regarded as such.

Article 47

Archipelagic baselines

1. An archipelagic State may draw straight archipelagic baselines joining the
outermost points of the outermost islands and drying reefs of the
archipelago provided that within such baselines are included the main
islands and an area in which the ratio of the area of the water to the area of
the land, including atolls, is between 1 to 1 and 9 to 1.

2. The length of such baselines shall not exceed 100 nautical miles, except
that up to 3 per cent of the total number of baselines enclosing any
archipelago may exceed that length, up to a maximum length of 125 nautical
miles.

3. The drawing of such baselines shall not depart to any appreciable extent
from the general configuration of the archipelago.

4. Such baselines shall not be drawn to and from low-tide elevations, unless
lighthouses or similar installations which are permanently above sea level
have been built on them or where a low-tide elevation is situated wholly or
partly at a distance not exceeding the breadth of the territorial sea from the
nearest island.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

38

b) är belägna mellan en del av det fria havet eller en ekonomisk zon
och en främmande stats territorialhav.

2. Rätten till oskadlig genomfart genom sådana sund får inte upphävas.

DEL IV

ARKIPELAGSTATER

Artikel 46

Terminologi

I denna konvention avses med

a) arkipelagstat en stat som helt utgörs av en eller flera arkipelager
och kan omfatta andra öar;

b) arkipelag en grupp öar, inbegripet delar av öar, mellanliggande
vatten och andra naturföreteelser som är så nära sammanlänkade med
varandra att de bildar en egen geografisk, ekonomisk och politisk
enhet eller historiskt har ansetts som en sådan.

Artikel 47

Arkipelagiska baslinjer

1. En arkipelagstat kan dra räta arkipelagiska baslinjer, som förbinder de
yttersta punkterna på de yttersta öama och torrlagda reven i arkipelagen
med varandra, förutsatt att man inom dessa baslinjer inbegriper huvudöama
och ett område där förhållandet mellan vattenområdet och landområdet,
inbegripet atoller, är mellan 1 till 1 och 9 till 1.

2. Dessa baslinjers längd skall inte

överstiga 100 nautiska mil, dock får upp till 3 procent av det totala antalet
baslinjer, som avgränsar en arkipelag, överstiga denna längd upp till en
maximilängd av 125 nautiska mil.

3.  Baslinjernas sträckning får inte avsevärt avvika från arkipelagens
allmänna konfiguration.

4. Baslinjerna skall inte dras till och från lågvattenupphöjningar, om inte
fyrar eller liknande anläggningar, som ständigt ligger ovanför vattenytan,
har uppförts på dessa eller om en lågvattenupphöjning är beläget helt eller
delvis på ett avstånd som inte överstiger territorialhavets bredd från
närmaste ö.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

39

5. The system of such baselines shall not be applied by an archipelagic State  Prop. 1995/96:140

in such a manner as to cut off from the high seas or the exclusive economic  Bilaga 5

zone the territorial sea of another State.

6. If a part of the archipelagic waters of an archipelagic State lies between
two parts of an immediately adjacent neighbouring State, existing rights and
all other legitimate interests which the latter State has traditionally exercised
in such waters and all rights stipulated by agreement between those States
shall continue and be respected.

7. For the purpose of computing the ratio of water to land under paragraph

1, land areas may include waters lying within the fringing reefs of islands
and atolls, including that part of a steep-sided oceanic plateau which is
enclosed or nearly enclosed by a chain of limestone islands and drying reefs
lying on the perimeter of the plateau.

8. The baselines drawn in accordance with this article shall be shown on
charts of a scale or scales adequate for ascertaining their position.
Altematively, lists of geographical co-ordinates of points, specifying the
geodetic datum, may be substituted.

9. The archipelagic State shall give due publicity to such charts or lists of
geographical co-ordinates and shall deposit a copy of each such chart or list
with the Secretary-General of the United Nations.

Article 48

Measurement of the breadth of the territorial sea, the contiguous zone,

the exclusive economic zone and the Continental shelf

The breadth of the territorial sea, the contiguous zone, the exclusive
economic zone and the Continental shelf shall be measured from archipelagic
baselines drawn in accordance with article 47.

Article 49

Legal status of archipelagic waters, of the air space over archipelagic

waters and of their bed and subsoil

1. The sovereignty of an archipelagic State extends to the waters enclosed
by the archipelagic baselines drawn in accordance with article 47, described
as archipelagic waters, regardless of their depth or distance from the coast.

2. This sovereignty extends to the air space over the archipelagic waters, as
well as to their bed and subsoil, and the resources contained therein.

3. This sovereignty is exercised subject to this Part.

4. The régime of archipelagic sea lanes passage established in this Part shall
not in other respects affect the status of the archipelagic waters, including

the sea lanes, or the exercise by the archipelagic State of its sovereignty                    40

5. Systemet med sådana baslinjer får inte tillämpas av en arkipelagstat på  Prop. 1995/96:140

sådant sätt att en annan stats territorialhav avstängs från det fria havet eller  Bilaga 5

från en ekonomisk zon.

6. Om en del av en arkipelagstats arkipelagvatten ligger mellan två delar av
en omedelbart angränsande grannstat, skall existerande rättigheter och alla
andra legitima intressen, som den sistnämnda staten traditionellt har gjort
gällande i dessa vatten, samt alla rättigheter om vilka har överenskommits
mellan dessa stater, fortsättningsvis bestå och respekteras.

7. Vid beräkning av förhållandet mellan vatten och land enligt punkt 1 kan
landområden omfatta vatten som ligger innanför de rev som kantar öar och
atoller, inbegripet den del av en på alla sidor brant sluttande havsplatå som
är omgiven eller nästan omgiven av en rad kalkstensöar och torrlagda rev
belägna på platåns yttersta kanter.

8. De baslinjer som dragits enligt denna artikel skall redovisas på sjökort

i en skala eller skalor som lämpar sig för fastställande av deras läge.

Alternativt kan de bytas ut mot listor över koordinater för geografiska
punkter med angivande av geodetiska data.

9. Arkipelagstaten skall ge vederbörlig publicitet åt dessa sjökort eller listor
över koordinater för geografiska punkter och skall deponera en kopia av
vaije sjökort eller lista hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 48

Mätning av bredden av territorialhavet, den angränsande zonen, den

ekonomiska zonen och kontinentalsockeln

Bredden av territorialhavet, den angränsande zonen, den ekonomiska zonen
och kontinentalsockeln skall mätas från de arkipelagiska baslinjer som
dragits i enlighet med artikel 47.

Artikel 49

Rättsordning för arkipelagvattnen, luftrummet ovanför arkipelagvattnen

samt bottnen och dess underlag

1. En arkipelagstats suveränitet sträcker sig till de vatten som omgivs av
arkipelagiska baslinjer som dragits i enlighet med artikel 47, betecknade
som arkipelagvatten oberoende av deras djup eller avstånd från kusten.

2. Suveräniteten sträcker sig till luftrummet ovanför arkipelagvattnen samt
till bottnen och dess underlag och de tillgångar som där finns.

3. Suveräniteten utövas med förbehåll för bestämmelserna i denna del.

4. De regler för farledspassage i arkipelager som uppställts i denna del skall
inte i andra hänseenden påverka den ställning som innehas av
arkipelagvattnen, inklusive farlederna, eller arkipelagstatens utövande av sin

41

over such waters and their air space, bed and subsoil, and the resources Prop. 1995/96:140
contained therein.                                                          Bilaga 5

Article 50

Delimitation of intemal waters

Within its archipelagic waters, the archipelagic State may draw closing lines
for the delimitation of intemal waters, in accordance with artides 9, 10 and
11.

Article 51

Existing agreements, traditional fishing rights and existing submarine
cables

1. Without prejudice to article 49, an archipelagic State shall respect
existing agreements with other States and shall recognize traditional fishing
rights and other legitimate activities of the immediately adjacent
neighbouring States in certain areas felling within archipelagic waters. The
terms and conditions for the exercise of such rights and activities, including
the nature, the extent and the areas to which they apply, shall, at the request
of any of the States concemed, be regulated by bilateral agreements between
them. Such rights shall not be transferred to or shared with third States or
their nationals.

2. An archipelagic State shall respect existing submarine cables laid by
other States and passing through its waters without making a landfall. An
archipelagic State shall permit the maintenance and replacement of such
cables upon receiving due notice of their location and the intention to repair
or replace them.

Article 52

Right of innocent passage

1. Subject to article 53 and without prejudice to article 50, ships of all
States enjoy the right of innocent passage through archipelagic waters, in
accordance with Part II, section 3.

2. The archipelagic State may, without discrimination in form or in fact
among foreign ships, suspend temporarily in specified areas of its
archipelagic waters the innocent passage of foreign ships if such suspension
is essential for the protection of its security. Such suspension shall take
effect only after having been duly published.

Article 53

Right of archipelagic sea lanes passage

1. An archipelagic State may designate sea lanes and air routes thereabove,
suitable for the continuous and expeditious passage of foreign ships and air-
craft through or over its archipelagic waters and the adjacent territorial sea.

42

suveränitet över dessa vatten och deras luftrum, botten och dess underlag
samt de tillgångar som finns där.

Artikel 50

Avgränsning av inne vatten

Inom arkipelagvattnen kan arkipelagstaten dra spärrlinjer för avgränsning
av inre vatten i enlighet med artiklarna 9, 10 och 11.

Artikel 51

Existerande avtal, traditionella fiskerättigheter och existerande
undervattenskablar

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 49 skall en arkipelagstat iaktta
existerande avtal med andra stater och erkänna omedelbart angränsande
grannstaters traditionella fiskerättigheter och andra legitima verksamheter
i vissa områden inom arkipelag vattnen. Bestämmelser och villkor för
utövande av dessa rättigheter och verksamheter, inbegripet deras art, deras
omfattning och de områden som de avser, skall på begäran av någon av de
berörda staterna regleras genom bilaterala avtal mellan dem. Rättigheterna
skall inte överföras eller delas med tredje stater eller dessas medborgare.

2. En arkipelagstat skall respektera existerande undervattenskablar utlagda
av andra stater i arkipelagstatens vatten utan landkänning. En arkipelagstat
skall ge tillstånd till underhåll och utbyte av sådana kablar, sedan den blivit
vederbörligen underrättad om deras läge samt om avsikten att reparera eller
byta ut dem.

Artikel 52

Rätt till oskadlig genomfart

1. Med förbehåll för artikel 53 och utan hinder av bestämmelserna i artikel
50 äger fartyg från alla stater rätt till oskadlig genomfart genom
arkipelag vatten i enlighet med del II kapitel 3.

2. Arkipelagstaten kan utan att formellt eller i praktiken diskriminera bland
utländska fartyg tillfälligt upphäva utländska fartygs rätt till oskadlig
genomfart av närmare angivna områden i dess arkipelag vatten, om ett
sådant upphävande är väsentligt för dess säkerhet. Upphävandet skall gälla
först efter det att det vederbörligen offentliggjorts.

Artikel 53

Rätt till genomfart av farleder i arkipelager

1. En arkipelagstat kan anvisa farleder och, ovanför dessa, luftleder som
lämpar sig för oavbruten och skyndsam genomfart av utländska fartyg och
luftfartyg genom och över dess arkipelagvatten och i angränsande
territorialhav.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

43

2. All ships and aircraft enjoy the right of archipelagic sea lanes passage in
such sea lanes and air routes.

3. Archipelagic sea lanes passage means the exercise in accordance with this
Convention of the rights of navigation and overflight in the normal mode
solely for the purpose of continuous, expeditious and unobstructed transit
between one part of the high seas or an exclusive economic zone and
another part of the high seas or an exclusive economic zone.

4. Such sea lanes and air routes shall traverse the archipelagic waters and
the adjacent territorial sea and shall include all normal passage routes used
as routes for intemational navigation or overflight through or over
archipelagic waters and, within such routes, so for as ships are concemed,
all normal navigational channels, provided that duplication of routes of
similar convenience between the same entry and exit points shall not be
necessary.

5. Such sea lanes and air routes shall be defined by a series of continuous
axis lines from the entry points of passage routes to the exit points. Ships
and aircraft in archipelagic sea lanes passage shall not deviate more than 25
nautical miles to either side of such axis lines during passage, provided that
such ships and aircraft shall not navigate closer to the coasts than 10 per
cent of the distance between the nearest points on islands bordering the sea
lane.

6. An archipelagic State which designates sea lanes under this article may
also prescribe traffic separation schemes for the safe passage of ships
through narrow channels in such sea lanes.

7. An archipelagic State may, when circumstances require, after giving due
publicity thereto, substitute other sea lanes or traffic separation schemes for
any sea lanes or traffic separation schemes previously designated or
prescribed by it.

8. Such sea lanes and traffic separation schemes shall conform to generally
accepted intemational regulations.

9. In designating or substituting sea lanes or prescribing or substituting
traffic separation schemes, an archipelagic State shall refer proposals to the
competent intemational organization with a view to their adoption. The
organization may adopt only such sea lanes and traffic separation schemes
as may be agreed with the archipelagic State, after which the archipelagic
State may designate, prescribe or substitute them.

10. The archipelagic State shall clearly indicate the axis of the sea lanes and
the traffic separation schemes designated or prescribed by it on charts to
which due publicity shall be given.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

2. Alla fartyg och luftfartyg skall ha rätt till genomfart av arkipelager i
sådana farleder och längs sådana luftleder.

3. Genomfart av arkipelager innebär utövande i enlighet med denna
konvention av rätten till normal sjöfart och överflygning som syftar
uteslutande till oavbruten, skyndsam och fri passage mellan en del av det
fria havet eller en ekonomisk zon och en annan del av det fria havet eller
en ekonomisk zon.

4. Farlederna och luftledema skall genomkorsa arkipelag vattnen och
angränsande territorialhav och skall innefatta alla normala genomfartsvägar
som används som leder för internationell sjöfart eller överflygning genom
eller över arkipelagvatten samt, inom dessa vägar, vad fartyg beträffar, alla
normala segelleder, förutsatt att det inte är nödvändigt att inrätta två lika
lämpliga leder mellan samma infarts- och utfartspunkter.

5. Dessa forleder och luftleder skall fastställas genom en rad obrutna
axellinjer från infartspunktema för genomfartsleder till utfartspunktema.
Fartyg och luftfartyg som passerar genom farleder och luftleder i
arkipelager får inte avvika mer än 25 nautiska mil på vaije sida från dessa
axellinjer vid genomfart, förutsatt att fartygen och luftfartygen inte framförs
närmare kusterna än 10 procent av avståndet mellan de närmaste punkterna
på öar som kantar forleden.

6. En arkipelagstat, som anvisar farleder enligt denna artikel, får även
utfärda trafiksepareringsregler som syftar till säker genomfort för fortyg
genom trånga passager i dessa farleder.

7. En arkipelagstat kan, när omständigheterna så kräver, efter att ha veder-
börligen offentliggjort detta, ersätta farleder eller trafiksepareringsregler
som den tidigare anvisat eller föreskrivit med andra farleder och trafik-
separeringsregler.

8.  Farlederna och trafiksepareringsledema skall vara utformade i
överensstämmelse med allmänt erkända internationella regler.

9. En arkipelagstat skall, då den anvisar eller ersätter farleder eller utfärdar
eller ersätter trafiksepareringsregler, hänskjuta förslagen till behörig
internationell organisation i syfte att få dem godkända. Organisationen kan
endast godkänna sådana farleder och trafiksepareringsregler om vilka kan
överenskommas med arkipelagstaten, varefter arkipelagstaten kan anvisa,
utfärda eller byta ut dem.

10. Arkipelagstaten skall tydligt ange axellinjen för de farleder och de
trafiksepareringsregler som den anvisat eller föreskrivit på sjökort, som
skall vederbörligen publiceras.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

11. Ships in archipelagic sea lanes passage shall respect applicable sea lanes  Prop. 1995/96:140

and traffic separation schemes established in accordance with this article.     Bilaga 5

12. If an archipelagic State does not designate sea lanes or air routes, the
right of archipelagic sea lanes passage may be exercised through the routes
normally used for intemational navigation.

Article 54

Duties of ships and aircraft during their passage, research and survey
activities, duties of the archipelagic State and laws and regulations of
the archipelagic State relating to archipelagic sea lanes passage

Artides 39, 40, 42 and 44 apply mutatis mutandis to archipelagic sea
lanes passage.

PART V

EXCLUSIVE ECONOMIC ZONE

Article 55

Specific legal régime of the exclusive economic zone

The exclusive economic zone is an area beyond and adjacent to the
territorial sea, subject to the specific legal régime established in this Part,
under which the rights and jurisdiction of the Coastal State and the rights
and freedoms of other States are govemed by the relevant provisions of this
Convention.

Article 56

Rights, jurisdiction and duties of the Coastal State in the exclusive
economic zone

1. In the exclusive economic zone, the Coastal State has:

(a) sovereign rights for the purpose of exploring and exploiting,
conserving and managing the natural resources, whether living or
non-living, of the waters supeijacent to the sea-bed and of the
sea-bed and its subsoil, and with regard to other activities for the
economic exploitation and exploration of the zone, such as the
production of energy from the water, currents and winds;

(b) jurisdiction as provided for in the relevant provisions of this
Convention with regard to:

(i) the establishment and use of artificial islands,
installations and structures;

46

11. Fartyg under genomfart av farleder i arkipelager skall respektera
tillämpliga farleder och trafiksepareringsregler som tillkommit i enlighet
med denna artikel.

12. Om en arkipelagstat inte anvisar farleder eller luftleder, kan rätten till
genomfart av farleder i arkipelager utövas på de vägar som normalt används
för internationell sjöfart.

Artikel 54

Fartygs och luftfartygs skyldigheter vid genomfart, forsknings- och
kartläggningsverksamheter, arkipelagstatens skyldigheter samt
arkipelagstatens lagar och andra författningar rörande genomfart av
farleder i arkipelager

Artiklarna 39, 40, 42 och 44 äger motsvarande tillämpning på genomfart av
farleder i arkipelager.

DEL V

EKONOMISK ZON

Artikel 55

Särskild rättsordning för den ekonomiska zonen

Den ekonomiska zonen är ett utanför territorialhavet beläget och till detta
angränsande område, som är underkastat den i denna del fastställda
särskilda rättsordning enligt vilken kuststatens rättigheter och jurisdiktion
och andra staters rättigheter och friheter regleras genom tillämpliga
bestämmelser i denna konvention.

Artikel 56

Kuststatens rättigheter, jurisdiktion och skyldigheter i den ekonomiska
zonen

1. I den ekonomiska zonen har kuststaten

a) suveräna rättigheter i syfte att utforska och utnyttja, bevara och
förvalta naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande,
på havsbottnen och i dess underlag samt i överliggande vattenområden
och vad avser andra verksamheter för ekonomisk exploatering och
utforskning av zonen, såsom framställning av energi från vatten,
strömmar och vindar;

b) jurisdiktion enligt tillämpliga bestämmelser i denna konvention med
avseende på

i) uppförande och användning av konstgjorda öar, anläggningar
och konstruktioner,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

47

(ii) marine scientific research;

(iii)  the protection and preservation of the marine
environment;

(c) other rights and duties provided for in this Convention.

2. In exercising its rights and performing its duties under this Convention
in the exclusive econom ic zone, the Coastal State shall have due regard to
the rights and duties of other States and shall act in a manner compatible
with the provisions of this Convention.

3. The rights set out in this article with respect to the sea-bed and subsoil
shall be exercised in accordance with Part VI.

Article 57

Breadth of the exclusive economic zone

The exclusive economic zone shall not extend beyond 200 nautical miles
from the baselines from which the breadth of the territorial sea is measured.

Article 58

Rights and duties of other States in the exclusive economic zone

1.  In the exclusive economic zone, all States, whether Coastal or
land-locked, enjoy, subject to the relevant provisions of this Convention, the
freedoms referred to in article 87 of navigation and overflight and of the
laying of submarine cables and pipelines, and other intemationally lawful
uses of the sea related to these freedoms, such as those associated with the
operation of ships, aircraft and submarine cables and pipelines, and
compatible with the other provisions of this Convention.

2. Artides 88 to 115 and other pertinent rules of intemational law apply to
the exclusive economic zone in so far as they are not incompatible with this
Part.

3.  In exercising their rights and performing their duties under this
Convention in the exclusive economic zone, States shall have due regard to
the rights and duties of the Coastal State and shall comply with the laws and
regulations adopted by the Coastal State in accordance with the provisions
of this Convention and other rules of intemational law in so far as they are
not incompatible with this Part.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

48

ii) marinvetenskaplig forskning,

iii) skydd och bevarande av den marina miljön,

c) andra rättigheter och skyldigheter enligt denna konvention.

2. Kuststaten skall vid utövande av sina rättigheter och vid fullgörande av
sina skyldigheter enligt denna konvention i den ekonomiska zonen ta
vederbörlig hänsyn till andra staters rättigheter och skyldigheter och
uppträda på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i denna
konvention.

3. De i denna artikel angivna rättigheterna i fråga om havsbottnen och dess
underlag skall utövas i enlighet med del VI.

Artikel 57

Den ekonomiska zonens bredd

Den ekonomiska zonen får inte sträcka sig utöver 200 nautiska mil från de
baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.

Artikel 58

Andra staters rättigheter och skyldigheter i den ekonomiska zonen

1. I den ekonomiska zonen åtnjuter alla stater, vare sig de är kuststater eller
kustlösa stater, med förbehåll för tillämpliga bestämmelser i denna
konvention, de i artikel 87 avsedda friheterna till sjöfart och överflygning,
utläggande av undervattenskablar och rörledningar samt annan enligt
folkrätten legitim användning av havet i samband med dessa friheter, såsom
de som har samband med fartygs och luftfartygs framförande samt skötsel
av undervattenskablar och rörledningar och är förenliga med övriga
bestämmelser i denna konvention.

2. Artiklarna 88 - 115 och andra relevanta folkrättsliga regler äger
tillämpning på den ekonomiska zonen, i den mån de inte är oförenliga med
denna del.

3. Stater skall vid utövande av sina rättigheter och vid fullgörande av sina
skyldigheter enligt denna konvention i den ekonomiska zonen ta vederbörlig
hänsyn till kuststatens rättigheter och skyldigheter och iaktta de lagar och
andra författningar som antagits av kuststaten i enlighet med bestämmelserna
i denna konvention samt andra folkrättsliga regler, i den mån dessa inte är
oförenliga med denna del.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

49

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Article 59                              Prop. 1995/96:140

Basis for the resolution of conflicts reganding the attribution of rights and Bilaga 5
jurisdiction in the exclusive economic zone

In cases where this Convention does not attribute rights or jurisdiction to the
Coastal State or to other States within the exclusive economic zone, and a
conflict arises between the interests of the Coastal State and any other State
or States, the conflict should be resolved on the basis of equity and in the
light of all the relevant circumstances, taking into account the respective
importance of the interests involved to the parties as well as to the
intemational community as a whole.

Article 60

Artificial islands, installations and structures in the exclusive economic

zone

1. In the exclusive economic zone, the Coastal State shall have the exclusive
right to construct and to authorize and regulate the construction, operation
and use of:

(a) artificial islands;

(b) installations and structures for the purposes provided for in
article 56 and other economic purposes;

(c) installations and structures which may interfere with the
exercise of the rights of the Coastal State in the zone.

2. The Coastal State shall have exclusive jurisdiction over such artificial
islands, installations and structures, including jurisdiction with regard to
customs, fiscal, health, safety and immigration laws and regulations.

3. Due notice must be given of the construction of such artificial islands,
installations or structures, and permanent means for giving waming of their
presence must be maintained. Any installations or structures which are
abandoned or disused shall be removed to ensure safety of navigation,
taking into account any generally accepted intemational standards
established in this regard by the competent intemational organization. Such
removal shall also have due regard to fishing, the protection of the marine
environment and the rights and duties of other States. Appropriate publicity
shall be given to the depth, position and dimensions of any installations or
structures not entirely removed.

4. The Coastal State may, where necessary, establish reasonable safety zones
around such artificial islands, installations and structures in which it may
take appropriate measures to ensure the safety both of navigation and of the
artificial islands, installations and structures.

50

Artikel 59

Grundval för lösande av tvister beträffande tilldelning av rättigheter och
jurisdiktion i den ekonomiska zonen

I de fall då kuststaten eller andra stater inte genom denna konvention
tilldelas rättigheter eller jurisdiktion i den ekonomiska zonen och tvist
uppstår mellan kuststatens och en annan stats eller andra staters intressen,
skall tvisten lösas på grundval av skälighet och i ljuset av alla relevanta
omständigheter med hänsyn tagen till den betydelse som berörda intressen
har såväl för respektive parter som för hela det internationella samfundet.

Artikel 60

Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner i den ekonomiska
zonen

1. I den ekonomiska zonen skall kuststaten ha exklusiv rätt att uppföra samt
att bemyndiga och reglera uppförandet, driften och användningen av

a) konstgjorda öar;

b) anläggningar och konstruktioner för de ändamål som avses i artikel
56 och andra ekonomiska ändamål;

c) anläggningar och konstruktioner som kan hindra kuststatens
utövande av rättigheter i zonen.

2. Kuststaten skall ha exklusiv jurisdiktion över dessa konstgjorda öar,
anläggningar och konstruktioner, inbegripet jurisdiktion i fråga om lagar och
andra författningar rörande tullar, skatter, hälsovård, säkerhet och
invandring.

3. Vederbörlig kungörelse skall ges om uppförande av sådana konstgjorda
öar, anläggningar eller konstruktioner, och permanenta anordningar som
varnar för deras förekomst skall underhållas. Alla anläggningar och
konstruktioner som är övergivna eller inte längre används skall avlägsnas
för att trygga sjöfartens säkerhet med hänsyn till allmänt accepterade
internationella normer, som i detta hänseende fastställts av behörig
internationell organisation. Sådant avlägsnande skall också ta vederbörlig
hänsyn till fisket, skyddet av den marina miljön samt andra staters
rättigheter och skyldigheter. På lämpligt sätt skall upplysas om djup, läge
och dimensioner av alla anläggningar eller konstruktioner, som inte
avlägsnats i sin helhet.

4. Kuststaten får, då så är nödvändigt, upprätta rimliga säkerhetszoner
omkring dessa konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner, inom vilka
de kan vidta lämpliga åtgärder för att trygga säkerheten såväl för sjöfarten
som för de konstgjorda öama, anläggningarna och konstruktionerna.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

51

5. The breadth of the safety zones shall be determined by the Coastal State, Prop. 1995/96:140
taking into account applicable intemational standards. Such zones shall be Bilaga 5
designed to ensure that they are reasonably related to the nature and
function of the artificial islands, installations or structures, and shall not
exceed a distance of 500 metres around them, measured from each point of
their outer edge, except as authorized by generally accepted intemational
standards or as recommended by the competent intemational organization.
Due notice shall be given of the extent of safety zones.

6. All ships must respect these safety zones and shall comply with generally
accepted intemational standards regarding navigation in the vicinity of
artificial islands, installations, structures and safety zones.

7. Artificial islands, installations and structures and the safety zones around
them may not be established where interference may be caused to the use
of recognized sea lanes essential to intemational navigation.

8. Artificial islands, installations and structures do not possess the status of
islands. They have no territorial sea of their own, and their presence does
not affect the delimitation of the territorial sea, the exclusive economic zone
or the Continental shelf.

Article 61

Conservation of the living resources

1. The Coastal State shall determine the allowable catch of the living
resources in its exclusive economic zone.

2. The Coastal State, taking into account the best scientific evidence
available to it, shall ensure through proper conservation and management
measures that the maintenance of the living resources in the exclusive
economic zone is not endangered by over-exploitation. As appropriate, the
Coastal State and competent intemational organizations, whether
subregional, regional or global, shall co-operate to this end.

3. Such measures shall also be designed to maintain or restore populations
of harvested species at levels which can produce the maximum sustainable
yield, as qualified by relevant environmental and economic factors,
including the economic needs of Coastal fishing communities and the special
requirements of developing States, and taking into account fishing pattems,
the interdependence of stocks and any generally recommended intemational
minimum standards, whether subregional, regional or global.

4. In taking such measures the Coastal State shall take into consideration the
effects on species associated with or dependent upon harvested species with
a view to maintaining or restoring populations of such associated or
dependent species above levels at which their reproduction may become
seriously threatened.

52

5. Säkerhetszonemas bredd skall fastställas av kuststaten med hänsyn till  Prop. 1995/96:140

tillämpliga internationella normer. Dessa zoner skall utformas på ett sådant Bilaga 5
sätt att de har ett rimligt samband med de konstgjorda öamas,
anläggningarnas och konstruktionernas beskaffenhet och funktion, och de får
inte överstiga ett avstånd av 500 meter från dessa, mätt från vaije punkt på
deras ytterkant, såvida inte något annat är tillåtet enligt allmänt godtagna
internationella normer eller rekommenderat av behörig internationell
organisation. Vederbörlig underrättelse skall ges om säkerhetszonemas
utsträckning.

6. Alla fartyg måste respektera dessa säkerhetszoner och skall följa allmänt
godtagna internationella normer i fråga om sjöfart i närheten av konstgjorda
öar, anläggningar, konstruktioner och säkerhetszoner.

7. Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner samt säkerhetszoner
omkring dessa får inte upprättas där de kan hindra användningen av erkända
fårleder av väsentlig betydelse for den internationella sjöfarten.

8. Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner äger inte öars status.
De har inget eget territorialhav, och deras förekomst påverkar inte
avgränsningen av territorialhavet, den ekonomiska zonen eller
kontinental sockeln.

Artikel 61

Bevarande av de levande tillgångarna

1. Kuststaten skall fastställa den tillåtna fångstmängden av de levande
tillgångarna i sin ekonomiska zon.

2. Kuststaten skall, med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga fakta,
genom lämpliga åtgärder för bevarande och förvaltning säkerställa att de
levande tillgångarnas fortbestånd i den ekonomiska zonen inte äventyras
genom överexploatering. Kuststaten och behöriga internationella
organisationer, vare sig de är subregionala, regionala eller globala, skall på
lämpligt sätt samarbeta för detta ändamål.

3. Sådana åtgärder skall även syfta till att bibehålla bestånd av fångade arter
på, eller återställa dem till, nivåer som kan ge största konstanta avkastning
med avseende på miljöfaktorer och ekonomiska faktorer av betydelse, vilka
innefattar de kustfiskande samhällenas ekonomiska behov och
utvecklingsländernas särskilda krav, och med hänsyn till fiskemönster,
beståndens inbördes beroende samt allmänt rekommenderade internationella
miniminormer, vare sig dessa är subregionala, regionala eller globala.

4. Kuststaten skall vid vidtagande av sådana åtgärder beakta verkningarna
på arter som är närbesläktade med eller beroende av fångade arter i syfte
att bibehålla bestånd av sådana närbesläktade eller beroende arter på, eller
återställa dem till, nivåer som ligger över de nivåer där deras reproduktion
allvarligt kan hotas.

53

5. Available scientific information, catch and fishing effort statistics, and Prop. 1995/96:140
other data relevant to the conservation of fish stocks shall be contributed Bilaga 5
and exchanged on a regular basis through competent intemational
oiganizations, whether subregional, regional or global, where appropriate
and with participation by all States concemed, including States whose
nationals are allowed to fish in the exclusive economic zone.

Article 62

Utilization of the living resources

1. The Coastal State shall promote the objective of optimum utilization of
the living resources in the exclusive economic zone without prejudice to
article 61.

2. The Coastal State shall determine its capacity to harvest the living
resources of the exclusive economic zone. Where the Coastal State does not
have the capacity to harvest the entire allowable catch, it shall, through
agreements or other arrangements and pursuant to the terms, conditions,
laws and regulations referred to in paragraph 4, give other States access to
the surplus of the allowable catch, having particular regard to the provisions
of artides 69 and 70, especially in relation to the developing States
mentioned therein.

3. In giving access to other States to its exclusive economic zone under this
article, the Coastal State shall take into account all relevant foctors,
including, inter alia, the significance of the living resources of the area to
the economy of the Coastal State concemed and its other national interests,
the provisions of artides 69 and 70, the requirements of developing States
in the subregion or region in harvesting part of the surplus and the need to
minimize economic dislocation in States whose nationals have habitually
fished in the zone or which have made substantial efforts in research and
identification of stocks.

4. Nationals of other States fishing in the exclusive economic zone shall
comply with the conservation measures and with the other terms and
conditions established in the laws and regulations of the Coastal State. These
laws and regulations shall be consistent with this Convention and may
reläte, inter alia, to the following:

(a) licensing of fishermen, fishing vessels and equipment, including
payment of fees and other forms of remuneration, which, in the
case of developing Coastal States, may consist of adequate
compensation in the field of financing, equipment and technology
relating to the fishing industry;

(b) determining the species which may be caught, and fixing quotas
of catch, whether in relation to particular stocks or groups of
stocks or catch per vessel over a period of time or to the catch by
nationals of any State during a specified period;

54

5. Tillgänglig vetenskaplig information, statistiska uppgifter över fångst och
fiskeinsatser samt andra uppgifter av betydelse for bevarande av fiskbestånd
skall regelbundet lämnas och utbytas genom behöriga internationella
organisationer, vare sig dessa är subregionala, regionala eller globala, och,
då så är lämpligt, med deltagande av alla berörda stater, inbegripet stater
vars medborgare har tillstånd att fiska i den ekonomiska zonen.

Artikel 62

Nyttjande av de levande tillgångarna

1. Med beaktande av artikel 61 skall kuststaten främja målet om ett optimalt
nyttjande av de levande tillgångarna i den ekonomiska zonen.

2. Kuststaten skall fastställa sin kapacitet att nyttja de levande tillgångarna
i den ekonomiska zonen. Då kuststaten inte har kapacitet att fånga hela den
tillåtna fångstmängden, skall den genom överenskommelser eller andra
arrangemang och i enlighet med de villkor, lagar och andra författningar
som avses i punkt 4 ge andra stater tillgång till återstoden av den tillåtna
fångstmängden, varvid särskild hänsyn skall tas till bestämmelserna i
artiklarna 69 och 70, i synnerhet i fråga om de där nämnda
utvecklingsländerna.

3. Då kuststaten ger andra stater tillgång till sin ekonomiska zon enligt
denna artikel, skall den ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, bland
annat den betydelse som områdets levande tillgångar har för kuststatens
ekonomi och dess andra nationella intressen, bestämmelserna i artiklarna 69
och 70, krav från utvecklingsländerna i subregionen eller regionen på att få
fånga en del av återstoden samt behovet att till ett minimum begränsa
störningar i ekonomin i stater vars medborgare traditionellt har fiskat i
zonen eller som gjort avsevärda ansträngningar i fråga om forskning och
identifiering av bestånd.

4. Andra staters medborgare, som fiskar i den ekonomiska zonen, skall rätta
sig efter beståndsbevarande åtgärder samt övriga villkor och bestämmelser
i kuststatens lagar och andra författningar. Dessa lagar och andra
författningar skall vara förenliga med denna konvention och kan bland annat
avse följande:

a)  licensiering av fiskare, fiskefartyg och utrustning, däribland
erläggande av avgifter och andra former av ersättning som, när det
gäller kuststater som är utvecklingsländer, kan utgöras av lämplig
kompensation i form av finansiering, utrustning och teknologi för
fiskerinäringen;

b) fastställande av vilka arter som får fångas samt av fångstkvoter,
antingen för särskilda bestånd eller grupper av bestånd eller
fångstmängd per fartyg under en viss tidsperiod eller för medborgare
i en viss stat under en viss tidsperiod;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

55

(c) regulating seasons and areas of fishing, the types, sizes and Prop. 1995/96:140
amount of gear, and the types, sizes and number of fishing vessels Bilaga 5

that may be used;

(d) fixing the age and size of fish and other species that may be
caught;

(e) specifying information required of fishing vessels, including
catch and effort statistics and vessel position reports;

(f) requiring, under the authorization and control of the Coastal
State, the conduct of specified fisheries research programmes and
regulating the conduct of such research, including the sampling of
catches, disposition of samples and reporting of associated
scientific data;

(g) the placing of observers or trainees on board such vessels by

the Coastal State;

(h) the landing of all or any part of the catch by such vessels in the
ports of the Coastal State;

(i)   terms and conditions relating to joint ventures or other
co-operative arrangements;

(j) requirements for the training of personnel and the transfer of
fisheries technology, including enhancement of the Coastal State’s
capability of undertaking fisheries research;

(k) enforcement procedures.

5. Coastal States shall give due notice of conservation and management laws
and regulations.

Article 63

Stocks occurring within the exclusive economic zones of two or more

Coastal States or both within the exclusive economic zone and in an area

beyond and adjacent to it

1. Where the same stock or stocks of associated species occur within the
exclusive economic zones of two or more Coastal States, these States shall
seek, either directly or through appropriate subregional or regional
organizations, to agree upon the measures necessary to co-ordinate and
ensure the conservation and development of such stocks without prejudice
to the other provisions of this Part.

56

c) fastställande av fångstperioder och fiskeområden, vilka slag av Prop. 1995/96:140
fiskeredskap och fiskefartyg som får användas samt deras storlek och Bilaga 5

antal;

d) fastställande av ålder och storlek på fisk och andra arter som får
fångas;

e) fastställande av vilka uppgifter som krävs från fiskefartygen,
innefattande statistiska uppgifter om fångstmängd och fiskeinsatser
samt rapporter om fartygsposition;

f) krav på bedrivande av särskilt angivna fiskeriforskningsprogram
med kuststatens bemyndigande och under dess kontroll samt reglering
av sådan forskning, innefattande provtagning på fångster,
förfoganderätt över proven samt rapportering av därmed
sammanhängande vetenskapliga data;

g) placering av observatörer eller praktikanter ombord på sådana
fartyg genom kuststatens försoig;

h) landning av hela eller en del av fångsten från dessa fartyg i
kuststatens hamnar;

i)  villkor och bestämmelser för joint ventures eller andra
samarbetsarrangemang;

j)  krav på utbildning av personal och på överföring av
fiskeriteknologi, innefattande förbättrad förmåga för kuststaten att
bedriva fiskeriforskning;

k) förfaranden för kontroll av efterlevnad av bestämmelserna.

5. Kuststater skall ge vederbörlig underrättelse om lagar och andra
författningar rörande bevarande och förvaltning av bestånden.

Artikel 63

Bestånd som förekommer inom två eller flera kuststaters ekonomiska
zoner eller både inom den ekonomiska zonen och i ett utanför zonen
beläget och till denna angränsande område

1. I de fall då ett och samma bestånd eller flera bestånd av närbesläktade
arter förekommer inom två eller flera kuststaters ekonomiska zoner, skall
dessa stater, med beaktande av övriga bestämmelser i denna del, antingen
direkt eller genom lämpliga subregionala eller regionala organisationer,
försöka komma överens om nödvändiga åtgärder för att samordna och
säkerställa att dessa bestånd bevaras och utvecklas.

57

2. Where the same stock or stocks of associated species occur both within
the exclusive economic zone and in an area beyond and adjacent to the
zone, the coastal State and the States fishing for such stocks in the adjacent
area shall seek, either directly or through appropriate subregional or
regional organizations, to agree upon the measures necessary for the
conservation of these stocks in the adjacent area.

Article 64

Highly migratory species

1. The Coastal State and other States whose nationals fish in the region for
the highly migratory species listed in Annex I shall co-operate directly or
through appropriate intemational organizations with a view to ensuring co-
nservation and promoting the objective of optimum utilization of such
species throughout the region, both within and beyond the exclusive
economic zone. In regions for which no appropriate intemational
organization exists, the coastal State and other States whose nationals
harvest these species in the region shall co-operate to establish such an
organization and participate in its work.

2. The provisions of paragraph 1 apply in addition to the other provisions
of this Part.

Article 65
Marine mammais

Nothing in this Part restricts the right of a coastal State or the competence
of an intemational organization, as appropriate, to prohibit, limit or regulate
the exploitation of marine mammais more strictly than provided for in this
Part. States shall co-operate with a view to the conservation of marine
mammais and in the case of cetaceans shall in particular work through the
appropriate intemational organizations for their conservation, management
and study.

Article 66
Anadromous stocks

1. States in whose rivers anadromous stocks originate shall have the primary
interest in and responsibility for such stocks.

2. The State of origin of anadromous stocks shall ensure their conservation
by the establishment of appropriate regulatory measures for fishing in all
waters landward of the outer limits of its exclusive economic zone and for
fishing provided for in paragraph 3(b). The State of origin may, after
consultations with the other States referred to in paragraphs 3 and 4 fishing
these stocks, establish total allowable catches for stocks originating in its
rivers.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

58

2. Då ett och samma bestånd eller flera bestånd av närbesläktade arter Prop. 1995/96:140
förekommer både inom den ekonomiska zonen och i ett utanför zonen Bilaga 5
beläget och till denna angränsande område, skall kuststaten och stater som
fiskar dessa bestånd i det angränsande området, antingen direkt eller genom
lämpliga subregionala eller regionala organisationer, försöka komma
överens om nödvändiga åtgärder för att bevara dessa bestånd i det
angränsande området.

Artikel 64

Långvandrande arter

1. Kuststaten och andra stater, vars medborgare bedriver fiske i regionen
av de i bilaga I upptagna långvandrande arterna, skall samarbeta direkt eller
genom behöriga internationella organisationer i syfte att säkerställa
bevarandet och främja målet om ett optimalt nyttjande av dessa arter i hela
regionen, såväl inom som utanför den ekonomiska zonen. I regioner där det
inte finns någon behörig internationell organisation skall kuststaten och
andra stater, vars medborgare fångar dessa arter i regionen, samarbeta för
att upprätta en sådan organisation och delta i dess arbete.

2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller vid sidan av övriga bestämmelser i
denna del.

Artikel 65

Havsdäggdjur

Ingenting i denna del inskränker en kuststats rätt eller en internationell
organisations behörighet att i förekommande fall utfärda längre gående
förbud, begränsningar eller regleringar av nyttjandet av havsdäggdjur än vad
som föreskrivs i denna del. Stater skall samarbeta i syfte att bevara
havsdäggdjuren, och i fråga om valar skall de särskilt inom ramen för
behöriga internationella organisationer arbeta för deras bevarande,
förvaltning och utforskning.

Artikel 66

Anadroma bestånd

1. Stater från vars floder anadroma bestånd härrör skall ha det främsta
intresset av och huvudansvaret för sådana bestånd.

2. De anadroma beståndens ursprungsstat skall säkerställa deras bevarande
genom att införa lämpliga åtgärder för reglering av fisket i alla
vattenområden innanför de yttre gränserna för dess ekonomiska zon samt av
fisket enligt punkt 3 b. Ursprungsstaten kan, efter samråd med övriga i
punkterna 3 och 4 avsedda stater som fiskar dessa bestånd, fastställa den
totala tillåtna fångstmängden för bestånd som härrör från dess floder.

59

3.      (a) Fisheries for anadromous stocks shall be conducted only in Prop. 1995/96:140
waters landward of the outer limits of exclusive economic zones, Bilaga 5

except in cases where this provision would result in economic
dislocation for a State other than the State of origin. With respect
to such fishing beyond the outer limits of the exclusive economic
zone, States concemed shall maintain consultations with a view to
achieving agreement on terms and conditions of such fishing giving
due regard to the conservation requirements and the needs of the
State of origin in respect of these stocks.

(b) The State of origin shall co-operate in minimizing economic
dislocation in such other States fishing these stocks, taking into
account the normal catch and the mode of operations of such
States, and all the areas in which such fishing has occurred.

(c)  States referred to in subparagraph (b), participating by
agreement with the State of origin in measures to renew
anadromous stocks, particularly by expenditures for that purpose,
shall be given special consideration by the State of origin in the
harvesting of stocks originating in its rivers.

(d) Enforcement of regulations regarding anadromous stocks
beyond the exclusive economic zone shall be by agreement between
the State of origin and the other States concemed.

4. In cases where anadromous stocks migrate into or through the waters
landward of the outer limits of the exclusive economic zone of a State other
than the State of origin, such State shall co-operate with the State of origin
with regard to the conservation and management of such stocks.

5. The State of origin of anadromous stocks and other States fishing these
stocks shall make arrangements for the implementation of the provisions of
this article, where appropriate, through regional organizations.

Article 67

Catadromous species

1. A coastal State in whose waters catadromous species spend the greater
part of their life cycle shall have responsibility for the management of these
species and shall ensure the ingress and egress of migrating fish.

2. Harvesting of catadromous species shall be conducted only in waters
landward of the outer limits of exclusive economic zones. When conducted
in exclusive economic zones, harvesting shall be subject to this article and
the other provisions of this Convention conceming fishing in these zones.

60

3.   a) Fiske av anadroma bestånd får endast bedrivas i vattenområden Prop. 1995/96:140
innanför de ekonomiska zonernas yttre gränser, utom i de fall då Bilaga 5

sådant fiske skulle leda till störningar i ekonomin i någon annan stat
än ursprungsstaten. Vad beträffar sådant fiske utanför den ekonomiska
zonens yttre gränser, skall berörda stater upprätthålla samråd i syfte
att komma överens om villkor och bestämmelser för sådant fiske med
vederbörlig hänsyn till kraven på bevarande och ursprungsstatens
behov vad avser dessa bestånd.

b) Ursprungsstaten skall samarbeta for att till ett minimum begränsa
störningar i ekonomin i övriga stater som fiskar dessa bestånd, varvid
hänsyn skall tas till dessa staters normala fångstmängd och
fångstmetoder samt till alla områden där sådant fiske har förekommit.

c) De i b avsedda staterna, som genom överenskommelse med
ursprungsstaten deltar i åtgärder för att förnya de anadroma
bestånden, i synnerhet i kostnaderna härför, skall särskilt beaktas av
ursprungsstaten vid fångst av bestånd som härrör från dess floder.

d) Kontroll av efterlevnad av bestämmelserna om anadroma bestånd
utanför den ekonomiska zonen skall ske genom överenskommelse
mellan ursprungsstaten och övriga berörda stater.

4. I de fall då anadroma bestånd vandrar in i eller genom vattenområden
innanför de yttre gränserna för den ekonomiska zon som tillhör någon annan
stat än ursprungsstaten, skall denna stat samarbeta med ursprungsstaten vad
avser bevarande och förvaltning av bestånden.

5. De anadroma beståndens ursprungsstat och andra stater som fiskar dessa
bestånd skall vidta åtgärder för genomförande av bestämmelserna i denna
artikel, där så är lämpligt inom ramen för regionala organisationer.

Artikel 67

Katadroma arter

1. En kuststat i vars vatten katadroma arter tillbringar större delen av sin
livscykel skall ha ansvar för förvaltningen av dessa arter och säkerställa in-
och utvandring för fisken, när den vandrar.

2. Fiske av katadroma arter får endast bedrivas i vattenområden innanför de
ekonomiska zonernas yttre gränser. Då fångst bedrivs i ekonomiska zoner,
skall den ske i enlighet med denna artikel och övriga bestämmelser i denna
konvention rörande fisket i dessa zoner.

61

3. In cases where catadromous fish migrate through the exclusive economic
zone of another State, whether as juvenile or maturing fish, the
management, including harvesting, of such fish shall be regulated by
agreement between the State mentioned in paragraph 1 and the other State
concemed. Such agreement shall ensure the rational management of the
species and take into account the responsibilities of the State mentioned in
paragraph 1 for the maintenance of these species.

Article 68

Sedentary species

This Part does not apply to sedentary species as defined in article

77, paragraph 4.

Article 69

Right of land-locked. States

1. Land-locked States shall have the right to participate, on an equitable
subregion or region, taking into account the relevant economic and basis,
in the exploitation of an appropriate part of the surplus of the living
resources of the exclusive economic zones of coastal States of the same
geographical circumstances of all the States concemed and in conformity
with the provisions of this article and of artides 61 and 62.

2. The terms and modalities of such participation shall be established by the
States concemed through bilateral, subregional or regional agreements
taking into account, inter alia:

(a) the need to avoid effects detrimental to fishing communities or
fishing industries of the coastal State;

(b) the extent to which the land-locked State, in accordance with
the provisions of this article, is participating or is entitled to
participate under existing bilateral, subregional or regional
agreements in the exploitation of living resources of the exclusive
economic zones of other coastal States;

(c) the extent to which other land-locked States and geographically
disadvantaged States are participating in the exploitation of the
living resources of the exclusive economic zone of the coastal State
and the consequent need to avoid a particular burden for any single
coastal State or a part of it;

(d) the nutritional needs of the populations of the respective States.

3. When the harvesting capacity of a coastal State approaches a point which
would enable it to harvest the entire allowable catch of the living resources

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

3. I de fall då katadroma fiskarter vandrar genom en annan stats
ekonomiska zon, antingen som ung eller växande fisk, skall förvaltningen,
som innefattar fångst av sådan fisk, regleras genom överenskommelse
mellan den i punkt 1 nämnda staten och den andra berörda staten.
Överenskommelsen skall säkerställa en rationell förvaltning av arterna och
ta hänsyn till den i punkt 1 nämnda statens ansvar för dessa arters
fortbestånd.

Artikel 68

Sedentära arter

Denna del äger ej tillämpning på sedentära arter, såsom dessa definieras i
artikel 77.4.

Artikel 69

Kustlösa staters rätt

1. Kustlösa stater skall ha rätt att i skälig utsträckning delta i nyttjandet av
en lämplig del av överskottet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner
tillhörande kuststater i samma subregion eller region, varvid hänsyn skall
tas till alla berörda staters relevanta ekonomiska och geografiska
förhållanden, i enlighet med bestämmelserna i denna artikel och i artiklarna
61 och 62.

2. Villkor och bestämmelser för sådant deltagande skall fastställas av
berörda stater genom bilaterala, subregionala eller regionala
överenskommelser, varvid bland annat följande skall beaktas:

a)  behovet att undvika skadliga verkningar på kuststaternas
fiskesamhällen eller fiskerinäring;

b) den omfattning i vilken den kustlösa staten enligt bestämmelserna
i denna artikel deltar i, eller enligt existerande bilaterala, subregionala
eller regionala överenskommelser har rätt att delta i, nyttjandet av de
levande tillgångarna i andra kuststaters ekonomiska zoner;

c) den omfattning i vilken andra kustlösa stater och geografiskt
missgynnade stater deltar i nyttjandet av de levande tillgångarna i
kuststatens ekonomiska zon samt det därav följande behovet att
undvika en särskild belastning på en enskild kuststat eller del av
denna;

d) befolkningens näringsbehov i respektive stater.

3. Då en kuststats fångstkapacitet närmar sig en nivå som skulle göra det
möjligt för den att fånga hela den tillåtna mängden av de levande
tillgångarna i sin ekonomiska zon, skall kuststaten och andra berörda stater
samarbeta i syfte att upprätta skäliga arrangemang på bilateral, subregional
eller regional grund för att tillåta kustlösa utvecklingsländer i samma

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

63

in its exclusive economic zone, the coastal State and other States concemed
shall co-operate in the establishment of equitable arrangements on a
bilateral, subregional or regional basis to allow for participation of
developing land-locked States of the same subregion or region in the
exploitation of the living resources of the exclusive economic zones of
coastal States of the subregion or region, as may be appropriate in the
circumstances and on terms satisfoctory to all parties. In the implementation
of this provision the fäctors mentioned in paragraph 2 shall also be taken
into account.

4. Developed land-locked States shall, under the provisions of this article,
be entitled to participate in the exploitation of living resources only in the
exclusive economic zones of developed coastal States of the same subregion
or region having regard to the extent to which the coastal State, in giving
access to other States to the living resources of its exclusive economic zone,
has taken into account the need to minimize detrimental effects on fishing
communities and economic dislocation in States whose nationals have
habitually fished in the zone.

5. The above provisions are without prejudice to arrangements agreed upon
in subregions or regions where the coastal States may grant to land-locked
States of the same subregion or region equal or preferential rights for the
exploitation of the living resources in the exclusive economic zones.

Article 70

Right of geographically disadvantaged States

1. Geographically disadvantaged States shall have the right to participate,
on an equitable basis, in the exploitation of an appropriate part of the
surplus of the living resources of the exclusive economic zones of coastal
States of the same subregion or region, taking into account the relevant
economic and geographical circumstances of all the States concemed and in
conformity with the provisions of this article and of artides 61 and 62.

2. For the purposes of this Part, "geographically disadvantaged States"
means coastal States, including States bordering enclosed or semi-enclosed
seas, whose geographical situation makes them dependent upon the
exploitation of the living resources of the exclusive economic zones of other
States in the subregion or region for adequate supplies of fish for the
nutritional purposes of their populations or parts thereof, and coastal States
which can claim no exclusive economic zones of their own.

3. The terms and modalities of such participation shall be established by the
States concemed through bilateral, subregional or regional agreements
taking into account, inter alia-.

(a) the need to avoid effects detrimental to fishing communities or
fishing industries of the coastal State;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

subregion eller region att på lämpligt sätt och på för alla parter
tillfredsställande villkor delta i nyttjandet av de levande tillgångarna i
ekonomiska zoner som tillhör kuststater i subregionen eller regionen. Vid
tillämpning av denna bestämmelse skall även de i punkt 2 nämnda
omständigheterna beaktas.

4. Utvecklade kustlösa stater skall enligt bestämmelserna i denna artikel ha
rätt att delta i nyttjandet av de levande tillgångarna endast i utvecklade
kuststaters ekonomiska zoner i samma subregion eller region, varvid hänsyn
skall tas till den omfattning i vilken kuststaten, då den ger andra stater
tillstånd att fånga de levande tillgångarna i dess ekonomiska zon, har beaktat
behovet att till ett minimum begränsa skadliga verkningar på fiskesamhällen
och störningar i ekonomin i stater vars medborgare traditionellt har fiskat
i zonen.

5. Ovanstående bestämmelser inverkar inte på arrangemang som upprättas
i subregioner eller regioner och i vilka kuststaterna kan ge kustlösa stater
i samma subregion eller region lika rätt eller företrädesrätt till nyttjande av
de levande tillgångarna i de ekonomiska zonerna.

Artikel 70

Geografiskt missgynnade staters rätt

1. Geografiskt missgynnade stater skall, i enlighet med denna artikel och
artiklarna 61 och 62, ha rätt att på skälig grund delta i nyttjandet av en
lämplig del av överskottet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner
som tillhör kuststater i samma subregion eller region, varvid hänsyn skall
tas till samtliga berörda staters ekonomiska och geografiska förhållanden.

2.  I denna konvention avses med "geografiskt missgynnade stater"
kuststater, inräknat stater belägna vid slutna eller halvslutna hav, vars
geografiska läge gör dem beroende av nyttjandet av de levande tillgångarna
i andra staters ekonomiska zoner i subregionen eller regionen för att få
rimlig tillgång till fisk som föda åt sin befolkning eller delar av
befolkningen, samt i kuststater som inte kan göra anspråk på någon egen
ekonomisk zon.

3. Villkor och bestämmelser för sådant deltagande skall fastställas av
berörda stater genom bilaterala, subregionala eller regionala
överenskommelser, med hänsyn tagen till bland annat följande:

a) behovet att undvika skadliga verkningar på kuststatens
fiskesamhällen eller fiskerinäring;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

(b) the extent to which the geographically disadvantaged State, in
accordance with the provisions of this article, is participating or is
entitled to participate under existing bilateral, subregional or
regional agreements in the exploitation of living resources of the
exclusive economic zones of other coastal States;

(c) the extent to which other geographically disadvantaged States
and land-locked States are participating in the exploitation of the
living resources of the exclusive economic zone of the coastal State
and the consequent need to avoid a particular burden for any single
coastal State or a part of it;

(d) the nutritional needs of the populations of the respective States.

4. When the harvesting capacity of a coastal State approaches a point which
would enable it to harvest the entire allowable catch of the living resources
in its exclusive economic zone, the coastal State and other States concemed
shall co-operate in the establishment of equitable arrangements on a
bilateral, subregional or regional basis to allow for participation of
developing geographically disadvantaged States of the same subregion or
region in the exploitation of the living resources of the exclusive economic
zones of coastal States of the subregion or region, as may be appropriate in
the circumstances and on terms satisfactory to all parties. In the
implementation of this provision the factors mentioned in paragraph 3 shall
also be taken into account.

5.  Developed geographically disadvantaged States shall, under the
provisions of this article, be entitled to participate in the exploitation of
living resources only in the exclusive economic zones of developed coastal
States of the same subregion or region having regard to the extent to which
the coastal State, in giving access to other States to the living resources of
its exclusive economic zone, has taken into account the need to minimize
detrimental effects on fishing communities and economic dislocation in
States whose nationals have habitually fished in the zone.

6. The above provisions are without prejudice to arrangements agreed upon
in subregions or regions where the coastal States may grant to
geographically disadvantaged States of the same subregion or region equal
or preferential rights for the exploitation of the living resources in the
exclusive economic zones.

Article 71

Non-applicability of articles 69 and 70

The provisions of articles 69 and 70 do not apply in the case of a coastal
State whose economy is overwhelmingly dependent on the exploitation of
the living resources of its exclusive economic zone.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

b) den omfattning i vilken den geografiskt missgynnade staten enligt
bestämmelserna i denna artikel deltar i, eller enligt befintliga
bilaterala, subregionala eller regionala överenskommelser har rätt att
delta i, nyttjandet av de levande tillgångarna i andra kuststaters
ekonomiska zoner;

c) den omfattning i vilken andra geografiskt missgynnade stater och
kustlösa stater deltar i nyttjandet av de levande tillgångarna i
kuststatens ekonomiska zon och det därav följande behovet att undvika
en särskild belastning för en enskild kuststat eller del av denna;

d) befolkningens näringsbehov i respektive stater.

4. Då en kuststats fångstkapacitet närmar sig en nivå som skulle göra det
möjligt för den att fånga hela den tillåtna mängden av de levande
tillgångarna i sin ekonomiska zon, skall kuststaten och andra berörda stater
samarbeta i syfte att upprätta skäliga arrangemang på bilateral, subregional
eller regional grund för att tillåta geografiskt missgynnade utvecklingsländer
i samma subregion eller region att på lämpligt sätt och på för alla parter
tillfredsställande villkor delta i nyttjandet av de levande tillgångarna i
ekonomiska zoner som tillhör kuststater i subregionen eller regionen. Vid
tillämpning av denna bestämmelse skall även de i punkt 3 nämnda
omständigheterna beaktas.

5. Geografiskt missgynnade utvecklade stater skall enligt bestämmelserna
i denna artikel ha rätt att delta i nyttjandet av de levande tillgångarna endast
i utvecklade kuststaters ekonomiska zoner i samma subregion eller region,
varvid hänsyn skall tas till den omfattning i vilken kuststaten, då den ger
andra stater tillstånd att fånga de levande tillgångarna i dess ekonomiska
zon, har beaktat behovet att till ett minimum begränsa skadliga verkningar
på fiskesamhällen och störningar i ekonomin i stater vars medborgare
traditionellt har fiskat i zonen.

6. Ovanstående bestämmelser inverkar inte på arrangemang som upprättas
i subregioner eller regioner och i vilka kuststaterna kan ge geografiskt
missgynnade stater i samma subregion eller region lika rätt eller
företrädesrätt till utvinning av de levande tillgångarna i de ekonomiska
zonerna.

Artikel 71

Undantag från tillämpningen av artiklarna 69 och 70

Bestämmelserna i artiklarna 69 och 70 äger ej tillämpning på en kuststat
vars ekonomi till övervägande del är beroende av utvinningen av de levande
tillgångarna i dess ekonomiska zon.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Article 72

Restrictions on transfer of rights

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Rights provided under articles 69 and 70 to exploit living resources shall
not be directly or indirectly transferred to third States or their nationals by
lease or licence, by establishing joint ventures or in any other manner which
has the effect of such transfer unless otherwise agreed by the States
concemed.

2. The foregoing provision does not preclude the States concemed from
obtaining technical or financial assistance from third States or intemational
organizations in order to facilitate the exercise of the rights pursuant to
articles 69 and 70, provided that it does not have the effect referred to in
paragraph 1.

Article 73

Enforcement of laws and regulations of the coastal State

1. The coastal State may, in the exercise of its sovereign rights to explore,
exploit, conserve and manage the living resources in the exclusive economic
zone, take such measures, including boarding, inspection, arrest and judicial
proceedings, as may be necessary to ensure compliance with the laws and
regulations adopted by it in conformity with this Convention.

2. Arrested vessels and their crews shall be promptly released upon the
posting of reasonable bond or other security.

3. Coastal State penalties for violations of fisheries laws and regulations in
the exclusive economic zone may not include imprisonment, in the absence
of agreements to the contrary by the States concemed, or any other form of
corporal punishment.

4. In cases of arrest or detention of foreign vessels the coastal State shall
promptly notify the flag State, through appropriate channels, of the action
taken and of any penalties subsequently imposed.

Article 74

Delimitation of the exclusive economic zone between States with opposite
or adjacent coasts

1. The delimitation of the exclusive economic zone between States with
opposite or adjacent coasts shall be effected by agreement on the basis of
intemational law, as referred to in Article 38 of the Statute of the
Intemational Court of Justice, in order to achieve an equitable solution.

2. If no agreement can be reached within a reasonable period of time, the
States concemed shall resort to the procedures provided for in Part XV.

68

Artikel 72

Inskränkningar beträffande överföring av rättigheter

1. Rättigheter enligt artiklarna 69 och 70 att nyttja de levande tillgångarna
får varken direkt eller indirekt överföras till tredje stater eller deras
medborgare genom upplåtelse eller licens, genom upprättande av joint
ventures eller på något annat sätt som medför sådan överföring, såvida inte
berörda stater kommer överens om annat.

2. Föregående bestämmelse hindrar inte berörda stater från att erhålla
tekniskt eller finansiellt bistånd från tredje stater eller internationella
organisationer för att underlätta utövandet av rättigheter enligt artiklarna 69
och 70, under förutsättning att detta inte får det i punkt 1 angivna resultatet.

Artikel 73

Kontroll av efterlevnaden av kuststatens lagar och andra författningar

1. Kuststaten kan vid utövande av sina suveräna rättigheter att utforska,
nyttja, bevara och förvalta de levande tillgångarna i den ekonomiska zonen
vidta sådana åtgärder, inbegripet prejning, inspektion, beslag och rättsligt
förfarande, som kan bli nödvändiga för att säkerställa att de lagar och andra
författningar som den antagit i enlighet med denna konvention iakttas.

2. Beslagtagna fartyg och deras besättning skall omedelbart frisläppas, så
snart skälig borgen eller annan säkerhet ställts.

3.  Kuststatens straffpåföljder för överträdelser av lagar och andra
författningar rörande fisket i den ekonomiska zonen får inte, i avsaknad av
överenskommelser mellan berörda stater om motsatsen, omfatta
fängelsestraff eller annan form av kroppsstraff.

4. I händelse av beslag eller kvarhållande av utländska fartyg skall
kuststaten på lämpligt sätt omedelbart underrätta flaggstaten om de åtgärder
som vidtagits och de påföljder som senare ådömts.

Artikel 74

Avgränsning av ekonomiska zoner mellan stater med motstående eller
intilliggande kuster

1. Avgränsning av ekonomiska zoner mellan stater med motstående eller
intilliggande kuster skall ske genom överenskommelse, på grundval av
internationell rätt i enlighet med artikel 38 i internationella domstolens
stadga, i syfte att uppnå en rättvis lösning.

2. Om inte överenskommelse kan uppnås inom rimlig tid, skall berörda
stater anlita de förfaranden som föreskrivs i del XV.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

3. Pending agreement as provided for in paragraph 1, the States concemed,
in a spirit of understanding and co-operation, shall make every effort to
en ter into provisional arrangements of a practical nature and, during this
transitional period, not to jeopardize or hamper the reaching of the final
agreement. Such arrangements shall be without prejudice to the final
delimitation.

4. Where there is an agreement in force between the States concemed,
questions relating to the delimitation of the exclusive economic zone shall
be determined in accordance with the provisions of that agreement.

Article 75

Charts and lists of geographical co-ondinates

1. Subject to this Part, the outer limit lines of the exclusive economic zone
and the lines of delimitation drawn in accordance with article 74 shall be
shown on charts of a scale or scales adequate for ascertaining their position.
Where appropriate, lists of geographical co-ordinates of points, specifying
the geodetic datum, may be substituted for such outer limit lines or lines of
delimitation.

2. The coastal State shall give due publicity to such charts or lists of
geographical co-ordinates and shall deposit a copy of each such chart or list
with the Secretary-General of the United Nations.

PART VI

CONTINENTAL SHELF

Article 76

Definition of the Continental shelf

1. The Continental shelf of a coastal State comprises the sea-bed and subsoil
of the submarine areas that extend beyond its territorial sea throughout the
natural prolongation of its land territory to the outer edge of the Continental
margin, or to a distance of 200 nautical miles from the baselines from
which the breadth of the territorial sea is measured where the outer edge of
the Continental margin does not extend up to that distance.

2. The Continental shelf of a coastal State shall not extend beyond the limits
provided for in paragraphs 4 to 6.

3. The Continental margin comprises the submerged prolongation of the land
mass of the coastal State, and consists of the sea-bed and subsoil of the
shelf, the slope and the rise. It does not include the deep ocean floor with
its oceanic ridges or the subsoil thereof.

4.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

(a) For the purposes of this Convention, the coastal State shall
establish the outer edge of the Continental margin wherever the

70

3. I avvaktan på överenskommelse enligt punkt 1 skall berörda stater i en
anda av samförstånd och samarbete göra sitt bästa för att upprätta
provisoriska arrangemang av praktisk natur och får under denna
övergångsperiod inte äventyra eller hindra att den slutliga
överenskommelsen uppnås. Sådana arrangemang skall inte inverka på den
slutliga avgränsningen.

4. Då det föreligger en gällande överenskommelse mellan berörda stater,
skall frågor rörande avgränsning av den ekonomiska zonen avgöras i
enlighet med bestämmelserna i denna överenskommelse.

Artikel 75

Sjökort och förteckningar över koordinater för geografiska punkter

1. I enlighet med denna del skall den ekonomiska zonens yttre gränslinjer
och de avgränsningslinjer som dras upp i enlighet med artikel 74 anges i
sjökort i en skala eller skalor som lämpar sig för att fastställa linjernas läge.
Där så är lämpligt, kan förteckningar över koordinater för geografiska
punkter med angivande av geodetiskt datum ersätta sådana yttre gränslinjer
eller avgränsningslinjer.

2. Kuststaten skall vederbörligen publicera sådana sjökort eller förteckningar
över koordinater för geografiska punkter och deponera ett exemplar av varje
sjökort eller förteckning hos Förenta nationernas generalsekreterare.

DEL VI

KONTINENTALSOCKELN

Artikel 76

Definition av kontinentalsockeln

1. En kuststats kontinental sockel omfattar havsbottnen och dess underlag i
områden under vatten som sträcker sig utanför dess territorialhav i hela den
naturliga förlängningen av dess landterritorium till kontinentalrandens
ytterkant eller till ett avstånd om 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån
territorialhavets bredd beräknas, då kontinentalrandens ytterkant inte
sträcker sig ut till detta avstånd.

2. En kuststats kontinentalsockel får inte sträcka sig utöver de gränser om
vilka stadgas i punkterna 4-6.

3. Kontinentalranden omfattar förlängningen under vatten av kuststatens
landmassa och består av havsbottnen och sockelns underlag,
kontinentalbranten och -sluttningen. Den omfattar inte djuphavsbottnen med
dess oceanryggar eller dess underlag.

4 a) I enlighet med denna konvention skall kuststaten fastställa
kontinentalrandens yttre kant, där randen går mer än 200 nautiska mil

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

margin extends beyond 200 nautical miles from the baselines from
which the breadth of the territorial sea is measured, by either:

(i) a line delineated in accordance with paragraph 7 by
reference to the outermost fixed points at each of which
the thickness of sedimentary rocks is at least 1 per cent of
the shortest distance from such point to the foot of the
Continental slope; or

(ii) a line delineated in accordance with paragraph 7 by
reference to fixed points not more than 60 nautical miles
from the foot of the Continental slope.

(b) In the absence of evidence to the contrary, the foot of the
Continental slope shall be determined as the point of maximum
change in the gradient at its base.

5. The fixed points comprising the line of the outer limits of the Continental
shelf on the sea-bed, drawn in accordance with paragraph 4 (a)(i) and (ii),
either shall not exceed 350 nautical miles from the baselines from which the
breadth of the territorial sea is measured or shall not exceed 100 nautical
miles from the 2,500 metre isobath, which is a line connecting the depth of
2,500 metres.

6. Notwithstanding the provisions of paragraph 5, on submarine ridges, the
outer limit of the Continental shelf shall not exceed 350 nautical miles from
the baselines from which the breadth of the territorial sea is measured. This
paragraph does not apply to submarine elevations that are natural
components of the Continental margin, such as its plateaux, rises, caps,
banks and spurs.

7. The coastal State shall delineate the outer limits of its Continental shelf,
where that shelf extends beyond 200 nautical miles from the baselines from
which the breadth of the territorial sea is measured, by straight lines not
exceeding 60 nautical miles in length, connecting fixed points, defined by
co-ordinates of latitude and longitude.

8. Information on the limits of the Continental shelf beyond 200 nautical
miles from the baselines from which the breadth of the territorial sea is
measured shall be submitted by the coastal State to the Commission on the
Limits of the Continental Shelf set up under Annex II on the basis of
equitable geographical representation. The Commission shall make
recommendations to coastal States on matters related to the establishment
of the outer limits of their Continental shelf. The limits of the shelf
established by a coastal State on the basis of these recommendations shall
be final and binding.

9. The coastal State shall deposit with the Secretary-General of the United
Nations charts and relevant information, including geodetic data,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

utanför de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, antingen Prop. 1995/96:140
genom                                                      Bilaga 5

i) en linje som dras upp i enlighet med punkt 7 genom
hänvisning till de yttersta fixpunktema, vid vilka tjockleken av
de sedimentära bergarterna är minst en procent av det kortaste
avståndet från en sådan punkt till foten av kontinentalbranten,
eller genom

ii) en linje som dras upp i enlighet med punkt 7 genom
hänvisning till fixpunkter högst 60 nautiska mil från foten av
kontinentalbranten.

b) I avsaknad av bevis på motsatsen skall kontinentalbrantens fot
fastställas som den punkt vid dess bas där förändringen av lutningen
är maximal.

5. Fixpunktema på den enligt punkt 4 a i och ii dragna linjen för
kontinentalsockelns yttre gränser på havsbottnen får inte överskrida 350
nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas eller
100 nautiska mil från 2500-metersisobaten, som är en linje som förbinder
djup på 2500 meter.

6. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5 skall på undervattensryggar
kontinentalsockelns yttre gränser inte gå utöver 350 nautiska mil från de
baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas. Bestämmelserna i denna
punkt äger ej tillämpning på upphöjningar på havsbottnen som utgör en
naturlig del av kontinentalranden, såsom dess platåer, sluttningar, krön,
bankar och utlöpare.

7. Kuststaten skall fastställa de yttre gränserna för sin kontinentalsockel, där
denna går utanför 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån
territorialhavets bredd beräknas, genom räta linjer på ej mer än 60 nautiska
mils längd, vilka förbinder fixpunkter som fastställs genom
koordinatspunkter i latitud och longitud.

8. Information om kontinentalsockelns gränser skall, då de går utanför 200
nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, av
kuststaten underställas den enligt bilaga II på grundval av rättvis geografisk
representation tillsatta kommissionen för avgränsning av kontinentalsockeln.
Kommissionen skall avge rekommendationer till kuststater i frågor som rör
fastställandet av de yttre gränserna för deras kontinental sockel. De gränser
för kontinentalsockeln som fastställts av en kuststat på grundval av dessa
rekommendationer skall vara slutgiltiga och bindande.

9. Kuststaten skall hos Förenta nationernas generalsekreterare deponera
sjökort och uppgifter av betydelse, däribland geodetiskt datum, vilka
varaktigt beskriver de yttre gränserna för dess kontinentalsockel.
Generalsekreteraren skall ge vederbörlig publicitet åt dessa.

73

permanently describing the outer limits of its Continental shelf. The Prop. 1995/96:140
Secretary-General shall give due publicity thereto.                           Bilaga 5

10. The provisions of this article are without prejudice to the question of
delimitation of the Continental shelf between States with opposite or adjacent
coasts.

Article 77

Rights of the coastal State over the Continental shelf

1. The coastal State exercises over the Continental shelf sovereign rights for
the purpose of exploring it and exploiting its natural resources.

2. The rights referred to in paragraph 1 are exclusive in the sense that if the
coastal State does not explore the Continental shelf or exploit its natural
resources, no one may undertake these activities without the express consent
of the coastal State.

3. The rights of the coastal State over the Continental shelf do not depend
on occupation, effective or notional, or on any express proclamation.

4. The natural resources referred to in this Part consist of the mineral and
other non-living resources of the sea-bed and subsoil together with living
organisms belonging to sedentary species, that is to say, oiganisms which,
at the harvestable stage, either are immobile on or under the sea-bed or are
unable to move except in constant physical contact with the sea-bed or the
subsoil.

Article 78

Legal status of the superjacent waters and air space and the rights and

freedoms of other States

1. The rights of th coastal State over the Continental shelf do not affect the
legal status of the superjacent waters or of the air space above those waters.

2. The exercise of the rights of the coastal State over the Continental shelf
must not infringe or result in any unjustifiable interference with navigation
and other rights and freedoms of other States as provided for in this
Convention.

Article 79

Submarine cables and pipelines on the Continental shelf

1. All States are entitled to lay submarine cables and pipelines on the
Continental shelf, in accordance with the provisions of this article.

2. Subject to its right to take reasonable measures for the exploration of the

Continental shelf, the exploitation of its natural resources and the prevention,                    74

10. Bestämmelserna i denna artikel inverkar ej på frågan om avgränsning Prop. 1995/96:140
av kontinentalsockeln mellan stater med motstående eller intilliggande Bilaga 5
kuster.

Artikel 77

Kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln

1. Kuststaten utövar suveräna rättigheter över kontinentalsockeln i syfte att
utforska den och utvinna dess naturtillgångar.

2. De i punkt 1 avsedda rättigheterna är exklusiva i den meningen att, om
inte kuststaten själv utforskar kontinental sockeln eller utvinner dess
naturtillgångar, ingen annan får bedriva sådan verksamhet utan kuststatens
uttryckliga medgivande.

3. Kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln är oberoende av faktiskt
eller symboliskt besittningstagande eller varje uttrycklig förklaring.

4. De naturtillgångar som avses i denna del omfattar mineraliska och andra
icke levande tillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt de levande
organismer som tillhör sedentära arter, d.v.s. organismer som på det
stadium där de kan bli föremål för fångst antingen är orörliga på
havsbottnen eller därunder eller är oförmögna till rörelse annat än i ständig
fysisk beröring med havsbottnen eller dess underlag.

Artikel 78

Rättsordning för överliggande vatten och luftrum samt andra staters
rättigheter och friheter

1.  Kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln inverkar ej på de
rättsregler som gäller för det överliggande vattnet eller för luftrummet
däröver.

2. Kuststatens utövande av rättigheter över kontinentalsockeln får ej hindra
eller på ett oberättigat sätt inkräkta på sjöforten eller andra staters rättigheter
och friheter, varom stadgas i denna konvention.

Artikel 79

Undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln

1. Alla stater äger rätt att lägga undervattenskablar och rörledningar på
kontinentalsockeln i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2. Med förbehåll för rätten att vidta skäliga åtgärder för undersökning av
kontinentalsockeln, för bearbetning av dennas naturtillgångar och för
förhindrande, begränsning och kontroll av förorening från rörledningar får
kuststaten inte hindra utläggande eller bibehållande av sådana kablar eller
rörledningar.

75

reduction and control of pollution from pipelines, the coastal State may not
impede the laying or maintenance of such cables or pipelines.

3. The delineation of the course for the laying of such pipelines on the
Continental shelf is subject to the consent of the coastal State.

4. Nothing in this Part affects the right of the coastal State to establish
conditions for cables or pipelines entering its territory or territorial sea, or
its jurisdiction over cables and pipelines constructed or used in connection
with the exploration of its Continental shelf or exploitation of its resources
or the operations of artificial islands, installations and structures under its
jurisdiction.

5. When laying submarine cables or pipelines, States shall have due regard
to cables or pipelines already in position. In particular, possibilities of
repairing existing cables or pipelines shall not be prejudiced.

Article 80

Artificial islands, installations and structures on the Continental shelf

Article 60 applies mutatis mutandis to artificial islands, installations and
structures on the Continental shelf.

Article 81

Drilling on the Continental shelf

The coastal State shall have the exclusive right to authorize and regulate
drilling on the Continental shelf for all purposes.

Article 82

Payments and contributions with respect to the exploitation of the
Continental shelf beyond 200 nautical miles

1. The coastal State shall make payments or contributions in kind in respect
of the exploitation of the non-living resources of the Continental shelf
beyond 200 nautical miles from the baselines from which the breadth of the
territorial sea is measured.

2. The payments and contributions shall be made annually with respect to
all production at a site after the first five years of production at that site.
For the sixth year, the rate of payment or contribution shall be 1 per cent
of the value or volume of production at the site. The rate shall increase by
1 per cent for each subsequent year until the twelfth year and shall remain
at 7 per cent thereafter. Production does not include resources used in
connection with exploitation.

3. A developing State which is a net importer of a mineral resource
produced from its Continental shelf is exempt from making such payments
or contributions in respect of that mineral resource.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

3. Utstakning av rörledningarnas sträckning på kontinentalsockeln måste
godkännas av kuststaten.

4. Inget i denna del påverkar kuststatens rätt att fastställa villkor för kablar
eller rörledningar som fortsätter in på dess territorium eller i dess
territorialhav, eller dess jurisdiktion över kablar och rörledningar som byggs
eller används i samband med undersökningen av dess kontinentalsockel eller
vid bearbetningen av dennas tillgångar eller i samband med verksamheten
på konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under dess jurisdiktion.

5.  När undervattenskablar eller rörledningar läggs ut, skall stater ta
vederbörlig hänsyn till befintliga kablar eller rörledningar. I synnerhet får
inte möjligheterna att reparera befintliga kablar eller rörledningar försämras.

Artikel 80

Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner pä kontinentalsockeln

Artikel 60 skall på motsvarande sätt tillämpas på konstgjorda öar,
anläggningar och konstruktioner på kontinentalsockeln.

Artikel 81

Borrningar på kontinentalsockeln

Kuststaten skall ha exklusiv rätt att bemyndiga och reglera borrningar för
alla ändamål på kontinentalsockeln.

Artikel 82

Avgifter och bidrag med avseende på bearbetningen frän
kontinentalsockeln utanför 200 nautiska mil

1.  Kuststaten skall erlägga avgifter eller bidrag in natura vad avser
bearbetningen av de icke levande tillgångarna från kontinentalsockeln
utanför 200 nautiska mil från de baslinjer från vilka territorialhavets bredd
beräknas.

2.  Avgifter och bidrag skall erläggas årligen efter de första fem
produktionsåren på en viss plats och skall avse den totala produktionen på
den platsen. För det sjätte året skall avgiften eller bidraget utgöra en procent
av produktionsvärdet eller produktionsvolymen på platsen. Procentsatsen
skall öka med en procent för vaije följande år fram till det tolfte året och
skall därefter vara sju procent. Till produktionen räknas ej tillgångar som
används i samband med bearbetningen.

3. Ett utvecklingsland, som är nettoimportör av en mineraltillgång som
utvunnits från dess kontinentalsockel, är befriat från de avgifter eller bidrag
som avser denna mineraltillgång.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

4. The payments or contributions shall be made through the Authority,
which shall distribute them to States Parties to this Convention, on the basis
of equitable sharing criteria, taking into account the interests and needs of
developing States, particularly the least developed and the land-locked
among them.

Article 83

Delimitation of the Continental shelf between States with opposite or
adjacent coasts

1. The delimitation of the Continental shelf between States with opposite or
adjacent coasts shall be effected by agreement on the basis of intemational
law, as referred to in Article 38 of the Statute of the Intemational Court of
Justice, in order to achieve an equitable solution.

2. If no agreement can be reached within a reasonable period of time, the
States concemed shall resort to the procedures provided for in Part XV.

3. Pending agreement as provided for in paragraph 1, the States concemed,
in a spirit of understanding and co-operation, shall make every effort to
enter into provisional arrangements of a practical nature and, during this
transitional period, not to jeopardize or hamper the reaching of the final
agreement. Such arrangements shall be without prejudice to the final
delimitation.

4. Where there is an agreement in force between the States concemed,
questions relating to the delimitation of the Continental shelf shall be
determined in accordance with the provisions of that agreement.

Article 84

Charts and lists of geographical co-ordinates

1. Subject to this Part, the outer limit lines of the Continental shelf and the
lines of delimitation drawn in accordance with article 83 shall be shown on
charts of a scale or scales adequate for ascertaining their position. Where
appropriate, lists of geographical co-ordinates of points, specifying the
geodetic datum, may be substituted for such outer limit lines or lines of
delimitation.

2. The coastal State shall give due publicity to such charts or lists of
geographical co-ordinates and shall deposit a copy of each such chart or list
with the Secretary-General of the United Nations and, in the case of those
showing the outer limit lines of the Continental shelf, with the
Secretary-General of the Authority.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

78

4. Avgifter eller bidrag skall erläggas genom myndigheten, som skall
fördela dessa medel bland stater som är parter i denna konvention på
grundval av rättvisa fördelningsnormer med hänsyn till
utvecklingsländernas, i synnerhet de minst utvecklades och de kustlösa
utvecklingländemas, intressen och behov.

Artikel 83

Avgränsning av kontinentalsockeln mellan stater med motstående eller
intilliggande kuster

1. Avgränsning av kontinentalsockeln mellan stater med motstående eller
intilliggande kuster skall ske genom överenskommelse, på grundval av
internationell rätt i enlighet med artikel 38 i internationella domstolens
stadga, i syfte att uppnå en rättvis lösning.

2. Om överenskommelse inte kan uppnås inom rimlig tid, skall berörda
stater anlita de förfaranden som föreskrivs i del XV.

3. I avvaktan på överenskommelse enligt punkt 1 skall berörda stater i en
anda av samförstånd och samarbete göra sitt bästa för att upprätta
provisoriska arrangemang av praktisk natur och under denna
övergångsperiod inte äventyra eller försvåra uppnåendet av en slutlig
överenskommelse. Dessa arrangemang skall inte inverka på den slutliga
avgränsningen.

4. Då det föreligger en gällande överenskommelse mellan berörda stater,
skall frågor rörande avgränsning av kontinentalsockeln avgöras i enlighet
med bestämmelserna i den överenskommelsen.

Artikel 84

Sjökort och förteckningar över koordinater för geografiska punkter

1. I enlighet med denna del skall de yttre begränsningslinjema för
kontinentalsockeln och de avgränsningslinjer som dras upp i enlighet med
artikel 83 anges i sjökort i en skala eller skalor som är tillräckliga för att
deras läge skall kunna fastställas. Där så är lämpligt, kan förteckningar över
koordinater för geografiska punkter med angivande av geodetiskt datum
ersätta dessa yttre begränsningslinjer eller avgränsningslinjer.

2.  Kuststaten skall ge vederbörlig publicitet åt sådana sjökort eller
förteckningar över koordinater för geografiska punkter och skall deponera
ett exemplar av vaije sådant sjökort eller sådan förteckning hos Förenta
nationernas generalsekreterare och, i den händelse dessa anger de yttre
begränsningslinjema för kontinentalsockeln, hos myndighetens
generalsekreterare.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

79

Article 85

TUnnelling

This Part does not prejudice the right of the coastal State to exploit the
subsoil by means of tunnelling, irrespective of the depth of water above the
subsoil.

PART VII

HIGH SEAS

SECTION 1. GENERAL PROVISIONS

Article 86

Application of the provisions of this Part

The provisions of this Part apply to all parts of the sea that are not included
in the exclusive economic zone, in the territorial sea or in the intemal
waters of a State, or in the archipelagic waters of an archipelagic State. This
article does not entail any abridgement of the freedoms enjoyed by all States
in the exclusive economic zone in accordance with article 58.

Article 87

Freedom of the high seas

1. The high seas are open to all States, whether coastal or land-locked.
Freedom of the high seas is exercised under the conditions laid down by this
Convention and by other rules of intemational law. It compiises, inter alia,
both for coastal and land-locked States:

(a) freedom of navigation;

(b) freedom of overflight;

(c) freedom to lay submarine cables and pipelines, subject to Part
VI;

(d) freedom to construct artificial islands and other installations
permitted under intemational law, subject to Part VI;

(e) freedom of fishing, subject to the conditions laid down in
section 2;

(f) freedom of scientific research, subject to Parts VI and XIII.

2. These freedoms shall be exercised by all States with due regard for the
interests of other States in their exercise of the freedom of the high seas,
and also with due regard for the rights under this Convention with respect
to activities in the Area.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

80

Artikel 85

Anläggande av tunnlar

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Denna del inverkar ej på kuststatens rätt att utnyttja havsbottnens underlag
genom att anlägga tunnlar, oavsett vattendjupet ovanför detta.

DEL VII

DET FRIA HAVET

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 86

Tillämpning av bestämmelserna i denna del

Bestämmelserna i denna del äger tillämpning på alla delar av havet vilka
inte hör till en stats ekonomiska zon, territorialhav eller inre vatten eller till
en arkipelagstats arkipelag vatten. Denna artikel inskränker ej de friheter
som alla stater åtnjuter i enlighet med artikel 58 i den ekonomiska zonen.

Artikel 87

Det fria havets frihet

1. Det fria havet är öppet för alla stater, vare sig de är kuststater eller
kustlösa stater. Det fria havets frihet utövas i enlighet med de villkor som
fastställts i denna konvention och övriga folkrättsliga regler. Den omfattar
för såväl kuststater som kustlösa stater bland annat

a) frihet till sjöfart;

b) frihet till överflygning;

c) frihet att lägga ut undervattenskablar och rörledningar enligt del VI;

d) frihet att uppföra konstgjorda öar och andra enligt folkrätten tillåtna
anläggningar enligt del VI;

e) frihet till fiske enligt villkoren i kapitel 2;

f) frihet till vetenskaplig forskning enligt del VI och XIII.

2. Dessa friheter skall utövas av alla stater med vederbörlig hänsyn till
andra staters intressen vid deras utövande av det fria havets frihet samt med
vederbörlig hänsyn till rättigheter enligt denna konvention med avseende på
verksamheter inom området.

81

6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Article 88

Reservation of the high seas for peaceful purposes

The high seas shall be reserved for peaceful purposes.

Article 89

Invalidity of claims of sovereignty over the high seas

No State may validly purport to subject any part of the high seas to its
sovereignty.

Article 90

Right of navigation

Every State, whether coastal or land-locked, has the right to sail ships flying
its flag on the high seas.

Article 91

Nationality of ships

1. Every State shall fix the conditions for the grant of its nationality to
ships, for the registration of ships in its territory, and for the right to fly its
flag. Ships have the nationality of the State whose flag they are entitled to
fly. There must exist a genuine link between the State and the ship.

2. Every State shall issue to ships to which it has gran ted the right to fly its
flag documents to that effect.

Article 92

Status of ships

1. Ships shall sail under the flag of one State only and, save in exceptional
cases expressly provided for in intemational treaties or in this Convention,
shall be subject to its exclusive jurisdiction on the high seas. A ship may not
change its flag during a voyage or while in a port of call, save in the case
of a real transfer of ownership or change of registry.

2. A ship which sails under the flags of two or more States, using them
according to convenience, may not claim any of the nationalities in question
with respect to any other State, and may be assimilated to a ship without
nationality.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

82

Artikel 88

Det fria havets användning uteslutande för fredliga ändamål

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Det fria havet skall användas uteslutande för fredliga ändamål.

Artikel 89

Ogiltiga anspsråk på suveränitet över det fria havet

Ingen stat kan göra giltiga anspråk på suveränitet över någon del av det fria
havet.

Artikel 90
Rätt till sjöfart

Varje stat, vare sig den har kust eller ej, har rätt att låta fartyg, som för
dess flagg, segla på det fria havet.

Artikel 91

Fartygs nationalitet

1. Vaije stat skall fastställa villkoren för att dess nationalitet skall tiller-
kännas fartyg, villkoren för fartygs registrering inom dess territorium samt
villkoren för rätten att föra dess flagg. Fartyg har den stats nationalitet vars
flagg de äger rätt att föra. Det måste föreligga ett verkligt samband mellan
staten och fartyget.

2. Vaije stat skall för fartyg, som den har tillerkänt rätt att föra dess flagg,
utfärda dokument som utvisar detta.

Artikel 92

Fartygs status

1. Fartyg skall segla under endast en stats flagg och vara underkastade
denna stats exklusiva jurisdiktion på det fria havet utom i undantagsfall,
varom uttryckligen stadgas i internationella fördrag eller i denna konvention.
Fartyg får inte byta flagg under resa eller medan det befinner sig i
anlöpningshamn, utom då det är fråga om verklig överföring av
äganderätten eller ändrad registrering.

2. Fartyg, som seglar under två eller flera staters flagg och nyttjar dem efter
godtycke, får inte åberopa någon av de ifrågavarande nationaliteterna
gentemot annan stat och får anses likställt med fartyg som saknar
nationalitet.

83

Article 93                                Prop. 1995/96:140

Ships flying the flag of the United Nations, its specialized agencies and Bilaga 5
the Intemational Atomic Energy Agency

The preceding articles do not prejudice the question of ships employed on
the official service of the United Nations, its specialized agencies or the
Intemational Atomic Energy Agency, flying the flag of the organization.

Article 94

Duties of the flag State

1. Every State shall effectively exercise its jurisdiction and control in
administrative, technical and social matters over ships flying its flag.

2. In particular every State shall:

(a) maintain a register of ships containing the names and particulars
of ships flying its flag, except those which are excluded from
generally accepted intemational regulations on account of their
small size; and

(b) assume jurisdiction under its intemal law over each ship flying
its flag and its master, officers and crew in administrative,
technical and social matters conceming the ship.

3. Every State shall take such measures for ships flying its flag as are
necessary to ensure safety at sea with regard, inter alia, to:

(a) the construction, equipment and seaworthiness of ships;

(b) the manning of ships, labour conditions and the training of
crews, taking into account the applicable intemational in-
struments;

(c) the use of signals, the maintenance of Communications and the
prevention of collisions.

4. Such measures shall include those necessary to ensure:

(a) that each ship, before registration and thereafter at appropriate
intervals, is surveyed by a qualified surveyor of ships, and has on
board such charts, nautical publications and navigational
equipment and instruments as are appropriate for the safe
navigation of the ship;

(b) that each ship is in the chaige of a master and officers who
possess appropriate qualifications, in particular in seamanship,

navigation, Communications and marine engineering, and that the                  84

Artikel 93

Fartyg som för Förenta nationernas, dess fackorgans eller Internationella
atomenergiorganets flagg

Föregående artiklar inverkar ej på fårtyg som är anlitade i officiell tjänst av
Förenta nationerna, dess fackorgan eller Internationella atomenergioiganet
och som för något av dessa organs flagg.

Artikel 94

Flaggstatens skyldigheter

1. Vaije stat skall med avseende på administrativa, tekniska och sociala
frågor utöva faktisk jurisdiktion och kontroll över fartyg som för dess flagg.

2. Vaije stat skall särskilt

a) föra fartygsregister, som innehåller namn och kännetecknande
uppgifter vad avser fartyg som för dess flagg, med undantag av de
fartyg som ej omfettas av allmänt godtagna internationella regler på
grund av deras ringa storlek; och

b åta sig jurisdiktion enligt nationell rätt över vaije fertyg som
för dess flagg samt över dess befälhavare, övrigt befäl och
manskap med avseende på administrativa, tekniska och sociala
frågor rörande fartyget.

3. Vaije stat skall vidta sådana åtgärder i fråga om fertyg under dess flagg
som är nödvändiga för att trygga säkerheten till sjöss med hänsyn till bl. a.

a) fertygets konstruktion, utrustning och sjövärdighet;

b) fertygets bemanning samt besättningens arbetsförhållanden och
utbildning, med beaktande av tillämpliga internationella
överenskommelser och rekommendationer;

c) användning av signaler, upprätthållande av kommunikationer samt
förhindrande av kollisioner.

4. Dessa åtgärder skall omfetta sådana som är nödvändiga för att säkerställa
att

a)  vaije fertyg, före registrering och därefter med lämpliga
mellanrum, besiktigas av sakkunnig skeppsbesiktningsman och har de
sjökort och nautiska publikationer samt den navigationsutrustning och
de navigationsinstrument ombord som är lämpliga för fertygets säkra
framförande;

b) befälhavaren och övrigt befäl på vaije fertyg har erforderlig
kompetens, särskilt vad beträffar sjömanskap, navigering,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

crew is appropriate in qualification and numbers for the type, size,
machinery and equipment of the ship;

(c) that the master, officers and, to the extent appropriate, the
crew are fully conversant with and required to observe the
applicable intemational regulations conceming the safety of life at
sea, the prevention of collisions, the prevention, reduction and
control of marine pollution, and the maintenance of
Communications by radio.

5. In taking the measures called for in paragraphs 3 and 4 each State is
required to conform to generally accepted intemational regulations,
procedures anto take any steps which may be necessary to secure their
observance.

6. A State which has clear grounds to believe that proper jurisdiction and
control with respect to a ship have not been exercised may report the facts
to the flag State. Upon receiving such a report, the flag State shall
investigate the matter and, if appropriate, take any action necessary to
remedy the situation.

7. Each State shall cause an inquiry to be held by or before a suitably
qualified person or persons into every marine casualty or incident of
navigation on the high seas involving a ship flying its flag and causing loss
of life or serious injury to nationals of another State or serious damage to
ships or installations of another State or to the marine environment. The
flag State and the other State shall co-operate in the conduct of any inquiry
held by that other State into any such marine casualty or incident of
navigation.

Article 95

Immunity of warships on the high seas

Warships on the high seas have complete immunity from the jurisdiction of
any State other than the flag State.

Article 96

Immunity of ships used only on govemment non-commercial service

Ships owned or operated by a State and used only on govemment
non-commercial service shall, on the high seas, have complete immunity
from the jurisdiction of any State other than the flag State.

Article 97

Penal jurisdiction in matters of collision or any other incident of
navigation

1. In the event of a collision or any other incident of navigation conceming
a ship on the high seas, involving the penal or disciplinary responsibility of

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

kommunikationer och skeppsmaskinteknik samt att besättningen, vad
avser kompetens och storlek, är lämplig för fartygets typ, storlek,
maskineri och utrustning;

c) befälhavaren, övrigt befäl och, i lämplig utsträckning, manskapet
är fullt förtrogna med och skyldiga att följa tillämpliga internationella
regler rörande säkerheten för människoliv till sjöss, förhindrande av
kollisioner, förhindrande, begränsning och kontroll av förorening av
havet samt upprätthållande av radioförbindelser.

5. Vid vidtagande av de i punkterna 3 och 4 angivna åtgärderna skall vaije
stat följa allmänt godtagna internationella regler, förfaranden och praxis
samt vidta de mått och steg som kan bli nödvändiga för att säkerställa att
dessa följs.

6. En stat, som har uppenbara skäl att tro att vederbörlig jurisdiktion och
kontroll över ett fartyg inte har utövats, kan rapportera detta till flaggstaten.
Vid mottagandet av en sådan rapport skall flaggstaten undersöka saken och,
om så är lämpligt, vidta erforderliga åtgärder för att avhjälpa situationen.

7. Vaije stat skall låta en eller flera sakkunniga personer utreda vaije
sjöolycka eller navigeringsincident på det fria havet som ett fartyg som för
dess flagg är inblandat i och som förorsakar förlust av människoliv eller
allvarlig skada på medborgare i annan stat eller allvarlig skada på fartyg
eller anläggningar tillhörande annan stat eller på den marina miljön.
Flaggstaten och den andra staten skall samarbeta vid alla utredningar som
görs av denna andra stat om vaije sådan sjöolycka eller sådan
navigeringsincident.

Artikel 95

Immunitet för örlogsfartyg pä det fria havet

Örlogsfartyg är på det fria havet endast underkastade den stats jurisdiktion
vars flagg de för.

Artikel 96

Immunitet för fartyg som endast nyttjas i icke-kommersiell statlig tjänst

Fartyg, som ägs eller drivs av en stat och endast nyttjas i icke-kommersiell
statlig tjänst, skall på det fria havet vara underkastade endast den stats
jurisdiktion vars flagg de för.

Artikel 97

Straffrättslig jurisdiktion avseende kollision eller annan
navigeringsincident

1. I händelse av kollision eller annan navigeringsincident, som berör fartyg
på det fria havet och som medför straffrättsligt eller disciplinärt ansvar för
befälhavare eller annan person i tjänst på fartyget, får straffrättsligt eller

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

the master or of any other person in the service of the ship, no penal or
disciplinary proceedings may be instituted against such person except before
the judicial or administrative authorities either of the flag State or of the
State of which such person is a national.

2. In disciplinary matters, the State which has issued a master’s certificate
or a certificate of competence or licence shall alone be competent, after due
legal process, to pronounce the withdrawal of such certificates, even if the
holder is not a national of the State which issued them.

3. No arrest or detention of the ship, even as a measure of investigation,
shall be ordered by any authorities other than those of the flag State.

Article 98

Duty to render assistance

1. Every State shall require the master of a ship flying its flag, in so far as
he can do so without serious danger to the ship, the crew or the passengers:

(a) to render assistance to any person found at sea in danger of
being lost;

(b) to proceed with all possible speed to the rescue of persons in
distress, if informed of their need of assistance, in so for as such
action may reasonably be expected of him;

(c) after a collision, to render assistance to the other ship, its crew
and its passengers and, where possible, to inform the other ship
of the name of his own ship, its port of registry and the nearest
port at which it will call.

2. Every coastal State shall promote the establishment, operation and maint-
enance of an adequate and effective search and rescue service regarding
safety on and over the sea and, where circumstances so require, by way of
mutual regional arrangements co-operate with neighbouring States for this
purpose.

Article 99

Prohibition of the transport of slaves

Every State shall take effective measures to prevent and punish the transport
of slaves in ships authorized to fly its flag and to prevent the unlawful use
of its flag for that purpose. Any slave taking refuge on board any ship,
whatever its flag, shall ipso facto be free.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

88

disciplinärt förfarande ej inledas mot sådan person inför andra judiciella
eller administrativa myndigheter än myndigheterna i flaggstaten eller i den
stat där personen är medbotgare.

2. I disciplinära frågor skall endast den stat som har utfärdat sjökaptensbrev,
behörighetsbevis eller tillståndsbevis ha rätt att efter vederbörligt rättsligt
förfarande återkalla sådana bevis och tillstånd, även om innehavaren inte är
medborgare i den stat som utfärdat dessa.

3. Inga andra än flaggstatens myndigheter äger ens för undersökning rätt att
förordna om beslag, kvarstad eller liknande åtgärd beträffande fartyg.

Artikel 98

Skyldighet att lämna bistånd

1. Vaije stat skall kräva att befälhavare på fartyg som för dess flagg, i den
mån så är möjligt utan allvarlig fara för fartyget, dess besättning eller
passagerare

a) bistår vaije person som anträffas på havet och befinner sig i sjönöd;

b) så snabbt som möjligt vidtar åtgärder för att rädda personer som
råkat i sjönöd, om han underrättats om deras behov av bistånd, i den
mån sådana åtgärder skäligen kan förväntas av honom;

c) efter kollision bistår det andra fartyget, dess besättning och
passagerare och, där så är möjligt, meddelar det andra fartyget namnet
på sitt eget fartyg, dess hemort samt närmaste hamn, som fartyget
avser anlöpa.

2. Vaije kuststat skall främja inrättandet, driften och upprätthållandet av en
ändamålsenlig och effektiv sjöräddningstjänst för tryggandet av säkerheten
på och över havet samt, när omständigheterna så kräver, för detta ändamål
samarbeta med grannstaterna genom ömsesidiga regionala arrangemang.

Artikel 99

Förbud mot transport av slavar

Vaije stat skall vidta effektiva åtgärder för att förhindra och bestraffa
transport av slavar på fartyg som äger rätt att föra dess flagg samt för att
förhindra olagligt nyttjande av dess flagg för sådant ändamål. En slav som
tar sin tillflykt till något fartyg skall därigenom vara fri, oberoende av
fartygets flagg.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

89

Article 100

Duty to co-operate in the repression of piracy

All States shall co-operate to the fullest possible extent in the repression of
piracy on the high seas or in any other place outside the jurisdiction of any
State.

Article 101

Definition of piracy

Piracy consists of any of the following acts:

(a) any illegal acts of violence or detention, or any act of
depredation, committed for private ends by the crew or the passengers of
a private ship or a private aircraft, and directed:

(i) on the high seas, against another ship or aircraft, or
against persons or property on board such ship or aircraft;

(ii) against a ship, aircraft, persons or property in a place
outside the jurisdiction of any State;

(b) any act of voluntary participation in the operation of a ship or
of an aircraft with knowledge of facts making it a pirate ship or
aircraft;

(c) any act of inciting or of intentionally facilitating an act
described in subparagraph (a) or (b).

Article 102

Piracy by a warship, govemment ship or govemment aircraft whose crew
has mutinied

The acts of piracy, as defined in article 101, committed by a warship,
govemment ship or govemment aircraft whose crew has mutinied and taken
control of the ship or aircraft are assimilated to acts committed by a private
ship or aircraft.

Article 103

Definition of a pirate ship or aircraft

A ship or aircraft is considered a pirate ship or aircraft if it is intended by
the persons in dominant control to be used for the purpose of committing
one of the acts referred to in article 101. The same applies if the ship or
aircraft has been used to commit any such act, so long as it remains under
the control of the persons guilty of that act.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

90

Artikel 100

Skyldighet att samarbeta vid bekämpning av sjöröveri

Alla stater skall i största möjliga utsträckning samarbeta för att bekämpa
sjöröveri på det fria havet eller på annan plats utanför någon stats
jurisdiktion.

Artikel 101

Definition av sjöröveri

Som sjöröveri betraktas följande handlingar:

a) varje olaglig våldshandling, kvarhållande eller plundring som
besättning eller passagerare på privat fartyg eller luftfartyg begår för
privata ändamål och som är riktat mot

i) annat fartyg eller luftfartyg eller mot personer eller egendom
ombord på sådant fartyg eller luftfartyg på det fria havet;

ii) fartyg, luftfartyg, personer eller egendom på en plats utanför
någon stats jurisdiktion;

b) frivilligt deltagande i ett fartygs eller luftfartygs verksamhet med
kännedom om de fakta av vilka följer att det är ett piratfartyg eller
piratluftfartyg;

c) anstiftan till eller uppsåtlig medhjälp till handling som anges i a
eller b.

Artikel 102

Sjöröveri som begås av örlogsfartyg, statsfartyg eller statslufifartyg vars
besättning har gjort myteri

Sjöröveri enligt artikel 101, som begås av örlogsfartyg, statsfartyg eller
statsluftfartyg vars besättning har gjort myteri och övertagit kontrollen över
fartyget eller luftfartyget, är likställt med handlingar som begås av privat
fartyg eller luftfartyg.

Artikel 103

Definition av piratfartyg och piratluftfartyg

Fartyg eller luftfartyg anses vara piratfartyg eller piratluftfiartyg, om de
personer som har den huvudsakliga kontrollen har för avsikt att nyttja det
för någon i artikel 101 angiven handling. Detsamma gäller om fartyget eller
luftfartyget har nyttjats för sådan handling, så länge det kontrolleras av
personer som har gjort sig skyldiga till handlingen.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

91

Article 104

Retention or loss of the nationality ofa pirate ship or aircraft

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

A ship or aircraft may retain its nationality although it has become a pirate
ship or aircraft. The retention or loss of nationality is determined by the law
of the State from which such nationality was derived.

Article 105

Seizure ofa pirate ship or aircraft

On the high seas, or in any other place outside the jurisdiction of any State,
every State may seize a pirate ship or aircraft, or a ship or aircraft taken by
piracy and under the control of pirates, and arrest the persons and seize the
property on board. The courts of the State which carried out the seizure
may decide upon the penalties to be imposed, and may also determine the
action to be taken with regard to the ships, aircraft or property, subject to
the rights of third parties acting in good faith.

Article 106

Liability for seizure without adequate grounds

Where the seizure of a ship or aircraft on suspicion of piracy has been
effected without adequate grounds, the State making the seizure shall be
liable to the State the nationality of which is possessed by the ship or1
aircraft for any loss or damage caused by the seizure.

Article 107

Ships and aircraft which are entitled to seize on account of piracy

A seizure on account of piracy may be carried out only by warships or
military aircraft, or other ships or aircraft clearly marked and identifiable
as being on govemment service and authorized to that effect.

Article 108

Illicit traffic in narcotic drugs or psychotropic substances

1. All States shall co-operate in the suppression of illicit traffic in narcotic
drugs and psychotropic substances engaged in by ships on the high seas
contrary to intemational conventions.

2. Any State which has reasonable grounds for believing that a ship flying
its flag is engaged in illicit traffic in narcotic drags or psychotropic
substances may request the co-operation of other States to suppress such
traffic.

92

Artikel 104

Bibehållande eller förlust av ett piratfartygs eller piratluftfartygs

nationalitet

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Fartyg eller luftfartyg får bibehålla sin nationalitet, även om det har blivit
ett piratfartyg eller piratluftfortyg. Bibehållandet eller förlusten av
nationalitet regleras av lagarna i den stat från vilken nationaliteten härleder
sig.

Artikel 105

Uppbringning av piratfartyg eller piratluftfartyg

Vaije stat får på det fria havet eller på annan plats utanför någon stats
jurisdiktion uppbringa piratfartyg eller piratluftfartyg eller fartyg eller
luftfartyg som tagits genom sjöröveri och befinner sig under kontroll av
pirater samt gripa de personer och ta i beslag den egendom som finns
ombord på fartyget eller luftfartyget. Domstol i den stat som förordnat om
åtgärden får bestämma de straff som skall utdömas och även vilka åtgärder
som skall vidtas i fråga om fartyg, luftfartyg eller egendom, dock med
beaktande av de rättigheter som tillkommer tredje man som handlat i god
tro.

Artikel 106

Ersättningsskyldighet för uppbringning utan tillräckliga skäl

Då fartyg eller luftfartyg som misstänks för sjöröveri har uppbringats utan
tillräckliga skäl, skall den stat som verkställt åtgärden vara ansvarig för
vaije på grund därav uppkommen förlust eller skada gentemot den stat
vars nationalitet fartyget eller luftfartyget har.

Artikel 107

Fartyg och luftfartyg som äger rätt att verkställa uppbringning på grund
av sjöröveri

Uppbringning på grund av sjöröveri får endast verkställas av örlogsfartyg
eller militärt luftfartyg eller av andra fartyg eller luftfartyg som är
försedda med tydliga kännetecken och identifierbara såsom varande i
statlig tjänst och bemyndigade därtill.

Artikel 108

Olaga handel med narkotika och psykotropa ämnen

1. Alla stater skall samarbeta för att stoppa olaga handel med narkotika
och psykotropa ämnen, vilken bedrivs av fartyg på det fria havet i strid
med internationella konventioner.

2. Vaije stat, som har skälig anledning att tro att ett fortyg som för dess
flagg ägnar sig åt olaga handel med narkotika eller psykotropa ämnen, kan
begära andra staters medverkan för att stoppa sådan handel.

93

Article 109

Unauthorized. broadcasting from the high seas

1.  All States shall co-operate in the suppression of unauthorized
broadcasting from the high seas.

2. For the purposes of this Convention, "unauthorized broadcasting" means
the transmission of sound radio or television broadcasts from a ship or
installation on the high seas intended for reception by the general public
contrary to intemational regulations, but excluding the transmission of
distress calls.

3. Any person engaged in unauthorized broadcasting may be prosecuted
before the court of:

(a) the flag State of the ship;

(b) the State of registry of the installation;

(c) the State of which the person is a national;

(d) any State where the transmissions can be received; or

(e) any State where authorized radio communication is suffering
interference.

4. On the high seas, a State having jurisdiction in accordance with
paragraph 3 may, in conformity with article 110, arrest any person or ship
engaged in unauthorized broadcasting and seize the broadcasting apparatus.

Article 110

Right of visit

1. Except where acts of interference derive from powers conferred by
treaty, a warship which encounters on the high seas a foreign ship, other
than a ship entitled to complete immunity in accordance with articles 95 and
96, is not justified in boarding it unless there is reasonable ground for
suspecting that:

(a) the ship is engaged in piracy;

(b) the ship is engaged in the slave trade;

(c) the ship is engaged in unauthorized broadcasting and the flag
State of the warship has jurisdiction under article 109;

Prop. 1995/96:140

(Engelsk
konventionstext 2)

(d) the ship is without nationality; or

94

Artikel 109

Otillåten utsändning från det fria havet

1. Alla stater skall samarbeta för att stoppa otillåten utsändning från det fria
havet.

2. I denna konvention avses med otillåten utsändning utsändning från ett
fartyg eller en anläggning på det fria havet av ljudradio- eller
televisionssändningar, som i strid med internationella bestämmelser är
avsedda att mottas av allmänheten, dock med undantag av utsändning av
nödsignaler.

3. En person som ägnar sig åt otillåten utsändning får lagforas vid domstol
i

a) fartygets flaggstat,

b) anläggningens registreringsstat,

c) stat där personen är medborgare,

d) stat där sändningarna kan mottas, eller

e) stat där tillåtna radioförbindelser störs.

4. En stat, som har jurisdiktion enligt punkt 3, får på det fria havet, i
enlighet med artikel 110, gripa vaije person eller förordna om kvarstad
beträffande vaije fortyg som ägnar sig åt otillåten radiosändning samt ta
sändarutrustningen i beslag.

Artikel 110

Rätt till undersökning

1. Utom i de fall då ingripandet grundar sig på avtalsenliga befogenheter,
äger ett örlogsfartyg som på det fria havet möter ett utländskt fartyg, vilket
inte har rätt till full immunitet i enlighet med artiklarna 95 och 96, inte rätt
att preja detta, såvida det inte finns skälig anledning att misstänka att

a) fortyget används för sjöröveri,

b) fartyget används för slavhandel,

c) fartyget används för otillåten utsändning, och örlogsfartygets
flaggstat har jurisdiktion enligt artikel 109,

d) fartyget saknar nationalitet, eller

e) fartyget, även om det för främmande flagg eller vägrar att visa
flagg, i själva verket har samma nationalitet som örlogsfartyget.

Prop. 1995/96:140

95

(e) though flying a foreign flag or refusing to show its flag, the Prop. 1995/96:140
ship is, in reality, of the same nationality as the warship.             Bilaga 5

2. In the cases provided for in paragraph 1, the warship may proceed to
verify the ship’s right to fly its flag. To this end, it may send a boat under
the command of an officer to the suspected ship. If suspicion remains after
the documents have been checked, it may proceed to a further examination
on board the ship, which must be carried out with all possible consideration.

3. If the suspicions prove to be unfounded, and provided that the ship
boarded has not committed any act justifying them, it shall be compensated
for any loss or damage that may have been sustained.

4. These provisions apply mutatis mutandis to military aircraft.

5. These provisions also apply to any other duly authorized ships or aircraft
clearly marked and identifiable as being on govemment service.

Article 111

Right of hot pursuit

1. The hot pursuit of a foreign ship may be undertaken when the competent
authorities of the coastal State have good reason to believe that the ship has
violated the laws and regulations of that State. Such pursuit must be
commenced when the foreign ship or one of its boats is within the intemal
waters, the archipelagic waters, the territorial sea or the contiguous zone of
the pursuing State, and may only be continued outside the territorial sea or
the contiguous zone if the pursuit has not been interrupted. It is not
necessary that, at the time when the foreign ship within the territorial sea
or the contiguous zone receives the order to stop, the ship giving the order
should likewise be within the territorial sea or the contiguous zone. If the
foreign ship is within a contiguous zone, as defined in article 33, the pursuit
may only be undertaken if there has been a violation of the rights for the
protection of which the zone was established.

2. The right of hot pursuit shall apply mutatis mutandis to violations in the
exclusive economic zone or on the Continental shelf, including safety zones
around Continental shelf installations, of the laws and regulations of the
coastal State applicable in accordance with this Convention to the exclusive
economic zone or the Continental shelf, including such safety zones.

3. The right of hot pursuit ceases as soon as the ship pursued enters the
territorial sea of its own State or of a third State.

4. Hot pursuit is not deemed to have begun unless the pursuing ship has
satisfied itself by such practicable means as may be available that the ship
pursued or one of its boats or other craft working as a team and using the
ship pursued as a mother ship is within the limits of the territorial sea, or,
as the case may be, within the contiguous zone or the exclusive economic

96

2. I de fall som avses i punkt 1 får örlogsfartyget undersöka om fartyget har
rätt till den flagg som det för. För detta ändamål får det sända en båt, under
befäl av en officer, till det misstänkta fartyget. Om misstanke kvarstår efter
det att dokumenten granskats, får örlogsfartyget företa en ytterligare
undersökning ombord på fartyget, vilken måste utföras med största möjliga
hänsyn.

3. Om misstankarna visar sig vara ogrundade, och om det bordade fartyget
inte har begått någon handling som ger fog för misstankarna, skall det få
ersättning för vaije uppkommen förlust eller skada.

4. Dessa bestämmelser gäller i tillämpliga delar för militära luftfartyg.

5. Dessa bestämmelser gäller även för andra vederbörligen bemyndigade
fartyg eller luftfartyg som är försedda med tydliga kännetecken och
identifierbara såsom varande i statlig tjänst.

Artikel 111

Rätt till omedelbart förföljande

1. Omedelbart förföljande av utländskt fartyg kan tillgripas, då kuststatens
behöriga myndigheter har goda skäl att tro att fartyget har brutit mot denna
stats lagar och andra författningar. Sådant förföljande måste påbörjas, då det
utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i den förföljande
statens inre vatten, arkipelag vatten, territorialhav eller angränsande zon och
får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angränsande zonen om
förföljandet inte har avbrutits. Det är inte nödvändigt att även det fartyg
som ger order att stanna befinner sig i territorialhavet eller den angränsande
zonen, när det utländska fartyget i territorialhavet eller den angränsande
zonen erhåller denna order. Om det utländska fartyget befinner sig i sådan
angränsande zon som avses i artikel 33, får förföljande endast ske om de
rättigheter kränkts för vilkas skydd zonen upprättats.

2.  Rätten till omedelbart förföljande gäller i tillämpliga delar vid
överträdelser i den ekonomiska zonen eller på kontinentalsockeln,
innefattande säkerhetszoner runt anläggningar på kontinentalsockeln, av
kuststatens lagar och andra författningar som i enlighet med denna
konvention är tillämpliga på den ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln,
innefattande sådana säkerhetszoner.

3. Rätten till omedelbart förföljande upphör så snart det förföljda fartyget
kommer in på sitt eget lands eller tredje lands territorialhav.

4. Omedelbart förföljande anses inte ha påbörjats, såvida inte det förföljande
fartyget, med lämpliga tillgängliga medel, konstaterat att det förföljda
fartyget, eller någon av dess båtar eller andra farkoster som arbetar i lag
och använder sig av det förföljda fartyget som moderfartyg, befinner sig
innanför territorialhavets gränser, eller, i förekommande fall, i den
angränsande zonen eller den ekonomiska zonen eller över

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

zone or above the Continental shelf. The pursuit may only be commenced Prop. 1995/96:140
after a visual or auditory signal to stop has been given at a distance which Bilaga 5
enables it to be seen or heard by the foreign ship.

5. The right of hot pursuit may be exercised only by warships or military
aircraft, or other ships or aircraft clearly marked and identifiable as being
on govemment service and authorized to that effect.

6. Where hot pursuit is effected by an aircraft:

(a) the provisions of paragraphs 1 to 4 shall apply mutatis
mutandis\

(b) the aircraft giving the order to stop must itself actively pursue
the ship until a ship or another aircraft of the coastal State,
summoned by the aircraft, arrives to take over the pursuit, unless
the aircraft is itself able to arrest the ship. It does not suffice to
justify an arrest outside the territorial sea that the ship was merely
sighted by the aircraft as an offender or suspected offender, if it
was not both ordered to stop andpursued by the aircraft itself or
other aircraft or ships which continue the pursuit without
interruption.

7. The release of a ship arrested within the jurisdiction of a State and
escorted to a port of that State for the purposes of an inquiry before the
competent authorities may not be claimed solely on the ground that the ship,
in the course of its voyage, was escorted across a portion of the exclusive
economic zone or the high seas, if the circumstances rendered this
necessary.

8. Where a ship has been stopped or arrested outside he territorial sea in
circumstances which do not justify the exercise of the right of hot pursuit,
it shall be compensated for any loss or damage that may have been thereby
sustained.

Article 112

Right to lay submarine cables and pipelines

1. All States are entitled to lay submarine cables and pipelines on the bed
of the high seas beyond the Continental shelf.

2. Article 79, paragraph 5, applies to such cables and pipelines.

Article 113

Breaking or injury of a submarine cable or pipeline

Every State shall adopt the laws and regulations necessary to provide that
the breaking or injury by a ship flying its flag or by a person subject to its
jurisdiction of a submarine cable beneath the high seas done wilfully or
through culpable negligence, in such a manner as to be liable to interrupt

98

kontinentalsockeln. Förföljandet får inte påböijas förrän synlig eller hörbar Prop. 1995/96:140
stoppsignal har utsänts från ett avstånd varifrån den kan ses eller höras av Bilaga 5
det utländska fartyget.

5. Rätten till omedelbart förföljande kan endast utövas av örlogsfartyg eller
militära luftfartyg eller av andra fartyg eller luftfartyg som är försedda med
tydliga kännetecken och identifierbara såsom varande i statens tjänst och
bemyndigade därtill.

6. Då omedelbart förföljande utförs av luftfartyg

a) gäller bestämmelserna i punkterna 1 till 4 i tillämpliga delar,

b) måste luftfartyg som beordrar fartyget att stanna självt aktivt
förfölja detta till dess att kuststaten tillhörigt fartyg eller annat
luftfartyg som tillkallats av luftfartyget anländer för att överta
förföljandet, såvida inte luftfartyget självt förmår uppbringa fartyget.
För att motivera att fartyget uppbringats utanför territorialhavet är det
inte tillräckligt att luftfartyget observerat att fartyget gjort eller kan
misstänkas ha gjort sig skyldigt till överträdelser, om fartyget inte har
såväl beordrats att stanna som förföljts av luftfartyget självt eller av
andra luftfartyg eller fartyg som utan avbrott fortsätter förföljandet.

7.   Frisläppande av fartyg, som uppbringats inom en stats
jurisdiktionsområde och eskorterats till hamn i denna stat för utredning av
behöriga myndigheter, kan inte krävas enbart på grund av att fortyget under
sin färd eskorterades genom en del av den ekonomiska zonen eller det fria
havet, om förhållandena nödvändiggjorde detta.

8. Om fertyg har stoppats eller uppbringats utanför territorialhavet under
omständigheter som inte berättigar till utövande av rätten till omedelbart
förföljande, skall det få ersättning för därigenom uppkommen förlust eller
skada.

Artikel 112

Rätten att lägga ut undervattenskablar och rörledningar

1. Alla stater äger rätt att lägga ut undervattenskablar och rörledningar på
det fria havets botten utanför kontinentalsockeln.

2. Artikel 79.5 gäller för sådana kablar och rörledningar.

Artikel 113

Brott eller skada på undervattenskabel eller rörledning

Varje stat skall anta de lagar och andra författningar som behövs för att
straffbelägga handling som uppsåtligen eller genom vårdslöshet vållas
ombord på ett fertyg som för dess flagg eller av person underkastad dess
jurisdiktion, om handlingen medför brott eller skada på undervattenskabel

99

or obstruct telegraphic or telephonic Communications, and similarly the
breaking or injury of a submarine pipeline or high-voltage power cable,
shall be a punishable offence. This provision shall apply also to conduct
calculated or likely to result in such breaking or injury. However, it shall
not apply to any break or injury caused by persons who acted merely with
the legitimate object of saving their lives or their ships, after having taken
all necessary precautions to avoid such break or injury.

Article 114

Breaking or injury by owners ofa submarine cable or pipeline of another
submarine cable or pipeline

Every State shall adopt the laws and regulations necessary to provide that,
if persons subject to its jurisdiction who are the owners of a submarine
cable or pipeline beneath the high seas, in laying or repairing that cable or
pipeline, cause a break in or injury to another cable or pipeline, they shall
bear the cost of the repairs.

Article 115

lndemnity for loss incurred in avoiding injury to a submarine cable or
pipeline

Every State shall adopt the laws and regulations necessary to ensure that the
owners of ships who can prove that they have sacrificed an anchor, a net or
any other fishing gear, in order to avoid injuring a submarine cable or
pipeline, shall be indemnified by the owner of the cable or pipeline,
provided that the owner of the ship has taken all reasonable precautionary
measures beforehand.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

SECTION 2. CONSERVATION AND MANAGEMENT OF THE
LIVING RESOURCES OF THE HIGH SEAS

Article 116

Right to fish on the high seas

All States have the right for their nationals to engage in fishing on the high
seas subject to:

(a) their treaty obligations;

(b) the rights and duties as well as the interests of coastal States
provided for, inter alia, in article 63, paragraph 2, and articles 64
to 67; and

(c) the provisions of this section.

100

i det fria havet, varigenom telegraf- eller telefonförbindelse kan avbrytas
eller hindras, eller på undervattensrörledning eller högspänningskabel.
Denna föreskrift omfattar även handling som är avsedd att leda till eller som
kan framkalla fara för sådant brott eller sådan skada. Den gäller dock inte
om brottet eller skadan vållats av personer som, efter att ha vidtagit alla
nödvändiga försiktighetsåtgärder för att undvika sådant brott eller sådan
skada, handlade endast i den vällovliga avsikten att rädda sina liv eller
fartyg.

Artikel 114

Brott eller skada på annan undervattenskabel eller rörledning som
förorsakats av ägare till undervattenskabel eller rörledning

Vaije stat skall anta de lagar och andra författningar som behövs för att
personer under dess jurisdiktion vilka är ägare till undervattenskabel eller
rörledning i det fria havet skall stå för reparationskostnaderna, om de vid
utläggning eller reparation av denna kabel eller rörledning förorsakar brott
eller skada på annan kabel eller rörledning.

Artikel 115

Ersättning för förlust som lidits vid undvikande av skada på
undervattenskabel eller rörledning

Vaije stat skall anta de lagar och andra författningar som behövs för att
säkerställa att fartygsägare som kan bevisa att de har offrat ankare, nät eller
annat fiskeredskap för att undvika skada på undervattenskabel eller
rörledning erhåller ersättning av ägaren till kabeln eller rörledningen,
förutsatt att fartygsägaren på förhand har vidtagit alla rimliga
försiktighetsåtgärder.

KAPITEL 2. BEVARANDE OCH FÖRVALTNING AV DE LEVANDE
TILLGÅNGARNA I DET FRIA HAVET

Artikel 116

Rätt till fiske pä det fria havet

Alla stater har rätt att låta sina medborgare bedriva fiske på det fria havet
med förbehåll för

a) deras fördragsenliga förpliktelser,

b) kuststaternas rättigheter och skyldigheter samt deras intressen
varom stadgas bl.a. i artikel 63.2 och i artiklarna 64 till 67, och

c) bestämmelserna i detta kapitel.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

101

Article 117

Dui- of States to adopt with respect to their nationals measures for the
conservation of the living resources of the high seas

All States have the duty to take, or to co-operate with other States in taking,
such measures for their respective nationals as may be necessary for the
conservation of the living resources of the high seas.

Article 118

Co-operation of States in the conservation and management of living
resources

States shall co-operate with each other in the conservation and management
of living resources in the areas of the high seas. States whose nationals
exploit identical living resources, or different living resources in the same
area, shall enter into negotiations with a view to taking the measures
necessary for the conservation of the living resources concemed. They
shall, as appropriate, co-operate to establish subregional or regional
fisheries organizations to this end.

Article 119

Conservation of the living resources of the high seas

1. In determining the allowable catch and establishing other conservation
measures for the living resources in the high seas, States shall:

(a) take measures which are designed, on the best scientific
evidence available to the States concemed, to maintain or restore
populations of harvested species at levels which can produce the
maximum sustainable yield, as qualified by relevant environmental
and economic factors, including the special requirements of
developing States, and taking into account fishing pattems, the
interdependence of stocks and any generally recommended
intemational minimum standards, whether subregional, regional or
global;

(b) take into consideration the effects on species associated with or
dependent upon harvested species with a view to maintaining or
restoring populations of such associated or dependent species above
levels at which their reproduction may become seriously
threatened.

2. Available scientific information, catch and fishing effort statistics, and
other data relevant to the conservation of fish stocks shall be contributed
and exchanged on a regular basis through competent intemational
organizations, whether subregional, regional or global, where appropriate
and with participation by all States concemed.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

102

Artikel 117

Staternas skyldighet att med avseende på sina medborgare vidta åtgärder
för bevarande av de levande tillgångarna i det fria havet

Alla stater är skyldiga att själva eller i samarbete med andra stater vidta de
åtgärder, med avseende på sina medborgare, som behövs för att bevara de
levande tillgångarna i det fria havet.

Artikel 118

Samarbete mellan stater för bevarande och förvaltning av de levande
tillgångarna

Staterna skall samarbeta med varandra för att bevara och förvalta de levande
tillgångarna i det fria havet. Stater vars medborgare nyttjar samma levande
tillgångar eller olika levande tillgångar inom samma område skall inleda
förhandlingar i syfte att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bevara
dessa levande tillgångar. De skall, då så är lämpligt, samarbeta för att
upprätta subregionala eller regionala fiskeriorganisationer för detta ändamål.

Artikel 119

Bevarande av de levande tillgångarna i det fria havet

1. Vid fastställande av den tillåtna fångsten och andra åtgärder för att
bevara de levande tillgångarna i det fria havet skall staterna

a) vidta sådana åtgärder som, utformade på grundval av de bästa
vetenskapliga fakta som staterna har tillgång till, syftar till att
bibehålla bestånd av nyttjade arter på, eller återställa dessa bestånd
till, nivåer som ger största hållbara avkastning med hänsyn till
relevanta miljöfaktorer och ekonomiska faktorer, inbegripet
utvecklingsländernas särskilda behov, varvid hänsyn skall tas till
fiskerimönstret, beståndens ömsesidiga beroende samt allmänt
rekommenderade internationella miniminormer, vare sig dessa är
subregionala, regionala eller globala,

b) beakta verkningarna på de arter som är förbundna med, eller
beroende av, nyttjade arter i syfte att bibehålla bestånd av sådana
förbundna eller beroende arter på, eller återställa dessa bestånd till,
nivåer som ligger över de nivåer på vilka deras förnyelse allvarligt
hotas.

2. Tillgänglig vetenskaplig information, statistiska uppgifter över fångst och
fiskeansträngningar samt andra uppgifter av betydelse för att bevara
fiskbestånd skall regelbundet lämnas och utbytas genom de härför mest
lämpade behöriga internationella organisationerna, vare sig dessa är
subregionala, regionala eller globala, och med deltagande av alla berörda
stater.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

103

3. States concemed shall ensure that conservation measures and their Prop. 1995/96:140
implementation do not discriminate in form or in fact against the fishermen Bilaga 5
of any State.

Article 120

Marine mammals

Article 65 also applies to the conservation and management of marine
mammals in the high seas.

part vni

REGIME OF ISLANDS

Article 121

Régime of islands

1. An island is a naturally formed area of land, surrounded by water, which
is above water at high tide.

2. Except as provided for in paragraph 3, the territorial sea, the contiguous
zone, the exclusive economic zone and the Continental shelf of an island are
determined in accordance with the provisions of this Convention applicable
to other land territory.

3. Rocks which cannot sustain human habitation or economic life of their
own shall have no exclusive economic zone or Continental shelf.

PART IX

ENCLOSED OR SEMI-ENCLOSED SEAS

Article 122

Definition

For the purposes of this Convention, "enclosed or semi-enclosed sea" means
a gulf, basin or sea surrounded by two or more States and connected to
another sea or the ocean by a narrow outlet or consisting entirely or
primarily of the territorial sea and exclusive economic zones of two or more
coastal States.

Article 123

Co-operation of States bordering enclosed or semi-enclosed seas

States bordering an enclosed or semi-enclosed sea should co-operate with
each other in the exercise of their rights and in the performance of their

104

3. Berörda stater skall säkerställa att åtgärder för bevarande och deras
genomförande varken formellt eller faktiskt diskriminerar fiskare i någon
stat.

Artikel 120

Havsdäggdjur

Artikel 65 äger också tillämpning på bevarande och förvaltning av
havsdäggdjur i det fria havet.

DEL VIII

RÄTTSORDNING FÖR ÖAR

Artikel 121

Rättsordning för öar

1. En ö är ett av naturen bildat landområde, som är omgivet av vatten och
som förblir ovan vatten vid flod.

2. Med undantag av vad som stadgas i punkt 3 fastställs en ös territorialhav,
angränsande zon, ekonomiska zon och kontinentalsockel i enlighet med de
bestämmelser i denna konvention som gäller för annat landterritorium.

3. Klippor, på vilka människor inte kan vara bosatta eller som inte kan ha
eget näringsliv, skall inte ha någon ekonomisk zon eller kontinentalsockel.

Del IX

SLUTNA ELLER HALVSLUTNA HAV

Artikel 122

Definition

I denna konvention avses med slutet eller halvslutet hav en bukt, en vik
eller ett hav som omges av två eller flera stater och förbinds med ett annat
hav genom ett trångt utlopp eller som helt eller huvudsakligen utgörs av två
eller flera kuststaters territorialhav och ekonomiska zoner.

Artikel 123

Samarbete mellan stater som gränsar till slutna eller halvslutna hav

Stater som gränsar till ett slutet eller halvslutet hav skall samarbeta med
varandra när de utövar sina rättigheter och fullgör sina skyldigheter enligt

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

105

duties under this Convention. To this end they shall endeavour, directly or Prop. 1995/96:140
through an appropriate regional organization:                               Bilaga 5

(a) to co-ordinate the management, conservation, exploration
andexploitation of the living resources of the sea;

(b) to co-ordinate the implementation of their rights and duties
withrespect to the protection and preservation of the
marineenvironment;

(c) to co-ordinate their scientific research policies and undertake
where appropriate joint programmes of scientific research in the
area;

(d) to invite, as appropriate, other interested States or intemational
organizations to co-operate with them in furtherance of the
provisions of this article.

PART X

RIGHT OF ACCESS OF LAND-LOCKED STATES TO AND FROM
THE SEA AND FREEDOM OF TRANSIT

Article 124
Use of terms

1. For the purposes of this Convention:

(a) "land-locked State" means a State which has no sea-coast;

(b) "transit State” means a State, with or without a sea-coast,
situated between a land-locked State and the sea, through whose
territory traffic in transit passes;

(c) "traffic in transit" means transit of persons, baggage, goods and
means of transport across the territory of one or more transit
States, when the passage across such territory, with or without
trans-shipment, warehousing, breaking bulk or change in the mode
of transport, is only a portion of a complete joumey which begins
orterminates within the territory of the land-locked State;

(d) "means of transport" means:

(i) railway rolling stock, sea, lake and river craft and road
vehicles;

(ii) where local conditions so require, porters and pack
animals.

106

denna konvention. För detta ändamål skall de direkt eller genom en lämplig
regional organisation sträva efter att

a) samordna förvaltning, bevarande, undersökning och nyttjande av de
levande tillgångarna i havet,

b) samordna genomförandet av sina rättigheter och skyldigheter med
hänsyn till skydd och bevarande av den marina miljön,

c) samordna sin vetenskapliga forskningspolitik och, där så är
lämpligt, bedriva gemensamma vetenskapliga forskningsprogram i
området, samt

d) i förekommande fall anmoda andra intresserade stater eller
internationella organisationer att samarbeta med dem vid
genomförandet av bestämmelserna i denna artikel.

DEL X

KUSTLÖSA STATERS RÄTT TILL TILLTRÄDE TILL OCH FRÅN
HAVET SAMT TRANSITFRIHET

Artikel 124

Terminologi

1. I denna konvention avses med

a) kustlös stat en stat som ej har någon havskust;

b) transitstat en stat med eller utan havskust, belägen mellan en
kustlös stat och havet, genom vars territorium transitotrafik äger rum;

c)  transitotrafik transitering av passagerare, bagage, varor och
transportmedel över en eller flera transitstaters territorium, då
transporten över sådant territorium, med eller utan omlastning,
uppläggning eller lossning av varorna eller ändring i transportsättet,
endast utgör en del av en hel resa, som böljar eller slutar inom den
kustlösa statens territorium;

d) transportmedel

i) rullande jämvägsmateriel, havs-, sjö- och flodgående farkost
samt vägfordon;

ii) när de lokala förhållandena så kräver, bärare och lastdjur.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

107

2. Land-locked States and transit States may, by agreement between them,
include as means of transport pipelines and gas lines and means of transport
other than those included in paragraph 1.

Article 125

Right of access to and from the sea and freedom of transit

1. Land-locked States shall have the right of access to and from the sea for
the purpose of exercising the rights provided for in this Convention
including those relating to the freedom of the high seas and the common
heritage of mankind. To this end, land-locked States shall enjoy freedom of
transit through the territory of transit States by all means of transport.

2. The terms and modalities for exercising freedom of transit shall be
agreed between the land-locked States and transit States concemed through
bilateral, subregional or regional agreements.

3.  Transit States, in the exercise of their full sovereignty over their
territory, shall have the right to take all measures necessary to ensure that
the rights and facilities provided for in this Part for land-locked States shall
in no way infringe their legitimate interests.

Article 126

Exclusion of application of the most-favoured-nation clause

The provisions of this Convention, as well as special agreements relating to
the exercise of the right of access to and from the sea, establishing rights
and facilities on account of the special geographical position of land-locked
States, are excluded from the application of the most-favoured-nation clause.

Article 127

Customs duties, taxes and other charges

1. Traffic in transit shall not be subject to any customs duties, taxes or
other charges except charges levied for specific services rendered in
connection with such traffic.

2. Means of transport in transit and other facilities provided for and used
by land-locked States shall not be subject to taxes or charges higher than
those levied for the use of means of transport of the transit State.

Article 128

Free zones and other customs facilities

For the convenience of traffic in transit, free zones or other customs
facilities may be provided at the ports of entry and exit in the transit States,
by agreement between those States and the land-locked States.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

108

2. Kustlösa stater och transitstater kan, genom överenskommelse dem Prop. 1995/96:140

emellan, i transportmedel även inbegripa rörledningar och gasledningar samt Bilaga 5
andra transportmedel än de som nämns i punkt 1.

Artikel 125

Rätt till tillträde till och frän havet samt transitfrihet

1. Kustlösa stater skall ha rätt till tillträde till och från havet för utövande
av de rättigheter varom stadgas i denna konvention, innefattande de
rättigheter som rör det fria havets frihet och mänsklighetens gemensamma
arvedel. För detta ändamål skall kustlösa stater åtnjuta transitfrihet genom
transitstatemas territorium med alla slag av transportmedel.

2. Villkor och bestämmelser för utövande av transitfrihet skall regleras
mellan berörda kustlösa stater och transitstater genom bilaterala,
subregionala eller regionala överenskommelser.

3.  Transitstater skall vid utövande av sin fulla suveränitet över sitt
territorium ha rätt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
de i denna del angivna rättigheterna och anordningarna för kustlösa stater
på intet sätt gör intrång i deras legitima intressen.

Artikel 126

Undantag från tillämpningen av mest gynnad nationsklausulen

Såväl bestämmelserna i denna konvention som särskilda överenskommelser
om utövande av rätten till tillträde till och från havet, vilka fastställer de
kustlösa staternas rättigheter och lättnader på grund av deras speciella
geografiska läge, är undantagna från tillämpningen av mest gynnad
nationsklausulen.

Artikel 127

TUllar, skatter och andra avgifter

1. Transitotrafik skall inte belastas med tullar, skatter eller andra avgifter
med undantag av avgifter som uttas för särskilda tjänster i samband med
sådan trafik.

2. Transportmedel och andra anordningar som tillhandahålls och används av
kustlösa stater vid transitering skall inte belastas med högre skatter eller
avgifter än de som uttas för transitstatemas användning av transportmedel.

Artikel 128

Frizoner och andra tullanordningar

För att underlätta transitotrafiken kan frizoner eller andra tullanordningar
i införsel- och utförselhamnar tillhandahållas i transitstatema genom
överenskommelse mellan dessa stater och de kustlösa staterna.

109

Article 129                               Prop. 1995/96:140

Co-operation in the construction and impmvement of means of transport   Bilaga 5

Where there are no means of transport in transit States to give effect to the
freedom of transit or where the existing means, including the port
installations and equipment, are inadequate in any respect, the transit States
and land-locked States concemed may co-operate in constructing or
improving them.

Article 130

Measures to avoid or eliminate delays or other difficulties of a technical
nature in traffic in transit

1. Transit States shall take all appropriate measures to avoid delays or other
difficulties of a technical nature in traffic in transit.

2. Should such delays or difficulties occur, the competent authorities of the
transit States and land-locked States concemed shall co-operate towards their
expeditious elimination.

Article 131

Equal treatment in maritime ports

Ships flying the flag of land-locked States shall enjoy treatment equal to that
accorded to other foreign ships in maritime ports.

Article 132

Grant of greater transit facilities

This Convention does not entail in any way the withdrawal of transit
facilities which are greater than those provided for in this Convention and
which are agreed between States Parties to this Convention or granted by
a State Party. This Convention also does not preclude such grant of greater
facilities in the future.

PART XI

THE AREA

SECTION 1. GENERAL PROVISIONS

Article 133

Use of terms

For the purposes of this Part:

(a) "resources" means all solid, liquid or gaseous mineral resources
in situ in the Area at or beneath the sea-bed, insluding polymetallic
nodules;

110

Artikel 129

Samarbete vid anläggning och förbättring av transportmedel

När transitstater saknar transportmedel för att tillgodose transitfriheten, eller
när befintliga transportmedel, inklusive hamnanläggningar och utrustning,
i något avseende är otillfredsställande, får transitstatema och berörda
kustlösa stater samarbeta vid anläggning eller förbättring av dessa.

Artikel 130

Åtgärder för att undvika eller avhjälpa förseningar eller andra
svårigheter av teknisk natur i transitotrafik

1. Transitstater skall vidta alla lämpliga åtgärder för att undvika förseningar
eller andra svårigheter av teknisk natur i transitotrafik.

2. Skulle sådana förseningar eller svårigheter uppstå, skall transitstatemas
och de berörda kustlösa staternas behöriga myndigheter samarbeta för att
skyndsamt avhjälpa dem.

Artikel 131

Lika behandling i hamnar

Fartyg som för kustlösa staters flagg skall i hamnar åtnjuta samma
behandling som andra utländska fartyg.

Artikel 132

Beviljande av mer vittgående lättnader

Denna konvention upphäver inte på något sätt de transiteringslättnader som
är mer vittgående än de som föreskrivs i denna konvention och som
överenskommits mellan konventionsstater eller beviljats av en
konventionsstat. Denna konvention utgör ej heller något hinder för
konventionsstatema att i framtiden bevilja sådana lättnader.

DEL XI

OMRÅDET

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 133

Terminologi

I denna del avses med

a) tillgångar alla fasta, flytande eller gasformiga mineraltillgångar
belägna inom området, på eller under havsbottnen, inbegripet
flermetalliska noduler;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

111

(b) resources, when recovered from the Area, are referred to as Prop. 1995/96:140
"minerals".                                                        Bilaga 5

Article 134

Scope of this Part

1. This Part applies to the Area.

2. Activities in the Area shall be govemed by the provisions of this Part.

3. The requirements conceming deposit of, and publicity to be given to, the
charts or lists of geographical co-ordinates showing the limits referred to in
article 1, paragraph 1(1), are set forth in Part VI.

4. Nothing in this article affects the establishment of the outer limits of the
Continental shelf in accordance with Part VI or the validity of agreements
relating to delimitation between States with opposite or adjacent coasts.

Article 135

Legal status of the superjacent waters and air space

Neither this Part nor any rights granted or exercised pursuant thereto shall
affect the legal status of the waters superjacent to the Area or that of the air
space above those waters.

SECTION 2. PRINCIPLES GOVERNING THE AREA

Article 136

Common heritage of mankind

The Area and its resources are the common heritage of mankind.

Article 137

Legal status of the Area and its resources

1. No State shall claim or exercise sovereignty or sovereign rights over any
part of the Area or its resources, nor shall any State or natural or juridical
person appropriate any part thereof. No such claim or exercise of
sovereignty or sovereign rights nor such appropriation shall be recognized.

2. All rights in the resources of the Area are vested in mankind as a whole,
on whose behalf the Authority shall act. These resources are not subject to
alienation. The minerals recovered from the Area, however, may only be
alienated in accordance with this Part and the rules, regulations and
procedures of the Authority.

3. No State or natural or juridical person shall claim, acquire or exercise
rights with respect to the minerals recovered from the Area except in

112

b) mineral sådana tillgångar som utvinns inom området.

Artikel 134

Denna dels tillämpningsområde

1. Denna del är tillämplig på området.

2. Verksamheter inom området regleras enligt bestämmelserna i denna del.

3.  Kraven rörande deponering och offentliggörande av sjökort eller
förteckningar över koordinater för geografiska punkter, vilka visar de
gränser som anges i artikel 1.1(1) återfinns i del VI.

4.   Ingenting i denna artikel skall påverka fastställandet av
kontinentalsockelns yttre gränser i enlighet med del VI eller giltigheten av
avtal rörande avgränsning mellan stater med motstående eller intilliggande
kuster.

Artikel 135

Rättsordning för överliggande vatten och luftrum

Varken denna del eller de rättigheter som beviljas eller utövas i enlighet
härmed skall påverka rättsordningen för områdets överliggande vatten eller
för luftrummet ovanför dessa vatten.

KAPITEL 2. PRINCIPER GÄLLANDE FÖR OMRÅDET

Artikel 136

Mänsklighetens gemensamma arvedel

Området och dess tillgångar utgör mänsklighetens gemensamma arvedel.

Artikel 137

Rättsordning för området och dess tillgångar

1. Ingen stat får göra anspråk på eller utöva suveränitet eller suveräna
rättigheter över någon del av området eller dess tillgångar, och inte heller
får en stat eller en fysisk eller juridisk person ta någon del därav i
besittning. Ett sådant anspråk eller utövande av suveränitet eller suveräna
rättigheter eller ett sådant besittningstagande skall inte erkännas.

2. Alla rättigheter till områdets tillgångar tillkommer mänskligheten i dess
helhet, på vars vägnar myndigheten skall handla. Dessa tillgångar kan inte
överlåtas. Mineral som utvunnits från området får överlåtas, dock endast i
enlighet med denna del och myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden.

3. En stat eller en fysisk eller juridisk person får göra anspråk på, förvärva
eller utöva rättigheter avseende de mineral som utvinns från området endast

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

113

accordance with this Part. Otherwise, no such claim, acquisition or exercise Prop. 1995/96:140
of such rights shall be recognized.                                          Bilaga 5

Article 138

General conduct of States in relation to the Area

The general conduct of States in relation to the Area shall be in accordance
with the provisions of this Part, the principles embodied in the Charter of
the United Nations and other rules of intemational law in the interests of
maintaining peace and security and promoting intemational co-operation and
mutual understanding.

Article 139

Responsibility to ensure compliance and liability for damage

1. States Parties shall have the responsibility to ensure that activities in the
Area, whether carried out by States Parties, or State enterprises or natural
or juridical persons which possess the nationality of States Parties or are
effectively controlled by them or their nationals, shall be carried out in
conformity with this Part. The same responsibility applies to intemational
organizations for activities in the Area carried out by such organizations.

2. Without prejudice to the rules of intemational law and Annex III, article
22, damage caused by the failure of a State Party or intemational
organization to carry out its responsibilities under this Part shall entail
liability; States Parties or intemational organizations acting together shall
bear joint and several liability. A State Party shall not however be liable for
damage caused by any failure to comply with this Part by a person whom
it has sponsored under article 153, paragraph 2(b), if the State Party has
taken all necessary and appropriate measures to secure effective compliance
under article 153, paragraph 4, and Annex III, article 4, paragraph 4.

3. States Parties that are members of intemational oiganizations shall take
appropriate measures to ensure the implementation of this article with
respect to such organizations.

Article 140

Benefit of mankind

1. Activities in the Area shall, as specifically provided for in this Part, be
carried out for the benefit of mankind as a whole, irrespective of the
geographical location of States, whether coastal or land-locked, and taking
into particular consideration the interests and needs of developing States and
of peoples who have not attained full independence or other self-goveming
status recognized by the United Nations in accordance with General
Assembly resolution 1514 (XV) and other relevant General Assembly
resolutions.

114

i enlighet med denna del. I annat fall får ett sådant anspråk, förvärv eller
utövande av dessa rättigheter inte erkännas.

Artikel 138

Staters allmänna uppträdande i förhållande till området

Staters allmänna uppträdande i förhållande till området skall överensstämma
med bestämmelserna i denna del, de i Förenta nationernas stadga fastställda
principerna och andra folkrättsliga regler i syfte att bevara fred och säkerhet
samt främja internationellt samarbete och ömsesidig förståelse.

Artikel 139

Ansvaret för efterlevnad av bestämmelserna samt skadeståndsskyldighet

1.  Konventionsstatema skall vara ansvariga för att säkerställa att
verksamheter inom området, vare sig de bedrivs av konventionsstater eller
av statliga företag eller av fysiska eller juridiska personer, som är
medborgare eller är registrerade i konventionsstater eller faktiskt
kontrolleras av dessa eller av deras medborgare, bedrivs i enlighet med
denna del. Samma ansvarighet åvilar internationella organisationer
beträffande den verksamhet inom området som de bedriver.

2. Med förbehåll för folkrättens regler och bilaga III artikel 22 skall en
skada som förorsakats genom att en konventionsstat eller en internationell
organisation underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt denna del,
medföra skadeståndsskyldighet; konventionsstater och internationella
organisationer som bedriver gemensam verksamhet skall ha solidarisk
skadeståndsskyldighet. En konventionsstat skall dock inte vara
skadeståndsskyldig beträffande en skada som uppkommit till följd av att en
person, som staten enligt artikel 153.2 b garanterar, har underlåtit att iaktta
bestämmelserna i denna del, om ifrågavarande stat har vidtagit alla
nödvändiga och lämpliga åtgärder för att säkerställa ett faktiskt iakttagande
i enlighet med artikel 153.4 och bilaga III artikel 4.4.

3. Konventionsstater som är medlemmar i internationella organisationer
skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa tillämpningen av denna
artikel vad avser organisationerna.

Artikel 140

Mänsklighetens bästa

1. Verksamheter i området skall enligt de särskilda föreskrifterna i denna
del utövas till hela mänsklighetens bästa, utan hänsyn till staternas
geografiska läge, vare sig det rör sig om kuststater eller kustlösa stater, och
med särskilt beaktande av utvecklingsländernas intressen och behov samt av
de folk som inte uppnått full självständighet eller någon annan form av
självstyre erkänt av Förenta nationerna i enlighet med generalförsamlingens
resolution 1514 (XV) och andra tillämpliga, av generalförsamlingen antagna
resolutioner.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

115

2. The Authority shall provide for the equitable sharing of financial and Prop. 1995/96:140
other economic benefits derived from activities in the Area through any Bilaga 5
appropriate mechanism, on a non-discriminatory basis, in accordance with
article 160, paragraph 2(f)(i).

Article 141

Use of the Area exclusively for peaceful purposes

The Area shall be open to use exclusively for peaceful purposes by all
States, whether coastal or land-locked, without discrimination and without
prejudice to the other provisions of this Part.

Article 142

Rights and legitimate interests of coastal States

1. Activities in the Area, with respect to resource deposits in the Area
which lie across limits of national jurisdiction, shall be conducted with due
regard to the rights and legitimate interests of any coastal State across
whose jurisdiction such deposits lie.

2.  Consultations, including a system of prior notification, shall be
maintained with the State concemed, with a view to avoiding infringement
of such rights and interests. In cases where activities in the Area may result
in the exploitation of resources lying within national jurisdiction, the prior
consent of the coastal State concemed shall be required.

3. Neither this Part nor any rights gran ted or exercised pursuant thereto
shall affect the rights of coastal States to take such measures consistent with
the relevant provisions of Part XII as may be necessary to prevent, mitigate
or eliminate grave and imminent danger to their coastline, or related
interests from pollution or threat thereof or from other hazardous
occurrences resulting from or caused by any activities in the Area.

Article 143

Marine scientific research

1. Marine scientific research in the Area shall be carried out exclusively for
peaceful purposes and for the benefit of mankind as a whole, in accordance
with Part XIII.

2. The Authority may carry out marine scientific research conceming the
Area and its resources, and may enter into contracts for that purpose. The
Authority shall promote and encourage the conduct of marine scientific
research in the Area, and shall co-ordinate and disseminate the results of
such research and analysis when available.

3. States Parties may carry out marine scientific research in the Area. States

Parties shall promote intemational co-operation in marine scientific research                   116

in the Area by:

2. Myndigheten skall tillse att finansiella och andra ekonomiska vinster, som Prop. 1995/96:140
uppkommit till följd av verksamheter i området, fördelas rättvist genom Bilaga 5
någon lämplig metod på icke-diskriminerande grundval i enlighet med
artikel 160.2 f i.

Artikel 141

Användning av området för uteslutande fredliga ändamål

Området skall vara öppet för användning för uteslutande fredliga ändamål
av alla stater, vare sig de är kuststater eller kustlösa stater, utan
diskriminering och med förbehåll för övriga bestämmelser i denna del.

Artikel 142

Kuststaters rättigheter och legitima intressen

1. Vad avser fyndigheter i området vilka är belägna över gränserna föi
nationell jurisdiktion, skall verksamheter i området utövas med vederbörlig
hänsyn till rättigheter och legitima intressen hos vaije kuststat, inom vars
jurisdiktion fyndigheten finns.

2. Samråd, vari inbegrips ett system med föregående notifikation, skall
fortlöpande hållas med den berörda staten i syfte att undvika kränkningar av
sådana rättigheter och intressen. I de fall då verksamheter i området kan
leda till utnyttjande av tillgångar belägna inom nationell jurisdiktion, krävs
ett förhandsmedgivande från den berörda kuststaten.

3. Varken denna del eller de rättigheter som beviljas eller utövas i enlighet
härmed skall påverka kuststaternas rätt att i enlighet med tillämpliga
bestämmelser i del XII vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för
att förhindra, mildra eller avvälja allvarlig och överhängande fara riktad
mot deras kustlinje eller likartade intressen, vilken härrör från förorening
eller hot om förorening eller från annan fara som kan härledas från eller är
förorsakade av något slag av verksamhet i området.

Artikel 143

Marinvetenskaplig forskning

1. Marinvetenskaplig forskning i området skall bedrivas uteslutande för
fredliga ändamål och till hela mänsklighetens bästa i enlighet med del XIII.

2. Myndigheten får bedriva marinvetenskaplig forskning rörande området
och dess tillgångar och får ingå kontrakt för detta ändamål. Myndigheten
skall främja och underlätta bedrivandet av marinvetenskaplig forskning i
området samt samordna och sprida information om tillgängliga resultat av
sådan forskning och analys.

3. Konventionsstatema får bedriva marinvetenskaplig forskning i området.

Dessa stater skall främja internationellt samarbete i fråga om                   117

marinvetenskaplig forskning i området genom att

(a) participating in intemational programmes and encouraging
co-operation in marine scientific research by personnel of
differentcountries and of the Authority;

(b) ensuring that programmes are developed through the Authority
or other intemational organizations as appropriate for the benefit
of developing States and technologically less developed States with
a view to:

(i) strengthening their research capabilities;

(ii) training their personnel and the personnel of the
Authority in the techniques and applications of research;

(iii) fostering the employment of their qualified personnel
in research in the Area;

(c) effectively disseminating the results of research and analysis
when available, through the Authority or other intemational
channels when appropriate.

Article 144

Transfer oftechnology

1. The Authority shall take measures in accordance with this Convention:

(a) to acquire technology and scientific knowledge relating to
activities in the Area; and

(b) to promote and encourage the transfer to developing States of
such technology and scientific knowledge so that all States Parties
benefit therefrom.

2. To this end the Authority and States Parties shall co-operate in promoting
the transfer of technology and scientific knowledge relating to activities in
the Area so that the Enterprise and all States Parties may benefit therefrom.
In particular they shall initiate and promote:

(a) programmes for the transfer of technology to the Enterprise and
to developing States with regard to activities in the Area, including,
inter alia, facilitating the access of the Enterprise and of
developing States to the relevant technology, under fair and
reasonable terms and conditions;

(b) measures directed towards the advancement of the technology
of the Enterprise and the domestic technology of developing States,
particularly by providing opportunities to personnel from the
Enterprise and from developing States for training in marine

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

118

a)  delta i internationella program och främja samarbete om
marinvetenskaplig forskning som utövas av personal från olika länder
och från myndigheten;

b) säkerställa att program utvecklas genom myndigheten eller, i
förekommande fall, genom andra internationella oiganisationer till
gagn för utvecklingsländerna och teknologiskt mindre utvecklade
länder i syfte att

i) förbättra deras färdighet att bedriva forskning;

ii)  utbilda deras personal och myndighetens personal i
forskningens metoder och tillämpning;

iii) främja anställning av kvalificerad personal från dessa länder
för forskning i området;

c) på ett effektivt sätt sprida tillgängliga resultat av forskning och
analys genom myndigheten eller, när så är lämpligt, genom andra
internationella kanaler.

Artikel 144
Överföring av teknologi

1. Myndigheten skall vidta åtgärder i enlighet med denna konvention

a)  för att förvärva teknologi och vetenskapligt kunnande om
verksamheter i området; och

b) för att stödja och främja överföring till utvecklingsländerna av
sådan teknologi och sådant vetenskapligt kunnande, så att alla
konventionsstater kan dra nytta härav.

2. I detta syfte skall myndigheten och konventionsstatema samarbeta för att
främja överföring av teknologi och vetenskapligt kunnande om verksamheter
i området, så att företaget och alla konventionsstater kan dra nytta härav.
Särskilt skall de initiera och främja

a)  program för överföring av teknologi till företaget och till
utvecklingsländerna vad avser verksamheter i området, vari bl.a.
inbegrips åtgärder som underlättar för företaget och för
utvecklingsländerna att få tillgång till relevant teknologi på rättvisa
och rimliga villkor och betingelser;

b)   åtgärder för att förbättra företagets teknologi och
utvecklingsländernas inhemska teknologi, särskilt genom att bereda
personal från företaget och från utvecklingsländerna tillfälle att utbilda
sig i marin vetenskap och teknologi och att till fullo delta i
verksamheter i området.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

119

Science and technology and for their full participation in activities Prop. 1995/96:140
in the Area.                                                       Bilaga 5

Article 145

Protection of the marine environment

Necessary measures shall be taken in accordance with this Convention with
respect to activities in the Area to ensure effective protection for the marine
environment from harmful effects which may arise from such activities. To
this end the Authority shall adopt appropriate rules, regulations and
procedures for inter alia:

(a) the prevention, reduction and control of pollution and other
hazards to the marine environment, including the coastline, and of
interference with the ecological balance of the marine environment,
particular attention being paid to the need for protection from
harmful effects of such activities as drilling, dredging, excavation,
disposal of waste, construction and operation or maintenance of
installations, pipelines and other devices related to such activities;

(b) the protection and conservation of the natural resources of the
Area and the prevention of damage to the flora and fauna of the
marine environment.

Article 146

Protection of human life

With respect to activities in the Area, necessary measures shall be taken to
ensure effective protection of human life. To this end the Authority shall
adopt appropriate rules, regulations and procedures to supplement existing
intemational law as embodied in relevant treaties.

Article 147

Accommodation of activities in the Area and in the marine environment

1. Activities in the Area shall be carried out with reasonable regard for
other activities in the marine environment.

2. Installations used for carrying out activities in the Area shall be subject
to the following conditions:

(a) such installations shall be erected, emplaced and removed solely
in accordance with this Part and subject to the rules, regulations
and procedures of the Authority. Due notice must be given of the
erection, emplacement and removal of such installations, and
permanent means for giving waming of their presence must be
maintained;

120

Artikel 145

Skydd av den marina miljön

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Nödvändiga åtgärder skall vidtas i enlighet med denna konvention vad avser
verksamheter i området för att säkerställa att den marina miljön effektivt
skyddas mot skadliga verkningar, som sådana verksamheter kan ge upphov
till. Myndigheten skall därför anta lämpliga regler, föreskrifter och
förfaranden rörande bl.a.

a) förhindrande, minskning och kontroll av föroreningar och andra
risker för den marina miljön, kustlinjen inbegripen, samt ingrepp i den
marina miljöns ekologiska jämvikt, varvid särskilt skall
uppmärksammas behovet av skydd mot skadliga följder av sådan
verksamhet som borrning, muddring, grävning, bortskaffande av
avfall, uppförande och drift eller underhåll av installationer,
rörledningar och andra anordningar i samband med sådana
verksamheter;

b) skydd och bevarande av områdets naturliga tillgångar samt
förhindrande av skador på den marina miljöns flora och fauna.

Artikel 146

Skydd av människoliv

Med hänsyn till verksamheter i området skall nödvändiga åtgärder vidtas för
att säkerställa ett effektivt skydd av människoliv. I detta syfte skall
myndigheten anta lämpliga regler, föreskrifter och förfaranden för att
komplettera den existerande folkrätten, så som denna kommer till uttryck
i tillämpliga fördrag.

Artikel 147

Anpassning av verksamheter i området och i den marina miljön

1. Verksamheterna i området skall bedrivas med vederbörlig hänsyn till
andra verksamheter i den marina miljön.

2. För anläggningar som används för utövande av verksamhet i området
skall följande villkor gälla:

a) anläggningarna får uppföras, placeras och avlägsnas endast i
enlighet med denna del och med beaktande av myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden. Vederbörlig underrättelse skall ges om
uppförande, utplacering och avlägsnande av anläggningarna, och fasta
anordningar för att varna för deras befintlighet måste hållas i stånd;

121

(b) such installations may not be established where interference
may be caused to the use of recognized sea lanes essential to
intemational navigation or in areas of intense fishing activity;

(c) safety zones shall be established around such installations with
appropriate markings to ensure the safety of both navigation and
the installations. The configuration and location of such safety
zones shall not be such as to form a belt impeding the lawful
access ofshipping to particular maritime zones or navigation along
intemational sea lanes;

(d) such installations shall be used exclusively for peaceful
purposes;

(e) such installations do not possess the status of islands. They have
no territorial sea of their own, and their presence does not affect
the delimitation of the territorial sea, the exclusive economic zone
or the Continental shelf.

3. Other activities in the marine environment shall be conducted with
reasonable regard for activities in the Area.

Article 148

Participation of developing States in activities in the Area

The effective participation of developing States in activities in the Area shall
be promoted as specifically provided for in this Part, having due regard to
their special interests and needs, and in particular to the special need of the
land-locked and geographically disadvantaged among them to overcome
obstacles arising from their disadvantaged location, including remoteness
from the Area and difficulty of access to and from it.

Article 149

Archaeological and historical objects

All objects of an archaeological and historical nature found in the Area shall
be preserved or disposed of for the benefit of mankind as a whole,
particular regard being paid to the preferential rights of the State or country
of origin, or the State of cultural origin, or the State of historical and
archaeological origin.

SECTION 3. DEVELOPMENT OF RESOURCES OF THE AREA

Article 150

Pölicies relating to activities in the Area

Activities in the Area shall, as specifically provided for in this Part, be
carried out in such a manner as to foster healthy development of the world
economy and balanced growth of intemational trade, and to promote

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

122

b) anläggningarna får inte uppföras där de kan utgöra hinder för
trafiken i farleder, vilka har erkänts vara av väsentlig betydelse för
den internationella sjöfarten, eller i områden med livlig
fi skeri verksamhet;

c) säkerhetszoner skall upprättas runt anläggningarna och förses med
lämplig utmärkning för att säkerställa såväl sjöfartens som
anläggningarnas säkerhet. Säkerhetszonemas gränser och läge skall
inte vara av den art att de bildar ett bälte, som hindrar lagenligt
tillträde för sjöfarten till vissa sjöfertszoner eller sjöfart i
internationella farleder;

d) anläggningarna skall användas uteslutande för fredliga ändamål;

e) anläggningarna har inte samma rättsställning som öar. De har inte
något eget territorialhav, och deras befintlighet påverkar inte
gränserna för territorialhavet, den ekonomiska zonen eller
kontinental sockeln.

3. Andra verksamheter i den marina miljön skall utövas med vederbörlig
hänsyn till verksamheterna i området.

Artikel 148

Utvecklingsländernas deltagande i verksamhet i området

Utvecklingsländernas effektiva deltagande i verksamheter i området skall
främjas i enlighet med de särskilda bestämmelserna i denna del, med
vederbörlig hänsyn till deras speciella intressen och behov och särskilt till
de kustlösa och geografiskt missgynnade utvecklingsländernas speciella
behov att överbrygga hinder som uppkommer till följd av deras
ofördelaktiga läge, varmed även förstås avstånd från området och
svårigheter att komma till och från detta.

Artikel 149

Arkeologiska och historiska föremål

Alla föremål av arkeologisk och historisk natur, som påträffas inom
området, skall bevaras eller överlåtas till förmån för hela mänskligheten,
varvid särskild hänsyn skall tas till den företrädesrätt som tillkommer
ursprungsstaten, ursprungslandet eller den stat där föremålet har sitt
kulturella eller historiska och arkeologiska ursprung.

KAPITEL 3. UTVECKLING AV OMRÅDETS TILLGÅNGAR

Artikel 150

Principer för verksamheterna inom området

Verksamheterna inom området skall, i enlighet med de särskilda
bestämmelserna i denna del, genomföras på ett sådant sätt att en sund

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

123

intemational co-operation for the over-all development of all countries, Prop. 1995/96:140
especially developing States, and with a view to ensuring:                   Bilaga 5

(a) the development of the resources of the Area;

(b) orderly, safe and rational management of the resources of the
Area, including the efficient conduct of activities in the Area and,
in accordance with sound principles of conservation, the avoidance
of unnecessary waste;

(c) the expansion of opportunities for participation in such activities
consistent in particular with articles 144 and 148;

(d) participation in revenues by the Authority and the transfer of
technology to the Enterprise and developing States as provided for
in this Convention;

(e) increased availability of the minerals derived from the Area as
needed in conjunction with minerals derived from other sources, to
ensure supplies to consumers of such minerals;

(f) the promotion of just and stable prices remunerative to
producers and fäir to consumers for minerals derived both from the
Area and from other sources, and the promotion of long-term
equilibrium between supply and demand;

(g) the enhancement of opportunities for all States Parties,
irrespective of their social and economic systems or geographical
location, to participate in the development of the resources of the
Area and the prevention of monopolization of activities in the Area;

(h) the protection of developing countries from adverse effects on
their economies or on their export eamings resulting from a
reduction in the price of an affected mineral, or in the volume of
exports of that mineral, to the extent that such reduction is caused
by activities in the Area, as provided in article 151;

(i) the development of the common heritage for the benefit of
mankind as a whole; and

(j) conditions of access to markets for the imports of minerals
produced from the resources of the Area and for imports of
commodities produced from such minerals shall not be more
fovourable than the most favourable applied to imports from other
sources.

124

utveckling av världsekonomin och en balanserad tillväxt av världshandeln Prop. 1995/96:140
tillgodoses och att internationellt samarbete för en generell utveckling av Bilaga 5
alla länder, särskilt utvecklingsländerna, främjas, samt i syfte att säkerställa

a) utveckling av områdets tillgångar;

b) metodisk, säker och rationell förvaltning av områdets tillgångar,
vari inbegrips effektivt utövande av verksamheter inom området och,
i enlighet med sunda principer för bibehållande av tillgångarna,
undvikande av slöseri;

c) ökade möjligheter för deltagande i verksamheter som är förenliga
med framför allt artiklarna 144 och 148;

d) Myndighetens delaktighet i avkastningen och teknologiöverföringen
till företaget och utvecklingsländerna i enlighet med bestämmelserna
i denna konvention;

e) ökad tillgång på mineral som utvinns inom området, och som i
kombination med mineral från andra fyndigheter är nödvändiga för att
säkerställa leveranser till konsumenter av dessa mineral;

f) främjande av skäliga och stabila priser, som är lönsamma för
producenterna och rimliga för konsumenterna, på mineral som utvinns
såväl inom området som från andra fyndigheter samt på lång sikt
främjande av jämvikt mellan tillgång och efterfrågan;

g) förbättrade möjligheter för alla konventionsstater, utan hänsyn till
deras sociala och ekonomiska system eller geografiska läge, att delta
i utvecklingen av områdets tillgångar samt förhindra monopolisering
av verksamheterna inom området;

(h) skydd för utvecklingsländerna mot skadlig inverkan på deras
ekonomi eller exportintäkter till följd av en sänkning av priset på
berörda mineral eller en minskning av exportvolymen för detta
mineral, i den utsträckning en sådan prissänkning eller
volymminskning utgör en följd av verksamheter inom området i
enlighet med artikel 151;

i) utveckling av det gemensamma arvet till hela mänsklighetens bästa;
samt

j) att villkoren för tillträde till marknaderna för importerade mineral,
som utvinns ur fyndighetema inom området, och för importerade
varor, som framställts av sådana mineral, inte är fördelaktigare än de
fördelaktigaste villkor som gäller för importen från andra källor.

125

Article 151

Production policies

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1.       (a) Without prejudice to the objectives set forth in article 150 and
for the purpose of implementing subparagraph (h) of that article,
the Authority, acting through existing forums or such new
arrangements or agreements as may be appropriate, in which all
interested parties, including both producers and consumers,
participate, shall take measures necessary to promote the growth,
efficiency and stability of markets for those commodities produced
from the minerals derived from the Area, at prices remunerative to
producers and fair to consumers. All States Parties shall co-operate
to this end.

(b) The Authority shall have the right to participate in any
commodity conference dealing with those commodities and in
which all interested parties including both producers and consumers
participate. The Authority shall have the right to become a party to
any arrangement or agreement resulting from such conferences.
Participation of the Authority in any organs established under those
arrangements or agreements shall be in respect of production in the
Area and in accordance with the relevant rules of those organs.

(c) The Authority shall carry out its obligations under the
arrangements or agreements referred to in this paragraph in a
manner which assures a uniform and non-discriminatory
implementation in respect of all production in the Area of the
minerals concemed. In doing so, the Authority shall act in a
manner consistent with the terms of existing contracts and approved
plans of work of the Enterprise.

2.      (a) During the interim period specified in paragraph 3, commercial
production shall not be undertaken pursuant to an approved plan of
work until the operator has applied for and has been issued a
production authorization by the Authority. Such production
authorizations may not be applied for or issued more than five
years prior to the planned commencement of commercial
production under the plan of work unless, having regard to the
nature and timing of project development, the rules, regulations
and procedures of the Authority prescribe another period.

(b) In the application for the production authorization, the operator
shall specify the annual quantity of nickel expected to be recovered
under the approved plan of work. The application shall include a
schedule of expenditures to be made by the operator after he has
received the authorization which are reasonably calculated to allow
him to begin commercial production on the date planned.

126

Artikel 151

Principer för produktionen

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1.   a) Med beaktande av de ändamål som fastställts i artikel 150 och i
syfte att tillämpa bestämmelserna under h i nämnda artikel, skall
myndigheten, genom existerande organ eller, om så blir nödvändigt,
genom nya arrangemang eller avtal i vilka alla berörda parter,
inbegripet såväl producenter som konsumenter, deltar, vidta
nödvändiga åtgärder för att främja tillväxten, effektiviteten och
stabiliteten på marknaderna för de råvaror som framställs av mineral
utvunna inom området till priser som är lönsamma för producenterna
och rimliga för konsumenterna. Alla konventionsstater skall samarbeta
i detta syfte.

b) Myndigheten skall ha rätt att delta i alla konferenser om sådana
råvaror i vilka alla berörda parter, såväl producenter som
konsumenter, deltar, myndigheten skall ha rätt att bli part i vaije
arrangemang eller avtal som blir resultatet av sådana konferenser.
Myndigheten skall delta i organ som upprättats i enlighet med dessa
arrangemang eller avtal enligt dess organs tillämpliga regler, när
produktionen inom området tas upp till behandling.

c) Myndigheten skall fullgöra sina skyldigheter enligt de i denna punkt
avsedda arrangemangen eller avtalen, så att ett enhetligt och icke-
diskriminerande genomförande säkerställs vad avser all produktion av
ifrågavarande mineral inom området. Myndigheten skall därvid handla
på ett sätt som överensstämmer med villkoren i gällande kontrakt och
i godkända arbetsplaner för företaget.

2.   a) Under den övergångsperiod som anges i punkt 3 skall kommersiell
produktion inte påbörjas enligt en godkänd arbetsplan förrän
företagaren har ansökt om och tilldelats ett produktionstillstånd av
myndigheten. Sådana produktionstillstånd får inte bli föremål för
ansökan eller utfärdas tidigare än fem år före det planerade
påbörjandet av den kommersiella produktionen enligt arbetsplanen, om
inte myndigheten i sina regler, författningar och förfaranden, med
hänsyn till arten av projektutvecklingen och valet av tidpunkt för
denna, föreskriver en annan period.

b) I ansökningen om produktionstillstånd skall företagaren ange den
årliga mängd nickel som kan förväntas komma att utvinnas enligt den
godkända arbetsplanen. Ansökningen skall innefatta en lista över
utbetalningar, som skall verkställas av företagaren sedan han mottagit
tillståndet och som skall vara beräknade för att ge honom rimlig
möjlighet att påbölja en kommersiell produktion den planerade dagen.

127

(c) For the purposes of subparagraphs (a) and (b), the Authority Prop. 1995/96:140
shall establish appropriate performance requirements in accordance Bilaga 5

with Annex III, article 17.

(d) The Authority shall issue a production authorization for the
level of production applied for unless the sum of that level and the
levels already authorized exceeds the nickel production ceiling, as
calculated pursuant to paragraph 4 in the year of issuance of the
authorization, during any year of planned production folling within
the interim period.

(e) When issued, the production authorization and approved
application shall become a part of the approved plan of work.

(f) If the operator’s application for a production authorization is
denied pursuant to subparagraph (d), the operator may apply again
to the Authority at any time.

3. The interim period shall begin five years prior to 1 January of the year
in which the earliest commercial production is planned to commence under
an approved plan of work. If the earliest commercial production is delayed
beyond the year originally planned, the beginning of the interim period and
the production ceiling originally calculated shall be adjusted accordingly.
The interim period shall last 25 years or until the end of the Review
Conference referred to in article 155 or until the day when such new
arrangements or agreements as are referred to in paragraph 1 enter into
force, whichever is earliest. The Authority shall resume the power provided
in this article for the remainder of the interim period if the said
arrangements or agreements should lapse or become ineffective for any
reason whatsoever.

4.       (a) The production ceiling for any year of the interim period shall

be the sum of:

(i) the difference between the trend line values for nickel
consumption, as calculated pursuant to subparagraph (b),
for the year immediately prior to the year of the earliest
commercial production and the year immediately prior to
the commencement of the interim period; and

(ii) sixty per cent of the difference between the trend line
values for nickel consumption, as calculated pursuant to
subparagraph (b), for the year for which the production
authorization is being applied for and the year immediately
prior to the year of the earliest commercial production.

(b) For the purposes of subparagraph (a):

128

c) Med hänsyn tagen till a och b ovan skall myndigheten uppställa Prop. 1995/96:140

lämpliga krav på prestationer enligt bilaga III artikel 17.                Bilaga 5

d)  Myndigheten skall utfärda ett produktionstillstånd för den
produktionsvolym som ansökningen avser, om inte summan av denna
kvantitet och redan beviljade kvantiteter för något år med planerad
produktion under övergångsperioden överstiger högsta gränsen för
nickelproduktionen, beräknad enligt punkt 4, det år då tillståndet
utfärdades.

e) Produktionstillståndet och den godkända ansökningen skall utgöra
en del av den godkända arbetsplanen.

f) Om företagarens ansökan om produktionstillstånd avslås enligt
bestämmelserna i d, får företagaren när som helst inge en ny ansökan
till myndigheten.

3. Övergångsperioden skall räknas från fem år före den 1 januari det år
under vilket den tidigaste kommersiella produktionen planeras ta sin böijan
enligt en godkänd arbetsplan. Om den tidigaste kommersiella produktionen
försenas utöver det år för vilket den ursprungligen planerats, skall
övergångsperiodens början och det ursprungligen planerade produktionstaket
anpassas till denna. Övergångsperioden skall omfatta 25 år eller sträcka sig
fram till avslutningen av den i artikel 155 angivna granskningskonferensen
eller fram till den dag då de i punkt 1 avsedda nya arrangemangen eller
avtalen träder i kraft, beroende på vilkendera händelse som inträffar först.
Myndigheten skall utöva de i denna artikel fastställda befogenheterna under
återstoden av övergångsperioden, om de nämnda arrangemangen eller
avtalen av någon anledning skulle utlöpa eller bli ogiltiga.

4.   a) Produktionstaket skall för vaije år under övergångsperioden utgöra
summan av

i) skillnaden mellan trendlinjevärdena för nickelförbrukningen,
beräknade enligt bestämmelserna under b, för det år som
omedelbart föregår året för den tidigaste kommersiella
produktionen och för det år som omedelbart föregår
övergångsperiodens böijan; och

ii)  60 procent av skillnaden mellan trendlinjevärdena för
nickelförbrukningen, beräknade enligt vad som anges i b för det
år som produktionstillståndet avser och för det år som
omedelbart föregår året för den tidigaste kommersiella
produktionen.

b) Med hänsyn till vad som anges under a

129

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

(i) trend line values used for computing the nickel Prop. 1995/96:140
production ceiling shall be those annual nickel Bilaga 5
consumption values on a trend line computed during the

year in which a production authorization is issued. The
trend line shall be derived from a linear regression of the
logarithms of actual nickel consumption for the most
recent 15-year period for which such data are available,
time being the independent variable. This trend line shall
be referred to as the original trend line;

(ii) if the annual rate of increase of the original trend line
is less than 3 per cent, then the trend line used to
determine the quantities referred to in subparagraph (a)
shall instead be one passing through the original trend line
at the value for the first year of the relevant 15-year
period, and increasing at 3 per cent annually; provided
however that the production ceiling established for any
year of the interim period may not in any case exceed the
difference between the original trend line value for that
year and the original trend line value for the year
immediately prior to the commencement of the interim
period.

5. The Authority shall reserve to the Enterprise for its initial production a
quantity of 38,000 metric tonnes of nickel from the available production
ceiling calculated pursuant to paragraph 4.

6.      (a) An operator may in any year produce less than or up to 8 per
cent more than the level of annual production of minerals from
polymetallic nodules specified in his production authorization,
provided that the over-all amount of production shall not exceed
that specified in the authorization. Any excess over 8 per cent and
up to 20 per cent in any year, or any excess in the first and
subsequent years following two consecutive years in which excesses
occur, shall be negotiated with the Authority, which may require
the operator to obtain a supplementary production authorization to
cover additional production.

(b) Applications for such supplementary production authorizations
shall be considered by the Authority only after all pending
applications by operators who have not yet received production
authorizations have been acted upon and due account has been
taken of other likely applicants. The Authority shall be guided by
the principle of not exceeding the total production allowed under
the production ceiling in any year of the interim period. It shall not
authorize the production under any plan of work of a quantity in
excess of 46,500 metric tonnes of nickel per year.

130

i)  skall trendlinjevärden, som används för beräkning av
produktionstaket för nickel, vara värdena av den årliga
nickelförbrukningen på en trendlinje som beräknats under det år
då ett produktionstillstånd utfärdas. Trendlinjen skall dras från
en lineär regression av logaritmerna för den faktiska
nickelförbrukningen under den senaste femtonårsperiod för
vilken sådana uppgifter är tillgängliga, och tiden skall då vara
den oberoende variabeln. Denna trendlinje skall betecknas som
den ursprungliga trendlinjen;

ii) om den årliga ökningstakten för den ursprungliga trendlinjen
är mindre än 3 procent, skall den trendlinje som används för att
bestämma de under a angivna mängderna i stället vara en linje
som skär den ursprungliga trendlinjen på den punkt där den
anger värdet för det första året av den tillämpliga
femtonårsperioden och som har en stigning på 3 procent om
året. Det produktionstak som fastställs för något år av
övergångsperioden får dock inte i något fall överstiga skillnaden
mellan det ursprungliga trendlinjevärdet för det året och det
ursprungliga trendlinjevärdet för det år som omedelbart föregår
övergångsperiodens början.

5. Myndigheten skall förbehålla företaget en begynnelseproduktion av 38000
ton nickel inom den disponibla högsta produktionsmängd som beräknats
enligt punkt 4.

6.    a) En företagare får varje år producera mindre än eller upp till 8
procent mer än den årliga produktionsnivå för mineral från
flermetalliska noduler som anges i hans produktionstillstånd, förutsatt
att den samlade produktionsmängden inte överstiger den som anges i
tillståndet. Varje överskridande med 8 till 20 procent under något år,
eller varje överskridande under det första och de därpå följande åren
efter två på varandra följande år under vilka överskridanden har skett,
skall bli föremål för förhandlingar med myndigheten, som kan kräva
att företagaren utverkar ännu ett produktionstillstånd för att täcka
ytterligare produktion.

b) Ansökningar om sådana tillstånd för ytterligare produktion får
behandlas av myndigheten först när denna har behandlat alla
ansökningar från företagare som ännu inte fått produktionstillstånd och
vederbörlig hänsyn till andra tänkbara sökande har tagits.
Myndigheten skall följa principen att inte överskrida den sammanlagda
tillåtna produktionen enligt produktionstaket något år under
övergångsperioden. Den får inte tillåta produktion enligt någon
arbetsplan av en årlig mängd överstigande 46500 ton nickel.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

131

1. The levels of production of other metals such as copper, cobalt and  Prop. 1995/96:140

manganese extracted from the polymetallic nodules that are recovered  Bilaga 5

pursuant to a production authorization should not be higher than those which
would have been produced had the operator produced the maximum level
of nickel from those nodules pursuant to this article. The Authority shall
establish rules, regulations and procedures pursuant to Annex III, article 17,
to implement this paragraph.

8. Rights and obligations relating to unfeir economic practices under
relevant multilateral trade agreements shall apply to the exploration for and
exploitation of minerals from the Area. In the settlement of disputes arising
under this provision, States Parties which are Parties to such multilateral
trade agreements shall have recourse to the dispute settlement procedures
of such agreements.

9. The Authority shall have the power to limit the level of production of
minerals from the Area, other than minerals from polymetallic nodules,
under such conditions and applying such methods as may be appropriate by
adopting regulations in accordance with article 161, paragraph 8.

10. Upon the recommendation of the Council on the basis of advice from
the Economic Planning Commission, the Assembly shall establish a system
of compensation or take other measures of economic adjustment assistance
including co-operation with specialized agencies and other intemational
organizations to assist developing countries which suffer serious adverse
effects on their export eamings or economies resulting from a reduction in
the price of an affected mineral or in the volume of exports of that mineral,
to the extent that such reduction is caused by activities in the Area. The
Authority on request shall initiate studies on the problems of those States
which are likely to be most seriously affected with a view to minimizing
their difficulties and assisting them in their economic adjustment.

Article 152

Exercise of powers and fiinctions by the Authority

1. The Authority shall avoid discrimination in the exercise of its powers and
functions, including the granting of opportunities for activities in the Area.

2. Nevertheless, special consideration for developing States, including
particular consideration for the land-locked and geographically
disadvantaged among them, specifically provided for in this Part shall be
permitted.

Article 153

System of exploration and exploitation

1. Activities in the Area shall be organized, carried out and controlled by
the Authority on behalf of mankind as a whole in accordance with this

132

7. Produktionsvolymerna av andra metaller såsom koppar, kobolt och
mangan, vilka härrör från flermetalliska noduler som utvinns enligt ett
produktionstillstånd, skall inte vara större än de som skulle ha producerats
om företagaren hade producerat den maximala mängden nickel från dessa
noduler i enlighet med denna artikel. Myndigheten skall i syfte att
genomföra bestämmelserna i detta stycke utarbeta regler, föreskrifter och
förfaranden i enlighet med bilaga III artikel 17.

8. Rättigheter och skyldigheter i tillämpliga multilaterala handelsavtal
rörande otillbörliga ekonomiska sedvänjor skall tillämpas i samband med
undersökning och bearbetning av mineral från området. Vid biläggande av
tvister, som uppstår i samband med denna bestämmelse, skall den
konventionsstat som tillträtt sådana multilaterala handelsavtal tillämpa de i
dessa avtal fastställda förfarandena för biläggande av tvister.

9. Myndigheten skall ha befogenhet att begränsa produktionen av andra
mineral från området än mineral från flermetalliska noduler på sådana
villkor och med tillämpning av sådana metoder som kan vara lämpliga
genom att anta föreskrifter enligt artikel 161.8.

10. Efter rekommendation av rådet på grundval av ett utlåtande från
kommissionen för ekonomisk planering skall församlingen upprätta ett
kompensationssystem eller vidta andra åtgärder för ekonomiskt
anpassningsbistånd, inklusive samarbete med fackorgan och andra
internationella organisationer i syfte att bistå utvecklingsländer, som får
vidkännas allvarliga ogynnsamma verkningar för sina exportintäkter eller sin
ekonomi till följd av en sänkning av priset på ett berört mineral eller en
minskning av exportvolymen för detta mineral, i den utsträckning som
sänkningen eller minskningen förorsakats av verksamhet inom området.
Myndigheten skall på begäran inleda en undersökning av problemen för
stater som kan antas bli hårdast drabbade i syfte att minska deras svårigheter
och bistå dem i deras ekonomiska anpassning.

Artikel 152

Myndighetens utövande av befogenheter och uppgifter

1.  Myndigheten skall undvika diskriminering vid utövandet av sina
befogenheter och uppgifter, särskilt när den bereder möjligheter för
verksamhet inom området.

2. Trots detta får särskild hänsyn tas till utvecklingsländerna, i synnerhet
sådana utvecklingsländer som är kustlösa eller geografiskt missgynnade, för
vilka speciella bestämmelser finns i denna del.

Artikel 153

Undersöknings- och bearbetningssystem

1. Verksamheten inom området skall oiganiseras, bedrivas och kontrolleras
av myndigheten på hela mänsklighetens vägnar i enlighet med denna artikel,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

133

article as well as other relevant provisions of this Part and the relevant Prop. 1995/96:140

Annexes, and the rules, regulations and procedures of the Authority.         Bilaga 5

2. Activities in the Area shall be carried out as prescribed in paragraph 3:

(a) by the Enterprise, and

(b) in association with the Authority by States Parties, or State
enterprises or natural or juridical persons which possess the
nationality of States Parties or are effectively controlled by themor
their nationals, when sponsored by such States, or any group of the
foregoing which meets the requirements provided in this Part and
in Annex III.

3. Activities in the Area shall be carried out in accordance with a formål
written plan of work drawn up in accordance with Annex III and approved
by the Council after review by the Legal and Technical Commission. In the
case of activities in the Area carried out as authorized by the Authority by
the entities specified in paragraph 2(b), the plan of work shall, in
accordance with Annex III, article 3, be in the form of a contract. Such
contracts may provide for joint arrangements in accordance with Annex III,
article 11.

4. The Authority shall exercise such control over activities in the Area as
is necessary for the purpose of securing compliance with the relevant
provisions of this Part and the Annexes relating thereto, and the rules,
regulations and procedures of the Authority, and the plans of work approved
in accordance with paragraph 3. States Parties shall assist the Authority by
taking all measures necessary to ensure such compliance in accordance with
article 139.

5. The Authority shall have the right to take at any time any measures
provided for under this Part to ensure compliance with its provisions and
the exercise of the functions of control and regulation assigned to it
thereunder or under any contract. The Authority shall have the right to
inspect all installations in the Area used in connection with activities in the
Area.

6. A contract under paragraph 3 shall provide for security of tenure.
Accordingly, the contract shall not be revised, suspended or terminated
except in accordance with Annex III, articles 18 and 19.

Article 154

Periodic review

Every five years from the entry into force of this Convention, the Assembly
shall undertake a general and systematic review of the manner in which the
intemational régime of the Area established in this Convention has operated
in practice. In the light of this review the Assembly may take, or

134

andra tillämpliga bestämmelser i denna del och i de tillämpliga bilagorna
samt med myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

2. Verksamheten inom området skall bedrivas enligt förskrifterna i punkt 3

a) av företaget, och

b) tillsammans med myndigheten, av de konventionsstater eller de
statliga företag eller de fysiska eller juridiska personer som har
konventionsstatemas nationalitet eller som faktiskt kontrolleras av
dessa eller av deras medborgare, när de garanteras av sådana stater
eller av varje annan, här uppräknad sammanslutning, som uppfyller
kraven i denna del och i bilaga III.

3.  Verksamheten i området skall bedrivas enligt en formell skriftlig
arbetsplan, som utarbetats i enlighet med bilaga III och godkänts av rådet
efter granskning av den juridiska och tekniska kommissionen. Då det rör sig
om verksamhet inom området, som bedrivs med myndighetens tillåtelse av
de i punkt 2 b angivna enheterna, skall arbetsplanen i enlighet med bilaga
III artikel 3 ha formen av ett kontrakt. Sådana kontrakt kan innehålla
bestämmelser om gemensamma arrangemang i enlighet med bilaga III
artikel 11.

4. Myndigheten skall utöva sådan kontroll över verksamheten inom området
som är nödvändig i syfte att säkerställa att tillämpliga bestämmelser i denna
del och i hithörande bilagor samt myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden samt arbetsplaner godkända enligt punkt 3 uppfylls.
Konventionsstatema skall bistå myndigheten genom att vidta alla nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna i artikel 139 uppfylls.

5. Myndigheten skall ha rätt att när som helst vidta åtgärder som föreskrivs
i denna del i syfte att säkerställa att bestämmelserna i denna uppfylls och att
de kontroll- och regleringsuppgifter som den tilldelas häri eller i något
kontrakt utövas. Myndigheten skall ha rätt att inspektera alla anläggningar
inom området som används i samband med verksamheter inom området.

6. Ett kontrakt enligt punkt 3 skall innehålla garantier. Det kan följaktligen
inte ändras eller upphävas, varken tillfälligt eller slutgiltigt, utom i enlighet
med bestämmelserna i bilaga III artiklarna 18 och 19.

Artikel 154

Periodisk översyn

Vart femte år, räknat från den dag då denna konvention träder i kraft, skall
församlingen företa en allmän och systematisk översyn av det sätt på vilket
det internationella rättssystemet för det i konventionen fastställda området
har fungerat i praktiken. I ljuset av denna översyn får församlingen vidta,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

135

recommend that other organs take, measures in accordance with the Prop. 1995/96:140
provisions and procedures of this Part and the Annexes relating thereto  Bilaga 5

which will lead to the improvement of the operation of the régime.

Article 155

The Review Conference

1. Fifteen years from 1 January of the year in which the earliest commercial
production commences under an approved plan of work, the Assembly shall
convene a conference for the review of those provisions of this Part and the
relevant Annexes which govem the system of exploration and exploitation
of the resources of the Area. The Review Conference shall consider in
detail, in the light of the experience acquired during that period:

(a) whether the provisions of this Part which govem the system of
exploration and exploitation of the resources of the Area have
achieved their aims in all respects, including whether they have
benefited mankind as a whole;

(b) whether, during the 15-year period, reserved areas have been
exploited in an effective and balanced manner in comparison with
non-reserved areas;

(c) whether the development and use of the Area and its resources
have been undertaken in such a manner as to foster healthy
development of the world economy and balanced growth of
intemational trade;

(d) whether monopolization of activities in the Area has been
prevented;

(e) whether the policies set forth in articles 150 and 151 have been
fulfilled; and

(f) whether the system has resulted in the equitable sharing of
benefits derived from activities in the Area, taking into particular
consideration the interests and needs of the developing States.

2. The Review Conference shall ensure the maintenance of the principle of
the common heritage of mankind, the intemational régime designed to
ensure equitable exploitation of the resources of the Area for the benefit of
all countries, especially the developing States, and an Authority to oiganize,
conduct and control activities in the Area. It shall also ensure the
maintenance of the principles laid down in this Part with regard to the
exclusion of claims or exercise of sovereignty over any part of the Area, the
rights of States and their general conduct in relation to the Area, and their
participation in activities in the Area in conformity with this Convention,
the prevention of monopolization of activities in the Area, the use of the
Area exclusively for peaceful purposes, economic aspects of activities in the

136

eller rekommendera andra organ att vidta, sådana åtgärder enligt Prop. 1995/96:140
bestämmelserna och förfarandena i denna del och hithörande bilagor som Bilaga 5
leder till en förbättring av systemets funktion.

Artikel 155

Granskningskonferensen

1. Femton år efter den 1 januari det år då den tidigaste kommersiella
produktionen påbörjas enligt en godkänd arbetsplan skall församlingen
sammankalla en konferens för granskning av de bestämmelser i denna del
och i de tillämpliga bilagor som reglerar systemet för undersökning och
bearbetning av områdets tillgångar. Granskningskonferensen skall mot
bakgrund av gjorda erfarenheter under denna period i detalj överväga

a) om bestämmelserna i denna del rörande undersökning och
bearbetning av områdets tillgångar har uppfyllt syftena i vaije
hänseende, och om de har varit hela mänskligheten till gagn;

b) om reserverade områden under femtonårsperioden har utnyttjats på
ett effektivt och väl avvägt sätt i jämförelse med områden som inte
reserverats;

c) om området och dess tillgångar har utvecklats och använts på ett
sådant sätt att en sund utveckling av världsekonomin och en
balanserad tillväxt av den internationella handeln har främjats;

d) om en monopolisering av olika former av verksamhet inom
området har förhindrats;

e) om de i artiklarna 150 och 151 angivna principerna har fullföljts;
och

f) om systemet har resulterat i en rättvis uppdelning av fördelarna med
verksamheten inom området, med hänsyn särskilt till
utvecklingsländernas intressen och behov.

2. Granskningskonferensen skall säkerställa bevarandet av principen om
mänsklighetens gemensamma arvedel, det internationella rättssystemet, som
utformats för att garantera en rättvis bearbetning av områdets tillgångar till
gagn för alla länder och särskilt utvecklingsländerna, samt en myndighet
som skall organisera, leda och kontrollera verksamheten i området. Den
skall även säkerställa bevarandet av principerna i denna del vad avser ett
uteslutande av vaije krav eller varje utövande av suveränitet över någon del
av området, staternas rättigheter och deras allmänna uppförande i
förhållande till området samt deras deltagande i verksamheterna inom
området enligt denna konvention, förhindrande av monopolisering av
verksamheten inom området, ett utnyttjande av området för uteslutande
fredliga syften, ekonomiska aspekter på verksamheten inom området,
marinvetenskaplig forskning, överföring av teknologi, skydd av den marina

137

Area, marine scientific research, transfer of technology, protection of the Prop. 1995/96:140
marine environment, protection of human life, rights of coastal States, the Bilaga 5
legal status of the waters supeijacent to the Area and that of the air space
above those waters and accommodation between activities in the Area and

other activities in the marine environment.

3. The decision-making procedure applicable at the Review Conference shall
be the same as that applicable at the Third United Nations Conference on
the Law of the Sea. The Conference shall make every effort to reach
agreement on any amendments by way of consensus and there should be no
voting on such matters until all efforts at achieving consensus have been
exhausted.

4. If, five years after its commencement, the Review Conference has not
reached agreement on the system of exploration and exploitation of the
resources of the Area, it may decide during the ensuing 12 months, by a
three-fourths majority of the States Parties, to adopt and submit to the States
Parties for ratification or accession such amendments changing or modifying
the system as it determines necessary and appropriate. Such amendments
shall enter into force for all States Parties 12 months after the deposit of
instruments of ratification or accession by three fourths of the States Parties.

5. Amendments adopted by the Review Conference pursuant to this article
shall not affect rights acquired under existing contracts.

SECTION 4. THE AUTHORITY

SUBSECTION A. GENERAL PROVISIONS

Article 156

Establishment of the Authority

1. There is hereby established the Intemational Sea-Bed Authority, which
shall function in accordance with this Part.

2. All States Parties are ipso facto members of the Authority.

3. Observers at the Third United Nations Conference on the Law of the Sea
who have signed the Final Act and who are not referred to in article 305,
paragraph l(c), (d), (e) or (f), shall have the right to participate in the
Authority as observers, in accordance with its rules, regulations and
procedures.

4. The seat of the Authority shall be in Jamaica.

5. The Authority may establish such regional centres or offices as it deems
necessary for the exercise of its functions.

138

miljön, skydd av människoliv, kuststaternas rättigheter, rättsordning för Prop. 1995/96:140
överliggande vatten inom området och för luftrummet ovanför dessa vatten Bilaga 5
samt samordning mellan verksamheterna inom området och andra former av
verksamhet i den marina miljön.

3. Beslutsförfarandet vid granskningskonferensen skall vara detsamma som
det som tillämpades vid Förenta nationernas tredje havsrättskonferens.
Konferensen skall i största möjliga utsträckning bemöda sig om att uppnå
enighet beträffande vaije ändring genom enhällighet, och ingen omröstning
skall ske i dessa frågor förrän samtliga möjligheter att uppnå enhällighet har
prövats.

4. Om granskningskonferensen fem år efter den dag den böijat inte har
enats om systemet för undersökning och bearbetning av områdets tillgångar,
kan den under de påföljande tolv månaderna med tre fjärdedels majoritet av
konventionsstatema besluta att anta och till konventionsstatema för
ratificering eller anslutning hänskjuta sådana ändringar som den anser
nödvändiga och lämpliga för ändring eller modifiering av systemet. Dessa
ändringar träder i förhållande till alla konventionsstater i kraft tolv månader
efter det att tre fjärdedelar av konventionsstatema har deponerat sina
ratifikations- eller anslutningsinstrument.

5. Ändringar som antagits av granskningskonferensen i enlighet med denna
artikel berör inte de rättigheter som förvärvats enligt gällande kontrakt.

KAPITEL 4. MYNDIGHETEN

AVSNITT A. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 156

Upprättande av myndigheten

1. Härmed upprättas den internationella havsbottenmyndigheten, som skall
fullgöra sina uppgifter i enlighet med denna del.

2. Alla konventionsstater är automatiskt medlemmar av myndigheten.

3. De observatörer vid Förenta nationernas tredje havsrättskonferens som
har undertecknat slutakten och inte omnämns i artikel 305.1 c-f skall ha rätt
att delta i myndighetens arbete som observatörer i enlighet med dess regler,
föreskrifter och förfaranden.

4. Myndighetens säte skall vara i Jamaica.

5. Myndigheten kan upprätta sådana regionala centra eller kontor som den
finner nödvändiga för utövandet av sina uppdrag.

139

Article 157

Nature and fundamental principles of the Authority

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. The Authority is the organization through which States Parties shall, in
accordance with this Part, organize and control activities in the Area,
particularly with a view to administering the resources of the Area.

2. The powers and functions of the Authority shall be those expressly
conferred upon it by this Convention. The Authority shall have such
incidental powers, consistent with this Convention, as are implicit in and
necessary for the exercise of those powers and functions with respect to
activities in the Area.

3. The Authority is based on the principle of the sovereign equality of all
its members.

4. All members of the Authority shall fulfil in good faith the obligations
assumed by them in accordance with this Part in order to ensure to all of
them the rights and benefits resulting from membership.

Article 158

Organs of the Authority

1. There are hereby established, as the principal organs of the Authority,

an Assembly, a Council and a Secretariat.

2. There is hereby established the Enterprise, the organ through which the
Authority shall carry out the functions referred to in article 170, paragraph

1.

3. Such subsidiary organs as may be found necessary may be established in
accordance with this Part.

4. Each principal organ of the Authority and the Enterprise shall be
responsible for exercising those powers and functions which are conferred
upon it. In exercising such powers and functions each oigan shall avoid
taking any action which may derogate from or impede the exercise of
specific powers and functions conferred upon another organ.

SUBSECTION B. THE ASSEMBLY

Article 159

Composition, procedure and voting

1. The Assembly shall consist of all the members of the Authority. Each
member shall have one representative in the Assembly, who may be
accompanied by altemates and advisers.

140

Artikel 157

Myndighetens inriktning och grundläggande principer för dess verksamhet

1. Myndigheten är den oiganisation genom vilken konventionsstatema i
enlighet med denna del skall organisera och kontrollera verksamheterna
inom området, särskilt i syfte att förvalta områdets tillgångar.

2. Myndighetens befogenheter och funktioner är de som den uttryckligen
tilldelas i denna konvention. Myndigheten skall i övrigt ha sådana med
denna konvention förenliga uppgifter som följer av och är nödvändiga för
utövandet av dessa befogenheter och uppgifter, såvitt gäller verksamheter
inom området.

3. Myndigheten har som grundval principen om alla medlemmars suveräna
likställdhet.

4. Alla medlemmar av myndigheten skall lojalt uppfylla de förpliktelser de
åtagit sig enligt denna del i syfte att tillförsäkra dem de rättigheter och
förmåner som följer av medlemskapet.

Artikel 158

Myndighetens organ

1. Härmed upprättas som myndighetens huvudorgan en församling, ett råd
och ett sekretariat.

2. Härmed upprättas företaget, det organ genom vilket myndigheten skall
fullgöra de i artikel 170.1 angivna uppgifterna.

3. Sådana underorgan som kan anses nödvändiga får upprättas i enlighet
med denna del.

4. Såväl vart och ett av myndighetens huvudorgan som företaget skall vara
ansvariga för utövandet av de befogenheter och funktioner som tilldelats
dem. Vid utövandet av dessa befogenheter och funktioner skall varje organ
undvika att vidta någon åtgärd som kan avvika från eller hindra utövandet
av de särskilda befogenheter och funktioner som tilldelats något annat
organ.

Avsnitt B. FÖRSAMLINGEN

Artikel 159

Sammansättning, förfarande och omröstning

1. Församlingen består av myndighetens samtliga medlemmar. Varje
medlem i församlingen har en representant, som kan åtföljas av suppleanter
och rådgivare.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

141

2. The Assembly shall meet in regular annual sessions and in such special Prop. 1995/96:140
sessions as may be decided by the Assembly, or convened by the Bilaga 5
Secretary-General at the request of the Council or of a majority of the

members of the Authority.

3. Sessions shall take place at the seat of the Authority unless otherwise
decided by the Assembly.

4. The Assembly shall adopt its rules of procedure. At the beginning of
each regular session, it shall elect its President and such other officers as
may be required. They shall hold office until a new President and other
officers are elected at the next regular session.

5. A majority of the members of the Assembly shall constitute a quorum.

6. Each member of the Assembly shall have one vote.

7. Decisions on questions of procedure, including decisions to convene
special sessions of the Assembly, shall be taken by a majority of the
members present and voting.

8. Decisions on questions of substance shall be taken by a two-thirds
majority of the members present and voting, provided that such majority
includes a majority of the members participating in the session. When the
issue arises as to whether a question is one of substance or not, that
question shall be treated as one of substance unless otherwise decided by the
Assembly by the majority required for decisions on questions of substance.

9. When a question of substance comes up for voting for the first time, the
President may, and shall, if requested by at least one fifth of the members
of the Assembly, defer the issue of taking a vote on that question for a
period not exceeding five calendar days. This rule may be applied only once
to any question, and shall not be applied so as to defer the question beyond
the end of the session.

10. Upon a written request addressed to the President and sponsored by at
least one fourth of the members of the Authority for an advisory opinion on
the conformity with this Convention of a proposal before the Assembly on
any matter, the Assembly shall request the Sea-Bed Disputes Chamber of
the Intemational Tribunal for the Law of the Sea to give an advisory
opinion thereon and shall defer voting on that proposal pending receipt of
the advisory opinion by the Chamber. If the advisory opinion is not received
before the final week of the session in which it is requested, the Assembly
shall decide when it will meet to vote upon the deferred proposal.

142

2. Församlingen skall ha ordinarie årliga möten och sådana särskilda möten, Prop. 1995/96:140
som kan beslutas av församlingen eller, på begäran av rådet eller en Bilaga 5
majoritet av myndighetens medlemmar, sammankallas av
generalsekreteraren.

3. Mötena skall äga rum där myndigheten har sitt säte, om församlingen
inte beslutar annat.

4. Församlingen skall anta sin egen arbetsordning. Vid varje ordinarie
mötes böijan skall den utse sin ordförande och de övriga funktionärer som
kan behövas. Dessa skall inneha sitt uppdrag till dess att en ny ordförande
och andra funktionärer har valts vid påföljande ordinarie möte.

5. Församlingen är beslutsmässig, då en majoritet av dess medlemmar är
närvarande.

6. Vaije församlingsmedlem har en röst.

7. Beslut i procedurfrågor, vari inbegrips beslut om sammankallande av
särskilda möten med församlingen, skall lättas med enkel majoritet av
närvarande och röstande medlemmar.

8. Beslut i sakfrågor skall fattas med två tredjedels majoritet av närvarande
och röstande medlemmar, under förutsättning att denna majoritet innefattar
majoriteten av de medlemmar som deltar i mötet. När tvekan råder om
huruvida en fråga är en sakfråga eller inte, skall denna fråga behandlas som
en sakfråga, om inte annat beslutas av församlingen med den majoritet som
krävs för beslut i sakfrågor.

9. När omröstning i en sakfråga skall verkställas för första gången får
ordföranden, och skall så göra, om minst en femtedel av församlingens
medlemmar kräver det, skjuta upp omröstningen i denna fråga under högst
fem kalenderdagar. Denna regel får endast användas en gång för vaije fråga
och skall inte användas för att uppskjuta frågan till efter mötets avslutning.

10. Efter skriftlig begäran till ordföranden från minst en fjärdedel av
myndighetens medlemmar om ett rådgivande yttrande, huruvida förslag som
förelagts församlingen i vilket som helst ärende är förenligt med denna
konvention, skall församlingen anmoda den internationella
havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister att avge ett rådgivande
yttrande i frågan samt uppskjuta omröstningen om förslaget i avvaktan på
avdelningens rådgivande yttrande. Om det rådgivande yttrandet inte erhållits
före den sista veckan under det möte då anmodan har gjorts, skall
församlingen fatta beslut om när den skall samlas för att rösta om det
uppskjutna förslaget.

143

Article 160

Powers and functions

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. The Assembly, as the sole organ of the Authority consisting of all the
members, shall be considered the supreme organ of the Authority to which
the other principal organs shall be accountable as specifically provided for
in this Convention. The Assembly shall have the power to establish general
policies in conformity with the relevant provisions of this Convention on
any question or matter within the competence of the Authority.

2. In addition, the powers and functions of the Assembly shall be:

(a) to elect the members of the Council in accordance with article
161;

(b) to elect the Secretary-General from among the candidates
proposed by the Council;

(c) to elect, upon the recommendation of the Council, the members
of the Goveming Board of the Enterprise and the Director-General
of the Enterprise;

(d) to establish such subsidiary organs as it finds necessary for the
exercise of its functions in accordance with this Part. In the
composition of these subsidiary organs due account shall be taken
of the principle of equitable geographical distribution and of special
interests and the need for members qualified and competent in the
relevant technical questions dealt with by such organs;

(e) to assess the contributions of members to the administrative
budget of the Authority in accordance with an agreed scale of
assessment based upon the scale used for the regular budget of the
United Nations until the Authority shall have sufficient income
from other sources to meet its administrative expenses;

(f)      (i) to consider and approve, upon the recommendation of
the Council, the rules, regulations and procedures on the
equitable sharing of financial and other economic benefits
derived from activities in the Area and the payments and
contributions made pursuant to article 82, taking into
particular consideration the interests and needs of
developing States and peoples who have not attained full
independence or other self-goveming status. If the
Assembly does not approve the recommendations of the
Council, the Assembly shall retum them to the Council for
reconsideration in the light of the views expressed by the
Assembly;

144

Artikel 160

Befogenheter och uppgifter

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Församlingen, såsom enda organ vari ingår samtliga medlemmar, skall
betraktas som myndighetens högsta organ, inför vilket de övriga
huvudorganen är ansvariga enligt de särskilda bestämmelserna i denna
konvention. Församlingen har befogenhet att fastställa allmänna riktlinjer i
enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i denna konvention i alla frågor
eller ärenden inom myndighetens kompetensområde.

2. Dessutom skall församlingen ha följande befogenheter och uppgifter:

a) att välja medlemmar till rådet i enlighet med artikel 161;

b)  att välja generalsekreterare bland de av rådet föreslagna
kandidaterna;

c) att på rådets rekommendation välja medlemmarna i företagets
styrelse och företagets generaldirektör;

d) att upprätta sådana underorgan som den finner nödvändiga för
utövandet av sina uppgifter i enlighet med denna del. Vid
sammansättningen av dessa underorgan skall vederbörlig hänsyn tas
till principen om rättvis geografisk fördelning, om rättvis fördelning
med hänsyn till särskilda intressen, samt till behovet av medlemmar
med kvalifikationer och kompetens i de relevanta tekniska frågor som
dessa organ befattar sig med;

e) att fastställa medlemmarnas bidrag till myndighetens administrativa
budget i enlighet med en överenskommen bidragsskala som gundar sig
på den för Förenta nationernas ordinarie budget använda skalan, fram
till dess att myndigheten har tillräckliga intäkter från andra källor för
att täcka sina förvaltingsutgifter;

f)    i) att på rekommendation av rådet behandla och godkänna
regler, föreskrifter och förfaranden för en rättvis fördelning av
finansiella och andra ekonomiska fördelar av verksamhet inom
området samt av de betalningar som gjorts och de bidrag som
avses i artikel 82, varvid särskild hänsyn skall tas till intressen
och behov hos utvecklingsländerna och de folk som inte uppnått
full självständighet eller annan form av självstyre. Om
församlingen inte godkännner rådets rekommendationer, skall
den återsända dem till rådet för förnyad behandling i ljuset av
församlingens synpunkter;

145

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

(ii) to consider and approve the rules, regulations and
procedures of the Authority, and any amendments thereto,
provisionally adopted by the Council pursuant to article
162, paragraph 2 (o)(ii). These rules, regulations and
procedures shall reläte to prospecting, exploration and
exploitation in the Area, the financial management and
intemal administration of the Authority, and, upon the
recommendation of the Goveming Board of the Enterprise,
to the transfer of funds from the Enterprise to the
Authority;

(g) to decide upon the equitable sharing of financial and other
economic benefits derived from activities in the Area, consistent
with this Convention and the rules, regulations and procedures of
the Authority;

(h) to consider and approve the proposed annual budget of the
Authority submitted by the Council;

(i) to examine periodic reports from the Council and from the
Enterprise and special reports requested from the Council or any
other organ of the Authority;

(j) to initiate studies and make recommendations for the purpose of
promoting intemational co-operation conceming activities in the
Area and encouraging the progressive development of intemational
law relating thereto and its codification;

(k) to consider problems of a general nature in connection with
activities in the Area arising in particular for developing States, as
well as those problems for States in connection with activities in
the Area that are due to their geographical location, particularly for
land-locked and geographically disadvantaged States;

(l) to establish, upon the recommendation of the Council, on the
basis of advice from the Economic Planning Commission, a system
of compensation or other measures of economic adjustment
assistance as provided in article 151, paragraph 10;

(m) to suspend the exercise of rights and privileges of membership
pursuant to article 185;

(n) to discuss any question or matter within the competence of the
Authority and to decide as to which organ of the Authority shall
deal with any such question or matter not specifically entrusted to
a particular organ, consistent with the distribution of powers and
functions among the organs of the Authority.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

146

ii) att behandla och godkänna myndighetens regler, föreskrifter
och förfaranden samt de ändringar av dessa, som provisoriskt
antagits av rådet enligt artikel 162.2 o ii. Dessa regler,
föreskrifter och förfaranden skall avse undersökning,
undersökning och bearbetning inom området, myndighetens
ekonomiska förvaltning och interna administration samt, på
rekommendation av företagets styrelse, överföring av medel från
företaget till myndigheten;

g) att besluta om en rättvis fördelning av finansiella och andra
ekonomiska fördelar av verksamheter inom området i enlighet med
denna konvention samt myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden;

h) att behandla och godkänna det av rådet framlagda förslaget till
årsbudget för myndigheten;

i) att granska periodiska rapporter från rådet och från företaget samt
de särskilda rapporter som begärts från rådet eller något annat av
myndighetens organ;

j) att ta initiativ till studier och avge rekommendationer i syfte att
främja internationellt samarbete rörande verksamheter inom området
samt en fortlöpande utveckling av folkrätten inom detta område och
dennas kodifiering;

k) att behandla både problem av allmän karaktär som uppstår i
samband med verksamheterna inom området, särskilt för
utvecklingsländerna, och problem som uppstår för staterna i samband
med verksamhet inom området till följd av deras geografiska läge,
däribland särskilt för kustlösa och geografiskt missgynnade stater;

l) att på förslag av rådet och på grundval av ett utlåtande från
kommissionen för ekonomisk planering upprätta ett ersättningssystem
eller andra åtgärder för bistånd till ekonomisk anpassning enligt artikel
151.10;

m) att tillfälligt upphäva utövandet av rättigheter och privilegier i
samband med medlemskapet enligt artikel 185;

n) att diskutera alla frågor eller ärenden som faller inom myndighetens
kompetensområde och att i enlighet med fördelningen av befogenheter
och funktioner bland myndighetens oigan fatta beslut om vilket av
myndighetens organ som skall behandla en viss fråga eller ett visst
ärende, som inte uttryckligen anförtrotts ett visst organ.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

147

SUBSECTION C. THE COUNCIL

Article 161

Composition, procedure and voting

1. The Council shall consist of 36 members of the Authority elected by the
Assembly in the following order:

(a) four members from among those States Parties which, during
the last five years for which statistics are available, have either
consumed more than 2 per cent of total world consumption or have
had net imports of more than 2 per cent of total world imports of
the commodities produced from the categories of minerals to be
derived from the Area, and in any case one State from the Eastem
European (Socialist) region, as well as the largest consumer;

(b) four members from among the eight States Parties which have
the largest investments in preparation for and in the conduct of
activities in the Area, either directly or through their nationals,
including at least one State from the Eastem European (Socialist)
region;

(c) four members from among States Parties which on the basis of
production in areas under their jurisdiction are major net exporters
of the categories of minerals to be derived from the Area,
including at least two developing States whose exports of such
minerals have a substantial bearing upon their economies;

(d)  six members from among developing States Parties,
representing special interests. The special interests to be
represented shall include those of States with large populations,
States which are land-locked or geographically disadvantaged,
States which are major importers of the categories of minerals to
be derived from the Area, States which are potential producers of
such minerals, and least developed States;

(e) eighteen members elected according to the principle of ensuring
an equitable geographical distribution of seats in the Council as a
whole, provided that each geographical region shall have at least
one member elected under this subparagraph. For this purpose, the
geographical regions shall be Africa, Asia, Eastem European
(Socialist), Latin America and Western European and Others.

2. In electing the members of the Council in accordance with paragraph 1,
the Assembly shall ensure that:

(a) land-locked and geographically disadvantaged States are
represented to a degree which is reasonably proportionate to their
representation in the Assembly;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

148

AVSNITT C. RÅDET

Artikel 161

Sammansättning, förfarande och omröstning

1. Rådet skall bestå av 36 av myndighetens medlemmar, valda av
församlingen i följande ordning:

a) fyra medlemmar bland de konventionsstater som under de sista fem
år för vilka statistiskt material föreligger har antingen förbrukat mer
än 2 procent av den totala konsumtionen i världen eller haft en
nettoimport på mer än 2 procent av den totala importen i världen av
de varor som tillverkas av de kategorier av mineral som kan utvinnas
inom området, och under alla omständigheter en stat från det
östeuropeiska (socialistiska) området samt den största konsumenten;

b) fyra medlemmar bland de åtta konventionsstater som har gjort de
största investeringarna för att förbereda och bedriva verksamhet inom
området, antingen direkt eller genom sina medborgare, vari inbegrips
minst en stat från det östeuropeiska (socialistiska) området;

c) fyra medlemmar bland konventionsstater som på grundval av
produktion inom områden under deras jurisdiktion är betydande
nettoexportörer av de kategorier av mineral som kan utvinnas från
området, vari inbegrips minst två utvecklingsländer, vilkas export av
sådana mineral är av väsentlig betydelse för deras ekonomi;

d) sex medlemmar bland utvecklingsländer som tillträtt konventionen
och som representerar särskilda intressen. Följande staters särskilda
intressen skall vara representerade: folkrika stater, kustlösa stater eller
geografiskt missgynnade stater, stater som har en betydande import av
de slag av mineral som kan utvinnas inom området, stater som är
potentiella producenter av sådana mineral samt de minst utvecklade
sta tema;

e) arton medlemmar, som väljs enligt principen om säkerställande av
en rättvis geografisk fördelning av platser i rådet som helhet, under
förutsättning att varje geografiskt område skall ha minst en medlem
som väljs enligt detta stycke. I detta syfte skall de geografiska
områdena vara Afrika, Asien, Östeuropa (socialistiska), Latinamerika
samt Västeuropa och andra.

2. Vid val av rådsmedlemmama i enlighet med punkt 1 skall församlingen
säkerställa att

a) kustlösa och geografiskt missgynnade stater blir representerade i
den utsträckning som står i rimlig proportion till deras representation
i församlingen;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

149

(b) coastal States, especially developing States, which do not
qualify under paragraph l(a), (b), (c) or (d) are represented to a
degree which is reasonably proportionate to their representation in
the Assembly;

(c) each group of States Parties to be represented on the Council is
represented by those members, if any, which are nominated by that
group.

3. Elections shall take place at regular sessions of the Assembly. Each
member of the Council shall be elected for four years. At the first election,
however, the term of one half of the members of each group referred to in
paragraph 1 shall be two years.

4. Members of the Council shall be eligible for re-election, but due regard
should be paid to the desirability of rotation of membership.

5. The Council shall function at the seat of the Authority, and shall meet as
often as the business of the Authority may require, but not less than three
times a year.

6. A majority of the members of the Council shall constitute a quorum.

7. Each member of the Council shall have one vote.

8.      (a) Decisions on questions of procedure shall be taken by a
majority of the members present and voting.

(b) Decisions on questions of substance arising under the following
provisions shall be taken by a two-thirds majority of the members
present and voting, provided that such majority includes a majority
of the members of the Council: article 162, paragraph 2,
subparagraphs (f); (g); (h); (i); (n); (p); (v); article 191.

(c) Decisions on questions of substance arising under the following
provisions shall be taken by a three-fourths majority of the
members present and voting, provided that such majority includes
a majority of the members of the Council: article 162, paragraph
1; article 162, paragraph 2, subparagraphs (a); (b); (c); (d); (e);

(1); (q); (r); (s); (t); (u) in cases of non-compliance by a contractor
or a sponsor; (w) provided that orders issued thereunder may be
binding for not more than 30 days unless confirmed by a decision
taken in accordance with subparagraph (d); article 162, paragraph
2, subparagraphs (x); (y); (z); article 163, paragraph 2; article 174,
paragraph 3; Annex IV, article 11.

(d) Decisions on questions of substance arising under the following
provisions shall be taken by consensus: article 162, paragraph 2(m)
and (o); adoption of amendments to Part XI.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

150

b) kuststater, särskilt utvecklingsländer, som inte uppfyller villkoren Prop. 1995/96:140
under punkt 1 a - d blir representerade i den utsträckning som står i Bilaga 5

rimlig proportion till deras representation i församlingen;

c) vaije grupp av konventionsstater, som skall representeras i rådet,
blir representerad av de eventuella medlemmar som nominerats av
vederbörande grupp.

3. Val skall äga rum vid församlingens ordinarie möten. Vaije rådsmedlem
skall väljas för en tid av fyra år. Vid det första valet skall mandatet dock
för hälften av medlemmarna av vaije grupp som anges i punkt 1 omfatta två
år.

4. Rådets medlemmar kan omväljas, men vederbörlig hänsyn skall tas till
önskvärdheten av rotation bland medlemmarna.

5. Rådet skall utöva sina uppgifter där myndigheten har sitt säte och skall,
så ofta som myndighetens verksamhet kräver detta, samlas till möten, dock
minst tre gånger om året.

6. Rådet är beslutsmässigt då en majoritet av dess medlemmar är
närvarande.

7. Vaije rådsmedlem skall ha en röst.

8.    a) Beslut i procedurfrågor skall fattas av en majoritet av de närvarande
och röstande medlemmarna.

b) Beslut i sakfrågor enligt följande bestämmelser skall fattas med två
tredjedels majoritet av de närvarande och röstande medlemmarna,
under förutsättning att denna majoritet innefattar majoriteten av
rådsmedlemmama: artikel 162.2 f, g, h, i, n, p, v och artikel 191.

c) Beslut i sakfrågor enligt följande bestämmelser skall fattas av tre
fjärdedels majoritet av de närvarande och röstande rådsmedlemmama,
under förutsättning att denna majoritet innefattar majoriteten av
rådsmedlemmama: artikel 162.1; artikel 162.2 a, b, c, d, e, 1, q, r,
s, t, u, då en tillståndshavare eller en sponsorstat inte följer
bestämmelserna, w under förutsättning att order i enlighet härmed inte
är bindande mer än 30 dagar, såvida de inte bekräftats genom ett
beslut som fattats i enlighet med d, artikel 162.2 x, y, z artikel 163.2;
artikel 174.3; bilaga IV artikel 11.

d) Vid beslut i sakfrågor, som uppstår i samband med följande
bestämmelser, krävs konsensus: artikel 162.2 m och o; antagande av
ändringar i del XI.

151

(e) For the purposes of subparagraphs (d), (f) and (g), "consensus" Prop. 1995/96:140
means the absence of any formal objection. Within 14 days of the Bilaga 5
submission of a proposal to the Council, the President of the

Council shall determine whether there would be a formal objection
to the adoption of the proposal. If the President determines that
there would be such an objection, the President shall establish and
convene, within three days following such determination, a
conciliation committee consisting of not more than nine members
of the Council, with the President as chairman, for the purpose of
reconciling the differences and producing a proposal which can be
adopted by consensus. The committee shall work expeditiously and
report to the Council within 14 days following its establishment. If
the committee is unable to recommend a proposal which can be
adopted by consensus, it shall set out in its report the grounds on
which the proposal is being opposed.

(f) Decisions on questions not listed above which the Council is
authorized to take by the rules, regulations and procedures of the
Authority or otherwise shall be taken pursuant to the subparagraphs
of this paragraph specified in the rules, regulations and procedures
or, if not specified therein, then pursuant to the subparagraph
determined by the Council if possible in advance, by consensus.

(g) When the issue arises as to whether a question is within
subparagraph (a), (b), (c) or (d), the question shall be treated as
being within the subparagraph requiring the higher or highest
majority or consensus as the case may be, unless otherwise decided
by the Council by the said majority or by consensus.

9. The Council shall establish a procedure whereby a member of the
Authority not represented on the Council may send a representative to
attend a meeting of the Council when a request is made by such member,
or a matter particularly affecting it is under consideration. Such a
representative shall be entitled to participate in the deliberations but not to
vote.

Article 162

Powers and functions

1. The Council is the executive organ of the Authority. The Council shall
have the power to establish, in conformity with this Convention and the
general policies established by the Assembly, the specific policies to be
pursued by the Authority on any question or matter within the competence
of the Authority.

152

e) Under d, f och g avses med konsensus att någon formell invändning Prop. 1995/96:140
inte föreligger. Inom 14 dagar efter det att ett förslag framlagts för Bilaga 5

rådet, skall rådets president avgöra om det föreligger en formell
invändning mot antagandet av förslaget. Beslutas att en sådan
invändning föreligger, skall presidenten inom tre dagar efter beslutet
tillsätta och sammankalla en förlikningskommitté bestående av högst
nio rådsmedlemmar, med presidenten som ordförande, i syfte att
bilägga tvisterna och utarbeta ett förslag som kan antas med
konsensus. Kommittén skall arbeta skyndsamt och avge rapport till
rådet inom 14 dagar efter tillsättandet. Om kommittén inte kan
framlägga ett förslag som kan antas med konsensus, skall den i sin
rapport ange orsakerna till invändningarna mot förslaget.

f) Beslut i frågor som inte nämns ovan, som rådet är bemyndigat att
fatta enligt myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden eller
annorledes, skall fattas i enlighet med de stycken i denna punkt som
anges i reglerna, föreskrifterna och förfarandena eller, om de inte
anges däri, i enlighet med det stycke som rådet, om möjligt i förväg,
har bestämt genom konsensus.

g) När det uppstår tvivel om huruvida en fråga hör till a, b, c eller d,
skall den behandlas enligt det stycke som kräver större eller störst
majoritet eller konsensus, allt efter omständigheterna, om rådet inte
beslutar annat med nämnda majoritet eller genom konsensus.

9. Rådet skall fastställa ett förfarande, varigenom en medlem av
myndigheten som inte är representerad i rådet får sända en representant som
deltar i ett rådsmöte, när en sådan medlem ansöker därom eller när ett
ärende som särskilt rör denna medlem är under behandling. En sådan
representant skall vara berättigad att delta i överläggningarna men inte att
rösta.

Artikel 162

Befogenheter och uppgifter

1. Rådet är myndighetens verkställande organ. Rådet har befogenhet att i
enlighet med denna konvention och de av församlingen fastställda allmänna
riktlinjerna fastställa de särskilda principer som skall följas av myndigheten
i varje fråga eller ärende som faller inom dess kompetensområde.

153

2. In addition, the Council shall:

(a) supervise and co-ordinate the implementation of the provisions
of this Part on all questions and matters within the competence of
the Authority and invite the attention of the Assembly to cases of
non-compliance;

(b) propose to the Assembly a list of candidates for the election of
the Secretary-General;

(c) recommend to the Assembly candidates for the election of the
members of the Goveming Board of the Enterprise and the
Director-General of the Enterprise;

(d) establish, as appropriate, and with due regard to economy and
efficiency, such subsidiary organs as it finds necessary for the
exercise of its functions in accordance with this Part. In the
composition of subsidiary organs, emphasis shall be placed on the
need for members qualified and competent in relevant technical
matters dealt with by those organs provided that due account shall
be taken of the principle of equitable geographical distribution and
of special interests;

(e) adopt its rules of procedure including the method of selecting
its president;

(f) enter into agreements with the United Nations or other
intemational organizations on behalf of the Authority and within its
competence, subject to approval by the Assembly;

(g) consider the reports of the Enterprise and transmit them to the
Assembly with its recommendations;

(h) present to the Assembly annual reports and such special reports
as the Assembly may request;

(i) issue directives to the Enterprise in accordance with article 170;

(j) approve plans of work in accordance with Annex III, article 6.
The Council shall act upon each plan of work within 60 days of its
submission by the Legal and Technical Commission at a session of
the Council in accordance with the following procedures:

(i) if the Commission recommends the approval of a plan
of work, it shall be deemed to have been approved by the
Council if no member of the Council submits in writing to
the President within 14 days a specific objection alleging
non-compliance with the requirements of Annex III, article
6. If there is an objection, the conciliation procedure set

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

154

2. Dessutom skall rådet

a) övervaka och samordna genomförandet av bestämmelserna i denna
del i alla frågor och ärenden som faller inom myndighetens
kompetensområde samt göra församlingen uppmärksam på de fall då
de inte genomförts;

b)  föreslå församlingen en lista över kandidater till val av
generalsekreterare;

c)   rekommendera församlingen kandidater till val av
styrelsemedlemmar i företaget samt generaldirektör för företaget;

d) vid behov och med behörig hänsyn tagen till kraven på sparsamhet
och effektivitet upprätta sådana underorgan som det finner nödvändiga
för utövandet av sina funktioner i enlighet med denna del. Vid
sammansättningen av underorgan skall särskild vikt läggas vid behovet
av medlemmar med kvalifikationer och kompetens i hithörande
tekniska frågor, som dessa organ handhar, under förutsättning att
vederbörlig hänsyn tas till principen om en rättvis geografisk
fördelning och till särskilda intressen;

e) anta sin egen arbetsordning, vari inbegrips det förfarande som
används vid val av dess president;

f) ingå avtal med Förenta nationerna eller andra internationella
organisationer för myndighetens räkning och inom dess
kompetensområde, med förbehåll för församlingens godkännande;

g) granska företagets rapporter och översända dem till församlingen
med sina rekommendationer;

h) avge årliga rapporter till församlingen och sådana särskilda
rapporter som församlingen kan begära;

i) utfärda direktiv för företaget i enlighet med artikel 170;

j) godkänna arbetsplaner i enlighet med bilaga III artikel 6. Rådet
skall behandla varje arbetsplan inom 60 dagar efter det att denna av
juridiska och tekniska kommissionen har underställts rådet vid något
av dess möten i enlighet med följande förfaranden:

i) om kommissionen föreslår att en arbetsplan skall godkännas,
skall denna anses ha blivit godkänd av rådet, om ingen
rådsmedlem inom 14 dagar skriftligen till presidenten framför
en särskild invändning föregivande att kraven i bilaga III artikel
6 inte har uppfyllts. Om en invändning föreligger, skall det
medlingsförfarande som anges i artikel 161.8 e tillämpas. Om
invändningen fortfarande kvarstår efter medlingsförfarandet,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

155

forth in article 161, paragraph 8(e), shall apply. If, at the
end of the conciliation procedure, the objection is still
maintained, the plan of work shall be deemed to have been
approved by the Council unless the Council disapproves it
by consensus among its members excluding any State or
States making the application or sponsoring the applicant;

(ii) if the Commission recommends the disapproval of a
plan of work or does not make a recommendation, the
Council may approve the plan of work by a three-fourths
majority of the members present and voting, provided that
such majority includes a majority of the members
participating in the session;

(k) approve plans of work submitted by the Enterprise in
accordance with Annex IV, article 12 , applying, mutatis mutandis,
the procedures set forth in subparagraph (j);

(l) exercise control over activities in the Area in accordance with
article 153, paragraph 4, and the rules, regulations and procedures
of the Authority;

(m) take, upon the recommendation of the Economic Planning
Commission, necessary and appropriate measures in accordance
with article 150, subparagraph (h), to provide protection from the
adverse economic effects specified therein;

(n) make recommendations to the Assembly, on the basis of advice
from the Economic Planning Commission, for a system of
compensation or other measures of economic adjustment assistance
as provided in article 151, paragraph 10;

(o)     (i) recommend to the Assembly rules, regulations and
procedures on the equitable sharing of financial and other
economic benefits derived from activities in the Area and
the payments and contributions made pursuant to article
82, taking into particular consideration the interests and
needs of the developing States and peoples who have not
attained full independence or other self-goveming status;

(ii) adopt and apply provisionally, pending approval by the
Assembly, the rules, regulations and procedures of the
Authority, and any amendments thereto, taking into
account the recommendations of the Legal and Technical
Commission or other subordinate organ concemed. These
rules, regulations and procedures shall reläte to
prospecting, exploration and exploitation in the Area and
the financial management and intemal administration of
the Authority. Priority shall be given to the adoption of

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

156

skall arbetsplanen anses ha blivit godkänd av rådet, om inte
rådets medlemmar enhälligt röstar emot den, varvid undantag
skall göras för den stat eller de stater som framställt begäran
eller är sponsorstat eller -stater för den sökande;

ii) om kommissionen rekommenderar att en arbetsplan inte skall
godkännas eller underlåter att avge rekommendation, kan rådet
godkänna arbetsplanen med tre fjärdedels majoritet av de
närvarande och röstande medlemmarna, under förutsättning att
denna majoritet omfattar majoriteten av mötesdeltagarna;

k) godkänna arbetsplaner som framlagts av företaget i enlighet med
bilaga IV artikel 12 varvid de under j angivna förfarandena äger
motsvarande tillämpning;

l) utöva kontroll över verksamheter inom området i enlighet med
artikel 153.4 samt myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden;

m) på rekommendation av kommissionen för ekonomisk planering
vidta nödvändiga och lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 150 h,
i syfte att bereda skydd mot de däri angivna ogynnsamma ekonomiska
verkningarna;

n) avge rekommendationer till församlingen, på grundval av en
hemställan från kommissionen för ekonomisk planering, om ett
ersättningssystem eller andra åtgärder för ekonomisk anpassning i
enlighet med artikel 151.10;

o)    i) rekommendera församlingen regler, föreskrifter och
förfaranden rörande en rättvis fördelning av finansiella och
andra ekonomiska fördelar som härrör från verksamhet inom
området samt rörande betalningar och bidrag enligt artikel 82,
varvid särskild hänsyn skall tas till de intressen och behov som
utvecklingsländerna samt de folk som inte har uppnått full
självständighet eller annan form av självstyre har;

ii) anta och provisoriskt tillämpa, till dess att församlingen ger
sitt godkännande, myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden samt alla ändringar däri, med hänsyn till
rekommendationer från den juridiska och tekniska kommissionen
eller andra berörda underordnade oigan. Dessa regler,
föreskrifter och förfaranden skall avse undersökning, utforskning
och bearbetning inom området samt myndighetens ekonomiska
förvaltning och interna administration. Antagandet av regler,
föreskrifter och förfaranden för undersökning och bearbetning
av flermetalliska noduler skall prioriteras. Regler, föreskrifter
och förfaranden för undersökning och bearbetning av vaije
annan tillgång än flermetalliska noduler skall antas inom tre år
från den dag då myndigheten fått en anmodan från någon av

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

157

rules, regulations and procedures for the exploration for
and exploitation of polymetallic nodules. Rules,
regulations and procedures for the exploration for and
exploitation of any resource other than polymetallic
nodules shall be adopted within three years from the date
of a request to the Authority by any of its members to
adopt such rules, regulations and procedures in respect of
such resource. All rules, regulations and procedures shall
remain in effect on a provisional basis until approved by
the Assembly or until amended by the Council in the light
of any views expressed by the Assembly;

(p) review the collection of all payments to be made by or to the
Authority in connection with operations pursuant to this Part;

(q) make the selection from among applicants for production
authorizations pursuant to Annex III, article 7, where such
selection is required by that provision;

(r) submit the proposed annual budget of the Authority to the
Assembly for its approval;

(s) make recommendations to the Assembly conceming policies on
any question or matter within the competence of the Authority;

(t) make recommendations to the Assembly conceming suspension
of the exercise of the rights and privileges of membership pursuant
to article 185;

(u) institute proceedings on behalf of the Authority before the
Sea-Bed Disputes Chamber in cases of non-compliance;

(v) notify the Assembly upon a decision by the Sea-Bed Disputes
Chamber in proceedings instituted under subparagraph (u), and
make any recommendations which it may find appropriate with
respect to measures to be taken;

(w) issue emeigency orders, which may include orders for the
suspension or adjustment of operations, to prevent serious harm to
the marine environment arising out of activities in the Area;

(x)  disapprove areas for exploitation by contractors or the
Enterprise in cases where substantial evidence indicates the risk of
serious harm to the marine environment;

(y) establish a subsidiary organ for the elaboration of draft financial
rules, regulations and procedures relating to:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

158

sina medlemmar att anta sådana regler, föreskrifter och Prop. 1995/96:140
förfaranden rörande en dylik tillgång. Alla regler, föreskrifter Bilaga 5
och förfaranden skall provisoriskt förbli gällande till dess att de
godkänns av församlingen eller ändras av rådet i ljuset av de i
församlingen uttryckta synpunkterna;

p) granska alla in- och utbetalningar, som skall göras av eller till
myndigheten i samband med verksamhet i enlighet med denna del;

q) företa ett urval bland sökande av produktionstillstånd enligt bilaga

III artikel 7 när ett sådant urval krävs enligt den bestämmelsen;

r) till församlingen framlägga förslag till årsbudget för myndigheten

för att få dess godkännande;

s) avge rekommendationer till församlingen rörande riktlinjer för vaije
fråga eller ärende inom myndighetens kompetensområde;

t)  avge rekommendationer till församlingen rörande tillfälligt
upphävande av utövandet av rättigheter och privilegier i samband med
medlemskap enligt artikel 185;

u)  på myndighetens vägnar inleda rättsliga förfaranden vid
havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister i fall av bristande
efterlevnad;

v)   underrätta församlingen om beslut som fattats av
havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister i fråga om
rättsliga förfaranden, som inletts enligt u), samt avge alla
rekommendationer, som den kan anse lämpliga, beträffande åtgärder
som bör vidtas;

w) utfärda order i krissituationer, som kan omfatta order om tillfälligt
upphävande eller tillfällig ändring av verksamhet i syfte att förhindra
allvarlig skada på den marina miljön till följd av verksamhet inom
området;

x)  underlåta att godkänna vissa områden för bearbetning av
tillståndshavare eller företaget, i de fall då vägande bevismaterial
föreligger som utvisar risk för allvarlig skada på den marina miljön;

y) upprätta ett underorgan för utarbetande av förslag till finansiella

regler, föreskrifter och förfaranden rörande

159

(i) financial management in accordance with articles 171 Prop. 1995/96:140
to 175; and                                               Bilaga 5

(ii) financial arrangements in accordance with Annex III,
article 13 and article 17, paragraph l(c);

(z) establish appropriate mechanisms for directing and supervising
a staff of inspectors who shall inspect activities in the Area to
determine whether this Part, the rules, regulations and procedures
of the Authority, and the terms and conditions of any contract with
the Authority are being complied with.

Article 163

Organs of the Council

1. There are hereby established the following organs of the Council:

(a) an Economic Planning Commission;

(b) a Legal and Technical Commission.

2. Each Commission shall be composed of 15 members, elected by the
Council from among the candidates nominated by the States Parties.
However, if necessary, the Council may decide to increase the size of either
Commission having due regard to economy and efficiency.

3. Members of a Commission shall have appropriate qualifications in the
area of competence of that Commission. States Parties shall nominate
candidates of the highest standards of competence and integrity with
qualifications in relevant fields so as to ensure the effective exercise of the
functions of the Commissions.

4. In the election of members of the Commissions, due account shall be
taken of the need for equitable geographical distribution and the
representation of special interests.

5. No State Party may nominate more than one candidate for the same
Commission. No person shall be elected to serve on more than one
Commission.

6. Members of the Commissions shall hold Office for a term of five years.
They shall be eligible for re-election for a further term.

7. In the event of the death, incapacity or resignation of a member of a
Commission prior to the expiration of the term of office, the Council shall
elect for the remainder of the term, a member from the same geographical
region or area of in terest.

160

i) ekonomisk förvaltning enligt artiklarna 171 till 175, och Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

ii) ekonomiska arrangemang enligt bilaga III, artikel 13 och
artikel 17.1 c;

(z) upprätta lämpliga mekanismer för ledning och kontroll av en
inspektionsstab, som skall inspektera verksamheten inom området för
att fastställa huruvida denna del, myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden samt villkoren och betingelserna i vaije kontrakt med
myndigheten efterlevs.

Artikel 163

Rådets organ

1. Härigenom upprättas följande organ under rådet:

a) en kommission för ekonomisk planering;

b) en juridisk och teknisk kommission.

2. Kommissionerna skall bestå av 15 medlemmar, valda av rådet bland de
kandidater som konventionsstatema nominerar. Rådet kan dock, vid behov,
besluta att öka antalet medlemmar i kommissionerna med behörig hänsyn
tagen till kraven på sparsamhet och effektivitet.

3. Medlemmarna i kommissionerna skall ha lämpliga kvalifikationer inom
kommissionens kompetensområde. Konventionsstatema skall i syfte att säkra
ett effektivt utförande av kommissionens uppgifter utse kandidater med
kompetens och integritet på högsta nivå och med kvalifikationer inom de
relevanta områdena.

4. Vid val av medlemmar i kommissionerna skall vederbörlig hänsyn tas till
behovet av en rättvis geografisk fördelning och till att särskilda intressen
blir företrädda.

5. Ingen konventionsstat får nominera mer än en kandidat till samma
kommission. Ingen skall väljas till mer än en kommission.

6. Kommissionernas medlemmar skall inneha sitt uppdrag under en
femårsperiod. De kan omväljas för ytterligare en period.

7. Om dödsfall eller arbetsoförmåga inträffar, eller om en medlem avsäger
sig sitt uppdrag före utgången av mandatstiden, skall rådet för återstoden av
perioden välja en medlem från samma geografiska område eller en medlem
som företräder samma intressen.

161

11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

8. Members of Commissions shall have no financial interest in any activity
relating to exploration and exploitation in the Area. Subject to their
responsibilities to the Commissions upon which they serve, they shall not
disclose, even after the termination of their functions, any industrial secret,
proprietary data which are transferred to the Authority in accordance with
Annex III, article 14, or any other confidential information coming to their
knowledge by reason of their duties for the Authority.

9. Each Commission shall exercise its functions in accordance with such
guidelines and directives as the Council may adopt.

10. Each Commission shall formulate and submit to the Council for
approval such rules and regulations as may be necessary for the efficient
conduct of the Commission’s functions.

11. The decision-making procedures of the Commissions shall be established
by the rules, regulations and procedures of the Authority. Recommendations
to the Council shall, where necessary, be accompanied by a summary on the
divergencies of opinion in the Commission.

12. Each Commission shall normally function at the seat of the Authority
and shall meet as often as is required for the efficient exercise of its
functions.

13.  In the exercise of its functions, each Commission may, where
appropriate, consult another commission, any competent organ of the United
Nations or of its specialized agencies or any intemational organizations with
competence in the subject-matter of such consultation.

Article 164

The Economic Planning Commission

1. Members of the Economic Planning Commission shall have appropriate
qualifications such as those relevant to mining, management of mineral
resource activities, intemational trade or intemational economics. The
Council shall endeavour to ensure that the membership of the Commission
reflects all appropriate qualifications. The Commission shall include at least
two members from developing States whose exports of the categories of
minerals to be derived from the Area have a substantial bearing upon their
economies.

2. The Commission shall:

(a) propose, upon the request of the Council, measures to
implement decisions relating to activities in the Area taken in
accordance with this Convention;

(b) review the trends of and the factors affecting supply, demand
and prices of materials which may be derived from the Area,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

162

8. Kommissionens medlemmar får inte ha ekonomiskt intresse i någon
verksamhet som rör undersökning eller bearbetning inom området. Med
förbehåll för deras ansvar gentemot de kommissioner i vilka de är
medlemmar får de inte ej ens efter avslutat uppdrag röja industriella
hemligheter, uppgifter som är föremål för industriell äganderätt och som
överförts till myndigheten enligt bilaga III artikel 14 eller annan
hemligstämplad information som till följd av deras uppdrag för myndigheten
har kommit till deras kännedom.

9. Vaije kommission skall utöva sina uppgifter i enlighet med de riktlinjer
och direktiv som rådet antar.

10. Vaije kommission skall utarbeta och för godkännande av rådet
framlägga förslag till sådana regler och föreskrifter som erfordras för att
kommissionen effektivt skall kunna utföra sina uppgifter.

11. Kommissionens förfaranden för beslutsfattande skall upprättas genom
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden. Rekommendationerna till
rådet skall om möjligt åtföljas av en sammanfattning av olika uppfattningar
inom kommissionen.

12. Vaije kommission skall normalt utöva sin verksamhet, där myndigheten
har sitt säte och skall mötas så ofta som ett effektivt utförande av dess
uppgifter kräver.

13. Vid behov får vaije kommission under utförande av sina uppgifter
samråda med en annan kommission, med ett behörigt organ under Förenta
nationerna eller dess fackorgan eller med de internationella organisationer
som är behöriga inom det sakområde som samrådet avser.

Artikel 164

Kommissionen för ekonomisk planering

1. Medlemmar av kommissionen för ekonomisk planering skall besitta
lämpliga kvalifikationer om gruvdrift, förvaltning av mineraltillgångar,
internationell handel eller internationell ekonomi. Rådet skall sträva efter att
säkerställa att medlemmarna i kommissionen företräder alla lämpliga
kvalifikationer. I kommissionen skall ingå minst två medlemmar från
utvecklingsländer, vilkas export av de mineraler som skall utvinnas inom
området är av väsentlig betydelse för deras ekonomi.

2. Kommissionen skall

a) på rådets begäran föreslå åtgärder för verkställande av de i enlighet
med denna konvention fattade besluten rörande verksamhet inom
området;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

163

bearing in mind the interests of both importing and exporting Prop. 1995/96:140

countries, and in particular of the developing States among them; Bilaga 5

(c) examine any situation likely to lead to the adverse effects
referred to in article 150, subparagraph (h), brought to its attention
by the State Party or States Parties concemed, and make
appropriate recommendations to the Council;

(d) propose to the Council for submission to the Assembly, as
provided in article 151, paragraph 10, a system of compensation or
other measures of economic adjustment assistance for developing
States which suffer adverse effects caused by activities in the Area.
The Commission shall make the recommendations to the Council
that are necesssary for the application of the system or other
measures adopted by the Assembly in specific cases.

Article 165

The Legal and Technical Commission

1. Members of the Legal and Technical Commission shall have appropriate
qualifications such as those relevant to exploration for and exploitation and
Processing of mineral resources, oceanology, protection of the marine
environment, or economic or legal matters relating to ocean mining and
related fields of expertise. The Council shall endeavour to ensure that the
membership of the Commission reflects all appropriate qualifications.

2. The Commission shall:

(a) make recommendations with regard to the exercise of the
Authority’s functions upon the request of the Council;

(b) review formal written plans of work for activities in the Area
in accordance with article 153, paragraph 3, and submit appropriate
recommendations to the Council. The Commission shall base its
recommendations solely on the grounds stated in Annex III and
shall report fully thereon to the Council;

(c) supervise, upon the request of the Council, activities in the
Area, where appropriate, in consultation and collaboration with any
entity carrying out such activities or State or States concemed and
report to the Council;

(d) prepare assessments of the environmental implications of
activities in the Area;

(e) make recommendations to the Council on the protection of the
marine environment, taking into account the views of recognized
experts in that field;

164

b) granska de tendenser och faktorer som påverkar utbud, efterfrågan Prop. 1995/96:140
och priser på mineral, som kan utvinnas inom området, varvid hänsyn Bilaga 5

skall tas till både de importerande och de exporterande ländernas
intressen och däribland särskilt till utvecklingsländernas intressen;

c) undersöka vaije situation som kan tänkas medföra de i artikel 150h
angivna ogynnsamma verkningarna, som vederbörande konventionsstat
eller konventionsstater har gjort den uppmärksam på, samt avge
lämpliga rekommendationer till rådet;

d) föreslå rådet, för föreläggande till församlingen i enlighet med
artikel 151.10 ett kompensationssystem eller andra åtgärder för
ekonomiskt anpassningsbistånd åt utvecklingsländer som drabbas av
ogynnsamma verkningar till följd av verksamhet inom området.
Kommissionen skall avge de rekommendationer till rådet som
erfordras för tillämpning av systemet eller andra åtgärder som
församlingen vidtagit i särskilda fall.

Artikel 165

Den juridiska och tekniska kommissionen

1. Medlemmar av den juridiska och tekniska kommissionen skall ha
lämpliga kvalifikationer vad avser undersökning samt utvinning och
bearbetning av mineraltillgångar, oceanografi, skydd av den marina miljön
eller ekonomiska eller juridiska frågor rörande gruvdrift i haven och
närliggande sakområden. Rådet skall bemöda sig om att säkerställa att
kommissionens medlemmar innehar alla lämpliga kvalifikationer.

2. Kommissionen skall

a) på rådets begäran avge rekommendationer om utförandet av
myndighetens uppgifter;

b) granska formella skriftliga arbetsplaner för verksamhet inom
området i enlighet med artikel 153.3 samt förelägga rådet lämpliga
rekommendationer. Kommissionen skall grunda sina
rekommendationer uteslutande på de i bilaga III angivna motiven och
avge en fullständig rapport därom till rådet;

c) på rådets begäran övervaka verksamheterna inom området, vid
behov i samråd och samarbete med enheter som utövar sådan
verksamhet eller med vederbörande stat eller stater, samt rapportera
till rådet;

d) utvärdera miljökonsekvenserna av verksamheterna i området;

e) avge rekommendationer till rådet om skyddet av den marina miljön,

165

(f) formulate and submit to the Council the rules, regulations and
procedures referred to in article 162, paragraph 2(o), taking into
account all relevant fectors including assessments of the
environmental implications of activities in the Area;

(g) keep such rules, regulations and procedures under review and
recommend to the Council from time to time such amendments
thereto as it may deem necessary or desirable;

(h)  make recommendations to the Council regarding the
establishment of a monitoring programme to observe, measure,
evaluate and analyse, by recognized scientific methods, on a
regular basis, the risks or effects of pollution of the marine
environment resulting from activities in the Area, ensure that
existing regulations are adequate and are complied with and
co-ordinate the implementation of the monitoring programme
approved by the Council;

(i) recommend to the Council that proceedings be instituted on
behalf of the Authority before the Sea-Bed Disputes Chamber, in
accordance with this Part and the relevant Annexes taking into
account particularly article 187;

(j) make recommendations to the Council with respect to measures
to be taken, upon a decision by the Sea-Bed Disputes Chamber in
proceedings instituted in accordance with subparagraph (i);

(k) make recommendations to the Council to issue emeigency
orders, which may include orders for the suspension or adjustment
of operations, to prevent serious harm to the marine environment
arising out of activities in the Area. Such recommendations shall
be taken up by the Council on a priority basis;

(l) make recommendations to the Council to disapprove areas for
exploitation by contractors or the Enterprise in cases where
substantial evidence indicates the risk of serious harm to the marine
environment;

(m) make recommendations to the Council regarding the direction
and supervision of a staff of inspectors who shall inspect activities
in the Area to determine whether the provisions of this Part, the
rules, regulations and procedures of the Authority, and the terms
and conditions of any contract with the Authority are being
complied with;

(n)  calculate the production ceiling and issue production
authorizations on behalf of the Authority pursuant to article 151,
paragraphs 2 to 7, following any necessary selection among

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

166

med beaktande av de synpunkter som framlagts av på detta område
erkända experter;

f) utforma och för rådet framlägga de regler, föreskrifter och
förfaranden som anges i artikel 162.2 o med beaktande av alla
relevanta faktorer, däribland utvärderingar av miljökonsekvenserna av
verksamheten inom området;

g) fortlöpande granska dessa regler, föreskrifter och förfaranden samt
från tid till annan till rådet avge rekommendationer om ändringar, som
den kan anse nödvändiga eller önskvärda;

h)  avge rekommendationer till rådet om upprättande av en
övervakningsplan för att regelbundet genom erkända vetenskapliga
metoder iaktta, beräkna, utvärdera och analysera risker eller följder
av förorening av den marina miljön på grund av verksamhet inom
området, säkerställa att gällande föreskrifter är adekvata och iakttas
samt samordna genomförandet av den av rådet godkända
övervakningsplanen;

i) föreslå rådet att rättsliga förfaranden inleds på myndighetens vägnar
inför den särskilda avdelningen för havsbottentvister i enlighet med
denna del och de tillämpliga bilagorna, varvid särskilt artikel 187
beaktas;

j) avge rekommendationer till rådet om åtgärder som skall vidtas,
efter beslut av den särskilda avdelningen för havsbotten tvister, i
rättsliga förfaranden som inletts i enlighet med bestämmelserna under
i;

k) avge rekommendationer till rådet att utfärda beredskapsregler för
nödsituationer, vilka kan innefatta förhållningsregler för tillfälligt
upphävande eller reglering av verksamheten i syfte att hindra att den
marina miljön lider allvarlig skada till följd av verksamhet inom
området. Rekommendationerna skall tas upp till behandling av rådet
med förtur;

l) avge rekommendationer till rådet om att inte godkänna vissa
områden för utnyttjande av tillståndshavare eller av företaget, i de fall
då vägande bevismaterial finns som utvisar att risk för allvarlig skada
på den marina miljön föreligger;

m) avge rekommendationer till rådet om ledning och övervakning med
hjälp av en inspektionsstab, som skall inspektera verksamheten inom
området för att fastställa om bestämmelserna i denna del,
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden samt villkoren och
betingelserna i kontrakt med myndigheten uppfylls;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

167

applicants for production authorizations by the Council in
accordance with Annex III, article 7.

3. The members of the Commission shall, upon request by any State Party
or other party concemed, be accompanied by a representative of such State
or other party concemed when carrying out their function of supervision and
inspection.

SUBSECTION D. THE SECRETARIAT

Article 166
The Secretariat

1. The Secretariat of the Authority shall comprise a Secretary-General and
such staff as the Authority may require.

2. The Secretary-General shall be elected for four years by the Assembly
from among the candidates proposed by the Council and may be re-elected.

3. The Secretary-General shall be the chief administrative officer of the
Authority, and shall act in that capacity in all meetings of the Assembly, of
the Council and of any subsidiary organ, and shall perform such other
administrative functions as are entrusted to the Secretary-General by these
organs.

4. The Secretary-General shall make an annual report to the Assembly on
the work of the Authority.

Article 167

The staff of the Authority

1. The staff of the Authority shall consist of such qualified scientific and
technical and other personnel as may be required to fulfil the administrative
functions of the Authority.

2. The paramount consideration in the recruitment and employment of the
staff and in the determination of their conditions of service shall be the
necessity of securing the highest standards of efficiency, competence and
integrity. Subject to this consideration, due regard shall be paid to the
importance of recruiting the staff on as wide a geographical basis as
possible.

3. The staff shall be appointed by the Secretary-General. The terms and
conditions on which they shall be appointed, remunerated and dismissed
shall be in accordance with the rules, regulations and procedures of the
Authority.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

168

n) beräkna produktionstaket och utfärda produktionstillstånd på Prop. 1995/96:140
myndighetens vägnar i enlighet med artikel 151 punkterna 2-7 sedan  Bilaga 5

rådet har företagit ett nödvändigt urval bland dem som har sökt
produktionstillstånd i enlighet med bilaga III artikel 7.

3. Kommissionens medlemmar skall, på begäran av en deltagande stat eller
någon annan berörd part, åtföljas av en representant för en sådan stat eller
annan part då han utför sina övervaknings- och inspektionsuppdrag.

AVSNITT D. SEKRETARIATET

Artikel 166

Sekretariatet

1. Myndighetens sekretariat består av en generalsekreterare samt sådan
personal som myndigheten har behov av.

2. Generalsekreteraren väljs av församlingen för en fyraårsperiod bland de
av rådet föreslagna kandidaterna och kan omväljas.

3. Generalsekreteraren är myndighetens högsta administrativa tjänsteman
och skall agera i denna egenskap vid alla möten med församlingen, rådet
eller varje annat underorgan samt fullgöra de övriga administrativa uppgifter
som dessa organ har uppdragit åt generalsekreteraren.

4. Generalsekreteraren skall avge en årsrapport till församlingen om
myndighetens verksamhet.

Artikel 167

Myndighetens personal

1. Myndighetens personal består av sådana särskilt kvalificerade tjänstemän
på det vetenskapliga och tekniska området samt sådan annan personal som
kan behövas för att fullgöra myndighetens administrativa funktioner.

2. Vid rekrytering och anställning av personalen och vid fastställande av
deras tjänstevillkor skall hänsyn i första hand tas till nödvändigheten av att
säkerställa högsta grad av effektivitet, kompetens och integritet. Med
förbehåll härför skall vederbörlig hänsyn tas till vikten av att rekrytera
personalen på en så bred geografisk grundval som möjligt.

3. Personalen skall tillsättas av generalsekreteraren. Anställningsvillkor,
löneförhållanden och regler om entledigande skall stå i överensstämmelse
med myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

169

Article 168

Intemational character of the Secretariat

1. In the performance of their duties the Secretary-General and the staff
shall not seek or receive instructions from any govemment or from any
other source extemal to the Authority. They shall refrain from any action
which might reflect on their position as intemational officials responsible
only to the Authority. Each State Party undertakes to respect the exclusively
intemational character of the responsibilities of the Secretary-General and
the staff and not to seek to influence them in the dischaige of their
responsibilities. Any violation of responsibilities by a staff member shall be
submitted to the appropriate administrative tribunal as provided in the rules,
regulations and procedures of the Authority.

2. The Secretary-General and the staff shall have no financial interest in any
activity relating to exploration and exploitation in the Area. Subject to their
responsibilities to the Authority, they shall not disclose, even after the
termination of their functions, any industrial secret, proprietary data which
are transferred to the Authority in accordance with Annex III, article 14, or
any other confidential information coming to their knowledge by reason of
their employment with the Authority.

3. Violations of the obligations of a staff member of the Authority set forth
in paragraph 2 shall, on the request of a State Party affected by such
violation, or a natural or juridical person, sponsored by a State Party as
provided in article 153, paragraph 2(b), and affected by such violation, be
submitted by the Authority against the staff member concemed to a tribunal
designated by the rules, regulations and procedures of the Authority. The
Party affected shall have the right to take part in the proceedings. If the
tribunal so recommends, the Secretary-General shall dismiss the staff
member concemed.

4. The rules, regulations and procedures of the Authority shall contain such
provisions as are necessary to implement this article.

Article 169

Consultation and co-operation with intemational and non-govemmental
organizations

1. The Secretary-General shall, on matters within the competence of the
Authority, make suitable arrangements, with the approval of the Council,
for consultation and co-operation with intemational and non-govemmental
organizations recognized by the Economic and Social Council of the United
Nations.

2. Any organization with which the Secretary-General has entered into an
arrangement under paragraph 1 may designate representatives to attend
meetings of the organs of the Authority as observers in accordance with the

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

170

Artikel 168
Sekretariatets internationella karaktär

1. Generalsekreteraren och personalen skall vid utförandet av sina uppgifter
inte begära eller motta instruktioner från någon regering eller från någon
annan utanför myndigheten. De skall avstå från vaije handling som skulle
kunna inverka menligt på deras ställning som internationella tjänstemän med
ansvar endast inför myndigheten. Konventionsstatema åtar sig att respektera
den uteslutande internationella karaktären av generalsekreterarens och hans
personals ansvar och att inte söka påverka dem vid utförandet av sina
uppgifter. Vaije underlåtenhet från en anställds sida att utföra sitt uppdrag
skall anhängiggöras vid behörig administrativ domstol i enlighet med
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

2. Generalsekreteraren och personalen får inte ha något ekonomiskt intresse
i någon verksamhet som avser undersökning och bearbetning inom området.
Med förbehåll för deras ansvar inför myndigheten får de inte ens efter
avslutat uppdrag röja industrihemligheter, uppgifter som är föremål för
industriell äganderätt och som överförts till myndigheten enligt bilaga III
artikel 14 eller annan sekretessbelagd information, som till följd av deras
anställning vid myndigheten kommit till deras kännedom.

3. Överträdelser av de förpliktelser som i enlighet med punkt 2 åvilar en av
myndigheten anställd person skall på begäran av en konventionsstat, som
berörs av en sådan överträdelse, eller av en fysisk eller juridisk person, som
en konventionsstat har varit sponsorstat för i enlighet med artikel 153.2 b
och som berörs av en sådan överträdelse, av myndigheten anhäniggöras vid
den domstol som anges i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.
Den berörda parten skall ha rätt att delta i förhandlingarna. Om domstolen
så beslutar, skall generalsekreteraren avskeda vederbörande.

4. Myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden skall innehålla sådana
bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna artikel.

Artikel 169

Samråd och samarbete med internationella och icke-statliga
organisationer

1. Generalsekreteraren skall i frågor inom myndighetens kompetensområde
och med rådets godkännande ingå lämpliga avtal om samråd och samarbete
med internationella och icke-statliga organisationer, som är erkända av
Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd.

2. En organisation med vilken generalsekreteraren har ingått avtal enligt
punkt 1 kan utse representanter, vilka som observatörer kan delta i möten
med myndighetens organ i enlighet med dessa organs arbetsordning.
Förfaranden skall fastställas för inhämtande av synpunkter från

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

171

rules of procedure of these organs. Procedures shall be established for
obtaining the views of such organizations in appropriate cases.

3. The Secretary-General may distribute to States Parties written reports
submitted by the non-govemmental organizations referred to in paragraph
1 on subjects in which they have special competence and which are related
to the work of the Authority.

SUBSECTION E. THE ENTERPRISE

Article 170

The Enterprise

1. The Enterprise shall be the organ of the Authority which shall carry out
activities in the Area directly, pursuant to article 153, paragraph 2(a), as
well as the transporting, processing and marketing of minerals recovered
from the Area.

2. The Enterprise shall, within the framework of the intemational legal
personality of the Authority, have such legal capacity as is provided for in
the Statute set forth in Annex IV. The Enterprise shall act in accordance
with this Convention and the rules, regulations and procedures of the
Authority, as well as the general policies established by the Assembly, and
shall be subject to the directives and control of the Council.

3. The Enterprise shall have its principal place of business at the seat of the
Authority.

4. The Enterprise shall, in accordance with article 173, paragraph 2, and
Annex IV, article 11, be provided with such funds as it may require to
carry out its functions, and shall receive technology as provided in article
144 and other relevant provisions of this Convention.

SUBSECTION F. FINANCIAL ARRANGEMENTS OF THE
AUTHORITY

Article 171

Funds of the Authority

The funds of the Authority shall include:

(a) assessed contributions made by members of the Authority in
accordance with article 160, paragraph 2(e);

(b) funds received by the Authority pursuant to Annex III, article
13, in connection with activities in the Area;

(c) funds transferred from the Enterprise in accordance with Annex
IV, article 10;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

172

organisationerna, då så är lämpligt.

3. Generalsekreteraren får tillställa konventionsstatema skriftliga rapporter
från de i punkt 1 angivna icke-statliga organisationerna i de frågor där dessa
har särskild kompetens och som har samband med myndighetens arbete.

AVSNITT E. FÖRETAGET

Artikel 170

Företaget

1. Företaget är det organ under myndigheten som skall genomföra
verksamheter direkt inom området enligt artikel 153.2 a samt verkställa
transport, bearbetning och marknadsföring av mineraler som utvinns inom
området.

2. Inom ramen för myndighetens status som internationell juridisk person
skall företaget ha rättskapacitet enligt statuterna i bilaga IV. Företaget skall
handla i enlighet med denna konvention och myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden samt med de av församlingen fastställda
allmänna riktlinjerna, och det skall vara underställt rådets direktiv och
kontroll.

3. Företagets huvudkontor skall vara beläget där myndigheten har sitt säte.

4. Företaget skall i enlighet med artikel 173.2 och bilaga IV artikel 11
förses med de medel som erfordras för att det skall kunna utföra sina
uppgifter samt skall erhålla teknologi i enlighet med artikel 144 och andra
relevanta bestämmelser i denna konvention.

AVSNITT F. MYNDIGHETENS FINANSIELLA STÄLLNING

Artikel 171

Myndighetens medel

Myndighetens medel skall omfatta

a) fastställda bidrag från myndighetens medlemmar i enlighet med
artikel 160.2 e;

b) medel som myndigheten erhåller enligt bilaga III artikel 13
hänförlig till med verksamheter inom området;

c) medel som överförts från företaget enligt bilaga IV artikel 10;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

173

(d) funds borrowed pursuant to article 174;

(e) voluntary contributions made by members or other entities; and

(f) payments to a compensation fund, in accordance with article
151, paragraph 10, whose sources are to be recommended by the
Economic Planning Commission.

Article 172

Annual budget of the Authority

The Secretary-General shall draft the proposed annual budget of the
Authority and submit it to the Council. The Council shall consider the
proposed annual budget and submit it to the Assembly, together with any
recommendations thereon. The Assembly shall consider and approve the
proposed annual budget in accordance with article 160, paragraph 2(h).

Article 173

Expenses of the Authority

1. The contributions referred to in article 171, subparagraph (a), shall be
paid into a special account to meet the administrative expenses of the
Authority until the Authority has sufficient funds from other sources to meet
those expenses.

2. The administrative expenses of the Authority shall be a first call upon the
funds of the Authority. Except for the assessed contributions referred to in
article 171, subparagraph (a), the funds which remain after payment of
administrative expenses may, inter alia'.

(a) be shared in accordance with article 140 and article 160,
paragraph 2(g);

(b) be used to provide the Enterprise with funds in accordance with
article 170, paragraph 4;

(c) be used to compensate developing States in accordance with
article 151, paragraph 10, and article 160, paragraph 2(1).

Article 174

Borrowing power of the Authority

1. The Authority shall have the power to borrow funds.

2. The Assembly shall prescribe the limits on the borrowing power of the
Authority in the financial regulations adopted pursuant to article 160,
paragraph 2(f).

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

174

3. The Council shall exercise the borrowing power of the Authority.

d) medel som upplånats enligt artikel 174;                           Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

e) frivilliga bidrag från medlemmar och andra; samt

f) inbetalningar till en kompensationsfond i enlighet med artikel

151.10 som påfylls på grundval av rekommendationer av
kommissionen för ekonomisk planering.

Artikel 172

Myndighetens årsbudget

Generalsekreteraren skall utarbeta ett förslag till årsbudget för myndigheten
och framlägga det för rådet. Rådet skall pröva budgetförslaget och
överlämna det till församlingen tillsammans med sina rekommendationer.
Församlingen skall behandla och godkänna budgetförslaget i enlighet med
artikel 160.2 h.

Artikel 173

Myndighetens utgifter

1. De i artikel 171 a angivna bidragen skall inbetalas på ett särskilt konto
för att täcka myndighetens förvaltningsutgifter, till dess att myndigheten får
tillräckliga medel från andra källor för att täcka dessa utgifter.

2.  Myndighetens medel skall i första hand användas till att täcka
myndighetens förvaltningsutgifter. Med undantag för de fastställda bidrag
som avses i artikel 171 a, kan de medel som återstår efter betalning av
förvaltningsutgiftema bl.a.

a) fördelas enligt artikel 140 och artikel 160.2 g;

b) användas till att anskaffa kapital till företaget enligt artikel 170.4;

c) användas till att kompensera utvecklingsländerna enligt artikel
151.10 och artikel 160.2 1.

Artikel 174

Myndighetens behörighet att uppta lån

1. Myndigheten skall vara behörig att uppta lån.

2. Församlingen skall i de finansiella föreskrifterna enligt artikel 160.2 f
fastställa gränserna för myndighetens behörighet att uppta lån.

3. Rådet skall utöva myndighetens behörighet att uppta lån.

175

4. States Parties shall not be liable for the debts of the Authority.             Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Article 175

Annual audit

The records, books and accounts of the Authority, including its annual
financial statements, shall be audited annually by an independent auditor
appointed by the Assembly.

SUBSECTION G. LEGAL STATUS, PRIVILEGES AND

IMMUNITIES

Article 176

Legal status

The Authority shall have intemational legal personality and such legal
capacity as may be necessary for the exercise of its functions and the
fulfilment of its purposes.

Article 177

Privileges and immunities

To enable the Authority to exercise its functions, it shall enjoy in the
territory of each State Party the privileges and immunities set forth in this
subsection. The privileges and immunities relating to the Enterprise shall be
those set forth in Annex IV, article 13.

Article 178

Immunity from legal process

The Authority, its property and assets, shall enjoy immunity from legal
process except to the extent that the Authority expressly waives this
immunity in a particular case.

Article 179

Immunity from search and any form of seizure

The property and assets of the Authority, wherever located and by
whomsoever held, shall be immune from search, requisition, confiscation,
expropriation or any other form of seizure by executive or legislative action.

Article 180

Exemption from restrictions, regulations, contmls and moratoria

The property and assets of the Authority shall be exempt from restrictions,
regulations, Controls and moratoria of any nature.

176

4. Konventionsstatema ansvarar inte för myndighetens skulder.

Artikel 175

Årlig revision

Myndighetens handlingar, räkenskaper och konton, vari inbegrips dess
årsredovisning, skall vaije år revideras av en av församlingen utsedd
oberoende revisor.

AVSNITT G. RÄTTSLIG STÄLLNING, IMMUNITET OCH
PRIVILEGIER

Artikel 176

Rättslig ställning

Myndigheten är en internationell juridisk person med den rättskapacitet som
krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter och uppnå sina syften.

Artikel 177

Immunitet och privilegier

För att Myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter skall den på vaije
konventionsstats territorium åtnjuta den immunitet och de privilegier som
anges i detta avsnitt. Den immunitet och de privilegier som avser företaget
anges i bilaga IV artikel 13.

Artikel 178

Rättslig immunitet

Myndigheten, dess egendom och tillgångar, skall åtnjuta rättslig immunitet,
utom då myndigheten i något särskilt fall uttryckligen häver denna
immunitet.

Artikel 179

Immunitet i fråga om husrannsakan och varje form av tvångsåtgärd

Myndighetens egendom och tillgångar, var dessa än befinner sig och vem
som än besitter dem, skall åtnjuta immunitet mot husrannsakan,
beslagtagande, konfiskation, expropriation och vaije annan form av
tvångsåtgärd genom exekutiva eller lagstiftande åtgärder.

Artikel 180

Undantag från restriktioner, föreskrifter, kontroller och betalningsanstånd

Myndighetens egendom och tillgångar skall vara undantagna från vaije slag
av restriktioner, föreskrifter, kontroller och betalningsanstånd.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

177

12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Article 181

Archives and official Communications of the Authority

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. The archives of the Authority, wherever located, shall be inviolable.

2. Proprietary data, industrial secrets or similar information and personnel
records shall not be placed in archives which are open to public inspection.

3. With regard to its official Communications, the Authority shall be
accorded by each State Party treatment no less favourable than that accorded
by that State to other intemational organizations.

Article 182

Privileges and immunities of certain persons connected with the Authority

Representatives of States Parties attending meetings of the Assembly, the
Council or organs of the Assembly or the Council, and the
Secretary-General and staff of the Authority, shall enjoy in the territory of
each State Party:

(a) immunity from legal process with respect to acts performed by
them in the exercise of their functions, except to the extent that the
State which they represent or the Authority, as appropriate,
expressly waives this immunity in a particular case;

(b) if they are not nationals of that State Party, the same
exemptions from immigration restrictions, alien registration
requirements and national service obligations, the same facilities as
regards exchange restrictions and the same treatment in respect of
travelling facilities as are accorded by that State to the
representatives, officials and employees of comparable rank of
other States Parties.

Article 183

Exemption from taxes and customs duties

1. Within the scope of its official activities, the Authority, its assets and
property, its income, and its operations and transactions, authorized by this
Convention, shall be exempt from all direct taxation and goods imported or
exported for its official use shall be exempt from all customs duties. The
Authority shall not claim exemption from taxes which are no more than
charges for services rendered.

2. When purchases of goods or services of substantial value necessary for
the official activities of the Authority are made by or on behalf of the
Authority, and when the price of such goods or services includes taxes or
duties, appropriate measures shall, to the extent practicable, be taken by
States Parties to grant exemption from such taxes or duties or provide for
their reimbursement. Goods imported or purchased under an exemption

178

Artikel 181

Myndighetens arkiv och officiella meddelanden

1. Myndighetens arkiv är okränkbara var de än befinner sig.

2. Uppgifter som är föremål för industriellt rättsskydd, industrihemligheter
och liknande information samt personalregister får inte förvaras i arkiv som
är tillgängliga för allmänheten.

3. Myndigheten skall vad beträffar dess officiella meddelanden av vaije
konventionsstat beviljas en behandling som inte är mindre gynnsam än den
som av vederbörande stat beviljas andra internationella organisationer.

Artikel 182

Immunitet och privilegier för vissa personer med anknytning till
myndigheten

Representanter för konventionsstatema som deltar i möten med församlingen
eller rådet eller med församlingens eller rådets oigan samt myndighetens
generalsekreterare och personal skall på vaije stats territorium åtnjuta:

a) rättslig immunitet för handlingar som de utför i tjänsten, utom i den
utsträckning den stat som de representerar eller, i förekommande fall,
myndigheten, uttryckligen för vaije särskilt tillfälle häver denna
immunitet;

b) om de inte är medborgare i den konventionsstat där de befinner sig,
samma befrielse från invandringsrestriktioner, från anmälningsplikt för
utlänningar och från värnplikt, samma lättnader vad gäller
valutarestriktioner och samma behandling i fråga om resemöjligheter
som den ifrågavarande staten beviljar andra konventionsstaters
representanter, ämbetsmän och anställda med jämförbar ställning.

Artikel 183

Befrielse från skatter och tullavgifter

1. Inom ramen för sin officiella verksamhet skall myndigheten, dess
egendom och tillgångar, dess intäkter samt dess verksamhet och dess
transaktioner, i den mån de är tillåtna enligt denna konvention, vara
befriade från vaije form av direkt beskattning, och varor som för dess
officiella bruk införs eller utförs skall vara befriade från alla tullavgifter,
myndigheten skall inte kräva befrielse från skatter, som endast utgör
ersättning för gjorda tjänster.

2. När inköp av varor eller tjänster av betydande värde som erfordras för
myndighetens officiella verksamhet görs av myndigheten eller för dess
räkning, och när priset på sådana varor och tjänster inkluderar skatter eller

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

179

provided for in this article shall not be sold or otherwise disposed of in the Prop. 1995/96:140
territory of the State Party which granted the exemption, except under Bilaga 5
conditions agreed with that State Party.

3. No tax shall be levied by States Parties on or in respect of salaries and
emoluments paid or any other form of payment made by the Authority to
the Secretary-General and staff of the Authority, as well as experts
performing missions for the Authority, who are not their nationals.

SUBSECTION H. SUSPENSION OF THE EXERCISE OF RIGHTS

AND PRIVILEGES OF MEMBERS

Article 184

Suspension of the exercise of voting rights

A State Party which is in arrears in the payment of its financial
contributions to the Authority shall have no vote if the amount of its arrears
equals or exceeds the amount of the contributions due from it for the
preceding two full years. The Assembly may, nevertheless, permit such a
member to vote if it is satisfied that the failure to pay is due to conditions
beyond the control of the member.

Article 185

Suspension of exercise of rights and privileges of membership

1. A State Party which has grossly and persistently violated the provisions
of this Part may be suspended from the exercise of the rights and privileges
of membership by the Assembly upon the recommendation of the Council.

2. No action may be taken under paragraph 1 until the Sea-Bed Disputes
Chamber has found that a State Party has grossly and persistently violated
the provisions of this Part.

SECTION 5. SETTLEMENT OF DISPUTES AND ADVISORY

OPINIONS

Article 186

Sea-Bed Disputes Chamber of the Intemational Tribunal for the Law of

the Sea

The establishment of the Sea-Bed Disputes Chamber and the manner in
which it shall exercise its jurisdiction shall be govemed by the provisions
of this section, of Part XV and of Annex VI.

180

avgifter, skall lämpliga åtgärder så långt så är rimligt vidtas av
konventionsstatema i syfte att bevilja befrielse från sådana skatter eller
avgifter eller att återbetala dem. Varor som införts eller inköpts i enlighet
med en i denna artikel föreskriven befrielse får inte säljas eller på annat sätt
avyttras på territorium tillhörigt den konventionsstat som beviljat befrielsen,
utom under de betingelser varom avtalats med ifrågavarande
konventionsstat.

3. Konventionsstatema får inte beskatta utbetalda löner, arvoden eller andra
former av betalningar, som gjorts av myndigheten till generalsekreteraren
eller myndighetens anställda samt till experter som fullgör uppdrag för
myndighetens räkning, utom då de är medborgare i den ifrågavarande
staten.

AVSNITT H. TILLFÄLLIGT UPPHÄVANDE AV MEDLEMMARS
RÄTTIGHETER OCH PRIVILEGIER

Artikel 184

Tillfälligt upphävande av rösträtten

En konventionsstat som ligger efter med betalning av sina finansiella bidrag
till myndigheten har ingen rösträtt, om det resterande beloppet uppgår till
eller överstiger summan av de bidrag som staten skulle ha erlagt under de
föregående två hela åren. Församlingen kan dock tillåta en sådan medlem
att rösta, om det konstateras att underlåtenheten att betala beror på
omständigheter som medlemmen inte råder över.

Artikel 185

Tillfälligt upphävande av rättigheter och privilegier som följer med
medlemskapet

1.  En konventionsstat som upprepade gånger grovt har överträtt
bestämmelserna i denna del kan av församlingen på rådets rekommendation
tillfälligt avstängas från att utöva de rättigheter och åtnjuta de privilegier
som följer av medlemskapet.

2.  Ingen åtgärd får vidtas enligt punkt 1 förrän avdelningen för
havsbottentvister har fastslagit att en konventionsstat upprepat och grovt har
överträtt bestämmelserna i denna del.

KAPITEL 5. BILÄGGANDE AV TVISTER SAMT RÅDGIVANDE

YTTRANDEN

Artikel 186

Havsrättsdomstolens särskilda avdelning för havsbottentvister

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Upprättandet av en särskild avdelning för havsbottentvister och det sätt

181

Article 187

Jurisdiction of the Sea-Bed Disputes Chamber

The Sea-Bed Disputes Chamber shall have jurisdiction under this Part and
the Annexes relating thereto in disputes with respect to activities in the Area
falling within the following categories:

(a) disputes between States Parties conceming the interpretation or
application of this Part and the Annexes relating thereto;

(b) disputes between a State Party and the Authority conceming:

(i) acts or omissions of the Authority or of a State Party
alleged to be in violation of this Part or the Annexes
relating thereto or of rules, regulations and procedures of
the Authority adopted in accordance therewith; or

(ii) acts of the Authority alleged to be in excess of
jurisdiction or a misuse of power;

(c) disputes between parties to a contract, being States Parties, the
Authority or the Enterprise, State enterprises and natural or
juridical persons referred to in article 153, paragraph 2(b),
conceming:

(i) the interpretation or application of a relevant contract
or a plan of work; or

(ii) acts or omissions of a party to the contract relating to
activities in the Area and directed to the other party or
directly affecting its legitimate interests;

(d) disputes between the Authority and a prospective contractor
who has been sponsored by a State as provided in article 153,
paragraph 2 (b), and has duly fulfilled the conditions referred to in
Annex III, article 4, paragraph 6, and article 13, paragraph 2,
conceming the refusal of a contract or a legal issue arising in the
negotiation of the contract;

(e) disputes between the Authority and a State Party, a State
enterprise or a natural or juridical person sponsored by a State
Party as provided for in article 153, paragraph 2(b), where it is
alleged that the Authority has incurred liability as provided in
Annex III, article 22;

(f) any other disputes for which the jurisdiction of the Chamber is
specifically provided in this Convention.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

182

varpå denna skall utöva sina befogenheter regleras av bestämmelserna i
detta kapitel, del XV samt bilaga VI.

Artikel 187

Behörighet för avdelningen för havsbottentvister

Avdelningen för havsbottentvister skall enligt denna del och härtill hörande
bilagor vara behörig i tvister rörande verksamheter inom området, vilka
faller inom följande kategorier:

a)  tvister mellan konventionsstater rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna del med tillhörande bilagor;

b) tvister mellan en konventionsstat och myndigheten rörande

i)  Myndighetens eller en konventionsstats handling eller
underlåtenhet, som påstås stå i strid med denna del eller härtill
hörande bilagor eller med myndighetens i anslutning härtill
antagna regler, föreskrifter och förfaranden; eller

ii) åtgärder vidtagna av myndigheten vilka påstås överskrida
dennas befogenheter eller utgöra maktmissbruk;

c) avtalstvister mellan konventionsstater, myndigheten eller företaget,
statliga företag och fysiska eller juridiska personer som anges i artikel

153.2 b rörande

i) tolkningen eller tillämpningen av ett relevant kontrakt eller en
arbetsplan; eller

ii) en avtalsparts handling eller underlåtenhet att handla, som
avser verksamheter inom området och riktar sig mot den andra
parten eller direkt berör dennas legitima intressen;

d) tvister rörande vägran att ingå avtal eller rörande en i samband med
avtalsförhandlingarna uppkommen rättslig fråga mellan myndigheten
och en eventuell framtida tillståndshavare som en stat har varit
sponsor för enligt artikel 153.2 b, och som vederbörligen uppfyllt de
i bilaga III artikel 4.6 och artikel 13.2 angivna villkoren;

e) tvister mellan myndigheten och en konventionsstat, ett statligt
företag eller en fysisk eller juridisk person, som en konventionsstat är
sponsor för enligt artikel 153.2 b då det påstås att myndigheten har
iklätt sig ansvar enligt bilaga III artikel 22;

f) vaije annan tvist, för vilken avdelningens behörighet särskilt
fastställs i denna konvention.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

183

Article 188

Submission of disputes to a special chamber of thelntemational Tribunal
for the Law of the Sea or an ad hoc chamber of the Sea-Bed Disputes
Chamber or to bindingcommercial arbitration

1. Disputes between States Parties referred to in article 187, subparagraph

(a), may be submitted:

(a) at the request of the parties to the dispute, to a special chamber
of the Intemational Tribunal for the Law of the Sea to be formed
in accordance with Annex VI, articles 15 and 17; or

(b) at the request of any party to the dispute, to an ad hoc chamber
of the Sea-Bed Disputes Chamber to be formed in accordance with
Annex VI, article 36.

2.       (a) Disputes conceming the interpretation or application of a
contract referred to in article 187, subparagraph (c)(i), shall be
submitted, at the request of any party to the dispute, to binding
commercial arbitration, unless the parties otherwise agree. A
commercial arbitral tribunal to which the dispute is submitted shall
have no jurisdiction to decide any question of interpretation of this
Convention. When the dispute also involves a question of the
interpretation of Part XI and the Annexes relating thereto, with
respect to activities in the Area, that question shall be referred to
the Sea-Bed Disputes Chamber for a ruling.

(b) If, at the commencement of or in the course of such arbitration,
the arbitral tribunal determines, either at the request of any party
to the dispute or pvoprio motu, that its decision depends upon a
ruling of the Sea-Bed Disputes Chamber, the arbitral tribunal shall
refer such question to the Sea-Bed Disputes Chamber for such
ruling. The arbitral tribunal shall then proceed to render its award
in conformity with the ruling of the Sea-Bed Disputes Chamber.

(c) In the absence of a provision in the contract on the arbitration
procedure to be applied in the dispute, the arbitration shall be
conducted in accordance with the UNCITRAL Arbitration Rules or
such other arbitration rules as may be prescribed in the rules,
regulations and procedures of the Authority, unless the parties to
the dispute otherwise agree.

Article 189

Limitation on jurisdiction with regard to decisions of the Authority

The Sea-Bed Disputes Chamber shall have no jurisdiction with regard to the
exercise by the Authority of its discretionary powers in accordance with this
Part; in no case shall it substitute its discretion for that of the Authority.
Without prejudice to article 191, in exercising its jurisdiction pursuant to

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

184

Artikel 188                              Prop. 1995/96:140

Hänskjutande av tvister till en särskild avdelning av internationella Bilaga 5
havsrättsdomstolen eller en tillfällig avdelning inom avdelningen för
havsbottentvister eller till bindande kommersiellt skiljeförfarande

1. Tvister mellan konventionsstatema som anges i artikel 187 a kan
hänskjutas

a) på begäran av partema i tvisten till en särskild avdelning av
internationella havsrättsdomstolen, som skall upprättas i enlighet med
bilaga VI artiklarna 15 och 17; eller

b) på begäran av part i tvisten till en tillfällig avdelning inom
avdelningen för havsbottentvister, som skall upprättas i enlighet med
bilaga VI artikel 36.

2.    a) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av ett i artikel 187
c i avsett kontrakt skall, på begäran av part i tvisten, hänskjutas till
bindande kommersiellt skiljeförfarande, om partema inte kommer
överens om annat. En kommersiell skiljedomstol, som tvisten
hänskjuts till, skall inte äga befogenhet att avgöra någon fråga rörande
tolkningen av denna konvention. När tvisten även omfattar frågan om
tolkning av del XI med tillhörande bilagor om verksamheter inom
området, skall frågan hänskjutas till avdelningen för havsbottentvister
för avgörande.

b) Om skiljedomstolen i böijan av eller under skiljeförfarandet
beslutar, antingen på begäran av endera parten i tvisten eller på eget
initiativ, att dess beslut är beroende av ett avgörande från avdelningen
för havsbottentvister, skall skiljedomstolen hänskjuta denna fråga till
denna avdelning för avgörande. Skiljedomstolen skall sedan avge sin
skiljedom i enlighet med avgörandet från avdelningen för
havsbotten tvister.

c) Om det i kontraktet inte finns någon bestämmelse om vilket
skiljeförfarande som skall tillämpas på tvisten, skall detta följa
UNCITRAL-reglema för skiljeförfarande eller de regler härför som
kan finnas i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden, om
inte parterna i tvisten kommer överens om annat.

Artikel 189

Begränsning av behörigheten beträffande myndighetens beslut

Havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister skall inte ha någon
behörighet med avseende på myndighetens utövande av sina diskretionära
befogenheter i enlighet med denna del; dess prövning skall inte i något fall
ersätta myndighetens. Med förbehåll för artikel 191 skall avdelningen för

185

article 187, the Sea-Bed Disputes Chamber shall not pronounce itself on the
question of whether any rules, regulations and procedures of the Authority
are in conformity with this Convention, nor declare invalid any such rules,
regulations and procedures. Its jurisdiction in this regard shall be confined
to deciding claims that the application of any rules, regulations and
procedures of the Authority in individual cases would be in conflict with
the contractual obligations of the parties to the dispute or their obligations
under this Convention, claims conceming excess of jurisdiction or misuse
of power, and to claims for damages to be paid or other remedy to be
given to the party concemed for the failure of the other party to comply
with its contractual obligations or its obligations under this Convention.

Article 190

Participation and appearance of sponsoring States Parties in proceedings

1. If a natural or juridical person is a party to a dispute referred to in
article 187, the sponsoring State shall be given notice thereof and shall
have the right to participate in the proceedings by submitting written or
oral statements.

2. If an action is brought against a State Party by a natural or juridical
person sponsored by another State Party in a dispute referred to in article
187, subparagraph (c), the respondent State may request the State
sponsoring that person to appear in the proceedings on behalf of that
person. Failing such appearance, the respondent State may arrange to be
represented by a juridical person of its nationality.

Article 191

Advisory opinions

The Sea-Bed Disputes Chamber shall give advisory opinions at the request
of the Assembly or the Council on legal questions arising within the scope
of their activities. Such opinions shall be given as a matter or urgency.

PART XII

PROTECTION AND PRESERVATION OF THE MARINE
ENVIRONMENT

SECTION 1. GENERAL PROVISIONS

Article 192

General obligation

States have the obligation to protect and preserve the marine environment.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

186

havsbottentvister vid utövande av sina befogenheter enligt artikel 187 varken Prop. 1995/96:140
uttala sig i frågan om huruvida myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden motsvarar bestämmelserna i denna konvention eller förklara
dessa regler, föreskrifter och förfaranden som ogiltiga. Dess behörighet i
detta hänseende skall begränsas till avgöranden beträffande påståenden om
att tillämpningen av myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden i
enskilda fall skulle strida mot parternas i tvisten kontraktsenliga förpliktelser
eller mot deras skyldigheter enligt denna konvention, påståenden om
överskridande av behörighet eller maktmissbruk samt yrkanden om
ersättning eller annan form av gottgörelse till den berörda parten till följd
av den andra partens underlåtenhet att uppfylla sina kontraktsenliga
skyldigheter eller sina förpliktelser enligt denna konvention.

Artikel 190

Sponsrande konventionsstaters deltagande i och närvaro vid rättsliga
förfaranden

1. Om en fysisk eller juridisk person är part i en tvist som avses i artikel
187, skall sponsorstaten underrättas därom och ha rätt att delta i rättsliga
förfaranden genom att inkomma med skriftliga eller muntliga yttranden.

2. Om talan väcks mot en konventionsstat av en fysisk eller juridisk person
som sponsras av en annan konventionsstat i en tvist som avses i artikel 187
c, kan den svarande staten anmoda den stat som sponsrar ifrågavarande
person att uppträda vid förhandlingarna på denna persons vägnar. I annat
fall kan den svarande staten ordna så att den företräds av en juridisk person
av den statens egen nationalitet.

Artikel 191

Rådgivande yttranden

Havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister skall på församlingens
eller rådets begäran avge rådgivande yttranden i rättsfrågor som uppstår
inom ramen för deras verksamhet. Dessa yttranden skall avges i brådskande
ordning.

DEL XII

SKYDD OCH BEVARANDE AV DEN MARINA MILJÖN

KAPITEL I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 192

Allmän skyldighet

Staterna är skyldiga att skydda och bevara den marina miljön.

187

Article 193

Sovereign right of States to exploit their natural resources

States have the sovereign right to exploit their natural resources pursuant
to their environmental policies and in accordance with their duty to protect
and preserve the marine environment.

Article 194

Measures to prevent, reduce and control pollution of the marine
environment

1. States shall take, individually or jointly as appropriate, all measures
consistent with this Convention that are necessary to prevent, reduce and
control pollution of the marine environment from any source, using for this
purpose the best practicable means at their disposal and in accordance with
their capabilities, and they shall endeavour to harmonize their policies in
this connection.

2. States shall take all measures necessary to ensure that activities under
their jurisdiction or control are so conducted as not to cause damage by
pollution to other States and their environment, and that pollution arising
from incidents or activities under their jurisdiction or control does not
spread beyond the areas where they exercise sovereign rights in accordance
with this Convention.

3. The measures taken pursuant to this Part shall deal with all sources of
pollution of the marine environment. These measures shall include, inter
alia, those designed to minimize to the fullest possible extent:

(a) the release of toxic, harmful or noxious substances, especially
those which are persistent, from land-based sources, from or
through the atmosphere or by dumping;

(b) pollution from vessels, in particular measures for preventing
accidents and dealing with emergencies, ensuring the safety of
operations at sea, preventing intentional and unintentional
discharges, and regulating the design, construction, equipment,
operation and manning of vessels;

(c) pollution from installations and devices used in exploration or
exploitation of the natural resources of the sea-bed and subsoil, in
particular measures for preventing accidents and dealing with
emergencies, ensuring the safety of operations at sea, and
regulating the design, construction, equipment, operation and
manning of such installations or devices;

(d) pollution from other installations and devices operating in the
marine environment, in particular measures for preventing
accidents and dealing with emergencies, ensuring the safety of

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

188

Artikel 193

Staters suveräna rätt att utnyttja sina naturtillgångar

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Staterna har suverän rätt att utnyttja sina naturtillgångar i enlighet med
sin miljöpolitik och sin plikt att skydda och bevara den marina miljön.

Artikel 194

Åtgärder för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den
marina miljön

1. Stater skall, enskilt eller gemensamt allt efter vad som är lämpligt, vidta
alla nödvändiga åtgärder som är förenliga med denna konvention för att
förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar av den marina miljön från
alla slags källor, och de skall i detta syfte använda de lämpligaste metoder
som står ull deras förfogande, i enlighet med deras förmåga, och de skall
söka harmonisera sina strävanden i detta sammanhang.

2.  Stater skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
verksamheter under deras jurisdiktion eller kontroll bedrivs på ett sådant sätt
att de ej genom föroreningar förorsakar skada för andra stater och deras
miljö, och att föroreningar till följd av olyckor eller verksamheter under
deras jurisdiktion eller kontroll ej sprids bortom de områden över vilka de
utövar suveräna rättigheter i enlighet med denna konvention.

3. De åtgärder som vidtas enligt denna del skall omfatta alla källor, som
medför föroreningar av den marina miljön. Dessa åtgärder skall bl.a.
innefatta sådana som avser att så långt som möjligt begränsa

a) utsläpp av giftiga, farliga eller skadliga ämnen, i synnerhet sådana
som är beständiga, från landbaserade källor, från eller genom
atmosfären eller genom dumpning,

b) föroreningar från fartyg, särskilt åtgärder för att förhindra olyckor
och hantera nödsituationer, så att säkerheten till sjöss tryggas, att
avsiktliga och oavsiktliga utsläpp förhindras och att utformning,
konstruktion, utrustning, drift och bemanning av fartyg regleras,

c) föroreningar från anläggningar och anordningar, som används vid
undersökning eller bearbetning av naturtillgångarna på havsbottnen
och dess underlag, särskilt åtgärder för att förhindra olyckor och
hantera nödsituationer, så att säkerheten till sjöss tryggas samt att
utformning, konstruktion, utrustning, drift och bemanning av sådana
anläggningar och anordningar regleras.

d) föroreningar från andra anläggningar och anordningar, som
utnyttjas för verksamhet i den marina miljön, särskilt åtgärder för att
förhindra olyckor och hantera nödsituationer, så att säkerheten till

189

operations at sea, and regulating the design, construction, Prop. 1995/96:140

equipment, operation and manning of such installations or devices. Bilaga 5

4. In taking measures to prevent, reduce or control pollution of the marine
environment, States shall refrain from unjustifiable interference with
activities carried out by other States in the exercise of their rights and in
pursuance of their duties in conformity with this Convention.

5. The measures taken in accordance with this Part shall include those
necessary to protect and preserve rare or fragile ecosystems as well as the
habitat of depleted, threatened or endangered species and other forms of
marine life.

Article 195

Duty not to transfer damage or hawds or transform one type of
pollution into another

In taking measures to prevent, reduce and control pollution of the marine
environment, States shall act so as not to transfer, directly or indirectly,
damage or hazards from one area to another or transform one type of
pollution into another.

Article 196

Use of technologies or introduction of alien or new species

1. States shall take all measures necessary to prevent, reduce and control
pollution of the marine environment resulting from the use of technologies
under their jurisdiction or control, or the intentional or accidental
introduction of species, alien or new, to a particular part of the marine
environment, which may cause significant and harmful changes thereto.

2. This article does not affect the application of this Convention regarding
the prevention, reduction and control of pollution of the marine
environment.

SECTION 2. GLOBAL AND REGIONAL CO-OPERATION

Article 197

Co-operation on a global or regional basis

States shall co-operate on a global basis and, as appropriate, on a regional
basis, directly or through competent intemational organizations, in
formulating and elaborating intemational rules, standards and recommended
practices and procedures consistent with this Convention, for the protection
and preservation of the marine environment, taking into account
characteristic regional features.

190

sjöss tryggas samt att utformning, konstruktion, utrustning, drift och Prop. 1995/96:140

bemanning av sådana anläggningar och anordningar regleras.           Bilaga 5

4. När staterna vidtar åtgärder för att förhindra, begränsa eller kontrollera
föroreningar av den marina miljön, skall de undvika oberättigade ingrepp
i de verksamheter som bedrivs av andra stater, vilka utövar sina rättigheter
och fullgör sina skyldigheter enligt denna konvention.

5. De åtgärder som vidtas enligt denna del skall innefatta sådana åtgärder
som är nödvändiga för att skydda och bevara sällsynta och känsliga
ekosystem samt lokaler för arter och andra marina organismer som är på
tillbakagång, hotade eller utrotningshotade.

Artikel 195

Skyldighet att ej överföra skada eller risk eller omvandla en form av
förorening till en annan

Staterna skall, då de vidtar åtgärder för att förhindra, begränsa och
kontrollera föroreningar av den marina miljön, handla på sådant sätt att de
ej direkt eller indirekt överför skada eller risk från ett område till ett annat
eller omvandlar en form av förorening till en annan.

Artikel 196

Användning av teknologi eller införande av utländska eller nya arter

1. Staterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra, begränsa
och kontrollera sådana föroreningar av den marina miljön som härrör från
bruk av teknik under deras jurisdiktion eller kontroll eller avsiktligt eller
oavsiktligt införande till någon viss del av den marina miljön av främmande
eller nya arter som kan medföra betydande och skadliga förändringar hos
denna.

2. Denna artikel inverkar inte på tillämpningen av denna konvention, då det
gäller att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina
miljön.

KAPITEL 2. GLOBALT OCH REGIONALT SAMARBETE

Artikel 197

Samarbete på globalt eller regionalt plan

Staterna skall samarbeta, direkt eller genom behöriga internationella
organisationer, på det globala planet och, när så är lämpligt, på det
regionala planet, vid formulering och utarbetande av internationella regler,
normer och rekommenderade tillämpningar och förfaranden som är förenliga
med denna konvention, för att skydda och bevara den marina miljön, varvid
hänsyn skall tas till regionala särdrag.

191

Article 198

Notification of imminent or actual damage

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

When a State becomes aware of cases in which the marine environment is
in imminent danger of being damaged or has been damaged by pollution,
it shall immediately notify other States it deems likely to be affected by
such damage, as well as the competent intemational organizations.

Article 199

Contingency plans against pollution

In the cases referred to in article 198, States in the area affected, in
accordance with their capabilities, and the competent intemational
organizations shall co-operate, to the extent possible, in eliminating the
effects of pollution and preventing or minimizing the damage. To this end,
States shall jointly develop and promote contingency plans for responding
to pollution incidents in the marine environment.

Article 200

Studies, research programmes and exchange of information and data

States shall co-operate, directly or through competent intemational
organizations, for the purpose of promoting studies, undertaking
programmes of scientific research and encouraging the exchange of
information and data acquired about pollution of the marine environment.
They shall endeavour to participate actively in regional and global
programmes to acquire knowledge for the assessment of the nature and
extent of pollution, exposure to it, and its pathways, risks and remedies.

Article 201

Scientific criteria for regulations

In the light of the information and data acquired pursuant to article 200,
States shall co-operate, directly or through competent intemational
organizations, in establishing appropriate scientific criteria for the
formulation and elaboration of rules, standards and recommended practices
and procedures for the prevention, reduction and control of pollution of the
marine environment.

SECTION 3. TECHNICAL ASSISTANCE

Article 202

Scientific and technical assistance to developing States

States shall, directly or through competent intemational organizations:

(a) promote programmes of scientific, educational, technical and
other assistance to developing States for the protection and
preservation of the marine environment and the prevention,

192

Artikel 198

Underrättelse om överhängande risk för skada eller faktiskt inträffad
skada

En stat skall, då den erfar att den marina miljön löper överhängande risk att
skadas eller redan har skadats genom förorening, omedelbart underrätta
andra stater, som den anser kan komma att beröras av skadan, samt
behöriga internationella organisationer.

Artikel 199

Katastrofplaner för bekämpning av föroreningar

1 de fall som avses i artikel 198 skall efter sin förmåga staterna i det
berörda området, och berörda internationella organisationer så vitt möjligt
samarbeta för att eliminera verkningarna av föroreningen och förhindra eller
begränsa skadan. I detta syfte skall staterna gemensamt utveckla och främja
katastrofplaner för att bemöta olyckor som medför förorening av den marina
miljön.

Artikel 200

Studier, forskningsprogram och utbyte av information och data

Staterna skall samarbeta, direkt eller genom berörda internationella
organisationer, för att främja studier, genomföra vetenskapliga
forskningsprogram samt uppmuntra utbyte av information och uppgifter om
förorening av den marina miljön. De skall aktivt söka delta i regionala och
globala program i syfte att förvärva kunskaper för att kunna bedöma
föroreningars art och omfattning, deras utbredningsområde och
utbredningsvägar, risker och bekämpningsåtgärder.

Artikel 201

^tenskapliga kriterier för bestämmelser

Staterna skall i ljuset av den information och de uppgifter som erhålls i
enlighet med artikel 200 samarbeta direkt eller genom behöriga
internationella organisationer i syfte att fastställa lämpliga vetenskapliga
kriterier för formulering och utarbetande av regler, normer och
rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa
och kontrollera förorening av den marina miljön.

KAPITEL 3. TEKNISKT BISTÅND

Artikel 202

Wtenskapligt och tekniskt bistånd till utvecklingsländer

Staterna skall direkt eller genom behöriga internationella organisationer

a) främja biståndsprogram inom områdena vetenskap, utbildning,
teknik samt annat bistånd till utvecklingsländer för att skydda och

13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

193

reduction and control of marine pollution. Such assistance shall
include, inter alia:

(i) training of their scientific and technical personnel;

(ii) focilitating their participation in relevant intemational
programmes;

(iii)  supplying them with necessary equipment and
facilities;

(iv)  enhancing their capacity to manufacture such
equipment;

(v) advice on and developing facilities for research,
monitoring, educational and other programmes;

(b) provide appropriate assistance, especially to developing States,
for the minimization of the effects of major incidents which may
cause serious pollution of the marine environment;

(c) provide appropriate assistance, especially to developing States,
conceming the preparation of environmental assessments.

Article 203

Preferential treatment for developing States

Developing States shall, for the purposes of prevention, reduction and
control of pollution of the marine environment or minimization of its
effects, be granted preference by intemational organizations in:

(a) the allocation of ap_propriate funds and technical assistance;
and

(b) the utilization of their specialized services.

SECTION 4. MONITORING AND ENVIRONMENTAL

ASSESSMENT

Article 204

Monitoring of the risks or effects of pollution

1. States shall, consistent with the rights of other States, endeavour, as for
as practicable, directly or through the competent intemational
organizations, to observe, measure, evaluate and analyse, by recognized
scientific methods, the risks or effects of pollution of the marine
environment.

2. In particular, States shall keep under surveillance the effects of any

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

194

bevara den marina miljön och för att förhindra, begränsa och Prop. 1995/96:140

kontrollera havsföroreningar. Sådant bistånd skall bl.a. bestå i att Bilaga 5

i) utbilda deras vetenskapliga och tekniska personal,

ii)  underlätta deras deltagande i relevanta internationella
program,

iii)  tillhandahålla nödvändig utrustning och nödvändiga
anordningar,

iv) förbättra deras förmåga att tillverka sådan utrustning,

v) ge råd rörande och utveckla anordningar för program för
forskning, övervakning och utbildning samt andra program,

b) ge lämpligt bistånd, särskilt till utvecklingsländer, i syfte att så
långt som möjligt begränsa följderna av större olyckor, som kan
medföra allvarliga föroreningar av den marina miljön,

c) ge lämpligt bistånd, särskilt till utvecklingsländer, för att utföra
miljökonsekvensbedömningar.

Artikel 203

Förmånsbehandling av utvecklingsländer

Utvecklingsländerna skall i syfte att förhindra, begränsa och kontrollera
föroreningar av den marina miljön, eller för att så långt som möjligt
begränsa följderna därav, beviljas förmånsbehandling av internationella
organisationer beträffande

a) tilldelning av lämpliga medel och tekniskt bistånd, och

b) utnyttjande av deras specialtjänster.

KAPITEL 4. ÖVERVAKNING OCH
MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING

Artikel 204

Övervakning av riskerna för eller följderna av förorening

1. Staterna skall i överensstämmelse med andra staters rättigheter, direkt
eller genom behöriga internationella organisationer, genom erkända
vetenskapliga metoder så långt som möjligt söka observera, mäta, utvärdera
och analysera riskerna för eller följderna av förorening av den marina
miljön.

2. I synnerhet skall staterna kontinuerligt övervaka följderna av alla
verksamheter som de beviljar tillstånd för eller själva bedriver för att

195

activities which they permit or in which they engage in order to determine Prop. 1995/96:140
whether these activities are likely to pollute the marine environment.        Bilaga 5

Article 205

Publication of reports

States shall publish reports of the results obtained pursuant to article 204
or provide such reports at appropriate intervals to the competent
intemational organizations, which should make them available to all States.

Article 206

Assessment of potential effects of activities

When States have reasonable grounds for believing that planned activities
under their jurisdiction or control may cause substantial pollution of or
significant and harmful changes to the marine environment, they shall, as
far as practicable, assess the potential effects of such activities on the
marine environment and shall communicate reports of the results of such
assessments in the manner provided in article 205.

SECTION 5. INTERNATIONAL RULES AND NATIONAL

LEGISLATION TO PREVENT, REDUCE AND CONTROL

POLLUTION OF THE MARINE ENVIRONMENT

Article 207

Pollution from land-based sources

1. States shall adopt laws and regulations to prevent, reduce and control
pollution of the marine environment from land-based sources, including
rivers, estuaries, pipelines and outfall structures, taking into account
intemationally agreed rules, standards and recommended practices and
procedures.

2. States shall take other measures as may be necessary to prevent, reduce
and control such pollution.

3. States shall endeavour to harmonize their policies in this connection at
the appropriate regional level.

4. States, acting especially through competent intemational organizations
or diplomatic conference, shall endeavour to establish global and regional
rules, standards and recommended practices and procedures to prevent,
reduce and control pollution of the marine environment from land-based
sources, taking into account characteristic regional features, the economic
capacity of developing States and their need for economic development.
Such rules, standards and recommended practices and procedures shall be
re-examined from time to time as necessary.

5. Laws, regulations, measures, rules, standards and recommended

196

fastställa huruvida dessa verksamheter kan komma att förorena den marina
miljön.

Artikel 205

Publicering av rapporter

Staterna skall publicera rapporter om resultat som erhållits enligt artikel 204
eller med lämpliga intervall lämna sådana rapporter till de behöriga
internationella organisationerna, vilka bör göra dem tillgängliga för alla
stater.

Artikel 206

Bedömning av möjliga verkningar till följd av vissa verksamheter

När staterna har skälig anledning att anta att planerade verksamheter under
deras jurisdiktion eller kontroll kan orsaka avsevärda föroreningar av eller
märkbara och skadliga förändringar i den marina miljön, skall de så långt
det är tekniskt möjligt bedöma de potentiella verkningarna på den marina
miljön och lämna rapporter om resultat från sådana bedömningar i enlighet
med artikel 205.

KAPITEL 5. INTERNATIONELLA REGLER OCH NATIONELL
LAGSTIFTNING FÖR ATT FÖRHINDRA, BEGRÄNSA OCH
KONTROLLERA FÖRORENINGAR AV DEN MARINA MILJÖN

Artikel 207

Föroreningar frän landbaserade källor

1. Staterna skall anta lagar och andra författningar för att förhindra,
begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön från landbaserade
källor, däri inbegripet floder, flodmynningar, rörledningar och
utsläppsanordningar, varvid hänsyn skall tas till internationellt erkända
regler, normer och rekommenderade tillämpningar och förfaranden.

2. Staterna skall vidta andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att
förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.

3. Staterna skall i detta sammanhang söka harmonisera sina strävanden på
lämplig regional nivå.

4. Staterna skall, särskilt genom behöriga internationella organisationer eller
vid en diplomatkonferens, söka fastställa globala och regionala regler,
normer och rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att
förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön från
landbaserade källor, varvid hänsyn skall tas till regionala särdrag,
utvecklingsländers ekonomiska möjligheter och deras behov av ekonomisk
utveckling. Sådana regler, normer och rekommenderade tillämpningar och
förfaranden skall, i den utsträckning så är nödvändigt, emellanåt granskas
på nytt.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

197

practices and procedures referred to in paragraphs 1, 2 and 4 shall include Prop. 1995/96:140
those designed to minimize, to the fullest extent possible, the release of Bilaga 5
toxic, harmful or noxious substances, especially those which are persistent,
into the marine environment.

Article 208

Fbllution from sea-bed activities subject to national jurisdiction

1. Coastal States shall adopt laws and regulations to prevent, reduce and
control pollution of the marine environment arising from or in connection
with sea-bed activities subject to their jurisdiction and from artificial
islands, installations and structures under their jurisdiction, pursuant to
articles 60 and 80.

2. States shall take other measures as may be necessary to prevent, reduce
and control such pollution.

3. Such laws, regulations and measures shall be no less effective than
intemational rules, standards and recommended practices and procedures.

4. States shall endeavour to harmonize their policies in this connection at
the appropriate regional level.

5. States, acting especially through competent intemational organizations
or diplomatic conference, shall establish global and regional rules,
standards and recommended practices and procedures to prevent, reduce
and control pollution of the marine environment referred to in paragraph

1. Such rules, standards and recommended practices and procedures shall
be re-examined from time to time as necessary.

Article 209

Fbllution from activities in the Area

1. Intemational rules, regulations and procedures shall be established in
accordance with Part XI to prevent, reduce and control pollution of the
marine environment from activities in the Area. Such rules, regulations and
procedures shall be re-examined from time to time as necessary.

2. Subject to the relevant provisions of this section, States shall adopt laws
and regulations to prevent, reduce and control pollution of the marine
environment from activities in the Area undertaken by vessels, installations,
structures and other devices flying their flag or of their registry or
operating under their authority, as the case may be. The requirements of
such laws and regulations shall be no less effective than the intemational
rules, regulations and procedures referred to in paragraph 1.

198

5. De lagar, författningar, åtgärder, regler, normer och rekommenderade
tillämpningar och förfaranden som avses i punkterna 1, 2 och 4 skall
innefatta åtgärder som avser att så långt som möjligt begränsa utsläpp i den
marina miljön av giftiga, forliga eller skadliga ämnen, särskilt sådana som
är beständiga.

Artikel 208

Föroreningar frän verksamheter pä havsbottnen som är underkastade
nationell jurisdiktion

1. Kuststater skall anta lagar och andra författningar för att förhindra,
begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön, som uppstår gå
grund av eller i samband med verksamheter på havsbottnen under deras
jurisdiktion, och från konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner
under deras jurisdiktion i enlighet med artiklarna 60 och 80.

2. Staterna skall vidta andra åtgärder, som kan vara nödvändiga för att
förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.

3. Sådana lagar, andra författningar och åtgärder skall ej ha mindre verkan
än internationella regler, normer och rekommenderade tillämpningar och
förfaranden.

4. Staterna skall i detta sammanhang söka harmonisera sin politik på lämplig
regional nivå.

5. Staterna skall, särskilt genom behöriga internationella organisationer eller
diplomatkonferenser, fastställa globala och regionala regler, normer och
rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa
och kontrollera den förorening av den marina miljön som avses i punkt 1.
Sådana regler, normer och rekommenderade tillämpningar och förfaranden
skall, när så är nödvändigt, granskas på nytt.

Artikel 209

Förorening från verksamheter i området

1. Internationella regler, föreskrifter och förfaranden skall fastställas i
enlighet med del XI för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening
av den marina miljön från verksamhet som bedrivs i området. Sådana
regler, föreskrifter och förfaranden skall, när så är nödvändigt, granskas på
nytt.

2.  Stater skall, med de förbehåll som behövs med hänsyn till
bestämmelserna i detta kapitel, anta lagar och andra författningar för att
förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön från
verksamheter i området, vilka bedrivs från fartyg, anläggningar,
konstruktioner och andra anordningar som antingen för deras flagg eller är
registrerade där eller som bedriver verksamhet under deras överinseende.
Kraven i sådana lagar och författningar får inte ställas lägre än de

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

199

Article 210

Pollution by dumping

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. States shall adopt laws and regulations to prevent, reduce and control
pollution of the marine environment by dumping.

2. States shall take other measures as may be ne-cessary to prevent, reduce
and control such pollution.

3. Such laws, regulations and measures shall ensure that dumping is not
carried out without the per-mission of the competent authorities of States.

4. States, acting especially through competent intemational organizations
or diplomatic confe-rence, shall endeavour to establish global and regional
rules, standards and recommended practices and procedures to prevent,
reduce and control such pollution. Such rules, standards and recommended
practices and procedures shall be re-examined from time to time as
necessary.

5. Dumping within the territorial sea and the exclusive economic zone or
onto the Continental shelf shall not be carried out without the express prior
approval of the coastal State, which has the right to permit, regulate and
control such dumping after due consideration of the matter with other
States which by reason of their geographical situation may be adversely
affected thereby.

6. National laws, regulations and measures shall be no less effective in
preventing, reducing and controlling such pollution than the global rules
and standards.

Article 211

Pollution from vessels

1. States, acting through the competent intemational organization or general
diplomatic conference, shall establish intemational rules and standards to
prevent, reduce and control pollution of the marine environment from
vessels and promote the adoption, in the same manner, wherever
appropriate, of routeing systems designed to minimize the threat of
accidents which might cause pollution of the marine environment, including
the coastline, and pollution damage to the related interests of coastal States.
Such rules and standards shall, in the same manner, be re-examined from
time to time as necessary.

2. States shall adopt laws and regulations for the prevention, reduction and
control of pollution of the marine environment from vessels flying their
flag or of their registry. Such laws and regulations shall at least have the
same effect as that of generally accepted intemational rules and standards
established through the competent intemational organization or general
diplomatic conference.

200

internationella regler, andra författningar och förfaranden som avses i punkt Prop. 1995/96:140

1.                                                                          Bilaga 5

Artikel 210

Förorening genom dumpning

1. Staterna skall anta lagar och andra författningar för att förhindra,
begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön genom dumpning.

2. Staterna skall vidta andra åtgärder, som kan vara nödvändiga för att
förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.

3. Sådana lagar, andra författningar och åtgärder skall säkerställa att
dumpning ej sker utan tillstånd från staternas behöriga myndigheter.

4. Staterna skall, särskilt genom behöriga internationella organisationer eller
vid en diplomatkonferens, söka fastställa globala och regionala regler,
normer och rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att
förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening. Sådana regler, normer
och rekommenderade tillämpningar och förfaranden skall, när så är
nödvändigt, granskas på nytt.

5. Dumpning i territorialhavet och den ekonomiska zonen eller på
kontinentalsockeln får ej ske utan kuststatens uttryckliga
förhandsgodkännande. Kuststaten har rätt att tillåta, reglera och kontrollera
sådan dumpning efter vederbörligt samråd i frågan med andra stater, som
på grund av sitt geografiska läge kan komma att beröras ogynnsamt därav.

6. Nationella lagar, andra författningar och åtgärder skall ej vara mindre
effektiva än globala regler och normer då det gäller att förhindra, begränsa
och kontrollera sådan förorening.

Artikel 211

Förorening frän fartyg

1. Staterna skall, genom den behöriga internationella organisationen eller
vid en allmän diplomatkonferens, fastställa internationella regler och normer
för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön
från fortyg och på samma sätt vid behov verka för att sådana forledssystem
antas som är utformade i syfte att så långt som möjligt begränsa risken för
olyckor, vilka skulle kunna medföra förorening av den marina miljön, däri
inbegripet kustlinjen, och skada genom förorening av kuststaters därmed
sammanhängande intressen. Sådana regler och normer skall, i den
utsträckning så är nödvändigt, på samma sätt granskas på nytt.

2. Staterna skall anta lagar och andra författningar för att förhindra,
begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön från fertyg som
för deras flagg eller är registrerade i dessa stater. Sådana lagar och andra
författningar skall vara minst lika effektiva som de allmänt erkända

201

3. States which establish particular requirements for the prevention,
reduction and control of pollution of the marine environment as a condition
for the entry of foreign vessels into their ports or intemal waters or for a
call at their off-shore terminals shall give due publicity to such
requirements and shall communicate them to the competent intemational
organization. Whenever such requirements are established in identical form
by two or more coastal States in an endeavour to harmonize policy, the
communication shall indicate which States are participating in such
co-operative arrangements. Every State shall require the master of a vessel
flying its flag or of its registry, when navigating within the territorial sea
of a State participating in such co-operative arrangements, to fumish, upon
the request of that State, information as to whether it is proceeding to a
State of the same region participating in such co-operative arrangements
and, if so, to indicate whether it complies with the port entry requirements
of that State. This article is without prejudice to the continued exercise by
a vessel of its right of innocent passage or to the application of article 25,
paragraph 2.

4. Coastal States may, in the exercise of their sovereignty within their
territorial sea, adopt laws and regulations for the prevention, reduction and
control of marine pollution from foreign vessels, including vessels
exercising the right of innocent passage. Such laws and regulations shall,
in accordance with Part II, section 3, not hamper innocent passage of
foreign vessels.

5. Coastal States, for the purpose of enforcement as provided for in section

6. may in respect of their exclusive economic zones adopt laws and
regulations for the prevention, reduction and control of pollution from
vessels conforming to and giving effect to generally accepted intemational
rules and standards established through the competent intemational
organization or general diplomatic conference.

6.      (a) Where the intemational rules and standards referred to in

paragraph 1 are inadequate to meet special circumstances and
coastal States have reasonable grounds for believing that a
particular, clearly defined area of their respective exclusive
economic zones is an area where the adoption of special mandatory
measures for the prevention of pollution from vessels is required
for recognized technical reasons in relation to its oceanographical
and ecological conditions, as well as its utilization or the protection
of its resources and the particular character of its traffic, the
coastal States, after appropriate consultations through the competent
intemational organization with any other States concemed, may,
for that area, direct a communication to that organization,
submitting scientific and technical evidence in support and
information on necessary reception facilities. Within 12 months
after receiving such a communication, the organization shall
determine whether the conditions in that area correspond to the
requirements set out above. If the organization so determines, the

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

202

internationella regler och normer som fastställts av den behöriga
internationella organisationen eller vid en allmän diplomatkonferens.

3. Stater som uppställer särskilda krav för att förhindra, begränsa och
kontrollera förorening av den marina miljön som villkor för att utländska
fartyg skall få tillträde till deras hamnar eller inre vatten eller anlöpa deras
off-shore-terminaler skall på vederbörligt sätt offentliggöra sådana krav och
underrätta den behöriga internationella organisationen därom. När sådana
krav uppställs i likalydande form av två eller flera kuststater i ett försök att
harmonisera strävandena, skall i underrättelsen anges vilka stater som deltar
i ett sådant samarbete. Varje stat skall kräva att befälhavaren på ett fartyg,
som för dess flagg eller som är registrerat i den staten, vid färd i
territorialhav tillhörigt en stat som deltar i ett sådant samarbete, på den
statens begäran lämnar upplysning om huruvida det är på väg till en stat i
samma område, som deltar i dylikt samarbete och, om så är fallet, meddelar
huruvida det uppfyller de krav som den staten ställer för tillträde till dess
hamnar. Denna artikel påverkar inte ett fartygs fortsatta utövande av sin rätt
till oskadlig genomfart eller tillämpningen av artikel 25.2.

4. Kuststater får, då de utövar sin suveränitet i sitt territorialhav, anta lagar
och andra författningar för förhindrande, minskning och kontroll av
havsförorening från utländska fartyg, däri inbegripet fartyg som utövar sin
rätt till oskadlig genomfart. Sådana lagar och andra författningar får, i
enlighet med del II kapitel 3, ej hindra oskadlig genomfart av utländska
fartyg.

5. Kuststater får, i syfte att utöva den kontroll av efterlevnaden som
föreskrivs i kapitel 6, anta lagar och andra författningar vad gäller deras
ekonomiska zoner, för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening
från fartyg som uppfyller och genomför allmänt erkända internationella
regler och normer som fastställts genom behörig internationell organisation
eller vid en allmän diplomatkonferens.

6.    a) I de fall då de internationella regler och normer som avses i punkt

1 är otillräckliga för att täcka särskilda förhållanden och kuststater har
skälig anledning anta att ett särskilt, klart angivet område i deras
respektive ekonomiska zoner är ett område för vilket särskilda
obligatoriska åtgärder krävs - av erkända tekniska skäl såväl i relation
till dess oceanografiska och ekologiska förhållanden som till dess
användning eller skydd av dess tillgångar och trafikens speciella natur
- för att förhindra förorening från fartyg, får kuststater, efter lämpliga
överläggningar, genom behörig internationell organisation, med varje
annan berörd stat, i fråga om detta område lämna ett meddelande till
denna organisation och därvid lägga fram vetenskapliga och tekniska
bevis till stöd härför samt information om nödvändiga
mottagningsanordningar. Organisationen skall, inom tolv månader
efter mottagandet av ett sådant meddelande, besluta huruvida
förhållandena i det området motsvarar de härovan ställda kraven. Om
organisationen så beslutar, får kuststater vad avser detta område anta

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

203

coastal States may, for that area, adopt laws and regulations for the
prevention, reduction and control of pollution from vessels
implementing such intemational rules and standards or navigational
practices as are made applicable, through the organization, for
special areas. These laws and regulations shall not become
applicable to foreign vessels until 15 months after the submission
of the communication to the organization.

(b) The coastal States shall publish the limits of any such
particular, clearly defined area.

(c) If the coastal States intend to adopt additional laws and
regulations for the same area for the prevention, reduction and
control of pollution from vessels, they shall, when submitting the
aforesaid communication, at the same time notify the organization
thereof. Such additional laws and regulations may reläte to
discharges or navigational practices but shall not require foreign
vessels to observe design, construction, manning or equipment
standards other than generally accepted intemational rules and
standards; they shall become applicable to foreign vessels 15
months after the submission of the communication to the
organization, provided that the organization agrees within 12
months after the submission of the communication.

7. The intemational rules and standards referred to in this article should
include inter alia those relating to prompt notification to coastal States,
whose coastline or related interests may be affected by incidents, including
maritime casualties, which involve discharges or probability of discharges.

Article 212

Pollution from or through the atmosphere

1. States shall adopt laws and regulations to prevent, reduce and control
pollution of the marine environment from or through the atmosphere,
applicable to the air space under their sovereignty and to vessels flying
their flag or vessels or aircraft of their registry, taking into account
intemationally agreed rules, standards and recommended practices and
procedures and the safety of air navigation.

2. States shall take other measures as may be necessary to prevent, reduce
and control such pollution.

3. States, acting especially through competent intemational organizations
or diplomatic conference, shall endeavour to establish global and regional
rules, standards and recommended practices and procedures to prevent,
reduce and control such pollution.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

204

lagar och andra författningar för att förhindra, begränsa och
kontrollera förorening från fortyg, vilka följer sådana internationella
regler och normer eller navigationssedvänjor som genom
organisationen gjorts tillämpliga på specialområden. Dessa lagar och
författningar får ej tillämpas på utländska fertyg förrän 15 månader
efter det att meddelandet lämnades till organisationen.

b) Kuststaterna skall offentliggöra gränserna för varje sådant särskilt,
klart angivet område.

c)  Om kuststaterna avser att anta ytterligare lagar och andra
författningar beträffande samma område för att förhindra, begränsa
och kontrollera förorening från fartyg skall de, då de lämnar det
förutnämnda meddelandet, samtidigt underrätta organisationen därom.
Sådana ytterligare lagar och andra författningar får röra utsläpp eller
navigationssedvänjor men ej innebära krav på att utländska fertyg skall
iaktta andra normer beträffande konstruktion, utformning, bemanning
eller utrustning än allmänt erkända internationella regler och normer;
de blir tillämpliga på utländska fertyg 15 månader efter det att
meddelande lämnats till organisationen, förutsatt att denna lämnar sitt
samtycke härtill inom 12 månader, efter det att meddelandet lämnats.

7. De internationella regler och normer som avses i denna artikel innefattar
bland andra sådana som föreskriver omedelbart meddelande till kuststater
vars kustlinje eller därmed sammanhängande intressen kan påverkas av
incidenter, däri inbegripet sjöolyckor, som medför utsläpp eller kan
förväntas leda till utsläpp.

Artikel 212

Förorening från eller via atmosfären

1. Staterna skall för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av
den marina miljön från eller via atmosfären, anta lagar och andra
författningar som skall vara tillämpliga i deras luftrum och på fartyg som
för deras flagg eller på fartyg eller luftfartyg som är registrerade hos dem,
varvid hänsyn skall tas till internationellt överenskomma tillämpningar och
förfaranden samt till säkerheten vid navigering i luften.

2. Staterna skall vidta andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att
förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.

3. Staterna skall särskilt genom behöriga, internationella organisationer eller
diplomatkonferenser söka fastställa globala och regionala normer samt
rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa
och kontrollera sådan förorening.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

205

SECTION 6. ENFORCEMENT

Article 213

Enforcement with respect to pollution from land-based, sources

States shall enforce their laws and regulations adopted in accordance with
article 207 and shall adopt laws and regulations and take other measures
necessary to implement applicable intemational rules and standards
established through competent intemational organizations or diplomatic
conference to prevent, reduce and control pollution of the marine
environment from land-based sources.

Article 214

Enforcement with respect to pollution from sea-bed activities

States shall enforce their laws and regulations adopted in accordance with
article 208 and shall adopt laws and regulations and take other measures
necessary to implement applicable intemational rules and standards
established through competent intemational organizations or diplomatic
conference to prevent, reduce and control pollution of the marine
environment arising from or in connection with sea-bed activities subject
to their jurisdiction and from artificial islands, installations and structures
under their jurisdiction, pursuant to articles 60 and 80.

Article 215

Enforcement with respect to pollution from activities in the Area

Enforcement of intemational rules, regulations and procedures established
in accordance with Part XI to prevent, reduce and control pollution of the
marine environment from activities in the Area shall be govemed by that
Part.

Article 216

Enforcement with respect to pollution by dumping

1. Laws and regulations adopted in accordance with this Convention and
applicable intemational rules and standards established through competent
intemational organizations or diplomatic conference for the prevention,
reduction and control of pollution of the marine environment by dumping
shall be enforced:

(a) by the coastal State with regard to dumping within its territorial
sea or its exclusive economic zone or onto its Continental shelf;

(b) by the flag State with regard to vessels flying its flag or vessels
or aircraft of its registry;

(c) by any State with regard to acts of loading of wastes or other
matter occurring within its territory or at its off-shore terminals.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

206

KAPITEL 6. VERKSTÄLLIGHET

Artikel 213

Xkrkställighet beträffande förorening från landbaserade källor

Staterna skall säkerställa tillämpningen av de lagar och andra författningar
som antagits i enlighet med artikel 207 och skall anta lagar och andra
författningar samt vidta andra nödvändiga åtgärder för att genomföra de
tillämpliga internationella regler och normer som fastställts genom behöriga
internationella organisationer eller vid en diplomatkonferens för att
förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön från
landbaserade källor.

Artikel 214

X&rkställighet beträffande förorening från verksamhet på havsbottnen

Staterna skall säkerställa tillämpningen av de lagar och andra författningar
som antagits i enlighet med artikel 208 och skall anta lagar och andra
författningar samt vidta andra nödvändiga åtgärder för att genomföra de
tillämpliga internationella regler och normer som fastställts genom behöriga
internationella organisationer eller vid en diplomatkonferens för att
förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön, som
härrör från eller uppstår i samband med sådana verksamheter på havsbottnen
under deras jurisdiktion och från konstgjorda öar, anläggningar och
konstruktioner under deras jurisdiktion enligt artiklarna 60 och 80.

Artikel 215

Xkrkställighet beträffande förorening från verksamheter i området

Säkerställande av tillämpning av de internationella regler, föreskrifter och
förfaranden som fastställts i enlighet med del XI för att förhindra, begränsa
och kontrollera förorening av den marina miljön från verksamheter i
området skall ske enligt reglerna i ovannämnda del.

Artikel 216

Mrkställighet beträffande förorening genom dumpning

1. Säkerställande av tillämpning av lagar och andra författningar, som
antagits i enlighet med denna konvention och de tillämpliga internationella
regler och normer som fastställts genom behöriga internationella
organisationer eller vid en diplomatkonferens för förhindrande, minskning
och kontroll av förorening av den marina miljön genom dumpning, skall
genomföras

a) av kuststaten vad beträffar dumpning inom dess territorialhav eller
dess ekonomiska zon eller på dess kontinentalsockel,

b) av flaggstaten vad beträffar fortyg som för dess flagg eller fartyg
eller luftfartyg som är registrerade där,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

207

2. No State shall be obliged by virtue of this article to institute proceedings Prop. 1995/96:140
when another State has already instituted proceedings in accordance with Bilaga 5
this article.

Article 217

Enforcement by flag States

1. States shall ensure compliance by vessels flying their flag or of their
registry with applicable intemational rules and standards, established
through the competent intemational organization or general diplomatic
conference, and with their laws and regulations adopted in accordance with
this Convention for the prevention, reduction and control of pollution of the
marine environment from vessels and shall accordingly adopt laws and
regulations and take other measures necessary for their implementation.
Flag States shall provide for the effective enforcement of such rules,
standards, laws and regulations, irrespective of where a violation occurs.

2. States shall, in particular, take appropriate measures in order to ensure
that vessels flying their flag or of their registry are prohibited from sailing,
until they can proceed to sea in compliance with the requirements of the
intemational rules and standards referred to in paragraph 1, including
requirements in respect of design, construction, equipment and manning of
vessels.

3. States shall ensure that vessels flying their flag or of their registry carry
on board certificates required by and issued pursuant to intemational rules
and standards referred to in paragraph 1. States shall ensure that vessels
flying their flag are periodically inspected in order to verify that such
certificates are in conformity with the actual condition of the vessels. These
certificates shall be accepted by other States as evidence of the condition
of the vessels and shall be regarded as having the same force as certificates
issued by them, unless there are clear grounds for believing that the
condition of the vessel does not correspond substantially with the
particulars of the certificates.

4. If a vessel commits a violation of rules and standards established through
the competent intemational organization or general diplomatic conference,
the flag State, without prejudice to articles 218, 220 and 228, shall provide
for immediate investigation and where appropriate institute proceedings in
respect of the alleged violation irrespective of where the violation occurred
or where the pollution caused by such violation has occurred or has been
spotted.

5. Flag States conducting an investigation of the violation may request the
assistance of any other State whose co-operation could be useful in
clarifying the circumstances of the case. States shall endeavour to meet
appropriate requests of flag States.

208

6. States shall, at the written request of any State, investigate any violation

c) av vaije stat vad beträffar lastning av avfall eller annat material
inom dess territorium eller vid dess off-shore-terminaler.

2. Ingen stat skall på grund av denna artikel vara skyldig att inleda rättsligt
förfarande, när en annan stat redan inlett rättsligt förfarande i enlighet med
denna artikel.

Artikel 217

Flaggstaters säkerställande av reglernas tillämpning

1.  Staterna skall säkerställa att fertyg som för deras flagg eller är
registrerade där efterkommer de tillämpliga internationella regler och
normer som festställts genom behörig internationell organisation eller vid
en allmän diplomatkonferens och att de efterkommer de lagar och andra
författningar som antagits i enlighet med denna konvention för att förhindra,
begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön från fertyg och
skall, i enlighet därmed, anta lagar och andra författningar samt vidta andra
nödvändiga åtgärder för deras genomförande. Flaggstater skall svara för ett
effektivt säkerställande av tillämpningen av sådana regler, normer, lagar och
andra författningar, oberoende av var en överträdelse äger rum.

2. Staterna skall särskilt vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att fertyg
som för deras flagg eller är registrerade där ej får avsegla förrän de kan
uppfylla de krav som ställs för avsegling i de internationella regler och
normer som avses i punkt 1, däri inbegripet kraven rörande fartygens
utformning, konstruktion, utrustning och bemanning.

3.  Staterna skall säkerställa att fertyg som för deras flagg eller är
registrerade där har de certifikat ombord som krävs och som är utfärdade
i enlighet med de internationella regler och normer som avses i punkt 1.
Staterna skall säkerställa att fertyg som för deras flagg periodvis inspekteras
för kontroll av att sådana certifikat överensstämmer med fartygens skick.
Dessa certifikat skall av andra stater godtas som bevis för fartygens skick
och skall anses ha samma giltighet som de av dem utfärdade certifikaten,
såvida ej uppenbar anledning föreligger att anta att fartygens skick avsevärt
avviker från uppgifterna i certifikaten.

4. Om ett fertyg överträder regler och normer, som festställts genom
behörig internationell organisation eller vid en allmän diplomatkonferens,
skall flaggstaten med iakttagande av artiklarna 218, 220 och 228,
omedelbart påbörja en utredning och, när så är lämpligt, inleda rättsligt
förfärande beträffande den påstådda överträdelsen, oberoende av var
överträdelsen ägt rum eller var föroreningen till följd av sådan överträdelse
har inträffat eller upptäckts.

5. Flaggstater, som genomför en utredning om överträdelsen, får begära
bistånd från vaije annan stat med vars medverkan man skulle kunna bidra
till att klarlägga omständigheterna i fellet. Staterna skall söka tillmötesgå
flaggstatemas berättigade framställningar om bistånd.

14 Riksdagen 1995/96. I saml. Nr 140. Bil. 5

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

209

alleged to have been committed by vessels flying their flag. If satisfied that
sufficient evidence is available to enable proceedings to be brought in
respect of the alleged violation, flag States shall without delay institute such
proceedings in accordance with their laws.

7. Flag States shall promptly inform the requesting State and the competent
intemational organization of the action taken and its outcome. Such
information shall be available to all States.

8. Penalties provided for by the laws and regulations of States for vessels
flying their flag shall be adequate in severity to discourage violations
wherever they occur.

Article 218

Enforcement by port States

1. When a vessel is voluntarily within a port or at an off-shore terminal of
a State, that State may undertake investigations and, where the evidence so
warrants, institute proceedings in respect of any dischaige from that vessel
outside the intemal waters, territorial sea or exclusive economic zone of
that State in violation of applicable intemational rules and standards
established through the competent intemational organization or general
diplomatic conference.

2. No proceedings pursuant to paragraph 1 shall be instituted in respect of
a discharge violation in the intemal waters, territorial sea or exclusive
economic zone of another State unless requested by that State, the flag
State, or a State damaged or threatened by the discharge violation, or
unless the violation has caused or is likely to cause pollution in the intemal
waters, territorial sea or exclusive economic zone of the State instituting
the proceedings.

3. When a vessel is voluntarily within a port or at an off-shore terminal of
a State, that State shall, as for as practicable, comply with requests from
any State for investigation of a dischaige violation referred to in paragraph
1, believed to have occurred in, caused, or threatened damage to the
intemal waters, territorial sea or exclusive economic zone of the requesting
State. It shall likewise, as for as practicable, comply with requests from the
flag State for investigation of such a violation, irrespective of where the
violation occurred.

4. The records of the investigation carried out by a port State pursuant to
this article shall be transmitted upon request to the flag State or to the
coastal State. Any proceedings instituted by the port State on the basis of
such an investigation may, subject to section 7, be suspended at the request
of the coastal State when the violation has occurred within its intemal
waters, territorial sea or exclusive economic zone. The evidence and
records of the case, together with any bond or other financial security
posted with the authorities of the port State, shall in that event be

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

210

6. Staterna skall på en stats skriftliga begäran utreda vaije överträdelse som
ett fartyg, som för dess flagg, påstås ha gjort sig skyldigt till. Om
flaggstater är övertygade om att det föreligger tillräckliga bevis för att
rättsligt förfarande beträffande den påstådda överträdelsen skall kunna
inledas, skall de utan dröjsmål inleda sådana rättsliga förfaranden i enlighet
med sina lagar.

7. Flaggstatema skall omedelbart informera den stat som begärt bistånd
samt behörig internationell organisation om de åtgärder som vidtagits och
resultatet därav. Sådan information skall vara tillgänglig för alla stater.

8. De i staternas lagar och andra författningar fastställda straffpåföljderna
beträffande fortyg, som för deras flagg, skall vara så stränga att de avhåller
från överträdelser, oavsett var dessa äger rum.

Artikel 218

Hamnstaters säkerställande av reglernas tillämpning

1. När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller vid en stats off-
shore-terminal, får staten göra utredningar och, om bevismaterialet
berättigar härtill, inleda rättsliga förfaranden beträffande vaije utsläpp från
detta fertyg utanför statens inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon,
vilket strider mot tillämpliga internationella regler och normer, som
fastställts genom behörig internationell organisation eller vid en allmän
diplomatkonferens.

2. Inga rättsliga förfaranden enligt punkt 1 skall inledas vad beträffar
överträdelse av bestämmelser angående utsläpp i annan stats inre vatten,
territorialhav eller ekonomiska zon, såvida det ej begärts av den staten,
flaggstaten eller en stat som har skadats eller löper risk att skadas genom
överträdelse av bestämmelserna angående utsläpp, eller såvida inte
överträdelsen har medfört eller sannolikt kommer att medföra förorening av
inre vatten, territorialhav eller ekonomisk zon tillhörande den stat som
inleder rättsligt förfarande.

3. När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller vid en stats off-
shore-terminal skall staten så långt som möjligt efterkomma vaije stats
anmodan om utredning av överträdelse av bestämmelserna angående utsläpp,
som avses i punkt 1 och som antas ha ägt rum i och skadat eller hotat att
skada den anmodande statens inre vatten, territorialhav eller ekonomiska
zon. Den skall även så långt möjligt efterkomma flaggstatens begäran om
utredning av en sådan överträdelse, oberoende av var överträdelsen ägt rum.

4. Utredning som gjorts av en hamnstat skall, enligt denna artikel, på
begäran lämnas till flaggstaten eller kuststaten. Vaije rättsligt förfarande,
som inletts av en hamnstat på grundval av sådan utredning, får med
förbehåll för kapitel 7 avbrytas på begäran av kuststaten, när överträdelsen
ägt rum inom dess inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon.
Bevismaterialet och utredningen skall, tillsammans med vaije borgen eller

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

211

transmitted to the coastal State. Such transmittal shall preclude the Prop. 1995/96:140

continuation of proceedings in the port State.                               Bilaga 5

Article 219

Measures relating to seaworthiness of vessels to avoid pollution

Subject to section 7, States which, upon request or on their own initiative,
have ascertained that a vessel within one of their ports or at one of their
off-shore terminals is in violation of applicable intemational rules and
standards relating to seaworthiness of vessels and thereby threatens damage
to the marine environment shall, as far as practicable, take administrative
measures to prevent the vessel from sailing. Such States may permit the
vessel to proceed only to the nearest appropriate repair yard and, upon
removal of the causes of the violation, shall permit the vessel to continue
immediately.

Article 220

Enforcement by coastal States

1. When a vessel is voluntarily within a port or at an off-shore terminal of
a State, that State may, subject to section 7, institute proceedings in respect
of any violation of its laws and regulations adopted in accordance with this
Convention or applicable intemational rules and standards for the
prevention, reduction and control of pollution from vessels when the
violation has occurred within the territorial sea or the exclusive economic
zone of that State.

2. Where there are clear grounds for believing that a vessel navigating in
the territorial sea of a State has, during its passage therein, violated laws
and regulations of that State adopted in accordance with this Convention or
applicable intemational rules and standards for the prevention, reduction
and control of pollution from vessels, that State, without prejudice to the
application of the relevant provisions of Part II, section 3, may undertake
physical inspection of the vessel relating to the violation and may, where
the evidence so warrants, institute proceedings, including detention of the
vessel, in accordance with its laws, subject to the provisions of section 7.

3. Where there are clear grounds for believing that a vessel navigating in
the exclusive economic zone or the territorial sea of a State has, in the
exclusive economic zone, committed a violation of applicable intemational
rules and standards for the prevention, reduction and control of pollution
from vessels or laws and regulations of that State conforming and giving
effect to such rules and standards, that State may require the vessel to give
information regarding its identity and port of registry, its last and its next
port of call and other relevant information required to establish whether a
violation has occurred.

4. States shall adopt laws and regulations and take other measures so that
vessels flying their flag comply with requests for information pursuant to

212

annan ekonomisk säkerhet som ställts till hamnstatens myndigheter, i sådant
fall lämnas till kuststaten. Sådant överlämnande skall utesluta fortsatta
rättsliga förfaranden i hamnstaten.

Artikel 219

Åtgärder rörande fartygs sjövärdighet för att förhindra förorening

Med förbehåll för kapitel 7 skall stater, som antingen efter anmodan eller
på eget initiativ har konstaterat att ett fartyg i en av deras hamnar eller off-
shore-terminaler inte uppfyller tillämpliga internationella regler och normer
rörande fartygs sjövärdighet och därigenom hotar att skada den marina
miljön, så långt möjligt vidta administrativa åtgärder för att förhindra att
fartyget avseglar. Sådana stater får endast tillåta att fårtyget fortsätter till
närmast liggande lämpliga reparationsvarv och skall, så snart orsakerna till
bristerna har undanröjts, tillåta att fartyget omedelbart fortsätter.

Artikel 220

Kuststaters säkerställande av reglernas tillämpning

1. När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller off-shore-
terminal, får staten, med förbehåll för kapitel 7, inleda rättsliga förfaranden
beträffande vaije överträdelse av dess lagar och andra författningar som
antagits i enlighet med denna konvention eller tillämpliga internationella
regler och normer för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening
från fartyg, när överträdelsen har ägt rum i statens territorialhav eller
ekonomiska zon.

2. När det föreligger klara skäl att anta att ett fortyg under genomfart av en
stats territorialhav har överträtt statens lagar och andra författningar, vilka
antagits i enlighet med denna konvention eller tillämpliga internationella
regler och normer för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening
från fortyg, får staten utan att inkräkta på tillämpningen av relevanta
bestämmelser i del II kapitel 3 företa en fysisk inspektion av fartyget med
anledning av överträdelsen och, när bevismaterialet berättigar härtill, inleda
rättsliga förfaranden, däri inbegripet kvarhållande av fartyget i enlighet med
statens lagar med förbehåll för bestämmelserna i kapitel 7.

3. När det föreligger klara skäl att anta att ett fartyg, som navigerar i en
stats ekonomiska zon eller territorialhav, i den ekonomiska zonen har
överträtt tillämpliga internationella regler och normer för förhindrande,
begränsning och kontroll av förorening från fartyg eller lagar och andra
författningar i den staten, som överensstämmer med och genomför sådana
regler och normer, får staten begära att fartyget lämnar information
beträffande sin identitet och registreringshamn, sin senaste och nästa
anlöpningshamn och annan relevant information, som krävs för att fastställa,
huruvida en överträdelse har ägt rum.

4. Staterna skall anta lagar och andra författningar och vidta andra åtgärder,
så att fartyg som för deras flagg uppfyller de i punkt 3 ställda kraven på

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

213

paragraph 3.

5. Where there are clear grounds for believing that a vessel navigating in
the exclusive economic zone or the territorial sea of a State has, in the
exclusive economic zone, committed a violation referred to in paragraph
3 resulting in a substantial discharge causing or threatening significant
pollution of the marine environment, that State may undertake physical
inspection of the vessel for matters relating to the violation if the vessel has
refused to give information or if the information supplied by the vessel is
manifestly at variance with the evident factual situation and if the
circumstances of the case justify such inspection.

6. Where there is clear objective evidence that a vessel navigating in the
exclusive economic zone or the territorial sea of a State has, in the
exclusive economic zone, committed a violation referred to in paragraph
3 resulting in a discharge causing major damage or threat of major damage
to the coastline or related interests of the coastal State, or to any resources
of its territorial sea or exclusive economic zone, that State may, subject to
section 7, provided that the evidence so warrants, institute proceedings,
including detention of the vessel, in accordance with its laws.

7. Notwithstanding the provisions of paragraph 6, whenever appropriate
procedures have been established, either through the competent
intemational organization or as otherwise agreed, whereby compliance with
requirements for bonding or other appropriate financial security has been
assured, the coastal State if bound by such procedures shall allow the
vessel to proceed.

8. The provisions of paragraphs 3, 4, 5, 6 and 7 also apply in respect of
national laws and regulations adopted pursuant to article 211, paragraph 6.

Article 221

Measures to avoid pollution arising from maritime casualties

1. Nothing in this Part shall prejudice the right of States, pursuant to
intemational law, both customary and conventional, to take and enforce
measures beyond the territorial sea proportionate to the actual or threatened
damage to protect their coastline or related interests, including fishing,
from pollution or threat of pollution following upon a maritime casualty or
acts relating to such a casualty, which may reasonably be expected to result
in major harmful consequences.

2. For the purposes of this article, "maritime casualty” means a collision
of vessels, stranding or other incident of navigation, or other occurrence
on board a vessel or extemal to it resulting in material damage or imminent
threat of material damage to a vessel or cargo.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

214

information.

5. När det föreligger klara skäl att anta att en i punkt 3 avsedd överträdelse
har ägt rum ombord på ett fortyg, som navigerar i en stats ekonomiska zon
eller territorialhav, och att detta lett till ett omfattande utsläpp, som medfört
eller hotat medföra betydande förorening av den marina miljön, får staten
företa fysisk inspektion av fartyget, vad beträffar förhållandena i samband
med överträdelsen, om information har vägrats av fartyget eller om den
information som lämnats av fartyget flagrant avviker från uppenbara fakta
och om omständigheterna i fallet berättigar till sådan inspektion.

6. När det föreligger klara objektiva bevis för att man ombord på ett fartyg,
som framförs i en stats ekonomiska zon eller territorialhav, i den
ekonomiska zonen har gjort sig skyldig till en i punkt 3 avsedd överträdelse,
vilken lett till ett utsläpp som medfört omfattande skada eller hot om
omfattande skada på kusten eller kuststatens därmed sammanhängande
intressen eller på tillgångarna i dess territorialhav eller ekonomiska zon, får
staten, med förbehåll för kapitel 7, förutsatt att bevismaterialet berättigar
härtill, inleda rättsligt förfarande, däri inbegripet kvarhållande av fartyget,
i enlighet med statens lagar.

7. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 6 skall, då lämpliga förfaranden
har fastställts genom behörig internationell organisation eller på annat sätt,
varigenom säkerställs att krav på borgen eller annan lämplig ekonomisk
säkerhet har uppfyllts, kuststaten, om den är bunden av sådana förfaranden,
tillåta fartyget att avsegla.

8. Bestämmelserna i punkterna 3 - 7 är även tillämpliga med avseende på
de nationella lagar och andra författningar som antagits enligt artikel 211.6.

Artikel 221

Åtgärder för att förhindra förorening som härrör från sjöolyckor

1. Inget i denna del skall påverka staternas rättighet att, i enlighet med såväl
folkrättslig sedvanerätt som traktatbaserad folkrätt, utanför territorialhavet
vidta och genomdriva åtgärder som står i proportion till den faktiska eller
hotande skadan, för att skydda sin kust eller därmed förbundna intressen,
däri inbegripet fiske, från förorening eller hot om förorening till följd av en
sjöolycka eller handlingar i samband med en sådan olycka, som sannolikt
kan förväntas få omfattande skadliga följder.

2.  I denna artikel avses med "sjöolycka" kollision mellan fartyg,
grundstötning eller annat navigeringsmissöde, eller annan händelse ombord
på ett fartyg eller utanför detta, som medför materiell skada eller
omedelbart hot om materiell skada på fartyg eller last.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

215

Article 222                             Prop. 1995/96:140

Enforcement with respect to pollution from or through the atmosphere Bilaga 5

States shall enforce, within the air space under their sovereignty or with
regard to vessels flying their flag or vessels or aircraft of their registry,
their laws and regulations adopted in accordance with article 212,
paragraph 1, and with other provisions of this Convention and shall adopt
laws and regulations and take other measures necessary to implement
applicable intemational rules and standards established through competent
intemational organizations or diplomatic conference to prevent, reduce and
control pollution of the marine environment from or through the
atmosphere, in conformity with all relevant intemational rules and
standards conceming the safety of air navigation.

SECTION 7. SAFEGUARDS

Article 223

Measures to facilitate proceedings

In proceedings instituted pursuant to this Part, States shall take measures
to facilitate the hearing of witnesses and the admission of evidence
submitted by authorities of another State, or by the competent intemational
organization, and shall facilitate the attendance at such proceedings of
offlcial representatives of the competent intemational organization, the flag
State and any State affected by pollution arising out of any violation. The
official representatives attending such proceedings shall have such rights
and duties as may be provided under national laws and regulations or
intemational law.

Article 224

Exercise of powers of enforcement

The powers of enforcement against foreign vessels under this Part may
only be exercised by officials or by warships, military aircraft, or other
ships or aircraft clearly marked and identifiable as being on govemment
service and authorized to that effect.

Article 225

Duty to avoid adverse consequences in the exercise of the powers of
enforcement

In the exercise under this Convention of their powers of enforcement
against foreign vessels, States shall not endanger the safety of navigation
or otherwise create any hazard to a vessel, or bring it to an unsafe port or
anchorage, or expose the marine environment to an unreasonable risk.

216

Artikel 222

Xérkställighet av regler om förorening från eller genom atmosfären

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Staterna skall inom sitt luftrum eller med avseende på fartyg som för deras
flagg eller fartyg eller luftfartyg som är registrerade i dessa stater säkerställa
tillämpningen av de lagar och andra författningar som antagits i enlighet
med artikel 212.1 och med andia bestämmelser i denna konvention, och de
skall anta lagar och andra författningar samt vidta andra nödvändiga
åtgärder för att genomföra de tillämpliga internationella regler och normer
som fastställts genom behöriga internationella organisationer eller genom en
diplomatkonferens för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av
den marina miljön från eller genom atmosfären, i enlighet med alla
tillämpliga internationella regler och normer rörande säkerheten för
flygnavigering.

KAPITEL 7. GARANTIER

Artikel 223

Åtgärder för att underlätta rättsliga förfaranden

Beträffande rättsliga förfaranden som inletts i enlighet med denna del skall
staterna vidta åtgärder för att underlätta vittnesförhör och upptagande av
bevismaterial, som framlagts av en annan stats myndigheter eller av behörig
internationell organisation, och skall underlätta deltagandet i sådana rättsliga
förfaranden av officiella representanter för behörig internationell
organisation, för flaggstaten och för varje stat som berörs av en förorening
till följd av en överträdelse. De officiella representanter som deltar vid
sådana rättsliga förfaranden skall ha de rättigheter och skyldigheter som kan
vara föreskrivna i nationella lagar och andra författningar eller av folkrätten.

Artikel 224

Befogenhet att ingripa

Befogenhet att ingripa mot utländska fartyg enligt denna del får endast
utövas av offentliga tjänstemän eller av örlogsfartyg, militära luftfartyg eller
andra fartyg eller luftfartyg, som är försedda med tydliga kännetecken och
identifierbara såsom varande i statstjänst och bemyndigade därtill.

Artikel 225

Skyldighet att undvika skadliga verkningar vid ingripanden

Staterna skall då de enligt denna konvention utövar sin befogenhet att
ingripa mot utländska fartyg ej äventyra sjösäkerheten eller på annat sätt
utsätta ett fartyg för fara eller föra det till en osäker hamn eller ankarplats
eller utsätta den marina miljön för orimligt stor fara.

217

Article 226

Investigation of foreign vessels

1.      (a) States shall not delay a foreign vessel longer than is essential
for purposes of the investigations provided for in articles 216, 218
and 220. Any physical inspection of a foreign vessel shall be
limited to an examination of such certificates, records or other
documents as the vessel is required to carry by generally accepted
intemational rules and standards or of any similar documents which
it is carrying; further physical inspection of the vessel may be
undertaken only after such an examination and only when:

(i) there are clear grounds for believing that the condition
of the vessel or its equipment does not correspond
substantially with the particulars of those documents;

(ii) the contents of such documents are not sufficient to
confirm or verify a suspected violation; or

(iii) the vessel is not carrying valid certificates and
records.

(b) If the investigation indicates a violation of applicable laws and
regulations or intemational rules and standards for the protection
and preservation of the marine environment, release shall be made
promptly subject to reasonable procedures such as bonding or other
appropriate financial security.

(c) Without prejudice to applicable intemational rules and standards
relating to the seaworthiness of vessels, the release of a vessel
may, whenever it would present an unreasonable threat of damage
to the marine environment, be refused or made conditional upon
proceeding to the nearest appropriate repair yard. Where release
has been refused or made conditional, the flag State of the vessel
must be promptly notified, and may seek release of the vessel in
accordance with Part XV.

2. States shall co-operate to develop procedures for the avoidance of
unnecessary physical inspection of vessels at sea.

Article 227

Non-discrimination with respect to foreign vessels

In exercising their rights and performing their duties under this Part, States
shall not discriminate in form or in fact against vessels of any other State.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

218

Artikel 226

Undersökning av utländska fartyg

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1.    a) Staterna skall ej uppehålla ett utländskt fartyg längre än nödvändigt
för att genomföra de i artiklarna 216, 218 och 220 avsedda
undersökningarna. Varje fysisk inspektion av ett utländskt fartyg skall
begränsas till en undersökning av sådana certifikat, loggböcker och
andra dokument som fartyget enligt allmänt erkända internationella
regler och normer skall medföra eller av vaije liknande dokument som
det medför; vidare får fysisk inspektion av fartyget endast äga rum
efter en sådan undersökning och endast om

i) det föreligger klara skäl att anta att fartygets eller dess
utrustnings skick väsentligt avviker från uppgifterna i dessa
dokument,

ii) innehållet i sådana dokument ej är tillräckligt för att bekräfta
eller verifiera en misstänkt överträdelse, eller

iii) fartyget ej medför giltiga certifikat och loggböcker.

b) Om undersökningen tyder på att en överträdelse ägt rum av
tillämpliga lagar och andra författningar eller internationella regler och
normer för skydd och bevarande av den marina miljön, skall
frisläppande omedelbart ske, under förutsättning att rimliga
formaliteter iakttagits, såsom ställande av borgen eller annan lämplig
ekonomisk säkerhet.

c) Om inte annat följer av tillämpliga internationella regler och
normer rörande fartygs sjövärdighet, får frisläppande av ett fartyg,
närhelst detta skulle kunna utgöra ett oskäligt stort hot om skada på
den marina miljön, förvägras eller ske på villkor att fartyget anlöper
närmast lämpliga reparationsvarv. Då frisläppande har vägrats eller
skett på vissa villkor skall fartygets flaggstat omedelbart underrättas
och varvid den får begära att fartyget frisläpps i enlighet med del XV.

2. Staterna skall samarbeta för att utveckla förfaranden för undvikande av
onödig fysisk inspektion av fartyg till sjöss.

Artikel 227

lcke-diskriminering av utländska fartyg

Staterna skall inte, då de utövar sina rättigheter och uppfyller sina
förpliktelser enligt denna del, formellt eller reellt diskriminera fartyg från
en annan stat.

219

Article 228

Suspension and restrictions on institution of proceedings

1. Proceedings to impose penalties in respect of any violation of applicable
laws and regulations or intemational rules and standards relating to the
prevention, reduction and control of pollution from vessels committed by
a foreign vessel beyond the territorial sea of the State instituting
proceedings shall be suspended upon the taking of proceedings to impose
penalties in respect of corresponding charges by the flag State within six
months of the date on which proceedings were first instituted, unless those
proceedings reläte to a case of major damage to the coastal State or the flag
State in question has repeatedly disregarded its obligation to enforce
effectively the applicable intemational rules and standards in respect of
violations committed by its vessels. The flag State shall in due course make
available to the State previously instituting proceedings a full dossier of the
case and the records of the proceedings, whenever the flag State has
requested the suspension of proceedings in accordance with this article.
When proceedings instituted by the flag State have been brought to a
conclusion, the suspended proceedings shall be terminated. Upon payment
of costs incurred in respect of such proceedings, any bond posted or other
financial security provided in connection with the suspended proceedings
shall be released by the coastal State.

2. Proceedings to impose penalties on foreign vessels shall not be instituted
after the expiry of three years from the date on which the violation was
committed, and shall not be taken by any State in the event of proceedings
having been instituted by another State subject to the provisions set out in
paragraph 1.

3. The provisions of this article are without prejudice to the right of the
flag State to take any measures, including proceedings to impose penalties,
according to its laws irrespective of prior proceedings by another State.

Article 229

Institution of civil proceedings

Nothing in this Convention affects the institution of civil proceedings in
respect of any claim for loss or damage resulting from pollution of the
marine environment.

Article 230

Monetary penalties and the observance of recognized rights of the
accused

1. Monetary penalties only may be imposed with respect to violations of
national laws and regulations or applicable intemational rules and standards
for the prevention, reduction and control of pollution of the marine
environment, committed by foreign vessels beyond the territorial sea.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

220

Artikel 228

Suspension och begränsningar i inledandet av rättsliga förfaranden

1. Förfaranden som syftar till ådömande av straff för överträdelse av
tillämpliga lagar och andra författningar eller internationella regler och
normer rörande förhindrande, begränsning och kontroll av förorening från
fartyg, vilken skett från ett utländskt fartyg utanför den stats territorialhav
som inleder rättsliga förfaranden, skall suspenderas, om flaggstaten inlett
rättsliga förfaranden, som syftar till ådömande av straff för motsvarande
anklagelser, inom sex månader från den dag då rättsliga förfaranden först
inleddes. Detta gäller dock ej, om dessa rättsliga förfaranden avser ett fall
av större skada för kuststaten, eller om flaggstaten i fråga upprepade gånger
underlåtit att beakta sin skyldighet att effektivt efterleva de tillämpliga
internationella regler och normer, i vad avser överträdelser, som begåtts av
dess fartyg. Flaggstaten skall, då den har begärt suspension av rättsliga
förfaranden i enlighet med denna artikel, i sinom tid ställa samtliga
handlingar i fallet samt protokollen från de rättsliga förfarandena till
förfogande för den stat som först inledde förfaranden. När de rättsliga
förfaranden som inletts av flaggstaten har slutförts, skall de suspenderade
rättsliga förfarandena avslutas. Efter betalning av de kostnader som uppstått
i samband med sådana förfaranden, skall kuststaten återställa borgen eller
annan ekonomisk säkerhet, som ställts i samband med de suspenderade
förfarandena.

2. Straffrättsliga förfaranden som rör utländska fartyg får ej inledas efter
utgången av tre år från den dag då överträdelsen begicks och får ej, med
förbehåll för bestämmelserna i punkt 1, inledas av någon stat, då rättsliga
förfaranden har inletts av en annan stat.

3. Bestämmelserna i denna artikel påverkar inte flaggstatens rätt att vidta
vaije slag av åtgärd, däri inbegripet förfaranden syftande till ådömande av
straff enligt sina lagar, oberoende av annan stats tidigare förfaranden.

Artikel 229

Inledande av civilrättsliga förfaranden

Ingenting i denna konvention skall utgöra hinder för inledande av
civilrättsliga förfaranden avseende skadeståndsanspråk för förlust eller
skada, som härrör från förorening av den marina miljön.

Artikel 230

Ekonomiska påföljder och iakttagande av den anklagades erkända
rättigheter

1. Endast ekonomiska påföljder får ådömas, när det gäller överträdelser av
nationella lagar och andra författningar eller tillämpliga internationella
regler och normer för förhindrande, begränsning och kontroll av förorening
av den marina miljön, vilka begåtts av utländska fartyg utanför
territorialhavet.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

221

2. Monetary penalties only may be imposed with respect to violations of Prop. 1995/96:140
national laws and regulations or applicable intemational rules and standards Bilaga 5

for the prevention, reduction and control of pollution of the marine
environment, committed by foreign vessels in the territorial sea, except in
the case of a wilful and serious act of pollution in the territorial sea.

3. In the conduct of proceedings in respect of such violations committed by
a foreign vessel which may result in the imposition of penalties, recognized
rights of the accused shall be observed.

Article 231

Notification to the flag State and other States concemed

States shall promptly notify the flag State and any other State concemed of
any measures taken pursuant to section 6 against foreign vessels, and shall
submit to the flag State all official reports conceming such measures.
However, with respect to violations committed in the territorial sea, the
foregoing obligations of the coastal State apply only to such measures as
are taken in proceedings. The diplomatic agents or consular officers and
where possible the maritime authority of the flag State, shall be
immediately informed of any such measures taken pursuant to section 6
against foreign vessels.

Article 232

Liability of States arising from enforcement measures

States shall be liable for damage or loss attributable to them arising from
measures taken pursuant to section 6 when such measures are unlawful or
exceed those reasonably required in the light of available information.
States shall provide for recourse in their courts for actions in respect of
such damage or loss.

Article 233

Safeguards with respect to straits used for intemational navigation

Nothing in sections 5, 6 and 7 affects the legal régime of straits used for
intemational navigation. However, if a foreign ship other than those
referred to in section 10 has committed a violation of the laws and
regulations referred to in article 42, paragraph l(a) and (b), causing or
threatening major damage to the marine environment of the straits, the
States bordering the straits may take appropriate enforcement measures and
if so shall respect mutatis mutandis the provisions of this section.

222

2. Endast ekonomiska påföljder får ådömas, när det gäller överträdelser av Prop. 1995/96:140
nationella lagar och andra författningar eller tillämpliga internationella Bilaga 5

regler och normer för förhindrande, begränsning och kontroll av förorening
av den marina miljön, vilka begåtts av utländska fertyg i territorialhavet,
utom i fell av uppsåtliga och allvarliga gärningar avseende förorening i
territorialhavet.

3. Vid genomförandet av rättsliga förfaranden beträffande överträdelser som
begåtts av utländska fertyg och som kan leda till ådömande av straff skall
den anklagades erkända rättigheter iakttas.

Artikel 231

Underrättelse till flaggstaten och andra berörda stater

Staterna skall omedelbart underrätta flaggstaten och vaije annan berörd stat
om vaije åtgärd mot utländskt fertyg, som vidtagits i enlighet med kapitel
6, och skall lämna flaggstaten alla officiella rapporter rörande sådana
åtgärder. Beträffande överträdelser som begåtts i territorialhavet, skall
nämnda förpliktelser för kuststaten dock endast vara tillämpliga på sådana
åtgärder som vidtagits vid rättsliga förfaranden. Flaggstatens diplomatiska
eller konsulära representanter och, när så är möjligt, dess sjöfertsmyndighet
skall omedelbart underrättas om vaije sådan åtgärd som i enlighet med
kapitel 6 vidtagits mot utländskt fertyg.

Artikel 232

Staters skadeståndsansvar för verkställighetsåtgärder

Staterna ansvarar för skada eller förlust, som kan hänföras till dem och som
härrör från åtgärder vidtagna i enlighet med kapitel 6, då sådana åtgärder
är olagliga eller överskrider vad som rimligen erfordras i ljuset av
tillgänglig information. Staterna skall se till att talan rörande sådan skada
eller förlust kan upptas vid deras domstolar.

Artikel 233

Garantier beträffande sund som används för internationell sjöfart

Inget i kapitel 5, 6 och 7 påverkar rättsreglerna för sund som används för
internationell sjöfert. Om ett utländskt fertyg, med undantag för de fertyg
som avses i kapitel 10, har begått en överträdelse av de lagar och andra
författningar som avses i artikel 42.1 a och b, vilken har förorsakat eller
hotar att förorsaka mera omfettande skada på den marina miljön i sunden,
får de stater som gränsar till sunden dock vidta lämpliga åtgärder för att
ingripa och skall i så fell i tillämpliga delar iaktta bestämmelserna i detta
kapitel.

223

SECTION 8. ICE-COVERED AREAS

Article 234
Ice-covered areas

Coastal States have the right to adopt and enforce non-discriminatory laws
and regulations for the prevention, reduction and control of marine
pollution from vessels in ice-covered areas within the limits of the
exclusive economic zone, where particularly severe climatic conditions and
the presence of ice covering such areas for most of the year create
obstructions or exceptional hazards to navigation, and pollution of the
marine environment could cause major harm to or irreversible disturbance
of the ecological balance. Such laws and regulations shall have due regard
to navigation and the protection and preservation of the marine environment
based on the best available scientific evidence.

SECTION 9. RESPONSIBILITY AND LIABILITY

Article 235

Responsibility and liability

1. States are responsible for the fulfilment of their intemational obligations
conceming the protection and preservation of the marine environment.
They shall be liable in accordance with intemational law.

2. States shall ensure that recourse is available in accordance with their
legal systems for prompt and adequate compensation or other relief in
respect of damage caused by pollution of the marine environment by
natural or juridical persons under their jurisdiction.

3. With the objective of assuring prompt and adequate compensation in
respect of all damage caused by pollution of the marine environment, States
shall co-operate in the implementation of existing intemational law and the
further development of intemational law relating to responsibility and
liability for the assessment of and compensation for damage and the
settlement of related disputes, as well as, where appropriate, development
of criteria and procedures for payment of adequate compensation, such as
compulsory insurance or compensation funds.

SECTION 10. SOVEREIGN IMMUNITY

Article 236

Sovereign immunity

The provisions of this Convention regarding the protection and preservation
of the marine environment do not apply to any warship, naval auxiliary,
other vessels or aircraft owned or operated by a State and used, for the
time being, only on govemment non-commercial service. However, each
State shall ensure, by the adoption of appropriate measures not impairing

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

224

KAPITEL 8. ISTÄCKTA OMRÅDEN

Artikel 234
Istäckta områden

Kuststaterna har rätt att anta och säkerställa tillämpningen av icke-
diskriminerande lagar och andra författningar för förhindrande, begränsning
och kontroll av havsförorening från fartyg i istäckta områden inom
gränserna för den ekonomiska zonen, där särskilt stränga klimatiska
förhållanden och förekomsten av is, som täcker sådana områden under
större delen av året, utgör hinder eller exceptionellt stora faror för sjöfarten,
och där förorening av den marina miljön skulle kunna orsaka stor skada på
eller oåterkallelig rubbning av den ekologiska balansen. Sådana lagar och
andra författningar skall ta vederbörlig hänsyn till sjöfarten samt till skyddet
och bevarandet av den marina miljön på grundval av bästa tillgängliga
vetenskapliga data.

KAPITEL 9. SKYLDIGHETER OCH ANSVAR

Artikel 235

Skyldigheter och ansvar

1. Staterna är skyldiga att fullgöra sina internationella förpliktelser rörande
skyddet och bevarandet av den marina miljön. De är ansvariga i enlighet
med folkrättens regler.

2. Staterna skall säkerställa att rättsmedel i enlighet med deras rättssystem
finns tillgängliga för omedelbar och adekvat ersättning eller annan
gottgörelse för skada, som förorsakats genom förorening av den marina
miljön av fysiska eller juridiska personer under deras jurisdiktion.

3. I syfte att garantera omedelbar och adekvat ersättning för vaije skada
som orsakats genom förorening av den marina miljön skall staterna
samarbeta, då de tillämpar gällande folkrätt och vid ytterligare utveckling
av folkrätten, vad avser skyldigheter och ansvar beträffande värdering av
skadan och ersättning härför och beträffande biläggande av tvister i samband
härmed, samt, i förekommande fall, för utveckling av kriterier och
förfaranden för betalning av lämplig ersättning, såsom obligatorisk
försäkring eller ersättningsfonder.

KAPITEL 10. STATSIMMUNITET

Artikel 236

Statsimmunitet

Bestämmelserna i denna konvention beträffande skydd och bevarande av den
marina miljön är ej tillämpliga på örlogsfartyg, hjälpfärtyg, andra fartyg
eller luftfartyg, som ägs eller brukas av en stat och som vid tillfället
används endast i statlig icke-kommersiell drift. Vaije stat skall dock genom

15 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 140. Bil. 5

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

225

operations or operational capabilities of such vessels or aircraft owned or
operated by it, that such vessels or aircraft act in a manner consistent, so
far as is reasonable and practicable, with this Convention.

SECTION 11. OBLIGATIONS UNDER OTHER CONVENTIONS ON
THE PROTECTION AND PRESERVATION OF THE MARINE
ENVIRONMENT

Article 237

Obligations under other conventions on the protection and preservation
of the marine environment

1. The provisions of this Part are without prejudice to the specific
obligations assumed by States under special conventions and agreements
concluded previously which reläte to the protection and preservation of the
marine environment and to agreements which may be concluded in
furtherance of the general principles set forth in this Convention.

2. Specific obligations assumed by States under special conventions, with
respect to the protection and preservation of the marine environment,
should be carried out in a manner consistent with the general principles and
objectives of this Convention.

PART XIII

MARINE SCIENTIFIC RESEARCH

SECTION 1. GENERAL PROVISIONS

Article 238

Right to conduct marine scientific research

All States, irrespective of their geographical location, and competent
intemational organizations have the right to conduct marine scientific
research subject to the rights and duties of other States as provided for in
this Convention.

Article 239

Promotion of marine scientific research

States and competent intemational organizations shall promote and facilitate
the development and conduct of marine scientific research in accordance
with this Convention.

Article 240

General principles for the conduct of marine scientificre research

In the conduct of marine scientific research the following principles shall
apply:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

226

att vidta lämpliga åtgärder, som ej inverkar menligt på driften eller
driftskapaciteten hos sådana fartyg eller luftfartyg som den äger eller driver,
säkerställa att sådana fartyg eller luftfartyg, så långt det är rimligt och
praktiskt möjligt, manövreras på ett sätt som är i överensstämmelse med
denna konvention.

KAPITEL 11. FÖRPLIKTELSER ENLIGT ANDRA KONVENTIONER
OM SKYDD OCH BEVARANDE AV DEN MARINA MILJÖN

Artikel 237

Förpliktelser enligt andra konventioner om skydd och bevarande av den
marina miljön

1. Bestämmelserna i denna del inverkar inte på de särskilda förpliktelser
som stater har iklätt sig i tidigare ingångna särskilda konventioner och
överenskommelser som berör skyddet och bevarandet av den marina miljön
samt överenskommelser som kan ingås till befrämjande av de allmänna
principer som föreskrivs i denna konvention.

2. Särskilda förpliktelser, som staterna med avseende på skydd och
bevarande av den marina miljön har iklätt sig i särskilda konventioner, bör
uppfyllas på ett sätt som är förenligt med denna konventions allmänna
principer och ändamål.

DEL XIII

MARINVETENSKAPLIG FORSKNING

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 238

Rätt att bedriva marinvetenskaplig forskning

Alla stater, oavsett deras geografiska läge, och behöriga internationella
organisationer äger rätt att bedriva marinvetenskaplig forskning med
förbehåll för andra staters rättigheter och skyldigheter, i enlighet med vad
som föreskrivs i denna konvention.

Artikel 239

Främjande av marinvetenskaplig forskning

Stater och behöriga internationella organisationer skall främja och underlätta
utveckling och bedrivande av marinveten skaplig forskning i enlighet med
denna konvention.

Artikel 240

Allmänna principer för bedrivande av marinvetenskaplig forskning

Följande principer skall tillämpas vid bedrivande av marinvetenskaplig

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

227

(a) marine scientific research shall be conducted exclusively for
peaceful purposes;

(b) marine scientific research shall be conducted with appropriate
scientific methods and means compatible with this Convention;

(c) marine scientific research shall not unjustifiably interfere with
other legitimate uses of the sea compatible with this Convention
and shall be duly respected in the course of such uses;

(d) marine scientific research shall be conducted in compliance
with all relevant regulations adopted in conformity with this
Convention including those for the protection and preservation of
the marine environment.

Article 241

Non-recognition of marine scientific research activities as the legal basis
for claims

Marine scientific research activities shall not constitute the legal basis for
any claim to any part of the marine environment or its resources.

SECTION 2. INTERNATIONAL CO-OPERATION

Article 242

Promotion of intemational co-operation

1. States and competent intemational oiganizations shall, in accordance
with the principle of respect for sovereignty and jurisdiction and on the
basis of mutual benefit, promote intemational co-operation in marine
scientific research for peaceful purposes.

2. In this context, without prejudice to the rights and duties of States under
this Convention, a State, in the application of this Part, shall provide, as
appropriate, other States with a reasonable opportunity to obtain from it,
or with its co-operation, information necessary to prevent and control
damage to the health and safety of persons and to the marine environment.

Article 243

Creation offavourable conditions

States and competent intemational organizations shall co-operate, through
the conclusion of bilateral and multilateral agreements, to create favourable
conditions for the conduct of marine scientific research in the marine
environment and to integrate the efforts of scientists in studying the essence
of phenomena and processes occurring in the marine environment and the
interrelations between them.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

228

forskning:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

a) marinvetenskaplig forskning skall bedrivas uteslutande för fredliga
ändamål,

b)  marinvetenskaplig forskning skall bedrivas med lämpliga
vetenskapliga metoder och på ett sätt som är förenligt med denna
konvention,

c) marinvetenskaplig forskning skall inte otillbörligen inkräkta på
annat legitimt utnyttjande av havet som är förenligt med denna
konvention, och vederbörlig hänsyn skall tas till sådant utnyttjande,

d) marinvetenskaplig forskning skall bedrivas i överensstämmelse med
samtliga tillämpliga bestämmelser som antagits i enlighet med denna
konvention, däri inbegripet dem som avser att skydda och bevara den
marina miljön.

Artikel 241

lcke-erkännande av verksamhetsområden inom den marinvetenskapliga
forskningen som rättslig grund för anspråk

Marinvetenskaplig forskning skall inte utgöra rättslig grund för anspråk på
någon del av havet eller dess tillgångar.

KAPITEL 2. INTERNATIONELLT SAMARBETE

Artikel 242

Främjande av internationellt samarbete

1. Staterna och behöriga internationella organisationer skall, i enlighet med
principen om respekt för suveränitet och jurisdiktion och på grundval av
ömsesidig fördel, främja internationellt samarbete inom marinvetenskaplig
forskning för fredliga ändamål.

2. I detta sammanhang skall en stat, då den tillämpar bestämmelserna i
denna del, utan att inkräkta på staternas rättigheter och skyldigheter enligt
denna konvention, på lämpligt sätt ge andra stater rimliga möjligheter att
från denna, eller med dess bistånd, erhålla sådan information som är
nödvändig för att förebygga och övervaka skada på personers hälsa och
säkerhet och på den marina miljön.

Artikel 243

Skapande av gynnsamma betingelser

Staterna och behöriga internationella organisationer skall genom att sluta
bilaterala och multilaterala överenskommelser samarbeta för att skapa
gynnsamma betingelser för bedrivande av marinvetenskaplig forskning inom
den marina miljön och för att vetenskapsmän skall kunna samordna sina

229

Article 244

Publication and dissemination of information and knowledge

1. States and competent intemational organizations shall, in accordance
with this Convention, make available by publication and dissemination
through appropriate channels information on proposed major programmes
and their objectives as well as knowledge resulting from marine scientific
research.

2. For this purpose, States, both individually and in co-operation with other
States and with competent intemational organizations, shall actively
promote the fiow of scientific data and information and the transfer of
knowledge resulting from marine scientific research, especially to
developing States, as well as the strengthening of the autonomous marine
scientific research capabilities of developing States through, inter alia,
programmes to provide adequate education and training of their technical
and scientific personnel.

SECTION 3. CONDUCT AND PROMOTION OF MARINE
SCIENTIFIC RESEARCH

Article 245

Marine scientific research in the territorial sea

Coastal States, in the exercise of their sovereignty, have the exclusive right
to regulate, authorize and conduct marine scientific research in their
territorial sea. Marine scientific research therein shall be conducted only
with the express consent of and under the conditions set forth by the coastal
State.

Article 246

Marine scientific research in the exclusive economic zone and on the
Continental shelf

1. Coastal States, in the exercise of their jurisdiction, have the right to
regulate, authorize and conduct marine scientific research in their exclusive
economic zone and on their Continental shelf in accordance with the
relevant provisions of this Convention.

2. Marine scientific research in the exclusive economic zone and on the
Continental shelf shall be conducted with the consent of the coastal State.

3. Coastal States shall, in normal circumstances, grant their consent for
marine scientific research projects by other States or competent
intemational organizations in their exclusive economic zone or on their
Continental shelf to be carried out in accordance with this Convention
exclusively for peaceful purposes and in order to increase scientific
knowledge of the marine environment for the benefit of all mankind. To
this end, coastal States shall establish rules and procedures ensuring that

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

230

ansträngningar i studiet av de fenomen och processer som förekommer i den Prop. 1995/96:140
marina miljön och av förhållandet dem emellan.                           Bilaga 5

Artikel 244

Offentliggörande och spridning av information och kunskap

1. Staterna och behöriga internationella organisationer skall, i enlighet med
denna konvention, genom offentliggörande och spridning på lämpligt sätt
ställa information till förfogande om föreslagna större forskningsprogram
och deras syften samt kunnande som härrör från marinvetenskaplig
forskning.

2. I detta syfte skall staterna, såväl individuellt som i samarbete med andra
stater och behöriga internationella organisationer, aktivt främja flödet av
vetenskapliga data och informationer samt överförandet av kunnande, som
härrör från marinvetenskaplig forskning, i synnerhet till
utvecklingsländerna, samt förbättra dessas förmåga att bedriva självständig
marinvetenskaplig forskning, bl.a. genom program för lämplig teoretisk och
praktisk utbildning av deras tekniska och vetenskapliga personal.

KAPITEL 3. BEDRIVANDE OCH FRÄMJANDE AV
MARINVETENSKAPLIG FORSKNING

Artikel 245

Marinvetenskaplig forskning i territorialhavet

En kuststat har vid utövandet av sin suveränitet ensamrätt att reglera,
bemyndiga och bedriva marinvetenskaplig forskning i sitt territorialhav.
Marinvetenskaplig forskning får i detta område endast bedrivas med
kuststatens uttryckliga samtycke och i enlighet med de villkor som
föreskrivs av denna.

Artikel 246

Marinvetenskaplig forskning i den ekonomiska zonen och på
kontinentalsockeln

1. Kuststaterna har, vid utövandet av sin jurisdiktion, rätt att reglera, tillåta
och bedriva marinvetenskaplig forskning i sin ekonomiska zon och på sin
kontinentalsockel i enlighet med tillämpliga bestämmelser i denna
konvention.

2.  Marinvetenskaplig forskning i den ekonomiska zonen och på
kontinentalsockeln skall bedrivas med kuststatens samtycke.

3. Kuststat skall under normala förhållanden ge sitt samtycke till andra
staters eller behöriga internationella organisationers marinvetenskapliga
forskningsprojekt i sin ekonomiska zon eller på sin kontinentalsockel, som
i enlighet med denna konvention är ämnade att utföras för uteslutande
fredliga ändamål och för att öka det vetenskapliga kunnandet om den marina

231

such consent will not be delayed or denied unreasonably.

4. For the purposes of applying paragraph 3, normal circumstances may
exist in spite of the absence of diplomatic relations between the coastal
State and the researching State.

5. Coastal States may however in their discretion withhold their consent to
the conduct of a marine scientific research project of another State or
competent intemational organization in the exclusive economic zone or on
the Continental shelf of the coastal State if that project:

(a) is of direct significance for the exploration and exploitation of
natural resources, whether living or non-living;

(b) involves drilling into the Continental shelf, the use of explosives
or the introduction of harmful substances into the marine
environment;

(c) involves the construction, operation or use of artificial islands,
installations and structures referred to in articles 60 and 80;

(d) contains information communicated pursuant to article 248
regarding the nature and objectives of the project which is
inaccurate or if the researching State or competent intemational
organization has outstanding obligations to the coastal State from
a prior research project.

6. Notwithstanding the provisions of paragraph 5, coastal States may not
exercise their discretion to withhold consent under subparagraph (a) of that
paragraph in respect of marine scientific research projects to be undertaken
in accordance with the provisions of this Part on the Continental shelf,
beyond 200 nautical miles from the baselines from which the breadth of the
territorial sea is measured, outside those specific areas which coastal States
may at any time publicly designate as areas in which exploitation or
detailed exploratory operations focused on those areas are occurring or will
occur within a reasonable period of time. Coastal States shall give
reasonable notice of the designation of such areas, as well as any
modifications thereto, but shall not be obliged to give details of the
operations therein.

7. The provisions of paragraph 6 are without prejudice to the rights of
coastal States over the Continental shelf as established in article 77.

8. Marine scientific research activities referred to in this article shall not
unjustifiably interfere with activities undertaken by coastal States in the
exercise of their sovereign rights and jurisdiction provided for in this
Convention.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

232

miljön till hela mänsklighetens bästa. Kuststaterna skall för detta ändamål
fastställa bestämmelser och förfaranden för att säkerställa att sådant
samtycke ej kommer att fördröjas eller förvägras på orimligt sätt.

4. Vid tillämpning av punkt 3 kan normala förhållanden anses råda trots
avsaknad av diplomatiska förbindelser mellan kuststaten och den forskande
staten.

5. Det står emellertid kuststaterna fritt att vägra sitt samtycke till att en
annan stat eller behörig internationell organisation genomför ett
marinvetenskapligt forskningsprojekt i kuststatens ekonomiska zon eller på
dess kontinentalsockel, om projektet

a) har direkt betydelse för undersökningen och utnyttjandet av
naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande,

b)  innefattar borrning på kontinentalsockeln, användning av
sprängämnen eller avsiktliga utsläpp av skadliga ämnen i den marina
miljön,

c) innefattar uppförande, drift eller användning av konstgjorda öar,
anläggningar och konstruktioner som avses i artiklarna 60 och 80,

d) innehåller information, lämnad enligt artikel 248, beträffande
projektets beskaffenhet och syften, vilken är oriktig, eller om den
forskande staten eller den behöriga internationella organisationen har
utestående förpliktelser från ett tidigare forskningsprojekt gentemot
kuststaten.

6. Kuststaterna får, oaktat bestämmelserna i punkt 5, inte begagna sig av sin
möjlighet att vägra samtycke enligt a i denna punkt beträffande
marinvetenskapliga forskningsprojekt, som skall genomföras i enlighet med
bestämmelserna i denna del på kontinentalsockeln utanför 200 nautiska mil
från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, med undantag för
sådana särskilda områden som kuststaten, vid vilken tidpunkt som helst,
offentligen kan ange som områden inom vilka bearbetning eller detaljerad
forskningsverksamhet koncentrerad till dessa områden äger rum eller
kommer att äga rum inom en rimlig tidsperiod. Kuststaterna skall ge skälig
publicitet åt bestämmandet av sådana områden, liksom åt ändringar av
dessa, men behöver inte ge detaljer om den verksamhet som försiggår där.

7. Bestämmelserna i punkt 6 skall ej inkräkta på de rättigheter som
kuststaterna har till kontinentalsockeln i enlighet med artikel 77.

8. Marinvetenskaplig forskning, som avses i denna artikel, skall inte
otillbörligen inkräkta på verksamhet som bedrivs av kuststater vid utövande
av sina suveräna rättigheter och jurisdiktion enligt denna konvention.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

233

Article 247

Marine scientific research pmjects undertaken by or under the auspices
of intemational organizations

A coastal State which is a member of or has a bilateral agreement with an
intemational organization, and in whose exclusive economic zone or on
whose Continental shelf that organization wants to carry out a marine
scientific research project, directly or under its auspices, shall be deemed
to have authorized the project to be carried out in conformity with the
agreed specifications if that State approved the detailed project when the
decision was made by the organization for the undertaking of the project,
or is willing to participate in it, and has not expressed any objection within
four months of notification of the project by the organization to the coastal
State.

Article 248

Duty to provide information to the coastal State

States and competent intemational organizations which intend to undertake
marine scientific research in the exclusive economic zone or on the
Continental shelf of a coastal State shall, not less than six months in
advance of the expected starting date of the marine scientific research
project, provide that State with a full description of:

(a) the nature and objectives of the project;

(b) the method and means to be used, including name, tonnage,
type and class of vessels and a description of scientific equipment;

(c) the precise geographical areas in which the project is to be
conducted;

(d) the expected date of first appearance and final departure of the
research vessels, or deployment of the equipment and its removal,
as appropriate;

(e) the name of the sponsoring institution, its director, and the
person in charge of the project; and

(f) the extent to which it is considered that the coastal State should
be able to participate or to be represented in the project.

Article 249

Duty to comply with certain conditions

1. States and competent intemational organizations when undertaking
marine scientific research in the exclusive economic zone or on the
Continental shelf of a coastal State shall comply with the following
conditions:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

234

Artikel 247

Marinvetenskapliga forskningsprojekt som bedrivs av eller under beskydd
av internationella organisationer

En kuststat som är medlem i eller har ett bilateralt avtal med en
internationell organisation och inom vilkens ekonomiska zon eller på vilkens
kontinentalsockel organisationen önskar genomföra ett marinvetenskapligt
forskningsprojekt, direkt eller under dess beskydd, skall anses ha tillåtit att
projektet genomförs i enlighet med de avtalade bestämmelserna, om den
ifrågavarande staten godkänt det angivna projektet när organisationen beslöt
att projektet skulle genomföras eller är beredd att delta däri och ej har gjort
några invändningar inom fyra månader efter det att organisationen
underrättat kuststaten om projektet.

Artikel 248

Skyldighet att lämna information till kuststat

Stater och behöriga internationella organisationer som avser bedriva
marinvetenskaplig forskning i en kuststats ekonomiska zon eller på dess
kontinentalsockel skall, minst sex månader före den planerade tidpunkten för
det marinvetenskapliga forskningsprojektets början, lämna fullständiga
uppgifter till kuststaten om

a) projektets beskaffenhet och syften,

b) vilken teknik och vilket tillvägagångssätt som skall användas, däri
inbegripet fartygets namn, tonnage, typ och klass samt beskrivning av
den vetenskapliga utrustningen,

c) de exakta geografiska områden där projektet skall genomföras,

d) den planerade tidpunkten för forskningsfartygens första ankomst
och slutliga avgång eller utplacering av utrustning och avlägsnande
därav, vilketdera som är tillämpligt,

e) namnet på ansvarig institution, på dess chef och namn på
projektledaren, samt

f) i vilken utsträckning kuststaten kan delta eller vara representerad i
projektet.

Artikel 249

Skyldighet att uppfylla vissa villkor

1. Stater och behöriga internationella organisationer skall, när de bedriver
marinvetenskaplig forskning i en kuststats ekonomiska zon eller på dess
kontinentalsockel, uppfylla följande villkor:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

235

(a) ensure the right of the coastal State, if it so desires, to Prop. 1995/96:140
participate or be represented in the marine scientific research Bilaga 5

project, especially on board research vessels and other craft or
scientific research installations, when practicable, without payment
of any remuneration to the scientists of the coastal State and
without obligation to contribute towards the costs of the project;

(b) provide the coastal State, at its request, with preliminary
reports, as soon as practicable, and with the final results and
conclusions after the completion of the research;

(c) undertake to provide access for the coastal State, at its request,
to all data and samples derived from the marine scientific research
project and likewise to fumish it with data which may be copied
and samples which may be divided without detriment to their
scientific value;

(d) if requested, provide the coastal State with an assessment of
such data, samples and research results or provide assistance in
their assessment or interpretation;

(e) ensure, subject to paragraph 2, that the research results are
made intemationally available through appropriate national or
intemational channels, as soon as practicable;

(f) inform the coastal State immediately of any major change in the
research programme;

(g)  unless otherwise agreed, remove the scientific research
installations or equipment once the research is completed.

2. This article is without prejudice to the conditions established by the laws
and regulations of the coastal State for the exercise of its discretion to grant
or withhold consent pursuant to article 246, paragraph 5, including
requiring prior agreement for making intemationally available the research
results of a project of direct significance for the exploration and
exploitation of natural resources.

Article 250

Communications conceming marine scientific research projects

Communications conceming the marine scientific research projects shall be
made through appropriate official channels, unless otherwise agreed.

Article 251

General criteria and guidelines

236

States shall seek to promote through competent intemational oiganizations

a) att säkerställa kuststatens rätt att, om den så önskar, delta eller vara Prop. 1995/96:140
representerad i det marinvetenskapliga forskningsprojektet, i synnerhet Bilaga 5

ombord på forskningsfartyg och andra fartyg eller marinvetenskapliga
forskningsinstallationer, när så är möjligt, utan att utge ersättning till
kuststatens vetenskapsmän och utan skyldighet för kuststaten att bidra
till kostnaden för projektet,

b) att på kuststatens begäran så snart som möjligt tillhandahålla
preliminär rapport och, när forskningsprojektet avslutats, slutrapport
med resultat och slutsatser,

c) att förbinda sig att på kuststatens begäran ge denna tillgång till
samtliga data och prover, som härrör från det marinvetenskapliga
forskningsprojektet, och att dessutom förse den med sådana data som
får kopieras och med sådana prover som kan delas utan skada för
deras vetenskapliga värde,

d) att på dess begäran ge kuststaten en bedömning av sådana data,
prover och forskningsresultat eller att bistå den vid bedömningen eller
tolkningen av dessa,

e) att med förbehåll för punkt 2 säkerställa att forskningsresultaten
snarast på lämpligt sätt görs internationellt tillgängliga,

f) att omedelbart underrätta kuststaten om väsentliga förändringar i
forskningsprogrammet,

g) att, såvida ej annat avtalats, avlägsna de vetenskapliga forsknings-
anläggningarna eller utrustningen efter det att forskningsprojektet
avslutats.

2. Denna artikel påverkar inte de villkor som fastställts genom kuststatens
lagar och andra författningar vad beträffar utövandet av dess möjlighet att
bevilja eller vägra sitt samtycke enligt artikel 246.5 däri inbegripet rätten
att kräva förhandsöverenskommelse om att göra de forskningsresultat
internationellt tillgängliga som har direkt betydelse för undersökning och
utnyttjande av naturtillgångar.

Artikel 250

Meddelanden om marinvetenskapliga forskningsprojekt

Meddelanden om marinvetenskapliga forskningsprojekt skall, om ej annat
överenskommits, lämnas på lämplig officiell väg.

Artikel 251

Allmänna kriterier och riktlinjer

Staterna skall genom behöriga internationella organisationer söka främja                 237

fastställandet av allmänna kriterier och riktlinjer för att bistå stater som

the establishment of general criteria and guidelines to assist States in Prop. 1995/96:140
ascertaining the nature and implications of marine scientific research. Bilaga 5

Article 252

Implied consent

States or competent intemational oiganizations may proceed with a marine
scientific research project six months after the date upon which the
information required pursuant to article 248 was provided to the coastal
State unless within four months of the receipt of the communication
containing such information the coastal State has informed the State or
organization conducting the research that:

(a) it has withheld its consent under the provisions of article 246;

or

(b) the information given by that State or competent intemational
organization regarding the nature or objectives of the project does
not conform to the manifestly evident focts; or

(c) it requires supplementary information relevant to conditions and
the information provided for under articles 248 and 249; or

(d) outstanding obligations exist with respect to a previous marine
scientific research project carried out by that State or organization,
with regard to conditions established in article 249.

Article 253

Suspension or cessation of marine scientific research activities

1. A coastal State shall have the right to require the suspension of any
marine scientific research activities in progress within its exclusive
economic zone or on its Continental shelf if:

(a) the research activities are not being conducted in accordance
with the information communicated as provided under article 248
upon which the consent of the coastal State was based; or

(b) the State or competent intemational organization conducting the
research activities fails to comply with the provisions of article 249
conceming the rights of the coastal State with respect to the marine
scientific research project.

2. A coastal State shall have the right to require the cessation of any
marine scientific research activities in case of any non-compliance with the
provisions of article 248 which amounts to a major change in the research
project or the research activities.

238

3. A coastal State may also require cessation of marine scientific research

önskar upplysningar om den marinvetenskapliga forskningens beskaffenhet
och betydelse.

Artikel 252

Tyst samtycke

Staterna eller behöriga internationella organisationer får påbörja ett
marinvetenskapligt forskningsprojekt sex månader efter den dag då de i
enlighet med artikel 248 erforderliga uppgifterna lämnats till kuststaten,
såvida denna ej inom fyra månader efter det att den mottagit dessa uppgifter
har informerat den stat eller den organisation som skall bedriva forskning
om att

a) den har vägrat sitt samtycke i enlighet med bestämmelserna i artikel
246, eller att

b)  de uppgifter som lämnats av staten eller den behöriga
internationella organisationen angående projektets beskaffenhet eller
syften ej överensstämmer med klart uppenbara fakta, eller att

c) den kräver kompletterande information beträffande de villkor och
uppgifter som avses i artiklarna 248 och 249, eller att

d) utestående förpliktelser, som följer av villkoren enligt artikel 249,
föreligger avseende tidigare marinvetenskapliga forskningsprojekt som
den staten eller organisationen genomfört.

Artikel 253

Tillfälligt avbrytande av eller upphörande med marinvetenskaplig
forskningsverksamhet

1.   En kuststat skall ha rätt att kräva att marinvetenskaplig
forskningsverksamhet, som pågår inom dess ekonomiska zon eller på dess
kontinentalsockel, tillfälligt avbryts om

a) forskningsverksamheten ej bedrivs i enlighet med de uppgifter som
lämnats enligt artikel 248, på vilken kuststaten grundat sitt samtycke,
eller om

b) den stat eller behöriga internationella organisation som bedriver
forskningen ej följer bestämmelserna i artikel 249 beträffande
kuststaters rättigheter vad avser marinvetenskaplig forskning.

2. En kuststat skall ha rätt att kräva att marinvetenskaplig forskning upphör,
om bestämmelserna i artikel 248 ej iakttas, om detta innebär en betydande
förändring av forskningsprojektet eller forskningsverksamheten.

3. En kuststat kan även kräva att marinvetenskaplig forskning upphör, om
åtgärder beträffande någon av de i punkt 1 avsedda fallen ej vidtas inom

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

239

activities if any of the situations contemplated in paragraph 1 are not Prop. 1995/96:140
rectified within a reasonable period of time.                                Bilaga 5

4. Following notification by the coastal State of its decision to order
suspension or cessation, States or competent intemational organizations
authorized to conduct marine scientific research activities shall terminate
the research activities that are the subject of such a notification.

5. An order of suspension under paragraph 1 shall be lifted by the coastal
State and the marine scientific research activities allowed to continue once
the researching State or competent intemational organization has complied
with the conditions required under articles 248 and 249.

Article 254

Rights of neighbouring land-locked and geographically disadvantaged

States

1. States and competent intemational organizations which have submitted
to a coastal State a project to undertake marine scientific research referred
to in article 246, paragraph 3, shall give notice to the neighbouring
land-locked and geographically disadvantaged States of the proposed
research project, and shall notify the coastal State thereof.

2. After the consent has been given for the proposed marine scientific
research project by the coastal State concemed, in accordance with article
246 and other relevant provisions of this Convention, States and competent
intemational organizations undertaking such a project shall provide to the
neighbouring land-locked and geographically disadvantaged States, at their
request and when appropriate, relevant information as specified in article
248 and article 249, paragraph l(f).

3. The neighbouring land-locked and geographically disadvantaged States
referred to above shall, at their request, be given the opportunity to
participate, whenever feasible, in the proposed marine scientific research
project through qualified experts appointed by them and not objected to by
the coastal State, in accordance with the conditions agreed for the project,
in conformity with the provisions of this Convention, between the coastal
State concemed and the State or competent intemational organizations
conducting the marine scientific research.

4. States and competent intemational organizations referred to in paragraph

1 shall provide to the above-mentioned land-locked and geographically
disadvantaged States, at their request, the information and assistance
specified in article 249, paragraph 1 (d), subject to the provisions of article
249, paragraph 2.

240

rimlig tid.

4. Efter det att en kuststat meddelat sitt beslut att beordra tillfälligt
avbrytande eller upphörande, skall de stater eller behöriga internationella
organisationer som är bemyndigade att bedriva marinvetenskaplig forskning
upphöra med forskning som är föremål för sådant meddelande.

5. Order om tillfälligt avbrytande enligt punkt 1 skall återkallas av
kuststaten, och den marinvetenskapliga forskningen skall tillåtas fortsätta,
när den forskande staten eller den behöriga internationella organisationen
har uppfyllt de i artiklarna 248 och 249 föreskrivna villkoren.

Artikel 254

Angränsande kustlösa och geografiskt missgynnade staters rättigheter

1. Stater och behöriga internationella organisationer, som för en kuststat
framlagt en plan för att bedriva marinvetenskaplig forskning enligt artikel

246.3 skall underrätta angränsande kustlösa och geografiskt missgynnade
stater om det föreslagna forskningsprojektet och notifiera kuststaten därom.

2. Sedan den berörda kuststaten har givit sitt samtycke till det föreslagna
marinvetenskapliga forskningsprojektet i enlighet med artikel 246 och andra
tillämpliga bestämmelser i denna konvention, skall de stater och behöriga
internationella organisationer som genomför ett sådant projekt på begäran
lämna relevant information till de angränsande kustlösa och geografiskt
missgynnade staterna enligt artikel 248 och 249.1 f när så är lämpligt.

3. De ovan avsedda angränsande, kustlösa och geografiskt missgynnande
staterna skall på begäran och när så är möjligt ges tillfälle att delta i det
föreslagna forskningsprojektet med kvalificerade experter, som utses av dem
och mot vilka kuststaten ej har invändningar, allt enligt de mellan den
berörda kuststaten och den stat, eller de behöriga internationella
organisationer, som bedriver den marinveten skapliga forskningen
överenskomna villkoren för projektet och enligt bestämmelserna i denna
konvention.

4. De stater och behöriga internationella organisationer som avses i punkt
1 skall på begäran, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 249.2, lämna
de ovan nämnda kustlösa och geografiskt missgynnade staterna information
och bistånd enligt artikel 249.1 d.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

241

16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Article 255

Measures to facilitate marine scientific research and assist research
vessels

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

States shall endeavour to adopt reasonable rules, regulations and procedures
to promote and facilitate marine scientific research conducted in accordance
with this Convention beyond their territorial sea and, as appropriate, to
facilitate, subject to the provisions of their laws and regulations, access to
their harbours and promote assistance for marine scientific research vessels
which comply with the relevant provisions of this Part.

Article 256

Marine scientific research in the Area

All States, irrespective of their geographical location, and competent
intemational organizations have the right, in conformity with the provisions
of Part XI, to conduct marine scientific research in the Area.

Article 257

Marine scientific research in the water column beyond the exclusive
economic zone

All States, irrespective of their geographical location, and competent
intemational organizations have the right, in conformity with this
Convention, to conduct marine scientific research in the water column
beyond the limits of the exclusive economic zone.

SECTION 4. SCIENTIFIC RESEARCH INSTALLATIONS OR
EQUIPMENT IN THE MARINE ENVIRONMENT

Article 258

Deployment and use

The deployment and use of any type of scientific research installations or
equipment in any area of the marine environment shall be subject to the
same conditions as are prescribed in this Convention for the conduct of
marine scientific research in any such area.

Article 259

Legal status

The installations or equipment referred to in this section do not possess the
status of islands. They have no territorial sea of their own, and their
presence does not affect the delimitation of the territorial sea, the exclusive
economic zone or the Continental shelf.

242

Artikel 255                              Prop. 1995/96:140

Åtgärder för att underlätta marinvetenskaplig forskning och för att bistå    Bilaga 5

forskningsfartyg

Staterna skall sträva efter att anta lämpliga lagar och andra författningar
samt förfaranden för att främja och underlätta marinvetenskaplig forskning,
som bedrivs i enlighet med denna konvention utanför deras territorialhav
samt vid behov, med förbehåll för bestämmelserna i sina lagar och andra
författningar, underlätta tillträde till sina hamnar för marinvetenskapliga
forskningsfartyg, som iakttar de i denna del tillämpliga bestämmelserna och
främja bistånd till dessa fartyg.

Artikel 256

Marinvetenskaplig forskning i området

Alla stater, oavsett deras geografiska läge och behöriga internationella
organisationer har rätt att i enlighet med bestämmelserna i del XI bedriva
marinvetenskaplig forskning i området.

Artikel 257

Marinvetenskaplig forskning i vattenpelaren utanför den ekonomiska

zonen

Alla stater, oavsett deras geografiska läge, och behöriga internationella
organisationer har rätt att i enlighet med denna konvention bedriva
marinvetenskaplig forskning i vattenpelaren utanför gränserna för den
ekonomiska zonen.

KAPITEL 4. ANLÄGGNINGAR ELLER UTRUSTNING FÖR
VETENSKAPLIG FORSKNING I DEN MARINA MILJÖN

Artikel 258

Utplacering och användning

För utplacering och användning av vaije form av anläggning eller utrustning
för vetenskaplig forskning i något område av den marina miljön skall
samma villkor gälla som de som föreskrivs i denna konvention för
bedrivande av marinvetenskaplig forskning i ett sådant område.

Artikel 259

Rättslig status

Anläggningar eller utrustning som avses i detta kapitel har ej status av öar.

De har inget eget territorialhav, och deras befintlighet påverkar inte
avgränsningen av territorialhavet, den ekonomiska zonen eller
kontinental sockeln.

243

Article 260

Safety zones

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Safety zones of a reasonable breadth not exceeding a distance of 500
metres may be created around scientific research installations in accordance
with the relevant provisions of this Convention. All States shall ensure that
such safety zones are respected by their vessels.

Article 261

Non-interference with shipping mutes

The deployment and use of any type of scientific research installations or
equipment shall not constitute an obstacle to established intemational
shipping routes.

Article 262

Identification markings and waming signals

Installations or equipment referred to in this section shall bear identification
markings indicating the State of registry or the intemational organization
to which they belong and shall have adequate intemationally agreed
waming signals to ensure safety at sea and the safety of air navigation,
taking into account rules and standards established by competent
intemational organizations.

SECTION 5. RESPONSIBILITY AND LIABILITY

Article 263

Responsibility and liability

1. States and competent intemational organizations shall be responsible for
ensuring that marine scientific research, whether undertaken by them or on
their behalf, is conducted in accordance with this Convention.

2. States and competent intemational organizations shall be responsible and
liable for the measures they take in contravention of this Convention in
respect of marine scientific research conducted by other States, their natural
or juridical persons or by competent intemational organizations, and shall
provide compensation for damage resulting from such measures.

3. States and competent intemational organizations shall be responsible and
liable pursuant to article 235 for damage caused by pollution of the marine
environment arising out of marine scientific research undertaken by them
or on their behalf.

244

Artikel 260

Säkerhetszoner

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Säkerhetszoner av skälig bredd, som inte får överstiga 500 meter, får
inrättas runt vetenskapliga forskningsanläggningar i enlighet med tillämpliga
bestämmelser i denna konvention. Alla stater skall säkerställa att sådana
säkerhetszoner respekteras av deras fertyg.

Artikel 261

Respekterande av farleder

Utplacering och användning av varje form av anläggning eller utrustning för
vetenskaplig forskning får inte utgöra hinder för erkända internationella
ferleder.

Artikel 262

Identifieringsmarkeringar och varningssignaler

Anläggningar eller utrustning som avses i detta kapitel skall ha
identifieringsmarkeringar som visar till vilken registreringsstat eller
internationell organisation de hör samt lämpliga internationellt
överenskomna varningssignaler för att trygga säkerheten till sjöss och i
luften med beaktande av regler och normer som festställts av behöriga
internationella organisationer.

KAPITEL 5. SKYLDIGHETER OCH ANSVAR

Artikel 263
Skyldigheter och ansvar

1. Staterna och de behöriga internationella organisationerna är skyldiga att
säkerställa att marinvetenskaplig forskning bedrivs i enlighet med denna
konvention, oavsett om den bedrivs av dem eller för deras räkning.

2. Staterna och de behöriga internationella organisationerna ansvarar för
åtgärder som de vidtar i strid med denna konvention avseende
marinvetenskaplig forskning, som bedrivs av andra stater, av dess fysiska
eller juridiska personer eller av behöriga internationella organisationer, och
de skall ersätta skada som härrör från sådana åtgärder.

3. Staterna och de behöriga internationella organisationerna ansvarar enligt
artikel 235 för skada orsakad genom förorening av den marina miljön till
följd av marinvetenskaplig forskning som bedrivs av dem eller för deras
räkning.

245

SECTION 6. SETTLEMENT OF DISPUTES AND INTERIM
MEASURES

Article 264

Settlement of disputes

Disputes conceming the interpretation or application of the provisions of
this Convention with regard to marine scientific research shall be settled in
accordance with Part XV, sections 2 and 3.

Article 265

Interim measures

Pending settlement of a dispute in accordance with Part XV, sections 2 and
3, the State or competent intemational organization authorized to conduct
a marine scientific research project shall not allow research activities to
commence or continue without the express consent of the coastal State
concemed.

PART XIV

DEVELOPMENT AND TRANSFER OF MARINE TECHNOLOGY

SECTION 1. GENERAL PROVISIONS

Article 266

Promotion of the development and transfer of marine technology

1. States, directly or through competent intemational organizations, shall
co-operate in accordance with their capabilities to promote actively the
development and transfer of marine Science and marine technology on fair
and reasonable terms and conditions.

2. States shall promote the development of the marine scientific and
technological capacity of States which may need and request technical
assistance in this field, particularly developing States, including land-locked
and geographically disadvantaged States, with regard to the exploration,
exploitation, conservation and management of marine resources, the
protection and preservation of the marine environment, marine scientific
research and other activities in the marine environment compatible with this
Convention, with a view to accelerating the social and economic
development of the developing States.

3. States shall endeavour to foster favourable economic and legal conditions
for the transfer of marine technology for the benefit of all parties
concemed on an equitable basis.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

246

KAPITEL 6. BILÄGGANDE AV TVISTER OCH
INTERIMSÅTGÄRDER

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Artikel 264

Biläggande av tvister

Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i denna
konvention beträffande marinvetenskaplig forskning skall biläggas i enlighet
med del XV kapitel 2 och 3.

Artikel 265
Interimsåtgärder

Den stat eller behöriga internationella organisation som har tillstånd att
utföra ett marinvetenskapligt forskningsprojekt får i avvaktan på biläggande
av en tvist enligt del XV kapitel 2 och 3 ej tillåta att forskningsverksamhet
påböijas eller fortsätts utan den berörda kuststatens uttryckliga samtycke.

DEL XIV

UTVECKLING OCH ÖVERFÖRING AV MARIN TEKNOLOGI

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 266

Främjande av utveckling och överföring av marin teknologi

1. Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer,
samarbeta efter sin förmåga för att aktivt främja utveckling och överföring
av marin vetenskap och teknologi på rättvisa och rimliga villkor.

2.  Staterna skall främja utveckling av marinvetenskaplig och teknisk
kapacitet i stater som kan behöva och begär tekniskt bistånd inom detta
område, särskilt utvecklingsländer, däri inbegripet kustlösa och geografiskt
missgynnade stater, i vad avser undersökning, bearbetning, bevarande och
förvaltning av de marina tillgångarna, skydd och bevarande av den marina
miljön, marinvetenskaplig forskning och annan verksamhet i den marina
miljön som är förenlig med denna konvention, i syfte att påskynda den
sociala och ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna.

3. Staterna skall sträva efter att främja fördelaktiga ekonomiska och
juridiska villkor för överföring av marin teknologi till nytta för alla berörda
parter och på rättvisa grunder.

247

Article 267

Protection of legitimate interests

States, in promoting co-operation pursuant to article 266, shall have due
regard for all legitimate interests including, inter alia, the rights and duties
of holders, suppliers and recipients of marine technology.

Article 268

Basic objectives

States, directly or through competent intemational organizations, shall
promote:

(a)  the acquisition, evaluation and dissemination of marine
technological knowledge and facilitate access to such information
and data;

(b) the development of appropriate marine technology;

(c) the development of the necessary technological infrastructure to
facilitate the transfer of marine technology;

(d) the development of human resources through training and
education of nationals of developing States and countries and
especially the nationals of the least developed among them;

(e) intemational co-operation at all levels, particularly at the
regional, subregional and bilateral levels.

Article 269

Measures to achieve the basic objectives

In order to achieve the objectives referred to in article 268, States, directly
or through competent intemational organizations, shall endeavour, inter
alia, to:

(a) establish programmes of technical cooperation for the effective
transfer of all kinds of marine technology to States which may need
and request technical assistance in this field, particularly the
developing land-locked and geographically disadvantaged States, as
well as other developing States which have not been able either to
establish or develop their own technological capacity in marine
Science and in the exploration and exploitation of marine resources
or to develop the infrastructure of such technology;

(b)  promote favourable conditions for the conclusion of
agreements, contracts and other similar arrangements, under
equitable and reasonable conditions;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

248

Artikel 267
Skydd av legitima intressen

Staterna skall då de främjar samarbete i enlighet med artikel 266 ta
vederbörlig hänsyn till alla legitima intressen, såsom rättigheter och
skyldigheter för dem som förfogar över, tillhandahåller och tar emot marin
teknologi.

Artikel 268

Grundläggande syften

Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella oiganisationer,
främja

a) förvärv, utvärdering och spridning av marintekniskt kunnande samt
möjliggöra tillgång till sådana informationer och uppgifter,

b) utveckling av lämplig marin teknologi,

c) utveckling av nödvändig teknisk infrastruktur för att underlätta
överföring av marin teknologi,

d) utveckling av de mänskliga resurserna, genom praktisk och
teoretisk utbildning av medborgare i utvecklingsländer och särskilt i
de minst utvecklade av dessa, samt

e) internationellt samarbete på alla nivåer, framför allt på regional,
subregional och bilateral nivå.

Artikel 269

Åtgärder för att uppnå de grundläggande syftena

För att uppnå de syften som avses i artikel 268 skall staterna, direkt eller
genom behöriga internationella organisationer, bl.a. söka

a) fastställa tekniska samarbetsprogram för en effektiv överföring av
alla former av marin teknologi till stater som kan behöva och begär
tekniskt bistånd inom detta område, särskilt kustlösa och geografiskt
missgynnade utvecklingsländer samt andra utvecklingsländer vilka
antingen ej har kunnat skapa eller utveckla egen teknisk kapacitet vad
beträffar marinvetenskap eller undersökning och bearbetning av
marina tillgångar eller har kunnat utveckla en infrastruktur för sådan
teknologi,

b) främja goda förutsättningar för ingående av överenskommelser,
kontrakt och andra liknande arrangemang på rättvisa och rimliga
villkor,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

249

(c) hold conferences, seminars and symposia on scientific and
technological subjects, in particular on policies and methods for the
transfer of marine technology;

(d) promote the exchange of scientists and of technological and
other experts;

(e) undertake projects and promote joint ventures and other forms
of bilateral and multilateral co-operation.

SECTION 2. INTERNATIONAL CO-OPERATION

Article 270

Wtys and means of intemational co-operation

Intemational co-operation for the development and transfer of marine
technology shall be carried out, where feasible and appropriate, through
existing bilateral, regional or multilateral programmes, and also through
expanded and new programmes in order to facilitate marine scientific
research, the transfer of marine technology, particularly in new fields, and
appropriate intemational funding for ocean research and development.

Article 271

Guidelines, criteria and standards

States, directly or through competent intemational organizations, shall
promote the establishment of generally accepted guidelines, criteria and
standards for the transfer of marine technology on a bilateral basis or
within the framework of intemational organizations and other fora, taking
into account, in particular, the interests and needs of developing States.

Article 272

Co-ondination of intemational programmes

In the field of transfer of marine technology, States shall endeavour to
ensure that competent intemational organizations co-ordinate their
activities, including any regional or global programmes, taking into account
the interests and needs of developing States, particularly land-locked and
geographically disadvantaged States.

Article 273

Co-operation with intemational organizations and the Authority

States shall co-operate actively with competent intemational organizations
and the Authority to encourage and facilitate the transfer to developing
States, their nationals and the Enterprise of skills and marine technology
with regard to activities in the Area.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

250

c) hålla konferenser, seminarier och symposier om vetenskapliga och Prop. 1995/96:140
tekniska ämnen, särskilt om riktlinjer och metoder för överföring av Bilaga 5

marin teknologi,

d) främja utbyte av vetenskapsmän samt tekniska och andra experter,

e) genomföra projekt och främja samriskprojekt och andra former av
bilateralt och multilateralt samarbete.

KAPITEL 2. INTERNATIONELLT SAMARBETE

Artikel 270

Former för internationellt samarbete

Internationellt samarbete i syfte att utveckla och överföra marin teknologi
skall, när så är möjligt och lämpligt, utövas genom förekommande
bilaterala, regionala eller multilaterala program och även genom utvidgade
och nya program för att möjliggöra marinvetenskaplig forskning, överföring
av marin teknologi, särskilt inom nya områden, och lämplig internationell
finansiering av forskning och utveckling rörande hav.

Artikel 271

Riktlinjer, kriterier och normer

Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer,
främja upprättande av allmänt erkända riktlinjer, kriterier och normer för
överföring av marin teknologi på bilateral basis eller inom ramen för
internationella organisationer och andra organ, varvid hänsyn särskilt skall
tas till utvecklingsländernas intressen och behov.

Artikel 272

Samordning av internationella program

Staterna skall, vad gäller överföring av marin teknologi, söka säkerställa att
behöriga internationella organisationer samordnar sin verksamhet, däri
inbegripet regionala eller globala program, varvid hänsyn skall tas till
utvecklingsländernas intressen och behov, särskilt till kustlösa och
geografiskt missgynnade stater.

Artikel 273

Samarbete med internationella organisationer och med myndigheten

Staterna skall samarbeta aktivt med behöriga internationella organisationer
och med myndigheten för att uppmuntra och underlätta överföringen till
utvecklingsländer, dessas medborgare och företaget av färdigheter,
kunskaper och marin teknologi vad avser verksamheter i området.

251

Article 274

Objectives of the Authority

Subject to all legitimate interests including, inter alia, the rights and duties
of holders, suppliers and recipients of technology, the Authority, with
regard to activities in the Area, shall ensure that:

(a) on the basis of the principle of equitable geographical
distribution, nationals of developing States, whether coastal,
land-locked or geographically disadvantaged, shall be taken on for
the purposes of training as members of the managerial, research
and technical staff constituted for its undertakings;

(b) the technical documentation on the relevant equipment,
machinery, devices and processes is made available to all States,
in particular developing States which may need and request
technical assistance in this field;

(c) adequate provision is made by the Authority to facilitate the
acquisition of technical assistance in the field of marine technology
by States which may need and request it, in particular developing
States, and the acquisition by their nationals of the necessary skills
and know-how, including professional training;

(d) States which may need and request technical assistance in this
field, in particular developing States, are assisted in the acquisition
of necessary equipment, processes, plant and other technical
know-how through any financial arrangements provided for in this
Convention.

SECTION 3. NATIONAL AND REGIONAL MARINE SCIENTIFIC
AND TECHNOLOGICAL CENTRES

Article 275

Establishment of national centres

1. States, directly or through competent intemational organizations and the
Authority, shall promote the establishment, particularly in developing
coastal States, of national marine scientific and technological research
centres and the strengthening of existing national centres, in order to
stimulate and advance the conduct of marine scientific research by
developing coastal States and to enhance their national capabilities to utilize
and preserve their marine resources for their economic benefit.

2. States, through competent intemational organizations and the Authority,
shall give adequate support to facilitate the establishment and strengthening
of such national centres so as to provide for advanced training facilities and
necessary equipment, skills and know-how as well as technical experts to
such States which may need and request such assistance.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

252

Artikel 274

Myndighetens målsättning

Med beaktande av alla legitima intressen, såsom rättigheter och skyldigheter
för dem som förfogar över, tillhandahåller och tar emot teknologi, skall
myndigheten, vad gäller verksamheter i området, säkerställa att

a) medborgare i utvecklingsländer, vare sig dessa är kuststater,
kustlösa stater eller geografiskt missgynnade stater, antas som
praktikanter, enligt principen om rättvis geografisk fördelning inom
myndighetens administration, forskning och tekniska verksamhet.

b)  teknisk dokumentation om relevant utrustning, maskiner,
anordningar och metoder skall göras tillgänglig för alla stater, särskilt
utvecklingsländer som har behov av och som begär tekniskt bistånd
inom detta område,

c) det inom myndigheten vidtas lämpliga åtgärder för att möjliggöra
erhållande av tekniskt bistånd på det marintekniska området för stater
som har behov av och som begär bistånd, särskilt utvecklingsländer,
samt att deras medborgare förvärvar nödvändiga färdigheter och
kunskaper, däri inbegripet yrkesutbildning,

d) stater som kan behöva och som begär tekniskt bistånd inom detta
område, särskilt utvecklingsländer, får hjälp med att anskaffa behövlig
utrustning och anläggningar, samt med att tillägna sig de metoder och
det tekniska kunnande som erfordras, genom sådana finansiella
arrangemang som föreskrivs i denna konvention.

KAPITEL 3. NATIONELLA OCH REGIONALA CENTRA FÖR
MARIN VETENSKAP OCH TEKNOLOGI

Artikel 275

Upprättande av nationella centra

1. Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer
och myndigheten, främja upprättande, särskilt i utvecklingsländer som är
kuststater, av nationella centra för marinvetenskaplig och teknisk forskning
samt utveckling av befintliga nationella centra för att uppmuntra och främja
dessa staters bedrivande av marinvetenskaplig forskning och för att öka
deras möjligheter att själva kunna utnyttja och bevara sina marina tillgångar
till ekonomisk nytta för dem.

2.  Staterna skall genom behöriga internationella organisationer och
myndigheten ge lämpligt stöd för att underlätta upprättande och det fortsatta
utvecklande av sådana nationella centra för att bereda möjligheter till högre
utbildning och tillhandahålla den utrustning, de färdigheter och det kunnande
som erfordras samt tekniska experter till de stater som har behov av och
som anhåller om sådant bistånd.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

253

Article 276

Establishment of regional centres

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. States, in co-ordination with the competent intemational organizations,
the Authority and national marine scientific and technological research
institutions, shall promote the establishment of regional marine scientific
and technological research centres, particularly in developing States, in
order to stimulate and advance the conduct of marine scientific research by
developing States and foster the transfer of marine technology.

2. All States of a region shall co-operate with the regional centres therein
to ensure the more effective achievement of their objectives.

Article 277

Functions of regional centres

The functions of such regional centres shall include, inter alia:

(a) training and educational programmes at all levels on various
aspects of marine scientific and technological research, particularly
marine biology, including conservation and management of living
resources, oceanography, hydrography, engineering, geological
exploration of the sea-bed, mining and desalination technologies;

(b) management studies;

(c) study programmes related to the protection and preservation of
the marine environment and the prevention, reduction and control
of pollution;

(d) organization of regional conferences, seminars and symposia;

(e) acquisition and Processing of marine scientific and technological
data and information;

(f) prompt dissemination of results of marine scientific and
technological research in readily available publications;

(g) publicizing national policies with regard to the transfer of
marine technology and systematic comparative study of those
policies;

(h)  compilation and systematization of information on the
markering of technology and on contracts and other arrangements
conceming patents;

(i) technical co-operation with other States of the region.

254

Artikel 276

Upprättande av regionala centra

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Staterna skall i samordning med behöriga internationella organisationer,
myndigheten och nationella institutioner för marinvetenskaplig och teknisk
forskning främja upprättande av regionala centra för marinvetenskaplig och
teknisk forskning, särskilt i utvecklingsländer, i syfte att uppmuntra och
förbättra utvecklingsländers bedrivande av marinvetenskaplig forskning och
att främja överföring av marin teknologi.

2. Alla stater inom en region skall samarbeta med regionala centra där för
att säkerställa att deras syften uppnås på ett effektivare sätt.

Artikel 277

Uppgifter för regionala centra

Uppgifterna vid dessa regionala centra skall bl.a. innefatta

a) program för praktisk och teoretisk utbildning på alla nivåer i olika
former av marinvetenskaplig och teknisk forskning, särskilt marin
biologi med bevarande och förvaltande av levande tillgångar,
oceanografi, hydrografi, ingenjörsvetenskap, geologisk undersökning
av havsbottnen, brytnings- och avsaltningsteknik,

b) studier av företagsledning och administration,

c) studieprogram i samband med skydd och bevarande av den marina
miljön och förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar,

d) anordnande av regionala konferenser, seminarier och symposier,

e)  förvärvande och bearbetning av uppgifter och information
beträffande marin vetenskap och teknologi,

f) omedelbar spridning av marinvetenskapliga och teknologiska
forskningsresultat i allmänt tillgängliga publikationer,

g) offentliggörande av nationella riktlinjer vad beträffar överföring av
marin teknologi och systematiska jämförande studier av dessa
riktlinjer,

h)  sammanställning och systematisering av information om
marknadsföring av teknologi och om kontrakt och andra arrangemang
rörande patent,

i) tekniskt samarbete med andra stater inom regionen.

255

SECTION 4. CO-OPERATION AMONG INTERNATIONAL
ORGANIZATIONS

Article 278

Co-operation among intemational organizations

The competent intemational organizations referred to in this Part and in
Part XIII shall take all appropriate measures to ensure, either directly or
in close co-operation among themselves, the effective discharge of their
functions and responsibilities under this Part.

PART XV

SETTLEMENT OF DISPUTES

SECTION 1. GENERAL PROVISIONS

Article 279

Obligation to settle disputes by peaceful means

States Parties shall settle any dispute between them conceming the
interpretation or application of this Convention by peaceful means in
accordance with Article 2, paragraph 3, of the Charter of the United
Nations and, to this end, shall seek a solution by the means indicated in
Article 33, paragraph 1, of the Charter.

Article 280

Settlement of disputes by any peaceful means chosen by the parties

Nothing in this Part impairs the right of any States Parties to agree at any
time to settle a dispute between them conceming the interpretation or
application of this Convention by any peaceful means of their own choice.

Article 281

Procedure where no settlement has been reached by the parties

1. If the States Parties which are parties to a dispute conceming the
interpretation or application of this Convention have agreed to seek
settlement of the dispute by a peaceful means of their own choice, the
procedures provided for in this Part apply only where no settlement has
been reached by recourse to such means and the agreement between the
parties does not exclude any further procedure.

2. If the parties have also agreed on a time-limit, paragraph 1 applies only
upon the expiration of that time-limit.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

256

Kapitel 4. SAMARBETE MELLAN INTERNATIONELLA
ORGANISATIONER

Artikel 278

Samarbete mellan internationella organisationer

De behöriga internationella organisationer som avses i denna del och i del
XIII skall, antingen direkt eller i nära samarbete sins emellan, vidta alla
lämpliga åtgärder för att säkerställa att deras uppgifter och skyldigheter
enligt denna del fullgörs på ett ändamålsenligt sätt.

DEL XV

BILÄGGANDE AV TVISTER

KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 279

Förpliktelse att bilägga tvister med fredliga medel

Konventionsstatema skall bilägga vaije tvist dem emellan rörande tolkningen
eller tillämpningen av denna konvention med fredliga medel, i enlighet med
artikel 2.3 i Förenta nationernas stadga och skall i detta syfte söka en
lösning på sätt som anges i artikel 33.1 i stadgan.

Artikel 280

Biläggande av tvister med fredliga medel som valts av parterna

Ingenting i denna del inskränker konventionsstatemas rättighet att vid vilken
tidpunkt som helst överenskomma om att bilägga en tvist dem emellan
rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention med fredliga
medel efter eget val.

Artikel 281

Förfarande då parterna ej kunnat bilägga en tvist

1. Om de konventionsstater som är parter i en tvist rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention har kommit överens om att söka bilägga
tvisten med fredliga medel som de själva valt, skall sådana förfaranden som
föreskrivs i denna del användas endast i de fall då biläggande ej kommit till
stånd genom utnyttjande av dessa medel och överenskommelsen mellan
parterna ej utesluter ytterligare förfaranden.

2. Om parterna även kommit överens om en tidsfrist, tillämpas punkt 1 först
vid utgången av den fristen.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

257

17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Article 282

Obligations under general, regional or bilateral agreements

If the States Parties which are parties to a dispute conceming the
interpretation or application of this Convention have agreed, through a
general, regional or bilateral agreement or otherwise, that such dispute
shall, at the request of any party to the dispute, be submitted to a
procedure that entails a binding decision, that procedure shall apply in lieu
of the procedures provided for in this Part, unless the parties to the dispute
otherwise agree.

Article 283

Obligation to exchange views

1.  When a dispute arises between States Parties conceming the
interpretation or application of this Convention, the parties to the dispute
shall proceed expeditiously to an exchange of views regarding its settlement
by negotiation or other peaceful means.

2. The parties shall also proceed expeditiously to an exchange of views
where a procedure for the settlement of such a dispute has been terminated
without a settlement or where a settlement has been reached and the
circumstances require consultation regarding the manner of implementing
the settlement.

Article 284

Conciliation

1. A State Party which is a party to a dispute conceming the interpretation
or application of this Convention may invite the other party or parties to
submit the dispute to conciliation in accordance with the procedure under
Annex V, section 1, or another conciliation procedure.

2. If the invitation is accepted and if the parties agree upon the conciliation
procedure to be applied, any party may submit the dispute to that
procedure.

3. If the invitation is not accepted or the parties do not agree upon the
procedure, the conciliation proceedings shall be deemed to be terminated.

4. Unless the parties otherwise agree, when a dispute has been submitted
to conciliation, the proceedings may be terminated only in accordance with
the agreed conciliation procedure.

Article 285

Application of this section to disputes submitted pursuant to Part XI

This section applies to any dispute which pursuant to Part XI, section 5, is
to be settled in accordance with procedures provided for in this Part. If an

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

258

Artikel 282                              Prop. 1995/96:140

Förpliktelser enligt allmänna, regionala eller bilaterala överenskommelser Bilaga 5

Om de konventionsstater som är parter i en tvist rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention genom en allmän, regional eller bilateral
överenskommelse eller på annat sätt kommit överens om att tvisten, på
begäran av den ena parten, skall hänskjutas till ett förfarande som leder till
bindande beslut, skall detta förfarande tillämpas i stället för de förfaranden
som föreskrivs i denna del, såvida parterna i tvisten inte kommer överens
om annat.

Artikel 283

Förpliktelse att utbyta åsikter

1. När en tvist uppstår mellan konventionsstater rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention, skall parterna i tvisten skyndsamt tillse
att ett åsiktsutbyte kommer till stånd om dess biläggande genom
förhandlingar eller andra fredliga medel.

2. Parterna skall även skyndsamt tillse att ett åsiktsutbyte kommer till stånd
i de fall då ett förfarande för biläggande av sådan tvist har avslutats utan att
en lösning kommit till stånd, eller i de fall då en lösning har kommit till
stånd och omständigheterna kräver samråd beträffande det sätt på vilket
lösningen skall genomföras.

Artikel 284

Förlikning

1. En konventionsstat som är part i en tvist rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention kan erbjuda den andra parten eller de
andra parterna att hänskjuta tvisten till förlikning i enlighet med vad som
föreskrivs i bilaga V, kapitel 1, eller annat förlikningsförfarande.

2. Om erbjudandet godtas och parterna enas om vilket förlikningsförfarande
som skall tillämpas, kan vilken part som helst hänskjuta tvisten till sådant
förfarande.

3. Om erbjudandet inte godtas eller parterna ej enas om förfarandet, skall
förlikningsförhandlingama anses ha upphört.

4. När en tvist har hänskjutits till förlikning, kan, såvida parterna inte
kommit överens om annat, förhandlingarna avslutas endast i enlighet med
det överenskomna förfarandet.

Artikel 285

Tillämpning av detta kapitel på tvister som hänskjuts i enlighet med del

XI

Detta kapitel skall tillämpas på tvister som enligt del XI kapitel 5 skall

259

entity other than a State Party is a party to such a dispute, this section
applies mutatis mutandis.

SECTION 2. COMPULSORY PROCEDURES ENTAILING BINDING
DECISIONS

Article 286

Application of procedures under this section

Subject to section 3, any dispute conceming the interpretation or
application of this Convention shall, where no settlement has been reached
by recourse to section 1, be submitted at the request of any party to the
dispute to the court or tribunal having jurisdiction under this section.

Article 287

Choice of procedure

1. When signing, ratifying or acceding to this Convention or at any time
thereafter, a State shall be free to choose, by means of a written
declaration, one or more of the following means for the settlement of
disputes conceming the interpretation or application of this Convention:

(a) the Intemational Tribunal for the Law of the Sea established in
accordance with Annex VI;

(b) the Intemational Court of Justice;

(c) an arbitral tribunal constituted in accordance with Annex VII;

(d) a special arbitral tribunal constituted in accordance with Annex
VIII for one or more of the categories of disputes specified therein.

2. A declaration made under paragraph 1 shall not affect or be affected by
the obligation of a State Party to accept the jurisdiction of the Sea-Bed
Disputes Chamber of the Intemational Tribunal for the Law of the Sea to
the extent and in the manner provided for in Part XI, section 5.

3. A State Party, which is a party to a dispute not covered by a
declaration in force, shall be deemed to have accepted arbitration in
accordance with Annex VII.

4. If the parties to a dispute have accepted the same procedure for the
settlement of the dispute, it may be submitted only to that procedure,
unless the parties otherwise agree.

5. If the parties to a dispute have not accepted the same procedure for the
settlement of the dispute, it may be submitted only to arbitration in
accordance wih Annex VII, unless the parties otherwise agree.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

260

biläggas i enlighet med de förfaranden som är föreskrivna i denna del. Om
ett annat rättssubjekt än en konventionsstat är part i sådan tvist, skall detta
kapitel tillämpas så långt möjligt.

KAPITEL 2. OBLIGATORISKA FÖRFARANDEN SOM LEDER TILL

BINDANDE BESLUT

Artikel 286

Tillämpning av förfaranden i detta kapitel

Om inte annat följer av kapitel 3, skall en tvist rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention, i de fäll då biläggande inte har kommit
till stånd med hjälp av reglerna i kapitel 1, på begäran av en part hänskjutas
till de domstolar som har behörighet enligt detta kapitel.

Artikel 287

Xbl av förfarande

1. En stat skall i samband med att den undertecknar, ratificerar eller
ansluter sig till denna konvention, eller vid vilken tidpunkt som helst
därefter, genom en skriftlig förklaring ha möjlighet att välja ett eller flera
av följande medel för biläggande av tvister rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention:

a) internationella havsrättsdomstolen upprättad i enlighet med bilaga
VI,

b) internationella domstolen,

c) en skiljedomstol upprättad i enlighet med bilaga VII,

d) en särskild skiljedomstol upprättad i enlighet med bilaga VIII för
en eller flera av däri upptagna typer av tvister.

2. En förklaring som avgivits enligt punkt 1 skall inte påverka eller
påverkas av en konventionsstats skyldighet att godta den jurisdiktion som
utövas av den vid havsrättsdomstolen inrättade avdelningen för
havsböttentvister, i den utsträckning och på det sätt som föreskrivs i del XI
kapitel 5.

3. En konventionsstat som är part i en tvist som ej täcks av en gällande
förklaring skall anses ha godtagit skiljeförfarande i enlighet med bilaga VII.

4. Om parterna i en tvist har godtagit samma förfarande för biläggande av
tvisten, kan denna hänskjutas endast till sådant förfärande, såvida parterna
ej kommer överens om annat.

5. Om parterna i en tvist ej har godtagit samma förfarande för biläggande
av tvisten, kan denna hänskjutas endast till skiljeförfarande i enlighet med

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

261

6. A declaration made under paragraph 1 shall remain in force until three
months after notice of revocation has been deposited with the
Secretary-General of the United Nations.

7. A new declaration, a notice of revocation or the expiry of a declaration
does not in any way affect proceedings pending before a court or tribunal
having jurisdiction under this article, unless the parties otherwise agree.

8. Declarations and notices referred to in this article shall be deposited with
the Secretary-General of the United Nations, who shall transmit copies
thereof to the States Parties.

Article 288

Jurisdiction

1. A court or tribunal referred to in article 287 shall have jurisdiction over
any dispute conceming the interpretation or application of this Convention
which is submitted to it in accordance with this Part.

2. A court or tribunal referred to in article 287 shall also have jurisdiction
over any dispute conceming the interpretation or application of an
intemational agreement related to the purposes of this Convention, which
is submitted to it in accordance with the agreement.

3. The Sea-Bed Disputes Chamber of the Intemational Tribunal for the
Law of the Sea established in accordance with Annex VI, and any other
chamber or arbitral tribunal referred to in Part XI, section 5, shall have
jurisdiction in any matter which is submitted to it in accordance therewith.

4. In the event of a dispute as to whether a court or tribunal has
jurisdiction, the matter shall be settled by decision of that court or tribunal.

Article 289

Experts

In any dispute involving scientific or technical matters, a court or tribunal
exercising jurisdiction under this section may, at the request of a party or
proprio motu, select in consultation with the parties no fewer than two
scientific or technical experts chosen preferably from the relevant list
prepared in accordance with Annex VIII, article 2, to sit with the court or
tribunal but without the right to vote.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

262

bilaga VII, såvida parterna ej kommer överens om annat.                  Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

6. En förklaring som avgivits enligt punkt 1 skall fortfara att gälla tills tre
månader förflutit efter det att underrättelse om dess återkallande har
deponerats hos Förenta nationernas generalsekreterare.

7. En ny förklaring eller ett återkallande eller upphörandet av en förklaring
påverkar inte på något sätt pågående förhandlingar inför någon domstol som
har jurisdiktion enligt denna artikel, såvida parterna ej kommer överens om
annat.

8. Förklaringar och underrättelser som avses i denna artikel skall deponeras
hos Förenta nationernas generalsekreterare, som skall översända kopior
därav till konventionsstatema.

Artikel 288

Behörighet

1. En domstol som avses i artikel 287 är behörig i vaije sådan tvist rörande
tolkningen eller tillämpningen av denna konvention som har hänskjutits till
den i enlighet med denna del.

2. En domstol eller skiljedomstol som avses i artikel 287 skall även ha
jurisdiktion i vaije tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av en
internationell överenskommelse rörande denna konventions ändamål, som
hänskjuts till den i enlighet med överenskommelsen.

3. Den enligt bilaga VI upprättade havsrättsdomstolens avdelning för
havsbottentvister och de andra avdelningar eller skiljedomstolar som avses
i del XI kapitel 5, är behöriga i frågor som hänskjuts till dem i enlighet
därmed.

4.1 händelse av tvist om huruvida en domstol eller skiljedomstol är behörig,
skall frågan avgöras genom beslut av den domstolen.

Artikel 289

Sakkunniga

I vaije tvist som inbegriper vetenskapliga eller tekniska frågor får en
domstol eller skiljedomstol, när den utövar sin jurisdiktion enligt detta
kapitel, på begäran av en part eller på eget initiativ, i samråd med parterna
välja minst två vetenskapliga eller tekniska sakkunniga, företrädesvis från
den tillämpliga förteckning som sammanställts i enlighet med bilaga VIII
artikel 2 att adjungeras till domstolen men utan rösträtt.

263

Article 290

Pmvisional measures

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. If a dispute has been duly submitted to a court or tribunal which
considers that prima facie it has jurisdiction under this Part or Part XI,
section 5, the court or tribunal may prescribe any provisional measures
which it considers appropriate under the circumstances to preserve the
respective rights of the parties to the dispute or to prevent serious harm to
the marine environment, pending the final decision.

2. Provisional measures may be modified or revoked as soon as the
circumstances justifying them have changed or ceased to exist.

3. Provisional measures may be prescribed, modified or revoked under this
article only at the request of a party to the dispute and after the parties
have been given an opportunity to be heard.

4. The court or tribunal shall forthwith give notice to the parties to the
dispute, and to such other States Parties as it considers appropriate, of the
prescription, modification or revocation of provisional measures.

5. Pending the constitution of an arbitral tribunal to which a dispute is
being submitted under this section, any court or tribunal agreed upon by
the parties or, failing such agreement within two weeks from the date of
the request for provisional measures, the Intemational Tribunal for the Law
of the Sea or, with respect to activities in the Area, the Sea-Bed Disputes
Chamber, may prescribe, modify or revoke provisional measures in
accordance with this article if it considers that prima facie the tribunal
which is to be constituted would have jurisdiction and that the urgency of
the situation so requires. Once constituted, the tribunal to which the dispute
has been submitted may modify, revoke or affirm those provisional
measures, acting in conformity with paragraphs 1 to 4.

6. The parties to the dispute shall comply promptly with any provisional
measures prescribed under this article.

Article 291

Access

1. All the dispute settlement procedures specified in this Part shall be open
to States Parties.

2. The dispute settlement procedures specified in this Part shall be open to
entities other than States Parties only as specifically provided for in this
Convention.

264

Artikel 290

Interimistiska åtgärder

1. Om en tvist vederbörligen har hänskjutits till en domstol som anser att
det, såvitt den kan bedöma, kan antas att den är behörig enligt denna del
eller del XI kapitel 5 får domstolen i avvaktan på slutligt beslut fastställa
sådana interimistiska åtgärder som den efter omständigheterna anser
lämpliga för att bevaka de tvistande parternas rätt eller för att förebygga
allvarlig skada på den marina miljön.

2.  Interimistiska åtgärder kan ändras eller återkallas, så snart de
omständigheter som berättigar dessa har förändrats eller ej längre föreligger.

3. Interimistiska åtgärder kan fastställas, ändras eller återkallas enligt denna
artikel endast på begäran av en part i tvisten och efter det att parterna har
fått möjlighet att avge sina synpunkter.

4. Domstolen skall omedelbart underrätta parterna i tvisten och, om den så
anser lämpligt, andra konventionsstater om fastställande, ändring eller
återtagande av interimistiska åtgärder.

5. I avvaktan på att den skiljedomstol upprättas till vilken en tvist
hänskjutits enligt detta kapitel kan de domstolar varom parterna har
överenskommit eller, om en sådan överenskommelse ej föreligger inom två
veckor från dagen för begäran om interimistiska åtgärder, internationella
havsrättsdomstolen eller, när det gäller verksamhet som bedrivs inom
området, havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister fastställa,
ändra eller återta interimistiska åtgärder i enlighet med denna artikel, om
den anser att det kan antas att den skiljedomstol som skall upprättas skulle
vara behörig och att situationens allvar så kräver. Sedan den skiljedomstol
har upprättats till vilken tvisten har hänskjutits får den ändra, återta eller
fastställa dessa provisoriska åtgärder i enlighet med punkterna 1 - 4.

6. Parterna i tvisten skall omedelbart efterkomma de interimistiska åtgärder
som fastställs enligt denna artikel.

Artikel 291

Tillgång till förfaranden

1. Samtliga i denna del angivna förfaranden för biläggande av tvister skall
stå öppna för konventionsstatema.

2. De i denna del angivna förfarandena för biläggande av tvister skall stå
ppna för andra rättssubjekt än konventionsstater endast på det sätt som
särskilt föreskrivs i denna konvention.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

265

Article 292

Prompt release of vessels and crews

1. Where the authorities of a State Party have detained a vessel flying the
flag of another State Party and it is alleged that the detaining State has not
complied with the provisions of this Convention for the prompt release of
the vessel or its crew upon the posting of a reasonable bond or other
financial security, the question of release from detention may be submitted
to any court or tribunal agreed upon by the parties or, failing such
agreement within 10 days from the time of detention, to a court or tribunal
accepted by the detaining State under article 287 or to the Intemational
Tribunal for the Law of the Sea, unless the parties otherwise agree.

2. The application for release may be made only by or on behalf of the flag
State of the vessel.

3. The court or tribunal shall deal without delay with the application for
release and shall deal only with the question of release, without prejudice
to the merits of any case before the appropriate domestic forum against the
vessel, its owner or its crew. The authorities of the detaining State remain
competent to release the vessel or its crew at any time.

4. Upon the posting of the bond or other financial security determined by
the court or tribunal, the authorities of the detaining State shall comply
promptly with the decision of the court or tribunal conceming the release
of the vessel or its crew.

Article 293

Applicable law

1. A court or tribunal having jurisdiction under this section shall apply this
Convention and other rules of intemational law not incompatible with this
Convention.

2. Paragraph 1 does not prejudice the power of the court or tribunal having
jurisdiction under this section to decide a case ex aequo et bono, if the
parties so agree.

Article 294

Preliminary proceedings

1. A court or tribunal provided for in article 287 to which an application
is made in respect of a dispute referred to in article 297 shall determine at
the request of a party, or may determine proprio motu, whether the claim
constitutes an abuse of legal process or whether prima facie it is well
founded. If the court or tribunal determines that the claim constitutes an
abuse of legal process or is prima facie unfounded, it shall take no further
action in the case.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

266

Artikel 292

Omedelbart frisläppande av fartyg och besättningar

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. I de fall då en konventionsstats myndigheter har kvarhållit ett fartyg som
seglar under annan konventionsstats flagg och det görs gällande att den stat
som kvarhållit fortyget ej har följt bestämmelserna i denna konvention om
omedelbart frisläppande av fartyget eller dess besättning, sedan skälig
boigen eller annan ekonomisk säkerhet ställts, kan frågan om frisläppande
hänskjutas till en domstol som parterna har kommit överens om eller, om
en sådan överenskommelse ej föreligger inom 10 dagar från dagen för
kvarhållandet, till en domstol som godtagits av den kvarhållande staten
enligt artikel 287, eller till internationella havsrättsdomstolen, såvida
parterna ej kommer överens om annat.

2. Begäran om frisläppande kan endast göras av den stat under vars flagg
fortyget seglar eller på dess vägnar.

3. Domstolen skall utan dröjsmål behandla begäran om frisläppande och
skall därvid endast ta ställning till frågan om frisläppande; handläggningen
av mål mot fartyget, dess ägare eller besättning inför vederbörande
inhemska domstol får dock inte påverkas. Myndigheterna i den kvarhållande
staten skall även i fortsättningen vara behöriga att vid vilken tidpunkt som
helst släppa fartyget eller dess besättning.

4. Myndigheterna i den kvarhållande staten skall, sedan av domstolen
fastställd borgen eller annan säkerhet ställts, omedelbart följa domstolens
beslut om frisläppande av fartyget eller dess besättning.

Artikel 293

Tillämpliga rättsregler

1. En domstol som är behörig enligt detta kapitel skall tillämpa denna
konvention och andra folkrättsliga regler som inte är oförenliga med denna
konvention.

2. Punkt 1 påverkar inte befogenheten hos den domstol som är behörig
enligt detta kapitel att avgöra ett mål efter rätt och billighet, om parterna är
eniga därom.

Artikel 294

Preliminära förhandlingar

1. En domstol som avses i artikel 287, till vilken en framställning har gjorts
beträffande en tvist som avses i artikel 297, skall på begäran av en part eller
på eget initiativ fastställa huruvida yrkandet utgör ett missbruk av rättsliga
förfaranden eller kan antas vara väl grundat. Om domstolen eller
skiljedomstolen fastställer att yrkandet utgör ett missbruk av rättsliga
förfaranden eller kan antas vara ogrundat, skall den ej vidta några                  267

ytterligare åtgärder i fallet.

2. Upon receipt of the application, the court or tribunal shall immediately Prop. 1995/96:140
notify the other party or parties of the application, and shall fix a Bilaga 5
reasonable time-limit within which they may request it to make a
determination in accordance with paragraph 1.

3. Nothing in this article affects the right of any party to a dispute to make
preliminary objections in accordance with the applicable rules of procedure.

Article 295

Exhaustion of local remedies

Any dispute between States Parties conceming the interpretation or
application of this Convention may be submitted to the procedures provided
for in this section only after local remedies have been exhausted where this
is required by intemational law.

Article 296

Finality and binding force of decisions

1. Any decision rendered by a court or tribunal having jurisdiction under
this section shall be final and shall be complied with by all the parties to
the dispute.

2. Any such decision shall have no binding force except between the parties
and in respect of that particular dispute.

SECTION 3. LIMITATIONS AND EXCEPTIONS TO

APPLICABILITY OF SECTION 2

Article 297

Limitations on applicability of section 2

1. Disputes conceming the interpretation or application of this Convention
with regard to the exercise by a coastal State of its sovereign rights or
jurisdiction provided for in this Convention shall be subject to the
procedures provided for in section 2 in the following cases:

(a) when it is alleged that a coastal State has acted incontravention
of the provisions of this Convention in regard tothe freedoms and
rights of navigation, overflight or the layingof submarine cables
and pipelines, or in regard to other intemationally lawful uses of
the sea specified in article 58;

(b) when it is alleged that a State in exercising the aforementioned
freedoms, rights or uses has acted in contravention of this
Convention or of laws or regulations adopted by the coastal State
in conformity with this Convention and other rules of intemational
law not incompatible with this Convention; or

268

2.  Domstolen skall efter att ha mottagit framställningen omedelbart Prop. 1995/96:140
underrätta den andra parten eller de andra parterna om den och bestämma Bilaga 5

en skälig tidsfrist, inom vilken denna eller dessa kan begära att den fattar
ett beslut i enlighet med punkt 1.

3. Ingenting i denna artikel påverkar den rätt som någon part i en tvist har
att framföra inledande invändningar i enlighet med de tillämpliga
procedurreglema.

Artikel 295

Uttömmande av inhemska rättsmedel

En tvist mellan konventionsstater rörande tolkningen eller tillämpningen av
denna konvention kan inte hänskjutas till förfaranden i enlighet med detta
kapitel förrän inhemska rättsmedel uttömts, i de fall folkrätten så kräver.

Artikel 296

Bindande verkan av beslut

1. Ett beslut som fattats av en domstol med behörighet enligt detta kapitel
är slutgiltigt och skall följas av samtliga parter i tvisten.

2. Ett sådant beslut har bindande verkan endast för parterna och vad gäller
den ifrågavarande tvisten.

KAPITEL 3. BEGRÄNSNINGAR I OCH UNDANTAG FRÅN
TILLÄMPLIGHETEN AV KAPITEL 2.

Artikel 297

Begränsningar i tillämpligheten av kapitel 2

1. Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention vad
avser en kuststats utövande av sina suveräna rättigheter eller sin jurisdiktion
föreskrivna i denna konvention skall vara föremål för förfaranden som anges
i kapitel 2 i följande fåll:

a) när det görs gällande att en kuststat har vidtagit åtgärder som
strider mot bestämmelserna i denna konvention vad gäller fri- och
rättigheter avseende sjöfart, överflygning eller utläggande av
undervattenskablar och rörledningar eller vad beträffar annan enligt
folkrätten tillåten användning av havet, som anges i artikel 58,

b) när det görs gällande att en stat som vid utövandet av sådana fri-
och rättigheter eller vid sådan användning har vidtagit åtgärder, som
strider mot denna konvention eller mot lagar och andra författningar
som antagits av kuststaten i enlighet med denna konvention eller andra
folkrättsliga regler som ej är oförenliga med denna konvention, eller

269

(c) when it is alleged that a coastal State has acted in contravention
of specified intemational rules and standards for the protection and
preservation of the marine environment which are applicable to the
coastal State and which have been established by this Convention
or through a competent intemational organization or diplomatic
conference in accordance with this Convention.

2.     (a) Disputes conceming the interpretation or application of the
provisions of this Convention with regard to marine scientific
research shall be settled in accordance with section 2, except that
the coastal State shall not be obliged to accept the submission to
such settlement of any dispute arising out of:

(i) the exercise by the coastal State of a right or discretion
in accordance with article 246; or

(ii) a decision by the coastal State to order suspension or
cessation of a research project in accordance with article
253.

(b) A dispute arising from an allegation by the researching State
that with respect to a specific project the coastal State is not
exercising its rights under articles 246 and 253 in a manner
compatible with this Convention shall be submitted, at the request
of either party, to conciliation under Annex V, section 2, provided
that the conciliation commission shall not call in question the
exercise by the coastal State of its discretion to designate specific
areas as referred to in article 246, paragraph 6, or of its discretion
to withhold consent in accordance with article 246, paragraph 5.

3.      (a) Disputes conceming the interpretation or application of the
provisions of this Convention with regard to fisheries shall be
settled in accordance with section 2, except that the coastal State
shall not be obliged to accept the submission to such settlement of
any dispute relating to its sovereign rights with respect to the living
resources in the exclusive economic zone or their exercise,
including its discretionary powers for determining the allowable
catch, its harvesting capacity, the allocation of surpluses to other
States and the terms and conditions established in its conservation
and management laws and regulations.

(b) Where no settlement has been reached by recourse to section 1
of this Part, a dispute shall be submitted to conciliation under
Annex V, section 2, at the request of any party to the dispute,
when it is alleged that:

(i) a coastal State has manifestly fäiled to comply with its
obligations to ensure through proper conservation and
management measures that the maintenance of the living

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

270

c) när det görs gällande att en kuststat har handlat i strid med särskilt
angivna internationella bestämmelser och normer för skydd och
bevarande av den marina miljön, vilka kuststaten har att tillämpa och
vilken har fastställts i denna konvention eller genom en behörig
internationell organisation eller en diplomatkonferens i enlighet med
denna konvention.

2.   a) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna
om marinvetenskaplig forskning i denna konvention skall biläggas i
enlighet med kapitel 2; kuststaten är dock ej skyldig att godta att
tvisten hänskjuts till sådant biläggande, om tvisten har uppstått till
följd av

i) att en kuststat utövat sin rättighet eller sin diskretionära
prövningsrätt i enlighet med artikel 246, eller

ii) att en kuststat beslutat att beordra att ett forskningsprojekt
tillfälligt avbryts eller upphör i enlighet med artikel 253.

b) En tvist som uppstått till följd av att den forskande staten gör
gällande att kuststaten, vad gäller ett visst projekt, ej har utövat sina
rättigheter enligt artiklarna 246 och 253 på ett sätt som är förenligt
med denna konvention skall på begäran av endera parten hänskjutas
till förlikning enligt bilaga V kapitel 2 under förutsättning att
förlikningskommissionen inte ifrågasätter kuststatens rätt att ange
särskilda områden enligt artikel 246.6 eller dess fria rätt att vägra
samtycke i enlighet med artikel 246.5.

3.   a) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna
i denna konvention vad beträffar fiske skall biläggas i enlighet med
kapitel 2; kuststaten är dock ej skyldig att godta att tvisten hänskjuts
till sådant biläggande, om tvisten gäller dess suveräna rättigheter eller
deras utövande med avseende på de levande tillgångarna inom den
ekonomiska zonen, däri inbegripet kuststatens rätt att bestämma
tillåten fångstmängd, sin fångstkapacitet samt fördelning av överskott
till andra stater och att fastställa bestämmelser och villkor i dess lagar
och andra författningar beträffande beståndens skydd och förvaltning.

b) En tvist skall, då biläggande inte har kommit till stånd med
tillämpning av kapitel 1 i denna del, på begäran av en part i tvisten
hänskjutas till förlikning enligt bilaga V del 2 i de fall då det görs
gällande att

i) en kuststat uppenbart har underlåtit att fullgöra sina
skyldigheter att genom lämpliga åtgärder för skydd och
förvaltning av bestånden säkerställa att upprätthållandet av de

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

271

resources in the exclusive economic zone is not seriously
endangered;

(ii) a coastal State has arbitrarily refused to determine, at
the request of another State, the allowable catch and its
capacity to harvest living resources with respect to stocks
which that other State is interested in fishing; or

(iii) a coastal State has arbitrarily refused to allocate to
any State, under articles 62, 69 and 70 and under the
terms and conditions established by the coastal State
consistent with this Convention, the whole or part of the
surplus it has declared to exist.

(c) In no case shall the conciliation commission substitute its
discretion for that of the coastal State.

(d) The report of the conciliation commission shall be commu-
nicated to the appropriate intemational organizations.

(e) In negotiating agreements pursuant to articles 69 and 70, States
Parties, unless they otherwise agree, shall include a clause on
measures which they shall take in order to minimize the possibility
of a disagreement conceming the interpretation or application of
the agreement, and on how they should proceed if a disagreement
nevertheless arises.

Article 298

Optional exceptions to applicability of section 2

1. When signing, ratifying or acceding to this Convention or at any time
thereafter, a State may, without prejudice to the obligations arising under
section 1, declare in writing that it does not accept any one or more of the
procedures provided for in section 2 with respect to one or more of the
following categories of disputes:

(a)      (i) disputes conceming the interpretation or application of

articles 15, 74 and 83 relating to sea boundary
delimitations, or those involving historic bays or titles,
provided that a State having made such a declaration shall,
when such a dispute arises subsequent to the entry into
force of this Convention and where no agreement within
a reasonable period of time is reached in negotiations
between the parties, at the request of any party to the
dispute, accept submission of the matter to conciliation
under Annex V, section 2; and provided further that any
dispute that necessarily involves the concurrent
consideration of any unsettled dispute conceming
sovereignty or other rights over Continental or insular land

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

272

levande tillgångarna inom den ekonomiska zonen ej allvarligt
äventyras,

ii) en kuststat godtyckligt har vägrat att på begäran av en annan
stat bestämma den tillåtna fångstmängden samt sin
fångstkapacitet vad avser sådana bestånd som den andra staten
är intresserad av att fiska, eller

iii) en kuststat godtyckligt har vägrat att, i enlighet med
artiklarna 62, 69 och 70 samt med bestämmelser och villkor
som fastställts av kuststaten i enlighet med denna konvention,
till en stat fördela hela eller en del av det överskott som den har
förklarat föreligga.

c) Förlikningskommissionen får inte i något fall ersätta kuststatens
diskretionära prövningsrätt med sin egen.

d) Förlikningskommissionens rapport skall tillställas vederbörande
internationella organisationer.

e) Vid förhandlingar om avtal enligt artiklarna 69 och 70 skall
konventionsstatema, i den mån de inte kommer överens om annat,
föra in en bestämmelse om åtgärder som de skall vidta för att så långt
som möjligt förhindra meningsskiljaktigheter rörande tolkningen eller
tillämpningen av avtalet och om det sätt varpå de skall förfara, ifall
meningsskiljaktigheter ändå uppstår.

Artikel 298

Frivilliga undantag från tillämpligheten av kapitel 2

1. En stat kan, då den undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till denna
konvention, eller vid vilken senare tidpunkt som helst, såvitt det inte
påverkar dess skyldigheter enligt kapitel 1, skriftligen förklara att den ej
godtar något eller några av de förfaranden som är föreskrivna i kapitel 2,
när det gäller en eller flera av följande typer av tvister:

a) i) tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av artiklarna 15,
74 och 83 beträffande avgränsning av havsområden eller sådana
tvister som berör historiska bukter eller rättigheter; vad nu sagts
gäller dock endast när en tvist uppstår sedan denna konvention
trätt i kraft och inget avtal inom rimlig tid har kommit till stånd
genom förhandlingar mellan partema, och när den stat som har
avgett förklaringen på begäran av någon part i tvisten godtar att
frågan hänskjuts till förlikning enligt bilaga V kapitel 2; allt
under förutsättning att tvister som fordrar bedömning av
suveräna rättigheter eller andra rättigheter som rör territorier på

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

273

18 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

territory shall be excluded from such submission;

(ii) after the conciliation commission has presented its
report, which shall State the reasons on which it is based,
the parties shall negotiate an agreement on the basis of
that report; if these negotiations do not result in an
agreement, the parties shall, by mutual consent, submit the
question to one of the proceduresprovided for in section 2,
unless the parties otherwise agree;

(iii) this subparagraph does not apply to any sea boundary
dispute finally settled by an arrangement between the
parties, or to any such dispute which is to be settled in
accordance with a bilateral or multilateral agreement
binding upon those parties;

(b) disputes concerning military activities, including military
activities by govemment vessels and aircraft engaged in
non-commercial service, and disputes conceming law enforcement
activities in regard to the exercise of sovereign rights or
jurisdiction excluded from the jurisdiction of a court or tribunal
under article 297, paragraph 2 or 3;

(c) disputes in respect of which the Security Council of the United
Nations is exercising the functions assigned to it by the Charter of
the United Nations, unless the Security Council decides to remove
the matter from its agenda or calls upon the parties to settle it by
the means provided for in this Convention.

2. A State Party which has made a declaration under paragraph 1 may at
any time withdraw it, or agree to submit a dispute excluded by such
declaration to any procedure specified in this Convention.

3. A State Party which has made a declaration under paragraph 1 shall not
be entitled to submit any dispute falling within the excepted category of
disputes to any procedure in this Convention as against another State Party,
without the consent of that party.

4. If one of the States Parties has made a declaration under paragraph l(a),
any other State Party may submit any dispute falling within an excepted
category against the declarant party to the procedure specified in such
declaration.

5. A new declaration, or the withdrawal of a declaration, does not in any
way affect proceedings pending before a court or tribunal in accordance
with this article, unless the parties otherwise agree.

6. Declarations and notices of withdrawal of declarations under this article
shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations, who

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

274

fastland eller öar utesluts från sådant hänskjutande,

ii) parterna skall, efter det att förlikningskommissionen har
framlagt sin rapport, i vilken skall anges vilka skäl den är
grundad på, förhandla fram ett avtal på grundval av denna
rapport; parterna skall, såvida dessa förhandlingar ej leder till
ett avtal, genom ömsesidigt samtycke hänskjuta frågan till ett av
de förfaranden som anges i kapitel 2, såvida parterna ej kommer
överens om annat,

iii) detta moment är inte tillämpligt på en tvist som rör en
havsgräns och som slutgiltigt bilagts genom arrangemang mellan
parterna eller på en tvist som skall biläggas i enlighet med ett
för parterna bindande bilateralt eller multilateralt avtal.

b)  tvister rörande militär verksamhet, däri inbegripet militär
verksamhet med statsfartyg och statsluftfartyg i icke-kommersiell drift
samt tvister rörande åtgärder för upprätthållande av lagar om
utövandet av suveräna rättigheter eller den jurisdiktion som ligger
utanför en domstols behörighet enligt artikel 297.2 eller 3,

c) tvister där Förenta nationernas säkerhetsråd utövar de funktioner
som rådet åläggs i Förenta nationernas stadga, såvida ej säkerhetsrådet
beslutar att stryka frågan från dagordningen eller anmodar parterna att
bilägga tvisten i enlighet med vad som föreskrivs i denna konvention.

2. En konventionsstat, som har avgivit en förklaring enligt punkt 1, får vid
vilken tidpunkt som helst återkalla denna eller samtycka till att hänskjuta en
tvist, som undantagits genom sådan förklaring, till ett förfarande som anges
i denna konvention.

3. En konventionsstat, som har avgivit en förklaring enligt punkt 1, har ej
rätt att hänskjuta en till den undantagna kategorin hörande tvist med en
annan konventionsstat till ett förfarande enligt denna konvention utan att ha
erhållit den partens samtycke därtill.

4. Om någon av konventionsstatema har avgivit en förklaring enligt punkt
1 a)får en annan konventionsstat hänskjuta en till den undantagna kategorin
hörande tvist med den part som avgivit förklaringen till sådant förfarande
som anges i förklaringen.

5. En ny förklaring eller ett återkallande av en förklaring påverkar inte på
något sätt förfarandet i de ärenden som är anhängiga inför en domstol i
enlighet med denna artikel, såvida partema ej kommer överens om annat.

6. Förklaringar och underrättelser om återtagande av förklaring enligt denna
artikel skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare, som skall
översända kopior därav till konventionsstatema.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

275

shall transmit copies thereof to the States Parties.

Article 299

Right of the parties to agree upon a procedure

1. A dispute excluded under article 297 or excepted by a declaration made
under article 298 from the dispute settlement procedures provided for in
section 2 may be submitted to such procedures only by agreement of the
parties to the dispute.

2. Nothing in this section impairs the right of the parties to the dispute to
agree to some other procedure for the settlement of such dispute or to
reach an amicable settlement.

PART XVI

GENERAL PROVISIONS

Article 300

Goodfaith and abuse of rights

States Parties shall fulfil in good faith the obligations assumed under this
Convention and shall exercise the rights, jurisdiction and freedoms
recognized in this Convention in a manner which would not constitute an
abuse of right.

Article 301

Peaceful uses of the seas

In exercising their rights and performing their duties under this
Convention, States Parties shall refrain from any threat or use of force
against the territorial integrity or political independence of any State, or in
any other manner inconsistent with the principles of intemational law
embodied in the Charter of the United Nations.

Article 302

Disclosure ofinformation

Without prejudice to the right of a State Party to resort to the procedures
for the settlement of disputes provided for in this Convention, nothing in
this Convention shall be deemed to require a State Party, in the fulfilment
of its obligations under this Convention, to supply information the
disclosure of which is contrary to the essential interests of its security.

Article 303

Archaeological and
historical objects found at sea

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

276

1. States have the duty to protect objects of an archaeological and historical

Artikel 299

Parters rättigheter att avtala om förfarande

1. En tvist, som är undantagen genom artikel 297 från de förfaranden för
lösning av tvister som anges i kapitel 2 eller en förklaring som gjorts enligt
artikel 298, får hänskjutas till sådana förfaranden endast efter
överenskommelse mellan parterna i tvisten.

2. Ingenting i detta kapitel inskränker den rättighet som parterna i tvisten
har att överenskomma om ett annat förfarande för att bilägga denna eller nå
en uppgörelse i godo.

DEL XVI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 300

Gott uppsåt och missbruk av rättigheter

Konventionsstatema skall med gott uppsåt fullgöra de skyldigheter som de
åtagit sig enligt denna konvention samt utöva de rättigheter, den jurisdiktion
och de friheter som erkänns i konventionen på ett sätt som ej innebär
missbruk av rättighet.

Artikel 301

Fredligt utnyttjande av haven

Konventionsstatema skall vid utövandet av sina rättigheter och vid
fullgörandet av sina förpliktelser enligt denna konvention avstå från att
använda hot eller bruk av våld mot en stats territoriella integritet eller
politiska oberoende eller annan behandling som är oförenlig med de
folkrättsliga principer som är nedlagda i Förenta nationernas stadga.

Artikel 302

Utlämnande av information

Utan inskränkning i en konventionsstats rätt att anlita de förfaranden för
biläggande av tvister som är föreskrivna i denna konvention skall ingenting
i denna konvention tolkas som en skyldighet för en konventionsstat att
lämna information som står i strid med dess väsentliga säkerhetsintressen,
då den fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 303

Arkeologiska och historiska fynd i havet

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Staterna är skyldiga att skydda föremål av arkeologiskt och historiskt
intresse som påträffas i havet och att samarbeta i detta syfte.

277

nature found at sea and shall co-operate for this purpose.

2. In order to control traffic in such objects, the coastal State may, in
applying article 33, presume that their removal from the sea-bed in the
zone referred to in that article without its approval would result in an
infringement within its territory or territorial sea of the laws and
regulations referred to in that article.

3. Nothing in this article affects the rights of identifiable owners, the law
of salvage or other rules of admiralty, or laws and practices with respect
to cultural exchanges.

4. This article is without prejudice to other intemational agreements and
rules of intemational law regarding the protection of objects of an
archaeological and historical nature.

Artide 304

Responsibility and liability for damage

The provisions of this Convention regarding responsibility and liability for
damage are without prejudice to the application of existing rules and the
development of further rules regarding responsibility and liability under
intemational law.

PART XVII

FINAL PROVISIONS

Artide 305
Signature

1. This Convention shall be open for signature by:

(a) all States;

(b) Namibia, represented by the United Nations Council for
Namibia;

(c) all self-goveming associated States which have chosen that
status in an act of self-determination supervised and approved by
the United Nations in accordance with General Assembly resolution
1514 (XV) and which have competence over the matters govemed
by this Convention, including the competence to enter into treaties
in respect of those matters;

(d) all self-goveming associated States which, in accordance with
their respective instruments of association, have competence over
the matters govemed by this Convention, including the competence
to enter into treaties in respect of those matters;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

278

2. För att kontrollera handel med sådana föremål får en kuststat, då den Prop. 1995/96:140
tillämpar artikel 33, utgå ifrån att ett avlägsnande utan dess tillstånd av Bilaga 5
föremålen från havsbottnen inom den zon som avses i nämnda artikel skulle

leda till överträdelse inom dess territorium eller territorialhav av de lagar
och andra författningar som avses i artikeln.

3. Ingenting i denna artikel påverkar identifierbara ägares rättigheter,
bestämmelser angående bärgning eller andra sjörättsliga regler eller lagar
och praxis rörande kulturellt utbyte.

4. Denna artikel inverkar inte på andra internationella avtal och folkrättsliga
regler om skydd av föremål av arkeologiskt och historiskt intresse.

Artikel 304

Skyldigheter och ansvar till följd av skada

Bestämmelserna i denna konvention beträffande skyldigheter och ansvar till
följd av skada påverkar inte tillämpningen av befintliga bestämmelser eller
utarbetandet av ytterligare bestämmelser om skyldigheter och ansvar i folk-
rätten.

DEL XVII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 305

Undertecknande

1. Denna konvention skall stå öppen för undertecknande av

a) alla stater,

b) Namibia företrätt av Förenta nationernas Namibiaråd,

c) alla självstyrande associerade stater, som har valt denna status
genom ett självbestämmandeförfarande övervakat och godkänt av
Förenta nationerna i enlighet med generalförsamlingens resolution
1514 (XV), och som har behörighet i de frågor som regleras av denna
konvention, däri inbegripet behörigheten att sluta fördrag i dessa
frågor,

d) alla självstyrande associerade stater, som i enlighet med sina
associeringsinstrument har behörighet i de frågor som regleras av
denna konvention, däri inbegripet behörigheten att ingå traktater om
dessa frågor,

279

(e)  all territories which enjoy full intemal self-govemment,
recognized as such by the United Nations, but have not attained
full independence in accordance with General Assembly resolution
1514 (XV) and which have competence over the matters govemed
by this Convention, including the competence to enter into treaties
in respect of those matters;

(f) intemational organizations, in accordance with Annex IX.

2. This Convention shall remain open for signature until 9 December 1984
at the Ministry of Foreign Affairs of Jamaica and also, from 1 July 1983
until 9 December 1984, at United Nations Headquarters in New York.

Article 306

Ratification and formal confirmation

This Convention is subject to ratification by States and the other entities
referred to in article 305, paragraph l(b), (c), (d) and (e), and to formal
confirmation, in accordance with Annex IX, by the entities referred to in
article 305, paragraph l(f). The instruments of ratification and of formal
confirmation shall be deposited with the Secretary-General of the United
Nations.

Article 307

Accession

This Convention shall remain open for accession by States and the other
entities referred to in article 305. Accession by the entities referred to in
article 305, paragraph 1(0, shall be in accordance with Annex IX. The
instruments of accession shall be deposited with the Secretary-General of
the United Nations.

Article 308

Entry into force

1. This Convention shall enter into force 12 months after the date of
deposit of the sixtieth instrument of ratification or accession.

2. For each State ratifying or acceding to this Convention after the deposit
of the sixtieth instrument of ratification or accession, the Convention shall
enter into force on the thirtieth day following the deposit of its instrument
of ratification or accession, subject to paragraph 1.

3. The Assembly of the Authority shall meet on the date of entry into force
of this Convention and shall elect the Council of the Authority. The first
Council shall be constituted in a manner consistent with the purpose of
article 161 if the provisions of that article cannot be strictly applied.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

280

e) alla territorier med full inre självstyrelse, som erkänts som sådana Prop. 1995/96:140
av Förenta nationerna men inte har uppnått full oavhängighet i Bilaga 5
enlighet med generalförsamlingens resolution 1514 (XV), och som har

behörighet i de frågor som regleras av denna konvention, däri
inbegripet behörighet att sluta fördrag i dessa frågor,

f) internationella organisationer i enlighet med bilaga IX.

2. Denna konvention skall förbli öppen för undertecknande till den 9
december 1984 i Jamaicas utrikesministerium och dessutom från 1 juli 1983
till 9 december 1984 vid Förenta nationernas högkvarter i New York.

Artikel 306

Ratifikation och formell bekräftelse

Denna konvention skall ratificeras av de stater och andra rättssubjekt som
avses i artikel 305.1 b - e och, i enlighet med bilaga IX, formellt bekräftas
av de rättssubjekt som avses i artikel 305.1 f. Ratifikationsinstrumenten och
instrumenten angående formell bekräftelse skall deponeras hos Förenta
nationernas generalsekreterare.

Artikel 307

Anslutning

Denna konvention skall förbli öppen för anslutning av de stater och andra
rättssubjekt som avses i artikel 305. Anslutning av de rättssubjekt som avses
i artikel 305.1 f, skall ske i enlighet med bilaga IX. Anslutningsinstru-
menten skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 308

Ikraftträdande

1. Denna konvention träder i kraft 12 månader efter dagen för deponeringen
av det sextionde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet.

2. För vaije stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter
deponeringen av det sextionde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet
träder konventionen i kraft trettio dagar efter deponeringen av dess
ratifikations- eller anslutningsinstrument, med förbehåll för vad som stadgas
i punkt 1.

3. Myndighetens församling skall sammanträda dagen för denna konventions
ikraftträdande och utse myndighetens råd. Sammansättningen av det första
rådet skall överensstämma med syftet i artikel 161, om bestämmelserna i
den artikeln ej till fullo kan tillämpas.

281

4. The rules, regulations and procedures drafted by the Preparatory
Commission shall apply provisionally pending their formal adoption by the
Authority in accordance with Part XI.

5. The Authority and its organs shall act in accordance with resolution II
of the Third United Nations Conference on the Law of the Sea relating to
preparatory investment and with decisions of the Preparatory Commission
taken pursuant to that resolution.

Article 309

Reservations and exceptions

No reservations or exceptions may be made to this Convention unless
expressly permitted by other articles of this Convention.

Article 310
Declarations and statements

Article 309 does not preclude a State, when signing, ratifying or acceding
to this Convention, from making declarations or statements, however
phrased or named, with a view, inter alia, to the harmonization of its laws
and regulations with the provisions of this Convention, provided that such
declarations or statements do not purport to exclude or to modify the legal
effect of the provisions of this Convention in their application to that State.

Article 311

Relation to other conventions and intemational agreements

1. This Convention shall prevail, as between States Parties, over the
Geneva Conventions on the Law of the Sea of 29 April 1958.

2. This Convention shall not alter the rights and obligations of States
Parties which arise from other agreements compatible with this Convention
and which do not affect the enjoyment by other States Parties of their rights
or the performance of their obligations under this Convention.

3. Two or more States Parties may conclude agreements modifying or
suspending the operation of provisions of this Convention, applicable solely
to the relations between them, provided that such agreements do not reläte
to a provision derogation from which is incompatible with the effective
execution of the object and purpose of this Convention, and provided
further that such agreements shall not affect the application of the basic
principles embodied herein, and that the provisions of such agreements do
not affect the enjoyment by other States Parties of their rights or the
performance of their obligations under this Convention.

4. States Parties intending to conclude an agreement referred to in
paragraph 3 shall notify the other States Parties through the depositary of
this Convention of their intention to conclude the agreement and of the

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

282

4. Regler, föreskrifter och förfaranden som föreslagits av den förberedande
kommissionen skall tillämpas interimistiskt i avvaktan på att myndigheten
formellt antar dem i enlighet med del XI.

5. Myndigheten och dess organ skall handla i enlighet med Förenta
nationernas tredje havsrättskonferens, resolution II, vad gäller
förinvesteringar, och i enlighet med de beslut som den förberedande
kommissionen har fattat till följd av denna resolution.

Artikel 309

Reservationer och undantag

Inga reservationer eller undantag får göras från denna konvention, såvida
detta inte uttryckligen tillåts genom andra artiklar i konventionen.

Artikel 310

Förklaringar och uttalanden

Artikel 309 hindrar inte en stat från att vid undertecknande, ratifikation eller
anslutning till denna konvention avge förklaringar eller göra uttalanden
oavsett formulering eller beteckning i syfte att bl.a. harmonisera sina lagar
och andra författningar med bestämmelserna i konventionen, förutsatt att
dessa förklaringar eller uttalanden inte avser att utesluta eller ändra den
rättsliga verkan av bestämmelserna i konventionen i förhållande till denna
stat.

Artikel 311

Förhållandet till andra konventioner och internationella avtal

1. Denna konvention skall gälla mellan konventionsstatema i stället för
Genévekonventionema den 29 april 1958 om havsrätten.

2. Denna konvention skall inte ändra konventionsstatemas rättigheter och
skyldigheter, vilka härrör från andra avtal förenliga med denna konvention
och vilka inte påverkar de rättigheter som andra avtalsslutande stater
åtnjuter, eller fullgörandet av deras skyldigheter enligt konventionen.

3. Två eller flera konventionsstater får sluta avtal som ändrar eller upphäver
verkan av bestämmelserna i denna konvention och som är tillämpliga endast
dem emellan, under förutsättning att dessa avtal inte hänför sig till en
bestämmelse varifrån en avvikelse är oförenlig med ett effektivt
genomförande av denna konventions mål och syften, och vidare under
förutsättning att sådana avtal inte påverkar tillämpningen av de
grundläggande principer som är nedlagda häri och att bestämmelserna i
sådana avtal inte påverkar de rättigheter som andra avtalsslutande stater
åtnjuter eller fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna konvention.

4. De konventionsstater som har för avsikt att sluta ett avtal som avses i
punkt 3 skall genom denna konventions depositarie meddela övriga

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

283

modification or suspension for which it provides.

5. This article does not affect intemational agreements expressly permitted
or preserved by other articles of this Convention.

6. States Parties agree that there shall be no amendments to the basic
principle relating to the common heritage of mankind set forth in article
136 and that they shall not be party to any agreement in derogation thereof.

Article 312
Amendment

1. After the expiry of a period of 10 years from the date of entry into force
of this Convention, a State Party may, by written communication addnessed
to the Secretary-General of the United Nations, propose specific
amendments to this Convention, other than those relating to activities in the
Area, and request the convening of a conference to consider such proposed
amendments. The Secretary-General shall circulate such communication to
all States Parties. If, within 12 months from the date of the circulation of
the communication, not less than one half of the States Parties reply
fovourably to the request, the Secretary-General shall convene the
conference.

2. The decision-making procedure applicable at the amendment conference
shall be the same as that applicable at the Third United Nations Conference
on the Law of the Sea unless otherwise decided by the conference. The
conference should make every effort to reach agreement on any
amendments by way of consensus and there should be no voting on them
until all efforts at consensus have been exhausted.

Article 313

Amendment by simplified procedure

1. A State Party may, by written communication addressed to the
Secretary-General of the United Nations, propose an amendment to this
Convention, other than an amendment relating to activities in the Area, to
be adopted by the simplified procedure set forth in this article without
convening a conference. The Secretary-General shall circulate the
communication to all States Parties.

2. If, within a period of 12 months from the date of the circulation of the
communication, a State Party objects to the proposed amendment or to the
proposal for its adoption by the simplified procedure, the amendment shall
be considered rejected. The Secretary-General shall immediately notify all
States Parties accordingly.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

284

konventionsstater om sin avsikt att sluta sådant avtal och om de Prop. 1995/96:140
modifieringar som detta medför.                                            Bilaga 5

5. Denna artikel påverkar inte sådana internationella avtal som andra artiklar
i denna konvention uttryckligen tillåter eller reglerar.

6. Konventionsstatema är ense om att några ändringar ej skall ske
beträffande den grundläggande principen om mänsklighetens gemensamma
arvedel som anges i artikel 136 och att de ej skall bli parter i något avtal
som avviker från denna princip.

Artikel 312

Ändringar

1. En konventionsstat får efter utgången av en period av tio år från dagen
för denna konventions ikraftträdande genom skriftlig underrättelse till
Förenta nationernas generalsekreterare föreslå särskilda ändringar i denna
konvention som ej rör verksamheten i området, och begära att en konferens
sammankallas för att pröva sådana föreslagna ändringar. Generalsekre-
teraren skall underrätta alla konventionsstater härom. Om minst hälften av
konventionsstatema inom tolv månader från dagen för meddelandet svarar
ja på denna begäran, skall generalsekreteraren sammankalla en sådan
konferens.

2.   Det förfarande för beslutsfattande som skall tillämpas vid
ändringskonferensen skall vara detsamma som det som tillämpades vid
Förenta nationernas tredje havsrättskonferens, såvida inte konferensen
beslutar om annat. Konferensen bör göra sitt yttersta för att få till stånd
avtal om ändringar genom konsensus, och någon omröstning om sådana
frågor bör ej ske förrän alla möjligheter att uppnå konsensus har uttömts.

Artikel 313

Ändring genom förenklat förfarande

1. En konventionsstat får genom skriftlig underrättelse till myndighetens
generalsekreterare föreslå ändringar i denna konvention, med undantag av
ändringar beträffande verksamheterna inom området, att antas genom det i
denna artikel angivna förenklade förfarandet utan att en konferens
sammankallas. Generalsekreteraren skall omedelbart meddela alla konven-
tionsstatema i enlighet härmed.

2. Om en konventionsstat inom tolv månader från dagen för meddelandet
anför invändningar mot den föreslagna ändringen eller mot förslaget att den
skall antas genom förenklat förfarande, skall ändringen anses såsom icke
godkänd. Generalsekreteraren skall omedelbart meddela alla konventions-
statema därom.

285

3. If, 12 months from the date of the circulation of the communication, no
State Party has objected to the proposed amendment or to the proposal for
its adoption by the simplified procedure, the proposed amendment shall be
considered adopted. The Secretary-General shall notify all States Parties
that the proposed amendment has been adopted.

Article 314

Amendments to the provisions of this Convention relating exclusively to
activities in the Area

1. A State Party may, by written communication addressed to the
Secretary-General of the Authority, propose an amendment to the
provisions of this Convention relating exclusively to activities in the Area,
including Annex VI, section 4. The Secretary-General shall circulate such
communication to all States Parties. The proposed amendment shall be
subject to approval by the Assembly following its approval by the Council.
Representatives of States Parties in those organs shall have full powers to
consider and approve the proposed amendment. The proposed amendment
as approved by the Council and the Assembly shall be considered adopted.

2. Before approving any amendment under paragraph 1, the Council and
the Assembly shall ensure that it does not prejudice the system of
exploration for and exploitation of the resources of the Area, pending the
Review Conference in accordance with article 155.

Article 315

Signature, ratification of, accession to and authentic texts of
amendments

1. Once adopted, amendments to this Convention shall be open for
signature by States Parties for 12 months from the date of adoption, at
United Nations Headquarters in New York, unless otherwise provided in
the amendment itself.

2. Articles 306, 307 and 320 apply to all amendments to this Convention.

Article 316

Entry into force of amendments

1. Amendments to this Convention, other than those referred to in
paragraph 5, shall enter into force for the States Parties ratifying or
acceding to them on the thirtieth day following the deposit of instruments
of ratification or accession by two thirds of the States Parties or by 60
States Parties, whichever is greater. Such amendments shall not affect the
enjoyment by other States Parties of their rights or the performance of their
obligations under this Convention.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

286

3. Om ingen konventionsstat inom tolv månader från dagen för meddelandet
har rest invändningar mot den föreslagna ändringen eller mot förslaget om
att den skall antas genom förenklat förfarande, skall den föreslagna
ändringen anses antagen. Generalsekreteraren skall meddela samtliga
konventionsstater om att den föreslagna ändringen har antagits.

Artikel 314

Ändringar av bestämmelserna i denna konvention som berör endast
verksamheter i området

1. En konventionsstat får genom skriftlig underrättelse till myndighetens
generalsekreterare föreslå ändringar av bestämmelserna i denna konvention
som berör endast verksamheter i området, däri inbegripet bilaga VI kapitel

4. Generalsekreteraren skall meddela samtliga konventionsstater om en
sådan underrättelse. Den föreslagna ändringen skall godkännas av
församlingen efter rådets godkännande. Konventionsstatemas representanter
i dessa organ skall ha fullmakt att pröva och godkänna den föreslagna
ändringen. Ett ändringsförslag som har godkänts av rådet och församlingen
skall anses vara antaget.

2. Rådet och församlingen skall innan de godkänner en ändring enligt punkt
1 försäkra sig om att denna inte inverkar menligt på systemet för
undersökning och bearbetning av områdets tillgångar till dess att
granskningskonferensen äger rum enligt artikel 155.

Artikel 315

Undertecknande, ratifikation, anslutning samt giltiga texter vad avser
ändringar

1. Sedan ändringar i denna konvention har antagits skall de stå öppna för
undertecknande av konventionsstatema under tolv månader från dagen för
antagandet i Förenta nationernas högkvarter i New York, såvida ej annat
föreskrivs i själva ändringen.

2. Artiklarna 306, 307 och 320 är tillämpliga på alla ändringar i denna
konvention.

Artikel 316

Ikraftträdande av ändringar

1. Andra ändringar i denna konvention än sådana som avses i punkt 5 träder
i kraft för de konventionsstater som ratificerar dem eller ansluter sig till
dem den trettionde dagen efter deponeringen av ratifikations- eller
anslutningsinstrument av två tredjedelar av konventionsstatema, eller av 60
konventionsstater, om detta är det större antalet. Sådana ändringar skall inte
påverka de rättigheter som andra konventionsstater åtnjuter eller
fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna konvention.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

287

2. An amendment may provide that a larger number of ratifications or ac- Prop. 1995/96:140
cessions shall be required for its entry into force than are required by this Bilaga 5

article.

3. For each State Party ratifying or acceding to an amendment referred to
in paragraph 1 after the deposit of the required number of instruments of
ratification or accession, the amendment shall enter into force on the
thirtieth day following the deposit of its instrument of ratification or
accession.

4. A State which becomes a Party to this Convention after the entry into
force of an amendment in accordance with paragraph 1 shall, failing an
expression of a different intention by that State:

(a) be considered as a Party to this Convention as so amended; and

(b) be considered as a Party to the unamended Convention in
relation to any State Party not bound by the amendment.

5. Any amendment relating exclusively to activities in the Area and any
amendment to Annex VI shall enter into force for all States Parties one
year following the deposit of instruments of ratification or accession by
three fourths of the States Parties.

6. A State which becomes a Party to this Convention after the entry into
force of amendments in accordance with paragraph 5 shall be considered
as a Party to this Convention as so amended.

Article 317

Denunciation

1.  A State Party may, by written notification addressed to the
Secretary-General of the United Nations, denounce this Convention and
may indicate its reasons. Failure to indicate reasons shall not affect the
validity of the denunciation. The denunciation shall take effect one year
after the date of receipt of the notification, unless the notification specifies
a later date.

2. A State shall not be discharged by reason of the denunciation from the
financial and contractual obligations which accrued while it was a Party to
this Convention, nor shall the denunciation affect any right, obligation or
legal situation of that State created through the execution of this
Convention prior to its termination for that State.

3. The denunciation shall not in any way affect the duty of any State Party
to fulfil any obligation embodied in this Convention to which it would be
subject under intemational law independently of this Convention.

288

2. I en ändring kan föreskrivas att för dennas ikraftträdande krävs Prop. 1995/96:140
ratifikation eller anslutning av ett större antal stater än vad som erfordras Bilaga 5

enligt denna artikel.

3. För vaije konventionsstat som ratificerar eller ansluter sig till en ändring
som avses i punkt 1, efter det att erforderligt antal ratifikations- eller
anslutningsinstrument har deponerats, träder ändringarna i kraft den
trettionde dagen efter deponeringen av dess ratifikations- eller
anslutningsinstrument.

4. En stat som blir part i denna konvention efter det att en ändring trätt i
kraft i enlighet med punkt 1 skall, om staten ej uttrycker en avvikande
avsikt,

a) anses som part i denna konvention i dess ändrade form; och

b) anses som part i den icke ändrade konventionen i förhållande till vaije
konventionsstat som ej är bunden av ändringen.

5. Vaije ändring som uteslutande avser verksamheter inom området och
vaije ändring i bilaga VI träder i kraft för samtliga konventionsstater ett år
efter det att tre fjärdedelar av konventionsstatema har deponerat sina
ratifikations- eller anslutningsinstrument.

6. En stat som ansluter sig till denna konvention efter det att ändringar i
enlighet med punkt 5 trätt i kraft, skall betraktas som part i denna
konvention i dess ändrade form.

Artikel 317

Uppsägning

1.  En konventionsstat kan genom skriftligt meddelande till Förenta
nationernas generalsekreterare säga upp denna konvention och kan ange
skälen därför. Om skäl inte anges, skall detta inte påverka uppsägningens
giltighet. Uppsägningen träder i kraft ett år efter dagen för mottagandet av
meddelandet, såvida inte en senare tidpunkt anges i detta.

2. En stat skall ej på grund av uppsägningen befrias från sådana finansiella
och kontraktsenliga skyldigheter som belöper på den då den var part i
konventionen, och ej heller skall uppsägningen påverka statens rättigheter
och skyldigheter eller det rättsläge som uppstått genom fullgörande av denna
konvention, innan den upphört att gälla för staten i fråga.

3. Uppsägningen skall inte på något sätt påverka en konventionsstats
skyldighet att fullgöra de förpliktelser som är nedlagda i denna konvention
och som, oberoende av den, åläggs konventionsstaten enligt folkrätten.

289

19 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 140. Bil. 5

Article 318

Status of Annexes

The Annexes form an integral part of this Convention and, unless expressly
provided otherwise, a reference to this Convention or to one of its Parts
includes a reference to the Annexes relating thereto.

Article 319

Depositary

1. The Secretary-General of the United Nations shall be the depositary of
this Convention and amendments thereto.

2. In addition to his functions as depositary, the Secretary-General shall:

(a) report to all States Parties, the Authority and competent
intemational organizations on issues of a general nature that have
arisen with respect to this Convention;

(b) notify the Authority of ratifications and formal confirmations of
and accessions to this Convention and amendments thereto, as well
as of denunciations of this Convention;

(c) notify States Parties of agreements in accordance with article
311, paragraph 4;

(d)  circulate amendments adopted in accordance with this
Convention to States Parties for ratification or accession;

(e) convene necessary meetings of States Parties in accordance with
this Convention.

3.      (a) The Secretary-General shall also transmit to the observers
referred to in article 156:

(i) reports referred to in paragraph 2(a);

(ii notifications referred to in paragraph 2(b) and (c); and

(iii) texts of amendments referred to in paragraph 2(d), for
their information.

(b) The Secretary-General shall also invite those observers to
participate as observers at meetings of States Parties referred to in
paragraph 2(e).

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

290

Artikel 318

Bilagornas status

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Bilagorna ingår som delar av konventionen och såvida ej annat uttryckligen
föreskrivs innebär en hänvisning till konventionen eller till någon av dess
delar även en hänvisning till bilagorna.

Artikel 319

Depositarie

1. Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för denna
konvention och ändringar i denna.

2. Förutom sina uppgifter som depositarie skall generalsekreteraren

a) rapportera till samtliga konventionsstater, myndigheten och behöriga
internationella organisationer om frågor av allmän natur som har uppkommit
med avseende på denna konvention;

b) meddela myndigheten om ratifikationer och formella bekräftelser av och
anslutningar till konventionen och ändringar i denna samt om uppsägningar
av densamma;

c) meddela konventionsstater om avtal som slutits i enlighet med artikel
311.4;

d) delge de ändringar som antagits i enlighet med denna konvention till
konventionsstatema för ratifikation eller anslutning; samt

e) sammankalla nödvändiga möten med konventionsstater enligt konven-
tionen.

3. a) Generalsekreteraren skall även till de observatörer som avses i artikel
156 för kännedom överlämna

i) de rapporter som avses i punkt 2 a;

ii) de meddelanden som avses i punkt 2 b och c; samt

iii) texterna till de ändringar som avses i punkt 2 d.

b) Generalsekreteraren skall även inbjuda dessa observatörer att delta såsom
observatörer vid de möten med konventionsstatema som avses i punkt 2 e.

291

Article 320
Authentic texts

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

The original of this Convention, of which the Arabic, Chinese, English,
French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall, subject to
article 305, paragraph 2, be deposited with the Secretary-General of the
United Nations.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned Plenipotentiaries, being duly
authorized thereto, have signed this Convention.

DONE AT MONTEGO BAY, this tenth day of December, one thousand
nine hundred and eighty-two.

292

Artikel 320

Giltiga texter

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Originaltexten till denna konvention, vars arabiska, engelska, franska, kine-
siska, ryska och spanska texter är lika giltiga, skall, med förbehåll för arti-
kel 305.2 deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat denna konvention.

SOM SKEDDE I MONTEGO BAY den 10 december 1982.

293

ANNEX I. HIGHLY MIGRATORY SPECIES            Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Albacore tuna: Thunnus alalunga.

2. Bluefin tuna: Thunnus thynnus.

3. Bigeye tuna: Thunnus obesus.

4. Skipjack tuna: Katsuwonus pelamis.

5. Yellowfin tuna: Thunnus albacares.

6. Blackfin tuna: Thunnus atlanticus.

7. Little tuna: Euthynnus alletteratus; Euthynnus affinis.

8. Southern bluefin tuna: Thunnus maccoyii.

9. Frigate mackerel: Auxis thazartl; Auxis rochei.

10. Pomfrets: Family Bramidae.

11. Marlins: Tetrapturus angustirostris; Tetrapturus belone; Tetrapturus
pfluegeri; Tetrapturusalbidus; Tetrapturus audax; Tetrapturus georgei;

Makaira mazara; Makaira indica; Makaira nigricans.

12. Sail-fishes: lstiophorus platypterus; lstiophorus albicans.

13. Swordfish: Xiphias gladius.

14. Sauries: Scomberesox saurus; Cololabis saira; Cololabis adocetus;

Scomberesox saurus scombmides.

15. Dolphin: Coryphaena hippurus; Coryphaena equiselis.

16. Oceanic sharks: Hexanchus griseus; Cetorhinus maximus; Family

Alopiidae; Rhincodon typus\ Family Carcharhinidae-, Family Sphymidae;

Family lsurida.

17. Cetaceans: Family Physeteridae\ Family Balaenopteridae; Family

Balaenidae; Family Eschrichtiidae; Family Monodontidae; Family

Ziphiidae; Family Delphinidae.

294

BILAGA I. LÅNGVANDRANDE ARTER

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Vit tonfisk, Thunnus alalunga,

2. Vanlig tonfisk, Thunnus thynnus,

3. Storögd tonfisk, Thunnus obesus,

4. Bonit, Katsuwonus pelamis,

5. Gulfenad tonfisk, Thunnus albacares,

6. Svartfenad tonfisk, Thunnus atlanticus,

7. Östlig liten bonit, Euthynnus alletteratus; Euthynnus affinis,

8. Sydlig blåpenna tonfisk, Thunnus maccoyii,

9. Auxid, Auxis thazard; Auxis mchei,

10. Havsbraxen, familjen Bramidae,

11. Spjutfiskar, Tetrapturus angustirostris; Tetrapturus belone; Tetrapturus
pfluegeri; Tetrapturus albidus; Tetrapturus audax; Tetrapturus georgei;
Makaira mazara; Makaira indica; Makaira nigricans,

12. Segelfiskar, lstiophorus platypterus; lstiophorus albicans,

13. Svärdfisk, Xiphias gladius,

14.  Makrillgäddor, Scomberesox saurus; Cololabis saira; Cololabis
adocetus; Scomberesox saurus scombroides,

15. Guldmakrillar, Coryphaena hippurus; Coryphaena equiselis,

16. Havshajar, Hexanchus griseus; Cetorhinus maximus; familjen Alopiidae;
Rhincodon typus, familjen Carcharhinidae-, familjen Sphymidae-, familjen
lsurida,

17.  Valar, familjen Physeteridae; familjen Balaenopteridae; familjen
Balaenidae; familjen Eschrichtiidae; familjen Monodontidae; familjen
Ziphiidae; familjen Delphinidae.

295

ANNEX II. COMMISSION ON THE LIMITS OF THE
CONTINENTAL SHELF

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Article 1

In accordance with the provisions of article 76, a Commission on the
Limits of the Continental Shelf beyond 200 nautical miles shall be
established in conformity with the following articles.

Article 2

1. The Commission shall consist of 21 members who shall be experts in the
field of geology, geophysics or hydrography, elected by States Parties to
this Convention from among their nationals, having due regard to the need
to ensure equitable geographical representation, who shall serve in their
personal capacities.

2. The initial election shall be held as soon as possible but in any case
within 18 months after the date of entry into force of this Convention. At
least three months before the date of each election, the Secretary-General
of the United Nations shall address a letter to the States Parties, inviting
the submission of nominations, after appropriate regional consultations,
within three months. The Secretary-General shall prepare a list in
alphabetical order of all persons thus nominated and shall submit it to all
the States Parties.

3. Elections of the members of the Commission shall be held at a meeting
of States Parties convened by the Secretary-General at United Nations
Headquarters. At that meeting, for which two thirds of the States Parties
shall constitute a quorum, the persons elected to the Commission shall be
those nominees who obtain a two-thirds majority of the votes of the
representatives of States Parties present and voting. Not less than three
members shall be elected from each geographical region.

4. The members of the Commission shall be elected for a term of five
years. They shall be eligible for re-election.

5. The State Party which submitted the nomination of a member of the
Commission shall defray the expenses of that member while in performance
of Commission duties. The coastal State concemed shall defray the
expenses incurred in respect of the advice referred to in article 3,
paragraph 1 (b), of this Annex. The secretariat of the Commission shall be
provided by the Secretary-General of the United Nations.

296

BILAGA II. KOMMISSION FÖR AVGRÄNSNING AV
KONTINENTALSOCKELN

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Artikel 1

Enligt bestämmelserna i artikel 76 skall en kommission för avgränsning av
kontinentalsockeln utanför 200 nautiska mil upprättas i överensstämmelse
med följande artiklar.

Artikel 2

1. Kommissionen skall bestå av 21 ledamöter som skall vara sakkunniga på
områdena geologi, geofysik eller hydrografi och som väljs av
konventionsstatema bland deras egna medboigare med vederbörlig hänsyn
till behovet att säkerställa en rättvis geografisk representation. Ledamöterna
skall fullgöra uppdraget i sin personliga egenskap.

2. Det första valet skall äga rum så snart som möjligt men i vaije fall inom
18 månader efter dagen för denna konventions ikraftträdande. Senast tre
månader före vaije valdag skall Förenta nationernas generalsekreterare
skriftligen uppmana konventionsstatema att efter lämpliga regionala samråd
sända in sina namnförslag inom tre månader. Generalsekreteraren skall göra
en alfabetisk förteckning över alla de föreslagna personerna och sända denna
till samtliga konventionsstater.

3. Val av ledamöter till kommissionen skall äga mm vid ett möte med
konventionsstatema som generalsekreteraren sammankallat i Förenta
nationernas högkvarter. Vid detta möte, som är beslutsmässigt när två
tredjedelar av konventionsstatema är närvarande, skall de personer som
utses till kommissionen vara de kandidater som erhåller två tredjedels
majoritet av de röster som avges av de närvarande och röstande
konventionsstatemas företrädare. Minst tre ledamöter skall utses från vaije
geografisk region.

4. Kommissionens ledamöter skall väljas för en femårsperiod. De skall
kunna omväljas.

5. Den konventionsstat som har föreslagit en ledamot till kommissionen
skall bära kostnaderna för ledamoten så länge denne fullgör uppgifter inom
kommissionen. Berörd kuststat skall bära kostnaderna för den rådgivning
som avses i artikel 3.1 b i denna bilaga. Förenta nationernas
generalsekreterare skall tillhandahålla sekretariat åt kommissionen.

297

Article 3

1. The functions of the Commission shall be:

(a) to consider the data and other material submitted by coastal
States conceming the outer limits of the Continental shelf in areas
where those limits extend beyond 200 nautical miles, and to make
recommendations in accordance with article 76 and the Statement
of Understanding adopted on 29 August 1980 by the Third United
Nations Conference on the Law of the Sea;

(b) to provide scientific and technical advice, if requested by the
coastal State concemed during the preparation of the data referred
to in subparagraph (a).

2. The Commission may co-operate, to the extent considered necessary and
useful, with the Intergovemmental Oceanographic Commission of
UNESCO, the Intemational Hydrographic Organization and other
competent intemational organizations with a view to exchanging scientific
and technical information which might be of assistance in discharging the
Commission’s responsibilities.

Article 4

Where a coastal State intends to establish, in accordance with article 76,
the outer limits of its Continental shelf beyond 200 nautical miles, it shall
submit particulars of such limits to the Commission along with supporting
scientific and technical data as soon as possible but in any case within 10
years of the entry into force of this Convention for that State. The coastal
State shall at the same time give the names of any Commission members
who have provided it with scientific and technical advice.

Article 5

Unless the Commission decides otherwise, the Commission shall function
by way of sub-commissions composed of seven members, appointed in a
balanced manner taking into account the specific elements of each
submission by a coastal State. Nationals of the coastal State making the
submission who are members of the Commission and any Commission
member who has assisted a coastal State by providing scientific and
technical advice with respect to the delineation shall not be a member of
the sub-commission dealing with that submission but has the right to
participate as a member in the proceedings of the Commission conceming
the said submission. The coastal State which has made a submission to the

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

298

Artikel 3

1. Kommissionens uppgifter skall vara

a) att granska av kuststaterna inlämnade data och annat material
angående de yttre gränserna för kontinentalsockeln i områden där
dessa gränser går utanför 200 nautiska mil och avge
rekommendationer i enlighet med artikel 76 samt den
samförståndsförklaring som antogs den 29 augusti 1980 av Förenta
nationernas tredje havsrättskonferens;

b) att på berörd kuststats anmodan under utarbetandet av i a avsedda
data bistå med vetenskaplig och teknisk rådgivning.

2. Kommissionen kan i den utsträckning som det anses nödvändigt och
lämpligt samarbeta med UNESCO: s mellanstatliga oceanografiska
kommission, internationella hydrografiska organisationen och andra behöriga
internationella organisationer i syfte att utbyta vetenskaplig och teknisk
information som kan vara till hjälp då kommissionen fullgör sina
förpliktelser.

Artikel 4

Då en kuststat har för avsikt att i enlighet med artikel 76 fastställa de yttre
gränserna för sin kontinentalsockel utanför 200 nautiska mil, skall den
tillställa kommissionen detaljerade uppgifter om dessa gränser jämte
bestyrkande vetenskapliga och tekniska data så snart som möjligt men i
varje fall inom tio år efter det att konventionen trätt i kraft för denna stat.
Kuststaten skall samtidigt uppge namnen på de ledamöter av kommissionen
som har tillhandahållit vetenskapliga och tekniska råd.

Artikel 5

Såvida inte kommissionen beslutar annat skall den arbeta med hjälp av
underkommissioner bestående av sju ledamöter, som skall utses på lämpligt
sätt med hänsyn tagen till de särskilda problem i samband med varje förslag
som inlämnats av en kuststat. Ledamöter av kommissionen, som är
medborgare i den kuststat som har inlämnat förslaget och ledamot av
kommissionen, som har bistått en kuststat med vetenskapliga och tekniska
råd beträffande avgränsningen, får inte vara ledamot av den
underkommission som behandlar detta förslag men har rätt att som ledamot
delta i kommissionens handläggning av berörda ärende. Den kuststat som

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

299

Commission may send its representatives to participate in the relevant Prop. 1995/96:140
proceedings without the right to vote.                                      Bilaga 5

Article 6

1.  The sub-commission shall submit its recommendations to the
Commission.

2.  Approval by the Commission of the recommendations of the
sub-commission shall be by a majority of two thirds of Commission
members present and voting.

3. The recommendations of the Commission shall be submitted in writing

to the coastal State which made the submission and to the
Secretary-General of the United Nations.

Article 7

Coastal States shall establish the outer limits of the Continental shelf in
conformity with the provisions of article 76, paragraph 8, and in
accordance with the appropriate national procedures.

Article 8

In the case of disagreement by the coastal State with the recommendations
of the Commission, the coastal State shall, within a reasonable time, make
a revised or new submission to the Commission.

Article 9

The actions of the Commission shall not prejudice matters relating to
delimitation of boundaries between States with opposite or adjacent coasts.

ANNEX III. BASIC CONDITIONS OF PROSPECTING,

EXPLORATION AND EXPLOITATION

Article 1

Title to minerals

Title to minerals shall pass upon recovery in accordance with this
Convention.

300

har lämnat in ett förslag till kommissionen kan sända sina företrädare att
delta i behandlingen av ärendet utan rösträtt.

Artikel 6

1. Underkommissionen skall lägga fram sina rekommendationer för
kommissionen.

2. För att underkommissionens rekommendationer skall godkännas av
kommissionen krävs två tredjedels majoritet av närvarande och röstande
kommissionsledamöter.

3. Kommissionens rekommendationer skall skriftligen överlämnas till den
kuststat som har inlämnat förslaget samt till Förenta nationernas
generalsekreterare.

Artikel 7

Kuststater skall fastställa de yttre gränserna för kontinentalsockeln i enlighet
med bestämmelserna i artikel 76.8 och i enlighet med tillämpliga nationella
förfaranden.

Artikel 8

Om en kuststat ej godtar kommissionens rekommendationer, skall den inom
skälig tid överlämna ett omarbetat eller nytt förslag till kommissionen.

Artikel 9

Kommissionens åtgärder skall ej inverka på frågor angående avgränsning
mellan stater med motstående eller intilliggande kuster.

BILAGA III. GRUNDLÄGGANDE VILLKOR FÖR
PROSPEKTERING, UNDERSÖKNING OCH BEARBETNING

Artikel 1

Äganderätt till mineral

Äganderätten till mineral skall vid utvinning överföras i enlighet med denna
konvention.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

301

Article 2

Prospecting

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1.      (a) The Authority shall encourage prospecting in the Area.

(b) Prospecting shall be conducted only after the Authority has
received a satisfactory written undertaking that the proposed
prospector will comply with this Convention and the relevant rules,
regulations and procedures of the Authority conceming
co-operation in the training programmes referred to in articles 143
and 144 and the protection of the marine environment, and will
accept verification by the Authority of compliance therewith. The
proposed prospector shall, at the same time, notify the Authority
of the approximate area or areas in which prospecting is to be
conducted.

(c) Prospecting may be conducted simultaneously by more than one
prospector in the same area or areas.

2. Prospecting shall not confer on the prospector any rights with respect to
resources. A prospector may, however, recover a reasonable quantity of
minerals to be used for testing.

Article 3

Exploration and exploitation

1. The Enterprise, States Parties, and the other entities referred to in article
153, paragraph 2(b), may apply to the Authority for approval of plans of
work for activities in the Area.

2. The Enterprise may apply with respect to any part of the Area, but
applications by others with respect to reserved areas are subject to the
additional requirements of article 9 of this Annex.

3. Exploration and exploitation shall be carried out only in areas specified
in plans of work referred to in article 153, paragraph 3, and approved by
the Authority in accordance with this Convention and the relevant rules,
regulations and procedures of the Authority.

4. Every approved plan of work shall:

(a) be in conformity with this Convention and the rules, regulations
and procedures of the Authority;

302

Artikel 2
Prospektering

1.   a) Myndigheten skall främja prospektering inom området.

b) Prospektering får utföras först sedan myndigheten har mottagit en
tillfredsställande skriftlig garanti att den tillämnade prospektören
kommer att iaktta bestämmelserna i denna konvention samt
myndighetens tillämpliga regler, föreskrifter och förfaranden rörande
samarbete om de utbildningsprogram som avses i artikel 143 och 144
samt om skyddet av den marina miljön och accepterar myndighetens
kontroll av att de iakttas. Den tillämnade prospektören skall samtidigt
underrätta myndigheten om det ungefärliga område eller de
ungefärliga områden där prospekteringen avses äga rum.

c) Prospektering kan utföras samtidigt av flera prospektörer i samma
område eller områden.

2. Prospektering skall inte medföra några rättigheter för prospektören vad
avser tillgångarna. En prospektör får dock utvinna en rimlig mängd mineral
för provändamål.

Artikel 3
Undersökning och bearbetning

1. Företaget, konventionsstatema och de övriga rättssubjekt som anges i
artikel 153.2 b kan hos myndigheten ansöka om godkännande av
arbetsplaner för verksamhet inom området.

2. Företaget kan inge ansökan angående vaije del av området, men
ansökningar från andra sökande, avseende reserverade områden, är
underkastade de ytterligare krav som anges i artikel 9 i denna bilaga.

3. Undersökning och bearbetning får endast ske i områden som är närmare
angivna i arbetsplaner enligt artikel 153.3 och som godkänts av myndigheten
i enlighet med denna konvention samt myndighetens tillämpliga regler,
föreskrifter och förfaranden.

4. Vaije godkänd arbetsplan skall

a) stå i överensstämmelse med denna konvention samt med
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

303

(b) provide for control by the Authority of activities in the Area in Prop. 1995/96:140

accordance with article 153, paragraph 4;                          Bilaga 5

(c) confer on the operator, in accordance with the rules, regulations
and procedures of the Authority, the exclusive right to explore for
and exploit the specified categories of resources in the area covered
by the plan of work. If, however, the applicant presents for
approval a plan of work covering only the stage of exploration or
the stage of exploitation, the approved plan of work shall confer
such exclusive right with respect to that stage only.

5. Upon its approval by the Authority, every plan of work, except those
presented by the Enterprise, shall be in the form of a contract concluded
between the Authority and the applicant or applicants.

Article 4

Qualifications of applicants

1. Applicants, other than the Enterprise, shall be qualified if they have the
nationality or control and sponsorship required by article 153, paragraph
2(b), and if they follow the procedures and meet the qualification standards
set forth in the rules, regulations and procedures of the Authority.

2. Except as provided in paragraph 6, such qualification standards shall
reläte to the financial and technical capabilities of the applicant and his
performance under any previous contracts with the Authority.

3. Each applicant shall be sponsored by the State Party of which it is a
national unless the applicant has more than one nationality, as in the case
of a partnership or consortium of entities from several States, in which
event all States Parties involved shall sponsor the application, or unless the
applicant is effectively controlled by another State Party or its nationals, in
which event both States Parties shall sponsor the application. The criteria
and procedures for implementation of the sponsorship requirements shall
be set forth in the rules, regulations and procedures of the Authority.

4. The sponsoring State or States shall, pursuant to article 139, have the
responsibility to ensure, within their legal systems, that a contractor so
sponsored shall carry out activities in the Area in conformity with the terms
of its contract and its obligations under this Convention. A sponsoring State
shall not, however, be liable for damage caused by any failure of a
contractor sponsored by it to comply with its obligations if that State Party
has adopted laws and regulations and taken administrative measures which
are, within the framework of its legal system, reasonably appropriate for

304

b) säkerställa myndighetens kontroll av verksamheter inom området Prop. 1995/96:140

enligt artikel 153.4;                                                     Bilaga 5

c) i enlighet med myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden
tilldela sökanden ensamrätt till undersökning och bearbetning av de
närmare angivna kategorierna av tillgångar i det område som omfattas
av arbetsplanen. Om sökanden emellertid för godkännande framlägger
en arbetsplan, som täcker endast undersökningsfasen eller
bearbetningsfasen, skall den godkända arbetsplanen medföra ensamrätt
endast för ifrågavarande fas.

5. Vaije arbetsplan, utom sådana som inges av företaget, skall sedan den
godkänts av myndigheten, ha formen av ett kontrakt mellan myndigheten
och den eller de sökande.

Artikel 4

De sökandes kvalifikationer

1. Andra sökande än företaget skall vara kvalificerade, om de har sådan
nationalitet eller står under sådan kontroll och har en sådan sponsor som
krävs enligt artikel 153.2 b och om de följer de förfaranden och uppfyller
de normer på detta område som stadgas i myndighetens regler, föreskrifter
och förfaranden.

2.  Med undantag för vad som stadgas i punkt 6 skall sådana
kvalifikationsnormer avse sökandens finansiella och tekniska kapacitet samt
insatser i samband med tidigare kontrakt med myndigheten.

3. Vaije sökande skall som sponsor ha den konventionsstat vars nationalitet
sökanden har, utom i det fell att denne har mer än en nationalitet, såsom då
det är fråga om ett partnerskap eller ett konsortium av rättssubjekt från flera
stater, varvid alla berörda konventionsstater skall vara sponsorer för
ansökningen eller i det fell då sökanden effektivt kontrolleras av en annan
konventionsstat eller ett rättssubjekt med dess nationalitet, varvid båda
konventionsstatema skall stå som sponsorer för ansökningen. Riktlinjerna
för och förfarandena vid uppfyllandet av kraven för sponsorskap skall
framgå av myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

4. Det åligger sponsorstaten eller -staterna i enlighet med artikel 139 att
inom sina rättssystem säkerställa att en tillståndshavare som sponsras på
detta sätt utför verksamhet inom området i enlighet med villkoren i
kontraktet och skyldigheterna enligt denna konvention. En sponsorstat skall
dock inte vara ansvarig för skada som förorsakas genom att en
tillståndshavare som den är sponsor för underlåter att fullgöra sina
skyldigheter, om denna konventionsstat har antagit lagar och andra
författningar samt vidtagit administrativa åtgärder som, inom ramen för dess
rättssystem, är rimligt anpassade för att trygga att de personer som är
underställda dess jurisdiktion fullgör sina skyldigheter.

305

20 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

securing compliance by persons under its jurisdiction.                      Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

5. The procedures for assessing the qualifications of States Parties which
are applicants shall take into account their character as States.

6. The qualification standards shall require that every applicant, without
exception, shall as part of his application undertake:

(a) to accept as enforceable and comply with the applicable
obligations created by the provisions of Part XI, the rules,
regulations and procedures of the Authority, the decisions of the
organs of the Authority and terms of his contracts with the
Authority;

(b) to accept control by the Authority of activities in the Area, as
authorized by this Convention;

(c) to provide the Authority with a written assurance that his
obligations under the contract will be fulfilled in good faith;

(d) to comply with the provisions on the transfer of technology set
forth in article 5 of this Annex.

Article 5

Transfer of technology

1. When submitting a plan of work, every applicant shall make available
to the Authority a general description of the equipment and methods to be
used in carrying out activities in the Area, and other relevant
non-proprietary information about the characteristics of such technology
and information as to where such technology is available.

2. Every operator shall inform the Authority of revisions in the description
and information made available pursuant to paragraph 1 whenever a
substantial technological change or innovation is introduced.

3. Every contract for carrying out activities in the Area shall contain the
following undertakings by the contractor:

(a) to make available to the Enterprise on feir and reasonable
commercial terms and conditions, whenever the Authority so
requests, the technology which he uses in carrying out activities in
the Area under the contract, which the contractor is legally entitled
to transfer. This shall be done by means of licences or other

306

5. Förfaranden som tillämpas för att bedöma kvalifikationerna hos sökande Prop. 1995/96:140

konventionsstater skall utarbetas med hänsyn till deras egenskap av stater.     Bilaga 5

6. Kvalifikationsnormema skall kräva att vaije sökande, utan undantag, som
en del av sin ansökan åtar sig att

a) godta såsom verkställbara och respektera de i del XI fastställda och
tillämpliga skyldigheterna, myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden, av myndigheten fattade beslut samt villkoren i sökandens
kontrakt med myndigheten;

b) godkänna att myndigheten kontrollerar verksamheten i området, i
enlighet med sina befogenheter enligt denna konvention;

c) till myndigheten avge en skriftlig försäkran om att sökandens
skyldigheter enligt kontraktet lojalt kommer att uppfyllas;

d) respektera bestämmelserna om teknologiöverföring enligt artikel 5

i denna bilaga.

Artikel 5

Teknologiöverföring

1. När sökanden inlämnar en arbetsplan till myndigheten skall han
tillhandahålla en allmän beskrivning av den utrustning och de metoder som
skall användas vid bedrivande av verksamhet inom området samt annan
relevant information, som inte är föremål för industriell äganderätt, om
denna teknologi och om var den finns att tillgå.

2.  Vaije entreprenör skall underrätta myndigheten om ändringar i
beskrivningen och i de enligt punkt 1 tillhandahållna uppgifterna när en
betydande teknologisk ändring eller innovation införs.

3. Vaije kontrakt som avser verksamhet inom området skall innehålla
klausuler, vari ingår tillståndshavarens åtaganden att

a) på myndighetens begäran till företaget under rättvisa och rimliga
affärsmässiga villkor och betingelser tillhandahålla sådan teknologi
som han använder vid bedrivande av verksamhet i området enligt
kontraktet och som han har laglig rätt att överföra. Överföringen skall

307

appropriate arrangements which the contractor shall negotiate with Prop. 1995/96:140
the Enterprise and which shall be set forth in a specific agreement Bilaga 5
supplementary to the contract. This undertaking may be invoked
only if the Enterprise finds that it is unable to obtain the same or
equally efficient and useful technology on the open market on fair
and reasonable commercial terms and conditions;

(b) to obtain a written assurance from the owner of any technology
used in carrying out activities in the Area under the contract, which
is not generally available on the open market and which is not
covered by subparagraph (a), that the owner will, whenever the
Authority so requests, make that technology available to the
Enterprise under licence or other appropriate arrangements and on
fair and reasonable commercial terms and conditions, to the same
extent as made available to the contractor. If this assurance is not
obtained, the technology in question shall not be used by the
contractor in carrying out activities in the Area;

(c) to acquire from the owner by means of an enforceable contract,
upon the request of the Enterprise and if it is possible to do so
without substantial cost to the contractor, the legal right to transfer
to the Enterprise any technology used by the contractor, in carrying
out activities in the Area under the contract, which the contractor
is otherwise not legally entitled to transfer and which is not
generally available on the open market. In cases where there is a
substantial corporate relationship between the contractor and the
owner of the technology, the closeness of this relationship and the
degree of control or influence shall be relevant to the determination
whether all feasible measures have been taken to acquire such a
right. In cases where the contractor exercises effective control over
the owner, failure to acquire from the owner the legal right shall
be considered relevant to the contractoris qualification for any
subsequent application for approval of a plan of work;

(d) to facilitate, upon the request of the Enterprise, the acquisition
by the Enterprise of any technology covered by subparagraph (b),
under licence or other appropriate arrangements and on fair and
reasonable commercial terms and conditions, if the Enterprise
decides to negotiate directly with the owner of the technology;

(e) to take the same measures as are prescribed in subparagraphs

(a), (b), (c) and (d) for the benefit of a developing State or group
of developing States which has applied for a contract under article
9 of this Annex, provided that these measures shall be limited to

308

ske på licens eller genom andra lämpliga arrangemang, som
tillståndshavaren skall framförhandla med företaget och som skall
fastställas i ett särskilt avtal som tillägg till kontraktet. Detta åtagande
får åberopas endast om företaget finner att det inte på rättvisa och
rimliga affärsmässiga villkor och betingelser kan skaffa samma eller
lika effektiv och användbar teknologi på den öppna marknaden;

b) införskaffa en skriftlig försäkran från innehavaren av den teknologi
som används vid bedrivande av verksamhet inom området i enlighet
med kontraktet och som varken är allmänt tillgänglig på den öppna
marknaden eller täcks av bestämmelserna under a ovan om att
innehavaren på myndighetens begäran skall ställa denna teknologi till
förfogande för företaget i samma utsträckning som för
tillståndshavaren, antingen på licens eller på annat lämpligt sätt. Om
en sådan försäkran inte kan erhållas, får ifrågavarande teknologi inte
användas av tillståndshavaren vid bedrivande av verksamhet inom
området;

c) genom ett verkställbart kontrakt, på företagets begäran och om
möjligt utan större kostnad för tillståndshavaren, av innehavaren
förvärva rätten att till företaget överföra av tillståndshavaren, vid
bedrivande av verksamhet inom området enligt kontraktet, använd
teknologi, som tillståndshavaren i annat fäll inte har laglig rätt att
överföra och som i allmänhet inte är tillgänglig på den öppna
marknaden. I de fäll då det föreligger en betydande intressegemenskap
mellan tillståndshavaren och innehavaren av teknologin, skall frågan
om hur betydande intressegemenskapen är och om graden av kontroll
eller inflytande beaktas då det gäller att fästställa om alla tänkbara
åtgärder vidtagits för att förvärva en sådan rätt. Om tillståndshavaren
utövar effektiv kontroll över innehavaren och inte förvärvar denna rätt
av honom, skall detta inräknas bland tillståndshavarens kvalifikationer
vid en senare ansökan om godkännande av en arbetsplan;

d) på företagets begäran underlätta dess förvärv av teknologi enligt
bestämmelserna under b ovan, på licens eller genom andra lämpliga
arrangemang, och på rättvisa och rimliga affärsmässiga villkor och
betingelser, om företaget beslutar att förhandla direkt med innehavaren
av denna teknologi;

e) att gentemot ett utvecklingsland eller en grupp av sådana länder,
som har ansökt om ett kontrakt enligt artikel 9 i denna bilaga, vidta
samma åtgärder som föreskrivs under a, b, c och d ovan, förutsatt att
dessa åtgärder begränsas till bearbetning i den av tillståndshavaren

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

309

the exploitation of the part of the area proposed by the contractor Prop. 1995/96:140
which has been reserved pursuant to article 8 of this Annex and Bilaga 5
provided that activities under the contract sought by the developing
State or group of developing States would not involve transfer of
technology to a third State or the nationals of a third State. The
obligation under this provision shall only apply with respect to any
given contractor where technology has not been requested by the
Enterprise or transferred by that contractor to the Enterprise.

4. Disputes conceming undertakings required by paragraph 3, like other
provisions of the contracts, shall be subject to compulsory settlement in
accordance with Part XI and, in cases of violation of these undertakings,
suspension or termination of the contract or monetary penalties may be
ordered in accordance with article 18 of this Annex. Disputes as to whether
offers made by the contractor are within the range of fair and reasonable
commercial terms and conditions may be submitted by either party to
binding commercial arbitration in accordance with the UNCITRAL
Arbitration Rules or such other arbitration rules as may be prescribed in
the rules, regulations and procedures of the Authority. If the finding is that
the offer made by the contractor is not within the range of fair and
reasonable commercial terms and conditions, the contractor shall be given
45 days to revise his offer to bring it within that range before the Authority
takes any action in accordance with article 18 of this Annex.

5. If the Enterprise is unable to obtain on fair and reasonable commercial
terms and conditions appropriate technology to enable it to commence in
a timely manner the recovery and processing of minerals from the Area,
either the Council or the Assembly may convene a group of States Parties
composed of those which are engaged in activities in the Area, those which
have sponsored entities which are engaged in activities in the Area and
other States Parties having access to such technology. This group shall
consult together and shall take effective measures to ensure that such
technology is made available to the Enterprise on fair and reasonable
commercial terms and conditions. Each such State Party shall take all
feasible measures to this end within its own legal system.

6. In the case of joint ventures with the Enterprise, transfer of technology
will be in accordance with the terms of the joint venture agreement.

7. The undertakings required by paragraph 3 shall be included in each
contract for the carrying out of activities in the Area until 10 years after
the commencement of commercial production by the Enterprise, and may
be invoked during that period.

310

föreslagna delen av det område som reserverats i enlighet med artikel Prop. 1995/96:140
8 i denna bilaga, och förutsatt att verksamhet enligt kontraktet som Bilaga 5
utvecklingslandet eller gruppen av sådana länder ansökt om, inte
innebär överföring av teknologi till en tredje stat eller en tredje stats
rättssubjekt. Förpliktelsen enligt denna bestämmelse avser endast
sådan tillståndshavare vars teknologi företaget inte har gjort anspråk
på och som inte heller överförts av denna tillståndshavare till
företaget.

4. Tvister rörande de åtaganden som krävs enligt punkt 3 skall i likhet med
andra bestämmelser i kontrakten vara underkastade obligatoriskt biläggande
i enlighet med del XI, och om åtagandena inte fullgörs kan kontraktet
tillfälligt eller slutgiltigt uppsägas eller penningstraff utdömas i enlighet med
artikel 18 i denna bilaga. Tvister rörande frågan huruvida offerter från
tillståndshavaren faller inom ramen för rättvisa och rimliga villkor och
betingelser kan av endera parten hänskjutas till obligatoriskt kommersiellt
skiljedomsförfarande i enlighet med UNCITRAL:s skiljedomsregler eller
andra skiljedomsregler som kan föreskrivas i myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden. Om skiljedomen resulterar i att
tillståndshavarens offert inte anses falla inom ovannämnda ram, skall
tillståndshavaren inom 45 dagar ändra sin offert så att den fäller inom denna
ram, innan myndigheten vidtar åtgärder i enlighet med artikel 18 i denna
bilaga.

5. Om företaget inte är i stånd att på rättvisa och rimliga villkor och
betingelser förvärva lämplig teknologi, så att det vid lämplig tid kan påbölja
utvinning och bearbetning av mineral från området, kan antingen rådet eller
församlingen sammankalla en grupp av sådana konventionsstater som deltar
i verksamheten inom området, sådana som står som sponsor för rättssubjekt
som bedriver verksamhet i området, samt andra konventionsstater som har
tillgång till sådan teknologi. Denna grupp skall samråda och vidta effektiva
åtgärder för att säkerställa att sådan teknologi på rättvisa och rimliga villkor
och betingelser tillhandahålls åt företaget. Vaije sådan konventionsstat skall
inom sitt eget rättssystem vidta alla genomförbara åtgärder i detta syfte.

6. Då det är fråga om samriskföretag (joint ventures) med företaget, skall
överföringen av teknologi ske i enlighet med bestämmelserna i villkoren i
samriskavtalet.

7. De åtaganden som krävs enligt artikel 3 skall ingå i vaije kontrakt om
bedrivande av verksamhet i området under en period av tio (10) år efter det
att företaget har inlett affärsmässig produktion och dessa åtaganden skall
kunna åberopas under denna tid.

311

8. For the purposes of this article, "technology" means the specialized Prop. 1995/96:140
equipment and technical know-how, including manuals, designs, operating Bilaga 5
instructions, training and technical advice and assistance, necessary to
assemble, maintain and operate a viable system and the legal right to use
these items for that purpose on a non-exclusive basis.

Article 6

Approval of plans of work

1. Six months after the entry into force of this Convention, and thereafter
each fourth month, the Authority shall take up for consideration proposed
plans of work.

2. When considering an application for approval of a plan of work in the
form of a contract, the Authority shall first ascertain whether:

(a) the applicant has complied with the procedures established for
applications in accordance with article 4 of this Annex and has
given the Authority the undertakings and assurances required by
that article. In cases of non-compliance with these procedures or in
the absence of any of these undertakings and assurances, the
applicant shall be given 45 days to remedy these defects;

(b) the applicant possesses the requisite qualifications provided for
in article 4 of this Annex.

3. All proposed plans of work shall be taken up in the order in which they
are received. The proposed plans of work shall comply with and be
govemed by the relevant provisions of this Convention and the rules,
regulations and procedures of the Authority, including those on operational
requirements, financial contributions and the undertakings conceming the
transfer of technology. If the proposed plans of work conform to these
requirements, the Authority shall approve them provided that they are in
accordance with the uniform and non-discriminatory requirements set forth
in the rules, regulations and procedures of the Authority, unless:

(a) part or all of the area covered by the proposed plan of work is
included in an approved plan of work or a previously submitted
proposed plan of work which has not yet been finally acted on by
the Authority;

(b) part or all of the area covered by the proposed plan of work is
disapproved by the Authority pursuant to article 162, paragraph 2
(x); or

312

8. I denna artikel avses med "teknologi" den specialutrustning och tekniska Prop. 1995/96:140
know-how, vari inbegrips handböcker, ritningar, bruksanvisningar, Bilaga 5
utbildning samt teknisk rådgivning och hjälp som behövs för att bygga upp,
bibehålla och driva ett funktionsdugligt system samt den juridiska rätten att
använda sig av allt detta i avsett syfte på en icke-uteslutande grundval.

Artikel 6

Godkännande av arbetsplaner

1. Sex månader efter denna konventions ikraftträdande och därefter var

fjärde månad skall myndigheten behandla förslag till arbetsplaner.

2. Myndigheten skall vid behandling av en ansökan om godkännande av en
arbetsplan som har formen av ett kontrakt först fastställa om

a) sökanden har iakttagit de förfaranden för ansökan som finns i
artikel 4 i denna bilaga och gentemot myndigheten har gjort de
åtaganden och försäkringar som krävs i den artikeln. Om dessa
förfaranden inte har iakttagits, eller i avsaknad av något av dessa
åtaganden eller någon av dessa försäkringar, skall den sökande under
45 dagar beredas tillfälle att avhjälpa dessa brister;

b) sökanden är kvalificerad i enlighet med bestämmelserna i artikel 4

i denna bilaga.

3. Alla förslag till arbetsplaner skall behandlas i den ordning som de
inkommer. De föreslagna arbetsplanerna skall uppfylla och falla under
tillämpliga bestämmelser i denna konvention samt myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden, varmed även förstås driftskrav, finansiella
bidrag samt åtaganden rörande teknologiöverföring. Om de föreslagna
arbetsplanerna uppfyller dessa krav, skall myndigheten godkänna dem under
förutsättning att de överensstämmer med de enhetliga och icke-
diskriminerande krav som fastställs i myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden, såvida inte

a) en del av eller hela det område som omfattas av den föreslagna
arbetsplanen inkluderas i en godkänd arbetsplan eller ett tidigare
framlagt förslag till arbetsplan, vilket ännu inte slutgiltigt har
behandlats av myndigheten;

b) Myndigheten inte godkänner en del av eller hela det område som
omfattas av den föreslagna arbetsplanen med tillämpning av artikel
162.2 (x); eller

313

(c) the proposed plan of work has been submitted or sponsored by Prop. 1995/96:140
a State Party which already holds:                                  Bilaga 5

(i) plans of work for exploration and exploitation of
polymetallic nodules in non-reserved areas that, together
with either part of the area covered by the application for
a plan of work, exceed in size 30 per cent of a circular
area of 400,000 square kilometres surrounding the centre
of either part of the area covered by the proposed plan of
work;

(ii) plans of work for the exploration and exploitation of
polymetallic nodules in non-reserved areas which, taken
together, constitute 2 per cent of the total sea-bed area
which is not reserved or disapproved for exploitation
pursuant to article 162, paragraph (2)(x).

4. For the purpose of the standard set forth in paragraph 3(c), a plan of
work submitted by a partnership or consortium shall be counted on a pro
rata basis among the sponsoring States Parties involved in accordance with
article 4, paragraph 3, of this Annex. The Authority may approve plans of
work covered by paragraph 3(c) if it determines that such approval would
not permit a State Party or entities sponsored by it to monopolize the
conduct of activities in the Area or to preclude other States Parties from
activities in the Area.

5. Notwithstanding paragraph 3(a), after the end of the interim period
specified in article 151, paragraph 3, the Authority may adopt by means of
rules, regulations and procedures other procedures and criteria consistent
with this Convention for deciding which applicants shall have plans of
work approved in cases of selection among applicants for a proposed area.
These procedures and criteria shall ensure approval of plans of work on an
equitable and non-discriminatory basis.

Article 7

Selection among applicants for production authorizations

1. Six months after the entry into force of this Convention, and thereafter
each fourth month, the Authority shall take up for consideration
applications for production authorizations submitted during the immediately
preceding period. The Authority shall issue the authorizations applied for
if all such applications can be approved without exceeding the production
limitation or contravening the obligations of the Authority under a
commodity agreement or arrangement to which it has become a party, as

314

c) ansökan om arbetsplanen har framlagts av eller sponsras av en Prop. 1995/96:140
konventionsstat, som redan innehar                                   Bilaga 5

i) godkända arbetsplaner för undersökning och bearbetning av
flermetalliska noduler i icke-reserverade områden, vilkas storlek
tillsammans med någon av delarna av det område som omfattas
av den föreslagna arbetsplanen överstiger 30 procent av ett
cirkelrunt område på 400000 kvadratkilometer, vilket omger ett
centrum för någon av delarna av det av den föreslagna
arbetsplanen omfattade området;

ii) godkända arbetsplaner för undersökning och bearbetning av
flermetalliska noduler i icke-reserverade områden, vilka
tillsammans utgör 2 procent av hela det havsbottenområde som
inte är reserverat eller som inte godkänts för bearbetning i
enlighet med artikel 162.2 x.

4. I syfte att tillämpa den i punkt 3 c fastställda regeln skall en av en
sammanslutning eller ett konsortium framlagd arbetsplan fördelas
proportionellt bland de sponsrande konventionsstater som berörs enligt
artikel 4.3 i denna bilaga, myndigheten kan godkänna arbetsplaner enligt
punkt 3 c, om den finner att ett sådant godkännande inte möjliggör för en
konventionsstat, eller för ett rättssubjekt som denna stat står som sponsor
för, att monopolisera bedrivandet av verksamhet inom området eller att
utestänga andra konventionsstater från verksamhet inom området.

5. Oaktat bestämmelserna i punkt 3 a, kan myndigheten efter utgången av
den i artikel 151.3 angivna övergångsperioden genom regler, föreskrifter
och förfaranden anta andra förfaranden och kriterier, som är förenliga med
denna konvention, för att besluta vilka sökande som skall få arbetsplaner
godkända i de fall då ett urval skall ske bland sökande för ett visst
föreslaget område. Dessa förfaranden och kriterier skall säkerställa att
godkännandet av arbetsplanerna sker på en rättvis och icke-diskriminerande
grundval.

Artikel 7

LJrval bland sökande av bearbetningskoncession

1. Sex månader efter denna konventions ikraftträdande och därefter var
fjärde månad skall myndigheten behandla ansökningar om
bearbetningskoncession, vilka inlämnats under den närmast föregående
perioden, myndigheten skall bevilja sökt koncession, om alla ansökningar
kan godkännas utan att produktionsgränsema överskrids och om detta inte
sker i strid med myndighetens skyldigheter i enlighet med något råvaruavtal
eller råvaruarrangemang, som den har blivit part i, i enlighet med artikel
151.

315

provided in article 151.

2. When a selection must be made among applicants for production
authorizations because of the production limitation set forth in article 151,
paragraphs 2 to 7, or because of the obligations of the Authority under a
commodity agreement or arrangement to which it has become a party, as
provided for in article 151, paragraph 1, the Authority shall make the
selection on the basis of objective and non-discriminatory standards set
forth in its rules, regulations and procedures.

3. In the application of paragraph 2, the Authority shall give priority to
those applicants which:

(a) give better assurance of performance, taking into account their
financial and technical qualifications and their performance, if any,
under previously approved plans of work;

(b) provide earlier prospective financial benefits to the Authority,
taking into account when commercial production is scheduled to
begin;

(c)  have already invested the most resources and effort in
prospecting or exploration.

4. Applicants which are not selected in any period shall have priority in
subsequent periods until they receive a production authorization.

5. Selection shall be made taking into account the need to enhance
opportunities for all States Parties, irrespective of their social and economic
systems or geographical locations so as to avoid discrimination against any
State or system, to participate in activities in the Area and to prevent
monopolization of those activities.

6. Whenever fewer reserved areas than non-reserved areas are under
exploitation, applications for production authorizations with respect to
reserved areas shall have priority.

7. The decisions referred to in this article shall be taken as soon as possible
after the close of each period.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

316

2. När ett urval måste göras bland dem som söker bearbetningskoncession
till följd av den produktionsbegränsning som anges i artikel 151 punkterna
2-7 eller till följd av myndighetens förpliktelser enligt något råvaruavtal
eller råvaruarrangemang, som den har blivit part i enligt artikel 151.1, skall
myndigheten göra urvalet på grundval av objektiva och icke-diskriminerande
kriterier som anges i dess regler, föreskrifter och förfaranden.

3. Vid tillämpning av punkt 2 skall myndigheten ge företräde åt sökande
som

a) är bäst lämpade med hänsyn till sina ekonomiska och tekniska
kvalifikationer och, i förekommande fall, till deras genomförande av
tidigare godkända arbetsplaner;

b) ställer i utsikt snar ekonomiska vinst för myndigheten, varvid
hänsyn skall tas till den tidpunkt då affärsmässig bearbetning planeras
ta sin böijan;

c)  redan har gjort de största investeringarna och de största
ansträngningarna vad avser prospektering eller undersökning.

4. Sökande som inte har blivit utvalda under en period skall ha företräde

under de   påföljande perioderna   till dess att   de erhåller

bearbetningskoncession.

5.  Urvalet  skall göras  med hänsyn  till  behovet att  förbättra alla

konventionsstaters möjlighet att, utan hänsyn till deras sociala och
ekonomiska system och geografiska läge, för att undvika diskriminering mot
någon stat eller något system, delta i verksamhet inom området och att
förhindra monopolisering av denna verksamhet.

6. Om färre reserverade områden än icke-reserverade områden är under
bearbetning, skall ansökningar om bearbetningskoncession för reserverade
områden prioriteras.

7. Beslut som avses i denna artikel skall fattas snarast möjligt efter utgången
av vaije period.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

317

Article 8

Reservation of areas

Each application, other than those submitted by the Enterprise or by any
other entities for reserved areas, shall cover a total area, which need not
be a single continuous area, sufficiently large and of sufficient estimated
commercial value to allow two mining operations. The applicant shall
indicate the co-ordinates dividing the area into two parts of equal estimated
commercial value and submit all the data obtained by him with respect to
both parts. Without prejudice to the powers of the Authority pursuant to
article 17 of this Annex, the data to be submitted conceming polymetallic
nodules shall reläte to mapping, sampling, the abundance of nodules, and
their metal content. Within 45 days of receiving such data, the Authority
shall designate which part is to be reserved solely for the conduct of
activities by the Authority through the Enterprise or in association with
developing States. This designation may be deferred for a further period of
45 days if the Authority requests an independent expert to assess whether
all data required by this article has been submitted. The area designated
shall become a reserved area as soon as the plan of work for the
non-reserved area is approved and the contract is signed.

Article 9
Activities in reserved areas

1. The Enterprise shall be given an opportunity to decide whether it intends
to carry out activities in each reserved area. This decision may be taken at
any time, unless a notification pursuant to paragraph 4 is received by the
Authority, in which event the Enterprise shall take its decision within a
reasonable time. The Enterprise may decide to exploit such areas in joint
ventures with the interested State or entity.

2. The Enterprise may conclude contracts for the execution of part of its
activities in accordance with Annex IV, article 12. It may also enter into
joint ventures for the conduct of such activities with any entities which are
eligible to carry out activities in the Area pursuant to article 153, paragraph
2 (b). When considering such joint ventures, the Enterprise shall offer to
States Parties which are developing States and their nationals the
opportunity of effective participation.

3. The Authority may prescribe, in its rules, regulations and procedures,
substantive and procedural requirements and conditions with respect to such
contracts and joint ventures.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

318

Artikel 8

Reservation av områden

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Alla andra ansökningar än sådana som inges av företaget eller av andra
rättssubjekt avseende reserverade områden, skall omfatta ett område - vilket
inte behöver vara sammanhängande - som är tillräckligt stort och bedöms
ha tillräckligt högt affärsmässigt värde för att möjliggöra drift i två
arbetsområden. Sökanden skall ange de koordinater som delar området i två
delar med lika stort beräknat affärsmässigt värde samt meddela alla av
honom införskaffade uppgifter om båda delarna. Utan inskränkning av
myndighetens befogenheter enligt artikel 17 i denna bilaga, skall de
uppgifter som framläggs rörande flermetalliska noduler avse kartläggning,
insamlande av prover, nodultäthet samt deras metallhalt. Inom 45 dagar
efter mottagandet av sådana uppgifter skall myndigheten besluta vilken del
som skall reserveras uteslutande för myndighetens bedrivande av verksamhet
genom företaget eller i samarbete med utvecklingsländer. Detta beslut kan
uppskjutas ytterligare 45 dagar, om myndigheten anmodar en oberoende
sakkunnig att bedöma huruvida alla uppgifter som krävs enligt denna artikel
har framlagts. Det angivna området skall bli ett reserverat område, så snart
arbetsplanen för det icke-reserverade området har godkänts och kontraktet
undertecknats.

Artikel 9

Mrksamhet inom reserverade områden

1. Företaget skall beredas möjlighet att besluta om det avser att bedriva
verksamhet inom vart och ett av de reserverade områdena. Detta beslut kan
fattas när som helst, såvida myndigheten inte mottar ett meddelande enligt
punkt 4, i vilket fåll företaget skall fatta sitt beslut inom rimlig tid.
Företaget kan besluta att bedriva bearbetning i sådana områden i
samriskföretag (joint ventures) med den berörda staten eller annat
rättssubjekt.

2. Företaget kan ingå kontrakt beträffande bedrivandet av en del av sin
verksamhet enligt bilaga IV artikel 12. Det kan även bilda ett samriskföretag
(joint venture) för bedrivande av sådan verksamhet med vaije rättssubjekt
som får bedriva verksamhet inom området i enlighet med artikel 153.2 b.
Vid behandling av ärenden rörande sådana samriskföretag skall företaget
erbjuda konventionsstater som är utvecklingsländer och deras rättssubjekt
verkliga möjligheter att delta.

3. Myndigheten kan i sina regler, föreskrifter och förfaranden föreskriva
sakliga och formella krav för sådana kontrakt och samriskföretag.

319

4. Any State Party which is a developing State or any natural or juridical  Prop. 1995/96:140

person sponsored by it and effectively controlled by it or by other Bilaga 5
developing State which is a qualified applicant, or any group of the
foregoing, may notify the Authority that it wishes to submit a plan of work
pursuant to article 6 of this Annex with respect to a reserved area. The
plan of work shall be considered if the Enterprise decides, pursuant to
paragraph 1, that it does not intend to carry out activities in that area.

Article 10

Preference and priority among applicants

An operator who has an approved plan of work for exploration only, as
provided in article 3, paragraph 4(c), of this Annex shall have a preference
and a priority among applicants for a plan of work covering exploitation
of the same area and resources. However, such preference or priority may
be withdrawn if the operator’s performance has not been satisfactory.

Article 11

Joint arrangements

1. Contracts may provide for joint arrangements between the contractor and
the Authority through the Enterprise, in the form of joint ventures or
production sharing, as well as any other form of joint arrangement, which
shall have the same protection against revision, suspension or termination
as contracts with the Authority.

2. Contractors entering into such joint arrangements with the Enterprise
may receive financial incentives as provided for in article 13 of this Annex.

3. Partners in joint ventures with the Enterprise shall be liable for the
payments required by article 13 of this Annex to the extent of their share
in the joint ventures, subject to financial incentives as provided for in that
article.

Article 12

Activities carried out by the Enterprise

1. Activities in the Area carried out by the Enterprise pursuant to article
153, paragraph 2(a), shall be govemed by Part XI, the rules, regulations
and procedures of the Authority and its relevant decisions.

2. Any plan of work submitted by the Enterprise shall be accompanied by
evidence supporting its financial and technical capabilities.

320

4. Varje konventionsstat som är utvecklingsland eller vaije rättssubjekt som
en sådan stat är sponsor för och som den eller något annat utvecklingsland,
som är kvalificerat som sökande, effektivt kontrollerar, eller vaije grupp av
ovan nämnda kategorier, får underrätta myndigheten om sin önskan att
inlämna en arbetsplan för ett reserverat område i enlighet med artikel 6 i
denna bilaga. Arbetsplanen skall behandlas om företaget enligt punkt 1
beslutar att det inte avser att bedriva verksamhet inom detta område.

Artikel 10

Företräde och prioritering mellan sökande

En tillståndshavare som, i enlighet med artikel 3.4 c i denna bilaga, har en
godkänd arbetsplan som endast avser undersökning, skall beviljas företräde
och prioritet bland de sökande i fråga om en arbetsplan som täcker
bearbetning i samma område och av samma tillgångar. Företrädet eller
prioriteten kan dock förfalla om tillståndshavarens insatser inte har varit
tillfredsställande.

Artikel 11

Samarbetsarrangemang

1. Kontrakt kan innehålla bestämmelser om samarbetsarrangemang mellan
tillståndshavaren och myndigheten genom företaget i form av samriskföretag
eller produktionsdelning samt vaije annan form av samarbete, vilket skall
åtnjuta samma skydd mot revidering samt mot tillfälligt eller permanent
upphävande som kontrakt ingångna med myndigheten.

2. Tillståndshavare som ingår sådana samarbetsarrangemang med företaget
kan erhålla finansiella incitament i enlighet med artikel 13 i denna bilaga.

3. Partners i samriskföretag (joint ventures) med företaget skall vara
ansvariga för de betalningar som krävs enligt artikel 13 i denna bilaga i
förhållande till sin andel i dessa samriskföretag, med förbehåll för de
finansiella incitament som föreskrivs i samma artikel 13.

Artikel 12

Av företaget bedriven verksamhet

1. Verksamhet inom området, som bedrivs av företaget i enlighet med
artikel 153.2 a skall regleras i enlighet med del XI, myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden samt dess tillämpliga beslut.

2. Till vaije arbetsplan som inlämnas av företaget skall fogas handlingar
som styrker dess ekonomiska och tekniska förutsättningar.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

321

21 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Article 13

Financial terms of contracts

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. In adopting rules, regulations and procedures conceming the financial
terms of a contract between the Authority and the entities referred to in
article 153, paragraph 2(b), and in negotiating those financial terms in
accordance with Part XI and those rules, regulations and procedures, the
Authority shall be guided by the following objectives:

(a) to ensure optimum revenues for the Authority from the
proceeds of commercial production;

(b) to attract investments and technology to the exploration and
exploitation of the Area;

(c) to ensure equality of financial treatment and comparable
financial obligations for contractors;

(d) to provide incentives on a uniform and non-discriminatory basis
for contractors to undertake joint arrangements with the Enterprise
and developing States or their nationals, to stimulate the transfer of
technology thereto, and to train the personnel of the Authority and
of developing States;

(e) to enable the Enterprise to engage in seabed mining effectively
at the same time as the entities referred to in article 153, paragraph
2(b); and

(f) to ensure that, as a result of the financial incentives provided to
contractors under paragraph 14, under the terms of contracts
reviewed in accordance with article 19 of this Annex or under the
provisions of article 11 of this Annex with respect to joint
ventures, contractors are not subsidized so as to be given an
artificial competitive advantage with respect to land-based miners.

2. A fee shall be levied for the administrative cost of processing an
application for approval of a plan of work in the form of a contract and
shall be fixed at an amount of SUS 500,000 per application. The amount
of the fee shall be reviewed from time to time by the Council in order to
ensure that it covers the administrative cost incurred. If such administrative
cost incurred by the Authority in processing an application is less than the
fixed amount, the Authority shall refund the difference to the applicant.

322

Artikel 13

Finansiella kontraktsvillkor

1. Vid antagandet av regler, föreskrifter och förfaranden om de finansiella
villkoren i ett kontrakt mellan myndigheten och de rättssubjekt som anges
i artikel 153.2 b och vid förhandlingar om dessa finansiella villkor i enlighet
med bestämmelserna i del XI och om dessa regler, föreskrifter och
förfaranden skall myndigheten vägledas av följande syften:

a)  att säkerställa optimala intäkter för myndigheten från den
yrkesmässiga bearbetningen;

b) att uppmuntra till investeringar och insatser av teknologi för
undersöknings- och bearbetningsverksamhet i området;

c) att för tillståndshavama trygga rättvisa i fråga om finansiella villkor
och åtaganden;

d) att tillhandahålla incitament på enhetlig och icke-diskriminerande
grundval till tillståndshavare som ingår samarbetsarrangemang med
företaget och utvecklingsländer eller deras medborgare i syfte att
främja överföring av teknologi till dessa samt att utbilda personal från
myndigheten och utvecklingsländerna;

e)  att göra det möjligt för företaget att effektivt delta i
mineralutvinning på havsbottnen samtidigt som de i artikel 153.2 b
angivna juridiska och fysiska personerna; och

f) att trygga att tillståndshavama inte - vare sig till följd av de
ekonomiska incitament som tillkommer dem enligt punkt 14, eller av
den revidering av kontraktsvillkor som avses i artikel 19 i denna
bilaga, eller enligt bestämmelserna i artikel 11 med avseende på
samriskföretag (joint ventures) - subventioneras så att de får en
konstlad konkurrensfördel i förhållande till landbaserade gruvföretag.

2.  En avgift skall utgå för täckande av expeditionskostnaderna för
behandling av ansökningar om godkännande av arbetsplaner som har form
av kontrakt och den skall bestämmas till 500000 U.S. dollar för vaije
ansökan. Avgiftsbeloppet skall från tid till annan omprövas av rådet för att
säkerställa att det täcker de uppkomna expeditionskostnaderna. Om
expeditionskostnader som uppkommit för myndigheten vid behandling av en
ansökan är lägre än den fastställda avgiften, skall myndigheten återbetala
skillnaden till sökanden.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

323

3. A contractor shall pay an annual fixed fee of SUS 1 million from the Prop. 1995/96:140
date of entry into force of the contract. If the approved date of Bilaga 5
commencement of commercial production is postponed because of a delay

in issuing the production authorization, in accordance with article 151, the
annual fixed fee shall be waived for the period of postponement. From the
date of commencement of commercial production, the contractor shall pay
either the production charge or the annual fixed fee, whichever is greater.

4. Within a year of the date of commencement of commercial production,
in conformity with paragraph 3, a contractor shall choose to make his
financial contribution to the Authority by either:

(a) paying a production charge only; or

(b) paying a combination of a production charge and a share of net
proceeds.

5.      (a) If a contractor chooses to make his financial contribution to the
Authority by paying a production charge only, it shall be fixed at
a percentage of the market value of the processed metals produced
from the polymetallic nodules recovered from the area covered by
the contract. This percentage shall be fixed as follows:

(i) years 1-10 of commercial production: 5 per cent,

(ii) years 11 to the end of commercial production: 12 per
cent.

(b) The said market value shall be the product of the quantity of
the processed metals produced from the polymetallic nodules
extracted from the area covered by the contract and the average
price for those metals during the relevant accounting year, as
defined in paragraphs 7 and 8.

6. If a contractor chooses to make his financial contribution to the

Authority by paying a combination of a production charge and a share of
net proceeds, such payments shall be determined as follows:

324

3. En tillståndshavare skall erlägga en årlig fest avgift på 1 miljon U.S.   Prop. 1995/96:140

dollar från den dag kontraktet träder i kraft. Om den godkända dagen för Bilaga 5
påböijande av yrkesmässig bearbetning försenas av ett fördröjt utfärdande

av bearbetningskoncession i enlighet med artikel 151, skall tillståndshavaren
befrias från den årliga festa avgiften för den tid förseningen avser. Från den
dag då den yrkesmässiga bearbetningen påbötjas skall tillståndshavaren
betala antingen bearbetningsavgiften eller den årliga festa avgiften, om
denna senare är högre.

4. Inom ett år efter dagen för påbörjandet av yrkesmässig bearbetning skall
en tillståndshavare i enlighet med punkt 3 välja mellan att erlägga sitt bidrag
till myndigheten genom att erlägga antingen

a) endast en avgift för bearbetningen, eller

b) en avgift för bearbetningen kombinerad med en andel av
nettoavkastningen.

5.     a) Om en tillståndshavare väljer att erlägga sitt bidrag till
myndigheten genom att betala uteslutande en bearbetningsavgift, skall
denna festställas till en procentandel av marknadsvärdet av de
bearbetade metaller, framställda ur flermetalliska noduler, som
utvunnits från det område som omfattas av kontraktet enligt följande:

i) år 1 - 10 av den yrkesmässiga bearbetningen: 5 procent;

ii) år 11 till slutet av den yrkesmässiga bearbetningen: 1     2

procent.

b) Det nämnda marknadsvärdet skall beräknas som produkten av
mängden av bearbetade metaller, framställda ur flermetalliska noduler,
som utvinns från det område som omfattas av kontraktet och
genomsnittspriset på dessa metaller under det aktuella räkenskapsåret
som detta pris definieras i punkterna 7 och 8.

6. Om en tillståndshavare väljer att erlägga sitt bidrag till myndigheten
genom att betala en bearbetningsavgift kombinerad med en andel av
nettoavkastningen, skall betalningarna ske enligt följande:

325

(a) The production charge shall be fixed at a percentage of the Prop. 1995/96:140
market value, determined in accordance with subparagraph (b), of Bilaga 5

the processed metals produced from the polymetallic nodules
recovered from the area covered by the contract. This percentage
shall be fixed as follows:

(i) first period of commercial production: 2 per cent,

(ii) second period of commercial production: 4 per cent.

If, in the second period of commercial production, as defined in
subparagraph (d), the retum on investment in any accounting year as
defined in subparagraph (m) fälls below 15 per cent as a result of the
payment of the production charge at 4 per cent, the production charge shall
be 2 per cent instead of 4 per cent in that accounting year.

(b) The said market value shall be the product of the quantity of

the processed metals produced from the polymetallic nodules
recovered from the area covered by the contract and the average
price for those metals during the relevant accounting year as
defined in paragraphs 7 and 8.

(c)      (i) The Authority’s share of net proceeds shall be taken
out of that portion of the contractor’s net proceeds which
is attributable to the mining of the resources of the area
covered by the contract, referred to hereinafter as
attributable net proceeds.

(ii) The Authority’s share of attributable net proceeds shall
be determined in accordance with the following incre-
mental schedule:

Rortion of attributable              Share of the Authority

net proceeds

First period of Second period of
commercial         commercial

production

production

That portion representing 35 %
a retum on investment which
is greater than 0 %,

but less than 10 %

40 %

326

a) bearbetningsavgiften skall beräknas som en procentandel av
marknadsvärdet, bestämt i enlighet med b, av bearbetade metaller,
framställda ur flermetalliska noduler som utvinns från det område som
omfattas av kontraktet enligt följande:

i) första perioden av den yrkesmässiga bearbetningen: 2 procent;

ii) andra perioden av den yrkesmässiga bearbetningen: 4
procent.

Om, under den andra perioden av yrkesmässig bearbetning i enlighet
definitionen i d avkastningen av investeringen under ett räkenskapsår
enligt definitionen i m ligger under 15 procent till följd av erläggandet
av bearbetningsavgiften på 4 procent, skall bearbetningsavgiften vara
2 procent i stället för 4 procent under det räkenskapsåret.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

b) Det nämnda marknadsvärdet skall beräknas som produkten av
mängden bearbetade metaller, framställda ur flermetalliska noduler
som utvinns från det område som omfattas av kontraktet och
genomsnittspriset på dessa metaller under det ifrågavarande
räkenskapsåret i enlighet med vad som anges i punkterna 7 och 8.

c)    i) Myndighetens andel av nettoavkastningen skall tas ut ur den
del av tillståndshavarens nettoavkastning som är hänförlig till
utvinningen inom det område som omfattas av kontraktet, nedan
kallat "relevant nettoavkastning''.

ii) Myndighetens andel av relevant nettoavkastning skall
fastställas enligt följande progressiva tabell:

Del av relevant
nettoavkastning

Myndighetens andel

Första perioden Andm perioden

Den del som utgör
avkastning på investering
och är större än 0 procent
men mindre än 10 procent

av yrkesmässig
bearbetning

35 procent

av yrkesmässig
bearbetning

40 procent

327

That portion representing 42.5 %            50 %

a retum on investment
which is 10 % or
greater, but less than 20 %

That portion representing 50 %              70 %

a retum on investment
which is 20 % or

greater

(d)      (i) The first period of commercial production referred to
in subparagraphs (a) and (c) shall commence in the first
accounting year of commercial production and terminate
in the accounting year in which the contractor’s
development costs with interest on the unrecovered portion
thereof are fully recovered by his cash surplus, as follows:
In the first accounting year during which development
costs are incurred, unrecovered development costs shall
equal the development costs less cash surplus in that year.
In each subsequent accounting year, unrecovered
development costs shall equal the unrecovered
development costs at the end of the preceding accounting
year, plus interest thereon at the rate of 10 % per annum,
plus development costs incurred in the current accounting
year and less contractor’s cash surplus in the current
accounting year. The accounting year in which
unrecovered development costs become zero for the first
time shall be the accounting year in which the contractor’s
development costs with interest on the unrecovered portion
thereof are fully recovered by his cash surplus. The
contractor’s cash surplus in any accounting year shall be
his gross proceeds less his operating costs and less his
payments to the Authority under subparagraph (c).

(ii) The second period of commercial production shall
commence in the accounting year following the
termination of the first period of commercial production
and shall continue until the end of the contract.

(e)  "Attributable net proceeds" means the product of the
contractor’s net proceeds and the ratio of the development costs in
the mining sector to the contractor’s development costs. If the
contractor engages in mining, transporting polymetallic nodules and
production primarily of three processed metals, namely, cobalt,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

328

Den del som utgör

gör avkastning på investering
och är större än 10 procent
men mindre än 20 procent

Den del som utgör
avkastning på investering
och är 20 procent eller större

42,5 procent 50 procent Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

50 procent 70 procent

d)    i) Den första perioden av yrkesmässig bearbetning, som anges
under a och, skall ta sin böijan under det första räkenskapsåret
med yrkesmässig bearbetning och upphöra under det
räkenskapsår under vilket tillståndshavarens
utvecklingskostnader med ränta på den del av dessa kostnader
som inte avbetalats är helt avbetalda genom hans
kontantöverskott i enlighet med följande. Under det första
räkenskapsåret, under vilket utvecklingskostnaderna uppstår, är
icke avbetalda utvecklingskostnader lika med
utvecklingskostnader minus kontantöverskott under det aktuella
året. Under vaije påföljande räkenskapsår är icke-avbetalda
utvecklingskostnader lika med de icke-avbetalda
utvecklingskostnaderna vid utgången av det föregående
räkenskapsåret plus räntor härpå med 10 procent per år, plus
utvecklingskostnader som uppstår under det löpande
räkenskapsåret och minus tillståndshavarens kontantöverskott
under det löpande räkenskapsåret. Det räkenskapsår under vilket
icke-avbetalda utvecklingskostnader för första gången blir lika
med noll skall vara det räkenskapsår under vilket
tillståndshavarens utvecklingskostnader med ränta på den icke-
avbetalda delen därav blir helt avbetalda genom hans
kontantöverskott. Tillståndshavarens kontantöverskott skall under
vaije räkenskapsår vara hans bruttoöverskott minus hans
driftskostnader och minus hans betalningar till myndigheten
enligt vad som anges under c;

ii) Den andra perioden av yrkesmässig bearbetning skall ta sin
böijan under det räkenskapsår som följer efter utgången av den
första perioden av yrkesmässig bearbetning och skall fortsätta
till dess att kontraktet löpt ut.

e)   Med "relevant nettoavkastning" förstås produkten av
tillståndshavarens nettoavkastning och förhållandet mellan
utvecklingskostnaderna inom mineralbearbetningen och
tillståndshavarens utvecklingskostnader. Om tillståndshavaren deltar
i mineralutvinning, transport av flermetalliska noduler och bearbetning
av huvudsakligen tre bearbetade metaller, nämligen kobolt, koppar
och nickel, skall storleken av den hänförliga nettoavkastningen inte

329

copper and nickel, the amount of attributable net proceeds shall not
be less than 25 % of the contractoris net proceeds. Subject to
subparagraph (n), in all other cases, including those where the
contractor engages in mining, transporting polymetallic nodules,
and production primarily of four processed metals, namely, cobalt,
copper, manganese and nickel, the Authority may, in its rules,
regulations and procedures, prescribe appropriate floors which shall
bear the same relationship to each case as the 25 % floor does to
the three-metal case.

(f)  "Contractor’s net proceeds" means the contractoris gross
proceeds less his operating costs and less the recovery of his
development costs as set out in subparagraph (j).

(g)      (i) If the contractor engages in mining, transporting
polymetallic nodules and production of processed metals,
"contractor’s gross proceeds" means the gross revenues
from the sale of the processed metals and any other
monies deemed reasonably attributable to operations under
the contract in accordance with the financial rules,
regulations and procedures of the Authority.

(ii) In all cases other than those specified in subparagraphs
(g)(i) and (n)(iii), "contractor’s gross proceeds" means the
gross revenues from the sale of the semi-processed metals
from the polymetallic nodules recovered from the area
covered by the contract, and any other monies deemed
reasonably attributable to operations under the contract in
accordance with the financial rules, regulations and
procedures of the Authority.

(h) "Contractor’s development costs" means:

(i) all expenditures incurred prior to the commencement of
commercial production which are directly related to the
development of the productive capacity of the area
covered by the contract and the activities related thereto
for operations under the contract in all cases other than
that specified in subparagraph (n), in conformity with
generally recognized accounting principles, including,
inter alia, costs of machinery, equipment, ships,
processing plant, construction, buildings, land, roads,
prospecting and exploration of the area covered by the
contract, research and development, interest, required
leases, licences and fees; and

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

330

vara mindre än 25 procent av tillståndshavarens nettoavkastning. Med Prop. 1995/96:140
förbehåll för vad som anges under n kan myndigheten i alla övriga Bilaga 5
fåll, inbegripet sådana där tillståndshavaren deltar i mineralutvinning,
transport av flermetalliska noduler och bearbetning av huvudsakligen
fyra bearbetade metaller, nämligen kobolt, koppar, mangan och
nickel, i sina regler, föreskrifter och förfaranden föreskriva lämpliga
bearbetningsnivåer som till vaije enskilt fall skall ha samma
förhållande som tjugofemprocentsnivån har till fallet med de tre
metallerna.

f) Med "tillståndshavarens nettoavkastning" förstås tillståndshavarens
bruttoavkastning med avdrag för hans driftskostnader och återbetalning
av hans utvecklingskostnader enligt vad som anges under j.

g)    i) Om tillståndshavaren deltar i mineralutvinning, transport av
flermetalliska noduler och produktion av bearbetade metaller,
förstås med "tillståndshavarens bruttoavkastning"
bruttointäkterna från försäljningen av bearbetade metaller och
alla andra penningbelopp som rimligtvis kan anses ha samband
med verksamhet enligt kontraktet i enlighet med myndighetens
finansiella regler, föreskrifter och förfaranden.

ii) I alla andra fall än sådana som närmare anges under g i och
n iii skall med "tillståndshavarens bruttoavkastning" förstås
bruttointäkterna från försäljningen av halvbearbetade metaller
från flermetalliska noduler som utvunnits i det område som
kontraktet omfattar samt alla andra penningbelopp som
rimligtvis kan anses ha samband med verksamhet enligt
kontraktet i enlighet med myndighetens ekonomiska regler,
föreskrifter och förfaranden.

h) Med "tillståndshavarens utvecklingskostnader" förstås

i) alla utgifter som uppkommit för honom före påböljandet av
den yrkesmässiga bearbetningen och som har direkt samband
med utvecklingen av bearbetningskapaciteten inom det område
som omfattas av kontraktet samt härmed förbunden verksamhet
vad avser åtgärder enligt kontraktet i alla andra fall än det som
nämns under n, i enlighet med allmänt erkända
bokföringsprinciper, vari bl.a. inbegrips kostnader för maskiner,
utrustning, fartyg, bearbetningsanläggningar, byggverksamhet,
byggnader, mark, vägar, prospektering och undersökning av det
område som omfattas av kontraktet, forskning och utveckling,
räntor, erforderlig leasing, licenser och avgifter; och

331

(ii) expenditures similar to those set forth in (i) above
incurred subsequent to the commencement of commercial
production and necessary to carry out the plan of work,
except those chargeable to operating costs.

(i) The proceeds from the disposal of Capital assets and the market
value of those Capital assets which are no longer required for
operations under the contract and which are not sold shall be
deducted from the contractor’s development costs during the
relevant accounting year. When these deductions exceed the
contractor’s development costs the excess shall be added to the
contractor’s gross proceeds.

(j) The contractor’s development costs incurred prior to the
commencement of commercial production referred to in
subparagraphs (h)(i) and (n)(iv) shall be recovered in 10 equal
annual instalments from the date of commencement of commercial
production. The contractor’s development costs incurred subsequent
to the commencement of commercial production referred to in
subparagraphs (h)(ii) and (n)(iv) shall be recovered in 10 or fewer
equal annual instalments so as to ensure their complete recovery by
the end of the contract.

(k) "Contractor’s operating costs" means all expenditures incurred
after the commencement of commercial production in the operation
of the productive capacity of the area covered by the contract and
the activities related thereto for operations under the contract, in
conformity with generally recognized accounting principles,
including, inter alia, the annual fixed fee or the production chaige,
whichever is greater, expenditures for wages, salaries, employee
benefits, materials, services, transporting, processing and
marketing costs, interest, Utilities, preservation of the marine
environment, overhead and administrative costs specifically related
to operations under the contract, and any net operating losses
carried forward or backward as specified herein. Net operating
losses may be carried forward for two consecutive years except in
the last two years of the contract in which case they may be carried
backward to the two preceding years.

(l) If the contractor engages in mining, transporting of polymetallic
nodules, and production of processed and semi-processed metals,
"development costs of the mining sector" means the portion of the
contractor’s development costs which is directly related to the
mining of the resources of the area covered by the contract, in
conformity with generally recognized accounting principles, and the

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

332

ii) utgifter liknande dem som anges under i) ovan, vilka Prop. 1995/96:140
uppkommit för honom efter påbörjandet av yrkesmässig Bilaga 5
bearbetning och vilka är nödvändiga för att kunna genomföra
arbetsplanen, med undantag av sådana som kan hänföras till
driftskostnader.

i) Intäkter från avyttring av kapitaltillgångar samt marknadsvärdet av
kapitaltillgångar, vilka inte längre krävs för verksamheter enligt
kontraktet och inte säljs, skall dras av från tillståndshavarens
utvecklingskostnader under ifrågavarande räkenskapsår. När dessa
avdrag överstiger tillståndshavarens utvecklingskostnader, skall
överskottet läggas till tillståndshavarens bruttoavkastning.

j) Tillståndshavarens utvecklingskostnader, som uppkommit för honom
före påböijandet av den yrkesmässiga bearbetning som avses under h
i och n iv skall återbetalas genom tio (10) lika stora årliga
amorteringar från dagen för påböijandet av den yrkesmässiga
bearbetningen. Tillståndshavarens utvecklingskostnader, som
uppkommit för honom efter påböijandet av den yrkesmässiga
bearbetning som avses under h ii och n iv skall återbetalas genom tio
(10) eller färre lika stora årliga amorteringar, så att fullständig
amortering säkerställs när kontraktet löper ut.

k) Med "tillståndshavarens driftskostnader” förstås alla de utgifter som
uppkommit för denne efter påbörjandet av den yrkesmässiga
bearbetningen under utnyttjande av bearbetningskapaciteten i det
område som omfattas av kontraktet samt därmed förbunden
verksamhet vad avser verksamheter enligt kontraktet, i enlighet med
allmänt erkända bokföringsprinciper, vari bl.a. inbegrips den årliga
fasta avgiften eller bearbetningsavgiften, om denna är högre, utgifter
för löner, anställningsarvoden, anställningsförmåner, kostnader för
material, tjänster, transporter, bearbetning och marknadsföring,
räntor, offentliga tjänster, bevarande av den marina miljön samt fasta
kostnader och expeditionskostnader med särskild anknytning till
verksamhet enligt kontraktet såväl som vaije sådan förlust i samband
med driften som överförts på sätt som här anges. Förluster i samband
med driften kan överföras till två på varandra följande år utom vad
avser de två sista åren av kontraktets giltighetstid, då de retroaktivt
kan påföras de två närmast föregående åren.

l) Om tillståndshavaren deltar i gruvdrift, transport av flermetalliska
noduler samt produktion av bearbetade och halvbearbetade metaller,
förstås med "utvecklingskostnader inom mineralutvinningen" den del
av tillståndshavarens utvecklingskostnader som har direkt samband
med utvinning av mineraltillgångarna inom det område som omfattas
av kontraktet, i enlighet med allmänt erkända bokföringsprinciper och
med myndighetens finansiella regler, föreskrifter och förfaranden, vari
bl.a. inbegrips ansökningsavgift, årlig fast avgift och, i förekommande

333

financial rules, regulations and procedures of the Authority,   Prop. 1995/96:140

including, inter alia, application fee, annual fixed fee and, where Bilaga 5
applicable, costs of prospecting and exploration of the area covered
by the contract, and a portion of research and development costs.

(m) "Retum on investment" in any accounting year means the ratio
of attributable net proceeds in that year to the development costs
of the mining sector. For the purpose of computing this ratio the
development costs of the mining sector shall include expenditures
on new or replacement equipment in the mining sector less the
original cost of the equipment replaced.

(n) If the contractor engages in mining only:

(i) "attributable net proceeds” means the whole of the
contractor’s net proceeds;

(ii) "contractor’s net proceeds" shall be as defined in
subparagraph(f);

(iii)  "contractor’s gross proceeds" means the gross
revenues from the sale of the polymetallic nodules, and
any other monies deemed reasonably attributable to
operations under the contract in accordance with the
financial rules, regulations and procedures of the
Authority;

(iv) "contractor’s development costs" means all expen-
ditures incurred prior to the commencement of commercial
production as set forth in subparagraph (h)(i), and all
expenditures incurred subsequent to the commencement of
commercial production as set forth in subparagraph (h)(ii),
which are directly related to the mining of the resources
of the area covered by the contract, in conformity with
generally recognized accounting principles;

(v) "contractor’s operating costs" means the contractor’s
operating costs as in subparagraph (k) which are directly
related to the mining of the resources of the area covered
by the contract in conformity with generally recognized
accounting principles;

(vi) "retum on investment" in any accounting year means
the ratio of the contractor’s net proceeds in that year to

334

fall, kostnader för prospektering och undersökning inom det område
som omfettas av kontraktet samt en del av forsknings- och
utvecklingskostnaderna.

m) Med "avkastning på investeringar" under vaije räkenskapsår
förstås förhållandet mellan den relevanta nettoavkastningen under det
aktuella året och utvecklingskostnaderna för mineralutvinningen. För
beräkning av dessa kostnader skall utvecklingskostnaderna för
mineralutvinningen innefetta utgifter för inköp av ny utrustning eller
utbyte av utrustning för mineralutvinningen med avdrag för den
ursprungliga kostnaden för den utbytta utrustningen.

n) Om tillståndshavaren deltar uteslutande i mineralutvinning förstås
med

i)   "relevant nettoavkastning" tillståndshavarens hela
nettoavkastning;

ii) "tillståndshavarens nettoavkastning" vad som anges under f;

iii) "tillståndshavarens bruttoavkastning" bruttointäkterna från
försäljningen av flermetalliska noduler samt alla andra inkomster
som rimligen kan anses vara hänförliga till åtgärder enligt
kontraktet i enlighet med myndighetens finansiella regler,
föreskrifter och förfaranden;

iv) "tillståndshavarens utvecklingskostnader" alla utgifter som
uppkommit för denne före påböijandet av yrkesmässig
bearbetning, enligt vad som föreskrivs under h i, samt alla
utgifter som uppkommit för denne efter påböijandet av
yrkesmässig bearbetning, enligt vad som föreskrivs under h ii,
som har direkt samband med utvinning av mineraltillgångar
inom det område som kontraktet omfettar, i enlighet med
allmänt erkända bokföringsprinciper;

v) "tillståndshavarens driftskostnader", tillståndshavarens drifts-
kostnader, enligt vad som anges under k, som har direkt
samband med utvinning av mineraltillgångar inom det område
som omfettas av kontraktet i enlighet med allmänt erkända
bokföringsprinciper;

vi) "avkastning på investeringar" under vaije räkenskapsår, för-
hållandet mellan tillståndshavarens nettoavkastning under det

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

335

the contractor’s development costs. For the purpose of Prop. 1995/96:140
computing this ratio, the contractor’s development costs Bilaga 5
shall include expenditures on new or replacement
equipment less the original cost of the equipment replaced.

(o) The costs referred to in subparagraphs (h), (k), (1) and (n) in
respect of interest paid by the contractor shall be allowed to the
extent that, in all the circumstances, the Authority approves,
pursuant to article 4, paragraph 1, of this Annex, the debt-equity
ratio and the rates of interest as reasonable, having regard to
existing commercial practice.

(p) The costs referred to in this paragraph shall not be interpreted
as including payments of corporate income taxes or similar charges
levied by States in respect of the operations of the contractor.

7.     (a) "Processed metals", referred to in paragraphs 5 and 6, means
the metals in the most basic form in which they are customarily
traded on intemational terminal markets. For this purpose, the
Authority shall specify, in its financial rules, regulations and
procedures, the relevant intemational terminal market. For the
metals which are not traded on such markets, "processed metals"
means the metals in the most basic form in which they are
customarily traded in representative arm’s length transactions.

(b) If the Authority cannot otherwise determine the quantity of the
processed metals produced from the polymetallic nodules recovered
from the area covered by the contract referred to in paragraphs 5
(b) and 6 (b), the quantity shall be determined on the basis of the
metal content of the nodules, processing recovery efficiency and
other relevant foctors, in accordance with the rules, regulations and
procedures of the Authority and in conformity with generally
recognized accounting principles.

8. If an intemational terminal market provides a representative pricing
mechanism for processed metals, polymetallic nodules and semi-processed
metals from the nodules, the average price on that market shall be used. In
all other cases, the Authority shall, after Consulting the contractor,
determine a foir price for the said products in accordance with paragraph

9.

9.      (a) All costs, expenditures, proceeds and revenues and all

determinations of price and value referred to in this article shall be
the result of free market or arm’s length transactions. In the

336

året och tillståndshavarens utvecklingskostnader. För beräkning
av detta förhållande skall tillståndshavarens utvecklingskostnader
innefatta utgifter för ny utrustning eller utbyte av utrustning med
avdrag för den ursprungliga kostnaden för den utbytta utrust-
ningen.

o) De kostnader som anges under h, k, 1 och n för av tillståndshavaren
erlagd ränta, skall kunna tas upp endast i den utsträckning som, under
alla omständigheter, myndigheten enligt artikel 4.1 i denna bilaga
finner att både förhållandet mellan skulder och eget kapital och
räntesatserna är rimliga med hänsyn till rådande handelsbruk.

p) De kostnader som avses i denna punkt skall inte tolkas så att de
innefattar betalning av bolagsskatt eller liknande avgifter som staterna
uttaxerar för tillståndshavarens verksamhet.

7.   a) Med "bearbetade metaller" som avses i punkterna 5 och 6 förstås
metaller i den form i vilken de vanligen är föremål för handel på de
internationella metallbörsema. I detta syfte skall myndigheten i sina
finansiella regler, föreskrifter och förfaranden närmare ange de
tillämpliga internationella metallbörsema. Vad gäller metaller som inte
är föremål för handel på sådana börser, förstås med "bearbetade
metaller" metallerna i den form i vilken de vanligen är föremål för
handel vid normala transaktioner mellan sinsemellan oberoende
företag.

b) Om myndigheten inte på annat sätt kan fastställa mängden av de
bearbetade metaller som framställts av de flermetalliska noduler som
utvunnits från det område som omfattas av det i punkterna 5b och 6b
angivna kontraktet, skall mängden fastställas på grundval av
metallinnehållet i nodulema, utbytet och andra relevanta faktorer i
enlighet med myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden och
allmänt vedertagna bokföringsprinciper.

8. Om en internationell metallbörs erbjuder en representativ prismekanism
för bearbetade metaller, flermetalliska noduler och halvbearbetade metaller
från nodulema, skall genomsnittspriset på en sådan börs användas. I alla
övriga fall skall myndigheten, efter samråd med tillståndshavaren, fastställa
ett rimligt pris för de nämnda produkterna i enlighet med punkt 9.

9.    a) Alla kostnader och utgifter, samt all avkastning och alla intäkter,
liksom vaije fastställande av priser och värden som anges i denna
artikel, skall grundas på principerna för den fria handeln eller på

22 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

337

absence thereof, they shall be determined by the Authority, after Prop. 1995/96:140
Consulting the contractor, as though they were the result of free Bilaga 5
market or arm’s length transactions, taking into account relevant
transactions in other markets.

(b) In order to ensure compliance with and enforcement of the
provisions of this paragraph, the Authority shall be guided by the
principles adopted for, and the interpretation given to, arm’s length
transactions by the Commission on Transnational Corporations of
the United Nations, the Group of Experts on Täx Treaties between
Developing and Developed Countries and other intemational
organizations, and shall, in its rules, regulations and procedures,
specify uniform and intemationally acceptable accounting rules and
procedures, and the means of selection by the contractor of
certified independent accountants acceptable to the Authority for
the purpose of carrying out auditing in compliance with those rules,
regulations and procedures.

10. The contractor shall make available to the accountants, in accordance
with the financial rules, regulations and procedures of the Authority, such
financial data as are required to determine compliance with this article.

11. All costs, expenditures, proceeds and revenues, and all prices and
values referred to in this article, shall be determined in accordance with
generally recognized accounting principles and the financial rules,
regulations and procedures of the Authority.

12. Payments to the Authority under paragraphs 5 and 6 shall be made in
freely usable currencies or currencies which are freely available and
effectively usable on the major foreign exchange markets or, at the
contractor’s option, in the equi valen ts of processed metals at market value.
The market value shall be determined in accordance with paragraph 5(b).
The freely usable currencies and currencies which are freely available and
effectively usable on the major foreign exchange markets shall be defined
in the rules, regulations and procedures of the Authority in accordance with
prevailing intemational monetary practice.

13. All financial obligations of the contractor to the Authority, as well as
all his fees, costs, expenditures, proceeds and revenues referred to in this
article, shall be adjusted by expressing them in constant terms relative to
a base year.

14. The Authority may, taking into account any recommendations of the
Economic Planning Commission and the Legal and Technical Commission,

338

transaktioner mellan sinsemellan oberoende företag. I avsaknad härav Prop. 1995/96:140
skall de fastställas av myndigheten efter samråd med tillståndshavaren, Bilaga 5
som om de grundats på den fria handeln eller på transaktioner mellan
sinsemellan oberoende företag, varvid hänsyn skall tas till relevanta
transaktioner på andra marknader.

b) I syfte att säkerställa iakttagande och genomförande av
bestämmelserna i denna punkt, skall myndigheten låta sig vägledas av
de principer och den tolkning som, vad avser transaktioner mellan
sinsemellan oberoende företag som godkänts av Förenta nationernas
kommission för transnationella företag, expertgruppen för skatteavtal
mellan utvecklingsländer och industriländer samt andra internationella
organisationer; myndigheten skall i sina regler, föreskrifter och
förfaranden ange enhetliga och internationellt godtagbara regler och
förfaranden för bokföring samt metoder för tillståndshavaren att utse
oberoende auktoriserade revisorer, som kan godkännas av
myndigheten för utförande av revision i enlighet med dessa regler,
föreskrifter och förfaranden.

10. Tillståndshavaren skall, i enlighet med myndighetens finansiella regler,
föreskrifter och förfaranden, till revisorerna lämna de uppgifter som krävs
för att fastställa huruvida bestämmelserna i denna artikel har iakttagits.

11. Alla kostnader och utgifter samt all avkastning och alla intäkter ävensom
alla priser och värden som anges i denna artikel, skall fastställas i enlighet
med allmänt erkända bokföringsprinciper samt myndighetens finansiella
regler, föreskrifter och förfaranden.

12. Betalningar till myndigheten enligt punkterna 5 och 6 skall ske i fritt
gångbara valutor eller i valutor som är fritt tillgängliga och faktiskt
gångbara på de större valutamarknaderna eller, efter tillståndshavarens eget
val, i form av motvärdet i bearbetade metaller till marknadsvärde.
Marknadsvärdet skall fastställas i enlighet med punkt 5b. De fritt gångbara
valutorna och sådana valutor som är fritt tillgängliga och faktiskt gångbara
på de större valutamarknaderna skall anges i myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden i enlighet med rådande internationell
valutapraxis.

13. Tillståndshavarens alla finansiella förpliktelser gentemot myndigheten,
såväl som alla hans avgifter, kostnader, utgifter, avkastning och intäkter
som anges i denna artikel, skall justeras genom att de uttrycks i konstanta
värden i förhållande till ett basår.

14.  Myndigheten kan, med beaktande av rekommendationer från
kommissionen för ekonomisk planering samt den juridiska och tekniska

339

adopt rules, regulations and procedures that provide for incentives, on a Prop. 1995/96:140
uniform and non-discriminatory basis, to contractors to further the Bilaga 5
objectives set out in paragraph 1.

15. In the event of a dispute between the Authority and a contractor over
the interpretation or application of the financial terms of a contract, either
party may submit the dispute to binding commercial arbitration, unless both
parties agree to settle the dispute by other means, in accordance with
article 188, paragraph 2.

Article 14

Transfer of data

1. The operator shall transfer to the Authority, in accordance with its rules,
regulations and procedures and the terms and conditions of the plan of
work, at time intervals determined by the Authority all data which are both
necessary for and relevant to the effective exercise of the powers and
functions of the principal organs of the Authority in respect of the area
covered by the plan of work.

2. Transferred data in respect of the area covered by the plan of work,
deemed proprietary, may only be used for the purposes set forth in this
article. Data necessary for the formulation by the Authority of rules,
regulations and procedures conceming protection of the marine
environment and safety, other than equipment design data, shall not be
deemed proprietary.

3. Data transferred to the Authority by prospectors, applicants for contracts
or contractors, deemed proprietary, shall not be disclosed by the Authority
to the Enterprise or to anyone extemal to the Authority, but data on the
reserved areas may be disclosed to the Enterprise. Such data transferred by
such persons to the Enterprise shall not be disclosed by the Enterprise to
the Authority or to anyone extemal to the Authority.

Article 15

Training programmes

The contractor shall draw up practical programmes for the training of
personnel of the Authority and developing States, including the
participation of such personnel in all activities in the Area which are
covered by the contract, in accordance with article 144, paragraph 2.

340

kommissionen, anta sådana regler, föreskrifter och förfaranden som på en
enhetlig och icke-diskriminerande grundval skapar incitament för
tillståndshavama att främja de i punkt 1 angivna ändamålen.

15. I händelse av tvist mellan myndigheten och en tillståndshavare rörande
tolkningen eller tillämpningen av de finansiella villkoren i ett kontrakt, får
endera parten hänskjuta tvisten till bindande kommersiellt
skiljedomsförfarande, om inte båda partema enas om att bilägga tvisten på
annat sätt, i enlighet med artikel 188.2.

Artikel 14

överföring av uppgifter

1. Tillståndshavaren skall i enlighet med myndighetens regler, föreskrifter
och förfaranden och arbetsplanens bestämmelser och villkor samt med av
myndigheten fastställda tidsintervaller till denna överföra alla uppgifter som
är såväl nödvändiga som relevanta för ett effektivt utövande av
myndighetens huvudorgans befogenheter och uppgifter rörande det område
som omfattas av arbetsplanen.

2. Överförda uppgifter som rör det område som omfattas av arbetsplanen
och som anses vara föremål för någon rättighet får endast användas i de
syften som anges i denna artikel. Uppgifter som är nödvändiga för att
myndigheten skall kunna utforma regler, föreskrifter och förfaranden
rörande skydd av den marina miljön och säkerheten skall, med undantag av
uppgifter rörande utrustningens utformning, inte anses vara föremål för
någon rättighet.

3. Uppgifter som överförts till myndigheten av rättssubjekt som bedriver
prospektering, som har ansökt om tillstånd eller som är tillståndshavare, får,
om de anses vara föremål för någon rättighet, inte yppas av myndigheten
för företaget eller för någon utanför myndigheten; uppgifter om reserverade
områden får dock yppas för företaget. Sådana uppgifter som överförts till
företaget av dessa rättssubjekt får inte yppas av företaget för myndigheten
eller för någon utanför myndigheten.

Artikel 15

Utbildningsprogram

Tillståndshavaren skall upprätta praktiskt inriktade program för utbildning
av myndighetens och utvecklingsländernas personal, vari inbegrips sådan
personals deltagande i alla verksamheter inom området som omfattas av
kontraktet i enlighet med artikel 144.2.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

341

Article 16

Exclusive right to explore and exploit

The Authority shall, pursuant to Part XI and its rules, regulations and
procedures, accord the operator the exclusive right to explore and exploit
the area covered by the plan of work in respect of a specified category of
resources and shall ensure that no other entity operates in the same area for
a different category of resources in a manner which might interfere with
the operations of the operator. The operator shall have security of tenure
in accordance with article 153, paragraph 6.

Article 17

Rules, regulations and procedures of the Authority

1. The Authority shall adopt and uniformly apply rules, regulations and
procedures in accordance with article 160, paragraph 2(f)(ii), and article
162, paragraph 2(o)(ii), for the exercise of its functions as set forth in Part
XI on, inter alia, the following matters:

(a) administrative procedures relating to prospecting, exploration
and exploitation in the Area;

(b) operations:

(i) size of area;

(ii) duration of operations;

(iii)  performance requirements including assurances
pursuant to article 4, paragraph 6(c), of this Annex;

(iv) categories of resources;

(v) renunciation of areas;

(vi) progress reports;

(vii) submission of data;

(viii) inspection and supervision of operations;

(ix) prevention of interference with other activities in the
marine environment;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

342

Artikel 16

Ensamrätt till undersökning och bearbetning

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Myndigheten skall i enlighet med del XI och sina regler, föreskrifter och
förfaranden bevilja tillståndshavaren ensamrätt att undersöka och bedriva
bearbetning i det område som omfattas av arbetsplanen, vad avser en
särskilt angiven kategori av tillgångar, och skall säkerställa att inget annat
rättssubjekt bedriver verksamhet inom samma område rörande en annan
kategori av tillgångar på ett sätt som skulle kunna inkräkta på
tillståndshavarens verksamhet. Tillståndshavaren skall åtnjuta garantier i
enlighet med artikel 153.6.

Artikel 17

Myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden

1. Myndigheten skall godkänna och enhetligt tillämpa regler, föreskrifter
och förfaranden i enlighet med artikel 160.2 f ii och artikel 162.2 o ii för
fullgörandet av sina uppgifter i enlighet med del XI i fråga om bl.a.
följande:

a) administrativa förfaranden rörande prospektering i området samt
undersökning och bearbetning där;

b) verksamheter;

i) områdets storlek;

ii) verksamheternas varaktighet;

iii) prestationskrav, vari innefattas sådan försäkran som avses i
artikel 4.6 c i denna bilaga;

iv) kategorier av tillgångar;

v) frånträde av områden;

vi) arbetsrapporter;

vii) inlämnande av uppgifter;

viii) inspektion och övervakning av verksamheter;

ix) förebyggande åtgärder mot inkräktande på annan verksamhet
i den marina miljön;

343

(x) transfer of rights and obligations by a contractor;

(xi) procedures for transfer of technology to developing
States in accordance with article 144 and for their direct
participation;

(xii) mining standards and practices, including those
relating to operational safety, conservation of the
resources and the protection of the marine environment;

(xiii) definition of commercial production;

(xiv) qualification standards for applicants;

(c) financial matters:

(i) establishment of uniform and non-discriminatory
costing and accounting rules and the method of selection
of auditors;

(ii) apportionment of proceeds of operations;

(iii) the incentives referred to in article 13 of this Annex;

(d) implementation of decisions taken pursuant to article 151,
paragraph 10, and article 164, paragraph 2(d).

2. Rules, regulations and procedures on the following items shall fully
reflect the objective criteria set out below:

(a) Size of areas: The Authority shall determine the appropriate
size of areas for exploration which may be up to twice as large as
those for exploitation in order to permit intensive exploration
operations. The size of area shall be calculated to satisfy the
requirements of article 8 of this Annex on reservation of areas as
well as stated production requirements consistent with article 151
in accordance with the terms of the contract taking into account the
State of the art of technology then available for sea-bed mining and
the relevant physical characteristics of the areas. Areas shall be
neither smaller nor larger than are necessary to satisfy this
objective.

(b) Duration of operations:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

344

x) tillståndshavares överförande av rättigheter och skyldigheter; Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

xi) förfaranden för teknologiöverföring till utvecklingsländer i
enlighet med artikel 144 och för deras direkta deltagande;

xii) normer och bruk vid utvinningsverksamhet, vari innefattas
sådana som rör driftssäkerhet, hushållning med tillgångarna samt
skydd av den marina miljön;

xiii) definition av yrkesmässig bearbetning;

xiv) kvalifikationsnormer för sökande;

c) finansiella frågor

i) fastställande av enhetliga och icke-diskriminerande kostnads-
och bokföringsregler samt metoder för val av revisorer;

ii) fördelning av avkastning från verksamheten;

iii) de i artikel 13 i denna bilaga angivna incitamenten;

d) verkställande av beslut som fattats i enlighet med artikel 151.10

och artikel 164.2 d.

2. Regler, föreskrifter och förfaranden rörande följande frågor skall helt och
fullt uppfylla följande objektiva kriterier:

a) områdenas storlek:

Myndigheten skall fastställa lämplig storlek för undersökningsområden,
vilka kan vara upp till dubbelt så stora som bearbetningsområdena, i syfte
att trygga intensiv undersökningsverksamhet. Områdets storlek skall
beräknas så att kraven i artikel 8 i denna bilaga uppfylls vad avser
reservation av områden såväl som de i artikel 151 angivna
bearbetningskraven i enlighet med kontraktsvillkoren, med beaktande av
nivån på då tillgänglig teknologi för gruvdrift på havsbottnen samt
områdenas relevanta fysiska särdrag. Områdena skall varken vara mindre
eller större än nödvändigt för att uppfylla dessa syften.

b) Verksamheternas varaktighet:

345

(i) Prospecting shall be without time-limit;

(ii) Exploration should be of sufficient duration to permit
a thorough survey of the specific area, the design and
construction of mining equipment for the area and the
design and construction of small and medium-size
processing plants for the purpose of testing mining and
processing systems;

(iii) The duration of exploitation should be related to the
economic life of the mining project, taking into
consideration such fectors as the depletion of the ore, the
useful life of mining equipment and processing facilities
and commercial viability. Exploitation should be of
sufficient duration to permit commercial extraction of
minerals of the area and should include a reasonable time
period for construction of commercial-scale mining and
processing systems, during which period commercial
production should not be required. The total duration of
exploitation, however, should also be short enough to give
the Authority an opportunity to amend the terms and
conditions of the plan of work at the time it considers
renewal in accordance with rules, regulations and
procedures which it has adopted subsequent to approving
the plan of work.

(c) Performance requirements: The Authority shall require that
during the exploration stage periodic expenditures be made by the
operator which are reasonably related to the size of the area
covered by the plan of work and the expenditures which would be
expected of a bona fide operator who intended to bring the area
into commercial production within the time-limits established by
the Authority. The required expenditures should not be established
at a level which would discourage prospective operators with less
costly technology than is prevalently in use. The Authority shall
establish a maximum time interval, after the exploration stage is
completed and the exploitation stage begins, to achieve commercial
production. To determine this interval, the Authority should take
into consideration that construction of laige-scale mining and
processing systems cannot be initiated until after the termination of
the exploration stage and the commencement of the exploitation
stage. Accordingly, the interval to bring an area into commercial
production should take into account the time necessary for this
construction after the completion of the exploration stage and

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

346

i) Prospekteringen skall inte vara tidsbegränsad;                 Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

ii) Undersökningsverksamheten bör vara tillräckligt långvarig för
att möjliggöra en grundlig kartläggning av det angivna området,
utformning och konstruktion av för området lämpade småskaliga
eller medelstora bearbetningsanläggningar för att kunna prova
gruv- och bearbetningssystem;

iii) Varaktigheten av bearbetningen bör vara beroende av
projektets ekonomiska livslängd, varvid hänsyn skall tas till
sådana faktorer som tiden för uttömning av malmen,
utvinningsutrustningens och bearbetningsanläggningamas
livslängd, samt genomförbarhet ur affärsmässig synpunkt.
Bearbetningen skall pågå tillräckligt länge för att möjliggöra
yrkesmässig utvinning av områdets mineral; den bör omfatta en
rimlig tidsperiod för uppbyggnad av utvinnings- och
bearbetningssystem på affärsmässig nivå, under vilken period
yrkesmässig bearbetning inte bör krävas. Den sammanlagda
tidsperioden för bearbetning skall dock även vara så kort att den
ger myndigheten möjlighet att ändra villkoren och betingelserna
i arbetsplanen vid den tidpunkt då den behandlar frågan om
förlängning i enlighet med de regler, föreskrifter och
förfaranden som den antagit efter att ha beviljat arbetsplanen.

c) Prestationskrav: Myndigheten skall fordra att tillståndshavaren
under undersökningsfasen står för sådana periodiska utgifter som står
i rimligt förhållande till utsträckningen av det område som omfattas
av arbetsplanen och utgifter som kan åligga en lojal tillståndshavare
som avser att inom de av myndigheten fastställda tidsgränserna böija
utnyttja området för yrkesmässig bearbetning. De utgifter som
erfordras bör inte sättas så högt att de verkar avskräckande på
potentiella entreprenörer med mindre dyrbar teknologi än den som
vanligen används. Myndigheten skall bestämma den längsta tid för att
komma igång med yrkesmässig bearbetning som får förflyta från
avslutandet av undersökningsfasen till påbörjandet av
bearbetningsfasen. Vid bestämmande av denna tid bör myndigheten
beakta att uppbyggnad av utvinnings- och bearbetningssystem i stor
skala inte kan påbörjas förrän undersökningsfasen är avslutad och
bearbetningsfasen har inletts. Därför bör vid festställande av
ifrågavarande tid för igångsättning av yrkesmässig bearbetning hänsyn
tas till den tid som åtgår för att bygga upp de nämnda systemen efter

347

reasonable allowance should be made for unavoidable delays in the Prop. 1995/96:140
construction schedule. Once commercial production is achieved, the Bilaga 5
Authority shall within reasonable limits and taking into
consideration all relevant fåctors require the operator to maintain
commercial production throughout the period of the plan of work.

(d) Categories of resources: In determining the category of
resources in respect of which a plan of work may be approved, the
Authority shall give emphasis inter alia to the following
characteristics:

(i) that certain resources require the use of similar mining
methods; and

(ii) that some resources can be developed simultaneously
without undue interference between operators developing
different resources in the same area.

Nothing in this subparagraph shall preclude the Authority from
approving a plan of work with respect to more than one category
of resources in the same area to the same applicant.

(e) Renunciation of areas: The operator shall have the right at any
time to renounce without penalty the whole or part of his rights in
the area covered by a plan of work.

(f) Protection of the marine environment: Rules, regulations and
procedures shall be drawn up in order to secure effective protection
of the marine environment from harmful effects directly resulting
from activities in the Area or from shipboard processing
immediately above a mine site of minerals derived from that mine
site, taking into account the extent to which such harmful effects
may directly result from drilling, dredging, coring and excavation
and from disposal, dumping and discharge into the marine
environment of sediment, wastes or other effluents.

(g) Commercial production: Commercial production shall be
deemed to have begun if an operator engages in sustained
large-scale recovery operations which yield a quantity of materials
sufficient to indicate clearly that the principal purpose is large-scale
production rather than production intended for information
gathering, analysis or the testing of equipment or plant.

348

det att undersökningsfasen har avslutats; rimlig hänsyn bör också tas
till oundvikliga förseningar i tidsplanen. Så snart den yrkesmässiga
bearbetningen har igångsatts, skall myndigheten inom rimliga gränser
och med beaktande av alla relevanta faktorer kräva att
tillståndshavaren upprätthåller den yrkesmässiga bearbetningen under
hela den period arbetsplanen avser.

d) Kategorier av mineraltillgångar: Vid fastställande av den kategori
av mineraltillgångar för vilken en arbetsplan kan godkännas, skall
myndigheten fästa avseende vid bl.a. följande:

i) att vissa tillgångar tarvar likartade brytningsmetoder;

ii) att vissa tillgångar kan bearbetas samtidigt utan att det
uppstår onödiga störningar mellan tillståndshavare som utvinner
olika tillgångar i samma område.

Ingenting i detta stycke skall hindra myndigheten från att
godkänna en arbetsplan som avser mer än en kategori av
tillgångar i samma område för samma sökande.

e) Frånträde av områden: En tillståndshavare skall ha rätt att när som
helst, utan påföljd, helt eller delvis frånträda sina rättigheter i det
område som omfattas av en arbetsplan.

f) Skydd av den marina miljön: Regler, föreskrifter och förfaranden
skall utarbetas i syfte att tillgodose ett effektivt skydd av den marina
miljön mot skadliga verkningar, vilka utgör en direkt följd av
verksamhet inom området eller av bearbetning av utvunna mineral
ombord på ett fartyg omedelbart ovanför ett utvinningsställe, varvid
hänsyn skall tas till i vilken utsträckning sådana skadliga verkningar
kan utgöra en direkt följd av borrning, muddring, grävning och
tagande av borrkämor samt av tömning, dumpning och utsläpp i den
marina miljön av sediment och avfall i fast eller flytande form.

g) Yrkesmässig bearbetning: Yrkesmässig bearbetning skall anses vara
påböijad när en tillståndshavare engagerar sig i långvarig
utvinningsverksamhet i stor skala, som ger en tillräcklig mängd
material för att det klart skall kunna visas att huvudsyftet är
bearbetning i stor skala snarare än bearbetning som syftar till
insamling av information, analys eller utprovning av utrustning och
anläggningar.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

349

Article 18

Penalties

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. A contractor’s rights under the contract may be suspended or terminated
only in the following cases:

(a) if, in spite of wamings by the Authority, the contractor has
conducted his activities in such a way as to result in serious,
persistent and wilful violations of the fundamental terms of the
contract, Part XI and the rules, regulations and procedures of the
Authority; or

(b) if the contractor has failed to comply with a final binding
decision of the dispute settlement body applicable to him.

2. In the case of any violation of the contract not covered by paragraph
l(a), or in lieu of suspension or termination under paragraph l(a), the
Authority may impose upon the contractor monetary penalties proportionate
to the seriousness of the violation.

3. Except for emeigency orders under article 162, paragraph 2(w), the
Authority may not execute a decision involving monetary penalties,
suspension or termination until the contractor has been accorded a
reasonable opportunity to exhaust the judicial remedies available to him
pursuant to Part XI, section 5.

Article 19

Revision of contract

1. When circumstances have arisen or are likely to arise which, in the
opinion of either party, would render the contract inequitable or make it
impracticable or impossible to achieve the objectives set out in the contract
or in Part XI, the parties shall enter into negotiations to revise it
accordingly.

2. Any contract entered into in accordance with article 153, paragraph 3,
may be revised only with the consent of the parties.

Article 20

Transfer of rights and obligations

The rights and obligations arising under a contract may be transferred only
with the consent of the Authority, and in accordance with its rules,
regulations and procedures. The Authority shall not unreasonably withhold

350

Artikel 18

Påföljder

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. En entreprenörs rättigheter enligt kontraktet kan suspenderas eller
upphävas endast i följande fåll:

a) om tillståndshavaren trots myndighetens varningar har utövat sin
verksamhet på ett sätt som medför allvarliga, upprepade och
uppsåtliga överträdelser av kontraktets grundläggande villkor, del XI
samt myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden; eller

b) om tillståndshavaren har underlåtit att efterkomma ett slutligt och
bindande beslut av det organ för biläggande av tvister som är
tillämpligt för honom.

2. Vid kontraktsbrott som inte faller under punkt 1 a eller i stället för
suspendering eller upphävande i enlighet med punkt 1 a, kan myndigheten
påföra tillståndshavaren straffavgift som bestäms i förhållande till hur
allvarlig överträdelsen är.

3. Med undantag för order i krissituationer enligt artikel 162.2 w, får
myndigheten inte verkställa ett beslut som innefattar böter, suspendering
eller upphävande av rättigheter förrän tillståndshavaren har haft rimlig
möjlighet att uttömma de rättsmedel som står till hans förfogande i enlighet
med del XI kapitel 5.

Artikel 19

Revidering av kontrakt

1. När sådana omständigheter har inträffat eller sannolikt kommer att
inträffa som, enligt endera partens uppfattning, skulle medföra att kontraktet
blir oskäligt eller att det blir mycket svårt eller omöjligt att uppnå de
ändamål som anges i kontraktet eller i del XI, skall parterna inleda
förhandlingar syftande till revidering med beaktande av dessa
omständigheter.

2. Varje kontrakt som tecknats i enlighet med artikel 153.3 kan bli föremål
för revidering endast med parternas samtycke.

Artikel 20

Överförande av rättigheter och skyldigheter

De rättigheter och skyldigheter som följer av ett kontrakt, kan överföras
endast med myndighetens samtycke och i enlighet med dess regler,
föreskrifter och förfaranden. Myndigheten får inte utan skäl vägra att ge sitt

351

consent to the transfer if the proposed transferee is in all respects a Prop. 1995/96:140
qualified applicant and assumes all of the obligations of the transferor and Bilaga 5
if the transfer does not confer to the transferee a plan of work, the
approval of which would be forbidden by article 6, paragraph 3(c), of this

Annex.

Article 21

Applicable law

1. The contract shall be govemed by the terms of the contract, the rules,
regulations and procedures of the Authority, Part XI and other rules of
intemational law not incompatible with this Convention.

2. Any final decision rendered by a court or tribunal having jurisdiction
under this Convention relating to the rights and obligations of the Authority
and of the contractor shall be enforceable in the territory of each State
Party.

3. No State Party may impose conditions on a contractor that are
inconsistent with Part XI. However, the application by a State Party to
contractors sponsored by it, or to ships flying its flag, of environmental or
other laws and regulations more stringent than those in the rules,
regulations and procedures of the Authority adopted pursuant to article 17,
paragraph 2(f), of this Annex shall not be deemed inconsistent with Part
XI.

Article 22

Responsibility

The contractor shall have responsibility or liability for any damage arising
out of wrongful acts in the conduct of its operations, account being taken
of contributory acts or omissions by the Authority. Similarly, the Authority
shall have responsibility or liability for any damage arising out of wrongful
acts in the exercise of its powers and functions, including violations under
article 168, paragraph 2, account being taken of contributory acts or
omissions by the contractor. Liability in every case shall be for the actual
amount of damage.

352

samtycke till överföringen, om den tillämnade tillständshavaren är en i alla
hänseenden kvalificerad sökande och övertar överlåtarens alla skyldigheter,
och om överlåtelsen inte medför att den tillämnade tillståndshavaren får sig
tilldelad en arbetsplan, som ej kan godkännas enligt artikel 6.3 c i denna
bilaga.

Artikel 21

Tillämplig lag

1. Kontraktet skall regleras av kontraktsvillkoren, myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden, del XI och andra folkrättsliga regler, som inte
är oförenliga med denna konvention.

2. Vaije slutligt beslut som meddelas av någon domstol som har jurisdiktion
enligt denna konvention, och som rör myndighetens och tillståndshavarens
rättigheter och skyldigheter, skall kunna verkställas i vaije konventionsstat.

3. Ingen konventionsstat kan ålägga en tillståndshavare skyldigheter som
strider mot bestämmelserna i del XI. En konventionsstat kan dock ålägga
tillståndshavare, som den är sponsor för, eller fartyg under dess flagg att
iaktta lagar och föreskrifter rörande miljön eller andra frågor som är
strängare än de som återfinns i myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden, vilka antagits enligt artikel 17.2 f i denna bilaga, utan att dessa
skall anses vara oförenliga med del XI.

Artikel 22

Skadeståndsansvar

Tillståndshavaren ansvarar för skada som han orsakar av vårdslöshet i
samband med sin verksamhet, varvid hänsyn skall tas till handling eller
underlåtenhet från myndighetens sida som medverkat till skadan. Likaledes
skall myndigheten ansvara för skada, som denna vållat i samband med
utövande av sina befogenheter och uppdrag, vari innefattas överträdelser
enligt artikel 168.2 varvid tillståndshavarens medverkan eller underlåtenhet
bör beaktas. Skadeståndet skall i vaije enskilt fall motsvara skadans verkliga
omfattning.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

353

23 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

ANNEX IV. STATUTE OF THE ENTERPRISE

Article 1

Purposes

1. The Enterprise is the organ of the Authority which shall carry out
activities in the Area directly, pursuant to article 153, paragraph 2 (a), as
well as the transporting, processing and marketing of minerals recovered
from the Area.

2. In carrying out its purposes and in the exercise of its functions, the
Enterprise shall act in accordance with this Convention and the rules,
regulations and procedures of the Authority.

3. In developing the resources of the Area pursuant to paragraph 1, the
Enterprise shall, subject to this Convention, operate in accordance with
sound commercial principles.

Article 2

Relationship to the Authority

1. Pursuant to article 170, the Enterprise shall act in accordance with the
general policies of the Assembly and the directives of the Council.

2. Subject to paragraph 1, the Enterprise shall enjoy autonomy in the
conduct of its operations.

3. Nothing in this Convention shall make the Enterprise liable for the acts
or obligations of the Authority, or make the Authority liable for the acts
or obligations of the Enterprise.

Article 3

Limitation of liability

Without prejudice to article 11, paragraph 3, of this Annex, no member of
the Authority shall be liable by reason only of its membership for the acts
or obligations of the Enterprise.

Article 4

Structure

The Enterprise shall have a Goveming Board, a Director-General and the
staff necessary for the exercise of its functions.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

354

BILAGA IV. FÖRETAGETS STADGAR

Artikel 1

Syften

1. Företaget är det organ under myndigheten som i egen regi skall bedriva
verksamhet i området i enlighet med artikel 153.2 a, samt utföra
transporter, bearbetning och marknadsföring av mineraler som utvinns i
området.

2. Vid genomförande av sina syften och utförande av sina uppgifter handlar
företaget i enlighet med denna konvention samt myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden.

3. Vid utnyttjandet av områdets tillgångar i enlighet med punkt 1 verkar
företaget, med förbehåll för bestämmelserna i denna konvention, efter sunda
affärsmässiga principer.

Artikel 2

Förhållande till myndigheten

1. Som följer av artikel 170, handlar företaget enligt församlingens allmänna
riktlinjer och rådets direktiv.

2. Med förbehåll för punkt 1, skall företaget självständigt bedriva sin
verksamhet.

3.  Ingenting i denna konvention skall göra företaget ansvarigt för
myndighetens åtgärder eller förpliktelser eller myndigheten ansvarig för
företagets åtgärder eller förpliktelser.

Artikel 3

Begränsning av ansvar

Med förbehåll för artikel 11.3 i denna bilaga skall ingen medlem av
myndigheten uteslutande på grund av sitt medlemskap vara ansvarig för
företagets åtgärder eller förpliktelser.

Artikel 4

Organisation

Företaget har en styrelse, en generaldirektör och den personal som är
nödvändig för att utföra dess uppgifter.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

355

Article 5

Goveming Board

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. The Goveming Board shall be composed of 15 members elected by the
Assembly in accordance with article 160, paragraph 2(c). In the election
of the members of the Board, due regard shall be paid to the principle of
equitable geographical distribution. In submitting nominations of candidates
for election to the Board, members of the Authority shall bear in mind the
need to nominate candidates of the highest standard of competence, with
qualifications in relevant fields, so as to ensure the viability and success of
the Enterprise.

2. Members of the Board shall be elected for four years and may be
re-elected; and due regard shall be paid to the principle of rotation of
membership.

3. Members of the Board shall continue in Office until their successors are
elected. If the office of a member of the Board becomes vacant, the
Assembly shall, in accordance with article 160, paragraph 2(c), elect a new
member for the remainder of his predecessor’s term.

4. Members of the Board shall act in their personal capacity. In the
performance of their duties they shall not seek or receive instructions from
any govemment or from any other source. Each member of the Authority
shall respect the independent character of the members of the Board and
shall refrain from all attempts to influence any of them in the discharge of
their duties.

5. Each member of the Board shall receive remuneration to be paid out of
the funds of the Enterprise. The amount of remuneration shall be fixed by
the Assembly, upon the recommendation of the Council.

6. The Board shall normally function at the principal office of the
Enterprise and shall meet as often as the business of the Enterprise may
require.

7. Two thirds of the members of the Board shall constitute a quorum.

8. Each member of the Board shall have one vote. All matters before the
Board shall be decided by a majority of its members. If a member has a
conflict of interest on a matter before the Board he shall refrain from
voting on that matter.

356

Artikel 5

Styrelsen

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Styrelsen består av 15 ledamöter som väljs av församlingen i enlighet
med artikel 160.2 c. Vid valet av styrelseledamöter skall vederbörlig hänsyn
tas till principen om en rättvis geografisk fördelning. Vid nomineringar av
kandidater till inval i styrelsen skall myndighetens medlemmar beakta
behovet av att nominera kandidater med högsta kompetens och
kvalifikationer på de tillämpliga områdena för att trygga företagets
livsduglighet och framgång.

2. Styrelseledamöterna väljs för en period av fyra år och kan omväljas.
Vederbörlig hänsyn skall härvid tas till principen om rotation av
medlemskapet.

3. Styrelseledamöterna skall fortsätta att utöva sitt uppdrag till dess att deras
efterträdare valts. Om vakans uppstår inom styrelsen, skall församlingen i
enlighet med artikel 160.2 c, välja en ny ledamot för återstoden av
företrädarens mandatperiod.

4. Styrelseledamöter skall handla i sin personliga egenskap. Vid utövandet
av sitt uppdrag skall de inte begära eller mottaga instruktioner från någon
regering eller från något annat håll. Varje medlem av myndigheten skall
respektera styrelseledamöternas oberoende och avstå från alla försök att
påverka någon av dem vid utövandet av deras uppdrag.

5. Vaije styrelseledamot skall uppbära arvode som utbetalas från företagets
medel. Arvodets storlek skall bestämmas av församlingen på
rekommendation av rådet.

6. Styrelsen skall normalt utöva sin verksamhet vid företagets huvudkontor
och skall mötas så ofta som företagets verksamhet fordrar.

7. Två tredjedelar av styrelseledamöterna skall vara närvarande för att
styrelsen skall vara beslutsför.

8. Vaije styrelseledamot har en röst. Alla ärenden avgörs av styrelsen
genom enkel majoritet. Om en intressekonflikt uppstår för en
styrelseledamot i någon fråga som behandlas av styrelsen, skall denne avstå
från att rösta i frågan.

357

9. Any member of the Authority may ask the Board for information in  Prop. 1995/96:140

respect of its operations which particularly affect that member. The Board Bilaga 5
shall endeavour to provide such information.

Article 6

Powers and functions of the Goveming Board

The Goveming Board shall direct the operations of the Enterprise. Subject
to this Convention, the Goveming Board shall exercise the powers
necessary to fulfil the purposes of the Enterprise, including powers:

(a) to elect a Chairman from among its members;

(b) to adopt its rules of procedure;

(c) to draw up and submit formal written plans of work to the
Council in accordance with article 153, paragraph 3, and article
162, paragraph 2(j);

(d) to develop plans of work and programmes for carrying out the
activities specified in article 170;

(e) to prepare and submit to the Council applications for production
authorizations in accordance with article 151, paragraphs 2 to 7;

(f)  to authorize negotiations conceming the acquisition of
technology, including those provided for in Annex III, article 5,
paragraph 3 (a), (c) and (d), and to approve the results of those
negotiations;

(g) to establish terms and conditions, and to authorize negotiations,
conceming joint ventures and other forms of joint arrangements
referred to in Annex III, articles 9 and 11, and to approve the
results of such negotiations;

(h) to recommend to the Assembly what portion of the net income
of the Enterprise should be retained as its reserves in accordance
with article 160, paragraph 2(f), and article 10 of this Annex;

(i) to approve the annual budget of the Enterprise;

(j) to authorize the procurement of goods and services in
accordance with article 12, paragraph 3, of this Annex;

358

9. Vaije medlem av myndigheten kan av styrelsen begära upplysningar om
vilka av dess åtgärder som särskilt berör denna medlem. Styrelsen skall
sträva efter att lämna sådan information.

Artikel 6

Styrelsens befogenheter och uppgifter

Styrelsen skall leda företagets verksamhet. Med förbehåll för
bestämmelserna i denna konvention, skall styrelsen utöva de befogenheter
som krävs för att företagets syften skall uppnås, vari inbegrips befogenhet
att

a) utse ordförande bland ledamöterna;

b) anta sin egen arbetsordning;

c) utarbeta och för rådet framlägga formella skriftliga arbetsplaner i
enlighet med artikel 153.3 och artikel 162.2 j,

d)  utarbeta arbetsplaner och program för bedrivande av den
verksamhet som anges i artikel 170;

e)   förbereda och för rådet framlägga ansökningar om
bearbetningskoncessioner i enlighet med artikel 151 punkterna 2-7;

f) bevilja tillstånd för förhandlingar om förvärv av teknologi, vari
inbegrips sådana som avses i bilaga III artikel 5.3 a, c och d samt
godkänna resultatet av dessa förhandlingar;

g)  fastställa villkor och betingelser samt bevilja tillstånd för
förhandlingar om samriskföretag (joint ventures) och andra former av
samarbetsarrangemang som anges i bilaga III artiklarna 9 och 11,
samt godkänna resultatet av dessa förhandlingar;

h) rekommendera församlingen hur stor del av företagets nettointäkter
som bör utgöra reservfond i enlighet med artikel 160.2 f samt artikel
10 i denna bilaga;

i) godkänna företagets årsbudget;

j) bevilja tillstånd för upphandling av varor och tjänster i enlighet med
artikel 12.3 i denna bilaga;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

359

(k) to submit an annual report to the Council in accordance with Prop. 1995/96:140
article 9 of this Annex;                                            Bilaga 5

(l) to submit to the Council for the approval of the Assembly draft
rules in respect of the organization, management, appointment and
dismissal of the staff of the Enterprise and to adopt regulations to
give effect to such rules;

(m) to borrow funds and to fumish such collateral or other security
as it may determine in accordance with article 11, paragraph 2, of
this Annex;

(n) to enter into any legal proceedings, agreements and transactions
and to take any other actions in accordance with article 13 of this
Annex;

(o) to delegate, subject to the approval of the Council, any
non-discretionary powers to the Director-General and to its
committees.

Article 7

Director-General and staff of the Enterprise

1. The Assembly shall, upon the recommendation of the Council and the
nomination of the Goveming Board, elect the Director-General of the
Enterprise who shall not be a member of the Board. The Director-General
shall hold office for a fixed term, not exceeding five years, and may be
re-elected for further terms.

2. The Director-General shall be the legal representative and chief
executive of the Enterprise and shall be directly responsible to the Board
for the conduct of the operations of the Enterprise. He shall be responsible
for the organization, management, appointment and dismissal of the staff
of the Enterprise in accordance with the rules and regulations referred to
in article 6, subparagraph (1), of this Annex. He shall participate, without
the right to vote, in the meetings of the Board and may participate, without
the right to vote, in the meetings of the Assembly and the Council when
these organs are dealing with matters conceming the Enterprise.

3. The paramount consideration in the recruitment and employment of the
staff and in the determination of their conditions of service shall be the ne-
cessity of securing the highest standards of efficiency and of technical
competence. Subject to this consideration, due regard shall be paid to the
importance of recruiting the staff on an equitable geographical basis.

360

k) förelägga rådet en årsberättelse i enlighet med artikel 9 i denna Prop. 1995/96:140
bilaga;                                                               Bilaga 5

l) dels förelägga rådet, för församlingens godkännande, förslag till
regler rörande företagets organisation och ledning samt utnämningar
och avskedanden av dess personal, dels anta föreskrifter för
verkställandet av dessa regler;

m) upplåna medel och ställa sådan garanti eller annan säkerhet som
den kan bestämma om i enlighet med artikel 11.2 i denna bilaga;

n)  inleda rättsliga förfaranden, träffa avtal och genomföra
transaktioner samt vidta andra åtgärder i enlighet med artikel 13 i
denna bilaga;

o) med förbehåll för rådets godkännande, delegera alla icke-
diskretionära befogenheter till generaldirektören eller sina kommittéer.

Artikel 7

Företagets generaldirektör och personal

1. Församlingen skall, på förslag av rådet och efter nominering av
styrelsen, utse företagets generaldirektör, som inte skall vara ledamot av
styrelsen. Generaldirektören skall inneha sitt ämbete under en fastställd
period av högst fem år och kan omväljas för ytterligare perioder.

2. Generaldirektören skall vara företagets juridiska företrädare och högste
verkställande chef och skall vara direkt ansvarig inför styrelsen för
företagets verksamhet. Han skall vara ansvarig för företagets organisation
och ledning samt utnämning och avskedande av dess personal i enlighet med
de regler och föreskrifter som avses i artikel 6 1 i denna bilaga. Han deltar
utan rösträtt i styrelsens möten och får utan rösträtt delta i församlingens
och rådets möten, när dessa behandlar frågor rörande företaget.

3. Vid rekrytering och anställning av personal och vid fastställande av
anställningsvillkor, skall i första hand nödvändigheten att tillgodose högsta
effektivitet och tekniska kompetens beaktas. Med detta förbehåll skall
vederbörlig hänsyn tas till vikten av personalrekrytering på en rättvis
geografisk grundval.

361

4. In the performance of their duties the DirectorGeneral and the staff shall Prop. 1995/96:140
not seek or receive instructions from any govemment or from any other Bilaga 5

source extemal to the Enterprise. They shall refrain from any action which
might reflect on their position as intemational officials of the Enterprise
responsible only to the Enterprise. Each State Party undertakes to respect
the exclusively character of the responsibilities of the Director-General and
the staff and not to seek to influence them in the dischaige of their respon-
sibilities.

5. The responsibilities set forth in article 168, paragraph 2, are equally
applicable to the staff of the Enterprise.

Article 8

Location

The Enterprise shall have its principal office at the seat of the Authority.

The Enterprise may establish other offices and facilities in the territory of
any State Party with the consent of that State Party.

Article 9

Reports and financial statements

1. The Enterprise shall, not later than three months after the end of each
financial year, submit to the Council for its consideration an annual report
containing an audited statement of its accounts and shall transmit to the
Council at appropriate intervals a summary statement of its financial
position and a profit and loss statement showing the results of its
operations.

2. The Enterprise shall publish its annual report and such other reports as

it finds appropriate.

3. All reports and financial statements referred to in this article shall be
distributed to the members of the Authority.

Article 10

Allocation of net income

1. Subject to paragraph 3, the Enterprise shall make payments to the
Authority under Annex III, article 13, or their equivalent.

2. The Assembly shall, upon the recommendation of the Goveming Board,
determine what portion of the net income of the Enterprise shall be retained
as reserves of the Enterprise. The remainder shall be transferred to the
Authority.

362

4. Vid fullgörandet av sina uppgifter skall generaldirektören och personalen Prop. 1995/96:140
inte begära eller mottaga instruktioner från någon regering eller något annat Bilaga 5

håll utanför företaget. De skall avstå från vaije handling som kan inverka
på deras ställning som internationella tjänstemän vid företaget, vilka är
uteslutande ansvariga inför detta. Vaije konventionsstat åtar sig att
respektera att generaldirektörens och personalens skyldigheter är av
uteslutande internationell karaktär och att inte söka påverka dem vid
fullgörandet av deras uppgifter.

5. Det ansvar som anges i artikel 168.2 skall även tillämpas på företagets
personal.

Artikel 8

Lokalisering

Företaget skall ha sitt huvudkontor där myndigheten har sitt säte. Företaget
kan upprätta andra kontor och anläggningar på vaije konventionsstats
territorium med dennas samtycke.

Artikel 9

Rapporter och ekonomisk redovisning

1. Företaget skall senast tre månader efter vaije avslutat räkenskapsår
underställa rådet sin årsberättelse tillsammans med de av revisor granskade
räkenskaperna och med lämpliga intervall till rådet överlämna en kortfattad
redogörelse för den ekonomiska ställningen och en vinst- och förlusträkning,
som visar resultatet av verksamheten.

2. Företaget skall offentliggöra sin årsberättelse samt de andra rapporter
som det finner lämpligt.

3. Alla rapporter och ekonomiska redovisningar som avses i denna artikel
skall tillställas medlemmarna i myndigheten.

Artikel 10

Fördelning av nettointäkter

1. Med förbehåll för punkt 3 skall företaget göra inbetalningar eller
motsvarande överföringar till myndigheten i enlighet med bilaga III artikel
13.

2. Församlingen skall på styrelsens förslag avgöra hur stor del av företagets
nettointäkter som skall avsättas till företagets reservfond. Återstoden skall
överföras till myndigheten.

363

3. During an initial period required for the Enterprise to become Prop. 1995/96:140
self-supporting, which shall not exceed 10 years from the commencement Bilaga 5
of commercial production by it, the Assembly shall exempt the Enterprise
from the payments referred to in paragraph 1, and shall leave all of the net
income of the Enterprise in its reserves.

Article 11

Finances

1. The funds of the Enterprise shall include:

(a) amounts received from the Authority in accordance with article
173, paragraph 2(b);

(b) voluntary contributions made by States Parties for the purpose

of financing activities of the Enterprise;

(c) amounts borrowed by the Enterprise in accordance with
paragraphs 2 and 3;

(d) income of the Enterprise from its operations;

(e) other funds made available to the Enterprise to enable it to
commence operations as soon as possible and to carry out its
functions.

2.     (a) The Enterprise shall have the power to borrow funds and to
fumish such collateral or other security as it may determine.
Before making a public sale of its obligations in the financial
markets or currency of a State Party, the Enterprise shall obtain the
approval of that State Party. The total amount of borrowings shall
be approved by the Council upon the recommendation of the
Goveming Board.

(b) States Parties shall make every reasonable effort to support
applications by the Enterprise for loans on Capital markets and
from intemational financial institutions.

3.     (a) The Enterprise shall be provided with the funds necessary to
explore and exploit one mine site, and to transport, process and
market the minerals recovered therefrom and the nickel, copper,
cobalt and manganese obtained, and to meet its initial
administrative expenses. The amount of the said funds, and the
criteria and factors for its adjustment, shall be included by the

364

3. Under den inledningsperiod som krävs för att företaget skall bli Prop. 1995/96:140
självfinansierande, och som inte får vara längre än tio (10) år från Bilaga 5
inledandet av dess yrkesmässiga bearbetning skall församlingen undanta
företaget från de i punkt 1 angivna betalningarna och låta företagets hela
nettointäkt kvarstå i reservfonden.

Artikel 11

Finanser

1. Företagets tillgångar skall omfatta

a) medel som erhållits från myndigheten i enlighet med artikel 173.2
b;

b) frivilliga bidrag från konventionsstatema avsedda för finansiering

av företagets verksamhet;

c) medel som företaget upplånat i enlighet med punkterna 2 och 3;

d) intäkter från företagets verksamhet;

e) övriga medel som ställts till företagets förfogande för att möjliggöra
att detta så snart som möjligt skall kunna påbölja verksamheten och
fullgöra sina uppgifter.

2.    a) Företaget skall ha befogenhet att upplåna medel och ställa sådan
garanti eller annan säkerhet som det bestämmer. Innan företaget
offentligt utbjuder sina obligationer till försäljning på en
konventionsstats finansmarknader eller i dess valuta, skall det inhämta
ifrågavarande konventionsstats godkännande. Det sammanlagda
lånebeloppet skall efter rekommendation av styrelsen godkännas av
rådet.

b) Konventionsstatema skall vidta vaije rimlig åtgärd för att stödja
företagets ansökningar om lån på kapitalmarknader och från
internationella finansinstitutioner.

3.   a) Företaget skall förses med nödvändiga medel för att undersöka och
bearbeta ett gruvdriftsställe och för att transportera, bearbeta och
marknadsföra mineraler som utvinns därifrån och den nickel, koppar,
kobolt och mangan som utvunnits samt för att täcka dess inledande
förvaltningskostnader. De nämnda medlens storlek samt kriterier och
faktorer för justering härav skall av den förberedande kommissionen

365

Preparatory Commission in the draft rules, regulations and Prop. 1995/96:140
procedures of the Authority.                                        Bilaga 5

(b) All States Parties shall make available to the Enterprise an
amount equivalent to one half of the funds referred to in
subparagraph (a) by way of long-term interest-free loans in ac-
cordance with the scale of assessments for the United Nations
regular budget in force at the time when the assessments are made,
adjusted to take into account the States which are not members of
the United Nations. Debts incurred by the Enterprise in raising the
other half of the funds shall be guaranteed by all States Parties in
accordance with the same scale.

(c) If the sum of the financial contributions of States Parties is less
than the funds to be provided to the Enterprise under subparagraph

(a), the Assembly shall, at its first session, consider the extent of
the shortfall and adopt by consensus measures for dealing with this
shortfall, taking into account the obligation of States Parties under
subparagraphs (a) and (b) and any recommendations of the
Preparatory Commission.

(d)      (i) Each State Party shall, within 60 days after the entry
into force of this Convention, or within 30 days after the
deposit of its instrument of ratification or accession,
whichever is later, deposit with the Enterprise irrevocable,
non-negotiable, non-interestbearing promissory notes in
the amount of the share of such State Party of interest-free
loans pursuant to subparagraph (b).

(ii) The Board shall prepare, at the earliest practicable
date after this Convention enters into force, and thereafter
at annual or other appropriate intervals, a schedule of the
magnitude and timing of its requirements for the funding
of its administrative expenses and for activities carried out
by the Enterprise in accordance with article 170 and
article 12 of this Annex.

(iii) The States Parties shall, thereupon, be notified by the
Enterprise, through the Authority, of their respective
shares of the funds in accordance with subparagraph (b),
required for such expenses. The Enterprise shall encash
such amounts of the promissory notes as may be required
to meet the expenditure referred to in the schedule with
respect to interest-free loans.

366

inbegripas i utkastet till regler, föreskrifter och förfaranden för
myndigheten.

b) Alla konventionsstater skall till företagets förfogande ställa ett
belopp som motsvarar hälften av de under a nämnda medlen i form av
långfristiga räntefria lån i enlighet med den bidragsskala för Förenta
nationernas ordinarie budget som gäller vid den tidpunkt då bidragen
lämnas och som är anpassad med hänsyn till stater som inte är
medlemmar av Förenta nationerna. Skulder som företaget ådragit sig
vid upplåning av den andra hälften av medlen skall garanteras av alla
konventionsstater enligt samma skala.

c) Om summan av konventionsstatemas bidrag understiger de medel
som skall ställas till företagets förfogande enligt a, skall församlingen
vid sitt första möte behandla frågan om underskottets storlek och med
konsensus besluta om åtgärder rörande underskottet, med hänsyn till
konventionsstatemas förpliktelser enligt a och b ovan samt eventuella
rekommendationer från den förberedande kommissionen.

d)   i) Vaije konventionsstat skall inom sextio (60) dagar efter denna
konventions ikraftträdande eller inom trettio (30) dagar efter
deponeringen av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument,
beroende på vilkendera händelse som inträffar senast, vid
företaget deponera icke-räntebärande betalningsförbindelser, som
inte får återkallas eller överlåtas, på ett belopp som motsvarar
konventionsstatens andel i räntefria lån enligt bestämmelserna
under b.

ii) Styrelsen skall snarast möjligt sedan konventionen har trätt i
kraft och därefter med årliga eller andra lämpliga tidsintervall,
utarbeta en tidsplan över medelsbehovet för att täcka
förvaltningskostnaderna och för att finansiera den verksamhet
som bedrivs av företaget enligt konventionens artikel 170 och
artikel 12 i denna bilaga.

iii) Konventionsstatema skall därefter genom myndighetens
försorg av företaget underrättas om sina respektive andelar i de
medel som enligt b krävs för dessa utgifter. Företaget skall
inlösa en erforderlig del av betalningsförbindelserna för att täcka
den i planen angivna utgiften avseende räntefria lån.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

367

(iv) States Parties shall, upon receipt of the notification, Prop. 1995/96:140
make available their respective shares of debt guarantees Bilaga 5
for the Enterprise in accordance with subparagraph (b).

(e)      (i) If the Enterprise so requests, State Parties may provide
debt guarantees in addition to those provided in
accordance with the scale referred to in subparagraph (b).

(ii) In lieu of debt guarantees, a State Party may make a
voluntary contribution to the Enterprise in an amount
equivalent to that portion of the debts which it would
otherwise be liable to guarantee.

(f) Repayment of the interest-bearing loans shall have priority over
the repayment of the interest-free loans. Repayment of interest-free
loans shall be in accordance with a schedule adopted by the
Assembly, upon the recommendation of the Council and the advice
of the Board. In the exercise of this function the Board shall be
guided by the relevant provisions of the rules, regulations and
procedures of the Authority, which shall take into account the
paramount importance of ensuring the effective functioning of the
Enterprise and, in particular, ensuring its financial independence.

(g) Funds made available to the Enterprise shall be in freely usable
currencies or currencies which are freely available and effectively
usable in the major foreign exchange markets. These currencies
shall be defined in the rules, regulations and procedures of the
Authority in accordance with prevailing intemational monetary
practice. Except as provided in paragraph 2, no State Party shall
maintain or impose restrictions on the holding, use or exchange by
the Enterprise of these funds.

(h) "Debt guarantee" means a promise of a State Party to creditors
of the Enterprise to pay, pro rata in accordance with the
appropriate scale, the financial obligations of the Enterprise
covered by the guarantee following notice by the creditors to the
State Party of a defeult by the Enterprise. Procedures for the
payment of those obligations shall be in conformity with the rules,
regulations and procedures of the Authority.

4. The funds, assets and expenses of the Enterprise shall be kept separate
from those of the Authority. This article shall not prevent the Enterprise
from making arrangements with the Authority regarding facilities,
personnel and services and arrangements for reimbursement of

368

i v)   Konventionsstatema skall, efter mottagandet av Prop. 1995/96:140

underrättelsen, ställa sina respektive garantier till företagets Bilaga 5
förfogande i enlighet med bestämmelserna under b ovan.

e)    i) Om företaget så begär, kan konventionsstatema ställa
skuldgarantier utöver dem som ställts i enlighet med den under
b angivna skalan.

ii) I stället för skuldgarantier kan en konventionsstat ge ett
frivilligt bidrag till företaget med ett belopp som motsvarar den
del av skulderna för vilken den annars skulle ha varit skyldig att
ställa garanti.

f) Återbetalning av räntebärande lån skall ha prioritet framför
återbetalning av räntefria lån. Återbetalning av räntefria lån skall
göras i enlighet med en av församlingen antagen plan på
rekommendation av rådet och efter yttrande av företagets styrelse. Vid
fullgörandet av denna uppgift skall styrelsen vägledas av tillämpliga
bestämmelser i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden, där
hänsyn skall tas till den grundläggande vikten av att säkerställa att
företaget fungerar effektivt och särskilt av att trygga dess finansiella
oberoende.

g) Medel som ställts till företagets förfogande skall vara i fritt gångbar
valuta eller i valutor, som är fritt tillgängliga och faktiskt gångbara på
de större valutamarknaderna. Dessa valutor skall närmare anges i
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden i enlighet med
rådande internationell valutapraxis. Med undantag av vad som
föreskrivs i punkt 2, får ingen konventionsstat tillämpa eller införa
restriktioner rörande företagets innehav, användning eller växling av
dessa medel.

h)  Med " skuldgaranti ” avses en konventionsstats utfästelse till
företagets borgenärer att proportionellt i enlighet med den tillämpliga
skalan, stå för företagets ekonomiska förpliktelser, vilka täcks av
garantin, sedan borgenärerna har underrättat konventionsstaten om att
företaget har underlåtit att betala. Regler för betalningen i enlighet
med dessa ekonomiska förpliktelser skall överensstämma med
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.

4. Företagets medel, tillgångar och utgifter skall hållas åtskilda från
myndighetens. Denna artikel skall inte hindra företaget att träffa
arrangemang med myndigheten rörande anläggningar, personal och tjänster
samt arrangemang rörande återbetalning av förvaltningskostnader som
erlagts av det ena organet för det andras räkning.

369

24 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

administrative expenses paid by either on behalf of the other.               Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

5. The records, books and accounts of the Enterprise, including its annual
financial statements, shall be audited annually by an independent auditor
appointed by the Council.

Article 12

Operations

1. The Enterprise shall propose to the Council projects for carrying out
activities in accordance with article 170. Such proposals shall include a
formal written plan of work for activities in the Area in accordance with
article 153, paragraph 3, and all such other information and data as may
be required from time to time for its appraisal by the Legal and Technical
Commission and approval by the Council.

2. Upon approval by the Council, the Enterprise shall execute the project
on the basis of the formal written plan of work referred to in paragraph 1.

3.      (a) If the Enterprise does not possess the goods and services
required for its operations it may procure them. For that purpose,
it shall issue invitations to tender and award contracts to bidders
offering the best combination of quality, price and delivery time.

(b) If there is more than one bid offering such a combination, the
contract shall be awarded in accordance with:

(i) the principle of non-discrimination on the basis of
political or other considerations not relevant to the
carrying out of operations with due diligence and
efiiciency; and

(ii) guidelines approved by the Council with regard to the
preferences to be accorded to goods and services ori-
ginating in developing States, including the land-locked
and geographically disadvantaged among them.

(c) The Goveming Board may adopt rules de-termining the special
circumstances in which the requirement of invitations to bid may,
in the best interests of the Enterprise, be dispensed with.

4. The Enterprise shall have title to all minerals and proöcessed substances
produced by it.

370

5. Företagets handlingar, bokföring och räkenskaper, vari inbegrips dess Prop. 1995/96:140
årliga ekonomiska redovisning, skall årligen granskas av en oavhängig, av Bilaga 5
rådet tillsatt revisor.

Artikel 12

\krksamhet

1.  Företaget skall för rådet framlägga förslag rörande projekt för
verksamhet i enlighet med artikel 170. Sådana förslag skall innehålla en
formell skriftlig arbetsplan för verksamhet i området i enlighet med artikel
153.3, samt alla andra upplysningar och uppgifter som vid olika tidpunkter
kan vara nödvändiga för att den skall kunna utvärderas av den juridiska och
tekniska kommissionen och godkännas av rådet.

2. Efter godkännande av rådet, skall företaget genomföra projektet på
grundval av den formella skriftliga arbetsplan som anges i punkt 1.

3.   a) Om företaget inte förfogar över de varor och tjänster som krävs för
dess verksamhet, kan det införskaffa dem. I detta syfte skall det
infordra anbud och ingå kontrakt med anbudsgivare som erbjuder den
bästa kombinationen av kvalitet, pris och leveranstid.

b) Om det finns flera än ett anbud som uppfyller samma villkor, skall
kontraktet ingås i enlighet med

i) principen om icke-diskriminering på grund av politiska eller
andra hänsynstaganden som inte är relevanta för en
ändamålsenlig och effektiv verksamhet; och

ii) riktlinjer som rådet godkänt vad avser preferenser som skall
beviljas för varor och tjänster med ursprung i utvecklingsländer,
vari inbegrips sådana som är kustlösa och geografiskt
missgynnade.

c) Styrelsen kan anta regler som fastställer de särskilda omständigheter
under vilka kravet på inhämtande av anbud kan frångås i företagets
eget intresse.

4. Företaget skall ha äganderätt till alla mineraler och bearbetade ämnen
som det producerar.

371

5. The Enterprise shall sell its products on a non-discriminatory basis. It Prop. 1995/96:140

shall not give non-commercial discounts.                                   Bilaga 5

6. Without prejudice to any general or special power conferred on the
Enterprise under any other provision of this Convention, the Enterprise
shall exercise such powers incidental to its business as shall be necessary.

7. The Enterprise shall not interfere in the political affairs of any State
Party; nor shall it be influenced in its decisions by the political character
of the State Party concemed. Only commercial considerations shall be
relevant to its decisions, and these considerations shall be weighed
impartially in order to carry out the purposes specified in article 1 of this
Annex.

Article 13

Legal status, privileges and immunities

1. To enable the Enterprise to exercise its functions, the status, privileges
and immunities set forth in this article shall be accorded to the Enterprise
in the territories of States Parties. To give effect to this principle the
Enterprise and States Parties may, where necessary, enter into special
agreements.

2. The Enterprise shall have such legal capacity as is necessary for the
exercise of its functions and the fulfilment of its purposes and, in
particular, the capacity:

(a)  to enter into contracts, joint arrangements or other
arrangements, including agreements with States and intemational
organizations;

(b) to acquire, lease, hold and dispose of immovable and movable
property;

(c) to be a party to legal proceedings.

3.      (a) Actions may be brought against the Enterprise only in a court
of competent jurisdiction in the territory of a State Party in which
the Enterprise:

(i) has an office or facility;

(ii) has appointed an agent for the purpose of accepting
service or notice of process;

372

5. Företaget skall sälja sina produkter på en icke-diskriminerande grundval.
Det får inte bevilja icke-kommersiella rabatter.

6. Med förbehåll för vaije allmän eller särskild befogenhet som företaget
har på grundval av någon annan bestämmelse i denna konvention skall
företaget utöva andra nödvändiga befogenheter som har samband med dess
verksamhet.

7.  Företaget får inte ingripa i någon konventionsstats politiska
angelägenheter. Det får inte heller påverkas i sina beslut av den berörda
konventionsstatens politiska regim. Uteslutande kommersiella hänsyn skall
iakttas då det fattar sina beslut, och dessa hänsyn skall avvägas opartiskt i
syfte att genomföra de ändamål som anges i artikel 1 i denna bilaga.

Artikel 13

Rättslig ställning, immunitet och privilegier

1. För att möjliggöra för företaget att fullgöra sina uppgifter skall den
ställning samt den immunitet och de privilegier som anges i denna artikel
beviljas företaget på konventionsstatemas territorier. För att genomföra
denna princip får företaget och konventionsstatema vid behov träffa
särskilda överenskommelser.

2. Företaget skall ha den rättshandlingsförmåga som krävs för fullgörandet
av dess uppgifter och fullföljandet av dess syften samt i synnerhet
befogenhet att

a)  ingå kontrakt och träffa samarbetsarrangemang eller andra
arrangemang, vari inbegrips avtal med stater och internationella
organisationer;

b) förvärva, hyra, inneha och avhända sig fast och lös egendom;

c) vara part i rättegång.

3.   a) Talan mot företaget kan väckas endast vid behörig domstol på
territorium tillhörigt en konventionsstat där företaget

i) har kontor eller anläggning;

ii)  har utsett ombud i syfte att motta delgivning eller
underrättelse om rättegång;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

373

(iii) has entered into a contract for goods or services;

(iv) has issued securities; or

(v) is otherwise engaged in commercial activity.

(b) The property and assets of the Enterprise, wherever located and
by whomsoever held, shall be immune from all forms of seizure,
attachment or execution before the delivery of final judgment
against the Enterprise.

4.     (a) The property and assets of the Enterprise, wherever located and

by whomsoever held, shall be immune from requisition,
confiscation, expropriation or any other form of seizure by
executive or legislative action.

(b) The property and assets of the Enterprise, wherever located and
by whomsoever held, shall be free from discriminatory restrictions,
regulations, Controls and moratoria of any nature.

(c) The Enterprise and its employees shall respect local laws and
regulations in any State or territory in which the Enterprise or its
employees may do business or otherwise act.

(d) States Parties shall ensure that the Enterprise enjoys all rights,
privileges and immunities accorded by them to entities conducting
commercial activities in their territories. These rights, privileges
and immunities shall be accorded to the Enterprise on no less
favourable a basis than that on which they are accorded to entities
engaged in similar commercial activities. If special privileges are
provided by States Parties for developing States or their
commercial entities, the Enterprise shall enjoy those privileges on
a similarly preferential basis.

(e) States Parties may provide special incentives, rights, privileges
and immunities to the Enterprise without the obligation to provide
such incentives, rights, privileges and immunities to other
commercial entities.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

374

iii) har ingått avtal om varor eller tjänster;

iv) har utställt säkerheter; eller

v) på annat sätt bedriver kommersiell verksamhet.

b) Företagets egendom och tillgångar skall, oberoende av var de
befinner sig och vem som innehar dem, vara befriade från
beslagtagande eller annan form av utmätning, intill dess att slutlig
dom mot företaget har avkunnats.

4. a) Företagets egendom och tillgångar skall, oberoende av var de
befinner sig och vem som innehar dem, vara befriade från rekvisition,
konfiskation, expropriation eller varje annan form av beslag genom
verkställande eller lagstiftande myndighets försorg.

b) Företagets egendom och tillgångar skall, oberoende av var de
befinner sig och vem som innehar dem, vara befriade från alla slag av
diskriminerande restriktioner, föreskrifter, kontroller och moratorier.

c) Företaget och dess anställda skall respektera lagar och andra
författningar i den stat eller på det territorium där företaget eller dess
anställda bedriver kommersiell och industriell eller annan verksamhet.

d) Konventionsstatema skall säkerställa att företaget får åtnjuta alla de
rättigheter och privilegier samt den immunitet som andra rättssubjekt
som bedriver kommersiell verksamhet på deras territorier har
beviljats. Dessa rättigheter och privilegier och denna immunitet skall
beviljas företaget på en icke mindre gynnsam grundval än den som
gäller för rättssubjekt som bedriver liknande kommersiell verksamhet.
Om konventionsstater beviljar utvecklingsländer eller deras
kommersiella rättssubjekt särskilda privilegier, skall företaget komma
i åtnjutande av dessa privilegier på motsvarande förmånlig grundval.

e) Konventionsstatema kan ge företaget särskilda förmåner, rättigheter
samt immunitet och privilegier utan att vara skyldiga att ge andra
kommersiella rättssubjekt samma förmåner, rättigheter och privilegier
samt samma immunitet.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

375

5. The Enterprise shall negotiate with the host countries in which its offices Prop. 1995/96:140
and facilities are located for exemption from direct and indirect taxation. Bilaga 5

6. Each State Party shall take such action as is necessary for giving effect
in terms of its own law to the principles set forth in this Annex and shall
inform the Enterprise of the specific action which it has taken.

7. The Enterprise may waive any of the privileges and immunities
conferred under this article or in the special agreements referred to in
paragraph 1 to such extent and upon such conditions as it may determine.

ANNEX V. CONCILIATION

SECTION 1. CONCILIATION PROCEDURE PURSUANT TO
SECTION 1 OF PART XV

Article 1

Institution of proceedings

If the parties to a dispute have agreed, in accordance with article 284, to
submit it to conciliation under this section, any such party may institute the
proceedings by written notification addressed to the other party or parties
to the dispute.

Article 2

List of conciliators

A list of conciliators shall be drawn up and maintained by the
Secretary-General of the United Nations. Every State Party shall be entitled
to nominate four conciliators, each of whom shall be a person enjoying the
highest reputation for faimess, competence and integrity. The names of the
persons so nominated shall constitute the list. If at any time the conciliators
nominated by a State Party in the list so constituted shall be fewer than
four, that State Party shall be entitled to make further nominations as
necessary. The name of a conciliator shall remain on the list until
withdrawn by the State Party which made the nomination, provided that
such conciliator shall continue to serve on any conciliation commission to
which that conciliator has been appointed until the completion of the
proceedings before that commission.

376

5. Företaget skall förhandla med värdlandet, där dess kontor och Prop. 1995/96:140
anläggningar finns, beträffande befrielse från direkta och indirekta skatter. Bilaga 5

6. Vaije konventionsstat skall vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för
att inom ramen för sin egen lagstiftning genomföra de principer som anges
i denna bilaga och skall underrätta företaget om de särskilda åtgärder som
den vidtagit.

7. Företaget kan i den utsträckning och på de villkor det beslutar avstå från
den immunitet och de privilegier som det är berättigat till enligt denna
artikel eller de särskilda överenskommelser som anges i punkt 1.

BILAGA V. FÖRLIKNING

KAPITEL 1. FÖRLIKNINGSFÖRFARANDE ENLIGT KAPITEL 1 I
DEL XV

Artikel 1

Inledande av förfarande

Om partema i en tvist i enlighet med artikel 284 har kommit överens om att
hänskjuta tvisten till förlikning enligt detta kapitel, kan vaije sådan part
inleda förfarandet genom skriftlig notifikation till den andra parten eller de
andra partema i tvisten.

Artikel 2

Förteckning överförlikningsmän

En förteckning över förlikningsmän skall upprättas och föras av Förenta
nationernas generalsekreterare. Vaije konventionsstat har rätt att nominera
fyra förlikningsmän, som alla skall vara personer som åtnjuter det högsta
anseende i fråga om opartiskhet, sakkunskap och integritet. Namnen på de
sålunda nominerade personerna skall utgöra förteckningen. Om vid någon
tidpunkt de av en konventionsstat nominerade förlikningsmännen i
förteckningen är färre än fyra, skall denna stat äga rätt att vid behov
nominera ytterligare personer. Namnet på en förlikningsman skall stå kvar
i förteckningen till dess att det dras tillbaka av den konventionsstat som har
nominerat denne; dock skall förlikningsmannen fortsätta att tjänstgöra i den
förlikningskommission till vilken denne förlikningsman har utsetts, till dess
att förfarandet inför denna kommission har avslutats.

377

Article 3

Constitution of conciliation commission

The conciliation commission shall, unless the parties otherwise agree, be
constituted as follows:

(a) Subject to subparagraph (g), the conciliation commission shall
consist of five members.

(b) The party instituting the proceedings shall appoint two
conciliators to be chosen preferably from the list referred to in
article 2 of this Annex, one of whom may be its national, unless
the parties otherwise agree. Such appointments shall be included in
the notification referred to in article 1 of this Annex.

(c) The other party to the dispute shall appoint two conciliators in
the manner set forth in subparagraph (b) within 21 days of receipt
of the notification referred to in article 1 of this Annex. If the
appointments are not made within that period, the party instituting
the proceedings may, within one week of the expiration of that
period, either terminate the proceedings by notification addressed
to the other party or request the Secretary-General of the United
Nations to make the appointments in accordance with subparagraph
(e).

(d) Within 30 days after all four conciliators have been appointed,
they shall appoint a fifth conciliator chosen from the list referred
to in article 2 of this Annex, who shall be chairman. If the
appointment is not made within that period, either party may,
within one week of the expiration of that period, request the
Secretary-General of the United Nations to make the appointment
in accordance with subparagraph (e).

(e) Within 30 days of the receipt of a request under subparagraph
(c) or (d), the Secretary-General of the United Nations shall make
the necessary appointments from the list referred to in article 2 of
this Annex in consultation with the parties to the dispute.

(f) Any vacancy shall be filled in the manner prescribed for the
initial appointment.

(g) Two or more parties which determine by agreement that they
are in the same interest shall appoint two conciliators jointly.
Where two or more parties have separate interests or there is a
disagreement as to whether they are of the same interest, they shall

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

378

Artikel 3

Tillsättande av förlikningskommission

Förlikningskommissionen skall, såvida parterna inte kommer överens om
annat, tillsättas enligt följande:

a) Med förbehåll för g skall förlikningskommissionen bestå av fem
ledamöter.

b)  Den part som inleder förlikningsförfarandet skall utse två
förlikningsmän, företrädesvis från den i artikel 2 i denna bilaga
angivna förteckningen, av vilka en får ha samma nationalitet som
denna part, såvida inte parterna kommer överens om annat. Sådana
förordnanden skall anges i den notifikation som avses i artikel 1 i
denna bilaga.

c) Den andra parten i tvisten skall inom 21 dagar efter mottagandet av
den i artikel 1 i denna bilaga avsedda notifikationen utse två
förlikningsmän på det sätt som anges i b. Om förlikningsmännen inte
har utsetts inom denna tid, kan den part som har inlett förfarandet,
inom en vecka efter tidens utgång, antingen avsluta förfarandet genom
notifikation till den andra parten eller anmoda Förenta nationernas
generalsekreterare att utse förlikningsmän i enlighet med e.

d) Inom 30 dagar efter det att samtliga fyra förlikningsmän har
förordnats skall dessa utse en femte förlikningsman från den i artikel
2 i denna bilaga angivna förteckningen; denne skall vara ordförande.
Om utnämningen inte gjorts inom denna tid, kan endera parten, inom
en vecka efter tidens utgång, anmoda Förenta nationernas
generalsekreterare att utse förlikningsman i enlighet med e.

e) Inom 30 dagar efter mottagandet av en anmodan enligt c eller d
skall Förenta nationernas generalsekreterare i samråd med parterna i
tvisten från den i artikel 2 i denna bilaga angivna förteckningen utse
de förlikningsmän som erfordras.

f)  Vakanser skall besättas på det sätt som föreskrivs för det
ursprungliga förordnandet.

g) Två eller flera parter, som genom överenskommelse fastställer att
de har samma intressen, skall gemensamt utse två förlikningsmän. Då
två eller flera parter har olika intressen, eller då det råder oenighet
om huruvida de har samma intressen, skall de var för sig utse
förlikningsmän.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

379

appoint conciliators separately.

(h) In disputes involving more than two parties having separate
interests, or where there is disagreement as to whether they are of
the same interest, the parties shall apply subparagraphs (a) to (f) in
so far as possible.

Article 4

Procedure

The conciliation commission shall, unless the parties otherwise agree,
determine its own procedure. The commission may, with the consent of the
parties to the dispute, invite any State Party to submit to it its views orally
or in writing. Decisions of the commission regarding procedural matters,
the report and recommendations shall be made by a majority vote of its
members.

Article 5

Amicable settlement

The commission may draw the attention of the parties to any measures
which might facilitate an amicable settlement of the dispute.

Article 6

Functions of the commission

The commission shall hear the parties, examine their claims and objections,
and make proposals to the parties with a view to reaching an amicable
settlement.

Article 7

Report

1. The commission shall report within 12 months of its constitution. Its
report shall record any agreements reached and, failing agreement, its
conclusions on all questions of fact or law relevant to the matter in dispute
and such recommendations as the commission may deem appropriate for
an amicable settlement. The report shall be deposited with the
Secretary-General of the United Nations and shall immediately be
transmitted by him to the parties to the dispute.

2.  The report of the commission, including its conclusions or
recommendations, shall not be binding upon the parties.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

380

h) I tvister som berör mer än två parter med skilda intressen, eller då
det råder oenighet huruvida dessa har samma intressen, skall parterna
tillämpa bestämmelserna i a till f i den utsträckning så är möjligt.

Artikel 4

Förfarande

Förlikningskommissionen skall själv, såvida inte parterna kommer överens
om annat, besluta om sitt förfarande. Kommissionen får, med samtycke från
parterna i tvisten, erbjuda en konventionsstat att för kommissionen
muntligen eller skriftligen framlägga sina synpunkter. Kommissionens beslut
beträffande procedurfrågor, dess rapport och rekommendationer skall fattas
med enkel majoritet.

Artikel 5

Uppgörelse i godo

Kommissionen får fästa parternas uppmärksamhet på åtgärder som kan
underlätta en uppgörelse i godo.

Artikel 6

Kommissionens uppgifter

Kommissionen skall höra parterna, pröva deras yrkanden och invändningar
samt framlägga förslag för parterna i syfte att hjälpa dem att träffa en
uppgörelse i godo.

Artikel 7

Rapport

1. Kommissionen skall avlägga rapport inom 12 månader efter dess
tillsättande. I rapporten skall anges alla överenskommelser som har träffats
och, om ingen överenskommelse har träffats, dess slutsatser om alla fakta
eller rättsfrågor av betydelse för tvisten samt sådana rekommendationer som
kommissionen anser lämpliga för att en uppgörelse i godo skall kunna
komma till stånd. Rapporten skall deponeras hos Förenta nationernas
generalsekreterare och skall omedelbart av denne överlämnas till parterna
i tvisten.

2. Kommissionens rapport, innefattande dess slutsatser eller rekommenda-
tioner, skall inte vara bindande för parterna.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

381

Article 8

Termination

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

The conciliation proceedings are terminated when a settlement has been
reached, when the parties have accepted or one party has rejected the re-
commendations of the report by written notification addressed to the
Secretary-General of the United Nations, or when a period of three months
has expired from the date of transmission of the report to the parties.

Article 9

Fees and expenses

The fees and expenses of the commission shall be bome by the parties to
the dispute.

Article 10

Right of parties to modify procedure

The parties to the dispute may by agreement applicable solely to that
dispute modify any provision of this Annex.

SECTION 2. COMPULSORY SUBMISSION TO CONCILIATION
PROCEDURE PURSUANT TO SECTION 3 OF PART XV

Article 11

Institution of proceedings

1. Any party to a dispute which, in accordance with Part XV, section 3,
may be submitted to conciliation under this section, may institute the
proceedings by written notification addressed to the other party or parties
to the dispute.

2. Any party to the dispute, notified under paragraph 1, shall be obliged
to submit to such proceedings.

Article 12

Failure to reply or to submit to conciliation

The failure of a party or parties to the dispute to reply to notification of
institution of proceedings or to submit to such proceedings shall not
constitute a bar to the proceedings.

382

Artikel 8
Avslutande

Förlikningsförfarandet är avslutat, då uppgörelse har träffats, då parterna
har godtagit eller någon part har avvisat rapportens rekommendationer
genom skriftlig notifikation till Förenta nationernas generalsekreterare eller
då en tid på tre månader har förflutit från dagen för överlämnandet av
rapporten till parterna.

Artikel 9

Arvoden och kostnader

Kommissionens arvoden och kostnader skall bäras av parterna i tvisten.

Artikel 10

Rätt för partema att ändra förfarandet

Parterna i tvisten får genom överenskommelse, som endast gäller för
ifrågavarande tvist, ändra vaije bestämmelse i denna bilaga.

KAPITEL 2. OBLIGATORISKT HÄNSKJUTANDE TILL
FÖRLIKNINGSFÖRFARANDE ENLIGT KAPITEL 3 I DEL XV

Artikel 11

Inledande av förfarande

1. Vaije part i en tvist, som i enlighet med kapitel 3 i del XV kan
hänskjutas till förlikning enligt detta kapitel, kan inleda förfarandet genom
skriftlig notifikation till den andra parten eller de andra parterna i tvisten.

2. Vaije part i tvisten, som har mottagit notifikation enligt punkt 1, skall
vara skyldig att underkasta sig sådant förfarande.

Artikel 12

Underlätelse att svara eller att underkasta sig förlikningsförfarande

Om en part eller flera parter i tvisten underlåter att svara på en notifikation
om inledande av förfarande eller att underkasta sig sådant förfarande, skall
detta inte utgöra något hinder för förfarandet.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

383

Article 13

Competence

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

A disagreement as to whether a conciliation commission acting under this
section has competence shall be decided by the commission.

Article 14

Application of section 1

Articles 2 to 10 of section 1 of this Annex apply subject to this section.

ANNEX VI. STATUTE OF THE INTERNATIONAL TRIBUNAL

FOR THE LAW OF THE SEA

Article 1

General provisions

1. The Intemational Tribunal for the Law of the Sea is constituted and shall
function in accordance with the provisions of this Convention and this
Statute.

2. The seat of the Tribunal shall be in the Free and Hanseatic City of
Hamburg in the Federal Republic of Germany.

3. The Tribunal may sit and exercise its functions elsewhere whenever it
considers this desirable.

4. A reference of a dispute to the Tribunal shall be govemed by the
provisions of Parts XI and XV.

SECTION 1. ORGANIZATION OF THE TRIBUNAL

Article 2

Composition

1. The Tribunal shall be composed of a body of 21 independent members,
elected from among persons enjoying the highest reputation for faimess and
integrity and of recognized competence in the field of the law of the sea.

2. In the Tribunal as a whole the representation of the principal legal
systems of the world and equitable geographical distribution shall be
assured.

384

Artikel 13

Behörighet

Tvist om huruvida en förlikningskommission enligt detta kapitel har
behörighet skall avgöras av kommissionen.

Artikel 14

Tillämpning av kapitel 1

Artiklarna 2 - 10 i kapitel 1 i denna bilaga äger tillämpning i den mån inte
annat stadgas i detta kapitel.

BILAGA VI. STADGA FÖR DEN INTERNATIONELLA

HAVSRÄTTSDOMSTOLEN

Artikel 1

Allmänna bestämmelser

1. Den internationella havsrättsdomstolen upprättas och skall utföra sina
uppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna konvention och denna
stadga.

2.  Domstolens säte skall vara i den fria hansestaden Hamburg i
Förbundsrepubliken Tyskland.

3. Domstolen får sammanträda och utöva sina funktioner på annan plats, då
den anser detta önskvärt.

4.  Hänskjutande av tvister till domstolen skall ske i enlighet med
bestämmelserna i del XI och XV.

KAPITEL 1. DOMSTOLENS ORGANISATION

Artikel 2

Sammansättning

1. Domstolen skall bestå av 21 oavhängiga ledamöter, som skall väljas
bland personer som åtnjuter det högsta anseende i fråga om hederlighet och
integritet och med erkänd sakkunskap på havsrättens område.

2.  I domstolen som helhet skall säkerställas att de huvudsakliga
rättssystemen i världen är representerade samt en rättvis geografisk
fördelning.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

385

25 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Article 3
Membership

1. No two members of the Tribunal may be nationals of the same State. A
person who for the purposes of membership in the Tribunal could be
regarded as a national of more than one State shall be deemed to be a
national of the one in which he ordinarily exercises civil and political
rights.

2. There shall be no fewer than three members from each geographical
group as established by the General Assembly of the United Nations.

Article 4

Nominations and elections

1. Each State Party may nominate not more than two persons having the
qualifications prescribed in article 2 of this Annex. The members of the
Tribunal shall be elected from the list of persons thus nominated.

2.  At least three months before the date of the election, the
Secretary-General of the United Nations in the case of the first election and
the Registrar of the Tribunal in the case of subsequent elections shall
address a written invitation to the States Parties to submit their nominations
for members of the Tribunal within two months. He shall prepare a list in
alphabetical order of all the persons thus nominated, with an indication of
the States Parties which have nominated them, and shall submit it to the
States Parties before the seventh day of the last month before the date of
each election.

3. The first election shall be held within six months of the date of entry
into force of this Convention.

4. The members of the Tribunal shall be elected by secret ballot. Elections
shall be held at a meeting of the States Parties convened by the
Secretary-General of the United Nations in the case of the first election and
by a procedure agreed to by the States Parties in the case of subsequent
elections. Two thirds of the States Parties shall constitute a quorum at that
meeting. The persons elected to the Tribunal shall be those nominees who
obtain the largest number of votes and a two-thirds majority of the States
Parties present and voting, provided that such majority includes a majority
of the States Parties.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

386

Artikel 3
Ledamöter

1. Två domstolsledamöter får ej vara medborgare i samma stat. En person
som med hänsyn till sitt ledamotskap i domstolen skulle kunna betraktas
som medborgare i mer än en stat skall anses vara medborgare i den stat i
vilken han vanligen utövar sina medborgerliga och politiska rättigheter.

2. Det skall finnas minst tre ledamöter från varje av Förenta nationernas
generalförsamling fastställd geografisk grupp.

Artikel 4

Nominering och val

1. Varje konventionsstat får nominera högst två personer som besitter de
kvalifikationer som avses i artikel 2 i denna bilaga. Domstolens ledamöter
skall väljas från förteckningen över sålunda nominerade personer.

2. Senast tre månader före dagen för valet skall i fråga om det första valet,
Förenta nationernas generalsekreterare och, i fråga om följande val,
domstolens kanslichef skriftligen anmoda konventionsstatema att inom två
månader inkomma med sina nomineringar av domstolens ledamöter.
Generalsekreteraren eller kanslichefen skall upprätta en alfabetisk
förteckning över alla de sålunda nominerade personerna med angivande av
vilka konventionsstater som har nominerat dem och skall sända
förteckningen till konventionsstatema före den sjunde dagen i den sista
månaden före dagen för vaije val.

3. Det första valet skall hållas inom sex månader efter dagen för denna
konventions ikraftträdande.

4. Domstolens ledamöter skall väljas genom sluten omröstning. Val skall
hållas vid ett möte med konventionsstatema, som i fråga om det första valet
sammankallas av Förenta nationernas generalsekreterare och i fråga om
följande val enligt av konventionsstatema överenskommet förfarande. Detta
möte är beslutsmässigt när två tredjedelar av konventionsstatema är
närvarande. De personer som väljs till domstolen skall vara de kandidater
som erhåller det största antalet röster samt två tredjedels majoritet av
rösterna från närvarande och röstande konventionsstater, förutsatt att en
sådan majoritet omfattar flertalet av konventionsstatema.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

387

Article 5
Term of office

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. The members of the Tribunal shall be elected for nine years and may be
re-elected; provided, however, that of the members elected at the first
election, the terms of seven members shall expire at the end of three years
and the terms of seven more members shall expire at the end of six years.

2. The members of the Tribunal whose terms are to expire at the end of the
above-mentioned initial periods of three and six years shall be chosen by
lot to be drawn by the Secretary-General of the United Nations immediately
after the first election.

3. The members of the Tribunal shall continue to discharge their duties
until their places have been filled. Though replaced, they shall finish any
proceedings which they may have begun before the date of their
replacement.

4. In the case of the resignation of a member of the Tribunal, the letter of
resignation shall be addressed to the President of the Tribunal. The place
becomes vacant on the receipt of that letter.

Article 6

Micancies

1. Vacancies shall be filled by the same method as that laid down for the
first election, subject to the following provision: the Registrar shall, within
one month of the occurrence of the vacancy, proceed to issue the
invitations provided for in article 4 of this Annex, and the date of the
election shall be fixed by the President of the Tribunal after consultation
with the States Parties.

2. A member of the Tribunal elected to replace a member whose term of
office has not expired shall hold office for the remainder of his
predecessor’s term.

Article 7

Incompatible activities

1. No member of the Tribunal may exercise any political or administrative
function, or associate actively with or be financially interested in any of the
operations of any enterprise concemed with the exploration for or
exploitation of the resources of the sea or the sea-bed or other commercial
use of the sea or the sea-bed.

388

Artikel 5

Mandatperiod

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Domstolens ledamöter skall väljas för nio år och får omväljas. För sju
ledamöter, som utsetts vid det första valet, skall mandatet dock upphöra
efter tre år och för ytterligare sju ledamöter efter sex år.

2.  De domstolsledamöter vars mandat skall upphöra vid slutet av
ovannämnda begynnelseperioder på tre eller sex år skall genom lottdragning
utses av Förenta nationernas generalsekreterare omedelbart efter det första
valet.

3. Domstolens ledamöter skall fortsätta att fullgöra sina skyldigheter till
dess att efterträdare har utsetts. Även om detta har skett, skall de avsluta
förfaranden som de har påbörjat före tidpunkten för deras ersättande.

4. I händelse av att en ledamot av domstolen vill avgå, skall skriftligt
meddelande därom ställas till domstolens president. Platsen blir vakant vid
mottagandet av detta meddelande.

Artikel 6

Xitkanser

1. Vakanser skall besättas i den för det första valet stadgade ordningen med
förbehåll för följande bestämmelse: inom en månad efter det att vakansen
uppstått skall kanslichefen skicka ut en i artikel 4 i denna bilaga föreskriven
anmodan, och dagen för valet skall fastställas av domstolens president efter
samråd med konventionsstatema.

2. En ledamot av domstolen, som valts att ersätta en ledamot vars mandat
ännu inte har utgått, skall inneha ämbetet under återstoden av företrädarens
mandatperiod.

Artikel 7

Wrksamhet som är oförenlig med innehav av domarämbete

1. En ledamot av domstolen får ej utöva politisk eller administrativ
verksamhet eller vara aktivt knuten till eller ha finansiellt intresse i
verksamhet som utövas av något företag som deltar i undersökning eller
utvinning av havets eller havsbottnens tillgångar eller i annat affärsmässigt
utnyttjande av havet eller havsbottnen.

389

2. No member of the Tribunal may act as agent, counsel or advocate in Prop. 1995/96:140

any case.                                                                  Bilaga 5

3. Any doubt on these points shall be resolved by decision of the majority
of the other members of the Tribunal present.

Article 8

Conditions relating to participation of members in a particular case

1. No member of the Tribunal may participate in the decision of any case
in which he has previously taken part as agent, counsel or advocate for one
of the parties, or as a member of a national or intemational court or
tribunal, or in any other capacity.

2. If, for some special reason, a member of the Tribunal considers that he
should not take part in the decision of a particular case, he shall so inform
the President of the Tribunal.

3. If the President considers that for some special reason one of the
members of the Tribunal should not sit in a particular case, he shall give
him notice accordingly.

4. Any doubt on these points shall be resolved by decision of the majority
of the other members of the Tribunal present.

Article 9

Consequence of ceasing to fulfil required conditions

If, in the unanimous opinion of the other members of the Tribunal, a
member has ceased to fulfil the required conditions, the President of the
Tribunal shall declare the seat vacant.

Article 10

Privileges and immunities

The members of the Tribunal, when engaged on the business of the

Tribunal, shall enjoy diplomatic privileges and immunities.

Article 11

Solemn declaration by members

Every member of the Tribunal shall, before taking up his duties, make a
solemn declaration in open session that he will exercise his powers
impartially and conscientiously.

390

2. En ledamot av domstolen får ej vara ombud, rådgivare eller advokat i
något mål.

3. I tveksamma fall skall beslut fattas med majoritet av domstolens övriga
närvarande ledamöter.

Artikel 8

Villkor för ledamöters deltagande i ett visst mål

1. Ledamot av domstolen får ej delta i avgörandet av ett mål i vilket han
tidigare har uppträtt såsom endera partens ombud, rådgivare eller advokat
eller såsom ledamot av en nationell eller internationell domstol eller
skiljedomstol eller i någon annan egenskap.

2. Om en ledamot av domstolen av särskild anledning anser att han inte bör
delta i avgörandet av ett visst mål, skall han underrätta domstolens president
därom.

3. Om presidenten anser att någon av domstolens ledamöter av särskild
anledning inte bör delta i behandlingen av ett visst mål, skall han underrätta
denne därom.

4. I tveksamma fall skall beslut fattas med en majoritet av domstolens
övriga närvarande ledamöter.

Artikel 9

Följder av att föreskrivna villkor ej längre uppfylls

Om en ledamot enligt de övriga domstolsledamötemas enhälliga uppfattning
ej längre uppfyller föreskrivna villkor, skall domstolens president förklara
platsen vakant.

Artikel 10

Immunitet och privilegier

Domstolens ledamöter skall, då de tjänstgör vid domstolen, åtnjuta
diplomatisk immunitet och diplomatiska privilegier.

Artikel 11

Högtidlig förklaring av ledamöter

Vaije ledamot av domstolen skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid ett
offentligt sammanträde avge en högtidlig förklaring att han skall utöva sina
befogenheter opartiskt och samvetsgrant.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

391

Article 12

President, Vice-President and Registrar

1. The Tribunal shall elect its President and Vice-President for three years;
they may be re-elected.

2. The Tribunal shall appoint its Registrar and may provide for the
appointment of such other officers as may be necessary.

3. The President and the Registrar shall reside at the seat of the Tribunal.

Article 13

Quorum

1. All available members of the Tribunal shall sit; a quorum of 11 elected
members shall be required to constitute the Tribunal.

2. Subject to article 17 of this Annex, the Tribunal shall determine which
members are available to constitute the Tribunal for the consideration of a
particular dispute, having regard to the effective functioning of the
chambers as provided for in articles 14 and 15 of this Annex.

3. All disputes and applications submitted to the Tribunal shall be heard
and determined by the Tribunal, unless article 14 of this Annex applies, or
the parties request that it shall be dealt with in accordance with article 15
of this Annex.

Article 14

Sea-Bed Disputes Chamber

A Sea-Bed Disputes Chamber shall be established in accordance with the
provisions of section 4 of this Annex. Its jurisdiction, powers and functions
shall be as provided for in Part XI, section 5.

Article 15

Special chambers

1. The Tribunal may form such chambers, composed of three or more of
its elected members, as it considers necessary for dealing with particular
categories of disputes.

2. The Tribunal shall form a chamber for dealing with a particular dispute
submitted to it if the parties so request. The composition of such a chamber
shall be determined by the Tribunal with the approval of the parties.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

392

Artikel 12

President, vicepresident och kanslichef

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. Domstolen skall välja president och vicepresident för tre år; de får
omväljas.

2. Domstolen skall utse kanslichef och kan forordna om att utse sådana
andra tjänstemän som kan erfordras.

3. Presidenten och kanslichefen skall ha hemvist där domstolen har sitt säte.

Artikel 13

Beslutsmässighet

1. Alla tillgängliga ledamöter av domstolen skall delta i sammanträdena; för
beslutsmässighet krävs att elva (11) valda ledamöter är närvarande.

2. Med förbehåll för artikel 17 i denna bilaga skall domstolen bestämma
vilka ledamöter som är tillgängliga för att göra domstolen beslutsmässig vid
handläggningen av en viss tvist, varvid hänsyn skall tas till att effektiv
verksamhet skall kunna bedrivas vid de avdelningar som avses i artiklarna
14 och 15 i denna bilaga.

3. Vaije tvist som hänskjuts till domstolen och vaije framställning till
domstolen skall behandlas och avgöras av denna, såvida inte artikel 14 i
denna bilaga äger tillämpning eller parterna begär att den skall handläggas
i enlighet med artikel 15 i denna bilaga.

Artikel 14

Avdelningen för havsbottentvister

En avdelning för havsbottentvister skall upprättas i enlighet med
bestämmelserna i kapitel 4 i denna bilaga. Dess behörighet, befogenheter
och uppgifter skall vara de som föreskrivs i kapitel 5 i del XI.

Artikel 15

Särskilda avdelningar

1. Domstolen får upprätta de avdelningar, bestående av tre eller flera av
dess valda ledamöter, som den anser nödvändiga för handläggning av
särskilda slag av tvister.

2. Domstolen skall upprätta en avdelning för handläggning av en särskild
tvist, som hänskjutits till denna, om parterna så begär. Avdelningens
sammansättning skall bestämmas av domstolen med parternas samtycke.

393

3. With a view to the speedy dispatch of business, the Tribunal shall form Prop. 1995/96:140
annually a chamber composed of five of its elected members which may Bilaga 5

hear and determine disputes by summary procedure. Two altemative
members shall be selected for the purpose of replacing members who are
unable to participate in a particular proceeding.

4. Disputes shall be heard and determined by the chambers provided for in
this article if the parties so request.

5. A judgment given by any of the chambers provided for in this article
and in article 14 of this Annex shall be considered as rendered by the
Tribunal.

Article 16

Rules of the Tribunal

The Tribunal shall frame rules for carrying out its functions. In particular
it shall lay down rules of procedure.

Article 17

Nationality of members

1. Members of the Tribunal of the nationality of any of the parties to a
dispute shall retain their right to participate as members of the Tribunal.

2. If the Tribunal, when hearing a dispute, includes upon the bench a
member of the nationality of one of the parties, any other party may choose
a person to participate as a member of the Tribunal.

3. If the Tribunal, when hearing a dispute, does not include upon the bench
a member of the nationality of the parties, each of those parties may choose
a person to participate as a member of the Tribunal.

4. This article applies to the chambers referred to in articles 14 and 15 of
this Annex. In such cases, the President, in consultation with the parties,
shall request specified members of the Tribunal forming the chamber, as
many as necessary, to give place to the members of the Tribunal of the
nationality of the parties concerned, and, feiling such, or if they are unable
to be present, to the members specially chosen by the parties.

5. Should there be several parties in the same interest, they shall, for the
purpose of the preceding provisions, be considered as one party only. Any
doubt on this point shall be settled by the decision of the Tribunal.

394

3. För att främja en snabb handläggning av målen skall domstolen årligen Prop. 1995/96:140
upprätta en avdelning, bestående av fem av dess valda ledamöter, som kan Bilaga 5
handlägga tvister enligt ett summariskt förfarande. Två ytterligare ledamöter

skall utses att ersätta ledamöter som ej kan delta i en viss förhandling.

4. Tvister skall handläggas av de avdelningar som avses i denna artikel, om
parterna så begär.

5. Dom som meddelas av någon av de i denna artikel och de i artikel 14
avsedda avdelningarna skall anses såsom meddelad av domstolen.

Artikel 16

Regler för domstolen

Domstolen skall utarbeta regler för fullgörande av sina uppgifter. Den skall

i synnerhet fastställa sina procedurregler.

Artikel 17

Ledamöters nationalitet

1. Ledamöter av domstolen, som har samma nationalitet som en av parterna

i tvisten, skall behålla sin rätt att delta som ledamöter av domstolen.

2. Om det i domstolen vid behandling av en tvist ingår en ledamot som har
samma nationalitet som en av parterna i tvisten, får vaije annan part utvälja
en person att ingå som ledamot av domstolen.

3. Om det i domstolen vid behandling av en tvist inte ingår någon ledamot
som har samma nationalitet som parterna, får var och en av parterna utvälja
en person att ingå som ledamot av domstolen.

4. Denna artikel äger tillämpning på de avdelningar som avses i artiklarna

14 och 15 i denna bilaga. I sådana fall skall presidenten i samråd med
parterna uppmana särskilt angivna domstolsledamöter, som utgör
avdelningen, att i den utsträckning som är nödvändig ställa sina platser till
förfogande för domstolsledamöter av samma nationalitet som berörda parter
och, om sådana saknas eller ej kan närvara, för av parterna särskilt utvalda
ledamöter.

5. Om flera parter gör gemensam sak, skall de vid tillämpning av
föregående bestämmelser anses såsom en enda part. I tveksamma fall skall
domstolen avgöra.

395

6. Members chosen in accordance with paragraphs 2, 3 and 4 shall fulfil Prop. 1995/96:140
the conditions required by articles 2, 8 and 11 of this Annex. They shall Bilaga 5
participate in the decision on terms of complete equality with their
colleagues.

Article 18

Remuneration of members

1. Each elected member of the TYibunal shall receive an annual allowance

and, for each day on which he exercises his functions, a special allowance,
provided that in any year the total sum payable to any member as special
allowance shall not exceed the amount of the annual allowance.

2. The President shall receive a special annual allowance.

3. The Vice-President shall receive a special allowance for each day on
which he acts as President.

4. The members chosen under article 17 of this Annex, other than elected
members of the Tribunal, shall receive compensation for each day on
which they exercise their functions.

5. The salaries, allowances and compensation shall be determined from
time to time at meetings of the States Parties, taking into account the work
load of the Tribunal. They may not be decreased during the term of office.

6. The salary of the Registrar shall be determined at meetings of the States
Parties, on the proposal of the Tribunal.

7. Regulations adopted at meetings of the States Parties shall determine the
conditions under which retirement pensions may be given to members of
the Tribunal and to the Registrar, and the conditions under which members
of the Tribunal and Registrar shall have their travelling expenses refunded.

8. The salaries, allowances, and compensation shall be free of all taxation.

Article 19

Expenses of the Tribunal

1. The expenses of the Tribunal shall be bome by the States Parties and by
the Authority on such terms and in such a manner as shall be decided at
meetings of the States Parties.

2. When an entity other than a State Party or the Authority is a party to a

396

6. Ledamöter som utvalts i enlighet med punkterna 2, 3 och 4 skall uppfylla
de i artiklarna 2, 8 och 11 i denna bilaga föreskrivna villkoren. De skall
delta i beslutet såsom fullt jämställda med andra ledamöter.

Artikel 18

Arvode till ledamöter

1. Vaije vald ledamot av domstolen skall erhålla ett årligt arvode samt ett
särskilt arvode för vaije dag under vilken han fullgör sina uppgifter,
förutsatt att det totala belopp som utbetalas till en ledamot såsom särskilt
arvode under ett år inte överstiger det årliga arvodet.

2. Presidenten skall erhålla ett särskilt årligt arvode.

3. Vicepresidenten skall erhålla ett särskilt arvode för vaije dag under
vilken han fullgör presidentens uppgifter.

4. Ledamöter som utväljs enligt artikel 17 i denna bilaga och som ej är
valda ledamöter av domstolen skall erhålla arvode för vaije dag under
vilken de fullgör sina uppgifter.

5. Löner, arvoden och ersättningar skall bestämmas från tid till annan vid
möten med konventionsstatema, varvid hänsyn skall tas till domstolens
arbetsbörda. De kan inte sänkas under mandatperioden.

6. Kanslichefens lön skall på förslag av domstolen fastställas vid möten med
konventionsstatema.

7. I reglemente som antagits vid möten med konventionsstatema skall
bestämmas de villkor enligt vilka pension kan ges till domstolens ledamöter
och kanslichefen samt de villkor enligt vilka domstolens ledamöter och
kanslichefen skall få ersättning för sina resekostnader.

8. Löner, arvoden och ersättningar skall vara befriade från all beskattning.

Artikel 19

Domstolens kostnader

1.  Domstolens kostnader skall bäras av konventionsstatema och av
myndigheten på de villkor och på det sätt som bestäms vid möte med
konventionsstatema.

2. Då annat rättssubjekt än en konventionsstat eller myndigheten är part i

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

397

case submitted to it, the Tribunal shall fix the amount which that party is
to contribute towards the expenses of the Tribunal.

SECTION 2. COMPETENCE

Article 20

Access to the TYibunal

1. The Tribunal shall be open to States Parties.

2. The Tribunal shall be open to entities other than States Parties in any
case expressly provided for in Part XI or in any case submitted pursuant
to any other agreement conferring jurisdiction on the Tribunal which is
accepted by all the parties to that case.

Article 21

Jurisdiction

The jurisdiction of the Tribunal comprises all disputes and all applications
submitted to it in accordance with this Convention and all matters
specifically provided for in any other agreement which confers jurisdiction
on the Tribunal.

Article 22

Reference of disputes subject to other agreements

If all the parties to a treaty or convention already in force and conceming
the subject-matter covered by this Convention so agree, any disputes
conceming the interpretation or application of such treaty or convention
may, in accordance with such agreement, be submitted to the Tribunal.

Article 23

Applicable law

The Tribunal shall decide all disputes and applications in accordance with
article 293.

SECTION 3. PROCEDURE

Article 24

Institution of proceedings

1. Disputes are submitted to the Tribunal, as the case may be, either by
notification of a special agreement or by written application, addressed to

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

398

en tvist som hänskjutits till domstolen, skall domstolen fastställa det belopp Prop. 1995/96:140
som parten skall bidra med för att täcka domstolens kostnader.              Bilaga 5

KAPITEL 2. BEHÖRIGHET

Artikel 20

Möjlighet att vara part inför domstolen

1. Domstolen är öppen för konventionsstatema.

2. Domstolen är öppen för andra rättssubjekt än konventionsstater i mål
varom uttryckligen stadgas i del XI eller i mål som hänskjuts till domstolen
enligt annan överenskommelse, som ger domstolen behörighet och som
godtagits av alla parter i målet.

Artikel 21

Behörighet

Domstolens behörighet omfattar alla tvister och framställningar som
underställs denna i enlighet med föreliggande konvention samt alla frågor
som särskilt anges i annan överenskommelse som ger domstolen behörighet.

Artikel 22

Hänskjutande av tvister som omfattas av andra överenskommelser

Om alla parter i ett gällande avtal som behandlar en fråga som avses i denna
konvention är överens därom kan tvist rörande tolkningen eller
tillämpningen av avtalet hänskjutas till domstolen i enlighet med en sådan
överenskommelse.

Artikel 23

Tillämpliga rättsregler

Domstolen skall avgöra alla tvister och framställningar i enlighet med artikel
293.

KAPITEL 3. FÖRFARANDE

Artikel 24

Inledande av förfarande

1. Tvister hänskjuts till domstolen alltefter omständigheterna, antingen
genom notifikation om särskild överenskommelse eller genom skriftlig

399

the Registrar. In either case, the subject of the dispute and the parties shall Prop. 1995/96:140
be indicated.                                                              Bilaga 5

2. The Registrar shall forthwith notify the special agreement or the
application to all concemed.

3. The Registrar shall also notify all States Parties.

Article 25

Provisional measures

1. In accordance with article 290, the Tribunal and its Sea-Bed Disputes
Chamber shall have the power to prescribe provisional measures.

2. If the Tribunal is not in session or a sufficient number of members is not
available to constitute a quorum, the provisional measures shall be
prescribed by the chamber of summary procedure formed under article 15,
paragraph 3, of this Annex. Notwithstanding article 15, paragraph 4, of
this Annex, such provisional measures may be adopted at the request of
any party to the dispute. They shall be subject to review and revision by
the Tribunal.

Article 26

Hearing

1. The hearing shall be under the control of the President or, if he is
unable to preside, of the Vice-President. If neither is able to preside, the
senior judge present of the Tribunal shall preside.

2. The hearing shall be public, unless the Tribunal decides otherwise or
unless the parties demand that the public be not admitted.

Article 27

Conduct of case

The Tribunal shall make orders for the conduct of the case, decide the
form and time in which each party must conclude its arguments, and make
all arrangements connected with the taking of evidence.

Article 28

Default

When one of the parties does not appear before the Tribunal or fails to
defend its case, the other party may request the Tribunal to continue the

400

framställning, ställd till kanslichefen. I båda fållen skall föremålet för
tvisten och parterna anges.

2. Kanslichefen skall omedelbart notifiera alla berörda om den särskilda
överenskommelsen eller framställningen.

3. Kanslichefen skall även notifiera alla konventionsstater.

Artikel 25

Provisoriska åtgärder

1. I enlighet med artikel 290 skall domstolen och dess avdelning för
havsbottentvister ha befogenhet att föreskriva provisoriska åtgärder.

2. Om domstolen inte sammanträder eller om ett tillräckligt antal ledamöter
inte är tillgängliga för att göra den beslutsmässig, skall de provisoriska
åtgärderna föreskrivas av den enligt artikel 15.3 i denna bilaga upprättade
avdelningen för summariskt förfarande. Oaktat bestämmelserna i artikel
15.4 i denna bilaga kan sådana provisoriska åtgärder antas på begäran av
part i tvisten. De skall granskas och prövas av domstolen.

Artikel 26

Muntlig förhandling

1. Muntlig förhandling skall ledas av presidenten eller, i hans frånvaro, av
vicepresidenten. Om båda är förhindrade skall den i ämbetet äldste
närvarande domaren leda förhandlingen.

2. Förhandlingarna skall vara offentliga, såvida inte domstolen beslutar
annorlunda eller parterna begär att allmänheten ej skall äga tillträde.

Artikel 27

Rättegångsförfarande

Domstolen skall utfärda anvisningar för rättegångsförforandet, bestämma i
vilken form och inom vilken tid varje part skall föra sin talan samt vidta alla
åtgärder i samband med bevisupptagningen.

Artikel 28

Uteblivelse

Om någon av parterna inte inställer sig inför domstolen eller underlåter att
föra sin talan, kan den andra parten begära att domstolen fortsätter

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

401

26 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

proceedings and make its decision. Absence of a party or failure of a party
to defend its case shall not constitute a bar to the proceedings. Before
making its decision, the Tribunal must satisfy itself not only that it has
jurisdiction over the dispute, but also that the claim is well founded in fact
and law.

Article 29

Majority for decision

1. All questions shall be decided by a majority of the members of the
Tribunal who are present.

2. In the event of an equality of votes, the President or the member of the
Tribunal who acts in his place shall have a casting vote.

Article 30

Judgment

1. The judgment shall State the reasons on which it is based.

2. It shall contain the names of the members of the Tribunal who have
taken part in the decision.

3. If the judgment does not represent in whole or in part the unanimous
opinion of the members of the Tribunal, any member shall be entitled to
deliver a separate opinion.

4. The judgment shall be signed by the President and by the Registrar. It
shall be read in open court, due notice having been given to the parties to
the dispute.

Article 31

Request to intervene

1. Should a State Party consider that it has an interest of a legal nature
which may be affected by the decision in any dispute, it may submit a
request to the Tribunal to be permitted to intervene.

2. It shall be for the Tribunal to decide upon this request.

3. If a request to intervene is granted, the decision of the Tribunal in
respect of the dispute shall be binding upon the intervening State Party in
so far as it relätes to matters in respect of which that State Party
intervened.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

402

förfarandet och fattar beslut. En parts uteblivelse eller underlåtenhet att föra Prop. 1995/96:140
sin talan skall inte utgöra något hinder för förfarandet. Innan domstolen Bilaga 5
fattar beslut, skall den inte blott förvissa sig om att den är behörig i tvisten

utan även om att yrkandet är sakligt och rättsligt välgrundat.

Artikel 29

Erforderlig majoritet

1.  Alla frågor skall avgöras med enkel majoritet av närvarande
domstolsledamöter.

2. I händelse av lika röstetal skall presidenten eller hans ställföreträdare ha
utslagsröst.

Artikel 30

Dom

1. I en dom skall anges de skäl på vilka den grundar sig.

2. Där skall anges namnen på de domstolsledamöter som har deltagit i
beslutet.

3. Om domen helt eller delvis ej uttrycker domstolsledamötemas enhälliga
mening, skall en ledamot äga rätt att avge särskilt utlåtande.

4. Domen skall undertecknas av presidenten och kanslichefen. Den skall
uppläsas vid offentligt sammanträde efter det att parterna i tvisten fått
vederbörlig underrättelse.

Artikel 31

Begäran att få ingripa

1. Om en konventionsstat anser att den har ett rättsligt intresse som kan
beröras av beslutet i en tvist, kan den hos domstolen begära att få ingripa.

2. Det tillkommer domstolen att besluta om denna begäran.

3. Om begäran om att få ingripa beviljas, skall domstolens beslut i tvisten
vara bindande för den ingripande konventionsstaten i den utsträckning detta
berör frågor med hänsyn till vilka konventionsstaten har ingripit.

403

Article 32

Right to intervene in cases of interpretation or application

1. Whenever the interpretation or application of this Convention is in
question, the Registrar shall notify all States Parties forthwith.

2. Whenever pursuant to article 21 or 22 of this Annex the interpretation
or application of an intemational agreement is in question, the Registrar
shall notify all the parties to the agreement.

3. Every party referred to in paragraphs 1 and 2 has the right to intervene
in the proceedings; if it uses this right, the interpretation given by the
judgment will be equally binding upon it.

Article 33

Finality and binding force of decisions

1. The decision of the Tribunal is final and shall be complied with by all
the parties to the dispute.

2. The decision shall have no binding force except between the parties in
respect of that particular dispute.

3. In the event of dispute as to the meaning or scope of the decision, the
Tribunal shall construe it upon the request of any party.

Article 34

Costs

Unless otherwise decided by the Tribunal, each party shall bear its own
costs.

SECTION 4. SEA-BED DISPUTES CHAMBER

Article 35

Composition

1. The Sea-Bed Disputes Chamber referred to in article 14 of this Annex
shall be composed of 11 members, selected by a majority of the elected
members of the Tribunal from among them.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

404

Artikel 32

Rätt att ingripa i mål rörande tolkning eller tillämpning

1. När det är fråga om tolkning eller tillämpning av denna konvention, skall
kanslichefen omedelbart notifiera alla konventionsstater.

2. När det är fråga om tolkning eller tillämpning av en internationell
överenskommelse enligt artikel 21 eller 22 i denna bilaga, skall kanslichefen
notifiera alla parter i överenskommelsen.

3. De parter som avses i punkterna 1 och 2 har rätt att ingripa i förfärandet;
om den utnyttjar denna rätt, skall den tolkning domen ges vara lika
bindande för denna part.

Artikel 33

Slutgiltighet och bindande verkan av beslut

1. Domstolens beslut är slutgiltigt och skall åtlydas av alla parter i tvisten.

2. Ett beslut skall endast vara bindande för parterna med hänsyn till
ifrågavarande tvist.

3. I händelse av meningsskiljaktighet beträffande ett besluts innebörd eller
räckvidd skall domstolen tolka det på en parts begäran.

Artikel 34

Kostnader

Om ej annat beslutas av domstolen, skall vaije part bära sina egna
kostnader.

KAPITEL 4. AVDELNINGEN FÖR HAVSBOTTENTVISTER

Artikel 35

Sammansättning

1. Avdelningen för havsbotten tvister som avses i artikel 14 i denna bilaga
skall bestå av 11 ledamöter ur domstolen, vilka väljs av en majoritet av
domstolens valda ledamöter.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

405

2. In the selection of the members of the Chamber, the representation of
the principal legal systems of the world and equitable geographical
distribution shall be assured. The Assembly of the Authority may adopt
recommendations of a general nature relating to such representation and
distribution.

3. The members of the Chamber shall be selected every three years and
may be selected for a second term.

4. The Chamber shall elect its President from among its members, who
shall serve for the term for which the Chamber has been selected.

5. If any proceedings are still pending at the end of any three-year period
for which the Chamber has been selected, the Chamber shall complete the
proceedings in its original composition.

6. If a vacancy occurs in the Chamber, the Tribunal shall select a successor
from among its elected members, who shall hold office for the remainder
of his predecessor’s term.

7. A quorum of seven of the members selected by the Tribunal shall be
required to constitute the Chamber.

Article 36
Ad Hoc chambers

1. The Sea-Bed Disputes Chamber shall form an ad hoc chamber,
composed of three of its members, for dealing with a particular dispute
submitted to it in accordance with article 188, paragraph l(b). The
composition of such a chamber shall be determined by the Sea-Bed
Disputes Chamber with the approval of the parties.

2. If the parties do not agree on the composition of an ad hoc chamber,
each party to the dispute shall appoint one member, and the third member
shall be appointed by them in agreement. If they disagree, or if any party
fails to make an appointment, the President of the Sea-Bed Disputes
Chamber shall promptly make the appointment or appointments from
among its members, after consultation with the parties.

3. Members of the ad hoc chamber must not be in the service of, or
nationals of, any of the parties to the dispute.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

406

2. Vid valet av ledamöter till avdelningen skall säkerställas en representation
av de huvudsakliga rättssystemen i världen och en rättvis geografisk
fördelning. Myndighetens församling får anta allmänna rekommendationer
i fråga om sådan representation och fördelning.

3. Avdelningens ledamöter skall väljas vart tredje år och får omväljas för
ytterligare en period.

4. Avdelningen skall bland ledamöterna välja sin ordförande, som skall
tjänstgöra under den period för vilken avdelningen har valts.

5. Om något mål ännu inte har avgjorts vid utgången av den treårsperiod för
vilken avdelningen har valts, skall den i sin ursprungliga sammansättning
avsluta detta mål.

6. Om det uppstår en vakans på avdelningen, skall domstolen bland sina
valda ledamöter välja en efterträdare, som skall tjänstgöra under återstoden
av företrädarens mandatperiod.

7. Avdelningen är beslutsför, då sju av domstolens valda ledamöter är
närvarande.

Artikel 36

Tillfälliga avdelningar

1. Avdelningen för havsbottentvister skall upprätta en tillfällig avdelning
bestående av tre av dess ledamöter för att handlägga särskilda tvister som
hänskjutits till denna i enlighet med artikel 188.1 b. Sammansättningen av
en sådan avdelning skall med parternas godkännande bestämmas av
avdelningen för havsbottentvister.

2. Om parterna inte är eniga om sammansättningen av en tillfällig
avdelning, skall vaije part i tvisten utse en ledamot, och den tredje
ledamoten skall utses av parterna gemensamt. Om de är oeniga eller om
någon part underlåter att omedelbart utse en ledamot, skall ordföranden i
avdelningen för havsbottentvister, efter samråd med parterna, omedelbart
utse ledamoten eller ledamöterna bland avdelningens ledamöter.

3. Ledamöter av den tillfälliga avdelningen får inte vara i tjänst hos eller ha
samma nationalitet som någon av parterna i tvisten.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

407

Article 37

Access

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

The Chamber shall be open to the States Parties, the Authority and the
other entities referred to in Part XI, section 5.

Article 38

Applicable law

In addition to the provisions of article 293, the Chamber shall apply:

(a) the rules, regulations and procedures of the Authority adopted
in accordance with this Convention; and

(b) the terms of contracts conceming activities in the Area in
matters relating to those contracts.

Article 39

Enforcement of decisions of the Chamber

The decisions of the Chamber shall be enforceable in the territories of the
States Parties in the same manner as judgments or orders of the highest
court of the State Party in whose territory the enforcement is sought.

Article 40

Applicability of other sections of this Annex

1. The other sections of this Annex which are not incompatible with this
section apply to the Chamber.

2. In the exercise of its functions relating to advisory opinions, the
Chamber shall be guided by the provisions of this Annex relating to
procedure before the Tribunal to the extent to which it recognizes them to
be applicable.

SECTION 5. AMENDMENTS

Article 41

Amendments

1. Amendments to this Annex, other than amendments to section 4, may
be adopted only in accordance with article 313 or by consensus at a
conference convened in accordance with this Convention.

408

Artikel 37

Möjlighet att vara part

Avdelningen är öppen för konventionsstatema, myndigheten och de övriga
rättssubjekt som avses i kapitel 5 i del XI.

Artikel 38

Tillämpliga rättsregler

Utöver bestämmelserna i artikel 293 skall avdelningen tillämpa

a) regler, förordningar och förfaranden som antagits av myndigheten
i enlighet med denna konvention; samt

b) kontraktsvillkor avseende verksamhet i området i frågor som berör
dessa kontrakt.

Artikel 39

Xkrkställighet av avdelningens beslut

Avdelningens beslut skall kunna verkställas inom konventionsstatemas
områden på samma sätt som domar eller beslut av den högsta instansen i
den konventionsstat på vars område verkställigheten söks.

Artikel 40

Tillämpning av andra kapitel i denna bilaga

1. Övriga kapitel i denna bilaga, som inte är oförenliga med detta kapitel,
skall tillämpas på avdelningen.

2. Vid utövandet av sina funktioner med avseende på rådgivande utlåtanden
skall avdelningen följa bestämmelserna i denna bilaga angående förfaranden
inför domstolen, i den mån den anser dessa vara tillämpliga.

KAPITEL 5. ÄNDRINGAR

Artikel 41
Ändringar

1. Ändringar i denna bilaga, med undantag av ändringar i kapitel 4, får
endast antas i enlighet med artikel 313 eller med konsensus vid konferens
sammankallad i enlighet med denna konvention.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

409

2. Amendments to section 4 may be adopted only in accordance with article Prop. 1995/96:140
314.                                                                  Bilaga 5

3. The Tribunal may propose such amendments to this Statute as it may
consider necessary, by written Communications to the States Parties for
their consideration in conformity with paragraphs 1 and 2.

ANNEX VII. ARBITRATION

Article 1

Institution of proceedings

Subject to the provisions of Part XV, any party to a dispute may submit the
dispute to the arbitral procedure provided for in this Annex by written
notification addressed to the other party or parties to the dispute. The
notification shall be accompanied by a statement of the claim and the
grounds on which it is based.

Article 2

List of arbitrators

1.  A list of arbitrators shall be drawn up and maintained by the
Secretary-General of the United Nations. Every State Party shall be entitled
to nominate four arbitrators, each of whom shall be a person experienced
in maritime affairs and enjoying the highest reputation for faimess,
competence and integrity. The names of the persons so nominated shall
constitute the list.

2. If at any time the arbitrators nominated by a State Party in the list so
constituted shall be fewer than four, that State Party shall be entitled to
make further nominations as necessary.

3. The name of an arbitrator shall remain on the list until withdrawn by the
State Party which made the nomination, provided that such arbitrator shall
continue to serve on any arbitral tribunal to which that arbitrator has been
appointed until the completion of the proceedings before that arbitral
tribunal.

Article 3

Constitution of arbitral tribunal

For the purpose of proceedings under this Annex, the arbitral tribunal
shall, unless the parties otherwise agree, be constituted as follows:

410

2. Ändringar i kapitel 4 får antas endast i enlighet med artikel 314.

3. Domstolen får genom skriftlig underrättelse till konventionsstatema för
deras övervägande i enlighet med punkterna 1 och 2 föreslå sådana
ändringar i denna stadga som den anser nödvändiga.

BILAGA VII. SKILJEDOM

Artikel 1

Inledande av förfarande

Med förbehåll för bestämmelserna i del XV får vaije part i en tvist
hänskjuta tvisten till i denna bilaga föreskrivet skiljedomsförfarande genom
skriftlig notifikation till den andra parten eller de andra partema i tvisten.
Till notifikationen skall fogas en framställning av yrkandet och grunderna
härför.

Artikel 2

Förteckning över skiljedomare

1. En förteckning över skiljedomare skall upprättas och föras av Förenta
nationernas generalsekreterare. Vaije konventionsstat skall äga rätt att
nominera fyra skiljedomare, vilka alla skall vara personer som har
erfarenhet av havsrättsliga frågor och som åtnjuter det högsta anseende för
hederlighet, sakkunskap och integritet. Namnen på de sålunda nominerade
personerna skall utgöra förteckningen.

2.  Om vid någon tidpunkt de av en konventionsstat nominerade
skiljedomarna på förteckningen blir färre än fyra, skall denna stat äga rätt
att nominera de ytterligare personer som erfordras.

3. Namnet på en skiljedomare skall stå kvar på förteckningen till dess att
det dras tillbaka av den konventionsstat som har gjort nomineringen;
skiljedomaren skall dock fortsätta att tjänstgöra vid den skiljedomstol till
vilken han har utsetts, till dess att förfarandet inför behörig skiljedomstol
har avslutats.

Artikel 3

Tillsättande av skiljedomstol

För förfaranden enligt denna bilaga skall skiljedomstolen, såvida inte
partema kommer överens om annat, tillsättas enligt följande:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

411

(a) Subject to subparagraph (g), the arbitral tribunal shall consist
of five members.

(b) The party instituting the proceedings shall appoint one member
to be chosen preferably from the list referred to in article 2 of this
Annex, who may be its national. The appointment shall be included
in the notification referred to in article 1 of this Annex.

(c) The other party to the dispute shall, within 30 days of receipt
of the notification referred to in article 1 of this Annex, appoint one
member to be chosen preferably from the list, who may be its
national. If the appointment is not made within that period, the
party instituting the proceedings may, within two weeks of the
expiration of that period, request that the appointment be made in
accordance with subparagraph (e).

(d) The other three members shall be appointed by agreement
between the parties. They shall be chosen preferably from the list
and shall be nationals of third States unless the parties otherwise
agree. The parties to the dispute shall appoint the President of the
arbitral tribunal from among those three members. If, within 60
days of receipt of the notification referred to in article 1 of this
Annex, the parties are unable to reach agreement on the
appointment of one or more of the members of the tribunal to be
appointed by agreement, or on the appointment of the President,
the remaining appointment or appointments shall be made in
accordance with subparagraph (e), at the request of a party to the
dispute. Such request shall be made within two weeks of the
expiration of the aforementioned 6O-day period.

(e)  Unless the parties agree that any appointment under
subparagraphs (c) and (d) be made by a person or a third State
chosen by the parties, the President of the Intemational Tribunal
for the Law of the Sea shall make the necessary appointments. If
the President is unable to act under this subparagraph or is a
national of one of the parties to the dispute, the appointment shall
be made by the next senior member of the Intemational Tribunal
for the Law of the Sea who is available and is not a national of one
of the parties. The appointments referred to in this subparagraph
shall be made from the list referred to in article 2 of this Annex
within a period of 30 days of the receipt of the request and in
consultation with the parties. The members so appointed shall be
of different nationalities and may not be in the service of,
ordinarily resident in the territory of, or nationals of, any of the
parties to the dispute.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

412

a) Med förbehåll för g skall skiljedomstolen bestå av fem ledamöter.

b) Den part som har anhängiggjort förfarandet skall förordna en
ledamot, som företrädesvis skall väljas från den i artikel 2 i denna
bilaga avsedda förteckningen, och som får ha samma nationalitet som
denna part. Sådant förordnande skall medtas i den i artikel 1 i denna
bilaga avsedda notifikationen.

c) Den andra parten i tvisten skall inom 30 dagar efter mottagandet av
den i artikel 1 i denna bilaga avsedda notifikationen förordna en
ledamot, som företrädesvis skall väljas från förteckningen och som
kan ha samma nationalitet som parten. Om förordnandet inte sker
inom denna period, kan den part som anhängiggjort förfarandet, inom
två veckor efter utgången av denna period, begära att förordnandet
sker i enlighet med e.

d) De tre övriga ledamöterna skall förordnas genom överenskommelse
mellan parterna. De skall företrädesvis väljas från förteckningen och
skall vara medborgare i tredje stater, såvida inte parterna kommer
överens om annat. Parterna i tvisten skall förordna skiljedomstolens
ordförande bland dessa tre ledamöter. Om parterna inte inom 60 dagar
efter mottagandet av den i artikel 1 i denna bilaga avsedda
notifikationen kan nå överenskommelse om förordnandet av en eller
flera av domstolens ledamöter, som skall utses genom
överenskommelse, eller om val av ordförande, skall, på framställning
av part i tvisten, förordnandet av återstående ledamot eller ledamöter
ske i enlighet med e. Sådan framställning skall göras inom två veckor
efter utgången av förutnämnda sextiodagarsperiod.

e) Om inte parterna kommer överens om att en person eller tredje
stat, som utsetts av parterna, skall förordna ledamöter enligt c och d,
skall internationella havsrättsdomstolens president utfärda nödvändiga
förordnanden. Om presidenten är förhindrad att utfärda dessa
förordnanden eller har samma nationalitet som någon av parterna i
tvisten, skall uppdraget öveigå till den i tjänsten därnäst äldste
ledamoten av den Internationella havsrättsdomstolen, som är
tillgänglig och inte har samma nationalitet som någon av parterna.
Förordnande enligt detta moment skall avse person i den i artikel 2 i
denna bilaga avsedda förteckningen och skall utfärdas inom en period
av 30 dagar efter mottagandet av framställningen och i samråd med
parterna. De sålunda förordnade ledamöterna skall ha olika nationalitet
och får ej vara i tjänst hos någon av parterna i tvisten, ej ha fast
hemvist på sådan parts område och ej ha samma nationalitet som
sådan part.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

413

(f) Any vacancy shall be filled in the manner prescribed for the Prop. 1995/96:140
initial appointment.                                                Bilaga 5

(g) Parties in the same interest shall appoint one member of the
tribunal jointly by agreement. Where there are several parties
having separate interests or where there is disagreement as to
whether they are of the same interest, each of them shall appoint
one member of the tribunal. The number of members of the
tribunal appointed separately by the parties shall always be smaller
by one than the number of members of the tribunal to be appointed
jointly by the parties.

(h) In disputes involving more than two parties, the provisions of
subparagraphs (a) to (f) shall apply to the maximum extent
possible.

Article 4

Functions of arbitral tribunal

An arbitral tribunal constituted under article 3 of this Annex shall function
in accordance with this Annex and the other provisions of this Convention.

Article 5

Procedure

Unless the parties to the dispute otherwise agree, the arbitral tribunal shall
determine its own procedure, assuring to each party a full opportunity to
be heard and to present its case.

Article 6

Duties of parties to a dispute

The parties to the dispute shall facilitate the work of the arbitral tribunal
and, in particular, in accordance with their law and using all means at their
disposal, shall:

(a)  provide it with all relevant documents, facilities and
information; and

(b) enable it when necessary to call witnesses or experts and
receive their evidence and to visit the localities to which the case
relätes.

414

f)  Vakanser skall besättas på det sätt som föreskrivs för det
ursprungliga förordnandet.

g)  Parter med samma intresse skall gemensamt genom
överenskommelse förordna en ledamot. Då flera parter har skilda
intressen eller då det råder oenighet om huruvida de har samma
intresse, skall var och en förordna en ledamot. Det antal ledamöter
som parterna förordnar var för sig skall alltid med en ledamot
understiga det antal ledamöter som parterna skall förordna gemensamt.

h) I tvister som berör mer än två parter skall bestämmelserna i a - f
tillämpas i största möjliga utsträckning.

Artikel 4

Skiljedomstolens uppgifter

En skiljedomstol som tillsatts enligt artikel 3 i denna bilaga skall utföra sina
uppgifter i enlighet med denna bilaga och övriga bestämmelser i denna
konvention.

Artikel 5

Förfarande

Såvida inte parterna i tvisten kommer överens om annat, skall
skiljedomstolen själv besluta om sitt förfarande, varvid skall säkerställas att
varje part får möjlighet att höras och att föra sin talan.

Artikel 6

Skyldigheter för tvistande parter

Parterna i tvisten skall underlätta skiljedomstolens arbete och skall särskilt
i enlighet med sin lagstiftning och med användning av alla tillgängliga
medel

a) lämna domstolen all relevant dokumentation, allt bistånd och alla
upplysningar; samt

b) göra det möjligt för domstolen att vid behov inkalla vittnen eller
sakkunniga och uppta deras vittnesmål samt att besöka de platser som
har samband med målet.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

415

Article 7

Expenses

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Unless the arbitral tribunal decides otherwise because of the particular
circumstances of the case, the expenses of the tribunal, including the
remuneration of its members, shall be bome by the parties to the dispute
in equal shares.

Article 8

Required majority for decisions

Decisions of the arbitral tribunal shall be taken by a majority vote of its
members. The absence or abstention of less than half of the members shall
not constitute a bar to the tribunal reaching a decision. In the event of an
equality of votes, the President shall have a casting vote.

Article 9

Default of appearance

If one of the parties to the dispute does not appear before the arbitral
tribunal or fails to defend its case, the other party may request the tribunal
to continue the proceedings and to make its award. Absence of a party or
failure of a party to defend its case shall not constitute a bar to the
proceedings. Before making its award, the arbitral tribunal must satisfy
itself not only that it has jurisdiction over the dispute but also that the claim
is well founded in fact and law.

Article 10

Award

The award of the arbitral tribunal shall be confined to the subject-matter of
the dispute and State the reasons on which it is based. It shall contain the
names of the members who have participated and the date of the award.
Any member of the tribunal may attach a separate or dissenting opinion to
the award.

Article 11

Finality of award

The award shall be final and without appeal, unless the parties to the
dispute have agreed in advance to an appellate procedure. It shall be
complied with by the parties to the dispute.

416

Artikel 7
Kostnader

Om inte skiljedomstolen på grund av särskilda omständigheter i målet
beslutar annat, skall domstolens kostnader, innefattande ersättning till
ledamöterna, bäras till lika delar av parterna i tvisten.

Artikel 8

Erforderlig majoritet för beslut

Skiljedomstolens beslut skall fattas med enkel majoritet bland ledamöterna.
Om mindre än halva antalet ledamöter är frånvarande eller avstår från att
rösta, skall detta ej utgöra något hinder för domstolen att fatta beslut. I
händelse av lika röstetal skall ordföranden ha utslagsröst.

Artikel 9

Uteblivande

Om en av parterna i tvisten underlåter att inställa sig inför skiljedomstolen
eller att föra sin talan, kan den andra parten begära att domstolen fortsätter
förfarandet och meddelar dom. Om någon av parterna uteblir eller
underlåter att föra sin talan, skall detta inte utgöra något hinder för
förfarandet. Innan skiljedomstolen meddelar dom, skall den övertyga sig
inte blott om att den är behörig i tvisten utan även om att yrkandet är sakligt
och rättsligt välgrundat.

Artikel 10

Skiljedom

Skiljedomen skall begränsas till tvisteföremålet och ange de skäl varpå den
grundas. Den skall innehålla namnen på de ledamöter som har deltagit samt
datum för skiljedomens meddelande. Domstolsledamot kan till domen foga
särskild eller avvikande mening.

Artikel 11

Skiljedomens slutgiltighet

Skiljedomen skall vara slutlig och inte kunna överklagas, om inte parterna
i tvisten i förväg har kommit överens om ett appellationsförfarande. Den
skall efterkommas av parterna i tvisten.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

417

27 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Article 12

Interpretation or implementation of award

1. Any controversy which may arise between the parties to the dispute as
regard s the interpretation or manner of implementation of the award may
be submitted by either party for decision to the arbitral tribunal which
made the award. For this purpose, any vacancy in the tribunal shall be
filled in the manner provided for in the original appointments of the
members of the tribunal.

2. Any such controversy may be submitted to another court or tribunal
under article 287 by agreement of all the parties to the dispute.

Article 13

Application to entities other than States Parties

The provisions of this Annex shall apply mutatis mutandis to any dispute
involving entities other than States Parties.

ANNEX VIII. SPECIAL ARBITRATION

Article 1

Institution of proceedings

Subject to Part XV, any party to a dispute conceming the interpretation or
application of the articles of this Convention relating to (1) fisheries, (2)
protection and preservation of the marine environment, (3) marine scientific
research, or (4) navigation, including pollution from vessels and by
dumping, may submit the dispute to the special arbitral procedure provided
for in this Annex by written notification addressed to the other party or
parties to the dispute. The notification shall be accompanied by a statement
of the claim and the grounds on which it is based.

Article 2
Lists of experts

1. A list of experts shall be established and maintained in respect of each
of the fields of (1) fisheries, (2) protection and preservation of the marine
environment, (3) marine scientific research, and (4) navigation, including
pollution from vessels and by dumping.

2. The lists of experts shall be drawn up and maintained, in the field of
fisheries by the Food and Agriculture Organization of the United Nations,
in the field of protection and preservation of the marine environment by the

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

418

Artikel 12

Tolkning eller genomförande av skiljedom

1. Tvist som kan uppstå mellan parterna beträffande tolkningen eller sättet
för verkställandet av skiljedomen kan av endera parten för beslut hänskjutas
till den skiljedomstol som meddelat domen. För detta ändamål skall
vakanser i domstolen besättas på det sätt som föreskrivs för det ursprungliga
förordnandet av domstolens ledamöter.

2. Sådan tvist kan genom överenskommelse mellan samtliga tvistande parter
hänskjutas till annan domstol eller skiljedomstol enligt artikel 287.

Artikel 13

Tillämpning på andra rättssubjekt än konventionsstater

Bestämmelserna i denna bilaga skall i tillämpliga delar äga tillämpning på
tvister som berör andra rättssubjekt än konventionsstater.

BILAGA VIII. SÄRSKILT SKILJEFÖRFARANDE

Artikel 1

Anhängiggörande av förfarande

I den mån inte annat stadgas i del XV, får en part i en tvist rörande
tolkningen eller tillämpningen av de artiklar i denna konvention som berör
1) fiske, 2) skydd och bevarande av den marina miljön, 3)
marinvetenskaplig forskning eller 4) sjöfart, innefattande förorening från
fartyg eller genom dumpning, hänskjuta tvisten till det särskilda
skiljeförfarande som avses i denna bilaga genom skriftlig notifikation till
den andra parten eller de andra parterna i tvisten. Till notifikationen skall
fogas en framställning av yrkandet samt de skäl varpå det grundar sig.

Artikel 2

Förteckning över sakkunniga

1. En förteckning över sakkunniga skall upprättas och föras för vart och ett
av följande områden: 1) fiske, 2) skydd och bevarande av den marina
miljön, 3) marinvetenskaplig forskning samt 4) sjöfart, innefattande
förorening från fortyg eller genom dumpning.

2.  Förteckningarna skall upprättas och föras av Förenta nationernas
livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) när det gäller fiske, av Förenta

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

419

United Nations Environment Programme, in the field of marine scientific Prop. 1995/96:140
research by the Inter-Govemmental Oceanographic Commission, in the Bilaga 5
field of navigation, including pollution from vessels and by dumping, by
the Intemational Maritime Organization, or in each case by the appropriate
subsidiary body concemed to which such organization, programme or
commission has delegated this function.

3. Every State Party shall be entitled to nominate two experts in each field
whose competence in the legal, scientific or technical aspects of such field
is established and generally recognized and who enjoy the highest
reputation for faimess and integrity. The names of the persons so
nominated in each field shall constitute the appropriate list.

4. If at any time the experts nominated by a State Party in the list so
constituted shall be fewer than two, that State Party shall be entitled to
make further nominations as necessary.

5. The name of an expert shall remain on the list until withdrawn by the
State Party which made the nomination, provided that such expert shall
continue to serve on any special arbitral tribunal to which that expert has
been appointed until the completion of the proceedings before that special
arbitral tribunal.

Article 3

Constitution of special arbitral tribunal

For the purpose of proceedings under this Annex, the special arbitral
tribunal shall, unless the parties otherwise agree, be constituted as follows:

(a) Subject to subparagraph (g), the special arbitral tribunal shall
consist of five members.

(b) The party instituting the proceedings shall appoint two members
to be chosen preferably from the appropriate list or lists referred
to in article 2 of this Annex relating to the matters in dispute, one
of whom may be its national. The appointments shall be included
in the notification referred to in article 1 of this Annex.

(c) The other party to the dispute shall, within 30 days of receipt
of the notification referred to in article 1 of this Annex, appoint
two members to be chosen preferably from the appropriate list or
lists relating to the matters in dispute, one of whom may be its
national. If the appointments are not made within that period, the
party instituting the proceedings may, within two weeks of the
expiration of that period, request that the appointments be made in

420

nationernas miljöprogram (UNEP) när det gäller skydd och bevarande av
den marina miljön, av Mellanstatliga oceanografiska kommissionen när det
gäller marinvetenskaplig forskning och av internationella
sjöfartsorganisationen (IMO) när det gäller sjöfart, innefattande förorening
från fartyg eller genom dumpning eller, i vaije enskilt fall, av det berörda
underorgan till vilket ifrågavarande organisation, program eller kommission
har överlämnat denna uppgift.

3. Vaije konventionsstat skall äga rätt att inom varje område nominera två
sakkunniga vilkas sakkunskap från juridisk, vetenskaplig eller teknisk
synpunkt är allmänt erkänd och vilka åtnjuter det högsta anseende i fråga
om hederlighet och integritet. Namnen på de sålunda nominerade personerna
inom vaije område skall utgöra respektive förteckning.

4. Om vid någon tidpunkt de av en konventionsstat nominerade sakkunniga
på den sålunda upprättade förteckningen blir färre än två, skall denna
konventionsstat äga rätt att vid behov nominera de ytterligare personer som
erfordras.

5. Namnet på en sakkunnig skall stå kvar på förteckningen till dess att det
dras tillbaka av den konventionsstat som gjort nomineringen; en sådan
sakkunnig skall dock fortsätta sitt uppdrag vid den särskilda skiljedomstol
till vilken denne har utsetts till dess att förfarandet inför denna särskilda
skiljedomstol är avslutat.

Artikel 3

Tillsättande av särskild skiljedomstol

För förfarande enligt denna bilaga skall, såvida inte parterna beslutar annat,
den särskilda skiljedomstolen tillsättas enligt följande:

a) Med förbehåll för g skall den särskilda skiljedomstolen bestå av
fem ledamöter.

b) Den part som har anhängiggjort förfarandet skall förordna två
ledamöter, som företrädesvis skall väljas från den i artikel 2 i denna
bilaga avsedda förteckningen eller förteckningarna, som hänför sig till
tvistefrågorna. En av ledamöterna kan ha samma nationalitet som
parten. Förordnandena skall medtas i den notifikation som avses i
artikel 1 i denna bilaga.

c) Den andra parten i tvisten skall inom 30 dagar efter mottagandet av
den notifikation som avses i artikel 1 i denna bilaga förordna två
ledamöter, som företrädesvis skall väljas från den förteckning eller de
förteckningar som hänför sig till tvistefrågorna och av vilka en kan ha
samma nationalitet som denna part. Om ledamöterna inte har
förordnats inom denna tidsperiod, får den part som inleder
förfärandet, inom två veckor efter utgången av denna period, begära
att ledamöterna skall förordnas i enlighet med e.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

421

accordance with subparagraph (e).

(d) The parties to the dispute shall by agreement appoint the
President of the special arbitral tribunal, chosen preferably from
the appropriate list, who shall be a national of a third State, unless
the parties otherwise agree. If, within 30 days of receipt of the
notification referred to in article 1 of this Annex, the parties are
unable to reach agreement on the appointment of the President, the
appointment shall be made in accordance with subparagraph (e), at
the request of a party to the dispute. Such request shall be made
within two weeks of the expiration of the aforementioned 30-day
period.

(e) Unless the parties agree that the appointment be made by a
person or a third State chosen by the parties, the Secretary-General
of the United Nations shall make the necessary appointments within
30 days of receipt of a request under subparagraphs (c) and (d).
The appointments referred to in this subparagraph shall be made
from the appropriate list or lists of experts referred to in article 2
of this Annex and in consultation with the parties to the dispute and
the appropriate intemational organization. The members so
appointed shall be of different nationalities and may not be in the
service of, ordinarily resident in the territory of, or nationals of,
any of the parties to the dispute.

(f) Any vacancy shall be filled in the manner prescribed for the
initial appointment.

(g) Parties in the same interest shall appoint two members of the
tribunal jointly by agreement. Where there are several parties
having separate interests or where there is disagreement as to
whether they are of the same interest, each of them shall appoint
one member of the tribunal.

(h) In disputes involving more than two parties, the provisions of
subparagraphs (a) to (f) shall apply to the maximum extent
possible.

Article 4

General provisions

Annex VII, articles 4 to 13, apply mutatis mutandis to the special
arbitration proceedings in accordance with this Annex.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

422

d) Parterna i tvisten skall genom överenskommelse förordna den
särskilda skiljedomstolens ordförande, som företrädesvis skall väljas
från tillämplig förteckning och som, såvida inte parterna kommer
överens om annat, skall vara medborgare i en tredje stat. Om parterna
inte inom 30 dagar efter mottagandet av den i artikel 1 i denna bilaga
avsedda notifikationen kan nå överenskommelse om förordnande av
ordförande, skall denne, på begäran av en part i tvisten, förordnas i
enlighet med e. Sådan begäran skall framställas inom två veckor efter
utgången av förutnämnda trettiodagarsperiod.

e) Om parterna inte kommer överens om att förordnandet skall göras
av en av dem utsedd person eller tredje stat, skall Förenta nationernas
generalsekreterare göra de nödvändiga förordnandena inom trettio
dagar efter mottagandet av en begäran enligt c och d. De
förordnanden som avses i detta stycke skall göras från i artikel 2 i
denna bilaga nämnda tillämpliga förteckning eller förteckningar över
sakkunniga och i samråd med parterna i tvisten och berörda
internationella organisation. De sålunda förordnade ledamöterna skall
ha olika nationalitet och får inte vara i tjänst hos någon av parterna i
tvisten, de får inte ha fast hemvist på sådan parts territorium eller ha
samma nationalitet som sådan part.

f)  Vakanser skall besättas på det sätt som föreskrivs för det
ursprungliga förordnandet.

g) Parter med samma intresse skall genom överenskommelse
gemensamt förordna två domstolsledamöter. Då flera parter har olika
intressen, eller då det råder oenighet om huruvida de har samma
intresse, skall var och en utse en ledamot av domstolen.

h) I tvister som berör mer än två parter skall bestämmelserna under
a-f äga tillämpning i största möjliga utsträckning.

Artikel 4

Allmänna bestämmelser

Artiklarna 4-13 i bilaga VII skall i tillämpliga delar tillämpas på det
särskilda skiljedomsförfarandet i enlighet med denna bilaga.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

423

Article 5

Fact finding

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. The parties to a dispute conceming the interpretation or application of
the provisions of this Convention relating to (1) fisheries, (2) protection and
preservation of the marine environment, (3) marine scientific research, or
(4) navigation, including pollution from vessels and by dumping, may at
any time agree to request a special arbitral tribunal constituted in
accordance with article 3 of this Annex to carry out an inquiry and
establish the facts giving rise to the dispute.

2. Unless the parties otherwise agree, the findings of fact of the special
arbitral tribunal acting in accordance with paragraph 1, shall be considered
as conclusive as between the parties.

3. If all the parties to the dispute so request, the special arbitral tribunal
may formulate recommendations which, without having the force of a
decision, shall only constitute the basis for a review by the parties of the
questions giving rise to the dispute.

4. Subject to paragraph 2, the special arbitral tribunal shall act in
accordance with the provisions of this Annex, unless the parties otherwise
agree.

ANNEX IX. PARTICIPATION BY INTERNATIONAL
ORGANIZATIONS

Article 1
Use of terms

For the purposes of article 305 and of this Annex, "intemational
organization" means an intergovemmental organization constituted by
States to which its member States have transferred competence over matters
govemed by this Convention, including the competence to enter into
treaties in respect of those matters.

Article 2

Signature

An intemational organization may sign this Convention if a majority of its
member States are signatories of this Convention. At the time of signature
an intemational organization shall make a declaration specifying the matters
govemed by this Convention in respect of which competence has been
transferred to that organization by its member States which are signatories,

424

Artikel 5

Fastställande av sakförhållande

1.  Parterna i en tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av
bestämmelserna i denna konvention med avseende på (1) fiske, (2) skydd
och bevarande av den marina miljön, (3) marinvetenskaplig forskning eller
(4) sjöfart, innefattande förorening från fortyg eller genom dumpning, får
vid vilken tidpunkt som helst anmoda en särskild skiljedomstol, som tillsatts
i enlighet med artikel 3 i denna bilaga, att genomföra en undersökning och
fastställa de sakförhållanden som givit upphov till tvisten.

2. Såvida inte parterna kommer överens om annat, skall fastställandet av
sakförhållanden genom den särskilda skiljedomstolen, som fullgör sina
uppgifter i enlighet med punkt 1, anses som slutgiltigt mellan parterna.

3. Om samtliga parter i tvisten så begär, får den särskilda skiljedomstolen
utarbeta rekommendationer, som inte har samma verkan som ett beslut utan
endast skall utgöra underlag för parternas granskning av de frågor som har
föranlett tvisten.

4. Med förbehåll för vad som stadgas i punkt 2 skall den särskilda
skiljedomstolen, om inte parterna kommer överens om annat, fullgöra sina
uppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna bilaga.

BILAGA IX. DELTAGANDE AV INTERNATIONELLA
ORGANISATIONER

Artikel 1

Terminologi

I artikel 305 och i denna bilaga avses med "internationell oiganisation" en
mellanstatlig av staten upprättad organisation till vilken medlemsstaterna har
överfört behörighet beträffande frågor som regleras av denna konvention,
däri inbegripet behörigheten att ingå traktater med avseende på dessa frågor.

Artikel 2
Undertecknande

En internationell organisation får underteckna denna konvention, om
flertalet av dess medlemsstater har undertecknat den. En internationell
organisation skall vid undertecknandet avge en förklaring, som närmare
anger vilka frågor som regleras av denna konvention och för vilka
behörighet har överförts till organisationen av de medlemsstater som har
undertecknat konventionen samt behörighetens art och omfattning.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

425

and the nature and extent of that competence.

Article 3

Formal confirmation and accession

1. An intemational organization may deposit its instrument of formal
confirmation or of accession if a majority of its member States deposit or
have deposited their instruments of ratification or accession.

2. The instruments deposited by the intemational organization shall contain
the undertakings and declarations required by articles 4 and 5 of this
Annex.

Article 4

Extent of participation and rights and obligations

1. The instrument of formal confirmation or of accession of an intemational
organization shall contain an undertaking to accept the rights and
obligations of States under this Convention in respect of matters relating to
which competence has been transferred to it by its member States which
are Parties to this Convention.

2. An intemational organization shall be a Party to this Convention to the
extent that it has competence in accordance with the declarations,
Communications of information or notifications referred to in article 5 of
this Annex.

3. Such an intemational organization shall exercise the rights and perform
the obligations which its member States which are Parties would otherwise
have under this Convention, on matters relating to which competence has
been transferred to it by those member States. The member States of that
intemational organization shall not exercise competence which they have
transferred to it.

4. Participation of such an intemational organization shall in no case entail
an increase of the representation to which its member States which are
States Parties would otherwise be entitled, including rights in
decision-making.

5. Participation of such an intemational oiganization shall in no case confer
any rights under this Convention on member States of the organization
which are not States Parties to this Convention.

6. In the event of a conflict between the obligations of an intemational
organization under this Convention and its obligations under the agreement

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

426

Artikel 3

Formell bekräftelse och anslutning

1. En internationell organisation får deponera sitt instrument angående
formell bekräftelse eller sitt anslutningsinstrument om flertalet av dess
medlemsstater deponerar eller har deponerat sina ratifikations- eller
anslutningsinstrument.

2. De instrument som deponeras av den internationella organisationen skall
innehålla de åtaganden och förklaringar som krävs enligt artiklarna 4 och
5 i denna bilaga.

Artikel 4

Omfattningen av deltagande samt rättigheter och skyldigheter

1. En internationell organisations instrument angående formell bekräftelse
eller anslutning skall innehålla ett åtagande att den godkänner staters
rättigheter och skyldigheter enligt denna konvention vad beträffar de frågor
för vilka behörigheten har överförts till den av de medlemsstater som är
parter i denna konvention.

2. En internationell organisation skall vara part i denna konvention i den
utsträckning som den har behörighet i enlighet med de förklaringar,
meddelanden eller notifikationer som avses i artikel 5 i denna bilaga.

3. En sådan internationell organisation skall utöva de rättigheter och fullgöra
de skyldigheter som annars skulle tillkomma de medlemsstater som tillika
är parter i denna konvention, i frågor där behörigheten har överförts till
organisationen av dessa medlemsstater. Medlemsstaterna i den
internationella organisationen skall inte utöva behörighet som de har
överfört till denna.

4. En sådan internationell organisations deltagande skall i intet fall medföra
en ökning av den representation som de medlemsstater som är
konventionsstater annars skulle vara berättigade till, däri inbegripet rätten
att fatta beslut.

5. En sådan internationell organisations deltagande skall i intet fall medföra
att rättigheter enligt denna konvention tilldelas sådana medlemsstater i
organisationen som ej är konventionsstater.

6. I händelse av konflikt mellan en internationell organisations skyldigheter
enligt denna konvention och dess skyldigheter enligt den överenskommelse
enligt vilken organisationen upprättats eller handlingar i samband härmed,
skall skyldigheterna enligt denna konvention äga företräde.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

427

establishing the organization or any acts relating to it, the obligations under Prop. 1995/96:140
this Convention shall prevail.                                                 Bilaga 5

Article 5

Declarations, notifications and Communications

1. The instrument of formål confirmation or of accession of an intemational
organization shall contain a declaration specifying the matters govemed by
this Convention in respect of which competence has been transferred to the
organization by its member States which are Parties to this Convention.

2. A member State of an intemational organization shall, at the time it
ratifies or accedes to this Convention or at the time when the organization
deposits its instrument of formal confirmation or of accession, whichever
is later, make a declaration specifying the matters govemed by this
Convention in respect of which it has transferred competence to the
organization.

3. States Parties which are member States of an intemational oiganization
which is a Party to this Convention shall be presumed to have competence
over all matters govemed by this Convention in respect of which transfers
of competence to the organization have not been specifically declared,
notified or comrr.unicated by those States under this article.

4. The intemational organization and its member States which are States
Parties shall promptly notify the depositary of this Convention of any
changes to the distribution of competence, including new transfers of
competence, specified in the declarations under paragraphs 1 and 2.

5. Any State Party may request an intemational organization and its
member States which are States Parties to provide information as to which,
as between the organization and its member States, has competence in
respect of any specific question which has arisen. The organization and the
member States concemed shall provide this information within a reasonable
time. The intemational organization and the member States may also, on
their own initiative, provide this information.

6. Declarations, notifications and Communications ofinformation under this
article shall specify the nature and extent of the competence transferred.

Article 6

Responsibility and liability

1. Parties which have competence under article 5 of this Annex shall have
responsibility for failure to comply with obligations or for any other

428

Artikel 5

Förklaringar, notifikationer och underrättelser

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1. En internationell organisations instrument angående formell bekräftelse
eller anslutning skall innehålla en förklaring som närmare anger de
sakområden i denna konvention för vilka behörighet har överförts till
oiganisationen av de medlemsstater som är parter i konventionen.

2. En medlemsstat i en internationell oiganisation skall, då den ratificerar
eller ansluter sig till denna konvention, eller då oiganisationen deponerar sitt
instrument angående formell bekräftelse eller anslutning, beroende på vilket
som sker sist, avge en förklaring som närmare anger de sakområden i denna
konvention för vilka den har överfört behörighet till organisationen.

3.  De konventionsstater som är medlemsstater i en internationell
oiganisation, vilken är part i denna konvention, skall antas ha behörighet i
alla de sakområden i denna konvention för vilka överföring av behörighet
till organisationen ej uttryckligen deklarerats, notifierats eller meddelats av
dessa stater i enlighet med denna artikel.

4. Den internationella organisationen och dess medlemsstater som är parter
skall omedelbart notifiera depositarien för denna konvention om vaije
ändring i behörighetsfördelningen, däri inbegripet nya
behörighetsöverföringar vilka närmare anges i förklaringarna enligt
punkterna 1 och 2.

5. Vaije konventionsstat får anmoda en internationell organisation och de
medlemsstater som är konventionsstater att lämna information om vem som
har behörighet i vaije särskild fråga som har uppkommit. Oiganisationen
och de berörda medlemsstaterna skall lämna denna information inom rimlig
tid. Den internationella oiganisationen och medlemsstaterna får även, på
eget initiativ, lämna denna information.

6. Förklaringar, notifikationer och underrättelser enligt denna artikel skall
närmare ange arten och omfattningen av den överförda behörigheten.

Artikel 6

Ansvar och skadestånd

1. De parter som har behörighet enligt artikel 5 i denna bilaga skall vara
ansvariga för bristande iakttagande av skyldigheterna eller för vaije annan
överträdelse av denna konvention.

429

violation of this Convention.

2. Any State Party may request an intemational organization or its member
States which are States Parties for information as to who has responsibility
in respect of any specific matter. The organization and the member States
concemed shall provide this information. Failure to provide this
information within a reasonable time or the provision of contradictory
information shall result in joint and several liability.

Article 7

Settlement of disputes

1. At the time of deposit of its instrument of formal confirmation or of
accession, or at any time thereafter, an intemational organization shall be
free to choose, by means of a written declaration, one or more of the
means for the settlement of disputes conceming the interpretation or
application of this Convention, referred to in article 287, paragraph l(a),

(c) or (d).

2. Part XV applies mutatis mutandis to any dispute between Parties to this
Convention, one or more of which are intemational organizations.

3. When an intemational organization and one or more of its member
States are joint parties to a dispute, or parties in the same interest, the
organization shall be deemed to have accepted the same procedures for the
settlement of disputes as the member States; when, however, a member
State has chosen only the Intemational Court of Justice under article 287,
the organization and the member State concemed shall be deemed to have
accepted arbitration in accordance with Annex VII, unless the parties to the
dispute otherwise agree.

Article 8

Applicability of Part XVII

Part XVII applies mutatis mutandis to an intemational organization, except
in respect of the following:

(a) the instrument of formal confirmation or of accession of an
intemational organization shall not be taken into account in the
application of article 308, paragraph 1;

(b)      (i) an intemational organization shall have exclusive
capacity with respect to the application of articles 312 to
315, to the extent that it has competence under article 5 of
this Annex over the entire subject-matter of the

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

430

2. Vaije konventionsstat får hos en internationell oiganisation eller hos de
medlemsstater som är konventionsstater, anhålla om information om vem
som har ansvar för varje särskild fråga. Organisationen och de berörda
medlemsstaterna skall lämna denna information. Om denna information ej
lämnas inom rimlig tid eller om den information som lämnats är motstridig,
skall detta medföra solidariskt ansvar.

Artikel 7

Biläggande av tvister

1. En internationell organisation skall, då den deponerar sitt instrument
angående formell bekräftelse eller anslutning eller vid senare tidpunkt,
genom skriftlig förklaring, vara fri att välja ett eller flera av de förfaranden
för biläggande av tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av denna
konvention som avses i artikel 287.1 a, c eller d.

2. Del XV skall i tillämpliga delar tillämpas på tvister mellan parterna i
denna konvention, av vilka en eller flera är internationella organisationer.

3. Då en internationell oiganisation och en eller flera av dess medlemsstater
är gemensamma parter i en tvist eller är parter med samma intresse, skall
organisationen anses ha godkänt samma förfaranden för biläggandet av
tvisterna som medlemsstaterna; då en medlemsstat har valt endast
Internationella domstolen enligt artikel 287, skall dock oiganisationen och
den berörda medlemsstaten anses ha godkänt skiljedomsförfarande i enlighet
med bilaga VII, såvida parterna i tvisten ej kommit överens om annat.

Artikel 8

Tillämplighet av del XVII

Del XVII skall i tillämpliga delar tillämpas på en internationell organisation
med följande undantag:

a)  en internationell organisations instrument angående formell
bekräftelse eller anslutning skall inte beaktas vid tillämpning av artikel
308.1;

b) i) en internationell organisation skall ha uteslutande behörighet vad
beträffar tillämpningen av artiklarna 312 - 315 i den utsträckning som
den har behörighet enligt artikel 5 i denna bilaga i hela den sakfråga
som ändringen omfattar;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

431

amendment;

(ii) the instrument of formal confirmation or of accession
of an intemational organization to an amendment, the
entire subject-matter over which the intemational
organization has competence under article 5 of this Annex,
shall be considered to be the instrument of ratification or
accession of each of the member States which are States
Parties, for the purposes of applying article 316,
paragraphs 1, 2 and 3;

(iii) the instrument of formal confirmation or of accession
of the intemational organization shall not be taken into
account in the application of article 316, paragraphs 1 and
2, with regard to all other amendments;

(c)      (i) an intemational organization may not denounce this

Convention in accordance with article 317 if any of its
member States is a State Party and if it continues to fulfil
the qualifications specified in article 1 of this Annex;

(ii) an intemational organization shall denounce this
Convention when none of its member States is a State
Party or if the intemational organization no longer fulfils
the qualifications specified in article 1 of this Annex. Such
denunciation shall take effect immediately.

RESOLUTION I

ESTABLISHMENT OF THE PREPARATORY COMMISSION FOR
THE INTERNATIONAL SEA-BED AUTHORITY AND FOR THE
INTERNATIONAL TRIBUNAL FOR THE LAW OF THE SEA

The Third United Nations Conference on the Law of the Sea,

Having adopted the Convention on the Law of the Sea which provides for
the establishment of the Intemational Sea-Bed Authority and the
Intemational Tribunal for the Law of the Sea,

Having decided to take all possible measures to ensure the entry into
effective operation without undue delay of the Authority and the Tribunal
and to make the necessary arrangements for the commencement of their
functions,

Having decided that a Preparatory Commission should be established for

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

432

ii) i vad avser tillämpningen av artikel 316 punkterna 1, 2 och

3 skall en internationell organisations instrument angående
formell bekräftelse eller anslutning till en ändring vad avser den
sakfråga som helt täcks av den internationella organisationens
behörighet i enlighet med artikel 5 i denna bilaga, betraktas som
ratifikations- eller anslutningsinstrument för varje medlemsstat
som är konventionsstat.

iii) beträffande alla andra ändringar skall den internationella
organisationens instrument angående formell bekräftelse eller
anslutning ej beaktas vid tillämpningen av artikel 316 punkterna
1 och 2;

c) i) En internationell organisation får inte säga upp denna konvention
i enlighet med artikel 317 så länge någon av dess medlemsstater är
konventionsstat och den fortsätter att uppfylla de i artikel 1 i denna
bilaga angivna villkoren,

ii) en internationell organisation skall säga upp denna konvention
när ingen av dess medlemsstater längre är konventionsstat eller
om den internationella organisationen ej längre uppfyller de i
artikel 1 i denna bilaga angivna villkoren. Sådan uppsägning
träder omedelbart i kraft.

RESOLUTION I

UPPRÄTTANDE AV DEN FÖRBEREDANDE KOMMISSIONEN FÖR
INTERNATIONELLA HAVSBOTTENMYNDIGHETEN OCH DEN
INTERNATIONELLA HAVSRÄTTSDOMSTOLEN

Förenta nationernas tredje havsrättskonferens,

som har antagit havsrättskonventionen, vilken innehåller bestämmelser för
upprättande av den internationella havsbottenmyndigheten och den
internationella havsrättsdomstolen;

som har beslutat att vidta alla tänkbara åtgärder i syfte att säkerställa att
myndigheten och domstolen utan onödigt dröjsmål på ett effektivt sätt
inleder sin verksamhet samt att nödvändiga arrangemang träffas för
inledandet av deras verksamhet;

som har beslutat att en förberedande kommission skall upprättas för att
uppfylla av dessa mål;

beslutar följande -,

1. Härmed upprättas den förberedande kommissionen för internationella
Havsbottenmyndigheten och för internationella havsrättsdomstolen. Efter det
28 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

433

the fulfilment of these purposes,

Decides as follows:

1. There is hereby established the Preparatory Commission for the
Intemational Sea-Bed Authority and for the Intemational Tribunal for the
Law of the Sea. Upon signature of or accession to the Convention by 50
States, the Secretary-General of the United Nations shall convene the
Commission, and it shall meet no sooner than 60 days and no later than 90
days thereafter.

2. The Commission shall consist of the representatives of States and of
Namibia, represented by the United Nations Council for Namibia, which
have signed the Convention or acceded to it. The representatives of
signatories of the Final Act may participate fully in the deliberations of the
Commission as observers but shall not be entitled to participate in the
taking of decisions.

3. The Commission shall elect its Chairman and other officers.

4. The Rules of Procedure of the Third United Nations Conference on the
Law of the Sea shall apply mutatis mutandis to the adoption of the rules of
procedure of the Commission.

5. The Commission shall:

(a) prepare the provisional agenda for the first session of the
Assembly and of the Council and, as appropriate, make
recommendations relating to items thereon;

(b) prepare draft rules of procedure of the Assembly and of the
Council;

(c) make recommendations conceming the budget for the first
financial period of the Authority;

(d) make recommendations conceming the relationship between the
Authority and the United Nations and other intemational
organizations;

(e) make recommendations conceming the Secretariat of the
Authority in accordance with the relevant provisions of the
Convention;

(f) undertake studies, as necessary, conceming the establishment of

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

434

att 50 stater har undertecknat eller anslutit sig till konventionen skall
Förenta nationernas generalsekreterare sammankalla kommissionen som
skall mötas tidigast 60 dagar och senast 90 dagar därefter.

2.  Kommissionen skall bestå av representanter från stater som har
undertecknat konventionen eller anslutit sig till den samt av Namibia som
representeras av Förenta nationernas råd för Namibia. Representanterna för
de stater som undertecknat slutakten får oinskränkt deltaga vid
kommissionens förhandlingar som observatörer, men skall ej vara
berättigade att delta i beslutsfattandet.

3. Kommissionen skall välja ordförande och andra ledamöter.

4. Arbetsordningen för Förenta nationernas tredje havsrättskonferens skall
äga motsvarande tillämpning på antagandet av kommissionens arbetsordning.

5. Kommissionen skall:

a) utarbeta en preliminär dagordning för det första mötet med
församlingen och rådet och när så är lämpligt avge rekommendationer
beträffande punkter på dagordningen;

b) utarbeta ett utkast till arbetsordning för församlingen och rådet;

c)   avge rekommendationer rörande myndighetens första
räkenskapsperiod;

d) avge rekommendationer rörande förhållandet mellan myndigheten
och Förenta nationerna och andra internationella organisationer;

e) avge rekommendationer rörande myndighetens sekretariat i enlighet
med tillämpliga bestämmelser i konventionen;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

435

the headquarters of the Authority, and make recommendations
relating thereto;

(g) prepare draft rules, regulations and procedures, as necessary,
to enable the Authority to commence its functions, including draft
regulations conceming the financial management and the intemal
administration of the Authority;

(h) exercise the powers and functions assigned to it by resolution
II of the Third United Nations Conference on the Law of the Sea
relating to preparatory investment;

(i) undertake studies on the problems which would be
encountered by developing land-based producer States
likely to be most seriously affected by the production of
minerals derived from the Area with a view to minimizing
their difficulties and helping them to make the necessary
economic adjustment, including studies on the
establishment of a compensation fund, and submit
recommendations to the Authority thereon.

6. The Commission shall have such legal capacity as may be necessary for
the exercise of its functions and the fulfilment of its purposes as set forth
in this resolution.

7. The Commission may establish such subsidiary bodies as are necessary
for the exercise of its functions and shall determine their functions and
rules of procedure. It may also make use, as appropriate, of outside
sources of expertise in accordance with United Nations practice to facilitate
the work of bodies so established.

8. The Commission shall establish a special commission for the Enterprise
and entrust to it the functions referred to in paragraph 12 of resolution II
of the Third United Nations Conference on the Law of the Sea relating to
preparatory investment. The special commission shall take all measures
necessary for the early entry into effective operation of the Enterprise.

9. The Commission shall establish a special commission on the problems
which would be encountered by developing land-based producer States
likely to be most seriously affected by the production of minerals derived
from the Area and entrust to it the functions referred to in paragraph 5(i).

10. The Commission shall prepare a report containing recommendations for
submission to the meeting of the States Parties to be convened in
accordance with Annex VI, article 4, of the Convention regarding practical

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

436

f) när så är nödvändigt uppgöra planer för att upprätta myndighetens Prop. 1995/96:140

högkvarter och avge rekommendationer i samband härmed;           Bilaga 5

g) utarbeta utkast till regler, föreskrifter och förfaranden som är
nödvändiga för att myndigheten skall kunna inleda sin verksamhet,
däri inbegripet utkast till föreskrifter om myndighetens ekonomiska
förvaltning och interna administration;

h) utöva de befogenheter och den verksamhet som den tilldelas i
resolution II från Förenta nationernas tredje havsrättskonferens
angående förinvestering;

i) vidta undersökningar rörande de problem för de utvecklingsländer,
som är landbaserade producenter och som troligtvis kommer att
allvarligast beröras av mineralutvinning i området, i syfte att så långt
som möjligt minska deras svårigheter och hjälpa dem att vidta
nödvändiga ekonomiska anpassningsåtgärder, däri inbegripet
undersökningar rörande inrättande av en kompensationsfond samt avge
rekommendationer till myndigheten därom.

6. Kommissionen skall ha sådan rättskapacitet som kan vara nödvändig för
utövandet av dess verksamhet och för uppfyllandet av dess mål i enlighet
med vad som föreskrivs i denna resolution.

7. Kommissionen får upprätta sådana underorgan som är nödvändiga för
utövandet av dess verksamhet och skall bestämma deras verksamhet och
arbetsordning. Den får även när så är lämpligt använda sig av extern
experthjälp i enlighet med Förenta nationernas praxis för att underlätta
arbetet för organ som upprättas på detta sätt.

8. Kommissionen skall upprätta en särskild kommission för företaget och till
den överföra sådan verksamhet som avses i punkt 12 i resolution II från
Förenta nationernas tredje havsrättskonferens angående förinvestering. Den
särskilda kommissionen skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att företaget
på ett tidigt stadium skall kunna inleda en effektiv verksamhet.

9. Kommissionen skall upprätta en särskild kommission rörande problemen
för de utvecklingsländer som är landbaserade producenter och som troligtvis
kommer att allvarligast beröras av mineralutvinningen i området och till den
överlåta den verksamhet som avses i punkt 5 i.

10. Kommissionen skall utarbeta en rapport innehållande rekommendationer
som skall framläggas vid konventionsstatemas möte, vilket skall
sammankallas i enlighet med bilaga VI artikel 4 i konventionen angående

437

arrangements for the establishment of the Intemational Tribunal for the
Law of the Sea.

11. The Commission shall prepare a final report on all matters within its
mandate, except as provided in paragraph 10, for the presentation to the
Assembly at its first session. Any action which may be taken on the basis
of the report must be in conformity with the provisions of the Convention
conceming the powers and functions entrusted to the respective organs of
the Authority.

12. The Commission shall meet at the seat of the Authority if facilities are
available; it shall meet as often as necessary for the expeditious exercise
of its functions.

13. The Commission shall remain in existence until the conclusion of the
first session of the Assembly, at which time its property and records shall
be transferred to the Authority.

14. The expenses of the Commission shall be met from the regular budget
of the United Nations, subject to the approval of the General Assembly of
the United Nations.

15. The Secretary-General of the United Nations shall make available to
the Commission such secretariat services as may be required.

16. The Secretary-General of the United Nations shall bring this resolution,
in particular paragraphs 14 and 15, to the attention of the General
Assembly for necessary action.

RESOLUTION II

GOVERNING PREPARATORY INVESTMENT INPIONEER
ACTIVITIES RELATING TO POLYMETALLIC NODULES

The Third United Nations Conference on the Law of the Sea,

Having adopted the Convention on the Law of the Sea (the "Convention"),

Having established by resolution I the Preparatory Commission for the
Intemational Sea-Bed Authority and for the Intemational Tribunal for the
Law of the Sea (the ''Commission") and directed it to prepare draft rules,
regulations and procedures, as necessary to enable the Authority to
commence its functions, as well as to make recommendations for the early
entry into effective operation of the Enterprise,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

438

praktiska arrangemang för upprättandet av den internationella Prop. 1995/96:140
havsrättsdomstolen.                                                        Bilaga 5

11. Kommissionen skall utarbeta en slutrapport om alla frågor inom sitt
behörighetsområde, med undantag av vad som följer av punkt 10, vilken
skall framläggas vid församlingens första session. Varje åtgärd som vidtas
på grundval av rapporten skall vara förenlig med bestämmelserna i
konventionen angående de befogenheter och den verksamhet som överlåtits
till myndighetens respektive organ.

12. Kommissionen skall om möjligt sammanträda vid myndighetens säte;
den skall sammanträda i den utsträckning som erfordras för att på ett
effektivt sätt kunna utöva sin verksamhet.

13. Kommissionen skall fortsätta sin verksamhet till dess församlingen har
avslutat sin första session, då dess egendom och handlingar skall överföras
till myndigheten.

14. Kommissionens kostnader skall täckas inom ramen för Förenta
nationernas ordinarie budget, efter godkännande av Förenta nationernas
generalförsamling.

15.  Förenta nationernas generalsekreterare skall till kommissionen
tillhandahålla de sekretariatstjänster som kan komma att behövas.

16. Förenta nationernas generalsekreterare skall fasta generalförsamlingens
uppmärksamhet på denna resolution, i synnerhet punkterna 14 och 15, i och
för vidtagande av nödvändiga åtgärder.

RESOLUTION II

BESTÄMMELSER SOM REGLERAR FÖRINVESTERING I
PIONJÄRVERKSAMHET AVSEENDE FLERMETALLISKA

NODULER

Förenta nationernas tredje havsrättskonferens,

som har antagit havsrättskonventionen (konventionen),

som genom Resolution I har upprättat den förberedande kommissionen för
internationella havsbottenmyndigheten och för den internationella
havsrättsdomstolen (kommissionen) och givit den i uppdrag att utarbeta
utkast till regler, föreskrifter och förfaranden som är nödvändiga för att
myndigheten skall kunna inleda sin verksamhet samt att avge
rekommendationer för att företaget snarast skall kunna inleda sin
verksamhet,

439

som önskar vidta åtgärder för staters och andra rättssubjekts investeringar

Desimus of making provision for investments by States and other entities Prop. 1995/96:140
made in a manner compatible with the intemational régime set forth in Part Bilaga 5

XI of the Convention and the Annexes relating thereto, before the entry
into force of the Convention,

Recognizing the need to ensure that the Enterprise will be provided with the
funds, technology and expertise necessary to enable it to keep pace with the
States and other entities referred to in the preceding paragraph with respect
to activities in the Area,

Decides as follows:

1. For the purposes of this resolution:

(a) "pioneer investor” refers to:

(i) France, India, Japan and the Union of Soviet Socialist
Republics, or a State enterprise of each of those States or
one natural or juridical person which possesses the
nationality of or is effectively controlled by each of those
States, or their nationals, provided that the State
concemed signs the Convention and the State or State
enterprise or natural or juridical person has expended,
before 1 January 1983, an amount equivalent to at least
$US 30 million (United States dollars calculated in
constant dollars relative to 1982) in pioneer activities and
has expended no less than 10 per cent of that amount in
the location, survey and evaluation of the area referred to
in paragraph 3(a);

(ii) four entities, whose components being natural or
juridical persons1 possess the nationality of one or more of
the following States, or are effectively controlled by one
or more of them or their nationals: Belgium, Canada, the
Federal Republic of Germany, Italy, Japan, The
Netherlands, the United Kingdom of Great Britain and
Northern Ireland, and the United States of America,
provided that the certifying State or States sign the
Convention and the en ti ty concemed has expended, before
1 January 1983, the levels of expenditure for the purpose
stated in subparagraph (i);

1 For their identity and composition see "Sea-bed mineral resource development: recent activities of
the Intemational Consortia" and addendum, published by the Department of Intemational Economic
and Social Affairs of the United Nations (ST/ESA/107 and Add.l).

440

på ett sätt som är förenligt med det internationella system som avses i del Prop. 1995/96:140
XI i konventionen samt i de därmed förbundna bilagorna, innan Bilaga 5
konventionen träder i kraft,

som erkänner behovet att säkerställa att företaget kommer att få de medel,
den teknologi och experthjälp som är nödvändig för att det skall kunna hålla
jämna steg med de stater och andra rättssubjekt som avses i föregående
punkt vad beträffar verksamhet i området,

beslutar om följande:

1. I denna resolution avses med

a) pionjärinvesterare

i)   Frankrike, Indien, Japan och de Socialistiska
Rådsrepublikemas Union, eller ett statligt företag från någon av
dessa stater eller en fysisk eller juridisk person, som är
medborgare i eller faktiskt kontrollerad av någon av dessa stater
eller deras medborgare, förutsatt att den berörda staten
undertecknar konventionen och att vederbörande stat, statligt
företag, eller fysisk eller juridisk person före den 1 januari 1983
har nedlagt ett belopp motsvarande minst trettio miljoner US-
dollar (US-dollar beräknade i 1982 års dollarvärde) till
pionjärverksamhet och har använt minst tio procent av detta
belopp till lokalisering, uppmätning och utvärdering av det i
punkt 3 a avsedda området;

ii) fyra rättssubjekt som består av fysiska eller juridiska
personer1 som har en eller flera av följande staters nationalitet
eller är faktiskt kontrollerade av en eller flera av dem eller deras
medborgare: Belgien, Canada, Förbundsrepubliken Tyskland,
Italien, Japan, Nederländerna, Det Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland samt Amerikas Förenta Stater,
förutsatt att intygande stat eller stater undertecknar konventionen
och att det berörda rättssubjektet före den 1 januari 1983 har
nedlagt de ovan angivna beloppen till under i angivna ändamål;

För deras identitet och sammansättning, se "Utvinning av mineraltillgångar på havsbottnen: de
internationella konsortiernas senaste verksamhet" jämte tillägg, som publicerats av Förenta
nationernas avdelning för ekonomiska och sociala frågor (ST/ESA/107 och Add. 1).

441

(in) any developing State which signs the Convention or Prop. 1995/96:140
any State enterprise or natural or juridical person which Bilaga 5
possesses the natinality of such State or is effectively
controlled by it or its nationals, or any group of the
foregoing, which, before 1 January 1985, has expended
the levels of expenditurefor the purpose stated in
subparagraph (i); The rights of the pioneer investor may
devolve upon its successor in interest.

(b) "pioneer activities" means undertakings, commitments of
financial and other assets, investigations, findings, research,
engineering development and other activities relevant to the
identification, discovery, and systematic analysis and evaluation of
polymetallic nodules and to the determination of the technical and
economic feasibility of exploitation. Pioneer activities include:

(i) any at-sea observation and evaluation activity which has
as its objective the establishment and documentation of the
nature, shape, concentration, location and grade of
polymetallic nodules and of the environmental, technical
and other appropriate factors which must be taken into
account before exploitation;

(ii) the recovery from the Area of polymetallic nodules
with a view to the designing, fabricating and testing of
equipment which is intended to be used in the exploitation
of polymetallic nodules;

(c) "certifying State" means a State which signs the Convention,
standing in the same relation to a pioneer investor as would a
sponsoring State pursuant to Annex III, article 4, of the Convention
and which certifies the levels of expenditure specified in
subparagraph (a);

(d) "polymetallic nodules" means one of the resources of the Area
consisting of any deposit or accretion of nodules, on or just below
the surface of the deep sea-bed, which contain manganese, nickel,
cobalt and copper;

(e) "pioneer area" means an area allocated by the Commission to
a pioneer investor for pioneer activities pursuant to this resolution.
A pioneer area shall not exceed 150,000 square kilometres. The
pioneer investor shall relinquish portions of the pioneer area to
revert to the Area, in accordance with the following schedule:

442

iii) vaije utvecklingsland som undertecknar konventionen eller
vaije statligt företag eller fysisk eller juridisk person har sådan
stats nationalitet eller är faktiskt kontrollerad av den eller dess
medborgare eller någon grupp av de förutnämnda, som före 1
januari 1985 har nedlagt de angivna beloppen till under i
angivna ändamål;

En pionjärinvesterare får överlåta sina rättigheter till sin efterträdare.

b)  pionjärverksamhet avser åtaganden, utfästelser avseende
ekonomiska och andra tillgångar, utforskning, fynd, forskning,
tekniskt utvecklingsarbete samt annan verksamhet beträffande
identifiering, upptäckt och systematisk analys och utvärdering av
flermetalliska noduler och för bestämning av den tekniska och
ekonomiska genomförbarheten av utvinningen. Pionjärverksamhet
innefattar:

i) vaije på havet utförd observation och utvärderingsverksamhet
som syftar till att fastställa och dokumentera flermetalliska
nodulers art, form, koncentration, belägenhet och kvalitet och
de miljöbetingade, tekniska och andra lämpliga faktorer som
beaktas före utvinning;

ii) utvinningen av flermetalliska noduler från området i syfte att
utforma, tillverka och utprova den utrustning som avses att
användas vid utvinningen av flermetalliska noduler;

c) intygande stat avser en stat som undertecknar konventionen, som
står i samma förhållande till en pionjärinvesterare som en sponsorstat
enligt bilaga III artikel 4 i konventionen och som intygar de i a
angivna beloppen;

d) jlennetalliska noduler avser en av tillgångarna i området bestående
av vaije avlagring eller tillväxt av noduler, på eller alldeles under
djuphavsbottnens ytskikt, som innehåller mangan, nickel, kobolt och
koppar;

e) pionjäromräde avser ett område som kommissionen har tilldelat en
pionjärinvesterare för pionjärverksamhet enligt denna resolution. Ett
pionjärområde skall ej överskrida etthundrafemtio tusen (150 000)
kvadratkilometer. Pionjärinvesteraren skall avstå från delar av
pionjärområdet vilka skall återgå till området i enlighet med följande
plan:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

443

(i) 20 per cent of the area allocated by the end of the third Prop. 1995/96:140

year from the date of the allocation;                       Bilaga 5

(ii) an additional 10 per cent of the area allocated by the
end of the fifth year from the date of the allocation;

(iii) an additional 20 per cent of the area allocated or such
larger amount as would exceed the exploitation area
decided upon by the Authority in its rules, regulations and
procedures, after eight years from the date of the
allocation of the area or the date of the award of a
production authorization, whichever is earlier;

(f) "Area", "Authority", "activities in the Area" and "resources"
have the meanings assigned to those terms in the Convention.

2. As soon as the Commission begins to function, any State which has
signed the Convention may apply to the Commission on its behalf or on
behalf of any State enterprise or entity or natural or juridical person
specified in paragraph l(a) for registration as a pioneer investor. The
Commission shall register the applicant as a pioneer investor if the
application:

(a) is accompanied, in the case of a State which has signed the
Convention, by a statement certifying the level of expenditure made
in accordance with paragraph l(a), and, in all other cases, a
certificate conceming such level of expenditure issued by a
certifying State or States; and

(b) is in conformity with the other provisions of this resolution,
including paragraph 5.

3.      (a) Every application shall cover a total area which need not be a
single continuous area, sufficiently large and of sufficient estimated
commercial value to allow two mining operations. The application
shall indicate the co-ordinates of the area defining the total area
and dividing it into two parts of equal estimated commercial value
and shall contain all the data available to the applicant with respect
to both parts of the area. Such data shall include, inter alia,
information relating to mapping, testing, the density of polymetallic
nodules and their metal content. In dealing with such data, the
Commission and its staff shall act in accordance with the relevant
provisions of the Convention and its Annexes conceming the
confidentiality of data.

444

i) tjugo (20) procent av det tilldelade området vid utgången av
det tredje året från dagen för tilldelningen;

ii) ytterligare tio (10) procent av det tilldelade området vid
utgången av det femte året från dagen för tilldelningen.

iii) ytterligare tjugo (20) procent av det tilldelade området eller
sådan större del som skulle överskrida det utvinningsområde
som fastställts av myndigheten i dess regler, andra författningar
och förfaranden, efter åtta år från dagen för tilldelningen av
området eller från dagen för tilldelningen av ett
produktionstillstånd, beroende på vilken tidpunkt som inträffar
först;

f) området, myndigheten, verksamhet i området och tillgångar skall ha
den i konventionen angivna betydelsen.

2. Så snart kommissionen har trätt i funktion får vaije stat som har
konventionen inkomma med ansökan till kommissionen om registrering som
pionjärinvesterare för egen räkning eller för vaije statligt företags eller
rättsobjekts eller fysiska eller juridiska persons räkning som anges i punkt
1 a. Kommissionen skall registera den sökande som pionjärinvesterare under
förutsättning att ansökningen,

a) då det gäller en stat som har undertecknat konventionen, åtföljs av
ett intyg om att det i punkt 1 a fastställda beloppet har nedlagts och,
i alla andra fall, ett intyg om ett motsvarande belopp utfärdat av en
eller flera intygande stater; och

b) är i överensstämmelse med övriga bestämmelser i denna resolution,
däri inbegripet punkt 5.

3.   a) Vaije ansökan skall omfatta ett område - vilket inte behöver vara
sammanhängande - som är tillräckligt stort och som bedöms ha
tillräckligt högt kommersiellt värde för att möjliggöra drift i två
arbetsområden. I ansökan skall anges de koordinater för området som
bestämmer dess yta och som delar det i två delar av lika stort beräknat
affärsmässigt värde; ansökan skall innehålla alla sökandens tillgängliga
uppgifter för båda delarna. Dessa uppgifter skall bl.a. innefatta data
om kartläggning, provtagningar, förekomsten av flermetalliska noduler
samt dessas metallhalt. Kommissionen och dess personal skall vid
behandlingen av sådana uppgifter handla i enlighet med tillämpliga
sekretessbestämmelser beträffande information i konventionen och
dess bilagor.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

445

(b) Within 45 days of receiving the data required by subparagraph

(a) , the Commission shall designate the part of the area which is to
be reserved in accordance with the Convention for the conduct of
activities in the Area by the Authority through the Enterprise or in
association with developing States. The other part of the area shall
be allocated to the pioneer investor as a pioneer area.

4. No pioneer investor may be registered in respect of more than one
pioneer area. In the case of a pioneer investor which is made up of two or
more components, none of such components may apply to be registered as
a pioneer investor in its own right or under paragraph l(a)(iii).

5.     (a) Any State which has signed the Convention and which is a
prospective certifying State shall ensure, before making
applications to the Commission under paragraph 2, that areas in
respect of which applications are made do not overlap one another
or areas previously allocated as pioneer areas. The States
concemed shall keep the Commission currently and fully informed
of any efforts to resolve conflicts with respect to overlapping
claims and of the results thereof.

(b) Certifying States shall ensure, before the entry into force of the
Convention, that pioneer activities are conducted in a manner
compatible with it.

(c) The prospective certifying States, including all potential
claimants, shall resolve their conflicts as required under
subparagraph (a) by negotiations within a reasonable period. If
such conflicts have not been resolved by 1 March 1983, the
prospective certifying States shall arrange for the submission of all
such claims to binding arbitration in accordance with UNCITRAL
Arbitration Rules to commence not later than 1 May 1983 and to
be completed by 1 December 1984. If one of the States concemed
does not wish to participate in the arbitration, it shall arrange for
a juridical person of its nationality to represent it in the arbitration.
The arbitral tribunal may, for good cause, extend the deadline for
the making of the award for one or more 30-day periods.

(d) In determining the issue as to which applicant involved in a
conflict shall be awarded all or part of each area in conflict, the
arbitral tribunal shall find a solution which is fair and equitable,
having regard, with respect to each applicant involved in the
conflict, to the following factors:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

446

b) Kommissionen skall inom 45 dagar efter mottagandet av de i a Prop. 1995/96:140
begärda uppgifterna ange vilken del som i enlighet med konventionen Bilaga 5
skall reserveras för myndighetens verksamhet i området genom
företaget eller i samarbete med utvecklingsländer. Den andra delen av
området skall tilldelas pionjärinvesteraren som pionjärområde.

4. Ingen pionjärinvesterare får registreras för mer än ett pionjärområde. I
de fall då en pionjärinvesterare består av två eller flera rättssubjekt får inget
sådant rättssubjekt ansöka om registrering som pionjärinvesterare för egen
del eller enligt punkt 1 a iii.

5.   a) Varje stat som har undertecknat konventionen och som är en
potentiell intygande stat skall, innan den enligt punkt 2 inkommer med
ansökningar till kommissionen, säkerställa att de områden som
ansökningarna gäller ej till någon del överlappar varandra eller
tidigare beviljade pionjärområden. De berörda staterna skall
fortlöpande lämna utförlig information till kommissionen om vaije
ansträngning att lösa konflikter om överlappande inmutningsrätter
samt resultaten härav.

b) En intygande stat skall före konventionens ikraftträdande säkerställa
att pionjärverksamheten bedrivs på konventionsenligt sätt.

c)  Potentiella intygande stater, däri inbegripet alla potentiella
inmutare, skall inom rimlig tid genom förhandlingar lösa konflikter i
enlighet med vad som föreskrivs i a. Om sådana konflikter ej har lösts
före den 1 mars 1983, skall potentiella intygande stater ombesöija att
alla sådana rättsanspråk hänskjuts till bindande skiljedom i enlighet
med UNCITRAL:s regler för skiljeförfarande, vilket förfarande skall
inledas senast den 1 maj 1983 och avslutas före 1 december 1984. Om
någon av de berörda staterna ej önskar delta i skiljeförfarandet skall
den låta en juridisk person av dess nationalitet representera den i
skiljeförfarandet. Skiljedomstolen får utsträcka fristen vad beträffar
dom till en eller fler trettiodagarsperioder om synnerliga skäl
föreligger.

d) Skiljedomstolen skall, då den avgör ett mål om vilken av sökandena
i en konflikt som skall tilldelas hela eller del av ett omstritt område,
söka komma fram till en rimlig och rättvis lösning med beaktande av
följande faktorer för vardera parten:

447

(i) the deposit of the list of relevant co-ordinates with the Prop. 1995/96:140
prospective certifying State or States not later than the Bilaga 5

date of adoption of the Final Act or 1 January 1983,
whichever is earlier;

(ii) the continuity and extent of past activities relevant to
each area in conflict and to the application area of which
it is a part;

(iii) the date on which each pioneer investor concemed or
predecessor in interest or component organization thereof
commenced activities at sea in the application area;

(iv) the financial cost of activities measured in constant

United States dollars relevant to each area in conflict and

to the application area of which it is a part; and

(v) the time when those activities were carried out and the
quality of activities.

6. A pioneer investor registered pursuant to this resolution shall, from the
date of registration, have the exclusive right to carry out pioneer activities
in the pioneer area allocated to it.

7.      (a) Every applicant for registration as a pioneer investor shall pay

to the Commission a fee of SUS 250,000. When the pioneer
investor applies to the Authority for a plan of work for exploration
and exploitation the fee referred to in Annex III, article 13,
paragraph 2, of the Convention shall be SUS 250,000.

(b) Every registered pioneer investor shall pay an annual fixed fee
of SUS 1 million commencing from the date of the allocation of the
pioneer area. The payments shall be made by the pioneer investor
to the Authority upon the approval of its plan of work for
exploration and exploitation. The financial arrangements undertaken
pursuant to such plan of work shall be adjusted to take account of
the payments made pursuant to this paragraph.

(c) Every registered pioneer investor shall agree to incur periodic
expenditures, with respect to the pioneer area allocated to it, until
approval of its plan of work pursuant to paragraph 8, of an amount
to be determined by the Commission. The amount should be
reasonably related to the size of the pioneer area and the
expenditures which would be expected of a bona fide operator who
intends to bring that area into commercial production within a

448

i) deponerandet av förteckningen över relevanta koordinater hos Prop. 1995/96:140
den eller de tillämnade intygande staterna senast dagen för Bilaga 5
antagandet av slutakten eller den 1 januari 1983, beroende på

vilkendera tidpunkt som inträffar först;

ii) kontinuiteten i och omfattningen av tidigare verksamhet i
vaije del av det omstridda området och i helheten av det område
som ansökningen gäller;

iii) den tidpunkt vid vilken vaije berörd pionjärinvesterare eller
tidigare innehavare eller delägare i tidigare innehavare påböljade
verksamheten i det område som ansökningen gäller;

iv) den ekonomiska kostnaden för verksamhet beräknad i
konstanta US dollar avseende det omstridda området och det
däri ingående område som ansökningen gäller; samt

v) den tidsrymd under vilken verksamheten bedrevs samt typen
av verksamhet.

6. En pionjärinvesterare som är registrerad enligt denna resolution skall från
dagen för registreringen ha ensamrätt att bedriva pionjärverksamhet i det
tilldelade pionjärområdet.

7.    a) Vaije sökande till registrering som pionjärinvesterare skall betala
en avgift på 250 000 U.S. dollar till kommissionen. Då
pionjärinvesteraren ansöker hos myndigheten om en arbetsplan för
undersökning och bearbetning skall den i bilaga III artikel 13.2 i
konventionen angivna avgiften utgöra 250 000 U.S. dollar.

b) Vaije registrerad pionjärinvesterare skall betala en årlig fastställd
avgift på 1 miljon US dollar från dagen för tilldelningen av
pionjärområdet. Avgiften skall erläggas av pionjärinvesteraren till
myndigheten efter godkännande av arbetsplanen för undersökning och
bearbetning. De ekonomiska överenskommelser som har ingåtts enligt
en sådan arbetsplan skall regleras med hänsyn till de enligt denna
punkt erlagda avgifterna.

c) Vaije registrerad pionjärinvesterare skall lämna sitt samtycke till att
ikläda sig periodiska utgifter avseende det tilldelade pionjärområdet till
dess att arbetsplanen godkänts enligt punkt 8 till ett belopp som skall
fastställas av kommissionen. Beloppet bör stå i rimligt förhållande till
pionjärområdets storlek samt till de utgifter som kan förväntas av en
lojal producent som inom rimlig tid avser att bedriva affärsmässig
produktion i området.

449

29 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 140. Bil. 5

reasonable time.

8.

(a) Within six months of the entry into force of the Convention and
certification by the Commission in accordance with paragraph 11,
of compliance with this resolution, the pioneer investor so
registered shall apply to the Authority for approval of a plan of
work for exploration and exploitation, in accordance with the
Convention. The plan of work in respect of such application shall
comply with and be governed by the relevant provisions of the
Convention and the rules, regulations and procedures of the
Authority, including those on the operational requirements, the
financial requirements and the undertakings conceming the transfer
of technology. Accordingly, the Authority shall approve such
application.

(b) When an application for approval of a plan of work is
submitted by an entity other than a State, pursuant to subparagraph
(a), the certifying State or States shall be deemed to be the
sponsoring State for the purposes of Annex III, article 4, of the
Convention, and shall thereupon assume such obligations.

(c) No plan of work for exploration and exploitation shall be
approved unless the certifying State is a Party to the Convention.
In the case of the entities referred to in paragraph 1 (a)(ii), the plan
of work for exploration and exploitation shall not be approved
unless all the States whose natural or juridical persons comprise
those entities are Parties to the Convention. If any such State fails
to ratify the Convention within six months after it has received a
notification from the Authority that an application by it, or
sponsored by it, is pending, its status as a pioneer investor or
certifying State, as the case may be, shall terminate, unless the
Council, by a majority of three fourths of its members present and
voting, decides to postpone the terminal date for a period not
exceeding six months.

9.      (a) In the allocation of production authorizations, in accordancewith

article 151 and Annex III, article 7, of the Convention, the pioneer
investors who have obtained approval of plans of work for
exploration and exploitation shall have priority over all applicants
other than the Enterprise which shall be entitled to production
authorizations for two mine sites including that referred to in
article 151, paragraph 5, of the Convention. After each of the
pioneer investors has obtained production authorization for its first
mine site, the priority for the Enterprise contained in Annex III,
article 7, paragraph 6, of the Convention shall apply.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

450

8.   a) Inom sex månader från konventionens ikraftträdande och
kommissionens intygande i enlighet med punkt 11 beträffande
efterlevnaden av denna resolution, skall den pionjärinvesterare som
således registrerats ansöka hos myndigheten om godkännande av en
arbetsplan för undersökning och bearbetning i enlighet med
konventionen. Den arbetsplan som hör till ansökan skall uppfylla och
styras av tillämpliga bestämmelser i denna konvention och
myndighetens regler, andra författningar och förfaranden, däri
inbegripet de krav som ställs angående drift och finansiering samt
åtagandena rörande teknologiöverföring. Myndigheten skall i enlighet
därmed godkänna en sådan ansökan.

b) Då ansökan om godkännande av en arbetsplan i enlighet med a har
lämnats av ett rättssubjekt som ej är en stat skall intygande stat eller
stater anses vara garanterande stat i enlighet med konventionens bilaga
III artikel 4 och skall därigenom ikläda sig sådana förpliktelser.

c) En arbetsplan för undersökning och bearbetning skall ej godkännas,
om den intygande staten ej är part i konventionen. Vad beträffar de
rättssubjekt som avses i punkt 1 a ii skall arbetsplanen för
undersökning och bearbetning inte godkännas, såvida inte alla stater
vars fysiska eller juridiska personer utgör dessa rättssubjekt är parter
i konventionen. Om en sådan stat ej ratificerar konventionen inom sex
månader efter det att den har mottagit en notifikation från
myndigheten om att en ansökan från denna stat eller som den
garanterar är under övervägande, skall dess status som antingen
pionjärinvesterare eller intygande stat upphöra, såvida rådet ej med tre
fjärdedels majoritet av dess närvarande medlemmar genom röstning
beslutar att uppskjuta dagen för upphörandet med en period som ej
överstiger sex månader.

9.    a) Vid tilldelningen av produktionstillstånd i enlighet med artikel 151
och bilaga III artikel 7 i konventionen skall pionjärinvesterare vars
arbetsplaner för undersökning och bearbetning har godkänts ha
företrädesrätt framför alla andra sökande än företaget, vilket skall vara
berättigat till produktionstillstånd för två arbetsområden, däri
inbegripet det som avses i artikel 151.5 i konventionen. Då var och
en av pionjärinvesterama har erhållit produktionstillstånd för sitt första
arbetsområde skall företagets företrädesrätt enligt bilaga III artikel 7.6
i konventionen tillämpas.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

451

(b) Production authorizations shall be issued to each pioneer Prop. 1995/96:140
investor within 30 days of the date on which that pioneer investor Bilaga 5

notifies the Authority that it will commence commercial production
within five years. If a pioneer investor is unable to begin
production within the period of five years for reasons beyond its
control, it shall apply to the Legal and Technical Commission for
an extension of time. That Commission shall grant the extension of
time, for a period not exceeding five years and not subject to
further extension, if it is satisfied that the pioneer investor cannot
begin on an economically viable basis at the time originally
planned. Nothing in this subparagraph shall prevent the Enterprise
or any other pioneer applicant, who has notified the Authority that
it will commence commercial production within five years, from
being given a priority over any applicant who has obtained an
extension of time under this subparagraph.

(c)  If the Authority, upon being given notice, pursuant to
subparagraph (b), determines that the commencement of
commercial production within five years would exceed the
production ceiling in article 151, paragraphs 2 to 7, of the
Convention, the applicant shall hold a priority over any other
applicant for the award of the next production authorization
allowed by the production ceiling.

(d) If two or more pioneer investors apply for production
authorizations to begin commercial production at the same time and
article 151, paragraphs 2 to 7, of the Convention, would not permit
all such production to commence simultaneously, the Authority
shall notify the pioneer investors concemed. Within three months
of such notification, they shall decide whether and, if so, to what
extent they wish to apportion the allowable tonnage among
themselves.

(e)  If, pursuant to subparagraph (d), the pioneer investors
concemed decide not to apportion the available production among
themselves they shall agree on an order of priority for production
authorizations and all subsequent applications for production
authorizations will be granted after those referred to in this
subparagraph have been approved.

(f)  If, pursuant to subparagraph (d), the pioneer investors
concemed decide to apportion the available production among
themselves, the Authority shall award each of them a production
authorization for such lesser quantity as they have agreed. In each
case the stated production requirements of the applicant will be

452

b) Produktionstillstånd skall utfärdas för vaije pionjärinvesterare inom
30 dagar från dagen då pionjärinvesteraren notifierar myndigheten om
att den inom fem år kommer att inleda affärsmässig produktion. Om
en pionjärinvesterare ej kan inleda produktion inom en femårsperiod
av orsaker som den ej råder över, skall den hos den juridiska och
tekniska kommissionen ansöka om förlängning av fristen.
Kommissionen skall bevilja anstånd för en period ej överstigande fem
år som ej kan förlängas ytterligare, om den är övertygad att
pionjärinvesteraren ej kan inleda sin verksamhet på ekonomisk
bärkraftig grundval vid den tidigare planerade tidpunkten. Ingenting
i detta stycke skall hindra företaget eller någon annan pionjärsökande,
som har notifierat myndigheten om att den kommer att inleda
affärsmässig produktion inom fem år, från att erhålla företrädesrätt
framför vaije sökande som har erhållit anstånd enligt detta stycke.

c) Om myndigheten, efter det att den underrättats i enlighet med b,
beslutar att inledandet av affärsmässig produktion inom fem år skulle
leda till att det i konventionens artikel 151 punkterna 2-7 angivna
produktionstaket överskrids, skall sökanden ha företrädesrätt framför
vaije annan sökande vad beträffar tilldelningen av framtida
produktionstillstånd som produktionstaket möjliggör.

d) Om två eller flera pionjärinvesterare ansöker om produktionstill-
stånd för att inleda affärsmässig produktion vid samma tidpunkt och
artikel 151.2-7 i konventionen ej skulle medge att hela produktionen
inleds samtidigt, skall myndigheten notifiera de berörda
pionjärinvesterama. Inom tre månader från sådan notifikation skall de
besluta om och, om så är fallet, på vilket sätt de önskar fördela den
tillåtna mängden sinsemellan.

e) Om de berörda pionjärinvesterama i enlighet med d beslutar att ej
fördela den disponibla produktionen sinsemellan, skall de komma
överens om en prioritetsordning för produktionstillstånd och alla
efterföljande ansökningar om produktionstillstånd skall beviljas efter
det att de som avses i detta stycke har godkänts.

f) Om de berörda pionjärinvesterama i enlighet med d beslutar att
fördela den disponibla produktionen sinsemellan, skall myndigheten
tilldela var och en av dem produktionstillstånd för den mindre
kvantitet som de har enats om. I vart och ett av fallen kommer

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

453

approved and their full production will be allowed as soon as the Prop. 1995/96:140
production ceiling admits of additional capacity sufficient for the Bilaga 5
applicants involved in the competition. All subsequent applications
for production authorizations will only be granted after the
requirements of this subparagraph have been met and the applicant
is no longer subject to the reduction of production provided for in
this subparagraph.

(g) If the parties fail to reach agreement within the stated time
period, the matter shall be decided immediately by the means
provided for in paragraph 5 (c) in accordance with the criteria set
forth in Annex III, article 7, paragraphs 3 and 5, of the
Convention.

10.     (a) Any rights acquired by entities or natural or juridical persons
which possess the nationality of or are effectively controlled by a
State or States whose status as certifying State has been terminated,
shall lapse unless the pioneer investor changes its nationality and
sponsorship within six months of the date of such termination, as
provided for in subparagraph (c).

(b) A pioneer investor may change its nationality and sponsorship
from that existing at the time of its registration as a pioneer
investor to that of any State Party to the Convention which has
effective control over the pioneer investor in terms of paragraph
l(a).

(c) Changes of nationality and sponsorship pursuant to this
paragraph shall not affect any right or priority conferred on a
pioneer investor pursuant to paragraphs 6 and 8.

11. The Commission shall:

(a) provide each pioneer investor with the certificate of compliance
with the provisions of this resolution referred to in paragraph 8;
and

(b) include in its final report required by paragraph 11 of resolution
I of the Conference details of all registrations of pioneer investors
and allocations of pioneer areas pursuant to this resolution.

12. In order to ensure that the Enterprise is able to carry out activities in
the Area in such a manner as to keep pace with States and other entities:

(a) every registered pioneer investor shall:

454

sökandens angivna produktionskrav att godkännas och full produktion
kommer att beviljas så snart som produktionstaket gör det möjligt att
i tillräckligt stor utsträckning ytterligare öka kapaciteten för berörda
sökande. Alla efterföljande ansökningar om produktionstillstånd
kommer att beviljas först sedan kraven i detta stycke har uppfyllts och
sökanden skall ej längre underkastas den i detta stycke avsedda
produktion s min skningen.

g) Om parterna ej kan komma överens inom den angivna tidsperioden
skall frågan ofördröj ligen avgöras på det sätt som föreskrivs i punkt
5 c i enlighet med de kriterier som anges i konventionens bilaga III
artikel 7 punkterna 3 och 5.

10. a) Alla rättigheter som förvärvats av rättssubjekt eller fysiska eller
juridiska personer som har nationalitet i eller faktiskt kontrolleras av en stat
eller stater, vars status som intygande stat har upphört skall bortfalla, såvida
pionjärinvesteraren ej ändrar sin nationalitet och sin garanti inom sex
månader från dagen för sådant upphörande i enlighet med vad som
föreskrivs i c.

b) En pionjärinvesterare får låta sin nationalitet och sin garanti ändras
från vad som gällde vid tiden för registrering som pionjärinvesterare
till vaije konventionsstat som har faktisk kontroll över
pionjärinvesteraren i enlighet med punkt 1 a.

c) Ändringar av nationalitet och garanti enligt denna punkt skall inte
inverka på den rättighet eller företrädesrätt som enligt punkterna 6 och
8 tilldelas en pionjärinvesterare.

11. Kommissionen skall:

a) för vaije pionjärinvesterare utfärda ett intyg om att denne uppfyller
de bestämmelser i denna resolution som avses i punkt 8; och

b) i sin slutrapport i enlighet med punkt 11 i resolution I från
konferensen ta med uppgifter om registrering av pionjärinvesterare
och tilldelning av pionjärområden enligt denna resolution.

12.  I syfte att säkerställa att företaget bereds möjlighet att bedriva
verksamhet i området på sådant sätt att det håller jämna steg med stater och
andra rättssubjekt

a) skall vaije registrerad pionjärinvesterare

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

455

(i)  carry out exploration, at the request of the Prop. 1995/96:140
Commission, in the area reserved, pursuant to paragraph Bilaga 5

3 in connection with its application, for activities in the
Area by the Authority through the Enterprise or in
association with developing States, on the basis that the
costs so incurred plusinterest thereon at the rate of 10 per
cent per annum shall be reimbursed;

(ii) provide training at all levels for personnel designated

by the Commission;

(iii) undertake before to the entry into force of the
Convention, to perform the obligations prescribed in the
Convention relating to transfer of technology;

(b) every certifying State shall:

(i) ensure that the necessary funds are made available to
the Enterprise in a timely manner in accordance with the
Convention, upon its entry into force; and

(ii) report periodically to the Commission on the activities
carried out by it, by its entities or natural or juridical
persons.

13. The Authority and its organs shall recognize and honour the rights and
obligations arising from this resolution and the decisions of the
Commission taken pursuant to it.

14. Without prejudice to paragraph 13, this resolution shall have effect
until the entry into force of the Convention.

15. Nothing in this resolution shall derogate from Annex III, article 6,
paragraph 3(c), of the Convention.

RESOLUTION III

The Third United Nations Conference on the Law of the Sea,

Having regard to the Convention on the Law of the Sea,

Bearing in mind the Charter of the United Nations, in particular
Article 73,

456

i) i samband med ingivande av ansökan, på kommissionens Prop. 1995/96:140
begäran, bedriva undersökning i det område som i enlighet med Bilaga 5

punkt 3 är avsett för myndighetens verksamhet i området genom
företaget eller i samarbete med utvecklingsländer under
förutsättning att de därmed uppkomna kostnaderna samt en årlig
ränta på 10 procent återbetalas;

ii)  ombesöija på alla nivåer praktisk utbildning för av
kommissionen utsedd personal;

iii) före konventionens ikraftträdande åta sig att uppfylla de
förpliktelser som föreskrivs i konventionen beträffande
teknologiöverföring;

b) vaije intygande stat skall:

i) säkerställa att nödvändiga medel vid lämplig tidpunkt i
enlighet med konventionen efter dess ikraftträdande ställs till
företagets förfogande; och

ii) periodvis rapportera till kommissionen om den verksamhet
som bedrivs av den själv, dess rättssubjekt eller fysiska eller
juridiska personer.

13. Myndigheten och dess oigan skall erkänna och respektera de rättigheter
och förpliktelser som härrör från denna resolution samt de beslut som
kommissionen fattat i enlighet härmed.

14. Denna resolution skall, utan förfång för punkt 13, vara giltig till dagen
för konventionens ikraftträdande.

15.  Ingenting i denna resolution skall inverka på bestämmelserna i
konventionens bilaga III artikel 6.3 c.

RESOLUTION III

Förenta nationernas tredje havsrättskonferens,

som erinrar om havsrättskonventionen,

som uppmärksammar Förenta nationernas stadga, i synnerhet artikel 73,

457

1. Declares that:

(a) In the case of a territory whose people have not attained full
independence or other self-goveming status recognized by the
United Nations, or a territory under colonial domination,
provisions conceming rights and interests under the Convention
shall be implemented for the benefit of the people of the territory
with a view to promoting their well-being and development.

(b) Where a dispute exists between States over the sovereignty of
a territory to which this resolution applies, in respect of which the
United Nations has recommended specific means of settlement,
there shall be consultations between the parties to that dispute
regarding the exercise of the rights referred to in subparagraph (a).
In such consultations the interests of the people of the territory
concemed shall be a fundamental consideration. Any exercise of
those rights shall take into account the relevant resolutions of the
United Nations and shall be without prejudice to the position of any
party to the dispute. The States concemed shall make every effort
to enter into provisional arrangements of a practical nature and
shall not jeopardize or hamper the reaching of a final settlement of
the dispute.

2. Requests the Secretary-General of the United Nations to bring this
resolution to the attention of all Members of the United Nations and the
other participants in the Conference, as well as the principal organs of the
United Nations, and to request their compliance with it.

RESOLUTION IV

The Third United Nations Conference on the Law of the Sea,

Bearing in mind that national liberation movements have been invited to
participate in the Conference as observers in accordance with rule 62 of its
rules of procedure,

Decides that the national liberation movements, which have been
participating in the Third United Nations Conference on the Law of the
Sea, shall be entitled to sign the Final Act of the Conference, in their
capacity as observers.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

458

1. Förklarar att:

a) Vad beträffar ett territorium, vars befolkning ej har uppnått
fullständigt oberoende eller självstyrande status, som erkänns av
Förenta nationerna eller ett territorium under kolonialt styrelseskick,
skall bestämmelserna angående rättigheter och intressen i
konventionen genomföras till befolkningens bästa i territoriet i syfte
att förbättra dess välstånd och främja dess utveckling.

b) Då det föreligger en tvist mellan stater angående ett territoriums
suveränitet varpå denna resolution är tillämplig, för vilket Förenta
nationerna har rekommenderat särskilda förfaranden då det gäller
biläggande, skall samråd inledas mellan parterna i tvisten beträffande
utövandet av de i a avsedda rättigheterna. Vid sådana samråd skall
befolkningens bästa i territoriet vara av grundläggande betydelse.
Vaije utövande av dessa rättigheter skall beakta Förenta nationernas
tillämpliga resolutioner och skall vara utan förfång för den ställning
som vaije part i tvisten intar. De berörda staterna skall göra sitt
yttersta för att träffa provisoriska arrangemang av praktisk natur och
skall ej äventyra eller hindra en slutlig lösning av tvisten.

2. Uppmanar Förenta nationernas generalsekreterare att fästa alla Förenta
nationernas medlemmars och övriga deltagares i konferensen samt Förenta
nationernas huvudorgans uppmärksamhet på denna resolution och uppmana
till dess efterlevnad.

RESOLUTION IV

Förenta nationernas tredje havsrättskonferens:

som erinrar om att nationella befrielserörelser har inbjudits att delta i
konferensen som observatörer i enlighet med bestämmelse 62 i
arbetsordningen;

beslutar att de nationella befrielserörelser som har deltagit i Förenta
nationernas tredje havsrättskonferens skall vara berättigade att underteckna
konferensens slutakt i egenskap av observatörer.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

459

RESOLUTION ADOPTED BY THE GENERAL ASSEMBLY ON THE
AGREEMENT RELATING TO THE IMPLEMENTATION OF PART XI
OF THE UNITED NATIONS CONVENTION ON THE LAW OF THE
SEA OF 10 DECEMBER 1982

The General Assembly,

Prompted by the desire to achieve universal participation in the United
Nations Convention on the Law of the Sea of 10 December 1982
(hereinafter referred to as "the Convention") 'and to promote appropriate
representation in the institutions established by it,

Reaffirming that the seabed and ocean floor and subsoil thereof, beyond the
limits of national jurisdiction (hereinafter referred to as the "Area"), as
well as the resources of the Area, are the common heritage of mankind, 2

Recalling that the Convention in its Part XI and related provisions
(hereinafter referred to as "Part XI") established a regime for the Area and
its resources,

Taking note of the Consolidated provisional final report of the Preparatory
Commission for the Intemational Seabed Authority and for the Intemational
Tribunal for the Law of the Sea, 3

Recalling its resolution 48/28 of 9 December 1993 on the law of the sea,

Recognizing that political and economic changes, including in particular a
growing reliance on market principles, have necessitated the re-evaluation
of some aspects of the regime for the Area and its resources,

Noting the initiative of the Secretary-General which began in 1990 to
promote dialogue aimed at achieving universal participation in the
Convention,

Vklcoming the report of the Secretary-General on the outcome of his
informal consultations4, including the draft of an agreement relating to the

1  Official Records of the Third United Nations Conference on the Law of the Sea, vol. XVII
(United Nations publication, Sales No. E.84.V.3), document A/CONF.62/122.

2 General Assembly resolution 2749 (XXV); article 136 of the United Nations Convention
on the Law of the Sea.

3 LOS/PCN/130 and Add.l.

* A/48/950.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

460

RESOLUTION ANTAGEN AV GENERALFÖRSAMLINGEN OM
AVTAL OM GENOMFÖRANDE AV DEL XI I FÖRENTA

NATIONERNAS HAVSRÄTTSKONVENTION DEN 10 DECEMBER
1982

Generalförsamlingen,

som drivs av sin önskan att uppnå universell anslutning till Förenta
nationernas havsrättskonvention den 10 december 1982 (nedan kallad
"konventionen")1, och att främja lämplig representation i de institutioner
som upprättats genom den,

som på nytt bekräftar att havsbottnen och dennas underlag utanför gränserna
för nationell jurisdiktion (nedan kallad "området") samt tillgångarna i
området utgör mänsklighetens gemensamma arvedel2,

som erinrar om att konventionen i del XI och bestämmelser med anknytning
därtill (nedan kallad "del XI") fastställt en rättsordning för området och dess
tillgångar,

som beaktar den förberedande kommissionens gemensamma provisoriska
slutrapport för internationella havsbottenmyndigheten och internationella
havsrättsdomstolen3,

som erinrar om sin resolution 48/28 den 9 december 1993 om havsrätten,

som erkänner att politiska och ekonomiska förändringar, som särskilt
innefattar en ökande tillit till marknadsprinciper, har nödvändiggjort en
omvärdering av vissa aspekter av rättsordningen för området och dess
tillgångar,

som beaktar generalsekreterarens initiativ, vilket inleddes 1990, att främja
en dialog syftande till att uppnå universell anslutning till konventionen,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

1 Official Records of the Third United Nations Conference on the Law of the Sea, vol. XVII (United
Nations publication, Sales No. E.84.V.3), document A/CONF.62/122.

Generalförsamlingens resolution 2749 (XXV) den 17 december 1970; artikel 136 i Förenta
nationernas havsrättskonvention.

461

Dokument LOS/PCN/130 och tillägg 1.

implementation of Part XI,

Considering that the objective of universal participation in the Convention
may best be achieved by the adoption of an agreement relating to the
implementation of Part XI,

Recognizing the need to provide for the provisional application of such an
agreement from the date of entry into force of the Convention on
16 November 1994,

1. Expresses its appreciation to the Secretary-General for his report on the
informal consultations;

2. Reaffirms the unified character of the United Nations Convention on the
Law of the Sea of 10 December 1982;

3. Adopts the Agreement relating to the Implementation of Part XI of the
United Nations Convention on the Law of the Sea of 10 December 1982
(hereinafter referred to as "the Agreement"), the text of which is annexed
to the present resolution;

4. Affirms that the Agreement shall be interpreted and applied together with
Part XI as a single instrument;

5.  Considers that future ratifications or formal confirmations of or
accessions to the Convention shall represent also consent to be bound by
the Agreement and that no State or entity may establish its consent to be
bound by the Agreement unless it has previously established or establishes
at the same time its consent to be bound by the Convention;

6. Calls upon States which consent to the adoption of the Agreement to
refrain from any act which would defeat its object and purpose;

7. Expresses its satisfaction at the entry into force of the Convention on 16
November 1994;

8. Decides to fund the administrative expenses of the Intemational Seabed
Authority in accordance with section 1, paragraph 14, of the annex to the
Agreement;

9. Requests the Secretary-General to transmit immediately certified copies
of the Agreement to the States and entities referred to in article 3 thereof,
with a view to facilitating universal participation in the Convention and the
Agreement, and to draw attention to articles 4 and 5 of the Agreement;

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

462

som välkomnar generalsekreterarens rapport om resultatet av hans informella
konsultationer4, inklusive utkastet till ett avtal om genomförande av del XI,

som anser att målet om universell anslutning till konventionen bäst uppnås
genom antagande av ett avtal om genomförande av del XI,

som erkänner behovet att vidta åtgärder för provisorisk tillämpning av ett
sådant avtal från dagen för konventionens ikraftträdande den 16 november
1994,

1. uttrycker sin uppskattning till generalsekreteraren för hans rapport om de
informella konsultationerna,

2. bekräftar på nytt den enande karaktär som Förenta nationernas
havsrättskonvention den 10 december 1982 har,

3. antar avtalet om genomförande av del XI i Förenta nationernas
havsrättskonvention (nedan kallat "avtalet"), vars text är fogad till denna
resolution,

4. bekräftar att avtalet skall tolkas och tillämpas tillsammans med del XI
som ett enda rättsinstrument,

5. anser att framtida ratificering, eller formell bekräftelse av eller anslutning
till konventionen även skall utgöra samtycke till att vara bunden av avtalet
och att ingen stat eller rättssubjekt får ge sitt samtycke till att vara bunden
av avtalet, såvida vederbörande inte tidigare har gett eller samtidigt ger sitt
samtycke till att vara bunden av konventionen,

6. uppmanar stater som samtycker till antagandet av avtalet att avhålla sig
från vaije handling som skulle kunna omintetgöra dess mål och syften,

7. uttrycker sin tillfredsställelse med att konventionen träder i kraft den 16
november 1994,

8.  beslutar att svara för den internationella havsbottenmyndighetens
administrativa kostnader i enlighet med kapitel 1.14 i bilagan till avtalet,

9. anmodar generalsekreteraren att omedelbart översända bestyrkta kopior
av avtalet till de stater och rättssubjekt som avses i dess artikel 3, i syfte att

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

A/48/950

463

10. Also requests the Secretary-General to open the Agreement for Prop. 1995/96:140
signature in accordance with article 3 thereof immediately after its Bilaga 5
adoption;

11. Urges all States and entities referred to in article 3 of the Agreement
to consent to its provisional application as from 16 November 1994 and to
establish their consent to be bound by the Agreement at the earliest possible
date;

12. Also urges all such States and entities that have not already done so to
take all appropriate steps to ratify, formally confirm or accede to the
Convention at the earliest possible date in order to ensure universal
participation in the Convention;

13. Calls upon the Preparatory Commission for the Intemational Seabed
Authority and for the Intemational Tribunal for the Law of the Sea to take
into account the terms of the Agreement when drawing up its final report.

AGREEMENT RELATING TO THE IMPLEMENTATION OF PART

XI OF THE UNITED NATIONS CONVENTION ON THE LAW OF

THE SEA OF 10 DECEMBER 1982

The States Parties to this Agreement,

Recognizing the important contribution of the United Nations Convention
on the Law of the Sea of 10 December 1982 (hereinafter referred to as "the
Convention") to the maintenance of peace, justice and progress for all
peoples of the world,

Reaffirming that the seabed and ocean floor and subsoil thereof, beyond the
limits of national jurisdiction (hereinafter referred to as "the Area”), as
well as the resources of the Area, are the common heritage of mankind,

Mindful of the importance of the Convention for the protection and
preservation of the marine environment and of the growing concem for the
global environment,

Having considered the report of the Secretary-General of the United
Nations on the results of the informal consultations among States held from
1990 to 1994 on outstanding issues relating to Part XI and related
provisions of the Convention (hereinafter referred to as "Part XI"),

Noting the political and economic changes, including market-oriented
approaches, affecting the implementation of Part XI,

464

möjliggöra universell anslutning till konventionen och avtalet, samt att fasta
uppmärksamheten på artiklarna 4 och 5 i avtalet,

10. anmodar vidare generalsekreteraren att öppna avtalet för undertecknande
i enlighet med dess artikel 3 omedelbart efter det att det har blivit antaget,

11. uppmanar alla stater och rättssubjekt som avses i artikel 3 i avtalet att
samtycka till att provisoriskt tillämpa det från den 16 november 1994 och
att ge sitt samtycke till att vara bundna av det snarast möjligt,

12. uppmanar vidare alla stater och rättssubjekt som inte redan har gjort
detta att snarast vidta alla lämpliga åtgärder för ratificering, formell
bekräftelse eller anslutning till konventionen för att trygga universellt
deltagande i denna,

13.  anmodar den förberedande kommissionen för internationella
havsbottenmyndigheten och internationella havsrättsdomstolen att ta hänsyn
till bestämmelserna i avtalet vid utarbetandet av sin slutrapport.

AVTAL OM GENOMFÖRANDE AV DEL XI I FÖRENTA
NATIONERNAS HAVSRÄTTSKONVENTION DEN 10 DECEMBER
1982

De stater som är parter i detta avtal

som erkänner det värdefulla bidrag som Förenta nationernas
havsrättskonvention den 10 december 1982 (nedan kallad "konventionen")
ger till bevarandet av fred, rättvisa och framåtskridande för världens alla
folk,

som på nytt bekräftar att havsbottnen och dess underlag utanför gränserna
för nationell jurisdiktion (nedan kallad "Området") och tillgångarna i
området utgör mänsklighetens gemensamma arvedel,

som är medvetna om konventionens betydelse för skyddet och bevarandet av
den marina miljön och om den ökande oron för den globala miljön,

som har behandlat Förenta nationernas generalsekreterares rapport om
resultatet av de informella konsultationer som hållits mellan staterna från
1990 till 1994 angående utestående frågor som avser del XI och hänförliga
bestämmelser i konventionen (nedan kallad "del XI"),

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

465

30 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

Wishing to facilitate universal participation in the Convention,              Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

Considering that an agreement relating to the implementation of Part XI
would best meet that objective,

Have agreed as follows:

Article 1

implementation of Part XI

1. The States Parties to this Agreement undertake to implement Part XI in
accordance with this Agreement.

2. The Annex forms an integral part of this Agreement.

Article 2

Relationship between this Agreement and Part XI

1. The provisions of this Agreement and Part XI shall be interpreted and
applied together as a single instrument. In the event of any inconsistency
between this Agreement and Part XI, the provisions of this Agreement shall
prevail.

2. Articles 309 to 319 of the Convention shall apply to this Agreement as
they apply to the Convention.

Article 3

Signature

This Agreement shall remain open for signature at United Nations
Headquarters by the States and entities referred to in article 305,
paragraph 1 (a), (c), (d), (e) and (f), of the Convention for 12 months from
the date of its adoption.

Article 4

Consent to be bound

1. After the adoption of this Agreement, any instrument of ratification or
formal confirmation of or accession to the Convention shall also represent
consent to be bound by this Agreement.

2. No State or entity may establish its consent to be bound by this
Agreement unless it has previously established or establishes at the same
time its consent to be bound by the Convention.

466

som beaktar de politiska och ekonomiska förändringar har inträtt, däribland Prop. 1995/96:140
sådana med marknadsorienterad inriktning, vilka inverkar på genomförandet Bilaga 5
av del XI,

som önskar underlätta allmänt deltagande i konventionen,

som anser att ett avtal om genomförande av del XI bäst skulle tillgodose
detta mål,

har kommit överens om följande.

Artikel 1

Genomförande av del XI

1. De stater som är parter i detta avtal åtar sig att genomföra del XI i
enlighet med detta avtal.

2. Bilagan utgör en integrerande del av detta avtal.

Artikel 2

Förhållande mellan detta avtal och del XI

1. Bestämmelserna i detta avtal och i del XI skall tolkas och tillämpas
gemensamt som ett enda rättsinstrument. I händelse av bristande
överensstämmelse mellan detta avtal och del XI skall bestämmelserna i detta
avtal ha företräde.

2. Artiklarna 309-319 i konventionen skall tillämpas på detta avtal så som
de tillämpas på konventionen.

Artikel 3

Undertecknande

Detta avtal skall stå öppet för undertecknande i Förenta nationernas
högkvarter i tolv (12) månader från dagen för dess antagande av de stater
och rättssubjekt som avses i konventionens artikel 305.1 a, c, d, e och f.

Artikel 4

Samtycke till att vara bunden av avtalet

1. Sedan detta avtal har antagits skall vaije ratifikationsinstrument eller
instrument om formell bekräftelse av eller anslutning till konventionen även
utgöra samtycke till att vara bunden av detta avtal.

2. Ingen stat eller rättssubjekt får ge sitt samtycke till att vara bunden av
detta avtal, såvida vederbörande inte redan har gett eller samtidigt ger sitt
samtycke till att vara bunden av konventionen.

467

3. A State or entity referred to in article 3 may express its consent to be Prop. 1995/96:140
bound by this Agreement by:                                            Bilaga 5

(a) Signature not subject to ratification, formal confirmation or the
procedure set out in article 5;

(b) Signature subject to ratification or formal confirmation,
followed by ratification or formal confirmation;

(c) Signature subject to the procedure set out in article 5; or

(d) Accession.

4.  Formal confirmation by the entities referred to in article 305,
paragraph 1 (f), of the Convention shall be in accordance with Annex IX
of the Convention.

5. The instruments of ratification, formal confirmation or accession shall
be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

Article 5

Simplified procedure

1. A State or entity which has deposited before the date of the adoption of
this Agreement an instrument of ratification or formal confirmation of or
accession to the Convention and which has signed this Agreement in
accordance with article 4, paragraph 3 (c), shall be considered to have
established its consent to be bound by this Agreement 12 months after the
date of its adoption, unless that State or entity notifies the depositary in
writing before that date that it is not availing itself of the simplified
procedure set out in this article.

2. In the event of such notification, consent to be bound by this Agreement
shall be established in accordance with article 4, paragraph 3 (b).

Article 6

Entry into force

1. This Agreement shall enter into force 30 days after the date on which
40 States have established their consent to be bound in accordance with
articles 4 and 5, provided that such States include at least seven of the
States referred to in paragraph 1 (a) of resolution II of the Third United
Nations Conference on the Law of the Sea (hereinafter referred to as
"resolution II") and that at least five of those States are developed States.
If these conditions for entry into force are fulfilled before 16 November

468

3. En stat eller ett rättssubjekt som avses i artikel 3 kan ge sitt samtycke till
att vara bunden av detta avtal genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratificering, formell bekräftelse
eller för sådant förfarande som avses i artikel 5,

b)  undertecknande med förbehåll för ratificering eller formell
bekräftelse följt av ratificering eller formell bekräftelse,

c) undertecknande med förbehåll för sådant förfarande som avses i
artikel 5, eller

d) anslutning.

4. Formell bekräftelse av de rättssubjekt som avses i konventionens artikel

305.1 f skall ske i enlighet med konventionens bilaga IX.

5. Ratifikationsinstrument och instrument om formell bekräftelse eller
anslutning skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 5

Förenklat förfarande

1. En stat eller ett rättssubjekt som före dagen för antagande av detta avtal
har deponerat ett ratifikationsinstrument eller ett instrument om formell
bekräftelse av eller anslutning till konventionen och som har undertecknat
detta avtal i enlighet med dess artikel 4.3 c skall anses ha gett sitt samtycke
till att vara bunden av detta avtal tolv (12) månader efter dagen för dess
antagande, såvida inte ifrågavarande stat eller rättssubjekt före denna dag
skriftligen underrättar depositarien om att den inte begagnar sig av det
förenklade förfarande som anges i denna artikel.

2. I händelse av en sådan underrättelse skall samtycke till att vara bunden
av detta avtal ges i enlighet med artikel 4.3 b.

Artikel 6

Ikraftträdande

1. Detta avtal träder i kraft trettio (30) dagar efter den dag då fyrtio (40)
stater har gett sitt samtycke till att vara bundna av avtalet i enlighet med
artiklarna 4 och 5, förutsatt att dessa stater innefattar minst sju av de stater
som avses i punkt 1 a i resolution II från Förenta nationernas tredje

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

469

1994, this Agreement shall enter into force on 16 November 1994.         Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

2. For each State or entity establishing its consent to be bound by this
Agreement after the requirements set out in paragraph 1 have been
fulfilled, this Agreement shall enter into force on the thirtieth day following
the date of establishment of its consent to be bound.

Article 7

Provisional application

1. If on 16 November 1994 this Agreement has not entered into force, it
shall be applied provisionally pending its entry into force by:

(a) States which have consented to its adoption in the General
Assembly of the United Nations, except any such State which
before 16 November 1994 notifies the depositary in writing either
that it will not so apply this Agreement or that it will consent to
such application only upon subsequent signature or notification in
writing;

(b) States and entities which sign this Agreement, except any such
State or entity which notifies the depositary in writing at the time
of signature that it will not so apply this Agreement;

(c) States and entities which consent to its provisional application
by so notifying the depositary in writing;

(d) States which accede to this Agreement.

2. All such States and entities shall apply this Agreement provisionally in
accordance with their national or intemal laws and regulations, with effect
from 16 November 1994 or the date of signature, notification of consent
or accession, if later.

3. Provisional application shall terminate upon the date of entry into force
of this Agreement. In any event, provisional application shall terminate on
16 November 1998 if at that date the requirement in article 6, paragraph
1, of consent to be bound by this Agreement by at least seven of the States
(of which at least five must be developed States) referred to in paragraph
1 (a) of resolution II has not been fulfilled.

470

havsrättskonferens (nedan kallad "resolution II") och att minst fem av dessa
stater är utvecklade länder. Om dessa villkor för ikraftträdande är uppfyllda
före den 16 november 1994, träder avtalet i kraft den 16 november 1994.

2. För vaije stat eller rättssubjekt som ger sitt samtycke till att vara bunden
av detta avtal efter det att de krav som anges i punkt 1 har uppfyllts, träder
detta avtal i kraft den trettionde dagen efter dagen för avgivande av dess
samtycke till att vara bunden av avtalet.

Artikel 7

Provisorisk tillämpning

1. Om detta avtal inte har trätt i kraft den 16 november 1994, skall det
tillämpas provisoriskt i avvaktan på dess ikraftträdande av

a) stater som har samtyckt till dess antagande i Förenta nationernas
generalförsamling, med undantag för stater som före den 16 november
1994 skriftligen underrättar depositarien om att den antingen inte vill
tillämpa avtalet på detta sätt eller att den kommer att samtycka till en
sådan tillämpning först efter senare undertecknande eller skriftlig
underrättelse,

b) stater och rättssubjekt som undertecknar detta avtal, med undantag
för sådana stater eller rättssubjekt som samtidigt skriftligen underrättar
depositarien om att den inte vill tillämpa avtalet på detta sätt,

c)  stater och rättssubjekt som samtycker till dess provisoriska
tillämpning genom att skriftligen underrätta depositarien om detta,

d) stater som ansluter sig till detta avtal.

2. Alla sådana stater och rättssubjekt skall tillämpa detta avtal provisoriskt
i enlighet med sina nationella eller andra interna lagar och författningar med
verkan från den 16 november 1994 eller dagen för undertecknande,
underrättelse om samtycke eller anslutning, om denna inträffar senare.

3. Provisorisk tillämpning skall upphöra dagen för ikraftträdandet av detta
avtal. I vaije fall skall provisorisk tillämpning upphöra den 16 november
1998 om vid denna tidpunkt kravet i artikel 6.1 på samtycke att vara bunden
av detta avtal av minst sju av de stater (av vilka minst fem skall vara
utvecklade länder) som avses i punkt 1 a i resolution II inte har uppfyllts.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

471

Article 8
States Parties

1. For the purposes of this Agreement, "States Parties" means States which
have consented to be bound by this Agreement and for which this
Agreement is in force.

2. This Agreement applies mutatis mutandis to the entities referred to in
article 305, paragraph 1 (c), (d), (e) and (f), of the Convention which
become Parties to this Agreement in accordance with the conditions
relevant to each, and to that extent "States Parties" refers to those entities.

Article 9

Depositary

The Secretary-General of the United Nations shall be the depositary of this
Agreement.

Article 10
Authentic texts

The original of this Agreement, of which the Arabic, Chinese, English,
French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited
with the Secretary-General of the United Nations.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned Plenipotentiaries, being duly
authorized thereto, have signed this Agreement.

DONE AT NEW YORK, this 28 th day of July, one thousand nine
hundred and ninety-four.

ANNEX

SECTION 1. COSTS TO STATES PARTIES AND INSTITUTIONAL
ARRANGEMENTS

1. The Intemational Seabed Authority (hereinafter referred to as "the
Authority") is the organization through which States Parties to the
Convention shall, in accordance with the regime for the Area established
in Part XI and this Agreement, oiganize and control activities in the Area,
particularly with a view to administering the resources of the Area. The
powers and functions of the Authority shall be those expressly conferred
upon it by the Convention. The Authority shall have such incidental
powers, consistent with the Convention, as are implicit in, and necessary

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

472

Artikel 8
Avtalsslutande stater

1. I detta avtal avses med avtalsslutande stater stater som har samtyckt till
att vara bundna av detta avtal och för vilka detta avtal är i kraft.

2. Detta avtal är i tillämpliga delar tillämpligt på de rättssubjekt som avses
i konventionens artikel 305.1 c, d, e och f och som blir parter i detta avtal
i enlighet med de villkor som är relevanta för vart och ett av dem och i den
utsträckning som avtals slutande stater hänför sig till dessa rättssubjekt.

Artikel 9

Depositarie

Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för detta avtal.

Artikel 10

Giltiga texter

Originaltexten till detta avtal, vars arabiska, engelska, franska, kinesiska,
ryska och spanska texter har lika giltighet, skall deponeras hos Förenta
nationernas generalsekreterare.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

SOM SKEDDE I NEW YORK den 28 juli 1994.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

BILAGA

AVSNITT 1. KOSTNADER FÖR KONVENTIONSSTATERNA OCH
INSTITUTIONELLA ARRANGEMANG

1. Den internationella myndigheten för havsbottnen (nedan kallad
myndigheten) är den oiganisation genom vilken konventionsstatema enligt
den ordning för området som fastställs i del XI och i detta avtal, skall
organisera och kontrollera verksamhet i området med särskild uppgift att
förvalta dess tillgångar. Myndighetens befogenheter och åligganden skall
vara de som uttryckligen tilldelats den genom konventionen. Myndigheten
skall ha de därav följande och med konventionen överensstämmande

473

for, the exercise of those powers and functions with respect to activities in
the Area.

2. In order to minimize costs to States Parties, all organs and subsidiary
bodies to be established under the Convention and this Agreement shall be
cost-effective. This principle shall also apply to the frequency, duration and
scheduling of meetings.

3. The setting up and the functioning of the organs and subsidiary bodies
of the Authority shall be based on an evolutionary approach, taking into
account the functional needs of the organs and subsidiary bodies concemed
in order that they may discharge effectively their respective responsibilities
at various stages of the development of activities in the Area.

4. The early functions of the Authority upon entry into force of the
Convention shall be carried out by the Assembly, the Council, the
Secretariat, the Legal and Technical Commission and the Finance
Committee. The functions of the Economic Planning Commission shall be
performed by the Legal and Technical Commission until such time as the
Council decides otherwise or until the approval of the first plan of work for
exploitation.

5. Between the entry into force of the Convention and the approval of the
first plan of work for exploitation, the Authority shall concentrate on:

(a) Processing of applications for approval of plans of work for
exploration in accordance with Part XI and this Agreement;

(b) Implementation of decisions of the Preparatory Commission for
the Intemational Seabed Authority and for the Intemational
Tribunal for the Law of the Sea (hereinafter referred to as "the
Preparatory Commission") relating to the registered pioneer
investors and their certifying States, including their rights and
obligations, in accordance with article 308, paragraph 5, of the
Convention and resolution II, paragraph 13;

(c) Monitoring of compliance with plans of work for exploration
approved in the form of contracts;

(d) Monitoring and review of trends and developments relating to
deep seabed mining activities, including regular analysis of world
metal market conditions and metal prices, trends and prospects;

(e) Study of the potential impact of mineral production from the
Area on the economies of developing land-based producers of those

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

474

befogenheter som är underförstådda och nödvändiga för utövandet av dessa Prop. 1995/96:140
befogenheter och åligganden i samband med verksamheten i området.       Bilaga 5

2. För att minimera kostnaderna för de avtalsslutande staterna skall samtliga
organ och underställda organisationer som skall inrättas enligt konventionen
och detta avtal vara kostnadseffektiva. Denna princip gäller även
frekvensen, längden och tidpunkten för möten.

3. Inrättandet av myndighetens organ och underställda organisationer och
deras verksamhet skall grundas på ett utvecklingsinriktat tänkande, som tar
hänsyn till vederbörande organs och underställda organisationers
funktionella behov så att de på ett effektivt sätt kan fullgöra sina olika
uppgifter på verksamhetens olika utvecklingsstadier i området.

4.  När konventionen träder i kraft, skall myndighetens uppgifter
inledningsvis fullgöras av församlingen, rådet, sekretariatet, den juridiska
och tekniska kommissionen samt finanskommittén. Den ekonomiska
planeringskommissionens åliggande skall utföras av den juridiska och
tekniska kommissionen tills rådet beslutar annat eller den första arbetsplanen
för bearbetning godkänts.

5. Mellan konventionens ikraftträdande och godkännandet av den första
arbetsplanen för bearbetning skall myndigheten inrikta sig på:

a) att behandla ansökningarna om godkännande av arbetsplaner för
undersökning i enlighet med del XI och detta avtal,

b) att genomföra beslut fattade av den förberedande kommissionen för
den internationella myndigheten för havsbottnen och för den
internationella havsrättsdomstolen (nedan kallad den förberedande
kommissionen) rörande de registrerade pionjärinvesterama och deras
intygande stater, inklusive dessas rättigheter och skyldigheter enligt
konventionens artikel 308.5 samt resolution 11.13,

c) att övervaka att de arbetsplaner för undersökning som har godkänts

i form av kontrakt efterlevs,

d) att övervaka och granska tendenserna och utvecklingen avseende
gruvdrift på djuphavsbottnen, inklusive regelbunden analys av
förhållandena på världsmarknaden för metaller samt metallpriser,
trender och framtidsutsikter,

e) att studera eventuell ekonomisk inverkan av mineralutvinningen i
området för de landbaserade producenter av dessa mineral som

475

minerals which are likely to be most seriously affected, with a Prop. 1995/96:140
view to minimizing their difficulties and assisting them in their Bilaga 5
economic adjustment, taking into account the work done in this
regard by the Preparatory Commission;

(f) Adoption of rules, regulations and procedures necessary for the
conduct of activities in the Area as they progress. Notwithstanding
the provisions of Annex Hl, article 17, paragraph 2 (b) and (c), of
the Convention, such rules, regulations and procedures shall take
into account the terms of this Agreement, the prolonged delay in
commercial deep seabed mining and the likely pace of activities in
the Area;

(g) Adoption of rules, regulations and procedures incorporating
applicable standards for the protection and preservation of the
marine environment;

(h) Promotion and encouragement of the conduct of marine
scientific research with respect to activities in the Area and the
collection and dissemination of the results of such research and
analysis, when available, with particular emphasis on research
related to the environmental impact of activities in the Area;

(i) Acquisition of scientific knowledge and monitoring of the
development of marine technology relevant to activities in the
Area, in particular technology relating to the protection and
preservation of the marine environment;

(j) Assessment of available data relating to prospecting and
exploration;

(k) Ttmely elaboration of rules, regulations and procedures for
exploitation, including those relating to the protection and
preservation of the marine environment.

6.      (a) An application for approval of a plan of work for exploration

shall be considered by the Council following the receipt of a
recommendation on the application from the Legal and Technical
Commission. The processing of an application for approval of a
plan of work for exploration shall be in accordance with the
provisions of the Convention, including Annex III thereof, and this
Agreement, and subject to the following:

476

sannolikt kommer att drabbas hårdast i avsikt att minimera deras Prop. 1995/96:140
svårigheter och biträda dem i deras ekonomiska anpassning med Bilaga 5
hänsyn tagen till det arbete som utförts i detta avseende av den
förberedande kommissionen,

f) att antaga sådana regler, föreskrifter och förfaranden som krävs för
verksamheten i området allt eftersom den utvecklas. Oaktat
bestämmelserna i konventionens bilaga III artikel 17.2 b och c skall
sådana regler, föreskrifter och förfaranden beakta villkoren i detta
avtal, den ytterligare förseningen i affärsmässig gruvdrift på
djuphavsbottnen samt den sannolika arbetstakten i området,

g) att anta regler, föreskrifter och förfaranden som inkorporerar
tillämpliga standarder för skydd och bevarande av den marina miljön,

h) att främja och uppmuntra vetenskaplig marin forskning avseende
verksamhet i området samt att sammanställa och sprida resultaten av
sådan forskning och analys när de blir tillgängliga med särskild
tonvikt på forskning avseende verksamhetens inverkan på miljö i
området,

i) att förvärva kunskap på vetenskaplig nivå om den marina teknologi
som har betydelse för verksamheten i området i synnerhet den som
avser skydd och bevarande av den marina miljön, samt att följa
utvecklingen av denna teknologi,

j)  att bedöma tillgänglig information om prospektering och
undersökning,

k) att på lämpligt sätt utarbeta regler, föreskrifter och förfaranden för
bearbetning, inklusive regler som avser skydd och bevarande av den
marina miljön.

6. a) En ansökan om godkännande av en arbetsplan för undersökning
skall behandlas av rådet sedan det mottagit yttrande om ansökningen
från den juridiska och tekniska kommissionen. Behandling av en sådan
ansökan om godkännande av en arbetsplan för undersökning skall ske
i enlighet med bestämmelserna i konventionen inklusive dess bilaga III
och detta avtal, och med hänsyn till följande:

477

(i) A plan of work for exploration submitted on behalf of
a State or entity, or any component of such entity,
referred to in resolution II, paragraph 1 (a) (ii) or (iii),
other than a registered pioneer investor, which had already
undertaken substantial activities in the Area prior to the
entry into force of the Convention, or its successor in
interest, shall be considered to have met the financial and
technical qualifications necessary for approval of a plan of
work if the sponsoring State or States certify that the
applicant has expended an amount equivalent to at least
US$ 30 million in research and exploration activities and
has expended no less than 10 per cent of that amount in
the location, survey and evaluation of the area referred to
in the plan of work. If the plan of work otherwise satisfies
the requirements of the Convention and any rules,
regulations and procedures adopted pursuant thereto, it
shall be approved by the Council in the form of a
contract. The provisions of section 3, paragraph 11, of
this Annex shall be interpreted and applied accordingly;

(ii)  Notwithstanding the provisions of resolution II,
paragraph 8 (a), a registered pioneer investor may request
approval of a plan of work for exploration within 36
months of the entry into force of the Convention. The plan
of work for exploration shall consist of documents, reports
and other data submitted to the Preparatory Commission
both before and after registration and shall be
accompanied by a certificate of compliance, consisting of
a foctual report describing the status of fulfilment of
obligations under the pioneer investor regime, issued by
the Preparatory Commission in accordance with resolution
II, paragraph 11 (a). Such a plan of work shall be
considered to be approved. Such an approved plan of
work shall be in the form of a contract concluded between
the Authority and the registered pioneer investor in
accordance with Part XI and this Agreement. The fee of
US$ 250,000 paid pursuant to resolution II, paragraph
7 (a), shall be deemed to be the fee relating to the
exploration phase pursuant to section 8, paragraph 3, of
this Annex. Section 3, paragraph 11, of this Annex shall
be interpreted and applied accordingly;

(iii)   In accordance with the principle of
non-discrimination, a contract with a State or entity or any
component of such entity referred to in subparagraph (a)

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

478

i) En arbetsplan för undersökning som ingivits för en stat eller
en fysisk eller juridisk person eller en del av en sådan person
som avses i resolution II. 1 a ii eller iii annan än en registrerad
pionjärinvesterare, och som redan har bedrivit omfattande
verksamhet i området innan konventionen trädde i kraft, eller
dennes efterträdare i fråga om intresse i verksamheten, skall
anses ha uppfyllt de uppställda finansiella och tekniska kraven
för att en arbetsplan skall godkännas om sponsorstaten intygar
att sökanden har nedlagt ett belopp motsvarande minst trettio
(30) miljoner U.S. dollar på forskningsverksamhet och
undersökning och har använt minst tio (10) procent av beloppet
för att lokalisera, mäta upp och utvärdera det område som täcks
av arbetsplanen. Om denna uppfyller konventionens krav i
övrigt och följer alla regler, föreskrifter och förfaranden som
har antagits i anslutning därtill, skall den godkännas av rådet i
form av ett kontrakt. Bestämmelserna i avsnitt 3.11 i denna
bilaga skall tolkas och tillämpas i enlighet härmed.

ii) Oaktat bestämmelserna i resolution II.8 a får en registrerad
pionjärinvesterare begära godkännande av en arbetsplan för
undersökning inom trettiosex (36) månader efter konventionens
ikraftträdande. Arbetsplanen för undersökning skall innehålla de
dokument, rapporter och annan information som överlämnats till
den förberedande kommissionen både före och efter
registreringen varvid skall bifogas ett intyg att villkoren
uppfyllts i form av en objektiv rapport, som beskriver i vad mån
skyldigheterna uppfyllts under den ordning som gällde för
pionjärinvesteringar, utfärdad av den förberedande
kommissionen i enlighet med resolution II. 11 a. En sådan
arbetsplan skall anses vara godkänd. En sådan arbetsplan skall
ha formen av ett kontrakt mellan myndigheten och den
registrerade pionjärinvesteraren i enlighet med del XI och detta
avtal. Avgiften på 250000 U.S. dollar, som skall ha erlagts
enligt resolution II.7 a, skall anses utgöra avgiften för
undersökningsfasen enligt avsnitt 8.3 i denna bilaga. Avsnitt
3.11 i denna bilaga skall tolkas och tillämpas i enlighet härmed.

iii) I enlighet med principen om icke-diskriminering skall ett
kontrakt med en stat eller en fysisk eller juridisk person eller en
del av en sådan person som avses i a i ovan innefatta

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

479

(i) shall include arrangements which shall be similar to Prop. 1995/96:140
and no less favourable than those agreed with any Bilaga 5
registered pioneer investor referred to in subparagraph (a)

(ii) . If any of the States or entities or any components of
such entities referred to in subparagraph (a) (i) are granted
more favourable arrangements, the Council shall make
similar and no less favourable arrangements with regard
to the rights and obligations assumed by the registered
pioneer investors referred to in subparagraph (a) (ii),
provided that such arrangements do not affect or prejudice
the interests of the Authority;

(iv) A State sponsoring an application for a plan of work
pursuant to the provisions of subparagraph (a) (i) or (ii)
may be a State Party or a State which is applying this
Agreement provisionally in accordance with article 7, or
a State which is a member of the Authority on a
provisional basis in accordance with paragraph 12;

(v) Resolution II, paragraph 8 (c), shall be interpreted and
applied in accordance with subparagraph (a) (iv).

(b)The approval of a plan of work for exploration shall be in
accordance with article 153, paragraph 3, of the Convention.

7. An application for approval of a plan of work shall be accompanied by
an assessment of the potential environmental impacts of the proposed
activities and by a description of a programme for oceanographic and
baseline environmental studies in accordance with the rules, regulations and
procedures adopted by the Authority.

8. An application for approval of a plan of work for exploration, subject
to paragraph 6 (a) (i) or (ii), shall be processed in accordance with the
procedures set out in section 3, paragraph 11, of this Annex.

9. A plan of work for exploration shall be approved for a period of 15
years. Upon the expiration of a plan of work for exploration, the contractor
shall apply for a plan of work for exploitation unless the contractor has
already done so or has obtained an extension for the plan of work for
exploration. Contractors may apply for such extensions for periods of not
more than five years each. Such extensions shall be approved if the
contractor has made efforts in good feith to comply with the requirements
of the plan of work but for reasons beyond the contractor’s control has
been unable to complete the necessary preparatory work for proceeding to
the exploitation stage or if the prevailing economic circumstances do not

480

arrangemang som skall vara likvärdiga eller inte vara mindre Prop. 1995/96:140
gynnsamma än de som avtalats med en sådana registrerade Bilaga 5
investerare som avses i a ii ovan. Om någon av staterna eller de
fysiska eller juridiska personerna eller delar av dem som avses
i a i ovan beviljas gynnsammare villkor, skall rådet bevilja
likvärdiga och ej mindre gynnsamma villkor än dem som gäller
för registrerade pionjärinvesterare enligt a ii, förutsatt att ett
sådant arrangemang inte inverkar menligt på eller är till förfång
för myndigheten.

iv) En stat som är sponsor för en ansökan om arbetsplan enligt
bestämmelserna i a i och ii härovan, får vara en avtalsslutande
stat eller en stat som provisoriskt tillämpar detta avtal enligt dess
artikel 7, eller en stat som är provisorisk medlem av
myndigheten enligt punkt 12.

v) Resolution II.8 c skall tolkas och tillämpas i enlighet med a

iv ovan.

b) Arbetsplaner för undersökning skall godkännas i enlighet med
konventionens artikel 153.3.

7. Till en ansökan om godkännande av arbetsplan skall bifogas en
bedömning av den föreslagna verksamhetens möjliga inverkan på miljön
samt en beskrivning av ett program för oceanografiska studier och
miljöstudier av baslinjen i enlighet med de regler, föreskrifter och
förfaranden som har antagits av myndigheten.

8. Med förbehåll för punkt 6 a i eller ii skall en ansökan om godkännande
av arbetsplan för undersökning behandlas i enlighet med de förläranden som
avses i avsnitt 3.11 i denna bilaga.

9. En arbetsplan för undersökning skall beviljas för en period om femton
(15) år. När en sådan arbetsplan löper ut, skall tillståndshavaren ansöka om
en arbetsplan för bearbetning, såvida han inte redan har gjort detta eller har
fått arbetsplanen för undersökning förlängd. En tillståndshavare kan ansöka
om en sådan förlängning av perioden på högst fem år vaije gång. En sådan
förlängning skall beviljas om tillståndshavaren lojalt har bemödat sig om att
uppfylla arbetsplanens krav, men av orsaker som han inte råder över inte
har kunnat avsluta nödvändigt förberedande arbete för att kunna fortsätta till
bearbetningsstadiet, eller om rådande ekonomiska förhållanden inte
motiverar en fortsättning till bearbetningsstadiet.

481

31 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 140. Bil. 5

justify proceeding to the exploitation stage.

10. Designation of a reserved area for the Authority in accordance with
Annex III, article 8, of the Convention shall take place in connection with
approval of an application for a plan of work for exploration or approval
of an application for a plan of work for exploration and exploitation.

11. Notwithstanding the provisions of paragraph 9, an approved plan of
work for exploration which is sponsored by at least one State provisionally
applying this Agreement shall terminate if such a State ceases to apply this
Agreement provisionally and has not become a member on a provisional
basis in accordance with paragraph 12 or has not become a State Party.

12. Upon the entry into force of this Agreement, States and entities
referred to in article 3 of this Agreement which have been applying it
provisionally in accordance with article 7 and for which it is not in force
may continue to be members of the Authority on a provisional basis
pending its entry into force for such States and entities, in accordance with
the following subparagraphs:

(a) If this Agreement enters into force before 16 November 1996,
such States and entities shall be entitled to continue to participate
as members of the Authority on a provisional basis upon
notification to the depositary of the Agreement by such a State or
entity of its intention to participate as a member on a provisional
basis. Such membership shall terminate either on
16 November 1996 or upon the entry into force of this Agreement
and the Convention for such member, whichever is earlier. The
Council may, upon the request of the State or entity concemed,
extend such membership beyond 16 November 1996 for a further
period or periods not exceeding a total of two years provided that
the Council is satisfied that the State or entity concemed has been
making efforts in good faith to become a party to the Agreement
and the Convention;

(b) If this Agreement enters into force after 15 November 1996,
such States and entities may request the Council to grant continued
membership in the Authority on a provisional basis for a period or
periods not extending beyond 16 November 1998. The Council
shall grant such membership with effect from the date of the
request if it is satisfied that the State or entity has been making
efforts in good faith to become a party to the Agreement and the
Convention;

(c) States and entities which are members of the Authority on a
provisional basis in accordance with subparagraph (a) or (b) shall

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

482

10. Avsättning av ett reserverat område för myndigheten i enlighet med Prop. 1995/96:140
konventionens bilaga III artikel 8 skall ske i samband med att ansökan om Bilaga 5
arbetsplan för undersökning eller för både undersökning och bearbetning

god känns.

11. Utan hänsyn till bestämmelserna i punkt 9 skall en godkänd arbetsplan
för undersökning som sponsras av minst en stat som provisoriskt tillämpar
detta avtal, löpa ut om den staten upphör att provisoriskt tillämpa detta avtal
och inte har blivit provisorisk medlem enligt punkt 2, eller inte har blivit
part i avtalet.

12. När avtalet träder i kraft, får de i artikel 3 nämnda staterna och de
fysiska och juridiska personer som har tillämpat avtalet provisoriskt i
enlighet med artikel 7 och för vilka det inte gäller, fortsätta att vara
provisoriska medlemmar av myndigheten i avvaktan på att avtalet träder i
kraft för sådana stater och fysiska eller juridiska personer i enlighet med
följande:

a) Om avtalet träder i kraft före den 16 november 1996 skall sådana
stater och fysiska eller juridiska personer ha rätt att även i
fortsättningen delta som provisoriska medlemmar av myndigheten
efter det att en stat eller en fysisk eller juridisk person har notifierat
depositarien av detta avtal att den avser delta som provisorisk
medlem. Ett sådant medlemsskap skall upphöra, antingen den 16
november 1996, eller när avtalet och konventionen träder i kraft för
en sådan medlem, vilkendera tidpunkt som inträffar tidigast. På
begäran av vederbörande stat eller fysiska eller juridiska person, kan
rådet förlänga sådant medlemsskap efter den 16 november 1996 för
ytterligare en eller flera perioder på vardera högst två år, förutsatt att
rådet har försäkrat sig om att den berörda staten eller fysiska eller
juridiska personen lojalt har bemödat sig om att bli part i avtalet och
konventionen.

b) Om avtalet träder i kraft efter den 15 november 1996, kan sådana
stater och fysiska eller juridiska personer begära att rådet beviljar dem
fortsatt provisoriskt medlemsskap i myndigheten under en eller flera
perioder fram till den 16 november 1998. Rådet skall bevilja sådant
medlemsskap gällande från dagen för sådan begäran om det har
försäkrat sig om att staten eller den fysiska eller juridiska personen i
fråga lojalt har bemödat sig om att bli part i avtalet och konventionen.

483

apply the terms of Part XI and this Agreement in accordance with Prop. 1995/96:140
their national or intemal laws, regulations and annual budgetary Bilaga 5
appropriations and shall have the same rights and obligations as
other members, including:

(i) The obligation to contribute to the administrative
budget of the Authority in accordance with the scale of
assessed contributions;

(ii) The right to sponsor an application for approval of a
plan of work for exploration. In the case of entities whose
components are natural or juridical persons possessing the
nationality of more than one State, a plan of work for
exploration shall not be approved unless all the States
whose natural or juridical persons comprise those entities
are States Parties or members on a provisional basis;

(d) Notwithstanding the provisions of paragraph 9, an approved
plan of work in the form of a contract for exploration which was
sponsored pursuant to subparagraph (c) (ii) by a State which was
a member on a provisional basis shall terminate if such
membership ceases and the State or entity has not become a State
Party;

(e) If such a member has failed to make its assessed contributions
or otherwise failed to comply with its obligations in accordance
with this paragraph, its membership on a provisional basis shall be
terminated.

13.  The reference in Annex III, article 10, of the Convention to
performance which has not been satisfactory shall be interpreted to mean
that the contractor has failed to comply with the requirements of an
approved plan of work in spite of a written waming or wamings from the
Authority to the contractor to comply therewith.

14. The Authority shall have its own budget. Until the end of the year
following the year during which this Agreement enters into force, the
administrative expenses of the Authority shall be met through the budget
of the United Nations. Thereafter, the administrative expenses of the
Authority shall be met by assessed contributions of its members, including
any members on a provisional basis, in accordance with articles 171,
subparagraph (a), and 173 of the Convention and this Agreement, until the
Authority has sufficient funds from other sources to meet those expenses.
The Authority shall not exercise the power referred to in article 174,
paragraph 1, of the Convention to borrow funds to finance its
administrative budget.

484

c) Stater och rättssubjekt som är provisoriska medlemmar av myndigheten
enligt a eller b ovan skall tillämpa villkoren i del XI och avtalet i enlighet
med deras respektive nationella eller inhemska lagar, förordningar och
årliga budgetanslag, och skall ha samma rättigheter och skyldigheter som
andra medlemmar, inklusive:

i) skyldighet att bidra till myndighetens administrativa budget i
enlighet med tariffen för fastställda bidrag,

ii) rätt att vara sponsor för en ansökan om godkännande av
arbetsplan för undersökning. Beträffande rättssubjekt vars
beståndsdelar är fysiska eller juridiska personer som har mer än
en nationalitet, skall en arbetsplan för undersökning inte
godkännas, såvida inte alla de stater vars fysiska eller juridiska
personer består av dessa personer, är parter i avtalet eller
provisoriskt anslutna till det.

d) Utan hinder av bestämmelserna i punkt 9 skall en godkänd
arbetsplan som har formen av kontrakt för undersökning som har
sponsrats enligt c ii ovan av en stat som var provisorisk medlem, löpa
ut om medlemsskapet upphör och staten eller ifrågavarande stat eller
rättssubjekt inte har blivit part i avtalet.

e) Om en sådan medlem inte har betalat sitt fastställda bidrag eller på
annat sätt inte har fullgjort sina skyldigheter enligt denna punkt, skall
det provisoriska medlemsskapet upphöra.

13.  Med hänvisning till konventionens bilaga III artikel 10 skall en
prestation som inte har varit godtagbar, tolkas så att den avser fall där
tillståndshavaren inte har uppfyllt kraven i en godkänd arbetsplan, trots
skriftliga varningar från myndigheten att göra detta.

14. Myndigheten skall ha sin egen budget. Intill slutet av det år som följer
på det år då avtalet träder i kraft skall myndighetens förvaltningskostnader
bestridas genom företagets budget. Därefter skall dessa kostnader bestridas
med medlemmarnas - även de provisoriska medlemmarnas - fastställda
bidrag enligt konventionens artikel 171 a och 173 samt avtalet, till dess att
myndigheten har tillräckliga medel från andra källor för att bestrida dessa
kostnader. Myndigheten skall inte utöva den befogenhet som avses i
konventionens artikel 174.1 för att låna medel för att täcka
förval tningsbudgeten.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

485

15. The Authority shall elaborate and adopt, in accordance with article Prop. 1995/96:140
162, paragraph 2 (o) (ii), of the Convention, rules, regulations and Bilaga 5
procedures based on the principles contained in sections 2, 5, 6, 7 and 8

of this Annex, as well as any additional rules, regulations and procedures
necessary to facilitate the approval of plans of work for exploration or
exploitation, in accordance with the following subparagraphs:

(a) The Council may undertake such elaboration any time it deems
that all or any of such rules, regulations or procedures are required
for the conduct of activities in the Area, or when it determines that
commercial exploitation is imminent, or at the request of a State
whose national intends to apply for approval of a plan of work for
exploitation;

(b) If a request is made by a State referred to in subparagraph (a)
the Council shall, in accordance with article 162, paragraph 2 (o),
of the Convention, complete the adoption of such rules, regulations
and procedures within two years of the request;

(c) If the Council has not completed the elaboration of the rules,
regulations and procedures relating to exploitation within the
prescribed time and an application for approval of a plan of work
for exploitation is pending, it shall none the less consider and
provisionally approve such plan of work based on the provisions of
the Convention and any rules, regulations and procedures that the
Council may have adopted provisionally, or on the basis of the
norms contained in the Convention and the terms and principles
contained in this Annex as well as the principle of
non-discrimination among contractors.

16. The draft rules, regulations and procedures and any recommendations
relating to the provisions of Part XI, as contained in the reports and
recommendations of the Preparatory Commission, shall be taken into
account by the Authority in the adoption of rules, regulations and
procedures in accordance with Part XI and this Agreement.

17. The relevant provisions of Part XI, section 4, of the Convention shall
be interpreted and applied in accordance with this Agreement.

SECTION 2. THE ENTERPRISE

1. The Secretariat of the Authority shall perform the functions of the
Enterprise until it begins to operate independently of the Secretariat. The
Secretary-General of the Authority shall appoint from within the staff of the
Authority an interim Director-General to oversee the performance of these

486

15. I enlighet med konventionens artikel 162.2 o ii skall myndigheten Prop. 1995/96:140
utarbeta och anta regler, föreskrifter och förfaranden på grundval av de Bilaga 5
principer som anges i avsnitt 2, 5, 6, 7 och 8 i denna bilaga, liksom de

ytterligare regler, föreskrifter och förfaranden som krävs för att underlätta
godkännandet av arbetsplanerna för undersökning eller bearbetning enligt
följande:

a) Rådet kan göra detta när det anser att alla eller någon av dessa
regler, föreskrifter eller förfaranden krävs för verksamhet i området,
eller när det bedömer att affärsmässig bearbetning är omedelbart
förestående, eller på begäran av en stat, vars medborgare avser ansöka
om godkännande av en arbetsplan för bearbetning.

b) Om en stat inkommer med begäran enligt a ovan, skall rådet i
enlighet med konventionens artikel 162.2 o anta sådana regler,
föreskrifter och förfaranden senast två år efter en sådan begäran.

c) Om rådet inte har avslutat utarbetandet av reglerna, föreskrifterna
och förfarandena om bearbetning inom den angivna tiden, och en
ansökan om godkännande av en arbetsplan för bearbetning väntar på
handläggning, skall rådet likafullt pröva och provisoriskt godkänna en
sådan arbetsplan på grundval av konventionens bestämmelser, regler,
föreskrifter och förfaranden som rådet provisoriskt kan ha antagit eller
på grundval av konventionens normer och de villkor och principer
som anges i denna bilaga, liksom på de principer som gäller för lika
behandling av tillståndshavare.

16. De förslag till regler, föreskrifter och förfaranden samt eventuella
rekommendationer för bestämmelserna i del XI som finns i den
förberedande kommissionens rapporter och rekommendationer skall beaktas
av myndigheten när den antar regler, föreskrifter och förfaranden i enlighet
med del XI och detta avtal.

17. Tillämpliga bestämmelser i konventionens del XI avsnitt 4 skall tolkas
och tillämpas i enlighet med avtalet.

AVSNITT 2. FÖRETAGET

1. Myndighetens sekretariat skall utföra företagets uppgifter tills detta böijar
driva egen verksamhet. Myndighetens generalsekreterare skall utse en
tillförordnad generaldirektör bland myndighetens personal för att övervaka
sekretariatets ovan angivna uppgifter. Dessa uppgifter skall bestå i

487

functions by the Secretariat.

These functions shall be:

(a) Monitoring and review of trends and developments relating to
deep seabed mining activities, including regular analysis of world
metal market conditions and metal prices, trends and prospects;

(b) Assessment of the results of the conduct of marine scientific
research with respect to activities in the Area, with particular
emphasis on research related to the environmental impact of
activities in the Area;

(c) Assessment of available data relating to prospecting and
exploration, including the criteria for such activities;

(d) Assessment of technological developments relevant to activities
in the Area, in particular technology relating to the protection and
preservation of the marine environment;

(e) Evaluation of information and data relating to areas reserved for
the Authority;

(f) Assessment of approaches to joint-venture operations;

(g)  Collection of information on the availability of trained
man power;

(h) Study of managerial policy options for the administration of the
Enterprise at different stages of its operations.

2. The Enterprise shall conduct its initial deep seabed mining operations
through joint ventures. Upon the approval of a plan of work for
exploitation for an entity other than the Enterprise, or upon receipt by the
Council of an application for a joint-venture operation with the Enterprise,
the Council shall take up the issue of the functioning of the Enterprise
independently of the Secretariat of the Authority. If joint-venture operations
with the Enterprise accord with sound commercial principles, the Council
shall issue a directive pursuant to article 170, paragraph 2, of the
Convention providing for such independent functioning.

3. The obligation of States Parties to fund one mine si te of the Enterprise
as provided for in Annex IV, article 11, paragraph 3, of the Convention
shall not apply and States Parties shall be under no obligation to finance
any of the operations in any mine site of the Enterprise or under its

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

488

a) att övervaka och granska tendenserna och utvecklingen av gruvdrift Prop. 1995/96:140
på djuphavsbottnen, däribland en regelbunden analys av förhållandena Bilaga 5

på världsmarknaden för metaller samt metallpriser, trender och
utsikter,

b)  att bedöma resultat av marin vetenskaplig forskning om
verksamheten i området med särskild betoning på undersökningar om
verksamhetens inverkan på miljön i området,

c)  att bedöma tillgängliga uppgifter om prospektering och
undersökning,

d) att bedöma den teknologiska utvecklingen avseende verksamheten

i området, särskilt teknologi för skydd och bevarande av den marina
miljön,

e) att utvärdera information och data om de områden som är
reserverade för myndigheten,

f) att bedöma olika förslag till samriskföretag (joint ventures),

g) att sammanställa information om tillgången på utbildad arbetskraft,

h) att studera olika alternativ av företagsledning på företaget vid olika
driftsstadier.

2. I inledningsskedet skall företaget idka gruvdrift på djuphavsbottnen i
form av samriskföretag (joint ventures). När en arbetsplan för bearbetning
godkänns för en fysisk eller juridisk person annan än företaget, eller när
rådet mottar en ansökan om ett samriskföretag (joint venture) med företaget
skall det behandla frågan om hur företaget skall fungera oberoende av
myndighetens sekretariat. Om ett samriskföretag tillsammans med företaget
är förenligt med god affärsmannased skall rådet utfärda ett direktiv i
enlighet med konventionens artikel 170.2 som innehåller bestämmelser om
sådan oberoende verksamhet.

3. De avtalsslutande staternas skyldighet att finansiera en av företagets
gruvor enligt konventionens bilaga IV artikel 11.3 skall inte gälla och
ifrågavarande stater skall inte vara skyldiga att finansiera någon av
verksamheterna vid någon av företagets gruvor eller enligt dess
samriskföretagsprogram.

489

joint-venture arrangements.

4. The obligations applicable to contractors shall apply to the Enterprise.
Notwithstanding the provisions of article 153, paragraph 3, and Annex III,
article 3, paragraph 5, of the Convention, a plan of work for the Enterprise
upon its approval shall be in the form of a contract concluded between the
Authority and the Enterprise.

5. A contractor which has contributed a particular area to the Authority as
a reserved area has the right of first refusal to enter into a joint-venture
arrangement with the Enterprise for exploration and exploitation of that
area. If the Enterprise does not submit an application for a plan of work for
activities in respect of such a reserved area within 15 years of the
commencement of its functions independent of the Secretariat of the
Authority or within 15 years of the date on which that area is reserved for
the Authority, whichever is the later, the contractor which contributed the
area shall be entitled to apply for a plan of work for that area provided it
offers in good faith to include the Enterprise as a joint-venture partner.

6. Article 170, paragraph 4, Annex IV and other provisions of the
Convention relating to the Enterprise shall be interpreted and applied in
accordance with this section.

SECTION 3. DECISION-MAKING

1. The general policies of the Authority shall be established by the
Assembly in collaboration with the Council.

2. As a general rule, decision-making in the organs of the Authority should
be by consensus.

3. If all efforts to reach a decision by consensus have been exhausted,
decisions by voting in the Assembly on questions of procedure shall be
taken by a majority of members present and voting, and decisions on
questions of substance shall be taken by a two-thirds majority of members
present and voting, as provided for in article 159, paragraph 8, of the
Convention.

4. Decisions of the Assembly on any matter for which the Council also has
competence or on any administrative, budgetary or financial matter shall
be based on the recommendations of the Council. If the Assembly does not
accept the recommendation of the Council on any matter, it shall retum the
matter to the Council for further consideration. The Council shall
reconsider the matter in the light of the views expressed by the Assembly.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

490

4. De skyldigheter som gäller för tillståndshavare skall även gälla för
företaget. Utan hänsyn till bestämmelserna i konventionens artikel 153.3 och
bilaga III artikel 3.5 skall en arbetsplan för företaget då den godkänns, ha
formen av ett kontrakt mellan myndigheten och företaget.

5.  En tillståndshavare som har bidragit med ett visst område till
myndigheten i form av ett reserverat område har förhandsrätt att ingå
samriskföretag med företaget för undersökning och bearbetning av
ifrågavarande område. Om företaget inte inkommer med en ansökan om
arbetsplan för verksamhet i sådant reserverat område senast femton (15) år
efter det att företaget har böijat bedriva verksamhet, oberoende av
myndighetens sekretariat, eller senast femton (15) år efter den dag som det
området reserverades för myndigheten, vilkendera tidpunkt som inträffar
senast, skall den tillståndshavare som har tillhandahållit området ha rätt att
ansöka om godkännande av en arbetsplan för ifrågavarande område under
förutsättning att denne lojalt erbjuder sig att låta företaget ingå som partner
i samriskföretaget.

6. Artikel 170.4, bilaga IV och andra bestämmelser i konventionen avseende
företaget skall tolkas och tillämpas i enlighet med detta avsnitt.

AVSNITT 3. BESLUTSFATTANDE

1. Myndighetens allmänna riktlinjer skall fastställas av församlingen i
samråd med rådet.

2. Beslut i myndighetens organ bör som regel vara enhälliga.

3. Om alla försök att uppnå ett enhälligt beslut har uttömts, skall beslut
fattas genom omröstning i församlingen, varvid det krävs majoritetsbeslut
av närvarande och röstande medlemmar i procedurfrågor och två tredjedels
majoritet enligt konventionens artikel 159.8 i sakfrågor.

4. Församlingens beslut i en fråga där även rådet har behörighet eller i en
administrativ, budgetär eller finansiell fråga skall grundas på
rekommendation av rådet. Om församlingen inte godtar rådets
rekommendation i något ärende, skall den återförvisa ärendet till rådet för
ytterligare behandling. Rådet skall ta ärendet under förnyad prövning på
grundval av församlingens synpunkter.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

491

5. If all efforts to reach a decision by consensus have been exhausted,
decisions by voting in the Council on questions of procedure shall be taken
by a majority of members present and voting, and decisions on questions
of substance, except where the Convention provides for decisions by
consensus in the Council, shall be taken by a two-thirds majority of
members present and voting, provided that such decisions are not opposed
by a majority in any one of the chambers referred to in paragraph 9. In
taking decisions the Council shall seek to promote the interests of all the
members of the Authority.

6. The Council may defer the taking of a decision in order to facilitate
further negotiation whenever it appears that all efforts at achieving
consensus on a question have not been exhausted.

7. Decisions by the Assembly or the Council having financial or budgetary
implications shall be based on the recommendations of the Finance
Committee.

8. The provisions of article 161, paragraph 8 (b) and (c), of the Convention
shall not apply.

9.      (a) Each group of States elected under paragraph 15 (a) to (c) shall
be treated as a chamber for the purposes of voting in the Council.
The developing States elected under paragraph 15 (d) and (e) shall
be treated as a single chamber for the purposes of voting in the
Council.

(b) Before electing the members of the Council, the Assembly shall
establish lists of countries fulfilling the criteria for membership in
the groups of States in paragraph 15 (a) to (d). If a State fulfils the
criteria for membership in more than one group, it may only be
proposed by one group for election to the Council and it shall
represent only that group in voting in the Council.

10. Each group of States in paragraph 15 (a) to (d) shall be represented in
the Council by those members nominated by that group. Each group shall
nominate only as many candidates as the number of seats required to be
filled by that group. When the number of potential candidates in each of
the groups referred to in paragraph 15 (a) to (e) exceeds the number of
seats available in each of those respective groups, as a general rule, the
principle of rotation shall apply. States members of each of those groups
shall determine how this principle shall apply in those groups.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

492

5. Om alla försök att uppnå ett enhälligt beslut har uttömts, skall beslut
fattas genom omröstning i församlingen, varvid det krävs majoritetsbeslut
av närvarande och röstande medlemmar i procedurfrågor och i sakfrågor,
utom när konventionen kräver enhälliga rådsbeslut, två tredjedels majoritet,
förutsatt att inte en majoritet i någon av de kamrar som anges i punkt 9
motsätter sig ett sådant beslut. När rådet fattar beslut skall det sträva efter
att tillgodose samtliga myndighetsmedlemmars intressen.

6. Rådet kan uppskjuta ett beslut för att möjliggöra ytterligare förhandlingar
när det förefaller som om alla försök att uppnå enhällighet i en fråga inte
har uttömts.

7. Ett beslut av församlingen eller rådet med finansiell eller budgetär
innebörd skall grundas på finanskommitténs rekommendationer.

8. Bestämmelserna i konventionens artikel 161.8 b och c är utan verkan.

9.    a) Vaije grupp av stater som har valts enligt punkt 15 a-c skall
behandlas som en kammare i omröstning i rådet. De utvecklingsländer
som har valts enligt punkt 15 d och e skall behandlas som en
kammare vid omröstning i rådet.

b) Innan rådsmedlemmama väljs skall församlingen upprätta listor
över länder som uppfyller villkoren för medlemskap i gruppen av
stater i punkt 15 a-d. Om en stat uppfyller villkoren för medlemskap
i mer än en grupp, kan den bara föreslås av en grupp till val i rådet,
och den skall endast representera den gruppen vid omröstning i rådet.

10. Vaije grupp av stater i punkt 15 a-d skall vara representerad i rådet av
de medlemmar som den gruppen har nominerat. Vaije grupp skall endast
nominera så många kandidater som krävs för att fylla den gruppens platser.
När antalet potentiella kandidater i var och en av de grupper som avses i
punkt 15 a-e överstiger antalet tillgängliga platser i var och en av dessa
grupper, skall som regel rotationsprincipen gälla. De medlemmar som är
stater i var och en av dessa grupper skall avgöra hur denna princip skall
tillämpas för dessa grupper.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

493

11.    (a) The Council shall approve a recommendation by the Legal and Prop. 1995/96:140
Technical Commission for approval of a plan of work unless by a Bilaga 5
two-thirds majority of its members present and voting, including a

majority of members present and voting in each of the chambers of
the Council, the Council decides to disapprove a plan of work. If
the Council does not take a decision on a recommendation for
approval of a plan of work within a prescribed period, the
recommendation shall be deemed to have been approved by the
Council at the end of that period. The prescribed period shall
normally be 60 days unless the Council decides to provide for a
longer period. If the Commission recommends the disapproval of
a plan of work or does not make a recommendation, the Council
may nevertheless approve the plan of work in accordance with its
rules of procedure for decision-making on questions of substance.

(b) The provisions of article 162, paragraph 2 (j), of the
Convention shall not apply.

12. Where a dispute arises relating to the disapproval of a plan of work,
such dispute shall be submitted to the dispute settlement procedures set out
in the Convention.

13. Decisions by voting in the Legal and Technical Commission shall be
by a majority of members present and voting.

14. Part XI, section 4, subsections B and C, of the Convention shall be
interpreted and applied in accordance with this section.

15. The Council shall consist of 36 members of the Authority elected by
the Assembly in the following order:

(a) Four members from among those States Parties which, during
the last five years for which statistics are available, have either
consumed more than 2 per cent in value terms of total world
consumption or have had net imports of more than 2 per cent in
value terms of total world imports of the commodities produced
from the categories of minerals to be derived from the Area,
provided that the four members shall include one State from the
Eastem European region having the largest economy in that region
in terms of gross domestic product and the State, on the date of
entry into force of the Convention, having the largest economy in
terms of gross domestic product, if such States wish to be
represented in this group;

(b) Four members from among the eight States Parties which have

494

11. a) Rådet skall godkänna en rekommendation av den juridiska och
tekniska kommissionen avseende en arbetsplan såvida ej rådet med två
tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemmar, inklusive en
majoritet av närvarande och röstande medlemmar i var och en av rådets
kamrar, beslutar att inte godkänna en arbetsplan. Om rådet inte fettar beslut
på en rekommendation att godkänna en arbetsplan inom föreskriven tid,
skall rekommendationen betraktas som godkänd av rådet vid utgången av
ifrågavarande tid. Den föreskrivna tiden skall normalt vara sextio (60)
dagar, såvida inte rådet beslutar om en längre tid. Om kommissionen
rekommenderar att en arbetsplan inte skall godkännas eller ej avger någon
rekommendation, kan rådet likafullt godkänna arbetsplanen i enlighet med
arbetsordningens regler för beslut i sakfrågor.

b) Bestämmelserna i konventionens artikel 162.2 j skall vara utan
verkan.

12. En tvist som uppstår i samband med att en arbetsplan inte godkänns,
skall underkastas det förlikningsförfarande som avses i konventionen.

13. Beslut som fettas genom omröstning i den juridiska och tekniska
kommissionen skall ske genom majoritetsbeslut av närvarande och röstande
medlemmar.

14. Konventionens del XI kapitel 4 avsnitt B och C skall tolkas och
tillämpas i enlighet med detta avsnitt.

15. Rådet skall bestå av trettiosex (36) av myndighetens medlemmar, valda
av församlingen på följande sätt:

a) Fyra (4) medlemmar från de stater som är avtalsparter och som
under de senaste fem åren enligt tillgänglig statistik antingen har
konsumerat mer än 2 procent av värdet av den totala
världskonsumtionen, eller hade en nettoimport överstigande 2 procent
av värdet av den totala världsimporten av de råvaror som framställs
av de mineralgrupper som skall brytas i området, förutsatt att bland
dessa fyra medlemmar ingår den stat från den östeuropeiska regionen
som har den största ekonomin i den regionen, beräknat i
bruttonationalprodukt, och den stat som den dag som konventionen
träder i kraft har den största ekonomin beräknat i
bruttonationalprodukt, om sådana stater önskar vara representerade i
denna grupp,

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

b) Fyra (4) medlemmar från den grupp av åtta stater som har gjort de
största investeringarna för att förbereda och driva verksamheten i
området, antingen direkt eller genom sina medborgare,

495

made the largest investments in preparation for and in the conduct
of activities in the Area, either directly or through their nationals;

(c) Four members from among States Parties which, on the basis
of production in areas under their jurisdiction, are major net
exporters of the categories of minerals to be derived from the
Area, including at least two developing States whose exports of
such minerals have a substantial bearing upon their economies;

(d)  Six members from among developing States Parties,
representing special interests. The special interests to be
represented shall include those of States with large populations,
States which are land-locked or geographically disadvantaged,
island States, States which are major importers of the categories of
minerals to be derived from the Area, States which are potential
producers of such minerals and least developed States;

(e) Eighteen members elected according to the principle of ensuring
an equitable geographical distribution of seats in the Council as a
whole, provided that each geographical region shall have at least
one member elected under this subparagraph. For this purpose, the
geographical regions shall be Africa, Asia, Eastem Europé, Latin
America and the Caribbean and Western Europé and Others.

16. The provisions of article 161, paragraph 1, of the Convention shall not
apply.

SECTION 4. REVIEW CONFERENCE

The provisions relating to the Review Conference in article 155,
paragraphs 1, 3 and 4, of the Convention shall not apply. Notwithstanding
the provisions of article 314, paragraph 2, of the Convention, the
Assembly, on the recommendation of the Council, may undertake at any
time a review of the matters referred to in article 155, paragraph 1, of the
Convention. Amendments relating to this Agreement and Part XI shall be
subject to the procedures contained in articles 314, 315 and 316 of the
Convention, provided that the principles, regime and other terms referred
to in article 155, paragraph 2, of the Convention shall be maintained and
the rights referred to in paragraph 5 of that article shall not be affected.

SECTION 5. TRANSFER OF TECHNOLOGY

1. In addition to the provisions of article 144 of the Convention, transfer
of technology for the purposes of Part XI shall be govemed by the
following principles:

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

496

c) Fyra (4) medlemmar bland de avtalsslutande stater som på grundval  Prop. 1995/96:140

av produktionen i områden under deras jurisdiktion är stora  Bilaga 5

nettoexportörer av de mineralgrupper som skall utvinnas från området,

inklusive minst två utvecklingsländer vars export av sådana mineral
har väsentlig betydelse i deras ekonomier,

d)  Sex (6) medlemmar i gruppen av utvecklingsländer som
representerar särskilda intressen. Dessa särskilda intressen skall
innefatta folkrika stater, stater som saknar kust eller som är
geografiskt missgynnade, stater som är öar, stater som har en
betydande import av de mineralgrupper som skall utvinnas i området,
stater som är potentiella producenter av sådana mineral samt de minst
utvecklade länderna,

e) Arton (18) medlemmar valda så att de representerar en jämn
geografisk fördelning av platserna i rådet som helhet, förutsatt att
vaije geografisk region skall ha minst en medlem vald enligt denna
princip. I detta syfte skall de geografiska regionerna vara Afrika,
Asien, Östeuropa, Latinamerika och Karibien, Västeuropa samt
övriga.

16. Bestämmelserna i konventionens artikel 161.1 skall vara utan verkan.

AVSNITT 4. GRANSKNINGSKONFERENSEN

Bestämmelserna avseende granskningskonferensen i konventionens artikel
155.1, 3 och 4 skall vara utan verkan. Utan hänsyn till bestämmelserna i
konventionens artikel 314.2 kan församlingen på rekommendation av rådet
genomföra en granskning av de frågor som avses i artikel 155.1. Ändringar
i detta avtal och del XI skall göras enligt de förfaranden som anges i
konventionens artikel 314, 315 och 316, förutsatt att principerna, det
internationella rättssystemet och villkoren i artikel 155.2 iakttas och
rättigheterna i punkt 5 i den artikeln inte påverkas.

497

32 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 140. Bil. 5

(a) The Enterprise, and developing States wishing to obtain deep Prop. 1995/96:140
seabed mining technology, shall seek to obtain such technology on Bilaga 5

fair and reasonable commercial terms and conditions on the open
market, or through joint-venture arrangements;

(b) If the Enterprise or developing States are unable to obtain deep
seabed mining technology, the Authority may request all or any of
the contractors and their respective sponsoring State or States to
cooperate with it in facilitating the acquisition of deep seabed
mining technology by the Enterprise or its joint venture, or by a
developing State or States seeking to acquire such technology on
fair and reasonable commercial terms and conditions, consistent
with the effective protection of intellectual property rights. States
Parties undertake to cooperate fully and effectively with the
Authority for this purpose and to ensure that contractors sponsored
by them also cooperate fully with the Authority;

(c) As a general rule, States Parties shall promote intemational
technical and scientific cooperation with regard to activities in the
Area either between the parties concemed or by developing
training, technical assistance and scientific cooperation programmes
in marine Science and technology and the protection and
preservation of the marine environment.

2.The provisions of Annex III, article 5, of the Convention shall not apply.

SECTION 6. PRODUCTION POLICY

1. The production policy of the Authority shall be based on the following
principles:

(a) Development of the resources of the Area shall take place in
accordance with sound commercial principles;

(b) The provisions of the General Agreement on Tariffs and Trade,
its relevant codes and successor or superseding agreements shall
apply with respect to activities in the Area;

(c) In particular, there shall be no subsidization of activities in the
Area except as may be permitted under the agreements referred to
in subparagraph (b). Subsidization for the purpose of these
principles shall be defined in terms of the agreements referred to
in subparagraph (b);

(d) There shall be no discrimination between minerals derived from

498

AVSNITT 5. TEKNOLOGIÖVERFÖRING

1.   Utöver bestämmelserna i konventionens artikel 144 skall
teknologiöverföring, vad avser del XI, ske enligt följande principer:

a) Företaget och de utvecklingsländer som önskar få del av teknologi
för gruvdrift på djuphavsbottnen skall bemöda sig om att skaffa sådan
teknologi på rimliga affärsmässiga villkor på den öppna marknaden
eller genom samriskföretag (joint ventures),

b) Om företaget eller utvecklingsländer inte kan förvärva teknologi för
gruvdrift på djuphavsbottnen, får myndigheten begära att alla eller
någon av tillståndshavama och deras respektive sponsrande stater
samarbetar för att möjliggöra för företaget eller ett samriskföretag
som tillhör företaget, eller ett eller flera utvecklingsländer som söker
förvärva sådan teknologi, att på skäliga affärsmässiga, förenliga med
ett effektivt skydd av immateriella egendomsrättigheter, göra detta. De
avtalsslutande staterna förbinder sig att fullt och effektivt samarbeta
med myndigheten i detta syfte och att säkerställa att de
tillståndshavare som sponsras av dem samarbetar även helt och fullt
med myndigheten.

c) Som allmän regel gäller att de avtalsslutande staterna skall främja
internationellt tekniskt och vetenskapligt samarbete avseende
verksamhet i området, både mellan de berörda partema och genom att
utarbeta program för utbildning, tekniskt bistånd och vetenskapligt
samarbete om marin vetenskap och teknologi och skydd och bevarande
av den marina miljön.

2. Bestämmelserna i konventionens bilaga III artikel 5 skall vara utan
verkan.

AVSNITT 6. RIKTLINJER FÖR BEARBETNING

1. Myndighetens riktlinjer för bearbetning skall grundas på följande
principer:

a) Utveckling av tillgångarna i området skall ske i enlighet med god
affärsmannased.

b) Bestämmelserna i GATT, dess tillhörande koder och efterföljande
eller ersättande avtal skall gälla för verksamhet i området.

c) Ingen subventionering av verksamhet i området får förekomma

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

499

the Area and from other sources. There shall be no preferential
access to markets for such minerals or for imports of commodities
produced from such minerals, in particular:

(i) By the use of tariff or non-tariff barriers; and

(ii)  Given by States Parties to such minerals or
commodities produced by their State enterprises or by
natural or juridical persons which possess their nationality
or are controlled by them or their nationals;

(e) The plan of work for exploitation approved by the Authority in
respect of each mining area shall indicate an anticipated production
schedule which shall include the estimated maximum amounts of
minerals that would be produced per year under the plan of work;

(f) The following shall apply to the settlement of disputes
conceming the provisions of the agreements referred to in
subparagraph (b):

(i) Where the States Parties concemed are parties to such
agreements, they shall have recourse to the dispute
settlement procedures of those agreements;

(ii) Where one or more of the States Parties concemed are
not parties to such agreements, they shall have recourse to
the dispute settlement procedures set out in the
Convention;

(g) In circumstances where a determination is made under the
agreements referred to in subparagraph (b) that a State Party has
engaged in subsidization which is prohibited or has resulted in
adverse effects on the interests of another State Party and
appropriate steps have not been taken by the relevant State Party
or States Parties, a State Party may request the Council to take
appropriate measures.

2. The principles contained in paragraph 1 shall not affect the rights and
obligations under any provision of the agreements referred to in
paragraph 1 (b), as well as the relevant free trade and customs union
agreements, in relations between States Parties which are parties to such
agreements.

3. The acceptance by a contractor of subsidies other than those which may
be permitted under the agreements referred to in paragraph 1 (b) shall

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

500

utom sådan som är tillåten enligt de avtal som avses i b ovan. Prop. 1995/96:140
Subventionering enligt dessa principer skall definieras i de Bilaga 5
kontraktsvillkor som avses i b ovan.

d) Ingen diskriminering mellan de mineral som utvinns i området och
de som utvinns annorstädes skall förekomma. Ingen företrädesrätt till
marknaderna för sådana mineral eller för import av råvaror som
framställs av sådana mineral skall förekomma, i synnerhet inte

i) genom att införa tullar eller icke-tariffära handelshinder; och

ii)  genom att avtalsslutande stater ger företrädesrätt till
marknader för sådana mineral eller råvaror som framställs av
deras statliga företag eller av fysiska eller juridiska personer
som är medborgare i den staten eller kontrolleras av dem eller
den statens medborgare.

e) En arbetsplan för bearbetning som har godkänts av myndigheten för
vaije gruvområde skall innehålla en tidsplan för den tilltänkta
bearbetningen och skall ange beräknad maximal mängd mineral som
får brytas per år enligt planen.

f) Följande skall gälla för biläggande av tvister rörande bestämmelser-
na i de kontrakt som avses i b ovan:

i) När de berörda avtalsslutande staterna även är parter i sådana
avtal, skall de ha tillämpa de förfaranden för biläggande av
tvister som finns i dessa avtal.

ii) När en eller flera berörda avtalsslutande stater inte är parter

i sådana avtal, skall de tillämpa konventionens förfaranden för
biläggande av tvister.

g) Vid ett utslag enligt de avtal som avses i b ovan att avtalsslutande
stat har gjort sig skyldig till otillåten subventionering eller
subventionering som har haft skadlig verkan på en annan avtalsstats
intressen, och lämpliga åtgärder inte har vidtagits av ifrågavarande
stat, kan en avtalsslutande stat begära att rådet vidtar lämpliga
åtgärder.

2. Principerna i punkt 1 skall inte påverka de rättigheter och skyldigheter
enligt någon bestämmelse i avtal som avses i punkt 1 b ovan liksom

501

constitute a violation of the fundamental terms of the contract forming a
plan of work for the carrying out of activities in the Area.

4. Any State Party which has reason to believe that there has been a breach
of the requirements of paragraphs 1 (b) to (d) or 3 may initiate dispute
settlement procedures in conformity with paragraph 1 (f) or (g).

5. A State Party may at any time bring to the attention of the Council
activities which in its view are inconsistent with the requirements of
paragraph 1 (b) to (d).

6. The Authority shall develop rules, regulations and procedures which
ensure the implementation of the provisions of this section, including
relevant rules, regulations and procedures goveming the approval of plans
of work.

7. The provisions of article 151, paragraphs 1 to 7 and 9, article 162,
paragraph 2 (q), article 165, paragraph 2 (n), and Annex III, article 6,
paragraph 5, and article 7, of the Convention shall not apply.

SECTION 7. ECONOMIC ASSISTANCE

1. The policy of the Authority of assisting developing countries which
suffer serious adverse effects on their export eamings or economies
resulting from a reduction in the price of an affected mineral or in the
volume of exports of that mineral, to the extent that such reduction is
caused by activities in the Area, shall be based on the following principles:

(a) The Authority shall establish an economic assistance fund from
a portion of the funds of the Authority which exceeds those
necessary to cover the administrative expenses of the Authority.
The amount set aside for this purpose shall be determined by the
Council from time to time, upon the recommendation of the
Finance Committee. Only funds from payments received from
contractors, including the Enterprise, and voluntary contributions
shall be used for the establishment of the economic assistance fund;

(b) Developing land-based producer States whose economies have
been determined to be seriously affected by the production of
minerals from the deep seabed shall be assisted from the economic
assistance fund of the Authority;

(c) The Authority shall provide assistance from the fund to affected
developing land-based producer States, where appropriate, in
cooperation with existing global or regional development

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

502

tillämpliga avtal avseende frihandel och tullunioner, med avseende på stater Prop. 1995/96:140
som är avtalsparter och som även är parter i sådana avtal.                   Bilaga 5

3. Om en tillståndshavare tar emot andra subventioner än sådana som är
tillåtna enligt de avtal som avses i punkt 1 b, skall detta betraktas som ett
brott mot de grundläggande villkoren i det kontrakt som utgör en arbetsplan
för verksamhet i området.

4. En avtalsslutande stat som har skäl att tro att det har skett en överträdelse
av föreskrifterna i punkt 1 b-c eller punkt 3 kan initiera ett förfärande för
biläggande av tvister i enlighet med punkt 1 f eller g.

5. En avtalsslutande stat får när som helst uppmärksamma rådet på
verksamhet som enligt dess uppfattning inte står i överensstämmelse med
föreskrifterna i punkt 1 b-d.

6. Myndigheten skall utarbeta regler, föreskrifter och förfaranden som
säkerställer uppfyllandet av bestämmelserna i detta avsnitt, inklusive
relevanta regler, föreskrifter och förfaranden för godkännande av
arbetsplaner.

7. Bestämmelserna i konventionens artikel 151.1-7 och 9, artikel 162.2 q,
artikel 165.2 n, samt bilaga III artikel 6.5, och artikel 7 skall vara utan
verkan.

AVSNITT 7. EKONOMISKT BISTÅND

1. Myndighetens riktlinjer för bistånd till utvecklingsländer vars
exportinkomster allvarligt minskat eller vars ekonomier allvarligt skadats till
följd av sänkta priser på ett drabbat mineral eller minskad exportvolym av
detta, i den mån sådan minskning har orsakats av verksamhet i området,
skall grundas på följande principer:

a) Myndigheten skall upprätta en fond för ekonomiskt bistånd med en
del av de av myndighetens medel som överstiger de medel som
behövs för att täcka de administrativa kostnaderna. Storleken på det
belopp som anslås för detta ändamål skall bestämmas av rådet från tid
till annan på rekommendation av finanskommittén. Endast medel som
har mottagits från tillståndshavare, inklusive företaget samt frivilliga
bidrag skall anslås till fonden för ekonomiskt bistånd.

b) Utvecklingsländer med landbaserad gruvdrift, vars ekonomier
allvarligt drabbats genom bearbetning av mineral på djuphavsbottnen
skall få bidrag från myndighetens fond för ekonomiskt bistånd.

503

institutions which have the infrastructure and expertise to carry out Prop. 1995/96:140
such assistance programmes;                                     Bilaga 5

(d) The extent and period of such assistance shall be determined on
a case-by-case basis. In doing so, due consideration shall be given
to the nature and magnitude of the problems encountered by
affected developing land-based producer States.

2. Article 151, paragraph 10, of the Convention shall be implemented by
means of measures of economic assistance referred to in paragraph 1.
Article 160, paragraph 2 (1), article 162, paragraph 2 (n), article 164,
paragraph 2 (d), article 171, subparagraph (f), and article 173, paragraph
2 (c), of the Convention shall be interpreted accordingly.

SECTION 8. FINANCIAL TERMS OF CONTRACTS

1. The following principles shall provide the basis for establishing rules,
regulations and procedures for financial terms of contracts:

(a ) The system of payments to the Authority shall be fair both to
the contractor and to the Authority and shall provide adequate
means of determining compliance by the contractor with such
system;

(b) The rates of payments under the system shall be within the
range of those prevailing in respect of land-based mining of the
same or similar minerals in order to avoid giving deep seabed
miners an artificial competitive advantage or imposing on them a
competitive disadvantage;

(c) The system should not be complicated and should not impose
major administrative costs on the Authority or on a contractor.
Consideration should be given to the adoption of a royalty system
or a combination of a royalty and profit-sharing system. If
altemative systems are decided upon, the contractor has the right
to choose the system applicable to its contract. Any subsequent
change in choice between altemative systems, however, shall be
made by agreement between the Authority and the contractor;

(d) An annual fixed fee shall be payable from the date of
commencement of commercial production. This fee may be
credited against other payments due under the system adopted in
accordance with subparagraph (c). The amount of the fee shall be
established by the Council;

504

c) Myndigheten skall tillhandahålla medel från fonden till drabbade
utvecklingsländer med landbaserad gruvdrift när så är lämpligt i
samarbete med befintliga globala eller regionala
utvecklingsinstitutioner som har den infrastruktur och sakkunskap som
krävs för att genomföra sådana biståndsprogram.

d) Omfattningen och tidsplanen för sådant bistånd skall bestämmas
från fall till fell. Därvid skall vederbörlig hänsyn tas till karaktären
och omfattningen av de problem som de drabbade utvecklingsländerna
med landsbaserad gruvdrift har ställts inför.

2. Konventionens artikel 151.10 skall genomföras med hjälp av de åtgärder
för ekonomiskt bistånd som avses i punkt 1 ovan. Konventionens artikel

160.2 1, artikel 162.2 n, artikel 164.2 d, artikel 171 f samt artikel 173.2 c
skall tolkas i enlighet därmed.

AVSNITT 8. FINANSIELLA KONTRAKTSVILLKOR

1. Följande principer skall ligga till grund för upprättande av regler,
föreskrifter och förfaranden för finansiella villkor i kontrakt:

a) Systemet för betalningar till myndigheten skall vara rättvist för
både tillståndshavaren och myndigheten och skall tillhandahålla
lämpliga metoder för att fastställa att tillståndshavaren efterlever
systemet.

b) Taxan enligt systemet skall ligga inom ramen för den som gäller
landbaserad gruvdrift av ifrågavarande mineral eller liknande mineral
för att undvika att gruvdrift på djuphavsbottnen får en konstlad
konkurrensfördel eller ogynnsamt drabbar en tillståndshavare.

c) Systemet bör inte vara komplicerat och inte förorsaka större
administrativa kostnader för myndigheten eller en tillståndshavare.
Man bör överväga att anta ett royaltysystem eller en kombination av
royalty- och vinstdelningssystem. Om alternativa system införs har
tillståndshavaren rätt att välja det system som är tillämpligt på hans
kontrakt. Vaije senare ändring i valet mellan alternativa system skall
emellertid ske genom överenskommelse mellan myndigheten och
tillståndshavaren.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

505

(e) The system of payments may be revised periodically in the light Prop. 1995/96:140
of changing circumstances. Any changes shall be applied in a Bilaga 5
non-discriminatory manner. Such changes may apply to existing

contracts only at the election of the contractor. Any subsequent
change in choice between alternative systems shall be made by
agreement between the Authority and the contractor;

(f) Disputes conceming the interpretation or application of the rules
and regulations based on these principles shall be subject to the
dispute settlement procedures set out in the Convention.

2. The provisions of Annex III, article 13, paragraphs 3 to 10, of the
Convention shall not apply.

3. With regard to the implementation of Annex III, article 13, paragraph

2, of the Convention, the fee for processing applications for approval of a
plan of work limited to one phase, either the exploration phase or the
exploitation phase, shall be US$ 250,000.

SECTION 9. THE FINANCE COMMITTEE

1. There is hereby established a Finance Committee. The Committee shall
be composed of 15 members with appropriate qualifications relevant to
financial matters. States Parties shall nominate candidates of the highest
standards of competence and integrity.

2. No two members of the Finance Committee shall be nationals of the
same State Party.

3. Members of the Finance Committee shall be elected by the Assembly
and due account shall be taken of the need for equitable geographical
distribution and the representation of special interests. Each group of States
referred to in section 3, paragraph 15 (a), (b), (c) and (d), of this Annex
shall be represented on the Committee by at least one member. Until the
Authority has sufficient funds other than assessed contributions to meet its
administrative expenses, the membership of the Committee shall include
representatives of the five largest financial contributors to the
administrative budget of the Authority. Thereafter, the election of one
member from each group shall be on the basis of nomination by the
members of the respective group, without prejudice to the possibility of
further members being elected from each group.

4. Members of the Finance Committee shall hold office for a term of five
years. They shall be eligible for re-election for a further term.

506

d) En fast årlig avgift skall erläggas från den dag då affärsmässig Prop. 1995/96:140
bearbetning påbörjas. Denna avgift kan räknas av mot andra avgifter Bilaga 5

som skall erläggas enligt det system som antagits i enlighet med c
ovan. Rådet skall fastställa avgiftens storlek.

e) Systemet för betalningar kan ses över periodiskt mot bakgrund av
ändringar i förhållandena. Alla ändringar skall tillämpas på ett icke-
diskriminerande sätt. För befintliga kontrakt kan sådana ändringar
endast tillämpas efter tillståndshavarens bestämmande. Vaije senare
ändring i valet mellan alternativa system skall ske genom
överenskommelse mellan myndigheten och tillståndshavaren.

f) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av de regler och
föreskrifter som baseras på dessa principer skall underkastas de
förfaranden för biläggande av tvister som avses i konventionen.

2. Bestämmelserna i konventionens bilaga III artikel 13.3-10 skall vara utan
verkan.

3. Vad gäller genomförandet av konventionens bilaga III artikel 13.2 skall
avgiften för att pröva ansökningar om godkännande av en arbetsplan
avseende en av faserna, nämligen undersökningsfasen eller
bearbetningsfasen, vara 250000 U.S. dollar för vaije fas.

AVSNITT 9. FINANSKOMMITTÉN

1. Härmed inrättas en finanskommitté. Kommittén skall bestå femton (15)
medlemmar med lämpliga kvalifikationer i finansfrågor. De stater som är
avtalsparter skall nominera kandidater av högsta kompetens och integritet.

2. Ingen avtalsslutande stat får ha mer än en av sina medborgare som
medlem av finanskommittén.

3. Medlemmarna av finanskommittén skall väljas av församlingen och
vederbörlig hänsyn skall tas till behovet av jämn geografisk fördelning och
representation av särskilda intressen. Varje grupp av stater enligt avsnitt
3.15 a - d i denna bilaga skall vara representerade med minst en medlem i
kommittén. Tills dess att myndigheten har tillräckliga medel, utöver
fastställda bidrag, för att bestrida de administrativa kostnaderna, skall
medlemskap i kommittén inbegripa representanter för de fem största
ekonomiska bidragsgivarna till myndighetens förvaltningsbudget. Därefter
skall val av en medlem från vaije grupp ske grundat på nominering av
medlemmarna i respektive grupp utan hinder mot att ytterligare medlemmar
kan väljas från vaije grupp.

507

5. In the event of the death, incapacity or resignation of a member of the Prop. 1995/96:140
Finance Committee prior to the expiration of the term of office, the Bilaga 5
Assembly shall elect for the remainder of the term a member from the

same geographical region or group of States.

6. Members of the Finance Committee shall have no financial interest in
any activity relating to matters upon which the Committee has the
responsibility to make recommendations. They shall not disclose, even after
the termination of their functions, any confidential information coming to
their knowledge by reason of their duties for the Authority.

7. Decisions by the Assembly and the Council on the following issues shall
take into account recommendations of the Finance Committee:

(a) Draft financial rules, regulations and procedures of the organs
of the Authority and the financial management and intemal
financial administration of the Authority;

(b) Assessment of contributions of members to the administrative
budget of the Authority in accordance with article 160, paragraph
2 (e), of the Convention;

(c) All relevant financial matters, including the proposed annual
budget prepared by the Secretary-General of the Authority in
accordance with article 172 of the Convention and the financial
aspects of the implementation of the programmes of work of the
Secretariat;

(d) The administrative budget;

(e) Financial obligations of States Parties arising from the
implementation of this Agreement and Part XI as well as the
administrative and budgetary implications of proposals and
recommendations involving expenditure from the funds of the
Authority;

508

4. Medlemmarna av finanskommittén skall ha en mandattid på fem (5) år. Prop. 1995/96:140

De skall kunna omväljas för ytterligare en period.                          Bilaga 5

5. Om en medlem av finanskommittén avlider, blir oförmögen att fullgöra
sitt uppdrag eller avgår före mandattidens utgång, skall församlingen välja
en medlem från samma geografiska område eller grupp av stater för
återstoden av mandattiden.

6. Medlemmarna av finanskommittén skall inte ha något ekonomiskt intresse

i verksamhet som rör frågor där kommittén har till uppgift att avge
rekommendationer. De får inte ens sedan de har avgått yppa någon hemlig
information som de har fått kännedom om genom sin verksamhet i
myndigheten.

7. Beslut av församlingen och rådet i följande frågor skall ta hänsyn till
finanskommitténs rekommendationer om:

a)  utkast till finansiella regler, föreskrifter och förfaranden för
myndighetens organ samt myndighetens ekonomiska ledning och
interna ekonomiska förvaltning,

b)  fastställande av medlemmarnas bidrag till myndighetens
administrativa budget i enlighet med konventionens artikel 160.2 e,

c) alla relevanta finansiella frågor, däribland förslaget till årsbudget
som myndighetens generalsekreterare upprättar i enlighet med
konventionens artikel 172 och de finansiella aspektema på
genomförandet av sekretariatets arbetsprogram,

d) den administrativa budgeten,

e) de finansiella förpliktelserna för de stater som är avtalsparter i
samband med genomförandet av detta avtal och del XI liksom den
administrativa och budgetära innebörden av förslag och
rekommendationer som innebär utbetalningar från myndighetens
medel,

509

(f) Rules, regulations and procedures on the equitable sharing of Prop. 1995/96:140
financial and other economic benefits derived from activities in the Bilaga 5
Area and the decisions to be made thereon.

8. Decisions in the Finance Committee on questions of procedure shall be
taken by a majority of members present and voting. Decisions on questions
of substance shall be taken by consensus.

9. The requirement of article 162, paragraph 2 (y), of the Convention to
establish a subsidiary organ to deal with financial matters shall be deemed
to have been fulfilled by the establishment of the Finance Committee in
accordance with this section.

ANNEX II

Informal Understanding to be read by the President of the General
Assembly at the time of the adoption of the resolution

Once there is a widespread participation in the Intemational Seabed
Authority and the number of members of each regional group participating
in the Authority is substantially similar to its membership in the United
Nations, it is understood that each regional group would be represented in
the Council of the Authority as a whole by at least three members.

510

f) regler, föreskrifter och förfaranden för rättvis fördelning av finan-
siell och annan ekonomisk behållning från verksamhet i området samt
de beslut som skall fattas härom.

8. Beslut i finanskommittén i procedurfrågor skall fattas med en majoritet
av närvarande och röstande medlemmar. Beslut i sakfrågor skall fattas en-
hälligt.

9. Kravet i konventionens artikel 162.2 y att upprätta ett dotterorgan som
skall handha ekonomiska frågor skall anses vara uppfyllt genom upprättan-
det av finanskommittén i enlighet med detta avsnitt.

BILAGA II

Informell överenskommelse som skall läsas upp av generalförsamlingens
ordförande vid antagande av resolutionen

När deltagandet i internationella havsbottenmyndigheten har blivit omfattan-
de och antalet medlemmar från vaije regional grupp som deltar i
myndigheten väsentligen liknar dess medlemskap i Förenta nationerna är det
verenskommet att vaije grupp skall vara företrädd i myndighetens råd i dess
helhet av åtminstone tre medlemmar.

Prop. 1995/96:140

Bilaga 5

511

gotab 49609, Stockholm 1996