Regeringens proposition

1995/96:117

Tystnadsplikt inom enskild familjerådgivning

Prop.

1995/96:117

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 december 1995

Ingvar Carlsson

Ingela Thalén

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i socialtjänstlagen (1980:620),
rättegångsbalken och sekretesslagen (1980:100). Ändringarna i social-
tjänstlagen innebär att begreppet familjerådgivning definieras och att
samma stränga tystnadsplikt införs för familjerådgivning i enskild regi
som enligt sekretesslagen gäller för familjerådgivning i kommunal regi.
Vidare föreslås att den skyldighet att göra anmälan till socialtjänsten i
vissa fall som föreskrivs för kommunal familjerådgivning skall utvidgas
till att omfatta även enskilt bedriven sådan. De regler om inskränkning i
vittnesplikt som gäller enligt rättegångsbalken inom den kommunala
familjerådgivningen föreslås omfatta även den som är verksam inom
enskild familjerådgivning. Slutligen föreslås en ändring i sekretesslagen
som innebär att samma begränsning i meddelarfriheten som gäller för
kommunala familjerådgivare skall gälla för den som är verksam inom
enskild familjerådgivning.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 117

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:117

1   Förslag till riksdagsbeslut ...........................3

2  Lagtext........................................3

2.1  Förslag till lag om ändring i soocialtjänstlagen (1980:620) . 3

2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken..........5

2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ... 6

3  Ärendet och dess beredning..........................7

4  Överväganden och förslag...........................7

4.1  Begreppet familjerådgivning och tystnadsplikt inom enskild

familjerådgivning .............................7

4.2 Anmälan till socialnämnd....................... 12

4.3  Vittnesplikt och ffågeförbud..................... 13

4.4 Begränsad meddelarfrihet....................... 14

5  Författningskommentar............................ 15

5.1  Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620) ................................. 15

5.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken ....... 16

5.3  Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) . 16

Bilaga 1   Departementspromemorians huvudsakliga innehåll .... 17

Bilaga 2   Lagförslagen i departementspromemorian..........18

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena över departe-
mentspromemorians förslag ...................21

Bilaga 4   Lagrådsremissens lagförslag ...................25

Bilaga 5   Lagrådets yttrande..........................29

Utdrag ur proptokoll vid regeringssammanträde den

7 december 1995 ................................... 33

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Prop. 1995/96:117

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)'
dels att 12 a och 71 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 71 b §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 a §2

Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sak-
kunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och um-
gänge (samarbetssamtal).

Kommunen skall även sörja för
att familjerådgivning kan erbjudas
dem som begär det.

Kommunen skall sörja för att
familjerådgivning genom kom-
munens försorg eller annars
genom lämplig rådgivare kan er-
bjudas dem som begär det.

Med familjerådgivning avses i
denna lag en verksamhet som be-
drivs av det allmänna eller yrkes-
mässigt av enskild och som består
i samtal med syfte att bearbeta
samlevnadskonflikter i parför-
hållanden och familjer.

71 §3

Var och en som får kännedom om att en underårig misshandlas i hem-
met eller annars behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans
hälsa eller utveckling bör anmäla detta till socialnämnden.

Myndigheter vars verksamhet
berör barn och ungdom samt
andra myndigheter inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten

Myndigheter vars verksamhet
berör barn och ungdom samt
andra myndigheter inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten

1 Lagen omtryckt 1988:871.

2 Senaste lydelse 1994:10.

3 Senaste lydelse 1994:88.

1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 117

Nuvarande lydelse

är skyldiga att genast till social-
nämnden anmäla om de i sin
verksamhet får kännedom om
något som kan innebära att social-
nämnden behöver ingripa till en
underårigs skydd. Detta gäller
även dem som är anställda hos
sådana myndigheter samt läkare,
sjuksköterskor och barnmorskor
som inte har sådan anställning.

För dem som är verksamma
inom kommunal familjerådgivning
gäller anmälningsplikt enligt
andra stycket endast om de i sin
verksamhet får kännedom om att
en underårig misshandlas i hem-
met.

Föreslagen lydelse

är skyldiga att genast till social-
nämnden anmäla om de i sin
verksamhet får kännedom om
något som kan innebära att social-
nämnden behöver ingripa till en
underårigs skydd. Detta gäller
även dem som är anställda hos
sådana myndigheter samt läkare,
sjuksköterskor och barnmorskor
som inte har sådan anställning.
För familjerådgivning gäller /
stället vad som sägs i tredje
stycket.

De som är verksamma inom fa-
miljerådgivning är skyldiga att
genast anmäla till socialnämnden
om de i sin verksamhet får känne-
dom om att en underårig utnyttjas
sexuellt eller misshandlas i hem-
met.

Prop. 1995/96:117

Myndigheter, befattningshavare och yrkesutövare som anges i andra
stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara
av betydelse för utredning av en underårigs behov av skydd.

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 §
lagen (1993:335) om Barnombudsman.

71 b §

Den som är eller har varit verk-
sam inom enskild familjerådgiv-
ning får inte obehörigen röja en
uppgift som en enskild har lämnat
i förtroende eller som har in-
hämtats i samband med rådgiv-
ningen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Prop. 1995/96:117

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

36 kap.

5 §'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna
utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har in-
hämtats.

Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor, psy-
kologer, psykoterapeuter, kura-
torer vid familjerådgivnings-
byråer, som drivs av kommuner,
landsting, församlingar eller kyrk-
liga samfälligheter, och deras bi-
träden får höras som vittnen om
något som i denna deras yrkes-
utövning anförtrotts dem eller som
de i samband därmed erfarit, en-
dast om det är medgivet i lag eller
den, till vars förmån tystnads-
plikten gäller, samtycker till det.

Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor, psy-
kologer, psykoterapeuter, familje-
rådgivare enligt socialtjänstlagen
(1980:620) och deras biträden får
höras som vittnen om något som i
denna deras yrkesutövning anför-
trotts dem eller som de i samband
därmed erfarit, endast om det är
medgivet i lag eller den, till vars
förmån tystnadsplikten gäller,
samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om
vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten
medger det.

Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till
det kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen
(1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan
är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får
inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt
eller själavårdande samtal.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om för-
hållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som
vittne om ett visst rättsförhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum
med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

1 Senaste lydelse 1992:340.

2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1995/96:117

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

16 kap.

1 §2 Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.

2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i
vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefri-
hetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:1684)

Föreslagen lydelse

16 kap.

1 §2 Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.

2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i
vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefri-
hetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:1684)

11. 71 b § socialtjänstlagen (1980:620)

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

2 Senaste lydelse 1995:490.

3 Ärendet och dess beredning

Med anledning av förslagen i prop. 1993/94:4 om familjerådgiving be-
slutade riksdagen i december 1993 om skyldighet för kommunerna att
erbjuda familjerådgivning till dem som begär det. Samtidigt beslutade
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad socialutskottet
anfört om att enhetliga tystnadspliktsbestämmelser bör gälla för all
familjerådgivning oavsett om den bedrivs av en kommun eller en entre-
prenör (bet. 1993/94:SoU10, rskr. 1993/94:58).

Inom Socialdepartementet har utarbetats en departementspromemoria
med förslag till lagstiftning om tystnadsplikt inom enskild familjeråd-
givning. Departementspromemorian har remissbehandlats.

En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De lagförslag
som lades fram i promemorian finns i bilaga 2. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i
bilaga 3.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 9 november 1995 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.

Regeringen har i propositionens lagförslag följt det förslag som Lag-
rådets majoritet framfört. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.1
samt i författningskommentaren till de lagrum som Lagrådet lämnat
synpunkter på.

4 Överväganden och förslag

4.1 Begreppet familjerådgivning och tystnadsplikt inom
enskild familjerådgivning

Prop. 1995/96:117

Regeringens förslag: Begreppet familjerådgivning definieras i 12 a §
socialtjänstlagen (1980:620). Med familjerådgivning avses verksam-
het som bedrivs av det allmänna eller yrkesmässigt av enskild och
som består i samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i
parförhållanden och familjer.

Liksom tidigare är kommunen skyldig att sörja för att familjeråd-
givning kan erbjudas den som begär det. Familjerådgivning lämnas
genom kommunens försorg eller annars genom lämplig rådgivare.

En ny bestämmelse, 71 b §, införs i socialtjänstlagen som för en-
skild familjerådgivning föreskriver motsvarande tystnadsplikt som
gäller för familjerådgivning i kommunal regi.

Departementspromemorian: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till
att det infors en närmare definition av familjerådgivning och att enhet-
liga regler om tystnadsplikt skall gälla för kommunal och enskild famil-
jerådgivning som bedrivs yrkesmässigt. Ett antal remissinstanser anser
dock att någon form av etableringskontroll behövs bl.a. for att en god
kvalitet skall kunna upprätthållas och for att underlätta i bevishänseende
exempelvis när fråga om vittnesplikt uppkommer. Några anser att det
bör vara mer utpräglade kvalitetskriterier i 12 a §.

Kammarrätten i Göteborg avstyrker att promemorian läggs till grund
för lagstiftning. Kammarrätten menar att endast verksamhet som i någon
mening är föremål för offentligrättslig kontroll bör omfattas av sekretes-
skydd. Annars finns enligt kammarrätten en påtaglig risk for att det kan
uppstå tillämpningssvårigheter for domstolar och andra myndigheter.

Länsrätten i Malmöhus län menar att formuleringen "annan lämplig
vårdgivare" är olämplig eftersom det i vissa fall inte finns någon som
kan avgöra vem som är lämplig vårdgivare. Länsrätten föreslår därför att
"lämplig" byts ut till "särskild".

Socialstyrelsen har inget att erinra mot förslaget men vill dock peka på
att det inte krävs tillstånd for att bedriva enskild familjerådgivning och
att kommunen, om något avtal med familjerådgivaren inte finns, saknar
möjlighet att garantera verksamhetens kvalitet. Kommunen kan därför
enligt Socialstyrelsen inte fullgöra sin skyldighet att sörja for att famil-
jerådgivning kan erbjudas dem som begär det, genom hänvisning till en
enskild familjerådgivning som bedriver verksamhet utan avtal med kom-
munen.

Skälen för regeringens förslag: Från den 1 januari 1995 har kommu-
nerna ansvar for familjerådgivning enligt socialtjänstlagen (1980:620). I
12 a § stadgas att kommunen skall sörja för att familjerådgivning kan
erbjudas dem som begär det. Någon närmare definition av begreppet
familjerådgivning finns inte. Av allmänna regler framgår att kommunen
kan fullgöra sin skyldighet genom att i egen regi bedriva sådan verksam-
het eller genom avtal med enskilda familjerådgivare.

Enligt 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekre-
tess inom kommunal familjerådgivning för uppgift som enskild har läm-
nat i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivning. Med
kommun avses i detta sammanhang både borgerlig och kyrklig kommun,
dvs. kommun, landstingskommun, församling och kyrklig samfällighet.
Till denna kategori räknas också familjerådgivare som är att anse som
uppdragstagare åt kommunen.

Sekretesslagens bestämmelser gäller med vissa undantag inte enskilda
yrkesutövare. För yrkesmässigt bedriven enskild familjerådgivning i
enlighet med socialtjänstlagen gäller i stället samma regel som för annan
enskilt bedriven verksamhet enligt socialtjänstlagen. I 71 a § socialtjänst-
lagen föreskrivs att den som är eller har varit verksam inom yrkesmäs-
sigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag inte
obehörigen får röja vad han därvid har erfarit om enskildas personliga
förhållanden. Denna tystnadsplikt är inte lika långtgående som den som
enligt sekretesslagen gäller for kommunalt bedriven familjerådgivning.

Prop. 1995/96:117

Sekretess inom kommunal familjerådgivning gäller för alla uppgifter
som den enskilde lämnat i förtroende eller som familjerådgivaren inhäm-
tat i samband med rådgivningen, medan tystnadsplikt inom enskilt be-
driven verksamhet endast gäller uppgift om enskilds personliga för-
hållanden.

Enligt promemorian finns det uppgifter som tyder på att det börjar bli
vanligare att privata vårdgivare erbjuder rådgivning helt oberoende av
överenskommelse med kommun. Detta leder till att enskilda som söker
rådgivning riskerar att ovetande vända sig till någon som inte är att anse
som familjerådgivare och som därmed inte är underkastad lagstadgad
tystnadsplikt. Det är enligt promemorian angeläget att all verksamhet
som kan betecknas som familjerådgivning, oberoende om den bedrivs i
kommunal regi eller inte, likställs i tystnadspliktshänseende.

Regeringen anser också att samma tystnadsplikt bör gälla för famil-
jerådgivning oavsett om den bedrivs helt i kommunal regi, av enskild
familjerådgivare som har avtal med kommunen eller av annan enskild
familjerådgivare. En ny paragraf, 71 b §, med i princip samma lydelse
som 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) bör därför in-
föras i socialtjänstlagen (1980:620). Det väsentliga bör vara att rådgiv-
ningen uppfyller vissa kriterier, att den faller inom en i socialtjänstlagen,
förslagsvis i ett nytt tredje stycke i 12 a §, närmare angiven definition av
begreppet familjerådgivning. Därmed kan bestämmelser om tystnadsplikt
m.m. anknyta till begreppet familjerådgivning i 12 a § tredje stycket.
Vidare bör det av lagen framgå att familjerådgivning, om den faller
inom definitionen, kan bedrivas i enskild regi (även utan överenskom-
melse med kommunen).

En bestämmelse om tystnadsplikt för enskild familjerådgivning kräver
således att familjerådgivning definieras närmare i lagtexten. Det framgår
av promemorian att sådan rådgivning huvudsakligen varit inriktad på att
hjälpa samlevande par med sin relation. Syftet är att bistå dem så att de
kan hantera sina konflikter, problem och krissituationer på sådant sätt att
de kan fortsätta att leva tillsammans. Familjerådgivningen, som är frivil-
lig, arbetar med samtalsmetodik, framför allt i syfte att ge klienterna
insikt om sina problem. Den största klientgruppen är par med barn, som
har svårigheter i sin vuxenrelation. De flesta vill ha hjälp att lösa pro-
blemen så att de kan leva vidare tillsammans. För andra par är separa-
tionen redan ett faktum. Familjerådgivningen kan då bidra till att dämpa
konflikten så att föräldrarna får möjlighet att fungera tillsammans i för-
äldrarollen efter separationen.

Vårdnadstvistutredningen konstaterar i sitt betänkande Vårdnad -
boende - umgänge (SOU 1995:79) att vissa samarbetssamtal faller under
detta begrepp. Regeringen delar den uppfattningen. Lagrådet anför att
det vore önskvärt med en tydligare belysning av förhållandet mellan
samarbetssamtal och familjerådgivning. Lagrådet konstaterar att hit-
hörande frågor inom kort kommer att aktualiseras med anledning av
Vårdnadstvistutredningens betänkande och anser sig därför kunna godta
förslaget. Regeringen håller med Lagrådet om att det är önskvärt med en
tydligare belysning av förhållandet mellan samarbetssamtal och familje-

Prop. 1995/96:117

rådgivning. Detta görs dock lämpligast vid beredningen av Vårdnads-
tvistutredningens betänkande.

Arbete som familjerådgivare kräver stor erfarenhet av arbete med män-
niskor i kris och människor med relationsproblem. En förutsättning for
att en enskild rådgivningsverksamhet skall få anses utgöra familjeråd-
givning bör därför vara att verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Därmed
föreligger större förutsättningar för en god kvalité i verksamheten. En
ledamot av Lagrådet förordar att krav på yrkesmässighet inte bör ställas.
Den som vänder sig till en rådgivare som inte bedriver rådgivningen
yrkesmässigt har annars inte någon garanti for att uppgift som lämnas i
förtroende inte obehörigen röjs. Regeringen anser dock, förutom vad
som anförts ovan om önsvärdheten av erfarenhet, att det skulle föra for
långt att inordna alla samtal som uppfyller kriterierna i övrigt på familje-
rådgivning under tystnadspliktsbestämmelsen m.fl. bestämmelser.
Yrkesmässighet är också ett kriterium for att tystnadspliktsbestämmelsen
i 71 a § socialtjänstlagen skall vara tillämplig på enskild verksamhet
som avser andra insatser enligt socialtjänstlagen.

Med familjerådgivning bör, såsom föreslås i promemorian, således av-
ses verksamhet som bedrivs av det allmänna eller yrkesmässigt av en-
skild och som består i samtal med syfte att bearbeta samlevnadskon-
flikter i parförhållanden och familjer. 12 a § socialtjänstlagen bör kom-
pletteras med en sådan definition i ett nytt tredje stycke. Därigenom bör
också det straffbara området för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap.
3 § brottsbalken vara tillfredsställande avgränsat och andra tillämp-
ningsproblem begränsade.

Det är också önskvärt att familjerådgivaren bedriver upplysningsverk-
samhet om samlevnad. Något krav på detta bör dock inte uppställas i
lagen.

Familjerådgivningen i Sverige har en hög kvalitet. Det är angeläget att
behålla denna höga kvalitet. När de nya reglerna för familjerådgivningen
infördes ansågs det angeläget att möjliggöra för de nya huvudmännen,
kommunerna, att använda privata entreprenörer for att tillgodose behovet
av familjerådgivning. Kommunerna skulle således kunna träffa avtal med
enskilda familjerådgivare att de i kommunens ställe skulle ge familjeråd-
givning. Kommunen skulle kunna hänvisa sina medborgare till sådana
privata familjerådgivare. De privata familjerådgivama skulle sedan få
ersättning av kommunen. Ett inte obetydligt antal kommuner har utnytt-
jat möjligheten att lägga ut familjerådgivningen på entreprenad.

Förutsättningen för verksamheten var således att ett avtal träffades
mellan kommunen och entreprenören. Genom denna konstruktion fick
kommunerna avgörande möjligheter att kontrollera kvaliteten på verk-
samheten. Höll inte den private familjerådgivaren måttet kunde kommu-
nen låta bli att förnya avtalet.

Det var inte förutsett att privata familjerådgivare skulle kunna vara
verksamma utan att ett avtal med kommunen fanns. I promemorian tas
emellertid upp fall där privata entrepenörer erbjudit familjerådgivning till
allmänheten utan att ha ett avtal med kommunen. Givetvis finns den
möjligheten for vem som helst oavsett kompetens for uppgiften. Det går

Prop. 1995/96:117

10

rimligtvis inte heller att förbjuda något sådant. Om det inte är en ideellt
driven verksamhet torde dock den enskildes kostnad för sådan enskild
familjerådgivning bli betydligt större än den eventuella avgift som kom-
munen har för samma verksamhet. Kommunal familjerådgivning är ock-
så väl känd och lätt tillgänglig. Icke avtalsbunden privat verksamhet
borde därför enbart bli mycket marginell. Det bästa sättet att hålla kvali-
teten uppe generellt är således att kommunens egen verksamhet, inklu-
sive avtalsreglerad privat verksamhet, håller god kvalitet.

När det gäller de enstaka familjerådgivare som ändå driver yrkes-
mässig verksamhet helt på egen hand är det ur klienternas synpunkt
viktigt att tystnadsplikt av samma slag som familjerådgivnings-
sekretessen inom kommunal verksamhet finns för dem.

Regeringen finner inte tillräckliga skäl för att idag införa någon form
av kvalitetskontroll över privat familjerådgivning. Såsom en ledamot av
Lagrådet framför kan frågan dock komma att behöva uppmärksammas
mot bakgrund av hur den privata icke avtalsbundna familjerådgivningen
utvecklas i framtiden. I Socialstyrelsens arbete ingår att fortlöpande följa
familjerådgivningsverksamheten.

I promemorians förslag till ändringar i 12 a § finns, förutom defini-
tionen av begreppet familjerådgivning, ett tillägg till bestämmelsen om
kommunens skyldighet att erbjuda familjerådgivning som föreskriver att
familjerådgivning lämnas genom kommunens försorg eller genom annan
lämplig vårdgivare.

Länsrätten i Malmöhus län har föreslagit att "lämplig" byts ut till "sär-
skild" då det i vissa fall inte finns någon som kan avgöra vem som är
lämplig rådgivare. Socialstyrelsen har menat att eftersom tillstånd inte
krävs för enskild familjerådgivning kan kommunen inte fullgöra sin
skyldighet genom hänvisning till en enskild familjerådgivning som be-
driver verksamhet utan avtal med kommunen.

Regeringen anser dock att det föreslagna tillägget i 12 a § andra styck-
et om att familjerådgivning skall lämnas genom kommunens försorg
eller genom annan lämplig rådgivare skall läsas mot vad som föreskrivs
i den föregående meningen om kommunens skyldighet att erbjuda famil-
jerådgivning. En i det avseende tydligare formulering i lagtexten bör
göras i enlighet med förslag av majoriteten i Lagrådet. Kommunen kan
om det är en lämplig enskild rådgivare hänvisa den enskilde dit. Kom-
munen har då ett ansvar för att det verkligen är en "lämplig" rådgivare.
Vad som krävs för att det ansvaret skall vara uppfyllt, ett formellt avtal
eller tillräcklig insyn i verksamheten på annat sätt, kan skilja sig från
fall till fall.

Prop. 1995/96:117

1** Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 117

11

4.2 Anmälan till socialnämnd

Prop. 1995/96:117

Regeringens förslag: Den skyldighet som föreligger för familjeråd-
givning i kommunal regi att i vissa fall göra anmälan till social-
tjänsten enligt 71 § tredje stycket socialtjänstlagen utvidgas till att
omfatta även familjerådgivning i enskild regi. I klargörande syfte
tilläggs även att anmälningsplikten omfattar, förutom fall då under-
årig misshandlas i hemmet, fall då underårig utnyttjas sexuellt i
hemmet.

Departementspromemorian: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna. Remissinstanserna godtar i huvudsak prome-
morians förslag. Socialtjänstkommittén anser att ett förtydligande bör
göras om att anmälningsplikten även gäller om underårig utnyttjas sexu-
ellt i hemmet. Svenska kommunförbundet anser att begränsningen av
anmälningsskyldigheten till när misshandeln sker i hemmet bör tas bort.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 71 § andra stycket är vissa of-
fentliga organ och befattningshavare vid dessa, samt vissa angivna yrke-
sutövare, skyldiga att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet
får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver
ingripa till en underårigs skydd.

1 71 § tredje stycket föreskrivs att anmälningsplikten enligt andra
stycket gäller för dem som är verksamma inom kommunal familjeråd-
givning endast om de i sin verksamhet får kännedom om att en under-
årig misshandlas i hemmet.

Enligt fjärde stycket är den som har anmälningsplikt enligt andra
stycket också skyldig att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan
vara av betydelse för utredning av en underårigs behov av skydd. För
dem som är verksamma inom kommunal familjerådgivning gäller inte
uppgiftsskyldighet.

En av socialnämndens viktigaste uppgifter är att se till att barn och
ungdomar, som befinner sig i en utsatt situation, får den vård och det
skydd som de behöver. För att kunna fullgöra denna uppgift måste
socialnämnden ha möjlighet att få uppgifter om den unges situation och
hans behov av hjälp. Ofta är socialnämnden därvid beroende av i vilken
utsträckning som den kan få uppgifter från myndigheter och befattnings-
havare som kommit i kontakt med den unge och hans familj.

Syftet med skyldigheten att anmäla barns missförhållanden är alltså att
skydda barnet. Trots den mycket stränga sekretess som råder inom den
kommunala familjerådgivningen har av detta skäl införts en begränsad
anmälningsskyldighet för rådgivare i sådan verksamhet. Något sakligt
skäl att ha olika regler i fråga om anmälningsplikt för kommunal respek-
tive enskild verksamhet inom familjerådgivning torde inte finnas.

Anmälningsskyldigheten enligt 71 § tredje stycket socialtjänstlagen bör
således utsträckas till att omfatta all familjerådgivning. Bestämmelsen

12

bör göras fristående från andra stycket så att det klart framgår att den Prop. 1995/96:117
inte bara gäller familjerådgivning som bedrivs av en myndighet. I andra
stycket bör samtidigt i klargörande syfte föreskrivas att stycket inte
gäller for familjerådgivning.

Såsom socialtjänstkommittén har anfört i sitt betänkande Ny social-
tjänstlag (SOU 1994:139 s. 475) är det inte alldeles givet att ordet miss-
handel täcker alla former av sexuellt utnyttjande av underåriga i hem-
met. Eftersom sådana handlingar alltid bör anmälas till socialtjänsten
föreslås därför en komplettering av tredje stycket på denna punkt. Där-
emot bör begränsningen till hemmet finnas kvar för att inte en alltför vid
tillämpning, i förhållande till den restriktivitet som avsetts med bestäm-
melsen, skall bli följden.

4.3 Vittnesplikt och frågeförbud

Regeringens förslag: Frågeförbudet enligt 36 kap. 5 § andra stycket
rättegångsbalken utsträcks till att gälla alla som är eller har varit
verksamma inom familjerådgivning, dvs. inom såväl enskild som
kommunal sådan.

Departementspromemorian: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig om vittnesplikt
och frågeförbud tillstyrker förslaget i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Reglerna om uppgiftsskyldighet enligt
71 § socialtjänstlagen har visst samband med reglerna om vittnesplikt
som regleras i 36 kap. rättegångsbalken. Som en grundsats gäller att
tystnadsplikt får vika för vittnesplikt. Men i 36 kap. 5 § finns vissa un-
dantag från denna huvudregel. I paragrafens andra stycke föreskrivs att
personer som tillhör vissa angivna yrkesgrupper inte får höras om något
som de har blivit anförtrodda i sin yrkesutövning eller som de i samband
med denna har får reda på, om det inte är medgett i lag eller den till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det (frågeförbud).
Frågeförbud gäller bl.a. psykologer, psykoterapeuter samt kuratorer vid
familjerådgivningsbyråer som drivs av kommuner, landsting, försam-
lingar eller kyrkliga samfålligheter. Frågeförbudet gäller också biträden
till de ifrågavarande yrkesgrupperna.

Frågeförbudet skall iakttas av domstolen självmant och kan inte efter-
ges av vittnet. Bestämmelserna om vittnesplikten och frågeförbudet
gäller i tillämpliga delar också i förvaltningsdomstol (25 § förvaltnings-
processlagen).

En yrkesutövare får inte förete en skriftlig handling, om dess innehåll
kan antas vara sådant, att han inte får höras som vittne om det (38 kap.
2 § andra stycket rättegångsbalken). Detta innebär att om en skriftlig
handling innehåller en uppgift som omfattas av frågeförbudet enligt

13

36 kap. 5 § rättegångsbalken får yrkesutövaren inte förete denna hand- Prop. 1995/96:117
ling vid domstol.

Frågeförbudet enligt rättegångsbalken gäller, som sagt, bland annat
kuratorer vid familjerådgivningsbyråer som drivs av kommuner, lands-
ting, kyrkliga samfälligheter samt deras biträden. Yrkesutövare som
driver enskild familjerådgivning omfattas alltså inte av bestämmelsen om
frågeförbud. I och med att tystnadsplikten och anmälningsskyldigheten
föreslås bli likformig för kommunal och enskild verksamhet bör en lik-
formighet skapas också när det gäller vittnesplikt. Regeringen föreslår
därför att frågeförbudet skall omfatta all familjerådgivning vare sig den
är kommunal eller enskild.

4.4 Begränsad meddelarfrihet

Regeringens förslag: Meddelarfriheten begränsas beträffande enskild
familjerådgivning.

Departementspromemorian: Departementspromemorian innehöll inte
något förslag om begränsningar i meddelarfriheten.

Remissinstanserna: Justitiekanslern anser i sitt remissyttrande att det
bör övervägas om inte meddelarfriheten bör begränsas på motsvarande
sätt som för familjerådgivning där det allmänna är huvudman, genom en
hänvisning i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) till den föreslagna
71 b § socialtjänstlagen (1980:620).

Skälen för regeringens förslag: Som huvudregel gäller principen om
meddelarfrihet i svensk rätt, vilket innebär att det i viss utsträckning är
möjligt att straffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publi-
cering i tryckt skrift eller i radio eller TV. Meddelarfriheten ingår sedan
länge som ett led i den reglering som avser att förverkliga offentlig-
hetsprincipen. 16 kap. sekretesslagen innehåller dock vissa undantag från
huvudregeln om meddelarfrihet. Inom socialtjänsten t.ex. råder endast i
undantagsfall meddelarfrihet. Detsamma gäller beträffande kommunal
familjerådgivning. Någon motsvarande inskränkning finns inte i fråga
om enskild familjerådgivning.

Regeringen anser, i likhet med vad Justitiekanslern anför i sitt remiss-
yttrande, att meddelarfriheten för den som är verksam inom enskild
familjerådgivning bör begränsas på motsvarande sätt som för familjeråd-
givning där det allmänna är huvudman. Det görs lämpligen genom en
hänvisning i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) till den föreslagna
71 b § socialtjänstlagen (1980:620).

14

5 Författningskommentar

Prop. 1995/96:117

5.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)

12 a §

Ändringen i andra stycket, som har formulerats i enlighet med förslag av
majoriteten i Lagrådet, innebär att kommunens ansvar att tillhandahålla
familjerådgivning kan uppfyllas genom kommunens egen försorg eller
genom lämplig enskild rådgivare. Det innebär också att kommunen, när
den hänvisar en person till en enskild familjerådgivare, har ett ansvar för
att det är en "lämplig" rådgivare. Vad som krävs för att det ansvaret
skall anses uppfyllt, ett formellt avtal eller tillräcklig insyn i verksam-
heten på annat sätt, kan skilja sig från fall till fall.

I ett nytt tredje stycke har begreppet familjerådgivning definierats.
Stycket har formulerats i enlighet med förslag av majoriteten i Lagrådet.
Med familjerådgivning menas verksamhet som bedrivs av det allmänna,
oftast kommunen, eller yrkesmässigt av enskild och som består i samtal
med syfte att reda ut och bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållan-
den. Familjerådgivning kan därutöver med fördel omfatta mer allmän
upplysningsverksamhet om samlevnadsproblem. För att en enskild råd-
givningsverksamhet skall benämnas familjerådgivning krävs alltså att
den bedrivs yrkesmässigt. Med yrkesmässighet avses att rådgivningen
ges av en professionell rådgivare till ett större antal personer och att
verksamheten är av varaktig karaktär. Enligt 71 a § ställs samma krav på
yrkesmässighet för att annan enskild verksamhet enligt socialtjänstlagen
skall omfattas av i den paragrafen angiven fystnadspliktsbestämmelse.

71 §

I andra stycket har en upplysning lagts till om att stycket inte gäller
familjerådgivning. En fristående bestämmelse om anmälningsskyldighet
inom familjerådgivning finns i tredje stycket.

I tredje stycket har kopplingen till andra stycket tagits bort. Det har i
stället formulerats som en fristående bestämmelse om anmälningsskyl-
dighet, tillämplig på all familjerådgivning som uppfyller definitionen på
familjerådgivning i 12 a § tredje stycket. I sak innebär den samma in-
skränkta anmälningsskyldighet som den som gäller i dag för kommunal
familjerådgivning. Ett klargörande har också gjorts om att anmälnings-
plikten även omfattar kännedom om att en underårig utnyttjas sexuellt i
hemmet. Anmälningsplikten gäller alla former av sexuellt utnyttjande.
Lagrådet har utvecklat sin syn på hur begreppet "utnyttjas sexuellt" bör
tolkas, bl.a. anförs att någon direkt koppling till brottsbalkens bestäm-
melse om straff för sexuellt utnyttjande av underårig inte bör göras.
Regeringen har samma uppfattning i frågan.

För rådgivning som inte faller under definitionen i 12 a § tredje stycket
gäller uppmaningen att anmäla enligt paragrafens första stycke.

15

Att märka är att uppgiftsskyldigheten enligt fjärde stycket, som föreslås Prop. 1995/96:117
oförändrat, liksom hittills inte gäller familjerådgivare.

71 b §

Paragrafen är ny. Den reglerar tystnadsplikten inom enskild familjeråd-
givning, dvs. sådan enskild rådgivning som faller under definitionen i
12 a § tredje stycket. Bestämmelsen har i princip samma utformning
som sekretesslagens bestämmelse om sekretess inom kommunal famil-
jerådgivning, se 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100).

Att en uppgift inte får röjas "obehörigen" innebär att om tillåtelse eller
skyldighet att lämna uppgift stadgas i annan lagbestämmelse, så får
uppgiften lämnas ut.

Den som bryter mot denna bestämmelse kan dömas för brott mot tyst-
nadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

5.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

36 kap.

5 §

I andra stycket har frågeförbudet utsträckts till att omfatta alla famil-
jerådgivare (och deras biträden) vars verksamhet uppfyller kriterierna i
12 a § socialtjänstlagen (1980:620). Det innebär att frågeförbudet gäller,
utöver de yrkesutövare som omfattas idag, även enskild familjerådgiv-
ning. En sådan yrkesutövare blir därmed också underkastad bestämmel-
sen i 38 kap. 2 § rättegångsbalken om förbud att förete skriftlig hand-
ling.

Lagrådet har anfört att den formulering som lagrummet fått i ett av-
seende eventuellt skulle kunna innebära en inskränkning i förhållande till
idag i fråga om vilka som omfattas av frågeförbudet. Detta skulle i så
fall vara fallet när samarbetssamtal letts av en tjänsteman vid en famil-
jerådgivningsbyrå. Såsom anförts i avsnitt 4.1 bör dock förhållandet
mellan samarbetssamtal och familjerådgivning tas upp i samband med
beredningen av Vårdnadstvistutredningens betänkande Vårdnad - boende
- umgänge (SOU 1995:79 s. 129 ff).

5.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

16 kap.

1 §

En ny elfte punkt har lagts till som innebär att samma begränsning av
meddelarfriheten skall gälla för den som är verksam inom enskilt be-
driven familjerådgivning som för den som är verksam inom kommunalt
bedriven familjerådgivning.

16

Departementspromemorians huvudsakliga innehåll

I syfte att skapa likformighet i fråga om tystnadsplikt m.m. när det
gäller familjerådgivningsverksamhet, vare sig den bedrivs i kommunal
eller enskild regi, föreslås vissa ändringar i socialtjänstlagen och rätte-
gångsbalken.

Bestämmelsen i 12 a § socialtjänstlagen föreslås ändrad så att famil-
jerådgivning i enskild regi skall kunna lämnas utan att särskild överens-
kommelse har träffats med kommun. Dessutom ges i bestämmelsen en
definition på vad som avses med familjerådgivning. Med familjerådgiv-
ning avses enligt forslaget samtal som bedrivs yrkesmässigt i syfte att
bearbeta samlevnadsproblem och konflikter i parförhållanden och famil-
jer samt upplysningsverksamhet om samlevnad.

En ny bestämmelse i socialtjänstlagen, 71 b §, föreslås, enligt vilken
samma stränga sekretess skall råda för enskild familjerådgivning som i
dag gäller för kommunal familjerådgivning.

Vidare föreslås att den inskränkta anmälningsskyldighet, som i dag
gäller för den kommmunala familjerådgivningen, utvidgas till att omfatta
också enskild familjerådgivning.

Slutligen föreslås att den inskränkning i vittnesplikten, som finns i
36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken (det s.k. frågeförbudet), i
fortsättningen skall gälla alla som är eller har varit verksamma inom
familjerådgivning.

Prop. 1995/96:117

Bilaga 1

17

Lagförslagen i departementspromemorian             Prop. 1995/96:117

Bilaga 2

1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)’
dels att 12 a och 71 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 71 b §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 a §

Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sak-
kunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och um-
gänge (samarbetssamtal).

Kommunen skall även sörja för
att familjerådgivning kan erbjudas
dem som begär det. Familjeråd-
givning lämnas genom kom-
munens försorg eller, sedan kom-
munen träffat särskild öve-
renskommelse om det, genom an-
nan särskild vårdgivare.

Kommunen skall även sörja för
att familjerådgivning kan erbjudas
dem som begär det. Familjeråd-
givning lämnas genom kommu-
nens försorg eller genom annan
lämplig vårdgivare. Med famil-
jerådgivning avses samtal som be-
drivs yrkesmässigt i syfte att be-
arbeta samlevnadsproblem och
konflikter i parförhållanden och
familjer samt upplysningsverksam-
het om samlevnad.

71 §

Var och en som får kännedom om att en underårig misshandlas i hem-
met eller annars behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans
hälsa eller utveckling bör anmäla detta till socialnämnden.

Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myn-
digheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att
genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom
om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en
underårigs skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana
myndigheter samt läkare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har
sådan anställning.

För dem som är verksamma
inom kommunal familjerådgivning
gäller anmälningsplikt enligt andra
stycket endast om de i sin verk-
samhet får kännedom om att en
underårig misshandlas i hemmet.

För dem som är verksamma
inom familjerådgivning gäller an-
mälningsplikt enligt andra stycket
endast om de i sin verksamhet får
kännedom om att en underårig
misshandlas i hemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesutövare som anges i andra
stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara
av betydelse för utredning av en underårigs behov av skydd.

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 §
lagen (1993:335) om Barnombudsman.

18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

71 b §

Den som är eller har varit verk-
sam inom enskild familjerådgiv-
ning får inte obehörigen röja en
uppgift som enskild har lämnat i
förtroende eller som har in-
hämtats i samband med rådgivnin-
gen.

Prop. 1995/96:117

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den...

19

2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:117

Bilaga 2

36 kap.

5 §

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna
utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har in-
hämtats.

Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor, psy-
kologer, psykoterapeuter, kura-
torer vid familjerådgivnings-
byråer, som drivs av kommuner,
landsting, församlingar eller kyrk-
liga samfälligheter, och deras bi-
träden får höras som vittnen om
något som i denna deras yrkes-
utövning anförtrotts dem eller som
de i samband därmed erfarit, en-
dast om det är medgivet i lag eller
den, till vars förmån tystnads-
plikten gäller, samtycker till det.

Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor, psy-
kologer, psykoterapeuter och
deras biträden samt de som är
eller har varit verksamma inom
familjerådgivning får höras som
vittnen om något som i denna
deras yrkesutövning anförtrotts
dem eller som de i samband där-
med erfarit, endast om det är med-
givet i lag eller den, till vars för-
mån tystnadsplikten gäller, sam-
tycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om
vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten
medger det.

Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till
det kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen
(1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan
är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får
inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt
eller själavårdande samtal.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om för-
hållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som
vittne om ett visst rättsförhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum
med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

Denna lag träder i kraft den...

20

Sammanställning av remissyttrandena över
departementspromemorians förslag

Prop. 1995/96:117

Bilaga 3

Remissinstanserna

Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Läns-
rätten i Malmöhus län, Socialstyrelsen, Riksåklagaren, Rikspolisstyrel-
sen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Vårdnadstvistutredningen, Social-
tjänstkommittén, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Stockholms kommun, Falu kommun, Kalmar kommun, Umeå kommun,
Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, KYFA
och Svenska kyrkans utbildningsnämnd.

Remitterade förslag

Tystnadsplikt m.m.

Samma tystnadsplikt skall, genom en ny 71 b § i socialtjänstlagen, gälla
för privata som för kommunala familjerådgivare.

A nmälningsskyldighet

Även privata familjerådgivare skall ha anmälningsskyldighet enligt 71 §
tredje stycket socialtjänstlagen.

Begreppet familjerådgivning

Ett tillägg i 12 a § socialtjänstlagen föreslås som närmare anger vad som
skall avses med familjerådgivning.Enligt tillägget lämnas familjerådgiv-
ning genom kommunens försorg eller genom annan lämplig vårdgivare.
Med familjerådgivning avses samtal som bedrivs yrkesmässigt i syfte att
bearbeta samlevnadsproblem och konflikter i parförhållanden och famil-
jer samt upplysningsverksamhet om samlevnad.

Inskränkning av vittnesplikten

Samma inskränkning i vittnesplikten föreslås för enskilda familjeråd-
givare som den som i dag gäller för kuratorer vid kommunala familje-
rådgivningsbyråer enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken.

Remissinstansernas svar

Begreppet familjerådgivning

Justitieombudsmannen anser att det är positivt att det införs en närmare
definition av familjerådgivning.

21

Kammarrätten i Göteborg avstyrker att promemorian läggs till grund
för lagstiftning överhuvudtaget. Kammarrätten menar att endast verk-
samhet som i någon mening är föremål för offentligrättslig kontroll bör
omfattas av sekretesskydd. De enda krav som ställs upp för att verksam-
heten skall omfattas av regelsystemet är enligt kammarrätten att verk-
samheten skall bedrivas yrkesmässigt och att vårdgivaren skall vara
lämplig. Det innebär en påtaglig risk för att det kan uppstå tillämp-
ningssvårigheter för domstolar och andra myndigheter. Det kan uppstå
en process i processen angående skyldigheten att vittna. Det är ett rim-
ligt krav att den som vill söka familjerådgivning på förhand kan förvissa
sig om att tystnadsplikt kommer att gälla i fråga om de uppgifter som
han eller hon lämnar eller som eljest kommer fram vid rådgivningen.

Länsrätten i Malmöhus län har inget att erinra i sak men menar att for-
muleringen "annan lämplig vårdgivare" är olämplig eftersom det i vissa
fall inte finns någon som kan avgöra vem som är lämplig vårdgivare.
Länsrätten föreslår därför att "lämplig" byts ut till "särskild".

Socialstyrelsen - har inget att erinra mot förslaget men vill dock peka
på att det inte krävs tillstånd för att bedriva enskild familjerådgivning
och att kommunen, om något avtal med familjerådgivaren inte finns,
saknar möjlighet att garantera verksamhetens kvalité. Kommunen kan
därför enligt Socialstyrelsen inte fullgöra sin skyldighet att sörja för att
familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det, genom hänvisning
till en enskild familjerådgivning som bedriver verksamhet utan avtal med
kommunen.

Till Riksåklagarens yttrande är bifogat ett yttrande från Åklagarmyn-
digheten i Göteborg som anser att en etableringskontroll, i form av regi-
strering eller annat godkännande, skulle medföra betydande fördelar. I
samband därmed skulle information kunna ges om lämpligt handhavande
av de känsliga uppgifterna och om betydelsen av de olika lagbestämmel-
ser som blir tillämpliga. Det skulle också bättre kunna tillgodose syftet
att upprätthålla en god kvalitet och underlätta i bevishänseende. Att
bemöta invändningar om att verksamheten är ideell eller tillfällig kan
annars kräva betydande utredning. Enligt ett likaså till Riksåklagarens
yttrande bifogat yttrande från Statsåklagarmyndigheten för speciella mål
är en svaghet med förslaget att privat familjerådgivning som inte bedrivs
yrkesmässigt lämnas utan skydd och att det kan komma att uppstå gräns-
dragningsfrågor. Myndigheten anser dock att man får acceptera den
valda lösningen eftersom en ytterligare utvidgning skulle leda till tilläm-
pningsproblem. Myndigheten vill också peka på att den föreslagna lydel-
sen av 12 b § socialtjänstlagen inte innebär några kvalitetskrav.

Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare anser
inte att man med den valda formuleringen i 12 a § säkerställer kvalitet i
önskvärd utsträckning. Ordet "yrkesmässigt" garanterar inte professiona-
litet utan synes kunna omfatta all verksamhet av angiven art som bedrivs
i vinstsyfte. Sådan verksamhet som bedrivs i enskild regi omfattas inte
heller av länsstyrelsens tillsyn.

KYFA anser att sekretessbestämmelser för enskilda familjerådgivare
bör knytas till definierade kvalitetsskriterier.

Prop. 1995/96:117

Bilaga 3

22

Svenska kyrkans utbildningsnämnd framhåller att begreppet familjeråd-
givning inte fullt ut är definierat i 12 a § socialtjänstlagen, vilket skulle
kunna få tillföljd att kvaliteten på verksamheten blir låg. Utbildnings-
nämnden föreslår att den föreslagna lydelsen kompletteras med att famil-
jerådgivningen skall ske på ett sakkunnigt sätt och att vårdgivare skall
ha en för ändamålet adekvat utbildning. Alternativt föreslås att man inför
någon form av tillstånd eller legitimationstvång.

Tystnadsplikt m.m.

Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Rikspolisstyrelsen har inget att
erinra mot förslaget. Justitiekanslern anser dock att det också bör över-
vägas om inte meddelarfriheten bör begränsas på motsvarande sätt som
for familjerådgivning där det allmänna är huvudman, genom en hänvis-
ning i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) till den föreslagna 71 b §
socialtjänstlagen (1980:620).

Länsrätten i Malmöhus län, Socialstyrelsen har inget att erinra mot för-
slaget.

Riksåklagaren anser att det är tillfredställande att enhetliga sekretess-
regler kommer att gälla för kommunal och enskild familjerådgivning
som bedrivs yrkesmässigt.

Landstingsförbundet ser mycket positivt på att familjerådgivning i en-
skild regi ges samma regler och skyldigheter som redan finns inom
offentligt bedriven verksamhet.

Umeå kommun framför att enskilda vårdgivare i dag ofta erbjuder olika
behandlingsalternativ inom sin verksamhet, som psykoterapi, kristerapi,
familjerådgivning, samarbetsavtal m.m. Om lagförslaget antas kommer
foljdaktligen sådana vårdgivare i framtiden att arbeta under olika sekre-
tessbestämmelser. Det är viktigt att det uppmärksammas och att det görs
fullständigt klart vilka sekretessbestämmelser som gäller for olika former
av samtalsbehandling.

KYFA anser att sekretessbestämmelser for enskilda familjerådgivare
bör knytas till definierade kvalitetsskriterier.

Anmälningsskyldighet

Justitieombudsmannen finner inte anledning att motsätta sig förslaget.

Länsrätten i Malmöhus län, Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen har
inget att erinra mot förslaget.

Socialtjänstkommittén framfor att kommittén i sitt huvudbetänkande
(SOU 1994:139) Ny socialtjänstlag föreslagit ett tillägg i 71 § tredje
stycket socialtjänstlagen (1980:620) om att anmälningsskyldigheten även
gäller i de fall kännedom erhålles om att en underårig utnyttjas sexuellt
i hemmet. Motsvarande tillägg bör enligt kommittén göras i prome-
morians förslag.

Svenska kommunförbundet anser att begränsningen av anmälningsskyl-
digheten till när misshandel sker i hemmet bör tas bort. Den bör även
omfatta situationer då ett barn exempelvis misshandlas av en lärare, är

Prop. 1995/96:117

Bilaga 3

23

utsatt för sexuella övergrepp från en släkting eller andra situationer som
inte täcks av uttrycket "i hemmet" i fall där föräldrarna själva inte kan
förmås att göra anmälan.

Stockholms kommun anser att det bör övervägas om inte den föreslagna
lydelsen i 71 § tredje stycket socialtjänstlagen bör förtydligas så att det
klart framkommer att anmälningsplikten inte begränsas till myndighets-
anställda.

Inskränkning i vittnesplikt

Länsrätten i Malmöhus län har inget att erinra mot förslaget.

Riksåklagaren har inget att erinra mot att den nu föreslagna person-
kretsen omfattas av bestämmelsen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, även
om en utvidgning av kretsen annars bör präglas av stor restriktivitet.

Till Riksåklagarens yttrande är bifogat ett yttrande från Regionåklagar-
myndigheten i Göteborg som anser att den föreslagna lydelsen av
36 kap. 5 § rättegångsbalken kan föranleda tveksamhet om även biträden
till familjerådgivare skall omfattas av frågeförbudet och föreslår därför
en något annan formulering av det tillagda.

Stockholms kommun tillstyrker förslaget men anser att lydelsen bör
kompletteras genom att mellan orden "familjerådgivning" och "får" in-
föra "enligt socialtjänstlagen".

Prop. 1995/96:117

Bilaga 3

24

Lagrådsremissens lagförslag                           Prop. 1995/96:117

Bilaga 4

1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)'
dels att 12 a och 71 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 71 b §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 a §2

Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sak-
kunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och um-
gänge (samarbetssamtal).

Kommunen skall även sörja för Kommunen skall även sörja för
att familjerådgivning kan erbjudas att familjerådgivning kan erbjudas
dem som begär det.                dem som begär det. Familjeråd-

givning lämnas genom kommunens
försorg eller genom annan lämplig
rådgivare.

Med familjerådgivning avses
yrkesmässigt bedriven verksamhet
med samtal i syfte att bearbeta
samlevnadsproblem och konflikter
i parförhållanden och familjer.

71 §3

Var och en som får kännedom om att en underårig misshandlas i hem-
met eller annars behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans
hälsa eller utveckling bör anmäla detta till socialnämnden.

Myndigheter vars verksamhet
berör barn och ungdom samt and-
ra myndigheter inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten är
skyldiga att genast till socialnämn-
den anmäla om de i sin verksam-
het får kännedom om något som
kan innebära att socialnämnden
behöver ingripa till en underårigs
skydd. Detta gäller även dem som
är anställda hos sådana myndig-
heter samt läkare, sjuksköterskor
och barnmorskor som inte har så-
dan anställning.

Myndigheter vars verksamhet
berör barn och ungdom samt
andra myndigheter inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten
är skyldiga att genast till social-
nämnden anmäla om de i sin
verksamhet får kännedom om
något som kan innebära att social-
nämnden behöver ingripa till en
underårigs skydd. Detta gäller
även dem som är anställda hos
sådana myndigheter samt läkare,
sjuksköterskor och barnmorskor
som inte har sådan anställning.
För familjerådgivning gäller z
stället vad som sägs i tredje
stycket.

1 Lagen omtryckt 1988:871.

2 Senaste lydelse 1994:10.

5 Senaste lydelse 1994:88.

25

Nuvarande lydelse

För dem som är verksamma
inom kommunal familjerådgivning
gäller anmälningsplikt enligt and-
ra stycket endast om de i sin
verksamhet får kännedom om att
en underårig misshandlas i hem-
met.

Föreslagen lydelse

De som är verksamma inom fa-
miljerådgivning är skyldiga att
genast anmäla till socialnämnden
om de i sin verksamhet får känne-
dom om att en underårig utnyttjas
sexuellt eller misshandlas i hem-
met.

Prop. 1995/96:117

Bilaga 4

Myndigheter, befattningshavare och yrkesutövare som anges i andra
stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara
av betydelse för utredning av en underårigs behov av skydd.

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 §
lagen (1993:335) om Barnombudsman.

77  #

Den som är eller har varit verk-
sam inom enskild familjerådgiv-
ning får inte obehörigen röja en
uppgift som en enskild har lämnat
i förtroende eller som har inhäm-
tats i samband med rådgivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

26

2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:117

Bilaga 4

36 kap.

5 §'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna
utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har in-
hämtats.

Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor, psy-
kologer, psykoterapeuter, kura-
torer vid familjerådgivnings-
byråer, som drivs av kommuner,
landsting, församlingar eller kyrk-
liga samfälligheter, och deras bi-
träden får höras som vittnen om
något som i denna deras yrkes-
utövning anförtrotts dem eller som
de i samband därmed erfarit, en-
dast om det är medgivet i lag eller
den, till vars förmån tystnads plik-
ten gäller, samtycker till det.

Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor, psy-
kologer, psykoterapeuter, famil-
jerådgivare enligt socialtjänst-
lagen (1980:620), och deras biträ-
den får höras som vittnen om
något som i denna deras yrkesut-
övning anförtrotts dem eller som
de i samband därmed erfarit, en-
dast om det är medgivet i lag eller
den, till vars förmån tystnads-
plikten gäller, samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om
vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten
medger det.

Om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till
det kyrkliga ämbetet som präst finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen
(1992:300). Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan
är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får
inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt
eller själavårdande samtal.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om för-
hållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som
vittne om ett visst rättsförhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum
med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

' Senaste lydelse 1992:340.

27

3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

16 kap.

1 §2 Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.

2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i
vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefri-
hetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

Prop. 1995/96:117

Bilaga 4

10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:1684)

Föreslagen lydelse

16 kap.

1 §2 Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.

2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i
vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefri-
hetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:1684)

11. 71 b § socialtjänstlagen (1980:620)

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

2 Senaste lydelse 1995:490.

28

Lagrådet

Prop. 1995/96:117

Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-11-28

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munch,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 9 november 1995 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Eva
Hammar.

Förslagen föranleder följande yttrande:

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

12 a §

Lagrådet:

I det föreslagna tredje stycket definieras familjerådgivning som en yrkes-
mässigt bedriven verksamhet med samtal i syfte att bearbeta sam-
levnadsproblem och konflikter i parförhållanden och familjer. Uttrycket
"parförhållanden", som inte tidigare synes ha använts i lagstiftnings-
sammanhang, torde fä anses omfatta inte bara äktenskap och samboför-
hållanden utan också andra fasta förbindelser, såväl heterosexuella som
homosexuella.

Enligt förslagen i remissen avses strängare sekretessregler gälla for
familjerådgivning än för sådana samarbetssamtal som åsyftas i para-
grafens första stycke, dvs. samtal med föräldrar under sakkunning led-
ning i syfte att de skall nå enighet i frågor rörande vårdnad och um-
gänge. Till skillnad från samarbetssamtal avses vidare familjerådgivning
komma att omfattas av ett principiellt undantag från vittnesplikten. Av
den allmänna motiveringen framgår emellertid att begreppet familjeråd-
givning inte skall uppfattas så snävt att det endast inbegriper fall då
rådgivningen inriktas på ett fortsatt samliv mellan klienterna utan att
begreppet också skall täcka sådan rådgivning som syftar till att dämpa
konflikterna efter en seperation, så att föräldrarna får möjlighet att
fungera tillsammans i föräldrarollen. En viss oklarhet uppkommer där-
med när det gäller förhållandet mellan samarbetssamtal och familjeråd-
givning.

I remissprotokollet anges i denna del att vissa samarbetssamtal kom-
mer att falla under begreppet familjerådgivning. Eftersom samarbetssam-
talen syftar till att enighet skall uppnås mellan föräldrarna och därmed

29

definitionsmässigt får anses utgå från att det har förekommit en konflikt,
synes det i själva verket något tveksamt i vad mån det över huvud taget
finns utrymme för att anse att ett samarbetssamtal kan falla utanför be-
greppet familjerådgivning med den definition som har föreslagits. Frågan
har viss praktisk betydelse, eftersom i vårdnads- och umgängesprocesser
tidigare konflikter i sådana frågor ibland kan tilläggas betydelse vid
bedömningen och det därför inte är otänkbart att någon av parterna kan
vilja åberopa den som har lett samarbetssamtalet som vittne. När som
ofta torde ha varit fallet samarbetssamtalet har letts av en tjänsteman vid
en kommunal familjerådgivningsbyrå synes detta hittills inte ha varit
möjligt i annat fall än om den andra parten har samtyckt till det, efter-
som det i 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken föreskrivna undan-
taget från vittnesplikten för kuratorer vid familjerådgivningsbyråer och
deras biträden får antas ha omfattat även fall då samarbetssamtal har
bedrivits hos en sådan byrå. Med den föreslagna regleringen blir frågan
mera svårbedömd.

Mot den angivna bakgrunden kunde man ha önskat en tydligare be-
lysning av förhållandet mellan samarbetssamtal och familjerådgivning.
Hithörande frågor kommer emellertid inom kort att aktualiseras på nytt
med anledning av vårdnadstvistutredningens betänkande Vårdnad -
boende - umgänge (SOU 1995:79 s. 129 ff). Lagrådet anser sig därför
böra godta förslaget i angivet hänseende.

Munck och Rundqvist:

Det i definitionen av familjerådgivning angivna rekvisitet "yrkesmässigt"
blir inte helt adekvat för de fall rådgivningen lämnas genom kommunens
eller annars genom det allmännas försorg. Den i paragrafens andra
stycke upptagna föreskriften att familjerådgivning lämnas genom kom-
munens försorg eller genom annan lämplig person är uppenbarligen inte
att uppfatta som en förutsättning för att familjerådgivning i lagens
mening skall anses föreligga utan endast som en bestämmelse om kom-
munens skyldigheter, men föreskriften har i förslaget avfattats så att den
möjligen kan ge upphov till missförstånd i angivet hänseende. För att
andra och tredje styckena fullt tydligt skall återge den avsedda inne-
börden föreslår Lagrådet - med vissa redaktionella jämkningar i övrigt -
att styckena får följande lydelse.

"Kommunen skall sörja för att familjerådgivning genom kommunens
försorg eller annars genom lämplig rådgivare kan erbjudas dem som
begär det.

Med familjerådgivning avses i denna lag en verksamhet som bedrivs
av det allmänna eller yrkesmässigt av enskild och som består i samtal
med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och famil-
jer".

Voss:

I såväl prop. 1993/94:4 som i departementspromemorian och lagrådsre-
missen understryks betydelsen av att familjerådgivningen håller en hög

Prop. 1995/96:117

Bilaga 5

kvalitet. Det är därför ägnat att förvåna när det i remissen sägs att det
givitvis finns möjlighet för vem som helst att oavsett kompetens erbjuda
familjerådgivning och att detta inte rimligtvis går att förbjuda. I remiss-
yttrandena över departementspromemorians förslag efterlyste också vissa
instanser någon form av etableringskontroll för enskilda familjeråd-
givare.

Familjerådgivning i privat regi börjar enligt promemorian bli vanligare.
Det sägs också att införandet av 12 a § troligtvis får till följd att familje-
rådgivningen i fortsättningen i högre grad än tidigare kommer att be-
drivas i privat regi. I lagrådsremissen sägs däremot att icke avtalsbunden
privat verksamhet borde bli mycket marginell. Skälet härför skulle vara
att den enskildes kostnad för sådan familjerådgivning torde bli betydligt
större än den eventuella avgift som kommunen har för samma verksam-
het. Även om detta skulle visa sig vara en korrekt bedömning, måste det
dock antas att sådan icke avtalsbunden privat verksamhet kommer att
finnas framöver. Om den bedrivs av någon som saknar nödvändig kom-
petens för detta viktiga värv, kan den enskilde komma i en allvarlig
situation.

Enligt min mening bör det övervägas att införa någon form av kvali-
tetskontroll över privat familjerådgivning. Även om frågan inte lämpar
sig för behandling i detta lagstiftningssammanhang, bör den uppmärk-
sammas mot bakgrund av hur den privata icke avtalsbundna familjeråd-
givningen kommer att utvecklas.

En fråga som dock bör beaktas i detta sammanhang är förslaget till
definition av begreppet familjerådgivning. Enligt 12 a § tredje stycket är
ett kriterium härför att verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Enligt lag-
rådsremissen får därigenom förutsättas att rimliga kvalitetskrav tillgodo-
ses. Det är dock enligt min mening inte säkert att en yrkesmässigt be-
driven verksamhet, som inte är underkastad något slags kontroll, utgör
en garanti för kvalitet. Härtill kommer att förslaget innebär att sekretess-
bestämmelserna i 71 b § kommer att gälla den som bedriver familjråd-
givning yrkesmässigt medan den som utövar verksamheten på annat sätt
inte är underkastad någon annan sekretess än sådan som vilar på etisk
eller kontraktsrättslig grund. Den som vänder sig till en sådan familje-
rådgivare har därför ingen garanti för att uppgift som han eller hon har
lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivningen
inte obehörigen röjs.

Jag förordar därför att kriteriet "yrkesmässigt bedriven verksamhet"
utgår ur definitionen av familjerådgivning i 12 a §.

Lagrådet:

71 §

Bestämmelsen i tredje stycket föreslås i lagrådsremissen kompletterad så
att det klart framgår att anmälningsplikten för den som är verksam inom
familjerådgivning omfattar fall där denne i sin verksamhet får kännedom
om att en underårig utnyttjas sexuellt i hemmet. Häremot är i sak intet
att anmärka. Mot bakgrund av att det finns ett särskilt brott som be-

Prop. 1995/96:117

Bilaga 5

31

nämns sexuellt utnyttjande av underårig (6 kap. 4 § brottsbalken) kan
möjligen frågan ställas hur långt anmälningsplikten sträcker sig när kän-
nedom erhålls om sådant handlande som faller in under andra straffbe-
stämmelser i brottsbalkens sexualbrottskatalog. Svaret ter sig givet be-
träffande sådana sexualbrott som våldtäktsbrott och sexuellt tvång. Mer
tveksamt kan det synas vara med t.ex. vissa handlingar som svarar mot
beskrivningen av sexuellt ofredande (6 kap. 7 §). Lagrådsremissen ger
inte någon närmare belysning av frågan hur anmälningsplikten här skall
avgränsas. Emellertid framgår av allmänna motiveringen (avsnitt 4.2) att
avsikten är att anmälningsplikten skall täcka in alla former av sexuellt
utnyttjande av underåriga i hemmet. Med hänsyn härtill kan det finnas
anledning att peka på att någon direkt koppling till brottsbalkens be-
stämmelse om straff for sexuellt utnyttjande av underårig inte bör göras
vid tolkningen av det föreslagna tillägget. Skäl att förorda ändrad ut-
formning av tillägget synes inte föreligga.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

36 kap. 5 §

Av författningskommentaren framgår att den föreslagna ändringen inte är
avsedd att innebära något annat än att frågeförbudet enligt paragrafen
utsträcks till att gälla även enskild familjerådgivning. I enlighet med vad
Lagrådet har anfört i anslutning till 12 a § socialtjänstlagen synes det
emelletid tveksamt om inte förslaget medför en förändring när det gäller
vittnesplikten för det fall att ett samarbetssamtal har letts av en tjänste-
man vid en sådan familjerådgivningsbyrå som avses i paragrafen och
samtalet inte kan hänföras till familjerådgivning. Lagrådet vill hänvisa
till vad som tidigare har sagts om önskvärdheten att förhållandet mellan
samarbetssamtal och familjerådgivning får en närmare belysning i kom-
mande lagstiftningssammanhang.

Förslag till lag om ändring i sekretessalagen (1980:100)

Förslaget lämnas utan erinran.

Prop. 1995/96:117

Bilaga 5

32

Socialdepartementet

Prop. 1995/96:117

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hellström,
Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Thalén

Regeringen beslutar proposition 1995/96:117 Tystnadsplikt inom enskild
familjerådgivning.

33