Prop.
1995/96:116
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 december 1995
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås att minimiantalet ledamöter i Högsta domstolen
bestäms till sexton i stället för nuvarande tjugo och i Regeringsrätten till
ijorton i stället för sexton. I samband därmed föreslås att att Högsta
domstolen vid avgörande i s.k. halvt plenum skall bestå av nio - i
stället för som för närvarande tolv - ledamöter. Vidare föreslås att
Högsta domstolen med en ledamot skall kunna avgöra ytterligare ett
antal frågor, som nu kan avgöras med tre ledamöter. Det gäller t.ex.
frågor om avvisning av överklagande till Högsta domstolen.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 116
Prop. 1995/96:116
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 4
2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ..... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar .............. 8
3 Ärendet och dess beredning .................... 9
4 Antalet justitieråd och Högsta domstolens sammansättning . . 9
5 Minimiantalet regeringsråd ..................... 12
6 Lagrådets arbetsförhållanden.................... 13
7 Kostnadsmässiga konsekvenser................... 14
8 Ikraftträdande ............................. 14
9 Författningskommentar........................ 15
9.1 Lag om ändring i rättegångsbalken............ 15
9.2 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar .................... 16
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag ................ 17
Bilaga 2 Lagrådets yttrande ......................22
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december
1995 ................................... 23
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar.
Prop. 1995/96:116
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:116
2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4-6 §§, 55 kap. 11 § samt 58 kap.
6 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §‘
Högsta domstolen består av
r/ugo justitieråd eller det högre
antal som behövs. Justitieråden
skall vara lagfarna. De får inte
inneha eller utöva något annat
ämbete.
Högsta domstolen består av
sexton justitieråd eller det högre
antal som behövs. Justitieråden
skall vara lagfarna. De får inte
inneha eller utöva något annat
ämbete.
Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ord-
förande.
Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar.
Avdelningarna är lika behöriga att ta upp mål som Högsta domstolen
handlägger.
Högsta domstolens ordförande är även ordförande på en avdelning.
Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen
förordnar.
Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna för viss
tidsperiod enligt de grunder som Högsta domstolen beslutar.
När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig
omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som avgått
med ålderspension från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt
tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning före-
skrivs om justitieråd skall även tillämpas på ersättare.
Finner någon av högsta dom-
stolens avdelningar vid över-
läggning till dom eller beslut att
den mening som råder på avdel-
ningen avviker från en rätts-
grundsats eller lagtolkning, som
§2
Finner någon av Högsta dom-
stolens avdelningar vid över-
läggning till dom eller beslut att
den mening som råder på avdel-
ningen avviker från en rätts-
grundsats eller lagtolkning, som
1 Senaste lydelse 1994:1034.
2 Senaste lydelse 1989:352.
förut varit antagen av högsta
domstolen, får avdelningen be-
sluta att målet eller, om det är
lämpligt, en viss fråga i målet
skall avgöras av högsta dom-
stolen i dess helhet eller med
tolv ledamöter. Sådant beslut får
också meddelas, om det i annat
fall är av särskild betydelse för
rättstillämpningen att målet eller
viss fråga avgörs av högsta
domstolen i dess helhet eller
förut varit antagen av Högsta Prop. 1995/96:116
domstolen, får avdelningen be-
sluta att målet eller, om det är
lämpligt, en viss fråga i målet
skall avgöras av Högsta dom-
stolen i dess helhet eller med
nio ledamöter. Sådant beslut får
också meddelas, om det i annat
fall är av särskild betydelse för
rättstillämpningen att målet eller
viss fråga avgörs av Högsta
domstolen i dess helhet eller
med nio ledamöter. Vid pröv-
ning med nio ledamöter skall
målet eller frågan hänskjutas till
avgörande av domstolen i dess
helhet, om minst tre av de nio
ledamöterna begär detta.
med tolv ledamöter. Vid pröv-
ning med tolv ledamöter skall
målet eller frågan hänskjutas till
avgörande av domstolen i dess
helhet, om minst fyra av de tolv
ledamöterna begär detta.
Om det i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut, på olika
tider har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om
viss rättsgrundsats eller lagtolkning inom Högsta domstolen, gäller
första stycket första meningen endast om avdelningen finner att den
rådande meningen avviker från
delades senast.
den
dom eller det beslut som med-
Första stycket gäller inte mål
som angår den som är häktad
eller mål som annars enligt
särskild föreskrift kräver ett
skyndsamt avgörande, om målet
inte utan menlig tidsutdräkt kan
avgöras av Högsta domstolen i
dess helhet eller med tolv leda-
möter.
Första stycket gäller inte mål
som angår den som är häktad
eller mål som annars enligt
särskild föreskrift kräver ett
skyndsamt avgörande, om målet
inte utan menlig tidsutdräkt kan
avgöras av Högsta domstolen i
dess helhet eller med nio leda-
möter.
När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet,
skall, om laga hinder inte möter, alla justitieråden delta i avgörandet.
6§3
En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter.
Fler än sju ledamöter får inte sitta
Om prövningen är av enkel
beskaffenhet, är avdelningen
domför med tre ledamöter vid
prövning av
1. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,
rätten.
Om prövningen är av enkel
beskaffenhet, är avdelningen
domför med tre ledamöter vid
prövning av
3 Senaste lydelse 1994:1034.
1* Riksdagen 1995&6. 1 saml. Nr 116
2. överklagande av hovrätts
avvisningsbeslut som avses i 54
kap. 17 §,
3. frågor om avvisning av ett
överklagande hos Högsta dom-
stolen,
4. frågor om häktning och
reseförbud som avses i 55 kap.
8 § andra stycket tredje me-
ningen,
5. ansökningar om resning
eller återställande av försutten
tid eller
1. frågor om häktning och
reseförbud som avses i 55 kap.
8 § andra stycket tredje me-
ningen,
2. ansökningar om resning
eller återställande av försutten
tid eller
Prop. 1995/96:116
6. klagan över domvilla. 3. klagan över domvilla.
Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från
samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför
sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen,
är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller
avvisas.
Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre
ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har
förklarats vilande enligt 54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de
ledamöter som prövar målet.
VM beslut om avskrivning av
mål efter återkallelse och vid
prövning av frågor som avses i
55 kap. 8 § andra stycket första
och andra meningarna är avdel-
ningen domfor med en ledamot.
En avdelning av Högsta dom-
stolen är domför med en leda-
mot vid prövning av
1. frågor om avskrivning av
mål efter återkallelse,
2. frågor om avvisning av ett
överklagande hos Högsta dom-
stolen,
3. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,
4. överklagande av hovrätts
avvisningsbeslut som avses i 54
kap. 17 § eller
5. frågor som avses i 55 kap.
8 § andra stycket första och
andra meningarna.
55 kap.
11 §4
Högsta domstolen får utan huvudförhandling avgöra
1. en prejudikatfråga,
4 Senaste lydelse 1994:1034.
2. ett mål i vilket Högsta domstolen med stöd av bestämmelserna i Prop. 1995/96:116
12 § i allt väsentligt grundar avgörandet i övrigt på
bedömning,
3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten eller
4. ett sådant mål eller en
sådan fråga i ett mål som skall
avgöras av Högsta domstolen i
dess helhet eller med tolv leda-
möter.
Beträffande avgörande i övrigt
huvudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 13 § och i brottmål 51
13 § tillämpas.
hovrättens
eller en
som skall
4. ett sådant mål
sådan fråga i ett mål
avgöras av Högsta domstolen i
dess helhet eller med nio
möter.
Högsta domstolen av mål
leda-
utan
kap.
58 kap.
6 §5
Om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans med därvid
fogade handlingar delges motparten. Denne skall samtidigt föreläggas
att inkomma med skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får
den dock avslås omedelbart.
Om prövning av ansökningen
sker i hovrätt, tillämpas 52 kap.
8-12 §§. Om ansökningen tas
upp omedelbart av högsta
domstolen, tillämpas 56 kap. 9,
70 och 12 §§.
Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för
verkställighet av domen inte skall äga rum.
Om prövning av ansökningen
sker i hovrätt tillämpas 52 kap.
8-12 §§. Om ansökningen tas
upp omedelbart av Högsta dom-
stolen, tillämpas 56 kap. 8, 9
och 11 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
Senaste lydelse 1988:1451.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:116
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Regeringsrätten består av
sexton regeringsråd eller det
högre antal som behövs. Minst
två tredjedelar av antalet rege-
ringsråd skall vara lagfarna.
Regeringsråden får inte inneha
eller utöva något annat ämbete.
Regeringsrätten består av
fjorton regeringsråd eller det
högre antal som behövs. Minst
två tredjedelar av antalet rege-
ringsråd skall vara lagfarna.
Regeringsråden får inte inneha
eller utöva något annat ämbete.
Regeringsråd utnämns av regeringen. Regeringen förordnar ett av
regeringsråden att vara domstolens ordförande.
När ett regeringsråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig
omständighet inte kan tjänstgöra i regeringsrätten, får den som avgått
med ålderspension från sin tjänst som regeringsråd förordnas att
tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning
föreskrivs om regeringsråd skall även tillämpas på ersättare.
Om regeringsråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
Senaste lydelse 1994:1042.
Högsta domstolen har i en skrivelse till regeringen föreslagit att mini-
miantalet ledamöter i Högsta domstolen bestäms till sexton. I samband
därmed har domstolen också föreslagit vissa ändringar vad avser
domstolens domförhetsregler.
Regeringsrätten har i en skrivelse till regeringen föreslagit en minsk-
ning av minimiantalet ledamöter i Regeringsrätten
Högsta domstolens ordförande, Regeringsrättens ordförande, Hov-
rätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Domstolsverket
och Sveriges Advokatsamfund som har beretts tillfälle att yttra sig över
ett utkast till lagrådsremiss har inte haft något att erinra mot förslagen.
Utkastets lagförslag överensstämmer helt med de till Lagrådet
remitterade förslagen.
Lagrådet
Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen. Lagrådsremissens lagförslag
har intagits som bilaga 1 och Lagrådets yttrande som bilaga 2. Rege-
ringen har följt Lagrådets förslag beträffande lydelsen av 3 kap. 6 §
rättegångsbalken. Regeringen återkommer i avsnitt 5 till Lagrådets syn-
punkter beträffande sammansättningsreglema i Regeringsrätten.
Lagrådet har inte haft något att erinra i övrigt mot de föreslagna lag-
ändringarna.
Prop. 1995/96:116
Regeringens förslag: Minimiantalet justitieråd minskas från tjugo
till sexton. Vid s.k. halvt plenum skall Högsta domstolen bestå av
nio ledamöter. Om minst tre av dessa begär det skall Högsta dom-
stolen i stället avgöra målet eller frågan i plenum. En avdelning
av Högsta domstolen skall vara domför med ett justitieråd i ytter-
ligare ett antal fall.
Skälen för regeringens förslag: Högsta domstolen består av tjugo
justitieråd eller det högre antal som behövs. För närvarande finns det
tjugoen justitieråd.
Det föreskrivna antalet justitieråd i Högsta domstolen minskades i
samband med en fullföljdsreform år 1971 (prop. 1971:45, SFS
1971:218). I rättegångsbalken (RB) föreskrevs då att Högsta domstolen
skulle utgöras av tjugotvå justitieråd, men en särskild övergångsbestäm-
melse innebar att antalet tills vidare kunde vara högre.
Genom en lagändring år 1974 (prop. 1974:35, SFS 1974:573) bestäm- Prop. 1995/96:116
des att Högsta domstolen skulle utgöras av tjugotvå justitieråd eller det
högre antal som av särskilda skäl fanns erforderligt.
I anledning av en skrivelse från Högsta domstolen bestämdes minimi-
antalet justitieråd genom en lagändring år 1994 till tjugo (prop.
1993/94:190, SFS 1994:1034). I skrivelsen (se prop. 1993/94:190 s.
110) påpekades att det hade varit möjligt att minska antalet justitieråd
till tjugotvå trots att tillströmningen av mål och ärenden fortsatt att öka.
Detta berodde, enligt Högsta domstolens skrivelse, på de ändringar i
domförhetsreglema som hade genomförts under senare år, framför allt
möjligheten till enmansprövning i dispensfrågor. Enligt Högsta dom-
stolens skrivelse var det inte uteslutet att en viss minskning av antalet
ledamöter i Högsta domstolen skulle visa sig möjlig i framtiden. Högsta
domstolen framhöll därför att det är angeläget att inte lagen lägger
hinder i vägen för en annars genomförbar minskning av ledamots-
antalet. Regeringen delade Högsta domstolens uppfattning. I samband
härmed avskaffades kravet på att det skulle finnas särskilda skäl för att
ha fler ledamöter i Högsta domstolen än minimiantalet. I stället före-
skrivs numera att det får finnas fler ledamöter i Högsta domstolen än
minimiantalet om det behövs (se 3 kap. 4 § RB och prop. 1993/94:190
s. 111).
Högsta domstolen har ånyo tillskrivit regeringen i frågan om antalet
ledamöter i domstolen och föreslår nu att minimiantalet justitieråd
bestäms till sexton. Det är naturligtvis viktigt - som sägs i skrivelsen -
att det inte finns rättsliga hinder för en anpassning av ledamotsantalet
till vad som vid vaije tidpunkt behövs. Det bör därför enligt regeringens
mening föreskrivas i 3 kap. 4 § första stycket RB att Högsta domstolen
skall bestå av sexton ledamöter eller det högre antal som behövs.
Den 1 juli 1989 infördes som alternativ till plenum i Högsta dom-
stolen en möjlighet till prövning av ett mål eller en fråga i ett mål med
tolv ledamöter, s.k. halvt plenum (se prop. 1988/89:78 s. 52 f. och 74
samt jfr SOU 1986:1 s. 165 f. och 169 f.). När det nu föreslås att mini-
miantalet ledamöter i Högsta domstolen skall minskas är det naturligt att
också minska antalet ledamöter som skall avgöra ett mål eller en fråga
i halvt plenum. Det antal ledamöter som skall ingå i en sådan samman-
sätning bör lämpligen bestämmas till nio. I samband härmed bör det
antal ledamöter som behövs för att ett mål eller en fråga i ett mål skall
hänskjutas till avgörande i plenum bestämmas till tre.
Högsta domstolen har i sin skrivelse även tagit upp vissa frågor om
Högsta domstolens sammansättning.
Enligt 3 kap. 4 § tredje stycket RB skall Högsta domstolen vara delad
i två eller flera avdelningar. En avdelning av Högsta domstolen är
enligt huvudregeln i 3 kap. 6 § första stycket RB domför med fem
ledamöter. Utrymme finns enligt samma lagrum för en sammansättning
med sex eller sju ledamöter.
I 3 kap. 6 § andra stycket RB anges att en avdelning, under den
generella förutsättningen att prövningen är av enkel beskaffenhet, är
domför med tre justitieråd vid prövning av frågor om förening av mål 10
enligt 14 kap. 7 a §, överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som av-
ses i 54 kap. 17 §, frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta Prop. 1995/96:116
domstolen, frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 §
andra stycket tredje meningen, ansökningar om resning eller åter-
ställande av försutten tid och vid klagan över domvilla.
Slutligen är en avdelning enligt 3 kap. 6 § tredje-femte styckena
domför med en ledamot i vissa fåll. Det gäller när Högsta domstolen
tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande
samma avgörande utan bifall och sökanden inte anför något nytt av
betydelse för prövningen, om ansökan avslås eller avvisas, frågor om
prövningstillstånd och vid beslut om avskrivning av mål efter åter-
kallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 § andra
stycket första och andra meningarna, dvs. frågor om kvarstad eller
andra åtgärder enligt 15 kap. eller 26-28 kap. RB och frågor om att
dom eller beslut får verkställas utan hinder av att de inte har vunnit laga
kraft.
De gällande domförhetsreglema hänför sig huvudsakligen till två
reformer år 1981 resp. 1989 (se prop. 1980/81:154 resp. 1988/89:78).
Den förra reformen hade sin grund i departementspromemorian Högsta
domstolens och regeringsrättens arbetsformer (Ds Ju 1980:12) och den
senare i Rättegångsutredningens betänkande Högsta domstolen och
rättsbildningen (SOU 1986:1). Dessa reformer syftade huvudsakligen till
att öka utrymmet för en avdelning att avgöra vissa frågor med en, två
eller tre ledamöter. Det gäller frågor som typiskt sett är av enklare
beskaffenhet. Dessa frågor skall enligt reformen kunna avgöras i en
mindre kvalificerad sammansättning. Härmed ges utrymme för Högsta
domstolen att snabbare avgöra ett större antal mål. I slutändan gagnar
detta Högsta domstolens egentliga uppgift, dvs. att sörja för rätts-
bildningen.
I 3 kap. 6 § andra stycket RB anges vissa fall då en avdelning är
domför med tre ledamöter, om prövningen är av enkel beskaffenhet. I
många hithörande fall är emellertid saken enligt Högsta domstolen så
uppenbar att också en sammansättning med tre ledamöter framstår som
onödigt kvalificerad. Det torde därför enligt domstolen inte möta några
betänkligheter att här - i likhet med vad som enligt tredje stycket med-
ges för vissa resningsärenden - låta prövningen utföras av endast en
ledamot.
De fall där det skulle vara tillräckligt med en prövning av en ledamot
är enligt regeringens och Högsta domstolens samstämmiga uppfattning i
första hand överklaganden av sådana avvisningsbeslut som avses i
54 kap. 17 § RB. Här kan erinras om att Rättegångsutredningen i sitt
betänkande om Högsta domstolen och rättsbildningen föreslog att sådana
beslut skulle omfattas av dispensprövningsreglerna och därigenom
kunna prövas av en enda ledamot. Förslaget godtogs visserligen inte i
propositionen, men detta synes inte ha berott på att prövningen ansågs
kräva en mer kvalificerad sammansättning än dispensfrågor i allmänhet
(prop. 1988/89:78 s. 58). Som påpekades i propositionen förekommer
det att ett överklagande av ett avvisningsbeslut tas upp som en ansökan
om återställande av försutten tid, när det kan finnas skäl för ett sådant U
återställande. Skulle det bli möjligt att behandla överklaganden av
avvisningsbeslut i en mindre kvalificerad sammansättning än som gäller Prop. 1995/96:116
for ärenden om återställande av försutten tid skall givetvis denna
möjlighet inte utnyttjas i fall av den typen.
En annan kategori av fall där prövningen ofta är av mycket enkel
beskaffenhet utgörs av frågor om avvisning av överklaganden. Särskilt
gäller detta då skälet till avvisningen är att det råder fullföljdsförbud.
En inte ovanlig situation av detta slag är enligt Högsta domstolen att en
part har överklagat ett avgörande rörande exempelvis underhållsbidrag,
trots att hovrätten inte har lämnat något sådant tillstånd som krävs för
ett överklagande.
Också i många ärenden om förening av mål enligt 14 kap. 7 a § RB
kan en prövning med tre ledamöter framstå som onödigt kvalificerad.
Om samtliga berörda parter är överens om att målen bör förenas, och
till vilken domstol, finns det sällan anledning att överväga annat än att
gå med på en sådan förening.
Regeringen anser - i likhet med Högsta domstolen - att det givetvis
från flera synpunkter är önskvärt att undvika att mål och ärenden
handläggs i en mera kvalificerad sammansättning än saken kräver. För
Högsta domstolen skulle det vidare innebära vissa administrativa
lättnader om de mål och ärenden där en prövning av en ledamot
framstår som fullt tillfredsställande också kan handläggas i den formen.
En sådan ordning är även ägnad att leda till snabbare avgöranden. De
frågor som nu avses är till sin karaktär sådana att det oftast är
tillräckligt att de prövas av ett justitieråd. Rättegångsbalken bör alltså
ändras så att Högsta domstolen i de fall som anges i 3 kap. 6 § andra
stycket 1-3 är domför med en ledamot. Det finns i samband härmed
anledning att poängtera att de nu diskuterade bestämmelserna rör
domförheten, dvs. det minsta antal justitieråd som måste delta i
avgörandet. Högsta domstolen kan alltså i dessa fall bestå av flera
ledamöter om så av någon anledning skulle krävas i ett enskilt fall.
Regeringens förslag: Minimiantalet regeringsråd minskas från
sexton till fjorton.
Skälen for regeringens förslag: Enligt 3 § lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar består Regeringsrätten av sexton rege-
ringsråd eller det högre antal som behövs. Enligt 4 § samma lag är
Regeringsrätten delad i två eller flera avdelningar. Den består för när-
varande av sjutton ledamöter uppdelade på tre avdelningar.
På en avdelning dömer fem regeringsråd. Avdelningen är dock dom-
för med fyra regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. I vissa
fall är en avdelning domför med ett, två eller tre regeringsråd (se 4 a §
samma lag). Enligt 5 § samma lag skall ett mål eller en viss fråga i ett
12
mål avgöras av Regeringsrätten i dess helhet, om avdelningen vid Prop. 1995/96:116
överläggning finner att den mening som råder på avdelningen avviker
från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av rege-
ringsrätten. Någon motsvarighet till Högsta domstolens möjlighet att
avgöra mål i s.k. halvt plenum finns inte för Regeringsrätten.
Regeringsrätten har i en skrivelse till regeringen hemställt om att
minimiantalet regeringsråd minskas från sexton till fjorton. Regerings-
rätten gör den bedömningen att arbetsbelastningen i domstolen under
hösten 1996 kommer att vara sådan att det då är tillräckligt med fjorton
regeringsråd.
På samma sätt som för Högsta domstolen är det givetvis viktigt att det
inte finns några rättsliga hinder för en anpassning av ledamotsantalet till
vad som vid vaije tidpunkt behövs. I 3 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar bör det därför föreskrivas att Regeringsrätten
består av fjorton ledamöter eller det högre antal som behövs.
Lagrådet har noterat att det för Regeringsrättens del inte föreslås
någon förändring av sammansättningsreglema motsvarande dem som
föreslås för Högsta domstolens del. För Regeringsrättens del gäller
enligt 4 a § tredje stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att
en avdelning är domför med tre regeringsråd vid prövning av talan mot
beslut varigenom besvär avvisats såsom för sent inkomna samt vid
beslut om avvisande av för sent inkomna besvär. Enligt Lagrådets
mening bör det övervägas att föreskriva att avdelningen i dessa fall är
domför med ett regeringsråd.
Regeringen har för avsikt att se över förvaltningsprocessen i ett
bredare perspektiv. I det arbetet ingår sammansättningsreglema i bl.a.
Regeringsrätten. Enligt regeringens mening är det en fördel att se över
Regeringsrättens sammansättningsregler i detta större sammanhang.
Regeringen avser alltså att återkomma till den av Lagrådet väckta
frågan.
Antalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten har betydelse
inte bara för målhanteringen i de båda domstolarna utan också för
Lagrådets granskning av regeringens lagförslag. I Lagrådet tjänstgör
nämligen främst justitieråd och regeringsråd. Fler än sammanlagt nio
justitieråd och regeringsråd får dock inte tas i anspråk för tjänstgöring i
Lagrådet. Vid behov kan också andra lagfarna personer förordnas att
tjänstgöra som ledamöter av Lagrådet (se 2 § lagen [1979:368] om
Lagrådet).
För att på bästa sätt hushålla med Högsta domstolens och Rege-
ringsrättens resurser får enligt regeringens mening inte fler domare från
dessa domstolar tas i anspråk för arbete i Lagrådet än vad som
oundgängligen krävs med hänsyn till lagstiftningsarbetet. Å andra sidan
måste det i de båda domstolarna finnas så många ledamöter att man
klarar både den dömande och den laggranskande verksamheten.
Riksdagen har på senare år tidigarelagt de dagar då propositioner Prop. 1995/96:116
senast måste ha avlämnats for att bli behandlade under hösten eller
våren. Hösten 1995 var detta datum den 12 oktober och våren 1996 blir
det den 13 mars. Det är ofrånkomligt att det inför dessa datum uppstår
arbetstoppar i Lagrådet och det kan då för regeringen bli nödvändigt att
inkalla extra lagrådsavdelningar för att lagrådsgranskningen skall kunna
klaras av i tid.
För att en proposition skall kunna avlämnas till riksdagen inom dessa
tider måste lagrådsgranskningen i princip vara slutförd två veckor
tidigare. Det innebär i sin tur att Lagrådet efter sommaruppehållet
måste ha inlett sitt arbete i god tid dessförinnan för att granskningen
skall kunna klaras av i tid.
Lagrådets ledamöter är enligt 15 § lagrådslagen berättigade till tre
månaders ledighet om året på tid som de själva bestämmer. Denna
ledighet har vanligen tagits ut under perioden 15 juni-15 september.
Det har i regeringskansliet ifrågasatts om detta är förenligt med den nya
ordning för avlämnandet av propositioner som riksdagen beslutat. Om
ledigheten även fortsättningsvis skall vara så lång måste den uppenbar-
ligen tas ut på annan tid än som hittills varit brukligt. I annat fall hinner
Lagrådet inte - utan att extra avdelningar inkallas - genomföra sitt
granskningsarbete i sådan tid att regeringen kan överlämna proposi-
tionerna inom de frister riksdagen bestämt.
Vid kontakter med företrädare för Statsrådsberedningen och Justitie-
departementet har Lagrådets ledamöter förklarat sig vara beredda att
fördela ledigheten över året på sådant sätt att man kan inleda lagråds-
granskningen den 1 september eller, om arbetsmängden så kräver,
redan i mitten av augusti. Mot denna bakgrund finner regeringen att det
för närvarande inte finns någon anledning att ändra reglerna om ledighet
för Lagrådets ledamöter.
Minskningen av minimiantalet ledamöter i de båda högsta instanserna
möjliggör vissa besparingar. Det är inte säkert att antalet ledamöter i de
båda domstolarna faktiskt kommer att nedbringas till minimiantalet. Det
är därför inte möjligt att ange om det blir några besparingar. Det
väsentliga är att man genom ändringen undanröjer ett rättsligt hinder för
en annars möjlig besparingsåtgärd.
Ändringen av domförhetsreglema i Högsta domstolen möjliggör för
domstolen att bättre utnyttja givna resurser. Några direkta besparingar
följer inte av reformen.
14
Prop. 1995/96:116
Ändringarna i rättegångsbalken och ändringen i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar bör lämpligen träda i kraft den 1 april
1996. Några övergångsbestämmelser är inte påkallade.
9.1 Lag om ändring i rättegångsbalken
3 kap.
4 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att det lägsta antalet justitieråd i
Högsta domstolen är sexton.
Paragrafen är i övrigt oförändrad.
5 §
I paragrafens första och tredje stycke har den ändringen gjorts att ett
visst mål eller en viss fråga i ett mål under vissa förutsättningar kan
avgöras av nio ledamöter i stället för tolv. I första stycket har också den
ändringen gjorts att ett mål eller en fråga skall hänskjutas till avgörande
av Högsta domstolen i dess helhet om minst tre av nio - i stället för
minst fyra av tolv - ledamöter begär det.
6§
I paragrafens andra stycke anges i tre punkter olika fall då Högsta
domstolen är domför med tre ledamöter. Det gäller vid prövning av
frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra
stycket tredje meningen RB, ansökningar om resning och återställande
av försutten tid samt klagan över domvilla.
Vid prövning av frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a § RB,
överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 § RB
samt avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen är Högsta
domstolen domför med en ledamot, vilket framgår av att denna
uppräkning har flyttats från andra till femte stycket. Femte stycket har
också omarbetats redaktionellt bl.a. till följd av påpekanden från
Lagrådet.
55 kap.
H §
I paragrafens första stycke har en ändring gjorts i det att det i fjärde
punkten hänvisas till att Högsta domstolen kan avgöra ett mål eller en
fråga i ett mål med nio - i stället för tolv - ledamöter.
15
58 kap. Prop. 1995/96:116
6§
I paragrafens andra stycke har den ändringen gjorts att de paragrafer i
56 kap. RB som räknas upp är 8, 9 och 11 i stället för som nu felaktigt
anges 9, 10 och 12 (se prop. 1987/88:58 s. 4 och 32 f. och prop.
1993/94:190 s. 66 f.).
9.2 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar
3 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att Regeringsrätten består av
fjorton ledamöter eller det högre antal som behövs.
Paragrafen är i övrigt oförändrad.
16
1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4-6 §§, 55 kap. 11 § samt 58 kap.
6 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:116
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §2
Högsta domstolen består av
ytigo justitieråd eller det högre
antal som behövs. Justitieråden
skall vara lagfarna. De får inte
inneha eller utöva något annat
ämbete.
Högsta domstolen består av
sexton justitieråd eller det högre
antal som behövs. Justitieråden
skall vara lagfarna. De får inte
inneha eller utöva något annat
ämbete.
Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ord-
förande.
Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar.
Avdelningarna är lika behöriga att ta upp mål som Högsta domstolen
handlägger.
Högsta domstolens ordförande är även ordförande på en avdelning.
Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen
förordnar.
Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna för viss
tidsperiod enligt de grunder som Högsta domstolen beslutar.
När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig
omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som avgått
med ålderspension från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt
tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning före-
skrivs om justitieråd skall även tillämpas på ersättare.
5 §3
Finner någon av högsta dom-
stolens avdelningar vid över-
läggning till dom eller beslut att
den mening som råder på avdel-
ningen avviker från en rätts-
grundsats eller lagtolkning, som
förut varit antagen av högsta
domstolen, får avdelningen be-
sluta att målet eller, om det är
lämpligt, en viss fråga i målet
Finner någon av Högsta dom-
stolens avdelningar vid över-
läggning till dom eller beslut att
den mening som råder på avdel-
ningen avviker från en rätts-
grundsats eller lagtolkning, som
förut varit antagen av Högsta
domstolen, får avdelningen be-
sluta att målet eller, om det är
lämpligt, en viss fråga i målet
2 Senaste lydelse 1994:1034.
3 Senaste lydelse 1989:352.
17
skall avgöras av högsta dom-
stolen i dess helhet eller med
tolv ledamöter. Sådant beslut får
också meddelas, om det i annat
fåll är av särskild betydelse för
rättstillämpningen att målet eller
viss fråga avgörs av högsta
domstolen i dess helhet eller
skall avgöras av Högsta dom-
stolen i dess helhet eller med
nio ledamöter. Sådant beslut får
också meddelas, om det i annat
fall är av särskild betydelse för
rättstillämpningen att målet eller
viss fråga avgörs av Högsta
domstolen i dess helhet eller
Prop. 1995/96:116
Bilaga 1
med nio ledamöter. Vid pröv-
ning med nio ledamöter skall
målet eller frågan hänskjutas till
avgörande av domstolen i dess
helhet, om minst tre av de nio
ledamöterna begär detta.
med tolv ledamöter. Vid pröv-
ning med tolv ledamöter skall
målet eller frågan hänskjutas till
avgörande av domstolen i dess
helhet, om minst fyra av de tolv
ledamöterna begär detta.
Om det i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut, på olika
tider har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om
viss rättsgrundsats eller lagtolkning inom Högsta domstolen, gäller
första stycket första meningen endast om avdelningen finner att den
rådande meningen avviker från
delades senast.
den
dom eller det beslut som med-
Första stycket gäller inte mål
som angår den som är häktad
eller mål som annars enligt
särskild föreskrift kräver ett
skyndsamt avgörande, om målet
inte utan menlig tidsutdräkt kan
avgöras av Högsta domstolen i
dess helhet eller med tolv leda-
möter.
Första stycket gäller inte mål
som angår den som är häktad
eller mål som annars enligt
särskild föreskrift kräver ett
skyndsamt avgörande, om målet
inte utan menlig tidsutdräkt kan
avgöras av Högsta domstolen i
dess helhet eller med nio leda-
möter.
När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet,
skall, om laga hinder inte möter, alla justitieråden delta i avgörandet.
6§
En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter.
Fler än sju ledamöter får inte sitta
Om prövningen är av enkel
beskaffenhet, är avdelningen
domför med tre ledamöter vid
prövning av
1. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,
2. överklagande av hovrätts
avvisningsbeslut som avses i 54
kap. 17 §,
i rätten.
Om prövningen är av enkel
beskaffenhet, är avdelningen
domför med tre ledamöter vid
prövning av
4 Senaste lydelse 1994:1034.
18
3. frågor om avvisning av ett
överklagande hos Högsta dom-
stolen,
4. frågor om häktning och
reseförbud som avses i 55 kap.
8 § andra stycket tredje me-
ningen,
5. ansökningar om resning
eller återställande av försutten
tid eller
1. frågor om häktning och
reseförbud som avses i 55 kap.
8 § andra stycket tredje me-
ningen,
2. ansökningar om resning
eller återställande av försutten
tid eller
Prop. 1995/96:116
Bilaga 1
6. klagan över domvilla. 3. klagan över domvilla.
Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från
samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför
sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen,
är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller
avvisas.
Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre
ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har
förklarats vilande enligt 54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de
ledamöter som prövar målet.
Vid beslut om avskrivning av
mål efter återkallelse och vid
prövning av frågor som avses i
55 kap. 8 § andra stycket första
och andra meningarna är avdel-
ningen domför med en ledamot.
En avdelning av Högsta dom-
stolen är domför med en leda-
mot vid
1. beslut om avskrivning av
mål efter återkallelse,
2. prövning av frågor som
avses i 55 kap. 8 § andra styc-
ket första och andra meningar-
na,
3. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,
4. överklagande av hovrätts
avvisningsbeslut som avses i 54
kap. 17 § eller
5. frågor om avvisning av ett
överklagande hos Högsta
domstolen.
55 kap.
11 §5
Högsta domstolen får utan huvudförhandling avgöra
1. en prejudikatfråga,
3 Senaste lydelse 1994:1034.
19
2. ett mål i vilket Högsta domstolen med stöd av bestämmelserna i
12 § i allt väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens
bedömning,
3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten eller
4. ett sådant mål eller en 4. ett sådant mål eller en
Prop. 1995/96:116
Bilaga 1
sådan fråga i ett mål som skall
avgöras av Högsta domstolen i
dess helhet eller med tolv leda-
sådan fråga i ett mål som skall
avgöras av Högsta domstolen i
dess helhet eller med nio leda-
möter.
möter.
Beträffande avgörande i övrigt i Högsta domstolen av mål utan
huvudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 13 § och i brottmål 51 kap.
13 § tillämpas.
58 kap.
6 §6
Om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans med därvid
fogade handlingar delges motparten. Denne skall samtidigt föreläggas
att inkomma med skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får
den dock avslås omedelbart.
Om prövning av ansökningen
sker i hovrätt, tillämpas 52 kap.
8-12 §§. Om ansökningen tas
upp omedelbart av högsta
domstolen, tillämpas 56 kap. 9,
10 och 12 §§.
Rätten får förordna att, till dess
Om prövning av ansökningen
sker i hovrätt tillämpas 52 kap.
8-12 §§. Om ansökningen tas
upp omedelbart av Högsta dom-
stolen, tillämpas 56 kap. 8, 9
och 11 §§.
it föreskrivs, vidare åtgärder för
verkställighet av domen inte skall äga rum.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
20
Senaste lydelse 1988:1451.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Regeringsrätten består av
sexton regeringsråd eller det
högre antal som behövs. Minst
två tredjedelar av antalet rege-
ringsråd skall vara laglama.
Regeringsråden får inte inneha
eller utöva något annat ämbete.
Regeringsrätten består av
forton regeringsråd eller det
högre antal som behövs. Minst
två tredjedelar av antalet rege-
ringsråd skall vara lagfarna.
Regeringsråden får inte inneha
eller utöva något annat ämbete.
Prop. 1995/96:116
Bilaga 1
Regeringsråd utnämns av regeringen. Regeringen förordnar ett av
regeringsråden att vara domstolens ordförande.
När ett regeringsråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig
omständighet inte kan tjänstgöra i regeringsrätten, får den som avgått
med ålderspension från sin tjänst som regeringsråd förordnas att
tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning
föreskrivs om regeringsråd skall även tillämpas på ersättare.
Om regeringsråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
Senaste lydelse 1994:1042.
21
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-11-23
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i
Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 9 november 1995 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mikael
Mellqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådet har i sak ingen erinran mot de föreslagna lagändringarna.
Lagrådet anser dock att det nya femte stycket i 3 kap. 6 § rättegångs-
balken bör omredigeras, så att det får följande lydelse:
”En avdelning av Högsta domstolen är domför med en ledamot vid
prövning av
1. frågor om avskrivning av mål efter återkallelse,
2. frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen,
3. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §,
4. överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 §
eller
5. frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första och andra
meningarna.”
Ändringarna i 3 kap. 6 § femte stycket rättegångsbalken innebär att en
avdelning av Högsta domstolen blir domför med en ledamot bl.a. vid
prövning av frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta dom-
stolen och vid prövning av överklagande av hovrätts avvisningsbeslut.
Några motsvarande ändringar av Regeringsrättens domförhet har inte
föreslagits. För Regeringsrättens del gäller enligt 4 a § tredje stycket
lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att en avdelning är domför
med tre regeringsråd vid prövning av talan mot beslut varigenom besvär
avvisats såsom för sent inkomna samt vid beslut om avvisande av för
sent inkomna besvär. Enligt Lagrådets mening bör övervägas att
föreskriva att avdelningen i dessa fall är domför med ett regeringsråd.
Prop. 1995/96:116
Bilaga 2
22
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Prop. 1995/96:116
Regeringen beslutar proposition 1995/96:116 Antalet ledamöter i
Högsta domstolen och Regeringsrätten m.m.
23
gotab 49402, Stockholm 1995