Prop.
1995/96:100
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 26 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
1 propositionen behandlas förslag som syftar till att genomföra
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG av den 16 juni 1994
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i
fråga om fritidsbåtar.
1 propositionen lägger regeringen fram förslag till en ny lag om vissa
säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar. I lagen föreskrivs att alla fårtyg
som har en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter och är avsedda
att användas för sport- och fritidsändamål, samt utrustning till dessa,
skall uppfylla vissa väsentliga krav beträffande säkerhet och miljö.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas
att undanta vissa slag av fritidsbåtar från lagens tillämpning. För att få
släppas ut på marknaden skall fritidsbåtarna vara CE-märkta som ett
bevis på att de uppfyller de föreskrivna säkerhets- och miljökraven. I
lagen meddelas även bestämmelser om tillsyn över lagens efterlevnad.
Lagen föreslås träda i kraft den 16 juni 1996. Det föreslås dock att
det skall vara tillåtet att på den svenska marknaden släppa ut
fritidsbåtar utan att visa att de uppfyller de föreskrivna säkerhets- och
miljökraven till och med den 15 juni 1998.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 100
Prop. 1995/96:100
Propositionens huvudsakliga innehåll................... 1
Innehållsförteckning.............................. 2
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 3
3 Ärendet och dess beredning .................... 5
4 EG:s direktiv om säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar . . 5
4.1 Allmänt............................. 5
4.2 Fritidsbåtsdirektivets närmare innehåll.......... 6
5 Den svenska regleringen....................... 8
5.1 Nuvarande regler....................... 8
5.2 Utformningen av svenska regler.............. 9
5.3 Tillsyn ............................. 10
6 Kostnadskonsekvenser........................ 11
7 Ikraftträdande ............................. 13
8 Författningskommentar........................ 13
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG
av den 16 juni 1994 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar i
fråga om fritidsbåtar..................... 17
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ................ 43
Bilaga 3 Lagrådets yttrande ......................45
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 1995 46
Rättsdatablad.................................. 47
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar.
Prop. 1995/96:100
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar.
Härigenom föreskrivs följande1.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag skall tillämpas på fartyg som har en skrovlängd på minst
2,5 och högst 24 meter och som är avsedda för sport- och
fritidsändamål (fritidsbåtar) samt på viss utrustning för fritidsbåtar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att lagen inte skall tillämpas på vissa slag av
fritidsbåtar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilken utrustning för fritidsbåtar som skall
omfattas av lagen.
Säkerhets- och miljökrav
2 § Den som tillverkar eller importerar fritidsbåtar och utrustning till
dessa för bruk i Sverige ansvarar för att de uppfyller väsentliga
säkerhets- och miljökrav när de släpps ut på marknaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilka krav som skall uppfyllas och om
hur man skall bedöma om fritidsbåtarna och utrustningen uppfyller
kraven.
Märkningsskyldighet
3 § Den som ansvarar för att fritidsbåtar och utrustning till dessa
uppfyller föreskrivna krav skall tillse att produkterna bär en
CE-märkning när de släpps ut på marknaden.
Beträffande CE-märkning gäller lagen (1992:1534) om CE-märkning.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG av den 16 juni 1994 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om
fritidsbåtar (EGT nr L 164, 30.6.1994, s. 15, Celex 394L0025).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 1995/96:100
meddela närmare föreskrifter om denna märkning.
Tillsyn
4 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)
skall se till att denna lag och de föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen eller ett bemyndigande enligt lagen följs.
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att lagen och föreskrifterna skall följas. Ett sådant
föreläggande eller förbud får förenas med vite.
5 § Om tillsynsmyndigheten konstaterar att CE-märkta fritidsbåtar eller
CE-märkt utrustning till dessa kan äventyra säkerheten eller hälsan för
personer, egendom eller miljön, eller i annat väsentligt avseende inte
uppfyller ställda krav, får tillsynsmyndigheten ålägga tillverkaren att
återkalla produkterna från marknaden. Om tillverkaren inte har sitt säte
i Sverige får åläggandet i stället avse tillverkarens representant i
Sverige. Tillsynsmyndigheten får därvid även helt eller delvis förbjuda
att produkterna släpps ut på marknaden eller tas i bruk.
Om tillsynsmyndigheten meddelar ett sådant åläggande eller förbud
skall myndigheten genast underrätta Europeiska gemenskapernas
kommission om denna åtgärd.
Avgifter
6 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut för tillsyn och annan kontroll
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen. Avgift får tas ut av den som ansvarar för att fritidsbåtar och
utrustning till dessa uppfyller föreskrivna krav när de släpps ut på
marknaden.
Överklagande
7 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fåll enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 16 juni 1996.
2. Produkter som omfattas av denna lag får släppas ut på den svenska
marknaden till och med den 15 juni 1998 även om de inte uppfyller de
krav som uppställs i lagen eller i föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.
Inom EG har antagits Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG
av den 16 juni 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och
andra författningar i fråga om fritidsbåtar, i det följande kallat
fritidsbåtsdirektivet. Genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr
44/94 av den 15 december 1994 omfattas fritidsbåtsdirektivet av
EES-avtalet.
Genom EES-avtalet och efter den 1 januari 1995 även som medlem i
Europeiska unionen (EU) är Sverige skyldigt att införliva direktivet med
svensk rätt.
Fritidsbåtsdirektivet bifogas som bilaga 1. En korrigering av
fritidsbåtsdirektivet har skett avseende direktivets bilaga 4. Denna
korrigering innebär att CE-märkningen inte behöver åtföljas av de sista
två siffrorna av det årtal då CE-märkningen utförs.
Ett utkast till lagrådsremiss om vissa säkerhets- och miljökrav på
fritidsbåtar har behandlats på en hearing på Kommunikations-
departementet. Vid denna hearing deltog representanter för
Kommerskollegium, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Sjöfarts-
inspektionen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
SWEDAC, Båtbranschens Riksförbund, Båtbesiktningsmännens
Riksförening samt AB Volvo Penta. De synpunkter som framfördes vid
denna hearing finns redovisade i Kommunikationsdepartementets ärende
nr K95/3626/RS.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 oktober 1995 att inhämta Lagrådets
yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 3. Lagrådets granskning har föranlett viss redaktionell
ändring i lagtexten.
Prop. 1995/96:100
4.1 Allmänt
Av fritidsbåtsdirektivets ingress framgår att de lagar och andra
författningar som finns i EU:s medlemsstater angående säkerhetskraven
på fritidsbåtar skiljer sig åt både till omfattning och till innehåll.
Sådana skillnader kan skapa såväl handelshinder som ojämlika
konkurrensvillkor på den inre marknaden. Det enda sättet att undanröja
dessa hinder är en harmonisering av medlemsstaternas regler på
området. Detta mål kan emellertid inte uppnås av de enskilda
medlemsstaterna. I fritidsbåtsdirektivet fästställs endast de väsentliga
krav som är nödvändiga för fritidsbåtars fria rörlighet. De väsentliga
kraven skall baseras på harmoniserade europeiska standarder, antagna
av den Europeiska organisationen för standardisering (CEN) eller av Prop. 1995/96:100
den Europeiska organisationen för standardisering inom elområdet
(Cenelec) på uppmaning av kommissionen. Direktivet innehåller även
bestämmelser om miljöskydd genom att det ställs krav på fritidsbåtens
konstruktion i den del denna har direkt effekt på miljön. De fritidsbåtar
och den utrustning till dessa som omfattas av direktivet och som
uppfyller de väsentliga kraven skall CE-märkas. Fritidsbåtsdirektivet
innehåller inte några bestämmelser som är avsedda att begränsa
fritidsbåtars användning efter det att de har tagits i bruk. Inte heller
påverkar direktivet medlemsstaternas rätt att fastställa de krav som de
anser vara nödvändiga rörande framförande i vissa vatten i syfte att
skydda miljön och vattenvägarnas uppbyggnad eller för att trygga
säkerheten på vattenvägarna.
4.2 Fritidsbåtsdirektivets närmare innehåll
Tillämpningsområde
Fritidsbåtsdirektivet skall tillämpas på fritidsbåtar, delvis färdigställda
fritidsbåtar och på viss i direktivets bilaga 2 angiven utrustning, såväl
separat som installerad (artikel 1.1). Med fritidsbåt avses varje båt,
oavsett typ och framdrivningssätt, med en skrovlängd mellan 2,5 och 24
meter, avsedd för sport- och fritidsändamål (artikel 1.2). Det finns dock
vissa undantag i direktivet, t.ex. omfattas inte båtar avsedda för
hastighetstävling, kanoter, kajaker, vindsurfingbrädor och vattenskotrar
(artikel 1.3 a-d). Inte heller originalbåtar och individuellt byggda kopior
av historiska båtar, konstruerade före år 1950, omfattas om de är
byggda huvudsakligen av ursprungligt material (artikel 1.3 e).
Experimentbåtar som inte släpps ut på marknaden samt båtar byggda för
eget bruk och inte under de första fem åren utsläppta på marknaden
omfattas inte heller av direktivet (artikel 1.3 f-g). Båtar som är avsedda
att ha besättning och befordra passagerare kommersiellt undantas också
från tillämpning (artikel 1.3 h). Slutligen är även undervattensbåtar,
svävare och bärplansbåtar undantagna från direktivets tillämpning
(artikel 1.3 i-k).
Säkerhets- och miljökrav
De produkter som omlättas av direktivet skall uppfylla vissa väsentliga
krav avseende säkerhet, hälsa, miljö- och konsumentskydd (artikel 3).
Dessa krav finns föreskrivna i direktivets bilaga 1. I bilagan indelas
och definieras fritidsbåtarna i olika kategorier. Vissa allmänna krav
t.ex. om att vaije båt skall vara märkt med en skrovidentitetsbeteckning
och ha en permanent anbringad tillverkarskylt ställs upp. Vidare ställs
krav på båtens integritet och skrovstyrka samt på manöveregenskaper.
Slutligen ställs vissa monteringsföreskrifter upp, bl.a. avseende motor,
bränslesystem, elektriska system och brandskydd. Miljökraven är
begränsade till att omfatta förebyggande av sådana oavsiktliga utsläpp 6
av förorenande ämnen som beror på fritidsbåtens konstruktion samt en Prop. 1995/96:100
föreskrift beträffande fritidsbåtar som är utrustade med toalett.
Bedömning av överensstämmelse m.m.
I direktivets artikel 8 samt i direktivets bilagor 5-12 regleras vilka
förfaranden som skall tillämpas vid en bedömning av om produkter
inom respektive båtkategori uppfyller direktivets krav. Varje
medlemsstat skall till kommissionen och till övriga medlemsstater
anmäla vilka organ de har utsett att utföra denna bedömning (artikel 9).
För att få bli ett sådant anmält organ krävs att vissa i direktivets bilaga
14 angivna kriterier är uppfyllda.
Krav på CE-märkning
De fritidsbåtar och den utrustning som omfattas av direktivet och som
uppfyller de krav som ställs skall bära en CE-märkning om
överensstämmelse när de släpps ut på marknaden (artikel 10.1).
Märkningen skall framträda på ett väl synligt, läsligt och outplånligt sätt
på fritidsbåten och på den utrustning som omfattas av direktivet (artikel
10.2). Beträffande utrustning kan märkningen även sättas på
förpackningen.
Medlemsstaternas åligganden
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att de båtar och den utrustning som omfattas av direktivet släpps ut på
marknaden endast om de uppfyller direktivets krav (artikel 2.1).
Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller förhindra att de
produkter som omfattas av direktivet och som har föreskriven CE-
märkning släpps ut på marknaden (artikel 4.1). Vidare skall
medlemsstaterna utgå ifrån att det föreligger överensstämmelse mellan
de väsentliga krav som ställs upp i artikel 3 för de produkter som
omfattas av direktivet och som uppfyller de nationella standarder som
antagits i enlighet med de harmoniserade standarder vars referenser har
offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
(artikel 5). Om en medlemsstat anser att dessa harmoniserade standarder
inte uppfyller de väsentliga kraven skall medlemsstaten underrätta den
kommitté som inrättats i enlighet med rådets direktiv 83/189/EEG
(artikel 6.1). Om en medlemsstat konstaterar att de båtar och den
utrustning som omfattas av direktivet och som bär föreskriven CE-
märkning kan äventyra säkerheten och hälsan för personer, egendom
eller miljön skall medlemsstaten vidta alla lämpliga provisoriska
åtgärder för att återkalla produkten från marknaden eller för att
förhindra att den släpps ut (artikel 7.1). Medlemsstaten skall genast
underrätta kommissionen om sin åtgärd. Om en medlemsstat konstaterar
att en produkt som faller under direktivet är CE-märkt trots att den inte
uppfyller direktivets krav skall lämpliga åtgärder vidtas av den Prop. 1995/96:100
medlemsstat som har jurisdiktion över den som utfört märkningen
(artikel 7.3). Varje beslut som fettas med stöd av fritidsbåtsdirektivet
och som leder till en begränsning av utsläppandet på marknaden av de
produkter som direktivet skall tillämpas på skall vara motiverat och den
som berörs av beslutet skall underrättas om hur och inom vilken
tidsfrist ett överklagande skall ske (artikel 11).
Ikraftträdande
Enligt direktivet skall medlemsstaterna senast den 16 december 1995
anta och offentliggöra de lagar som är nödvändiga for att uppfylla
fritidsbåtsdirektivet (artikel 13.1). Medlemsstaterna skall tillämpa
bestämmelserna från och med den 16 juni 1996. Medlemsstaterna skall
dock godta att de båtar och den utrustning som omfettas av direktivet
och som uppfyller de bestämmelser som är i kraft inom deras
territorium vid dagen för antagandet av direktivet, vilket skedde den 16
juni 1994, släpps ut på marknaden och tas i bruk under en period av
fyra år från och med den dagen (artikel 13.3).
5.1 Nuvarande regler
Det finns idag i princip inga tvingande regler om hur fritidsbåtar skall
vara konstruerade. Sjöfartsverket har dock i samråd med övriga
nordiska sjöfertsadministrationer, Det Norske Veritas och båtbranschen
tagit fram frivilliga typprovningsregler. Dessa regler gäller för båtar
med en skrov längd på högst 15 meter. Reglerna gäller huvudsakligen
utformningen av båtens skrov samt vissa installationer, t.ex. av motor.
Som bevis på att en båt är konstruerad i enlighet med dessa regler får
den förses med en s.k. ”blå skylt”. Dessutom finns det regler om
sjövärdighetsbesiktning för fritidsbåtar som har en bruttodräktighet av
minst 20.
Det finns dock redan idag möjligheter för Sjöfartsverket att utfärda
föreskrifter om den övervägande delen av de krav som ställs upp i
fritidsbåtsdirektivet. Sjöfartsverket har enligt 2 kap 5 § fertygs-
säkerhetslagen (1988:49) och 2 kap 4 § första stycket fertygssäkerhets-
förordningen (1988:594) möjlighet att meddela föreskrifter om hur ett
fertyg skall vara konstruerat, byggt och hållet i stånd för att det skall
anses sjövärdigt. Sjöfartsverket har således redan idag möjlighet att
utfärda föreskrifter om de flesta av de säkerhetskrav som ställs upp i
direktivets bilaga 1, t.ex. om kraven på integritet och skrovstyrka, om
manöveregenskaper och om installationsarbeten. Däremot saknas
möjlighet att föreskriva att fritidsbåtar skall vara märkta med
skrovidentitetsbeteckning med vissa tillverkningsuppgifter samt ha en
permanent anbringad skylt med uppgift om bl.a. tillverkarens namn,
båtkategori och vilket antal personer som tillverkaren rekommenderar Prop. 1995/96:100
under färd (direktivets bilaga 1, avsnitt 2.1 och 2.2). Dessutom saknas
möjlighet att föreskriva att alla fritidsbåtar skall vara utrustade med en
instruktionsbok innehållande vissa uppgifter (direktivets bilaga 1,
avsnitt 2.5).
I 4 kap 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg och i 4 kap 1 § förordningen (1980:789) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg finns ett bemyndigande för Sjöfartsverket
att meddela de föreskrifter om fartygs konstruktion, utrustning eller
drift som behövs för att förebygga eller begränsa vattenföroreningar.
Här finns det således redan idag möjlighet att utfärda regler som
uppfyller de krav som direktivet ställer när det gäller förebyggande av
oavsiktliga utsläpp (direktivets bilaga 1, avsnitt 5.8).
Den svenska definitionen av båt finns i 1 kap 2 § sjölagen
(1994:1009). Där anges att ett fortyg vars skrov har en största längd av
minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter betecknas
skepp. Ett fartyg som inte uppfyller dessa mått kallas båt. Denna
gränsdragning stämmer inte överens med den som görs i
fritidsbåtsdirektivet, vilket omfattar fortyg med en skrovlängd mellan
2,5 och 24 meter och där skrovbredden saknar betydelse.
Lagen om CE-märkning (1992:1534) innehåller regler som i huvudsak
överensstämmer med direktivets krav i det avseendet.
5.2 Utformningen av svenska regler
Regeringens förslag: I en lag om vissa säkerhets- och miljökrav
på fritidsbåtar meddelas de grundläggande föreskrifter som behövs
för att uppfylla fritidsbåtsdirektivet. I lagen meddelas även de
bemyndiganden som behövs för att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer skall kunna meddela de
detaljföreskrifter som är nödvändiga.
Skälen för regeringens förslag: Regleringen i fritidsbåtsdirektivet
är detaljerad. Det kan efter hand visa sig nödvändigt att justera
föreskrifterna med hänsyn till utvecklingen inom EU. Lagen bör därför
endast innehålla grundläggande bestämmelser om bl.a. tillämp-
ningsområde, märkningsskyldighet och tillsyn. Föreskriftsrätten bör så
långt det är möjligt delegeras till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Den myndighet som det ligger närmast till hands
att delegera föreskriftsrätten vidare till är Sjöfartsverket.
Föreskrifternas materiella innehåll måste stämma överens med EG:s
regler och föreskrifterna kan inte heller gå längre än dessa. Det är
också naturligt och får förutsättas att detaljerade myndighetsföreskrifter
utarbetas efter samråd med berörda myndigheter och bransch-
organisationer.
Sammanfattningsvis föreslås alltså att det materiella innehållet i
fritidsbåtsdirektivet införs i svensk rätt genom föreskrifter som
1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 100
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Prop. 1995/96:100
1 en lag om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar ges de
bemyndiganden för regeringen som behövs.
För anmälan av det organ som skall ha till uppgift att göra
bedömningen av överensstämmelse finns bestämmelser i lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll.
5.3 Tillsyn
Regeringens förslag: Sjöfartsverket skall ha hand om tillsynen
över att föreskrifterna följs.
Tillsynsmyndigheten bör i första hand söka nå rättelse på frivillig
väg. Om detta inte hjälper får tillsynsmyndigheten meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att se till att meddelade
föreskrifter följs. Sådana förelägganden och förbud får förenas
med vite.
Skälen för regeringens förslag: Enligt fritidsbåtsdirektivet skall
medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
fritidsbåtar och utrustning till dessa släpps ut på marknaden och tas i
bruk för avsett ändamål endast om de inte äventyrar säkerheten och
hälsan för personer, egendom eller miljön (artikel 2.1). Direktivet
förutsätter alltså att medlemsstaterna aktivt övervakar att dessa
produkter uppfyller direktivets krav.
Sjöfartsverket är central förvaltningsmyndighet för de frågor som rör
sjöfarten. Verket ansvarar bl.a. för tillsynen över sjösäkerheten och för
skyddet för miljön mot förorening från fartyg. Verket har således redan
erfarenhet och kompetens inom dessa områden. Det är därför naturligt
att låta verket sköta marknadskontrollen enligt fritidsbåtsdirektivet.
Även Kustbevakningen har till uppgift att svara för kontroll och
tillsyn av sjöfarten, inklusive fritidsbåtstrafiken. Dessa uppgifter utförs
i nära samarbete med Sjöfartsverket. Om Kustbevakningen i sitt
tillsynsarbete eller i sin övervakande verksamhet uppmärksammar något
som rör marknadskontrollen enligt fritidsbåtsdirektivet ankommer det på
Kustbevakningen att anmäla detta till Sjöfartsverket som därefter har att
ta ställning till vilka nationella eller gemenskapsrättsliga åtgärder som
skall vidtas.
För att åstadkomma en effektiv övervakning måste tillsyns-
myndigheten i vissa fall kunna ingripa med tvingande åtgärder.
Marknadsföringslagen innehåller generella föreskrifter om otillbörlig
marknadsföring m.m. Fritidsbåtsdirektivets föreskrifter om
CE-märkning har emellertid delvis ett annat syfte än marknads-
föringslagen. Bestämmelserna i fritidsbåtsdirektivet har tillkommit för
att åstadkomma enhetliga regler om märkning och därigenom underlätta
en fri rörlighet av fritidsbåtar. Syftet med reglerna är således inte i
första hand att komma till rätta med otillbörliga förfaranden vid
10
marknadsföring av fritidsbåtar. Det är därför varken lämpligt eller Prop. 1995/96:100
möjligt att använda marknadsföringslagens sanktionssystem för att
komma till rätta med tänkbara former av överträdelser av
märkningsföreskriftema.
I likhet med vad som i allmänhet gäller på det marknadsrättsliga
området bör emellertid tillsynsmyndigheten i första hand försöka nå
rättelse på frivillig väg. Det kan ske genom information om reglernas
innebörd och råd till tillverkarna hur de skall förfara för att uppfylla de
föreskrivna kraven.
Om rättelse inte kan nås på frivillig väg bör tillsynsmyndigheten ha
rätt att meddela de förelägganden och förbud som behövs. Sådana
förelägganden och förbud bör kunna förenas med vite.
I lagen (1992:1534) om CE-märkning finns en bestämmelse om att
den som CE-märkt en produkt trots att denna inte överensstämmer med
kraven för en sådan märkning skall dömas till böter. Genom att denna
lag görs tillämplig på CE-märkningen enligt fritidsbåtsdirektivet finns
således även ett straffrättsligt sanktionssystem. Övervakningen i dessa
hänseende ankommer på Polisen och Kustbevakningen.
Medlemsstaterna skall utgå ifrån att de produkter som
överensstämmer med de standarder som ligger till grund för
bedömningen uppfyller direktivets krav. Det kan emellertid tänkas
förekomma fäll där en fritidsbåt eller utrustning till denna är sådan att
den, trots att den har en korrekt åsatt CE-märkning, enligt
tillsynsmyndighetens bedömning kan äventyra hälsan och säkerheten för
personer, egendom eller miljön. Om tillsynsmyndigheten gör denna
bedömning får den endast meddela provisoriska åtgärder i avvaktan på
att kommissionen, efter anmälan av medlemsstaten, prövar saken.
Denna regel, som återfinns i artikel 7.1 i fritidsbåtsdirektivet, innebär
alltså ett undantag från principen om att medlemsstaten skall utgå från
att en CE-märkt produkt uppfyller direktivets krav. 1 lagförslagets 5 §
har intagits en bestämmelse som motsvarar artikel 7.1. Utformningen av
5 § har skett i överensstämmelse med vad som framförts bl.a. av
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll SWEDAC vid hearingen
på Kommunikationsdepartementet. 1 de fäll då det är uppenbart att en
CE-märkning är falsk eller felaktigt åsatt skall inte detta forfäringssätt
tillämpas utan i de fällen har tillsynsmyndigheten rätt att själv meddela
ett slutligt beslut om t.ex. återkallelse från marknaden. Detta beslut kan
sedan givetvis överklagas på sedvanligt sätt.
Regeringens bedömning: Sjöfärtsverkets kostnader för tillsyn
över efterlevnaden av reglerna om säkerhets- och miljökrav på
fritidsbåtar bör till viss del täckas via anslag inom befintliga
ramar men skall på sikt huvudsakligen finansieras via avgifter.
11
Skälen för regeringens bedömning: Som nämnts tidigare finns Prop. 1995/96:100
det idag, utöver den allmänna regeln i 1 kap 9 § sjölagen om att alla
fartyg som hålls i drift skall vara sjövärdiga, inga tvingande regler om
hur fritidsbåtar skall vara konstruerade. Den föreslagna lagstiftningen
kommer därför sannolikt att belasta de svenska tillverkarna i
båtbranschen med vissa kostnader för förfarandet med bedömning av
om produkterna uppfyller kraven och den efterföljande märkningen.
Samtidigt medför genomförandet av EG-reglema i Sverige att de
svenska tillverkarna kan konkurrera på den europeiska marknaden med
utländska tillverkare på lika villkor.
En stor del av de produkter som omfattas av fritidsbåtsdirektivet
importeras för närvarande från tillverkare som är etablerade inom EU.
Det får förutsättas att dessa produkter, i enlighet med bestämmelserna i
fritidsbåtsdirektivet, kommer att vara CE-märkta redan vid införseln.
Extra kostnader för svenska importörer torde därför bara aktualiseras
vid import från tillverkare utanför EU. Det kan emellertid antas att även
dessa tillverkare kommer att CE-märka sina produkter i enlighet med
kraven i fritidsbåtsdirektivet för att på så sätt få tillträde till hela
EU-marknaden. Kostnaderna för den svenska importbranschen kan
därför antas bli begränsade.
Även tillsynen över lagens efterlevnad kommer att dra kostnader.
Fritidsbåtsdirektivet ställer inga konkreta krav på hur
marknadsövervakningen skall bedrivas. Det sägs inte heller något
särskilt om omfattningen av kontrollen. Det torde dock stå klart att
informationssatsningar och kontrollinsatser i form av i första hand
stickprovskontroller kommer att krävas. Någon beräkning av
kostnaderna för marknadskontrollen kan inte göras för närvarande. Det
är Sjöfartsverket som kontrollerar att de frivilliga regler som finns idag
uppfylls av de tillverkare som vill märka sina båtar med en s.k. ”blå
skylt”. Detta system omsluter idag omkring 1,5 miljoner kronor
årligen. När fritidsbåtsdirektivets regler trätt i kraft fullt ut kommer inte
denna verksamhet att finnas kvar varför det kan antas att det av denna
anledning kommer att frigöras vissa resurser inom Sjöfartsverket.
Regeringen bedömer därför att kraven på Sjöfartsverket som
tillsynsmyndighet bör, med viss avgiftsfinansiering, kunna klaras av
inom ramen för de resurser som Sjöfartsverket får idag via anslaget
Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
Regeringen anser att det är en rimlig ordning att en viss del av
tillsynsmyndighetens kostnader får bäras av dem som ansvarar för att
fritidsbåtarna uppfyller lagens krav när de släpps ut på marknaden, dvs.
de som tillverkar eller importerar fritidsbåtar. Av denna anledning har
i lagförslaget tagits in ett bemyndigande till regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om särskilda
avgifter för tillsynsmyndighetens tillsyn och kontroll. Intäkterna från
dessa avgifter skall disponeras av Sjöfartsverket och användas för de
kostnader som tillsynsverksamheten medför, t.ex. kostnaden för att
informera båtbranschen om det nya regelsystemet. Avgiftsintäkterna
skall inte föras upp i statens budget. Sjöfartsverket skall årligen i 12
årsredovisningen särredovisa verksamhetens inkomster och utgifter. I
initialskedet, då verksamheten huvudsakligen kommer att gå ut på att
utarbeta och sprida information om de nya reglerna, kommer större
delen av kostnaderna att få tas från anslaget medan verksamheten efter
något år, då den egentliga tillsynsverksamheten kommit igång, till
övervägande del får finansieras via avgifterna.
I sammanhanget bör även kostnadskonsekvensema for domstolarna
beröras. Vissa beslut av tillsynsmyndigheten bör kunna överklagas. I
linje med den pågående reformeringen av instansordningen i de
allmänna förvaltningsdomstolarna bör överklagandet ske hos länsrätt.
En föreskrift med detta innehåll har tagits in i lagförslaget. Enligt lagen
(1985:206) om viten prövar länsrätten frågor om utdömande av viten.
När ett förelagt vite skall dömas ut tas således också domstolsresurser i
anspråk. Det kan på goda grunder antas att antalet ärenden som grundar
sig på den föreslagna lagen kommer att bli ytterst begränsat. Som har
sagts tidigare bör tillsynsmyndigheten i första hand försöka nå rättelse
på frivillig väg. De kostnader som kan uppstå för domstolarna måste
därför betraktas som försumbara.
Regeringens förslag: Lagen om vissa säkerhets- och miljökrav på
fritidsbåtar skall träda i kraft den 16 juni 1996. En övergångstid
gäller dock för produkter som endast skall släppas ut på den
svenska marknaden. Dessa behöver inte uppfylla fritids-
båtsdirektivets krav förrän den 16 juni 1998 .
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 13.1 i
fritidsbåtsdirektivet skall medlemsstaterna tillämpa bestämmelserna i
direktivet från och med den 16 juni 1996. Enligt en över-
gångsbestämmelse i artikel 13.3 skall medlemsstaterna dock godta att
produkter som uppfyller de bestämmelser som är i kraft i medlemsstaten
den 16 juni 1994 släpps ut på den inhemska marknaden till och med den
15 juni 1998. Enligt ett protokoll (jämför Kommunikations-
departementets ärende nr EUK95/2007/SM(2)) från ett möte den
24 april 1995 med den ständiga kommitté som enligt artikel 6.3 biträder
kommissionen skall bestämmelsen i artikel 13.3 omfatta inte bara
medlemsstater med tvingande regleringar utan även de medlemsstater
som har frivilliga regelsystem. Detta medför för svensk del att
fritidsbåtsdirektivets regler blir obligatoriska för de produkter som
endast är avsedda för den svenska marknaden först den 16 juni 1998.
Som har anförts i det föregående (avsnitt 5.2) bör lagen endast innehålla
Prop. 1995/96:100
13
grundläggande bestämmelser medan rätten att meddela närmare Prop. 1995/96:100
föreskrifter bör delegeras till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag skall tillämpas på fartyg som har en skrovlängd på minst
2,5 och högst 24 meter och som är avsedda för sport- och
fritidsändamål (fritidsbåtar) samt på viss utrustning för fritidsbåtar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att lagen inte skall tillämpas pä vissa slag av
fritidsbåtar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilken utrustning för fritidsbåtar som skall
omfattas av lagen.
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.
1 paragrafens första stycke anges att lagen skall tillämpas på fartyg
som har en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter och som är
avsedda för sport- och fritidsändamål. Trots att det inte stämmer
överens med den i sjölagen intagna definitionen av båt har regeringen
valt att föreslå att de fartyg som omfattas av lagen benämns fritidsbåtar.
Begreppet är redan idag väl inarbetat i branschen och det torde inte
heller uppstå några svårigheter när det gäller att avgöra om en viss typ
av fartyg skall omfattas av lagen eller ej. Båtbesiktningsmännens
Riksförening har dessutom framhållit att det enligt deras uppfattning är
viktigt att ordet skepp inte används i den aktuella lagen.
Fritidsbåtsdirektivet omfattar inte alla fritidsbåtar, bl.a. är kanoter och
kajaker undantagna från tillämpningsområdet. I paragrafens andra
stycke ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
rätt att föreskriva om dessa undantag.
Fritidsbåtsdirektivet skall tillämpas även på viss utrustning till
fritidsbåtar, t.ex. bränsletankar. I paragrafens första stycke anges att
lagen skall tillämpas på viss utrustning för fritidsbåtar. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas sedan i paragrafens
tredje stycke att meddela föreskrifter om vilken utrustning som skall
omfattas av lagens bestämmelser.
Säkerhets- och miljökrav
2 § Den som tillverkar eller importerar fritidsbåtar och utrustning till
dessa för bruk i Sverige ansvarar för att de uppfyller väsentliga
säkerhets- och miljökrav när de släpps ut på marknaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilka krav som skall uppfyllas och om
hur man skall bedöma om fritidsbåtarna och utrustningen uppfyller
kraven.
14
I paragrafens första stycke anges att de produkter som omfettas av Prop. 1995/96:100
lagen skall uppfylla väsentliga säkerhets- och miljökrav för att få
släppas ut på marknaden. Om produkten tillverkas i Sverige ansvarar
tillverkaren för att dessa krav är uppfyllda. Vid import är det
importören som har detta ansvar. Om tillverkaren har en representant i
Sverige torde det oftast vara denne som är att anse som importör.
1 paragrafens andra stycke ges regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer rätt att meddela närmare föreskrifter om vilka
dessa krav är liksom om hur proceduren för att bedöma om produkterna
uppfyller kraven skall vara utformad.
Märkningsskyldighet
3 § Den som ansvarar för att fritidsbåtar och utrustning till dessa
uppfyller föreskrivna krav skall tillse att produkterna bär en
CE-märkning när de släpps ut på marknaden.
Beträffande CE-märkning gäller lagen (1992:1534) om CE-märkning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om denna märkning.
Fritidsbåtsdirektivets krav om CE-märkning uppfylls genom att lagen
(1992:1534) om CE-märkning görs tillämplig. Eftersom
fritidsbåtsdirektivet ställer upp krav på att CE-märkningen skall åtföljas
av det anmälda organets identifikationsnummer, vilket saknar
motsvarighet i lagen om CE-märkning, har i paragrafens tredje stycke
tagits in en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela närmare föreskrifter om denna märkning. Det
får även ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer att föreskriva om att utrustning får bära CE-märkningen på
sin förpackning.
Tillsyn
4 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)
skall se till att denna lag och de föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen eller ett bemyndigande enligt lagen följs.
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att lagen och föreskrifterna skall följas. Ett sådant
föreläggande eller förbud får förenas med vite.
1 paragrafens första stycke bemyndigas regeringen att bestämma
vilken myndighet som skall utöva tillsynen över lagens efterlevnad.
Som nämnts ovan (avsnitt 5.3) ligger det närmast till hands att utse
Sjöfartsverket som tillsynsmyndighet.
5 § Om tillsynsmyndigheten konstaterar att CE-märkta fritidsbåtar eller
CE-märkt utrustning till dessa kan äventyra säkerheten eller personer,
egendom eller miljön, eller i annat väsentligt avseende inte uppfyller
ställda krav, får tillsynsmyndigheten ålägga tillverkaren att återkalla
15
produkterna från marknaden. Om tillverkaren inte har sitt säte i Sverige Prop. 1995/96:100
får åläggandet i stället avse tillverkarens representant i Sverige.
Tillsynsmyndigheten får därvid även helt eller delvis förbjuda att
produkterna släpps ut på marknaden eller tas i bruk.
Om tillsynsmyndigheten meddelar ett sådant åläggande eller förbud
skall myndigheten genast underrätta Europeiska gemenskapernas
kommission om denna åtgärd.
Denna paragraf motsvarar artikel 7 i fritidsbåtsdirektivet. Som
tidigare har redovisats (avsnitt 5.3) utgör denna bestämmelse en
möjlighet for tillsynsmyndigheten att ingripa med provisoriska åtgärder
i de fall där tillsynsmyndigheten anser att en formellt korrekt CE-märkt
produkt inte uppfyller de väsentliga kraven.
Avgifter
6 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut för tillsyn och annan kontroll
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen. Avgift får tas ut av den som ansvarar för att fritidsbåtar och
utrustning till dessa uppfyller föreskrivna krav när de släpps ut på
marknaden.
Som tidigare angivits (avsnitt 6) är det rimligt att tillsyns-
verksamheten till viss del avgiftsfinansieras. I denna paragraf
bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
att föreskriva om avgifter for tillsyn och annan kontroll. Det är
regeringens avsikt att noga följa vilka avgifter som föreskrivs och
kontrollera att dessa hålls på en rimlig nivå.
Överklagande
7 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I denna paragraf anges ordningen för överklagande av
tillsynsmyndighetens beslut.
16
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG
av den 16 juni 1994 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar i
fråga om fritidsbåtar
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,
med beaktande av kommissionens förslagC),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande(2),
i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 189b i
fördraget^), och
med beaktande av följande:
Den inre marknaden skall omfatta ett område utan inre gränser
där den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital
är säkerställd.
Lagar och andra författningar i de olika medlemsstaterna skiljer
sig till omfattning och innehåll i fråga om säkerhets-kraven på
fritidsbåtar. Sådana skillnader riskerar att skapa handelshinder
och ojämlika konkurrensvillkor på den inre marknaden.
En harmonisering av nationell lagstiftning är det enda sättet att
undanröja dessa hinder för den fria handeln. Detta mål kan inte
uppnås på ett tillfredsställande sätt av enskilda medlems-stater. I
detta direktiv fastställs endast de krav som är nödvändiga för
fritidsbåtars fria rörlighet.
Detta direktiv bör omfatta endast fritidsbåtar som är minst 2.5
och högst 24 m långa, enligt ISO-standard.
Avlägsnandet av tekniska hinder i fråga om fritidsbåtar och
utrustning till dessa, i den utsträckning som detta inte kan ske
genom ömsesidigt erkännande av likvärdighet mellan samtliga
medlemsstater, bör följa det nya förfarande som föreskrivs i rådets
resolution av den 7 maj 1985(4) och som manar till en definition
av grundläggande säkerhetskrav och andra aspekter som är viktiga
<*) Denna EG-rättsakL offentliggjord i EGT nr L 164. 30.6.1994. s. 15,
nämndes i Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 44/94 av den 15
december 1994 om ändring av bilaga II (Tekniska föreskrifter,
standarder, provning och certifiering) till EES-avtalet. Se detta nummer
av EES-supplementet till Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
C) EGT nr C 123.15.5.1992. s. 7.
<*) EGT nr C 313.30.11.1992, s. 38.
(’> Europaparlamentets yttrande av den 16 november 1992 (EGT nr C
337. 21.12.1992. s. 17). Rådets gemensamma ståndpunkt av den 16
december 1993 (EGT nr C 137. 19.5.1994, s. 1.). Europaparlamentets
beslut av den 9 mars 1994 (EGT nr C 91. 28.3.1994).
fördel allmänna välbefinnandet. 1 artikel 100a punkt 3 föreskrivs
att kommissionen i sina förslag rörande hälsa, säkerhet, miljö-
och konsumentskydd skall utgå ifrån en hög säkerhetsnivå. Dessa
grundläggande krav utgör de kriterier som fritidsbåtar, delvis
färdiga båtar och utrustning till dessa, separat eller installerad,
måste uppfylla.
Därför föreskrivs i detta direktiv endast grundläggande krav. För
att underlätta uppgiften att bevisa efterlevnaden av de
grundläggande kraven är en harmoniserad europeisk standard
enligt bilaga 2 nödvändig för fritidsbåtar och utrustning till dessa.
Harmoniserade europeiska standarder upprättas av privata or-
gan och måste bibehålla sin icke bindande status. 1 detta syfte är
Europeiska organisationen för standardisering (CEN) och
Europeiska oganisationen för standardisering inom elområdet
(Cenelec) de erkända organ som är behöriga att anta de
harmoniserade standarder som följer de allmänna riktlinjerna för
samarbetet mellan kommissionen och dessa två organ, som
undertecknades den 13 november 1984. Vid tillämpningen av
detta direktiv avses med en harmoniserad standard en teknisk
specifikation (europeisk standard eller harmoniseringsdokument)
som har antagits av ett av eller båda dessa organ på uppmaning
av kommissionen i enlighet med rådets direktiv 83/189/EEG av
den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande
tekniska standarder och föreskrifter(5) och i enlighet med de
allmänna riktlinjer som avses ovan.
Med tanke på de risker som användningen av fritidsbåtar och
utrustning till dessa innebär är det nödvändigt att inrätta
förfaranden för utvärdering av överensstämmelsen med de
grundläggande kraven i direktivet. Dessa förfaranden måste
inrättas med hänsyn till den risknivå som fritidsbåtar och
utrustning till dessa kan innebära. Därför bör varje kategori av
överensstämmelse kompletteras med ett lämpligt förfarande eller
ett val mellan flera likvärdiga förfaranden. De antagna
förfarandena är förenliga med rådets beslut 93/465/EEG av den
22 juli 1993 om moduler för olika stadier i förfaranden vid
bedömning av överensstämmelse samt regler för anbringande
och användning av CE-märkning om överens-stämmelse. avsedda
att användas i tekniska harmoniserings-direktiv(‘).
(4) EGT nr C 136. 4.6.1985, s. 1.
(’) EGT nr L 109,26.4.1983, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv
88/182/EEG (EGT nr L 81.26.3.1988. s. 75).
17
1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 100
Rådet har föreskrivit att CE-märkning skall utföras antingen av
tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen. Denna
märkning innebär att fritidsbåten och utrustningen uppfyller
samtliga de grundläggande krav och de förfaranden vid
bedömning som föreskrivs i gemenskapens lagstiftning och som
är tillämpliga på produkten.
Det är lämpligt att medlemsstaterna i enlighet med artikel 100a.5
i fördraget får vidta provisoriska åtgärder för att begränsa eller
förbjuda att fritidsbåtar eller delar av sådana släpps ut på
marknaden och används i fall då de utgör en särskild risk för
människor och. i tillämpliga fall, för husdjur eller egendom,
förutsatt att åtgärderna omfattas av ett av gemenskapens
kontrol 1 för farandcn.
Mottagaren av ett beslut som fattas med stöd av detta direktiv
måste upplysas om skälen till beslutet och om sina möjligheter
att överklaga.
Det är nödvändigt att fastställa ett övergångsförfarande som
möjliggör att fritidsbåtar och utrustning till sådana som tillverkas
i enlighet med nationell lagstiftning som är i kraft den dag då
detta direktiv antas, kan saluföras och tas i bruk.
Detta direktiv innehåller inte några bestämmelser som är avsedda
att begränsa användningen av en fritidsbåt efter det att den har
tagits i bruk.
Fritidsbåtars konstruktion kan påverka miljön genom utsläpp av
förorenande ämnen. Det är därför nödvändigt att ta med
bestämmelser om miljöskydd i direktivet i den utsträckning som
dessa bestämmelser rör fritidsbåtens konstruktion utifrån dess
direkta effekt på miljön.
Bestämmelserna i detta direktiv bör inte påverka medlems-
staternas rätt att i enlighet med fördraget fastställa sådana krav
som de anser vara nödvändiga rörande navigering i vissa vatten i
syfte att skydda miljön och vattenvägarnas uppbyggnad och att
trygga säkerheten på vattenvägarna, förutsatt att detta inte innebär
att fritidsbåten ändras på ett sätt som strider mot bestämmelserna
i detta direktiv.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
Artikel 1
1. Detta direktiv skall tillämpas på de fritidsbåtar, de delvis
färdigställda båtar och den utrustning som anges i bilaga 2.
såväl separat som installerad.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
2. Med fritidsbåt avses varje båt. oavsett typ och
framdrivningssätt. med en skrovlängd på 2,5 - 24 m. mätt
enligt tillämpliga harmoniserade standarder, avsedd för
sport- och fritidsändamål. Den omständigheten att samma
bål kan användas för charterverksamhet eller för
fritidsbåtutbildning får inte hindra att den omfattas av detta
direktiv när den släpps ut på marknaden för fritidsändamål.
3. Följande omfattas inte av detta direktiv:
a) Båtar avsedda endast för hastighetstävling,
inbegripet roddtävlingsbåtar och övningsroddbåtar
som benämns så av tillverkaren.
b) Kanoter och kajaker. gondoler och valtencykkir.
c) Vindsurfingbrädor.
d) Motordrivna surfingbrädor. vattenskotrar och andra
liknande motordrivna båtar.
e) Originalbätar och individuellt byggda kopior av
historiska båtar, konstruerade före år 1950, byggda
huvudsakligen av ursprungligt material och
benämnda som sådana av tillverkaren.
f) Experimentbåtar, såvida de inte därefter släpps ut
på marknaden inom gemenskapen.
g) Båtar byggda för eget bruk, förutsatt att de därefter
under en femårsperiod inte släpps ut på
gemenskapens marknad.
h) Båtar som är särskilt avsedda för att ha besättning
och befordra passagerare kommersiellt, utan att det
påverkar tillämpningen av punkt 2. särskilt sådana
som avses i direktiv 82/714/EEG av den 4 oktober
1982 om tekniska föreskrifter för fartyg i
inlandssjöfart(2). oavsett antalet passagerare.
i) Undervattensbåtar.
j) S vävare.
k) Bärpiansbåtar.
Artikel 2
Utsläppande på marknaden och ibruktagande
1. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för
att säkerställa att de produkter som anges i artikel 1.1 släpps
ut på marknaden och tas i bruk för avsedda ändamål endast
om de inte äventyrar säkerheten och hälsan för personer,
egendom eller miljön när de har byggts och underhålls på
ett korrekt sätt.
(11 EGT nr I. 220. 30.8. 1993. s. 23.
(’> EGT nr 1. 301.28.10.1982. s. I.
18
2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte hindra
medlemsstaterna från att i enlighet med fördraget anta
bestämmelserom navigering i vissa vatten i syfte att skydda
miljön och vattenvägarnas uppbyggnad och att trygga
säkerheten på dessa, förutsatt att detta inte kräver ändringar
av de båtar som är i överensstämmelse med delta direktix.
Artikel 3
Väsentliga krav
De produkter som anges i artikel 1.1 skall uppfylla de väsentliga
krav avseende säkerhet, hälsa, miljö- och konsumentskydd som
föreskrivs i bilaga 1.
Artikel 4
Fri rörlighet för de produkter som anges
i artikel 1.1
1. Medlemsstaterna får inte inom sitt territorium förbjuda,
begränsa eller förhindra att de produkter som anges i artikel
1.1 och som har den CE-märkning som avses i bilaga 4 till
tecken på sin överensstämmelse med samtliga bestämmelser
i detta direktiv, inklusive de förfaranden om
överensstämmelse som föreskrivs i kapitel II, släpps ut på
marknaden och tas i bruk.
2. Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller för-hindra
att delvis färdigställda båtar släpps ut på marknaden när
tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen eller
den person som ansvarar för utsläppandet på marknaden, i
enlighet med bilaga 3 a försäkrar att de är avsedda att
färdigställas av andra.
3. Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller för-hindra
att den utrustning som anges i bilaga 2 och som har den
CE-märkning som avses i bilaga 4 till tecken på att den
uppfyller de tillämpliga väsentliga kraven släpps ut på
marknaden och tas i bruk när denna utrustning är avsedd
att ingå i fritidsbåtar i enlighet med den försäkran som avses
i bilaga 3 b från tillverkaren, hans representant inom
gemenskapen eller, i fråga om import från tredje land, från
den person som släpper ut utrustningen på gemenskapens
marknad.
4. Vid handelsmässor, utställningar, demonstrationer etc. får
medlemsstaterna inte ställa upp hinder för förevisandet av
sådana produkter som anges i artikel 1.1 och som inte
uppfyller kraven i detta direktiv, förutsatt att en synlig skylt
klart anger att sådana produkter inte får saluföras eller tas i
bruk förrän de uppfyller kraven.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
5. När de produkter som anges i artikel 1.1 omfattas av andra
direktiv som rör andra aspekter och som även de föreskriver
CE-märkning skall märkningen visa att sådana produkter
även uppfyller bestämmelserna i dessa andra direktiv.
Skulle emellertid ett eller flera av dessa direktiv tillåta
tillverkaren att under en övergångstid välja vilket förfarande
han skall tillämpa, skall CE-märkningen visa att
produkterna uppfyller bestämmelserna endast i de direktiv
som tillämpas av tillverkaren. Om så är fallet, skall kraven
i dessa direktiv, offentliggjorda i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning, anges i de handlingar,
meddelanden eller instruktioner som krävs i direktiven och
som åtföljer sådana produkter.
Artikel 5
Medlemsstaterna skall utgå ifrån att överensstämmelse föreligger
med de väsentliga krav som avses i artikel 3 för de produkter
som anges i artikel 1.1 och som uppfyller de tillämpliga nationella
standarder som har antagits i enlighet med de harmoniserade
standarder vars referenser har offentliggjorts i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning. Medlemsstaterna skall
offentliggöra hänvisningarna till sådana nationella standarder.
Artikel 6
1. Om en medlemsstat eller kommissionen är av den
uppfattningen att de harmoniserade standarder som avses i
artikel 5 inte helt uppfyller de väsentliga krav som avses i
artikel 3 skall kommissionen eller medlemsstaten underrätta
den kommitté som inrättats i enlighet med direktiv 83/189/
EEG med angivande av skälen till detta. Kommittén skall
snarast avge sitt yttrande.
Mot bakgrund av kommitténs yttrande skall kommissionen
underrätta medlemsstaterna huruvida de berörda
standarderna skall återkallas från det offentliggörande som
avses i artikel 5.
2. Kommissionen får fatta beslut om varje lämplig åtgärd i
syfte att säkerställa att detta direktiv tillämpas på ett praktiskt
och enhetligt sätt i enlighet med punkt 3.
3. Kommissionen skall biträdas av en ständig kommitté som
skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en
företrädare för kommissionen som ordförande.
Den ständiga kommittén skall själv fastställa sin arbets-
ordning.
19
Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett
förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget
inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till
hur brådskande frågan är. om nödvändigt genom
omröstning.
Yttrandet skall protokollföras och dessutom har varje
medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till
protokollet.
Kommissionen skall ta största hänsyn till det yttrande som
kommittén avgivit. Den skall underrätta kommittén om det
sätt på vilket dess yttrande har beaktats.
4. Den ständiga kommittén får därutöver granska varje fråga
om tillämpningen av detta direktiv som väcks av dess
ordförande, antingen på ordförandens eget initiativ eller på
begäran av en medlemsstat.
Artikel 7
Skyddsklausul
1. Om en medlemsstat konstaterar att de fritidsbåtar eller den
utrustning som anges i bilaga 2 och som bär den CE-
märkning som avses i bilaga 4 när de är byggda, monterade
och underhållna på ett korrekt sätt och används på avsett
sätt kan äventyra säkerheten och hälsan för personer,
egendom eller miljön skall medlemsstaten vidta alla
lämpliga provisoriska åtgärder för att återkalla dem från
marknaden eller förbjuda eller begränsa att de släpps ut på
marknaden eller tas i bruk.
Medlemsstaten skall genast underrätta kommissionen om
sådana åtgärder med angivande av skälen för sitt beslut,
särskilt när bristen på överensstämmelse beror på
a) att de väsentliga krav som avses i artikel 3 inte har
uppfyllts,
b) en felaktig tillämpning av de standarder som avses i
artikel 5, om det hävdas att dessa standarder har
tillämpats,
c) brister i själva de standarder som avses i artikel 5.
2. Kommissionen skall samråda med de berörda parterna
snarast möjligt. Om kommissionen efter ett sådant samråd
finner att
åtgärderna är berättigade, skall den genast underrätta
den medlemsstat som tog initiativet och de övriga
medlems-staterna; när det beslut som anges i punkt 1
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
hänför sig till brister i standarderna skall
kommissionen efter samråd med de berörda parterna
hänskjuta ärendet till den kommitté som avses i
artikel 6.1 inom två månader, om den medlemsstat
som har fattat beslutet avser att vidhålla det, och skall
initiera det förfarande som avses i artikel 6.1,
åtgärderna inte är berättigade, skall den genast
informera den medlemsstat som tog inititativet och
tillverkaren eller hans representant inom
gemenskapen.
3. När sådan utrustning som anges i bilaga 2 eller en båt inte
uppfyller kraven men bär en CE-märkning skall lämpliga
åtgärder vidtas av den medlemsstat som har jurisdiktion
över den som har utfört märkningen. Medlemsstaten i fråga
skall underrätta kommissionen och de övriga
medlemsstaterna om detta.
4. Kommissionen skall säkerställa att medlemsstaterna hålls
underrättade om utvecklingen och utgången av detta
förfarande.
KAPITEL II
Bedömning av överensstämmelse
Artikel 8
Innan de produkter som anges i artikel 1.1 tillverkas och saluförs
skall tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen
tillämpa följande förfaranden för båt-kategorierna A. B, C och
D enligt avsnitt 1 i bilaga 1:
1. För kategorierna A och B:
Båtar med en skrovlängd understigande 12 m: Den
intema tillverkningskontroll med provningar (modul
Aa) som avses i bilaga 6.
Båtar med en skrovlängd på 12-24 m: Den EG-
typkontroll (modul B) som avses i bilaga 7,
kompletterad med modul C (typöverensstämmelse)
som avses i bilaga 8. eller någon av följande moduler.
B + D, B+ F. G eller H.
2. För kategori C:
a) Båtar med en skrovlängd på 2,5-12 m:
När dc harmoniserade standarder som rör
avsnitt 3.2 och 3.3 i bilaga 1 uppfylls: Den
interna tillverkningskontroll (modul A) som
avses i bilaga 5.
20
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
När de harmoniserade standarder som rör
avsnitt 3.2 och 3.3 i bilaga 1 inte uppfylls: Den
interna tillverkningskontroll med provningar
(modul Aa) som avses i bilaga 6.
b) Båtar med en skrovlängd på 12-24 m: Den EG-
typkontroll (modul B) som avses i bilaga 7, följd av
modul C (typöverensstämmelse) som avses i bilaga
8, eller någon av följande moduler: B + D. B + F. G
eller H.
3. För kategori D:
Båtar med en skrovlängd på 2.5-24 m: Den interna
tillverkningskontroll (modul A) som avses i bilaga 5.
4. För den utrustning som anges i bilaga 2: Någon av följande
moduler: B + C, B + D, B + F, G eller H.
Artikel 9
Anmälda organ
1. Medlemsstaterna skall till kommissionen och övriga
medlemsstater anmäla de organ som de har utsett att utföra
de uppgifter som hänger samman med de förfaranden för
bedömning av överensstämmelse som anges i artikel 8,
tillsammans med de särskilda uppgifter som dessa organ
utses att utföra och de identifikationsnummer som på
förhand har tilldelats dem av kommissionen.
Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning offentliggöra en förteckning över de
anmälda organen tillsammans med de
identifikationsnummer som har tilldelats dem samt de
uppgifter för vilka de har anmälts. Kommissionen skall
säkerställa att förteckningen hålls uppdaterad.
2. Medlemsstaterna skall tillämpa de kriterier som föreskrivs
i bilaga 14 när de fastställer de organ som skall tas upp i en
sådan anmälan. De organ som uppfyller de
bedömningskriterier som föreskrivs i de tillämpligaa
harmoniserade standarderna skall antas uppfylla dessa
kriterier.
3. En medlemsstat skall återkalla sitt godkännande av ett
sådant organ om det konstateras att organet inte längre
uppfyller de kriterier som anges i bilaga 14. Den skall genast
underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna
om detta.
KAPITEL III
CE-märkning
Artikel 10
1. De fritidsbåtar och den utrustning som anges i bilaga 2 och
som anses uppfylla de väsentliga krav som avses i artikel 3
skall bära en CE-märkning om överensstämmelse när de
släpps ut på marknaden.
2. CE-märkningen om överensstämmelse, som visas i bilaga 4.
skall framträda på ett väl synligt, läsligt och outplånligt
sätt på fritidsbåten enligt punkt 2.2 i bilaga I. och på den
utrustning som avses i bilaga 2 och/eller på dess
förpackning.
CE-märkningen skall åtföljas av identifikalionsnumret på
det anmälda organ som ansvarar för tillämpningen av de
förfaranden som avses i bilagorna 6. 9. K). 11 och 12.
3. Anbringandet av sådana märkningar eller inskriptioner på
fritidsbåten som sannolikt kan vilseleda tredje man med
avseende på betydelsen eller utformningen av CE-
märkningen skall förbjudas. Varje annan märkning får
utföras på fritidsbåten och den utrustning som anges i bilaga
2 och/eller på dess förpackning, förutsatt att CE-
märkningens synlighet och läslighet inte därigenom
minskas.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
artikel 7 skall
a) när en medlemsstat konstaterar att CE-märkningen
har utförts på ett felaktigt sätt, tillverkaren eller hans
representant inom gemenskapen åläggas att upphöra
med överträdelsen på de villkor som föreskrivs av
medlems-staten,
b) när bristen på överensstämmelse fortsätter, medlems-
staten vidta alla lämpliga åtgärder för att begränsa
eller förbjuda att den berörda produkten släpps ut på
marknaden eller säkerställa att den återkallas från
marknaden, i enlighet med förfarandet i artikel 7.
21
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
KAPITEL IV
Slutbestämmelser
Artikel 11
Närmare skäl skall anges för varje beslut som fattas med stöd av
detta direktiv och som leder till en begränsning av utsläppandet
på marknaden och ibruktagandet av de produkter som anges i
artikel 1.1. Den berörda parten skall underrättas om beslutet
snarast, tillsammans med uppgift om möjligheterna till upprättelse
enligt gällande lagstiftning i den berörda medlemsstaten och inom
vilka tidsfrister ett överklagande skall väckas.
Artikel 12
Kommissionen skall vidta nödvändiga åtgärder för att säker-ställa
att uppgifter som påverkar alla tillämpliga beslut om
handhavandet av detta direktiv görs tillgängliga.
Artikel 13
1. Medlemsstaterna skall anta och offentliggöra de lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 16 december 1995. De skall genast
underrätta kommissionen om detta.
Medlemsstaterna skall tillämpa dessa bestämmelser från och
med den 16 juni 1996.
Den ständiga kommitté som avses i artikel 6.3 får påbörja
sina uppgifter från och med dagen för ikraftträdandet av
detta direktiv. Medlemsstaterna får vidta de åtgärder som
avses i artikel 9 från och med den dagen.
När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i
första stycket skall dessa innehålla en hänvisning till detta
direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de
offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen
skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som
de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
3. Medlemsstaterna skall godta att de produkter som anges i
artikel 1.1 och som uppfyller de bestämmelser som är i
kraft inom deras territorium vid dagen för antagandet av
detta direktiv släpps ut på marknaden och tas i bruk under
en period av fyra år från och med den dagen.
Artikel 14
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 15
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 16 juni 1994.
På Europaparlamentets vägnar
E. KLEPSCH
På rådets vägnar
K PAPANTON1OU
Ordförande
Ordförande
22
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
VÄSENTLIGA SÄKERHETSKRAV FÖR UTFORMNINGEN OCH
KONSTRUKTIONEN AV FRITIDSBÅTAR
1. BÅTKATEGORIER
|
Kategori |
Vindstyrka |
Signifikant våghöjd |
|
A - Ocean |
överstigande 8 |
överstigande 4 |
|
B - Utanför öppen |
upp till och med 8 |
upp till och med 4 |
|
kust ochutomskärs | ||
|
C - Kustfarvatten och |
upp till och med 6 |
upp till och med 2 |
|
inomskärs | ||
|
D - Skyddade farvatten |
upp till och med 4 |
upp till och med 0.5 |
Definitioner:
A. OCEAN: Konstruerade för längre färder då vindstyrkan kan överstiga 8 (Beaufort-skalan)
och med en signifikant våghöjd på 4 m eller mer. da dessa båtar skall kunna klara sig själva.
B. UTANFÖR ÖPPEN KUST OCH UTOMSKÄRS: Konstruerade för färder utanför kusten
då vindstyrkan kan vara upp till och med 8 och med en signifikant våghöjd på upp till och
med 4 m.
C. KUSTFARVATTEN OCH INOMSKÄRS: Konstruerade för färder nära kusten, i stora
bukter, flodmynningar, sjöar och floder då vindstyrkan kan vara upp till och med 6 och med
en signifikant våghöjd på upp till och med 2 m.
D. SKYDDADE FARVATTEN: Konstruerade för färder på mindre sjöar, floder och kanaler
då vindstyrkan kan vara upp till och med 4 och med en signifikant våghöjd på upp till och
med 0,5 m.
Båtarna inom varje kategori skall vara konstruerade och byggda så att de under beskrivna
förhållanden bibehåller sin stabilitet och flytkraft och uppfyller andra tillämpliga väsentliga
krav som anges i bilaga 1 samt så att de är lättmanövrerade.
2. ALLMÄNNA KRAV
Fritidsbåtar och utrustning enligt bilaga 2 skall uppfylla de väsentliga kraven i den utsträckning
dessa är tillämpliga.
2.1 Skrovidentitet
Varje båt skall vara märkt med en skrovidentitetsbeteckning med uppgift om
tillverkarens kod.
tillverkningsland.
unikt serienummer.
tillverkningsår.
årsmodell.
De tillämpliga harmoniserade standarderna anger detaljerna för dessa krav.
23
|
2.2 |
Tiliverkarskylt Varje båt skall bära en permanent anbringad skylt separat från skrovidentitetsbeteckningen, med tillverkarens namn, CE-märkning (se bilaga 4), båtkategori enligt avsnitt 1, tillverkarens rekommenderade maximala last enligt avsnitt 3.6, antal personer som tillverkaren rekommenderar under färd och för vilket båten konstruerats. |
Prop. 1995/96:100 Bilaga 1 |
|
2.3 |
Skydd mot fall överbord och sätt att åter ta sig ombord Beroende på båtkategori skall varje båt vara utformad för alt minimera riskerna för att falla överbord | |
|
2.4 |
Synfält från huvudsaklig styrplats För motorbåtar skall den huvudsakliga styrplatsen ge föraren god sikt runt om under normala | |
|
2.5 |
Ägarens instruktionsbok Varje båt skall vara utrustad med en instruktionsbok på det eller de officiella språk som bestäms av | |
|
3. |
KRAV PÅ INTEGRITET OCH SKROVSTYRKA | |
|
3.1 |
Skrovstyrka Valet och kombinationen av material och deras konstruktion skall säkerställa att båten är stark nog | |
|
3.2 |
Stabilitet och fribord Bålen skall ha tillräcklig stabilitet och tillräckligt fribord med avseende på dess kategori enligt | |
|
3.3 |
Reservdeplacement och flytmedel Båten skall vara byggd så att den har erforderliga flytegenskaper för sin kategori enligt avsnitt 3.1 Båtar med en längd på under 6 m skali ha flytmedel med hänsyn till kategori så att de håller sig | |
|
3.4 |
Öppningar i skrov, däck och överbyggnad Öppningar i skrov, däck och överbyggnad får inte sätta ner båtens skrovstyrka eller dess täthet när |
24
Fönster, ventiler, dörrar och luckor skall motstå det vattentryck som det är troligt att de kan utsättas Prop. 1995/96:100
för, liksom de punktlaster som uppstår när personer går på däck. Bilaga 1
Skrovgenomföringar under den vattenlinje som motsvarar tillverkarens rekommenderade maximala
last enligt avsnitt 3.6 skall vara utrustade med avstängningsanordningar som skall vara lätt åtkomliga.
3.5 Inträngande vatten
Varje båt skall vara utformad så att risken för att den skall sjunka är minimal.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt
sittbrunnar och andra brunnar som bör vara självdränerande eller utrustade för att på annat
sätt hålla vatten borta ur båtens innandöme,
ventilationsöppningar,
länsning med pump eller på annat sätt.
3.6 Tillverkarens rekommenderade maximala last
Tillverkarens rekommenderade maximala last av bränsle, vatten, proviant, annan utrustning och
personer (i kg) för vilken båten är utformad, enligt märkning på tillverkarskylten. skall bestämmas
i enlighet med båtkategori (avsnitt 1). stabilitet och fribord (avsnitt 3.2) samt reservdeplacement
och flytmedel (avsnitt 3.3).
3.7 Förvaring av livflottar
Alla båtar i kategori A och B, och båtar i kategori C och D som är längre än sex meter, skall vara
utrustade med plats för en eller flera livflottar som är stora nog att rymma det antal personer som
bålen är utformad att la med enligt tillverkarens rekommendation. Förvaringsplatsen eller -platserna
skall vara lätt åtkomliga vid varje tidpunkt.
3.8 Utrymning
Alla beboeliga båtar med flera skrov som är längre än 12 m skall vara utrustade med fungerande
utrymningsanordningar om båten skulle hamna upp och ner i vattnet.
Alla beboeliga båtar skall vara utrustade med fungerande utrymningsanordningar i händelse av
brand.
3.9 Ankring, förtöjning och bogsering
Alla båtar skall, med hänsyn till sin kategori och sina egenskaper, vara utrustade med fästen eller
andra anordningar som på ett betryggande sätt kan ta upp de laster som uppstår vid ankring,
förtöjning eller bogsering.
4. MANÖVEREGENSKAPER
Tillverkaren skall säkerställa att båtens manöveregenskaper är tillfredsställande i förhållande till
den starkaste motor för vilken båten är utformad och konstruerad. 1 fråga om alla marina motorer
för frilidsbruk skall maximal moloreffekl anges i instruktionsboken i enlighet med den
harmoniserade standarden.
25
5. MONTERINGSFÖRESKRIFTER
5.1 Motor och motorrum
5.1.1 Inombordsmotor
Alla inombordsmotorer skall placeras i ett utrymme separat från boendeutrymmen och installeras
för att minimera risken för brand eller spridning av brand liksom risken för giftig rök, hetta, buller
eller vibrationer i boendeutrymmen.
Motordelar och tillbehör som kräver regelbunden tillsyn eller service skall vara lätt åtkomliga.
Isoleringen i motorrum skall vara av icke brännbart material.
5.1.2 Ventilation
Motorrummet skall vara ventilerat. Alla luftöppningar skall säkras mot vatteninträngning i
motorrummet.
5.1.3 Friliggande delar
Såvida inte motorn skyddas av en huv eller genom placering i eget utrymme skall friliggande
rörliga eller heta delar av motorn som kan orsaka personskador avskärmas effektivt.
5.1.4 Utombordsmotor
Alla båtar med utombordsmotor skall ha en anordning som förhindrar stan med ilagd växel utom
a) när motorn åstadkommer en statisk dragkraft på mindre än 500 newton,
b) när motorn är försedd med ett gasreglage som begränsar dragkraften till 500 newton när
motorn startas.
5.2 Bränslesystem
5.2.1 Allmänt
Utrustning och installationer för påfyllning, förvaring, ventilation och tankning av bränsle skall
vara konstruerade och installerade så att risken för brand och explosion minimeras.
5.2.2 Bränsletankar
Bränsletankar, ledningar och slangar skall sättas fast och vara skilda eller skyddade från varje
värmekälla. Det material som tankarna är tillverkade av och deras konstruktion skall vara anpassade
till deras kapacitet och typen av bränsle. Alla tankutrymmen skall vara ventilerade.
Flytande bränsle med en flampunkt under 55° C skall förvaras i tankar som inte utgör en del av
skrovet och skall vara
a) isolerade från motorrummet och från varje annan gnistkälla.
b) skilda från boendeutrymmen.
Flytande bränsle med en flampunkt som är lika med eller över 55° C får förvaras i tankar där
skrovet utgör en del.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
26
5.3 Elektriska system
Elektriska system skall vara utformade och installerade för att säkerställa att båten fungerar korrekt
under normala förhållanden och för att minimiera risken för brand och elektriska stötar.
Alla grupper, utom motorns startkrets. som får ström från batterier skall skyddas mot överbelastning
och kortslutning.
Ventilation skall förhindra att eventuell gas från batterierna kan ansamlas. Batterierna skall vara
ordentligt fastsatta och skyddade från inträngande vatten.
5.4 Styrsystem
5.4.1 Allmänt
Styrsystemet skall vara utformat, konstruerat och installerat för att ge överföring av styrkrafter
under förutsebara förhållanden.
5.4.2 Nödutrustning
Segelbåtar och båtar med en enkel inombordsmotor med fjärrstyrt roderstyrsystem skall vara
utrustade med en nödutrustning som gör det möjligt att styra båten med nedsatt hastighet.
5.5 Gasanläggningar
Gasanläggningar för hushållsbruk skall vara av den typ som använder gas i förångad form och
vara konstruerade och installerade för att undvika läckor och explosionsrisk och skall kunna
täthetskontrolleras. Material och utrustning skall vara lämpliga förden särskilda gas som används
för att motstå de påkänningar och den miljö som de utsätts för till sjöss.
Varje anordning skall vara utrustad med en tändsäkring som verkar på samtliga brännare. Varje
gasförbrukande anordning måste vara försedd med en separat ledning för tillförsel av gas, och
varje anordning måste ha en separat stängningsanordning. Tillräcklig ventilation måste finnas för
att förhindra risker p.g.a. läckor och förbränningsprodukter.
Varje båt med en fast installerad gasanläggning skal) vara utrustad med ett särskilt utrymme för
förvaring av gasbehållare. Utrymmet skall vara skilt från boendeutrymmen, tillgängligt endast
från utsidan och ventilerat till fria luften så att varje gasutsläpp försvinner över bord. Varje fast
installerad gasanläggning skall testas efter installationen.
5.6 Brandskydd
5.6.1 Allmänt
Vid valet av utrustning som installeras och båtens utformning skall hänsyn tas till risken för brand
och dess spridning. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt omgivningen närmast öppna lågor,
varma platser eller motorer och hjälpmotorer, olja- och bränsleöversvämning, oskyddade olje- och
bränsleledningar och undvikande av elektriska ledningar i närheten av varma maskindelar.
5.6.2 Brandskyddsutrustning
Båtar skali vara utrustade med en lämplig brandskyddsutrustning anpassad till brandrisken.
Bensinmotorrum skall skyddas genom en brandskyddsanordning som gör att motorrummet inte
behöver öppnas i händelse av brand. Bärbara eldsläckare. om sådana monteras, skall finnas lätt
åtkomliga och en skall vara placerad så att den lätt kan nås från båtens huvudstyrpiats.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
27
5.7 Navigationsljus
När navigationsljus installeras skall de vara i överensstämmelse antingen med bestämmelserna i
1972 års Colreg eller CEVNI-bestämmelsema.
5.8 Förebyggande av utsläpp
Båtar skall vara konstruerade så att oavsiktliga utsläpp av förorenande ämnen (olja, bränsle osv.)
förhindras.
Båtar som är utrustade med toalett skall ha antingen
a) spillvattentank. eller
b) anordningar som gör att en spillvattentank tillfälligt kan installeras när båten används i
områden där utsläpp av toalettavfall är förbjudet.
Därutöver skall varje öppning i skrovet avsedd för toalettavfall vara försedd med en ventil som
kan slängas och förseglas.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
UTRUSTNING
1. Gnistskyddad utrustning för inombordsmotorer med backslag och inombordsmotorer med drev.
2. Skydd mot att utombordsmotorer kan startas med en växel ilagd.
3. Rattar, styrmekanismer och styrkabelsatser.
4. Bränsletankar och bränsleslangar.
5. Prefabricerade luckor och fönster.
28
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
FÖRSÄKRAN FRÅN TILLVERKAREN ELLER HANS
REPRESENTANT INOM GEMENSKAPEN, ELLER DEN PERSON
SOM ANSVARAR FÖR UTSLÄPPANDET PÅ MARKNADEN
(Artikel 4.2 och 4.3)
a) Den försäkran från tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen som avses i artikel 4.2
(delvis färdigställda båtar) skall innehålla följande uppgifter:
Tillverkarens namn och adress.
Namn och adress till tillverkarens representant i gemenskapen eller, i tillämpliga fall, den
person som ansvarar för utsläppandet på marknaden.
En beskrivning av den delvis färdigställda båten.
En uppgift om att den delvis färdigställda båten skall färdigställas av andra personer och att
den uppfyller de väsentliga krav som är tillämpliga på detta konstruktionsstadium.
b) Den försäkran från tillverkaren, hans representant inom gemenskapen eller den person som ansvarar
för utsläppandet på marknaden som avses i artikel 4.3 (utrustning) skall innehålla följande uppgifter:
Tillverkarens namn och adress.
Namn och adress till tillverkarens representant inom gemenskapen eller, i tillämpliga fall,
till den person som ansvarar för utsläppandet på marknaden.
En beskrivning av utrustningen.
En uppgift om att utrustningen uppfyller de tillämpliga väsentliga kraven.
29
CE-MÄRKNING
CE-märkning om överensstämmelse skall bestå av initialerna ”CE” med följande utformning:
Om märkningen förminskas eller förstoras skall de ovan angivna proportionerna iakttas.
De olika komponenterna i CE-märkningen skall ha ungefär samma vertikala dimension, som inte får
vara mindre än 5 mm.
CE-märkningen skall åtföljas av det anmälda organets identifikationsnummer, om organet deltar i
produktions-kontrollen, liksom de två sista siffrorna av det årtal då CE-märkningen utförs.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
30
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
INTERN TILLVERKNINGSKONTROLL
(modul A)
1. Tillverkaren eller hans represeniani inom gemenskapen, som uppfyller de i punkt 2 fastställda
skyldigheterna, försäkrar att de berörda produkterna uppfyller de krav i direktivet som gäller för
dem. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall utföra CE-märkningen på varje
produkt och upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse (se bilaga 15).
2. Tillverkaren skall utarbeta den tekniska dokumentation som beskrivs i punkt 3 och han eller hans
representant inom gemenskapen skall under minst 10 år efter det att tillverkningen av produkten
har upphört hålla den tillgänglig för granskning av de behöriga nationella myndigheterna.
Om varken tillverkaren eller hans representant finns i gemenskapen skall skyldigheten att hålla
den tekniska dokumentationen tillgänglig åvila den person som släpper ut produkten på
gemenskapens marknad.
3. Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedöma produkternas överensstämmelse
med kraven i direktivet. Den skall täcka produkens konstruktion, tillverkning och funktion i den
mån det är av betydelse för sådan bedömning (se bilaga 13).
4. Tillverkaren eller hans representant skall behålla en kopia av försäkran om överensstämmelse
tillsammans med den tekniska dokumentationen.
5. Tillverkaren skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att tillverkningsprocessen
tillgodoser de tillverkade produkternas överensstämmelse med den tekniska dokumentation som
avses i punkt 2 och med de tillämpliga kraven i direktivet.
BILAG A 6
INTERN TILLVERKNINGSKONTROLL MED PROVNINGAR
(modul Aa. alternativ I)
Denna modul består av modul A. enligt bilaga 5. samt följande ytterligare krav.
På en eller flera båtar som representerar tillverkarens produktion skall en eller flera av följande provningar.
en motsvarande beräkning eller kontroll utföras av tillverkaren eller för dennes räkning:
Provning av stabiliteten i enlighet med punkt 3.2 i de väsentliga kraven.
Provning av flytkraftsegenskaperna i enlighet med punkt 3.3 i de väsentliga kraven.
Bestämmelser som gäller båda alternativen:
Dessa provningar, beräkningar eller kontroller skall utföras under ledning av ett anmält organ som väljs
av tillverkaren. Under ledning av det anmälda organet skall tillverkaren anbringa organets
identifikationsnummer på produkten under tillverkningsprocessen. 3 1
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
EG-TYPKONTROLL
(modul B)
1. Ett anmält organ förvissar sig om och intygar att ett provexemplar som är representativt för den
planerade produktionen uppfyller de bestämmelser i direktivet som är tillämpliga på det.
2. Ansökan om EG-typkontroll skall ges in av tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen
hos ett anmält organ som han väljer.
Ansökan skall omfatta
tillverkarens namn och adress och. om ansökan ges in av den som representerar honom,
även dennes namn och adress,
en skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har givits in hos något annat anmält organ,
den tekniska dokumentation som beskrivs i punkt 3.
Sökanden skal) för det anmälda organet hålla tillgängligt ett provexemplar som är representativt
för den planerade tillverkningen, nedan kallat ”typ”( *).
Det anmälda organet får begära ytterligare provexemplar om så behövs för att utföra provnings-
programmet.
3. Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedöma produktens överensstämmelse
med kraven i direktivet. Den skall, i den utsträckning som behövs för bedömningen, omfatta
produktens konstruktion, tillverkning och funktion (se bilaga 8).
4. Det anmälda organet skall
4.1 granska den tekniska dokumentationen, förvissa sig om att typen har tillverkats i överensstämmelse
med den tekniska dokumentationen och identifiera såväl de delar som har utformats i enlighet med
relevanta bestämmelser i de standarder som avses i artikel 5, som de komponenter som är
konstruerade utan tillämpning av de relevanta bestämmelserna i dessa standarder,
4.2 utföra eller låta utföra lämpliga undersökningar och nödvändiga provningar för att kontrollera
huruvida, i de fall då de standarder som avses i artikel 5 inte har tillämpats, de lösningar som
tillverkaren har använt uppfyller de väsentliga kraven i direktivet,
4.3 utföra eller låta utföra lämpliga undersökningar och nödvändiga provningar för att kontrollera
huruvida, när tillverkaren har valt att tillämpa relevanta standarder, dessa faktiskt har tillämpats,
4.4 enas med sökanden om på vilken plats undersökningarna och de nödvändiga provningarna skall
utföras.
5. När tvpen uppfyller bestämmelserna i direktivet skall det anmälda organet utfärda ett EG-typintyg
till sökanden. Intyget skall innehålla namn och adress till tillverkaren, slutsatser från undersökningen,
villkoren för intygets giltighet och nödvändiga uppgifter för identifiering av den godkända typen.
En förteckning över de relevanta delarna i den tekniska dokumentationen skall fogas som bilaga
till intyget och det anmälda organet skall behålla en kopia.
Cl En typ får omfatta flera versioner av produkten, förutsatt att skillnaderna mellan varianterna inte påverkar säkerhetsnivån
32
|
Om tillverkaren får avslag på sin ansökan om typintyg skall det anmälda organet utförligt motivera |
Prop. 1995/96:100 Bilaga 1 | |
|
6. |
Sökanden skall underrätta det anmälda organ som har den tekniska dokumentationen rörande EG- | |
|
7. |
Varje anmält organ skall till övriga anmälda organ meddela relevanta uppgifter avseende EG- | |
|
8. |
De övriga anmälda organen får begära kopior av EG-typintygen eller tilläggen till dem. Bilagorna | |
|
9. |
Tillverkaren eller hans representant skal) tillsammans med den tekniska dokumentationen förvara När varken tillverkaren eller hans representant finns i gemenskapen skall skyldigheten att hålla |
33
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
ÖVERENSSTÄMMELSE MED TYPEN
(modul C)
1. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen säkerställer och försäkrar att de berörda
produkterna är i överensstämmelse med den typ som beskrivs i EG-typintygci och att det uppfyller
tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren skall utföra CE-märkningen på varje produkt och upprätta
en skriftlig försäkran om överensstämmelse (se bilaga 15).
2. Tillverkaren skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att tillverkningsprocesssen säkerställer
de tillverkade produkternas överensstämmelse med den typ som beskrivs i EG-typintyget och med
tillämpliga krav i direktivet.
3. Tillverkaren eller hans representant skall behålla en kopia av försäkran om överensstämmelse
under minst 10 år efter det an tillverkningen av produkten har upphört.
När varken tillverkaren eller hans representant finns i gemenskapen skall skyldigheten att hålla
den tekniska dokumentationen tillgänglig åvila den person som släpper ut produkten på
gemenskapens marknad (se bilaga 13).
KVALITETSSÄKRING AV TILLVERKNING
(modul D)
1. Den tillverkare som uppfyller skyldigheterna i punkt 2 säkerställer och försäkrar att de berörda
produkterna är i överensstämmelse med den typ som beskrivs i EG-typintyget och att de uppfyller
tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall utföra
CE-märkningen på varje produkt och upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse (se
bilaga 15). CE-märkningen skall åtföljas av identifikationsnumret på det anmälda organ som är
ansvarigt för den övervakning som anges i punkt 4.
2. Tillverkaren skall tillämpa ett godkänt kvalitetssystem för tillverkning, kontroll av färdiga produkter
och provning enligt punkt 3 och vara föremål för den övervakning som anges i punkt 4.
3. Kvalitetssystem
3.1 Tillverkaren skall ge in en ansökan om bedömning av sitt kvalitetssystem hos ett anmält organ
som han väljer för de berörda produkterna.
Ansökan skall omfatta
alla relevanta uppgifter om den planerade produktkategorin,
dokumentation av kvalitetssystemet.
i förekommande fall den tekniska dokumentationen för den godkända typen (se bilaga 8)
och en kopia av EG-typintyget.
34
3.2 Kvalitetssystemet skall säkerställa att produkterna överensstämmer med den typ som beskrivs i
EG-typintyget och med tillämpliga krav i direktivet.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
Alla de faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till skall dokumenteras på
ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, rutiner och anvisningar.
Dokumentationen över kvalitetssystemet skall tillåta en konsekvent tolkning av kvalitetsprogram,
planer, manualer och dokument.
Dokumentationen skall särskilt omfatta en korrekt beskrivning av
kvalitetsmålen och strukturen på organisationen, ledningens ansvarsfördelning och
befogenheter med avseende på produktkvalitet.
de tekniker, processer och systematiska förfaranden som skall användas vid tillverkning,
kvalitetskontroll och kvalitetssäkring.
de undersökningar och provningar som kommer att utföras före, under och efter tillverkningen
och med vilken frekvens.
kvalitetsdokument, som exempelvis granskningsrapporter och provningsresultat,
kalibreringsresultat. redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer m.m.,
de medel som används för övervakning av hur den åsyftade produktkvaliteten uppnås och
att kvalitetssystemet fungerar effektivt.
3.3 Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssystemet för att kunna avgöra huruvida det uppfyller
de krav som avses i punkt 3.2. Organet skall utgå ifrån överensstämmelse med dessa krav i fråga
om kvalitetssystem som tillämpar relevanta harmoniserade standarder.
Bland bedömarna skall minst en ha erfarenhet av bedömning av den berörda produkttekniken.
Bedömningsförfarandet skall omfatta ett kontrollbesök i tillverkarens anläggning.
Beslutet skall meddelas tillverkaren. Meddelandet skali innehålla slutsatserna från undersökningen
och motiverat beslut om bedömningen.
3.4 Tillverkaren skall åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända
kvalitetssystemet och att vidmakthålla det så att det förblir ändamålsenligt.
Tillverkaren eller hans representant skall hålla det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet
underrättat om eventuella planerade ändringar av kvalitetssystemet.
Det anmälda organet skall utvärdera de föreslagna ändringarna och avgöra huruvida det ändrade
kvalitetssystemet fortfarande uppfyller de krav som avses i punkt 3.2 eller om en ny bedömning
krävs.
Organet skall meddela tillverkaren sitt beslut. Meddelandet skall innehålla slutsatserna från
granskningen och motiverat beslut om bedömningen.
4. Övervakning på det anmälda organets ansvar
4.1 Syftet med övervakningen är att säkerställa att tillverkaren fullgör de skyldigheter som är förenade
med det godkända kvalitetssystemet.
35
|
4.2 |
Tillverkaren skall ge det anmälda organet tillträde till lokaler för tillverkning, kontroll, provning dokumentation över kvalitetssystemet, kvalitetsdokumenten, såsom granskningsrapporter och provningsresultat, kalibreringsresultat, |
Prop. 1995/96:100 Bilaga 1 |
|
4.3 |
Det anmälda organet skall regelbundet utföra kontrollbesök för att säkerställa att tillverkaren | |
|
4.4 |
Därutöver får det anmälda organet göra oanmälda kontrollbesök hos tillverkaren. Under sådana | |
|
5. |
Tillverkaren skall, under minst 10 år efter det att tillverkningen av produkten har upphört, hålla Den dokumentation som avses i punkt 3.1 andra stycket andra strecksatsen. De ändringar som avses i punkt 3.4 andra stycket. De beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4 sista stycket, punkt | |
|
6. |
Varje anmält organ skall ge övriga anmälda organ relevant information om de godkännanden av |
36
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
PRODUKTVERIFIKATION
(modul F)
1. I denna modul beskrivs del förfarande med vilket en tillverkare eller hans rcpresenlanl inom
gemenskapen kontrollerar och intygar att de produkter som omfattas av bestämmelserna i punkt 3
är i överensstämmelse med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget och uppfyller tillämpliga
krav i direktivet.
2. Tillverkaren skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att tillverkningsprocessen säkerställer
att produkterna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EG-lypinlyget och med
tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall utföra
CE-märkningen på varje produkt och upprätta en försäkran om överensstämmelse (se bilaga 15).
3. Det anmälda organet skall utföra lämpliga undersökningar och provningar för att kontrollera
produktens överens-stämmelse med kraven i direktivet antingen genom undersökning och provning
av varje produkt enligt punkt 4 eller genom undersökning och provning av produkter på ett statistiskt
urval enligt pukt 5, enligt tillverkarens val.
3a. Tillverkaren eller hans representant skall behålla en kopia av försäkran om överensstämmelse
under minst 10 år efter det att tillverkningen av produkten har upphört.
4. Verifikation genom undersökning och provning av varje produkt
4.1 Varje produkt skall undersökas och provas individuellt på lämpligt sätt enligt de relevanta standarder
som avses i artikel 5 eller skall motsvarande provningar utföras för att verifiera produkternas
överensstämmelse med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget och med tillämpliga krav i
direktivet.
4.2 Det anmälda organet skall anbringa, eller låta anbringa, sitt identifikationsnummer på varje godkänd
produkt och utfärda ett skriftligt intyg om överensstämmelse på grundval av utförda provningar.
4.3 Tillverkaren eller hans representant skall på begäran kunna visa upp det anmälda organets intyg
om överensstämmelse.
5. Statistisk verifikation
5.1 Tillverkaren skall förete sina produkter i enhetligt sammansatta partier och vidta alla nödvändiga
åtgärder för att se till att tillverkningsprocessen säkerställer enhetlighet hos varje tillverkat parti
produkter.
5.2 Samtliga produkter skall finnas tillgängliga för verifikation i form av enhetligt sammansatta partier.
Ett slumpmässigt urval skall göras ur varje parti. Provenheterna skall undersökas och provas
individuellt på lämpligt sätt enligt de relevanta standarder som avses i artikel 5 eller skall
motsvarande provningar utföras för att säkerställa deras överensstämmelse med tillämpliga krav i
direktivet för att fastställa huruvida partiet godkänns eller underkänns.
5.3 Det statistiska förfarandet skall omfatta följande faktorer:
Den statistiska metod som skall tillämpas.
Provtagningsplan och dess operationella karakteristika.
37
5.4 I fråga om godkända partier skall det anmälda organet anbringa, eller låta anbringa, sitt
identifikationsnummer på varje produkt och utarbeta ett skriftligt intyg om överensstämmelse på
grundval av utförda prov. Varje produkt i partiet får släppas ut på marknaden, med undantag av de
provenheter som inte uppfyllde kraven på överensstämmelse.
Om partiet underkänns skall det anmälda organet eller den behöriga myndigheten vidta lämpliga
åtgärder för att förhindra att partiet släpps ut på marknaden. 1 händelse att det ofta förekommer att
partier underkänns får det anmälda organet tills vidare upphöra med statistisk verifikation.
Tillverkaren får, på det anmälda organets ansvar, anbringa organets identifikationsnummer under
tillverknings-processen.
5.5 Tillverkaren eller hans representant skal) på begäran kunna visa upp det anmälda organets intyg
om överensstämmelse.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
VERIFIKATION AV ENSTAKA OBJEKT
(modul G)
1. 1 denna modul beskrivs förfarandet när tillverkaren säkerställer och försäkrar att den berörda
produkten, för vilken det i punkt 2 nämnda intyget har utfärdats, överensstämmer med tillämpliga
krav i direktivet. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall utföra CE-märkningen
på produkten och upprätta en försäkran om överensstämmelse (se bilaga 15).
2. Det anmälda organet skall undersöka den enskilda produkten och utföra lämpliga provningar enligt
de tillämpliga standarder som anges i artikel 5 eller motsvarande provningar för att säkerställa att
produkten överensstämmer med tillämpliga krav i direktivet.
Det anmälda organet skall anbringa, eller låta anbringa, sitt identifikationsnummer på den godkända
produkten och utfärda ett intyg om överensstämmelse på grundval av utförda prov.
3. Syftet med den tekniska dokumentationen är att möjliggöra bedömning av överensstämmelse med
direktivets krav samt att förstå produktens konstruktion, tillverkning och funktion.
FULLSTÄNDIG KVALITETSSÄKRING
(modul H)
1. I denna modul beskrivs förfarandet när den tillverkare som uppfyller förpliktelserna i punkt 2
säkerställer och försäkrar att de berörda produkterna uppfyller tillämpliga krav i direktivet.
Tillverkaren eller hans representant inom gemen-skapen skall utföra CE-märkningen på varje
produkt och upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse (se bilaga 15). CE-märkningen
skall åtföljas av identifikationsnumret pä det anmälda organ som ansvarar för den övervakning
som anges i punkt 4.
38
2. Tillverkaren skall använda ett godkänt kvalitetssystem för konstruktion, tillverkning samt kontroll
av den färdiga produkten och provning enligt punkt .3 och skall vara föremål för den övervakning
som avses i punkt 4.
3. Kvalitetssystem
3.1 Tillverkaren skall ge in en ansökan om utvärdering av sitt kvalitetssystem hos ett anmält organ.
Ansökan skall omfatta
samtliga relevanta uppgifter för den planerade produktkategorin,
kvalitetssystemets dokumentation.
3.2 Kvalitetssystemet skall säkerställa alt produkterna överensstämmer med tillämpliga krav i direktivet.
Alla de faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren har tagit hänsyn till skall dokumenteras
på ett systematiskt och åskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, rutiner och anvisningar. Denna
dokumentation av kvalitetssystemet skall säkerställa en enhetlig tolkning av program, planer,
manualer och register.
Dokumentationen skall framför allt innehålla en fullgod beskrivning av
kvalitetsmålen och strukturen på organisationen, ledningens ansvarsfördelning och
befogenheter med avseende på konstruktions- och produktkvaliteten,
de tekniska specifikationer rörande konstruktion, inbegripet standarder, som kommer att
tillämpas och, när de standarder som avses i artikel 5 inte kommer att tillämpas till fullo, de
medel som kommer att användas för att säkerställa att de tillämpliga väsentliga kraven i
direktivet kommer att uppfyllas,
de tekniker, processer och systematiska förfaranden för konstruktionskontroll och
konstruktionsverifikation som kommer att användas vid konstruktionen av produkter inom
den berörda produktkategorin.
de motsvarande tekniker, processer och systematiska förfaranden för tillverkning,
kvalitetskontroll och kvalitetssäkring som därvid kommer att användas,
de undersökningar och provningar som kommer att utföras före, under och efter tillverkningen
och med vilken frekvens.
kvalitetsdokumenten. som exempelvis granskningsrapporter och provningsresultat,
kalibreringsresultat. redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer m.m.,
de medel som används för övervakning av hur den krävda produktkvaliteten uppnås och att
kvalitetssystemet fungerar effektivt.
3.3 Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om det uppfyller de krav som
avses i punkt 3.2. Det skall utgå ifrån överensstämmelse med dessa krav i fråga om kvalitetssystem
som tillämpar den relevanta harmoniserade standarden (EN 29001).
Bland bedömarna skall minst en ha erfarenhet av bedömning av den berörda produkttekniken.
Bedömningssförfarandet skall omfatta ett kontrollbesök i tillverkarens anläggning.
Beslutet skall meddelas tillverkaren. Meddelandet skall innehålla slutsatserna från undersökningen
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
39
och motiverat beslut om bedömningen.
3.4 Tillverkaren skall åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända
kvalitetssystemet och att vidmakthålla det så att det förblir ändamålsenligt.
Tillverkaren eller hans representant skall hålla det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet
underrättat om eventuella planerade ändringar av kvalitetssystemet.
Det anmälda organet skall utvärdera de föreslagna ändringarna och avgöra huruvida det ändrade
kvalitetssystemet fortfarande uppfyller de krav som avses i punkt 3.2 eller om en ny bedömning
krävs.
Organet skall meddela tillverkaren sitt beslut. Meddelandet skall innehålla slutsatserna från
granskningen och motiverat beslut om bedömningen.
4. EG-övervakning på ett anmält organs ansvar
4.1 Syftet med övervakningen är att säkerställa att tillverkaren uppfyller de krav som uppstår som en
följd av det godkända kvalitetssystemet.
4.2 Tillverkaren skall för kontroll ge det anmälda organet tillträde till lokaler för konstruktion,
tillverkning, kontroll, provning och lagring och skall vidare tillhandahålla all nödvändig informa-
tion, särskilt
dokumentation över kvalitetssystemet.
de dokument som förutsätts i kvalitetssystemets konstruktionsdel. såsom resultat av ana-
lyser, beräkningar, prover etc.
de dokument som förutsätts i kvalitetssystemets tillverkningsdel, såsom granskningsrapporter
och provnings-resultat, kalibreringsresultat. redogörelser för berörd personals kvalifikationer
m.m.
4.3 Det anmälda organet skall regelbundet utföra kontrollbesök för att säkerställa att tillverkaren
vidmakthåller och tillämpar kvalitetssystemet och lämna en kontrollrapport till tillverkaren.
4.4 Därutöver får det anmälda organet göra oanmälda kontrollbesök hos tillverkaren. Under sådana
besök får det anmälda organet vid behov utföra provningar eller låta utföra provningar som visar
att kvalitetssystemet fungerar korrekt. Det anmälda organet skall lämna en rapport om
kontrollbesöket till tillverkaren samt en provningsrapport. om en provning har utförts.
5. Tillverkaren skall, under minst 10 år efter det att tillverkningen av produkten har upphört, hålla
följande tillgängligt för de nationella myndigheterna:
Den dokumentation som avses i punkt 3.1 andra stycket andra strecksatsen.
De ändringar som avses i punkt 3.4 andra stycket.
De beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4 sista stycket, punkt
4.3 och 4.4.
6. Varje anmält organ skall ge övriga anmälda organ relevant information om de godkännanden av
kvalitetssystem som har utfärdats eller återkallats.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
40
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
DEN TEKNISKA DOKUMENTATION SOM TILLVERKAREN
TILLHANDAHÅLLER
Den tekniska dokumentation som avses i bilaga 5, 7. 8. 9 och 11 skall innehålla alla relevanta uppgifter
och medel som tillverkaren använder för att säkerställa att utrustningen eller båten uppfyller de väsentliga
krav som gäller för dem.
Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att förstå produktens konstruktion, tillverkning
och funktion och möjliggöra bedömning av överensstämmelsen med kraven i detta direktiv.
Dokumentationen skall så långt detta är tillämpligt för bedömningen omfatta följande:
En allmän beskrivning av typen.
Konstruktions- och tillverkningsritningar och skisser av utrustning, delmontage. kretsar osv.
De beskrivningar och förklaringar som är nödvändiga för alt förslå ovan nämnda ritningar och
skisser och produktens funktion.
En förteckning över de standarder som avses i artikel 5 och som tillämpas helt eller delvis och en
beskrivning av de lösningar som valts för alt uppfylla de väsentliga kraven när de standarder som
avses i artikel 5 inte har tillämpats.
Resultatet av konstruktionsberäkningar. utförda undersökningar osv.
Provningsrapporter eller beräkningar av stabiliteten enligt punkt 3.2 i de väsentliga kraven och av
reservdeplacement och flytmedel enligt punkt 3.3 i de väsentliga kraven.
DE MINIMIKRITERIER SOM MEDLEMSSTATERNA SKALL
BEAKTA NÄR DE UTSER
ANMÄLDA ORGAN
1. Del organ, dess chef och den personal som ansvarar för utförandet av verifikationer får inte vara
konstruktören, tillverkaren, leverantör eller montör av de båtar eller den utrustning som de
inspekterar och inte heller representant för någon av dessa. De får inte delta direkt eller som
representant i utformningen, konstruktionen, saluförandet eller underhållet av nämnda produkter.
Detta utesluter inte möjligheten av ett utbyte av teknisk information mellan tillverkaren och organet.
2. Organet och dess personal skall utföra verifikationerna med största yrkesmässiga integritet och
tekniska kompetens och vara fria från alla påtryckningar och påverkan, särskilt av ekonomisk
natur, som skulle kunna påverka deras omdöme eller resultatet av verifikationerna, särskilt från
personer eller grupper av personer som har ett intresse i resultatet av verifikationerna.
3. Organet skall till sitt förfogande ha nödvändig personal och de medel som behövs för att korrekt
kunna utföra de administrativa och tekniska uppgifter som hänger samman med verifikationerna.
Det skall också ha tillgång till den utrustning som behövs för särskild kontroll.
41
4. Personal som ansvarar för kontroller skall ha
god teknisk yrkesutbildning.
tillräcklig kunskap om kraven för de kontroller de utför och tillräcklig praktisk erfarenhet
av sådana kontroller.
förmåga att upprätta intyg, protokoll och rapporter för att återge resultatet av kontrollerna.
5. Den personal som utför kontroller skall vara opartisk. Deras lön får inte vara beroende av antalet
provningar som utförs eller resultatet av sådana provningar.
6. Organet skall vara ansvarsförsäkrat såvida inte staten påtar sig ansvaret enligt nationell lagstiftning
eller kontrollerna utförs direkt av medlemsstaterna.
7. Organets personal är bunden av tystnadsplikt som omfattar allt de får veta vid utförandet av sina
utgifter (utom gentemot de behöriga administrativa myndigheterna i den medlemsstat där
verksamheten utförs) enligt detta direktiv eller de nationella bestämmelser varigenom direktivet
är i kraft.
SKRIFTLIG FÖRSÄKRAN OM ÖVERENSSTÄMMELSE
1. Den skriftliga försäkran om överensstämmelse med bestämmelserna i direktivet skall alltid åtfölja
fritidsbåten och förvaras i ägarens instruktionsbok (bilaga 1. punkt 2.5),
den utrustning som avses i bilaga 2.
2. Den skriftliga försäkran om överensstämmelse skall omfatta följandeC):
Namn och adress till tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen(3).
En beskrivning av båten (3) eller utrustningen (•').
Hänvisningar till de relevanta harmoniserade standarder som använts eller hänvisningar till
de specifikationer enligt vilka överensstämmelsen försäkras.
Om detta är tillämpligt, en hänvisning till det EG-typintyg som har utfärdats av ett anmält
organ.
Om det är tillämpligt, namn och adress till det anmälda organet.
Identiteten på den person som är bemyndigad att underteckna för tillverkarens räkning eller
för hans representant inom gemenskapen.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 1
('l och upprättas på det/de språk som avses i punkt 2.5 i bilaga 1.
(ö Företagets namn och fullständiga adress. Representanten skall också ange tillverkarens företagsnamn oc adress.
(•’» Beskrivning av produkten, märke, typ och. i tillämpliga fall, serienummer.
42
Prop. 1995/96:100
Bilaga 2
Förslag till lag om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar.
Härigenom föreskrivs följande2.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag skall tillämpas på fartyg som har en skrovlängd på minst
2,5 och högst 24 meter och som är avsedda för sport- och
fritidsändamål (fritidsbåtar) samt på viss utrustning för fritidsbåtar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att lagen inte skall tillämpas på vissa slag av
fritidsbåtar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilken utrustning för fritidsbåtar som skall
omfattas av lagen.
Säkerhets- och miljökrav
2 § Den som tillverkar eller importerar fritidsbåtar och utrustning till
dessa för bruk i Sverige ansvarar för att de uppfyller väsentliga
säkerhets- och miljökrav när de släpps ut på marknaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilka krav som skall uppfyllas och om
hur man skall bedöma om fritidsbåtarna och utrustningen uppfyller
kraven.
Märkningsskyldighet
3 § Den som ansvarar för att fritidsbåtar och utrustning till dessa
uppfyller föreskrivna krav skall tillse att produkterna bär en
CE-märkning när de släpps ut på marknaden.
Beträffande CE-märkning gäller lagen (1992:1534) om CE-märkning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om denna märkning.
Tillsyn
4 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)
skall se till att denna lag och de föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen eller ett bemyndigande enligt lagen följs.
2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG av den 16 juni 1994 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om
fritidsbåtar (EGT nr L 164, 30.6.1994, s. 15, Celex 394L0025).
43
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som Prop. 1995/96:100
behövs för att lagen och föreskrifterna skall följas. Ett sådant Bilaga 2
föreläggande eller förbud får förenas med vite.
5 § Om tillsynsmyndigheten konstaterar att CE-märkta fritidsbåtar eller
CE-märkt utrustning till dessa kan äventyra säkerheten och hälsan för
personer, egendom eller miljön, eller i annat väsentligt avseende inte
uppfyller ställda krav, får tillsynsmyndigheten ålägga tillverkaren att
återkalla produkterna från marknaden. Om tillverkaren inte har sitt säte
i Sverige får åläggandet i stället avse tillverkarens representant i
Sverige. Tillsynsmyndigheten får därvid även helt eller delvis förbjuda
att produkterna släpps ut på marknaden eller tas i bruk.
Om tillsynsmyndigheten meddelar ett sådant åläggande eller förbud
skall myndigheten genast underrätta Europeiska gemenskapernas
kommission om denna åtgärd.
Avgifter
6 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut för tillsyn och annan kontroll
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen. Avgift får tas ut av den som ansvarar för att fritidsbåtar och
utrustning till dessa uppfyller föreskrivna krav när de släpps ut på
marknaden.
Överklagande
7 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 16 juni 1996.
2. Produkter som omfattas av denna lag får släppas ut på den svenska
marknaden till och med den 15 juni 1998 även om de inte uppfyller de
krav som uppställs i lagen eller i föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.
44
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1995-10-20
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 12 oktober 1995 (Kommunikations-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till lag om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Catarina
Barketorp.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1995/96:100
Bilaga 3
45
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 1995
Prop. 1995/96:100
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström,
Persson, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1995/96:100 Vissa säkerhets- och
miljökrav på fritidsbåtar.
46
Prop. 1995/96:100
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag om vissa säkerhets- 1-4 §§ och 6 §
och miljökrav på
fritidsbåtar
394L0025
47
gotab 49114. Stockholm 1995