med anledning av prop. 1995/96:206 Vissa skolfrågor m m
Inledning
I proposition 1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m. tar
regeringen upp flera separata utbildningsfrågor. Folkpartiet
liberalerna delar uppfattningen att vissa förändringar i skolan
är en del i en nödvändig och kontinuerlig förändringsprocess.
Däremot vänder vi oss mot att ändra för sakens skull. Det är
lätt att få intrycket att regeringen lägger en mängd förslag
endast för att på detta sätt försöka framstå som
handlingskraftig. Detta är dock ingen bra taktik. Förslag om
förändringar på utbildningsområdet måste präglas av
genomtänkta analyser och långsiktighet. Vi vill åter
framhålla vad vi tidigare sagt om behovet av arbetsro för
både grundskolan och gymnasieskolan efter de senaste årens
omfattande förändringar.
Integration av
förskoleverksamhet, skola
och skolbarnomsorg
Vi välkomnar ett samlat ansvar för pedagogiken på en
centralnivå och att samordningen av förskoleverksamheten
och skolbarnomsorgen fortsättningsvis sker hos
Utbildningsdepartementet. Detsamma gäller att ansvaret för
tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling av den
pedagogiska verksamheten flyttas över till Statens skolverk.
För att samordningen skall ge önskade effekter krävs att den
följs upp även på den kommunala nivån. Det är vårt intryck
att det är en bit kvar tills den traditionella skolnämnden eller
motsvarande har tagit det samlade ansvaret för även
barnomsorg och förskoleverksamhet. Det finns en stor
variation när det gäller hur långt kommunerna kommit i sin
samordning av dessa verksamheter. Det är viktigt att
noggrant följa upp utvecklingen vad det gäller
ansvarsfördelningen inom kommunerna. Om inte det direkt
verksamhetsmässiga ansvaret har en riktig fördelning
kommer ett gemensamt måldokument att bli ett dokument
utan tyngd.
Det finns all anledning att försöka öka integrationen mellan skolan,
förskolan och barnomsorgen. Vi vill dock uppmärksamma problematiken i att
den pedagogiska verksamheten för barnen innan de börjar skolan inte
omfattas av några skyldigheter. Varken barnomsorgen eller förskoleverksam-
heten omfattas av någon pliktlag. Därför måste ett gemensamt måldokument
utformas på ett sådant sätt att föräldrar som har att ta ställning till vilken
verksamhet de skall välja för sitt barn inte upplever att kommunen anser vissa
verksamheter som lämpligare än andra.
I detta sammanhang vill vi passa på att beklaga det faktum att regeringen
tills vidare skrinlagt planerna på en tioårig grundskola. Att avstå från att
införa den tioåriga grundskolan innebär en allvarlig felprioritering. Denna
reform är överordnad för att på sikt kunna öka den totala kunskapsnivån i
Sverige och bereda vägen för en bättre gymnasieutbildning och senare även
en bättre högre utbildning. Den tioåriga grundskolan skulle möjliggöra att
sammansmälta det bästa av förskolans utvecklingspedagogik och det bästa av
lågstadiets kunskapsinriktade pedagogik.
Prioritera ämnet svenska
Regeringen föreslår att även ett godkänt betyg i svenska som
andra språk skall ge tillträde till gymnasieskolans nationella
och specialutformade program. Folkpartiet liberalerna anser
inte att detta är önskvärt. Kunskaper i det svenska språket har
en central roll för elevens möjligheter att klara sig väl vid en
övergång från grundskoleutbildningen till
gymnasieutbildningen.
När den nya läroplanen för grundskolan infördes stärktes skolans och
kommunens ansvar för att alla elever i grundskolan skall föras fram till
godkända kunskaper i svenska. Därmed stärktes kravet på att sätta in extra
resurser för de elever som riskerar att inte nå godkäntnivån i svenska. Detta
innebär en stor förändring inte minst för elever med annat modersmål än
svenska. Elever och föräldrar kan nu kräva att skolan tar sitt ansvar och ger
dem den undervisning som krävs för att nå upp till kravet på baskunskaper i
svenska. Enligt grundskoleförordningen har invandrarelever rätt till
undervisning i svenska som andra språk. Det är en samstämmig uppfattning
bland lärare och språkpedagoger att elever med annat modersmål behöver en
annan metodik/pedagogik i svenska än den som övriga elever får. Målet för
undervisningen i svenska som andraspråk bör enligt Folkpartiet liberalerna
sättas lika högt för invandrarelever som för svenska elever. Målet är att alla
elever skall kunna använda språket som verktyg för en nyansrik
kommunikation och eget lärande. Syftet med undervisningen i svenska som
andraspråk är att eleven skall kunna gå över till den ordinarie undervisningen
i svenska.
Det finns många elever i grundskolan som har ett annat modersmål än
svenska och en annan kulturbakgrund. Kunskapsnivån hos dessa elever
varierar därmed stort. En del saknar helt kunskaper i svenska och en del har
just börjat lära sig språket. Andra talar bra svenska men saknar kulturell
förståelse eller saknar ännu möjlighet att använda svenska språket som ett
redskap för att bearbeta information och självständigt skaffa sig mera och nya
kunskaper. Att eleven talar bra svenska får därför inte ensamt användas som
argument för en övergång till undervisningen i svenska. Bristande kunskaper
i svenska hos de studerande är ett problem inom vissa utbildningar i
gymnasiet, men även senare inom högskolan. Villkoren för tillträde till
gymnasieskolans nationella och specialutformade program bör därför inte
knytas till svenska som andraspråk. Målet måste vara att kravet på
kunskapsnivå för tillträde till gymnasieskolan ligger på samma nivå för alla
elever. Vi anser inte att tillträde till gymnasieskolan genom ett godkänt betyg
i svenska som andraspråk gynnar elever med invandrarbakgrund.
Folkpartiet liberalerna vill understryka att den undervisning i svenska som
andraspråk är av central betydelse för våra invandrarelever och därmed
skolan. Syftet med undervisningen i svenska som andraspråk är dock ytterst
att eleven skall kunna gå över till den reguljära undervisningen i svenska. Om
detta inte har skett och eleven inte har erhållit ett godkänt betyg i svenska,
så
måste det inom ramen för nuvarande regler anordnas möjligheter att genomgå
ett kompletterande test vid terminens slut.
Blockbetyg i grundskolan
Förslaget att öppna upp för att kunna ge blockbetyg i natur-
och samhällsorienterade ämnen i grundskolan är inte
önskvärt ur flera aspekter. Det finns ingen anledning att i
grundskolan inte separera bedömningen av elevens
prestationer när det gäller de naturorienterande ämnena och
de samhällsorienterande ämnena.
Trots att undervisningen av pedagogiska skäl ofta sker på ett ämnesöver-
gripande sätt är ämnena i respektive block möjliga att åtskilja. Det finns
elever som av olika anledningar har ett fördjupat intresse i något av blockets
ämnen. Detta måste då kunna komma till uttryck i elevens betyg. Separata
betyg ökar dessutom flexibiliteten i betygssättningen och skapar därmed ett
ökat incitament för eleven att öka studieintensiteten om denne ligger nära en
högre betygsgräns. Det finns även goda skäl att ge separata betyg som ett
skydd mot att vissa ämnen inom blocket av olika skäl underbalanseras inom
ramen för blockundervisningen.
Det har under senare år blivit ett allt vanligare synsätt att ökad integrerad
undervisning i olika ämnen leder till en mer verklighetsanpassad utbildning.
Det gäller dock endast till en viss gräns. I verkligheten finns det avgränsade
kunskapsområden och i arbetslivet krävs inte sällan fördjupade kunskaper
inom vissa områden. Att ge ett separat betyg i dessa ämnen hindrar inte på
något sätt att undervisning bedrivs integrerat eller i projektform.
Svenska språket innehåller
mer än grammatik
Regeringen föreslår att nuvarande system med två betyg i
svenska i gymnasieskolan och den gymnasiala
vuxenutbildningen tas bort. De två momenten inom ramen
för Svenska B bygger på tämligen olika utgångspunkter. Det
är inte nödvändigtvis alltid så att grammatiska färdigheter i
svenska språket alltid motsvaras av färdigheter eller fallenhet
för svensk litteraturkunskap. Detta kan vara särskilt tydligt
för elever med invandrarbakgrund. När det gäller sådana
elever är det inte orimligt att tänka sig att det finns goda
kunskaper och intresse för svensk litteratur, samtidigt som
den egna grammatiska kunskapen i svenska inte når riktigt
upp till samma nivå. Det kan då hävdas att eleven istället
skall följa undervisningen i Svenska B som andra språk.
Detta menar vi är olyckligt då det i största möjliga mån skall
underlättas för alla elever att läsa Svenska B. Att det även
fortsättningsvis ges två betyg i Svenska B hindrar inte på
något sätt utvecklingen av ett integrerat, brett humanistiskt
ämne där färdigheter och kunskaper eller form och innehåll
utvecklas parallellt i elevernas personliga bildningsgång.
Timplaner för
gymnasieskolan
Regeringens förslag om att förändra den minsta garanterade
undervisningstiden till att fortsättningsvis endast utgöra
riktvärden för utbildningens omfattning är ett steg i rätt
riktning. Vi menar dock att en rimlig målsättning är att så
småningom även frångå dessa riktvärden. Erfarenheter visar
att riktvärden från myndigheter tenderar att få ett kraftigare
genomslag än vad som är avsett när de fastställs.
Timplanerna har dessutom under en lång tid haft en
dominerande ställning som styrningsinstrument i skolan. I
den nya gymnasieskolan är det dock de uppsatta målen som
är styrinstrumentet. För att gymnasieskolan fullt ut skall
kunna bli flexibel och anpassningsbar efter elevernas
varierande behov är det viktigt att målstyrningen även i
praktiken sätts i förgrunden. Målet är således att riktvärdena
för timplaner inom gymnasieskolan skall avskaffas.
Arbetsplatsförlagd
utbildning
Förslaget från regeringen om att öppna upp för
arbetsplatsförlagd utbildning (APU) även för de Estetiska,
Naturvetenskapliga och Samhällsvetenskapliga programmen
är inte förankrat i verkligheten. Redan idag är det ett
jätteproblem att få fram APU-platser till de program som
idag innehåller arbetsplatsförlagd utbildningstid. Detta är
något som också erkänns i propositionen vad gäller vissa
specifika program.
Det är svårt att överbetona behovet av goda kontakter mellan gymnasie-
skolan och arbetslivet. Detta lyckas dock regeringen med genom sitt förslag.
De av förslaget berörda programmen omfattas redan av ämnesanknuten
praktik i stället för APU. Det borde vara prioriterat att först och främst
försöka få den nuvarande APU:n att fungera innan det läggs fram förslag om
att ytterligare öka dessa möjligheter. Förslaget riskerar att ytterligare
försvåra
möjligheterna att fullt ut förverkliga målen med APU för nuvarande program
i gymnasieskolan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om integrationen av förskoleverksamhet, skola och
skolbarnomsorg,
2. att riksdagen avslår förslaget att även godkänt betyg i svenska
som andraspråk skall ge tillträde till gymnasieskolans nationella och
specialutformade program,
3. att riksdagen avslår förslaget om att ett sammanfattande betyg i
ämnesblock i grundskolan skall kunna ges som alternativ till betyg i
varje ämne,
4. att riksdagen avslår förslaget om att endast ge ett betyg i svenska
i gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om timplaner i gymnasieskolan,
6. att riksdagen avslår förslaget om att arbetsplatsförlagd utbildning
skall kunna förekomma på de estetiska, naturvetenskapliga och
samhällsvetenskapliga programmen.
Stockholm den 10 juni 1996
Margitta Edgren (fp)
Ola Ström (fp)
Siri Dannaeus (fp)