med anledning av prop. 1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m.
Kristdemokraterna vill ha ett utbildningsväsende som på ett
aktivt sätt stimulerar alla elever till att ständigt gå vidare och
som ger dem de redskap som krävs för att kunna fördjupa
och bredda sin kunskap under hela livet. Vi vill ha en skola
där kvalitet är ett förhållningssätt som inte bara kan avläsas i
mätbara termer.
Både i grundskolan och gymnasieskolan finns uppenbara brister som
snarast behöver åtgärdas. Alltför många elever lämnar grundskolan utan
tillräckliga kunskaper för att klara vidare studier på gymnasiet. Problem i
form av mobbning, skolk och vandalism är vanligt förekommande i många
skolor. På gymnasieskolan finns stora problem när det gäller målet att alla
elever ska uppnå betyget godkänt i vissa kärnämnen utifrån samma kriterier
oavsett vilket program man valt. Det sätt som den nya kursutformade
gymnasieskolan introducerades på har väckt berättigad kritik och lett till stora
svårigheter när det gäller planeringen. Vissa av dessa problem kan säkert
avfärdas som barnsjukdomar, men långt ifrån alla. Vi är därför inte
övertygade om att de åtgärder som regeringen föreslår i denna proposition
leder till den nödvändiga kvalitetsförbättring som krävs. Det lappverk av
mindre justeringar som propositionen består av tyder inte på några
långtgående ambitioner från regeringens sida när det gäller att utveckla och
förbättra kvalitén i grundskolan och gymnasieskolan.
Integration förskola-skola-
skolbarnomsorg
Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde hösten
1994 har det vid olika tillfällen framkommit att en
obligatorisk tioårig grundskola med start vid sex års ålder
stod på programmet. När den proposition som förväntades
föreslå detta nu föreligger är detta förslag inte med. Inte för
att regeringen frångått sin målsättning utan för att reformen
anses för dyr i dagsläget. Oavsett vad man kan tycka om
hanteringen av ärendet anser vi kristdemokrater att det är bra
att inget obligatorium för sexåringar att börja skolan införs
nu.
På flera ställen i propositionen skymtar regeringens grundsyn fram när det
gäller det lärande som sker utanför samhällets institutioner. Den andas stor
skepticism. Varför skulle regeringen annars, helt opåkallat, känna sig
föranlåten att flera gånger understryka att barnen trots allt tar till sig
värdefull
kunskap och får viktiga erfarenheter redan innan de kommer in i förskola och
skola. Plattityder som "ett barns lärande börjar långt innan barnet börjar
skolan" och "barn är inte några tomma kärl som vid en viss tidpunkt skall
fyllas på med upplevelser och kunskaper" känns påklistrade. De kan bara
uppfattas som en försvarsattityd gentemot dem som hade förväntat sig ett
förslag om obligatorisk skolstart för alla sexåringar.
För oss kristdemokrater är det en självklarhet att barns lärande pågår hela
livet. Det är intimt förknippat med den närmaste omgivningen som de växer
upp i, där den egna familjen intar en särskilt viktig ställning. Därför måste
föräldrarnas kunskaper, erfarenheter och önskemål när det gäller att forma
barnens vidare utbildning i förskola, skola och skolbarnomsorg ges stort
utrymme. Det är viktigt att klart markera att samhällets uppgift att ge alla
barn en god utbildning på rättvisa grunder inte innebär att förskola och skola
tar över föräldrarnas ansvar. Tvärtom ska samhällets insatser vara ett
komplement och ett stöd för föräldrarna. Utrymme för olika lösningar när det
gäller val av skola och tidpunkt för när barnet ska börja skolan är en bra
utgångspunkt för samarbete mellan hem och skola under hela skoltiden.
En tioårig grundskola med obligatorisk skolstart vid sex års ålder behöver
inte självklart vara rätt väg att gå för att uppfylla visionerna om det
livslånga
lärandet för alla. Huvudfrågan för oss kristdemokrater är hur skolan ska
kunna tillgodose varje enskilt barns behov på ett bättre sätt. Alltför många
elever lämnar grundskolan utan vare sig tillräckliga kunskaper eller social
kompetens. Vi anser inte att förlängd skolplikt är det som i första hand krävs
för att lösa det och andra problem som finns i dagens skola. Vi har haft
tillräckligt många organisationsförändringar de senaste åren. Elever kan redan
idag få ett extra år om så behövs för att uppnå de fastlagda målen. Flexibilitet
och individualisering är möjlig i nuvarande organisation och borde utnyttjas i
mycket högre grad.
Den positiva utveckling mot större flexibilitet vid skolstarten, som idag har
börjat utvecklas på många håll, bör däremot uppmuntras och förstärkas. Att
börja skolan vid sex års ålder ska vara en möjlighet men inte en plikt. Då kan
man i planeringen utgå från det enskilda barnets behov redan från början.
Genom att inte alla barn börjar skolan vid samma ålder avdramatiseras synen
på att alla ska behärska samma saker samtidigt.
Mycket behöver förändras för att övergången mellan förskola och skola ska
fungera bra. Här har man hunnit mycket olika långt i olika kommuner.
Arbetslag som består av lärare, förskollärare, barnskötare och fritids-
pedagoger behöver byggas upp. De olika personalkategorierna kompletterar
varandra med sin delvis olika kompetens och kan gemensamt möta barnens
skilda behov. Utbildningen måste förändras för att den gemensamma
planering som är nödvändig ska komma till stånd. Lokalanpassningen är
också mycket viktig för att de yngre barnen ska få den stimulans som är
nödvändig. Med ett fortsatt gränsöverskridande arbete mellan förskola och
skola kan gränsen på sikt helt suddas ut.
Idag deltar så gott som samtliga sexåringar i den verksamhet som erbjuds i
den allmänna förskolan. För att integreringen mellan den allmänna förskolan
och skolan ska utvecklas kan ett gemensamt måldokument för dessa
skolformer vara en väg att gå. Det måste dock utformas så att skollagen, som
är en pliktlag, inte ingriper på socialtjänstlagens område. Regeringen har inte
utvecklat sina tankar om måldokumentets utformning och det är därför svårt
att fullt ut ta ställning för ett sådant.
Svenska som andraspråk
När det gäller svenska som andraspråk har vi tidigare tagit
ställning för en annan modell än den nu gällande. Vi menar
att målen bör vara desamma för undervisning i svenska som
andraspråk som för modersmålsundervisningen i svenska.
Det är viktigt att man genom en gemensam kursplan
tydliggör att målen för vilka kunskaper eleverna ska uppnå är
desamma, oavsett vilken bakgrund de har.
Det betyder inte att den speciella undervisningen i svenska för invandrar-
elever kan läggas ned. Tvärtom, det ligger en stor utmaning i att målen är
desamma som för modersmålssvenska. Om elever med svenska som andra-
språk ska ha möjlighet att uppnå de målen krävs en särskild pedagogik och
särskilda arbetsformer som komplement till den vanliga undervisningen.
Eftersom vi vill ha en gemensam kursplan blir den naturliga konsekvensen att
betygen ska bedömas på samma sätt. Att som regeringen föreslår bedöma
betygen likvärdigt trots att målen inte är desamma anser vi däremot kommer
att leda till svårigheter för invandrareleverna på gymnasiet.
Blockbetyg i grundskolan
Ämnesöverskridande undervisning, tvärsektoriellt samarbete
och samverkan mellan olika ämnen är ofta ett bra sätt att
arbeta. Det behöver inte innebära att det är bra att betygen
för de olika ämnena sätts i block. Orsaken till att
blockbetygen togs bort var bl a att de ledde till att vissa
ämnen blev styvmoderligt behandlade. Ofta är det samma
lärare som undervisar i alla ämnen inom ett block och därför
kan det lätt bli så att den enskilde lärarens kompetens och
intresseområden blir styrande för vilka ämnen som
prioriteras inom respektive block. Vi vet också att
betygssystemet i sig påverkar undervisningens uppläggning.
Om betyg ges i varje enskilt ämne blir det en garanti för att
varje ämne får sin rättmätiga del av undervisningen. Mot
denna bakgrund avvisar vi regeringens förslag att återinföra
blockbetygen i grundskolan.
Timplanejusteringar för
gymnasieskolan
Dagens system med en minsta garanterad undervisningstid
för varje ämne i gymnasieskolan har visat sig vara styrande
på ett felaktigt sätt. Timplanens regler har styrt
undervisningen mer än elevernas faktiska behov. Vi stöder
därför regeringens förslag att lämna modellen med minsta
garanterad undervisningstid och istället arbeta efter
riktvärden för utbildningens omfattning för att på så sätt
uppnå en större flexibilitet. Det är viktigt att betona att denna
förändring inte får bli ett sätt för kommunerna att smygvägen
spara på utbildningen genom att minska undervisningstiden.
Det ska vara elevernas behov av tid för att uppnå de fastlagda
målen för en kurs som ska styra undervisningstiden, inte
kommunens eventuella önskemål att minska sina kostnader
för utbildningen. Riksdagen måste noga följa utvecklingen så
att förändringen inte öppnar för kvalitetssänkande
besparingar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en obligatorisk tioårig grundskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av den flexibla skolstarten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett gemensamt måldokument för den allmänna
förskolan, skolan och skolbarnomsorgen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska som andraspråk,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att återinföra möjligheten
till blockbetyg i grundskolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslaget om timplanejustering.