med anledning av prop. 1995/96:89 Utbildning i Sverige för utlandssvenska barn och ungdomar
I propositionen skriver regeringen att
utbildningsmöjligheterna i Sverige för utlandssvenska barn
och ungdomar breddas och garanteras genom att ett
statsbidragssystem som omfattar alla skolformer från och
med årskurs 7 i grundskolan och gymnasieskolan eller
motsvarande införs. Statsbidraget skall lämnas till
anordnaren av utbildningen och följer den enskilde eleven
oavsett skolform. Eleven skall vidare ges ett bidrag för
inackordering.
Den nuvarande formen för riksinternatskola behålls under en övergångstid.
Regleringen kommer att anpassas efter de regler som gäller för fristående
skolor. En riksinternatskola skall kunna ta emot en elev från annan kommun.
Kommunen är skyldig att betala ersättning på samma sätt som om eleverna
gick i en fristående skola. Staten skall vidare träffa avtal om statsbidrag
till
riksinternatskolorna under övergångstiden liksom om formen för
verksamheten.
Regeringen anför som skäl till förändringarna bl.a. avregleringen av
skolsystemet samt en strävan mot ökad valfrihet som medför att
utlandssvenska barn skall kunna fullfölja sin utbildning i andra skolor än
riksinternatskolorna.
I propositionen berör regeringen kortfattat de ekonomiska konsekvenser
som förslagen innebär för riksinternatskolorna och kommunerna. Trots att
man kan få intrycket av att dessa konsekvenser är marginella, får de stora
ekonomiska konsekvenser för berörda skolor och kommuner. Risken när man
tar bort de regler och förordningar som gäller för riksinternatskolorna är
också att dessa på sikt kommer att försvinna. Det är emellertid enligt vår
uppfattning en olycklig utveckling för utlandssvenska barn, för barn i
glesbygd och för de barn som är i behov av ett miljöombyte.
Departementspromemorian som ligger till grund för propositionen har varit
ute på remiss. Samtliga remissinstanser är mer eller mindre kritiska till
förslagen. I de flesta fallen är man starkt kritisk till de föreslagna
förändringarna. Vi är förvånade över att regeringen inte har tagit någon
hänsyn till de invändningar som förts fram mot förslagen eller förklarat varför
invändningarna inte ansetts mer betydelsefulla. Vi frågar oss vad det är för
mening med en remiss, när man ändå struntar i remissvaren? Det ligger nära
till hands att tro att skälen till denna hantering är att socialdemokraterna
redan bestämt sig för att avveckla riksinternatskolorna.
Ansvaret för utbildning för de utlandssvenska barnen är en nationell
angelägenhet. Staten stöder de svenska utlandsskolorna. Staten har nu också
ett direkt ansvar för den svenska utbildningen i Europaskolorna. I det
perspektivet är det också rimligt att staten även i framtiden tar ett ansvar och
har inflytande över riksinternatskolorna, Gränna, Sigtuna och Lundsberg, som
i första hand är till för utlandssvenska ungdomar.
Sveriges fortlöpande internationalisering, den ökade konkurrensen, EU-
medlemskapet, engagemanget i u-länder och behovet av att stärka Sveriges
internationella konkurrenskraft gör, att vi i vårt land kommer att ha ett ökat
behov av internatundervisning för elever, vars föräldrar under kortare och
längre perioder arbetar utomlands. Av samma skäl har Sverige behov av att
kunna erbjuda undervisning i internatform åt ett växande antal utländska
ungdomar, som av olika skäl behöver gå i denna skolform. För att kunna
svara mot dessa behov krävs, att det finns internatskolor av allsidig
sammansättning och som har bredd och kvalitet i sitt utbud. I propositionen
framhålls att elevunderlaget måste omfatta även andra ungdomar för att
motverka isolering. Dagelever i första hand från den kommun där skolan
ligger garanterar mångfald och öppenhet för skolan. Vi delar den
uppfattningen. Därför är det viktigt att slå vakt om och utveckla
riksinternatskolorna, i stället för att avveckla dem som regeringen nu indirekt
föreslår.
En riksinternatskola får statsbidrag som omfattar bidrag till undervisning,
elevhemsverksamhet och bidrag för utlandssvenskars barn. Dessa regler
gäller idag för Gränna och Sigtuna. Lundsbergs skola fick ställning som
riksinternatskola fr.o.m. juli 1994. Vid beslutet 1994 angav den dåvarande
regeringen att skolan inte kunde räkna med statliga bidrag till
internatverksamheten beroende på att beslutet fattats sent. Däremot skulle den
borgerliga regeringen 1995/96 reglera ersättningen till Lundsberg för dess
åtagande. Den socialdemokratiska regeringen negligerade detta och
hänvisade i stället till översynen av riksinternatens ställning. Det är vår
uppfattning att Lundsberg skall ha samma villkor och ersättning som de andra
två skolorna, vilket medför att de skall ha ersättning för
elevhemsverksamheten.
I propositionen föreslås att utlandssvenska elever i princip skall kunna välja
skola och skolform. Vi delar den uppfattningen. Vi anser också att det är
principiellt riktigt att en elev skall kunna välja en annan skola eller
skolform.
Det kan finnas släktingar, vänner etc. som eleven kan vara inackorderad hos.
Däremot delar vi inte den uppfattning som regeringen tycks ha att ökade
valmöjligheter skulle innebära att allt färre väljer en riksinternatskola. Det
är
inte heller önskvärt eftersom vi anser att elever med föräldrar utomlands bör
ha tillgång till det sociala stöd som internaten ger om det inte kan ordnas på
annat sätt.
På riksinternatskolorna finns elever som inte har möjlighet att åka hem
under helgerna eller t.o.m. under hel termin. Det är under dessa
omständigheter viktigt att eleverna då inte bara får möjlighet till
inackordering med tillsyn utan även, såsom redan finns på de tre
riksinternaten, väl inarbetade elevhem med en personal som är van vid elever
från vitt skilda länder och miljöer. Personalen får ofta ersätta
vårdnadshavarens roll som uppfostrare. Ett rikt utbud av fritidsaktiviteter
utgör en integrerad del av ungdomarnas skoldag. Skola och fritid bildar en
pedagogisk helhet. Därtill kommer den betydelse det har att riksinternaten tar
emot elever från närområdet, vilket garanterar mångfald och öppenhet för
skolan, men också utgör en förutsättning för att riksinternaten kan fungera
som vanliga svenska skolor, vilket är grundtanken i att erbjuda
utlandssvenska elever utbildning i Sverige.
Vi anser att riksinternatskolorna även i fortsättningen skall erhålla ett
schablonbidrag för internatelever. Bidraget skall innehålla ersättning för dels
utbildningskostnaderna, dels internatkostnaderna. Ersättningsnivåerna skall
fastställas av regeringen utifrån en bedömning av behovet av
riksinternatplatser generellt och kostnaderna för dessa vid respektive skola.
Det är emellertid viktigt att staten vid en sådan omläggning av bidragen tillser
att de internatkostnader som idag ingår i den ersättning som gäller samtliga
elever i huvudsak överförs till det nya internatbidraget.
I propositionen föreslås det att riksinternaten skall få bidrag för
externateleverna enligt samma regler som gäller för fristående skolor. Mot
bakgrund av det förslag som Friskoleutredningen presenterat och med tanke
på den översyn som pågår vad avser fristående gymnasieskolor förefaller en
sådan ordning inte möjlig att förorda. Vi föreslår istället att staten
fastställer
och lämnar bidrag per elev i grundskolan respektive på gymnasiets olika
program direkt till dessa skolor. Nivån bör självfallet överensstämma med
utbildningskostnaderna för internatelever. För att undvika att externatelevers
hemkommuner ges "dubbelt statsbidrag" får en avräkning i kommunbidraget
ske där så inte har gjorts.
För utlandssvenska elever som väljer utbildning i andra skolor bör
ersättning till berörda skolor och inackorderingsbidrag ges enligt regeringens
förslag.
Socialdemokraterna talar gärna och ofta om segregering när det gäller
fristående skolor. Om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag
får vi en reell segregering på de skolor som idag är riksinternatskolor. Kvar
kommer det bara att finnas utlandssvenska elever och elever vars föräldrar
har tjock plånbok.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla
utbildningsformen riksinternatskola efter en övergångstid om fem år i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att riksinternatskolorna även i fortsättningen skall
ha ersättning för undervisning och elevhemsverksamhet för
utlandssvenskars barn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utlandssvenskars barns rätt att välja skola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Lundsbergs skola skall ha likvärdiga villkor
som riksinternatskolorna i Gränna och Sigtuna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsbidrag för externatelever.