med anledning av prop. 1995/96:89 Utbildning i Sverige för utlandssvenska barn och ungdomar
Regeringen föreslår i propositionen att
utbildningsmöjligheter för utlandssvenska barn och
ungdomar skall erbjudas i alla skolformer från och med
årskurs 7 i grundskolan till och med gymnasieskolan.
Statsbidrag skall lämnas till anordnaren av utbildningen och
följa eleven oavsett skolform. Inackorderingsbidrag skall
också lämnas enligt reglerna för studiestöd. Samtidigt
föreslås att den nuvarande regleringen för riksinternatskolor
avskaffas med en övergångstid om längst fem år. Motivet
anges vara ökad valfrihet för utlandssvenska elever samt att
den nuvarande regleringen för riksinternatskolor är
otidsenlig.
Den ökade internationaliseringen och inte minst Sveriges medlemskap i
EU, kommer att innebära att allt fler svenskar av olika kategorier bosätter sig
utomlands under längre eller kortare perioder. Vid rekrytering till tjänster
med placering utomlands är frågan om barnens skolgång en av de viktigaste.
Om familjerna tvingas leva åtskilda under längre perioder är tillgången till en
skolmiljö där både utbildning och boende har hög kvalitet en förutsättning för
att både ungdomarna och föräldrarna ska känna sig trygga. Eftersom behoven
och önskemålen skiftar ser vi det som positivt att regeringen vill utöka
valmöjligheterna för familjerna.
Förslaget om att under en femårsperiod avskaffa riksinternatskolorna
avvisar vi däremot bestämt. Det går stick i stäv med de berörda ungdomarnas
och föräldrarnas önskemål och också med regeringens uttalade målsättning
att öka valfriheten. Den kompetens och erfarenhet som byggts upp under lång
tid vid riksinternatskolorna, både när det gäller utbildning och boende, är
mycket uppskattad av såväl föräldrar som elever. Ett beslut att avskaffa
denna skolform utan att först grundligt undersöka vilka konsekvenser det
skulle få för de berörda är oansvarigt. Att föreslå avveckling av det alternativ
som idag är mest uppskattat rimmar dessutom dåligt med talet om valfrihet.
Det ter sig vidare helt obegripligt att regeringen tycks anse att det i en tid
då
internationaliseringen kraftig tilltar Sverige inte skulle vara i behov av
åtminstone tre riksinternat. Kristdemokraterna anser därför att staten även i
fortsättningen bör sluta avtal med de tre riksinternatskolor som finns idag.
Utformningen kan ske i direkta överläggningar med berörda skolor. Om
ytterligare behov visar sig föreligga senare kan det bli aktuellt att sluta
avtal
med flera skolhuvudmän med tillgång till internatplatser.
Samtidigt bör möjligheten att välja andra skolformer och annat boende
öppnas. Det sker genom att statsbidraget för elever utan hemkommun följer
eleven och genom att inackorderingstillägget för samtliga utlandssvenska
elever utbetalas direkt till målsman.
De tre skolor som idag fungerar som riksinternatskolor har en unik
erfarenhet av att ta emot barn och ungdomar till föräldrar som arbetar
utomlands. På internatskolorna bor eleverna i en hemlik miljö. Där finns
vuxna som kan fungera som ställföreträdande föräldrar, och som väl känner
de speciella förhållanden som dessa barn och ungdomar lever i. Där möter
eleverna kamrater som befinner sig i en liknande situation och har liknande
erfarenheter. Där får ungdomarna vänner att dela sina upplevelser med.
Föräldrarna upplever en trygghet i detta arrangemang, en trygghet som är
utomordentligt betydelsefull när deras arbetsuppgifter tvingar dem vara långt
borta från sina barn. Personalen på riksinternatskolorna har vidare kunskap
om olika länders skolsystem och särskilt de internationella skolornas
uppläggning av undervisningen. Detta är viktigt då många av ungdomarna
tillbringat den största delen av sin uppväxt utomlands och därmed fått
utbildning i annat land, och ofta på någon internationell skola. Elevernas
eventuella kunskapsluckor förstås och kan lättare fyllas genom
riksinternatens särskilda erfarenhet på området.
Om riksinternatskolorna avvecklas kan stora svårigheter när det gäller
utlandssvenska elevers boende förutses. Risken är att många som inte har
möjlighet till inackordering i familj, eller när inackorderingen inte fungerar,
tvingas till eget boende långt innan de är mogna för det.
Då efterfrågan på den speciella skolform som riksinternatskolorna erbjuder
snarare kan bedömas komma att öka kan det inte på något sätt anses vara
motiverat att upphöra med den verksamhet de bedriver.
Vi tillbakavisar propositionens påstående att de kommuner där dagens tre
riksinternatskolorna finns får dubbelt statsbidrag. Skolorna får idag
statsbidrag för undervisningen till samtliga elever, både internat- och
externatelever. Dock kompenserar sig staten för detta bidrag genom att
reducera bidraget till kommunen. Så är det t ex för Jönköpings kommun där
Grännaskolan finns. Nästan alla externatelever på Grännaskolan kommer från
Jönköpings kommun, vars statsbidrag därmed minskas med motsvarande
elevvolym. Vi tillbakavisar regeringens förslag om att utbildningsbidraget för
externatelever skall betalas via hemkommunen istället för som idag med
statsbidrag. Hänsyn bör tas till riksinternatskolornas småskalighet, att de har
intagning året runt, att de bedriver stödundervisning för utlandssvenska
ungdomar. Dessa skäl motiverar att ett högre bidrag ges dessa skolor än
övriga friskolor. Vid en sådan förändring som regeringen föreslår skulle t ex
Grännaskolan förlora ca 2 miljoner kronor, vilket inte kan stödjas.
I regeringens tillväxtproposition (1995/96:25) betonas med all rätt
utbildningens värde för att främja ekonomiska framsteg. Regeringens
proposition om utbildning i Sverige för utlandssvenska barn och ungdomar
(1995/96:89) måste betecknas som ett obegripligt avsteg från detta synsätt
som onekligen drabbar en viss grupp av elever. Göran Persson visade samma
klarsyn som i tillväxtpropositionen i regeringens proposition 1990/91:100 där
han skriver: "Stöd till sådana skolor har utgått sedan mycket lång tid och
utgör en förutsättning för skolans och därmed utbildningens existens. Jag
finner det utifrån nationella och kulturella synpunkter viktigt att stöd i
oförändrad omfattning får utgå fortsättningsvis till sådana skolor."
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att regleringen för
riksinternatskolor skall avskaffas efter en övergångstid om fem år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet att välja andra alternativ,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att hemkommuner ges
skyldighet att fördela resurser för icke utlandssvenska elever som
väljer att gå på en riksinternatskola.