med anledning av prop. 1995/96:145 Kvalificerad yrkesutbildning m.m.
Sammanfattning
I motionen framförs förslag om att skapa en yrkeshögskola
omfattande en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.
Till yrkeshögskolan bör även kunna överföras de
utbildningar som idag genomförs som
påbyggnadsutbildningar inom det kommunala
utbildningsväsendet och den s.k. YTH-utbildning som
genomförs inom högskoleväsendet. De inom dessa
utbildningar befintliga platserna utökas med 4 000 nya
platser per år tills 20 000 nya platser har tillförts
yrkeshögskolan.
Utbildningen skall vara flexibel och ta hänsyn till olika företags och
branschers behov. Detta innebär bl.a. att vi förespråkar varierande längd på
utbildningen, tre olika examensnivåer och stor frihet i andelen
arbetsplatsförlagd utbildning. För att garantera att denna del av utbildningen
håller hög kvalitet anser vi att lön skall utgå under denna tid.
Det är av stor vikt att den kommitté som skall leda inrättandet av
yrkeshögskolan får en sammansättning som garanterar en god kunskap av
vilka nationella och internationella krav som ställs på en utbildning av detta
slag.
Inledning
I propositionen föreslår regeringen att en försöksverksamhet
inleds under år 1996 med en kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning omfattande 1 700 platser.
Underlaget till propositionen finns i den utredning, "Yrkeshögskolan -
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning" SOU 1995:38, som den
borgerliga regeringen tillsatte, och som presenterade sitt betänkande tidigt
våren 1995. I utredningen föreslås ett antal olika åtgärder för att förstärka
den
eftergymnasiala yrkesutbildningen i Sverige. I många fall finns även behov
av att skapa helt nya eftergymnasiala yrkesutbildningar. Dessvärre
konstaterar vi att regeringen endast har tagit till sig en del av förslagen och
närmast kommer till riksdagen med ett "härmed är jag nödd och tvungen"-
förslag.
Bakgrunden till utredningen, och skälen till den vikt vi fäster vid frågan, är
de brister som finns när det gäller utbildningsnivån generellt inom landet och
det ökade behov av kunskap och kompetens som dagens arbetsmarknad
ställer. Dessvärre har regeringen agerat senfärdigt när man har tagit ett år på
sig att åstadkomma en mycket tunn proposition. Vårt intryck är att regeringen
inte vet vad man vill eller vad man önskar åstadkomma med en kvalificerad
yrkesutbildning. Uppenbarligen är det viktiga för Socialdemokraterna att få
fram fler utbildningsplatser (Perssonplanen) än att fylla utbildningen med
innehåll och struktur. De få förslag som presenteras och den modell för
utbildningen som anas är fyrkantig och saknar flexibilitet. De flesta frågor
som måste lösas lämnar regeringen över till en nationell
organisationskommitté, som skall arbeta under stark tidspress. Risken är
uppenbar att både kvalitetsaspekten och utbildningarnas innehåll inte kan få
nödvändig uppmärksamhet.
Enligt vår mening borde en proposition kommit till riksdagen redan i höstas
så att utbildningsanordnarna runt om i landet hade haft god tid på sig att
förbereda och planera verksamheten som enligt förslaget skall starta hösten
1996.
Internationella jämförelser
I en internationell jämförelse saknar den svenska gymnasiala
yrkesutbildningen en naturlig koppling mellan arbetsliv och
skola. Samma förhållande gäller även de
påbyggnadsutbildningar som bedrivs inom komvux och i
landstingens regi. Om man jämför Sverige med sina främsta
konkurrentländer framträder ett tydligt mönster: i andra
länder satsar arbetslivet mer på yrkesutbildningen - både
ekonomiskt och personellt - än vad som sker i vårt land. I
Sverige har vi sedan länge den ansvarsfördelningen att
offentliga myndigheter har huvudansvaret också för
yrkesutbildningen. Det är nödvändigt att ändra på detta
förhållande om resultaten skall kunna motsvara de krav och
snabba förändringar som idag finns inom arbetslivet.
Sverige deltog i oktober 1995 för första gången i den 33:e yrkesolympiaden
i Lyon. Förutom Sverige deltog 27 länder och man tävlade i 46 grenar.
Många av dessa länder är Sveriges främsta konkurrentländer. Olympiaden går
ut på att testa de tävlandes praktiska och teoretiska kunskaper. De som tävlar
har lämnat gymnasieskolan och varit ute i arbetslivet några år.
Resultatet för svensk del var nedslående. I nästan alla grenar och moment
hamnade Sverige långt ner på skalan. Vid den totala sammanräkningen
hamnade det svenska laget på en delad 22:a plats. En del kan förklaras med
att Sverige deltog för första gången och därmed saknade rutin och träning. En
annan förklaring är att de tävlande var elever från den äldre tvååriga
gymnasiala yrkesutbildningen. Resultatet är en tydlig signal till
beslutsfattare,
skola och arbetsliv att vi måste förbättra vårt utbildningsväsende och särskilt
svensk yrkesutbildning.
Man kan dra ytterligare ett par slutsatser av resultatet. Länder som har ett
dualt system, "lärlingsutbildning", där skolan förmedlar de teoretiska
kunskaperna och företagen de praktiska kunskaperna, klarar sig bra i
konkurrensen. De länder som har en yrkesutbildning där eleven får goda
ämnesteoretiska kunskaper motsvarande högskoleutbildning och där
arbetslivet sedan står för den praktiska färdighetsträningen, t.ex.
sydostasiatiska länder, klarar sig mycket bra. Länder som Sverige, som har
eller har haft ett slutet skolsystem innebärande att skolan förmedlar både
teoretiska och praktiska kunskaper, klarar sig mindre väl. Vår slutsats är att
vi
måste bryta upp det gamla systemet.
Utbildningarna måste kunna hävda sig internationellt, och tåla att jämföras
internationellt, både när det gäller gymnasieskolans yrkesförberedande
program och den (blivande) kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen.
För att lyckas krävs det att skola/utbildningsanordnare och arbetsliv tar ett
betydligt större ansvar för samverkan än vad man hittills har gjort.
Arbetsplatsförlagd
utbildning, APU, i
gymnasieskolan
På de yrkesinriktade programmen i den nya gymnasieskolan
skall minst 15 procent av undervisningstiden vara förlagd till
en eller flera arbetsplatser. Andelen arbetsplatsförlagd
utbildning är i en internationell jämförelse mycket låg. Det är
skolan som har ansvaret att rekrytera och anskaffa
utbildningsplatser. Tyvärr visar rapporter från
Kommunförbundet och Skolverket att många skolor inte kan
få ut sina elever på arbetsplatsförlagd utbildning, APU, i den
omfattning som regering och riksdag har beslutat. Detta
förhållande är utomordentligt allvarligt. Skall vi ha en
kvalificerad yrkesutbildning av internationell kvalitet så
måste skola och arbetsliv ta ett större ansvar för att
förverkliga den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen.
Med den erfarenhet som vi har av APU:n i gymnasieskolan är det
förvånande att regeringen föreslår en liknade modell när det gäller den
arbetsplatsförlagda delen av den kvalificerade eftergymnasiala utbildningen.
Regeringen föreslår att en tredjedel av utbildningen skall arbetsplatsförläggas
och två tredjedelar skolförläggas. Förutom att modellen i sig är fyrkantig,
saknar den också incitament för att arbetslivet skall ta en aktiv del av
utbildningens innehåll, kvalitet och rekrytering av utbildningsplatser. Skall
den nödvändiga integrationen mellan arbetsliv och skola komma till stånd när
det gäller kvalificerad yrkesutbildning, räcker det inte med att föreslå att
eleverna i den arbetsplatsförlagda delen endast skall erhålla studiemedel och
studielån. Det krävs en struktur vad gäller ansvaret för utbildningarna som
förutsätter och stimulerar företag och branscher till ett aktivt engagemang.
Risken med den traditionella modellen är uppenbar: det kommer att bli
praktik istället för modern yrkesutbildning.
Lön skall utgå
Vår uppfattning är att lön skall utgå till "lärlingen" på
arbetsplatsen. Vi ser ett par skäl till detta. Det främsta är att
företagens intresse av kvalitet i utbildningen ökar om
"lärlingar" inte bara har plats, utan faktiskt också förväntas
bidraga i produktionen. Ersättningen måste emellertid ligga
på en sådan nivå att företagen inte ser kostnaderna som ett
hinder. Vi förutsätter att avtal kan träffas så att den
studerandes ekonomi motsvarar minst vad det ordinarie
studiemedelssystemet ger. Att "lärlingen" snabbt sätts in i
arbetet är en förutsättning för att utbildning skall få ett rejält
"inslag av lärande i arbetet".
Stelbent system
Vi motsätter oss den fixa modellen 2/3 på utbildningsplatsen
och 1/3 på arbetsplatsen. Här måste ett flexibelt system i
stället skapas. För vissa branscher och yrken kommer det att
krävas betydligt mer av arbetsplatsförlagd utbildning och för
andra mindre. Hur mycket och av vad kan beslutas nationellt
eller, med fördel, lokalt.
Utbildningens längd
Det är i yrkeshögskolan som man skaffar sig en kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning. I propositionen föreslås att
den nya yrkesutbildningen skall vara tvåårig och leda fram
till en yrkesexamen. Det är gott och väl att man skall få en
examen - men frågan är om det inte borde vara flera
examina. På samma sätt som olika branscher och yrken
ställer olika krav på ämnesteoretisk kompetens och
färdighetsträning så ställer det också skilda krav på
yrkesutbildningens längd. För vissa yrken och branscher
kommer kravet att vara exempelvis ett år medan det för andra
kommer att vara tre år. Även här krävs det med andra ord
mer av nytänkande och flexibilitet i systemet. Därför tänker
vi oss ett system där utbildningarnas längd kan komma att
variera mellan ett och tre år.
Vad vi menar med ett flexibelt system är att yrkeshögskolan skall vara ett
alternativ till den traditionella högskolan eller universitetet. Den nya
yrkeshögskolan skall också vara ett alternativ för personer från arbetslivet
som behöver vidareutbildning av sådant slag som inte finns på vanlig
högskole- eller universitetsnivå. För dem behövs, i många fall, utbildningar
som till en början inte innehåller så omfattande moment av teoretiskt slag att
de ger upp, men som successivt leder till en betydande kompetenshöjning. En
intressant iakttagelse är att examensfrekvensen är högre vid fackhögskolorna
än vid andra högskolor. Vi menar att detta tyder på att det genom varierande
utbildningsformer är möjligt att åstadkomma ett kunskapslyft generellt i
samhället. Med rätt modell är vi övertygande om att den kvalificerade
eftergymnasiala utbildningen kommer att få allt större betydelse i framtiden
och att den kommer att fylla ett stort tomrum i utbildningssystemet, som
aldrig kan ersättas av stora insatser av "arbetsmarknadsutbildning".
En annan aspekt av den flexibilitet som vi tidigare talat om är att det inom
ramen för utbildningen skall vara naturligt för personer som redan är
etablerade i arbetslivet att söka sig till yrkeshögskolan. De har redan
färdighetsträningen men behöver en djupare ämnesteoretisk kompetens eller
är i behov av annan kunskap. I det fallet behövs inte alltid lärande på
arbetsplatsen men den praktiska yrkeserfarenheten, förutsatt att den är
relevant, skall kunna tillgodoräknas när man tar sin examen. För de teoretiska
delarna av utbildningen ser vi inga hinder för ett nära samarbete mellan
utbildningar inom yrkeshögskolans ram och högskolor och universitet.
Sammantaget medför den modell som vi har skisserat att studenterna får en
allsidig kompetens, blir attraktiva i arbetslivet och utbildningens status höjs.
Yrkesinriktade
påbyggnadsutbildningar och
YTH
I den ovan nämnda utredningen föreslog utredaren att all
yrkesinriktad utbildning inom gymnasieskolan och komvux,
som bygger på avslutad utbildning på nationellt program i
gymnasieskolan eller på motsvarande förkunskaper och som
omfattar minst ett års heltidsstudier, skall föras över till
yrkeshögskolan. I propositionen tar inte regeringen ställning
till detta förslag, utan väljer att låta
påbyggnadsutbildningarna ligga kvar inom komvux,
samtidigt som man marginellt utvidgar kommunernas
skyldighet att betala interkommunal ersättning.
I den modell som vi ovan skissat när det gäller längd och innehåll av den
kvalificerade eftergymnasiala utbildningen är det självklart att flertalet
påbyggnadsutbildningar skall ingå i den nya yrkeshögskolan. I dag går
ungefär 9 000 elever i påbyggnadsutbildningar och platserna skall, enligt vår
åsikt, successivt flyttas över till yrkeshögskolan. Många av utbildningarna
kommer med lätthet att ingå i denna. Det är en fördel både för den nationella
organisationskommittén och för de regionala kommittéerna genom att dessa
utbildningar redan har timplaner, kursplaner och mål för utbildningen, vilka
kan ligga som grund för att snabbt komma igång med utbildningarna i den
nya strukturen. Vi vill i det sammanhanget peka på att flera av dessa
utbildningar bör tillföras moment i utbildningen med arbetslivsanknytning.
Utredaren föreslog att universiteten och högskolan även i fortsättningen
skulle vara huvudman för den yrkestekniska högskoleutbildningen, YTH. Vi
delar inte denna uppfattning eftersom det finns påtagliga likheter bl.a. i fråga
om kunskapssyn och arbetslivsanknytning mellan YTH och den pedagogiska
ramen för yrkeshögskolan. Denna likhet förstärks genom den modell som
vi har skissat i ett tidigare avsnitt av motionen, där personer bl.a. skall ha
möjlighet att gå direkt från arbetslivet till utbildning inom yrkeshögskolans
ram för att sedan efter examen gå tillbaka till arbetslivet.
Idag finns ett tusental elever vid YTH på ett tjugotal platser runt om i
landet. För att bli antagen till en YTH-utbildning krävs bl.a. att den sökande
skall ha minst fyra års yrkesverksamhet på heltid eller motsvarande längre tid
på lägst halvtid inom det branschområde som svarar mot sökt inriktning. Ett
av huvudmålen för verksamheten vid YTH är att tillgodose industrins behov
av arbetskraft för vissa kvalificerade funktioner. Det finns m.a.o. stora
likheter mellan YTH och den tänkta yrkeshögskolan både när det gäller
bakgrund och innehåll, framförallt för den grupp som kommer från
arbetslivet. Det finns enligt vår mening många goda skäl till att även YTH,
liksom de yrkesinriktade påbyggnadsutbildningarna, successivt förs över till
yrkeshögskolan.
Detta innebär att regeringen får återkomma till riksdagen när det gäller de
ekonomiska konsekvenserna av att föra över påbyggnadsutbildningar till
yrkeshögskolan, eftersom kommunerna står för en del av kostnaden och
dessutom erhåller medel via det statliga utjämningsbidraget. När det gäller
YTH är det mindre komplicerat eftersom högskolorna får medel för denna
utbildning direkt av staten.
Examen
Regeringen föreslår att den som genomgått den tvååriga
utbildningen skall erhålla kvalificerad
yrkesutbildningsexamen.
Vi föreslår i enlighet med vår flexibla utbildningsmodell att det skall finnas
minst tre olika examina som bygger på utbildningens längd och innehåll.
Dessa kan med fördel benämnas: yrkeshögskolediplom för utbildning som
omfattar minst ett år, yrkeshögskoleexamen för utbildning som omfattar
minst två år och yrkesexamen för utbildning som omfattar minst tre år.
Kompetenskonton/kompeten
sförsäkring
Kompetensutveckling är viktig. Orsaken är att den tekniska
utvecklingen ställer större krav på de anställda. Klarar inte
svensk arbetsmarknad att hålla hög nivå på de anställdas
kunnande finns det risk för att jobben försvinner utomlands.
Anställda som inte ges chans att förnya sina kunskaper löper
risk att slås ut. Men det måste också vara den enskildes
ansvar att utbilda sig själv. I det perspektivet kommer
yrkeshögskolan att fylla en viktig funktion.
För att fungera i ett modernt flexibelt arbetsliv bör finansieringen av
vidareutbildning i högre grad än idag bygga på att den yrkesverksamme
individen själv tar ekonomiskt ansvar för att tillgodose sina behov av ny
kompetens. Det innebär att arbetstagaren själv måste ha ekonomiska
förutsättningar att köpa de utbildningstjänster som behövs, kunna klara
inkomstbortfallet under utbildningstiden och kunna klara perioder med lägre
inkomst med studier för nya arbetsuppgifter. Bl.a. av den anledningen behövs
ett system med kompetenskonton, där arbetstagare, företag och stat
tillsammans bygger upp en tillgång som kan användas för t.ex.
vidareutbildning. Det skulle ge både individ och arbetsliv nya möjligheter att
intressera sig för och påverka individens och arbetslivets
kompetensutveckling. Ett sådant sparande där individ och arbetsplats avsätter
medel från bruttolön och lönekostnad kan ge möjlighet att efter t.ex. fem år
avsätta tid till ett halvårs, eller ett helår på deltid, satsning på utveckling
och
ny kompetens. Vi menar att ett system med kompetenskonton snarast bör
införas så att idag yrkesverksamma på ett naturligt sätt kan gå in i bl.a.
yrkeshögskolan.
4 000 platser
Regeringen föreslår att en försöksverksamhet skall omfatta 1
700 nybörjarplatser och inledas under år 1996 i syfte att
vinna erfarenheter när det gäller att pröva nya utbildningar,
nya pedagogiska former och nya anordnare.
Försöksverksamheten skall omfatta intagning av elever under
åren 1996, 1997 och 1998.
Vi har i inledningen kritiserat regeringen för att vara senfärdig och att
förutsättningarna för att komma i gång till i höst därför inte är de allra
bästa.
Trots det anser vi att regeringens ambition för det första året, och även för de
andra åren, är alltför låg. Vi föreslår i stället att det 1996 inrättas 4 000
nybörjarplatser och sedan ytterligare 4 000 platser vardera av åren 1997 och
1998. Det är viktigt att utbildningarna följer arbetslivets årsrytm. Det innebär
konkret att schemaläggning, undervisningsskyldighet och terminsindelning
skall vara av underordnad betydelse. Dessa för skolan viktiga frågor skall
ersättas med rörlighet och anpassningsförmåga till arbetslivets villkor.
Utbildningar skall kunna startas under årets alla månader.
Vår målsättning är att det i framtiden skall finnas 20 000 platser i
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.
Dessa platser är utöver de som idag redan finns i påbyggnadsutbildningarna
och YTH.
Organisation och styrelse
Vi har inga större invändningar mot föreslaget att inrätta en
nationell ledningsgrupp. Däremot är det angeläget att det
rekryteras personer till ledningsgruppen som har goda
kunskaper om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning
och vilka krav som skall ställas på den. Vi ser ingen
anledning till att det skall vara ett visst antal personer från
arbetsmarknadens parter och politiska företrädare, utan det
väsentliga är vad dessa personer har att tillföra
ledningsgruppen. När det gäller de lokala styrelserna skall
näringslivet ha majoritet i dessa.
Chalmers tekniska högskola
och stiftelsehögskolan i
Jönköping
I förslaget till lagtext skriver regeringen att utbildningen kan
anordnas av statliga universitet och högskolor, kommuner,
landsting och enskilda utbildningsanordnare. Innebär
förslaget att Chalmers tekniska högskola och Högskolan i
Jönköping, som är ombildade till stiftelser, inte får vara med
i försöksverksamheten? Det senare skulle vara märkligt,
eftersom förutsättningarna är utmärkta för att få till stånd en
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning i det
småföretagstäta Jönköpings län och i Göteborg med sin
industritradition. Naturligtvis skall alla utbildningsanordnare,
på den nivån, ha lika möjlighet att bedriva kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning. Kvaliteten är för oss
viktigare än vem som är huvudman för utbildningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningens innehåll och dess fördelning mellan
skola och arbetsplats,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lön skall utgå under den tid som utbildning är
förlagd till en arbetsplats,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningens längd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna att söka till den kvalificerade
eftergymnasiala yrkesutbildningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en överflyttning av påbyggnadsutbildningar och
YTH till yrkeshögskolan,
7. att riksdagen begär att regeringen återkommer med en
redogörelse för de ekonomiska konsekvenserna av en överflyttning av
påbyggnadsutbildningar och YTH till yrkeshögskolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om examen och examensbenämningar efter
genomgången yrkeshögskola,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av nya finansieringsformer
(kompetenskonton) för att möjliggöra ett livslångt lärande,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utöka antalet platser inom den kvalificerade
eftergymnasiala yrkesutbildningen till 4 000 år 1996 och sedan med
ytterligare 4 000 platser per år 1997 och 1998,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den nationella ledningsgruppen och de lokala
styrelsernas sammansättning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla utbildningsanordnare, oberoende av
huvudman, skall ha möjlighet att anordna kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning.
Stockholm den 18 mars 1996
Beatrice Ask (m)
Rune Rydén (m)
Ulf Melin (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Ulf Kristersson (m)
Chris Heister (m)
Per Unckel (m)