Europa-Medelhavsavtalet med Marocko är ett av många associationsavtal som EU har slutit mellan sig och ett annat land. Handelsintressen och önskan om tekniskt och ekonomiskt samarbete är en av drivkrafterna till avtalet. Det ingår i EU:s s k Medelhavsstrategi, som syftar till fred och stabilitet länderna emellan i Medelhavsområdet.
Enligt regeringens proposition vilar strategin på tre pelare. Den första utgör en fördjupad politisk dialog som grundas på respekten för demokrati och mänskliga rättigheter. Den andra utgörs av ett särskilt frihandelsområde som kombineras med ramkrediter och bistånd. Den tredje består av samarbete på det sociala och kulturella planet.
I avtalets artiklar 36-41 om konkurrensbestämmelser och andra ekono- miska bestämmelser framgår att konkurrenssnedvridande offentliga stöd- åtgärder inte är förenliga med avtalets funktion. Men eftersom landet betraktas som en region där levnadsförhållandena är svåra ekonomiskt och där stor arbetslöshet finns, är stöd med syfte att främja den ekonomiska utvecklingen tillåtet. Avtalet är alltså fördelaktigt för Marocko.
I regeringens beskrivning av innehållet påpekas också att "en viktig beståndsdel av avtalet är respekten för demokratiska principer och mänskliga rättigheter". Detta skrivs på följande sätt i avtalet: "Respekten för de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna såsom dessa uttrycks i den universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna, utgör inspiration för gemenskapens och Marockos inrikes- och utrikespolitik och en väsentlig beståndsdel i detta avtal." Detta är inte en tillräckligt stark skrivning i ett avtal med ett land där respekten för de mänskliga rättigheterna är bristfällig, respekt för de mänskliga rättigheterna måste vara ett villkor för ett associationsavtal mellan de Europeiska gemenskaperna och andra länder.
Enbart försäkringar och löften garanterar inte de verkliga förändringar som tydligt syns, om ett land är på väg mot ett demokratiskt samhällsskick med respekt för de mänskliga rättigheterna och vad det innebär i fråga om icke- diskriminering och förståelse för olika kulturer.
Konflikten i Västsahara är ännu inte löst och innan EU ingår ett associationsavtal med Marocko borde man seriöst diskutera genomförandet av den fredsplan som FN och OAU lagt och som inte fullföljs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i ministerrådet bör vänta med att godkänna EU:s associationsavtal med Marocko tills respekt för demokrati och mänskliga rättigheter uttrycks i praktiskt handlande och förändringar i inrikes- och utrikespolitik.
Stockholm den 5 juni 1996
Bodil Francke Ohlsson (mp) Eva Goës (mp)