med anledning av redog. 1995/96:NR1 Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående verksamheten efter rådets 44:e session t.o.m. den 47:e sessionen
Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat sin
berättelse angående sin verksamhet efter rådets 44:e session i
mars 1994 till och med dess 47:e session i förklaring av den
omorganisering som rådet genomgått, och för vilken i
berättelsen redogörs på ett översiktligt sätt. Även om det
talas om koncentration av samarbetet kring politiskt
väsentliga frågor samt om smidigare beredning och
rationalisering är det svårt att undgå intrycket att det i själva
verket rör sig om en nedbantning och nedprioritering av det
nordiska samarbetet.
Finlands och Sveriges inträde i EU torde vara en väsentlig orsak till den
förskjutning av det nordiska intresset bland ledande politiker som
verksamhetsberättelsen trots överslätande formuleringar bär tydligt
vittnesbörd om. Den omfattande nedläggning av nordiska institutioner som
blir följden av ett förverkligande av slutsatserna i rapporten "Nordisk nytta"
och som i synnerhet drabbar kulturområdet, som ministerrådet vid
budgetbehandlingen för två år sedan gav högsta prioritet, talar sitt tydliga
språk.
Från parlamentarisk synvinkel kan man göra ett konstaterande, nämligen
att EU-inträdet lett till ett minskat parlamentariskt inflytande på utformningen
av de nordiska ländernas politik på de områden där EU:s organ övertagit
beslutsfunktionen.
Att i detta läge försvaga det nordiska samarbetet är inte minst från
parlamentarisk utgångspunkt betänkligt. Det nordiska samarbetet måste
istället förstärkas, inte minst då det omfattar de delar av Norden som inte
ingår i EU, nämligen Island, Norge, Färöarna och Grönland.
En viktig pusselbit i en sådan förstärkning av det nordiska samarbetet vore
införande av direktval till Nordiska rådet. Nordiska rådet har under mer än 30
år fungerat som ett samarbetsorgan för parlamentariker och regeringar i
Norden. Även om rådet endast antar rekommendationer, finns det en
kontrollmekanism i bestämmelsen i Helsingforsavtalet att regeringarna och
ministerrådet är skyldiga att varje år lämna till rådet om vilka åtgärder de
vidtagit med anledning av rådets rekommendationer. Denna skyldighet
kvarstår för varje rekommendation ända till dess rådet anser
rekommendationen slutbehandlad.
Frågan om direktval till Nordiska rådet har vid ett antal tillfällen tagits upp,
både i den nordiska debatten och i medlemsförslag i rådet, men ej vunnit
anslutning av en majoritet. Det har hänvisats till att direktval skulle innebära
en grad av överstatlighet och till att man saknar erfarenhet därav i de nordiska
länderna. Framgångarna och intresset för Nordiska rådets verksamhet har
varierat, men aldrig uppnått den styrka som borde vara en naturlig följd av
våra gemensamma intressen. Direktval skulle innebära större tyngd och status
för Nordiska rådet och de nordiska frågorna. Genom en förstärkt folklig
förankring skulle den nordiska regionen kunna utvecklas som ett eget
centrum istället för att ligga i utkanten av unionen och förbli ett
"Norrlandsproblem". De nordiska frågorna skulle upplevas som än mer
angelägna och det nordiska samarbetet skulle kunna öka.
Faktum är att det nordiska samarbetet med sina djupa historiska rötter till
skillnad mot Sveriges EU-medlemskap har en stark och bred folklig
förankring. Det nordiska samarbetet, som är ett decentraliserat samarbete
mellan självständiga stater, har med tiden bl a skapat en gemensam
arbetsmarknad och ett utvecklat utbyte på flera nivåer. Dessutom har
samarbetet åstadkommit passfrihet och rivit upp gränser människor emellan.
Allt detta har skett utan att länderna behövt ge upp sin självbestämmanderätt
och utan att murar mot omvärlden byggts upp.
Ett annat sätt att förankra de nordiska frågorna och det nordiska synsättet är
att etablera en mer regelbunden och varaktig kontakt mellan det officiella
organet, Nordiska rådet och det vittförgrenade nordiska samarbete som
bedrivs i frivilliga organisationer. Ett möte mellan Nordiska rådets svenska
delegation och frivilliga organisationer i Sverige anordnades tillsammans
med Föreningen Norden den 18 februari i år som ett led i förberedelserna för
det andra mötet med Nordens Folkliga Församling, som hålls i Vasa i Finland
den 26-29 september. Vid mötet konstaterades bl.a. att det nordiska
samarbetet hade en bättre folklig förankring än t.ex. EU-samarbetet. Frivilliga
organisationer som t.ex. Föreningen Norden hade en viktig roll för att bevara
denna förankring. Mot denna bakgrund vore en starkare formell anknytning
av frivilligorganisationernas arbete till Nordiska rådet en lämplig åtgärd, som
bör utredas.
Miljöfrågorna och satsningar på hållbar utveckling måste prioriteras i det
Nordiska samarbetet. Detta gäller naturligtvis också det nordiska
energisamarbetet.
Planerna på en nordisk gasledning utgör ett hot mot en ekologisk bärkraftig
utveckling och låser fast länderna vid fortsatt import av miljöstörande fossila
bränslen. I stället för fortsatta planer på fossilgassamarbete bör resurser
satsas
på bioenergi, energieffektivitet, sol och vindsatsningar. Det som ryms inom
det ekologiskt hållbara samhället.
Den nordiska passfriheten ska behållas. Den bör rymmas inom nuvarande
EU-regler och inte hotas eftersom det bara gäller att nordbor har rätt att resa
utan pass. Miljöpartiet de gröna anser inte att Norden ska bli medlem i
Schengensamarbetet då det avtalet innehåller helt andra rörelsefriheter än den
nordiska passfriheten. Schengenavtalet rymmer också gemensam asylpolitik
mot övriga länder. Vilka effekter detta får på nuvarande asylpolitik har inte
analyserats av Nordiska rådet, ej heller konsekvensen av öppnare gränser och
risken för mer narkotika och andra drogers rörlighet i området. Holland är t
ex ett betydligt drogliberalare land än de nordiska länderna. Innan
förhandlingarna inleddes borde Nordiska rådet fått göra en analys av
konsekvenser av medlemskap i Schengen. Nu är förhandlingarna snart
avslutade, men innan beslut tas om medlemskap eller ej bör Nordiska rådet
och dess utskott liksom de berörda utskotten i Sveriges riksdag få analysera
konsekvenserna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den nordiske
samarbetsministern ges i uppdrag att i samråd med motsvarande
ministrar i övriga nordiska länder utreda frågan om direktval till
Nordiska rådet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att samarbetet mellan de officiella och frivilliga
organen för nordiskt samarbete bör intensifieras och formaliseras för
att förstärka den folkliga förankringen av nordiska frågor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Schengensamarbetet bör bli föremål för en
grundlig debatt och konsekvensanalys i Nordiska rådet och de utskott
som berörs av frågan.