med anledning av skr. 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996
1 Inledning
Enligt Maastrichtfördragets artikel N.2 skall en
regeringskonferens sammankallas 1996 för att se över vilka
bestämmelser i detta fördrag som skall förändras. Denna
konferens har förberetts av en s.k. reflektionsgrupp. Den
svenska riksdagens konstitutionsutskott har uttalat att
regeringen under hösten 1995 i en skrivelse till riksdagen bör
redovisa såväl uppläggningen av förberedelserna inför
konferensen som ställningstaganden i olika sakfrågor.
Regeringen har uppenbarligen varit besvärad över att ge
oppositionspartierna denna möjlighet till inflytande på
regeringens arbete.
Vid regeringskonferensen är det medlemsstaternas regeringar som
sammanträder och fattar beslut enhälligt - varje land har således en formell
möjlighet att utnyttja en vetorätt. Denna möjlighet bör Sverige på ett aktivt
sätt använda, inte minst för att leva upp till olika löften som gavs från
regeringshåll inför folkomröstningen.
Regeringskonferensens resultat skall ratificeras av varje enskilt
medlemsland, enligt dess interna regler, genom folkomröstning eller
parlamentsbeslut. Danmark är exempel på medlemsland som kommer att ha
folkomröstning om det blir ytterligare suveränitetsavgivelse. Naturligtvis är
det också av avgörande betydelse att utträdesrätt ur unionen införs i traktatet
- detta utgör ju grunden för självständighet och kommande generationers
möjlighet att själva välja vilken väg man vill ta. Väsentligt i detta
sammanhang är också att goda samarbetsformer garanteras dem som skulle
välja att utträda ur unionen. Miljöpartiet de grönas främsta och viktigaste
krav inför IGC ?96 är att Sveriges sluthållning till regeringskonferensens
resultat skall avgöras i en folkomröstning, att en traktatsfäst utträdesrätt
införs och att land som väljer att utträda skall kunna ingå annat
samarbetsavtal med EU.
Den skrivelse inför regeringskonferensen 1996, som regeringen nu
redovisar, innehåller motstridiga målsättningar, negligering av stora problem
samt en närmast ointresserad inställning till den stora majoritet av svenska
folket som är kritisk till det svenska medlemskapet i EU.
Skrivelsens innehåll är dessutom av den arten att man måste ifrågasätta
regeringens inställning till demokrati, folkvälde och människors rätt till
delaktighet. Sålunda förordar regeringen en linje som medför att en
kommande regering efter ett demokratiskt val till det nationella parlamentet
är upplåst för överskådlig tid.
Skrivelsen visar att regeringen inte är att beredd flytta fram de svenska
positionerna, t.ex. beträffande miljöpolitiken, trots vidlyftiga löften om detta
inför såväl folkomröstningen som EU-parlamentsvalet. Regeringen avser inte
ens att driva frågan om en gemensam lägsta energi- och koldioxidskatt, vilket
måste betraktas som synnerligen anmärkningsvärt. Man är inte villig att driva
att EU-systemet ges möjlighet att utnyttjas för miljöns bästa genom att lägsta
bindande miljöskatter skall uppfattas som miljöfråga och därmed kunna tas
med majoritetsbeslut. Man är inte heller villig att driva frågan om varje lands
generella och självständiga rätt att ställa hårdare miljökrav, trots löften från
statsministern inför parlamentsvalet.
Regeringen har inte tagit intryck av att socialdemokratiska EU-kritiker
hade stora framgångar i parlamentsvalet. Den s.k. Theorin-listans krav och
önskemål negligeras nästan helt. Sålunda avser regeringen inte att stödja EU-
parlamentets förslag att regeringskonferensens resultat skall underställas
medborgarnas bedömning i nationella folkomröstningar.
Miljöpartiet de grönas uppfattning ligger fast. Vi anser bl.a.
- att Sverige bör lämna EU främst p.g.a. demokratiska, sociala,
ekonomiska och näringspolitiska skäl,
-
- att deltagande i EMU med kraft måste avvisas,
-
- att Sverige skall stå fritt från Schengenavtalet,
-
- att en folkomröstning bör hållas efter regeringskonferensen.
-
Vi avser att, tills dess att Sverige lämnat EU, arbeta för att
göra det nuvarande medlemskapet i unionen så drägligt som
möjligt. Nedan analyserar vi därför regeringens skrivelse
avsnitt för avsnitt samt ger våra förslag till förändringar och
framflyttade positioner.
2 Förberedelsearbetet inför
regeringskonferensen 1996
Regeringen anger i sin skrivelse att det förberedande arbetet
inför regeringskonferensen löpande har redovisats i EU-
nämnden, där även samråd sägs ha förekommit, samt i
utrikes- och konstitutionsutskotten. Vidare har regeringen
tillkallat en parlamentarisk kommitté med uppdrag att dels
genomföra "kvalificerade utredningar" kring frågor som
väntas komma upp på regeringskonferensen, dels "stimulera
den offentliga debatten".
Miljöpartiet de gröna ifrågasätter regeringens vilja att samråda med
oppositionen, "stimulera den offentliga debatten" och genomföra
"kvalificerade utredningar". Vi upplever tvärtom att regeringen gjort allt för
att lägga locket på EU-debatten och snarare skapa argumentation för en redan
intagen hållning än via öppen och kritisk analys skapa en bredare bild av
förhållandena.
EU-kommitténs arbete, som kom igång först i mars 1995, har förhalats så
att en folklig debatt inför regeringskonferensen inte hunnits med.
Ordförandeskapet i EU-kommittén har dessutom styrt såväl hearingar som
utredningar i EU-positiv riktning. Vid hearingen om säkerhetspolitiken
representerades t.ex. fredsrörelsen av en av de få i denna rörelse som är
positiv till EU-konceptet. Riksdagen skall nu besluta om denna skrivelse som
lägger fast principer i ett antal för medborgarna och landet avgörande
framtidsfrågor utan att den föregåtts av den utlovade genomgripande folkliga
debatt som EU-kommittén skulle initiera.
Samrådet med riksdagen har inte förekommit av den art och grad att det
kan kallas "samråd" mer än i några få frågor. Inte ens regeringens främsta
krav inför regeringskonferensen (sysselsättningsunionen) har på allvar
diskuterats i EU-nämnden, vilket inte minst folkpartiet och moderaterna hårt
kritiserat. Miljöpartiet de gröna har dessutom tagit upp kritik mot den svenske
representanten i reflektionsgruppen för undanhållande av vad som verkligen
skett i reflektionsgruppen. Representanten har dessutom redan markerat en
svensk hållning i en rad frågor utan att vare sig riksdagens ledamöter eller
medborgarna varit delaktiga.
Vi kan konstatera att regeringspartiet och dess främsta samarbetspartner
centerpartiet båda har intresse av att EU-debatten förs så lågmäld som möjligt
p.g.a. den interna splittringen i frågan. Totalbilden visar hur det EU-positiva
etablissemanget uppvisat tendenser som knappast bör känneteckna en
demokrati som bygger på öppenhet och folkstyre.
3 Övergripande svenska
målsättningar
Det avsnitt i skrivelsen som redovisar regeringens
målsättningar utgör en motsägelsefull läsning.
Motsättningarna i olika målbeskrivningar är
uppseendeväckande.
3.1 Sysselsättning
Regeringen hävdar, fullt riktigt, att arbetslösheten inom EU
driver fram den hopplöshet och de antidemokratiska
tendenser som fått växtkraft i dagens Europa. Man hävdar att
"arbetslösheten är ett hot mot ekonomisk och social stabilitet
och ytterst mot vårt demokratiska styrelseskick". Tidigare
har regeringen hävdat att den inre marknaden skulle medföra
sänkt arbetslöshet - ett huvudargument inför beslutet om
EES-avtalet. Så har inte blivit fallet - tvärtom ökar nu
arbetslösheten i länder som t. ex. Tyskland.
Trots denna insikt är regeringen villig att acceptera en i unionen
centralstyrd ekonomisk politik där arbetslösheten har en underordnad roll.
Även i det rent konkreta utgör regeringens ställningstagande direkta
motsättningar. Regeringen hävdar att "EU:s ambitioner måste vara lika höga
för sysselsättningen som för den finansiella stabiliteten". Trots detta vill
inte
regeringen föra in sysselsättningskravet i EMUS:s regelverk.
Miljöpartiet - liksom en växande skara ekonomiska och politiska bedömare
- motsätter sig ett svensk deltagande i EMU. Medlemskap i EMU gör en
gemensam ekonomisk politik nödvändig och borgar snarast för
massarbetslöshet, ökande klyftor och minskat inflytande för medborgarna.
3.2 Miljön
Regeringen anger att "miljöhänsyn bör slå igenom på
samtliga politikområden". På ett annat ställe anges att EU:s
handelspolitik "bör präglas av en strävan mot ökad
frihandel". Dessa två fraser är helt motstridiga, vilket bl.a.
hela den internationella miljörörelsen är överens om.
Frihandelsprincipen medför nämligen att länder inom
unionen inte ges den generella rätten att gå före och ställa
högre miljö- och hälsokrav på produkter än vad andra länder
inom EU har eller vad EU gemensamt beslutat vara högsta
tillåtna krav. Det är förödande för dynamiken på marknaden
att inte länder ges generell rätt att ställa högre krav på
produkter.
Inför valet till EU-parlamentet skrev statsminister Ingvar Carlsson i en
debattartikel i Aftonbladet att den socialdemokratiska regeringen "aldrig ger
avkall för enskilda länder att gå före med strängare miljökrav". Regeringen
har hittills inte i någon förhandling i EU-sammanhang drivit den linje som
Ingvar Carlsson ger uttryck för, dvs. att varje land skall ha rätt att ställa
hårdare krav på varor, t.ex. vad gäller kemikalier, bilavgaser,
livsmedelstillsatser etc. Regeringen har möjlighet att leva upp till sina löften
i
samband med regeringskonferensen 1996 - men så blir inte fallet enligt
regeringens skrivelse.
Denna fråga tas inte upp trots att den ligger väl i linje med regeringens
uppfattning om att det är vardagsfrågor som berör medborgarna som bör tas
upp under konferensen. "Enskilda länders rätt att gå före med strängare
miljökrav" är dessutom den samlade miljörörelsens främsta krav när det
gäller miljöpolitiken inom EU.
3.3 Effektivare beslutsordning
Regeringen säger sig vilja uppnå en "sammanslutning av
självständiga stater till vilken medlemsstaterna i vissa fall
överför beslutsbefogenheter". Denna målsättning är
synnerligen motsägelsefull.
Självständighet innebär nämligen att medborgarna i fria val i den
självständiga staten kan välja att ta tillbaka beslutsrätten till det egna
parlamentet. I annat fall är självständigheten synnerligen tidsbegränsad; d.v.s.
en regering kan överföra beslutsrätt till EU:s institutioner, men en senare vald
regering kan inte återföra beslutsrätten. Då återstår ingen självständighet.
Regeringen avser uppenbarligen inte att under regeringskonferensen ta upp
frågan om medborgarnas rätt att i nationella val ta tillbaka beslutsrätten.
Införandet av enhetsvaluta och avskaffandet av kronan är exempel på detta.
3.4 Utvidgning av EU
Regeringen anser att en utvidgning av EU skulle "stärka
freden, välståndet och samhörigheten för alla Europas folk".
Trots denna plakatfras för regeringen inte något resonemang
om Rysslands inträde i EU. Regeringen väljer dessutom att
inte analysera följderna av att en gemensam säkerhets- och
försvarspolitik genomförs inom EU och hur detta kan
påverka relationerna inom Europa; då främst relationerna EU
och Ryssland.
Utvidgningen skall, enligt regeringen, ske utan att ansökarländerna skall få
någon delaktighet i regeringskonferensen. Detta är olyckligt, eftersom de
beslut som tas på konferensen kan komma att omfatta en miljontals männi-
skor som på detta sätt inte ens får delge den beslutande regeringskonferensen
sina synpunkter. Miljöpartiet menar att ansökarländerna skall ges närvaro-
och yttranderätt samt att regeringskonferensen slår fast att de länder som
väljer att gå Norges väg skall erbjudas goda samarbetsavtal.
3.5 Utrikes- och säkerhetspolitik
Regeringen slår fast att man vill "verka för en effektivisering
av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik".
Samtidigt klargör man att EU bör vara en sammanslutning av
självständiga stater. Något mindre självständigt än att inte
själv som nation kunna ha en egen identitet gentemot
omvärlden lär vara svårt att finna. Regeringen anammar
tanken på en slags EU-president - ett utrikes- och
säkerhetspolitiskt språkrör för hela EU, vilket självfallet
kommer att medföra att den nationella identiteten kommer att
urholkas i internationella sammanhang. Sverige kommer
därmed att försvinna än mer från den internationella scenen,
än vad som annars tvingas fram av EU:s regelverk.
Regeringen hävdar också att man vill ge upp vetorätten utom i frågor av
vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen, vilket naturligtvis inte går
ihop med tanken på frivilligt samarbete mellan självständiga stater. Ett
uppgivande av vetorätten av en regering eller en riksdag kan inte tas tillbaka
ens efter ett riksdagsval där en majoritet av svenska folket kräver återförd
vetorätt.
3.6 Barnkonventionen
Regeringen tar inte upp frågan om barnkonventionen och
dess införande i EU-sammanhang. Miljöpartiet de gröna
menar att barnkonventionen är ett centralt och viktigt
dokument som bör införas i unionsfördraget.
4 Demokrati, öppenhet och
insyn
Regeringen anger i detta avsnitt att öppenheten inom EU bör
stärkas och att svensk offentlighetsprincip bör gälla även för
EU-institutionerna. Samtidigt svävar regeringen på målet
när det gäller det svenska kravets styrka. Istället för att kräva
att svenska medborgare inte skall få sämre insyn i
beslutsprocessen, om/när beslut flyttas från nationell nivå till
EU-nivå väljer regeringen en försiktig hållning.
Ministerrådets sammanträden bör vara offentliga (i större
omfattning än idag), protokoll bör vara tillgängliga för
allmänheten (i vilken utsträckning anges inte), offentlighet
bör bli utgångspunkt för verksamheten i institutionerna
(vilka undantag som skall accepteras nämns inte). Huruvida
offentligheten skall gälla rätten för statsråd att offentliggöra
hur samtliga länders ministrar röstar framgår inte av
regeringens skrivelse. Regeringen tar inte upp frågan om
meddelarskydd, vilket är en central del av den svenska
offentlighetsprincipen.
När det gäller ministerrådets förankring i de nationella parlamenten hävdar
regeringen att arbetsformerna bör reformeras; med detta avses troligen att
tidsplanen för ärendebehandling skall förskjutas. En sådan tidsförskjutning är
välkommen, men ökar knappast det nationella parlamentets reella inflytande
över besluten. Regeringen avser således inte att driva kravet på att
parlamenten skall ges ökat inflytande över ministerrådets beslut, vilket vore
en rimlig demokratisk förankring. Regeringen väljer att inte nämna det slutna
Coreper, i vilket icke politiskt valda tjänstemän representerar länderna.
Regeringen anger att "folkrörelser och föreningsliv har stor betydelse för
den demokratiska processen" och knyter därmed an till den deltagande
demokrati som utvecklats i flera nordiska länder. Att stärka folkrörelsers och
föreningars möjlighet att påverka stärker EU:s demokratiska legitimitet,
enligt regeringen. Tyvärr undviker regeringen att analysera den avgörande
motsättningen mellan deltagande demokrati och EU-konceptet - istället faller
man också här offer för plakatfrasernas frestelser.
Miljöpartiet menar att avståndet mellan beslutsfattare och de som rörs av
besluten ökat i och med det svenska medlemskapet i EU och att avståendet
kommer att öka än mer om EU utvidgas. Om en stor del av lagstiftningen inte
kan påverkas av det nationella parlamentet får medborgarna svårare att
påverka politiska beslut. Även folkrörelser som miljörörelsen, fackliga
organisationer, djurskyddsorganisationer etc. får svårare att påverka eftersom
påverkan av nationella politiker blir näst intill meningslös. Vid en utvidgning
kan boende i Sverige komma att representeras av 15 av ca 700 EU-
parlamentariker samtidigt som det svenska inflytandet i ministerrådet blir allt
mindre. Den deltagande demokratin kommer därmed att urvattnas, vilket är
ett hot mot grundläggande värden i vårt samhälle.
För att motverka försämringen av den deltagande demokratin bör den
svenska hållningen inför regeringskonferensen vara följande:
- De nationella parlamenten skall ges rätt att medverka i EU:s
beslutsprocesser genom att få initiativrätt och kunna lägga fram förslag
till EU-regler.
-
- Parlamenten, deras EU-nämnder e.dyl., bör rekommenderas vara
beslutande inför ministerrådsmöten.
-
- Större länder inom EU skall inte ges ökat rösteantal i ministerrådet utan
förhållandet skall vara som idag. Varje steg som ger kommissionen
karaktär av regering och rådets ordförande karaktär av statschef skall
Sverige motsätta sig.
-
- EU-parlamentet bör ges viss lagstiftningsrätt endast när det gäller
miniminormer för mänskliga rättigheter samt skydd för hälsa och miljö
(inkluderat ett lägsta golv för ekonomiska styrmedel för att bekämpa
gränsöverskridande miljöpåverkan).
-
- Det slutna Coreper ersätts med en parlamentariskt förankrad
förberedelseprocess. Så länge Coreper finns kvar bör länderna
representeras av vald ledamot i de nationella parlamenten.
-
- Svensk offentlighetsprincip skall ovillkorligen införas i EU-
institutionerna och får inte urholkas genom vidgade sekretessregler.
-
- Svensk meddelarfrihet skall gälla även EU-institutionerna.
-
5 Jämställdhet
Regeringen anger att den avser att driva frågan om jämlikhet
mellan man och kvinna. Dock ges inga som helst konkreta
besked om vad regeringen i sak avser driva och vilka krav
som ställs. Den svenska regeringen har inte hittills visat
framfötterna när det gäller jämställdhetsfrågor i EU-
sammanhang. De regeringsdelegationer som från olika
departement besökt EU-nämnden domineras mycket kraftigt
av män. I reflektionsgruppen representerades Sverige av en
man, liksom i Coreper.
För att komma tillrätta med de stora bristerna när det gäller jämställdhet
mellan könen anser miljöpartiet de gröna att regeringen bör ställa följande
krav:
För att uppnå grundläggande jämlikhet inom EU-institutionerna bör
Sverige under regeringskonferensen driva kravet på könskvotering.
6 EU:s utvidgning
Regeringen anger att utvidgning av EU är den mest centrala
frågan för regeringskonferensen och avser inte att ställa krav
på kraftigt förändrade jordbrukssubventioner före en
utvidgning.
Trots att regeringen beskriver EU som hela Europa diskuteras inte
Rysslands ställning. Regeringen hävdar att en utvidgning med en fri marknad
för kapital, tjänster, varor och arbetskraft gynnar ekonomin. Däremot görs
ingen analys om huruvida dessa friheter har gynnat ekonomin och höjt
sysselsättningen i de länder som redan är medlemmar i EU.
Miljöpartiet motsätter sig inte att de länder, som efter demokratiskt väl
förankrat beslut, vill ta steget in i EU skall vara välkomna.
Regeringen anser inte att de länder som nu ansökt om medlemskap skall få
delta som observatörer med yttranderätt under regeringsförhandlingarna, trots
att dessa länder kan komma att omfattas av de beslut som tas. Miljöpartiet
uppfattar detta som en inbjudan med armbågarna.
För att en rimlig utveckling skall kunna uppnås måste EU:s
jordbrukspolitik förändras från grunden innan nya stater och deras
jordbrukare blir beroende av det bidragssystem som hela EU:s
planekonomiska jordbrukspolitik bygger på.
Inför regeringskonferensen anser Miljöpartiet att regeringen bör ställa
följande krav:
- De länder som sökt om medlemskap bjuds in till regeringskonferensen
med yttranderätt.
-
- Jordbrukspolitikens subventions- och bidragsmönster förändras kraftigt
innan EU utvidgas och fler jordbrukare blir beroende av den närmast
absurda politik EU driver på detta område.
-
- Att Sverige kräver att samtliga länder i Europa, antingen de sökt
medlemskap i EU eller inte, garanteras andra samarbetsformer än
medlemskap.
-
7 Tillväxt, sysselsättning,
inre marknad, miljöfrågor
m.m.
7.1 Sysselsättning
Under denna rubrik i skrivelsen låter regeringen förstå att
ekonomisk tillväxt och sysselsättning hänger ihop - bara
tillväxten ökar skapas jobb, tycks regeringen mena. Detta
strider mot internationella kunskaper - ekonomisk tillväxt
leder inte längre med automatik till fler jobb. I t.ex. Tyskland
ökar nu arbetslösheten trots en relativt hög tillväxttakt.
Regeringens stora fråga under regeringskonferensen skall vara en s.k.
sysselsättningsunion. Vad som menas med detta går inte att utröna av
skrivelsen. Regeringen anser emellertid att ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitiken bör föras i fördraget. Miljöpartiet ifrågasätter
emellertid om detta skulle medföra något nytt eftersom sysselsättningsfrågan
redan tas upp i Romfördraget och de flesta enskilda EU-länder redan har
sysselsättningsmål. Det enda vi med klarhet ser är att det inte leder till låg
arbetslöshet.
Det nya avsnittet om sysselsättningen skall, enligt regeringen, innehålla
gemensamma mål, gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att
följa vissa principer för sysselsättningspolitiken. Miljöpartiet ställer sig
mycket frågande inför detta: Hade socialdemokraterna drivit samma linje om
det varit en borgerlig regering som låst fast Sverige vid att följa principer om
ökad lönespridning, urholkad arbetsrätt och subventionerade hemarbeten?
Miljöpartiet motsätter sig överstatliga principer för sysselsättningspolitiken
eftersom dessa principer inte kommer att kunna rubbas i de enskilda länderna
även om medborgarna efter ett val väljer en annan politik. Vi är dessutom
utomordentligt oroade över de principer för att minska arbetslösheten som
kan komma att beslutas. Istället bör låg arbetslöshet ingå som en del av de
samlade konvergenskraven för EMU.
7.2 Den ekonomiska och monetära
unionen
Regeringen avser inte att förändra innehållet i regelverket för
EMU. Regeringen menar dessutom att de konvergensregler
som utgör en central del av EMU är "ett uttryck för vad som
bör känneteckna en sund och stark ekonomi".
Miljöpartiet de gröna anser att den gemensamma valutaunionen inte skall
genomföras. Under överskådlig tid kommer ekonomier och samhällen i stort
att skilja sig alltför mycket mellan de olika länderna. Detta innebär bl.a. att
risken är stor att massarbetslöshet och företagsnedläggningar tilltar i de
länder som har svaga ekonomier eller ekonomier i obalans. En gemensam
valuta innebär också att de olika länderna måste föra en centraliserad
gemensam ekonomisk politik. Detta innebär i praktiken slutet för den
demokratiska tradition som vi känner i Sverige och övriga nordiska länder.
Miljöpartiet motsätter sig ett svenskt deltagande i EMU. EMU-projektet
hotar för svensk del att leda till att delar av näringslivet slås ut, fortsatt
och
tilltagande massarbetslöshet, ökande ekonomiska klyftor och minskat
inflytande för medborgarna. Svensk ekonomi får sämre förutsättningar att
fungera bra om kronan ersätts med en europeisk enhetsvaluta. Det
sammanhänger delvis med att svensk ekonomi i högre grad än övriga EU
sammanhänger med USA:s; kronan beror i hög grad på dollarns ställning.
Delvis beror det på att svensk ekonomi och svensk arbetsmarknad i flera
viktiga avseenden avviker från vad som är förhärskande i EU. Den egna
valutan, kronan, är en viktig stötdämpare dessa olikheter i vår omvärld. Tas
kronan bort blir påfrestningarna på företagen och arbetsmarknaden betydligt
större. Det innebär att fler företag slås ut och att fler blir arbetslösa.
Det är oerhört viktigt att budgetunderskottet upphör och statsskulden
minskas, det är av största betydelse att inflationen och räntorna hålls låga och
i paritet med vår omvärld, det är viktigt att kronans värde är stabilt och
utvecklas positivt. De fem konvergenskraven står därför inte i
motsatsförhållande till en grön ekonomisk politik - tvärtom! Men den
ekonomiska politiken kan inte tillåtas bestå av enbart dessa fem krav.
Tvärtom måste de underordnas övergripande sociala och miljömässiga mål
för den ekonomiska politiken. Vad gäller den svenska konvergensplanen så
har vi, tillsammans med centern och kds, en överenskommelse med
regeringen att målen att minska arbetslösheten och att minska miljöskulden
ska likställas med konvergenskraven för svensk del. Vi kräver nu att
regeringen i regeringskonferensen ska arbeta för att konkreta
arbetslöshetsmål och miljömål ska uppfyllas tillsammans med de fem
konvergenskriterierna som finns med i Maastrichtfördraget.
De steg Sverige hittills tagit på vägen mot den monetära unionen
förskräcker. Valutaregleringen avskaffades utan att ersättas med ett
modernare system för att upprätthålla en viss tröghet på den snabbt växande
valutamarknaden. Kronans knytning till EU:s valutasystem slutade med att
den dåvarande borgerliga regeringen och socialdemokraterna med
gemensamma krafter framgångsrikt pumpade in luft i kronan. Den bubblan
sprack efter katastrofala 500 % riksbanksränta. Det kostade det svenska
folket mångmiljardbelopp, fördjupad långkonjunktur, utslagning av företag,
snabbt ökande statsskuld, hög arbetslöshet och minskade investeringar.
Kritiken mot EMU-projektet som sådant, och i synnerhet mot ett eventuellt
svenskt deltagande, ökar stadigt ifrån näringsliv och ekonomisk expertis.
EMU har mycket stor betydelse för hela svenska folket och implikationerna
på det svenska självstyret är stora. I praktiken skulle ett svenskt deltagande i
EMU medföra att mycket stora delar av den ekonomiska politiken i Sverige i
framtiden beslutas i Frankfurt och Bryssel. I folkomröstningen om svenskt
medlemskap i EU framfördes från främst socialdemokraterna löftet att
omröstningen inte gällde eventuellt deltagande i EMU - den frågan utlovades
avgöras i ett senare skede. Ett flertal länder i EU kommer att anordna
folkomröstningar om sitt eventuella deltagande i EMU. Det framstår på dessa
grunder som nödvändigt att svenska folket i en folkomröstning avgör
huruvida Sverige ska gå med i EMU eller ej.
Även principerna för upphandling bör ses över vid regeringskonferensen.
Nuvarande principer styr mot storskalighet, anonymisering, centralisering
samt bortrationaliserade arbetstillfällen och ökande mängd transporter med
utsläpp av bl.a. drivhusgaser.
Miljöpartiet anser att regeringen under förhandlingarna skall kräva
- att det i fördraget skrivs in att medlemskap i EMU avgörs av varje
medlemsstat genom nationellt beslut under förutsättning att man
uppfyllt de krav som ställs
-
- att sysselsättningskrav och krav på att miljöskulden förs in i de s.k.
konvergensreglerna
-
- att sysselsättningsfrågor inte ges den överstatliga natur som regeringen
föreslår med gemensamma procedurer och principer som i själva verket
kan medföra ökad lönespridning, urholkad arbetsrätt och
subventionerade hemarbeten
-
- att lokal upphandling skall tillåtas för att skapa bättre miljö och fler
arbetstillfällen.
-
7.3 Inre marknaden och
konsumenternas intressen
Regeringen anger att den inre marknaden är av godo för
människorna trots att vare sig rimliga spelregler för
kapitalrörelser eller högre miljökrav på varor får förekomma
i de enskilda länderna. Enligt regeringen är det bästa för
konsumenterna att varor och tjänster är billiga och många.
Detta utgör, enligt regeringen, det främsta
konsumentintresset och dessa mål vill regeringen införa i en
gemensam EU-politik.
Miljöpartiet motsätter sig denna snäva tolkning av vad som är bra för
konsumenterna. Vi menar att konsumenternas intressen är större än så, t.ex.
en god miljömärkning, självskriven rätt för nationell miljömärkning och krav
på full produktinformation och ursprungsmärkning. Ytterligare exempel är
konsumenternas möjlighet att få behålla t.ex. gamla frösorter och därmed
traditionella lokala och regionala produkter.
En annan viktig konsumentfråga som bör utvecklas i ett mellanstatligt
samarbete också inom EU är skydd för skadliga våldsskildringar i
tevekanaler. Skadliga våldsskildringar, som ändrar beteendemönster, kan ge
barn skadliga normer för hur konflikter löses och relationer knyts. Detta
måste förhindras genom samarbete på alla plan.
Vi anser att regeringen skall ges i uppdrag att arbeta enligt följande:
- Förändringar i fördraget skall öppna möjligheter att införa
valutaavgifter mellan EU och omvärlden och inom EU som en
möjlighet att stärka demokratin och leva upp till de tankar på en
valutaavgift som finns i FN-sammanhang för att finansiera åtaganden i
tredje världen.
-
- En generell rätt för varje nation att gå före genom att ställa högre miljö-
och hälsokrav på livsmedel och andra varor införs.
-
- En generell rätt för varje enskilt land att ställa krav på
produktinformation som är mer långtgående än EU:s införs.
-
7.4 Djurskydd
Regeringen har genom att ta hänsyn till en stark
opinionsyttring pliktskyldigast skrivit in att "man skall
pröva möjligheten att vid konferensen ta upp frågan om
djurskydd i ett etiskt perspektiv". Detta är tyvärr en mycket
passiv hållning, men möjligheter finns att om Sverige driver
frågan aktivt så kommer flera andra medlemsländer att stödja
Sverige. Vid förra regeringskonferensen behandlades
djurskyddsfrågorna. De fördragsslutande parterna enades om
en viljeyttring, en förklaring om djurskydd som dock inte ger
ökat rättsskydd för djuren. Miljöpartiet anser, i likhet med
EU-parlamentets miljöutskott, att förklaringen om djurskydd
skall skrivas in i fördragstexten. Detta skulle stärka djurens
rätt och utgöra en grund för mer långtgående djurskyddskrav.
Miljöpartiet anser att regeringen under förhandlingarna skall ta upp till
behandling:
- att hänsyn till djurens välbefinnande skall vara grundläggande vid
utformning av gemenskapslagstiftning om den gemensamma jordbruks-
politiken, transporter, den inre marknaden och forskning samt att detta
skall föras in i traktatstexten
-
- att varje enskild medlemsstat skall ges en oomtvistad rätt att ställa
högre djuretiska krav än vad EU föreskriver på såväl inhemsk
produktion som vid import.
-
7.5 Miljö
Regeringen vill att de principer om hållbar utveckling som
man enades om i samband med Rio-konferensen skall införas
i EU-fördraget. I övrigt talar regeringen om vad som k a n
komma att föras upp på konferensen, utan att tala om vilken
ställning man tänker inta.
Miljöpartiet menar att uthållig utveckling bör bli det primära målet i
unionsfördraget. Det är väl en självklarhet att Rio-konferensens tämligen
harmlösa slutresultat skall föras in i fördraget, ingen kan ju motsätta sig en
sådan ordning. Det finns emellertid anledning att påpeka att regeringen är
oklar över vad som avses: skall även de övriga dokumenten från Rio föras in,
bl.a. klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald.
Den mest centrala och akuta frågan - energi- och koldioxidskatten - vidrör
inte regeringen i sin skrivelse. Detta måste betraktas som en djup utmaning.
Utsläppen av koldioxid från fossila bränslen är i de flesta EU-länder mellan 6
och 12 ton per invånare och år. För att kunna hejda växthuseffekten måste
dessa utsläpp minskas med ca 80 procent, vilket ställer mycket stora krav på
energipolitiken i Europa. Regeringen måste nu ges i uppdrag att vid
regeringskonferensen driva att en lägsta energi- och koldioxidskatt skall
införas obligatoriskt och på en lägsta nivå som ligger i fas med vad EU-
kommissionen föreslagit. Nedsättning av nationell koldioxidskatt bör blir
möjlig under en övergångsperiod för stora energianvändare. Subventioner av
kärnkraft och fossilenergi skall tvingas upphöra i medlemsländerna.
Maastrichtfördraget medförde en rad olika lagstiftningsprocedurer för
beslutsfattande inom miljöområdet. Det bör nu införas en enhetlig
lagstiftningsprocedur genom att lagstiftningsrätt när det gäller miniminormer
för hälsa, miljö och djuretiska frågor - inbegripet ekonomiska styrmedel för
att bekämpa gränsöverskridande miljöpåverkan - skall överföras till EU-
parlamentet. Samtidigt är det ett ovillkorligt krav att varje enskilt land
måste
ges en oomtvistad rätt att införa en mer stringent lagstiftning för miljö-,
hälso- och djurskydd än vad unionen kräver. I dessa sammanhang kan också
finnas skäl att stärka domstolens roll så att den kan tvinga fram ekonomiska
sanktioner och förstärka individens rätt att väcka talan mot dem som inte
följer miljölagarna. EU:s miljöpolitik bör dessutom stärkas på så sätt att de
harmoniseringsregler som finns - och som skall kunna överskridas nationellt,
enligt vårt krav - successivt skall skärpas så att de når upp till den högsta
nivå av miljöskydd som råder i någon av medlemsstaterna.
Miljöpartiet de gröna anser även att regeringen bör driva följande krav:
- Den gemensamma jordbrukspolitiken förändras radikalt så att
utvecklingen styrs i riktning mot ett ekologiskt hållbart jordbruk.
-
- EU:s regionalpolitiska stöd utgår endast till miljövänliga projekt.
-
- Industri- och konkurrenspolitiken skall förändras så att den främjar
miljövänlig produktion.
-
- Den s.k. vitbokens idéer om skatteväxling påskyndas som del av ett
mellanstatligt samarbete.
-
- En lägsta energi- och koldioxidskatt införs obligatoriskt och på en nivå
som ligger i fas med vad EU-kommissionen föreslagit.
-
- En EU-plan upprättas för hur miljövänliga transportsystem, som inte
ger upphov till bl.a. drivhusgaser, skall kunna byggas ut som ett
mellanstatligt samarbete.
-
- Varje land inom EU skall ges generell rätt att gå före genom att ställa
högre miljö- och hälsokrav på varor.
-
- Kommuner inom EU skall ges full rätt att vid kommunal upphandling
ställa högre miljö- och hälsokrav än vad EU står bakom.
-
- Euratom avvecklas.
-
8 Den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken
Den analys regeringen presenterar som grund för sina
ställningstaganden för utrikes- och säkerhetspolitiken är
grund och motsägelsefull och i vissa fall förödande.
Samtidigt som man förklarar att marknadsekonomin, utifrån
de fyra friheterna, är garant för en god utveckling så inser
man att instabiliteten i EU:s omvärld till stor del beror på
"ekonomiska klyftor". Klyftorna är en följd av just den typ
av marknadsekonomi som EU vill lagstifta om och som även
inom EU-länder som t.ex. Frankrike skapar berättigad social
oro. Som ett exempel kan nämnas att uteliggarna i Paris
växer i antal och har börjat organisera sig. Ökande
ekonomiska och sociala klyftor har för övrigt
försvarsberedningen i rapporten "Sverige i Europa och
världen" (Ds 1995:28) beskrivit som ett säkerhetshot.
Miljöpartiet motsätter sig varje inskränkning av vetorätten i utrikes-,
säkerhets- och försvarspolitiken. Det är en förutsättning för att vi även
fortsättningsvis, med hedern någorlunda i behåll, skall kunna kalla oss
militärt alliansfria. "Ett borttagande av vetorätten i utrikes- och säkerhets-
politiken är inte aktuell", anför regeringen och fortsätter: "I frågor som rör
vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen kan Sverige inte låta sig
röstas
ned av en majoritet inom EU." Det innebär att regeringen är villig att avstå
från vetorätten på områden den inte uppfattar som vitala för utrikes- och
säkerhetspolitiken. Därmed har man tagit milslånga kliv från de löften man
förde fram inför folkomröstningen om EU-medlemskapet, då man t.o.m.
talade om "dubbla veton".
Regeringen ställer sig bakom tanken på någon slags EU-president, dvs. ett
språkrör som företräder EU i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Detta
leder naturligtvis till att de enskilda ländernas utrikespolitik kommer till
korta
och att den nationella identiteten urholkas i internationella sammanhang.
Miljöpartiet motsätter sig införandet av någon slags EU-president.
Sverige har, utan folklig debatt, förts in i VEU (Västeuropeiska unionen)
som aktiv observatör. Regeringen förefaller totalt okritisk. Man skriver att
"EU:s kapacitet för analys och tidig upptäckt av möjliga konflikter kan
stärkas. Även VEU:s operativa förmåga kan i olika avseenden förbättras".
Översatt till svenska innebär detta att regeringen är positiv till en EU-
underrättelsetjänst, ett slags EU-CIA. Att stärka VEU:s operativa förmåga
gör att det finns stor risk för att FN:s ställning undergrävs.
Regeringen är positiv till svenskt deltagande i fredsfrämjande operationer
m.m. inom VEU:s regi.
I och med att fredsbevarande operationer splittras upp på regionala
organisationer, som inte kan betraktas som alliansfria, vare sig militärt eller
intressemässigt, vill miljöpartiet erinra om vad FN:s generalsekreterare
redovisade i sitt tillägg till "An Agenda for Peace" i juni 1995. I denna
rapport framhåller generalsekreteraren att det finns risker med att överlåta
mer krävande uppgifter på grupper ledda av stormakter. Miljöpartiet anser att
Sveriges internationella insatser av humanitär, konfliktförebyggande och
fredsbevarande karaktär skall ske direkt under FN utan omvägar via VEU.
Miljöpartiet anser att militäralliansen VEU bör läggas ner. Detta bör också
vara Sveriges hållning inför regeringskonferensen. Blir så inte fallet anser
miljöpartiet att Sverige skall lämna observatörsskapet.
Regeringens skrivelse tar inte upp någonting om WEAG (Western
European Armaments Group), vapenexportregler eller vapenindustriellt
samarbete. En majoritet i riksdagen har ställt sig bakom regeringens
intentioner att Sverige skall "närma sig WEAG". Miljöpartiet delar inte
denna uppfattning. Vi anser att regeringen skall lägga in vetot mot varje
förändring som kan leda till inskränkning i det nationella självbestämmandet
om stränga regler för vapenexport. Vi anser inte heller att det
försvarsindustriella samarbetet skall främjas. Snarare skall tid och kraft
läggas på att få en omställning av vapenindustrin till civil produktion.
Miljöpartiet anser att regeringen under regeringskonferensen skall driva en
uppfattning som medför att:
- vetorätten på intet sätt får urholkas
-
- förslag om någon slags EU-president i GUSP-frågor avslås
-
- varje inskränkning i det nationella självbestämmandet om stränga regler
för vapenexport förhindras
-
- varje försök från EU att överta fredsfrämjande och fredsbevarande
uppgifter som bättre kan skötas av FN och OSSE stoppas
-
- varje form av militarisering av EU, däribland fusion eller närmare
samverkan med VEU, stoppas.
-
9 Samarbete i rättsliga och
inrikes frågor
Regeringen skriver att samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor är att uppnå fri rörlighet för personer, men tillstår
samtidigt att detta kan medföra problem inom en rad
områden. Regeringen kan tänka sig att "stärka
institutionerna" för att "få till stånd ett mer effektivt
arbetssätt".
Fri rörlighet för personer genom slopandet av gränskontrollerna upphöjs
som en enastående frihet för befolkningarna. Samtidigt skall medborgarna
garanteras bibehållen säkerhet och frihet. Detta skall ske genom ett
omfattande kontrollprogram som innefattar:
- ett europeiskt dataregister med personuppgifter av olika karaktär, om
dömda personer, för spaningsuppgifter, om flyktingar etc.
-
- en speciell EU-poliskår
-
- ID-kort med fingeravtryck
-
- övervakningskameror.
-
Det blir en fri rörlighet under hård kontroll. Miljöpartiet de
gröna vill att gränskontrollerna bibehålls och vi motarbetar
planerna på den utökade kontrollapparaten.
Regeringen vill föra över asyl- och invandrarfrågor till gemensamhets-
lagstiftningen, stärka polissamarbetet inom EU och signalerar även för att
Sverige avser att ansluta sig till det s.k. Schengenavtalet.
Miljöpartiet de gröna motsätter sig svensk medverkan i Schengenavtalet.
Vi anser att avtalet medför att gränserna öppnas för knarket medan murarna
blir högre för flyktingar. Bortfallandet av de inre gränskontrollerna medför
krav på ökad polismakt.
Miljöpartiets uppfattning är att flykting- och asylpolitiken inte skall
överföras till gemenskapslagstiftningen. Vi motsätter oss också den
uppdelning i A- och B-lag som EU tvingar fram bland invandrare. För
invandrare utanför EU gäller att de måste haft uppehållstillstånd i tre år innan
de ges röst- och kandidaträtt till kommuner och landsting. För invandrare från
länder utanför EU gäller betydligt längre tidsperioder. På detta sätt skapas A-
och B-lag bland invandrare.
10 Institutionella frågor
De institutionella frågorna kommer med stor säkerhet att
dominera konferensen. Vi har behandlat dessa under
rubriken 4 Demokrati.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen inför EU:s regeringskonferens
1996 skall arbeta för att utträdesrätt från EU införs i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
1996 skall verka för att barnkonventionen införs i unionsfördraget,
3. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att de nationella parlamenten ges rätt att medverka i
EU:s beslutsprocesser genom att få initiativrätt och kunna ge förslag
till EU-regler,
4. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
1996 skall verka för att parlamenten och deras motsvarigheter till EU-
nämnden bör rekommenderas vara beslutande inför ministerrådsmöten,
5. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att större länder inom EU inte skall ges ökat röstetal i
ministerrådet jämfört med i dag,
6. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall motsätta sig
varje steg som ger EU-kommissionen karaktär av regering och rådets
ordförande karaktär av statschef,
7. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att EU-parlamentet ges viss lagstiftningsrätt endast när
det gäller miniminormer för mänskliga rättigheter samt skydd för hälsa
och miljö i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att det slutna Coreper ersätts med en parlamentariskt
förankrad förberedelseprocess,
9. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att så länge Coreper finns kvar bör länderna
representeras av vald ledamot i de nationella parlamenten,
10. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att svensk offentlighetsprincip skall införas i EU-
institutionerna,
11. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att svensk meddelarfrihet skall gälla även för EU-
institutionerna,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige under regeringskonferensen skall
verka för könskvotering,
13. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att de länder som sökt om medlemskap ges tillträde till
förhandlingarna med yttranderätt,
14. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att jordbrukspolitikens subventions- och bidragsmönster
förändras innan EU utvidgas i enlighet med vad som anförts i
motionen,
15. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att samtliga länder i Europa, antingen de sökt
medlemskap i EU eller inte, garanteras andra samarbetsformer än
medlemskap,
16. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att det i fördraget skrivs in att medlemskap i EMU
avgörs av varje medlemsstat i enlighet med vad som anförts i
motionen,
17. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att sysselsättningskrav och krav på miljöskulden förs in
i de s.k. konvergensreglerna,
18. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att sysselsättningsfrågorna inte ges den överstatliga
natur som regeringen föreslår i enlighet med vad som anförts i
motionen,
19. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att lokal upphandling skall tillåtas för att skapa bättre
miljö och fler arbetstillfällen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samarbete inom EU för att förhindra skadliga
våldsskildringar i TV,
21. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att fördraget skall öppna möjligheter att införa
valutaavgifter mellan EU och omvärlden och inom EU i enlighet med
vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att varje land inom EU skall ges generell rätt att gå före
genom att ställa högre miljö- och hälsokrav på livsmedel och andra
varor,
23. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för en generell rätt för varje enskilt land att ställa krav på
produktinformation som går längre än EU:s,
24. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att djurskyddsfrågan förs in i traktatstexten i enlighet
med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att varje enskild medlemsstat skall ges en oomtvistad
rätt att ställa högre djuretiska krav än vad EU föreskriver i enlighet
med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att lagstiftningsrätt när det gäller miniminormer för
hälsa, miljö och djuretiska frågor skall överföras till EU-parlamentet,
27. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att varje medlemsland ges rätt att införa en mer
långtgående lagstiftning inom miljö- och hälsoskyddsområdet än vad
EU föreskriver,
28. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att stärka EU-domstolens roll att utdöma ekonomiska
sanktioner mot dem som inte följer miljölagarna,
29. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att stärka individens rätt att föra talan mot dem som inte
följer miljölagarna,
30. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att de befintliga harmoniseringsärendena som finns
successivt skall skärpas så att de når upp till den högsta nivå av
miljöskydd som råder i något medlemsland,
31. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att den gemensamma jordbrukspolitiken förändras
radikalt så att utvecklingen styrs i riktning mot ett ekologiskt hållbart
jordbruk,
32. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att EU:s regionalpolitiska stöd endast utgår till
miljövänliga projekt,
33. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att industri- och konkurrenspolitiken skall förändras så
att den främjar miljövänlig produktion,
34. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att den s.k. vitbokens idéer om skatteväxling påskyndas
som del av ett mellanstatligt samarbete,
35. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att en lägsta energi- och koldioxidskatt införs
obligatoriskt och på en nivå som ligger i fas med vad EU-
kommissionen föreslagit,
36. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att en EU-plan upprättas för hur miljövänliga
transportsystem, som inte ger upphov till bl.a. drivhusgaser, skall
kunna byggas ut som ett mellanstatligt samarbete,
37. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att kommuner inom EU skall ges full rätt att vid
kommunal upphandling ställa högre miljö- och hälsokrav än vad EU
står bakom,
38. att riksdagen begär att regeringen inför regeringskonferensen
skall verka för att Euratom avvecklas,
39. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att vetorätten på intet sätt urholkas,
40. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att förslaget om ett gemensamt ansikte utåt i GUSP-
frågor avslås.
41. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att inskränkningar i det nationella självbestämmandet
om stränga regler för vapenexport förhindras,
42. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall motsätta sig förändringar som gör att EU ges fredspolitiska roller
som bättre kan skötas av FN,
43. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att VEU bör avvecklas,
44. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall motsätta sig varje form av militarisering, däribland fusion eller
närmare samverkan med VEU,
45. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att gränskontrollerna bibehålls och planerna på en ökad
kontrollapparat motarbetas,
46. att riksdagen begär att regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att flykting- och asylpolitiken inte skall överföras till
gemenskapslagstiftningen.