Motion till riksdagen

1995/96:U25

av Olof Johansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996

---

Vår värld står inför stora utmaningar. Miljöförstöring hotar
försörjningsmöjligheterna för en växande världsbefolkning,
på många håll i världen svälter en stor del av befolkningen.
Kan vi inte komma tillrätta med hot som ökenspridning,
klimatförändringar och befolkningsexplosion riskeras
livsbetingelserna för fler och fler. En stor del av världens
innevånare lider när millennieskiftet närmar sig. Vi i den rika
världen har en stor skuld till den växande ekonomiska
klyftan mellan nord och syd.

Europa har upplevt ett omtumlande nittiotal. Den tudelade kontinenten
håller åter på att enas, demokratin konsolideras i allt fler länder, och
samtidigt exploderar mitt i Europa ett av de blodigaste och grymmaste krig
som vår kontinent upplevt. 1996 blir ett avgörande år för forna Jugoslavien.

När EU:s medlemsländer möts vid regeringskonferensen står samarbetet i
Europa - såväl inom EU som i andra fora - inför en framtid av både
möjligheter och hot. Vägen mot ett alleuropeiskt samarbete ligger öppen,
samarbetsklimatet runt de två innanhaven Medelhavet och Östersjön är bättre
än på länge. Samtidigt brottas EU:s medlemsländer med stora interna
problem. Trots en relativ högkonjunktur råder stor arbetslöshet. Dessutom
förmörkar grov brottslighet, växande narkotikaproblem, terrorism och rasis-
tiskt våld Europas samhällen. I ett längre perspektiv kvarstår en genuin
osäkerhet om huruvida demokratin och rättsstaten kan stabilisera vår egen
världsdel, inklusive Ryssland, och dessutom Nordafrika. För EU blir 1996 ett
viktigt år. När EU:s medlemsländer möts till regeringskonferens sker det i ett
tillstånd av kris, både i betydelsen svår situation och enligt latinets crisis -
ett
avgörande.

Om regeringskonferensen

Den stundande regeringskonferensen har sitt ursprung i
Maastrichtfördraget som stadgar att en konferens skall
sammankallas 1996 för att granska de bestämmelser för vilka
en översyn är föreskriven. Översynen skall ske mot bakgrund
av EU:s målsättningar såsom de framgår av artiklarna A och
B i Maastrichtfördraget. Detta innebär att i princip hela
Europasamarbetet kan ställas under översyn. Några frågor
kräver dock med hänsyn till fördraget en översyn. Det gäller
bland annat utrikes- och säkerhetspolitiken, med-
beslutandeproceduren, rättshierarkin och budgetfrågorna.

Centerpartiet vill verka för ett utvidgat, uthålligt och förpliktigande
samarbete mellan Europas demokratiska stater i syfte att skapa bättre
förutsättningar för fred, välfärd och god miljö. Sverige skall eftersträva att
EU blir en effektiv organisation för samarbete i alla frågor som är av
gemensamt intresse för medlemsstaterna och där samverkan mellan dessa
stater kan leda till att innevånarnas trygghet, välfärd och miljö förbättras.
Centerpartiet prioriterar fyra frågeställningar inför regeringskonferensen:
Utvidgningen österut, miljöfrågorna, kampen mot arbetslösheten samt ökad
decentralisering genom maktspridning och insatser för att stärka regionerna.
Härtill kommer frågan om EMU.

EU har inte råd att upprepa misstagen från Maastricht. EU får inte komma
att uppfattas som - eller ännu värre utvecklas till - ett projekt för politiker
och byråkrater. Detta skulle vara förödande för den folkliga legitimiteten och
därmed hota hela samarbetet. Resultatet av 1996 års regeringskonferens
måste bli sådant att det stärker förtroendet för samarbetet. Vi har inte - och
får inte ha - mer bråttom än att varje steg på EU-samarbetets väg sker med
eftertanke och förankring. Vi bör ha i minnet att det tog lång tid att runt om i
Europa skapa en nationell identitet när nationalstaterna formerades.
Skapandet av ett Europasamarbete med hög grad av folklig legitimitet tar tid
och kräver respekt för den demokratiska processen. I flera avseenden kan
utvecklingen inom Norden av en nordisk identitet tjäna som förebild för hur
en europeisk identitet kan ges möjlighet att växa fram.

Centerpartiet har deklarerat att en väsentlig utvidgning av EU:s
beslutsbefogenheter kräver stöd i en rådgivande folkomröstning. En
folkomröstning är i sig inget som partiet eftersträvar. Den inriktning som vi i
motionen förordar för samarbetet skapar inte något behov av en
folkomröstning om resultatet av regeringskonferensen. Centerpartiet anser att
regeringskonferensen skall leda till en konsolidering av samarbetet samtidigt
som konkreta steg tas för att förbereda EU för en historisk utvidgning österut.

Det är av stort värde att många människor runtom i vårt land görs delaktiga
i förberedelserna inför regeringskonferensen. Den i maj tillsatta
parlamentariska kommittén (EU 96-kommittén) genomför - och har
genomfört - ett ambitiöst seminarieprogram och genom uppdrag till
forskarsamhället har ett antal huvudfrågor för regeringskonferensen närmare
belysts. Slutligen kan nämnas de cirka 11 miljoner kronor som EU 96-
kommittén haft att dela ut till folkrörelser och frivilligorganisationer för att
öka kunskapen och stimulera åsiktsbildningen kring EU:s framtidsfrågor.

Övergripande svenska målsättningar

Centerpartiet anser att regeringen på ett föredömligt sätt har
givit riksdagen möjlighet att följa arbetet i
reflexionsgruppen. Däremot har regeringen, förutom ett och
annat mångtydigt utspel, förhållit sig förvånande passiv när
det gällt att vitalisera debatten om svenska positioner. Den
skrivelse angående EU:s regeringskonferens som regeringen
presenterar för riksdagen ger intryck av en önskan att
tillgodose ett antal olika intressen snarare än att prioritera
EU:s ödesfrågor. Centerpartiet delar i stort vad regeringen
anför om arbetstagarnas rättigheter, ungdomsfrågor,
handikappfrågor och jämställdhet. Emellertid får dessa frågor
inte skymma de konstitutionella och institutionella frågorna.

Centerpartiet delar även i andra avseenden regeringens bedömningar.
Engagemanget för ökad demokrati, för öppenhet och insyn är av mycket stor
betydelse. Behovet av att förenkla EU-fördragen och skapa enklare och mer
lättförståeliga beslutsprocedurer är stort. EU-samarbetet måste mer aktivt än
idag inriktas på att bekämpa arbetslösheten. Regeringen har också lyssnat till
den kritik som Centerpartiet framfört om brist på förslag för att stimulera en
mer offensiv miljöpolitik inom EU. När regeringen i juli 1995 presenterade
Sveriges principiella intressen inför regeringskonferensen omnämndes
kampen för en bättre miljö enbart i en instoppad bisats.

Regeringens skrivelse 1995/96:30 är dock bristfällig i flera avseenden.
Trots att regeringen säger sig vilja "inrikta EU-samarbetet mer på människors
behov och problem i vardagen" märks mycket lite av ett sådant
medborgarperspektiv i skrivelsen. Idéer om medborgarnas Europa kommer
bort i regeringens ovanifrånperspektiv. Det finns vidare få konkreta förslag
för att underlätta EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa, inklusive de
baltiska länderna; konstruktiva resonemang om att stärka subsidiaritets-
principen inom EU saknas dessutom. Centerpartiet anser slutligen att Sverige
vid regeringskonferensen skall ta initiativ till att fortsätta reformeringen av
jordbrukspolitiken.

När EU-samarbetet förbereds för en omfattande utvidgning är det oklokt att
avfärda ett samarbete byggt på en varierande grad av integration mellan
medlemsländerna, alltså en flexiblare gemenskap. Som regeringen påpekar
finns det redan inom dagens EU-samarbete särskilda undantag och lösningar för
enskilda medlemsländer. Vårt land har markerat att även om vi uppfyller
konvergenskraven för deltagande i en ekonomisk och monetär union kan
Sverige komma att avstå från deltagande. Sverige har även markerat att vi för-
behåller oss rätten att stå utanför ett närmare försvarspolitiskt samarbete.
Detta
innebär att Sverige bejakar en variabel geometri, d.v.s. att medlemsländerna
samarbetar med olika grader av integration utanför en gemensam kärna, det
gemensamma regelverket.

Centerpartiet anser att en variabel geometri eller en samarbetsutveckling i
olika hastigheter inte får underminera fördelarna med den inre marknaden
eller bryta ned det gemensamma institutionella ramverket. Samtidigt är det
viktigt att medlemsländerna ålägger sig strikta ramar när det gäller
omfattningen av den gemensamma kärnan. Annars minskar hållfastheten
inom det gemensamma kärnområdet. EU-samarbetet skall inte utvecklas till
ett Europa à la carte, d.v.s när medlemsländer helt fritt har att "plocka
russinen ur kakan" och välja inom vilka områden landet avser att samarbeta.
När nya medlemsländer upptas i EU-samarbetet får inte heller sådana villkor
uppställas som långsiktigt utestänger dem från ett eller flera samarbets-
områden.

Centerpartiet anser att undantag från reglerna i det sociala protokollet inte
bör accepteras. Det är värdefullt att regeringen biträder denna uppfattning.
Istället bör det sociala protokollet avskaffas och artiklarna införas i
fördraget.
Det finns vidare ett behov av att tydligare visa hur de olika formerna för
samarbete som finns mellan EU och länderna utanför Unionen bildar ringar
med varierande grad av integration. Det måste finnas nära samarbetsformer
också för europeiska länder som inte avser att bli medlemmar av EU.

Centerpartiet har vinnlagt sig om återhållsamhet i kraven på regeringen
eftersom det ligger ett värde i samförstånd i riksdagen omkring de svenska
förhandlingspositionerna. Riksdagen kan inte och bör inte heller söka låsa
regeringen vid detaljer eller spika fast svenska förhandlare med villkorade
mandat. Å andra sidan ställer en sådan ambition från riksdagen bestämda
krav på regeringen att fortlöpande och öppet redovisa förhandlingarna och
uppdatera EU-nämnden vad gäller utvecklingen av regeringskonferensen.
Detta är den bästa förutsättningen för en bred parlamentarisk uppslutning
bakom ett slutligt förhandlingsresultat.

Demokrati, öppenhet och insyn

Det är viktigt att Sverige driver på för att göra EU öppnare
för medborgarna. Det måste bli enklare att följa den
demokratiska processen inom EU. Engagemanget för ökad
demokrati, för öppenhet och insyn är av mycket stor
betydelse och - om än långsamt - vinner öppenheten insteg i
EU-samarbetet. Centerpartiet stödjer regeringens förslag att
verka för en offentlighetsprincip av svensk modell. För att
åstadkomma detta bör i EU:s fördrag skrivas in
grundläggande principer om offentlighet inom EU:s
institutioner. Detta innebär inte, vilket regeringen också
framhåller, något krav på förändring av respektive lands
offentlighetslagstiftning.

Trots att den enskildes "politiska" resurser och kompetens växer - både i
Sverige och i Europa - minskar de demokratiska institutionernas legitimitet.
Misstron mot politiken ökar. Vi kan se tydliga tecken på hur de demokratiska
underskotten undergräver den sociala stabiliteten och därmed Europas välfärd
och ekonomi. För att bryta tendensen mot ökat våld och egoism behövs en
stark demokrati för att skapa ett bättre socialt kitt mellan människor. Att
bekämpa maktlöshet och utanförtskap måste vara en prioriterad uppgift både
nationellt och gemensamt i Europa. Ett mål skall vara att alla medborgare
aktivt skall vara delaktiga i den demokratiska processen. Kommissionen bör
få i uppdrag att upprätta ett "Green paper" för att stärka den demokratiska
förankringen bland medborgarna och motverka utanförskapet.

Centerpartiet anser att visionen om ett "Medborgarnas Europa" inte enbart
handlar om yttre symboler såsom utfärdandet av ett unionsmedborgarskap
utan mera om att uppmuntra engagemang och kontakter mellan människor
och mellan föreningar och folkrörelser i medlemsländerna. Det nordiska
samarbetet kan här tjäna som förebild. Centerpartiet vill framhålla att
folkrörelserna och föreningslivet har stor betydelse för den demokratiska
förankringen. Vi noterar att regeringen i skrivelsen delar detta synsätt. Där-
emot ställer sig Centerpartiet frågande till varför regeringen inte försökt att
utveckla ett mer konsekvent medborgarperspektiv på Europasamarbetet. Inte
ens i avsnittet om demokrati, öppenhet och insyn förmår regeringen att
kombinera nationsperspektivet och "institutionernas Europa" med att belysa
samarbetet ur medborgarens horisont och levandegöra hur den europeiska
identiteten kan kombineras med en nationell och regional identitet.

Inom reflexionsgruppen diskuterades olika lösningar för att stärka skyddet
för individens rättigheter genom att ansluta gemenskapen till europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna. Centerpartiet delar regeringens
åsikt att även EU bör anslutas till Europarådets konvention. Detta kommer att
underlätta möjligheten till klagomål från enskilda då man till
Europadomstolen i Strasbourg också kan besvära sig över behandlingen från
EU:s institutioner och över gemenskapslagstiftningen. Centerpartiet anser
emellertid också att införandet av Europarådets konvention skall kompletteras
med att ett tillägg görs om förbud mot dödsstraff. Det är viktigt att i
fördraget
slå fast att tillämpande av dödsstraff inte är förenligt med en humanistisk
grundsyn.

Regeringen kommenterar inte förslag som framförts i reflexionsgruppen
och av socialistgruppen i parlamentet att införa en förklaring om individens
rättigheter, en Bill of Rights eller en Public Service Charter, i fördraget.
Centerpartiet anser att Sverige inte bör stödja sådana förslag. Det finns en
allvarlig risk att en reglering av individens rätt till offentlig service kan
komma att innebära ett allvarligt hot mot ansträngningarna att göra denna typ
av tjänster utsatta för konkurrens. Detta skulle inte vara förenligt med
Centerpartiets syn på vad EU-samarbetet skall omfatta och innebär enligt oss
ett avsteg från subsidiaritetsprincipen.

Att ansluta gemenskapen till den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna innebär förpliktelser. Det förefaller rimligt att, i
enlighet med reflexionsgruppens majoritet, i fördraget föra in en möjlighet att
tillfälligt suspendera en medlemsstat som allvarligt och upprepat bryter mot
de grundläggande mänskliga rättigheterna eller de demokratiska
grundprinciperna. Mot bakgrund av de genomgripande förändringar som sker
av samarbetsstrukturen i Europa bör också i fördragen regleras hur ett
kontrollerat utträde ur EU-samarbetet skall gå till. I detta ligger ingen
dramatik. Vi noterar att skrivelsen överhuvudtaget inte berör denna fråga.
Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen bör driva att en
utträdesklausul införs i EU:s fördrag. Riksdagen bör ger regeringen till känna
vad som här anförts om suspendering av en medlemsstat och om införandet av
en utträdesklausul.

Centerpartiet ser det som viktigt att förenkla EU-fördragen och skapa
enklare och mer lättförståeliga beslutsprocedurer. En enig reflexionsgrupp
menar att unionens lag måste bli mer tillgänglig och att resultatet av 1996 års
konferens bör bli ett enklare fördrag. Det pågående arbetet att omarbeta, slå
samman och språkligt förändra rättsakterna bör fortsätta. Det är bra att
regeringen delar detta synsätt.

Subsidiaritet

Möjligheten att påverka politiska beslut har förändrats. Nya
frågor och nya värderingar gör sig gällande. Arbetsmarknad,
ekonomi, media och kulturliv påverkas av internationella
förhållanden oberoende av medlemskapet i EU. Att
nationalstaten får ett minskat inflytande gör det än mer
angeläget att verka för en vital demokrati genom lokal och
regional självstyrelse. Det är här som stora delar av
välfärdssamhället skall förverkligas. Det är också här som
befolkningen har störst möjlighet att göra prioriteringar och
stärka sin egen identitet och kultur. Det är självklart inte
acceptabelt att EU-processen i sig bidrar till att urholka den
enskilda människans möjligheter att påverka sitt liv och sam-
hällets utveckling.

Lokal självstyrelse är grundläggande för det politiska systemet i de
västeuropeiska demokratierna. Alla européer skall ha inflytande och kontroll
över utvecklingen i sitt närsamhälle. Det skall vara en självklarhet att alla
skall ha möjlighet att utveckla sina egna lokala och regionala identiteter. I
samband med frigörelsen från de kommunistiska diktaturerna i Östeuropa är
utvecklingen av det lokala och regionala självstyret av central betydelse för
dessa länder.

Ett problem med EU:s principer för beslutsfattande är att områden som
tidigare omfattats av den lokala eller regionala självstyrelsen - med
bristfällig
tillämpning av subsidiaritetsprincipen - kan komma att styras av EU:s
ministerråd. Den lokala självstyrelsen skulle kunna beskäras genom att beslut
fattas med högre detaljeringsgrad i EU än vad som idag är fallet med
riksdagens beslut om exempelvis regionalpolitik och skola.

Det är ett faktum att en stor del av lagstiftningen i EU får tillämpning på
lokal och regional nivå. Varje medlemsland bör därför innan beslut fattas
inom EU-samarbetet göra en konsekvensbeskrivning av varje ny lag utifrån
demokratiska och ekonomiska aspekter för lokalsamhället. Lagen bör
harmoniera med principen om lokal och regional självstyrelse. Regional
balans och hänsyn till lokala, regionala och etniska identiteter skall utgöra
okränkbara värden i den europeiska beslutsprocessen.

Basen för det politiska beslutsfattandet i EU är enligt Maastrichtfördraget,
subsidiaritetsprincipen/närhetsprincipen som återfinns i artikel 3b. Det
betyder att inom områden som inte uttryckligen hör till unionens kompetens,
skall unionen tillämpa närhetsprincipen. Åtgärder som medlemsländerna
själva kan genomföra på ett bra sätt, för att förverkliga de gemensamma
målen, skall unionen inte lägga sig i. Avsikten med att införa närhets-
principen i fördraget var att skapa större tydlighet i ansvarsfördelningen
mellan nationella och europeiska organ. Närhetsprincipen säger ingenting om
nivåerna under den nationella nivån eller om den demokratiska processen ur
ett medborgarperspektiv.

Det är otvetydigt att tillämpningen av subsidiaritetsprincipen har förbättrats
inom EU. Den successiva minskningen av antalet lagförslag är ett exempel på
detta. Användningen av remissinstrumentet genom publicering av vit- eller
grönböcker har samtidigt ökat och kommissionen ger ökad prioritet åt
ramdirektiv framför detaljerade bestämmelser för den nationella
tillämpningen.

Centerpartiet ser som en stor brist i regeringens skrivelse att det saknas ett
utvecklat resonemang om subsidiaritetsprincipen. En striktare tillämpning av
subsidiaritetsprincipen ökar nämligen det regeringen eftersträvar: fördjupad
demokrati, större folkligt deltagande och bättre insyn. Den positiva utveck-
ling som skett beträffande subsidiaritetsprincipen bör ges ett tydligt stöd vid
regeringskonferensen. Sverige bör vid regeringskonferensen verka för
fördragsändringar som stärker subsidiaritetsprincipen och ta initiativ till en
fullständig genomgång av EU:s fördrag och gemenskapslagstiftningen för att
pröva om de motsvarar en konsekvent tillämpning av subsidiaritetsprincipen.
En s.k sunset clause bör genomföras, d.v.s. ett förfarande som innebär att för
att en lag skall gälla krävs att ett beslut med samma innebörd fattas på nytt.

Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen bör driva frågan
om att upprätta en normhierarki som tydliggör olika beslutsnivåers ansvar
och den detaljeringsgrad som respektive nivå bör hålla sig till. En sådan
normhierarki skulle kunna innebära att Rådet ägnar sig åt ramlagstiftning i
större utsträckning, medan mer detaljerade föreskrifter kan utfärdas av
respektive medlemsland. Införandet av en normhierarki skall kombineras med
upprättandet av en kompetenskatalog - vem gör vad - över lämpliga kompe-
tensområden för unionen, medlemsstaterna samt regionala och lokala organ.

Centerpartiet anser att upprättandet av en kompetenskatalog bör kombi-
neras med förändringar i artikel 3b i enlighet med regionkommitténs förslag.
Artikel 3b skall förändras till att lyda: På de områden där gemenskapen inte
är ensam behörig skall den i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen
agera endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i
tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eller av de regionala
eller lokala myndigheterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens
omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.

Frågan om att i artikel 3b lägga till regionala och lokala myndigheter är
känslig och kan diskuteras ur olika aspekter. Ansvaret för decentralisering i
andra länder får vägas mot ansvar för vårt eget självstyre. Centerpartiet gör
bedömningen att behovet att stimulera en decentralistisk utveckling i Sverige
och i andra länder överväger. Det är en parallell till det ansvar vi uppfattar
oss ha inom områden som jämställdhet, miljö och öppenhet. Vidare bör
principen om kommunal självstyrelse skrivas in i fördraget, som den definie-
ras i Europarådets stadga om kommunal självstyrelse.

Artikel 235 i Maastrichtfördraget brukar framhållas som ett hot mot
decentraliseringssträvanden, eftersom den ger möjlighet att på gemenskaps-
nivå besluta om åtgärder även om fördraget inte ger gemenskapen sådana
befogenheter. Centerpartiet bedömer att artikel 235 trots allt kan behållas,
men endast tillämpas som sista utväg och med Europaparlamentets samtycke.
Vid tillämpning av artikel 235 skall krävas en tydlig motivering varför åtgärder
behövs på EU-nivå. Kravet på enhällighet skall behållas vid eventuella beslut
med hänvisning till artikel 235.

Centerpartiet anser i enlighet med reflexionsgruppens majoritet att
subsidiaritetsprincipen ytterst är en politisk princip. Om principen skall få
rättslig innebörd och kunna prövas i domstol bör detta begränsas till beslut
som fattas på EU-nivå. Det är framförallt genom en förbättrad politisk
kontroll från de nationella parlamenten, kommissionen och regionkommittén
som subsidiaritetsprincipen kan värnas. Riksdagen bör ger regeringen till
känna vad som ovan anförts om lokal självstyrelse, förstärkning av
subsidiaritetsprincipens tillämpning samt upprättandet av en kompetens-
katalog.

EU:s utvidgning

För Centerpartiet finns ingen viktigare fråga för
Europasamarbetet än att förbereda EU för utvidgningen
österut. Centerpartiet är kanske det parti som mest enträget
drivit på för att genom en utvidgning av EU skapa ett
fungerande alleuropeiskt samarbete. Vi vill därför
understryka att arbetet med att förbereda EU:s utvidgning till
Central- och Östeuropa, inklusive de baltiska länderna samt
Cypern och Malta, inte får läggas åt sidan under
regeringskonferensen. Arbetet med att förbereda
utvidgningen måste pågå parallellt. Regeringens ambition att
"beakta" utvidgningsperspektivet under hela konfe-
rensarbetet är i alla delar vällovligt men tyvärr inte
tillräckligt.

Det är viktigt att inte fullt ut jämställa den kommande utvidgnings-
processen med unionens tidigare utökningar 1973, 1981, 1986 och 1995, även
om skälen till dels är desamma som när Grekland, Spanien och Portugal blev
medlemmar. Den kommande utvidgningen är mer omfattande, är av ännu
större betydelse för Europa och kommer att vara mer utdragen än tidigare
utvidgningar. Centerpartiet delar regeringens bedömning om vikten av att
förhandlingsprocessen inleds samtidigt för alla kandidatländer. Detta är av
särskild betydelse för Estland, Lettland och Litauen. Trots ambitionen att
likabehandla de 12 kandidatländerna kommer troligen inträdet i unionen att
ske vid olika tidpunkter beroende på skillnader i förutsättningar och i
ekonomisk utveckling.

I än högre grad än vad som var fallet vid tidigare utvidgningar av antalet
medlemmar kommer integreringen av Central- och Östeuropa att kräva
betydande flexibilitet och särskilda övergångsarrangemang. Olika former av
övergångsarrangemang är sannolikt nödvändiga för att snabba på
utvidgningen som annars riskerar att inte bli verklighet förrän på andra sidan
år 2005. Sverige bör inte medverka till en permanent utestängning av
medlemsstater från delar av samarbetet eller att utvidgningen resulterar i att
ett Europa à la carte etableras. Det är av yttersta vikt att EU:s ekonomiska
och politiska samarbete med Ryssland fortsätter att utvecklas parallellt med
utvidgningsprocessen. Centerpartiet anser att Sverige i samband med
regeringskonferensen skall verka för att en särskild resolution antas angående
unionens ansträngningar för att förbereda utvidgningen.

Centerpartiet anser att regeringskonferensen måste mynna ut i att tempot i
utvidgningsförberedelserna ökar. Det bör vara ett svenskt intresse att för-
hindra att beslut fattas vid regeringskonferensen som försvårar östutvidg-
ningen. Regeringskonferensen får inte resultera i beslut inom den ekonomiska
och monetära politiken, social- och arbetsmarknadspolitiken eller inom den
andra och tredje pelaren som riskerar att fördröja utvidgningen. Istället bör
initiativ tas som underlättar EU:s omställningsprocess. Stödet till
kandidatländerna, framförallt inom PHARE, bör också inriktas på att än
tydligare stödja anpassningsåtgärder för att underlätta ett unionsmedlemskap
för Central- och Östeuropa, inklusive Baltikum. Ett område där ytterligare
insatser är nödvändiga är stödet till miljöinvesteringar i industri- och
energianläggningar. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan
anförts om åtgärder för att påskynda EU:s utvidgning österut.

Centerpartiet ser en fara i att överdriva behovet av institutionella
förändringar för att möta en utvidgning. Eftersom det mesta talar för att
antagandet av nya medlemmar sker stegvis, och inte av alla 12
kandidatländerna samtidigt, saknas anledning att driva igenom institutionella
förändringar som om ett EU med 27 medlemmar redan vore ett faktum.
Däremot bör medlemsländerna ha en betydande öppenhet att framöver justera
samarbetet ytterligare - även institutionellt - för att passa en betydligt
större
medlemskrets.

Reformer av beslutsprocedurerna, förenklingar av parlamentets arbete etc.
kan motiveras även en utvidgning förutan. Övriga frågor rörande det
roterande ordförandeskapet, antalet kommissionärer och antalet
europaparlamentariker kommenteras under avsnittet om institutionella frågor.

Förändringar inom den första pelarens område

Sysselsättning

Som regeringen själv konstaterar slår artikel 2 i
Romfördraget fast att hög sysselsättning utgör ett centralt
mål för gemenskapen. Det minskar självfallet inte betydelsen
av att resten av fördraget och den faktiska politiken
avspeglar denna ambition. Centerpartiet anser visserligen att
regeringens ambitioner om att införa ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitik i fördraget är väl värda att pröva.
Regeringens förslag på sysselsättningsområdet får dock inte
bara bli ord, huvudsaken är att samarbetet görs operativt.
Tillsammans med hoten mot vår gemensamma miljö är den
höga arbetslösheten Europas värsta gissel. Centerpartiet har
därför föreslagit nya mekanismer för övervakning av
medlemsländernas och gemenskapens åtgärder för att
förbättra miljösituationen, och vi stödjer också regeringens
förslag att inrätta en sådan procedur för att övervaka genom-
förda åtgärder för att stimulera sysselsättningen. Det finns
också anledning att på olika sätt öka samordningen mellan
finans- och arbetsmarknadsministrarna, exempelvis i enlighet
med regeringens förslag att upprätta en särskild
sysselsättningskommitté.

Centerpartiet anser att rekommendationerna i enhetsrapporten och från
Europeiska rådets möte i Madrid väl visar den nödvändiga inriktningen av
sysselsättningspolitiken, såväl på nationell som på europeisk nivå.
Medlemsländerna uppmanas att prioritera utbildningsinsatser, flexiblare
arbetsorganisation och arbetstider, att se över de indirekta arbetskostnaderna,
satsa på aktiva åtgärder för att främja sysselsättning istället för passiva
åtgärder för arbetslösa, att främja lokala sysselsättningsinitiativ och hålla
hög
effektivitetsnivå för de sociala trygghetssystemen, men på ett sätt som aldrig
motverkar aktivt arbetssökande. Centerpartiet anser i likhet med
kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning att
skatteväxling är ett verksamt medel för att stimulera fler arbeten. En
framgångsrik sysselsättningspolitik kräver ett företagarvänligt klimat.
Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om
sysselsättningspolitik inom EU.

Den ekonomiska och monetära unionen

I Maastrichtfördraget slås fast att EU avser att fastställa en
gemensam ekonomisk politik och upprätta en ekonomisk och
monetär union (EMU) med en gemensam valuta och cen-
tralbank. Sverige har i samband med
medlemskapsförhandlingarna anmält att Sveriges riksdag
kommer att pröva frågan om ett svenskt deltagande i EMU:s
tredje steg med gemensam centralbank och valuta. En svensk
anslutning till EMU:s tredje steg förutsätter en
grundlagsändring av nionde kapitlet i regeringsformen.
Centerpartiet förordar en folkomröstning som grund för ett
sådant beslut.

Centerpartiet har med kraft medverkat i den påbörjade saneringen av
Sveriges finanser. De konvergenskriterier för inflation, räntor och statsskuld
som skall vara uppfyllda för att Sverige skall kunna delta i EMU:s tredje steg
är ett verksamt medel för att främja ekonomisk disciplin när det gäller bl.a.
statsskuld, budgetbalans och inflation. Även om Sverige inte kommer att
delta i en ekonomisk och monetär union är det helt nödvändigt att nå upp till
konvergenskriterierna. Motivet för att ha sunda statsfinanser och uppfylla
konvergenskriterierna blir ännu starkare om Sverige väljer att stå utanför
EMU.

För att en ekonomisk och monetär union skall bli effektiv krävs betydande
finanspolitisk samordning mellan medlemsstaterna och dessutom sanktions-
möjligheter. Den bristande budgetdisciplin som flera av EU:s medlemsstater
tidigare har uppvisat är inte acceptabel inom en valutaunion. Den sociala oro
som är på väg att bli följden av dagens strama finanspolitik i Europa
äventyrar också i allra högsta grad projektet.

Europasamarbetet står under de närmaste tio åren inför mycket stora
utmaningar. EU:s historiska utvidgning österut kommer att ställa stora
ekonomiska krav på EU:s nuvarande medlemsländer. Samtidigt finns det i det
kortare perspektivet signaler om att konjunkturen mattas. En östutvidgning
och en eventuell konjunkturavmattning gör EMU-projektet ännu svårare att
förverkliga. Skulle EMU:s tredje steg ändock förverkligas finns det risk för
att den ekonomiska och monetära unionen ställer de före detta öststaterna i ett
lika besvärligt utanförtskap som idag. Det kan Centerpartiet inte acceptera.

Den allmänna levnadsnivån innefattar mer än mätbar ekonomisk
utveckling. Tillgång till arbete och god miljö är lika viktiga värden för oss
som individer. Då måste de också behandlas tillsammans med ekonomiska
värden, annars blir de en restpost. En marknad som integreras enbart med
utgångspunkt i ekonomiska krav innebär en nedvärdering av övriga värden
och skapar obalanser. Det politiska arbetet måste integrera miljön och jobben.
Konvergenskraven på det ekonomiska området gör det än mer nödvändigt att
precisera målen också för miljöskulden och arbetslöshetens minskning över
konjunkturcyklerna. Utan denna precisering blir EMU ett hinder för den
helhetssyn Centerpartiet omfattar och ett ytterligare centralistiskt projekt,
som måste avvisas.

Förutom att miljön och sysselsättningen behöver uppvärderas måste större
vikt fästas vid medlemsländernas skilda ekonomiska utvecklingsnivåer,
sociala och regionala strukturer, som långt ifrån täcks in av konvergens-
kriterierna. Dessa strukturer kan i annat fall leda till att medlemsstaterna
utvecklas åt olika håll. Människor riskerar att reduceras till produktions-
faktorer.

En eventuell anslutning väcker också frågan om Sverige vill ge upp en del
av sin beslutanderätt i finanspolitiken. EMU-projektet kan inte heller pressas
på medborgarna uppifrån. Det folkliga stödet för svenskt deltagande i EMU:s
tredje steg saknas. Centerpartiet konstaterar att med nu kända förutsättningar
måste en svensk anslutning till EMU:s tredje steg avvisas.

Centerpartiet anser att Sverige inte längre troskyldigt kan stämma in i
deklarationerna om att årtalet 1999 ligger fast för genomförande av EMU:s
tredje steg. Trovärdigheten ökar inte bara för att frasen ständigt upprepas.
Mycket talar för att den i Maastricht-fördraget nedtecknade tidtabellen inte
håller. Verkligheten kan komma att stoppa projektet. Den växande
osäkerheten om projektet alls blir av kräver en höjd svensk handlings-
beredskap. Denna osäkerhet nödvändiggör att den ekonomiska politiken
bedrivs på sådant sätt att ekonomin stärks så att Sverige har full
handlingsfrihet att säga nej till svensk anslutning till EMU:s tredje steg.
Regeringen bör - med beaktande av de tidsgränser som Maastrichtfördraget
uppställer - bereda frågan om hur Sverige bör agera om EMU:s tredje steg
inte realiseras. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts
om EMU:s tredje steg.

Sverige måste verka för att miljöfrågorna och kampen mot arbetslösheten
får hög prioritet inom EU. Inom den ekonomiska och monetära politiken bör
Sverige därför verka för att artikel 102a i Romfördraget förtydligas så att det
framgår att medlemsstaterna skall bedriva en ekonomisk politik som står i
överensstämmelse också med främjandet av en ekologiskt hållbar tillväxt.

För att underlätta rådets övervakning av att den ekonomiska utvecklingen i
medlemsländerna sker på ett sätt som främjar hållbar utveckling skall varje
medlemsland upprätta s.k. gröna räkenskaper för att rådet skall kunna följa
miljöskuldens utveckling och ge rekommendationer om hur miljöskulden
skall kunna minskas. Centerpartiet anser vidare att gemenskapen, på basis av
uppgifter från medlemsländerna, årligen skall upprätta EU:s miljöbalans-
bokslut som beskriver miljösituationen inom EU. Riksdagen bör ger
regeringen till känna vad som här anförts om förändringar av artikel 102a
samt om upprättandet av gröna räkenskaper.

Jämställdhet

I stor utsträckning är jämställdhetsfrågorna nationella men
ett antal jämställdhetsfrågor är angelägna även för
Europasamarbetet. Centerpartiet stödjer regeringens ambition
att förstärka fördraget utifrån jämställdhetsperspektiv. Vi vill
särskilt betona kvinnors möjlighet att kombinera
förvärvsarbete eller företagande med föräldraskap.

Arbetslösheten är idag det största gemensamma problemet i Europa.
Generellt gäller att arbetslösheten är högre för kvinnor än för män. Kvinnors
arbetsmarknad måste breddas och göras mer flexibel. Riktlinjer för
föräldraledighet och rättvisa regler för deltidsarbete är angeläget på europeisk
nivå. Det måste finnas möjlighet både för kvinnor och män att kombinera
arbete med föräldraskap. Dagens miniminivå för föräldraledigheten om 14
veckor bör förlängas och omfatta båda föräldrarna.

Kvinnors möjlighet att starta företag måste stödjas. Det ger möjlighet till
nya självständiga arbeten och stärker kvinnors ställning i arbetslivet. EU:s
utbildningsprogram och strukturstöd bör i högre grad riktas till kvinnor som
vill starta företag. Det behövs även rådgivning och stöd till europeiskt nätverk
för företagande kvinnor. Det är viktigt med en skattepolitik som behandlar
kvinnor och män lika.

I EU:s grundläggande fördrag finns principen om lika lön för lika och
likvärdigt arbete. Nu måste denna princip få en tillämpning i alla
medlemsländer. Deltidsarbetande skall omfattas av en trygghetslagstiftning i
arbetslivet som är likvärdig den som heltidsarbetande omfattas av. EU:s
regler om jämställdhet bör utvidgas för att arbetet mot könsdiskriminering på
arbetsmarknaden skall kunna drivas vidare inte minst inom utbildning,
forskning och administration. Sverige bör överväga en förstärkning och
utvidgning av såväl principen om lika lön för lika arbete i artikel 119 som den
allmänna principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt
Centerpartiets uppfattning bör jämställdhetsperspektivet genomsyra all politik
och alla program inom EU.

Kvinnors delaktighet, makt och inflytande, i samhällsarbetet måste öka.
EU:s regler bör inte utgöra ett hinder för att också använda positiv
särbehandling eller kvotering för att utjämna orättvisor mellan könen eller för
att stödja utsatta medborgargrupper. Representationen av kvinnor i EU:s
gemensamma institutioner och beslutande församlingar måste öka. Sverige
bör vara föregångsland i detta avseende. Riksdagen bör ger regeringen till
känna vad som här anförts om fördragsändringar för att stödja jämställd-
hetsarbetet.

Konsumenternas intressen

Det finns många skäl att ta tillvara konsumenternas intressen
på EU-nivå. Konsumentfrågor berör alla medborgares
dagliga liv. De senaste decennierna har inneburit stora
förändringar för de flesta konsumenter. Varusortimentet har
mångdubblats och marknaden har blivit allt svårare att
överblicka. Marknadsföringen har intensifierats med en allt
stridare ström av information och reklam. Koncentrationen
och integrationen inom produktion, distribution och
detaljhandel har också gjort att avståndet mellan konsument
och näringsidkare ökat. Den enskilde konsumenten behöver i
många situationer stöd för att kunna hävda sin rätt och skydd
mot otillbörliga affärsmetoder.

Seriösa företag uppskattar medvetna och kunniga konsumenter som ställer
krav på varor och tjänster och att det finns klara regler som säkrar kvaliteten
på varor och tjänster och som underlättar tvistlösning och gränsöverskridande
handel.

Vi delar regeringens bedömning att den rättsliga grunden för en gemensam
europeisk konsumentpolitik behöver förstärkas. Centerpartiet anser att
särskilt barn och ungdomar är en skyddsvärd grupp konsumenter. De är
utsatta för kraftfull marknadsföring särskilt genom TV-reklam. Centerpartiet
stödjer därför regeringens ansträngningar att förändra den gemensamma
konsumentpolitiken så att skyddet för barn och ungdomar som konsumenter
stärks.

En omfattande del av konsumentpolitiken berör livsmedelsområdet. För att
konsumenterna skall kunna göra ett medvetet val måste nationell lagstiftning
om ursprungsmärkning av livsmedel tillåtas inom EU. Tillsatser och samtliga
ingredienser måste tydligt framgå på förpackningen. Varje land skall
dessutom ges rätt att, baserat på försiktighetsprincipen, förbjuda import av
exempelvis bestrålade livsmedel. Centerpartiet delar regeringens ambition att
införa en gemenskapsreglering för tvistlösning på europeisk nivå.
Centerpartiet anser dessutom att artikel 129a bör tillföras ett stycke som
påtalar att gemenskapen, för att nå de konsumentpolitiska målen, skall bidra
med särskilda insatser som understödjer en ökad miljömedvetenhet hos
konsumenterna. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts
om att stärka konsumenternas ställning i fördraget.

Konsumenter i hela Europa kräver att djuren behandlas väl och får leva
under goda förhållanden. Även på detta område har Sverige åtskilligt att bidra
med. Sverige skall aktivt verka för att djurskyddslagstiftningen skärps. De
minimikrav som finns idag bör göras om till bindande regler. I artikel 39 om
mål för den gemensamma jordbrukspolitiken bör tillföras ett stycke om
nödvändigheten av att tillförsäkra en god omsorg om jordbrukets pro-
duktionsdjur. Dessutom bör ett särskilt avsnitt om djurskydd införas i
fördraget som stadgar att politiken på jordbruks-, transport- och
forskningsområdet skall ta full hänsyn till kraven på gott djurskydd.
Detsamma gäller politiken för att förverkliga den inre marknaden.
Centerpartiet anser det vara helt oacceptabelt att, såväl i Sverige som inom
EU, subventionera att levande djur transporteras långa sträckor före slakt. För
hantering av levande djur skall särskilda regler gälla jämfört med andra varor
eller produkter. Beslut inom djurskyddsområdet skall fattas med kvalificerad
majoritet med Europaparlamentets medbestämmande. Varje land skall ha rätt
att bibehålla eller införa strängare regler för djurskydd. Riksdagen bör ger
regeringen till känna vad som här anförts om att stärka djur-
skyddslagstiftningen inom EU.

Miljöfrågor

Insikten om att miljöproblemen är gränsöverskridande och
därmed kräver ett överstatligt beslutsfattande var ett starkt
skäl för många svenskar att rösta för ett EU-medlemskap.
För EU-samarbetets stöd i breda folklager är framgångar
inom miljöområdet av stor betydelse. Reflexionsgruppen
konstaterar också att den allmänna opinionen i Europa kräver
bättre överensstämmelse mellan den förda politiken och de
gränser som en långsiktigt hållbar utveckling kräver. Tyvärr
förmår reflexionsgruppen inte att omsätta denna insikt i kon-
kreta förslag. Den svenska regeringen håller en betydligt
högre profil på miljöområdet även om Centerpartiet anser att
regeringen borde vinnlagt sig om en större helhetssyn på
miljöproblemens orsaker och behovet av förändringar inom
fler politikområden än vad skrivelsen ger uttryck för. I
enlighet med förslaget att i artikel 39 föra in ett miljömål för
den gemensamma jordbrukspolitiken bör principerna för
hållbar utveckling också ligga till grund för exempelvis den
inre marknaden, den ekonomiska och monetära politiken,
handelspolitiken, energipolitiken, transportpolitiken,
konsumentpolitiken och biståndspolitiken. Formuleringen i
skrivelsen att flera andra viktiga områden "kan" aktualiseras
är alltför svag. De av regeringen listade frågorna bör också
drivas aktivt av Sverige vid regeringskonferensen.

FN:s stora miljökonferens i Rio i juni 1992 präglades av en
helhetssyn på miljö- och utvecklingsfrågorna som EU-
samarbetet i större utsträckning bör anamma. Den förra rege-
ringen inledde en systematisk omställning av det svenska
samhället till att bli ett kretsloppssamhälle i linje med den i
Rio antagna handlingsplanen, Agenda 21. Centerpartiet delar
regeringens bedömning att principerna för hållbar utveckling
skall prägla EU:s fördrag. Centerpartiets förslag till
förändringar av fördragen syftar till en bättre överens-
stämmelse mellan målen för EU-samarbetet och principerna
för hållbar utveckling.

Rioprinciperna

EU har avseende sina kompetensområden ställt sig bakom
resultaten av Riokonferensen, Riodeklarationen, Agenda 21,
Skogsprinciperna samt undertecknat konventionerna om
klimatförändringar och biologisk mångfald. Dessa
instrument för gemensamt agerande för att främja en
långsiktigt hållbar utveckling behöver inordnas i EU:s
fördrag. Konklusionerna i Riodeklarationen, snarare än det
handlingsinriktade programmet Agenda 21, bör fogas till
fördragen. Gemenskapens uppgifter, såsom de uttrycks i
artikel 2 i Romfördraget, behöver fördjupas utifrån
förpliktelserna från Riokonferensen. Artikelns nuvarande
lydelse gör endast en koppling mellan tillväxt och miljö
genom att tillväxten skall ske med "hänsyn till miljön".
Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen bör
föreslå en förändrad lydelse av artikel 2 i Romfördraget så att
det framgår att en huvuduppgift för EU är att främja en
hållbar utveckling, såväl i medlemsstaterna som globalt.
Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts
om att en huvuduppgift för EU skall vara att främja en
hållbar utveckling såväl inom EU som globalt.

I enlighet med FN:s handlingsprogram för det 21:a århundradet är EU:s
medlemsländer moraliskt förpliktade att främja en global hållbar utveckling.
Stora politikområden som berörs av Agenda 21-arbetet återfinns under
gemenskapskompetens. Handlingsprogrammet är indelat i fyra avsnitt:

- sociala och ekonomiska dimensioner,
-
- att bevara och förvalta resurser för utveckling,
-
- att stärka viktiga samhällsgruppers roll och
-
- medel för genomförande.
-
För i princip samtliga samarbetsområden under den
ursprungliga första pelaren finns åtaganden från
Riokonferensen som skall beaktas i det gemensamma
beslutsfattandet. Vid regeringskonferensen bör Sverige verka
för att det i fördraget eller som ett bilagt protokoll från
konferensen hänvisas till åtaganden från FN:s Riokonferens.

Förändringar inom olika politikområden

Centerpartiet anser att artikel 100a skall stärkas så att inte
enbart en hög skyddsnivå utan också den s.k.
försiktighetsprincipen skall tillämpas när rådet fattar beslut
om harmonisering av lagar och författningar i syfte att
upprätta den inre marknaden. Enskilda medlemsländers rätt
att gå före och införa strängare regler för varor skall
förstärkas. Artikel 100a.4 skall formuleras om i enlighet med
innebörden i artikel 130t så att alla beslut i miljöfrågor, såväl
för miljöförstörande utsläpp från fasta anläggningar som för
handel med varor, skall vara minimiregler. Bevisbördan bör
åläggas kommissionen och beviskraven skärpas i de fall
kommissionen anser att strängare miljökrav i ett
medlemsland innebär godtycklig diskriminering eller
förtäckta handelshinder. Riksdagen bör ger regeringen till
känna vad som här anförts om att tillämpa minimiregler
också för varor och förstärka medlemsländernas rätt att gå
före och införa strängare krav.

För att främja hållbar utveckling är det nödvändigt att reformera EU:s
transportpolitik. Centerpartiet anser att artikel 75 skall tillföras ett ansvar
för
rådet att vidta åtgärder för att utveckla miljövänligare transporter inom
gemenskapen. Varje medlemsland skall ges uttrycklig rätt att med åberop-
ande av miljöskäl, enligt artikel 36, begränsa vägburna godstransporter till
eller inom medlemslandets territorium. I Romfördragets avsnitt om Trans-
europeiska nät saknas också miljöhänsyn. I artikel 129b bör klargöras att
gemenskapen skall bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät
som främjar hållbar utveckling. I artikel 129c bör tillföras att hänsyn skall
tas
till projektens ekonomiska och miljömässiga livskraft. Sverige skall också
verka för att EU prioriterar en utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen i
Europa. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om
behovet av att reformera EU:s transportpolitik och politiken för att utveckla
transeuropeiska nät.

Den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha som målsättning att främja
en god miljö. Användningen av kemiska bekämpningsmedel och handels-
gödsel bör minska. Djuromsorgen måste - som vi tidigare nämnt - förbättras.
Gentekniken bör användas med stor restriktivitet inom avel och förädling.
Det ekologiska lantbruket är i många avseenden en spjutspets som kan visa
vägen för det konventionella jordbruket. Centerpartiet delar regeringens
bedömning att en sådan utveckling bör påskyndas genom att ett miljömål
införs i artikel 39.

Det torde vara uppenbart för de flesta att Euratomfördraget är föråldrat.
Med endast några få undantag pågår också en avveckling snarare än en
utveckling av kärnenergitekniken i medlemsländerna. Samtidigt pågår runtom
i medlemsländerna ett arbete att utveckla de förnybara energikällorna, detta
utan stöd eller samordning från EU. Det finns alltså dubbel anledning att
revidera EU:s energipolitik, och Centerpartiet anser att en revidering av Eur-
atomfördraget bör genomföras vid regeringskonferensen. Det är
tillfredsställande att regeringen anslutit sig till detta synsätt. Euratom bör
omvandlas från ett stöd för utveckling av atomenergi till ett program för en
gemensam satsning på minskat beroende av ändliga och fossila energikällor,
utveckling av förnybara energikällor samt stöd till energieffektivisering och
minskad energikonsumtion. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som
ovan anförts om en revidering av Euratomfördraget.

Den gemensamma handelspolitiken inom EU kännetecknas av större avsteg
från Agenda 21 i praktiken än vad de uppsatta målen i fördragen ger
anledning att anta. Det är viktigt att Sverige driver på för en ökad
liberalisering av världshandeln utifrån att det främjar hållbar utveckling. På
liknande sätt bör EU:s utvecklingssamarbete präglas av höga miljömål och
stimulera hållbar utveckling. Artikel 130u bör tillföras en paragraf om att ut-
vecklingssamarbetet skall främja en global hållbar utveckling.

Genom Centerpartiets ansträngningar i fyrpartiregeringen fick Sverige
dispens för sina hårdare miljökrav på kemikalieområdet. Dispensen gäller i
fyra år. Centerpartiet anser att regeringen, som en mycket viktig uppgift, har
att aktivt verka för en skärpning av EU:s gemensamma miljöregler så att de
når upp till minst gällande svensk nivå. Om EU:s regler trots dessa insatser
inte uppnått gällande svenska regler måste Sverige verka för att dispenserna
förlängs ytterligare. Det är viktigt att markera att Sverige inte kommer att
sänka sina ambitioner på miljöområdet. Riksdagen bör ger regeringen till
känna vad som ovan anförts om svenska dispenser på kemikalieområdet.

Den del av fördraget som behandlar miljöpolitiken, avdelning XVI
artiklarna 130r-130t, har flera förtjänster. Gemenskapens miljöpolitik skall
syfta till en hög skyddsnivå, baseras på försiktighetsprincipen och på att
förorenaren skall betala. Det finns dock anledning att i detta avsnitt
förtydliga
att miljöpolitiken syftar till att främja en hållbar utveckling. Centerpartiet
anser att substitutionsprincipen, d.v.s. att alltid välja det ur miljösynpunkt
bästa alternativet, skall bli accepterad som norm i gemenskapen.
Substitutionsprincipen skall överordnas fri rörlighet för varor. Kommissionen
skall avkrävas miljökonsekvensbedömningar för sina förslag. Centerpartiet
noterar med tillfredsställelse att regeringen nu ansluter sig till
Centerpartiets
krav på en offensiv miljöpolitik för Europa.

Centerpartiet har länge krävt ökade möjligheter till majoritetsbeslut på
miljöområdet. EU-samarbetet på miljöområdet skall koncentreras på att
åstadkomma höga miniminormer i syfte att främja hållbar utveckling, samt på
att införa gemensamma ekonomiska styrmedel som miljöskatter,
kretsloppsnormer, skatteväxling etc. Centerpartiet anser att beslut om att
införa gemensamma ekonomiska styrmedel bör fattas med kvalificerad
majoritet. Sverige bör vid regeringskonferensen driva att kravet på
enhällighet för beslut om miljöskatter, artikel 130s.2, avskaffas. Varje
medlemsland skall sedan i enlighet med artikel 130t ha möjlighet att införa
högre miljöskatter. Gemenskapens oförmåga att med nuvarande be-
slutsprocedurer enas i frågan om en gemensam koldioxidskatt avslöjar
problemen med dagens konstruktion. Riksdagen bör ger regeringen till känna
vad som ovan anförts om att beslut om att införa gemensamma ekonomiska
styrmedel bör fattas med kvalificerad majoritet.

Den gemensamma jordbrukspolitiken

Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, är av gammalt
datum. CAP byggdes upp redan då de ursprungliga sex
medlemsländerna i nuvarande EU slöt sig samman. Målsätt-
ningen var att säkra livsmedelsförsörjningen. Detta mål
nåddes relativt snabbt, de senaste årtiondena har problemet
istället varit en alltför stor produktion. 1992 beslutades om
den hittills mest omfattande reformen av CAP (MacSharry-
reformen). Den begränsades till spannmål och nötkött och
innebar en övergång till direktstöd och att priserna successivt
sänktes. Reformen har uppnått målet att begränsa
produktionen, däremot har den inte varit tillräckligt
långtgående för att lösa de grundläggande problemen med
CAP.

Samtidigt som EU:s medlemsländer samlas till regeringskonferens står den
gemensamma jordbrukspolitiken inför betydande utmaningar. Kommissionen
med kommissionär Franz Fischler skisserar i en nära framtid en tilltagande
obalans på marknaderna inom EU, problem med finansieringen och noterar
de nya handelsförhandlingar som tar vid 1999 inom ramen för WTO.
Dessutom konstateras att än hårdare krav kommer att ställas på förenkling av
regelverket samt på en miljövänligare jordbruksproduktion. Det framstår som
tydligt att kommissionen är intresserad av att utveckla den linje som 1992 års
reform innebar. En jordbruksreform är dessutom en åtgärd som skulle
underlätta EU:s utvidgning österut.

Centerpartiet anser att Sverige bör verka för att CAP ges utrymme vid
regeringskonferensen och att arbetet med riktlinjerna för en fortsatt CAP-
reform nu inleds. Insikten om behovet av en reformering har stor spridning i
medlemsländerna. Det förefaller rimligt att CAP behandlas vid regerings-
konferensen eftersom jordbruksfrågorna upptar en så stor del av EU:s
gemensamma beslutsfattande och av den gemensamma budgeten.

Kommissionens studie över möjliga strategier för förändring av CAP kan
tas till utgångspunkt för diskussioner vid regeringskonferensen. Centerpartiet
anser att en reformering av CAP bör utgå ifrån att marknadsregleringarna
avvecklas successivt. Istället skall ersättning utgå för bl.a. de miljöinsatser
som jordbrukarna gör genom sin produktion. Det är också rimligt att genom
särskilda bidrag även fortsatt stödja jordbruksproduktion i mindre gynnade
områden, exempelvis genom s.k. LFA-stöd. Liksom för spannmål och kött
bör gränsskyddet sänkas på alla produkter. Exportstödet bör på sikt trappas
ned mer än vad dagens GATT-avtal kräver och kopplas till de handels-
liberaliseringar som bör bli resultatet av kommande förhandlingar inom
WTO. En övergång skall ske från prisstöd till ett direktstöd som bör vara så
enhetligt som möjligt, vilket också gör den gemensamma jordbrukspolitiken
enklare att administrera och mer överskådlig. Den gemensamma jordbruks-
politiken bör också stimulera produktion av bioråvaror till industrin och
biomassa för energiproduktion. Målet med en ny jordbrukspolitik skall vara
en ökad marknadskontakt, sikta på att använda jordbruket i miljöarbetet samt
på att ge jordbrukaren ökad frihet och ökat ansvar. Europeiskt jordbruk skall
bli konkurrenskraftigt på världsmarknaden utan att ge avkall på kvalitets- och
miljökrav.

Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen skall verka för
fördragsändringar som inleder den fortsatta reformeringen av CAP. Som vi
tidigare påtalat bör fördragsförändringar göras för ökad miljöanpassning och
för ett bättre djurskydd. Dessutom bör fördragsändringar göras för att
underlätta omställningsprocessen inför EU:s utvidgning, exempelvis genom
att införa mål i fördraget, artiklarna 38-47, som ökar tempot i reformeringen
av CAP. Sverige bör också verka för att regeringskonferensen enas om en
resolution där riktlinjerna för en reformering av den gemensamma
jordbrukspolitiken läggs fast. Däremot får inte östutvidgningen villkoras med
att en omfattande jordbruksreform först genomförs. Riksdagen bör ger
regeringen till känna vad som här anförts om hur Sverige bör driva en
reformering av CAP.

Hela Europa skall leva

EU:s strukturfonder ger unika möjligheter att vitalisera det
lokala arbetet och utveckla samarbetet med breda
medborgargrupper. Det ger inte minst småföretagare och
kvinnor nya möjligheter att skapa sysselsättning.
Kombinationen av nationella och gemensamma insatser ökar
möjligheterna för att stimulera en hållbar regional
utveckling. EU:s politik för "ekonomisk och social
sammanhållning" har som mål "att främja en harmonisk ut-
veckling inom hela gemenskapen".

Till grund för EU:s transportpolitik finns ambitioner att satsa medel för att
utveckla avlägsna regioner genom utbyggnad av kommunikationerna. Tyvärr
prioriteras inom EU - med stöd av den svenska regeringen - en storskalig
satsning på motorvägar och broar mellan tillväxtcentra. I Sverige väljer
regeringen att lyfta fram några få prestigeprojekt som exempelvis den
nordiska vägtriangeln och Öresundsbron istället för att bygga ut järnvägsnät
och telekommunikationer eller för att stödja investeringar som förbättrar
kommunikationerna för "öar, inlandsområden och randområden" i enlighet
med artikel 129b.2. Centerpartiet kräver att insatserna för att upprätta och
utveckla transeuropeiska nät får en tydligare politisk profil till förmån för
regional balans.

I artikel 130a påpekas att gemenskapen särskilt skall sträva efter att minska
skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och efter-
släpningen i de minst gynnade regionerna, inbegripet landsbygdsområdena.
Denna formulering ger emellertid inte en heltäckande bild av de särskilda
problem som regioner långt från centrum brottas med. Det finns därför
anledning att uppmärksamma den diskussion som förts i reflexionsgruppen
om stöd till "regionerna och öarna i Europeiska unionens medlemsstaters yt-
tersta periferi". Centerpartiet anser att Sverige vid regeringskonferensen bör
verka för att en bestämmelse med denna innebörd införs i fördraget.
Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om att stödja
utveckling av regioner i EU:s yttersta periferi.

Arbetstagarnas rättigheter, ungdomsfrågor och handikappfrågor

Den tidigare regeringen med Börje Hörnlund som
arbetsmarknadsminister drev frågan om garantier för den
svenska modellen att med kollektivavtal, istället för via
lagstiftning, fastställa arbetsvillkor. Det finns anledning för
Sverige att vid regeringskonferensen söka stöd för
fördragsändringar som jämställer kollektivavtal med
lagstiftning. Centerpartiet anser vidare att EU bör ägna
ungdomsarbetslösheten särskild omsorg. Arbetslösheten
bland unga är oacceptabelt hög och riskerar, på sina håll, att
slå ut en hel generation. EU måste bli bättre på att hantera
ungdomsfrågor. Det finns idag en uppsjö bidrag att söka för
olika projekt men de omgärdas av lösa villkor och en
omfattande byråkrati. En klar strategi måste finnas med ett
program för hantering av ungdomsfrågor. Centerpartiet
stödjer mot denna bakgrund förslagen att i fördragen stärka
arbetstagarnas rättigheter, förstärka samarbetet i
ungdomsfrågor samt uppmärksamma handikappfrågor vid
regeringskonferensen.

Det är viktigt att förhindra att brister i de sociala trygghetssystemen och
lägre skatter och avgifter används som ett konkurrensmedel mellan staterna,
s.k. social dumpning. Alla invånare i EU-länder måste ha rätt till en rimlig
standard på det sociala området. Arbetet för att skapa minimiregler på det
sociala området måste inriktas på att förhindra social dumping. Så länge
minimikraven uppfylls måste det sedan stå varje land fritt att bestämma
nivåer i och utformningen av sitt sociala skyddsnät. Det sociala protokollet
bör därför avskaffas och artiklarna införas i fördraget.

Den andra pelaren

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Det europeiska samarbetet är i grunden ett projekt med syfte
att för evigt undanröja möjligheten att tillgripa militärt våld
mot en europeisk grannstat. Samarbetet har också spelat en
avgörande roll för att freden har bevarats mellan de
nuvarande medlemsstaterna och även för att demokratin
kunnat befästas i tidigare diktaturstater som Grekland,
Spanien och Portugal. Den sammanhållning mellan
medlemsstaterna som skapas genom samarbetet ger ökad
styrka även för vårt land. Centerpartiet gör bedömningen att
medlemskapet i EU och det utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbetet har förbättrat möjligheterna för Sverige att verka
för mål och intressen som är viktiga för oss. EU-
medlemskapet ger oss ytterligare ett medel att förverkliga våra
utrikespolitiska strävanden. Medlemskapet i sig innebär en
säkerhetspolitisk fördel för Sverige.

Den europeiska unionen skall, enligt Maastrichtfördragets avdelning V,
artikel J, genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som omfattar
alla områden inom utrikes- och säkerhetspolitiken. De metoder och medel
som står till förfogande är gemensamma positioner respektive gemensamma
aktioner. Förutsättningen för gemensamma ställningstaganden är att alla
länder är ense. Kravet på enhällighet, alltså vetorätt för varje land, gäller
allmänt, men reglerna skall tolkas i en anda av allmän solidaritet och
lojalitet.

För Centerpartiet är det mellanstatliga samarbetet inom den andra pelaren
en betydelsefull del av EU-samarbetet, och vi delar regeringens ambition att
förstärka samarbetet inom GUSP, den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Det finns mot denna bakgrund anledning att noga bevaka
att samarbetet inom GUSP stärks strukturellt utan att den genuint
mellanstatliga karaktären påverkas. En sådan åtgärd kan vara inrättandet av
en analysenhet enligt den modell som reflexionsgruppen och regeringen
verkar vara överens om. Som reflexionsgruppen påpekar kräver inrättandet av
ett sådant organ inte en förändring av fördragen. Det förefaller rimligt att det
är inom ramen för rådssekretariatet som en sådan analysenhet lokaliseras. En
förstärkning av rådssekretariatet innebär en positiv stabilisering av den
mellanstatliga samarbetsformen inom den andra pelaren.

Centerpartiet ställer sig tveksamt till en fru eller herr GUSP, d.v.s. en
person med uppgift att företräda unionen gentemot omvärlden. Detta
framförallt av respekt för den mellanstatliga samarbetsformen och för
medlemsländernas rätt att agera självständigt i internationella fora. Vi anser
inte att Sverige skall stämma in i kraven på ökad samordning inom utrikes-
och säkerhetspolitiken då detta riskerar att minska medlemsländernas
möjligheter att uppträda självständigt, exempelvis inom FN. Centerpartiet
delar den bedömning som uttrycks av flera representanter i reflexionsgruppen
att det roterande ordförandeskapets centrala roll skall bevaras. Det skall även
fortsättningsvis åvila ordförandeskapet att utåt representera EU:s
gemensamma ståndpunkter. En eventuell fru/herr GUSP får inte inskränka
detta ansvar.

Centerpartiet ser det som värdefullt att regeringen klart deklarerar att
vetorätten skall finnas kvar i "grundläggande" utrikes- och säkerhetspolitiska
frågor. Vetomöjligheten bör ses som en yttersta utväg om inte
kompromissandets solidariska givande och tagande räcker för att nå enighet.
Den solidaritetsambition som ligger till grund för samarbetet är ett gott skydd
mot ett omotiverat blockerande via veto. Historiskt sett är det också ytterligt
sällsynt att vetot använts för att hindra ett gemensamt beslutsfattande.

Behovet av stabilitet, förutsägbarhet och precision är särskilt stort inom ett
för den nationella suveräniteten så avgörande område som utrikes- och
säkerhetspolitiken. Regeringens förslag till förändring av beslutsordningen
inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kännetecknas inte av
detta. Ett minimikrav för att kunna diskutera en "modifierad enhällig-
hetsprincip" inom någon del av den gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken är att regeringen på ett acceptabelt sätt - med hög grad av
precision och tydlighet - definierar vilka områden inom GUSP som faller
under vad regeringen benämner som "frågor av begränsad räckvidd". Varje
land skall ha rätt att exklusivt och från fall till fall definiera sina vitala
utrikes- och säkerhetspolitiska intressen. I frågor som av något medlemsland
definieras som av vitalt nationellt intresse, skall beslut fattas med
enhällighet.
En sådan lösning ställer emellertid än högre krav på att regeringen
återkommande i riksdagen förankrar de definitioner och begränsningar av
vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen som regeringen avser att
tillämpa. Annars riskerar riksdagen att förlora i inflytande över Sveriges
utrikes- och säkerhetspolitik genom att tolkningsrätten in blanco överflyttas
till regeringen.

Det finns vidare en diskussion i regeringens skrivelse om att utvidgningen
av EU till Central- och Östeuropa i sig skulle föranleda inskränkningar av
vetorätten. Centerpartiet anser att konsekvenserna för GUSP av en
omfattande utvidgning av antalet medlemsstater får bli föremål för en
utvärdering, inte i förtid, utan när erfarenhet skaffats om hur samarbetet
utvecklas med fler medlemsstater. Frågan är därför alltför tidigt väckt.
Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Försvarsfrågan och fredsbevarande insatser

I likhet med många andra EU-medlemmar håller Sverige på
att omdefiniera sin syn på begreppet säkerhet. Ett vidgat
säkerhetsbegrepp omfattar exempelvis gränsöverskridande
hot såsom storskaliga miljöolyckor, haverier eller störning av
infrastruktur, omfattande flyktingströmmar etc. Internationell
samverkan i humanitära insatser, krishantering och
fredsfrämjande aktioner ökar stabiliteten och säkerheten,
utvecklat politiskt samarbete och integration länder emellan
ökar också säkerheten.

Centerpartiet anser att ett säkerhetspolitiskt samarbete med en alleuropeisk
karaktär är avgörande för Europas framtid. Det långsiktiga målet är
gemensam säkerhet byggd på en europeisk fredsordning. Grundläggande för
en sådan långsiktig vision är att förhindra en ny uppdelning av Europa. Av
denna anledning är en utvidgning av EU österut - trots att EU inte ägnar sig
åt att utdela försvarsgarantier - av stor betydelse för fred och säkerhet i
Europa. Lägg därtill nödvändigheten av att EU förmår nyskapa en hållbar och
fredsbevarande linje gentemot Ryssland och övriga OSS-länder. I EU:s poli-
tiska samarbete med Ryssland finns i mycket stor utsträckning lösningen på
Europas säkerhetsproblem. Sverige måste ha en framträdande roll i EU:s
arbete med att utveckla en gemensam säkerhetsskapande politik för
Östersjöområdet och i Barentsregionen.

Europa har alltjämt ett säkerhetspolitiskt intresse av Förenta staternas
närvaro och delaktighet i den europeiska utvecklingen. Det gäller såväl i
samarbetet inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
som inom NATO. Vad gäller NATO:s framtid finns för Sveriges del vare sig
något intresse av medlemskap eller av att NATO:s europeiska medlemsländer
ställs utan stöd från USA.

I den nya situation som EU och Europa befinner sig är det självklart att EU
behöver öka samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Däremot är det
inte alls självklart att EU enligt Maastricht kommer att utveckla en gemensam
försvarspolitik och än mindre något gemensamt försvar. Trots den livliga
debatt om försvarsfrågorna som pågår runt om i EU inför
regeringskonferensen är det inte troligt att regeringskonferensen tar konkreta
steg mot en försvarsunion. Reflexionsgruppens rapport är också en signal om
detta. Likafullt kommer frågor om den andra pelaren och stärkta instrument
inom GUSP att ha en framträdande roll vid regeringskonferensen. För
Sverige faller det sig naturligt att fullfölja den linje som riksdagen den 6
december enhälligt slöt upp bakom. Sveriges militära alliansfrihet syftande
till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde
består. OSSE spelar en betydelsefull roll som forum för den europeiska
säkerhetsdialogen och som faktor i uppbyggandet av en alleuropeisk ordning
där varje stat kan få sina säkerhetsintressen tillgodosedda. En svensk
anslutning till Västeuropeiska unionen (VEU) gagnar inte svenska säkerhets-
politiska intressen.

Reflexionsgruppen diskuterar ett antal olika utvecklingslinjer för
förbindelserna mellan EU och Västeuropeiska unionen (VEU). Dessa kan
grupperas i tre olika huvudinriktningar. Vissa ledamöter av reflexionsgruppen
förespråkar fortsatt full autonomi för VEU. Som en utveckling av denna syn
föreslås ett "förstärkt partnerskap" mellan EU och VEU med gemensamma
politiska toppmöten och ökad administrativ samordning. VEU:s möjligheter
att komplettera NATO för krishanteringsuppgifter skall utvecklas för att för-
bättra möjligheterna för icke NATO-medlemmar att delta i sådan verksamhet.

Ett annat spår går ut på att ge EU en roll i att genomföra Petersbergs-
uppgifterna, d.v.s. humanitära insatser och räddningstjänst, fredsbevarande
operationer och krishantering. Med denna utveckling kan VEU antingen
göras till EU:s verkställande organ för Petersbergsuppgifter, alternativt sker
en fullständig uppdelning där EU tar ansvar för Petersbergsuppgifterna och
VEU alternativt NATO behåller ansvaret för de ömsesidiga försvars-
garantierna.

Den tredje och sista handlingslinjen innebär en successiv integrering av
VEU i EU. Detta kan då ske antingen på kort eller på medellång sikt. I det
förstnämnda fallet skall regeringskonferensen fastställa en tidtabell som på
kort sikt avvecklar VEU och för in organisationens uppgifter i EU. I det andra
fallet skall regeringskonferensen enas om en ny artikel i fördraget som i mer
långsam takt leder till detta slutmål.

Centerpartiet vill hellre stärka förmågan till krishantering och
fredsfrämjande insatser inom ramen för OSSE än att bygga upp motsvarande
kompetens inom EU eller VEU. En fredsstyrka av den modell som nu satts
upp för att implementera Dayton-avtalet i Bosnien (IFOR) är för sin
trovärdighet beroende av ett deltagande av NATO och helst också av
Ryssland. Det enda europeiska forum där båda dessa stater naturligt möts är
OSSE. Centerpartiet ser däremot inga hinder för att EU:s medlemsländer
förbereder och tränar för ett gemensamt agerande i uppdrag som ryms inom
Petersbergsuppgifterna på samma sätt som Sverige samverkar i nordiska
enheter i forna Jugoslavien. Centerpartiet biträder därmed regeringens linje
att söka stärka förmågan att agera gemensamt inom ramen för Peters-
bergsuppgifterna.

Centerpartiet eftersträvar en klarare uppdelning mellan fredsfrämjande
uppgifter och militära säkerhetsgarantier. Det talar för att banden inte bör
stärkas generellt mellan EU och VEU genom mer förpliktigande skrivningar i
artikel J.4 eller genom att fastställa en tidtabell för VEU:s integrering
och/eller upprättandet av ett försvarsprotokoll i anslutning till fördragen.
Sverige har inget intresse av att regeringskonferensen tar steg mot en
försvarsunion. Centerpartiet anser att två villkor måste vara uppfyllda för att
Sverige skall kunna acceptera att EU, snarare än VEU, utvecklar förmågan att
delta i fredsfrämjande och humantitära uppgifter i enlighet med
Petersbergsdeklarationen. För det första skall gemensamma fredsfrämjande
styrkor inom EU enbart kunna agera på mandat av FN eller OSSE, för det
andra skall valet att deltaga fattas i nationella beslut i varje enskilt fall.
Sveriges militära alliansfrihet ligger fast. Detta gör att Sverige inte kan
överväga ett medlemskap så länge de kollektiva försvarsgarantierna kvarstår
som en del av VEU.

Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om för-
utsättningarna för att inom EU utveckla förmågan att delta i fredsfrämjande
och humanitära insatser samt om en klarare uppdelning av ansvar mellan EU
och VEU.

Den tredje pelaren

Samarbete i rättsliga och inrikes frågor

Det finns mycket som talar för att frågor som rör den tredje
pelarens område kommer att uppta stor uppmärksamhet vid
regeringskonferensen och det med all rätt. Runt om i EU:s
medlemsländer oroas medborgarna över växande problem
med narkotikahandel och annan gränsöverskridande
brottslighet. Runt om i Europa skakas samhällen av grovt
rasistiskt våld och trots det moderna samhällets alla
försiktighetsåtgärder har sårbarheten för attentat snarast ökat.
Centerpartiet delar reflexionsgruppens bedömning att
Europas medborgare kräver en ökad säkerhet.

De fyra friheterna inom EU är i mycket själva symbolen för EU-samarbetet
och för den inre marknaden. Många svenskar blev förvånade och besvikna
över upptäckten att det fortfarande krävdes pass när de steg av färjorna i
Puttgarden eller i Harwich, trots att Sverige blivit EU-medlem. Den ökade
möjligheten att röra sig över gränserna är en viktig positiv effekt av det
internationella samarbetet. Passfrihet är en viktig symbol för förtroendefullt
samarbete länder emellan.

I Centerpartiets Europaprogram från 1991 framhåller vi att "om de
återstående hindren för ett fritt resande mellan de europeiska länderna kan
undanröjas är det en stor framgång. Målet måste vara ett Europa utan visum
och med full passfrihet." I medlemskapsförhandlingarna inför ett svenskt EU-
inträde ställde sig Sverige bakom ett förverkligande av samtliga fyra friheter i
Romfördraget. Samarbetet inom den tredje pelaren syftar till att nå framgång
och vad beträffar den frihet som ännu inte kunnat realiseras - den fria
rörligheten för personer. Sverige bör som EU-medlem tillföra ny kraft i detta
arbete.

Bestämmelserna under tredje pelaren har inte varit i kraft i mer än två år
och de svenska erfarenheterna av EU-samarbete på detta område är än mer
begränsade. Det är därför alltför tidigt att komma med bestämda svar om
detta mellanstatliga samarbete har utvecklingspotential.

Schengensamarbetet har tillkommit i brist på framgång i EU:s arbete med
att förverkliga passfrihet för personer. Mycket talar för att Schengen-
samarbetet inte blir någon kort parentes i det europeiska samarbetsprojektet.
På flera grunder är detta att beklaga. På sikt bör naturligen Schengen-
samarbetet infogas inom ramen för EU-samarbetet. Bevarad nordisk pass-
frihet är en förutsättning för svenskt deltagande i Schengensamarbetet.

Centerpartiet anser att den mellanstatliga samarbetsformen inom den tredje
pelaren i allt väsentligt skall bibehållas. Inom flera områden finns utrymme
att förstärka samarbetet utan att förändra denna princip. Det finns exempelvis
anledning att pröva om kommissionen kan erhålla en med medlemsländerna
delad initiativrätt även inom det straffrättsliga samarbetet samt inom tull- och
polissamarbetet. Inom de två senare områdena finns konventioner som - när
de väl ratificerats - kan utgöra grund för fortsatt samarbete. EG-domstolen
bör inom samtliga konventioner inom tredje pelaren ansvara för att slita
tvister mellan medlemsländerna. Samarbetet på det rättsliga området, tull-
och polissamarbetet bör även framgent baseras på konventioner och på
enhälligt beslutade gemensamma ståndpunkter och aktioner. Kommissionens
möjligheter att aktivt nyttja sin initiativrätt talar dock för att kommissionens
resurser behöver stärkas på dessa områden.

Det finns ett antal skäl som talar för att frågor som rör tredjelands-
medborgare bör ges en bättre samordning, särskilt för att stärka rättigheterna
för de utländska medborgare som bor och arbetar inom EU. När den inre
marknadens friheter realiseras fullt ut skall fri rörlighet för personer, och
självklart visumfrihet, råda också för utländska medborgare som har
permanent uppehållstillstånd i något medlemsland. Genom Schengen-
samarbetet kan utländska medborgare med permanent uppehållstillstånd i
något Schengenland resa runt inom Schengen utan visum.

Visumfrågor faller idag under såväl första som tredje pelaren. Detta är
olyckligt och visumfrågorna bör därför i sin helhet föras över till den första
pelaren. Skulle den mellanstatliga vägen inte leda till en mer rättvis
fördelning av ansvaret att ge flyktingar en fristad kan det finnas anledning att
överväga om inte EU på sikt bör utveckla en gemensam flykting- och
invandringspolitik. Rätten för varje land att slutligen avgöra asylärenden i
enlighet med nationell lagstiftning skall finnas kvar.

Ett tätare samarbete i narkotikafrågor i enlighet med artikel K.1 berör inte
nationella straffsatser eller andra nationella beslut avseende narkotika-
missbruk. Narkotikafrågor och internationella bedrägerier är två områden där
nationsgränser är ett större hinder för myndigheterna än för brottslingarna.
Centerpartiet har ingen annan åsikt än regeringen utan anser att de
gemensamma ansträngningarna för att bekämpa narkotikabrottslighet och
annan internationell brottslighet behöver förstärkas.

En enig reflexionsgrupp anser att antalet berednings- och beslutsnivåer kan
reduceras inom tredje pelarens område i syfte att effektivisera samarbetet
genom minskad byråkrati. Centerpartiet ser det som värdefullt att regeringen
delar denna åsikt.

Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som ovan anförts om
samarbetet i rättsliga och inrikes frågor.

Institutionella frågor

De institutionella frågorna kommer att spela en framträdande
roll vid regeringskonferensen. EU:s institutioner och
förhållandet mellan dem tillsammans med inflytandet för
nationella parlament avgör samarbetets karaktär.
Centerpartiet anser att rådande balans mellan EU:s
institutioner i allt väsentligt fungerar tillfredsställande. EU
skall även fortsättningsvis behålla sin i grunden
mellanstatliga karaktär och inte utvecklas till en federation.

Regeringen har i skrivelsen inte kommenterat frågan om rätt att använda
sitt eget språk och synen på antalet officiella språk. Centerpartiet anser att
få
frågor i lika hög grad som språkfrågan har betydelse för samarbetets folkliga
stöd och legitimitet och för möjligheterna att utöva insyn för medborgare från
alla EU:s medlemsländer. En utvidgning av samarbetet till fler länder får inte
ändra denna grundläggande förutsättning. En ökad öppenhet i EU:s
institutioner saknar betydelse om språkbarriärer ersätter hemligstämpeln.
Rättssäkerheten kräver också att förslag till rättsakter finns tillgängliga på
respektive språk innan beslut fattas. EU:s medborgare skall ha rätt att kunna
skriva till EU:s institutioner och få svar på sitt lands officiella språk.
Handlingar skall också finnas på alla officiella språk. Det finns ingen
anledning att överväga att förändra denna rättighet i samband med EU:s
utvidgning. Reflexionsgruppen betonar i enighet att EU:s institutioner bör
ägna ökad uppmärksamhet åt kravet om likabehandling av unionens alla
officiella språk. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts
om att värna de officiella språkens ställning.

Rådet

Reflexionsgruppen slår i sin rapport fast att syftet med de
institutionella reformer som kan komma att ske vid
regeringskonferensen skall vara att främja att samarbetet fun-
gerar enligt kriterierna effektivitet, demokrati, solidaritet,
insyn och subsidiaritet. Centerpartiet instämmer i att dessa
kriterier bör känneteckna eventuella förändringar av
institutionernas roll. Med utgångspunkt i dessa kriterier bör
strävan vara att stärka de nationella parlamentens roll inom
samarbetet samt att ännu tydligare betona att det är suveräna
och jämlika stater som samarbetar genom att i Rådet närma
sig förhållandet en stat - en röst. Eventuella reformer av
omröstningsreglerna i ministerrådet får inte leda till att de små
staternas ställning försvagas. Sverige skall motsätta sig alla
sådana förändringar. Det är positivt att regeringen så klart
markerar detta i skrivelsen. Diskussionen om ökat
hänsynstagande till folkmängd vid en förändring av
röstviktningen i Rådet bör tydligt avfärdas.

Arbetsformerna i Rådet måste förändras så att de nationella parlamentens
deltagande i beslutsprocessen förbättras. Det är en brist att regeringen inte
föreslår några konkreta förslag i denna riktning. Centerpartiet anser bl.a. att
de nationella parlamenten skall ges rätt att utfråga kommissionärer inför
nationella parlamentsutskott.

Vad beträffar röstprocedurer i rådet anser Centerpartiet att ökade
möjligheter till majoritetsbeslut bör införas i fråga om minimikrav när det
gäller bl.a. miljö, arbetsmiljö, produktsäkerhet, djurskydd och vissa sociala
frågor, såsom jämställdhet. Centerpartiet ställer sig tveksam till förslag som
diskuterats i reflexionsgruppen om att införa nya röstningsförfaranden mellan
enhällighet och kvalificerad majoritet såsom "enhällighet minus ett" eller
konstruktiv röstnedläggelse. Antalet beslutsprocedurer får inte öka i Rådet
samtidigt som de minskar i Europaparlamentet. På vissa områden, dock ej
inom den gemensamma säkerhetspolitiken, kan övervägas att ersätta
enhällighet med en utvidgad kvalificerad majoritet, s.k. superkvalificerad
majoritet. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om
förändringar i rådets arbete och om att stärka de nationella parlamentens
ställning.

Europaparlamentet

Centerpartiet bedömer att det inte är aktuellt med en renodlad
initiativrätt för parlamentet. Europaparlamentet bör på andra
sätt stärkas eftersom parlamentet är det enda av EU:s
institutioner som är direktvalt. Centerpartiet anser att
parlamentet skall ges ökade befogenheter att kontrollera
EU:s finanser genom uppföljning och utvärdering. Vi noterar
att regeringen anslutit sig till denna bedömning.

Inte minst av öppenhetsskäl bör parlamentet ges en mer betydelsefull roll
inom det rättsliga och inrikes samarbetet. Regeringens förslag på denna punkt
synes väl övervägda. Genom att ge Europaparlamentet rätt att samråda inom
detta område ökar insynen för allmänheten och parlamentets delaktighet i det
mellanstatliga samarbetet utan att det krävs mer överstatlighet. Ökat
inflytande för Europaparlamentet ger dessutom de nationella parlamenten mer
tid och bättre information vilket torde innebära större påverkansmöjligheter
under beredningsprocessen.

Förutom att fördragstexterna är svåra att överblicka är också
beslutsformerna inom EU många och komplicerade. Detta måste förändras,
dock utan att balansen mellan Rådet och Europaparlamentet förändras i
någon större utsträckning. En tydligare koppling mellan en viss
röstningsprocedur i Rådet och proceduren i Europaparlamentet bör
åstadkommas. Det synes vara rimligt att begränsa beslutsprocedurerna i
Europaparlamentet. Förutom de tre beslutsprocedurer, medbeslutande,
samtycke och samråd, som Europaparlamentet föreslagit bör även
fortsättningsvis Europaparlamentet, i frågor som rör EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik, ha rätt att få information om utvecklingen inom
området.

Regeringen kommenterar heller inte i skrivelsen förslagen från
Europaparlamentet och reflexionsgruppen om att sätta ett tak på maximalt
700 ledamöter för parlamentet vid en utvidgning. Centerpartiet anser att
Sverige bör ägna denna fråga stor uppmärksamhet inför regerings-
konferensen. En avsevärd del av den legitimitet som Europaparlamentet
besitter baserar sig på att parlamentets sammansättning speglar diversiteten i
det europeiska partiväsendet. Den folkliga identifikationen med Europa-
parlamentet och engagemanget i samband med val till Europaparlamentet kan
komma att minska om enbart de stora partierna i respektive land ges reella
chanser att få mandat i Europaparlamentet. Centerpartiet anser att behovet av
effektivitet måste vägas mot kravet på representativitet. Av lika stor betydelse
som diskussionen om ett tak är frågan om att minska de små staternas
överrepresentation i parlamentet vid en utvidgning. Sverige bör motsätta sig
eventuella förslag vid regeringskonferensen om att minska de små staternas
överrepresentation i Europaparlamentet och hysa stor tveksamhet till förslag
om att sätta ett tak på maximalt 700 ledamöter i Europaparlamentet.

Det är viktigt för ett ökat folkligt förtroende för EU-
samarbetet att resurserna används på ett adekvat sätt. I ett
sådant perspektiv är parlamentets flyttande mellan Bryssel
och Strasbourg liksom placeringen av sekretariatet i
Luxemburg oförsvarligt. Parlamentets verksamhet bör därför
samlas till en ort. Sverige bör driva denna fråga under
regeringskonferensen. Riksdagen bör ger regeringen till
känna vad som ovan anförts om antalet ledamöter i
Europaparlamentet och om parlamentets arbetsformer.

Kommissionen

Centerpartiet anser att rätten för varje land att nominera en
egen kommissionär skall finnas kvar. Om det i ett
utvidgningsperspektiv krävs en begränsning av antalet kom-
missionärer bör detta ordnas genom att varje medlemsstat
enbart ges rätt att utse en kommissionär. Då kommissionens
uppgifter inte bör utökas i någon större omfattning kan
förändringar av kommissionens arbetsformer behöva
övervägas. Ansvarsområden bör kunna delas av
kommissionärer från olika länder; eventuellt kan prövas att
ha kommissionärer utan egen portfölj eller med enbart
uppföljningsuppgifter.

Som tidigare framgått anser Centerpartiet att en delad initiativrätt mellan
kommissionen och medlemsländerna bör tillämpas i större omfattning. Inom
hela den nuvarande tredje pelaren bör råda delad initiativrätt. Enskilda
medlemsländer bör i större utsträckning ha initiativrätt även inom områden där
kommissionen exklusivt har sådan rätt idag. Slutligen bör kommissionen bli
skyldig att besvara förslag från Europaparlamentet i enlighet med artikel 138b.
Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som här anförts om kommissionens
arbetsformer.

Regionkommittén

Regionkommittén representerar ett regionalt och lokalt
inflytande i EU som i övrigt har stora brister. Det lokala och
regionala inflytandet får inte begränsas till att regionerna går
samman om lobbykontor i Bryssel. Det är en stor brist att
regionkommitténs roll inom EU-systemet inte beaktas i
regeringens skrivelse. Centerpartiet anser att
regionkommittén bör få större inflytande inom samarbetet
bland annat genom att stärka banden mellan Europa-
parlamentet och regionkommittén. Regionkommitténs
resurser bör stärkas i enlighet med reflexionsgruppens
förslag. Regionkommittén skall dessutom ges aktiv
rättskapacitet inför domstolen utan att subsidiaritetsprincipen
därför ges en juridisk innebörd. Fördelningen av platser i
regionkommittén - vilket är en nationell angelägenhet - bör
enligt Centerpartiet baseras på valresultat i lokala och
regionala val. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad
som här anförts om regionkommitténs arbetsformer.

Övriga institutionella frågor

Som tidigare framgått anser Centerpartiet att EG-domstolens
roll bör stärkas inom den tredje pelarens område. Sverige
skall sträva efter att domstolen ges rollen att lämna för-
handsavgörande avseende hur konventionsbestämmelser
skall tolkas. Domstolen skall också fungera som
tvistlösningsorgan om oenighet uppstår mellan
medlemsländer om tillämpningen. Centerpartiet anser att
principen om en domare från varje land inte skall förändras.
Vi instämmer också i kravet på förändringar inom domstolen
som främjar snabbare avgöranden.

Både det rent brottsliga fusket med EU:s medel och allmänt slöseri och
ineffektiv hantering av gemenskapens medel inom unionens olika organ hotar
allvarligt det folkliga förtroendet för unionen. För att komma tillrätta med
dessa problem krävs att revisionsrättens ställning säkerställs. Regeringens
förslag på detta område synes väl övervägda. Förhoppningsvis kommer
konventionen om skydd av EU:s finansiella intressen att bli ett verksamt
instrument i detta arbete. Riksdagen bör ger regeringen till känna vad som
ovan anförts om kampen mot bedrägerier och slöseri inom EU.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om suspendering av en medlemsstat och om
införandet av en utträdesparagraf,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokal självstyrelse, förstärkning av
subsidiaritetsprincipens tillämpning samt upprättandet av en
kompetenskatalog,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att påskynda EU:s utvidgning
österut,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sysselsättningspolitik inom EU,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EMU:s tredje steg,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringar av artikel 102a samt om upprättandet
av gröna räkenskaper,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördragsändringar för att stödja
jämställdhetsarbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stärka konsumenternas ställning i fördraget,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stärka djurskyddslagstiftningen inom EU,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en huvuduppgift för EU skall vara att främja
en hållbar utveckling såväl inom EU som globalt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillämpa minimiregler också för varor och
förstärka medlemsländernas rätt att gå före och införa strängare krav,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att reformera EU:s transportpolitik
och politiken för att utveckla transeuropeiska nät,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om revidering av Euratomfördraget,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska undantag på kemikalieområdet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att beslut om att införa gemensamma ekonomiska
styrmedel bör fattas med kvalificerad majoritet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hur Sverige bör driva en reformering av CAP,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stödja utveckling av regioner i EU:s yttersta
periferi,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förutsättningarna för att inom EU utveckla
förmågan att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser samt om
en klarare uppdelning av ansvar mellan EU och VEU,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samarbetet i rättsliga och inrikes frågor,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att värna de officiella språkens ställning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringar i rådets arbete och om att stärka de
nationella parlamentens ställning,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antalet ledamöter i Europaparlamentet och om
parlamentets arbetsformer,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommissionens arbetsformer,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionkommitténs arbetsformer,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kampen mot bedrägerier och slöseri inom EU.

Stockholm den 26 januari 1996

Olof Johansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Helena Nilsson (c)

Agne Hansson (c)

Andreas Carlgren (c)

Karin Starrin (c)

Elving Andersson (c)

Marianne Andersson (c)