Det finns många förtjänstfulla markeringar i regeringens skrivelse. Dock skulle en högre grad av precision och prioritering när det gäller FN och FN-systemets huvuduppgifter vara önskvärd.
FN bör nu koncentrera sig på sina fyra huvuduppgifter. Den första och avgörande är säkerhetsrådets uppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Det behövs en kraftfullt förbättrad ledningsförmåga för humanitära och fredsbevarande operationer. Det behövs också större resurser för att klara anspråken på sådana. Det ankommer på medlemsländerna att fullgöra sina förpliktelser i detta avseende.
Att säkra folkrätten och de grundläggande mänskliga rättigheterna är en annan huvuduppgift. Tyngdpunkten ligger i nuvarande läge inte så mycket i att bygga ut den internationella rätten utan att se till att folkrätten efterlevs och att de grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras. Den uppgiften blir lättare därigenom att en majoritet av medlemsländerna numera är demokratier eller framväxande demokratier. Genom kommunismens fall finns det heller inte någon tilltro till proletariatets diktatur och därmed inte längre något brett ideologiskt motstånd mot mänskliga rättigheter och demokrati. Generalförsamlingen bör se som en av sina huvuduppgifter att bevaka läget beträffande de mänskliga rättigheterna och varje år utförligt debattera läget beträffande dessa i medlemsländerna.
Det vardagliga internationella samarbetet i FN:s olika underorgan, den tredje huvuduppgiften, kan förbättras genom att verksamheten koncentreras till ett färre antal betydelsefulla organisationer, som uträttar ett viktigt arbete. Andra organisationer kan avvecklas. Sverige bör ta initiativ till detta.
FN:systemet har som en av sina absolut viktigaste uppgifter att bidra till den uthålligt kraftiga tillväxt i u-länderna som är nödvändig för att i snabb takt utrota fattigdomen. Världsbankens ledande roll för att bidra till en förändrad inriktning i länder som stagnerar i sin utveckling och där fattigdomen ökar är central. IMF har en nyckelroll i uppgiften att säkra det internationella betalningssystemet och att minska bördan i hårt skuldsatta u- länder på ett sätt som inte främjar vanskötsel och korruption, vilket är en av de viktigaste uppgifterna de kommande åren.
Den viktigaste externa faktorn för u-ländernas utveckling är dock den globala frihandeln. Världshandelsorganisationen WTO har en nyckeluppgift i att se till att länderna fullföljer gjorda åtaganden om tullsänkningar men också i att målmedvetet främja u-ländernas tullfria tillträde till i-ländernas marknader.
Sist men inte minst måste FN-systemet, främst UNHCR och UNICEF, ständigt ha beredskap att snabbt hjälpa eller lindra verkningarna av kriser och katastrofer.
I enlighet med subsidiaritetsprincipen skall FN koncentrera sig på de offentliga uppgifter som bäst kan lösas på global nivå. I ökad utsträckning kan FN också delegera uppgifter till regionala organ. Huvuddelen av de globala frågorna löses av det civila samhället och av insatser på regional eller nationell nivå.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FN:s huvuduppgifter.
Stockholm den 14 november 1995
Göran Lennmarker (m) Inger Koch (m) Bertil Persson (m) Lars Hjertén (m) Sten Tolgfors (m) Hans Hjortzberg-Nordlund (m) Gustaf von Essen (m) Henrik Landerholm (m)