Den 21 november 1995 paraferades en fredsöverenskommelse för Bosnien-Hercegovina. Det är en överenskommelse som ingen kan vara nöjd med. Tanken om ett mångkulturellt samhälle där skilda etniska grupper kan leva sida vid sida har fått sig ett allvarligt grundskott. De som slagits för etniskt rena områden har vunnit viktiga segrar. Vårt, liksom så många andras, hopp är att detta avtal ändå och trots allt innebär slutet för kriget i f.d. Jugoslavien. Kriget har redan hållit på alltför länge. Alltför många har fått lida och dö. En slutsats och erfarenhet efter vad som hänt de senaste åren är också att insatserna från världssamfundet varit alltför svaga, vilket bidragit till att fredsprocessen uppskjutits.
Nu handlar det om att försöka bevara freden. Att hitta vägar för att den sköra och sårbara situation som är idag skall kunna fortgå och utvecklas på ett stabilt och positivt sätt. För detta krävs stora insatser under många år. Inledningsvis måste återuppbyggnaden av landet kombineras med insatser för demilitarisering och att hålla de tidigare stridande parterna ifrån varandra. Sverige har, relativt sett, gjort betydande insatser för att understödja FN:s insatser i området. Miljöpartiet anser att vi också nu, när återuppbyggnaden börjar, skall hjälpa till efter vår förmåga.
De militära insatser som krävs till en början aktualiserar en del viktiga principiella frågeställningar. Miljöpartiet de grönas grundläggande och prin- cipiella hållning är att regionala stormakter eller militära allianser inte skall tillåtas agera världspolis. En internationell rätt som accepteras av flertalet och grundas i något annat än den starkes rätt kan inte etableras om vi inte samtidigt låter breda internationella institutioner som FN utgöra fundamentet i det internationella samarbetet.
FN bör därför i framtiden ha en starkare ställning än idag. Vi anser att Sverige skall verka mycket intensivt för att den reformering av FN:s arbete och stadga som pågår skall kunna leda till ett mer demokratiskt FN där stormakternas ställning begränsas. På detta sätt kan vi få ett FN som har möjlighet att agera mer kraftfullt för att stärka mänskliga rättigheter och arbeta bättre för nedrustning, fred och minskad fattigdom.
Vi instämmer i regeringens åsikt att ett antal förutsättningar måste bli uppfyllda för att Sverige skall kunna delta i fredsstyrkan. Den viktigaste förutsättningen är att det är FN:s säkerhetsråd som genom en resolution skall ge mandatet för insatserna. Sverige skall vara ett neutralt land som endast kan använda militära insatser för internationella uppdrag när det begärs från FN. Ett annat viktigt villkor är att de inblandade parterna också ger sitt samtycke till operationen. Helt avgörande för miljöpartiets inställning är dock att det inte är frågan om en renodlad NATO-insats. För att det skall vara möjligt med ett svenskt deltagande krävs att flera andra länder utanför NATO deltar på ett aktivt sätt. Sverige måste också ha god insyn i den militära planeringen.
FN:s generalsekreterare framhöll i sitt tillägg till "An Agenda for Peace" i Juli 1995 att det finns risker med att överlåta mer krävande uppgifter på grupper ledda av stormakter. Han påpekade bl.a. att detta medför risker för att FN:s trovärdighet och ställning undergrävs. Trots detta uppmanar han idag Sverige och andra länder att delta i fredsinsatser under Nato:s befäl.
Vi anser att generalsekreterarens synpunkter är mycket viktiga. FN:s ställning är redan undergrävd. Ändå måste vi liksom han, trots tvekan och principiellt motstånd, först och främst se till de människor som levt under krigets fasor och som idag börjar känna ett litet hopp om fred. Vi får inte låta det bästa bli det godas fiende. Risken för att generalsekreterarens farhågor besannas är också sannolikt större om neutrala stater står vid sidan av. Miljöpartiet stödjer därför propositionen i sina huvuddrag. Vi vill dock betona att vi ser den här insatsen som en engångsföreteelse utifrån en unik situation. Svenskt deltagande i framtida internationella fredsuppdrag skall ske, inte bara efter beslut från FN, utan också under ledning av FN-personal. Allt annat innebär ett successivt urholkande av både svensk neutralitet och FN:s legitimitet. Det är oacceptabelt att Sverige långsiktigt stödjer en utveckling som innebär att en regional militärallians får överta rollen som världspolis. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till en tydlig svensk policy med denna inriktning.
Freds- och återuppbyggnadsarbetet kommer att ta lång tid, sannolikt många år. För att de civila insatserna skall bli effektiva, liksom arbetet för att underlätta för hemåtvändande flyktingar, krävs att de militära insatserna minimeras och blir så kortvariga som möjligt. Ett självklart och uttalat mål för Sverige bör vara att ledningen av fredsinsatserna så snabbt som möjligt ersätts av FN-personal och inriktningen övergår till civila återuppbyggnads- insatser. Den svenska regeringen bör också arbeta aktivt för att påskynda och underlätta en sådan övergång.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ledningen av FN:s insatser för fred i f.d. Jugoslavien, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en tydlig svensk policy för framtida svenska militära internationella insatser i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 6 december 1995
Peter Eriksson (mp)
Marianne Samuelsson (mp) Ewa Larsson (mp) Bodil Francke Ohlsson (mp)