Motion till riksdagen
1995/96:U17
av Peter Eriksson m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1995/96:113 Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien


Den 21 november 1995 paraferades en
fredsöverenskommelse för Bosnien-Hercegovina. Det är en
överenskommelse som ingen kan vara nöjd med. Tanken om
ett mångkulturellt samhälle där skilda etniska grupper kan
leva sida vid sida har fått sig ett allvarligt grundskott. De
som slagits för etniskt rena områden har vunnit viktiga
segrar. Vårt, liksom så många andras, hopp är att detta avtal
ändå och trots allt innebär slutet för kriget i f.d. Jugoslavien.
Kriget har redan hållit på alltför länge. Alltför många har fått
lida och dö. En slutsats och erfarenhet efter vad som hänt de
senaste åren är också att insatserna från världssamfundet
varit alltför svaga, vilket bidragit till att fredsprocessen
uppskjutits.
Nu handlar det om att försöka bevara freden. Att hitta vägar för att den
sköra och sårbara situation som är idag skall kunna fortgå och utvecklas på
ett stabilt och positivt sätt. För detta krävs stora insatser under många år.
Inledningsvis måste återuppbyggnaden av landet kombineras med insatser för
demilitarisering och att hålla de tidigare stridande parterna ifrån varandra.
Sverige har, relativt sett, gjort betydande insatser för att understödja FN:s
insatser i området. Miljöpartiet anser att vi också nu, när återuppbyggnaden
börjar, skall hjälpa till efter vår förmåga.
De militära insatser som krävs till en början aktualiserar en del viktiga
principiella frågeställningar. Miljöpartiet de grönas grundläggande och prin-
cipiella hållning är att regionala stormakter eller militära allianser inte
skall
tillåtas agera världspolis. En internationell rätt som accepteras av flertalet
och
grundas i något annat än den starkes rätt kan inte etableras om vi inte
samtidigt låter breda internationella institutioner som FN utgöra fundamentet
i det internationella samarbetet.
FN bör därför i framtiden ha en starkare ställning än idag. Vi anser att
Sverige skall verka mycket intensivt för att den reformering av FN:s arbete
och stadga som pågår skall kunna leda till ett mer demokratiskt FN där
stormakternas ställning begränsas. På detta sätt kan vi få ett FN som har
möjlighet att agera mer kraftfullt för att stärka mänskliga rättigheter och
arbeta bättre för nedrustning, fred och minskad fattigdom.
Vi instämmer i regeringens åsikt att ett antal förutsättningar måste bli
uppfyllda för att Sverige skall kunna delta i fredsstyrkan. Den viktigaste
förutsättningen är att det är FN:s säkerhetsråd som genom en resolution skall
ge mandatet för insatserna. Sverige skall vara ett neutralt land som endast kan
använda militära insatser för internationella uppdrag när det begärs från FN.
Ett annat viktigt villkor är att de inblandade parterna också ger sitt samtycke
till operationen. Helt avgörande för miljöpartiets inställning är dock att det
inte är frågan om en renodlad NATO-insats. För att det skall vara möjligt
med ett svenskt deltagande krävs att flera andra länder utanför NATO deltar
på ett aktivt sätt. Sverige måste också ha god insyn i den militära planeringen.
FN:s generalsekreterare framhöll i sitt tillägg till "An Agenda for Peace" i
Juli 1995 att det finns risker med att överlåta mer krävande uppgifter på
grupper ledda av stormakter. Han påpekade bl.a. att detta medför risker för att
FN:s trovärdighet och ställning undergrävs. Trots detta uppmanar han idag
Sverige och andra länder att delta i fredsinsatser under Nato:s befäl.
Vi anser att generalsekreterarens synpunkter är mycket viktiga. FN:s
ställning är redan undergrävd. Ändå måste vi liksom han, trots tvekan och
principiellt motstånd, först och främst se till de människor som levt under
krigets fasor och som idag börjar känna ett litet hopp om fred. Vi får inte låta
det bästa bli det godas fiende. Risken för att generalsekreterarens farhågor
besannas är också sannolikt större om neutrala stater står vid sidan av.
Miljöpartiet stödjer därför propositionen i sina huvuddrag. Vi vill dock
betona att vi ser den här insatsen som en engångsföreteelse utifrån en unik
situation. Svenskt deltagande i framtida internationella fredsuppdrag skall
ske, inte bara efter beslut från FN, utan också under ledning av FN-personal.
Allt annat innebär ett successivt urholkande av både svensk neutralitet och
FN:s legitimitet. Det är oacceptabelt att Sverige långsiktigt stödjer en
utveckling som innebär att en regional militärallians får överta rollen som
världspolis. Riksdagen bör  hos regeringen begära förslag till en tydlig svensk
policy med denna inriktning.
Freds- och återuppbyggnadsarbetet kommer att ta lång tid, sannolikt många
år. För att de civila insatserna skall bli effektiva, liksom arbetet för att
underlätta för hemåtvändande flyktingar, krävs att de militära insatserna
minimeras och blir så kortvariga som möjligt. Ett självklart och uttalat mål
för Sverige bör vara att ledningen av fredsinsatserna så snabbt som möjligt
ersätts av FN-personal och inriktningen övergår till civila återuppbyggnads-
insatser. Den svenska regeringen bör också arbeta aktivt för att påskynda och
underlätta en sådan övergång.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ledningen av FN:s insatser för fred i f.d.
Jugoslavien,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en tydlig svensk
policy för framtida svenska militära internationella insatser i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 6 december 1995
Peter Eriksson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)

Ewa Larsson (mp)

Bodil Francke Ohlsson (mp)