I propositionen 1995/96:113 föreslår regeringen att riksdagen medger att Sverige ställer en väpnad styrka om högst 870 personer till förfogande som en multinationell fredsstyrka, när FN:s säkerhetsråd beslutat att ge en sådan styrka uppdrag att medverka till genomförandet av den fredsöverenskommelse som ingåtts mellan parterna i konflikten i f.d. Jugoslavien.
Övergången från FN- till NATO-ledning av fredsstyrkan kan uppenbar- ligen inte preciseras i tiden. Det förutsätter att fredsöverenskommelsen bekräftas av parterna vid en särskild konferens. Först därefter synes ett FN- beslut bli aktuellt.
Sveriges deltagande i den multinationella fredsstyrkan (IFOR) skall base- ras på ett avtal mellan Sverige och NATO. Innehållet i detta avtal anges endast övergripande i propositionen.
Sveriges regering har i förberedelserna för den multinationella styrkan angivit flera förutsättningar. En FN-resolution skall vara grunden för Sveriges deltagande. Utplaceringen av IFOR skall ha sin grund i en ingången fredsöverenskommelse. "Av vikt" är vidare att säkra en nordisk samverkan och att högkvarteret för styrkan bör bibehållas i Tuzla-området. En "förut- sättning" är vidare att ledningen för IFOR använder de underställda enheterna "på ett sätt som är förenligt med varje förbands utrustning och graden av samövning".
Sammanfattningsvis är oklarheten betydande om de nuvarande svenska soldaternas villkor och förutsättningar. Dessutom är de svenska soldaternas medverkan baserad på frivillighet. Det betyder att de gällande kontrakten kan sägas upp vid andra förutsättningar än de nu aktuella. Det är således osäkert vilket förband som övergångsvis kommer att stå till förfogande för insatser i enlighet med FN-mandaten, det nuvarande och/eller det förväntade.
En reservation är därför att regeringen - till det organ som beslutar om det svenska förbandets användning - klargör förutsättningarna för det svenska deltagandet under övergångstiden. Det kan visa sig vara direkt olämpligt att använda det svenska förbandet för nya krävande uppgifter under denna period. Först måste förbandets medlemmar få information om nya villkor och förutsättningar, individuellt ta ställning till dessa vad gäller fortsatt kontraktering samt nödvändiga vakanser fyllas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Den tragiska erfarenheten av FN-engagemanget i forna Jugoslavien är att människoliv redan har förlorats. Det är då särskilt viktigt att övergångs- problemen inför etableringen av IFOR uppmärksammas, så att inte riskerna ökar på ett oacceptabelt sätt. Det är ett politiskt ansvar att förhindra att så sker.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för det svenska förbandets användning under en övergångsperiod.
Stockholm den 6 december 1995
Erik Arthur Egervärn (c)