med anledning av prop. 1995/96:113 Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien
Ingen kan känna annat än oerhörd lättnad över att kriget i
Bosnien med uppgörelsen i Dayton nu tycks vara över. Efter
tre och ett halvt år av folkmord och folkfördrivning har
freden fått en chans. Kriget har inneburit miljoner hemlösa,
hundratusentals slaktade och skändade och ett ofattbart
lidande. Detta har fått ske i det nya Europa, som skulle
byggas efter kommunismens fall och frihetens seger. För
människorna i Bosnien och de hundratusentals som flytt
därifrån är helvetet förhoppningsvis över.
Självfallet kan man ha synpunkter på fredsavtalet. Ett grundläggande
problem är att väpnad aggression och etnisk rensning lönat sig. Det är inte en
rättvis fred i den meningen att humanistiska och folkrättsliga principer kunnat
hävdas fullt ut. Världssamfundet var inte berett att ge Bosnien det stöd en
sådan fred hade krävt. Positivt är att Bosnien åtminstone på pappret förblir en
sammanhållen statsbildning. Nu gäller det att omvärlden är beredd till det
omfattande och uthålliga stöd som Bosnien oundgängligen behöver för att
kunna bygga fred. Omvärlden måste också i handling visa sig ha vilja och
fasthet att slå vakt om Bosnien som en odelad stat med ett odelat Sarajevo
som huvudstad och att alla flyktingar också i praktiken kan återvända hem
samt att de ansvariga krigsförbrytarna ställs till ansvar. Folkpartiet
liberalerna
välkomnar därför Sveriges medverkan i den kommande fredsstyrkan i
Bosnien.
Regeringens proposition visar med önskvärd tydlighet att den av Folk-
partiet i debatten ofta framförda uppfattningen, att den hittillsvarande svenska
FN-bataljonen i Tuzla haft ett mandat som gått längre än traditionellt
fredsbevarande, haft täckning. Likaså bekräftas vår uppfattning att svensk
trupp kan delta även i svåra fredsoperationer på samma villkor som andra
nationers.
Vi tar fasta på regeringens uppfattning att den nu aktuella fredsstyrkan inte
kräver några särvillkor för svenskt deltagande. Svensk personal i den
kommande fredsstyrkan i f.d. Jugoslavien deltar på samma villkor som andra
nationers. Vi beklagar den oklarhet som skapats i debatten genom inlägg från
försvarsministern. Vi hälsar med tillfredsställelse den klarhet som givits
genom utrikesministerns deklaration vid propositionens avlämnande.
En passus i propositionen knyter an till försvarsministerns tes att trupperna
inte får användas i offensiva operationer. I klarhetens intresse borde den
enligt vår mening ha utelämnats, eftersom det framgår av sammanhanget att
den inte har någon reell betydelse. Det har tidigare framgått att samma regler
gäller för den svenska styrkan som för andra länders och att NATO-befälet på
plats fattar de avgörande besluten om hur styrkan ska användas. Den som
läser denna passus noga finner också att den andra meningen gör den första
överflödig: "Detta betyder för det svenska förbandet att det inte kommer att
användas för att genomföra regelrätta anfallsföretag. Mot bakgrund av bl.a.
det förhållandet att fredsöverenskommelsen bygger på parternas samtycke
bedöms regelrätta anfallsföretag på marken inte behöva bli aktuella för
fredsstyrkan." Om det som regeringen definierar som "regelrätta anfalls-
företag" inte kommer att förekomma, behövdes inte påpekandet att svensk
trupp inte kommer att användas i sådana företag.
I propositionen anges att den väpnade styrkan skall omfatta högst 870
personer. Det kan vara rimligt i ett utgångsläge, även om det innebär en viss
minskning av vårt hittillsvarande deltagande i den nordiska FN-bataljonen.
Frågan om fredsöverenskommelsens genomförande präglas fortfarande av
stor osäkerhet. Det kan därför ganska snart visa sig att behovet av mer
personal aktualiseras. Exempelvis är det ännu inte klart att de länder som i
dagarna får den officiella förfrågan om medverkan sammantaget kommer att
bidra med de 60.000 man som anses behövas. Regeringen bör därför
bemyndigas att vid behov snabbt kunna utöka det svenska deltagandet i
fredsstyrkan utan att riksdagen ånyo samlas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov ställa ett större antal
personer än 870 till förfogande för den multinationella fredsstyrkan i f.d.
Jugoslavien.
Stockholm den 6 december 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Lennart Rohdin (fp)