Enligt regeringens förslag förs ett nytt stycke in i portalparagrafen i lagen om krigsmateriel:
Tillstånd enligt denna lag får lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges säkerhetspolitik.
Detta är en rejäl skärpning jämfört med lagrådsremissen som löd:
Tillstånd, förbud och undantag i enskilda fall enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den skall grundas på utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden.
Nu gällande riktlinjer gällande från 1/1 1993 lyder:
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel, bör medges endast om sådan utförsel eller samverkan
1. bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärt, samt
2. inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.
Vid prövningen av ett tillståndsärende ankommer det på regeringen att göra en totalbedömning av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter med utgångspunkt från de nyss angivna grundläggande principerna...
Regeringen skriver nu i propositionen:
För att det skall bli tydligt att bestämmelsen inte innebär någon ändring i sak i förhållande till vad som hittills gällt enligt regeringens praxis så som denna avspeglas i riktlinjerna bör... (sid 24)
Det finns en betydande risk att den av regeringen föreslagna formuleringen leder till en skärpt inställning i framtiden. Formuleringen innebär ju att det i varje fall måste finnas ett politiskt skäl för exporten. Risken finns att det i en framtid anses svårt att formulera säkerhetspolitiska eller försvarspolitiska skäl för Sverige att exportera vapen till länder som ligger långt ifrån Sverige, geografiskt sett. Som exempel kan nämnas Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar eller Saudiarabien som vi exporterade vapen till under 1993.
Också i skenet av att Sverige nyligen utvidgat krigsmaterielbegreppet väsentligt kan man fråga sig om formuleringen är rimlig. Kan man hävda försvarspolitiska motiv för att sälja minröjningsfordon eller fartyg för minröjning till Mellersta Östern eller Kambodja? Risk finns att export av övrig krigsmateriel kraftigt försvåras.
Det finns också näringspolitiska skäl att tillåta export av krigsmateriel. Materielindustrin tillhör den mest högteknologiska industrin i Sverige. Utvecklingen av försvarsmateriel leder till stora spin off-effekter för utvecklingen av nya teknologiområden.
Lagen bör därför ges den utformning som föreslagits i lagrådsremissen kompletterat med näringspolitiska överväganden.
I försvarsproposition 1995/96:12 skrivs mycket om internationell samverkan, t.ex.:
En utveckling mot ökat samarbete mellan svensk försvarsindustri och företrädesvis europeisk industri accepteras och understöds för att tillgodose väsentliga svenska försvars- och säkerhetspolitiska intressen.... Därigenom underlättas målet att bevara inhemsk kompetens inom för Sverige viktiga områden. Från försvarspolitiska utgångspunkter är det särskilt viktigt att skapa sådana betingelser för utlandssamarbetet att en livskraftig svensk försvarsindustri bevaras...
För att denna internationella samverkan skall vara möjlig krävs både likartade regler och även likartad tillämpning av reglerna. Både export och samverkan motverkas om exempelvis Sverige och Norge har olika syn på t.ex. länder kring Persiska viken. Utländska varv projekterar fartyg med en beväpning som gör export till flera länder möjlig.
Har då Sverige en annorlunda regeltillämpning än t.ex. Norge, Kanada och Australien kommer även deras inköpta och egentillverkade fartyg att utrustas med annat än svensktillverkad beväpning för att slå ut projekterings- och utvecklingskostnader över en större serie. För att främja internationell samverkan och även för att framgångsrikt kunna delta i WEAG (Western European Armaments Group) bör därför tillämpningen av exportreglerna harmoniseras med andra europeiska länders. Reglerna får i vart fall inte fjärmas i från vad som i dag gäller i våra samarbetsländer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 1 § lag om ändring av lagen (1992:1300) om krigsmateriel utformas i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglernas betydelse för internationell samverkan.
Stockholm den 16 november 1995
Ola Karlsson (m)