Inledning
Det är naturligtvis alltid välkommet att Riksdagens revisorer följer upp och granskar konsekvenserna av de beslut som fattas av riksdagen. Det kan ses som en naturlig och viktig utvärdering av den verksamhet som bedrivs i vårt lands högsta beslutande organ.
Men vi måste också vara medvetna om att värdet av granskningen i det här fallet blir ytterst begränsat på grund av den korta tid som granskningen omfattar, i praktiken ett år av den femåriga försöksperiod som riksdagen beslutat om. Anmärkningsvärt är att revisorerna i rapporten inte närmare analyserat banans betydelse generellt för samhällsstruktur och näringsliv i Norrlands inland. En ordentlig analys av banans betydelse för den småskaliga företagsamheten, inte minst den turistiska framtida potentialen, efterlyses.
Två värdefulla slutsatser, av stor betydelse för framtiden, drar dock revisorerna:
- För det första slutsatsen att IBAB löst uppgiften med underhåll och upprustning på ett mer kostnadseffektivt sätt än vad som tidigare varit möjligt. - - För det andra att den femåriga planen för IBAB:s verksamhet snarast måste kompletteras med ett principiellt ställningstagande till banans långsiktiga roll i inlandets transportförsörjning. - Detta konstaterande stämmer väl överens med vad som framförts av entreprenörer, företag och trafikutövare längs banan. För sin planering av bl a transportarbetet är man beroende av att veta i vilken omfattning banan i framtiden skall vara en levande transportled. Inte minst regeringen måste således snarast redovisa förslag till riksdagen om hur banan skall utformas i god tid före våren 1998, då innevarande femårsperiod med statligt stöd löper ut. Senast under år 1996 måste ett principbeslut om den framtida inriktningen fattas.
Inlandsbanans trafikmässiga betydelse för person- respektive godstrafiken
Inlandsbanan sträcker sig hela 110 mil genom det svenska inlandet, det råvarutätaste området i landet, och är av stor betydelse för miljömässiga godstransporter i framtiden. Transporter som är nödvändiga för ett aktivt och expanderande näringsliv.
Godstrafiken på Inlandsbanan har mer än fördubblats sedan 1993. Hela 50 % av det gods som idag hanteras på Atlantbanan i Östersund kommer från Inlandsbanan, och 98 % av godset lämnar inlandet för leverans till övriga Sverige eller går på export. Potentialen för framtida uttransporter av förädlat biobränsle är stor och intresset från Norge för transporter till och från Nordnorge är klart uttalade. Varor och produkter som ska ut på världsmarknaden måste på kortast möjliga tid ut till djuphamnarna i Trondheim och Narvik. Det finns anledning att beklaga att det, i rådande sysselsättningsläge, inte varit möjligt att erhålla arbetsmarknadspolitiskt stöd för upprustning av banans nordligaste del mellan Arvidsjaur och Gällivare. Bärighetsåtgärder på denna del är nödvändiga för att möjliggöra ett avtal med Norges Statsbanor, NSB, om samtrafik längs Inlandsbanan mellan Nordnorge och Tröndelagen. Den reguljära persontrafiken längs Inlandsbanan har övertagits av länstrafikhuvudmännen och bedrivs med bussar fr o m den 10 juni 1991. För detta utgår statsstöd med 36 miljoner kronor per år i tio år som ersättning för den nedlagda persontrafiken på banan. Det är anmärkningsvärt att revisorernas granskningsuppdrag inte även omfattar en utvärdering av hur länstrafikmännen använder de 36 miljonerna/år och därmed också analyserat hur de klarar sin uppgift att ersätta Inlandsbanans persontrafik.
Beträffande persontrafiken uttalades redan år 1988 av den social- demokratiska regeringen i samband med den trafikpolitiska propositionen att Inlandsbanan mellan Mora och Gällivare har ett klart samhällsintresse och att den därför bör finnas kvar. Vidare uttrycktes förhoppningen om ett ökat regionalt engagemang för att utveckla turisttrafiken där turistorganisationer samt lokala och regionala aktörer kunde medverka. Trots detta stödde man inte den möjligheten när fyrklöverregeringen några år senare förverkligade dessa tankar och lät kommunerna längs banan via Inlandsbanebolaget, IBAB, genom upprättat avtal, överta ansvaret för trafiken på banan.
Nuvarande persontrafik på Inlandsbanan är ett femårigt turistprojekt där trafiken har koncentrerats till sommarmånaderna. Ett aktivt utvecklingsarbete inklusive marknadsföringsinsatser har dragits igång med statligt bidrag om 27 miljoner kronor/år i fem år för att locka turister till de kultur- och naturupplevelser som inlandet erbjuder. Antalet resenärer har successivt ökat från ca 15 000 sommaren 1991 till ca 30 000 sommaren 1994. Satsningen kräver extra pengar i introduktionsskedet för att efter försöksperiodens slut stå på egna ben utan tillskott av statliga medel. Längs banan är ett antal småskaliga turistföretag i många olika branscher beroende av den marknad som inlandsbaneturismen skapar.
Vi kristdemokrater anser sammanfattningsvis att godstrafiken på hela banan mellan Mora och Gällivare är väl motiverad inte minst ur samhällsekonomisk synvinkel. Detta gäller även persontrafiken med turistisk inriktning. Den reguljära persontrafiken på banan måste helt enligt beslutet i riksdagen 1992 och enligt revisorernas påpekanden samordnas med den trafik som länstrafikhuvudmännen bedriver med buss. Erfarenheten säger dock att detta inte är möjligt i någon större utsträckning före år 2001 när länstrafikhuvudmännen upprättar nya planer och ny upphandling av trafik skall ske. I det läget måste stora samordningskrav ställas på länstrafik- huvudmännen.
Kostnaderna för banhållningen
Inlandsbanan är idag i bättre skick än någonsin. För att kunna upprätthålla en effektiv godstrafik på Inlandsbanan beslutade riksdagen redan under våren 1991 om en betydande upprustning av banan. 370 miljoner kronor avsattes för dessa investeringar under kommande år. Hösten 1992 överfördes 250 miljoner kronor av dessa till IBAB för att under en femårsperiod användas för upprustning samt 47 miljoner kronor/år i fem år för underhåll av Inlandsbanan. Dessa pengar var således avsatta redan innan beslut om IBAB:s nyttjanderätt av banan togs 1992. Enligt revisorernas bedömning kommer IBAB att klara den planerade upprustningen till betydligt lägre kostnader än vad Banverket tidigare har beräknat i sin femårsplan. Även det löpande underhållet av banan tycks IBAB klara till en lägre kostnad än Banverket har beräknat.
Vi delar således revisorernas uppfattning att regeringen bör undersöka om erfarenheterna av IBAB:s arbete kan utnyttjas som exempel även för andra banor. Mot bakgrund av att statens kostnader för underhåll av Sveriges ca 1 000 mil järnväg uppgår till ca 3,3 miljarder kronor per år, torde erfarenheterna från Inlandsbanan kunna ge avsevärda besparingsmöjligheter.
Vi delar även remissinstansernas bestämda uppfattning att staten även fortsättningsvis skall ha ansvaret för upprustning och underhåll av Inlandsbanan. Därmed måste IBAB fortsättningsvis garanteras medel för underhåll av Inlandsbanan. För att klara detta bedömer IBAB att ca 60 miljoner kronor/år fr o m 1998, efter den femåriga försöksperioden, behövs för ändamålet. Detta är endast knappt 2 % av Banverkets totala kostnader för banunderhåll, medan Inlandsbanan omfattar drygt 10 % av Sveriges totala järnvägssträcka. Därmed återgår vi således till normalsituationen att Inlandsbanan fortsättningsvis inte ges några extra pengar utan endast sin berättigade del av den årliga underhållspotten.
Om denna ringa kostnad fr o m 1998 förvägras Inlandsbanan, tvingas IBAB sannolikt att avveckla sitt engagemang för banan. Detta innebär inget 0-alternativ för staten eftersom systemtågen och övrig godstrafik naturligtvis kommer att kräva pengar för underhållsåtgärder om Banverket och SJ övertar det fulla ansvaret för banan. Sannolikt blir en sådan situation mer kostsam för staten.
Vi kristdemokrater anser även att de s k tvärbanorna borde överföras till IBAB på samma villkor som Inlandsbanan. De utgör en naturlig del av inlandsbanesystemet.
Finansiering av trafiken på Inlandsbanan
För att delfinansiera driften och utveckla trafiken på Inlandsbanan erhåller IBAB 27 miljoner kronor per år under femårsperioden. I egna intäkter ger bl a vagnmilavgifter ca 10 miljoner kronor årligen. Banverket erhåller ca 500 miljoner kronor per år av staten för administration och för vissa försvarsuppgifter. I trafikeringsavgifter, huvudsakligen från SJ, tar Banverket dessutom in ca 700 miljoner kronor per år som tillfaller statskassan. Staten i sin tur bekostar investeringar och kostnader för underhåll i form av s k nationella infrastrukturkostnader.
Det utvecklingsarbete och det fullskaleförsök som IBAB bedriver på den avreglerade Inlandsbanan kan bli av stort värde för trafikens utveckling på resterande 90 % av Sveriges järnvägsnät.
Några ytterligare statliga medel för drift och utveckling av trafiken på Inlandsbanan efter femårsperioden är inte aktuella. Däremot delar vi revisorernas uppfattning att en samlad bedömning av Inlandsbanans framtid bör analysera alternativa finansieringsmöjligheter via lokala och regionala organ liksom numera även EU:s mål 6-områdesmedel.
Inlandsbanans regionalpolitiska, kulturpolitiska och försvarspolitiska betydelse
Inlandsbanan har utan tvekan en stor regionalpolitisk betydelse både som godstransportled och för utvecklingen av den småskaliga landsbygdsturismen. Banans betydelse som kommunikationsled för natur- och kulturturismen gör den unik också internationellt sett. Också de historiska perspektiv som kan läggas på banans dragning och konsekvenser för berörda bygder motiverar väl ett bevarande. Ur ett regionalt perspektiv framstår Inlandsbanan som en viktig del av ett regionalt kulturarv. Detta har så sent som innevarande höst verifierats av Riksantikvarieämbetet.
Vi delar revisorernas bedömning att ställningstagande till fortsatt statlig finansiering av Inlandsbanan bör göras utifrån en samlad analys av banans betydelse från trafikmässiga, miljömässiga, regionalpolitiska, kulturpolitiska och försvarspolitiska utgångspunkter. Därtill kommer Inlandsbanans betydelse som pilotprojekt och det enda med Banverket konkurrerande företaget för drift och förvaltning av järnvägar.
Förutsättningar för fortsatt trafik på Inlandsbanan
Kristdemokratiska samhällspartiet delar flertalet remissinstansers liksom revisorernas bedömning att det är mycket angeläget att förutsättningarna för fortsatt trafik på Inlandsbanan snarast klargörs och biträder förslaget att regeringen ges i uppdrag att snarast under 1996 presentera ett förslag till hur den framtida trafiken på Inlandsbanan skall finansieras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Inlandsbanans trafikmässiga betydelse för person- respektive godstrafiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnaderna för banhållningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även tvärbanorna bör överföras till IBAB, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snarast presentera ett förslag till hur den framtida trafiken på Inlandsbanan skall finansieras.
Stockholm den 18 oktober 1995
Ulf Björklund (kds) Dan Ericsson (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Holger Gustafsson (kds) Göran Hägglund (kds) Mats Odell (kds) Michael Stjernström (kds)