med anledning av prop. 1995/96:218 Ändringar i postlagen (1993:1684) m.m.
Posten har en oerhört stor betydelse för alla människor i vårt
land. Medborgarna har ett stort förtroende för att
postsystemet fungerar. Tyvärr har marknadssituationen, med
det statliga Posten AB i snarlik monopolställning och den
konstruktion med staten om ersättning för att upprätthålla en
grundläggande post- och kassaservice, lett till en situation
med direkt diskriminering av glesbygdsbor vilket i framtiden
borde kunna undvikas med lagstiftning och politisk vilja i
samband med budgetprocessen. På en avreglerad marknad
såsom postmarknaden har staten framför allt två
huvuduppgifter:
- Upprätthålla neutrala spelregler på en fungerande marknad
- Skydda alla medborgares rättigheter till en fungerande service utan
diskriminering.
Regeringen föreslår i proposition 1995/96:218 (Ändringar i
Postlagen) flera åtgärder för att förbättra tillgång till
postservice för boende i glesbygden. Bl.a. utökas vad som
omfattas av en grundläggande postservice. Dock finner vi att
det fortfarande saknas en del åtgärder i propositionen som vi
vill påtala. I Miljöpartiet de gröna har vi erfarit att
glesbygdsbor kraftigt diskrimineras beträffande postservicen
på flera sätt, framför allt på följande sätt:
1. Grundläggande postservice finns långt ifrån fem dagar i veckan på
många orter
2. Vissa hushåll har mycket långt till sina postlådor
3. Vissa hushåll tvingas att flytta på sin postlåda eller betala en extra avgift
för att få posten levererad till postlådans befintliga läge.
Denna diskriminering är oacceptabel. Om man verkligen har
en seriös politisk ambition bakom parollen "Hela Sverige ska
leva", bör man givetvis verka för att en kommunikationsväg
med så stor betydelse för såväl glesbygdshushållen som -
näringslivet fungerar på samma villkor som i tätorter. Vi i
Miljöpartiet de gröna förordar att postlagen utökas med att
omfatta en säkerhet för alla medborgare att få en
grundläggande post- och kassaservice vilket innebär att
ingen på grund av sin bostads eller företags lokalisering ska
ha utdelningsvillkor för den grundläggande postservicen
(med de ändringar av vad som omfattas av begreppet
grundläggande postservice som föranleds av propositionen)
som missgynnar dem. Detta innebär i praktiken att alla
adressater i Sverige ska ha tillgång till en grundläggande
postservice som omfattar postutdelning fem dagar i veckan.
Regeringens ambition är enligt ovan nämnda proposition att
antalet hushåll utan postutdelning fem dagar i veckan inte
ska öka. Vår ambition är att de ca 1 500 hushåll som idag
inte har postutdelning fem dagar i veckan ska få det. Samma
sak bör gälla för den grundläggande kassaservicen. Vidare
anser vi att brevlådorna ska befinna sig på ett skäligt avstånd
för adressaten, vilket vi bedömer vara ej mer än 3 km om
innehavaren av postlådan inte önskar annorlunda.
Utgångspunkt för vad som kan betraktas som ett rimligt
avstånd är att en person inte ska behöva vara bilberoende för
att hämta posten. Avståndet ska vara sådant att de flesta
klarar av att cykla sträckan eller promenera. Inga extra
avgifter får avkrävas hushållen för den grundläggande
postservicen som bör omfatta de tillägg och förändringar
som angetts i motionen.
Staten bör liksom tidigare efter upphandling upprätta avtal om den
grundläggande post- och kassaservicen. Tak för högsta taxor ska fortsätta
uppföras, och Posten AB (eller annat framtida företag) ska inte kunna ta ut
extra taxor för att leverera post till ensligt belägna hushåll i glesbygden
eller
tvinga dem att ställa sin brevlåda långt ifrån hushållet om de inte betalar
extra. I avtalsförhandlingar bör noga preciseras vad som avses med s.k.
tilläggstjänster och glesbygdshushållen bör få sin postgång tryggad i avtalet.
Det är en generellt spridd uppfattning att om man har frankerat ett brev rätt,
så ska det också komma fram. Så länge det inte finns konkurrens instämmer
vi med regeringen i att enhetliga prisnivåer måste kvarstå.
Tyvärr hade Miljöpartiet de gröna ingen möjlighet att påverka det beslut
som fattades 1994 om att bolagisera Postverket till Posten AB och beslutet
om att avreglera marknaden som fattades 1993. Inför rådande situation är det
självklart så att marknadsmekanismerna med upprätthållen konkurrens-
neutralitet måste få fungera, men i detta fall väger hänsynen om alla
medborgares lika rättigheter så pass tungt att staten bör ha en skarp
lagstiftning på området för att tillvarata glesbygdsbornas intressen. Det är
enligt Miljöpartiet statens naturliga ansvar. Vad som i motionen i övrigt
anförts om bestämmelser bör riksdagen ge regeringen till känna att detta bör
införlivas i det avtal som staten upprättar med postoperatör.
I övriga avsnitt finner vi ingen anledning att anmärka på regeringens
förslag, tvärtom välkomnar vi propositionens huvudinriktning som vi tolkat
så att man vill trygga tillgång till service på postområdet med särskild hänsyn
till glesbygden. Dock anser vi att regeringen innan mandatperiodens slut bör
återkomma till riksdagen med en redovisning av läget på postmarknaden och
konsumenternas situation, med en utvärdering av de föreslagna lagändring-
arnas effekt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillägg till vad som bör avses med grundläggande
post- och kassaservice,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringar i postlagen för att säkra
glesbygdshushållens tillgång till grundläggande post- och kassaservice,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tilläggsavgifter för postutdelning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brevlådor,
5. att riksdagen begär att regeringen återkommer före
mandatperiodens slut med en redovisning av situationen på
postområdet.
Stockholm den 12 juni 1996
Elisa Abascal Reyes (mp)
Peter Eriksson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Barbro Johansson (mp)