med anledning av prop. 1995/96:218 Ändringar i postlagen (1993:1684) m.m.

Allmänt

Regeringen föreslår ett antal återregleringar av
postmarknaden. Förslagen grundar sig på en
departementspromemoria (Ds 1995:76 Post- och
kassaservice för alla) som mött en omfattande kritik från ett
flertal tunga remissinstanser. Riksrevisionsverket,
Konkurrensverket och tillsynsmyndigheten Post- och
telestyrelsen framhåller i sina remissvar bl a att det är för
tidigt att ännu utvärdera avregleringen av postmarknaden, att
de resultat som hittills kan spåras är positiva, att analysen är
för snäv och saknar hänsynstagande till utvecklingen inom
post- och IT-området och att det saknas grund för de
regleringar som föreslås.

Propositionen följer med något mindre undantag departementspromemorian
och det är högst anmärkningsvärt att regeringen inte tagit intryck av den
kritik som framförs av de egna myndigheter som besitter en omfattande
kompetens inom området. Detta agerande visar på att förslaget enbart grundar
sig på ideologiska motiv. Bättre vore om regeringen såg till allmänintresset
av en väl fungerande och effektiv postmarknad.

RRV uttrycker sin allmänna kritik på följande sätt:

Det statliga intresset är att säkerställa en rikstäckande post- och
kassaservice.
RRV anser att utredningen inte på något övertygande sätt visat att det finns
problem att uppnå detta övergripande statliga mål, som skulle motivera de
nya regleringar som föreslås. De motiv som presenteras hänför sig till en
osäker marknadsutveckling, utvecklingen i andra länder med delvis annan
struktur eller möjliga framtida EU-regler. Det är svårt att mot bakgrund av en
så osäker problembild motivera de ingrepp i den avreglerade postmarknaden
som föreslås, anser RRV. Bristen på preciserade och ordentligt analyserade
problem innebär dessutom svårigheter att värdera de detaljförslag som
utredningen lämnar. Vissa av utredningens förslag har inte heller någon
omedelbar koppling till det statliga intresset, anser RRV. Det gäller t.ex.
tillståndsplikten och prisregleringen. RRV menar att den statliga regleringen
på postområdet bör begränsas till sådant som behövs för att uppnå det som
omfattas av det statliga intresset.

Mot bakgrund av den kritik som framförts från
remissinstanserna och att regeringen ändå väljer att lägga
fram förslaget kan inte propositionen ses som annat än ett
beställningsuppdrag från Posten AB.

Grundläggande service

Regeringen föreslår att den grundläggande postservicen även
skall omfatta paket upp till 20 kg, möjligheten att skicka
försändelserna med kvittens och att försäkra försändelser.
Redan i dag, utan denna tillkommande reglering,
tillhandahåller Posten AB dessa tjänster utifrån kommersiella
ställningstaganden. Således saknas grund för att räkna in
dessa tjänster bland dem som behöver garanteras av staten.

Regeringen kan dock ha ett outtalat motiv för denna reglering. Om det
skulle vara så att Posten AB säger upp nuvarande avtal om tillhandahållande
av den grundläggande servicen så skall staten upphandla denna tjänst, och då
förhåller det sig så på marknaden att Posten AB är den enda aktören som
tillhandahåller både den nuvarande grundläggande postservicen och den
tillkommande servicen. Således skapar regeringen på detta sätt en effektiv
konkurrensbegränsning till förmån för den redan i dag dominerande
postoperatören. Om så är fallet framstår det ännu tydligare att propositionen
är framtagen för Posten AB:s räkning.

Förslaget om en vidgad grundläggande postservice är enligt oss omotiverat
och kan leda till konkurrensbegränsningar. Om utvecklingen leder i den
riktningen att det inte blir kommersiellt gångbart med paketbefordran i vissa
regioner bör frågan i stället aktualiseras på nytt. I det sammanhanget bör
möjligheten att upphandla dessa tjänster separat ses över, eftersom det inom
den sektorn redan i dag finns en fungerande marknad av både stora
rikstäckande företag och mindre lokala företag, vilka skulle kunna gå in och
upprätthålla eventuellt olönsamma delar i distributionskedjan.

Ersättning för
upprätthållande av
grundläggande postservice

Regeringen föreslår att ett nytt avtal med Posten AB om
tillhandahållande av den grundläggande postservicen
upprättas samt att detta sker utan någon särskild ersättning.
Vi instämmer med förslaget på denna punkt.

Mot bakgrund av att vi tidigare tagit avstånd från utökningen av vad som
skall vara grundläggande postservice avser vi dock att avvakta med ett
ställningstagande till hur en eventuell framtida upphandling av den
grundläggande postservicen skall finansieras. Om detta skall ske genom att
samtliga tillståndspliktiga operatörer beläggs med en avgift bör detta system
utformas så att det inte råder någon tvekan om att systemet inte är
konkurrenssnedvridande.

Enligt vår mening skall regeringen således, om Posten AB kan bevisa
ändrade marknadsförutsättningar och utifrån detta säger upp avtalet om den
grundläggande postservicen, inte enbart återkomma med ett förslag till
avgiftsfinansiering utan först även se över andra möjligheter för att på ett
konkurrensneutralt sätt uppnå en grundläggande nationell servicenivå med
enhetlig prissättning.

Bedrivande av
postverksamhet

Regeringen föreslår att den nuvarande anmälningsplikten för
bedrivande av postverksamhet skall ersättas av en
tillståndsplikt. I sak torde inte denna förändring innebära
några större skillnader jämfört med i dag, beroende på hur
tillsynsmyndigheten väljer att göra sin prövning. Post- och
telestyrelsen, Riksrevisionsverket, Konkurrensverket och
Posten har framfört att man inte ser något behov av denna
reglering och att nuvarande ordning tillgodoser de krav man
bör ställa. Vissa remissinstanser framhåller dessutom att ett
förfarande med tillståndskrav kan utgöra ett
etableringshinder och att detta är ett främmande inslag i en
avreglerad marknad.

Syftet med tillståndskravet är enligt regeringen att man genom förhands-
granskning skall kunna bedöma om en tillkommande postoperatör har
möjlighet att uppfylla de krav som redan stadgas i postlagen, t.ex. krav på
tillförlitlighet och regelbundenhet i brevbefordran. En sådan förhands-
bedömning torde i praktiken vara omöjlig att göra. Post- och telestyrelsen,
som är tillsynsmyndighet, har redan i uppdrag att tillse att postoperatörerna
uppfyller den gällande lagstiftningen. Det innebär i praktiken att så snart en
postoperatör anmält sin verksamhet och startat densamma kan Post- och
telestyrelsen bedöma om man bedriver verksamheten med tillförlitlighet,
regelbundenhet och i övrigt i enlighet med gällande lagstiftning. Om så inte
sker kan Post- och telestyrelsen vidta de sanktioner som redan idag är
möjliga.

Regeringens förslag är enbart en symbolhandling motiverad av ideologiska
skäl. Det enda som uppnås med förslaget är att man sänder ut en signal om att
postverksamhet är en mer eller mindre besynnerlig verksamhet som det krävs
särskilda tillstånd att ägna sig åt.

Vi avvisar således regeringens förslag om att ersätta dagens anmälnings-
plikt med ett tillståndskrav och i konsekvens med detta även möjligheten att
vidta sanktioner mot dem som bedriver postverksamhet utan tillstånd.

Prisreglering

Regeringen föreslår ett bibehållande av prisregleringen samt
att regeringen bemyndigas att införa ett pris även på
befordran av tidningar och tidskrifter.

Riksrevisionsverket framhåller mot förslaget om en prisreglering följande
synpunkter som regeringen borde ha beaktat:

Motivet som anförs för en prisreglering är att pristaket ska skydda
privatpersoner från kraftiga prisökningar. RRV menar att mycket talar emot
en prisreglering:

  Posten AB har frivilligt lagt sig under pristaket i flera år (det är därför
Posten AB vill kunna föra över outnyttjat utrymme flera år framåt i tiden).

  Det finns konkurrens från telefax, telefoner, e-mail, internet, budföretag
m fl som håller priserna nere.

  Det krävs en hel del arbetsinsatser hos både Posten AB och PTS för att
pristaket skall kunna följas upp.

  Prisreglering är ett främmande inslag på en avreglerad marknad.
Dessutom innebär det en prissättning som inte har någon direkt relation till de
underliggande kostnaderna utan där de faktiska kostnaderna delvis ska täckas
genom korssubventionering inom Posten AB.

  Prisregleringen gäller enbart 10 procent av brevbefordran i landet och
dessutom en mycket liten utgiftspost i hushållens budget. Det genomsnittliga
utlägget för portot per privatperson var ca 100 kronor för år 1994, enligt
Posten ABs egen statistik. Huvuddelen av privatpersoners brev ligger i vikt
klass 1-20 g (ca 80 procent) och hela 95 procent ligger i viktklassen 1-100 g.
RRV menar att ett pristak som inriktas på en så pass liten hushållsavgift
innebär inget större skydd för konsumenterna.

Vi delar RRV:s kritik gentemot prisregleringen i allmänhet,
och i synnerhet finner vi det vara omotiverat att bemyndiga
regeringen att införa en ytterligare prisreglering inom en
marknad som i dagsläget fungerar utan reglering. Vi delar
således regeringens uppfattning att Post- och telestyrelsen
bör följa och uppmärksamma prisutvecklingen inom
området, men anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en redogörelse för utvecklingen och att en
prisreglering inte är motiverad.

Grundläggande kassaservice

Vi instämmer i regeringens förslag om ett förlänga det
nuvarande avtalet med Posten AB till utgången av 1997. Vi
vill framhålla att regeringen inför tecknandet av det avtal
som skall gälla från den 1 januari 1998 skall analysera hur
marknadsförutsättningarna förändras genom den snabba
utvecklingen inom IT-området, t.ex. genom tillkomsten av
telefonbanker och betalningssystemet över Internet samt
överväga om dessa förändringar även förändrar behovet av
en rikstäckande kassaservice.

Postens roll i samhället

Grunden för en god postservice är att det, oberoende av var
man bor i landet, finns en service som gör att man kan nå alla
medborgare med brev eller paket. Dessutom skall det finnas
en rikstäckande kassaservice. Detta slås fast i den första
paragrafen i postlagen. Tyvärr är man i dag på många håll
missnöjd med det sätt på vilket Posten AB uppfyller
intentionerna i denna paragraf.

Under den senaste tiden har det kommit alltför många rapporter om
postkunder som upplevt brister i postens nya sorteringssystem. Postförsänd-
elser skickas till fel ort och viktiga brev når ej mottagaren i rätt tid. På
många
håll upplever man också att postservicen försämras när postkontor och
postterminaler läggs ned. Posten har dessutom börjat ta betalt på vissa håll för
att lantbrevbäraren skall köra fram till brevlådan, vilket inte är acceptabelt
då
det strider mot intentionerna i postlagens första paragraf.

Denna utveckling är oacceptabel för oss. Postservice måste vara tillgänglig
så att varje individ har en rimlig möjlighet att ta del av den. Sjuka, gamla och
handikappade får svårare att nå postservice när antalet postkontor blir mindre.
Också människor i våra glesbygdsområden får det sämre vid nedskärningar
av postservicen.

En bra lösning på en del problem har på många ställen varit systemet med
"post i butik". Det är i sammanhanget viktigt att tillse så att butiker som tar
på sig ansvaret för dessa verksamheter driver dem på lång sikt så att inte
bygden står utan service bara något år efter det att postkontoret försvunnit.
Likaså är det viktigt att post i butik kan ge den service som postkontoret
gjort. Det får inte bli så att den nya postservicen i butiken endast sysslar med
paketutdelning, medan kassaärenden sköts på en vanlig post som invånarna
får längre väg till.

Slutligen vill vi framhålla, i enlighet med flera remissinstanser, att Posten
AB ett flertal gånger agerat i strid mot bl.a. konkurrenslagstiftningen och
därmed blivit ålagd vitesförelägganden på upp till 50 miljoner kronor. Vi
anser att dessa återkommande lagöverträdelser måste förhindras. Det är
viktigt för den allmänna normsättningen att staten inte tillåter att ett eget
ägt
företag ägnar sig åt att återkommande bryta mot lagstiftningen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår propositionens hemställanspunkter 1, 2, 3, 6
och 7 i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en eventuell framtida ersättning för att finansiera
den grundläggande postservicen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prisregleringen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en fördjupad analys av
marknadsförutsättningarna inför tecknandet av ett nytt avtal gällande
från den 1 januari 1998 angående upprätthållandet av den rikstäckande
kassaservicen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Postens roll i samhället.

Stockholm den 12 juni 1996

Per Westerberg (m)

Kenth Skårvik (fp)

Mats Odell (kds)