med anledning av prop. 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik
Propositionen
I proposition 1995/96:125 föreslår regeringen vissa åtgärder i
syfte att bredda och utveckla användningen av
informationsteknik. Regeringen anser att rättsordningen,
utbildningen och samhällets informationsförsörjning skall
vara för staten prioriterade uppgifter.
Propositionens förslag, som enligt regeringen själv skall ses som en
nationell IT-strategi, är enligt vår mening alltför håglösa och otillräckliga
för
att Sverige skall kunna nå höga mål ifråga om informationstekniken, dess
utveckling och användning. Den förra regeringens ambition - "att Sverige
senast år 2010 skall tillhöra den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar
när det gäller varje del av utnyttjandet av informationsteknologin" - har den
nuvarande regeringen skrivit av. Det som skulle kunna utvecklas till ett av
vårt lands främsta konkurrensfördelar har av regeringen inrangerats bland
andra dussinfrågor. Symptomatiskt är att när den "IT-minister" som signerat
den nu aktuella propositionen avgick vid det nyss genomförda
regeringsskiftet, fann den nytillträdde statsministern det inte ens mödan värt
att upplysa om vem som skulle bli dennes efterträdare.
Informationstekniken kan förvisso inte utvecklas genom politiska diktat.
Avgörande är enskilda människors och företags intresse och möjlighet att ta
tekniken i sin tjänst. Däremot finns det stort utrymme för - och behov av - ett
gott politiskt ledarskap också på detta område. Regeringens proposition
uppfyller enligt vår mening inte detta krav.
Bakgrunden
Den 17 mars 1994 tillkallade den dåvarande regeringen en
kommission för att främja en bred användning av
informationstekniken i Sverige, i syfte att höja livskvaliteten
och öka vårt lands internationella konkurrenskraft.
Kommissionen leddes av statsministern för att markera den
utomordentliga vikt regeringen fäste vid
informationsteknikutvecklingen.
I augusti samma år presenterade IT-kommissionen sin analys och de
visioner, mål och riktlinjer som den ansåg borde ligga till grund för IT-
utvecklingen i Sverige. Betänkandet - Vingar åt människans förmåga (SOU
1994:118) - rönte betydande intresse och fungerade som en katalysator för
viktiga insatser i hela det svenska samhället.
Betänkandet avsåg att tjäna ett dubbelt syfte. Dels skulle förslagen ses som
utgångspunkter för kommande analyser, dels skulle vissa förslag, inte minst
till följd av kommissionens sammansättning, kunna omsättas i praktisk
handling utan ytterligare dröjsmål.
Den proposition regeringen nu presenterat - nästan två år efter det att den
första IT-kommissionens betänkande färdigställts - ger intryck av att
praktiskt taget all idé- och tankeutveckling på detta område avstannat i
regeringen. Det är allvarligt eftersom den tekniska utvecklingen under de
gångna två åren gått fortare än någonsin tidigare.
Det är - dessvärre - välmotiverat när Sveriges Tekniska Attachéer i en
rapport till regeringen hösten 1995 konstaterar:
"Om Sverige skall ligga i täten år 2000, måste vårt land öka tempot."
Frågan är om inte regeringens saktfärdighet redan förspillt möjligheterna för
vårt land att nå en position bland världens främsta IT-nationer.
Informationsteknikutvecklin
gen
Utvecklingen av informationstekniken håller på att förändra
de grundläggande villkoren såväl för ekonomin som för
människors sociala relationer. Arbetsmarknaden får en ny
karaktär. Informationstekniken innebär ett betydande steg i
den teknologiska utvecklingen. Många jämför detta
teknikskifte med den omställning som våra samhällen
genomgick med början vid mitten av 1800-talet - den
industriella revolutionen.
Författaren och filosofen Lars Gustafsson skriver om detta på följande sätt:
"För oss ännu inte riktigt fattbara tekniska framsteg, t.ex. på sådana
områden som artificiell intelligens och elektronisk kommunikation, genteknik
och energiteknik, kommer att förändra arbete och liv i den industriella
världen lika radikalt som en gång ångan och elektriciteten."
Genombrottet inom informationstekniken är dessutom inte en isolerad
företeelse. Det sker samtidigt som andra förändringar blir allt påtagligare.
Till de senare hör den starka globaliseringen av ekonomin, men också av
mänskliga rörelser, samt marknadsekonomins allt mer dominerande roll som
världsledande ekonomisk ordning. Människors värderingar utvecklas
dessutom i samspel med den nya verkligheten.
Framväxten av nya och starka konkurrent- och samarbetsländer, inte minst
i Sydostasien, kompletterar bilden av en värld stadd i betydande förändring.
Flera av de sydostasiatiska länderna är dessutom konkurrenskraftiga inom
nya teknologiska områden.
Sveriges förhållningssätt till informationstekniken måste ses i detta bredare
perspektiv. Nya levnads- och arbetsvillkor bryter fram. Den utmaning vårt
land står inför är i grunden inte teknisk. Den kan därför inte mötas såsom om
den vore det. Ett helt samhällssystem måste i stället utvecklas för att kunna
möta krav som är annorlunda än de som gällde i det gamla industrisamhället.
Inte heller de nuvarande formerna för vårt demokratiska styrelseskick
kommer på sikt att klara kraven som följer med medborgare som genom den
nya tekniken kan sända, motta och bearbeta information oberoende av tid,
rum eller andra begränsningar.
Här är två reservationer motiverade. Informationstekniken innebär
naturligtvis inte att allt det som gjorts tidigare plötsligt blir oanvändbart.
Industrier avvecklas inte bara därför att nya uppgifter blir mera aktuella.
Visserligen talar mycket för att en relativ förskjutning kommer att ske när det
gäller tyngdpunkten i ekonomin, tillväxten av arbetstillfällen m.m. Likväl
kommer Sveriges ekonomiska stabilitet att för överskådlig tid vara beroende
av att den industri som för närvarande tjänar vårt land väl kan göra det också i
framtiden.
Den andra reservationen handlar om det sätt på vilket informationstekniken
vinner insteg. Förvisso kan med dess hjälp helt nya uppgifter utföras. Som ett
resultat härav finns utrymme för ett betydande nyföretagande, inte minst i de
tjänste- och kunskapsorienterade delarna av ekonomin. Tvärtemot vanliga
föreställningar om informationsteknikens effekter på möjligheterna till arbete
visar erfarenheten att nya arbetstillfällen skapas när användningen av den nya
tekniken expanderar. Bara i USA har hundratusentals nya arbetstillfällen
tillkommit som en direkt följd av det informationstekniska genombrottet.
Också andra företag än de som är direkt engagerade inom informations-
teknikområdet påverkas emellertid av teknikskiftet, kanske t.o.m. i större
utsträckning än IT-företagen själva. Denna påverkan skall dessutom ses
tillsammans med de övriga förändringar vi just berört. De sammantagna
konsekvenserna blir av allt att döma omfattande. Låt oss i detta sammanhang
särskilt peka på följande:
Omsättningshastigheten inte minst i ekonomin ökar. Det innebär att
förutsebarheten minskar. Behovet av flexibla strukturer tilltar.
Individualiseringen förstärks också. Möjligheterna att skräddarsy
produkter och tjänster ökar på de löpande och standardiserade bandens
bekostnad.
Kunskaper blir mera betydelsefulla, såväl för att klara nationens
konkurrenskraft som för att främja den enskildes personliga sociala
rörlighet.
Arbetslivet förändras, bort från det beständiga arbetet i riktning mot mer
rörliga anställningar, tidsmässigt och geografiskt, och med starkare inslag
av egenanställning och egenföretagande, jämfört med idag.
Dessa förändringar påverkar på ett grundläggande sätt det
svenska samhällets ekonomiska och sociala struktur.
Sveriges möjligheter att dra nytta av de uppenbara
kvalitetsförbättringar som nu erbjuds är - omvänt - beroende
av att de strukturer som länge präglat vårt land ekonomiskt
och socialt förnyas.
För den informationstekniska utvecklingen i sig blir felaktiga strukturer
särskilt allvarliga. Länder, som inte anpassats till de mera lättrörliga villkor
som nu allt tydligare anmäler sig, kommer heller inte att lyckas i eventuella
ambitioner om att bli världsledande IT-nationer.
I regeringens proposition om informationstekniken finns ingen insikt om
vad detta innebär. Den IT-strategi som regeringen presenterar blir därmed
hängande i luften, välvillig men grund, och därmed begränsad vad gäller
förutsättningarna till framgång.
En IT-strategi värd namnet måste ta utgångspunkt i vetskapen om de
fundamentala förändringar som bl.a. teknologin aktualiserar. De konkreta IT-
frågorna måste fogas in i en moderniseringsstrategi för hela det svenska
samhället.
Ledarskapet
Den nya tiden ställer krav på en ny typ av politiskt ledarskap.
Detta illustreras med särskild tydlighet när det gäller
informationstekniken.
I det Sverige som nu långsamt viker undan utövade staten sin makt genom
detaljerade lagar och arrangemang bl.a. av välfärdsstatliga tjänster. I takt med
framväxten av de nya villkor som vi här har redogjort för kommer en sådan
statlig maktutövning att bli allt mer otjänligt. Utvecklingen går helt enkelt
för
fort och i alltför individualiserade banor för att den allerstädes närvarande,
ombesörjande och reglerande staten skall kunna fungera på ett för
medborgarna gagneligt och utvecklande sätt.
Det lämnar staten med ett behov av att utnyttja andra verktyg för att främja
det goda samhällets framväxt. I ett samhälle statt i snabb förändring kommer
ledarskapet, berättelsen om vart Sverige skall gå och de konstruktiva
processerna att ta över när den statliga pekpinnepolitiken tvingas lämna in.
Regeringens proposition vacklar mellan en åtminstone partiell insikt om att
staten inte klarar av att detaljstyra IT-utvecklingen och en önskan om att
likväl ge staten en för Sverige traditionell styrande roll. Denna ambivalens
skapar osäkerhet bland de icke-statliga aktörerna om statens avsikter och
försinkar samtidigt den till slut ändå nödvändiga förändringen av det statliga
ledarskapet. Regeringens förslag framstår som en blandning av icke-
förpliktande välvilligheter och onödig petighet, medan förslag som skulle
kunna främja de nödvändiga och dynamiska processerna uteblir.
Att utveckla Sverige till en IT-nation i världsklass är en långt större
utmaning än vad regeringen tycks inse. Inte minst behöver villkoren för
företagande och växt radikalt förbättras, eftersom det är i företagen som den
avgörande informationstekniska utvecklingen måste äga rum. Ju snabbare den
teknologiska utvecklingen är, desto större blir kraven på dynamik i ekonomin.
Utan grundläggande förändringar i beskattningen av människor och
företag, liksom ett mer flexibelt regelverk för arbetslivet, kommer aldrig så
välmenande IT-strategier att bli annat än enbart välvilliga förhoppningar.
Utbildningen och forskningen måste vara av yppersta klass.
Trots att regeringen väljer att nonchalera tillväxtfrågorna också i detta
sammanhang är det enligt vår mening nödvändigt att också i IT-politiken
integrera en politik för företagstillväxt. Framför allt måste skatterna på
företagande och arbete sänkas och arbetsmarknaden utvecklas för att
möjliggöra mer av förändring och personliga villkor.
Konkret vill vi i detta sammanhang föreslå följande skattesänkningar:
Den allmänna löneavgiften på 1,5 procent bör slopas
Höjningen av egenavgiften till sjukförsäkringen med tre procentenheter
bör likaså slopas
Den statliga inkomstskatten bör sänkas från 25 till 20 procent
Skattesatsen på kapitalinkomster bör sänkas till 25 procent
Förmögenhetsskatten bör slopas med omedelbar verkan
Dubbelbeskattningen av utdelning och av kvarhållna vinster i
aktiebolagen bör avvecklas
Spärreglerna för delägare i fåmansbolag bör lindras kraftigt
Avdrag för riskkapitalplaceringar på upp till 300 000 kronor årligen bör
medges under de närmaste fem beskattningsåren
Särskilda skattesänkningar bör genomföras för tjänster
En reformering av regelverket på arbetsmarknaden bör
genomföras i två steg.
Redan den 1 januari 1997 bör arbetsmarknaden avregleras åtminstone
enligt de principer som rådde före regeringens återställarpaket den 1
januari 1995. Detta skulle bl a innebära att det blir lättare att anställa
genom längre provanställningstider. Ökade möjligheter måste tillskapas
för företagen att behålla medarbetare av särskild betydelse för den
framtida utvecklingen.
I ett andra steg bör en mera genomgripande avreglering av
arbetsmarknaden komma till stånd. Dagens arbetsrättsliga lagstiftning bör
ersättas av en sammanhållen lagstiftning som garanterar att vissa
grundläggande villkor i arbetslivet uppfylls. Härigenom kan avtalen göras
mer individuella och därmed bättre anpassade till en ny arbetsmarknads
mera föränderliga villkor.
Med en modernisering av detta slag uppnås en bättre bas för
att en likaså viktig och mer utvecklad IT-strategi etableras.
Spelreglerna
Redan den första IT-kommissionen diskuterade vilka mer
konkreta uppgifter staten borde ha i ansträngningarna att
utveckla informationsteknikanvändningen.
Kommissionen framhöll:
Statens roll, liksom kommunernas och landstingens, är att stimulera och
stödja, att undanröja hinder, att vara föredöme. Drivkraften måste emellertid
ligga i varje människas personliga behov och engagemang.
Skolan bygger upp unga människors kunskaper, men också deras vanor och
beteenden. Det nya sätt att ta tillvara kunskaperna, som IT ytterst utgör,
måste växa ur - och spridas vidare från - skolans miljö och arbetsformer.
IT kan inom undervisningen medverka till en utveckling av nya
undervisningsmetoder - i skolan och på distans, i ungdomsutbildningen
likaväl som i det livslånga lärandet - som är starkare än motsvarande
förändring på många andra områden.
Om skolan och undervisningen är en förstahandsuppgift i en gemensam
strävan att göra Sverige till en framträdande IT-användare kommer åtgärder
inom lagstiftningen strax därefter.
Rättsordningen måste ge utvecklingsmöjligheter åt IT och användningen av
denna. Den skall skydda värden vilka inte får trädas förnär, som personlig
integritet och säkerhet, men utan att vara förmyndarmässigt begränsande.
Ett tredje område där staten har ett särskilt ansvar för att IT:s möjligheter
tillvaratas är inom den offentliga förvaltningen. Denna skall vara effektiv för
att rätt förvalta det uppdrag medborgarna anförtrott den, men också öppen, en
del av en vital demokrati. Den offentliga förvaltningens utnyttjande av IT
skall vara ett föredöme för andra.
Låt oss först diskutera de rättsliga frågorna.
Staten har en viktig uppgift i att tillse att stabila och funktionsdugliga
rättsregler utvecklas och upprätthålls. Utvecklingen på IT-området har blottat
rättsliga svagheter. Samtidigt som tekniken i vissa avseenden har sprungit
ifrån lagstiftningen har den också tydligare än tidigare belyst gamla
ofullkomligheter. Ett exempel på det senare är skyddet för enskilda personers
integritet, som vi behandlar i ett separat följande avsnitt.
Trots att det länge varit uppenbart att dagens rättsregler måste anpassas till
de nya villkor bl.a. informationstekniken skapar, har regeringens brist på
initiativkraft blivit iögonfallande. I stället för att på allvar ta sig an
lagstiftningsfrågorna förefaller regeringen nästan dagligdags överrumplas av
nya legala ofullkomligheter. Den länge efterfrågade - och nödvändiga -
översynen av datalagstiftningen har t.ex. allvarligt försenats bara därför att
regeringen haft svårt att tillsätta lämpliga utredare.
Det är naturligtvis nödvändigt att det informationstekniska
lagstiftningsarbetet sker med all tänkbar eftertanke och noggrannhet. Skall
Sverige ha någon möjlighet att hävda sig i den internationella konkurrensen
kan emellertid inte lagstiftningen få fördröjas till följd av oengagemang.
Den översyn som görs av den offentliga rätten är angelägen. Det gäller
såväl förvaltningslagens som tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets-
grundlagens anpassning till den nya tekniken.
Att vi vill se ett mer målmedvetet lagstiftningsarbete är inte detsamma som
att vi förordar en statlig reglering av informationsteknikens enskildheter.
Tvärtom är det sannolikt så att åtskillig nationell lagstiftning blir helt
inaktuell i och med informationsteknikgenombrottet. Informationshanteringen
blir gränslös och därmed mindre nåbar med nationella regler.
Det aktualiserar flera spörsmål. Ett uppenbart sådant är behovet av
internationell samverkan för att skydda vitala intressen. Hit hör bl.a.
upphovsrätten.
Förutsättningarna för upphovsrätten förändras nu radikalt, då det med
digital teknik är möjligt att både sprida verk och framställa nya exemplar med
hjälp av enkla metoder och till nästan obefintliga kostnader. Det är viktigt att
upphovsrätter skyddas samtidigt som ett effektivt användande av tekniken
inte hämmas. Ett särskilt rättsligt skydd finns idag för datorprogram. Frågan
är om annan elektroniskt baserad information, exempelvis texter, ljud och
bilder, skall skyddas på samma sätt. Det bör till stor del vara upp till
upphovsmännen att tillse att de verk de framställer inte kan missbrukas
genom mångfaldigande och spridande. Om upphovsmännen ges ett utökat
ansvar ökar incitamenten för att utveckla säkra system, exempelvis
kopieringsskydd och elektroniska signaturer som kan styrka behörigheter. På
detta sätt kan upphovsrätten, som den ser ut i dag, komma att minska i
betydelse. Sverige bör kunna spela en pådrivande roll inom framför allt EU
för att få de internationella anpassningarna till stånd.
Motsvarande gäller de förändringar som kan behövas på andra områden
inom civilrätten. I huvudsak kan dock den internationella anpassningen här
ske inom ramen för den avtalsfrihet som råder. Sedan länge pågår också olika
branschvisa standardiserade justeringar när det exempelvis gäller elektroniska
avtalsslut eller handel. Även här bör Sverige delta aktivt i de regeljusteringar
som kan behövas på internationell nivå.
Ett annan viktig fråga rör vissa aspekter när det gäller innehållet i
informationsflödet. Strävan att motverka förråande och annat icke tillåtet
innehåll som vad gäller tryckta skrifter kunde utövas med lagens hjälp måste,
ifråga om de nya spridningsformer som nu snabbt etableras, materialiseras på
annat sätt. Metodutveckling och operativt polissamarbete bör här ges prioritet
framför överväganden om censur eller andra kontrollingripanden.
Nuvarande kriminaliserade handlingar bör vara straffbara även om de
begås med hjälp av modern teknik.
En vägledande princip bör vara att alla har stor frihet att utnyttja tekniken
och de fördelar den erbjuder, samtidigt som alla också ansvarar för det de gör.
Idag finns lagregler som begränsar denna frihet, exempelvis stadgande om
personregister i datalagen. En svårighet finns i att spåra, identifiera och
gripa
personer som är misstänkta för att begått brottsliga handlingar med hjälp av
tekniken. I de allra flesta fall kan emellertid lagföring ske med stöd av
gällande rätt. Det är viktigt att den snabba tekniska utvecklingen inte
föranleder införande av offentlig kontroll över exempelvis BBS:er eller
Internet.
Det finns en fara i att särskilja brott som sker med hjälp av tekniska
hjälpmedel. I debatten har framkommit krav på exempelvis censur och annan
kontroll av elektroniskt lagrad information. Datorkommunikation bör ses som
vilket annan kommunikation som helst. Gärningar såsom barnpornografibrott,
hets mot folkgrupp och anstiftan och förberedelse till brott skall givetvis vara
kriminaliserade, oavsett om de förövas via brev på posten, telefonsamtal eller
genom datorkommunikation.
Sammanfattningsvis handlar väsentliga delar av det lagstiftningsarbete som
nu måste ges högsta prioritet snarare om att riva hinder för att fullt ut dra
nytta av de nya möjligheter som informationstekniken öppnar, än att söka
finna nya detaljregler som snabbt kommer att visa sig oanvändbara. Vi
efterlyser en mer genomtänkt handlingslinje från regeringens sida ifråga om
lagstiftningen för att främja en bred och ändamålsenlig användning av
informationstekniken.
Integritetsskyddet
Dagens grundläggande bestämmelser för personligt
integritetsskydd reglerar skydd gentemot det allmänna mot
husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning
av brev eller annan försändelse och mot hemlig avlyssning
eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt
meddelande. Dessutom finns en uttrycklig bestämmelse om
skydd för medborgarna mot att deras personliga integritet
kränks genom att uppgifter om dem registreras med hjälp av
databehandling.
De här nämnda rättigheterna får enligt grundlagen begränsas för att
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Inskränkningar i den personliga integriteten får dock aldrig gå utöver vad som
är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem eller sträcka
sig så långt att den fria åsiktsbildningen hotas.
Den tekniska utvecklingen ger anledning till att se över reglerna för den
personliga integriteten. Ett EU-direktiv angående dataskydd kräver en
omfattande anpassning av den rättsliga strukturen på området. En särskild
utredning har tillsatts för att mot den här angivna bakgrunden se över den
svenska datalagen.
De förestående förändringarna av datalagen och integritetsskyddet
motiverar en mer vid diskussion om grunderna för integritetsskyddet. I
Sverige har sedan länge allmänintresset automatiskt ställts mot den enskildes
intresse, där individen oftast setts som underordnad.
Den personliga integriteten bör enligt vår mening i stället ses som en del av
en individuell rättighet och inte som en produkt av parlamentariska beslut.
Genom folkrättsliga överenskommelser har också Sverige anslutit sig till
stadganden som säger att individen har vissa grundläggande rättigheter,
oavsett nationell lagstiftning. Europakonventionen, som numera också är
gällande rätt i Sverige, är ett exempel på det, liksom de EG-rättsliga principer
som följde med vår anslutning till EU. Den personliga integriteten är en
sådan grundläggande rättighet.
Huvudregeln bör, mot den här angivna bakgrunden, vara att den personliga
integriteten alltid skall lämnas okränkt. Det är den enskilde som förfogar över
sig och sin person i alla hänseenden. Detta är en princip som sedan länge
funnits inom straffrätten när det gäller samtyckets betydelse som
straffrihetsgrund vid en annars kriminaliserad handling. Motsvarande
relevans bör ges samtycket också på andra områden som gäller den enskildes
integritet. Uppgifter om den enskildes person tillhör denne och får således
inte utan dennes samtycke användas. I EU:s dataskyddsdirektiv är
utgångspunkten också denna.
Ett stärkt integritetsskydd får ett flertal följder, även om dessa inte skall
dramatiseras. Redan i gällande rätt finns vissa krav på samtycke, exempelvis i
datalagen, även om de ofta uttrycks vagt. En konsekvens som kan bli aktuell
är minskade möjligheter till samkörning av registeruppgifter. Med ett starkare
skydd för individens integritet skulle offentlig samkörning endast vara möjlig
då denna samkörning har samma ändamål som insamlingen av uppgifterna
hade. Att myndigheter, som nu sker utan samtycke från den enskilde, säljer
eller vidarelämnar uppgifter ur sina eller andras handlingar, bör inte tillåtas.
Inte heller bör insamling av personuppgifter utan samtycke eller med stöd av
någon specialbestämmelse få ske för enbart allmänna
"samhällsplaneringsändamål". Däremot bör samtycke till kontroll i rimlig
omfattning regelmässigt vara en förutsättning för att ansökan om ett bidrag
eller en förmån skall kunna beviljas.
En förändring, som ett synsätt där samtycket ges större rättslig relevans för
med sig, är vidare att handlingsoffentligheten begränsas till förmån för den
personliga integriteten. Idag är de flesta allmänna myndighetshandlingar
offentliga och möjliga att ta del av. Samtycke från den enskilde krävs endast i
vissa fall. Med ett synsätt där den enskildes samtycke är utgångspunkten
skulle i princip samtliga uppgifter om den enskilde som finns hos
myndigheter och som omfattas av tryckfrihetsförordningen vara undandragen
offentlighet i de fall samtycke saknas. Detta synsätt gör att samtycket blir
avgörande i varje fall, vilket är ett förenklande och klargörande i förhållande
till dagens regler om utebliven handlingsoffentlighet där sekretesslagens
många gånger komplicerade skadeprövning fäller avgörandet endast för vissa
handlingar. Formerna för samtycket får bestämmas med ledning av de
allmänna rättsprinciperna för viljeyttringar. Det innebär bl.a. en möjlighet att
låta s.k. konkludent handlande vara avgörande, där inte krav bör uppställas på
uttryckligt eller t.o.m. informerat samtycke.
På grund av den splittrade bild som personrätten idag uppvisar, men också
på grund av de principer som här beskrivits, finns goda motiv för inrättandet
av en samlad integritetsskyddslag. En sådan lag kan och bör också göras
oberoende av den tekniska utvecklingen. I denna lag bör preciseras de fall där
intrång i den personliga, icke-kroppsliga, sfären är tillåten utan krav på
samtycke och låta övriga fall omfattas av förbud. Exempel på undantag från
huvudregeln med krav på samtycke kan exempelvis finnas inom sjukvården
och det straffprocessuella området.
Forskningens behov av data bör bli föremål för en särskild analys. Det är
av vikt att finna sådana lösningar att såväl integritets- som
forskningsintresset
kan tillgodoses.
En ny generation
Skolan är i dubbel bemärkelse nyckeln till den breda
användningen av informationstekniken. Dels kan en ny
generation i skolan lära sig att dra nytta av den nya teknikens
möjligheter, dels kan utbildningen i sig i grunden förnyas
med informationsteknikens hjälp. Det var bl.a. i ljuset härav
som den tidigare borgerliga regeringen och
riksdagsmajoriteten beslutade avsätta en miljard kronor ur de
tidigare löntagarfonderna för främjande av bredast möjliga
IT-användning i skolan.
Det framhålls i propositionen att Sverige inte längre ligger i den absoluta
frontlinjen vad gäller datoranvändning. Det är enligt vår åsikt ett betydande
problem för skolan och samhället.
Avsnitten om undervisning och forskning i propositionen präglas av en
brist på förståelse för den nya teknikens icke-hierarkiska karaktär. Att, som
regeringen noterar, "spridningen och användningen av informationsteknik i
skolorna för närvarande är mycket ojämn" är t.ex. inte nödvändigtvis så
problematiskt som regeringen tycks tro. Tvärtom är det en styrka att
utvecklingen utgår från de olika behov, krav och förutsättningar som de olika
skolorna har. Det är bara om man ser IT som en gudagiven teknik som skall
lösa skolans alla problem som oro kan vara befogad.
För den som i stället fokuserar på skolans uppdrag, att ge eleverna goda
kunskaper och färdigheter, blir informationstekniken ett verktyg bland många
andra för att uppnå skolans mål. Då är det inte ett problem att tekniken
används olika utan en effekt av att olika skolor söker olika vägar. Viktigt att
komma ihåg är också att väl genomförda IT-satsningar inte kan
"transplanteras". Utvecklingen måste i stället växa nerifrån, utifrån de
pedagogiska idéerna. Det motsäger inte vikten av goda exempel, men
understryker betydelsen av att också anpassa dessa till de unika situationer
undervisning alltid består av.
Att vi ser det som en fördel att skolorna söker sig olika vägar innebär inte
att vi är tillfreds med informationsteknikens introduktion i undervisningen.
Som generell iakttagelse gäller att tekniken ännu inte tillåtits att i grunden
förändra den alltför traditionella uppläggning som undervisningen på många
håll alltjämt har.
Skolans IT-utveckling
Informationstekniken har potential att leda till betydande
förändringar i skolan. Erfarenheterna visar att införandet av
IT ofta leder till en mera problemorienterad undervisning,
individualisering, uppbrytande av en rigid schemastruktur, en
omvandling av skolorna från skolbyggnader till arbetsplatser
samt nya möjligheter att arbeta i lärarlag och med olika stora
barngrupper.
Datorerna måste vara naturliga arbetsredskap i skolan. För att uppnå detta
behövs det fler datorer i klassrummen. Behov av datasalar, där eleverna under
hela skoldagen kan utnyttja teknikens möjligheter för eget arbete, kommer
emellertid att kvarstå. Datasalarna måste emellertid kombineras med datorer i
bibliotek och klassrum, om IT skall bli ett naturligt inslag i undervisningen.
Idag finns skräckexempel där bara de elever som valt data (!) som tillval får
komma in i datasalen.
Regeringen framhåller "att kunskaper om IT och om dess användnings-
möjligheter måste föras in på alla nivåer i utbildningsväsendet inom tre år".
Om detta innebär att det skall införas ett IT-ämne eller någon form av
särskilda IT-kurser måste förslaget avvisas. Informationstekniken är ett medel
som skolan har att tillgå för att uppnå sina kunskapsmål, inte en maskin vars
tekniska användning skall göras till ett skolans huvudmål.
Regeringen har även missförstått vad Skoldatanätet är. Skoldatanätet är
inte ett nätverk för extern kommunikation, som regeringen förefaller tro, utan
är en informationstjänst på Internet. Den som vill använda informations-
tjänsten måste ansluta sig till Internet. Denna tekniska felsyn är frapperande.
Skoldatanätet var ett initiativ av den tidigare borgerliga regeringen.
Utvecklingsarbetet, som drivs av Skolverket, omfattar förutom informations-
tjänsten på Internet ett intensivt arbete med att sprida kunskap och
erfarenheter om Internet som pedagogiskt hjälpmedel inom skolväsendet.
Arbetet med Skoldatanätet är den i dag absolut viktigaste statliga insatsen
som görs för att sprida kunskaper om hur IT kan användas i skolan.
Arbetets framgång hittills beror knappast på ett starkt stöd från staten utan
på en lyckad kombination av expertis och kompetens inom den ansvariga
projektgruppen. Remarkabelt är emellertid att i princip hela gruppen
rekryterats externt. Ringa insatser har dessvärre gjorts för att sprida de idag
unika erfarenheterna av informationsteknik i skolan som projektet vunnit
inom verket.
Värt att notera är att den borgerliga regeringen i sin utvecklingsplan för
skolan (skr. 1993/94:183) betonade att skolan var i behov av aktivt stödjande
åtgärder från statens sida för att kunna erbjuda eleverna en modern
undervisning. Särskilt framhölls att "Skolverket [måste] ikläda sig en
betydligt mer aktiv roll i arbetet med att stimulera användandet av
informationsteknologi i skolan". Det är därför extra märkligt att notera att det
på Skolverket idag initieras projekt inom olika områden utan att man på något
sätt berör hur informationstekniken skulle kunna bidra till resultaten.
Det är enligt vår mening angeläget att Skolverket förstärker och utvidgar
sitt nu så framgångsrika arbete med Skoldatanätet. Projektet måste tillåtas ge
sitt bidrag till övrig utvecklingsverksamhet och tillförsäkras resurser under
minst fem år till.
Resursknapphet och brist på kunskaper sägs ofta motverka en bred IT-
introduktion i undervisningen. Det låter bestickande, men är ändå sannolikt
fel. Rätt blir det endast om man ser IT som ett separat ämne och något man
gör utöver det vanliga skolarbetet. Enligt vår mening är det viktigt att
skolhuvudmännen inser att IT inte bara ger kostnader utan även besparingar
och att resurserna kan användas på nya sätt. Brist på kompetens är i många
fall ett problem i första hand bland kommunens eller skolans tekniker. Här
finns emellertid idag ett stort utbud av tjänsteleverantörer som bör anlitas
istället för att kommunerna bygger upp egen kompetens som snabbt föråldras.
Lärare som har en klar pedagogisk idé - och exemplen härpå är många -
tillgodogör sig mycket snabbt de kunskaper som behövs för att använda
informationstekniken. Skall skolan vänta på att alla är färdigutbildade
kommer IT-introduktionen aldrig igång.
Enligt vår mening betonar propositionen kommunens uppgift för mycket.
Valet av läromedel, pedagogisk metod och undervisningsform måste och
skall ligga hos dem som har kunskapen: lärarna och skolledarna men också
engagerade elever. Dessa kan som ett led i det pedagogiska arbetet
specificera de IT-hjälpmedel som behövs. En plan för skolans IT-arbete kan
inte skapas i den kommunala förvaltningens kontor. Det naturliga är att idéer
kring användningen av informationsteknik i skolan ingår i skolplanen. Vad
skolorna behöver är ett aktivt stöd av skolförvaltningen i de förändringar
skolan genomgår, bl.a. införandet av informationstekniken. En aldrig så
välformulerad IT-strategi kan inte uppväga en kommunal byråkratisk
njugghet inför organisatoriska, administrativa och andra förändringar som de
pedagogiskt ansvariga vill genomföra.
Lärarutbildning och fortbildning av
lärare
Propositionens uttalanden om lärarutbildningen utgör ett
allvarligt underkännande av de allra flesta lärarhögskolors
ledning. Studenterna har länge krävt mer informationsteknik
i undervisningen, men i många fall inte möts av någon
förståelse. Om regeringen menar vad den säger framstår
emellertid de 15 miljoner man föreslår som botemedel som
en närmast förolämpande låg summa. Vår åsikt är emellertid
att inga extra medel skall utgå. Lärarhögskolorna skall
naturligtvis använda moderna verktyg i undervisningen utan
att staten betalar extra för detta.
IT-baserade läromedel för skolan
Regeringen skriver att "marknaden ännu inte är tillräckligt
omfattande för att en större svensk produktion av mer
omfattande läromediaprodukter kan komma till stånd. - - -
Till ett centrum för utveckling av läromedia bör knytas
personer med olika kompetenser, t.ex. inom pedagogik och
bild-, ljud-, video- och datateknik."
Vi vill starkt ifrågasätta skapandet av ett statligt resurscentrum för IT-
baserade läromedel. Arbete inom detta område bedrivs idag såväl inom
näringslivet som inom universitetsvärlden. Ett centrum av beskrivet slag
skulle mycket väl kunna hämma en naturlig utveckling inom detta område.
Regeringen vill vidare att Skolverket och Högskoleverket skall utveckla ett
informationssystem på utbildningsområdet. Också till denna tanke ställer vi
oss tvekande. För det första borde det ligga i alla intressenters egenintresse
att
göra sin information allmänt tillgänglig. För det andra har arbetet med
Skoldatanätet redan avkastat dylik information för skolväsendet. Här finns
redan läroplaner, kursplaner etc.
Regeringen föreslår också en form av IT-körkort. Till detta finns det skäl
att vara mycket skeptisk. Hur skall det genomföras? Vem skall godkänna det?
Vad finns det för krav på kvalitet? Vi tror att ett IT-körkort snarast får till
effekt att informationsteknikens aura av något svårt bibehålls. Varför skulle
man annars behöva ta körkort? IT-körkort är enligt vår uppfattning ytterligare
ett bevis på att regeringen inte ser till den informationsteknologiska
användningen utan till tekniken. Körkorten kan lätt upplevas som en
påtvingad aktivitet som inte på något sätt underlättar IT-användningen.
Högre utbildning och forskning
Regeringen anser "att SUNET är en nationell tillgång som
bör kunna utnyttjas av ännu fler, t.ex. inom hela
biblioteksväsendet". Detta uttalande är enligt vår mening
ytterligare ett exempel på en insats som vid en första anblick
kan förefalla rimlig, men som likväl är missriktad. Skulle
SUNET åläggas en sådan uppgift skulle det motverka, inte
stödja, en snabb utbyggnad av Internet inom
biblioteksväsendet i Sverige i övrigt.
SUNET är idag ett nationellt kompetenscentrum med ett övergripande
ansvar för Internetsamordningen i Sverige i såväl tekniskt som administrativt
och organisatoriskt hänseende. SUNET kan även genom sin höga kompetens
driva fram en utveckling av Internet nationellt och internationellt.
Denna roll av nationell kompetensresurs kan inte uppfyllas om SUNET
samtidigt skall vara leverantör av anslutning till Internet till en stor mängd
kunder. Att SUNET idag kan agera leverantör till forskningsråd och några
ytterligare kunder utanför universitets- och högskolevärlden beror på att dessa
övriga kunder är få till antalet, nära lierade med forskarvärlden och har
relativt hög egen kompetens.
När planerna kring skolornas anslutning till Internet började formuleras av
den dåvarande regeringen framfördes förslaget att SUNET skulle bli
Internetleverantör till hela skolväsendet. Förslaget avvisades snabbt av två
skäl. Det första är att SUNET i och med detta skulle ha förlorat rollen som
utvecklingsenhet och blivit en "help desk" för tusentals kunder. SUNET hade
med ett sådant beslut behövt omorganiseras totalt och tillföras mycket stora
resurser.
Det andra skälet var att genom ett sådant beslut skulle framväxten av en
kommersiell Internetmarknad ha svårligen försinkats. Genom att bl.a.
skolorna nu upphandlar sin anslutning på marknaden har priserna sänkts
radikalt, antalet leverantörer ökat och mängden av kringtjänster
mångdubblats. Denna pris- och tjänsteutveckling, vilken även gynnat företag,
privatpersoner etc. skulle knappast ha inträffat om inte skolan såsom en stor
och viktig kund funnits att tillgå. Detta är också en av de fundamentala
slutsatserna av Skolverkets arbete med det svenska Skoldatanätet.
Om SUNET påtvingas ett ökat leverantörsansvar för t.ex. biblioteken
riskerar de satsningar som skolor och kommuner nu gör att saboteras. Om
biblioteket, som ofta ligger nära, eller till och med i, skolan är anslutet till
SUNET, varför skall då skolan ansluta sig på annat vis? En mycket trolig
utveckling är dessutom att SUNET inom en snar framtid inte längre är
leverantör av nätanslutning utan mer verkar som inköpscentral och
utvecklingscentrum.
Vi menar att SUNET:s roll är att vara Internetleverantör åt högskolevärlden
och därutöver verka som ett nationellt kunskaps- och kompetenscenter av
yppersta slag. SUNET har sin viktigaste roll i att som en institution, nära
knuten till forskningens och utvecklingens framkant, verka för att
Internetkompetensen höjs inom stat, näringsliv och offentlig förvaltning i
Sverige och i att stödja och fördjupa det alltmer nödvändiga samarbetet
mellan de kommersiella Internetleverantörerna. Biblioteken gynnas bäst av de
kommersiella Internettjänsternas framväxt och av ett nära samarbete med
kommuner, skolor och varandra.
Regeringen vill ge Högskoleverket i uppdrag att utarbeta ett forskningsin-
formationssystem. Det är enligt vår mening viktigt att detta inte blir en
statlig
databas dit forskning skall inrapporteras. Här måste de erfarenheter av att
sprida information från många källor via IT till en stor grupp användare, som
idag finns inom universitet och högskolor, och även inom Skolverket genom
arbetet med Skoldatanätet, tas tillvara.
Distansutbildning
Regeringens insikt om informationsteknikens betydelse för
att främja en bred distansutbildning är av propositionen att
döma mycket begränsad. Ändå är god undervisning på
distans den kanske mest genomgripande förändringen av
utbildningen som informationstekniken möjliggör.
Med informationstekniken för distansutbildning avser vi flera olika
utbildningsformer. Det mest närliggande är naturligtvis en förädling , bl.a.
genom individualisering och interaktivitet, av sådan distansutbildning som
redan genomförs, om än med äldre teknik.
Informationstekniken gör det också lätt att integrera distanselement i den
normala skolundervisningen. Varje klass - t.o.m. varje elev - kan härigenom
få vägledning av lärare med just den erfarenhet och kunskap som behövs i
varje given undervisningssituation.
Modern IT-baserad distansutbildning kan till slut också få en avgörande
betydelse för den kontinuerliga kompetensutveckling som nu måste komma.
Modern teknologi kan inte minst pressa kostnaderna för denna typ av
utbildning.
Vi har i annat sammanhang föreslagit att en betydande del av det
företagsstöd som utbetalas till Norrlands inland skulle omvandlas till en bred
satsning på IT-baserad distansutbildning, riktad till samma område. Ett sådant
projekt skulle, förutom dess effekter för den aktuella regionen, också kunna
tjäna som pilotprojekt för en mer allmän utveckling av teknik och pedagogik
för distansutnyttjande.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett konkret förslag
enligt dessa riktlinjer. Ett sådant förslag bör ta tillvara den utvecklingskraft
som programvaruföretagen besitter och förena denna med det offentliga
utbildningsväsendets uppenbara utvecklingsbehov.
Staten bör ställa krav på samtliga läroanstalter att kurser och information
skall erbjudas via IT. Goda exempel finns idag, t.ex. Lunds universitet som
sänder ut föredrag på video över Internet. Likaså skall gymnasier och komvux
erbjuda sina kurser, särskilt de som är av mera speciell karaktär, på distans.
Tekniken för detta finns och är billig. Det bör poängteras att distansutbildning
inte är lika med enkel videokommunikation. Goda exempel och erfarenheter
borde här kunna hämtas från bl.a. utlandsskolorna.
Bibliotekens roll i kunskapssamhället
Regeringen understryker bibliotekens roll i breddningen av
IT-användningen. Vi delar denna uppfattning, men bara
övergångsvis.
Långsiktigt tror vi knappast att de normala biblioteken kommer att spela
någon avgörande ny roll till följd av en breddad informationsteknik-
användning. Telefoner finns ju idag inte bara på posten eller i telebutiken.
Tvärtom finns det idag 1,2 telefoner per hem i Sverige. Medborgarnas
tillgång till information via IT kommer inte att gynnas av att biblioteken ges
någon speciell roll som "screenprovider" för dem som inte har dator hemma
eller på arbetet.
Naturligtvis kommer alla bra bibliotek ändå snart att erbjuda tillgång till
informationsteknik och Internetaccess, liksom ett bra bibliotek idag erbjuder
video, skivor och band likaväl som böcker, tidningar och tidskrifter. Det bör
betonas att nyttan för samhället inte ligger i att bibliotekarierna hjälper
människor att "surfa" utan att deras kompetens och utbildning skall utnyttjas
för att på nätet skapa "virtuella bibliotek" och informationstjänster som gör
det lättare att hitta material och använda näten.
Den offentliga sektorn som
föredöme
Den offentliga verksamheten skall gå i spetsen för
informationsteknikanvändningen. Det är väsentligt såväl av
effektivitetsskäl som för att möjliggöra största tänkbara
öppenhet gentemot medborgarna. Informationstekniken kan
verka utjämnande också regionalt.
Reformera demokratin
Många kommuner har redan idag tagit informationstekniken
i sin tjänst för att marknadsföra sig och sprida information
om kommunens verksamhet. På vissa håll tillhandahålls
också en del av de offentliga handlingarna på elektronisk
väg. Detta är goda exempel som måste tjäna som föredöme
även för staten.
Rätt använd kan informationstekniken bidra till en betydande vitalisering
av demokratin. Genom att underlätta för medborgarna att ta del av offentliga
handlingar, inom alla områden, sänks tröskeln för deltagande i det politiska
samtalet. Flera kan få utlopp för sitt engagemang i samhällsfrågor.
Medborgarna kan med informationsteknikens hjälp nu bli mer delaktiga i
både stora och små samhällsfrågor än någonsin tidigare. När den enskilde,
från sin hemterminal, enkelt kan ta del av allt från kommunens planerade
avloppsutbyggnad i det egna kvarteret till statsbudgetens innehåll skapas en
genomlysning av demokratin som öppnar vägen för både delaktighet och eget
ansvarstagande.
Statens ambitionsnivå måste vara hög inom detta område. Målet bör vara
att regeringens och riksdagens tillkommande offentliga handlingar senast vid
utgången av år 1998 skall kunna nås på elektronisk väg. Under en femårig
försöksperiod bör tillgången till det uppmärksammade Rixlexsystemet vara
avgiftsfritt. I första hand skall åtkomsten kunna ske via Internet. Att ökad
tillgänglighet kräver en ny syn på integritetsskyddet har vi behandlat i ett
tidigare avsnitt.
För den resterande delen av statsförvaltningen anser vi att samma mål bör
vara uppfyllt senast vid utgången av år 2000. Äldre offentliga handlingar
skall på sikt också de göras åtkomliga på elektronisk väg.
Samtliga offentliga förvaltningar och beslutande församlingar bör vara
möjliga att nå via elektronisk post senast vid utgången av år 1998.
När den tekniska utvecklingen kommit ett steg vidare bör t.ex. sådana
möjligheter som att sända riksdagsdebatterna över Internet tas tillvara.
Inriktningen skall vara att öka den enskilde medborgarens möjlighet till insyn
och delaktighet.
Effektivisera statsfövaltningen
Informationstekniken bidrar redan idag till att effektivisera
den offentliga förvaltningen. Detta sker ofta, och skall ske, i
den mindre skalan. Inom den egna förvaltningen ser man
bäst hur utvecklingsmöjligheterna kan tas till vara.
Statens insatser för att driva på effektiviseringen bör först och främst kunna
ske inom de områden där större lösningar är att föredra, vilket t.ex. gäller den
offentliga upphandlingen. I propositionen anges också att den offentliga
sektorn bör använda sig mer av elektronisk upphandling än vad som sker
idag, men några mer konkreta och kraftfulla förslag om hur man skall uppnå
detta mål finns inte.
Inom EU har den IT-baserade offentliga upphandlingen kommit mycket
långt. I EU-kommissionens databas, TED (Tenders Electronic Daily),
återfinns alla offentliga upphandlingar till ett värde över 1,6 Mkr. Cirka 400
nya upphandlingar inkommer per dag. Den årliga omsättningen uppgår till
5 500 miljarder kronor. Den svenska andelen är 280 miljarder kronor.
För svensk del skulle det vara möjligt att inrätta en informationstjänst som
täcker in samtliga offentliga upphandlingar som görs av stat, kommuner och
landsting, dvs även de till ett lägre värde än 1,6 Mkr.
En sådan informationstjänst skulle gynna konkurrensen, användningen av
IT och leda till betydande effektiviseringar inom den offentliga sektorn. Vi
anser att ett initiativ för att pröva upprättandet av en sådan databas snarast
bör
tas.
Vi vill i detta sammanhang också föreslå att regeringen beslutar särskilja
Telias accessnät i en särskild juridisk form. Den nätdel det i detta
sammanhang är fråga om är anslutningarna till slutanvändarna, som enligt vår
mening borde ha avskilts från Telia i samband med bolagiseringen. Den
nuvarande ordningen motverkar en sund konkurrens mellan telebolagen.
Toppledarforums roll
I propositionen sägs: "Inom Toppledarforum pågår ett arbete
om gemensamma IT-plattformar för informationsutbyte, som
syftar till att sammanställa rekommendationer avseende
standarder och produktval. Arbetet inriktas på att få till stånd
överenskommelser om gemensamma standarder för
utvecklingen av IT-tjänster för spridning av allmän
information, för tillhandahållande och hämtning av individ-
och företagsspecifik information samt för tjänster som bidrar
till förkortning av ledtider och allmän effektivisering av
verksamheten."
Vi vill varna för en om än indirekt offentlig roll i detta sammanhang,
framför allt i belysning av den snabba tekniska utvecklingen. Myndigheterna
borde framför allt verka för att som stora aktörer på marknaden tvinga fram
öppna system med en hög grad av kompatibilitet och genomskinlighet.
Erfarenheterna av tidigare storskaliga offentliga informationstekniska
satsningar manar till stor restriktivitet.
De digitala radio- och TV-
näten
Radion och televisionen står inför ett teknikskifte. De s.k.
analoga sändningarna kommer att ersättas av digitala.
Regeringen säger sig vilja genomföra digitaliseringen genom en utbyggnad
av marknätet. Det nya digitala nätet skall kontrolleras av staten.
Det finns starka principiella skäl som talar emot den lösning regeringen
förordar. Bara det faktum att staten ger sig själv makten att styra över
distributionsmöjligheter som i praktiken är tekniskt obegränsade strider mot
grundläggande principer för informationsspridning och opinionsbildning.
Public service-uppdraget kan aldrig anses gå längre än ett ansvar för
programmens innehåll.
Härutöver skulle etablerandet av ett digitalt marknät försena den ytterligare
nätutbyggnad som Sverige är i behov av, inte minst för att kunna utveckla
kombinationstjänster mellan mer traditionell informationsteknik och
broadcasting.
Skälen härför är följande:
Utvecklingen av informationstekniken och radio/TV följde förr olika vägar.
Numera integreras systemen alltmer, tekniskt likaväl som innehållsligt.
Samtidigt ökar kraven på interaktivitet. Varken televisionen eller
datoranvändningen kommer att kunna utvecklas på ett ändamålsenligt sätt om
teknikens möjligheter att integrera motverkas eller möjligheten till utvecklad
flervägskommunikation försvåras.
Regeringens planer ifråga om den digitala televisionen verkar i fel riktning.
Interaktiviteten blir i realiteten omöjlig att uppnå.
Vi är övertygade om att kommunikationsnäten skall utvecklas på
marknadens villkor. Användningen blir därmed avgörande för hur och i
vilken takt näten byggs ut.
Det offentliga har i vårt land, liksom i flertalet jämförbara länder, ett
huvudansvar för utbildningen. En målmedveten utveckling av
informationstekniska undervisningsmetoder blir genom det offentligas
uppträdande som kund också en betydande stimulans till en snabb och
angelägen nätverksutbyggnad.
På samma sätt kan den i praktiken statliga publicservice-televisionen och
-radion också genom sitt agerande på marknaden främja en IT-utveckling
utöver de egna företagens direkta intressen. Regeringens planer på ett eget
marknät för den digitala TV:n undanröjer möjligheten för Sveriges Radio och
Sveriges Television att spela en sådan konstruktiv roll.
Förslaget om en utbyggnad av ett digitalt marknät bör således avvisas av
flera skäl. Ett sådant nät är principiellt oacceptabelt från yttrandefrihets-
synpunkt. Det är dyrbart jämfört med tillgängliga alternativ och det
motverkar intresset av att utveckla de svenska näten till kraftfulla strukturer
för integrerad informationsförsörjning.
Övriga frågor
Hälso- och sjukvård
I stort delar vi regeringens bedömning vad avser betydelsen
av att utnyttja informationstekniken även inom hälso- och
sjukvården. Telemedicinens utveckling är ett tydligt exempel
på vilken nytta sjukvården har, och kommer att ha, av IT-
utvecklingen.
Vi vill dock betona vikten av att integritetsfrågorna sätts i centrum när det
gäller informationsteknikanvändningen inom hälso- och sjukvården. Vid
varje bedömning av IT-teknikens användande i hälso- och sjukvården måste
denna ställas i relation till den enskildes rätt till integritet. De uppgifter
som
t.ex. kan vara aktuella för större register, motsvarande t.ex. Socialstyrelsens
cancerregister, måste få en utformning som garanterar denna integritet. Vi har
i ett tidigare avsnitt presenterat våra principiella utgångspunkter för
integritetsskyddet.
En fråga som behöver studeras ytterligare är om centrala, nationella
register alltid är att föredra ur detta perspektiv. Även med tanke på
forskningsperspektivet borde det vara möjligt att upprätta regionala register,
som vid behov skall kunna användas centralt. Detta kan med fördel ske
genom användande av så kallade pekarregister. Risken med att alltid utgå
från att register skall vara centrala är att den personliga integriteten hotas,
samtidigt som risken för felaktig användning av registren blir större.
I en motion (1995/96:So8) av Gullan Lindblad m.fl. (m) med anledning av
regeringens proposition 1995/96:99 rörande Spris fortsatta verksamhet
föreslogs att statens engagemang i Spri snarast skulle avvecklas. Riksdagen
har emellertid beslutat att förlänga statens engagemang under innevarande
mandatperiod, varför vi anser att Spri i detta läge är den naturliga instansen
för samordningen av utvecklingen på IT-området för hälso- och sjukvården.
En ny prövning bör ske i samband med att nu gällande avtal löper ut.
Miljöpolitiken
I propositionen skrivs omfattande om den systemutveckling
som pågår inom den offentliga sektorn när det gäller miljö-
IT. I propositionen aviseras dessutom ytterligare initiativ för
att "involvera kommunerna i utvecklingsarbetet". Däremot
sägs ingenting om att dessa tjänster med all säkerhet skulle
kunna upphandlas. Det finns skäl att ta fasta på att det finns
en stor potential i nya "miljöföretag" (varav miljödatatjänster
är ett bra exempel), som inte får kvävas av att det offentliga
sköter allt i egen regi. Konkurrensneutralitet mellan privata
informationsteknikföretag och den offentliga sektorns
egenregi-IT är av central betydelse. Privata
informationsteknikföretag måste kunna bli fullt delaktiga när
det gäller systemutveckling på miljödataområdet.
Regeringen aviserar en kvalitetsdeklaration på miljödata och miljödata-
baser. Någon exaktare information om detta finns uppenbarligen inte i
dagsläget, då det gäller ett aviserat uppdrag att utarbeta kvalitets-
deklarationer. I skenet av det som i övrigt sägs om det offentligas
systemutveckling på miljödataområdet finns det emellertid skäl att varna för
konkurrenssnedvridning. En kvalitetsdeklaration på miljödataområdet - om
den överhuvudtaget är nödvändig - måste utformas så att den inte snedvrider
konkurrensen mellan privata miljödataföretag och det offentligas egenregi-IT.
På energiområdet framhåller regeringen i allmänna termer att staten bör
medverka till att underlätta utveckling och införande av informationsteknik i
överföring av information i ledningsnät samt utveckling av styr- och
reglersystem för energianvändning. Inga konkreta förslag aviseras emellertid.
Det finns skäl att understryka att "underlätta" skall betyda avreglera och inte
subventionera.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att informationsteknikutvecklingen måste ses i ett
bredare perspektiv än enbart det tekniska,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principerna för anpassning av lagstiftningen till
de krav som den informationstekniska utvecklingen reser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny inriktning av arbetet med den enskildes
integritetsskydd,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad
integritetsskyddslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Skoldatanätet som statlig huvuduppgift för att
främja informationsteknikanvändningen i skolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurscentrum för IT-baserade läromedel,
informationssystem för utbildningsområdet och IT-körkort,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringens till känna vad i
motionen anförts om informationsteknik i lärarutbildningen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om en ny roll för SUNET
i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggd
distansutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar om principer för offentliga handlingars
tillgänglighet i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en databas för offentlig upphandling,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överföring av delar av Telias nät i en särskild
juridisk form,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utbyggnad av ett
digitalt marknät för television till förmån för digitala sändningar med
utnyttjande av andra distributionskanaler i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 27 mars 1996
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m)
Anders Björck (m)
Knut Billing (m)
Birger Hagård (m)
Gun Hellsvik (m)
Gullan Lindblad (m)
Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)