med anledning av förs. 1995/96:RR4 Riksdagens revisorers förslag angående Inlandsbanan
Vi anser i likhet med många av remissinstanserna att revisorernas granskning
av Inlandsbanan bygger på allt för korta erfarenheter för att kunna vara ett
stöd i den framtida bedömningen av banans framtid. I några avseenden,
framför allt när det gäller persontrafiken, är det säkert möjligt att redan
efter
denna korta tid ha en tämligen säker uppfattning. I andra avseenden,
exempelvis beträffande godstrafiken, är det betydligt vanskligare att dra
tvärsäkra slutsatser. Godsmängder kan försvinna från banan, men det är lika
troligt att det tillkommer gods.
Det går inte att bortse ifrån att stambanans kapacitet är begränsad, vilket
måste tas med i bedömningen. En framtida avreglering av järnvägstrafiken
och därmed konkurrens på och om spåren skulle dramatiskt kunna påverka
godstrafiken. Det fullskaleprojekt som Inlandsbanan utgör när det gäller
upprustning och underhåll i privat regi måste också påverka bedömningarna
av Inlandsbanan totalt. Innan regeringen återkommer till riksdagen med något
förslag om den framtida trafiken på Inlandsbanan efter 1998 måste därför
ytterligare utredningar, som bygger på olika framtidsscenarier, göras.
I revisorernas överväganden om godstrafiken sägs beträffande det faktum
att det under 1994 tillkom ett nytt transportuppdrag på den norra delen av
banan motsvarande fem procent av den totala volymen av SJ:s vagnslasttrafik
på Inlandsbanan:
"Inget tyder emellertid på att den ökade vagnslasttrafiken på banans norra
del till någon avsevärd del innebär ett nettotillskott av gods på järnväg.
Snarare handlar det om gods som har flyttats över från stam- och tvärbanor
till Inlandsbanan."
Detta är en helt korrekt uppgift. Det innebär dock inte detsamma som att
godset, om det inte flyttats över till Inlandsbanan, skulle ha transporterats på
järnväg. SJ:s nuvarande upplägg har inte utrymme för vagnslasttrafik. Hade
inte SJ kunnat flytta över vagnslasttrafiken till Inlandsbanan hade den typen
av godstrafik helt upphört. Detta skulle inneburit ett problem för vägsystemet.
Även detta bör vägas in i en miljö- och samhällsekonomisk analys.
Vagnslasttrafiken på Inlandsbanan svarar för hälften av godstrafiken på
Östersund. Frågan är om Östersund skulle funnits kvar som godsbangård om
inte Inlandsbanan funnits.
Shortlinebolagens tillkomst är ännu en relativt ny företeelse. Om det
eventuellt finns en ännu icke upptäckt marknad för detta i Norrland, vilken
roll skulle då Inlandsbanan kunna spela, är en annan fråga. Det vore också
intressant att få belysa hur en överföring av Tvärbanorna från Banverket till
ITAB skulle kunna påverka ekonomin. Det har ju visat sig, vilket också
revisorerna påpekar, att ITAB:s upphandling av upprustning och banunder-
håll i konkurrens har medfört betydligt lägre driftskostnader. Allra
intressantast vore givetvis att få se effekterna av en fri konkurrens på spåren.
I det sammanhanget skulle Inlandsbanan kunna ta upp konkurrensen med
stambanan om kunderna. Konsekvenserna av sådana beslut bör också
redovisas.
Revisorerna säger att en utvärdering av alternativa finansieringsmöjligheter
måste ske redan nu, men ifrågasätter om det kan bli några betydande
förändringar av vare sig person- eller godstrafiken. Vi menar att med den
inställningen behöver ingen utvärdering av finansieringsmöjligheterna göras.
Utvärderingen av framtida finansieringsmöjligheter måste i stället göras i
perspektivet av den framtida trafikpolitiken, avregleringarna, miljöfrågorna
och den totala samhällsekonomin.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av de miljö- och
samhällsekonomiska konsekvenserna om godsmängderna på
Inlandsbanan förs över på landsväg,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur
Inlandsbanans ekonomi skulle påverkas om tvärbanorna överfördes till
IBAB,
3.
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av om det finns
en potentiell marknad för shortline-trafik längs tvärbanorna och
Inlandsbanan i system,
5.
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en konsekvensanalys av effekterna på
Inlandsbanan om konkurrensen på spåren släpps fri..
11F
Stockholm den 18 oktober 1995