med anledning av prop. 1995/96:92 Nya förutsättningar för järnvägstrafiken
Sammanfattning
Regeringen har i proposition 1995/96:92 föreslagit en rad
förändringar för järnvägen som går ut på att avreglera
framför allt godstrafiken men även ge trafikhuvudmän
möjlighet att få trafikeringsrätt på stambanan i eget län samt
i angränsande län under de förutsättningar som redovisas i
propositionen. Enligt vår bedömning så finns det idag inte
underlag för att avreglera godstrafiken på stambanan helt.
Konsekvenserna skulle kunna bli förödande genom att ett
fungerande system, på grund av bristande ekonomiskt
underlag, på sikt slås sönder. Miljöpartiets trafikpolitiska
mening är att järnvägen behöver utvecklas och utvidgas
betydligt. Detta innebär att vi yrkar bifall till vissa förslag till
lagändringar i propositionen beträffande persontrafiken.
Däremot anser vi inte att regeringens förslag till avreglering
av godstrafiken är bra. Vi föreslår alternativa lösningar till
en partiell avreglering av godstrafiken som i huvudsak ska
syfta till utökad godstrafik i stort. Vi tror inte att konkurrens
för godstrafiken nödvändigtvis kommer att gynnas av en
total avreglering så som föreslagits i propositionen.
Järnvägens ställning
Järnvägstrafiken har sedan "systemskiftet" 1988 genomgått
djupa förändringar. Riksdagen har beslutat om investeringar i
underhåll och nya banor som Banverket nu arbetar med. SJ
har genomgått långtgående rationaliseringar inom såväl
persontrafik som godstrafik. Även trafikledningen har
genomgått stora förändringar. Persontrafiken har blivit
lönsam och olönsam trafik drivs endast då staten upphandlar
denna. Detta är givetvis bra. Även ett samhällsekonomiskt
lönsamt transportslag som järnvägen behöver förnya sig och
utvecklas. Men dessa förändringar och framför allt det
ändrade synsättet på järnvägstrafiken med krav om
lönsamhet har inte bemötts odelat positivt. Järnvägen
konkurrerar i dag med andra mindre miljömässigt lämpade
transportslag såsom till exempel lastbilar och flygplan. Om
järnvägstrafiken lyckas vara ekonomiskt lönsam och
dessutom logistiskt tillförlitlig, dvs effektiv, så borde detta
endast gynna järnvägen i konkurrens med de andra
transportslagen. Men samtidigt kan den företagsekonomiska
tillämpningen göra att trafikvolymen minskar och tågtrafiken
blir mindre tillgänglig. Det är därför vår mening att
järnvägstrafiken ska vara rationell, effektiv och om möjligt
även företagsekonomiskt lönsam, men målet i sig kan inte
vara lönsamhet utan att nettovolymen av spårbunden trafik
ökar såväl på kort som på lång sikt.
Vi anser dock inte att ett statligt monopol på något sätt skulle trygga en
sådan utveckling automatiskt. Vi föreslår därför alternativa lösningar för att
ge järnvägstrafiken inte nya - men bättre! - förutsättningar.
Avregleringen
Enligt vår mening har diskussionen om avreglering av
järnvägen präglats av ideologiska tongångar där två olika
synsätt debatterats mot varandra som generella lösningar för
järnvägens vara eller icke vara. Det som borde vara den
politiska hanteringens huvudsyfte, nämligen överflyttning
från vägtrafik till järnvägstrafik, har inte framgått med
önskvärd tydlighet. Vi vill även i sammanhanget påpeka att
Kommunikationskommittén har för avsikt att utreda
konkurrensfrågor och det hade därför varit naturligt att
regeringen avvaktat kommitténs slutbetänkande innan ett
förslag lades till riksdagen.
Den senaste utredningen i frågan "Nya möjligheter för järnvägen" (Ds
1995:33) anser vi inte ger tillräckligt underlag för att bifalla regeringens
förslag angående avreglering av godstrafiken.
Persontrafiken
I propositionen föreslår regeringen en utökning av
trafikhuvudmännens möjligheter till att driva persontrafik på
stomjärnvägarna i det egna länet samt även i angränsande län
om syftet är att utveckla den regionala eller lokala
persontrafiken i det egna länet. Detta förslag ligger helt i
linje med vad miljöpartiet föreslagit tidigare i motion
1994/95:T221 angående partiell avreglering av järnvägen
som i huvudsak syftar till att öka tillgängligheten för
resenärer och på sikt utveckla den regionala järnvägstrafiken.
Däremot anser vi liksom regeringen att den interregionala
persontrafiken ska bli kvar i statligt monopol. Det finns idag
enligt vår mening inte utrymme eller ekonomiska
förutsättningar för att konkurrensutsätta den interregionala
persontrafiken. Boverket utkom i år med rapporten
"Resuppdraget" där man förslår att en betydande del av
budgetanslaget till infrastrukturen går direkt till regionerna
för att kunna effektivisera planering i resandet. Man menar
att betydande miljövinster skulle kunna göras via denna
samordning. Vi anser att trafikhuvudmännen för
persontrafiken i det egna länet bör ges möjlighet att planera
regionens resande i större omfattning. Propositionen
avseende avreglering av persontrafik kommer enligt vår
mening att ge de positiva konsekvenser som vi eftersträvar.
Godstrafiken
Regeringen föreslår att godstrafiken från och med den 1 juli
1996 avregleras och att de operatörer som uppfyller de av
staten angivna kraven ska ha rätt att bedriva godstrafik på
statens spåranläggningar. Mot detta förslag har det riktats
mycket stark kritik från flera håll. Bland kritikerna kan
nämnas Föreningen framtida järnvägstrafik, SJ, SEKO, m.fl.
Dessa menar att en avreglering allvarligt skulle hota det
system man byggt upp på SJ Gods där effektiviteten nu är
mycket hög och stordriftsfördelar utnyttjas. Man har påpekat
att först nu har SJ Gods ett nollresultat vilket måste
betecknas som gott i jämförelse med andra europeiska
järnvägsföretag och tidigare år. Vi menar att konkurrensen
från lastbilstransporterna är såpass hård att järnvägen riskerar
att förlora marknadsandelar om en "intern" konkurrens gör
att SJ tvingas rationalisera och lägga ner trafik utan att det
för den skull blir någon annan operatör som kan ta över
trafiken. Vi föreslår istället alternativa förslag som skulle
leda till följande ordning för den svenska godstrafiken på
stomjärnvägarna:
- SJ behåller tills vidare sin ställning som dominerande operatör med
huvudföreträde till trafikeringsrätt på statens spåranläggningar.
- SJ behåller trafikeringsrätten på statens spåranläggningar. Så länge de inte
underskrider en viss transportvolym. När SJ underskrider denna gräns ska
andra operatörer automatiskt ha rätt att överta trafikeringsrätten med
nödvändiga arrangemang som tillkommer.
Vi menar att dessa förslag till partiell avreglering av godstrafiken skulle ge
SJ ökad anledning att vårda sina kundkontakter och finna nya kunder för att
slippa förlora marknadsandelar till någon annan operatör. Syftet att hålla uppe
trafikvolymerna uppfylls och möjligheter ges för att utöka trafikvolymerna i
stort. I SJ Gods rationaliseringsprocess har problem uppstått med att vissa
kunder som kört sina transporter på spår tvingats övergå till lastbil. Även om
SJ:s rationaliseringar har varit positiva såtillvida att de effektiviserat, så
har
man förlorat transporter till vägtrafiken, vilket måste betecknas som
samhällsekonomiska miljöförluster. Vi vill förhindra nedläggningar av
industrispår och godsterminaler där kunderna drabbas på ett orimligt sätt
genom att SJ sätter lönsamheten (vilket i och för sig är helt i
överensstämmelse med de riktlinjer som affärsverket fått) först.
Volymgränser för SJ
Vi föreslår att om SJ underskrider godstrafikvolymen 3000
lastade vagnar eller 30.000 ton gods per godsterminal och år
exklusive tjänstegods, ska andra operatörer ges rätt att
förvalta och driva respektive godsterminaler för att bedriva
matartrafik till närmaste lämpliga SJ-drivna terminal eller
rangerbangård på statens spåranläggningar. Operatören ska
erlägga en skälig kostnad till banverket för detta. Vidare
föreslår vi att om SJ underskrider godstrafikvolymen 20.000
lyfta lastenheter per år och kombiterminal exklusive
tjänstegods, ska annan operatör ges rätt att överta
förvaltningen och driften av kombiterminalen och bedriva
matartrafik till närmaste lämpliga rangerbangård eller
tågbildningsort på statens spåranläggningar. Men om SJ
underskrider godstrafikvolymen 3000 lastade vagnar eller
30.000 ton nettolast per år och sträcka, mellan av SJ
trafikerade godsterminaler (exklusive tjänstegods), bör andra
operatörer, på statens spåranläggningar, ges rätt att bedriva
matartrafik på sträckor mellan terminaler och den först
kommande rangerbangården eller tågbildningsorten som är
lokaliserad på den kortaste vägen till de lastade vagnarnas
destinationsort.
Beträffande propositionens förslag att riksdagen godkänner att gällande
regler för upplåtelse av statliga järnvägar med nyttjanderätt även ska vara
tillämpbara vad gäller kommersiellt upptagen trafik, samt förslaget om att
riksdagen godkänner att regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer får besluta om att upplåta statliga järnvägar med nyttjanderätt, så
yrkar vi bifall till dessa endast om riksdagen ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om partiell avreglering av godstrafiken och
volymgränser för SJ.
Trafikledningen
Vi ställer oss positiva till att trafikledningen flyttas ut från SJ
men anser inte att den ska övergå till en enhet i banverkets
regi. Eftersom vi föreslagit partiell avreglering anser vi det
lämpligast att trafikledningen blir en fristående enhet i statlig
ägo.
Konkurrensfrågor
Vi vill särskilt understryka att tågtrafiken idag möter en
verklig konkurrens från vägtrafiken. Därför bör särskilda
insatser och regler införas för järnvägstrafikens
konkurrensmöjligheter. Vi föreslår att regeringen
återkommer till riksdagen med ett förslag på
investeringsbidrag till nationella privata operatörer för inköp
av ny tågmateriel.
Vidare föreslår vi att om ett matarbolag skulle gå i konkurs och
trafikeringsrätten skulle upplåtas till försäljning, så ska endast annan
järnvägsoperatör kunna erhålla denna. Detta innebär med andra ord förbud för
till exempel åkerier att erhålla en trafikeringsrätt och på så sätt gynna sin
egen vägtrafik genom att inte driva tågtrafiken på bästa sätt. Vad gäller
regeringens förslag nr 7 och 8 i propositionen till riksdagen yrkar vi bifall,
men föreslår förändring av yrkande nr 8 till att staten ska kunna bidra med
maximalt 90% av de totala kostnaderna vid nybyggnation av planskilda
plattformsförbindelser vid stationer på stomjärnvägar fr.o.m. 1 januari 1996.
För att öka lönsamheten på spårbundna järnvägstransporter anser vi att
regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag på medelsanvisning
för ett investerings-program för att öka bärigheten på statens anläggningar.
Detta skulle skulle stärka järnvägens konkurrenskraft avsevärt i förhållande
till vägtrafiken.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om partiell avreglering av godstrafiken på järnväg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafikledningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud för andra än järnvägsoperatörer att erhålla
trafikeringrätt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om investeringsbidrag till nationella privata
operatörer för inköp av rullande materiel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att öka statens bidrag vid nybyggnationer av
planskilda plattformsförbindelser vid stationer på stomjärnvägar till 90
%.
Stockholm den 16 november 1995
Elisa Abascal Reyes (mp)
Roy Ottosson (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Gunnar Goude (mp)