med anledning av prop. 1995/96:92 Nya förutsättningar för järnvägstrafiken
Regeringen föreslår i propositionen att trafikhuvudmän ges
större möjligheter att bedriva persontrafik på stomjärnvägar i
det egna länet och i angränsande län. Detta kan vänsterpartiet
acceptera. I stort sett är det en justering av reglerna till den
situation som redan råder idag.
De förslag till ändringar för landets godstrafik på järnväg är dock
oacceptabla i dagens läge. Flera oklarheter råder och effekterna av de
föreslagna förändringar är ej analyserade. Det råder stor tveksamhet och
mycket skilda åsikter om vad dessa förändringar leder till. Promemorian Nya
möjligheter för järnvägstrafiken (Ds 1995:33) är undermålig och ger föga
vägledning i dessa frågor.
Vänsterpartiet vill främja godstrafik på järnväg framför transporter på väg.
Ska vi klara miljömålen är det nödvändigt att godstrafiken på järnväg ökar på
bekostnad av vägtransporter. SJ Gods har de senaste åren utvecklats och
rationaliserats. Vi har också haft och har en historiskt sett unik utbyggnad av
spårkapaciteten på järnvägssidan. Det dröjer många år innan vi ser den fulla
effekten av denna utbyggnad på transportmönstren. Vidare anser vi att
resultaten från Kommunikationskommittén bör vara klara innan större
förändringar genomförs.
Vänsterpartiet välkomnar en fortsatt hård press på SJ för att göra järnvägen
konkurrenskraftig gentemot vägtrafik och flyg. Men den pågående
rationaliseringen och effektiviseringen inom SJ bör ges en chans att verka
innan nya regler skapas. Fortfarande har SJ mycket kvar att göra innan vi kan
vara nöjda med SJ. Av riksdag och regering krävs alltså en rad andra åtgärder
för att öka godstrafiken på järnvägen.
Regeringens tvivelaktiga nöje att splittra upp godstrafiken på järnväg på
flera olika operatörer, det vill säga införa en konstlad konkurrens på spåren,
kan komma att medföra att hittillsvarande system med ett nationellt
godstransportnät på järnväg mellan 300 orter blir kraftigt urholkat eller helt
omöjligt att upprätthålla. Resultatet kan bli färre, inte fler, godstransporter
på
järnväg, eftersom skal- och samordningsfördelarna blir mindre eller
bortfaller. Det strider också mot 1988 års trafikpolitiska beslut, där man
talade om att godstrafik skulle överföras från lastbil till järnväg.
I stället för en översyn syftande till en höjning av axelvikterna för att skapa
symmetri med den förbättrade konkurrenskraft som vägtrafiken fått genom
bl.a. borttagandet av kilometerskatten, förutskickas nu i järnvägspropositio-
nen en höjning av banavgifterna. Detta kommer att på marginalen ytterligare
försämra järnvägens konkurrenskraft. Det gäller såväl SJ som de privata
matarbolagen. Det finns ingen som helst analys av denna konsekvens i
propositionen. Inte heller besluten att tillåta 25,25 meter långa
lastbilskombinationer i stället för dagens 24 meters långtradare analyseras.
Det saknas också en analys av järnvägsinvesteringarnas effekt på transport-
mönstren.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag och
analyser kring dessa frågor i avseende att främja godstrafik på järnväg, och då
särskilt de tunga och miljöfarliga transporterna.
Det finns också anledning att reagera mot propositionens något "skruvade"
argument att godsavregleringen är en nödvändig anpassning till EU:s
trafikpolitik. Så är inte alls fallet, vilket för övrigt också framgår av
propositionens egen EU-ländergenomgång.
Historien har visat att svenska regeringar - oavsett partifärg - lite för ofta
missbrukat EU och tagit till "anpassning till EU:s politik" som ett
nödargument, också när det inte alls funnits stöd för detta. Det är också fallet
i den nu aktuella propositionen om järnvägstrafiken. Vi borde ha lärt oss
något av andra avregleringsbeslut.
Vänsterpartiet yrkar avslag på de delar i propositionen som berör
godstrafiken.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag och
analyser av de problem som beskrivs i motionen med syfte att främja
godstrafik på järnväg,
2.
3. att riksdagen beslutar avslå proposition 1995/96:92 i de delar som
berör godstrafiken..
11F
Stockholm den 15 november 1995
Karl-Erik Persson (v)
Lennart Beijer (v)
Owe Hellberg (v)
Jan Jennehag (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Hanna Zetterberg (v)