Regeringen föreslår i propositionen att trafikhuvudmän ges större möjligheter att bedriva persontrafik på stomjärnvägar i det egna länet och i angränsande län. Detta kan vänsterpartiet acceptera. I stort sett är det en justering av reglerna till den situation som redan råder idag.
De förslag till ändringar för landets godstrafik på järnväg är dock oacceptabla i dagens läge. Flera oklarheter råder och effekterna av de föreslagna förändringar är ej analyserade. Det råder stor tveksamhet och mycket skilda åsikter om vad dessa förändringar leder till. Promemorian Nya möjligheter för järnvägstrafiken (Ds 1995:33) är undermålig och ger föga vägledning i dessa frågor.
Vänsterpartiet vill främja godstrafik på järnväg framför transporter på väg. Ska vi klara miljömålen är det nödvändigt att godstrafiken på järnväg ökar på bekostnad av vägtransporter. SJ Gods har de senaste åren utvecklats och rationaliserats. Vi har också haft och har en historiskt sett unik utbyggnad av spårkapaciteten på järnvägssidan. Det dröjer många år innan vi ser den fulla effekten av denna utbyggnad på transportmönstren. Vidare anser vi att resultaten från Kommunikationskommittén bör vara klara innan större förändringar genomförs.
Vänsterpartiet välkomnar en fortsatt hård press på SJ för att göra järnvägen konkurrenskraftig gentemot vägtrafik och flyg. Men den pågående rationaliseringen och effektiviseringen inom SJ bör ges en chans att verka innan nya regler skapas. Fortfarande har SJ mycket kvar att göra innan vi kan vara nöjda med SJ. Av riksdag och regering krävs alltså en rad andra åtgärder för att öka godstrafiken på järnvägen.
Regeringens tvivelaktiga nöje att splittra upp godstrafiken på järnväg på flera olika operatörer, det vill säga införa en konstlad konkurrens på spåren, kan komma att medföra att hittillsvarande system med ett nationellt godstransportnät på järnväg mellan 300 orter blir kraftigt urholkat eller helt omöjligt att upprätthålla. Resultatet kan bli färre, inte fler, godstransporter på järnväg, eftersom skal- och samordningsfördelarna blir mindre eller bortfaller. Det strider också mot 1988 års trafikpolitiska beslut, där man talade om att godstrafik skulle överföras från lastbil till järnväg.
I stället för en översyn syftande till en höjning av axelvikterna för att skapa symmetri med den förbättrade konkurrenskraft som vägtrafiken fått genom bl.a. borttagandet av kilometerskatten, förutskickas nu i järnvägspropositio- nen en höjning av banavgifterna. Detta kommer att på marginalen ytterligare försämra järnvägens konkurrenskraft. Det gäller såväl SJ som de privata matarbolagen. Det finns ingen som helst analys av denna konsekvens i propositionen. Inte heller besluten att tillåta 25,25 meter långa lastbilskombinationer i stället för dagens 24 meters långtradare analyseras. Det saknas också en analys av järnvägsinvesteringarnas effekt på transport- mönstren.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag och analyser kring dessa frågor i avseende att främja godstrafik på järnväg, och då särskilt de tunga och miljöfarliga transporterna.
Det finns också anledning att reagera mot propositionens något "skruvade" argument att godsavregleringen är en nödvändig anpassning till EU:s trafikpolitik. Så är inte alls fallet, vilket för övrigt också framgår av propositionens egen EU-ländergenomgång.
Historien har visat att svenska regeringar - oavsett partifärg - lite för ofta missbrukat EU och tagit till "anpassning till EU:s politik" som ett nödargument, också när det inte alls funnits stöd för detta. Det är också fallet i den nu aktuella propositionen om järnvägstrafiken. Vi borde ha lärt oss något av andra avregleringsbeslut.
Vänsterpartiet yrkar avslag på de delar i propositionen som berör godstrafiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag och analyser av de problem som beskrivs i motionen med syfte att främja godstrafik på järnväg, 2. 3. att riksdagen beslutar avslå proposition 1995/96:92 i de delar som berör godstrafiken.. 11F Stockholm den 15 november 1995
Karl-Erik Persson (v) Lennart Beijer (v) Owe Hellberg (v) Jan Jennehag (v) Maggi Mikaelsson (v) Hanna Zetterberg (v)