Regeringen föreslår att Vägverkets produktionsdivision inte ombildas till aktiebolag fr.o.m. den 1 januari 1996, enligt tidigare riksdagsbeslut. Ett av motiven för detta skulle enligt regeringen vara att produktionsdivisionens ekonomiska ställning ännu inte tillåter en bolagisering. De politiska skälen är dock uppenbara; regeringen vill inte synliggöra att offentlig monopolverksamhet är ineffektiv och dyrbar. Ekonomiskt är det nämligen ingen skillnad om staten betalar Vägverkets produktionsavdelnings pensionsskuld och rationaliseringskostnader successivt via statskassan till myndigheten Vägverket eller som en engångskostnad till en bolagiserad produktionsdivision. I själva verket kan det visa sig att det förra kommer att innebära högre statliga kostnader eftersom förändringstrycket minskar på Vägverkets produktionsdivision. Detta leder till en än större risk eftersom regeringen inte heller föreslår att en bolagisering skall ske vid ett senare tillfälle.
Det andra skälet som anförts mot en ombildning av Vägverkets produk- tionsdivision till aktiebolag är att Vägverkets kompetens som beställare av väghållningstjänster ännu inte är fullt utvecklad. Mot detta talar det faktum att Vägverket självt i en skrivelse till regeringen i maj 1995 ansåg sig besitta den kompetensen. Regeringen anser sig uppenbarligen i denna fråga besitta en bättre förmåga än Vägverket att göra den bedömningen.
Mot denna bakgrund kan konstateras att förslaget inte är något annat än ytterligare en i raden av socialdemokratiska återställare.
Konkurrensutsatt verksamhet
Vägverket har successivt konkurrensutsatt sin produktionsverksamhet. Syftet med detta har varit att minska kostnaderna för bl.a. drift- och vägunderhåll. Konkurrensutsättningen och "hotet" om en bolagisering har lett till ett tryck på verksamheten som resulterat i rationaliseringar och besparingar på cirka 1 miljard kronor per år hittills.
Beslutet om konkurrensutsättning och bolagisering av Vägverkets pro- duktionsdivision som togs av den tidigare borgerliga majoriteten i riksdagen var tydligt. Vad den socialdemokratiska regeringen nu gör är att skapa en ovisshet om framtiden. Det första avsteget från den tidigare utstakade färdriktningen togs när målet om att 50 procent av verksamheten skulle vara konkurrensutsatt 1995 stoppades. Det andra steget tas nu i och med att inget årtal anges för bolagiseringen. Propositionen är minst sagt otydlig vad gäller verksamhetens framtida förutsättningar.
Det nödvändiga förändringsarbete som påbörjats och måste få fortsätta inom Vägverkets produktionsavdelning underlättas inte av regeringens förslag. Inriktningen måste tydliggöras vad gäller takten för konkurrens- utsättning. Möjlighet till egenregiverksamhet utan upphandling i konkurrens skall ej kunna förekomma. Tidpunkten för en bolagisering måste också anges för att ge aktörerna en möjlighet att jobba mot ett bestämt mål.
Bolagisering för att garantera konkurrensneutralitet
En överföring av produktionsverksamheten till bolag medför flera fördelar. Den största och tydligaste är att verksamheten därmed ges samma spelregler som konkurrenterna har. En annan fördel med att produktionsdivisionen drivs i bolagsform är att såväl Vägverkets beställarfunktion som produktionsbolag får större trovärdighet på marknaden, vilket gynnar konkurrensen. Driftsformer som kan misstänkliggöra samspelet mellan beställare och entreprenör hotar att på sikt sätta konkurrensen ur spel.
Privatisering av statligt företagande
Det finns inga motiv för att en fullt konkurrensutsatt verksamhet som bedrivs på marknadsmässiga villkor skall ägas av staten. Den långsiktigt bästa lösningen för en bolagiserad produktionsverksamhet är därför en privatisering. Det ger möjlighet till tillförsel av riskvilligt kapital och utveckling av verksamheten. För Vägverket leder det till en renodling och koncentration på upphandlingsverksamheten. Vidare elimineras risken för att misstankar om gynnande av den egna verksamheten uppkommer. Min uppfattning är därför att en privatisering av det framtida bolaget skall genomföras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att skjuta på tidpunkten för en bolagisering, 3. 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av det framtida bolaget.. 11F Stockholm den 9 november 1995
Ulla Löfgren (m)