Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att upphandla interregional persontrafik på järnväg för 684 miljoner kronor, varav 94 miljoner kronor utgör ersättning till SJ för gemensamma funktioner för länsjärnvägarna.
Om en långsiktig och samhällsekonomisk effektiv infrastruktur skall kunna utvecklas krävs allt större inslag av marknadsstyrning inom trafiksektorn. Vissa trafikslag skall inte via subventioner eller lagstiftning ges konkurrensfördelar i förhållande till andra, och konkurrensneutralitet måste eftersträvas både inom och mellan trafikslagen.
Vad gäller köp av interrregional persontrafik bör denna verksamhet inriktas på att stödja sträckor där resandebehovet och -underlaget är stort, men inte tillräckligt stort för att transporten skall kunna lösas på kommersiella grunder. Vidare måste det vara persontransporten som ställs i fokus och upphandlingen av resor inriktas på att lösa transportproblemet i stället för att ses som ett stöd till olönsamma järnvägssträckor.
Förändrad organisation för att uppnå konkurrens- neutralitet
Den interregionala järnvägstrafiken upphandlas i konkurrens, men för att detta skall kunna ske i en korrekt form krävs att organisationen av järnvägstrafiken är sådan att det råder konkurrensneutralitet mellan trafikoperatörerna. Om de nödvändiga förändringarna för att förbättra konkurrenssituationen genomförs kan kostnaderna för statens köp av interregional trafik minskas med en oförändrad nivå på den upphandlade tjänsten.
Med nu rådande ordning ligger trafikledningsansvaret på SJ, d.v.s. hos en av trafikoperatörerna på järnvägsnätet. Eventuella konkurrerande trafikföretag tvingas att ersätta den dominerande järnvägsoperatören för trafikledningstjänsten. SJ ges därmed möjlighet att genom sin prissättning på trafikledningen försätta sina konkurrenter i ett underläge och på så sätt motverka en sund konkurrenssituation.
För att skapa en rättvis konkurrenssituation måste trafikledningsansvaret skiljas från SJ och överföras till en neutral instans. Banverket är den myndighet som har ansvaret för spåranläggningen och upplåtandet av denna till trafikoperatörerna. Det logiska vore att även ansvaret för trafikledningen överfördes till Banverket som sedan, i likhet med vad som gäller för spåranläggningen, på ett konkurrensneutralt sätt tillhandahåller denna funktion till trafikföretagen.
Vidare måste en översyn genomföras i syfte att kartlägga och förhindra eventuell underprissättning i samband med anbudsgivning. SJ får ej utnyttja sig av möjligheten att överföra intäkter från verksamhet som är skyddad av monopolrättigheter till verksamhet som är konkurrensutsatt för att på detta sätt förhindra en effektiv konkurrens.
Anslaget för gemensamma funktioner för länsjärn- vägarna
Enligt propositionen skall 94 miljoner kronor anslås för täckande av gemensamma funktioner för länsjärnvägarna. Någon närmare specificering av vad som ingår i detta anslag återfinns inte i beslutsunderlaget.
Om detta anslag ställs i förhållande till de resurser som åtgår för själva persontrafiken framstår anslaget som omotiverat högt. För att en bedömning av rimligheten i detta anslag skall kunna göras, och ställning till detsamma skall kunna tas, måste översyn och specificering av vad som avses finansieras via anslaget genomföras.
Effektiv persontrafik
Syftet med att upphandla persontrafiktjänster bör vara att stödja resandet på de sträckor där resandebehovet är stort och omfattas av ett betydande antal människor, men inte tillräckligt stort för att kommersiell trafik skall kunna lösa kommunikationen. Stödet bör utformas på ett sådant sätt att det främjar ett effektivt resursutnyttjande.
Köp av interregional trafik skall således inte ses som ett stöd till specifikt järnvägens olönsamma bansträckor utan som ett stöd till de resande. Därför bör statens upphandling av interregional trafik reformeras så att upphandlingen av persontrafik inte enbart sker i konkurrens inom ett trafikslag utan i konkurrens mellan trafikslagen. I de fall samma mål vad avser trafiken kan uppnås via t.ex. buss-, flyg-, båt- eller taxitrafik som med järnvägstrafik, fast till en lägre kostnad bör i stället ett sådant alternativ väljas.
För den enskilde resenären bör det i första hand vara av största intresse att resebehovet kan tillfredsställas, inte vilket transportmedel som väljs. För samhället och dess skattebetalare bör det dessutom vara av intresse att offentliga medel används på ett så effektivt sätt som möjligt.
Ekonomisk ram
Mot ovanstående bakgrund, samt med hänsyn till behovet av en ekonomisk politik som baseras på skattesänkningar och utgiftsminskningar i stället för den motsatta strategin, har vi tidigare föreslagit att statens köp av interregional trafik skall kunna minska. I ett första steg med 100 miljoner kronor på årsbasis, vilket i enlighet med propositionens beräkningssätt motsvarar 157 miljoner kronor för den period trafikåret omfattar.
Vår uppfattning är därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till upphandling, enligt ovan angivna principer, inom en kostnadsram på 527 miljoner kronor för trafikåret. Inriktningen på upphandlingen bör vara att i första hand stödja de sträckor där resandeunderlag och - behov är störst.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1995/96:46, i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn och specificering av anslaget för gemensamma funktioner för länsjärnvägarna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen vid upphandling av interregional persontrafik, 4. 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att interregional persontrafik skall upphandlas i konkurrens inom och mellan olika trafikslag, 6. 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till köp av interregional persontrafik inom en ekonomisk ram på 527 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen.. 11F Stockholm den 25 oktober 1995
Per Westerberg (m) Tom Heyman (m) Birgitta Wistrand (m) Lars Björkman (m) Ulla Löfgren (m) Jeppe Johnsson (m) Maud Ekendahl (m) Carl G Nilsson (m)