Motion till riksdagen
1995/96:T23
av Per Westerberg m.fl. (m)

med anledning av prop. 1995/96:46 Köp av interregional persontrafik på järnväg


Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att
upphandla interregional persontrafik på järnväg för 684
miljoner kronor, varav 94 miljoner kronor utgör ersättning
till SJ för gemensamma funktioner för länsjärnvägarna.
Om en långsiktig och samhällsekonomisk effektiv
infrastruktur skall kunna utvecklas krävs allt större inslag av
marknadsstyrning inom trafiksektorn. Vissa trafikslag skall
inte via subventioner eller lagstiftning ges
konkurrensfördelar i förhållande till andra, och
konkurrensneutralitet måste eftersträvas både inom och
mellan trafikslagen.
Vad gäller köp av interrregional persontrafik bör denna
verksamhet inriktas på att stödja sträckor där resandebehovet
och -underlaget är stort, men inte tillräckligt stort för att
transporten skall kunna lösas på kommersiella grunder.
Vidare måste det vara persontransporten som ställs i fokus
och upphandlingen av resor inriktas på att lösa
transportproblemet i stället för att ses som ett stöd till
olönsamma järnvägssträckor.
Förändrad organisation för
att uppnå konkurrens-
neutralitet
Den interregionala järnvägstrafiken upphandlas i konkurrens,
men för att detta skall kunna ske i en korrekt form krävs att
organisationen av järnvägstrafiken är sådan att det råder
konkurrensneutralitet mellan trafikoperatörerna. Om de
nödvändiga förändringarna för att förbättra
konkurrenssituationen genomförs kan kostnaderna för statens
köp av interregional trafik minskas med en oförändrad nivå
på den upphandlade tjänsten.
Med nu rådande ordning ligger trafikledningsansvaret på
SJ, d.v.s. hos en av trafikoperatörerna på järnvägsnätet.
Eventuella konkurrerande trafikföretag tvingas att ersätta den
dominerande järnvägsoperatören för trafikledningstjänsten.
SJ ges därmed möjlighet att genom sin prissättning på
trafikledningen försätta sina konkurrenter i ett underläge och
på så sätt motverka en sund konkurrenssituation.
För att skapa en rättvis konkurrenssituation måste
trafikledningsansvaret skiljas från SJ och överföras till en
neutral instans. Banverket är den myndighet som har
ansvaret för spåranläggningen och upplåtandet av denna till
trafikoperatörerna. Det logiska vore att även ansvaret för
trafikledningen överfördes till Banverket som sedan, i likhet
med vad som gäller för spåranläggningen, på ett
konkurrensneutralt sätt tillhandahåller denna funktion till
trafikföretagen.
Vidare måste en översyn genomföras i syfte att kartlägga
och förhindra eventuell underprissättning i samband med
anbudsgivning. SJ får ej utnyttja sig av möjligheten att
överföra intäkter från verksamhet som är skyddad av
monopolrättigheter till verksamhet som är konkurrensutsatt
för att på detta sätt förhindra en effektiv konkurrens.
Anslaget för gemensamma
funktioner för länsjärn-
vägarna
Enligt propositionen skall 94 miljoner kronor anslås för
täckande av gemensamma funktioner för länsjärnvägarna.
Någon närmare specificering av vad som ingår i detta anslag
återfinns inte i beslutsunderlaget.
Om detta anslag ställs i förhållande till de resurser som
åtgår för själva persontrafiken framstår anslaget som
omotiverat högt. För att en bedömning av rimligheten i detta
anslag skall kunna göras, och ställning till detsamma skall
kunna tas, måste översyn och specificering av vad som avses
finansieras via anslaget genomföras.
Effektiv persontrafik
Syftet med att upphandla persontrafiktjänster bör vara att
stödja resandet på de sträckor där resandebehovet är stort och
omfattas av ett betydande antal människor, men inte
tillräckligt stort för att kommersiell trafik skall kunna lösa
kommunikationen. Stödet bör utformas på ett sådant sätt att
det främjar ett effektivt resursutnyttjande.
Köp av interregional trafik skall således inte ses som ett
stöd till specifikt järnvägens olönsamma bansträckor utan
som ett stöd till de resande. Därför bör statens upphandling
av interregional trafik reformeras så att upphandlingen av
persontrafik inte enbart sker i konkurrens inom ett trafikslag
utan i konkurrens mellan trafikslagen. I de fall samma mål
vad avser trafiken kan uppnås via t.ex. buss-, flyg-, båt- eller
taxitrafik som med järnvägstrafik, fast till en lägre kostnad
bör i stället ett sådant alternativ väljas.
För den enskilde resenären bör det i första hand vara av
största intresse att resebehovet kan tillfredsställas, inte vilket
transportmedel som väljs. För samhället och dess
skattebetalare bör det dessutom vara av intresse att offentliga
medel används på ett så effektivt sätt som möjligt.
Ekonomisk ram
Mot ovanstående bakgrund, samt med hänsyn till behovet av
en ekonomisk politik som baseras på skattesänkningar och
utgiftsminskningar i stället för den motsatta strategin, har vi
tidigare föreslagit att statens köp av interregional trafik skall
kunna minska. I ett första steg med 100 miljoner kronor på
årsbasis, vilket i enlighet med propositionens beräkningssätt
motsvarar 157 miljoner kronor för den period trafikåret
omfattar.
Vår uppfattning är därför att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag till upphandling, enligt ovan
angivna principer, inom en kostnadsram på 527 miljoner
kronor för trafikåret. Inriktningen på upphandlingen bör vara
att i första hand stödja de sträckor där resandeunderlag och -
behov är störst.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1995/96:46, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om översyn och
specificering av anslaget för gemensamma funktioner
för länsjärnvägarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen vid
upphandling av interregional persontrafik,
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att interregional
persontrafik skall upphandlas i konkurrens inom och
mellan olika trafikslag,
6.
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
köp av interregional persontrafik inom en ekonomisk
ram på 527 miljoner kronor i enlighet med vad som
anförts i motionen..
11F
Stockholm den 25 oktober 1995
Per Westerberg (m)
Tom Heyman (m)
Birgitta Wistrand (m)
Lars Björkman (m)
Ulla Löfgren (m)
Jeppe Johnsson (m)
Maud Ekendahl (m)
Carl G Nilsson (m)