med anledning av prop. 1995/96:44 Riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken m.m.
Utredningen "framtidsanpassad Gotlandstrafik" redovisades i
april i år. Därefter har ett stort antal remissinstanser yttrat sig
och en regeringsproposition överlämnats till riksdagen.
Näringslivsstrukturen på
Gotland
Gotland genomgår för närvarande en strukturförändring. Den
offentliga sektorn och lantbruket svarar i dag för ca 66 % av
sysselsättningen, mot ca 51 % i hela Sverige. Den offentliga
sektorn bantas för närvarande och arbetstillfällen försvinner.
Lantbruket ger allt färre arbetstillfällen p.g.a.
rationaliseringar. Antalet sysselsatta inom industrin, som
redan är få, kommer inte att öka.
Ungdomsarbetslösheten är bland den högsta i landet. Nya
arbetstillfällen måste skapas inom det privata näringslivet för
att motverka en hotande utflyttning. I Gotlands kommuns
framtidsvision "Vision 2010" pekas turismen, handeln och
privata tjänster ut som de näringar där sysselsättningen har
möjlighet att öka. Genom EU:s strukturfonder kan betydande
utvecklingsresurser sättas in. Skall dessa resultera i
nyföretagande och investeringsvilja så måste en väl
fungerande infrastruktur finnas. Även utökat samarbete med
Östeuropa bör leda till ökad verksamhet på Gotland. Detta
gäller turism, kultur, utbildning, miljöfrågor etc.
Ekonomiska ramar för
framtida färjetrafik
Utgångspunkten för utformningen av det framtida
trafiksystemet måste vara de transportbehov som det
gotländska samhället har i dag och i ett framtida perspektiv.
Den tekniska utvecklingen går i dag mycket snabbt, nytt
färjetonnage är under ständig utveckling. Stora satsningar
genomförs i dag på den svenska infrastrukturen,
informationsteknik, snabbtåg, broar m.m. I dessa satsningar
är det naturligt att även Gotland ingår. De ekonomiska
ramarna för det framtida trafiksystemet bör fastställas först
efter det att upphandling i konkurrens, enligt fastställd
kravspecifikation, har skett. Riksdagen bör ge regeringen
detta till känna.
Prissättningen för godset,
Gotlandstillägget
För Gotland är prissättningen för godset viktigast. Transport-
förmedlingsföretagen tillämpade före 1976 en speciell taxa,
sjötillägg, för att täcka de merkostnader som var föranledda
av färje- och hamnavgifter samt andra av överfarten
föranledda merkostnader. Dessa merkostnader bedömdes
vara till stor nackdel för det gotländska näringslivet vilket
föranledde riksdagen att 1976 införa en författningsmässig
högstprisreglering. Det innebär att staten har meddelat att
taxan för fjärrtransporter till och från inte får överstiga den
taxa som respektive företag tillämpar i övrigt. För att klara
att leva upp till högstprisregleringen har de aktuella
transportföretagen möjligheten att i den totala inrikes
fjärrtrafiken ta ut ett kompenserande frakttillägg, det s.k.
Gotlandstillägget.
Frakttillägget inbringar enligt prognos 57 miljoner 1995
och skall nyttjas för att ersätta de berörda transportföretagen
för de merkostnader som finns för Gotlandstrafiken i form av
sjötillägg, hamnavgifter m.m. Regeringens förslag att
avveckla högstprisregleringen och Gotlandstillägget utan att
föreslå någon annan metod att eliminera merkostnaderna i
godstrafiken mellan Gotland och fastlandet innebär att de
problem som föranledde införandet av regleringssystemet
återkommer. Det innebär att riksdagens ambition att
godstaxorna till och från Gotland inte skall överskrida
godstaxan för fjärrtransport överges.
Vår bedömning är att det kommer att få mycket svåra
konsekvenser för det gotländska näringslivet. Redan små
kostnadsökningar för godstransporterna kan för vissa viktiga
produktionsgrenar på Gotland innebära att kon-
kurrenssituationen blir ohållbar. Med hänsyn till att
samhället tar ett stort ansvar för infrastrukturen i landet i
övrigt är det ett rättvisekrav att godstransporterna mellan
Gotland och fastlandet kan ske till "vägpriser". Riksdagen
bör ge regeringen detta till känna.
Om Gotlandstillägget avvecklas måste längdmetertaxan i
godstrafiken sänkas samtidigt som det första steget i
avvecklingen av Gotlandstillägget träder i kraft, eller också
måste fraktköparna kompenseras på annat sätt. Regeringen
bör i så fall ge Konkurrensverket i uppdrag att löpande följa
konkurrenssituationen och prisutvecklingen för
godstransporterna till Gotland. Detta uppdrag bör redovisas
årligen till regeringen. Finner regeringen att
fraktprisutvecklingen varit sådan att olägenheter kan påvisas,
skall den omedelbart kunna ingripa för att undanröja dessa.
Riksvägar
Långsiktighet och en rättvis grundsyn skall garantera att det
inte skall kosta mer att utnyttja vägen till och från Gotland än
någon annan väg i riksvägnätet. Dagens två färjelinjer kan
jämföras med de vägar som finns i övriga landet. För att
markera Gotlandstrafikens integrering med de svenska
trafiksystemen bör färjelinjerna klassificeras som riksvägar
och åsättas vederbörliga vägnummer. Flera av
remissinstanserna stöder ett sådant förslag. Riksdagen bör
uttala att vägen mellan Gotland och fastlandet skall
jämställas med det övriga statliga vägnätet.
Huvudmannaskap
Nuvarande huvudman för Gotlandstrafiken är Sjöfartsverket.
Sjöfartsverket får genom detta en dubbelroll. Man är dels
tillsynsmyndighet för den i dag så viktiga säkerheten på
färjor i Sverige, dels ansvarar man för att trafiken mellan
Gotland och fastlandet upprätthålls. En naturlig och logisk
lösning på huvudmannaskapet för Gotlandstrafiken vore att
utse Vägverket till huvudman. Detta bör riksdagen besluta.
Fastlandshamnar
I regeringens proposition står att "bastrafiken skall gå på två
fastlandshamnar". Gotlandstrafikutredningen pekade ut
Nynäshamn och Oskarshamn som de hamnar som var bäst
lämpade i Gotlandstrafiken. En överväldigande majoritet av
de remissinstanser som yttrade sig i ämnet tog ställning för
Nynäshamn och Oskarshamn. Samtliga yttranden från
Gotland anser att de framtida hamnarna skall vara
Nynäshamn och Oskarshamn. Frågan kan därmed anses vara
avgjord. Riksdagen bör fastslå att de framtida
fastlandshamnarna även framdeles skall vara Nynäshamn och
Oskarshamn.
Prissättningen för person
Flera av remissinstanserna tar upp prissättningen för person.
Ett nytt begrepp har införts i debatten, "kapacitetsanpassat
vägpris", vilket innebär att färjepriserna sänks under de delar
av året då det finns ledig kapacitet på Gotlandsfärjorna.
Förslaget är intressant och bör utredas. Det finns i dag inga
principer för prissättningen i Gotlandstrafiken, ett förslag
enligt detta skulle avhjälpa den bristen. Beslut om principer
för prissättningen i Gotlandstrafiken är ett måste innan en
upphandling av trafiken kan starta. Riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att komma med förslag kring prissätt-
ningen i Gotlandstrafiken, där man bl.a. tar hänsyn till
"kapacitetsanpassat vägpris".
Statens subventioner av trafiken bör inrymma medel för att
behålla och utveckla regionalpolitiskt motiverade rabatter,
som "Gotlandsrabatter" för resande mantalsskrivna på
Gotland.
Statligt ägda fartyg
Staten bör äga tonnaget. För ett statligt ägande av fartygen
talar de ökade möjligheterna att kunna erbjuda ett tonnage
väl anpassat till trafiken. Därmed ökas möjligheterna att på
lång sikt få en effektivare och mer rationell trafik-
uppläggning. Med ett statligt ägaransvar elimineras också de
ekonomiska och praktiska problem som annars uppstår i
samband med övergång till ny trafikoperatör. Detta är
mycket viktigt inför en upphandling av trafiken över en
kortare avtalsperiod, vilket i sin tur ger större möjligheter till
trafiklösningar som kan anpassas till kommande, snabba
förändringar. Fartygen i den trafik som upphandlas bör
därför fortsättningsvis ägas av staten. Upphandlingen bör
således begränsas till utförandet av trafiken. Riksdagen bör
ge regeringen sin mening till känna om statligt ägda fartyg.
Regionalt inflytande
Det regionala inflytandet bör förstärkas genom ett trafikråd
med ledamöter som representerar staten och representanter
för gotländska intressen, utsedda av Gotlands kommun.
Detta råd har att besluta om trafikens utformning, taxor,
turlistor m.m. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
till känna vad som här anförts om det regionala inflytandet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de ekonomiska
ramarna för den framtida Gotlandstrafiken slutligen
fastställs efter det att trafiken har upphandlats i
konkurrens i enlighet med en kravspecifikation som
utgår från det gotländska samhällets framtida
transportbehov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att införa annan
finansiering av merkostnaderna i godstrafiken mellan
Gotland och fastlandet innan beslut tas om att
nuvarande högstprisreglering och Gotlandstillägg
skall avvecklas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att färjelinjerna
mellan Gotland och fastlandet klassificeras som
riksvägar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att Vägverket skall vara huvudman för
färjetrafiken,
5. att riksdagen beslutar att färjetrafiken mellan
Gotland och fastlandet skall ske på hamnarna
Nynäshamn och Oskarshamn,
6. att riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till principer för prissättningen
av persontransporten i Gotlandstrafiken innan ny
upphandling startar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statligt ägda fartyg,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regionalt inflytande
över Gotlandstrafiken.
Stockholm den 24 oktober 1995
Karl-Erik Persson (v)
Lennart Beijer (v)
Owe Hellberg (v)
Jan Jennehag (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Hanna Zetterberg (v)