med anledning av prop. 1995/96:44 Riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken m.m.

I proposition 1995/96:44 angående riktlinjer för upphandling
av Gotlandstrafiken föreslår regeringen bl.a. att den framtida
färjetrafiken inte skall kosta mer än dagens trafiksystem.
Vidare föreslås att färjetrafiken skall vara passagerarvänlig,
näringslivs- och miljöanpassad. I propositionen föreslås även
att det s.k. Gotlandstillägget och högstprisregleringen skall
avvecklas successivt.

Många av de principiella ståndpunkter som återfinns i
propositionen delas av centerpartiet. Goda förbindelser till
priser och kostnader som motsvarar samma sträcka på land är
viktiga förutsättningar för Gotlands framtid. Goda
förbindelser är den enskilt viktigaste förutsättningen för en
god utveckling av det gotländska näringslivet. Inom denna
del av Östersjöregionen pågår en spännande utveckling
gentemot det forna Östeuropa vilket gör detta område till ett
viktigt tillväxtområde i Europa. Centern anser att det är
viktigt att skapa goda förutsättningar för den tillväxtpotential
och de ökade kontakter med det forna Östeuropa som här
finns.

För att tillgodose kraven på en passagerarvänlig och
näringslivsanpassad trafik måste det finnas möjlighet till
flexibla lösningar. Turismen är en stor och växande del av
det gotländska näringslivet. För turismnäringen är det viktigt
att det finns möjligheter till ökad färjekapacitet under
framför allt högsäsong. Möjligheter till dagförbindelser med
bl.a. snabbfärjor under delar av året spelar här en viktigt roll.
För att åstadkomma detta krävs långsiktiga spelregler med
hållbara och kända principer för prissättningen.

Utvecklingen i Östersjöregionen, med ökade trafikvolymer,
gör att s.k. via-trafik för Gotland är angeläget. Förbindelser
med flera hamnar ökar möjligheten till sådana anlöp. En
framtida trafiklösning får inte hindra utvecklingen av via-
trafik till och från Gotland.

I propositionen är regeringens utgångspunkt att staten skall
garantera bastrafik på två fastlandshamnar. Vi instämmer i
behoven av att det även fortsättningsvis finns två
fastlandshamnar. Det stora flertalet av remissinstanserna
anser att det bör vara Nynäshamn och Oskarshamn.
Centerpartiet har inte kommit fram till annan uppfattning.
Skäl som talar för bastrafik på dessa två hamnar är flera. Det
finns idag upparbetade och väl fungerande handelsvägar till
och från dessa hamnar med färjelägen, terminalbyggnader,
uppställningsytor etc. I sydöstra Sverige genomförs
satsningar på bl.a. järnvägstrafik som innebär bättre
möjligheter för resande till och från Gotland. En bashamn i
Oskarshamn är en viktig länk för Gotland vidare till
kontinenten. Även miljöskäl talar för två hamnar istället för
en. Propositionen anger endast att utgångspunkten skall vara
två bashamnar. Enligt vår mening är detta för vagt
formulerat. Det är rimligt att Sveriges riksdag har möjlighet
att fatta beslut om vilka hamnar som skall utgöra bashamnar.

Vad avser huvudmannaskap för färjetrafiken anser
Centerpartiet att förutsättningar för reguljär färjetrafik är att
staten även fortsättningsvis måste ta det politiska och
ekonomiska ansvaret för färjetrafiken. En väl fungerande
färjetrafik kännetecknas av att tonnaget fortlöpande kan
anpassas till skiftande trafikbehov. Att variera tonnage
mellan olika år och alternativa lösningar under låg- resp
högsäsong är ett vanligt förekommande arbetssätt för
rederier. För att garantera bästa möjliga förhandlingssituation
bör riksdagen inte nu definitivt ta ställning till
fartygstonnagets ägande.

Sverige bör i alla avseenden vara ett föregångsland när det
gäller sjösäkerhet. Högsta möjliga stabiliseringskrav bör
gälla. Därutöver skall höga miljökrav ställas för såväl den av
staten garanterade bastrafiken som övrig trafik.

Nuvarande system med högstprisreglering och
Gotlandstillägg har visat sig svårt att exakt bedöma.
Centerpartiet är därför inte berett att förorda ett bibehållande
av systemet. Centerpartiet anser att den s.k. vägprincipen för
godstransporter bör kvarstå. Detta bör även leda till att
förbindelser ges status av riksväg.

Staten har ansvaret för att godstrafik till och från Gotland
erbjuds på lika villkor och med goda utvecklingsmöjligheter.
Ett nytt system får ej leda till konkurrensnackdelar för
Gotland. Principen skall vara ett konkurrensneutralt
transportstöd för Gotland som garanterar att näringslivet
kompenseras på ett tillfredsställande sätt. Om en avreglering
av högstprisreglering och Gotlandstillägget visar sig medföra
negativa konsekvenser bör det övervägas att införa ett
transportstöd motsvarande det som finns för
Norrlandstrafiken.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om viatrafik,
2.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om flexibla lösningar,
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bastrafik på
Oskarshamn och Nynäshamn,
6.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om huvudmannaskap,
8.
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om status av riksväg,
10.
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om principer för ett nytt
transportstöd,
12.
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om transportstöd
motsvarande transportstöd för Norrlandstrafiken..
11F
Stockholm den 26 oktober 1995

Elving Andersson (c)
Margareta Andersson (c)
Sivert Carlsson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Börje Hörnlund (c)
Karin Starrin (c)