Regeringen föreslår i proposition 1995/96:44 vissa förändringar angående villkoren för Gotlandstrafiken. Vi delar inte regeringens bedömningar för förändringarna man föreslår.
Enligt regeringens förslag ska Gotlandstillägget och högstaprisregleringen avvecklas.
Vidare föreslår man ett tak på 175 milj. kr. för vad staten är beredd att satsa i kommande avtalsförhandlingar om upphandling av färjetrafiken.
Vi vill börja med att slå fast att sträckan mellan Gotland och fastlandet i en upphandlingsprocess inte kan jämföras med sträckan mellan två orter på fastlandet. Eftersom Gotland som bekant är en ö, är transportalternativen extremt begränsade och för den förbindelse som blir tillgänglig bör största möjliga hänsyn tas till det gotländska näringslivet och samhället. Däremot skulle denna jämförelse kunna bli relevant om vägen till och från Gotland klassas som riksväg med de förändringar och konsekvenser som det skulle innebära. Särskilt i ekonomisk mening.
Upphandling
När ett avtal sluts, bör det vara i ett långsiktigt perspektiv. Vi anser att ett tioårsperspektiv är en tidsram som kan ge stabilitet och framtidsmöjligheter för näringslivet. I propositionen har regeringen angett att den ekonomiska ramen ska uppgå till 175 miljoner kronor vilket man anser vara en rimlig summa. Enligt vår mening bör den ekonomiska ramen grunda sig på det gotländska transportbehovet först och främst, vilket inte framstår som alldeles självklart i propositionen. Enligt regeringens förslag får den framtida färjetrafiken inte kosta mer för staten än dagens trafiksystem. Vi anser inte detta vara en vettig målsättning då pengarna i nuläget inte räcker till. Enligt vår mening bör anslaget var just sådant att det transportbehov och den prisnivå som behövs tillgodoses.
Personpris på färjan
Enligt "Gotlands näringsliv i samverkan" m.fl. så är prisnivån på färjorna i hög grad avgörande för turismen. Det finns även en rättvisesynpunkt på detta och det är att priset att ta sig till och från ön inte ska vara så högt att människor i allvarlig mening förhindras att förflytta sig p.g.a den geografiska situationen. Om man bor på fastlandet står i de flesta fallen en mängd transportalternativ till buds. Man kan åka bil, cykla, åka tåg, buss, lifta, samåka, gå, springa, m.m. Från Gotland är transportalternativen betydligt färre och resenären är tvungen att betala ett pris hon själv inte på något sätt kan inverka på. Därför bör priserna hållas mycket låga. Vi menar att regeringen bör återkomma med ett bra förslag på hur prissättningen kan ske, med en rättvis och praktisk differentiering av priserna efter transportkapacitet. Vi menar även att ett visst antal platser bör hållas reserverade för bofasta gotlänningar till förslagsvis en timme före avgång. Under sommaren då efterfrågan är stor kan det bli praktiskt taget omöjligt för de bofasta gotlänningarna att ta sig till fastlandet med kort varsel. Vi menar att en särskild hänsyn måste visas för öbors situation och ett antal reserverade platser skulle kunna tillgodose behovet för de bofasta gotlänningarna.
Gotlandstillägget
Vad gäller godstransporter och Gotlandstillägget ser vi det som ofrånkomligt att stödet bibehålls. Vi kan helt enkelt inte komma ifrån det faktum att transporter till och från Gotland har en merkostnad som näringslivet inte klarar av att betala själva. Vi avvisar därför regeringens förslag om att avveckla gotlandstillägget och att lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter upphävs.
Fastlandshamnarna
Regeringen föreslår att den av staten garanterade bastrafiken ska gå till två fastlandshamnar. Vi menar att det gärna får vara flera, men minst två och dessa två hamnar bör också fortsättningsvis vara Nynäshamn och Oskarshamn.
Slutligen menar vi att Sverige i övrigt solidariskt borde verka för ett levande Gotland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ekonomiska ramen för den statligt garanterade bastrafiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gotlandstillägget och lagen (1979) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastlandshamnarna för den statligt garanterade bastrafiken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att klassa vägen till och från Gotland som riksväg, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reserverade platser på färjan för bofasta gotlänningar.
Stockholm den 26 oktober 1995
Elisa Abascal Reyes (mp) Gudrun Lindvall (mp)