Motion till riksdagen
1995/96:T20
av Elisa Abascal Reyes och Gudrun Lindvall (mp)

med anledning av prop. 1995/96:44 Riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken m.m.


Regeringen föreslår i proposition 1995/96:44 vissa
förändringar angående villkoren för Gotlandstrafiken. Vi
delar inte regeringens bedömningar för förändringarna man
föreslår.
Enligt regeringens förslag ska Gotlandstillägget och
högstaprisregleringen avvecklas.
Vidare föreslår man ett tak på 175 milj. kr. för vad staten är
beredd att satsa i kommande avtalsförhandlingar om
upphandling av färjetrafiken.
Vi vill börja med att slå fast att sträckan mellan Gotland
och fastlandet i en upphandlingsprocess inte kan jämföras
med sträckan mellan två orter på fastlandet. Eftersom
Gotland som bekant är en ö, är transportalternativen extremt
begränsade och för den förbindelse som blir tillgänglig bör
största möjliga hänsyn tas till det gotländska näringslivet och
samhället. Däremot skulle denna jämförelse kunna bli
relevant om vägen till och från Gotland klassas som riksväg
med de förändringar och konsekvenser som det skulle
innebära. Särskilt i ekonomisk mening.
Upphandling
När ett avtal sluts, bör det vara i ett långsiktigt perspektiv. Vi
anser att ett tioårsperspektiv är en tidsram som kan ge
stabilitet och framtidsmöjligheter för näringslivet. I
propositionen har regeringen angett att den ekonomiska
ramen ska uppgå till 175 miljoner kronor vilket man anser
vara en rimlig summa. Enligt vår mening bör den
ekonomiska ramen grunda sig på det gotländska
transportbehovet först och främst, vilket inte framstår som
alldeles självklart i propositionen. Enligt regeringens förslag
får den framtida färjetrafiken inte kosta mer för staten än
dagens trafiksystem. Vi anser inte detta vara en vettig
målsättning då pengarna i nuläget inte räcker till. Enligt vår
mening bör anslaget var just sådant att det transportbehov
och den prisnivå som behövs tillgodoses.
Personpris på färjan
Enligt "Gotlands näringsliv i samverkan"  m.fl. så är
prisnivån på färjorna i hög grad avgörande för turismen. Det
finns även en rättvisesynpunkt på detta och det är att priset
att ta sig till och från ön inte ska vara så högt att människor i
allvarlig mening förhindras att förflytta sig p.g.a den
geografiska situationen. Om man bor på fastlandet står i de
flesta fallen en mängd transportalternativ till buds. Man kan
åka bil, cykla, åka tåg, buss, lifta, samåka, gå, springa, m.m.
Från Gotland är transportalternativen betydligt färre och
resenären är tvungen att betala ett pris hon själv inte på något
sätt kan inverka på. Därför bör priserna hållas mycket låga.
Vi menar att regeringen bör återkomma med ett bra förslag
på hur prissättningen kan ske, med en rättvis och praktisk
differentiering av priserna efter transportkapacitet. Vi menar
även att ett visst antal platser bör hållas reserverade för
bofasta gotlänningar till förslagsvis en timme före avgång.
Under sommaren då efterfrågan är stor kan det bli praktiskt
taget omöjligt för de  bofasta gotlänningarna att ta sig till
fastlandet med kort varsel. Vi menar att en särskild hänsyn
måste visas för öbors situation och ett antal reserverade
platser skulle kunna tillgodose behovet för de bofasta
gotlänningarna.
Gotlandstillägget
Vad gäller godstransporter och Gotlandstillägget ser vi det
som ofrånkomligt att stödet bibehålls. Vi kan helt enkelt inte
komma ifrån det faktum att transporter till och från Gotland
har en merkostnad som näringslivet inte klarar av att betala
själva. Vi avvisar därför regeringens förslag om att avveckla
gotlandstillägget och att lagen (1979:1035) med
bemyndigande om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter upphävs.
Fastlandshamnarna
Regeringen föreslår att den av staten garanterade bastrafiken
ska gå till två fastlandshamnar. Vi menar att det gärna får
vara flera, men minst två och dessa två hamnar bör också
fortsättningsvis vara Nynäshamn och Oskarshamn.
Slutligen menar vi att Sverige i övrigt solidariskt borde
verka för ett levande Gotland.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den ekonomiska
ramen för den statligt garanterade bastrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om gotlandstillägget
och lagen (1979) med bemyndigande om utjämning
av taxor för vissa lastbilstransporter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fastlandshamnarna
för den statligt garanterade bastrafiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att klassa vägen till
och från Gotland som riksväg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reserverade platser
på färjan för bofasta gotlänningar.

Stockholm den 26 oktober 1995
Elisa Abascal Reyes (mp)

Gudrun Lindvall (mp)