I propositionen konstaterar regeringen att utgångspunkten även fortsättningsvis bör vara att den av staten garanterade bastrafiken sker på två fastlandshamnar. Regeringens slutsats är klok och har ett mycket brett stöd. Det finns därför skäl att skärpa formuleringarna och vara än mer tydlig i propositionen, när det gäller betydelsen av två fastlandshamnar.
Bakgrund
Den 17 juni 1993 bemyndigades den dåvarande chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild kommitté med uppdrag att lämna förslag till långsiktiga lösningar för färjetrafiken till och från Gotland. Kommittén redovisade sitt arbete den 15 april 1995 i rapporten Framtidsanpassad Gotlandstrafik SOU 1995:42. Utredningen slår fast att Oskarshamn och Nynäshamn bör vara de två fastlandshamnar som skall trafikeras. Utredningen anser att villkoren för persontrafiken måste förbättras och att en separering bör eftersträvas mellan gods- och persontrafiken tidsmässigt under dygnet. Bastrafiken bör enligt utredningen utföras med konventionella kombinationsfärjor för att säkerställa trafikförsörjningen året runt. Vidare menar utredningen att kompletterande färjeförbindelser bör upprätthållas under dagtid och för persontrafiken bör möjligheten införas att resa med snabbfärja.
Remissvar
Konsumentverket, Glesbygdsverket, Riksrevisionsverket och Sveriges Redareförening är några av de remissinstanser som instämmer i utredningens bedömning att det behövs fler än en fastlandshamn. Remissinstanserna på Gotland, Gotlands kommun, Gotlands Turistförening, Gotlands Allting och Gotlands näringsliv i samverkan, anser samtliga att det två fastlandshamnarna bör vara Nynäshamn och Oskarshamn.
Slutsats
Med rapporten Framtidsanpassad Gotlandstrafik och de avgivna remisserna som bakgrund och underlag är regeringens slutsats om två fastlandshamnar riktig, klok och befogad. Regeringen väljer dock formuleringen "... utgångspunkten även fortsättningsvis bör vara att den av staten garanterade bastrafiken sker på två fastlandslandshamnar". I samma stycke påtalar regeringen att det kan finnas fördelar med endast en fastlandshamn, och formuleringen i propositionen lyder: "Regeringen kan konstatera att det kan finnas vissa fördelar med att endast en hamn ingår i den av staten garanterade bastrafiken."
Dessa eventuella fördelar finns dock varken beskrivna av regeringen eller av någon av remissinstanserna, vilket understryker slutsatsen att fördelarna med två hamnar vida överstiger alternativet med en fastlandshamn.
Det finns goda skäl för att i propositionen följa de logiska slutsatserna fullt ut och bestämt avvisa enhamnsalternativet. Av remisser och propositionstexten framkommer att det finns en bred och tydligt uttryckt uppfattning om att enhamnsalternativet saknar såväl stöd som fördelar. Däför bör regeringen i propositionen fastställa att de två fastlandshamnarna ska vara Oskarshamn och Nynäshamn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om två fastlandshamnar för Gotlandstrafiken.
Stockholm den 26 oktober 1995
Håkan Juholt (s)