med anledning av prop. 1995/96:44 Riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken m.m.
Utformningen av den framtida Gotlandstrafiken är den
enskilt viktigaste frågan för det gotländska samhällets
utvecklingsmöjligheter. Gotlandstrafikutredningen har väl
analyserat och beskrivit de förutsättningar som gäller för
färjetrafiken.
I proposition 1995/96:44 läggs bl. a. fram vissa riktlinjer
för en ny upphandling av färjetrafiken till och från Gotland. I
propositionen föreslår regeringen att staten skall även
fortsättningsvis garantera en tillfredsställande
trafikförsörjning med fartyg till och från Gotland. Den
framtida färjetrafiken skall inte kosta mer för staten än
dagens trafiksystem och skall kännetecknas av att den är
passagerarvänlig och näringslivsanpassad. Utgångspunkten
skall vara en av staten garanterad bastrafik på två
fastlandshamnar.
Vi vill med utgångspunkt från regeringens förslag i
propositionen föreslå följande:
Hamnalternativ
Genom långvarig utveckling har linjerna Visby-Nynäshamn
och Visby-Oskarshamn visat sig vara de förbindelser som
bäst svarar mot näringslivets och befolkningens samlade
behov. Både för godset och för persontrafiken är det
nödvändigt med två hamnar. Trafiken på Oskarshamn krävs
bl.a .för att godset skall kunna levereras varje morgon över
hela södra Sverige, särskilt viktigt då det gäller färskvaror.
Personresandet ökar dessutom på Oskarshamnslinjen. För
såväl person- som godstrafiken är också
Oskarshamnstrafiken den närmaste vägen ut i Europa.
Dagens två färjelinjer kan jämföras med de järnvägar och
vägar som finns i övriga landet. För att markera
gotlandstrafikens integrering med de svenska trafiksystemen
bör färjelinjerna klassificeras som riksvägar och ges
vederbörliga vägnummer.
Huvuddelen av godset till Nynäshamn levereras till
Stockholm. Nynäshamn är därför det lämpligaste alternativet
som nordlig hamn. Val av annan hamn innebär ökad
miljöbelastning samt väsentliga kostnadsökningar p.g.a.
längre transportsträckor Den väl utbyggda kollektivtrafiken
mellan Nynäshamn och Stockholm ses som ytterligare en
fördel för Nynäshamnsalternativet.
Vi vill att riksdagen uttalar sig för att den av staten
garanterade bastrafiken skall ske på hamnarna Visby-
Nynäshamn och Visby-Oskarshamn.
Fraktkostnader
I propositionen föreslås en avveckling av
högstprisregleringen och Gotlandstillägget.
Det finns merkostnader i Gotlandstrafiken.
Längdmeterpriset på färjorna är 71 kr/lm, exklusive hamn-
och stuverikostnader (lastning, lossning, omborddragning)
och 105 kr/lm inklusive dessa kostnader. Generellt kan
kostnaden för färjeöverfarten sägas uppgå till ca 1 500 kr för
trailer (14 m) och ca 2 500 kr för bil och släp (24m). Dessa
kostnader överstiger vida de besparingar som erhålls i form
av minskade rörliga kostnader när fordonen står stilla på
färjan.
Gotlands bruttoregionalprodukt är lägst i landet, invånarna
har den lägsta medelinkomsten och en av de högsta lokala
skattenivåerna. Gotland har inga förutsättningar att klara
försämrad konkurrenskraft och höjda priser i detaljhandeln
på grund av ökade transportkostnader. Högstprisreglering
och Gotlandstillägget som nu föreslås skall slopas har varit
en förutsättning för den s.k. vägprincipen för godstransporter
mellan Gotland och fastlandet. Genom detta system har
ölägets kostnadsnackdelar vad gäller transporter kunnat
neutraliseras och näringslivet har kunnat hävda att
transportkostnaden för färjeöverfarten motsvarar kostnaden
för en lika lång transportsträcka på fastlandet.
Systemet med Gotlandstillägget kan, som framgår av
propositionen, innebära en viss överkompensation för de
företag som av sin totala verksamhet endast har en liten
andel transporter till och från Gotland. Kostnaderna för
transporter till och från Gotland är dock en avgörande faktor
för näringslivets utveckling. Den fortsatta osäkerheten om
konsekvenserna av en avveckling av Gotlandstillägget ger
inte utrymme för den långsiktiga planeringstrygghet som
näringslivet behöver och har rätt att kräva. Avgörande är att
villkor finns som motsvarar vad som gäller transporter i
övriga Sverige. Ett system som ger rättvis fördelning och
konkurrensneutralitet, samtidigt som det inte belastar
statskassan bör eftersträvas. En lösning skulle kunna vara att
en myndighet erhåller de medel som Gotlandstillägget
inbringar. Medlen fördelas sedan till berörda transportföretag
för att kompensera dem för de verifierade merkostnader de
haft i samband med transporter till och från Gotland.
Avvecklingen av Gotlandstillägget kan inte genomföras
utan kompenserande åtgärder. Det är inte tillräckligt, som
propositionen föreslår, att följa upp avvecklingen av
Gotlandstillägget och högstprisregleringen och återkomma
om effekterna blir negativa. Vi bedömer att det kommer att
få mycket svåra konsekvenser för det gotländska
näringslivet. Redan små kostnadsökningar för
godstransporterna kan för vissa viktiga produktionsgrenar på
Gotland innebära att konkurrenssituationen blir ohållbar.
Resekostnader
Flera av remissinstanserna tar upp resekostnaderna. Den
långsiktiga målsättningen måste vara att vägprisprincipen
skall gälla för resor till och från Gotland. Det är önskvärt att
en sänkning av taxorna successivt kommer till stånd. Ett
"kapacitetsanpassat vägpris" vilket innebär att färjepriserna
sänks under de delar av året då det finns ledig kapacitet på
Gotlandsfärjorna kan utgöra en modell för att successivt
sänka taxorna utanför högsäsong. Gotlandsrabatten är viktig,
intill dess att en lägre generell taxenivå etablerats måste
därför Gotlandsrabatten bibehållas.
Huvudman för trafiken
Enligt propositionen skall staten bibehålla
huvudmannaskapet för färjetrafiken till och från Gotland.
Enligt regeringens bedömning bör huvudmannaskapet
handhas av Sjöfartsverket och beslut om taxor och tidtabeller
bör som i dag fattas i samråd med Gotlands kommun. Genom
denna konstruktion får Sjöfartsverket en dubbelroll.
Sjöfartsverket är dels tillsynsmyndighet för den i dag så
viktiga säkerheten på färjor i Sverige, samtidigt som man
skall ansvara för att trafiken mellan Gotland och fastlandet
upprätthålls.
Vi anser att det samlade ansvaret bör ligga hos en statlig
myndighet och att Vägverket/Kommunikationsdepartementet
skulle vara en lämpligare lösning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den av staten
garanterade bastrafiken skall ske på hamnarna Visby-
Nynäshamn och Visby-Oskarshamn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att färjelinjerna
klassificeras som riksvägar och ges vederbörliga
vägnummer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att överväga annan
kompensation av merkostnaderna i godstrafiken innan
avveckling sker av högstprisreglering och
Gotlandstillägg,
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om målsättningen att
vägprincipen skall gälla för resor till och från
Gotland,
6.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
kapacitetsanpassat vägpris bör prövas inför upp-
handlingen av Gotlandstrafiken,
8.
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att pröva
förutsättningarna att lägga huvudmannaskapet för
trafiken på Vägverket/Kommunikationsdepar-
tementet..
11F
Stockholm den 25 oktober 1995