Utformningen av den framtida Gotlandstrafiken är den enskilt viktigaste frågan för det gotländska samhällets utvecklingsmöjligheter. Gotlandstrafikutredningen har väl analyserat och beskrivit de förutsättningar som gäller för färjetrafiken.
I proposition 1995/96:44 läggs bl. a. fram vissa riktlinjer för en ny upphandling av färjetrafiken till och från Gotland. I propositionen föreslår regeringen att staten skall även fortsättningsvis garantera en tillfredsställande trafikförsörjning med fartyg till och från Gotland. Den framtida färjetrafiken skall inte kosta mer för staten än dagens trafiksystem och skall kännetecknas av att den är passagerarvänlig och näringslivsanpassad. Utgångspunkten skall vara en av staten garanterad bastrafik på två fastlandshamnar.
Vi vill med utgångspunkt från regeringens förslag i propositionen föreslå följande:
Hamnalternativ
Genom långvarig utveckling har linjerna Visby-Nynäshamn och Visby-Oskarshamn visat sig vara de förbindelser som bäst svarar mot näringslivets och befolkningens samlade behov. Både för godset och för persontrafiken är det nödvändigt med två hamnar. Trafiken på Oskarshamn krävs bl.a .för att godset skall kunna levereras varje morgon över hela södra Sverige, särskilt viktigt då det gäller färskvaror. Personresandet ökar dessutom på Oskarshamnslinjen. För såväl person- som godstrafiken är också Oskarshamnstrafiken den närmaste vägen ut i Europa.
Dagens två färjelinjer kan jämföras med de järnvägar och vägar som finns i övriga landet. För att markera gotlandstrafikens integrering med de svenska trafiksystemen bör färjelinjerna klassificeras som riksvägar och ges vederbörliga vägnummer.
Huvuddelen av godset till Nynäshamn levereras till Stockholm. Nynäshamn är därför det lämpligaste alternativet som nordlig hamn. Val av annan hamn innebär ökad miljöbelastning samt väsentliga kostnadsökningar p.g.a. längre transportsträckor Den väl utbyggda kollektivtrafiken mellan Nynäshamn och Stockholm ses som ytterligare en fördel för Nynäshamnsalternativet.
Vi vill att riksdagen uttalar sig för att den av staten garanterade bastrafiken skall ske på hamnarna Visby- Nynäshamn och Visby-Oskarshamn.
Fraktkostnader
I propositionen föreslås en avveckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget.
Det finns merkostnader i Gotlandstrafiken. Längdmeterpriset på färjorna är 71 kr/lm, exklusive hamn- och stuverikostnader (lastning, lossning, omborddragning) och 105 kr/lm inklusive dessa kostnader. Generellt kan kostnaden för färjeöverfarten sägas uppgå till ca 1 500 kr för trailer (14 m) och ca 2 500 kr för bil och släp (24m). Dessa kostnader överstiger vida de besparingar som erhålls i form av minskade rörliga kostnader när fordonen står stilla på färjan.
Gotlands bruttoregionalprodukt är lägst i landet, invånarna har den lägsta medelinkomsten och en av de högsta lokala skattenivåerna. Gotland har inga förutsättningar att klara försämrad konkurrenskraft och höjda priser i detaljhandeln på grund av ökade transportkostnader. Högstprisreglering och Gotlandstillägget som nu föreslås skall slopas har varit en förutsättning för den s.k. vägprincipen för godstransporter mellan Gotland och fastlandet. Genom detta system har ölägets kostnadsnackdelar vad gäller transporter kunnat neutraliseras och näringslivet har kunnat hävda att transportkostnaden för färjeöverfarten motsvarar kostnaden för en lika lång transportsträcka på fastlandet.
Systemet med Gotlandstillägget kan, som framgår av propositionen, innebära en viss överkompensation för de företag som av sin totala verksamhet endast har en liten andel transporter till och från Gotland. Kostnaderna för transporter till och från Gotland är dock en avgörande faktor för näringslivets utveckling. Den fortsatta osäkerheten om konsekvenserna av en avveckling av Gotlandstillägget ger inte utrymme för den långsiktiga planeringstrygghet som näringslivet behöver och har rätt att kräva. Avgörande är att villkor finns som motsvarar vad som gäller transporter i övriga Sverige. Ett system som ger rättvis fördelning och konkurrensneutralitet, samtidigt som det inte belastar statskassan bör eftersträvas. En lösning skulle kunna vara att en myndighet erhåller de medel som Gotlandstillägget inbringar. Medlen fördelas sedan till berörda transportföretag för att kompensera dem för de verifierade merkostnader de haft i samband med transporter till och från Gotland.
Avvecklingen av Gotlandstillägget kan inte genomföras utan kompenserande åtgärder. Det är inte tillräckligt, som propositionen föreslår, att följa upp avvecklingen av Gotlandstillägget och högstprisregleringen och återkomma om effekterna blir negativa. Vi bedömer att det kommer att få mycket svåra konsekvenser för det gotländska näringslivet. Redan små kostnadsökningar för godstransporterna kan för vissa viktiga produktionsgrenar på Gotland innebära att konkurrenssituationen blir ohållbar.
Resekostnader
Flera av remissinstanserna tar upp resekostnaderna. Den långsiktiga målsättningen måste vara att vägprisprincipen skall gälla för resor till och från Gotland. Det är önskvärt att en sänkning av taxorna successivt kommer till stånd. Ett "kapacitetsanpassat vägpris" vilket innebär att färjepriserna sänks under de delar av året då det finns ledig kapacitet på Gotlandsfärjorna kan utgöra en modell för att successivt sänka taxorna utanför högsäsong. Gotlandsrabatten är viktig, intill dess att en lägre generell taxenivå etablerats måste därför Gotlandsrabatten bibehållas.
Huvudman för trafiken
Enligt propositionen skall staten bibehålla huvudmannaskapet för färjetrafiken till och från Gotland. Enligt regeringens bedömning bör huvudmannaskapet handhas av Sjöfartsverket och beslut om taxor och tidtabeller bör som i dag fattas i samråd med Gotlands kommun. Genom denna konstruktion får Sjöfartsverket en dubbelroll. Sjöfartsverket är dels tillsynsmyndighet för den i dag så viktiga säkerheten på färjor i Sverige, samtidigt som man skall ansvara för att trafiken mellan Gotland och fastlandet upprätthålls.
Vi anser att det samlade ansvaret bör ligga hos en statlig myndighet och att Vägverket/Kommunikationsdepartementet skulle vara en lämpligare lösning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den av staten garanterade bastrafiken skall ske på hamnarna Visby- Nynäshamn och Visby-Oskarshamn, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att färjelinjerna klassificeras som riksvägar och ges vederbörliga vägnummer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga annan kompensation av merkostnaderna i godstrafiken innan avveckling sker av högstprisreglering och Gotlandstillägg, 4. 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målsättningen att vägprincipen skall gälla för resor till och från Gotland, 6. 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kapacitetsanpassat vägpris bör prövas inför upp- handlingen av Gotlandstrafiken, 8. 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva förutsättningarna att lägga huvudmannaskapet för trafiken på Vägverket/Kommunikationsdepar- tementet.. 11F Stockholm den 25 oktober 1995
Lilian Virgin (s) Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)