En väl fungerande gotlandstrafik är en viktig förutsättning för Gotland och ett grundläggande statligt ansvar. Det nuvarande trafikmonopolet har inte medfört någon bra lösning, tvärtom har det, i likhet med andra monopol, medfört omotiverat höga kostnader, dålig behovsanpassning och missnöjda kunder.
Monopolet har också förhindrat alternativa trafikformer, t.ex. turisttrafik och s.k. via-trafik, och har därmed varit direkt skadligt för turistnäringen på ön.
Trafikeringsmöjligheterna skall inte begränsas
Genom Sovjetunionens fall och framväxten av nya demokratiska länder runt Östersjön har förutsättningarna för trafik till andra östersjöhamnar via Gotland klart förbättrats. På sikt bör potentialen för trafik till dessa hamnar vara stor och därmed finns också goda möjligheter till att linjer som går via Gotland etableras. Detta borde gälla för både gods- och person-/turisttrafik. Dagens lagstiftning har effektivt hindrat etablering av den sortens "via-trafik".
I propositionen föreslås att lagen om linjesjöfart på Gotland skall upphöra att gälla. Vi stöder det förslaget. Regeringen föreslår dock att en ny lag, med bemyndigande för regeringen att införa begränsningar i trafiken, ersätter den gamla lagen. Denna lagstiftning anser vi vara obehövlig och kan i värsta fall leda till liknande problem för utveckling av kommunikationerna med Gotland som den hittillsvarande lagstiftningen.
Staten har obestridligen ett ansvar för att trafiken till Gotland fungerar på ett tillfredsställande sätt. Detta ansvar bör dock icke (som nu sker) upprätthållas genom en omfattande statlig detaljreglering av tonnage, turlistor och taxor.
Europeiska unionens cabotageförordning medger att staten träffar avtal med rederier om "allmän trafik". Rederiets förpliktelser vid allmän trafik innebär att man utför åligganden som man annars inte skulle utföra om man endast tog hänsyn till egna kommersiella intressen.
Ett avtal om "allmän trafik" kan innefatta normer för kontinuitet, regelbundenhet, kapacitet och kvalitet - transporttjänster med speciella tariffer och speciella villkor, särskilt för vissa kategorier passagerare eller vissa sträckor och anpassning av tjänster till verkliga behov.
Vi anser därför att Europeiska unionens befintliga regelverk är helt tillräckligt för att skapa garantier för en väl fungerande, säker och miljövänlig trafik. Utöver den av staten garanterade bastrafiken skall person-, turist- och godstrafiken tillåtas utvecklas på ett marknadsmässigt sätt.
Undersök möjligheten till en snabbare avtrappning av högstprisregleringen
Regeringen föreslår att högstprisregleringen avskaffas stegvis med 0,2 procentenheter per år.
Genom högstprisregleringen upprätthålls en oligopolsituation för lastbilstrafiken, till men för näringslivet på Gotland. Detta missförhållande har även Konkurrensverket påpekat.
Anmärkningsvärt i detta sammanhang är dessutom att de företag som genom gotlandstillägget tilldelats en form av "beskattningsrätt" för alla transporter inte kan eller vill redogöra för Riksrevisionsverket hur medlen fördelats.
Eftersom högstprisregleringen har direkt skadliga effekter för konkurrensen i godstrafiken på Gotland anser vi att det bör utredas vilka förutsättningar som finns för en snabbare avveckling än den regeringen föreslår.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår de delar av förslaget som berör stiftandet av en lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om linjesjöfart på Gotland fr.o.m. utgången av nuvarande trafikperiod, den 31 december 1997, i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. 4. att riksdagen hos regeringen begär utredning av, och eventuellt förslag om, en snabbare avveckling av högstprisregleringen.. 11F Stockholm den 24 oktober 1995
Per Westerberg (m) Tom Heyman (m) Birgitta Wistrand (m) Lars Björkman (m) Ulla Löfgren (m) Jeppe Johnsson (m) Maud Ekendahl (m) Carl G Nilsson (m)