med anledning av prop. 1995/96:2 Lag om byggande av järnväg
Sammanfattning
Vi tillstyrker huvuddelen av propositionen och instämmer i
behovet av en sammanhållen planeringsprocess vid
anläggande av järnväg och kravet på
miljökonsekvensbeskrivningar. Däremot anser vi att
förslaget på tre punkter har klara brister ur
rättssäkerhetssynpunkt och att det saknas motiv för att
lagstiftningen även skall omfatta tunnelbana och spårväg.
Bristande rättssäkerhet
I en kommittémotion från de moderata ledamöterna av
konstitutionsutskottet påpekas ett antal brister ur
rättssäkerhetssynpunkt i den föreslagna lagstiftningen.
Motionen berör följande tre punkter:
Regeringens förslag är att Banverket skall vara den myndighet som
fastställer järnvägsplanerna. Detta innebär att Banverket, som är landets
dominerande järnvägsbyggare, skall fastställa såväl sina egna planer som
andra järnvägsbyggares planer. För att upprätthålla trovärdigheten i statens
myndighetsutövning och för att garantera rättssäkerheten är det av stor vikt
att fastställelsemyndigheten är en opartisk instans.
I propositionen föreslås vidare att en järnvägsplan endast kan överklagas i
administrativ ordning med regeringen som slutinstans och inte genom
domstolsprövning. Detta strider mot Europakonventionen som numera ingår i
svensk lagstiftning. Sverige har dessutom under de senaste åren flera gånger
fällts i Europadomstolen för att lagstiftningen brister i detta hänseende. Vår
uppfattning är att möjlighet till prövning i rättslig instans måste ges.
Lagstiftningen ger exploatören möjlighet till markinlösen vid domstol, men
i de fall markåtkomstfrågan hanteras genom fastighetsreglering hos fastig-
hetsmyndighet finns det klara brister vad gäller markägarens möjligheter att
tillvarata sina äganderättsliga intressen. Avsaknaden av rätt till ersättning
för
eget ombud eller biträde och till ersättning för egna utredningar ställer den
enskilde i en mycket svag position i förhållande till Banverket som har helt
andra ekonomiska förutsättningar och företräds av ombud med stor
sakkunskap. Detta missförhållande måste rättas till.
Lagstiftningens omfattning
I propositionen föreslås att krav på upprättande av
järnvägsplan även skall gälla för spårväg och tunnelbana.
Syftet med järnvägsplanen skall enligt propositionen
huvudsakligen vara att inkorporera kravet på
miljökonsekvensbeskrivning och att skapa en sammanhållen
planeringsprocess där statliga och kommunala myndigheter
kan samordna sina intressen.
Förutsättningarna för anläggande av järnväg respektive spårväg och
tunnelbana är vitt skilda. För järnvägsprojekt gäller ofta att de berör flera
kommuner och län samt ett stort antal markägare. Vi anser det vara
omotiverat att en lagstiftning som tar sin grund i sådana förutsättningar även
skall omfatta tunnelbana och spårväg. Skälen för detta är flera.
För det första anläggs och utvidgas dessa spåranläggningar så gott som
uteslutande inom en och samma kommun. Därmed ställs inte krav på
samordning av statliga och kommunala myndigheters intressen, utan plan-
läggningen kan skötas inom ramarna för den ordinarie kommunala
planprocessen.
Det andra skälet är att nuvarande ordning innebär att anläggandet av dessa
spåranläggningar omfattas av plan- och bygglagen, och därmed är även
kravet på upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning tillgodosett.
Detta innebär att propositionens motiv för lagstiftning då det gäller
tunnelbana och spårväg faller.
Ytterligare ett skäl till att lagstiftningen inte skall omfatta tunnelbana och
spårväg är att regeringen aviserat att man kommer föreslå avregleringar av
den kommunala verksamheten i syfte att skapa förutsättningar för minskade
kommunala utgifter. Då bör inte heller en reglering som ökar kommunernas
utgifter genomföras. Om lagstiftningen genomförs kommer kommunerna
tvingas att planlägga nya tunnelbane- och spårvägsspår enligt både plan- och
bygglagen och lagen om järnvägsplan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Banverkets dubbla roll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att järnvägsplaner skall kunna prövas i en rättslig
instans,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett för den enskilde mer rättssäkert
förfarande hos fastighetsbildningsmyndighet,
4. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av den föreslagna
lagstiftningen att spårväg och tunnelbana inte kommer att omfattas av
krav på järnvägsplan.
Stockholm den 18 oktober 1995
Per Westerberg (m)
Tom Heyman (m)
Birgitta Wistrand (m)
Lars Björkman (m)
Ulla Löfgren (m)
Jeppe Johnsson (m)
Carl G Nilsson (m)
Maud Ekendahl (m)