Sverige har anslutit sig till WHO:s mål att 80% av befolkningen ska vara rökfri år 2000. Huvudstrategierna är att förmå så många som möjligt - främst ungdomar - att aldrig börja röka, att stödja människor som vill sluta röka och att utforma samhället så att det stöder valet att inte röka.
I propositionen föreslår regeringen att en 18-årsgräns för inköp och införsel av tobaksvaror förs in i tobakslagen (1993:581). Avsikten är att förhindra tidig tobaksdebut och att minska tobakskonsumtionen för att därigenom förbättra folkhälsan.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens förslag om att en åldersgräns för tobaksinköp införs. Vi har idag en gedigen kunskap om vilka hälsorisker som hänger samman med tobaksbruk. Exempel på dess negativa effekter är bl a hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, allergier, bristande tandhälsa och för tidig död.
För att en lag om åldersgräns ska bli väl mottagen i de breda folklagren är det viktigt att lagändringen som träder i kraft 1 januari 1997 föregås av förstärkta informationsinsatser. Det handlar om att sakligt och genomtänkt föra ut de goda argument som motiverar att en åldersgräns för tobaksinköp är ett bra förslag.
För folkhälsan i stort är en minskad tobakskonsumtion ett stort intresse. Vi vet att hälsoriskerna blir större ju tidigare bruket startar. Det finns data som visar ett klart samband mellan debutålder och förhöjd dödlighet för såväl män som kvinnor. Åtgärder som bidrar till att skjuta upp ungdomars tobaksdebut har ett stort hälsomässigt värde.
Nio av tio rökare har börjat före 18 års ålder. Åtgärder som skjuter upp debuten kan därför förväntas bidra till att färre människor börjar röka. Begränsning av tobakens tillgänglighet är en sådan åtgärd. Tillgängligheten påverkar också i stor utsträckning tobakens sociala acceptans.
Man kan alltid diskutera fördelar och nackdelar med förbud. En vanlig invändning mot förbud är att det på ett eller annat sätt gör att friheten blir beskuren. Vad gäller tobaksvaror kan man emellertid resonera om "friheten till" respektive "friheten ifrån". Ingen av dem som aldrig har börjat röka kan rimligtvis anse att behovet av att röka skulle vara något basalt eller livsnödvändigt för en människas välbefinnande. Efterfrågan framkommer istället genom sociala, kulturella och kommersiellt styrda processer. Därför kan man med lätthet hävda att en åldersgräns för tobaksinköp ökar möjligheten till frihet för ungdomar. Friheten att slippa bli utsatta för pressen att börja röka.
Om beslutet om en åldersgräns på 18 år ska bli effektivt och kunna leda till en reell förändring av dagens förutsättningar är dock regeringens förslag inte tillräckligt. Det krävs fler åtgärder.
De så kallade tobaksautomaterna utgör ett särskilt problem. Kristde- mokraterna vill med bestämdhet hävda att ska åldersgränsen kunna få avsedd verkan är det inte lämpligt att automaterna får vara kvar i oförändrad form. I de fall en automat finns i en lokal där minderåriga aldrig har tillträde finns det ingen anledning att befara försäljning till personer under 18 år, men i övrigt ska tobaksautomaterna inte vara tillåtna för att undvika att minderåriga på detta sätt får tillgång till tobaksvaror.
Av propositionen framgår inte heller med önskvärd tydlighet vilka regler som kommer att gälla för vidareförsäljning. Det bör tydligt klargöras att all överlåtelse av tobak till ungdomar under 18 år ska vara förbjuden. Det är annars lätt att tänka sig att vuxna kan köpa stora mängder tobaksvaror, och sedan sälja dessa vidare i andra hand till minderåriga.
Kristdemokraterna instämmer i Svenska kommunförbundets förslag att låta polisen vara tillsynsansvarig. Dels handlar det om att de föreslagna arbetsuppgifterna snarare är av polisiär karaktär än berörande kommunala nämnders normala verksamhet. Dessutom skulle denna uppgift kräva ett visst mått av resurser hos kommunerna som i sin förlängning kan inverka menligt på annan viktig verksamhet, som t ex vård och omsorg. Det borde vara en självklar princip att staten inte ålägger kommunerna nya uppgifter utan att det samtidigt följer med ekonomiska resurser för att klara av det staten har beslutat om.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införande av en 18-årsgräns vid tobaksköp föregås av förstärkta informationsinsatser, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tobaksautomater endast skall vara tillåtna i lokaler dit minderåriga aldrig har tillträde, 3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om sådan ändring av lagförslaget att det framgår att all överlåtelse av tobak till minderåriga är förbjuden, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisen skall vara tillsynsmyndighet.
Stockholm den 10 juni 1996
Chatrine Pålsson (kds) Rolf Åbjörnsson (kds) Åke Carnerö (kds) Inger Davidson (kds) Holger Gustafsson (kds) Ingrid Näslund (kds) Fanny Rizell (kds) Tuve Skånberg (kds)