med anledning av prop. 1995/96:228 Åldersgräns vid tobaksinköp
Bakgrund
Tobaksutredningen föreslog i sitt betänkande Tobakslag
(SOU 1990:29) införande av en åldersgräns på 18 år för
inköp av tobaksvaror. Utredningens förslag underbyggdes
inte med fakta, utan grundades på att utredningen i största
allmänhet tyckte att en åldersgräns nog var en bra åtgärd för
att minska rökningen bland ungdomar.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen delade inte utredningens
uppfattning. I prop 1990/91:175 sade sig regeringen i stället befara att en
åldersgräns skulle kunna få motsatt verkan mot den avsedda. Genom en
åldersgräns skulle tobaksbruk kunna förknippas med en vana som betraktas
som "vuxen" - något som många ungdomar eftersträvar. Dessutom ansåg
regeringen att det förelåg betydande svårigheter att kontrollera efterlevnaden
av en åldersgräns. Notabelt är att även en organisation som ?En Rökfri
Generation´ vid denna tidpunkt motsatte sig införande av åldersgräns.
Sedermera kom regeringen Bildt att framlägga förslag till en tobakslag
(prop 1992/93:185). Ånyo ansåg regeringen att införande av åldersgränser
borde undvikas. Vid propositionens behandling framhöll socialutskottet
(1992/93:SoU26) att en åldersgräns i sämsta fall skulle kunna göra det än mer
spännande för ungdomar att börja röka. Socialutskottet delade därför
regeringens bedömning att en åldersgräns inte borde införas i tobakslagen.
Det framgår av den nu aktuella propositionen att det fortfarande inte finns
något egentligt, vetenskapligt stöd för uppfattningen att en åldersgräns för
tobaksinköp skulle ha några effekter på ungdomars rökvanor. I stället gör
regeringen en krystad hänvisning till de studier som finns rörande sambandet
mellan åldersgräns för alkoholinköp och ungdomars dryckesvanor.
För att motivera den nya åldersgränsen framstår detta som ett mindre väl
valt exempel. Endast en vecka efter det att propositionen överlämnats
tvingades socialministern hota dagligvaruhandeln med att överföra
folkölsförsäljningen till systembolaget, eftersom den lagstadgade 18-års-
gränsen för inköp av folköl inte fungerar i praktiken.
Nordiska erfarenheter
Åldersgräns för inköp av tobaksvaror förekommer f.n. i ett
20-tal länder och reklamförbud i något fler. I Norden
tillämpas reklamförbud samt åldersgräns för inköp i Norge
och Finland. Erfarenheterna från dessa länder är inte
uppmuntrande, vilket bl.a. framgår av en studie som
Statistiska Centralbyrån (SCB) presenterade 1993. Studien
avsåg förändringarna i tobakskonsumtionen i Sverige, Norge,
Danmark och Finland under perioden 1970-1992 och
utvisade bl.a. följande.
Under tjugoårsperioden minskade den totala tobakskonsumtionen i Sverige
med 25% och cigarettrökningen minskade med 23%. Detta uppnåddes utan
särskilda restriktioner. Inte heller danskarna tillämpade några särskilda
restriktioner och redovisar en i stort sett oförändrad tobakskonsumtion under
perioden.
I Norge infördes åldersgräns och reklamförbud redan 1975. Under perioden
1970-1992 ökade tobakskonsumtionen med 8% och cigarettrökningen med
9%. I Finland infördes åldersgräns och reklamförbud år 1977. Här minskade
den totala tobakskonsumtionen under perioden med endast 7% medan
cigarettrökningen förblev oförändrad. Den största andelen finska dagligrökare
återfinns bland gruppen unga flickor.
Sammanfattningsvis visar SCB:s studie att minskningen i tobakskonsum-
tionen i Finland och Norge var lägre än i Sverige och Danmark trots
åldersgräns, reklamförbud och högre prisökningstakt jämfört med Sverige
och Danmark!
Information eller förbud
I bästa fall är den av regeringen föreslagna åldersgränsen en
meningslös åtgärd. I sämsta fall är den ägnad att motverka
sitt syfte samtidigt som den urholkar respekten för den
lagstiftande makten.
Ungdomar behöver stöd för att inte börja röka. Något bidrag i det
hänseendet lämnar man inte med lagar, vars efterlevnad man aldrig kan
kontrollera och med straffsatser som saknar varje kontakt med det allmänna
rättsmedvetandet. Ungdomar behöver goda förebilder men det förefaller oss
som om dagens vuxengeneration - inom och utanför riksdagen - i stället
väljer att ropa på lagstiftning.
Redan den ursprungliga tobakslagen andades förmyndarmentalitet och en
övertro på möjligheterna att påverka mänskligt beteende med hjälp av
politiskt beslutsfattande. Genom ytterligare lagstiftningsåtgärder under 1994
förstärktes denna inriktning ytterligare. Det nu föreliggande förslaget innebär
att omläggningen av den svenska tobakspolitiken fullföljs. Därmed har
tonvikten i arbetet mot tobaksbruk helt kommit att överföras från upplysning
om tobakens skadeverkningar, opinionsbildning och konsumtionsdämpande
beskattning till förbud, restriktioner och pekpinnar genom politiska beslut och
lagstiftning.
Detta är djupt beklagligt. Vid varje internationell jämförelse har Sverige
varit framgångsrikt i att motverka tobaksbruket. Den omläggning som nu sker
av den traditionella svenska hälsopolitiken på området är därför opåkallad.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå proposition 1995/96:228 Åldersgräns vid
tobaksköp.
Stockholm den 6 juni 1996
Mikael Odenberg (m)
Per Bill (m)
Knut Billing (m)
Margit Gennser (m)
Birger Hagård (m)
Chris Heister (m)
Tom Heyman (m)
Ola Karlsson (m)
Henrik Landerholm (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Stig Rindborg (m)
Sten Tolgfors (m)