Vänsterpartiet tillstyrker i allt väsentligt innehållet i regeringens proposition om en förstärkning av tillsynen av hälso- och sjukvården. Vi noterar också att propositionen har tagit intryck av vår motion 1994/95:So29 som handlade om MedAnalys och den särskilda händelse som föranledde denna vår motion. Trots detta tillmötesgående finns det skäl att återkomma till några av våra tidigare framförda lagförslag.
Vänsterpartiet har i likhet med Riksdagens revisorer funnit det otillfredsställande att det svenska hälso- och sjukvårdssystemet inte omfattar en från sjukvården fristående instans i patienternas tjänst. Det är inte rättsligt acceptabelt att sjukvården i så stor utsträckning "utreder sig själv" när dess inrättningar anses begå fel. Det är särskilt allvarligt med tanke på att en patient som kommit i konflikt med vårdapparaten oftast är i uppenbart under- läge i flera avseenden.
Det mörkertal av aldrig anmälda felbehandlingar i vården som är en av konsekvenserna av patientens underläge, motverkar också en kvalitativ för- bättring av själva vården.
Vi föreslår därför att riksdagen beslutar inrätta en fristående statlig om- budsmannainstitution för sjukvårdsområdet, d.v.s. en statlig patientombuds- man, till vilken patienterna i första hand kan vända sig med sina klagomål på vården och få aktiv hjälp med ersättningsanspråk och prövning av disciplinära åtgärder mot felande sjukvårdspersonal.
En sådan opartisk instans, vilken även bör vara lokalt förankrad, med uppgift att bevaka patientintressena, kan kanalisera patientens klagomål vidare (till HSAN, Socialstyrelsen osv.) och underlättar samtidigt, för den drabbade och kanske svårt sargade patienten själv, att hantera de byråkratiska turerna vid ett klagomål.
I dag förefaller såväl allmänheten som sjukvårdspersonalen dåligt informerade om möjligheten att, vid behov, klaga på vården och bevaka patientens intressen. Med en samordnande statlig patientombudsman blir patientens rätt tydligare, och förutsättningarna ökar därmed för en bättre jämvikt, mer värdig ett demokratiskt samhälle, i relationerna mellan patient och sjukvårdande institutioner.
Vänsterpartiet anser att riksdagen i samband med behandlingen av denna proposition även skall besluta om att inrätta en från sjukvården fristående organisation som kan tillvarata patienternas intresse.
Verksamhetsansvaret
Riksdagen har vid flera tillfällen diskuterat om verksamhetsansvarig läkare. I dessa diskussioner och beslut har Vänsterpartiet hävdat att det i varje läge inte behöver vara en läkare som är verksamhetsansvarig. I princip kan detta ansvar läggas på sjuksköterskor, sjukgymnaster eller psykologer beroende på vårdens karaktär och de enskildas förmåga och kompetens. Vi gläder oss därför över att regeringen lägger ett förslag som kommer att ge formella förutsättningar för en väsentlig breddning av rekryteringen av ledare inom hälso- och sjukvården.
Vänsterpartiet anser att det är angeläget att den vårdgivare som i praktiken har kompetens att göra diagnostik och genomföra behandling också anförtros uppgiften att samordna och planera vård- och behandlingsarbetet. Därför bör verksamhetschefer, om det behövs, kunna utse en legitimerad ansvarig behandlare för varje patient. Denna uppgift bör inte enbart förbehållas läkare. Vänsterpartiet anser därför att beteckningen patientansvarig legitimerad läkare skall ersättas med patientansvarig legitimerad behandlare.
Socialstyrelsens regionala tillsyn
Genom den nya lagstiftningen utökas Socialstyrelsens tillsynsansvar väsentligt. Socialstyrelsens kompetens är idag inte anpassad för att utöva en effektiv tillsyn över psykologernas yrkesutövning och verksamhetsområde. Detta är oacceptabelt ur patientsäkerhetssynpunkt. För att råda bot på dessa brister föreslår Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen till känna att det behövs tillföras ytterligare psykologkompetens till Socialstyrelsens nationella till- synsenheten och till de regionala tillsynsenheterna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättande av en från hälso- och sjukvården fristående ombudsmannaorganisation enligt vad i motionen anförts om behovet av stöd för patienter som kommit i konflikt med hälso- och sjukvården, 2. att riksdagen beslutar att i 27 § hälso- och sjukvårdslagen ersätta de föreslagna orden patientansvarig legitimerad läkare med patient- ansvarig legitimerad behandlare enligt vad i motionen anförts om bra diagnostik och behandling av patienter inom hälso- och sjukvården, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av psykologisk kompetens vid Socialstyrelsens nationella och regionala enheter.
Stockholm den 26 mars 1996
Stig Sandström (v) Alice Åström (v) Charlotta L Bjälkebring (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Tanja Linderborg (v)