med anledning av prop. 1995/96:176 Förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården
I propositionen föreslår regeringen bl a ändringar i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763) och en ny lag om tillsyn över
hälso- och sjukvården. I hälso- och sjukvårdslagen (HSL)
föreslås bl a att där det bedrivs hälso- och
sjukvårdsverksamhet skall det finnas de lokaler, den
utrustning samt den personal som behövs för att kunna ge
god vård. Genom den nya lagen om tillsyn föreslås
Socialstyrelsen utöva tillsyn över all sjukvård, undantaget
Försvarsmaktens, oavsett driftform. Ett sanktionssystem
föreslås också införas.
Jämfört med de flesta andra länder har den svenska hälso- och sjukvården
hitintills haft en hög klass, tillgängligheten har varit god och kvaliteten hög.
Främst beror detta på att de anställda i sjukvården har hög kompetens, hög
moral och en vilja att göra nytta. Att tillräckligt stora resurser ställs till
vården är en annan avgörande faktor. En majoritet av befolkningen har en
stark tilltro till sjukvården, vilket bekräftas av de undersökningar som bl a
SCB genomför.
Nu ser vi dock riskbilder inom hälso- och sjukvården. Svensk hälso- och
sjukvård står inför stora utmaningar, och människor har stora förväntningar
på kvalitet och trygghet vid alla sjukvårdande insatser. Det handlar om
tillsyn, men i lika hög grad om resurser till sjukvårdshuvudmännen för att
klara de vårdbehov som vi möter i framtiden.
Huvudsyftet med proposition 1995/96:176 är därför berättigat. Det frågan
nu och inför 2000-talet handlar om är att säkerställa hälso- och sjukvårdens
kvalitet och säkerhet för patienterna i vården oavsett driftform.
En sjukvård av hög kvalitet kräver en helhetssyn och samarbete mellan
olika vårdinsatser. Utan helhetssyn riskerar vi att få en suboptimering, där
besparingar på ett ställe dyker upp som kostnader på ett annat. Nästan
dagligen får vi rapporter från enskilda som kommit i kläm på grund av dålig
kommunikation i vårdkedjan. En del har skrivits ut från akutsjukvården men
har ett fortsatt vårdbehov. Utskrivningen har alltför ofta skett utan att detta
rapporterats till primärvården, hemsjukvården eller socialtjänsten. Andra
människor, ofta äldre, har drabbats på ett sätt så att helt nya vårdbehov
uppstått utan att dessa förändringar har vidarerapporterats. Många människor
drabbas av att huvudmännen inte kan enas om vem som har huvudansvaret
för individen och dennes behov. Detta är oacceptabelt och urholkar
förtroendet från allmänheten för att kvalitet och säkerhet hålls på en hög nivå.
För att också i framtiden kunna garantera alla patienter oavsett vårdform att
hälso- och sjukvården i vårt land bedrivs med hög kvalitet och säkerhet
behövs en tillsyn. Vår mening är att den statliga tillsynen skall ses som ett
komplement till den av nödvändighet lokalt baserade kvalitetssäkring som
sjukvårdshuvudmannen har ansvar för enligt HSL. Spri skriver i sitt
remissyttrande att promemorian underskattat betydelsen av det kvalitetsarbete
som utförs som egenkontroll. Även Landstingsförbundet, Svenska Kommun-
förbundet, Sveriges läkarförbund och Malmö kommun betonar särskilt
sjukvårdshuvudmannens egenkontroll som det viktigaste instrumentet vad
gäller upprätthållande av kvalitet och patientsäkerhet och ser det som en
väsentlig utgångspunkt för tillsynen. Vi delar detta synsätt.
Vård och omsorg vid sjukdom och svaghet tillhör de mest grundläggande
kraven på trygghet inom välfärden. De krav på kvalitet och säkerhet som
förslaget om förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården syftar till hänger
mycket samman med resursfrågorna till hälso- och sjukvården. Många
landsting och kommuner - som har det yttersta ansvaret för hälso- och
sjukvården - har ekonomisk obalans och har därför tvingats till stora
besparingar. Det kärva ekonomiska läget har visserligen tvingat fram ett
fruktbart nytänkande, men sjukvårdshuvudmännen har nu kommit till den
smärtgräns där ytterligare indragningar skulle innebära en stor risk för
vårdens kvalitet. Det finns enligt vår mening en stor risk för att de grupper
som inte kan göra sin röst hörd förbigås. I en svår ekonomisk situation är det
lätt att tillmötesgå de grupper som har de starkaste företrädarna. Men det är
inte alltid de grupper som är de mest utsatta eller har de största behoven. De
grupper som är mest utsatta har oftast inga eller i varje fall inga högljudda
företrädare. Det är just därför det är viktigt med en etisk medvetenhet och
mogenhet.
Enligt vår mening bör en förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården därför
kopplas samman med de frågor som nu bereds inom ramen för det uppdrag
som Hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU 2000) har. Vi är övertygade om
att en lagstiftning som syftar till att säkerställa hälso- och sjukvårdens
kvalitet
och säkerhet för patienterna måste kopplas samman med frågan om de
resurser som sjukvårdssektorn tilldelas. Eftersom propositionen inte beaktar
denna nödvändighet bör den därför nu avslås. Regeringen bör därutöver få i
uppdrag att göra en översyn av tillsynsreglerna och i det sammanhanget ge ett
kompletteringsdirektiv till HSU 2000 om att närmare analysera
tillsynsfrågorna kopplat till frågan om vårdens resurser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1995/96:176,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av tillsynsreglerna.