med anledning av prop. 1995/96:198 Ekonomisk- politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet
Omställning av energisystem
med energiskatter
I proposition 1995/96:150 beskriver regeringen att det finns
skäl att utveckla användandet av skatter och avgifter för att
styra om mot ett ekologiskt mer uthålligt samhälle.
Ett omvandlingstryck i form av högre beskattning är viktigt för att skynda
på en omställning som är nödvändig.
Regeringen föreslår i anslutning till denna proposition höjda energiskatter
som en del i finansieringen av utbildningssatsningarna och för att bidra till
den nödvändiga omställningen av energisystemet.
Vi motionärer anser det vara fullt möjligt att införa ett system med
differentiering av energiskatterna och då främst bensinskatteuttaget. I
proposition 1995/96:198 föreslås således en höjning av energiskatten för
samliga bränsleslag med en likvärdig procentsats över hela landet.
Vi motionärer delar regeringens synsätt vad avser att använda skatter och
avgifter som instrument i att styra om mot ett ekologiskt mer uthålligt
samhälle - men vi anser att man ska eftersträva en mera fördelningspolitisk
och regionalpolitisk modell i höjningarna av energiskatterna - och då främst
vad avser bensinskatten.
Sveriges miljökarta visar stora skillnader mellan landsdelar och regioner i
fråga om belastning av miljön. 90-talsgruppen diskuterade också en regional
differentiering av miljöpolitikens verkningsmedel i sin rapport. En sådan kan
öka träffsäkerheten och effektiviteten i miljöpolitiken. Ett generellt regelverk
med miljörestriktioner skall ha bra effekt och vara rättvist. I Sveriges vitt
skilda naturtyper från skånsk slätt till fjällbygd, i storstad och i inlandets
glesbygd, är det föga troligt att man kan åstadkomma ett regelverk som
uppfattas som rättvist.
I bygder med stora avstånd och relativt sett många små tätorter och
utpräglad glesbygd, är det en nödvändighet för att skapa inomregional balans
och ge alla möjlighet till frihet i bosättningen. Effektiva styrmedel som ger en
rättvisa i ekonomins återhämtning, är fundamental för den framtida
utvecklingen.
Boverkets studier visar att de som bor i mellanstora städer åker bil minst.
De som bor i storstäder och i glesbygd har ungefär samma årliga körsträcka
per person. Arbetsresor är den vanligaste transportorsaken. Skillnaderna
ligger i att glesbygdsborna saknar egentliga kollektiva transportmedel som
alternativ. Det är allra tydligast i skogslänen och då speciellt i inlandet.
Det finns också en annan skillnad. Storstadsbon kör sin bil i en region där
regionens egna utsläpp ligger långt över vad naturen uthålligt tål. Denna
belastning är ett resultat av den regionala täthet som anses ge regionen dess
ekonomiska styrka och innevånarna fördelen av en hög genomsnittsinkomst
samt tillgång till täta kollektiva kommunikationer. Bensinpriset är idag högre
i glesbygd i inlandet än i storstäder och kustnära områden, på grund av bland
annat transportzonindelning.
Glesbygdsbon i inlandet (stödområdet) kör sin bil i en miljö där de egna
utsläppen ligger långt under vad miljön uthålligt tål. Det är ett resultat av
den
gleshet i bebyggelsen som allmänt anses vara glesbygdens svaghet och som
är orsaken till den lägre genomsnittsinkomsten och det större bilberoendet.
Det kan inte vara rimligt att storstadsbon och glesbygdsbon ska betala samma
miljöavgift (energiskatt).
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett differentierat
energibeskattningssystem för bensin och drivmedel i glesbygd.