med anledning av prop. 1995/96:109 Skattelättnad för riskkapital, m.m.
I propositionen föreslår regeringen ett antal åtgärder för att
stimulera de små och medelstora företagens försörjning av
riskkapital i avvaktan på mera långsiktiga lösningar. När det
gäller aktiebolag föreslås ett tillfälligt system med
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar. Enligt förslaget
skall privatpersoner som köper nyemitterade aktier i
onoterade bolag ges en skattelättnad motsvarande 30 % av
anskaffningskostnaden upp till 100 000 kronor. Ekonomiska
föreningar omfattas inte av riskkapitalavdraget utan föreslås i
stället få rätt till avdrag för insatsutdelning. Underskott i
nystartad aktiv näringsverksamhet föreslås med vissa
begränsningar få kvittas mot andra förvärvsinkomster. I
propositionen föreslås även vissa förändringar i regel-
systemet för beskattning av delägare i fåmansföretag.
Slutligen föreslås en begränsning av avdragsramen för
representationsutgifter.
Vänsterpartiet instämmer i regeringens bedömning av behovet av riskvilligt
kapital till de små och medelstora företagen. Speciellt inom de s.k.
framtidsbranscherna är kapitalanskaffningsproblemen stora. Dessa företag
kan t.ex. befinna sig inom miljötekniksektorn eller inom sektorer som satsar
på den nya tekniken och därför har stora investeringsbehov. Det är därför
vänsterpartiets uppfattning att alla förslag till lösningar på problemet måste
ha ett företagarperspektiv. Regeringen har emellertid ett extremt placerar-
perspektiv. Är man riktigt kritisk skulle man kunna hävda att regeringens
förslag har ett spekulationsperspektiv.
Det grundläggande problemet är att regeringen över huvud taget inte
definierar begreppet riskkapital. Det föreliggande förslaget innebär att man
inför en ny skattesubvention för de personer som kan avstå upp till 100 000
kronor. De belönas med en direkt skattesubvention på 30 000 kronor.
Samtidigt är de berättigade till utdelning från företaget på upp till
statslåneräntan plus 5 % . Detta innebär att det till och med blir lönsamt att
låna upp beloppet och sätta in det i bolaget. Bolaget i sin tur är inte
förpliktat
att investera pengarna. Enligt förslaget skall pengarna investeras eller
förbrukas i bolaget. Förbrukningen kan t.ex. innebära att bolaget amorterar ett
lån. På så sätt öppnar regeringen för ren spekulationsekonomi inom denna
sektor. Hur regeringen kan betrakta sådant kapital som riskkapital är helt
obegripligt för vänsterpartiet. Exemplet illustrerar hur illa det kan gå om man
inte definierar de begrepp man använder sig av.
Riskkapital är, enligt vänsterpartiet, sådant kapital som behövs för
tillväxtföretag som ännu inte nått tillräckligt hög avkastningsgrad, men som
har tillväxtpotential. Det kan också vara kapital som behövs i ett företag med
relativt god lönsamhet, men som har tillfälliga likviditetsproblem. Det finns
säkert ytterligare fall där kapital är att betrakta som riskkapital, men med
dessa exempel vill vi bara visa på de skillnader som finns mellan regeringens
och vänsterpartiets syn på riskkapital.
Regeringen har tydligen fallit för den borgerliga myten att företags till-
gångar på riskvilligt kapital förutsätter kraftiga skattesubventioner för
placerare. Vänsterpartiet har ett företagarperspektiv och vill lyfta fram
näringslivets ansvar för utvecklingen av det svenska näringslivet, inte minst
då de små och medelstora företagen.
Vi föreslår därför att det införs en värnskatt på 5 % på bolagsvinster
överstigande 50 miljoner kronor . Dessa pengar skulle stanna inom sektorn
och användas som riskkapital i framtidsbranscher och företag med tillfälliga
kapitalbehov. Medlen skulle kunna hanteras av t.ex. NUTEK. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag i denna riktning.
Regeringens förslag om kvittning av underskott i nystartad näringsverk-
samhet mot andra förvärvsinkomster bör, med tanke på de möjligheter till
missbruk av systemet som finns, ytterligare begränsas i tiden. I det liggande
förslaget finns vissa begränsningar medtagna. Bland annat undantas
mangårdsbyggnader som ägaren begärt ska ingå i näringsverksamhet från
kvittningsmöjligheten. Undantaget visar att det finns stora avgränsnings-
problem förknippat med kvittningsrätten, och det är därför viktigt att
kvittningsrätten inte utsträcks för långt i tiden. Normalt bör en nystartare
inom två år se om företaget har någon framtida bärkraft. Regeringen bör även
när det gäller förslaget om kvittning av underskott i nystartad aktiv
näringsverksamhet återkomma med förslag i enlighet med vänsterpartiets
förslag.
I propositionen redogör regeringen också för riskkapitalavdragets överens-
stämmelse med EG-rätten. Ett system till stöd för riskkapitalinvesteringar
måste naturligtvis utformas så att det är förenligt med EG:s regler. Vad som
närmast kommer i blickpunkten är likabehandlingsprincipen, principen om fri
etableringsrätt, förbudet mot restriktioner för kapitalrörelser och reglerna om
statsstöd till näringslivet.
Om en medlemsstat är tveksam till om en planerad åtgärd har inslag av
offentligt stöd skall EG-kommissionen informeras om åtgärden innan den
verkställs.
Regeringen skriver:
Ifrågavarande stöd utgår i form av en skattereduktion till investeringar i fasta
driftställen i Sverige. Stödet uppgår till högst 30 % av investeringsutgiften
förutsatt att företaget finansierar investeringen genom nyemission. Till den
del ägarna förvärvar nyemitterade aktier för mer än 100 000 kronor var utgår
inget stöd. Inte heller utgår stöd till den del företaget finansierar
investeringen
med lånat kapital eller kvarhållna vinstmedel. I praktiken torde en företags-
investering finansieras med hjälp av såväl nyemissioner som kvarhållna
vinstmedel och extern upplåning. Stödintensiteten till de enskilda in-
vesteringarna torde därför i praktiken uppgå till en väsentligt lägre andel av
investeringsutgiften än 30 % .
Skrivningen är helt obegriplig eftersom man får
uppfattningen att skattereduktionen på något sätt är knutet
till en investering av bolaget i fråga. På sidan 83 framgår
emellertid att ett intyg från det bolag som emitterade aktierna
skall bifogas ansökan om skattereduktion. I detta intyg skall
bolaget bl. a. ange hur betalningen för aktierna har
investerats eller förbrukats. Något krav på investering för det
tillkommande kapitalet finns alltså inte. För vänsterpartiet
verkar det förbryllande att innehållet beskrivs så olika på
olika ställen i propositionen. Kan det vara så att förslaget
egentligen är av den karaktären att kommissionen måste
informeras? Regeringen måste här komma med en förklaring
varför texterna inte är konsekventa.
Slutligen föreslår regeringen, att avdrag för måltidsutgifter i samband med
representation fr.o.m. år 1996 skall medges med högst ett belopp som mot-
svarar 0,5 % av basbeloppet, avrundat nedåt till närmast tiotal kronor.
Kostnader för vin och sprit får räknas in i avdragsramen. Vänsterpartiet in-
stämmer med regeringens förslag vad avser avdragsbeloppet men vänder sig
mot att vin och sprit skall få ingå i avdragsramen. Det är att ge helt fel
signaler när man nu föreslår att vin och sprit vid representation skall bli
avdragsgilla. All alkoholförtäring på skattebetalarnas bekostnad bör bann-
lysas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om värnskatt på bo-
lagsvinster i enlighet med vad i motionen anförts,
2.
3. att riksdagen avslår förslaget till lag om skattereduktion för risk-
kapitalinvesteringar med konsekvensförändringar och begär förslag
hos regeringen i enlighet med vad i motionen anförts,
4.
5. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i kommunalskat-
telagen med konsekvensförändringar såvitt avser kvittning och begär
förslag hos regeringen i enlighet med vad i motionen anförts,
6.
7. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen om änd-
ring i kommunalskattelagen med konsekvensförändringar såvitt avser
kostnader för vin och sprit vid representation och begär förslag hos
regeringen i enlighet med vad i motionen anförts..
11F
Stockholm den 23 november 1995
Per Rosengren (v)
Lennart Beijer (v)
Lars Bäckström (v)
Johan Lönnroth (v)